Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1961
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att
trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 628 av herr Lager och II: 765 av herrar Hagberg och Holmberg föreslås,
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en utredning med uppgift att
framlägga förslag till tryggande av de mellansvenska gruvarbetarnas sysselsättning.
I motionerna framhålles, att sedan början av 1950-talet ett tjugotal smågruvor
i Mellansverige inställt driften och att ytterligare driftnedläggelser
hotar. Orsakerna har angivits vara svårigheter att få avsättning för malmen,
dryga fraktkostnader och splittrad försäljningsorganisation, varjämte fyndigheterna
i vissa fall är utbrutna. Vilka orsakerna än är, kommer de anställda,
omkring 4 500 människor, att drabbas hårt. Skulle det vara så, att
den nuvarande uppsplittringen av fyndigheterna på många ägare är ett hinder
för avsättningen av malmen, bör staten ta initiativ till en gemensam
försäljningsorganisation. Om fraktkostnaderna utgör ett hinder för fortsatt
drift, kan detta avlägsnas genom fraktrabatter. En lösning vore att uppföra
ett statligt järnverk i Mellansverige, vilket borde kunna bli en god
affär.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 1: 628.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
kommerskollegium, Landsorganisationen (LO), Arbetsgivareföreningen
(SAF), Aktiebolaget statsgruvor och Svenska gruvföreningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under de tre senaste åren antalet sysselsatta
vid de mellansvenska gruvorna minskat med 10 procent, beroende
på nedläggning av gruvor och införande av arbetskraftsbesparande metoder.
Antalet arbetslösa har emellertid trots detta varit begränsat och åren 1959—
64 uppgått till genomsnittligt 2 procent (0,9 % år 1961) av antalet arbetslöshetsförsäkrade.
Många arbetslösa utgöres av äldre arbetskraft, i år var
64 procent av dem över 60 år. Omställningsproblemen har mötts med flyttnings-
och omskolningsåtgärder och till en del, främst för den äldre arbetskraften,
med beredskapsarbeten.
Kommers kollegium framhåller, att en samverkan mellan gruvorna i olika
avseenden skulle vara till fördel men att malmförsäljningen försvåras bl. a.
Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr 32
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964-
därav att malmprodukterna från olika gruvor icke är ensartade, varför direkt
kontakt mellan gruvföretaget och kunden ofta måste upprätthållas.
Frågan om frakttaxorna har bl. a. efter framställning från Gruvindustriarbetareförbundet
i december förra året nyligen tagits upp till behandling
av berörda myndigheter.
Förslaget om tillskapande av ett statligt järnverk i Mellansverige finner
kollegium orealistiskt. Ifrågavarande gruvor kan icke räkna med att få bättre
priser därigenom. Marknaden för järnprodukter ökas ju icke, varför det
endast skulle innebära en omflyttning av förbrukningen med åtföljande
störningar för övriga järnverk och deras malmleverantörer. Bättre torde
vara att lita till den normalt fortgående utvecklingen vid nu i gång varande
järnverk, vilkas successivt ökade malmbehov kan väntas göra de mellansvenska
gruvorna mindre beroende av export.
Kollegium avstyrker motionerna.
LO hänvisar till ett av Gruvindustriarbetareförbundet avgivet yttrande,
vari uttalas, att de i motionen behandlade spörsmålen bör handläggas inom
ramen för den ordinarie verksamheten i handelsdepartementets industriavdelning,
finansdepartementets planeringsråd och arbetsmarknadsstyrelsen.
SAF anser, att de berörda problemen kan lösas inom ramen för redan
existerande arbetsmarknadspolitiska resuTser och avstyrker motionerna.
AB statsgruvor säger sig ha erfarit att den mellansvenska gruvhanteringens
problem är föremål för överväganden inom berörda departement och
förutsätter att Kungl. Maj :t kommer att vidtaga de åtgärder som kan anses
erforderliga.
Svenska gruvföreningen anför, att den anknytning, som fanns och fortfarande
finnes mellan järnverk och gruvor, innebär en jämn och relativt konstant
avsättning för malmen. Gruvornas beroende av järnverken kan emellertid
innebära en begränsning av möjligheterna till expansion, varför en
produktion som även medger export visat sig fördelaktig. Därvid har emellertid
gruvornas intäkter också blivit direkt avhängiga av världsmarknadens
priser. Marknaden kännetecknas för närvarande av produktionsöverskott,
vilket blivit särskilt kännbart för de mellansvenska järnmalmsproducenterna
med deras små enheter. Genom strukturrationalisering och mekanisering
har uppfordrings- och malmbehandlingsanläggningarna koncentrerats,
varigenom ett flertal anläggningar inom ett och samma eller närliggande
malmfält ersatts med en centralanläggning.
