Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196A
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckta motioner dels angående skadeverkningar
av kemiska växtskgddsmedel, dels om forskning
och försök rörande kemiska växtskgddsmedel och
dels om utredning rörande kemiska växtskgddsmedel.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner angående
utredning rörande kemiska växtskyddsmedel:
1) de likalydande motionerna 1:93 av herrar Risberg och Ottosson och
11: 115 av fröken Karlsson m. fl., vari hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer,
a) att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att utöka och intensifiera
forskningen rörande biocidernas skadliga verkningar,
b) att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder som begränsar användningen
av biocider till dess omfattningen av deras skadeverkningar på vårt
lands växt- och djurliv klarlagts.
2) de likalydande motionerna I: 319 av herrar Weibull och Yngve Nilsson
samt II: 420 av herr Ringabg, vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om en allsidig utredning samt förslag rörande
förstärkning av forsknings- och försöksresurserna på växtskyddsmedlens
område, samt
3) motion II: 540 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. vari hemställes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tillsättande av en
vetenskaplig kommission med uppgift att skyndsamt utreda och kartlägga
situationen i Sverige vad gäller dels användningen av biocider inom växt- och
skogsodlingen, dels förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda
livsmedel, dels biocidernas verkningar på fauna och miljö i övrigt samt om
att Kungl. Maj :t måtte överväga de praktiska åtgärder som kan vara påkallade
i anledning av dessa utredningar.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
I motionerna I: 93 och II: 115 framhålles, att användningen av biocider
kraftigt ökat, vilket innebär risker för skadlig inverkan på människan och
naturen. Kvicksilvcrbetningsmedlen utgör en allvarlig fara för den vilda
faunan. Forskningen rörande biocidernas skadeverkningar bör snarast intensifieras.
Man kan ifrågasätta förbud mot användning av vissa biocider.
I motionerna I: 319 och II: 420 framhålles likaledes riskerna för skador på
faunan. Den nya giftlagstiftningen torde dock kunna förväntas på ett positivt
sätt påverka utvecklingen. Å andra sidan får man icke bortse från de
1—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 36
2
Allmänna beredninffsiitskottets utlåtande nr 36 år 1964
vinster som bekämpningsmedel av olika slag innebär för jordbruket och
trädgårdsodlingen. Utan betning av utsädet skulle förhärjande farsoter
drabba spannmålsodlingen och utan kemiska besprutnings- och bepudringsmcdel
skulle oljeväxtodlingen, fröodlingen och i stor utsträckning trädgårdsodlingen
vara omöjlig. Allmän användning av s. k. biologisk bekämpning
torde vara eu avlägsen möjlighet, och resistensförädling tar mycket lång tid.
Skadeverkningarna bör emellertid såvitt möjligt nedbringas till ett minimum
genom bl. a. successiv övergång till mindre giftiga medel. Vår växtskyddslagstiftning
fordrar registrering av växtskyddspreparat, men någon ingående
värdeprövning sker ej. En sådan bör införas. Det kräves vidgad forskningsoch
försöksverksamhet på olika håll.
Även i motion II: 540 undefstrykes riskerna för faunan. Om de långsiktiga
följdverkningarna på människorna vet man inte så mycket men det är förklarligt
att situationen väcker oro. En intensifierad forskning är därför nödvändig
och redan kända forskningsresultat bör delges allmänheten. De
skärpta bestämmelserna för giftmedelsanvändningen löser icke frågan.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 115, I: 319 och II: 540.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium,
lantbrukshögskolan, lantbruks styrel sen, medicinalstyrelsen, statens giftnämnd,
statens institut för folkhälsan, statens växtskyddsanstalt, veterinärstyrelsen,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges ornitologiska förening, Sveriges
yrkesfruktodlares riksförbund och Föreningen bekämpningsmedelsleverantörer,
varjämte Svenska jägareförbundet inkommit med en skrivelse.
Kommerskollegium anför:
Kollegium, som berett Sveriges kemiska industrikontor, Kooperativa förbundet
och handelskamrarna i riket tillfälle att yttra sig, får med överlämnande
av inkomna yttranden1 anföra följande.
De under senare tid alltmer uppmärksammade skadeverkningarna på såväl
fauna som flora samt förekomsten av spår av bekämpningsmedel i livsmedel
ha tillskrivits den ökande användningen av olika kemiska bekämpningsmedel.
Otvivelaktigt medför användningen av dylika medel vissa risker
för skador och kunskaperna om medlens egenskaper, framför allt vid långvarig
användning, äro bristfälliga. Kollegium delar därför den i motionerna
uttalade uppfattningen, att en allsidig och förutsättningslös utredning om
växtskyddsmedlens användning och verkningar bör komma till stånd samt
att ökade resurser för forskning och försök på växtskyddsmedlens område
böra ställas till förfogande. Det må emellertid i detta sammanhang erinras
om den plan för utbyggnad av biocidforskningen, som statens naturvetenskapliga
forskningsråd nyligen lämnat till Kungi. Maj :t.
Yrkandet om eu begränsad användning av växtskyddsmedel till dess omfattningen
av deras skadeverkningar klarlagts har kollegium däremot funnit
sig icke böra biträda. Användningen av växtskyddsmedel medför nämligen
att betydande värden på såväl jordbrukets som trädgårdsodlingens område
räddas. Det bör därför först klarläggas att nackdelarna med användningen
1 Ej medtagna här.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964- 3
av växtskyddsmedel avsevärt överväga fördelarna. I den mån så är nödvändigt,
finnes dessutom redan nu genom bestämmelserna i den nya bekämpningsmedelsförordningen
möjlighet till ingripande när det gäller användningen
av växtskyddsmedel. Giftnämnden äger nämligen vägra registrering,
om visst medel anses ha sådan skadlig verkan att det icke lämpligen bör användas.
Sådant beslut har för övrigt redan fattats såvitt angår bekämpningsmedel,
innehållande aldrin, dieldrin samt vissa fosforpreparat.
Lantbruk shögs kolan uttalar:
Motionerna I: 93 och II: Ilo
Vad avser motionernas hemställan att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder
för att utöka och intensifiera forskningen rörande biocidernas skadliga verkningar,
vill styrelsen hänvisa dels till sitt yttrande över motionerna I: 319 och
II: 420, likalydande, angående forskning och försök rörande kemiska växtskyddsmedel,
dels till de skrivelser som statens växtskyddsanstalt och statens
institut för folkhälsan i dagarna avgivit till Kungl. Maj :t med äskanden
om medel för en tvåårig analysverksamhet avseende förekomsten av växtskyddskemikalier
i livsmedel.
Vad avser motionernas hemställan att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana
åtgärder som begränsar användningen av biocider till dess omfattningen av
deras skadeverkningar på vårt lands växt- och djurliv klarlagts vill styrelsen,
då motionerna i huvudsak berör användningen av kvicksilverbetningsmedel,
hänvisa till de avsevärda begränsningar i användningen av betningsmedel
som statens växtskyddsanstalt föreslår i ett specialnummer av publikationen
» Växtskyddsnotiser». I en avslutande artikel med titeln »Anpassad betning»
i denna publikation rekommenderas sålunda dels betning med halv dos i
betydande omfattning, dels ett slopande tillsvidare av betningen av korn och
i viss utsträckning även havre i södra och mellersta Sverige.
Motionerna 1: 319 och II: 420
De i motionerna framförda synpunkterna rörande en värdeprövning av olika
kemiska bekämpningsmedel förtjänar allt beaktande. Beträffande nödvändigheten
av en framtida generell biologisk prövning av ogräsbekämpningsmedel,
vilken av flera skäl bör genomföras vid lantbrukshögskolan, kan
nedanstående anföras.
