MILITIEOMBUDSMANNENS

AMBETSBERATTELSE

AVGIVEN VID RIKSDAGEN

ÅR 1963

STOCKHOLM 1963 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning

Allmän redogörelse för militieombudsmansämbetets förvaltning...................... 5

Redogörelse för åtal och åtgärder för disciplinär bestraffning

I. Åtal mot byrådirektör hos myndighet inom försvaret för tjänstefel bestående i

underlåtenhet att söka tillstånd till innehav av bisyssla och att iakttaga av
myndigheten föreskrivna arbetstider ....................................... 13

2_3. Åtal mot kapten för tjänstemissbruk, tagande av muta, tjänstefel och trolöshet

mot huvudman samt mot byråingenjör för medhjälp till tjänstemissbruk och
bestickning .................................................................. 33

4. Åtal mot chef för örlogsvarv för tjänstefel bestående i att han utan laga skäl

låtit hålla värnpliktig i förvarsarrest.......................................104

5. Åtal mot överste för smädelse och annan missfirmlig gärning mot värnpliktig 117

6. Åtal mot fanjunkare för våld och missfirmelse mot värnpliktig..............148

7. Åtal mot furir för våld mot värnpliktiga ....................................153

8. Åtal mot försvarsområdesbefälhavare för att han i strid mot gällande föreskrifter
låtit med tjänstebil utföra vissa transporter.............................171

9. Åtal mot överfurir för våld, hot och missfirmelse mot värnpliktig............171

10. Disciplinär åtgärd mot militärläkare för underlåtenhet att närmare undersöka

sjukanmäld värnpliktig..................................................... 172

II. Disciplinär åtgärd mot värnpliktig löjtnant för våld mot värnpliktig korpral . . 175

Redogörelse för vissa ärenden som icke föranlett åtal eller åtgärd för disciplinär bestraffning

1. Värnpliktig har ej åtlytt order om förflyttning med språng, enär han ansett sig

ej böra springa från den skytt åt vilken han tjänstgjorde som laddare och skytten
endast förflyttade sig gående på grund av knäskada. Fråga om ansvar för
lydnadsbrott .............................. 130

2. Omfattningen i visst fall av militärläkares befälsrätt.......................182

3. Missbruk av förmanskap genom otillbörlig kommendering till handräcknings tjänst

......................................................................I®®

4. Fråga huruvida skäl förelegat för avbrott i verkställighet av arreststraff......192

5. Fråga om resning i mål, vari regementschef ålagt värnpliktiga straff för fylleri

oaktat förutsättning för straffbarhet ej förelegat ............................ 199

6. Fråga om resning i mål, vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar
därför förelegat ..................................................

7. Spörsmål dels huruvida åklagare då han till rättens prövning hänskjuter fråga

om förvarsarrests bestånd äger självständigt åberopa grund för förvarsarresten,
dels ock huruvida full bevisning om begången förseelse utgör förutsättning
för förordnande om förvarsarrest ..........................................201

8. Fråga huruvida skyldighet att återgälda hämtningskostnad enligt hämtnings kungörelsen

kan åläggas utan angivande av belopp ..........................208

9. Fråga om skadeståndsskyldighet för kronan då civilklädd polisman under fält tjänstövning

obehörigen kvarhållits av militär personal och åsamkats skador
vid flyktförsök ..............................................................215

10. Fråga om lämpligheten av att försvarsgrenschef genom cirkulärskrivelse till
varuleverantörer uttalat önskemål om att bokverket »Vår armé» måtte inköpas 226

11. Fråga om riktigheten av ämbetsverks anställningsbeslut med hänsyn till den anställdes
förhållande till enskild sammanslutning ............................229

12. Fråga angående uppdelning av semester ......................................248

13. Fråga om obehöriga anteckningar å sjukredovisningshandlingar..............252

14. Fråga om innebörden av tjänsteförbindelse som officersaspirant skall avgiva

före inträde i försvarets läroverk. Tillika fråga om avgången officersaspirants
rätt att undergå omprövning vid läroverket ................................257

15. Förläggningsförhållandena vid Härnösands kustartillerikår ..................267

16. Brister i sanitärt hänseende inom lägerplats å skjutfält......................270

17. Fråga om behörigheten att besluta beträffande vapenfri värnpliktigs förläggning
under tjänstgöring utanför krigsmakten ................................272

Sakregister till militieombudsmannens åren 1950—1963 avgivna ämbetsberättelser

275

Till RIKSDAGEN

Jämlikt § 100 regeringsformen och 18 § i den för riksdagens ombudsmän
gällande instruktionen får jag härmed avlämna redogörelse för förvaltningen
av militieombudsmansämbetet under år 1962.

Härvid vill jag till en början meddela, att jag åtnjutit semester under tiden
den 2—den 3 februari, den 24—den 27 april, den 9—den 27 juli, den 6—den
17 augusti, den 1—den 2 november samt den 27—den 29 december 1962.
Jämlikt 24 § första stycket i förenämnda instruktion har militieombudsmansämbetet
under ifrågavarande tid föreståtts av den för mig utsedde
ställföreträdaren, hovrättsrådet Gunnar Thyresson. Med stöd av bestämmelserna
i 24 § andra stycket i instruktionen har jag, enär arbetets behöriga
gång det krävt, åt Thyresson uppdragit att under tiden den 21—den
23 februari, den 2—den 11 maj, den 21 maj—den 15 juni, den 3—den 7 september
samt den 1—den 31 oktober 1962 handlägga vissa till honom överlämnade
ärenden.

Inspektionsresor bär av mig företagits till Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs
och Kristianstads län. Under dessa resor har besökts:

Göta pansarlivgarde med pansartruppernas kadett- och aspirantskola;
rådhusrätten i Enköping;
landsfiskalen i Enköpings distrikt;

Västmanlands flygflottilj samt flygvapnets centrala skolors avvecklingsorganisation; centrala

flygverkstaden i Västerås;
flygförvaltningens verkstadsskola i Västerås;
rådhusrätten i Västerås;
stadsfiskalen i Västerås;
landsfogden i Västmanlands län;
arméns intendenturförråd i Arboga;
centrala flygverkstaden i Arboga;
flygförvaltningens underhållsavdelnings förrådsbyrå;

Gävle försvarsområde;

Hälsinge regemente;

Gävleborgs inskrivningsområde;
rådhusrätten i Gävle;
stadsfiskalen i Gävle;
landsfogden i Gävleborgs län;

Svea ingenjörregementes övningsplats å Laxön;

Svea artilleriregementes skjutfält i Marma;
armétygförvaltningens provskjutningscentral i Marma;
första militärområdet;

Kristianstads försvarsområde;

Norra skånska infanteriregementet;

Malmöhus norra inskrivningsområde;

Wendes artilleriregemente;
rådhusrätten i Kristianstad;
stadsfiskalen i Kristianstad;
landsfogden i Kristianstads län;

Skånska pansarregementet;

Ravlunda skjutfält;

Skånska trängregementet;

arméns centralmagasin i Hässleholm;

Västra Göinge domsagas häradsrätt; samt
landsfiskalen i Hässleholms distrikt.

Därjämte har jag i Stockholm med omnejd för inspektion besökt:

Svea livgarde med arméns skyddsskola;

Stockholms inskrivningsområde;
landsfiskalen i Solna distrikt;

Solna domsagas häradsrätt;
marinkommando Ost;

Stockholms örlogsvarv;

Stockholms tygstation;

armétygförvaltningens provskjutningscentral;

Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt;
stadsfiskalen i Sundbyberg;

Berga örlogsskolor;

marinens första helikopterdivision;

Hårsfjärdens örlogsdepå;
kustflottan;

tredje flygeskadern; samt
Svea flygflottilj.

Under tid då jag åtnjutit ledighet bär tjänstförrättande militieombudsmannen
Thyresson företagit en inspektionsresa till Gotlands län, varvid
han besökt:

sjunde militärområdet;

Gotlands infanteriregemente med Göta pansarlivgardes kompani på Gotland
;

Gotlands inskrivningsområde;

Gotlands infanteriregementes barackläger i Tingstäde;

Gotlands artillerikår med Gotlands luftvärnsdivision;

Gotlands tygstation;

arméns intendenturförråd i Tingstäde;

Havdhems hemvärnsområde;

Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår;

Tingstäde radio;

B råvalla flygflottiljs detachement på Gotland;
försvarets sjukvårdsstyrelses centralförråd på Gotland;
försvarets fabriksverks tvätteri i Visby;

Gotlands domsagas häradsrätt (inkl. förutvarande rådhusrätten i Visby);
landsfiskalen i Visby distrikt (inkl. förutvarande stadsfiskalen i Visby);
samt landsfogden i Gotlands län.

Jid inspektionerna av truppförband och andra militära enheter har upp sTaffenT^

rättsvården därstädes, expeditionstjänsten, be skaffenheten

och värden av byggnader med tillhörande anordningar och de siukvS

" aTU ändamål> förläggningsförhållanden, mathållning,
sjukvård, personalvardsverk samhet, vården av intendentur- och tygmateriel
anordningar i samband med förekommande verkstadsdrift samt planläggningen
av verkskydd. Besök har avlagts i militärhäktena vid förbanden

“SS? aV de JUfd''7eI!a handlingarna har omfattat disciplinmålsprotokoH,
til rattavisningsforteckningar och andra handlingar som har avseende
a den militära straff- och processlagstiftningen samt därtill anknytande fö “ramskats"

V l & ™lhtärsjukhlIsen sjukredovisningshandlingarna
öranskats. Granskning har vid inspektionerna tillika skett av handlingar

i oi ande upphandling och redovisning av materiel av olika slag ävensom av
rakenslmper för marketenterier, varjämte förskottsmedel inventerats, kontroll
företagits angaende bevakning av utestående fordringar och införselrakenskaper
granskats. Vidare har å mobiliseringsavdelningar och inskriv där

f6r,arade personairedovisi,i,''«s- o»1- m°bi Besöken

hos domstolar och åklagarmyndigheter har avsett inspektion av
handläggningen av militära mål. Därvid har bland annat undersökts i vad
man kravet på skyndsamhet vid behandling av målen beaktats.

\ ld inspektionerna har militieombudsmannen i regel biträtts av byråcheferna
vid militieombudsmansexpeditionen. Därjämte har vid inspektionerna
anlitats en intendentur- och en tygsakkunnig officer samt för granskning
av personalredovisnings- och mobiliseringshandlingar en härutinnan sakkunnig
officer. Vid inspektionen av kustflottan har såsom särskild sakkunnig
anlitats en med sjömilitära förhållanden förtrogen officer

Under tiden den 3—den 7 september 1962 hade jag besök av Förbundsrepubliken
Tysklands militieombudsman H. Heye, vilken åtföljdes av tre
befattningshavare vid hans kansli. Besöket avsåg inhämtande av upplysningar
beträffande det svenska militieombudsmansämbetets ställning, arbetsuppgifter
och arbetsformer m. m. Den första dagen lämnades å militieombudsmansexpeditionen
översiktliga redogörelser härför, och de följande
tre dagarna besöktes Västmanlands flygflottilj, Jämtlands fältjägarregemente
samt Sjokrigsskolan, i samband varmed den tyske militieombudsmannen
och hans medarbetare närmare informerades om min inspektionsverksamhet
vid militära förband m. m. Sista dagen ägnades åt ett besök vid statens
civilforsvarsskola, varest en orientering beträffande verksamheten inom civilförsvaret
lämnades.

På sätt militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1962 års riksdag
utvisar kvarstod vid början av år 1962 från år 1961 balanserade ärenden
till ett antal av......................

Under år 1962 har tillkommit ärenden till följande antal:

enligt allmänna diariet .............................

enligt hemliga diariet därutöver ..................

Sammanlagda antalet ärenden, som förelegat under år 1962, har alltså
utgjort .......................................... 782

De ärenden, som tillkommit under år 1962, har utgjorts av:

ärenden inkomna från myndighet .............................. 17

ärenden uppkomna genom klagomål eller andra framställningar från

enskilda .................................................. 81

ärenden uppkomna vid inspektioner eller eljest i samband med mili tieombudsmannen

åliggande granskning ...................... 560

ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation och förvaltning
m. ..............................................

