Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bO år 196b
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av väckta motioner om bättre utnyttjande
av välutbildad arbetskraft, m. in.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
I: 632 av herr Lundström m. fl. och II: 778 av herr Ohlin m. fl. hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,
1. att Kungl. Maj :t tillser att inom ramen för såväl långtidsutredningarna
och planeringsrådet som i andra planerande instanser åtgärder vidtages
för att belysa de vinster samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande
av den välutbildade arbetskraften samt för att över huvud taget undersöka
var de mest besvärande flaskhalsarna finnes och hur förbättringar
bäst bör sättas in, samt
2. att Kungl. Maj :t för riksdagen redovisar de från dessa utgångspunkter
vidtagna åtgärderna.
De av motionärerna upptagna frågorna berör åtskilliga områden av den
aktuella samhällspolitiken. I motionerna behandlas således frågor om arbetsmarknads-,
utbildnings- och lokaliseringspolitiken ävensom spörsmål
rörande löne- och skattepolitiken, den allmänna socialpolitiken, bostadspolitiken
och den allmänna ekonomiska politiken.
Motionärerna anför bl. a. att »kösamhället» medför allvarliga samhällsekonomiska
konsekvenser för praktiskt taget alla svenska medborgare liksom
för folkhushållet, framför allt genom ett alltför ringa utnyttjande av
den välutbildade och därigenom dyrbara arbetskraft som nu av bl. a. skatteoch
trivselskäl avstår från att använda sin utbildning. Samhällets kostnader
för denna utbildning blir på så sätt en oräntabel investering.
I fortsättningen behandlas rådande bristsituation på vårdområdena, på
bostadsområdet och inom utbildningsväsendet.
Motionärerna behandlar vidare utbildningens betydelse för samhällsekonomien.
Avslutningsvis anför motionärerna:
En uppgift som hittills föga beaktats av den utbildningsekonomiska forskningen
är att söka mäta det samhällsekonomiska bortfall, som uppkommer
genom att välutbildad arbetskraft inte utnyttjas för det yrkesändamål den
själv angett genom sitt val av utbildning. Man kan fråga efter den kapitalförlust
som uppstår genom att de pengar som satts in i vederbörande utbildning
— både privata och allmänna medel — ger bristfällig återbäring.
Viktigare är alt bedöma det årliga bortfall som sker genom att vederbörande
inte har inkomst av förvärvsarbete. Detta betyder inte att det arbete som
Dihan g till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr bO
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
den välutbildade gifta kvinnan utför i hemmet undervärderas. Man kan
dock inte bortse ifrån att dessa kvinnors arbetsinsatser i hemmet ekonomiskt
ger mindre utbyte än den inkomst man erhåller i det yrke för vilket
utbildningen är avsedd. Vi vill än en gång understryka att vi på intet sätt
vill avråda kvinnlig ungdom ifrån att skaffa sig dyrbar yrkesutbildning;
tvärtom. Vårt syfte är att visa hur illa samhället självt ordnar för sig och
sina medborgare, när skattepolitik, arbetsvillkor och serviceförhållanden
arrangeras så, att de snarare motverkar än stimulerar den välutbildade arbetskraften
att utnyttja sin utbildning.
Situationen år 1960 i fråga om kvinnliga folkskollärare, läkare och sjuksköterskor
framgår av att antalet förlorade »årsverken» bland kvinnliga
folkskollärare, som avstått från att gå i tjänst, var 4 230. Motsvarande siffra
för kvinnliga läkare var 270 och för sjuksköterskor 15 017. Den sammanlagda
utbildningskostnaden, som detta år icke gav någon återbäring för de
tre valda yrkeskategorierna, kan uppskattas till minst 600 milj. kronor om
man räknar med att kostnaderna under utbildningstiden är för blivande
sjuksköterskor 12 000, för läkare 12 500 och för folkskollärare 10 000 kronor
per år.
Motionärerna uttalar vidare:
Så enkelt är det emellertid inte att räkna fram vad ointresset för den välutbildade
arbetskraften kostar samhället. Dels måste man dra ifrån vissa
servicekostnader som uppkommer i samhället, när en välutbildad går i arbete,
som överstiger den summa arbetsinsatsen i hemmet värderats till, dels
måste man betrakta som självklart och angeläget att en gift kvinna stannar
i hemmet den tid hon själv önskar vårda sina barn.
Den allvarligaste aspekten på misshushållning av här exemplifierat slag
far man emellertid inte genom beräkningar av detta slag, som enbart avser
att ge ett begrepp om storleksordningen av förlusterna. Det är det faktum
att vi i dag så dåligt använder de resurser vi har som i stor utsträckning är
orsaken till kriser och köer inom sjukvård och utbildning. Om vi lyckats
bättre använda dessa resurser skulle vi redan därigenom kunna ge de sjuka
bättre vård och ungdomen bättre utbildning.
Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motion II: 778.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
universitetskanslern, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför:
Sverige måste under nu överskådlig tid, d. v. s. till framåt år 1980 _ un
der
något så när stabil ekonomisk utveckling — räkna med knappa arbetskraftstillgångar
totalt sett. Befolkningens totala numerär, dess ålderssammansättning
och den starkt ökande utbildningsfrekvensen i åldrar upp till
25 år medför att landet under 1970-talet får räkna med stagnerande arbetskraftstillgångar
antalsmässigt och sett från arbetsvolymsynpunkt (antal
arbetstimmar) en minskning beroende på bland annat förkortad arbetstid,
ökad semester och ökad deltid. Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut
kommer att under våren framlägga räkningar som närmare belyser dessa
frågor.
