Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1964

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder mot diskriminering
av ras- eller minoritetsgrupper i Sverige och
om undersökning av zigenarnas situation.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 34 av fru Segerstedt Wiberg och II: 42 av herr Hamrin i Kalmar hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
om åtgärder för att förekomma diskriminering av ras- och minoritetsgrupper
i Sverige med uppgift att bl. a.

a) undersöka lämpligheten och möjligheten att inrätta en statlig nämnd,
helst med parlamentariskt inslag och förslagsvis knuten till socialstyrelsen,
för att motverka diskriminering av ras- eller minoritetsgrupper och för att
stävja tendenser till sådan diskriminering varhelst denna förekommer
genom att efter anmälan eller på eget initiativ företaga utredningar och
publicera dem samt genom andra lämpliga förslag förhindra användandet
av nedsättande benämningar,

b) överväga lagstiftning om straff sanktionerat förbud att på grund av
vissa personers grupptillhörighet avvisa dem från restaurang, biograf och
liknande inrättning som står öppen för allmänheten,

c) föranstalta om snabbutredning av zigenarnas behov av förbättrad
vuxenundervisning,

d) verka för att Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
liksom förklaringen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
uppmärksammas och sprides i skolorna.

I en likaledes till utskottet hänvisad motion 11:421 av fru Sjövall hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att socialpolitiska
kommittén får i uppdrag att genomföra en undersökning av zigenarnas
situation samt att framlägga de förslag om åtgärder vartill undersökningen
kan föranleda.

I motionerna 1: 34 och II: 42 anföres, att rasdiskriminering i vårt land
förekommer i endast ringa omfattning men att vissa folkgrupper dock måste
sägas inta en särställning i folkmajoritetens ögon. Detta gäller bl. a. zigenarna.
Visserligen har från statsmakternas sida vidtagits åtgärder för att
förbättra deras arbets- och bostadsförhållanden men åtskilligt återstår att
göra. Att många zigenare alltjämt är analfabeter försvårar deras anpassning
i samhället. Både zigenarbarnen och de vuxna zigenarna måste ges tillfälle
att erhålla undervisning. Andra grupper som av många betraktas som
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 27

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1964

alltför särpräglade är de s. k. tattarna och på sitt sätt även samerna, vilkas
problem dock är av helt annan karaktär.

FN:s generalförsamling antog förra hösten en förklaring om avskaffande
av alla former av rasdiskriminering. Denna förklaring bör även i vårt land
uppmärksammas och följas. Detta bör i första hand ske vid skolundervisningen.
Möjligen kan man också tänka sig förbud mot att på grund av ras
eller grupptillhörighet avvisa personer från restaurang, biograf och liknande
inrättningar.

För att beivra varje form av gruppdiskriminering bör en opinionsnämnd,
knuten till socialstyrelsen, inrättas, som skall ha till uppgift att på eget
initiativ eller efter anmälan företa utredningar.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 1: 34.

I motion II: 421 framhålles, att situationen för zigenarna successivt förbättrats
under de senaste decennierna men att huvudparten av dem fortfarande
står helt eller delvis utanför det svenska folkhemmet. Någon total inventering
av deras situation har aldrig genomförts. En sådan bör därför
göras, omfattande alla relevanta problem. Det bör ankomma på socialpolitiska
kommittén att genomföra den.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen och Zigenarsamfundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i huvudsak följande:

Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser sig böra begränsa sitt yttrande till
de avsnitt av motionerna som berör styrelsens ämbetsområde, får med anledning
av remissen anföra följande.

Efter framställning från arbetsmarknadsstyrelsen i november 1959 utfärdades
genom kungl brev den 25 mars 1960 samt den 10 juni 1960 bestämmelser
rörande stödåtgärder åt zigenarna. Enligt dessa bestämmelser omfattar
arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet för zigenarnas inpassning i
arbetslivet förutom arbetsberednings- och arbetsvårdsåtgärder enligt samma
normer som för övriga svenska medborgare även specialåtgärder i samband
med bostadsplacering. Detta innebär, att arbetsmarknadsstyrelsen
kan anskaffa och uppföra bostäder för zigenare i den mån bostadsplacering
ej kan ske på annat sätt. Därjämte kan bohagsutrustning beviljas vid inflyttning
i ny bostad.