1. Sverige intager eu unik ställning i Norden med avseende på den biologiska
prövningen av de kemiska ogräsmedel, som försäljes inom lantbruk,
trädgårdsbruk och skogsbruk. I Norge och Finland underkastas dessa medel
biologisk prövning, och ett preparat får utlämnas i marknaden först sedan
de statliga myndigheterna godkänt det för försäljning. I Danmark råder likartade
bestämmelser, dock med den skillnaden att ett preparat kan försäljas
sedan det genomgått obligatorisk biologisk prövning även om de statliga
myndigheterna med utgångspunkt från resultaten av prövningen avstyrker
preparatets användning. I Sverige finns inga bestämmelser om biologisk
prövning av handelspreparat mot ogräs. Helt oprövade preparat kan sålunda
efter den formella registreringen föras ut direkt på marknaden.
2. Den speciella ställning, som vårt land enligt punkt 1 intager med avseende
på biologisk prövning av ogräsmedel, innebär en stark lockelse för
internationell kemisk industri att använda Sverige som försöksområde för
användning av nya produkter i praktisk skala. Eftersom denna starkt expanderande
industri förfogar över en välorganiserad försäljnings- och reklam1
'' - - Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 sand. Nr 36
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964
organisation är ofta trycket starkt på jordbrukarna att pröva nya kemiska
hjälpmedel med en förespeglad sensationell verkan. Den svenske jordbrukaren
är lyhörd för nyheter och i brist på arbetskraft är han starkt intresserad
av varje tänkbar rationaliseringsåtgärd, vilket givetvis underlättar introducering
av nya kemiska preparat på marknaden. Erfarenheterna visar också,
att preparat försålts som från jordbrukarnas synpunkt hade varit betjänta
av en mera ingående prövning, innan de kommit till praktisk användning i
större skala. Att preparat av mer eller mindre försökskaraktär ej fått den
användning, som respektive leverantör planerat, får i hög grad tillskrivas
effektiv och omdömesgill rådgivning från olika håll. Det har emellertid framhållits,
bl. a. från hushållningssällskapens tjänstemän, att en kraftfull insats
från statligt håll med avsikt att skapa klara riktlinjer på området är ofrånkomlig.
3. Från den svenska jordbruksförsöksverksamhetens synpunkt är nuvarande
förhållanden otillfredsställande. Om en viss preparattyp eller ett preparat
visar sig olämpligt enligt erhållna försöksresultat, kan försäljning
ändå fortsätta och även fortsätta med viss framgång. Vederbörande leverantör
hänvisar då ofta till att man med ledning av de tidigare försöksresultaten
förbättrat det kemiska medlet. Ett sådant påstående kan givetvis ofta vara
sant, men det innebär också ett erkännande av att det tidigare preparatet ej
varit färdigt för saluförande, trots att vissa kvantiteter levererats till det
praktiska jordbruket. De tidigare erhållna försöksresultaten kan därigenom
också ibland få beteckningen »skrivbordsprodukt» utan värde från praktisk
synpunkt. Det vore därför önskvärt även från försöksverksamhetens synpunkt,
om preliminära försöksresultat förelåg, innan det berörda preparatet
fanns i marknaden, ej minst därför att vass rådgivning från försöksverksamhetens
sida rörande användning av nya medel är naturlig.
4. I marknaden förekommer för närvarande mer än etthundra registrerade
kemiska preparat mot ogräs. Ett betydande antal av dessa preparat är
starkt giftiga. Tungt vägande skäl talar för att möjligheter bör skapas för
en objektiv prövning av dessa medels användbarhet och värde. De önskemål,
som framförts härom från bl. a. jordbrukets föreningsrörelse, är därför
värda allt beaktande. En objektiv prövning av de kemiska ogräsmedlens användbarhet
och värde tjänar i hög grad flera allmännyttiga ändamål av stor
betydelse såväl för det svenska jordbruket i sin helhet som för försöksverksamheten
på jordbruksområdet. Till detta kommer att det från allmän synpunkt
är önskvärt att användningen av starkt giftiga medel i största möjliga
utsträckning begränsas. Möjligheterna att ersätta dessa med mindre giftiga
medel kan emellertid endast bedömas genom jämförande försök mellan olika
preparat, och resurser för en dylik verksamhet är nödvändiga.
5. En kontinuerligt utbyggd prövning av kemiska preparat mot ogräs får
sålunda av många skäl betraktas som ytterst värdefull, och lantbrukshögskolan
kommer i sina äskanden för budgetåret 1905/66 att föreslå att en
dylik prövning organiseras.
Även för andra kemiska bekämpningsmedel är givetvis en allmän prövning
av största intresse. Ifråga om medel mot skadedjur och växtsjukdomar
bör prövningen dock ske vid statens växtskyddsanstalt, och resurser härför
måste snarast tillföras denna institution.
Styrelsen anför vidare:
Vid ett symposium över biocidproblem i Wenner-Gren Center den 21 februari
1963 framkom olika aspekter på tänkbara biverkningar av kemiska
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196t 5
bekämpningsmedel inom lantbruket, trädgårdsodlingen och skogsskötseln.
Från lantbrukshögskolan framhölls därvid betydelsen av att bekämpningsmedlens
egenskaper och bekämpningens biologiska förutsättningar är väl
kända, och att möjligheterna till förebyggande bekämpning särskilt beaktas.
I den allmänna diskussionen över hithörande problem bar mindre uppmärksamhet
ägnats åt icke-kemiska åtgärder än åt direkt kemisk bekämpning av
de olika typerna av skadegörare. Styrelsen vill i dessa sammanhang fästa
uppmärksamheten på nödvändigheten av forskning, som möjliggör ett alternativ
till användningen av biocider för bekämpningen av växtsjukdomar och
skadedjur inom jordbruket och syftar då främst på sådana vetenskapliga
undersökningar, som är av grundläggande betydelse för framställningen av
sjukdomsresistenta sorter av kulturväxterna genom växtförädling. Dylika
resistensbiologiska undersökningar av direkt gagn för resistensförädlingen
vid våra växtförädlingsanstalter utgör för närvarande huvudparten av de
arbetsuppgifter, som bearbetas vid högskolans institution för växtpatologi.
Styrelsen vill här även framhålla möjligheterna till jordbearbetning och speciella
metoder för sådd och plantering inom jordbruk och skogsskötsel, varigenom
behovet av kemiska medel mot ogräs minskar. Ett annat exempel
utgör eu långsiktig växtodlingsplanering, där valet av grödor och tillämpad
odlingsmetodik förebygger uppförökning av skadedjur, ökade forskningsinsatser
där skadegörarnas ekologi belyses mot bakgrunden av dagens joidbruk
och skogsbruk, är därför i hög grad önskvärda för fortsatta arbeten
rörande biociderna och deras användning.
Även om de icke-kemiska bekämpningsmetoderna får en önskvärd ökad
användning, kommer de kemiska bekämpningsmedlen med säkerhet att allt
framgent spela en mycket betydelsefull roll. Styrelsen anser det därför i höggrad
önskvärt, att de statliga forskningsanstalternas möjligheter att bidraga
till utvecklingen på området ökas.
Härför behövs bättre resurser för syntetiskt kemiskt arbete, för biokemiskt,
molekylär-biologiskt och fysiologiskt inriktade studier, för ekologiska
studier och för praktiskt inriktad försöksverksamhet. Kännedom om
verkningsmekanismer och metabolism samt om upptagning, spridning och
nedbrytning av biociderna är nödvändig för att de skall kunna handhavas
riskfritt, ökad selektivitet och anpassning av deras stabilitet efter ändamålet
och användningsområdet bör kunna nedpressa riskerna för opåräknade sidoverkningar
till en mycket låg nivå.
Undersökningar rörande biocidernas biverkningar pågår vid lantbrukshögskolan
med avseende på biocidrester i skördade produkter. I detta sammanhang
får även påpekas arbeten angående sambandet mellan biocidanvändning
och vissa skadesvampars uppträdande. Behovet av intensifierad
forskning rörande biocidernas inverkan på spannmålens kvalitet liksom rörande
de groningshämmande kemiska medlens inverkan på potatisens kvalitet
får här bl. a. framhållas. Även forskning över kvaliteten hos frukt, bär
och grönsaker måste beakta dessa problem. I detta sammanhang vill styrelsen
erinra om ett förslag till en ekologisk biocidforskning som utarbetats i
samråd mellan fil. dr B. Lundbolm i Naturresurskommittén och professor
H. J. Hansen, statens veterinärmedicinska anstalt, vilket synes höra förtjäna
allt beaktande.