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
Det är under sådana förhållanden ytterligt önskvärt, att de tillgängliga
arbetskraftsresurserna i största möjliga utsträckning utnyttjas. Den största
knappheten på arbetskraft har gällt den med yrkesutbildning såsom yrkesarbetare
av olika slag inom industrien, ingenjörer, sjukvårdspersonal, lärare
och flertalet grupper av akademiskt utbildade. Så långt styrelsen kan
bedöma kommer efterfrågan på dessa grupper att öka i takt med rationaliseringen
inom industrien och utbyggnaden av skolväsendet och sjukvården.
Det är enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att man söker nå fram till
en arbetsmarknadspolitik som med lika stor energi söker lösa arbetskraftsbristens
problem som hittills arbetslöshetsproblemen.
Delvis kan här samma metoder komma till användning, i vissa fall kompletterade
med andra. Över huvud taget torde kunna påstås, att arbetskraftsbristen
måste mötas med ett mycket bredare men samtidigt mer individuellt
avpassat register av åtgärder, som bör stå till arbetsmarknadsverkets förfogande
för åtgärder som ligger inom dess verksamhetsområde.
Allmänt torde kunna sägas, att arbetsmarknadspolitiken bör söka skapa
en så flexibel arbetsmarknad som möjligt. Flexibiliteten bör även innefatta
sådana förhållanden som berör arbetstidens omfattning och förläggning.
Förändringar i arbetskraftsbehov sker snabbt och förutsätter en stor geografisk
och yrkesmässig rörlighet av helt annan omfattning än tidigare. Åtskilliga
såväl organisatoriska som administrativa hinder måste övervinnas,
innan den geografiska rörligheten kan från arbetsmarknadssynpunkt betraktas
som tillfredsställande. Den utbildningsverksamhet som för närvarande
rubriceras som omskolning bör enligt styrelsens mening utbyggas till
att även omfatta kompletterande vidareutbildning, då flaskhalsarna på arbetsmarknaden
i huvudsak utgöres av brist på kvalificerad arbetskraft.
Inom de olika studieförbunden bedrivs för närvarande i form av studiecirkelverksamhet
en sådan verksamhet för tjänstemän. Man torde kunna förutsätta,
att denna verksamhet inom några få år måste få en helt annan bredd.
Den höjning av skolunderbyggnaden som nu genomföres bland ungdomarna
kan också ses som ett led i att ge arbetskraften bättre möjligheter att anpassa
sig till förändrade arbetsmarknadssituationer. Det är därvid av vikt
att några formella kompetenskrav avpassade efter formell skolunderbyggnad
eller skolmässigt genomgången utbildning ej onödigtvis skapas, då detta
starkt bidrager till stelhet i anpassningsmöjligheterna.
För att skapa en rörligare arbetsmarknad behövs givetvis också en effektivt
arbetande arbetsförmedling, där när det gäller den kvalificerade arbetskraften
inte minst tjänstemannaförmedlingen och yrkesvägledningen spelar
en viktig roll. Arbetsförmedlingen bör lokalt snabbt kunna anpassas till
nya behov.
Ovanstående synpunkter är av mera allmän natur och har av arbetsmarknadsstyrelsen
tidigare redovisats i promemorior och anslagsäskanden
under senare år. Styrelsen vill i det följande något mera detaljerat redovisa
några av de åtgärder som vidtagits speciellt med avseende på den kvalificerade
arbelskraften och då särskilt den kvinnliga.
Den 5 april 1963 antog arbetsmarknadsstyrelsen ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt
program avseende arbetskraft med längre utbildning. Illand
de åtgärder som där berördes kan nämnas: förstärkning av prognosverksamheten
med tanke på bland annat utbildningsplanering och yrkesvägledning;
fortsatt utbyggnad av yrkesvägledningen bland annat vid gymnasier
och fackskolor; praktikförmedling och tjänstemannaförmedling bör erhålla
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
resurser som svarar mot arbetsmarknadens förändringar mot en allt större
tjänstemannaandel.
Särskilt bör enligt styrelsens uppfattning tjänstemannaförmedlingen
snabbt förstärkas, där arbetsbelastningen starkt vuxit under senare år. Nedanstående
tablå ger en viss om än summarisk översikt över utvecklingen
mellan åren 1950 och 1960 resp. 1960 och 1962 vad gäller ökningen av antalet
sökande, lediga platser och tillsatta platser.
På lärarförmedlingssidan har antalet tillsatta platser mellan åren 1960
och 1963 ökat från 20 270 till 41 444, medan antalet lediga platser ökat från
23 247 till 49 592 under samma period. Det torde kunna förutsättas, att förmedlingsverksamheten
effektivt bidragit till att mobilisera de arbetskraftsreserver
som är lämpliga för läraryrket.
När det gäller åtgärder för att underlätta möjligheten för gifta kvinnor
att ta förvärvsarbete har styrelsen vidtagit ett flertal åtgärder i vissa fall i
samarbete med andra berörda ämbetsverk, då främst överstyrelsen för yrkesutbildning,
medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen. Styrelsen har sålunda
medverkat till att ett stort antal kurser för kvinnor, som en längre
tid varit borta från förvärvsarbete, kommit till stånd. Dessa kurser har dels
haft karaktär av grundläggande utbildning, dels av repetitionskurser.
För sjukvårdens del har speciella kurser för laboratoriepersonal, röntgenassistenter,
radioterapiassistenter och operationsassistenter organiserats.
Intaget av elever kan nästa år beräknas uppgå till mellan 600 och 700. Vidare
har repetitionskurser anordnats för sjuksköterskor och sjukgymnaster,
som en längre tid varit borta från yrket. Under budgetåret 1962/1963
genomgick 164 sjuksköterskor och 106 sjukgymnaster sådana kurser.