Summa 669

Av de från år 1961 balanserade 113 ärendena hade 6 ärenden inkommit
från myndighet, 38 ärenden uppkommit genom klagomål eller andra framställningar
från enskilda samt 68 ärenden uppkommit vid inspektioner eller
eljest i samband med militieombudsmannen åliggande granskning. Ett ärende
tillhörde gruppen »militieombudsmansämbetets organisation och förvaltning
m. m.».

Till behandling under år 1962 har alltså förelegat 23 ärenden som inkommit
från myndighet, 119 ärenden som uppkommit genom klagomål eller
andra framställningar från enskilda, 628 ärenden som uppkommit vid inspektioner
eller eljest i samband med militieombudsmannen åliggande
granskning samt 12 ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation
och förvaltning m. m., tillhopa 782 ärenden.

Av dessa 782 ärenden har

till annan myndighet överlämnats ..............................

utan åtgärd avskrivits ........................................

på grund av återkallelse avskrivits ............................

efter vederbörandes hörande eller eljest verkställd utredning avskrivits
......................................................

på grund av att klagande erhållit gottgörelse eller rättelse eljest vunnits
blivit avskrivna ........................................

föranlett åtal (varav 4 icke avslutats) ............................

föranlett åtgärd för disciplinär bestraffning......................

föranlett erinran om begånget fel eller annat påpekande..........

föranlett framställning till Konungen eller annan myndighet (vilka

icke avslutats) ............................................

föranlett annan åtgärd ........................................

och var vid 1962 års utgång

under utredning ..............................................

på prövning beroende (förutom ovannämnda 4 + 4 icke avslutade

ärenden) ..................................................

Summa 782

203

125

134

155

—620845. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

Av hela antalet under år 1962 till behandling föreliggande ärenden (782)
har sålunda under året slutbehandlats 642 och till år 1963 balanserats 140.

Av åtalen och de disciplinära åtgärderna, avseende sammanlagt tretton personer,

var vid 1962 års början ännu icke slutligt avgjorda................ 5

tillkom under år 1962 8

Summa 13

....... 9

....... 4

Summa 13

Beträffande förvaltningen av militieombudsmansämbetet under år 1962
får jag i övrigt hänvisa till ämbetets diarier och registratur, vilka jämte
protokollen över inspektioner och hållna förhör kommer att överlämnas till
vederbörande utskott.

Såsom bilagor till denna allmänna redogörelse fogas, förutom en sammanställning
(återgiven å s. 11) över ärenden uppkomna genom klagomål eller
andra framställningar från enskilda,

redogörelse för åtal och åtgärder för disciplinär bestraffning samt

redogörelse för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller åtgärd för disciplinär
bestraffning.

Utöver de i redogörelsen för åtal m. m. angivna målen föreligger ytterligare
de i 1962 års berättelse (s. 69) omnämnda två målen avseende åtal
för tjänstefel mot en överste och en chef för ett ämbetsverk. Dessa mål är
vid tidpunkten för färdigställandet av innevarande års berättelse icke slutligt
avgjorda.

I redogörelsen för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller åtgärd för
disciplinär bestraffning, har i huvudsak medtagits sådana ärenden vilka på
grund av de däri föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver de enskilda
fallen.

Det sakregister, som var fogat vid den till 1962 års riksdag avgivna ämbetsberättelsen,
har nu utökats till att avse jämväl de ärenden för vilka redogjorts
i innevarande års berättelse.

Stockholm den 10 januari 1963.

HUGO HENKOW

Av dessa åtal och disciplinära åtgärder

blev under år 1962 slutligt avgjorda ............

var vid 1962 års utgång ännu icke slutligt avgjorda

Sven Sjöberg

Sammanställning

över ärenden uppkomna genom klagomål eller andra
framställningar från enskilda

	Antalet un-	Därav un-
	der 1962 fö-	der 1962
	religgande	inkomna
	ärenden	ärenden
Framställningarna har avsett! Missfirmelse eller annat olämpligt uppträdande..................	19	14
Utövandet av militär rättsvård................................	7	3
Vid försvarsväsendet anställd personals antagande och entledigande..................................	4	3
	6	4
	10	6
	3	3
Värnpliktsförhållanden samt värnpliktigas tjänstgöring och avlöning	34	24
Bristande säkerhetsåtgärder till förekommande av olycksfall ----	4	4
Militär hälso- och sjukvård; ersättning för sjukdom och olycksfall	11	6
Tillämpning av tryckfrihetsförordningen och därmed sammanhäng-ande författningar ..........................................	2	1
Intrång i rättsförhållanden berörande enskild utom försvarsväsen-	19	13
Summa	119	81
Klagandena har varit: Vid försvarsväsendet anställd personal	6	5
Underofficerare och vederlikar ..............................	9	7
Underbefäl och vederlikar samt meniga ......................	4	3
Civila befattningshavare ....................................	7	3
Värnpliktiga (och hemvärnspersonal) ..........................	61	42
Enskilda personer utom försvarsväsendet ......................	30	20
Enskilda organisationer........................................	2	1
Summa	119	81

REDOGÖRELSE FÖR ÅTAL OCH ÅTGÄRDER FÖR
DISCIPLINÄR BESTRAFFNING

1. Åtal mot byrådirektör hos myndighet inom försvaret för tjänstefel

bestående i underlåtenhet att söka tillstånd till innehav av bisyssla
och att iakttaga av myndigheten föreskrivna arbetstider

Ämbetsberättelsen till 1962 års riksdag innehåller (s. 70) en kortfattad
redogörelse för ett av tjänstförrättande inilitieombudsmannen Thyresson mot
en byrådirektör hos en myndighet inom försvaret anställt åtal för tjänstefel.
Av redogörelsen framgår att målet vid tidpunkten för färdigställandet
av nämnda ämbetsberättelse var beroende på Stockholms rådhusrätts prövning.
Sedan numera lagakraftvunnen dom föreligger, lämnas här nedan en
närmare redogörelse för målet.

Byrådirektören Ernst Gunnar Thorsell anställdes vid fortifikationsförvaltningen
år 1948. Under tiden den 1 maj 1953—den 8 mars 1957 innehade han
tjänst vid förvaltningen såsom extra ordinarie förste byråarkitekt i lönegraden
Ce 29. Han förordnades därefter att mot vikariatslön uppehålla en befattning
såsom extra ordinarie byrådirektör i lönegraden Ce 31, och denna
befattning, som från och med den 1 juli 1957 var placerad i lönegraden
Ae 24, uppehöll han till den 1 april 1959. Från och med sistnämnda dag har
han innehaft extra ordinarie byrådirektörsbefattning i den sistnämnda lönegraden.

Byrådirektören C.-G. Holmstedt, som i september 1959 av militieombudsmannen
erhöll uppdrag att utreda vissa förhållanden inom fortifikationsförvaltningen,
uppgav i en den 18 maj 1960 till militieombudsmannen inkommen
promemoria följande: Thorsell var under tiderna den 16 juni 1955—
den 30 september 1958 och den 6 februari 1959—den 31 mars samma år anställd
på halvtid såsom arkitekt vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor.
Av fortifikationsförvaltningens avlöningshandlingar framgick att Thorsell
för angivna tider åtnjutit full lön i sin tjänst hos förvaltningen och att han
haft semester i denna tjänst bl. a. under tiden den 9 februari—den 31 mars
1959. Såvitt Holmstedt kunnat finna har Thorsell ej haft vederbörligt tillstånd
jämlikt statens allmänna avlöningsreglemente att med tjänsten hos
förvaltningen förena anställning hos stadsbyggnadskontoret.

I sagda avlöningsreglemente finns i 6 § bestämmelser om förening av lönegradsplacerade
tjänster m. m. och i 7 § bestämmelser om förening av
tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag. Utöver vad i 6 § 1 mom. stadgas,
vilket saknar betydelse i förevarande sammanhang, må enligt 6 § 2
mom. b) bl. a. förening av statlig extra ordinarie tjänst med statlig extra

tjänst eller med jämförlig kommunal befattning icke ske med mindre Kungl.
Maj .t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet
lämnat medgivande därtill. Enligt 7 § 1 mom. fordras för bl. a. förening av
statlig extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning eller därmed jämförligt
uppdrag i andra fall än i 6 § avses särskilt tillstånd, såframt icke den
som äger bevilja tillståndet tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat uppdraget.
Tillstånd skulle, enligt momentets lydelse före den 1 juli 1957, beviljas
av vederbörande myndighet, såvitt fråga var om tjänst med lönegradsbeteckningen
Ce och något av lönegradsnumren 1—30, samt eljest av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.
Efter 1957 års allmänna löneplansrevision, genom vilken lönegradsbeteck ningen

Ce ersattes av lönegradsbeteckningen Ae och lönegradsnumren 1_

30 kom att motsvaras av lönegradsnumren 1—23, beviljas enligt momentets
från och med den 1 juli samma år gällande lydelse tillstånd av vederbörande
myndighet i fråga om tjänst med lönegradsbeteckningen Ae och
något av lönegradsnumren 1—23. Enligt stadgandet må tillstånd beviljas
endast försåvitt innehavet av befattningen eller uppdraget prövas icke inverka
hinderligt för utövandet av den tjänst, varmed förening skulle ske.
Tillstånd bör enligt stadgandet avse viss tid.

Från fortifikationsförvaltningen har inhämtats, att Kungl. Maj :t icke givit
ämbetsverket bemyndigande att lämna i 6 § 2 mom. b) och 7 § 1 inom.
statens allmänna avlöningsreglemente avsett medgivande till förening av
tjänster m. in.

Stadsbyggnadskontoret har på framställning av militieombudsmannen
lämnat följande upplysningar om Thorsells tjänstgöring vid kontoret: Thorsell
var anställd vid kontorets byggnadslovsbyrå såsom arvodist med halvtidstjänstgöring,
såsom angivits i Holmstedts promemoria, under tiderna
den 16 juni 1955—den 30 september 1958 och den 6 februari—den 31 mars
1959. Arvodet till Thorsell utgick med belopp motsvarande under åren 1955
och 19o6 hälften av lönen i lönekiassen 32 enligt allmänna tjänstereglementet
för Stockholms kommunalstyrelse och under åren 1957—1959 hälften av
lönen i lönekiassen 25 enligt samma reglemente. Det sålunda beräknade arvodet
uppgick år 1955 till 6 180 kronor, år 1956 till 12 728 kronor, år 1957
till 13 556 kronor, år 1958 till 11 156 kronor och år 1959 till 2 266 kronor.

Thorsell åtnjöt semester hos stadsbyggnadskontoret under tiderna den 18_

den 20 augusti 195o, den 16—den 21 juli 1956, den 5—den 24 augusti 1957
och den 28 juli—den 16 augusti 1958. Vid anställningens upphörande åren
1958 och 1959 utbetalades semesterersättning till honom för 14 respektive
3 dagar, vilken ersättning ingick i förut angivna arvodesbelopp för dessa år.
Thorsells halvtidstjänstgöring vid byggnadslovsbyrån innebar, att arbetstiden
förutsattes vara hälften av den för övriga arkitekter vid byrån fastställda
normala arbetstiden 40 timmar per vecka. Arbetstidens förläggning skedde
efter överenskommelse med chefen för byrån. Thorsell tjänstgjorde företrädesvis
på eftermiddagarna, men det förekom också, att hans tjänstgöring
var förlagd till förmiddagar, exempelvis vid besiktningar. Därjämte an -

passades förläggningen av hans arbetstider på sådant sätt, att han vid behov
av ledighet, exempelvis för resor, kompenserade erhållen ledighet genom att
arbeta hel dag vid byrån. Thorsell hade att självständigt, med föredragning
för byråns chef, handlägga ärenden beträffande ansökningar om byggnadslov.
I samband med granskningen i sådana ärenden av ritningsförslag till
nybyggnader biträdde han därjämte med utredningar och bedömanden i
fråga om dispenser från gällande stadsplan och byggnadsbestämmelser.