Under åberopande av ovanstående synpunkter får lantbrukshögskolans
styrelse med tillstyrkan av motionerna starkt understryka betydelsen av förstärkning
av forsknings- och försöksresurserna på växtskyddsmedlens om
-
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964
rade och vill särskilt framhålla betydelsen av att sådana åtgärder vidtages
så att erforderliga resurser snabbt kan ställas till förfogande för ändamålet.
Motion 11: 540
Styrelsen ansluter sig till den i motionen framförda hemställan om en allsidig
utredning rörande användningen av biocider inom växt- och skogsodlingen
och vill i detta sammanhang hänvisa till de utförliga motiveringar,
som styrelsen framlagt i sitt utlåtande till utskottet över motionerna I: 319
och II: 420, likalydande, angående forskning och försök rörande kemiska
växtskyddsmedel. Vad avser den i motion II: 540 framförda hemställan om
en utredning av »förekomsten av biocider och andra gifter i saluförda livsmedel»
vill styrelsen erinra om att statens växtskyddsanstalt och statens
institut för folkhälsan i dagarna till Kungl. Maj:t inkommit med äskanden
om medel för en tvåårig analysverksamhet avseende förekomsten av växtskyddskemikalier
i livsmedel.
Lantbruksstyrelsen anför:
Allmänt torde biocidernas avkastnings- och kvalitetshöjande effekt få
anses väl dokumenterad. Kunskaperna om deras skadeverkningar synes däremot
vara mycket ofullständiga. Utnyttjandet av biocider i växtodlingen är
ingalunda någon för vårt land unik företeelse. Växtskyddsmedel används i
alla länder med ett högtstående jordbruk och utomlands ej sällan i större
omfattning än här med hänsyn till klimatiska faktorer, som gynnar skadegörare
på kulturväxterna. Importerade livsmedel torde följaktligen icke vara
att föredraga framför svenska i här berörda avseenden. Detta måste beaktas
\id övervägande av möjligheterna att begränsa biocidanvändningen i vår
vegetabilieproduktion. Drivs begränsningen så långt att skördarnas storlek
och kvalitet sjunker och samtidigt produktionskostnaderna per enhet stiger
mera påtagligt måste man nämligen räkna med ett ökat behov av livsmedelsimport.
Lantbruksstyrelsen är för sin del helt införstådd med önskemålen om
allsidig utredning och ökade forskningsinsatser rörande de kemiska växtskyddsmedlen
och deras användning. Styrelsen vill erinra om att mått och
steg redan tagits i sådant syfte. Sålunda uttalade chefen för jordbruksdepartementet
i årets statsverksproposition att han hade för avsikt att utverka
Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla eu utredning rörande naturvårdsforskningen.
Man torde kunna utgå ifrån att en sådan utredning bl. a. kommer
in på frågan om användning av bekämpningsmedel. Vidare har statens
växtskyddsanstalt och statens institut för folkhälsan helt nyligen begärt anslagsmedel
för utvidgad biocidforskning. Även andra berörda forskningsinstitutioner
har gjort framställning om medel för en sådan intensifierad
forskning, bl. a. naturvetenskapliga forskningsrådet och veterinärmedicinska
anstalten.
Det framstår som angeläget att aktiviteten inom forsknings- och försöksområdena
kan samordnas på lämpligt sätt. Någon form av samarbetsorgan
synes härvid böra övervägas.
Av vad bär sagts torde framgå att lantbruksstyrelsen på åtskilliga punkter
delar motionärernas uppfattning.
Det förefaller troligt alt resultat från forsknings- och försöksverksamheten
kan komma att föranleda en begränsning av användningen av giftiga växtskyddsmedel,
d. v. s. åtgärder av det slag som berörs under punkt b i motio
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 1
nen II: 115. Frågan härom har redan uppmärksammats i fackkretsar. I sådant
sammanhang överväger växtskyddsanstalten med stöd av tillgängligt
forsknings- och försöksmaterial att rekommendera delvis reducerade doser
av betningsmedel, alltså en åtgärd som väl skulle överensstämma med det i
motionen II: 540 gjorda uttalandet att det är angeläget att allmänheten delges
redan kända forskningsresultat. Vad i övrigt angår sådan upplysningsverksamhet
kan nämnas att jordbrukets upplysningsnämnd inom kort påbörjar
en kampanj rörande bekämpningsmedelsanvändningen.
Det må endast tilläggas att den nya giftlagstiftningen enligt lantbruksstvrelsens
uppfattning bör kunna bli ett värdefullt instrument i strävandena
att begränsa skadeverkningar av de giftiga ämnen som numera anses oundgängliga
på många håll inom produktionen, därvid ej blott jordbruks-, skogsoch
trädgårdsnäringarna.
Medicinalstyrelsen uttalar:
Såsom framhålles i eu av motionerna är för närvarande situationen beträffande
växtskyddsmedlens användning oklar. Argument för mot varandra
stridande uppfattningar framföres med stor kraft i den offentliga debatten.
Såvitt medicinalstyrelsen kan finna torde detta främst bero på att vi i dagens
läge saknar för en objektiv bedömning erforderliga på vetenskapligt acceptabla
undersökningar grundade kunskaper i ämnet. Detta är på intet sätt
något specifikt svenskt problem utan torde gälla för alla länder, där man i
större omfattning nyttjar skyddsmedel, varom här är fråga.
Det är överraskande att man i vårt land först nu synes ha observerat skadeeffekter
och förgiftningsrisker av vissa växtskyddsmedel, exempelvis
kvicksilverföreningar. Dessa har dock här i landet använts sedan minst
trettio år och bruket synes ej ha ökat i den grad att man med tog kan däri
söka förklaring till de påstådda skadeverkningarna. Flera samverkande faktorer
torde vara att finna bakom den bild vi i dag kan iakttaga. En omfattande
och förutsättningslös utredning är därför av nöden och bör snarast
igångsättas. Därvid är det särskilt som snabba åtgärder kan vara av nöden
angeläget att medelstilldelningen och medelsutdelningen till forskning på
området åtminstone inledningsvis kanaliseras genom ett särskilt organ, som
får till uppgift att bland annat avge förslag till prioritetsgradering av forskningsprojekten.
Ett starkt inflytande bör därvid tilldelas giftnämnden
den centrala myndighet som har att ombesörja regleringen beträffande tillhandahållandet
och bruket av bekämpningsmedel.
Med hänvisning till det ovan anförda vill medicinalstyrelsen betona behovet
av att i motionerna aktualiserade problem snarast möjligt utredes.
Giftnämnden anför:
Giftnämnden vill för sin del inledningsvis vitsorda, att den omfattande
användningen av kemiska bekämpningsmedel spelar eu stor roll inom den
problematik, som de omgivningshygieniska frågorna ställt nutidsmänniskan
inför. Det rör sig härvid om eu rad skiftande frågeställningar, av vilka endast
några exempel må antydas. Sålunda är det fråga om såväl kortsiktiga som
långsiktiga förgiftningsrisker. Av dessa är utan tvivel riskerna för uppkomsten
av kroniska förgiftningstillstånd mest svårbedömda. I ännu högre grad
gäller detta eventuella risker på det genetiska området. Huruvida och i vilken
mån påverkan på vatten och jordar innebär risker för människor, flora
och fauna är f. n. ytterst ringa känt. Det är samtidigt ställt utom varje tvivel,
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b
att bekämpningsmedlen medfört stora framsteg i kampen mot synnerligen
spridda och samtidigt allvarliga sjukdomar, exempelvis malaria. Klart är
också att bekämpningsmedlen medfört vinster för jordbruk, skogsbruk och
andra näringsgrenar, även om stor osäkerhet vidlåder gjorda uppskattningar
av vinsternas storlek.