Liknande kurser organiserades även för förskollärare och socionomer
med 45 resp. 27 deltagare. Skolöverstyrelsen har vidare organiserat särskilda
ämneslärarkurser för personer lämpade för läraryrket. Arbetsmarknadsstyrelsen
planerar att inom ramen för tillgängliga resurser bygga ut denna verksamhet
med kurser även för barnavårdslärare, hushållslärare, ekonomiföreståndare,
gymnasieekonomer och amanuenspersonal för statlig förvaltning.
Enligt styrelsens uppfattning måste verksamhet av här berört slag starkt
intensifieras, om samhället skall kunna tillgodogöra sig den vidareutbildade
kvinnliga arbetskraften, som av olika skäl varit borta från förvärvslivet ett
antal år.
EU av de svåraste problemen när det gäller kvinnorna på arbetsmarknaden
gäller barntillsynen. Arbetsmarknadsstyrelsen medverkar i samarbetsgrupp
vari även bostadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen ingår.
Gruppen har till uppgift att biträda kommunerna i planläggning och utbyggnad
av dag- och fritidshem för barn vars föräldrar har förvärvsarbete.
En utbyggnad planeras fram till 1970 med ca 10 000 daghemsplatser och
2 500 platser på fritidshem, d. v. s. en fördubbling mot för närvarande. Detta
medför i sin tur ett starkt ökat behov av förskollärare, varför skolöverstyrelsen
planerar en utbyggnad av förskoleseminarierna, så att examinationen
kan öka från för närvarande 225 till ca 700 år 1967.
Ökning av antalet
Sökande .....
Lediga platser
Tillsatta platser
Med längre utbildning
1950—1960 1960—1962
Övriga
1950—1960 1960—1962
9 800 8 100
26 200 5 800
21 650 3 700
13 900 16 000
22 800 19 900
13 650 17 600
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr '',0 år 196U 5
Styrelsen delar sålunda motionärernas synpunkter, då det gäller nödvändigheten
av åtgärder för att skapa möjligheter för de kvinnor som så önskar
att söka sig ut på arbetsmarknaden. Särskilt hör då dessa åtgärder inrikta
sig på den utbildade arbetskraften. Styrelsen förutsätter, att de olika myndigheter
och planeringsorgan som f. n. utreder den kommande samhällsutvecklingen
har sin uppmärksamhet riktad pa av motionärerna beiörda pioblem
och även i betänkanden och promemorior redovisar sina resultat och
synpunkter på lösandet av problemen.
Universitetskanslern fäster uppmärksamheten på det hinder för utnyttjande
av den välutbildade kvinnliga arbetskraften som ligger däri, att den
gifta kvinnan mången gång icke kan erhålla för hennes utbildning lämpat
arbete på den ort, där makarna är bosatta och anför i övrigt följande:
Kanslersämbetet vill liksom motionärerna understryka betydelsen av
effektiv samhällsplanering men även erinra att möjligheterna för ett samhälle
att utvidga sitt utbildningsväsende är i stor utsträckning beroende av
tillgången på personer med kompetens att meddela den utbildning som är
önskvärd. När för närvarande nära V« av årskullen kan mottagas till gymnasial
utbildning och 2/s av årskullen till utbildning motsvarande grundskolans
högstadium, bör hållas i minnet att de lärare som behövs för denna utbildning
delvis rekryteras från årskullar, av vilka blott V25—''/so avlade studentexamen.
Om hänsyn även tages till det ökade lärarbehov, som framkallats
av utbildningens specialisering och av reduktioner av läraravdelningarnas
storlek etc., samt till att en motsvarande av kvantitativa och kvalitativa
faktorer betingad tillväxt av lärarantalet pågår också på högre utbildningsstadier
står det klart att samhället möter högst betydande svårigheter att
tillgodose lärarbehovet. Dessa problem torde icke vara begränsade till nuläget
utan kan beräknas föreligga även framdeles vid fortskridande ekonomisk
expansion och standardhöjning, och problemen synes över huvud taget
vara oundvikliga i samhällen, vars ekonomi är stadd under utveckling.
Det kan antagas att svårigheterna att rekrytera ändamålsenligt utbildad
arbetskraft i sådana samhällen kommer att successivt än ytterligare ökas
— förutom på grund av ökade anspråk på utbildning av ungdom på
grund av växande behov av fortbildning och omskolning av redan utbildad
arbetskraft, ej minst arbetskraft med akademisk utbildning. När i motionerna
framhålles vikten av att stimulera den välutbildade arbetskraftens
utnyttjande bör beaktas att den utbildning den arbetskraft erhållit, som under
en tid ej deltagit i yrkesverksamhet, i många fall ej är adekvat när vederbörande
är beredd övergå i yrkestjänst. En ofta omfattande fortbildning
kan vara nödvändig. Men även i tjänst varande arbetskraft måste sannoliki
framdeles beräknas behöva i betydligt större omfattning än nu successivt
komplettera sin utbildning på grund av till exempel den grundläggande och
tillämpade forskningens framsteg och för att kunna svara mot de krav som
det alltmer kvalificerade yrkesarbetet ställer. Detta gäller yrkeskategorici
av skilda slag -- tekniker, lärare, läkare, tandläkare etc. Man måste alltså
sannolikt som eu normal företeelse räkna med att arbetskraft måste tidvis
friställas för att undergå sådan fortbildning, eventuellt omskolning, vilket
ytterligare ökar anspråken på kvalificerad arbetskraft som ersättare för arbetskraft
under fortbildning och för utbildning av denna.
