Nr 29—31 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1961
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en näringsgeografisk
utredning angående kanalförbindelserna i Sverige.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:621 av herr Torsten Andersson och II: 760 av herr Edlund föreslås, att
riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj :t om verkställande av en särskild
näringsgeografisk snabbutredning angående kanalförbindelserna inom
Sverige i enlighet med motionernas syfte samt förelägga riksdagen de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
I motionerna anföres, att man med hjälp av datamaskiner numera snabbt
kan verkställa de omfattande beräkningar, som erfordras vid en utredning
om de stora kanalbyggenas ekonomiska förutsättningar. Billig, modern sjötransport
har gjort att kanalfrågorna i Mellansverige fått ökad betydelse.
Man hänvisar till de erfarenheter som gjorts i Västtyskland, Frankrike och
Belgien, där sjötransportinvesteringarna utgjort förutsättning för ett bibehållande
av konkurrenskraften hos industricentra längre in från kusterna.
Dessa måste även i Sverige ges samma förutsättningar som kuststäderna, vilket
torde vara möjligt främst inom mälar- och vänernområdet. På kort tid
och till relativt ringa kostnad skulle en transportekonomisk utredning kunna
göras om sjöfartslederna till Mälaren och Vänern. Pipelines torde bli för
kostsamma för vårt vidkommande. Industrilokaliseringen skulle kunna lättare
planeras och de största städerna få en lugnare tillväxt, om man kunde
bättre bedöma värdet av att Södertälje kanal fördjupas, mälarlederna utbygges,
Vänern öppnas för utrikes trafik med större fartyg. Vättern erhåller
direktförbindelse till havet som kan trafikeras med fartyg av mera lönsam
storlek samt en förbindelse för sjötrafik öppnas mellan Mälaren och Vänern
via Hjälmaren.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 621.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från sjöfartsstyrelsen,
kanaltrafikutredningen, Kanalflottans rederiförening, Sveriges redareförening
och Svenska petroleuminstitutet.
Sjöfartsstyrelsen framhåller, att frågorna om statliga investeringar för
sjöfartsförbindelserna med havet för sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren
utredes dels av kanaltrafikutredningen då det gäller godstrafiken inom vänern-
och vätternområdet och dels av styrelsen beträffande förutsättningarna
att utbygga Södertälje kanal och anknytande leder i Mälaren.
Mälarledsutredningen omfattar en teknisk och en trafikekonomisk'' del.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 196i. 11 sand. Nr 29—31
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1964
Den förra har slutförts och den senare kommer att slutföras under året. I
denna ingår en »näringsgeografisk undersökning av Mälarområdet», vari
regionens befolkningsmässiga och industriella utveckling m. m. belyses.
Eftersom en eventuell utbyggnad av Södertälje kanal och mälarfarlederna
får ses som en näringspolitisk åtgärd är det helt naturligt, att de lokaliseringspolitiska
frågorna tillmätes stor tyngd vid de slutliga ställningstagandena
till de aktuella kanalfrågorna.
Med hänsyn till att styrelsens utredning om mälarfarlederna kommer att
slutföras under året och att utredningen om sjöförbindelserna med havet för
sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren kommer att slutföras inom den närmaste
tiden anser styrelsen att med ytterligare utredningar bör anstå.
Kanaltrafikutredningen redogör för det aktuella utredningsläget. Någon
samordning av utredningarna med tanke på en direkt sammanbindning av
ost- och västkust av typ Svea kanal har hittills icke varit aktuell.
De bedömningar angående Vänerns förbindelse med havet som nu görs
inom kanaltrafikutredningen sker med utgångspunkt från det farledsdjup
som av naturgeografiska, tekniska och ekonomiska skäl torde få bedömas
som maximalt för Vänern och som tillåter passage av fartyg med 6,5 meters
djupgående. För leden till Mälaren diskuteras för närvarande främst två
alternativ med 9,2 respektive 9,7 meters djupgående. Ett motsvarande djupgående
skulle för Vänerns del innebära, såvitt man nu kan bedöma, helt
orealistiska fördjupningar både av farleder i Vänern och av infartsledema
till dess hamnar. Någon fördjupning av sådan omfattning har ej heller
ifrågasatts av de lokala intressenterna.
Något skäl för att förutsättningarna för utbyggnad av kanalerna till Vänern
respektive Mälaren skulle förändras om jämväl ett projekt av typ Svea
kanal innefattades i utredningsarbetet föreligger inte enligt kanaltrafikutredningens
uppfattning. För såväl mälar- som vänernområdet är det kanalanslutning
till havet i var sin riktning som är det väsentliga. Som genomfartsled
mellan ostkust och västkust kan en kanal inte konkurrera med havsförbindelsen
runt Skåne. De skäl för en gemensam bedömning av de berörda
kanalfrågorna som kan föreligga hänför sig enligt utredningens mening för
närvarande främst till de eventuella investeringarnas angelägenhet och prioritet,
en bedömning som kan ske i vanlig ordning sedan de grundläggande
utredningarna slutförts.