I anslutning till ovannämnda kungl brev har arbetsmarknadsstyrelsen
utfärdat detaljerade anvisningar och kommentarer i bifogade Arbetsmarknadsinfor
mation utgiven 1960.1

Som ett led i styrelsens åtgärder för att underlätta de vuxna zigenarnas
yrkesanpassning anordnas elementär undervisning i läsning, skrivning och
räkning. Sådan vuxenundervisning bekostas av styrelsen.

Omfattningen av de särskilda åtgärder som vidtagits i zigenarfrågan sedan
1 juli 1960 framgår av bifogade översikt.

1 Ej här medtagen.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196b 3

Verksamheten bland zigenare 1960—1963

Totala antalet zigenare i Sverige uppgår till ca 950. Under åren 1940—
1960 blev drygt 300 zigenare bofasta. Sedan 1960 har bostäder anskaffats
för 104 familjer om ca 500 personer. För dessa familjer har hittills uppförts
25 nybyggda egnahem genom arbetsmarknadsstyrelsen. Ytterligare 10-talet
hus beräknas bli uppförda inom det närmaste året.

Bohagsutrustning har tilldelats 105 familjer.

Vuxenundervisning anordnas nu på ett 15-tal platser i landet genom enskild
undervisning. Sedan 1958 har arbetsmarknadsstyrelsen till ABF i
Stockholm för dylik undervisning beviljat anslag med något över 100 000
kronor.

Näringshjälp har utgått i 15 fall.

Yrkesutbildning har påbörjats i ett 20-tal fall.

Personer som på något sätt varit föremål för arbetsberedning har arbetsplacerats
i 154 fall. Av dessa har endast 64 lett till varaktiga anställningar,
bl. a. beroende på bostadsproblem, bristande skol- och yrkesutbildning samt
anpassningssvårigheter.

Beredskapsarbete, skyddad sysselsättning och arbetsträning har förekommit
för ca 20 personer.

Som allmän kommentar till denna översikt kan framhållas, att som en
följd av den nära förestående lösningen av bostadsproblemet för den bofasta
zigenarpopulationen man också kan räkna med att intresset bland
och möjligheterna för zigenarna till arbetsplacering, yrkesutbildning och
övrig anpassning till arbetslivet ökar betydligt. I detta sammanhang bör
särskilt understrykas, att allverksamhet bland zigenarna, vuxenutbildningen
inbegripen, självklart måste byggas på frivillig medverkan från zigenarnas
sida.

Beträffande den undersökning av zigenarnas situation varom hemställes
i motion II: 42 vill styrelsen påpeka följande.

Den undersökning som på arbetsmarknadsstyrelsens uppdrag redan genomförts
beträffande stockholmszigenarna och nu pågår beträffande landets
övriga zigenare, är avsedd att ligga till grund för åtgärder i de enskilda
fallen. Varje "enskilt fall redovisas och belyses genom detaljstudier av individens
hälsotillstånd, fysiska kondition och socialvårdsstatus kompletterad
genom en sociologisk kartläggning. Några generellt utformade åtgärder är
det alltså här icke fråga om.

För ytterligare belysning av detta problem hänvisas till bifogade rapport
»Zigenarundersökningen 1962—1963. Stockholmspopulationen».1 Här bör
dock påpekas, att bostadssituationen i Stockholm radikalt förändrats till
det bättre under senhösten 1963 genom att ca 30 familjer erhållit moderna
och halvmoderna lägenheter. Kvar i läger befinner sig nu endast ett fåtal
familjer för vilka bostad ställts i utsikt inom den närmaste tiden.

Vidare kan även meddelas, att med anslag från Riksföreningen mot reumatism
pågår f. n. under ledning av överläkare Börje Olhagen, reumatologiska
kliniken, Karolinska sjukhuset i Stockholm, en epidemiologisk reumatologisk
undersökning av stockholmspopulationen såsom en fristående
fortsättning av den socialmedicinska undersökningen beträffande zigenarna
i Stockholm.

1 Ej här medtagen.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 sand. Nr 27

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196i

Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig helt till motionärernas åsikt beträffande
nödvändigheten av att zigenarnas anpassning till samhället på
allt sätt underlättas. Styrelsens ovannämnda framställning till Kungl. Maj :t
1959 föranleddes av dessa motiv. Genom de åtgärder som sedermera möjliggjordes
har arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med övriga ansvariga
myndigheter fortlöpande sökt förverkliga denna målsättning.