Med hänsyn till de stora risker, som är förenade med bruket av bekämpningsmedel,
har ny och skärpt lagstiftning om sådana medel trätt i kraft vid
senaste årsskifte. Den bärande grundregeln i denna lagstiftning är, att inget
bekämpningsmedel får säljas eller användas utan att vara registrerat hos
den nyinrättade giftnämnden. Nämnden skall vägra registrering om ett medel
har sådan giftighet eller eljest bedömes medföra sådan skadlig verkan
på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nvttoväxter, att det inte
lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Om giftnämnden finner, att
registrering kan ske, skall nämnden hänföra medlet till någon av tre i lagstiftningen
angivna faroklasser. Nämnden äger vidare uppställa villkor till
förebyggande av skada.
Självfallet blir det många gånger en synnerligen svår uppgift för giftnämnden
att göra de erforderliga avvägningarna vid prövning av registreringsärenden.
Förbättrat vetenskapligt underlag för de administrativa besluten
i frågor rörande bekämpningsmedel torde emellertid vara ett starkt
önskemål världen över och situationen för vårt vidkommande är på intet
sätt unik. Detta förhållande minskar självfallet inte angelägenheten av att
intensifierad vetenskaplig forskning på området snarast kommer till stånd.
Men med hänsyn till problemens svårighetsgrad och mondiala räckvidd är
det väsentligt, att planeringen sker efter stora linjer och med utnyttjande
av olika länders speciella förutsättningar att angripa de olika delfrågorna.
Förslag i denna riktning har enligt vad nämnden under hand erfarit framlagts
inom OECD av Sverige och USA.
Oavsett hur tanken på ett efter internationella linjer upplagt forskningsprogram
kan utveckla sig, måste givetvis den del av de samlade svenska
forskningsresurserna, som bedöms böra ställas i biocidforskningens tjänst,
utnyttjas så rationellt som möjligt. Då det här rör sig om väsentliga frågor
som griper in på flera av de olika forskningsrådens fält är det synnerligen
angeläget att få en funktionsduglig samordning till stånd. Med hänsyn till
giftnämndens centrala ställning som giftmyndighet enligt giftförordningen
och registreringsmyndighet enligt bekämpningsmedelsförordningen torde
det dessutom vara påkallat, att nämnden får ett starkt inflytande, då det
gäller att initiera och prioritera forskningsprojekt. De forskningsråd som
under alla förhållanden berörs är de medicinska och naturvetenskapliga
forskningsråden, jordbrukets forskningsråd samt viltforskningsrådet. Även
tekniska forskningsrådet kan komma in i bilden. En tänkbar lösning vore
mahända, att ett a isst belopp ställdes till förfogande av de olika forskningsråden
och att en särskild kommitté tillsattes för att fördela dessa medel. Eu
sådan kommitté borde därvid inrymma företrädare för de berörda forskningsrådens
intressen och tör giftnämnden. Det skulle säkert från olika synpunkter
vara ändamålsenligt om man skapade en tjänst, vars innehavare
fungerade som sekreterare hos kommittén och tillika bedrev utredningsarbete
med utgångspunkt från registreringsansökningar hos giftnämnden.
Härigenom skulle en samordning mellan aktuella utredningsfrågor och
forskningsprojekt befrämjas. Giftnämnden är för sin del beredd att delta i
närmare diskussioner angående utformningen av såväl det här skisserade
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 9
uppslaget som andra lösningar, som skulle kunna befrainja det angivna
svftct. „
Under åberopande av det anförda får giftnämnden som ett sammanfattande
yttrande i anledning av de remitterade motionerna anföra följande. Den
nya lagstiftningen om bekämpningsmedel kan förväntas medverka till okad
säkerhet på området. Intensifierad forskning är påkallad och ansträngningar
bör göras för att befrämja, att sådan kommer till stånd. Härvid bor alla mojligheter
tillvaratagas för att inlemma de svenska insatserna i ett internationellt
samarbete. Den svenska forskningen bör samordnas under medverkan
av berörda forskningsråd och giftnämnden.
Statens institut för folkhälsan uttalar:
Under senare tid har farhågorna vuxit för att den starkt växande användningen
av kemiska bekämpningsmedel skulle kunna innebära allvarliga
skaderisker för människan, husdjuren och viltet. Särskilt har de utredningar,
som publicerats rörande vissa gifters påverkan på fågelviltet, vård alarmerande
och skapat allvarlig oro hos allmänheten. På grund av de begränsade
resurser, som hittills stått till buds för forsknings- och kontrollverksamhet
inom hithörande områden, är kännedomen om dessa skaderisker for
närvarande alltför knapphändig. Enligt styrelsens uppfattning erfordras
därför en stark förstärkning av resurserna för ifrågavarande verksamhet.
Institutet har den 1 juli 1963 erhållit en tjänst som laborator i toxikologi
vid födoämneshygieniska avdelningen. Tillkomsten av denna tjänst, som för
närvarande är under tillsättning, innebär en avsevärd förstärkning av institutets
resurser för toxikologisk forskning i frågor angående sådana kemiska
substanser, som har humant intresse, däribland även ämnen ingående i bekämpningsmedel.
Institutets styrelse begärde i sina anslagsäskanden for
budgetåret 1964/65 medel för anställande av två laboratoriebiträden i högst
Ae 9 som hjälp åt laboratorn. Dessa tjänster har dock ej upptagits i årets
statsverksproposition, och erforderliga hjälpkrafter åt laboratorn saknas
därför. För att laboratorn skall kunna börja en experimentell verksamhet
över toxikologiska spörsmål, erfordras obetingat ifrågavarande tjänster.
För att i erforderlig grad kunna intensifiera institutets kontrollverksamhet
rörande förekomsten av bekämpningsmedelsrester i våra födoämnen har
styrelsen i underdånig skrivelse den 24 febr. 1964 hemställt, att särskilda
medel anvisas till utökad sådan verksamhet. Avskrift av nämnda skrivelse
bilägges.1 .
Samordningen av forskningen och kontrollverksamheten inom de berörda
områdena kräver ett intimt samarbete mellan de olika institutioner och organisationer
som har intresse i frågorna. Enligt styrelsens uppfattning torde
för detta ändamål knappast erfordras något nytt organ. Vid behov synes
giftnämnden, som inom sig har representanter för de flesta intresserade
instanserna, kunna tjänstgöra som samordnande organ. Skulle emellertid
ett självständigt sådant inrättas, anser styrelsen det självfallet, att institutet
med sin centrala ställning inom de humana delarna av hithörande område
blir representerat.
I anslutning till hemställan i motionerna I: 93 och II: 115 om åtgärder for
att begränsa användningen av biocider, vill styrelsen erinra om de giftnämnden
åvilande uppgifterna i dessa hänseenden. Styrelsen kan i detta sainman
-
1 Ej medtagen här.
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964
hang hänvisa till att nämnden enligt beslut vid sammanträde den 4 mars
1964 förbjudit användningen av aldrin och dieldrin som betningsmedel och
rekommenderat sänkt dosering av kvicksilverpreparat för betningsändamål.
Under åberopande av vad ovan anförts får styrelsen starkt understryka
det i föreliggande motioner uttalade önskemålet om intensifierad forskning
och kontrollverksamhet rörande bekämpningsmedel. För samordning av
nämnda verksamhet torde i första hand samarbetet mellan intresserade instanser
böra fördjupas.
Statens växtskyddsanstalt anför:
Den svenska debatten rörande bekämpningsmedlens sidoverkningar bär
hittills i stor utsträckning varit grundad på utländska uppgifter, vars tilllämplighet
på svenska förhållanden icke kan anses a priori given. Sådana
mom landet utvunna fakta, som kunnat ge de speciellt svenska aspekterna
på ämnet, har varit relativt få och icke tillåtit några längre gående slutsatser.
När det nu i ifrågavarande motioner på olika sätt uttryckes önskemål om
utökad och intensifierad forskning rörande bekämpningsmedlens verkningar,
är detta synnerligen välmotiverat.
