Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1964

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner om effektivis er ing av
samhällets rådgivnings- och hjälpverksamhet för kvinnor
i abortsituation.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade, likalydande motionerna
I: 31 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 43 av herr Wiklund m. fl., hemställes,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t som ett positivt bidrag till
den aktuella abortdebatten begära förslag snarast möjligt till en effektivisering
av samhällets rådgivnings- och hjälpverksamhet avseende kvinnor i
abortsituation främst genom att ökade hjälpresurser ställes till denna verksamhets
förfogande.

I motionerna anföres, att tanken på s. k. fri abort är ett symtom på att
icke tillräckligt gjorts för att söka hindra att abortsituationer uppstår. Upplysningsverksamhet
är givetvis erforderlig, men samhällets hjälpresurser
bör vara så utformade och kunna så snabbt ställas till förfogande att den
som kommit i abortsitution frivilligt avstår från abort. Den abortförebyggande
samhällsverksamheten fungerar emellertid inte tillfredsställande och är
inte tillräckligt utbyggd.

Den statsbidragsberättigade abortförebyggande verksamheten bedrives
under medicinalstyrelsens överinseende vid särskilda rådgivningsbyråer enligt
en av styrelsen uppgjord plan. Även inom familjerådgivningen förekommer
stöd och rådgivning åt abortsökande kvinnor.

År 1962 förekom abortförebyggande och familj erådgivande verksamhet i
16 landstingsområden samt i städerna utanför landsting. Ett flertal län saknar
helt rådgivningsbyråer för detta ändamål.

Det förhåller sig tydligen så, att den abortförebyggande verksamheten,
bl. a. på grund av dess otillräckliga förgrening, inte når fram till mer än eu
begränsad del av dem den är avsedd för.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

II: 43.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen
och berett Sveriges läkarförbund tillfälle att inkomma med yttrande.

Medicinalstyrelsen anför:

Enligt kungörelsen angående statsbidrag till viss verksamhet för stöd och
rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte den 21 december
1945 (SFS nr 863) utgår statsbidrag till landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, för anordnande och upprätthållande av dylik verksamhet. Vid

Bihang till riksdagens protokoll 196fr. 11 sand. Nr 19

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 196i

slutet av år 1962 hade 19 rådgivningsbyråer med statsunderstöd inrättats
i 11 landstingskommuner samt i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;
sedan dess har en sådan rådgivningsbyrå inrättats i ytterligare ett län.

Abortforebyggande verksamhet kan jämväl ingå i den försöksvis anordnade
familjerådgivning, till vilken statsbidrag utgår enligt kungörelsen i
ämnet den 2 december 1960 (SFS nr 710). Dylik försöksverksamhet har hittills
igångsatts inom Stockholms stad samt fyra län, men blott i ett fall
förenats med abortrådgivning; samtliga ifrågavarande huvudmän driver
dessutom inom sina områden statsunderstödd abortförebyggande verksamhet
enligt 1945 års kungörelse.

Såsom framgår av ovanstående saknar flertalet landstingskommuner
statsunderstödd abo rf förebyggande verksamhet; av de enligt lagen om avbi
ytan de a\ havandeskap utförda aborterna utgör de genom rådgivningsbyråerna
förmedlade abortingreppen endast ungefär hälften. Anledningen
till att utbyggnaden av verksamheten enligt 1945 års kungörelse avstannat
torde vara att man såsom medicinalstyrelsen anfört i de senaste tre årens
anslagsäskanden avvaktat resultatet av en försöksvis anordnad familjerådgivning
med abortrådgivning.

Inom de landstingskommuner, där statsunderstödd abortförebyggande
verksamhet saknas, tas de abortsökande kvinnorna om hand på annat sätt,
ofta genom psykiater och kuratorer i samarbete med gynekologer vid lasaretten.

Endast kuratorerna vid de statsunderstödda rådgivningsbyråerna (inkl.
familjerådgivningsbyrå med abortrådgivning) har tillgång till av staten anvisade
medel för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos de abortsökande.
Under år 1962 utbetalades 131 748 kronor av dylika medel, medan
ytterligare 58 806 utgjordes av bidrag från huvudmännen och enskilda donatorer.
Beräknat per nyinskriven abortsökande uppgick hela bidraget till 43
kronor 65 öre, varav 30 kronor i statsbidrag. Även inom flera av de landstingskommuner,
som saknar statsunderstödd abortförebyggande verksamhet,
har huvudmännen ställt medel till förfogande för ekonomisk hjälp åt abortsökande
i en akut krissituation. I vilken omfattning detta har skett har icke
kunnat fastställas.