De sporadiska tendenser till »diskriminering» av zigenare, som styrelsen
i sin verksamhet kunnat observera, har — så vitt kan bedömas — berott
på bristande kunskaper om zigenarna och har kunnat motverkas genom
saklig information. Något behov av en särskild statlig nämnd för att motverka
rasdiskriminering synes för den skull ej föreligga i vad avser styrelsens
verksamhetsområde.

Beträffande de övriga befolkningsgrupper som omnämnes i motionerna
vill styrelsen framhålla att den service arbetsmarknadsverket kan erbjuda
på vanligt sätt står till deras förfogande i all den omfattning de är i behov
härav.

Sammanfattningsvis finner styrelsen med hänvisning till vad ovan sagts,
att de undersökningar som föreslås i de likalydande motionerna 1: 34 och
II: 42 om snabbutredning av zigenarnas behov av förbättrad vuxenundervisning
samt motion II: 421 om undersökning av zigenarnas situation, inbegripes
i de av styrelsen initierade socialmedicinska undersökningarna och
att anledning till ytterligare speciella åtgärder för den skull ej föreligger.

Skolöverstyrelsen anför, att samma regler beträffande rätt till undervisning
och skolplikt gäller för alla barn, bosatta inom riket. Statsbidrag erhålles
för sådan särskild undervisning av zigenarbarn i obligatoriska skolor
som avser att möjliggöra deras inplacering i vanliga klasser.

Beträffande yrkandet om att Den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna liksom förklaringen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering uppmärksammas och sprides i skolorna hänvisar styrelsen
till att den redan i publikationen »Mål och riktlinjer» gjort uttalanden
som synes svara mot motionernas syfte i detta avseende. Vidare skall
enligt de allmänna anvisningarna för undervisning och fostran på skolans
högre stadier förklaringen om de mänskliga rättigheterna hållas levande.
Lämpligt vore att bestämma att förklaringen skulle intagas i alla läroböcker
i samhällskunskap — i många finns den f. ö. redan intagen.

Styrelsen ställer sig tveksam till behovet av ytterligare utredning i zigenarfrågan.
Det arbete för förbättring av zigenarnas levnads- och utbildningsförhållanden
som pågår bör i stället genom praktiska åtgärder fullföljas.

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till tanken på att inrätta en statlig
nämnd för att motverka diskriminering och till ett straffsanktionerat förbud
mot avvisande från restauranger o. d. Det kan få en verkan helt motsatt
den asvedda genom att uppmärksamheten riktas på dessa minoriteter.

År 1960 uppdrogs riktlinjer för hur zigenarfrågan skulle behandlas, varvid
bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen
fick vissa bestämda arbetsuppgifter. Socialstyrelsen fick be -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år lt)6i 5

myndigande att ersätta kommuns kostnader för vård och understöd, som
lämnades vissa zigenare. Styrelsen har därefter under hand utövat en rådgivande
verksamhet av betydande omfattning. Många zigenare har förstått
att deras medverkan erfordras för en normalisering av deras levnadsförhållanden,
men för andra har det brustit i detta hänseende. Arbetet har stött
på många praktiska svårigheter och har varit tidsödande. Erfarenheterna
har dock i åtskilliga fall varit gynnsamma, men man måste räkna med att
det efter hand kommer att bli allt svårare och än mer tidskrävande, ty det
är de mest svårplacerade som återstår. En förnyad utredning skulle kunna
ge värdefulla uppslag, men man bör i vart fall avvakta resultatet av den
utredning som socialmedicinska institutionen vid Uppsala universitet för
närvarande genomför och som omfattar alla zigenare i landet.

Analfabetismen bland zigenarna utgör en särskild svårighet som det gäller
att komma till rätta med. Vanlig skolundervisning är ett grundvillkor.
Det behövs ingen utredning av den saken. Däremot är det betydelsefullt att
få klarlagt hur vuxenundervisningen i fortsättningen skall bedrivas och
hur man skall gå till väga för att förmå alla zigenare att deltaga i den.

Zigenarsamfundet håller för troligt, att inom ganska kort tid zigenarnas
permanenta kringvandrande upphört. Upplysning genom press, radio och
television har medfört en helt ändrad inställning inom den allmänna opinionen,
så att allmänheten nu tycks känna ett behov att medverka till en
upplösning av »zigenarkomplexet».

Viktigt är att zigenarnas isolering bryts genom bostädernas placering.