Fortifikationsförvaltningen har den 21 april 1961 på framställning av militieombudsmannen
inkommit med yttrande i ärendet och därvid till utredning
om sakförhållandena åberopat två inom fortifikationsförvaltningen upprättade
protokoll över förhör med Thorsell den 14 april 1959 och den 6 mars
1961.

Av protokollet över förhöret den 14 april 1959 framgår att detta förhör
hölls med anledning av en av chefen för fortifikationsförvaltningens kasernbyrå,
byråchefen M. Lindholm, den 11 februari 1959 skriftligen gjord anmälan
till förvaltningen att Thorsell — som tillhörde kasernbyrån under tiden
den 16 juni 1955—den 30 september 1958 utan vederbörligt medgivande
haft anställning hos Stockholms stad. Enligt protokollet uppgav Thorsell
vid förhöret till en början följande: Han vitsordar att han varit anställd som
arkitekt med halvtidstjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret under den nu
angivna tiden. Ursprungligen avsågs att tjänstgöringen skulle pågå endast
en kortare tid. På grund av uppkomna vakanser vid kontoret förlängdes den
emellertid successivt. Thorsell hade daglig tjänstgöring vid kontoret mellan
klockan 1200 och 1400 samt mellan klockan 1500 och 1600. Särskilt avtal
hade ej träffats med kontoret om arbetstidens förläggning. Thorsells arbetsuppgifter
vid kontoret var emellertid sadana att Thorsell maste befinna sig
där under vanlig kontorstid för att ha tillgång till arkiv och handlingar samt
ha samråd med tjänstemän inom Stockholms stads förvaltning. Det var för
fullgörande av uppgifterna även erforderligt att Thorsell å kvällar och annan
fritid utförde besiktningar med mera. Thorsell anser, att hans arbetsuppgifter
inom fortifikationsförvaltningen icke eftersatts på grund av hans
deltidstjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret. Genom denna tjänstgöring
försummades ej heller nödvändigt samrad med fortifikationsförvaltningens
tjänstemän eller försvårades i övrigt fullgörandet av deras arbetsuppgifter.
Thorsell började dagligen sin tjänstgöring vid fortifikationsförvaltningen
klockan 0800 och slutade den först klockan 1800. Lunchtiden sammanföll
med tjänstgöringstiden vid stadsbyggnadskontoret. Kvällarna utnyttjades av
Thorsell för handläggning av arbetsuppgifter inom fortifikationsförvaltningen.

Innan redogörelse lämnas för vad Thorsell ytterligare anfört vid ifrågavarande
förhör må här, för att underlätta förståelsen av de uppgifter han därvid
lämnat, meddelas följande upplysningar. Thorsell började år 1942 tjänstgöra
vid dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i samband med
att han som värnpliktig fänrik i fortifikationskåren krigsplacerades vid fortifikationsstyrelsen.
Samma år utnämndes han till löjtnant i väg- och vatten -

byggnadskåren med bibehållande av krigsplacering vid fortifikationsstyrelsen.
I sådan egenskap tjänstgjorde han vid styrelsen intill dess lian år 1943
utnämndes till kapten vid fortifikationskåren. Även i denna egenskap var
han placerad med tjänstgöring vid fortifikationsstyrelsen. Vid ombildningen
ar 1944 av styrelsen till arméns dåvarande fortifikationsförvaltning placerades
han fortfarande i nämnda egenskap av kapten — vid denna förvaltning.
När så detta ämbetsverk år 1948 ombildades till den nuvarande fortifikationsförvaltningen,
erhöll han anställning vid denna såsom civil befattningshavare.
Chef för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och arméns
fortifikationsförvaltning var dåvarande översten, sedermera generalmajoren
N. J. E. Carlquist. Denne blev vid tillkomsten av den nuvarande fortifikationsförvaltningen
chef för detta ämbetsverk. År 1951 efterträddes han av
verkets nuvarande chef, generaldirektören G. A. Christianson.

Thorsell uppgav vid det inom fortifikationsförvaltningen den 14 april 1959
hållna förhöret fortsättningsvis följande: I samband med att han år 1942
anställdes vid arméförvaltningens fortifikationsstyrelse förbehöll han sig
ratt att dels få slutföra de arkitektuppdrag han då innehade och dels få åtaga
sig nya arkitektuppdrag. Carlquist samtyckte därtill. Samtycket gällde
även för det fall att sysslandet med uppdragen skulle komma att i viss mån
inkräkta på Thorsells ordinarie arbetstid, t. ex. i form av försenad ankomst.
Thorsell utlovades vid samma tillfälle också att få samtidigt med anställningen
tjänstgöra hos annan myndighet för att förvärva kompetens för behörighet
till stadsarkitektsbefattning. På grund av arbetsanhopning vid ämbetsverket
ansåg sig Thorsell dock ej kunna utnyttja detta löfte under Carlquists
tid som verkschef, ehuru möjlighet till sådan tjänstgöring då yppats
Vld byggnadsstyrelsen. Sedan Christianson år 1954 av Thorsell underrättats
om Carlquists löfte, förklarade Christianson att han ej hade något att erinra
mot att Thorsell på angivet sätt förvärvade behörighet som stadsarkitekt.
Thorsell underrättade ej vederbörande chef för kasernbyrån om löftet,
men han kunde förstå, att de som innehaft byråchefsbefattningen innan
Lindholm år 1956 tillträdde denna känt till detsamma. Under åberopande
av löftet anhöll Thorsell i skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 31
maj 1955 om halvtidstjänstgöring vid förvaltningen för att få möjlighet till
forkovran i yrket, men framställningen avslogs av ämbetsverket. Christianson,
som ej deltog i beslutet, förklarade sedermera för Thorsell, att löftet
allenast avsåg rätt för Thorsell att genom arbete vid sidan av tjänsten vid
ämbetsverket förvärva angivna behörighet och att löftet därför ej kunde åberopas
för bifall till Thorsells ansökan om halvtidstjänstgöring.

Det förutnämnda inom fortifikationsförvaltningen den 6 mars 1961 hållna
förhöret med Thorsell företogs med anledning av militieombudsmannens
begäran om yttrande i ärendet av förvaltningen. Enligt protokollet uppgav
Thorsell vid detta förhör följande: Han vitsordar att han varit anställd på
halvtid vid stadsbyggnadskontoret även under tiden den 6 februari—den 31
mars 1959. Den 6 februari åtnjöt han permission hos fortifikationsförvaltningen
under senare hälften av dagen, och den 7 februari tjänstgjorde han

vid stadsbyggnadskontoret efter tjänstetidens slut vid fortifikationsförvaltningen.
Han hade därefter semester hos förvaltningen halva dagarna under
tiden den 9 februari—den 30 mars och hela dagen den 31 mars.1 Anledningen
till att Thorsell åtog sig nu omförmälda tjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret
var att brist på arbetskraft uppkommit där på grund av att en
tjänsteman inkallats till militärtjänst.

Fortifikationsförvaltningen anförde i sitt förenämnda yttrande: Thorsells
uppgift att han erhållit viss utfästelse av Carlquist att få ha extra arbete
utom ämbetsverket synes överensstämma med rätta förhållandet. Rörande
den exakta innebörden av utfästelsen kan emellertid nu icke någon utredning
åstadkommas, enär Carlquist är död, men intet har framkommit, som
motsäger de uppgifter Thorsell i detta hänseende lämnat. Christianson har
upplyst, att han för sin del medgivit, att Thorsell fick på fritid åtaga sig sådan
tjänstgöring, som erfordras för vinnande av behörighet till befattning
som stadsarkitekt. Anledningen till att fortifikationsförvaltningen avslog
Thorsells framställning den 31 maj 1955 om halvtidstjänstgöring vid ämbetsverket
var personalbrist inom kasernbyrån. Beslutet om avslag meddelades
den 8 juli 1955. Varken verkschefen eller chefen för kasernbyrån har underrättats
om att Thorsell den 16 juni samma år börjat halvtidstjänstgöring vid
stadsbyggnadskontoret. Arkitekten B. T. Thelander, som var chef för kasernbyrån
under tiden den 1 oktober 1951—den 30 juni 1956, har i förevarande
ärende uppgivit, att han ej kände till Thorsells tjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret.
Då Thorsell med Thelander upptagit fråga om förvärv av kompetens
som byggnadskonsulent, tillstyrkte Thelander att Thorsell förvärvade
sådan kompetens genom tjänstgöring på fritid hos Stockholms stads
byggnadsnämnd. Thelander har i ärendet vidare framhållit, att Thorsells
tjänst vid fortifikationsförvaltningen i stor utsträckning förutsatte konferenser
och överläggningar utom kasernbyråns lokaler, varför det var svårt
att bedöma om hans frånvaro under den ordinarie arbetstiden var motiverad
av tjänsten eller icke. Vidare var Thorsells frånvaro förlagd i anslutning
till de inom kasernbyrån gängse måltidspauserna, vilket ytterligare försvårade
kontrollen. Någon anledning till anmärkning mot Thorsells arbetsresultat
har enligt Thelanders mening icke förelegat. Lindholm, vilken efterträtt
Thelander såsom chef för kasernbyrån år 1956, har upplyst, att han
icke förrän under hösten 1958 fick kännedom om Thorsells anställning vid
stadsbyggnadskontoret samt att han ej haft anledning anmärka på Thorsells
arbetsresultat. Under halvtidstjänstgöringen vid stadsbyggnadskontoret
den 6 februari—den 31 mars 1959 åtnjöt Thorsell semester hos fortifikationsförvaltningen
i den utsträckning han uppgivit vid förhöret den 6 mars
1961. Lindholm har i ärendet upplyst, att Thorsell i samband med ansökningen
om semestern meddelade, att han avsåg att utnyttja semestern för
privat uppdrag, men icke nämnde, att uppdraget avsåg anställning vid stadsbyggnadskontoret.
Sedan Lindholm den 11 februari 1959 till fortifikationsförvaltningen
anmält att Thorsell varit anställd vid stadsbyggnadskontoret

1 Beträffande vissa i ärendet uppkomna semesterfrågor se s. 248.

under tiden den 16 juni 1955—den 30 september 1958, beslöt fortifikationsförvaltningen
den 29 januari 1960, att anmälningen ej skulle föranleda annan
ämbetsverkets åtgärd än att i anslutning till utarbetandet av ny arbetsordning
för ämbetsverket i särskild ordning skulle utredas frågan om bestämmelser
angående befattningshavares rätt att åtaga sig uppdrag utom
tjänsten. Beslutet har vunnit laga kraft. Ny provisorisk arbetsordning för
fortifikationsförvaltningen är under utarbetande, varvid förut angivna
problem kommer att upptagas till behandling. Frågan om Thorsells förhållande
under tiden den 6 februari—den 31 mars 1959 synes vara av beskaffenhet
att kunna handläggas av fortifikationsförvaltningen. Ämbetsverket är
för sin del berett att upptaga saken till behandling men avser att avvakta
militieombudsmannens ställningstagande.

Å militieombudsmansexpeditionen har förhör hållits med Thorsell den
30 augusti och den 12 oktober 1961, med Christianson den 1 september 1961,
med Lindholm den 25 september 1961 samt med överstelöjtnanterna K. G.
H. Svedenstedt och F. C. F. Nyström den 3 oktober 1961. Angivna personer
har vid förhören uppgivit följande.