Det kan här vara anledning att erinra bl. a. om de framställningar, som i
dagarna ingivits till Kungl. Maj:t om medel för sådan forskning dels från
fo lkhalsoinstitutet och växtskyddsanstalten (bil. 1)» beträffande analvser av
bekämpningsmedelsrester i livsmedel, dels från naturvetenskapliga forskningsrådet
beträffande vissa ekologiska undersökningar av i sammanhanget
mycket angelägen art.
Jämte dessa, på just nu aktuella förhållanden inställda verksamheter står
den verksamhet på längre sikt, som särskilt avses i motionerna nr Öl9 och
och som kräver förstärkning av forsknings- och försöksresurserna
Iramst hos växtskyddsanstalten. Motionärernas synpunkter låter sig väl förenas
med de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av anstaltens verksamhet,
som styrelsen givit uttryck åt i inledningen till anstaltens senaste petitaskrivelse,
citerad av motionärerna. Vad som däri betecknats som lokala växtskyddsforsök
avser en utbyggnad av de personella och ekonomiska förutsättningarna
for fältförsöksverksamheten vid anstalten, bl. a. i syfte att den
sedan länge där pågående värdeprövningen av kemiska bekämpningsmedel
skulle kunna avsevärt utvidgas. En av lantbrukshögskolans och växtskyddsanstattens
styrelse gemensamt tillsatt kommitté utreder f. n. frågan oi^i hur
en försöksorganisation för växtskyddsförsök lämpligen skall vara utformad.
Som särskilt angeläget vill emellertid styrelsen framhålla, att anstalten
beredes mojligheter att i större omfattning än hittills bedriva sådan forsknmgs-
och försöksverksamhet som kan bidra till att göra växtskvddet inom
jordbruks- och trädgårdsodling mindre »giftigt». Det är härvidlag icke fråga
om nagon egen kemisk forskning med sikte på mindre giftiga bekämpningsmedel;
utvecklingen på detta område — som f. ö. lett till flera väsentliga
ramsteg under senare år kräver tillgångar av olika slag som endast de
stora kemiska industrierna kan uppbåda. Däremot förefaller det sannolikt
att om mera uppmärksamhet kunde ägnas växtskyddsåtgärdernas ekologiska
och ekonomiska aspekter, det i viss utsträckning skulle bli möjligt att modiliera
bekämpningen så att insatser av kemiska medel kunde mer eller mindre
starkt nedbringas. I anslutning härtill är det ett önskemål att anstalten gåves
1 Ej medtagen här.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 11
möjlighet att satsa på forskning rörande vissa nya riktlinjer inom den biologiska
bekämpningen och dessas tillämplighet inom det praktiska växtskyddet.
Värdefulla impulser torde i såväl det ena som det andra hänseendet
kunna erhållas genom ett samarbete över gränserna. Ett hithörande område,
där anstalten redan kunnat utveckla en aktivitet är resistensbiologien. Trots
provisoriska lokalförhållanden har denna gren av anstaltens verksamhet
redan kunnat göra insatser av värde för resistensförädlingen; en snabb lösning
av resistensbiologiens lokalfråga skulle på ett väsentligt sätt bidra till
en intensifierad verksamhet på området.
Det har i den senaste tidens debatt om bekämpningsmedlen höjts röster för
att växtskyddsanstalten skulle ges resurser även för prövning av bekämpningsmedlens
verkningar på det vilda. Styrelsen är av den meningen att
bekämpningsmedlen så långt möjligt bör prövas även i detta hänseende men
att prövningen icke bör vara förlagd till växtskyddsanstalten. Denna är en
specialinstitution för växtskydd och bör begränsa sin uppgift till detta. Däremot
framstår det som angeläget att det inrättas någon form av sakkunniginstans
med skyldighet att handlägga viltfrågorna i samband med användningen
av kemiska bekämpningsmedel på liknande sätt som statens institut
för folkhälsan handlägger motsvarande frågor inom sitt verksamhetsområde.
På växtskyddsanstalten faller därvid att biträda med sina synpunkter och
att i sin verksamhet tillämpa de föreskrifter som den viltsakkunniga institutionen
via giftnämnden kan komma att uppställa.
Vad gäller kravet på inskränkningar i eller förbud mot användningen av
vissa bekämpningsmedel vill styrelsen hänvisa till ett i dagarna utkommande
nunnner av tidskriften Växtskyddsnotiser (nr 2, 1964; i stencilerat
manuskript bifogat detta yttrande som bil. 21), där anstaltens syn på kvicksilverbetningen
av utsäde framföres samt till giftnämndens nyligen avgivna
kommuniké i hithörande frågor.
Av naturliga skäl måste en intensifierad forskning rörande bekämpningsmedlens
sidoverkningar komma att beröra ett stort antal institutioner och
intressegrupper. Det är därför obetingat nödvändigt att det införes en samordnande
faktor i form av en allsidigt sammansatt kommitté eller nämnd
med erforderlig kompetens att bedöma behovet av forskning, svara för anskaffning
och fördelning av medel för sådan och när anledning därtill föreligger
ta initiativ till eller själv företa utredningar och kritiskt värdera resultaten
av sådana.
Veterinärstyrelsen anför:
Under senare år har samhällets uppmärksamhet av skilda orsaker alltmer
fästs på de problem motionärerna tagit upp.
Vid skilda tillfällen har på hithörande område verksamma forsknings- och
undersökningsanstalter inom lantbruk och livsmedelshygien ävensom myndigheter
och organisationer med naturskyddande uppgifter till Kungl. Maj :t
och berörda forskningsråd gjort framställning om ökade resurser för sin
verksamhet med avseende framför allt på de kemiska bekämpningsmedlen.
Ur de synpunkter veterinärstyrelsen har att tillgodose är härvid de förslag
och yrkanden som framförts från institutet för folkhälsan samt naturresurskommittén
och statens veterinärmedicinska anstalt av särskilt intresse.
Sedan årsskiftet 1966/64 handlägges ärenden rörande bl. a. kemiska be -
1 Ej medtagen här.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b
kämpningsmedel av giftnämnden, som har att pröva huruvida och på vilka
villkor ett bekämpningsmedel skall få komma till användning. Nämndens
sammansättning synes vara sådan att den utan större svårighet torde kunna
under hand initiera erforderlig forskning inom sitt område.
Förbud mot vissa som särskilt farliga ansedda bekämpningsmedel har
nyligen utfärdats av giftnämnden. Doseringen av andra medel har redan
minskats avsevärt och översyn av doseringsföreskrifterna pågår. Enligt vad
veterinärstyrelsen under hand erfarit ägnas doseringsfrågan speciell uppmärksamhet
vid de kurser för bekämpningspersonal som pågått sedan slutet
av förra året.
Säkerhetsföreskrifterna i allmänhet har skärpts. Giftnämnden har vidare
begärt införande av direkt förbud mot användning av betad säd till foder, då
det indirekta förbud som gällande bestämmelser kan anses innebära icke
bedömts som tillräckligt klart.
Av vad ovan i korthet anförts synes enligt veterinärstyrelsens uppfattning
framgå att skäl knappast föreligger för vidtagande av ytterligare åtgärder
för begränsning under en utredningstid av användningen av de för jordbruket
som oumbärliga ansedda bekämpningsmedlen. Icke heller synes det nödvändigt
att tillsätta en särskild vetenskaplig kommission för utredning av
hithörande frågor. Kungl. Maj :t och forskningsråden torde med stöd av bl. a.
de erfarenheter och den sakkunskap som finnes samlad i giftnämnden kunna
taga ställning till de olika kraven om ökade resurser. Motionärernas uppfattning
att dessa måste tillmötesgås i betydligt högre utsträckning än som
hittills skett delas dock helt av veterinärstyrelsen.
Sveriges lantbruksförbund uttalar:
Lantbruksförbundet är som företrädare för det svenska lantbruket givetvis
positivt till alla åtgärder, som kan förhindra skadliga verkningar vid
användningen av kemiska växtskyddsmedel. Det är nämligen av avgörande
betydelse för avsättningen av jordbrukets produkter att förtroendet till dessa
ej minskas. I linje härmed biträder förbundet i motionerna framförda förslag
angående utökad forskning rörande biocidernas skadliga verkningar. Främst
synes i detta syfte resurserna hos statens växtskyddsanstalt böra bli föremål
för en upprustning.