Det svåraste problemet är emellertid analfabetismen. Utan att kunna
läsa och skriva är det omöjligt för zigenarna att i verklig mening komma
in i arbetslivet. Lika viktigt är att de får rimliga kunskaper om hur det
moderna samhället fungerar. Man måste tillskapa en vuxenundervisning
för att utrota analfabetismen. Pedagogiska resurser måste ställas till förfogande
och alla vuxna zigenare måste tillförsäkras sådana ekonomiska villkor,
att de kan helt ägna sig åt skolgång under något år eller eljest under
erforderlig tid. Bostäder, läs- och skrivkunnighet samt arbete kommer enligt
samfundets mening att lösa zigenarproblemet, men det är också väsentligt
att varje form av rasdiskriminering upphör.

Utskottet

I motionerna 1:34 och 11:42 yrkas utredning om åtgärder för alt motverka
diskriminering av ras- och minoritetsgrupper samt om zigenarnas
behov av förbättrad vuxenundervisning. I motion II: 421 hemställes, att socialpolitiska
kommittén får i uppdrag att företaga en undersökning av zigenarnas
situation.

Utskottet vill först beträffande den i. motionerna I: 34 och 11:42 upptagna
frågan om diskriminering av ras- och minoritetsgrupper anföra, att,

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196t

som motionärerna framhållit, denna företeelse endast i ringa omfattning
förekommer i vårt land. Utskottet delar också motionärernas uppfattning
att varje tendens till diskriminering bör motverkas. I utlåtande till 1960 års
riksdag (nr 27/1960) över motioner om åtgärder för att motverka rasförföljelse
m. in., vilka motioner särskilt tog sikte på en förbättrad skolundervisning
i hithörande frågor, redogjorde utskottet bl. a. för vidtagna och
av skolmyndigheterna planerade åtgärder i sådant syfte och anförde avslutningsvis
:

Även om det övervägande flertalet av vårt folk tager avstånd från varje
form av rasförföljelse och förtryck bör faran av sådana tendenser, som
påtalats i motionerna, inte underskattas, och utskottet finner det tillfredsställande
att vakthållningen kring de demokratiska värdena skärpts på sätt
som framgår av vad ovan anförts.

Utskottets förslag, att motionerna måtte anses besvarade med vad utskottet
anfört, bifölls av riksdagen.

Den i motionerna 1: 34 och II: 42 föreslagna utredningen skulle enligt
motionsyrkandet bl. a. undersöka frågan om inrättande av en statlig nämnd
med uppgift att genom olika åtgärder motverka diskriminering. Utskottet
får med anledning härav framhålla, att ras- och minoritetsgruppernas förhållanden
på senare år i stor omfattning blivit belysta i tidningspressen
och genom radio och TV. Den allmänna debatten i hithörande frågor är
livlig och fall av rasdiskriminering som blir kända röner stor uppmärksamhet.
Den upplysningsverksamhet och diskussion som förekommer inom
såväl den övervägande delen av tidningspressen som övriga massmedia har,
såvitt utskottet kunnat finna, en uppgift av största betydelse när det gäller
att undanröja de tendenser till rasdiskriminering som ännu kan förekomma
i vårt land. En utveckling i riktning mot en allt större förståelse för
ras- och minoritetsgruppernas problem kan nu iakttagas. Utskottet kan
icke finna att tillräckliga skäl föreligger för inrättande av den föreslagna
nämnden. Mot en sådan åtgärd talar också att förekomsten av ett särskilt
organ för att övervaka behandlingen av vissa befolkningsgrupper kan bidraga
till att dessa grupper får en markerad särställning som motverkar
önskemålet om deras integrering i befolkningen i stort. Utskottet vill också
i detta sammanhang hänvisa till det remedium mot övergrepp som finnes i
strafflagens 11 kap. 7 § och tryckfrihetsförordningen 7 kap. 4 § mom. 10.
Enligt dessa stadganden föreskrives straff för den som offentligen hotar,
förtalar eller smädar folkgrupp med viss härstamning eller trosbekännelse.

Utskottet anser sig på i huvudsak samma skäl som ovan anförts icke
heller böra biträda den i motionsyrkandet framförda tanken på ett straffsanktionerat
förbud att på grund av deras grupptillhörighet avvisa personer
från restaurang, biograf etc., som står öppen för allmänheten. Det torde
vidare i praktiken knappast bli möjligt att effektivt upprätthålla ett sådant
förbud — bevisningssvårigheterna torde bli avsevärda. Icke heller bör bort -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1964 7

ses från att ett förbud skulle kunna medföra nackdelar för dem det är avsett
att skydda.