De i motionerna framförda synpunkterna om vikten av att samhället sa
väl som möjligt tillgodogör sig sin arbetskraft är alltså helt på sin plats.
0 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr W år 196A
Med tanke på det nyss angivna, växande behovet av arbetskraft för fortbildning
m. m. skulle ämbetet önska än starkare än i motionerna skett framhalla
vikten av en förutseende behandling från samhällets sida av dylika arbetskraftsfrågor.
Dessa problem är också som bekant föremål för uppmärksamhet
i skilda sammanhang. Åtskilliga åtgärder har redan vidtagits — såsom
aven delvis i motionerna angivits — för att mer allsidigt och ändamålsenligt
nyttiggöra tillgänglig arbetskraft. Kanslersämbetet erinrar om åtgärderna
för att till läroanstalter knyta personer, anställda vid industriföretag
etc., om strävandena att anlita överårig personal — exempelvis pensionerad
militär personal - och gifta kvinnliga akademiker. Åtgärder av denna art
har delvis förverkligats även vid de akademiska läroanstalterna, och möjligheterna
att vid dessa gå vidare på denna väg bör ytterligare övervägas.
Ämbetet utgår från att dessa frågor uppmärksammas i det fortsatta nlanenngsarbetet.
De utredningar som skett under senare år har bidragit till eu
v „^re k®Iysning av utbildnings- och personalbehoven än som tidigare varit
möjlig. Därför kan frågorna nu angripas säkrare än förr varit möjligt. Tillkomsten
av det utbildningsråd för fortlöpande samråd i planeringsfrågor
rörande utbildningsväsendet, varom förslag framlägges i årets statsverksproposition,
torde komma att än ytterligare underlätta arbetet. Framgången
1 arbetet är i hög grad beroende av att de akademiska läroanstalterna utrustas
sa att de kan kvantitativt och kvalitativt svara för den kvalificerade yrkesutbildning
för samhällets olika fält, som ankommer på dem.
Skolöverstyrelsen anför bl. a.:
\ad först lokalplaneringen beträffar, är denna avhängig av sådana faktorer
som barnkullarnas storlek, elevtillströmningen till icke-obligatoriska
skolor, klass- och gruppstorleken, befolkningsomflyttningarna samt omstruktureringen
av näringslivet och samhällslivet i övrigt samt därav föranJedda
skolreformer. Problemet är icke endast att bygga skolhus. De nya
skolbyggnaderna måste vara funktionsdugliga med avseende på de nya skolformer,
som enligt statsmakternas redan fattade eller väntade beslut skall
ersatta de äldre. Behovet av en utvidgning av skolbyggnadsverksamheten är
narmast beroende av dels den takt med vilken grundskolereformen skall
genomföras, dels de beslut vilka statsmakterna kan komma att fatta beträffande
gymnasiets och fackskolans framtida organisation och verksamhet.
Skolö\ erstyrelsen vill dock med hänsyn till motionernas övriga innehåll
betona, att någon minskning av skolbyggnadsverksamheten till förmån för
andra investeringsområden icke kan ske utan att skolreformernas genomförande
i beslutad eller beräknad takt äventyras.
\ ad lärarplaneringen beträffar påverkas denna i stort sett av samma faktorer
som skolbyggnadsplaneringen. Av vikt är att uppmärksamma att skolan
efter de olika skolreformernas genomförande behöver lärare med delvis
annan utbildning än hittills. Innan statsmakterna tagit slutgiltig ställnin"
även till gymnasiets och fackskolans utformning, kan icke heller lärarutbildningen
i detalj utformas. Arbetet härmed pågår inom lärarutbildningssakkunniga.
Behovet av olika lärarkategorier kan inte heller helt överblickas, innan
erfarenhet vunnits av föräldrarnas fria ämnesval för sina barn i grundskolan
och av ungdomarnas val mellan de gymnasiala utbildningsvägar, som
erbjudes i allt rikare utsträckning. I detta avseende torde det" dröja några
år, innan någorlunda stabila förhållanden kan tänkas ha inträtt. Självfallet
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
måste tendenserna i dessa val ständigt noga uppmärksammas och^de andringar
i lärarutbildningsdimensioneringen vidtagas, som finnes påkallade.
Bristen på lärare är i första hand en brist på lärare i läroämnen. Ytterst
torde denna till viss del ha sin grund i tidigare decenniers väsentligt lägre
studentproduktion från det allmänna gymnasiet, vilken framgår av följande
tabell:
Årligen
1921/25
1931/35
1936/40 ____
1950 ........
1955 ........
1960 ........
1961
1962 .......
1963 ........
1964 (ber.tal)
Antal avlagda stud.-ex.
. . . . 2 108
. .. 2 515
.... 3 569
4 497
... 5 957
. . 9136
10 683
12 726
vt. 14 693
17 000
Antalet gymnasieelever vid allmänt gymnasium, som 1950 var 16 741, utgjorde
1960 55 366 och är läsåret 1963/64 ca 72 000.
Den synnerligen kraftiga ökningen av antalet studentexamina och det
starkt stegrade studerandeantalet på universitets- och högskolestadiet under
senare år inger förhoppningar om att tillgången på akademiskt utbildad
arbetskraft kommer att öka väsentligt under 1960-talet och därmed även
lärartillgången. _
Eftersom snabbutbildning av lärare med otillräcklig ämnesutbildmng pa
längre sikt kan beräknas medföra vissa problem för skolväsendet, har skolöverstyrelsen
inriktat sin ämnesutbildningsverksamhet främst på kurser,
som i fråga om utbildningens kvalitet är jämställda med universitetens undervisning.