Thorsell: Han har icke känt närmare till vilka bestämmelser som gäller
för innehav av befattning eller uppdrag vid sidan av tjänsten. Emellertid
har han utgått från att tillstånd av fortifikationsförvaltningen erfordrades
för hans anställning vid stadsbyggnadskontoret. Han har ansett sig ha haft
sådant tillstånd. Såsom han uppgivit när förhör hölls med honom i saken
inom fortifikationsförvaltningen, har han nämligen erhållit löfte av Carlquist
såsom verkschef att få ha extrauppdrag. Detta löfte har givits, icke,
såsom han sagt vid nämnda förhör, före början av tjänstgöringen vid arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse år 1942, utan i samband med Thorsells
förestående utnämning år 1943 till kapten vid fortifikationskåren med tjänstgöring
vid styrelsen. Carlquist har då medgivit, att Thorsell skulle vid sidan
av tjänstgöringen få fortsätta med privata arkitektuppdrag och i samband
med besiktningar m. in., som föranleddes av dylika uppdrag, taga viss del
av den ordinarie arbetstiden i anspråk under förutsättning att detta icke
medförde någon inskränkning i den totala arbetsprestationen. Någon tid därefter
föreslogs det att Thorsell skulle få sin tjänstgöring förlagd till Skövde,
men Thorsell avböjde förslaget under åberopande av att förflyttning till
Skövde skulle innebära ekonomiskt avbräck för honom genom hinder i utövningen
av privata arkitektuppdrag i Stockholm. Under åren 1946—1947
tog Thorsell vissa kontakter med olika myndigheter för att undersöka möjligheten
att få fullgöra sådan tjänstgöring, som ingick i fordringarna för
kompetens som stadsarkitekt. Sedan Thorsell fått löfte om sådan tjänstgöring
hos byggnadsstyrelsen framlade han saken för Carlquist, som sade
sig ej ha något att erinra mot att Thorsell åtog sig tjänstgöringen. Thorsell
uppfattade Carlquists inställning såsom innefattande medgivande för Thorsell
att vara borta vissa timmar av den dagliga arbetstiden vid ämbetsverket
under förutsättning att bortovaron kompenserades genom arbete å annan
tid. Thorsell avstod emellertid frivilligt från den erbjudna tjänstgöringen

vid byggnadsstyrelsen med hänsyn till ökade arbetsuppgifter vid fortifikationsförvaltningen
i samband med förvaltningens omorganisation år 1948.
Vid något tillfälle under åren närmast efter det Christianson år 1951 blivit
chef för fortifikationsförvaltningen yttrade Thorsell till Christianson, att
han hoppades att Christianson kände till Carlquists löfte om att Thorsell
skulle få ha privatuppdrag och Thorsells planer att skaffa sig kompetens
som stadsarkitekt. Christianson svarade att han ej hade anledning rygga
ett sådant löfte. I maj eller juni 1955 erhöll Thorsell meddelande från stadsbyggnadskontoret
att han kunde få halvtidstjänstgöring där. Det överenskoms
med kontoret att Thorsell skulle få lägga sin arbetstid där efter eget
gottfinnande om föreskrivet arbetspensum fullgjordes. Denna arbetsprestation
motsvarade tjänstgöring i genomsnitt 3—3 1/2 timmar dagligen. Arbetstiden
förlädes i allmänhet så, att Thorsell tjänstgjorde i stadsbyggnadskontorets
lokaler mellan klockan 1200—1400. Återstående 1—1 1/2 timmes
arbete utfördes antingen mellan klockan 1500—1600 i kontorets lokaler eller
på kvällarna i dessa lokaler eller i Thorsells hem. Då exempelvis tjänsteresor
lade hinder i vägen för arbete under dagen vid stadsbyggnadskontoret,
kompenserade Thorsell den uteblivna arbetsprestationen där genom att hos
fortifikationsförvaltningen uttaga en eller annan semesterdag och därunder
utföra heldagstjänst vid stadsbyggnadskontoret. Thorsell har ej låtit ifrågavarande
extraarbete inkräkta på den totala arbetsprestationen vid fortifikalionsförvaltningen.
Olika bestämmelser har för skilda perioder gällt för den
dagliga arbetstiden vid förvaltningen. Arbetstiden har börjat antingen klockan
0845 eller klockan 0900 och slutat klockan 1630, 1645 eller 1700. Under
sommaren har viss avkortning av arbetstiden förekommit. Thorsell har i och
för sig varit skyldig att iakttaga de föreskrivna arbetstiderna. Han började
emellertid regelbundet sin tjänstgöring vid fortifikationsförvaltningen klockan
0730 eller 0800 på morgnarna, alltså före den ordinarie arbetstidens början,
och kvarstannade ofta på sitt tjänsterum till klockan 1800, således efter
den ordinarie arbetstidens slut. För att icke förlora arbetstid brukade han
inskränka lunchtiden. Han har icke inom fortifikationsförvaltningen gjort
någon hemlighet av sin anställning vid stadsbyggnadskontoret. Sålunda begärde
han hos förvaltningens administrativa byrå någon vecka efter anställningens
början, att hans debetsedel för preliminär skatt skulle översändas
till vederbörande myndighet hos Stockholms stad för avdrag av sådan skatt.
Thorsell har utgått från att byråcheferna för kasernbyrån Thelander och
Lindholm varit informerade om Carlquists och Christiansons löften om att
han skulle få ha extraarbete. Med hänsyn till dessa löften ansåg sig Thorsell
icke ha anledning att föra anställningen vid stadsbyggnadskontoret på
tal med vare sig byråcheferna eller vederbörande sektionschefer. Att han icke
omtalat innehavet av anställningen för dem har icke berott på att lian skulle
ha varit ängslig för alt få avstå från anställningen om de fick vetskap om
den. Klagomål har ej framställts av någon med anledning av Thorsells bortovaro
under ordinarie arbetstid. Thorsell har ej hört talas om någon anmärkning
mot att han vissa tider ej varit tillgänglig inom ämbetsverket för

samråd och därigenom orsakat dröjsmål i andra befattningshavares arbete.
Ingen har gjort gällande att Thorsell ej medhunnit sitt eget arbete. Med anledning
av att fortifikationsförvaltningen i ett den 31 maj 1957 utfärdat
tjänstgöringsbetyg tilldelat Thorsell vitsordet »Berömvärt nit» i stället för
som i tidigare tjänstgöringsbetyg »Mycket berömvärt nit» framförde Thorsell
protester till fortifikationsförvaltningen. I slutet av augusti 1957 uppsökte
Thorsell Christianson för diskussion i saken, och därvid berördes avslutningsvis
frågan om Thorsells extraarbete utan att det dock kom på tal
vad det var för arbete han utfört. Sannolikt var det Thorsell själv som tog
upp frågan på så sätt att han framhöll att han visserligen haft extraarbete
men att han dock skött sin tjänst vid fortifikationsförvaltningen på tillfredsställande
sätt. Christianson svarade: »Jag lägger mig inte i dina tjänstgöringstider.
Du kan lägga ditt arbete som du vill. Du är ju inte någon skrivmaskinsflicka,
som skall sitta mellan klockan 9 och 5.» Efter detta samtal
ansåg sig Thorsell ha ånyo fått bekräftelse på att Carlquists tidigare lämnade
löfte i fråga om extraarbeten fortfarande gällde. Den första tjänstgöringsperioden
vid stadsbyggnadskontoret, vilken började den 16 juni 1955,
upphörde den 30 september 1958 på grund av att vissa arvodesbefattningar
då ersattes av heltidstjänster. Ursprungligen var beräknat att denna omorganisation
skulle vara genomförd omkring ett år tidigare. Då omorganisationen
försenades kvarstannade Thorsell på uttrycklig begäran av stadsarkitekten
i arbetet vid kontoret tills omorganisationen genomförts. Såsom Thorsell
angivit vid förhör inom fortifikationsförvaltningen föranleddes den andra
tjänstgöringsperioden, den 6 februari—den 31 mars 1959, av att en
tjänsteman vid stadsbyggnadskontoret inkallats till militärtjänst. Anledningen
till att Thorsell för sistnämnda tid hos fortifikationsförvaltningen begärde
semesterledighet var att hans tidigare halvtidstjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret
påtalats inom ämbetsverket. Thorsell har som skäl för sin ansökan
om semester klart uppgivit, att han avsåg att tjänstgöra vid stadsbyggnadskontoret.
Enligt Thorsells uppfattning är den av honom genom
extraarbetet förvärvade kompetensen som stadsarkitekt av betydande värde
för fortifikationsförvaltningen. Sålunda har han i stor utsträckning fått lämna
andra befattningshavare vid förvaltningen upplysningar och råd i stadsplanefrågor.

Christianson: Han har icke känt till Thorsells frånvaro från arbetet vid
fortifikationsförvaltningen under föreskriven arbetstid förrän saken togs
upp genom Lindholms anmälan den 11 februari 1959, men Lindholm har
redan under hösten 1958 vid samtal med honom berört Thorsells uppdrag
utom tjänsten och yttrat att det kunde bli bråk därom. Thorsells uppgift
vid förhör inför militieombudsmannen att Thorsell under något av åren närmast
efter Christiansons tillträde som generaldirektör år 1951 avhandlat
frågan om extraarbete med Cliristianson och därvid nämnt, att han fått löfte
av Carlquist att ha sådant arbete, kan nog vara riktig. Christianson kan
emellertid icke erinra sig, vilket svar han lämnade Thorsell vid detta tillfälle.
Det torde dock ej ha inneburit annat än att Christianson icke skulle in -

taga en »kärvare» liållning i frågan än Carlquist. Vid ett senare tillfälle
har Thorsell uppsökt Christianson och tagit upp frågan om arbete utom fortifikationsförvaltningen
i syfte att vinna kompetens som stadsarkitekt. Såvitt
Christianson kan minnas ägde delta samtal rum någon gång under våren
1955, kort tid innan Thorsell, efter vad Christianson nu har sig bekant,
började första omgången av sin halvtidstjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret.
Thorsell hade vid denna lid gjort framställning till fortifikationsförvaltningen
att få tjänstgöra på halvtid vid förvaltningen. Under samtalet
berättade Thorsell att han talat med Carlquist om arbete utom ämbetsverket
och att Carlquist ställt sig positiv till tanken att Thorsell skulle taga
sådant arbete såsom praktik för förkovran. Christianson yttrade, såvitt han
kan minnas, även vid detta tillfälle att han ej hade anledning att vara »kärvare»
än Carlquist. Christianson har förutsatt, att arbetet skulle bedrivas
på fritid eller möjligen vid sidan om tjänstgöring på deltid, och haft för avsikt
att ställa sig positiv till en formell framställning från Thorsell att få
förena extraarbete med tjänsten vid fortifikationsförvaltningen. Det var ej
tal om detaljer beträffande arbetstid, arbetsplats in. m. Enligt Christiansons
mening kunde hans allmänt hållna svar icke av Thorsell åberopas som tillstånd
att för annat arbete få vara borta från tjänsten. Den omständigheten
att Thorsell gjort framställning om halvtidstjänstgöring hos ämbetsverket ger
vid handen att Thorsell icke ansett sig ha haft sådant tillstånd. Christianson
deltog ej i det beslut, varigenom fortifikationsförvaltningen avslog Thorsells
framställning om halvtidstjänstgöring vid förvaltningen. Emellertid hade
den vid tiden för beslutet tjänstförrättande verkschefen, dåvarande översten
K. J. T. Magnell, före ärendets avgörande frågat Christianson, om denne
givit Thorsell något löfte som borde beaktas vid prövningen av frågan om
halvtidstjänst för Thorsell, och erhållit nekande svar av Christianson. Vid
bestämmandet av vitsordet angående nit i det för Thorsell av fortifikationsförvallningen
den 31 maj 1957 utfärdade tjänstgöringsbetyget fördes Thorsells
bortovaro från arbetet vid förvaltningen och tjänstgöring på annat håll
icke på tal. I samband med samtal som sedermera ägde rum mellan Christianson
och Thorsell om vitsordet diskuterades däremot Thorsells uppdrag utom
tjänsten. Christianson har emellertid ej klart minne av vad som yttrades därom.
Sammanfattningsvis vill Christianson anmärka, att han aldrig till Thorsell
fällt något yttrande, som kunnat tolkas som tillstånd för denne att regelmässigt
göra förskjutningar i eller avvikelser från bestämd daglig tjänstgöringstid.
Möjligen kan Christianson ha medgivit tillfällig bortovaro för särskilt
uppdrag under förutsättning av kompensation beträffande tiden eller
att Thorsell presterade oförändrat arbetsresultat. Christianson har därvid
förutsatt, att byråchefen i varje fall skulle taga ställning till hur ledigheten
och kompensationen skulle anordnas. Christianson har avsett att säga,
att han för sin del icke ämnade vara benhård i hithörande frågor. — Vid
den prövning av Lindholms anmälan mot Thorsell den 11 februari 1959,
som låg till grund för fortifikationsförvaltningens beslut den 29 januari 1960,
bar Christianson beaktat att Thorsell, som fått avslag på framställning om

halvtidstjänst vid förvaltningen, bort inse att detta sammanhängde med att
arbetsbelastningen vid ämbetsverket till följd av personalbrist var hård. Å
andra sidan har Christianson emellertid tagit hänsyn till att Thorsell till
stöd för sin bortovaro ansett sig kunna åberopa att han haft gamla underhandslöften
och att han kompenserat bortovaron genom tjänstgöring å andra
tider än den ordinarie arbetstiden. Slutligen har Christianson ansett sig icke
kunna bortse från att Thorsell, då några anmärkningar icke framställts mot
hans bortovaro och extraarbete, kunnat uppfatta detta som ett tyst godkännande
därav.