I motionerna 1: 34 och II: 42 har vidare yrkats utredning i syfte att den
allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och förklaringen om
avskaffande av alla former av rasdiskriminering uppmärksammas och sprides
i skolorna. Utskottet får hänvisa till vad skolöverstyrelsen anfört i denna
fråga, varav framgår bl. a. att spörsmålet behandlats i de allmänna anvisningar
för undervisning och fostran på skolans högre stadier och i de
metodiska anvisningarna för ämnet samhällskunskap för olika skolformer.
Upplysning om litteratur i ämnet m. m. lämnas skolorna genom publikationen
»Aktuellt från skolöverstyrelsen». Förklaringarna finns införda i många
läroböcker, och utskottet förutsätter att skolmyndigheterna kommer att
fortsätta att verka för ytterligare spridning av kännedom om innehållet i
förklaringarna. Utskottet finner icke erforderligt med någon särskild utredning
i denna fråga.

I föreliggande motioner behandlas i övrigt zigenarnas förhållanden,
därvid i motion II: 421 hemställes om en undersökning av zigenarnas situation
och i motionerna I: 34 och II: 42 yrkas en snabbutredning om zigenarnas
behov av en förbättrad vuxenundervisning.

Utskottet hade vid 1962 års riksdag till behandling en motion om utredning
rörande zigenarfrågan. I sitt utlåtande (nr 9/1962) över motionen anförde
utskottet bl. a. att i 1958 års statsverksproposition angivits vissa riktlinjer
för strävandena att ordna bättre förhållanden för zigenarna. Sedermera
hade arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen och
socialstyrelsen fått i uppdrag att centralt och genom vederbörande lokala
organ samt genom samråd med kommunala myndigheter och direkt kontakt
med zigenarna söka lösa de problem som kunde uppstå i fråga om
zigenarnas sysselsättning, bostäder, skolgång och behov av sociala stödåtgärder
m. m. Utskottet redogjorde för den senaste tidens utveckling på området
samt anförde i anslutning härtill:

Utskottet vill utan att ingå på någon närmare bedömning av de uppnådda
resultaten allmänt framhålla att den pågående verksamheten i allt fall
visar alt spörsmålen om zigenarnas förhållanden nu ägnas stor uppmärksamhet.
Mycket torde dock ännu återstå att göra, och det bör i sammanhanget
ihågkommas att svårigheterna ökar i den mån åtgärderna kommer
att gälla de svårast anpassningsbara zigenarna. Det är därför angeläget
att statsmakterna och de på området verksamma myndigheterna även i
fortsättningen ägnar hithörande frågor ett uppmärksamt intresse. Det är
även betydelsefullt att de kommunala myndigheterna visar intresse och beredvillighet
då det gäller att genom olika åtgärder, exempelvis i bostadsfrågan,
skapa förutsättningar för en lösning av zigenarnas problem. Utskottet
anser sig ha fog för uppfattningen att utvecklingen nu är på rätt väg.

Utskottet framhöll att det med hänsyn bl. a. till de försök som påginge
att söka praktiskt lösa förevarande problem icke fanns skäl alt tillsätta

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196b

någon ny utredning. Motionen föranledde i enlighet med utskottets förslag
icke någon riksdagens åtgärd.

Av de redogörelser som i remissyttrandena över de nu föreliggande motionerna
lämnats beträffande den fortsatta utvecklingen framgår att zigenarnas
situation i olika avseenden får anses ha förbättrats. Detta gäller
såväl bostadsfrågan, vuxenundervisningen och yrkesutbildningen som sådana
angelägenheter som bidrag till bohagsutrustning och näringshjälp
samt arbetsplacering m. in. Utskottet får härutinnan hänvisa till yttrandena
och till den sammanställning angående verksamheten bland zigenare
1960—1963 som fogats till arbetsmarknadsstyrelsens utlåtande. Styrelsen
anför i anslutning till sammanställningen:

Som allmän kommentar till denna översikt kan framhållas, att som en
följd av den nära förestående lösningen av bostadsproblemet för den bofasta
zigenarpopulationen man också kan räkna med att intresset bland
och möjligheterna för zigenarna till arbetsplacering, yrkesutbildning och
övrig anpassning till arbetslivet ökar betydligt. I detta sammanhang bör
särskilt understrykas, att all verksamhet bland zigenarna, vuxenutbildningen
inbegripen, självklart måste byggas på frivillig medverkan från zigenarnas
sida.