I motion II: 115 ifrågasättes om icke förbud mot vissa biocider borde
övervägas under den tid forskningen pågår och i hemställan preciseras detta
till »att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder som begränsar användningen
av biocider till dess omfattningen av deras skadeverkningar på vårt
lands växt- och djurliv klarlagts».
Att klarlägga och om möjligt minska riskerna vid användning av kemiska
medel är ett allmänt samhällsintresse, men i dess intresse måste också ligga
att livsmedelsproduktionen icks onödigtvis fördyras. Eftersom biociderna
numera i stor utsträckning är oumbärliga hjälpmedel, förutom vilka vi i
vårt land icke skulle kunna bedriva växtodling med rimlig användning av
mänsklig arbetskraft eller med godtagbar ekonomi, är det en uppenbart orealistisk
ståndpunkt som framföres i kravet på förbud mot användning av biocider
under den tid forskningen pågår. Det må inskjutas att en forskning på
detta liksom alla övriga områden oavbrutet måste fortgå i takt med utvecklingen.
I detta sammanhang bör påpekas att begreppet kemiska bekämpningsmedel
inrymmer en mängd olika preparattyper med ganska olikartade egen
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196i
13
skaper. Härav följer att det icke kan vara riktigt att uppställa generella och
likartade föreskrifter för alla medel, oberoende av skillnaderna i deras toxicitet
och de risker som kan vara förknippade med deras användning.
Under åberopande av ovanstående får Lantbruksförbundet dels biträda i
de tre motionerna framlagda förslag angående utökad forskning rörande biocidernas
skadliga verkningar, dels avstyrka i motion 11:115 framfört förslag
om vidtagande av sådana åtgärder som begränsar användningen av biocider,
till dess omfattningen av deras skadeverkningar på landets växt- och
djurliv klarlagts.
Sveriges ornitologiska förening anför:
I samband med debatten i biocidfrågan har föreningen låtit utföra en
snabbinventering genom av föreningens medlemmar gjorda observationer
rörande biocidernas skadeverkningar på fågelfaunan (se bilaga1). Trots att
mycket kort tid stått till förfogande för inventeringen och trots att dessutom
några systematiska iakttagelser angående den aktuella frågeställningen icke
föreligger, visar inventeringen likväl tydligt hur prekärt läget är för flera
fågelarter. Fågelfaunan har under de senaste 10—20 åren ur kvantitativ
synpunkt undergått förändringar, delvis av sådan omfattning att någon
motsvarighet ej kunnat noteras under de närmast förflutna hundra åren.
Att biociderna härvid haft en mycket stor betydelse och i ett flertal fall helt
dominerat som orsak torde vara ställt utom varje tvivel.
Av inventeringen liksom av statens veterinärmedicinska anstalts analysmaterial
framgår klart betinedlens —- särskilt kvicksilverbetinedlens —
dominerande roll för de noterade skadeverkningarna på fröätande arter och
rovfåglar. Det föreligger emellertid även i materialet uppgifter, som visar
att också andra biocider kan vara av stor betydelse, även om dessa än så
länge ofta haft mera lokal effekt än betmedlen. Skadeverkningarna på insektsätande
arter synes sålunda ha observerats i ringa utsträckning, fastän
de uppenbart måste förekomma i ganska stor omfattning. Av föreliggande
observationer framgår exempelvis att preparat, som uppgivits vara tämligen
ofarliga för faunan, såsom fenoxättiksyrederivaten, kan ha mycket destruktiv
effekt på småfåglarnas häckning. Ett exempel härpå lämnas rörande
talgoxe från Letälvsbygden av L. Åhlén (sid. 24 i bilagan), och ogräspreparatens
effekt på beståndet av buskskvätta framgår bl. a. av A. Gunnarssons
uppgifter (sid. 25—26). Att insektsbekämpningsmedlen har stor betydelse
särskilt på insektsätande fåglar är uppenbart. — Materialets slumpmässiga
karaktär, som är betingad av okunnigheten om bekämpningsmedlens allmänna
användning och gifteffekt, gör att en stor del av de inkomna uppgifterna
ej kan bindas till visst preparat.
Den sålunda verkställda inventeringen, som inom ramen för föreningens
begränsade ekonomiska resurser kommer att fortsättas, visar emellertid enligt
föreningens uppfattning nödvändigheten av att de av motionärerna föreslagna
åtgärderna kommer till stånd. Dessa synes i första hand böra omfatta
snabbt insatta restriktioner rörande användningen av biocider parallellt med
en kraftigt ökad forskningsinsats å alla berörda områden, vidare en reell
ekonomisk granskning av biocidanvändningens ekonomiska utfall på lång
sikt med hänsyn tagen till dess biverkningar samt en skärpt kontroll av och
ökad upplysning om bekämpningsmedlen och deras användning. Till ytter
-
Ej medtagen här.
14
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964
ligare utveckling av föreningens ståndpunkt i biocidfrågan vill föreningen
anföra följande.
Omedelbara provisoriska restriktioner är nödvändiga för bruket av betmedel.
Dessa åtgärder bör omfatta förbud mot all onödig betning och skyldighet
att i första hand använda mindre giftiga och snabbt nedbrytbara preparat.
Förbud mot användning av kvicksilverpreparat synes böra övervägas,
särskilt beträffande vårsådden. Om sådant förbud nu ej anses kunna komma
i fråga, bör genom särskild förordning maximihalten av kvicksilver sättas
till högst hälften av halten i hittills tillämpad normaldos av kvicksilverbetmedel.
Detta på grund av att en av A. Åkerblom på uppdrag av statens
naturvetenskapliga forskningsråds naturresurskommitté utförd bearbetning
av växtskyddsanstaltens försöksresultat 1946—1956 klart visar, att samma
skyddsverkan uppnås med hälften av den dosering, som anstalten rekommenderat.
Om anstalten riktigt tolkat sina egna försök, hade mycken skada
undvikits. Undersökningar bör dessutom omedelbart igångsättas för att utröna
om inte gifthalten ytterligare kan nedbringas med bibehållande av acceptabel
skyddsverkan.
Totalförbud torde böra utfärdas mot användning av aldrin, dieldrin, endrin
och liknande ämnen för betning, jordförbättring, gnagareutrotning eller
användning på annat sätt.
Konservator Hjalmar Fleischer, Uppsala, har nyligen utfört utfodringsförsök
med färgat utsäde. Försöksdjuren var pilfinkar, duvor, fasaner, rapphöns,
sorkar och möss. Det visade sig att fåglarna praktiskt taget, även -vid
svält, inte rörde med victoriablått färgade korn. Ett industriföretag i betningsbranschen
har vid prov funnit, att färgning med victoriablått är lika
lätt att utföra som och ej dyrare än färgning med rodamin. Föreskrifter om
övergång till blåfärgning bör omedelbart påbjudas. Härigenom skulle den
stora fara undanröjas, som ligger däri, att det röda kvicksilverbetade utsädet
nu ges samma färg som med eosin färgad fodersäd. Försök i större
skala måste dock omedelbart anställas för att utröna, om blåfärgningsmetoden
på lång sikt är så gynnsam, som de hittills gjorda försöken antyder. Det
kan nämligen mycket väl tänkas, att en tillvänjning kan komma att ske, så
att den blåa färgen efter viss tid icke längre verkar avskräckande. Mot sorkar
och möss bör illaluktande (illasmakande) preparat utprovas. Det är
troligt, att förgiftningsfallen bland rovfåglar och ugglor delvis beror på förtäring
av förgiftade sorkar och möss. Tekniska förbättringar till undvikande
av spill med såningsmaskiner är även önskvärda. Det är också angeläget
att vid sådd överblivna mindre partier av betat utsäde ej uttömmes på dikesrenar
o. d.
Kontrollen av att utfärdade bestämmelser rörande betmedlen efterleves
bör skärpas — hittills synes kontrollen ha varit synnerligen bristfällig,
många gånger praktiskt taget obefintlig.