Lindholm: Vid en av Lindholm såsom chef för fortifikationsförvaltningens
kasernbyrå sannolikt under hösten 1957 föranstaltad kontroll av hur byråns
personal passade föreskrivna arbetstider upptäckte Lindholm, att bland
andra Thorsell i viss utsträckning icke iakttog tiderna. Att Lindholm ej tidigare
märkt detta sammanhänger med att arkitekter och övriga tekniker
på byrån har sådana arbetsuppgifter, att de i stor omfattning måste taga
samråd med befattningshavare hos andra myndigheter än fortifikationstörvaltningen
och därför jämförelsevis ofta är borta från sina tjänsterum
utan att detta innebär något anmärkningsvärt. Lindholm sammankallade
byråns personal och höll ett förmaningstal om vikten av att passa arbetstiderna,
men talet var icke speciellt riktat till Thorsell. Först under senhösten
1958 fick Lindholm genom rykten inom ämbetsverket kännedom om
Thorsells uppdrag hos stadsbyggnadskontoret och hans därav föranledda
bortovaro från fortifikationsförvaltningen under ordinarie arbetstid. Thorsells
uppgift att Lindholm tidigare varit informerad om att Thorsell skulle
ha haft löfte av verkschefen att få ha extraarbete är oriktig. Med anledning
av vad Lindholm erfarit kallade han Thorsell till ett samtal och förebrådde
Thorsell för att denne ej visat Lindholm så stort förtroende, att han för
honom omtalat att han hade extraarbete vid stadsbyggnadskontoret. Thorsell
svarade att han dragit sig för att omnämna detta av oro för att han i så
fall ej skulle få fortsätta extraarbetet på sätt som skedde. Lindholm var
till en början tveksam om vad han skulle göra med anledning av de erhållna
upplysningarna. Efter vissa överväganden och samråd med bland
andra Christianson gjorde han sin anmälan den It februari 1959. Lindholm
kände ej till att Thorsells uttag av semesterdagar i vissa fall skett för att
Thorsell skulle få tillfälle att utföra arbetsuppgifter vid stadsbyggnadskontoret
vilka han ej medhunnit på grund av sin tjänst vid fortifikationsförvaltningen.
Det är riktigt att Thorsell ofta befann sig i sitt tjänsterum hos
förvaltningen före den ordinarie arbetstidens början och efter dess slut.
Lindholm har i och för sig icke något att anmärka mot Thorsells arbetsprestationer
vid ämbetsverket. Detta har haft god nytta av Thorsells insikter i
stadsplanefrågor och byggnadsbeslämmelser. Att Thorsell vunnit formell
kompetens såsom stadsarkitekt har dock i och för sig saknat betydelse för
arbetet vid ämbetsverket. I samband med att Thorsell hos Lindholm begärde
semester för tiden den 9 februari—den 31 mars 1959 uppgav Thorsell, att
han skulle utföra ett privatuppdrag, men han nämnde ej att han skulle ar -

beta vid stadsbyggnadskontoret. Om Lindholm haft kännedom därom, skulle
han ej ha beviljat framställningen; Lindholm stod ju vid den tiden just i
begrepp att till ämbetsverket göra anmälan om Thorsells extraarbete vid
stadsbyggnadskontoret. — Lindholm deltog i fortifikationsförvaltningens
beslut den 29 januari 1960 med anledning av Lindholms anmälan om Thorsells
anställning vid stadsbyggnadskontoret. Lindholm har den uppfattningen,
att orsaken till att det icke beslutades någon disciplinär åtgärd
mot Thorsell på grund av vad som förevarit var Carlquists löfte till Thorsell
och den omständigheten att de besked, som Christianson lämnat Thorsell
på fråga om Christianson såsom verkschef ville vidbliva Carlquists
löfte, måhända icke kunde tolkas som ett klart återkallande av löftet. I
vart fall ansåg Lindholm det under angivna förhållanden vara riktigare
att fria än att fälla.

Svedenstedt: Han var under tiden den 1 april 1955—den 30 juni 1956 chef
för utredningssektionen inom fortifikationsförvaltningens kasernbyrå. Inom
sektionen tjänstgjorde vid den tiden Thorsell såsom förste byråarkitekt.
Thorsell var underställd sektionschefen såväl då det gällde frågor om arbetstid,
ledighet och tjänstgöringsförhållanden i övrigt som beträffande
den sakliga handläggningen av förekommande ärenden. Han nämnde ej
vid något tillfälle att han ämnade taga anställning vid stadsbyggnadskontoret
eller att han fått något uppdrag där. Däremot antydde Thorsell någon
gång, att han ansåg lönen hos fortifikationsförvaltningen så dålig,
att han måste ha extraarbete. Svedenstedt har trott att Thorsell innehar
egen firma. Svedenstedt har ett svagt minne av att han någon gång saintalsvis
hört Thorsell nämna, att Thorsell flera år tidigare av dåvarande
sektionschefen överstelöjtnanten K. Y. Stade eller annan person i chefsställning
inom fortifikationsförvaltningen fått visst medgivande att utföra
extraarbete vid sidan av tjänsten. Möjligtvis nämndes därvid Carlquists
namn. Först i samband med anmodan att infinna sig å militieombudsmansexpeditionen
för förhör har Svedenstedt fått kännedom om Thorsells anställning
vid stadsbyggnadskontoret. Svedenstedt har lagt märke till att
Thorsell varit borta från sitt tjänsterum i stor utsträckning under normal
arbetstid. Svedenstedt kände redan vid tillträdet av chefskapet för sektionen
till att personalen där i allmänhet passade tiderna dåligt. Fördenskull höll
Svedenstedt redan i början av sin tjänstgöring som sektionschef ett anförande
för personalen, varvid han inskärpte vikten av att anbefallda tjänstgöringstider
hölls. Svedenstedt vidtog också den åtgärden att han lät utlägga
listor, å vilka personalen varje morgon skulle göra anteckning om ankomsten
till verket. Såvitt Svedenstedt kunnat iakttaga var Thorsell regelmässigt
borta från arbetsrummet mellan klockan 1000 och 1400. Visserligen
hade Thorsell sådant arbete, att han ofta måste för samråd besöka andra
myndigheter eller göra utredningar utom fortifikationsförvaltningens lokaler,
men av den långa tidrymden för och regelbundenheten i bortovaron bär
Svedenstedt ansett sig kunna draga den slutsatsen, att Thorsells bortovaro
föranleddes av andra orsaker än sådana, som stod i samband med tjänsten

vid förvaltningen. Svedenstedt hade under ifrågavarande tid sitt arbetsrum
ej långt från Thorsells, men det har dock varit svårt för honom att med
bestämdhet konstatera, när och hur länge Thorsell varit borta. Ehuru Svedenstedt
tillsagt personalen, att dörren till en befattningshavares tjänsterum
borde stå öppen då befattningshavaren lämnat rummet, var dörren till Thorsells
arbetsrum alltid stängd, då Thorsell uppehöll sig på annat håll. För
övrigt kunde Svedenstedt icke alltid övervaka att Thorsell befann sig på
sitt tjänsterum, eftersom Svedenstedt ej sällan hade att utföra arbetsuppgifter
utom kasernbyråns lokaler. Med anledning av sina iakttagelser rörande
Thorsells bortovaro hade Svedenstedt flera gånger enskilda samtal därom
med Thorsell. Därvid framhöll Svedenstedt, att han krävde ovillkorligt iakttagande
av gällande arbetstider. Vid dessa samtal framgick av Thorsells
yttranden att han hade arbete på annat håll, men det nämndes aldrig att
bortovaron föranleddes av arbete vid stadsbyggnadskontoret. Samtalen mellan
Svedenstedt och Thorsell ledde ej till nämnvärd förbättring i Thorsells
iakttagande av arbetstiden. Svedenstedt omnämnde förhållandet för dåvarande
byråchefen Tlielander. Såvitt Svedenstedt känner till talade Thelander
med Thorsell, men Svedenstedt vet ej något närmare därom. Beträffande
sina arbetsuppgifter i allmänhet vid fortifikationsförvaltningen brukade
Thorsell framhålla för Svedenstedt, att planering av byggnadsarbeten och
upprättande av arkitektritningar icke kan beordras fram till viss tid. Man
måste tänka på problemen och smälta de idéer man fick. Denna skapande
verksamhet lät sig enligt Thorsells mening ej alltid utövas vid skrivbordet.
Då Svedenstedt erinrade Thorsell om vikten av att å föreskriven tjänstetid
arbeta å tjänsterummet, svarade Thorsell att Svedenstedt saknade förståelse
för en arkitekts arbetsproblem. I övrigt fortlöpte Thorsells tjänstgöring
vid fortifikationsförvaltningen i stort sett friktionsfritt och Thorsell synes
ha varit väl anskriven inom verksledningen.

Nyström: Han blev den 1 juli 1956 chef för utredningssektionen efter Svedenstedt
och tjänstgör alltjämt i sådan egenskap. Vid Nyströms övertagande
av chefskapet för sektionen tjänstgjorde Thorsell där, till en början som
förste byråarkitekt och från och med den 9 mars 1957 med förordnande att
mot vikariatslön uppehålla en byrådirektörstjänst. Den 15 november 1958
överflyttades Thorsell från utredningssektionen till arkitekt- och konstruktionskontoret
inom kasernbyrån. Nyström var ej från början orienterad om
att Thorsell hade arbete på annat håll. Ganska snart märkte emellertid Nyström
att Thorsell i ganska stor utsträckning var borta från tjänstgöringen
vid ämbetsverket. Nyström fick ryktesvis höra att Thorsell utförde något
arbete i stadshuset. Nyström talade med Thorsell om saken och fick till
svar, att Thorsell av Carlquist fått löfte att inneha extrauppdrag vid
sidan av tjänsten. Thorsell gjorde gällande, att han uppställt sådant tillstånd
som villkor för antagande av anställning hos ämbetsverket, och tilllade
att han också talat med Christianson, som bekräftat löftet. Nyströms
nämnda samtal med Thorsell torde ha ägt rum omkring årsskiftet 1956—
1957. Senare talade Nyström ytterligare några gånger med Thorsell om

saken. För att i viss mån skydda sig själv i sin ställning som sektionschef
omtalade Nyström för kasernbyråns chef Lindholm, att Nyström fått veta
att Thorsell arbetade på annat håll. Nyström omtalade också att han ansåg
Thorsells arbete på annat håll inverka i viss utsträckning menligt på
Thorsells tjänstgöring vid ämbetsverket, men att Thorsell åberopade vissa
äldre löften om att få ha sådant arbete. Lindholm svarade att han kände
till förhållandena och Thorsells påstående om dylika löften. På förekommen
anledning kom saken på tal mellan Nyström och Lindholm flera gånger.
Då det i november 1958 blev klart att Thorsell skulle överflyttas från
Nyströms sektion till arkitekt- och konstruktionskontoret ansåg sig Nyström
ej ha anledning att göra något vidare åt saken. Thorsell utförde ett utmärkt
arbete inom utredningssektionen. Han hade god ordning beträffande sina
ärenden, låg ej länge på dem och föredrog dem på ett förtjänstfullt sätt.
En nackdel med Thorsells bortovaro var dock, att han på eftermiddagarna
ej kunde besvara telefonförfrågningar angående ärenden, som det ankom på
honom att handlägga.