Av vikt i detta sammanhang är också att på arbetsmarknadsstyrelsens
uppdrag en social-medicinsk undersökning verkställts beträffande stockholmszigenarna
och pågår beträffande landets övriga zigenare. Syftet är att
varje enskilt fall skall redovisas och belysas genom detaljstudier av individens
hälsotillstånd, fysiska kondition och socialvårdsstatus, kompletterade
genom en sociologisk kartläggning. Undersökningarna är avsedda att läggas
till grund för åtgärder i de enskilda fallen.

Utskottet är medvetet om att ännu åtskilligt återstår att göra innan zigenarna
vunnit jämställdhet i alla avseenden med övriga medborgare. Det
är dock utskottets mening att vad som f. n. kräves icke är att ytterligare
utredningar och undersökningar företagas utan att resurserna sätts in på
att genom praktiska åtgärder fullfölja det pågående arbetet för förbättring
av zigenarnas förhållanden. I vart fall bör den ovannämnda social-medicinska
undersökningen avvaktas innan ytterligare utredningar ifrågasätts.

Utskottet finner sig med hänsyn till det ovan anförda icke böra förorda
tillsättande av de i motionsyrkandena föreslagna utredningarna utan hemställer,

att de likalydande motionerna 1: 34 och II: 42 samt motion
II: 421 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196b 9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Enarsson*, Tage Johansson, Wallmark och fru Olsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa,
Jacobsson i Sala, Carlsson i Huskvarna*, Dickson, fru Jäderberg*, herr
Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Hamrin i Kalmar, Nilsson i Bästekille,
Börjesson i Glömminge och Rask*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Gustaf Peterson, Carlsson i Huskvarna och Hamrin i Kalmar,
vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:

Med tillfredsställelse kan konstateras att den övervägande delen av svenska
folket tar avstånd från rasdiskriminering och åsiktsförtryck. Press,
radio och TV utför i dessa frågor en betydelsefull gärning genom att belysa
de problem som kan möta ras- och minoritetsgrupper. Av dessa förhållanden
får man dock icke dra slutsatsen att ytterligare åtgärder icke erfordras.
De frågeställningar som upptages i motionerna 1:34 och 11:42
synes utskottet väl befogade.

Man kan inte förneka att det finns tendenser till förakt mot dem som på
ett eller annat sätt avviker från majoriteten. Dessa tendenser vållar enskilda
individer stora lidanden även under nuvarande förhållanden. Det kan
också tänkas att tendenserna i ett mindre lugnt läge blir allvarligare om
man inte försöker att helt få bukt med dem. Både med tanke på de enskilda
individerna och i förebyggande syfte förefaller de riktlinjer för olika åtgärder
som anvisas i motionerna därför vara väl värda att prövas.

Det är av vikt att inte glömma att den undervisning som bedrives på ett
förtjänstfullt sätt om de mänskliga rättigheterna huvudsakligen tar sikte
på förhållandena i främmande länder. Samtidigt visar kanske främst de
s. k. tattarnas ställning, men även zigenarnas hur inom landet kan skapas
»outgroups». För dessa minoriteter torde det vara av största värde om de
ges möjlighet att vända sig till en speciell instans för att få hjälp eller äger
lagens stöd om någon uppträder kränkande mot dem. Med större intensitet
än hittills borde också nya vägar prövas att ge landets analfabeter —
främst bland zigenarna — möjlighet till utbildning.

Utskottet får med anledning av det i motion II: 421 framförda yrkandet
om en undersökning av zigenarnas situation anföra att i detta sammanhang
väsentliga frågor är under utredning och att strävandena att praktiskt
lösa olika problem under senare år fått en icke obetydlig omfattning.

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 196i

Utskottet får härutinnan hänvisa till de uppgifter som lämnats i remissyttrandena,
särskilt i arbetsmarknadsstyrelsens utlåtande. Utskottet finner
övervägande skäl tala för att resultaten av pågående undersökningar och
av aktuella praktiska åtgärder avvaktas innan någon utredning av den omfattning
motionären föreslagit ifrågasätts.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 34 och II: 42 och i anledning av motion II: 421 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär utredning om åtgärder för att förekomma
diskriminering av ras- och minoritetsgrupper i
Sverige samt att motion 11:421 i övrigt icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

ESSELTE AB, STHUi M
412646