Allmän prövning av nödvändigheten att bruka betmedel, insektsmedel,
ogräs-, lövsly- och blastbekämpningsmedel in. fl. preparat bör ske genom
undersökningar och provodlingar. Höggiftiga och icke snabbt nedbrytbara
preparat måste härvid utmönstras. Det är uppenbart att en betydande insats
härutinnan behöves från jordbruksforskningens sida bl. a. för att pröva
betmedelspreparat av olika typ och koncentration. Att detta arbete kommer
att taga avsevärd tid är likaledes klart. Mycket kan omedelbart vinnas genom
att förbjuda bruket av bekämpningsmedel under för fågelfaunan särskilt
känsliga perioder. Bekämpning av lövträdsvegetation i skogsmark
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 15
torde exempelvis även utan ekonomisk våda kunna förbjudas under fåglarnas
häckningstid 1 april—1 augusti. Vidare torde användningen av råttgift
kunna undvaras under samma tid med tanke på ugglornas häckning.
Redan nu borde man allmänt kunna avråda från all ej absolut nödvändig
användning av bekämpningsmedel. Temporärt eller provisoriskt förbud mot
användning av biocider innehållande ämnen, vilkas toxicitet mätes med
LD50-värden lägre än 100, bör övervägas.
En översyn av gällande författningar och skyddsbestämmelser samt instruktioner
för berörda institutioner är behövlig. Klarare förbudsbestämmelser,
större kontrollresurser och utvidgad bokföringsskyldighet rörande
utförda bekämpningsföretag hör här till önskemålen. Eftersom kontrollsvårigheterna
alltid kommer att förbli stora, måste stor vikt läggas vid en
mycket restriktivr registrering av höggiftiga bekämpningsmedel.
Enighet synes råda därom att en mångdubblad forskning rörande biocidernas
negativa biverkningar är av behovet påkallad. Härvid är det särskilt
viktigt att skapa bättre möjligheter till kemisk analys av undersökningsmaterial
av olika typer och att främja sådana undersökningar, som snabbt
kan förväntas ge resultat att tjäna som underlag för regleringen av biocidernas
användning.
Föreningen vill slutligen framhålla, att biocidfrågan ingalunda enbart är
ett problem om skydd för vår fauna. Kvicksilver har konstaterats hos fasaner
och rapphöns (SVA). Förtäring av förgiftat vilt måste innebära stora
faror. Man vet, att anrikning av gifter kan ske och sker i människokroppen
på samma sätt som hos djuren. Laborator G. Widmark, Stockholm, har påvisat
DDT i kroppsfett hos människor. De förgiftningsfall, som inträffat
inom djurvärlden, måste anses vara mycket allvarliga varningssignaler om
vad som efterhand kan komma att drabba människan i större skala än hittills.
Det är sålunda ytterst en fråga om vår egen hälsa och kommande generationers
möjligheter att överleva. Till skydd härför är de av motionärerna
föreslagna åtgärderna en första nödvändighet.
Sveriges yrkes fruktodlares riksförbund tillstyrker motion I: 319 och II: 420
samt anför:
En väsentligt vidgad försöks- och forskningsverksamhet som kan ge upplysningar
om preparatens (1) effekt i bekämpningshänseende, (2) inverkan
på nvttoväxternas avkastningsförmåga och (3) farlighet för människor och
djur har naturligtvis det största intresse för samtliga, som i sin verksamhet
nödgas använda dylika medel.
I detta sammanhang vill förbundet även framhålla önskvärdheten av att
de praktiska försöken, vad avser fruktodlingspreparat, förläggs till Skåne,
där ca 80 % av landets fruktodling är belägen. Skillnaden i klimat torde
kunna innebära viss otillförlitlighet i att använda mellansvenska försöksresultat
under sydsvenska förhållanden.
Förbundet tillstyrker jämväl motion 11:540 samt det i motionerna 1:93 och
11:115 under a) gjorda yrkandet. Beträffande yrkandet under b) i sistnämnda
motioner anföres:
I motionens andra del, punkt b), krävs förbud mot användningen av vissa
biocider under den tid forskningen pågår. Denna begäran kan förbundet ej
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1961
oreserverat tillstyrka. Mot en del allvarliga sjukdomar och skadedjur finns
nämligen ej alternativa medel att tillgripa. Fruktodlarna har vidare lång erfarenhet
av användningen av kemiska bekämpningsmedel och förgiftningsfall
har oss veterligen aldrig inträffat. Förbundet anser därför att användningen
i praktiken redan nu sker med sådan försiktighet att förbud ej kan
anses befogat, varjämte det i några fall skulle kunna helt omöjliggöra bekämpning
och därmed spoliera skörden, d. v. s. odlarens inkomst, i vissa
fall även träden, d. v. s. odlarens kapital. Förbud mot farliga medel kan därför
ej tillstyrkas förrän mindre farliga ställs till odlarnas förfogande.
Föreningen bekämpningsmedelsleverantörer anför:
Sedan de nu ifrågavarande motionerna väcktes i riksdagen har inträffat
vissa händelser som åtminstone delvis kan sägas ha föregripit motionsyrkandena.
Sålunda har den centrala giftmyndigheten, tillsatt av Kungl.
Maj :t i samband med den nya giftlagstiftningens ikraftträdande, giftnämnden,
tagit ställning till vissa av de frågor som aktualiserats i den offentliga
debatten om framför allt de kvicksilverhaltiga betningsmedlen. Frågan om
anslag till fortsatt forskning på bekämpningsmedelsområdet har också
aktualiserats genom framställningar till Kungl. Maj :t av statens naturvetenskapliga
råd och statens veterinärmedicinska anstalt.
Beträffande giftnämndens beslut i frågan om betningsfrågan torde detta
kunna ses som ett direkt ställningstagande till det i en av motionerna framförda
yrkandet om förbud mot vissa biocider under den tid forskning kring
dessa ämnen pågår. Giftnämnden som består av företrädare för landets samlade
sakkunskap på giftområdet fann icke anledning ingripa med förbud
mot kvicksilverbetuingsmedlen utan lämnade endast vissa allmänna rekommendationer.
Betningsmedel innehållande aldrin blev däremot helt förbjudna
genom giftnämndens beslut.
Giftnämndens ställningstagande är enligt BML.s mening ägnat att ge
något mer rimliga proportioner åt bekämpningsmedelsfrågan än den fått i
den allmänna debatten, framför allt till följd av påståenden och slutsatser
som framförts från naturskyddshåll. Giftnämnden har genom sitt beslut, på
samma sätt som tidigare genom statens växtskyddsanstalt, definitivt fastslagit
att det orsakssammanhang mellan betning och fågeldöd som påtalats
i biociddebatten är alltför hypotetiskt för att kunna accepteras, än mindre
motivera drastiska åtgärder.
Enligt BML har det varit ytterst värdefullt att frågan om bekämpningsmedel
och deras eventuella skadeverkningar blivit föremål för uppmärksamhet.
För bekämpningsmedelsbranschen är det givetvis av stort intresse
att man hindrar användningen av medel som kan åstadkomma allvarliga
skador och som därmed kan få konsekvenser för bekämpningsmedelsanvändningen
över huvud taget. BML hälsar sålunda med tillfredsställelse de
i motionerna framförda förslagen om ökad forskning på biocidområdet.
I diskussionen kring bekämpningsmedlen bör ihågkommas att dessa medel
under en lång följd av år kommit att spela eu mycket stor roll för vårt folkhushåll.