Sedan Thorsell beretts tillfälle att taga del av den i det föregående återgivna
utredningen, har han i en den 30 oktober 1961 till militieombudsmannen
inkommen skrift anfört bl. a. följande: Anledningen till att Thorsell
i maj 1955 hemställde om halvtidstjänstgöring vid fortifikationsförvaltningen
var att han tyckte det skulle vara en lättnad för honom att icke behöva
kompensera ämbetsverket för sin bortovaro från tjänsten på grund
av arbetet vid stadsbyggnadskontoret. När Thorsell begärde halvdagssemester
för tiden den 9 februari—den 30 mars 1959 framhöll han särskilt för
Lindholm, att han gjorde denna hemställan med anledning av att Lindholm
ämnade göra anmälan mot honom för anställningen vid stadsbyggnadskontoret
under åren 1955—1958. Under utredningen har Lindholm uppgivit,
att han icke förrän hösten 1958 fick kännedom om Thorsells bisyssla, medan
däremot Nyström förklarat, att Nyström tidigare flera gånger diskuterat
frågan med Lindholm. Trots att Lindholm tydligen kände till förhållandet,
har han före sin till ämbetsverket gjorda anmälan mot Thorsell icke
framställt någon anmärkning direkt till denne. Svedenstedts påstående att
Thorsell regelmässigt varit borta från sitt tjänsterum mellan klockan 1000
och 1400 är felaktigt. Likaså är Svedenstedts uppgift, att Svedenstedt tillsagt
befattningshavarna att dörrarna till deras rum borde stå öppna, när
de icke uppehöll sig i rummen, icke riktig. Arbetskamrater till Thorsell
har på Thorsells förfrågan bekräftat detta. För alt belysa att ämbetsverket
sanktionerat, att Thorsell innehade bisysslor, vill Thorsell framhålla alt
han, utan att behöva taga tjänstledigt, på ämbetsverkets förslag varit arkitekt
åt 1948 års örlogsbasutredning under åren 1950 och 1951. Att Thorsell
förbisett att han möjligen skulle ha haft Ivungl. Maj :ts medgivande till
anställningen vid stadsbyggnadskontoret, sedan han erhållit vikariatslöneförordnande
såsom byrådirektör, är enligt Thorsells mening ursäktligt, eftersom
vikariatslöncförordnande är eu jämförelsevis löslig anställningsform.
Om ytterligare tillstånd utöver dem, Thorsell ansåg sig ha haft, var

erforderliga, borde vederbörande tillståndsgivare ha underrättat honom därom.
Såvitt Thorsell har sig bekant har arkitekter och ingenjörer vid ämbetsverket
aldrig haft annat än muntliga tillstånd till bisysslor, om tillstånd
överhuvudtaget begärts. Bisysslor är en högst vanlig företeelse inom
ämbetsverket. Thorsell önskar i det sammanhanget understryka, att han
anser sig ha haft nödigt tillstånd till sina bisysslor enligt rådande sedvänja
och uppfattning. Vidare bör beaktas, att hans bisysslor icke på något sätt
inverkat menligt på hans tjänsteåligganden och icke förorsakat skada för
staten. Tvärtom har det vitsordats, att den vidareutbildning, som hans bisysslor
inneburit, varit fortifikationsförvaltningen till stort gagn. Därest det
skulle anses, att Thorsells anställning vid stadsbyggnadskontoret bör medföra
påföljd för honom, vill Thorsell betona att han redan drabbats hårt
av vad som förevarit, dels genom skandalisering i dagspressen och därmed
förenat psykiskt lidande och dels genom hittills förlorad arbetsinkomst om
cirka 2 500 kronor på grund av att han till följd av förevarande utredning
ännu icke haft möjlighet att tillträda en erbjuden ny tjänst.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen i en den 15 november 1961
dagtecknad, till statsåklagaren i Stockholm överlämnad åtalsinstruktion
följande.

Av utredningen i ärendet framgår att Thorsell under två särskilda perioder,
nämligen den 16 juni 1955—den 30 september 1958 och den 6 februari
—den 31 mars 1959, var anställd vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor
såsom arkitekt samtidigt med att han innehade extra ordinarie tjänst
vid fortifikationsförvaltningen såsom förste byråarkitekt respektive byrådirektör.
Anställningen vid stadsbyggnadskontoret innebar skyldighet för
Thorsell att regelbundet tjänstgöra vid kontoret under hälften av den normala
arbetstiden per vecka för heltidsanställda arkitekter där. Ersättning
för tjänstgöringen utgick i form av arvode med belopp motsvarande hälften
av lönen i bestämd löneklass enligt allmänna tjänstereglementet för Stockholms
kommunalstyrelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts angående regelbundenheten i Thorsells
tjänstgöring vid stadsbyggnadskontoret, omfattningen av denna tjänstgöring
och ersättningen för densamma var Thorsells anställning vid kontoret
enligt min mening en med statlig extra tjänst jämförlig kommunal befattning.

Såsom angivits i det föregående må enligt 6 § 2 mom. b) statens allmänna
avlöningsreglemente förening av statlig extra ordinarie tjänst med kommunal
befattning, som är jämförlig med statlig extra tjänst, icke ske utan
medgivande av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av
vederbörande myndighet. Fortifikationsförvaltningen har icke erhållit bemyndigande
att meddela tillstånd till förening av tjänster. Om i enlighet
med min uppfattning Thorsells anställning vid stadsbyggnadskontoret var

en befattning av nyss angivet slag, har alltså erfordrats Kungl. Maj :ts
medgivande för anställningen. Något sådant medgivande har Thorsell icke
haft.

Därest anställningen vid stadsbyggnadskontoret icke skulle anses ha varit
jämförlig med statlig extra tjänst, måste den i vart fall anses ha varit
en sådan tjänstebefattning som avses i 7 § 1 mom. sagda avlöningsreglemente.
Tillstånd för anställningen har således under alla förhållanden erfordrats.
Enligt sistnämnda författningsrum kräves nämligen, såsom förut
angivits, för förening av statlig extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning
i andra fall än i 6 § avses särskilt tillstånd, såvitt angår tjänst med lönegradsbeteckningen
Ae och något av lönegradsnumren 1—23 (före den 1
juli 1957 lönegradsbeteckningen Ce och något av lönegradsnumren 1—30)
av vederbörande myndighet och eljest av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet. Thorsell hade tjänst i
lönegraden Ce 29 hos fortifikationsförvaltningen, då han den 16 juni 1955
började sin anställning vid stadsbyggnadskontoret, och har därefter varit
anställd hos förvaltningen i denna lönegrad till och med den 8 mars 1957,
i lönegraden Ce 31 från och med den 9 mars till och med den 30 juni 1957
samt i lönegraden Ae 24 från och med den 1 juli sistnämnda år. Om anställningen
vid kontoret var att anse såsom sådan tjänstebefattning som avses
i 7 § 1 mom., har således för denna anställning erfordrats tillstånd av fortifikationsförvaltningen,
såvitt angick tiden den 16 juni 1955—den 8 mars
1957, och av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av förvaltningen,
såvitt angick tiderna den 9 mars 1957-—den 30 september 1958
och den 6 februari 1959—den 31 mars samma år.

Såsom förut nämnts har Thorsell icke haft Kungl. Maj :ts medgivande till
anställningen vid stadsbyggnadskontoret. Något bemyndigande för fortifikationsförvaltningen
att i Kungl. Maj :ts ställe lämna sådant medgivande har
icke förelegat.

Thorsell har i ärendet uppgivit, att han utgått från att det icke var Kungl.
Maj:t utan fortifikationsförvaltningen, som hade att giva tillstånd till förening
av tjänst med tjänstebefattning, samt förklarat, att han ansett sig ha
haft tillstånd därtill av ämbetsverket på grund av vissa av Carlquist och
Christianson gjorda uttalanden om att han skulle få ha bisysslor.

Till följd av Carlquists frånfälle saknas numera möjlighet att utreda den
närmare innebörden av Carlquists uttalanden. Det måste emellertid anses
i och för sig uteslutet att Carlquist avsett att Thorsell skulle utan att inhämta
särskilt tillstånd därtill få åtaga sig en bisyssla av sådan omfattning
som den ifrågavarande anställningen vid stadsbyggnadskontoret, vilken medförde
att Thorsell regelmässigt icke kunde vara på sin arbetsplats vid fortifikationsförvaltningen
under flera timmar av den fastställda dagliga arbetstiden.
Så torde i själva verket Thorsell ej heller ha uppfattat det uttalande
om rätt för Thorsell att åtaga sig arkitektuppdrag vid sidan av tjänsten
som Carlquist, enligt vad Thorsell uppgivit, skulle ha gjort i sammanhang
med Thorsells utnämning till kapten vid fortifikationskåren år 1943. Här -

på tyder det förhållandet att Thorsell, när han åren 1946—1947 erhöll erbjudande
från byggnadsstyrelsen att få tjänstgöra där på deltid, underställde
Carlquist frågan om han fick åtaga sig den erbjudna tjänstgöringen.
Att Carlquist då, enligt uppgift av Thorsell, yttrade att han icke hade något
att erinra mot att Thorsell åtoge sig denna tjänstgöring, kan icke rimligen
ha berättigat Thorsell att, sedan han avstått från att begagna sig av erbjudandet
från byggnadsstyrelsen, anse sig ha rätt att åtaga sig annan
tjänstgöring av motsvarande omfattning utan att inhämta särskilt medgivande
därtill.

Skulle det emellertid kunna anses att Carlquists uttalanden hade en vidsträcktare
innebörd än som här hävdats, är att beakta att uttalandet i
samband med Thorsells utnämning till kapten vid fortifikationskåren gjordes
inför Thorsells då förestående placering vid dåvarande arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse i egenskap av sådan officer och att uttalandet
i anledning av erbjudandet till Thorsell om tjänstgöring vid byggnadsstyrelsen
gjordes då Thorsell i samma egenskap var placerad vid arméns dåvarande
fortifikationsförvaltning. Uttalandena avsåg alltså förening av bisysslor
med andra tjänster än dem som Thorsell kom att inneha sedan han
erhöll civil anställning vid den nuvarande fortifikationsförvaltningen samtidigt
med att detta ämbetsverk trädde i verksamhet år 1948. Det är därför
överhuvudtaget uteslutet att kunna anse uttalandena innebära medgivande
för Thorsell att inneha bisysslor vid sidan av sina tjänster vid sistnämnda
ämbetsverk. Även detta förhållande måste Thorsell ha insett.

Vad angår Christiansons uttalanden till Thorsell om innehav av bisysslor
framgår av vad Christianson uppgivit i ärendet, att ämbetsverket under
hans tid som chef för verket icke givit Thorsell tillstånd att ha bisyssla
som var så arbetskrävande som anställningen vid stadsbyggnadskontoret.
Genom Christiansons uppgift i ärendet, att Christianson aldrig fällt något
yttrande som kunnat tolkas som ett medgivande för Thorsell att regelmässigt
göra avvikelser från den fastställda dagliga tjänstgöringstiden vid fortifikationsförvaltningen,
får vidare anses utrett att Thorsell saknat fog för
att på grund av uttalanden av Christianson anse sig ha ämbetsverkets tillstånd
att åtaga sig anställningen vid stadsbyggnadskontoret. Härtill kommer
att fortifikationsförvaltningen, sedan Thorsell den 16 juni 1955 första gången
börjat tjänstgöra vid kontoret, genom beslut den 8 juli 1955 avslog en
av Thorsell den 31 maj samma år gjord hemställan om att få fullgöra
allenast halvtidstjänstgöring vid förvaltningen för att få möjlighet att annorledes
förkovra sig i sitt yrke. Till följd av detta beslut måste det ha stått
klart för Thorsell att han icke ägde något tillstånd att ha en bisyssla som
nödgade honom att regelmässigt vara borta från sin arbetsplats vid ämbetsverket
flera timmar av den dagliga arbetstiden där.