Gruvorna har strävat att tillhandahålla eftertraktade malmprodukter för
att öka sin konkurrenskraft, men detta kräver i många fall en mycket intim
kontakt och samverkan mellan tillverkare och avnämare, som bör förmedlas
av en med varje malmprodukt väl förtrogen service- och försäljningsrepresentant.
Detta förhållande har varit hinderligt för en mera utbredd
samverkan.
Då malmunderlaget visat sig otillräckligt för ekonomisk drift har i all -
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964
mänhet arbetskraften kunnat beredas annat gruvarbete. F. n. råder en viss
om än icke markant brist på gruvarbetare.
Mekaniseringen och automatiseringen har medfört en förskjutning från
specifikt gruvarbete till service- och underhållsarbete och de däri sysselsatta
bär lättare att byta arbete. Gruvföretagen söker också medverka till att
de anställdas bostäder förlägges till närbelägen tätort, varigenom den anställdes
valfrihet väsentligt ökar.
Frågan om uppförande av ett järnverk, som skulle leverera tackjärn till
flera stålverk, har noggrant övervägts men är f. n. ej aktuell. Hyttornas kapacitet
kan emellertid betydligt ökas genom användning av syreanrikad
bläster och tillsats av olja i stället för kol och koks som bränsle. Produktionen
av kulsinter kommer vidare att planenligt öka. Man kan räkna med
att den nominella hyttkapaciteten kan med relativt små investeringar öka
med åtminstone 50 procent.
Att uppföra ett nytt, kapitalkrävande järnverk i Mellansverige skulle endast
innebära ett kapacitetstillskott och resultera i att befintliga anläggningar
utnyttjades sämre. Att där framställa tackjärn, som pa världsmarknaden
prismässigt kan konkurrera, får bedömas som icke realistiskt.
Frakt, lagring och omlastning är onekligen mycket kostnadskrävande,
men gruvornas möjlighet att påverka kostnaderna är begränsad till de rabattsatser,
som man vid förhandlingar kan uppnå.
Att lägga ned en gruva liksom att sedermera återupptaga driften medför
stora kostnader och stora sociala problem. Mot detta och de svenska järnverkens
behov av billig och lämplig malmbas får man se gruvornas strävan
att rida ut de svårigheter som följer av det kapacitetsöverskott, som f. n.
finns i världen.
Föreningen avstyrker motionerna.
Utskottet
Principen om den fulla sysselsättningen är allmänt accepterad i dagens
samhälle, och det råder icke heller några delade meningar om att statsmakterna
bör ägna stor uppmärksamhet åt bl. a. de sysselsättningssvårigheter
som föreligger eller kan uppkomma inom den mellansvenska gruvnäringen.
De av motionärerna rekommenderade åtgärderna innebär statliga initiativ
för upprättande av ett gemensamt försäljningsorgan, för införande av
fraktrabatter samt för uppförande av ett järnverk.
Av remissyttrandena över motionerna framgår att vägande invändningar
kan anföras emot de olika förslagen. Utskottet bar emellertid icke ansett
sig böra taga ställning till förslagen av den anledningen att prövningen av
problem av väsentlig betydelse för sysselsättningen inom den mellansvenska
gruvindustrien ingår i uppgifterna för olika statliga myndigheter och
utredningar. Härutinnan kan erinras exempelvis om handelsdepartemen
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1964
tets industriavdelning, planeringsrådet, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadsutredningen.
Enligt utskottets mening bör frågan om åtgärder
för att säkra sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna prövas i
sådana större sammanhang. Utskottet vill också erinra om att en proposition
angående den statliga lokaliseringspolitiken är att förvänta till årets riksdag.
Spörsmål om industrilokalisering, omskolning och omflyttning av arbetskraft
m. m., vilka är av stor betydelse för lösandet av det i motionerna
upptagna problemet, kommer således inom kort under riksdagens prövning.
Utskottet finner med hänsyn till det ovan anförda icke skäl förorda tillsättande
av den av motionärerna föreslagna utredningen utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 628 och II: 765 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 april 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött*, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,
Eric Gustaf Peterson*, Tage Johansson, Svanström*, Wallmark och fru
Olsson;
från andra kammaren: herrar Skoglösa, Jacobsson i Sala, Carlsson i
Huskvarna, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall,
herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark*, Bengtson i Solna* och Magnusson
i Nennesholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 64
414808