Utredningen instämmer i tanken att de näringsgeografiska förutsättningarna
måste studeras som ett grundläggande led i utredningsarbetet men
betvivlar att man med de antydda metoderna och befintligt material skulle
kunna göra en snabbutredning, som skulle kunna ge mera väsentlig belysning
åt de komplicerade frågor det här rör sig om. Det är främst insamlandet
och bedömningen av speciella data som är tidskrävande.
Utredningen påpekar, att den nyetablering av industri som skett i Mellansverige
främst hänför sig till relativt lätt industri, som i vant fall i mycket
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 196i 3
begränsad utsträckning är beroende av tunga transporter. Det synes oklart
om man genom kanalutbyggnader skulle vinna någon avlastning i storstadsområdenas
tillväxt, eftersom denna bestämmes av helt andra faktorer än
den tunga industriens utveckling. Utredningen anför vidare, att de inre vattenvägar
i Västeuropa, som kan avses i motionerna, är av mindre kapacitet i
fråga om fartygsstorlek än Trollhätte kanal och Södertälje kanal samt framhåller,
att de stora investerings- och driftkostnaderna för en kanal mellan
Mälaren/Hjälmaren och Vänern kommer att påverkas av svårigheter med
kanalens vattenförsörjning på grund av de relativt stora nivåskillnader som
skall passeras.
Kanalflottans rederiförening anför, att man kunnat konstatera icke bara
kanalförbindelsernas stora betydelse utan också nödvändigheten av att de
nuvarande kanalförbindelserna, icke minst via Vänern och Vättern, utbygges
och moderniseras. Motionerna tillstyi’kes.
Sveriges redareförening framhåller, att vårt nuvarande hamnsystem kännetecknas
av en stark decentralisering men att man kan ifrågasätta om
detta decentraliserade terminalsystem, som var berättigat under tidigare
rådande förhållanden, längre bör behållas. Förhållandena förändras emellertid
raskt genom övergången till större och dyrbarare tonnage, som icke
lämpar sig för att plocka samman smärre godspartier, och genom billigare
landtransporter. Våra produkter undergår successivt allt större förädling,
vilket leder till högre priser per enhet. Av ekonomiska skäl kräver köparna
då tätare leveranser, vilket innebär allt mindre kvantiteter per lägenhet.
Jämförelsen med de västeuropeiska kanalerna är missvisande. Djupgåendet
i dem är f. ö. i det stora hela mindre än t. ex. i Trollhätte kanal.
Även om det är möjligt att till en rimlig kostnad göra en näringsgeografisk
snabbutredning, ifrågasätter föreningen värdet av en sådan. Tendensen bör
icke vara en ökning av antalet hamnar utan en viss centralisering.
Petroleuminstitutet anför bl. a. att en kanalled för oceangående fartyg
från västkusten till Vänern har stor betydelse, medan en förbättring av
lederna från Östersjön till Mälaren visserligen är önskvärd men ej lika betydelsefull.
En större kanal från Vänern till Vättern har mera begränsad
betydelse och kostnaderna måste bli höga. En kanal från Vänern till Mälaren
vore av betydelse närmast för området kring Örebro. En sådan investering
skulle näppeligen bli räntabel.
Utskottet
Inom sjöfartsstyrelsen pågår en utredning beträffande mälarfarleden, vari
Södertälje kanal ingår. Utredningen kommer att slutföras innevarande år.
Vad gäller godstransporterna mellan vänern- och vättcrnområdena samt
västkusten sker en trafikekonomisk undersökning, syftande till en bedömning
av förutsättningarna för en utbyggnad av kanallederna, genom kanal1*
— Bibang till riksdagens protokoll 19Gå. 11 sand. AV 29—31
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1964
trafikutredningen. Även denna beräknas bli avslutad i år. Båda utredningarna
behandlar ingående de näringsgeografiska betingelserna i berörda områden.
I direktiven för kanalutredningen anföres vidare bl. a. att de slutsatser utredningen
kommer till och de överväganden den redovisar bör kunna få
tillämpning inte endast på de frågor som utredningen är direkt inkopplad
på. De principiella slutsatserna bör kunna tjäna diskussionen om hamnfrågorna
i stort.
Utskottet finner övervägande skäl tala för att resultaten av de pågående
utredningarna avvaktas innan åtgärder i motionernas syfte ifrågasätts och
får därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 621 och II: 760 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött, Sörlin*, Söderberg*, Hellebladh*,
Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström, Wallmark och
fru Olsson;
från andra kammaren: herrar Skoglösa*, Jacobsson i Sala, Carlsson i
Huskvarna*, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thun\all*,
herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark, Bengtson i Solna* och Magnusson
i Nennesholm.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.