Tillgången på handledare och lärare för en så kvalificerad utbildning
är emellertid begränsad. Medel har i erforderlig utsträckning ställts
till överstyrelsens förfogande för i stort sett all den undervisning som med
upprätthållande av angivna kvalitetskrav kunnat anordnas, överstyrelsen
är med hänsyn till den markerade lärarbristen framförallt på grundskolans
högstadium inriktad på en fortsatt utbyggnad av denna utbildning i all den
omfattning tillgången på ledare för kurserna medger.
Vad här sagts om utbildningen av lärare i läroämnen gäller i huvudsak
också om upprättande och utvidgningen av förskoleseminarierna, där bl. a.
tillgången på kvalificerade handledare och institutioner för den handledda
praktiken påverkar utbyggnadstakten.
Skolöverstyrelsen utnyttjar givetvis möjligheterna att jämte den i reguljär
ordning utbildade lärararbetskraften använda personal med annan utbildning
av sådant slag, som utgör en lämplig grund för lärarverksamliet. Härvid
har uppmärksamheten i första hand riktats mot kategorier med annan
högskoleutbildning än lärarinriktad sådan eller med gymnasieingenjors- och
gymnasieekonomutbildning. Speciellt glädjande har varit det intresse som
under de senaste åren börjat visas från civilingenjörer för lärartjänst, detta
inte minst med tanke på det nya gymnasiet, där det kommer att föreligga ett
ökat behov av denna lärarkategori. Det finns inom denna grupp många,
vilka bedömer lärartjänst såsom väsentligt fördelaktigare från ekonomisk
synpunkt än tjänst inom näringslivet.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
Skolöverstyrelsea har även sökt intressera ingenjörer av olika slag för
deltidstjänstgöring inom skolan. Motionärerna har föreslagit centrala förhandlingar
i denna fråga. Enligt den erfarenhet överstyrelsen vunnit på
detta område, synes de bästa resultaten här vara att nå på det lokala planet
med stöd från vederbörande bransch- och personalorganisationer. För att
vinna sådant stöd fordras givetvis överläggningar och andra kontakter på
central nivå. Sådant samarbete förekommer redan fortlöpande.
Skolöverstyrelsen har vidare för lärartjänstgöring sökt vinna pensionsavgangna
officerare, som, i synnerhet då de genomgått artilleri- och ingenjörshögskolan,
har goda kunskaper i matematik och vissa naturvetenskapliga
ämnen. 1
Möjligheterna att få »hemmafruar» med akademisk utbildning att åtaga
sig lärartjänstgöring begränsas i regel av deras bundenhet vid bostadsorten,
ror att eventuell tveksamhet inför inträde på skolans arbetsmarknad skall
övervinnas, har överstyrelsen anordnat introduktionskurser för sådan arbetskraft.
Skolöverstyrelsen vill i detta sammanhang vitsorda de insatser som från
arbetsförmedlingarnas sida gjorts för att uppspåra personer, som kunnat
tankas vara lämpliga för lärartjänstgöring, samt påverka dem att anta lärartjänst.
Skolöverstyrelsen prövar fortlöpande möjligheterna att i all den utsträckning,
som med hänsyn till skolans syfte är försvarlig, ersätta lärare med
personal av annat slag, såsom assistenter, tekniker, skrivhjälp etc. för vissa
slag av arbetsuppgifter, samt har framlagt åtskilliga förslag härom. Härtill
kommer möjligheterna att genom andra hjälpmedel underlätta och effektivera
lärarinsatsen i skolarbetet. Då den pågående utvecklingen härutinnan
torde vara utskottet bekant, synes här icke behöva lämnas någon närmare
redogörelse.
Skolöverstyrelsen anser sig över huvud taget icke böra lämna någon
acceptabel utväg oprövad, när det gäller att i nuvarande starka expansion
av skolväsendet öka tillgången på godtagbar lärararbetskraft, så att den i
och för sig ofrånkomliga återhållsamheten i utbyggnaden icke behöver bli
för markant i förhållande till föräldrarnas och ungdomarnas snabbt växande
efterfrågan på utbildningsmöjligheter — någon fullkomlig balans i detta avseende
torde inte kunna nås annat än i samband med en mera påtaglig
recession i den ekonomiska konjunkturen, vilket ju i sin tur motverkas genom
bl. a. en expansiv utbildningspolitik. Skolöverstyrelsen vill emellertid
i detta sammanhang framhålla, alt en ännu aktivare rekryteringspolitik än
hittills från skolans sida synes påkallad i den växande konkurrensen om den
arbetskraft som har sadan utbildning som lämpar sig för lärarverksamhet.
Överstyrelsen prövar förutsättningarna härför och får därvid anledning att
överväga, vilka ytterligare anordningar som — inom ramen för det praktiskt
möjliga — bör vidtagas för att göra läraryrket mera attraktivt. Därvid spelar
inte minst trivseln i det dagliga skolarbetet en väsentlig roll.
Vad folkhögskolorna beträffar, vill överstyrelsen erinra om att dessas
framtida ställning inom utbildningsväsendet troligen i betydande grad kommer
att påverkas av reformerna på det gymnasiala utbildningsstadiet.
Skolöverstyrelsen vill slutligen erinra om att den omorganisation av skolväsendets
centrala ledning, som avses skola genomföras under nästa budgetår,
kommer att medföra väsentligt ökade resurser för planeringsverksamheten
på utbildningsområdet.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it) år 1964
!)