Det är givetvis inte möjligt att mot varandra väga exempelvis å ena
sidan försörjningssynpunkter och å andra sidan sådana önskemål om fåglarnas
levnadsbetingelser som framföres från ornitologhåll. Det är emellertid
enligt BML:s mening angeläget att vederbörlig hänsyn tas till framför
allt jordbrukets intresse av att ha tillgång till effektiva och — självfallet —
så riskfria bekämpningsmedelspreparat som möjligt.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196k 17
I den mån det visar sig att vissa bekämpningsmedel skulle vara giftigare
och användningen innefattar större skaderisker än man tidigare känt till
kan det givetvis vara berättigat att låta myndigheterna förbjuda tillverkning,
saluhållande och användande av medlet. Det är emellertid angeläget
att dylika i och för sig berättigade förbud icke ekonomiskt drabbar sådana
grupper som helt oförskyllt får se sina innehavda bekämpningsmedel oanvändbara
och därmed värdelösa. Den jordbrukare som, för att ta ett icke
opraktiskt exempel, inköpt bekämpningsmedel inför såningssäsongen men
på grund av myndighets beslut icke längre får använda medlet kan självfallet
göra en mycket kännbar förlust. Motsvarande förluster kan göras av tillverkare,
grossister och detaljister som utan att ha haft anledning att räkna
med ett kommande förbud tillverkat respektive inköpt ett parti av ett sedermera
förbjudet bekämpningsmedel. Gällande lagstiftning innehåller inga
regler om möjligheter till ersättning från det allmänna i dylika fall. För att
göra lagstiftningen mer effektiv bör åtgärder vidtagas för att skapa ersättningsmöjligheter
i nämnda fall.
Svenska jägareförbundet återger följande uttalande vid årets kongress:
Svenska jägare, som med oro konstaterat det alltmer tilltagande användandet
av allehanda gifter i naturen — särskilt inom jordbruket — har med
tillfredsställelse kunnat notera den ökade insikt om biocidproblemets allvar,
som på sistone gjort sig märkbar. Kongressen noterar emellertid även, att de
nyligen rekommenderade inskränkningarna i bl. a. användningen av vissa
betningsmedel samt förbuden mot vissa gifter endast berör en del av de mest
flagranta missförhållandena, och att biocidproblemet ännu är långt ifrån
löst.
Senaste årens forskning har otvetydigt pekat på allvarliga direkta konsekvenser
i form av vittomfattande förgiftningar bland fåglar och däggdjur
och detta ibland i sådan omfattning att risk för utrotning av vissa arter —
bland dem flera sällsynta — föreligger.
Dessutom har det gjorts sannolikt att vissa preparat — genom upplagring
i kroppens olika vävnader eller på annat sätt — kan få ohyggliga följder i
form av missbildningar, sterilitet, tumörbildningar o. s. v. hos både djur och
människor.
Kongressen vill därför med allt allvar uppdraga åt överstyrelsen och förbundsstyrelsen
att med alla till buds stående medel söka bidraga till att ytterligare
klarhet vinnes i alla de frågekomplex, som tornar upp sig i gifternas
spår samt att snarast söka nedbringa användandet av sådana preparat, som
kan misstänkas drabba det vilda.
Kongressen vill även kräva, att framställning göres till berörda myndigheter
om nödvändiga anslag till forskning — både laboratoriemässig och i
fält — så att man snabbast möjligt kan få klarhet i vilka ytterligare gifter,
som borde förbjudas, eller vilkas användning borde inskränkas, och vilka
alternativa bekämpningsmetoder — t. ex. biologiska — som kan ersätta nu
använda.
Man måste även vinna bättre klarhet i de ekonomiska konsekvenser, som
ett användande av — respektive förbud mot — gifter kan komma att få.
Kongressen vill slutligen uttala, att den anser hela frågekomplexet vara
av den allra största vikt.
18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1964
Utskottet
I motionerna framställda yrkanden syftar till dels vidtagande av åtgärder
för utökad och intensifierad forsknings- och försöksverksamhet i fråga om
växtskyddsmedlen och dessas skadliga verkningar, dels utredningar av hithörande
spörsmål, dels vidtagande av särskilda åtgärder för att under utredningstiden
begränsa användningen av sådana medel.
Den intensiva diskussion som på senare tid pågått beträffande de kemiska
växtskyddsmedlen och de synpunkter på de omfattande problemen på detta
område som anförts i remissyttrandena över motionerna har givit utskottet
ett mycket starkt intryck av att en bred folkopinion står bakom önskemålen
om åtgärder för att förhindra skadeverkningar av växtskyddsmedel. Utskottet
finner för egen del problemen vara av så allvarlig art att snara åtgärder
är motiverade. Såvitt utskottet kunnat bedöma torde emellertid
många centrala spörsmål på detta område ännu icke vara tillräckligt klarlagda
för att bästa effektivitet härmed skall kunna nås. Utskottet ser därför
med tillfredsställelse att Kungl. Maj:t genom beslut den 23 april 1963 bemyndigat
chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning
angående planeringen av forskningen rörande våra naturresursers
bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande frågor.
Härigenom kommer även frågorna om växtskyddsmedlen under prövning —
en åtgärd som utskottet eljest funnit sig föranlåtet att hemställa om. I vad
särskilt gäller växtskyddsmedlen anföres i direktiven för utredningen i huvudsak
följande:
De sakkunniga bör vidare — med beaktande av bestämmelserna i 2
första stycket kommittékungörelsen — låta verkställa erforderliga expertutredningar
och avge förslag till åtgärder för att klarlägga och motverka
negativa biverkningar av användning av kemiska bekämpningsmedel. Denna
del av utredningsuppdraget torde böra bedrivas skyndsamt. Förslag bör avges
efter hand som avskiljbara frågor slutbehandlats. Bland åtgärder som
sålunda kommer i fråga för närmare överväganden bör nämnas insamling
av statistiskt material rörande biocidanvändning och skadefall, försöksverksamhet
rörande biociders skadliga effekter, undersökningar av förekomsten
av biocidrester i näringskedjorna samt metodforskning rörande sådana undersökningar.
Olika myndigheters och andra organs uppgifter i sammanhanget
liksom kompetensfördelningen dem emellan bör samtidigt övervägas
av de sakkunniga. Samråd med giftnämnden är härvid angeläget.
De sakkunniga bör i övrigt samråda med forskningsberedningens sekretariat
samt med utredningar och andra organ, vars uppgifter nära sammanhör
med de sakkunnigas.
Möjligheterna till internationellt samarbete beträffande såväl de speciella
biocidproblemen som naturresursfrågorna över huvud taget bör undersökas
och beaktas vid utredningen.
Det är helt i överensstämmelse med utskottets uppfattning att utredningsuppdraget
i denna del skall bedrivas skyndsamt, att delförslag bör
kunna avgivas, att förekomsten av biocidrester i livsmedel och djur foder
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 196b 19
skall undersökas och att möjligheterna till internationellt samarbete skall
beaktas.
I vad motionerna avser utredning av frågor om växtskyddsinedlen och åtgärder
mot skadeverkningar av dessa torde de kunna anses besvarade med
vad ovan anförts. Vissa i remissyttrandena anförda synpunkter synes emellertid
utskottet kunna vara av värde för belysning av hithörande spörsmål.
Utskottet har icke funnit sig ha anledning att för egen del taga ståndpunkt
till vad i yttrandena anförts men anser sig böra förorda att det av utskottet
insamlade materialet överlämnas till den beslutade utredningen.
Vad gäller det i motionerna I: 93 och II: 115 framställda yrkandet om åtgärder
för att i avvaktan på utredningsresultatet begränsa användningen
av biocider får utskottet erinra om de kontrollerande och övervakande uppgifter
som i detta hänseende ligger på den sedan den 1 juli 1963 verksamma
giftnämnden och de befogenheter till ingripanden som nämnden har och
vilka, som framgår av remissyttrandena, redan i vissa fall utnyttjats. Utskottet
är f. n. icke berett att härutöver förorda särskilda åtgärder med anledning
av motionsyrkandet i denna del.
Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:93 och 11:115, de likalydande motionerna 1:319 och
II: 420 samt motion II: 540 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
att motionerna och utskottets utlåtande över desamma
överlämnas till utredningen angående våra naturresursers
bevarande och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande
spörsmål.
Stockholm den 12 maj 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,
Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström* och Wallmark samt fru
Olsson*; samt
från andra kammaren: herrar Skoglösa*, Jacobsson i Sala, Carlsson i
Huskvarna*, Dickson*, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv, Hamrin
i Kalmar, Lundmark, Bengtson i Solna* och Magnusson i Nennesholm*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM «4
414827