Beträffande anställningen hos stadsbyggnadskontoret under tiden den 6
februari—den 31 mars 1959 må tilläggas, att den omständigheten att Thorsell
under större delen av denna tid åtnjutit semester hos fortifikationsförvaltningen
— halvdagssemester den 9 februari—den 30 mars och heldags -

semester den 31 mars — icke befriat honom från skyldighet att inhämta
Kungl. Maj :ts tillstånd för innehav av anställningen.

Thorsell har i denna del av ärendet uppgivit, att han vid ansökan om
semestern såsom skäl för densamma angav att han ämnade tjänstgöra vid
stadsbyggnadskontoret, medan Lindholm, som å ämbetsverkets vägnar beviljade
semestern, förklarat att Thorsell endast nämnde att han skulle utföra
ett privatuppdrag. På grund av vad som förevarit i ärendet, särskilt
den omständigheten att Lindholm vid tiden för semesteransökan stod i begrepp
att göra anmälan till ämbetsverket om Thorsells tidigare tjänstgöring
vid stadsbyggnadskontoret och således haft särskild orsak att fästa
sig vid om Thorsell yppat, att han tänkte tjänstgöra vid kontoret under semestern,
finner jag Lindholms uppgift böra tillmätas större tilltro än
Thorsells. För övrigt måste Thorsell i allt fall ha förstått att Lindholm
såsom byråchef icke ägde giva Thorsell tillstånd att med tjänsten vid ämbetsverket
förena annan tjänst. Att semesteransökan bifölls har således icke
kunnat utgöra anledning för Thorsell att anse, att han hade tillstånd att
ha anställning vid kontoret under den nu ifrågavarande andra tjänstgöringsperioden.

Enligt en den 2 december 1952 utfärdad verksorder för fortifikationsförvaltningens
personal är personalens arbetstid å tjänsterummet måndagar—
fredagar förlagd till tiden mellan klockan 0845 och 1645 med 45 minuters
lunchrast och lördagar förlagd till tiden mellan klockan 0845 och 1345 utan
lunchrast. Beträffande sommarmånaderna medgives viss närmare bestämd
avkortning av arbetstiden.

Av vad Thorsell uppgivit i ärendet framgår att Thorsell under den första
perioden av tjänstgöringen vid stadsbyggnadskontoret — den 16 juni 1955
—den 30 september 1958 — åtminstone måndagar—fredagar i regel var
borta från sitt tjänsterum vid fortifikationsförvaltningen varje dag minst
två timmar av den föreskrivna arbetstiden vid ämbetsverket på grund avtjänstgöringen
vid kontoret. Utredningen får anses giva vid handen, att
Thorsell i viss mån kompenserat denna bortovaro genom att börja sin arbetsdag
å tjänsterummet före den ordinarie arbetstidens början och sluta
den efter den ordinarie arbetstidens slut samt att Thorsell fullgjort tjänsteuppgifter
å kvällar i hemmet. Under utredningen har icke framkommit alt
tjänstgöringen vid stadsbyggnadskontoret inverkat menligt på Thorsells arbetsprestationer
vid fortifikationsförvaltningen. Däremot är det uppenbart
att denna tjänstgöring såtillvida inverkat hinderligt för utövandet av tjänsten
vid ämbetsverket, att Thorsell på grund av sagda tjänstgöring dagligen
flera timmar under den ordinarie arbetstiden icke varit anträffbar på sitt
tjänsterum i tjänsteangelägenheter.

Sammanfattningsvis framgår av det anförda att i ärendet är utrett dels
att Thorsell av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosatt bestämmelsen
i 6 § 2 mom. b) statens allmänna avlöningsreglemente eller i vart
fall stadgandet i 7 § 1 mom. samma reglemente genom att utan vederbörligt
tillstånd inneha anställning vid stadsbyggnadskontoret under tiderna

den 16 juni 1955—den 30 september 1958 och den 6 februari—den 31 mars
1959 samtidigt med att han innehade extra ordinarie tjänst vid fortifikationsförvaltningen,
dels ock att Thorsell likaledes av försummelse, oförstånd
eller oskicklighet under tiden den 16 juni 1955—den 30 september 1958 i
stor utsträckning underlåtit att iakttaga föreskrivna arbetstider vid ämbetsverket.
Thorsell har i båda nu angivna hänseenden åsidosatt sin tjänsteplikt
och därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel jämlikt 25 kap. 4 §
strafflagen. Straff för tjänstefelen är emellertid jämlikt 5 kap. 15 § strafflagen
förfallet i den mån desamma hänför sig till tid som ligger mer än
fem år före den dag Thorsell erhåller del av åtal i saken.

I enlighet med vad sålunda anförts skall Thorsell ställas under åtal vid
Stockholms rådhusrätt jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt statsåklagaren
i Stockholm att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid
Stockholms rådhusrätt väcka och utföra åtal mot Thorsell.

* *

Biträdande stadsfiskalen D. Halldin påstod vid Stockholms rådhusrätt
ansvar å Thorsell i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 26 februari 1962 och dömde
därvid Thorsell jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel att till kronan
utgiva tjugufem dagsböter å tjugufem kronor.

Domskälen angavs av rådhusrätten sålunda.

Thorsell, som vitsordat åklagarens framställning angående hans tjänsteoch
avlöningsförhållanden vid fortifikationsförvaltningen, har vidgått, att
han under angivna tidrymder haft anställning vid Stockholms stads stadsbyggnadslcontor
ävensom att han i den utsträckning, åklagaren påstått, varit
borta från sitt tjänsterum. Han har emellertid förnekat, att han därigenom
åsidosatt sin tjänsteplikt och vidare anfört i huvudsak följande:
Redan under sina första år i fortifikationsförvaltningen framförde Thorsell
muntligen till förvaltningens dåvarande chef Carlquist önskemål om
att beredas tillfälle till förkovran inom sitt yrke framförallt beträffande
byggnadslagstiftningen. Carlquist förklarade sig positiv till tanken, att
Thorsell genom tjänstgöring utom förvaltningen skulle vinna sådan förkovran.
I anledning härav uppvaktade Thorsell under senare hälften av 1940-talet olika myndigheter såsom byggnadsstyrelsen, länsarkitekten i Stockholms
län och stadsarkitekten i Stockholms stad. Han erhöll i allmänhet
gynnsamma besked och löfte om anställning så snart möjlighet härtill skapades.
År 1951 efterträddes Carlquist såsom verkschef av Christianson.
Till honom framförde Thorsell samma önskemål som till Carlquist samt
framhöll, att han ansåg sig ha Carlquists löfte att antaga annan anställning
för förkovran. Även Christianson ställde sig positiv härtill. Thorsell upp -

vaktade regelbundet de angivna myndigheterna men utan resultat fram till
våren 1955, då stadsarkitekten i Stockholm meddelade Thorsell, att man
hade en plats ledig för honom på stadsbyggnadskontoret. I anledning härav
gjorde Thorsell den 31 maj en framställning till fortifikationsförvaltningen
om halvtidstjänstgöring inom förvaltningen i första hand från och med den
16 juni, från och med vilken dag Thorsell skulle anställas vid stadsbyggnadskontoret,
till och med den 15 december 1955. Visserligen blev denna
framställning med hänvisning till personalläget avslagen, men Thorsell
ansåg ej detta innebära något ställningstagande från förvaltningens sida
till tjänstgöringen hos staden. Då syftet med denna i första hand var att
vinna förkovran, borde anställningen jämställas med bevistande av kurseller
högskoleundervisning, ändamål för vilka flera befattningshavare med
samtycke från chefen åtnjutit tillfälliga ledigheter. Det förhållandet att
Thorsell tillförsäkrats viss ersättning kunde ej förändra tjänstgöringens
karaktär av »praktikanttjänstgöring». Thorsell gör förty gällande, dels
att det ej varit fråga om förening av hans tjänst med annan tjänst eller
tjänstebefattning eller annat uppdrag, dels att huru anställningen än skulle
bedömas han erhållit det medgivande att innehava densamma, som enligt
kutym inom fortifikationsförvaltningen var erforderligt. Beträffande utevaron
från verket under föreskriven arbetstid bestrider Thorsell, att denna
medfört men för tjänsten, då han före och efter ordinarie arbetstid arbetat
in tid som han förlorat genom arbetet åt staden. Han har icke uteblivit från
tjänstgöringen på ämbetsverket av annan anledning än sagda arbete.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Christianson, Lindholm
och Svedenstedt. Härjämte har på Thorsells begäran upptagits vittnesmål
av Nyström.

Christianson bär vitsordat, att han någon gång under första hälften av
1950-talet haft ett samtal med Thorsell angående frågan huruvida Thorsell
kunde påräkna ledighet eller eljest få kombinera sin tjänst med annat
arbete, närmast i utbildningssyfte, samt att Christianson förhållit sig positiv
till Thorsells önskemål. Christianson har dock understrukit, att det endast
rört en allmän frågeställning och att han icke givit något samtycke till
Thorsells tagande av viss anställning. Christiansons uppgifter i sistnämnda
del vinna stöd av Lindholms och Svedenstedts vittnesmål. Det är i målet
ådagalagt, att Thorsell ej haft verkets tillstånd till tagande av anställningen
hos staden.

Av två utav åklagaren i målet åberopade handlingar — ett tjänstememorial
från stadsbyggnadsdirektören G. Sidenbladh till Stockholms stads
byggnadsnämnd av den 4 juni 1955 och ett utdrag av nämndens protokoll för
den 8 samma juni — framgår, att Thorsell från och med den 16 juni 1955
anställts vid stadsbyggnadskontoret för tjänstgöring å halvtid samt att han
härför begärt och tillförsäkrats hälften av enligt då gällande löneklass 32
utgående arvode. Hans tjänst vid fortifikationsförvaltningen var vid samma
tidpunkt placerad i lönegrad Ce 29. Thorsell har sålunda erhållit eu
anställning hos staden som regelbundet fordrat en arbetsinsats av ungefär

Ire timmar om dagen, förlagda till vanlig arbetstid, och som avlönats med
ungefär hälften av den ersättning Thorsell i sin heltidstjänst uppbar från
fortifikationsförvaltningen. Anställningen kan visserligen på grund av sättet
för dess tillkomst ej bedömas såsom en tjänst men den måste med hänsyn
till arbetets kontinuerliga fortgång och omfattning samt den därför
utgående ersättningen karakteriseras såsom befattning. Även om Thorsell
genom tjänstgöring i denna befattning kunnat förkovra sig i sitt yrke bland
annat till fromma för fortifikationsförvaltningen, kan detta uppenbarligen
ej innebära någon omständighet av beskaffenhet att ändra karaktären hos
befattningen såsom sådan. Rådhusrätten finner förty utrett, att Thorsell
genom att taga nämnda anställning hos Stockholms stads stadsbyggnadskontor
med sin tjänst vid fortifikationsförvaltningen förenat sådan tjänstebefattning
som avses i 7 § 1 mom. i statens allmänna avlöningsreglemente.

För förening av tjänsten med tjänstebefattningen har fordrats särskilt
tillstånd. Vad Thorsell gjort gällande därom, att han haft Christiansons muntliga
medgivande att genom tjänstgöring utom verket vinna förkovran i sitt
yrke, saknar härvid betydelse vid det förhållandet, att Thorsell ej ens velat
påstå, att medgivandet haft avseende å den här ifrågavarande befattningen
eller ens å någon viss befattning överhuvud. Det måste — bland annat med
hänsyn till den behandling hans ledighetsansökan rönt — ock ha varit
uppenbart för Thorsell, att tillstånd av verket ej kunnat på angivet sätt ersättas
av ett underhandsmedgivande av verkschefen. Vid angivna förhållanden
och då Thorsell, enligt vad som är utrett, ej erhållit tillstånd till den
sagda föreningen vare sig av fortifikationsförvaltningen eller, såvitt angår
tiden efter den 8 mars 1957, av Kungl. Maj:t finner rådhusrätten honom
för det han av försummelse och oförstånd utan tillstånd antagit och utövat
tjänstebefattningen hos staden förvunnen till tjänstefel.