Överstyrelsen för yrkesutbildning vitsordar att många kvalificerade sökande
inom yrkesutbildningsväsendet måst avvisas på grund av platsbrist
och anför vidare:
Detta förhållande torde emellertid icke i så hög grad ha berott på lärarbrist
som på otillräcklig tillgång på lokaler. Detta innebär givetvis ej att det
genomgående varit möjligt att anskaffa erforderlig lärarpersonal. Särskilt
i fråga om vissa linjer har en besvärande brist givit sig till känna liksom i
fråga om vissa enstaka skolor. Enligt överstyrelsens uppfattning har motionärerna
något uppförstorat inträffade bristsituationer.
Motionärerna anser, att stora ansträngningar måste göras för att den
planerade utvecklingen av gymnasier och fackskolor — det gymnasiala åldersstadiets
två dominerande skolformer — inte hindras genom att samhället
ej kan försörja skolorna med bl. a. lärare. De anser det vara nödvändigt
att »genom lämpliga stimulans- och efterutbildningsåtgärder utnyttja den
kår av framför allt gifta kvinnliga akademiskt utbildade lärare, som ej nu
är i tjänst men som utgör en värdefull arbetskraftsreserv». Enligt motionärerna
är antalet lärarutbildade men icke i tjänst varande lärare för närvarande
påfallande stort. Vidare skall den vrkesutbildade gifta kvinnan, »utan
att offra sina barns intressen, efter den tid hon själv önskar stanna i hemmet
i samband med ett barns födelse, kunna återuppta yrkesverksamhet
utanför hemmet».
Det går enligt sakens natur ej att undvika, att ett antal kvalificerade lärare
och andra, särskilt gifta kvinnor, under kortare eller längre perioder ej
utnyttjar sitt yrkeskunnande till förvärvsarbete. Den naturliga förklaringen
till att kvalificerad kvinnlig arbetskraft för en tid drar sig ur förvärvslivet
är givetvis äktenskap och barnsbörd. Många kvinnor vill gärna stanna hemma
under barnens förskoleålder för att själva kunna ge dem den omvårdnad
och uppfostran, som de anser vara önskvärd. Först då barnen nått skolåldern
eller ännu senare är många av dessa kvinnor villiga att åter göra en
insats inom yrkeslivet.
överstyrelsens erfarenhet ger vidare vid handen, att många kvinnor med
tidigare förvärvad kvalificerad utbildning som en tid varit »hemmafruar»,
finner det vara svårt alt återgå till förvärvslivet just på grund av utvecklingen
inom deras tidigare yrken. Delta gäller särskilt inom de tekniska yrkena
ävensom vårdyrkena, men gäller även andra arbetsområden. Eu förutsättning
för att dessa kvinnor skall kunna återvända till ett kvalificerat yrkesarbete
är att de beredes tillfälle att genomgå fortbildnings- och uppföljningskurser.
Detta förutsätter en betydande utbyggnad av fortbildningsverksamheten
samt en viss nyorientering av rekryteringen till denna verksamhet
mot de kategorier varom här är fråga.
överstyrelsen vet även, att utbildningsverksamhet för vuxna i högre grad
än utbildningen för ungdom förutsätter en aktiv och positiv inställning till
verksamheten från de tilltänkta elevernas sida. Bland åtgärder, som i större
utsträckning än tidigare bör vidtagas för att befrämja intresset för fortbildning
hos före detta yrkesverksamma lärare och andra med gedigna fackkunskaper,
som skulle tänkas kunna ifrågakomma som lärare, må nämnas
följande: Utvidgning, intensifiering och fördjupning av den pedagogiska
och fackmässiga kursverksamheten för lärare inom yrkcsutbildningsväsondet,
varvid kurser utformas särskilt med tanke på de tidigare yrkesverksamma;
förbättringar av tjänstgöringsförhållandena; ökad informations
-
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
verksamhet om lärarbanan; ökade möjligheter till resestipendier för fortbildning;
olika trivselfrämjande åtgärder in. m. Lämpliga åtgärder av ovannämnda
art torde kunna locka fler deltagare till fortbildningsverksamheten
och göra en återgång till lärarbanan mera attraktiv.
Fortbildning för gifta hemmakvinnor med tidigare förvärvad kvalificerad
yrkesutbildning kan ej bedrivas med framgång eller få avsedd effekt annat
än om de verkligen får möjlighet att deltaga i undervisningsarbetet; så kan
ej ske med mindre frågorna rörande omvårdnaden av barnen under den tid
mödrarna är på kurs får tillfredsställande lösningar. Olika vägar för att lösa
härmed sammanhängande problem bör utredas och prövas praktiskt. Bland
annat må här nämnas de förslag till att anordna lekskolor och daghem i anslutning
till utbildnings- och arbetsplatser som på sistone framkommit.
En anledning varför väl kvalificerad lärar- och vårdpersonal m. fl. många
gånger hindras från att gå ut i förvärvsarbete måste anses vara den inställning
till frågor om ålder och hälsotillstånd, som alltjämt gör sig gällande
på stora delar av arbetsmarknaden. Givetvis är det ej möjligt att heit bortse
från nödvändigheten av en viss hänsyn till ålder och hälsotillstånd även vid
extraanställning och tillfällig anställning. Överstyrelsen vill emellertid i
detta sammanhang blott hänvisa till det av överstyrelsen avgivna remissyttrandet
angående förslag rörande de sockersjuka i juli 1963. I detta remissyttrande
anförde överstyrelsen hl. a.: »De diabetiker, som är i tjänst såsom
lärare, har från skolhåll ofta erhållit vitsordet att vara de mest skötsamma
och mest ambitiösa lärarna, medvetna som de är om sin sjukdom
såsom handikapp.» Detta gäller utan tvekan även för andra grupper av
handikappade. I nämnda remissyttrande framhöll överstyrelsen vidare vikten
av att all prövning av utbildnings- eller anställningssökande, vilka lider
av olika handikapp, sker icke enbart med ledning av data rörande vederbörandes
handikapp utan även med tanke på ett större samhälleligt sammanhang
— inte minst på målsättningarna för den allmänna arbetsmarknadspolitiken.