I sina petita för budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 hemställde medicinalstyrelsen
om att ökade statsmedel skulle ställas till förfogande så att
beräkningsgrunden för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos de
abortsökande höjdes till 50 kronor per nyinskriven kvinna. Som motivering
anförde medicinalstyrelsen — under hänvisning till såväl 1950 års abortutredning
som 195o års familjerådgivningskommitté — att en höjning av
anslagsposten skulle förbättra möjligheterna att förmå kvinnor i abortsituation
att söka sig till den statsunderstödda abortförebyggande verksamheten
i stället för att underkasta sig kriminell abort. För budgetåret 1959/60
beviljade Kungl. Maj :t en ökning av anslagsposten med 10 000 kronor, motsvarande
en höjning av bidraget från 20 kronor till 25 kronor per nyinskriven
kvinna. För budgetåret 1961/62 höjdes anslaget med 20 000 kronor,
vilket innebar att medel kunde fördelas till de olika rådgivningsbyråerna,
motsvarande 30 kronor per nyinskriven kvinna. Samma beräkningsgrund
har bibehållits under de därefter följande budgetåren och bär också varit
normgivande vid anslagsäskandena för budgetåret 1964/65.

Eliuru medicinalstyrelsen varit medveten om att posten för ifrågavarande
ändamål är otillräcklig bär styrelsen med hänsyn till den ställning stats -

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 106b

makterna intagit till frågan ansett sig böra något avvakta med att föreslå
ytterligare höjning. Härtill har även bidragit att styrelsen velat avvakta resultatet
av den abortförebyggande verksamheten inom den försöksvis anordnade
statsunderstödda familjerådgivningens ram, ävensom effekten av
moderskapspenningens förhöjning, vilken bland annat genomförts i abortförebyggande
syfte.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts har det numera visat sig att
möjligheten att anordna abortrådgivning inom den statsunderstödda familjerådgivningens
ram icke väckt något större intresse hos huvudmännen. Det
torde därför dröja innan några erfarenheter härifrån vinnes. Vad beträffar
moderskapspenningen kan förhöjningen av denna visserligen förmodas verka
i abortförebyggande riktning, men då bidraget i fråga icke till någon del
utbetalas förrän tidigast å etthundratjugonde dagen före den beräknade tidpunkten
för förlossningen, torde denna verkan vara begränsad. Medicinalstyrelsen,
som gärna vill vitsorda de av motionärerna anförda motiven för
en effektivisering av den abortförebyggande verksamheten, främst genom att
ökade hjälpresurser ställes till förfogande, avser att i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1905/66 framlägga förslag om höjning av anslagsposten för
överhängande hjälpbehov. Beträffande utbyggnaden av själva rådgivningsverksamheten,
som för närvarande vad beträffar familjerådgivningen har
karaktären av en försöksverksamhet, torde man, innan den ytterligare stimuleras,
böra närmare överväga i vilken form verksamheten i fortsättningen
lämpligast bör utövas. Detta torde kunna ske i samråd mellan medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen eller eventuellt inom den av Kungl. Maj :t 1962
tillkallade familjeberedningen.

Sveriges läkarförbund anför att frågan av förbundet underställts dess
delföreningar, vilka samtliga tillstyrkt motionerna, samt anför:

Svenska gynekologförbundet delar i motionerna framförda synpunkter
beträffande otillräckligheten av samhällets hjälpverksamhet på detta område.
Det framhålles, att ett flertal län alltjämt saknar rådgivningsbyråer
och att dessas möjligheter att i den akuta abortsituationen ge ekonomisk
eller annan hjälp i många fall är otillräckliga. Bostadsfrågans betydelse i
sammanhanget understryks och Gynekologförbundet uttalar som ett önskemål
att rådgivningsbyråerna förfogade över förtursrätt till ett visst antal
lägenheter att tillställas kvinnor, vars abortsitution betingas av bostadsbrist.

Det föreligger utan tvekan ett stort behov av ökade ekonomiska resurser
för rådgivningsbyråerna, men, framhåller Gynekologförbundet, den materiella
sidan av problemet får icke övervärderas. Motiven för huvudparten av
abortansökningarna är av helt annan art.