Överstyrelsen anser det vara av alldeles särskilt stor betydelse att
handikappade men för övrigt kompetenta arbetssökande med kvalificerad
utbildning av de slag varom här är fråga bedöms enligt så liberala grunder
som möjligt.
Såsom ytterligare en anledning, varför många personer med kvalificerad
utbildning »inte finner det motiverat att utnyttja denna utbildning» har
motionärerna angett skattetekniska skäl. Det är givetvis svårt att göra en
generell bedömning av de orsakssammanhang, som här kan föreligga. Överstyrelsen
kan dock nämna, att, då den sökt förmå före detta yrkesverksamma
kvinnliga lärare att återgå till yrket, den emellanåt mötts av ett avböjande
svar under hänvisning till sambeskattningen.
Motionärerna hemställer slutligen om att åtgärder vidtages för att belysa
de vinster samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande av den välutbildade
arbetskraften och för att undersöka var de mest besvärande flaskhalsarna
finns och hur förbättringar bäst bör sättas in. överstyrelsen tillmäter
sådan forskning — liksom för övrigt all samhällsvetenskaplig och
pedagogisk forskning — den allra största betydelse. Med tanke på problemets
mycket sammansatta natur torde det dock enligt överstyrelsens uppfattning
bli fråga om svåra forskningsuppgifter och svårtolkade forskningsresultat.
Problemet med det bristfälliga utnyttjandet av den kvalificerade arbetskraften
är enligt överstyrelsens mening ej av den natur, att det skulle kunna
lösas snabbt med några få men lämpliga åtgärder. Orsakerna till att en person
i en viss livssituation väljer att icke utnyttja en kvalificerad utbildning
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964 11
i en måhända både välavlönad och samhällsnyttig yrkeskarriär, växlar mycket
starkt från fall till fall. Några av dessa orsaker har berörts i det föregående.
Överstyrelsen uttalar avslutningsvis att den är villig att främst genom
sin fortbildningsverksamhet göra vad den kan för ett så ändamålsenligt utnyttjande
av den välutbildade arbetskraften som möjligt.
Utskottet
I motionerna påtalas den bristsituation och den köbildning som nu förekommer
på skilda samhällsområden, inom utbildningsväsendet, i fråga om
bostäder och vårdplatser, inom kriminalvård och social ungdomsvård. Motionärerna
belyser de allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser som
»kösamhället» medför för medborgarna och för folkhushållet framför allt
genom ett alltför ringa utnyttjande av den välutbildade och därigenom dyrbara
arbetskraften. Denna avstår av olika skäl ofta från att använda sin utbildning.
Samhällsplaneringen måste inriktas på ett bättre tillvaratagande
av sådan arbetskraft om tanken på ett verkligt välfärdssamhälle skall kunna
förverkligas.
Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de i motionerna anförda
tankegångarna. Det synes utskottet vara en angelägen samhällsuppgift att
söka klarlägga de i motionerna berörda spörsmålen om den välutbildade arbetskraftens
betydelse i samhället i dag och för samhällsutvecklingen och
om vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att stimulera sådan arbetskraft
att i större omfattning än nu är fallet utnyttja sin utbildning. För att strävandena
i detta syfte skall nå största effektivitet kräves bl. a. en omsorgsfull
planering. Frågan om arbetsuppgifter m. m. för samhällsplaneringen
har behandlats i bilaga 2 till årets statsverksproposition angående för flera
huvudtitlar gemensamma frågor. Föredragande departementschefen lämnar
där en redogörelse för olika planeringsuppgifter och för vidtagna eller tilltänkta
åtgärder för att förstärka den planerande verksamheten. Departementschefen
anför avslutningsvis:
Fn framsynt planering på samhällslivets olika områden i syfte att skapa
balans mellan behov och resurser och uppnå en smidig anpassning till nya
betingelser har en hög angelägenhetsgrad. Som ett led i utvecklingen av en
effektiv och samordnad planeringsverksamhet inom samhällssektorn måste
även planeringsresurserna i verk och myndigheter förstärkas, där tyngdpunkten
i utredningsarbetet bör ligga. De rent organisatoriska frågorna rörande
detta arbete skall närmare utredas, liksom formerna för samarbetet
och samråd i planeringsfrågor på olika områden. Förslag härom torde
kunna framläggas inför 196ö års riksdag. Redan till årets riksdag kommer
dock förslag rörande planeringsverksamhetens utbyggnad inom utbildningens
och forskningens områden att redovisas.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
Vad departementschefen sålunda anfört i dessa frågor har i enlighet med
statsutskottets förslag i dess utlåtande nr 14 icke föranlett någon erinran
från riksdagens sida.
Utskottet anser det i och för sig tillfredsställande att behovet av planering
på detta sätt uppmärksammas och att förbättrade förutsättningar för ett
effektivt planeringsarbete kan förväntas komma till stånd. Utskottet finner
emellertid angeläget att spörsmålen om den välutbildade arbetskraftens betydelse
och om nödvändigheten av att denna arbetskraft blir bättre utnyttjad
ges stort beaktande vid planeringen för olika samhällsområden. Planeringsorganen
bör få i uppdrag att företaga de i motionerna begärda undersökningarna.
Utskottet får således under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 632 och II: 778 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,
1. att Kungl. Maj :t tillser att inom ramen för såväl långtidsutredningarna
och planeringsrådet som i andra planerande
instanser åtgärder vidtages för att belysa de vinster
samhället har att hämta ur ett bättre utnyttjande av den
välutbildade arbetskraften samt för att över huvud taget
undersöka var de mest besvärande flaskhalsarna finnes och
hur förbättringar bäst bör sättas in, samt
2. att Kungl. Maj :t för riksdagen redovisar de från dessa
utgångspunkter vidtagna åtgärderna.
Stockholm den 12 maj 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött, Sörlin, Söderberg*, Hellebladh,
Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström*, fru Hamrin-Thorell*,
herrar Wallmark, Hedlund och Helge Karlsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa*,
Carlsson i Huskvarna*, Dickson*, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Börjesson
i Glömminge*, Rask, fröken Anderson i Lerum, fru Hörnlund och fru
Forsling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1964
13
Reservation
av fru Eriksson i Stockholm, herrar Sörlin, Söderberg, Hellebladh, Tage Johansson,
Hedlund, Helge Karlsson, Lundmark, Rask, fröken Anderson i
Lerum och fru Hörnlund, vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa
följande.
I motionerna anföres att en bristsituation och en besvärande köbildning
föreligger på skilda samhällsområden, inom utbildningsväsendet, i fråga
om bostäder och vårdplatser, inom kriminalvård och social ungdomsvård.
Det uttalas vidare att »kösamhället» för medborgarna och för folkhushållet
medför allvarliga samhällsekonomiska olägenheter framför allt genom ett
alltför ringa utnyttjande av den välutbildade och därigenom dyrbara arbetskraften.
Denna avstår ofta av olika skäl från att använda sin utbildning.
Samhällsplaneringen måste inriktas på ett bättre tillvaratagande av sådan
arbetskraft om tanken på ett verkligt välfärdssamhälle skall kunna förverkligas.
Det är även enligt utskottets mening av vikt att spörsmålen om den välutbildade
arbetskraftens betydelse i dagens samhälle och för samhällsutvecklingen
klarlägges och att frågan om lämpliga åtgärder för att stimulera sådan
arbetskraft att i större omfattning än nu är fallet utnyttja sin utbildning
prövas. Att åstadkomma lösningar av dessa problem ingår som ett
naturligt led i den samhällsplanering som bedrives i skilda former och inom
olika verk och myndigheter och som inom den närmaste tiden kommer att
ytterligare utbyggas. Frågan om arbetsuppgifter m. m. för samhällsplaneringen
har behandlats i bilaga 2 till årets statsverksproposition angående för
flera huvudtitlar gemensamma frågor. Föredragande departementschefen
lämnar där en redogörelse för olika planeringsuppgifter och för vidtagna
eller tilltänkta åtgärder för att förstärka den planerande verksamheten.
Departementschefen anför avslutningsvis:
Eu framsynt planering på samhällslivets olika områden i syfte att skapa
balans mellan behov och resurser och uppnå en smidig anpassning till nya
betingelser har en hög angelägenhetsgrad. Som ett led i utvecklingen av en
effektiv och samordnad planeringsverksamhet inom samhällssektorn måste
även planeringsresurserna i verk och myndigheter förstärkas, där tyngdpunkten
i utredningsarbetet bör ligga. De rent organisatoriska frågorna rörande
detta arbete skall närmare utredas, liksom formerna för samarbetet
och samråd i planeringsfrågor på olika områden. Förslag härom torde
kunna framläggas inför 1965 års riksdag. Redan till årets riksdag kommer
dock förslag rörande planeringsverksamhetens utbyggnad inom utbildningens
och forskningens områden att redovisas.
Såvitt utskottet kunnat finna är många för motionernas syfte väsentliga
spörsmål redan uppmärksammade i olika sammanhang. Som exempel härpå
kan nämnas att inom det ekonomiska planeringsrådet diskuterats hl. a. så
-
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr iO år 196b
dana ämnen som långsiktiga problem inom den högre utbildningen samt
köerna, resursanvändningen och den ekonomiska framstegstakten. Inom
den nya långtidsutredningen pågår bl. a. en undersökning om den framtida
utvecklingen av investeringar, driftsutgifter och arbetskraftsåtgång. Det kan
särskilt nämnas att denna utredning införskaffar uppgifter i syfte att söka
erhålla en sådan uppdelning av arbetskraften efter yrkesfunktion och utbildning
som är av intresse för utbildningspolitiken. Utskottet vill också
allmänt erinra om den roll som de administrativa organen och de särskilda
beredningarna och utredningarna på exempelvis skolväsendets, yrkesutbildningens,
arbetsmarknadens och sjukväsendets områden spelar i förevarande
sammanhang. Den förstärkning av planeringsverksamheten som enligt
ovan återgivna uttalande är att förvänta medför ökade resurser för en ingående
prövning av de i motionerna berörda frågorna och ger möjlighet till
den vidare överblick över problemkomplexen som är önskvärd.
I en samhällsplanering av den art och omfattning varom här är fråga
kommer enligt utskottets mening ofrånkomligen bl. a. spörsmålen om den
välutbildade arbetskraftens betydelse och angående utnyttjandet av sådan
arbetskraft att bli utförligt behandlade. Utskottet finner därför icke erforderligt
med någon riksdagens skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet utan får
med hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att de likalydande motionerna I: 632 och II: 778 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
ESSELTE AB. STHLM 64
414830