Svenska internförbundet framhåller vikten av all samhälle! ger de abortsökande
kvinnorna största möjliga hjälp redan på elt tidigt stadium av graviditeten,
så att därigenom abort kan förebyggas. Ingen kvinna borde behöva
anhålla om abort på grund av bristande hjälpmöjligheter, varken när det
gäller ekonomiska eller sociala problem. De resurser som hittills stått till
förfogande bedöms som relativt blygsamma, och möjligheten för den abortsökande
kvinnan att till sig själv skaffa bostad eller få plats för barnet på
spädbarnshem ringa. Internförbundet vitsordar, att det skulle vara väsentligt
lättare att förmå abortsökande kvinnor att avstå från abort om det fanns
större sociala och ekonomiska hjälpmöjligheter.

Svenska psykiatriska föreningen understryker likaledes betydelsen av

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 196i

att olika rådgivande organ får ökade möjligheter att aktivt ingripa på ett tidigt
stadium. Det är i dagens läge anmärkningsvärt och förtjänar att uppmärksammas,
att ett flertal län ännu saknar rådgivningsbyråer i hithörande
frågor och att förefintliga organ i stor utsträckning har otillräckliga resurser.
En förstärkning och effektivisering bör främst inriktas på att utbygga verksamheten
så att samtliga län får dessa rådgivande organ.

Läkarförbundet ansluter sig helt till de synpunkter som ovan framförts
och tillstyrker sålunda motionärernas förslag att ökade hjälpresurser ställs
till denna verksamhets förfogande.

Riksdagen kommer framdeles att få taga ställning till ett i motionerna
I: 589 och II: 715 framlagt förslag om översyn av abortlagstiftningen. Motionerna
har hänvisats till annat utskott.

Utskottet

Utskottet är ense med motionärerna om att samhället bör ha möjligheter
att lämna effektiv hjälp till kvinnor som kommit i abortsituation. De åtgärder
som kan vidtagas i sådant hjälpsyfte ankommer väsentligen på kommunerna,
men det är angeläget att dessa erhåller verksamt stöd från statens
sida.

För tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos de abortsökande har
inom anslagsposten till abortförebyggande åtgärder under femte huvudtiteln
beräknats ett belopp av 160 000 kronor. Beräkningsgrunden har varit
ett belopp av 30 kronor för varje vid rådgivningsbyråerna nyinskriven kvinna.
Som framgår av medicinalstyrelsens yttrande har styrelsen för avsikt
att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1965/66 begära en avsevärd höjning
av anslaget. Nästa års riksdag kommer således att få taga ställning till
frågan om en förbättring av resurserna för detta ändamål.

Vad åter gäller den med statligt stöd bedrivna rådgivande verksamheten
saknar flertalet landstingskommuner f. n. anordningar härför. Anledningen
till detta förhållande kan, som medicinalstyrelsen framhållit, vara att
man på olika håll velat avvakta resultatet av den försöksvis anordnade familjerådgivningen,
vilket avsetts skola innefatta bl. a. abortrådgivning. Utskottet
har i ett denna dag avgivet utlåtande (nr 18) angående vissa familjepolitiska
frågor berört familj erådgivningsverksamheten och därvid
uttalat bl. a. att verksamheten sedan starten för omkring fem år sedan icke
fått någon större omfattning och att utvecklingen icke kunde anses tillfredsställande.
Utskottet har därför föreslagit en allsidig översyn av förhållandena
i syfte att söka utröna vilka åtgärder från statens sida som kan
och bör företagas för att stimulera kommunerna att organisera en effektiv
familjerådgivning. Härvid bör även spörsmålen om personal för verksamheten
beaktas.

Utskottet förutsätter att behovet av effektivisering av verksamheten för

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 196b

hjälp åt kvinnor i abortsituation blir beaktat vid en sådan översyn. Den
överblick som då kan vinnas av problemen på detta område bör utgöra en
god grundval för de vidare strävandena i sådant syfte.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 31 och II: 43 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 9 april 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schött, Söderberg, Hellebladh, Eric
Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström, fru Hamrin-Thorell, herrar
Hedlund, Helge Karlsson* och fru Hultell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Carlsson i
Huskvarna, Dickson*, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Andersson i Billingsfors,
Börjesson i Glömminge*, Rask, fröken Anderson i Lerum och fru Forsling.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.