Åklagaren har för den Thorsells utevaro från verket under arbetstid som
föranletts av tjänstgöringen vid stadsbyggnadskontoret yrkat särskilt ansvar.
Det har därvid ej gjorts gällande, att denna utevaro, som enligt vad
åklagaren vitsordat av Thorsell kompenserats genom arbete åt verket före
och efter ordinarie arbetstid, varit till särskilt men för tjänsten. Av vittnesmålen
får fastmera anses framgå, att Thorsells sätt att sköta tjänsten ej
menligt påverkats av hans sysslande utom verket. Vidare är i målet upplyst,
att Thorsells tjänst inom verket i viss utsträckning utfördes utanför
arbetsrummet på inspektioner eller resor. Som Thorsells utevaro varit en
direkt följd av hans ovan i föregående stycke angivna förseelse kan den
med hänsyn till det nyss sagda ej anses böra medföra särskilt ansvar för
tjänstefel.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

2—3. Åtal mot kapten för tjänstemissbruk, tagande av muta, tjänstefel och
trolöshet mot huvudman samt mot byråingenjör för medhjälp till
tjänstemissbruk och bestickning

Ämbetsberättelsen till 1962 års riksdag innehåller (s. 68) en kortfattad
redogörelse för ett på uppdrag av militieombudsmannen enligt en den 20
mars 1961 dagtecknad åtalsinstruktion vid Stockholms rådhusrätt anställt
åtal mot en kapten och en byråingenjör, båda tjänstgörande vid en central
förvaltningsmyndighet, för tjänstemissbruk m. m. respektive medhjälp till
tjänstemissbruk m. m. Åtalet väcktes och utfördes av t. f. stadsfiskalen Th.
Rosenberg. Av redogörelsen framgår att målet vid tidpunkten för färdigställandet
av nämnda ämbetsberättelse var beroende på rådhusrättens prövning.
Sedan numera lagakraftvunnen dom föreligger, lämnas här nedan en
närmare redogörelse för målet.

I en den 23 januari 1959 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
byråassistenten vid fortifikationsförvaltningens dåvarande beredskapskontor
A. Wendel bland annat följande: På beredskapskontoret handlägges
frågor rörande byggnads- och reparationsberedskapens (BRB) övningar och
materiel samt till denna beredskap hörande förråd. Medel disponeras å anslagstitlarna
6081 (övningar) och 65911 (materiel). Under sin tjänstgöring
på beredskapskontoret har Wendel kunnat iakttaga, att dessa medel under
budgetåren 1957/58 och 1958/59 i ett flertal fall disponerats på ett
upprörande ansvarslöst sätt och föga överensstämmande med av Kungl.
Maj :t lämnade direktiv.

Härefter redogjorde Wendel i skriften för åtskilliga av honom uppmärksammade
förhållanden, bland andra de i det följande upptagna, vilka enligt
hans mening borde närmare undersökas.

Till militieombudsmannen inkom den 8 juni 1959 en inom fortifikationsförvaltningen
verkställd utredning med anledning av Wendels anmälan,
bland annat en av förste revisorn G. Lidmalm företagen kameral revision av
berörda anslagstitlar.

Sedan handlingarna i ärendet överlämnats till militäråklagaren i Stockholm
för utredning, inkom till militieombudsmansexpeditionen med början
den 16 juni 1959 hos kriminalpolisen i Stockholm upprättade förundersökningsprotokoll,
i vilka av Wendel påtalade förhållanden utretts vart för sig.

I anslutning till vad vid förundersökningen framkom har genom militieombudsmannens
försorg ytterligare utredning införskaffats.

Vid utredningen framkom till en början följande.

Intill den 1 juli 1959 gällde för fortifikationsförvaltningen Kungl. Maj:ts
instruktion den 16 april 1948. Enligt denna utövades chefskapet för ämbetsverket
av en generalsperson eller generaldirektör. I fortifikationsförvaltningen
ingick fyra byråer: befästningsbyrån, kasernbyrån, byggnadsbyrån
och administrativa byrån. Chef för befästningsbyrån var chefen för fortifi2—620845.
Militieombudsmannens ämbetsberättelse

kationskåren. Denne fungerade även som ställföreträdare för ämbetsverkets
chef. Byråerna indelades i sektioner enligt Kungl. Maj :ts bestämmande.
Till fortifikationsförvaltningen hörde vidare, bland annat, ett beredskapskontor.
Detta stod, i den mån ej annat särskilt föreskrevs, under ledning av
den av cheferna för befästnings-, kasern- och byggnadsbyråerna, vilken
Kungl. Maj :t därtill förordnade. De bestämmelser som utöver instruktionen
eller andra stadganden erfordrades med avseende å arbetet inom förvaltningen
ägde ämbetsverket meddela i arbetsordning. Sådan arbetsordning
utfärdades den 31 maj 1948.

Chef för ämbetsverket var under den tid varom i ärendet är fråga generaldirektören
Gunnar Christianson. Under tiden den 1 april 1948—den 30 september
1956 tjänstgjorde som chef för befästningsbyrån numera generalmajoren
Kjell Magnell och under tiden därefter översten Erik Lidström. Såsom
chefer för befästningsbyrån utövade Magnell och Lidström enligt förordnanden
av Kungl. Maj :t jämväl chefskapet för beredskapskontorel. Kaptenen
vid fortifikalionskåren Per Gunnarsson Schotte innehade från och med
den 10 oktober 1955 till och med den 30 september 1958 förordnande som
förste byräingenjör vid beredskapskontoret. I denna befattning var Schotte
souschef för kontoret.

I fråga om befattningshavarnas ekonomiska befogenheter föreskrevs i 19 §

2. instruktionen, att av ämbetsverkets chef skulle avgöras ärenden angående,
bland annat, utförande av arbete för statens räkning, där kostnaden
tör utförandet översteg 50 000 kronor, ävensom andra ärenden av större
ekonomisk betydelse. Enligt 20 § 1. ägde byråchef meddela beslut i annat
ärende av ekonomisk art, om ärendet ej var av beskaffenhet att på grund
av sin principiella natur eller större räckvidd eller av annan anledning böra
avgöras av ämbetsverkets chef och denne ej heller eljest förbehållit sig avgörandet.
Vidare ägde enligt 12 § instruktionen ämbetsverkets chef att, där
så fanns lämpligt, förordna inom verket tjänstgörande befattningshavare
att i byråchefs eller sektionschefs ställe handlägga och föredraga visst ärende
eller viss grupp av ärenden. Med stöd härav bemyndigades, såvitt nu är
i fråga, i protokoll den 12 februari 1954 förste byråingenjören vid verkets
beredskapskontor K. G. V. Hemgren att träffa avgörande i på kontoret ankommande
ärenden i fråga om upphandling, arbete, utanordning eller annat
för ett belopp av högst 5 000 kronor, varjämte Hemgren skulle äga att
i likhet med sektionschef handlägga och föredraga övriga ärenden, som tillhörde
beredskapskontoret. I protokoll den 15 november 1957 erhöll förste
byråingenjören i lönegrad Ae 23 vid ämbetsverkets beredskapskontor motsvarande
bemyndiganden som gällt för Hemgren. Enligt protokoll den 5 september
1958 beslöt förvaltningen att de bemyndiganden som i det sist omförmälda
protokollet givits förste byråingenjören vid beredskapskontoret
från och med samma dag i stället skulle tillkomma överstelöjtnanten F. S.
Linnman, som dåmera stod till chefens för beredskapskontoret förfogande.

Vid utredningen med anledning av Wendels anmälan framkom i övrigt
bland annat följande.

Wendel anförde i anmälningsskriften: En räkning från byggnadsingenjören
Carl Martin Napoleon Magnusson-Bowring, upptagande arvode för upprättande
av entreprenadhandlingar för uppförande av ett plåtförråd och
åtta baracker m. m. för BRB:s förråd i Korsnäs, har likviderats med 3 650
kronor. Enär, såvitt är känt, erforderliga entreprenadhandlingar har uppgjorts
inom fortifikationsförvaltningen, synes en utredning om i vilken omfattning
betalningsmottagaren utfört å räkningen angivna arbetsprestationer
vara befogad.

Den ifrågavarande räkningen, som i fotokopia fogats vid anmälningen, är
dagtecknad den 9 september 1957, ställd till fortifikationsförvaltningen, beredskapskontoret,
samt i övrigt av följande lydelse: »Uppgjort entreprenadhandlingar
inclusive arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkning för uppförande
av plåtförråd, 8 st baracker, kaj, stängsel och vägar m m vid BRBförrådet
i Korsnäs, jämte besök på arbetsplatsen kronor 3 650: —». Räkningen
har den 10 september 1957 till nämnda belopp godkänts av Schotte
och samtidigt har utanordning av beloppet från titel 65911 av honom beordrats
under förutsättning att anmärkning i kameralt hänseende icke framställdes
mot räkningen.

Vid förundersökningen i denna del hördes Wendel, Magnusson-Bowring,
byråingenjören vid fortifikationsförvaltningen Gustaf Emanuel Rising,
Schotte och överstelöjtnanten Björn Wilhelm W-son Teden.

Wendel androg: Magnusson-Bowring, som tidigare varit anställd som ingenjör
vid fortifikationsförvaltningen, har såvitt Wendel känner till inte anlitats
för uppgörandet av de i räkningen åsyftade handlingarna, vilka är rena
typritningar utförda hos förvaltningen. Den enda speciellt tillverkade ritningen
är den som avser plåtförrådet. Arbetsbeskrivningarna har troligen
tillverkats inom förvaltningen och kan ha på uppdrag av Schotte uppgjorts
på befästningsbyrån av Rising, som tjänstgör där. Någon kostnadsberäkning
torde inte ha varit nödvändig, men en kalkyl över kostnaden kunde givetvis
göras för att få kontroll över anbuden. Sådan kalkyl har kunnat verkställas
av någon tjänsteman inom förvaltningen. Enligt gällande bestämmelser skall
skriftlig beställning göras å de uppdrag som begäres utförda. Wendel bär
trots noggranna efterforskningar inte kunnat finna någon beställning på
här förevarande uppdrag. Det godkända beloppet har sannolikt utanordnats
till Magnusson-Bowring över postgiro.

Magnusson-Bowring anförde: Från 1944 till den 1 oktober 1955 var han
anställd som byråingenjör på fortifikationsförvaltningens byggnadsbyrå och
tjänstgjorde som chef för entreprenadgranskningsavdelningen. Under denna
tid lärde han känna Rising och Schotte. Efter anställningens upphörande
har han inte haft något att skaffa med någon av dem förrän han vid ett tillfälle
troligen i augusti 1957 uppringdes av Rising, som frågade om Magnusson-Bowring
ville skriva ut en räkning, ställd till fortifikationsförvaltningen
och gällande upprättande av entreprenadhandlingar in. m. för uppförandet

av ett större plåtförråd och några mindre baracker i Korsnäs. Enligt vad
Rising uppgav hade han själv utfört arbetet med upprättandet av handlingarna
på fritid, men på grund av gällande bestämmelser kunde ersättning för
dylika arbetsprestationer inte av förvaltningen betalas till dess egen personal,
varför ersättningen måste utgå genom någon utomstående. Detta förfarande
är enligt Magnusson-Bowrings erfarenhet ytterst vanligt inom förvaltningen
i fråga om ersättning för fritidsarbeten. Vid telefonsamtalet nämnde
Rising troligen ett bestämt belopp, varå räkningen skulle lyda. MagnussonBowring
framhöll därvid, att beloppet måste vara så uträknat att det täckte
den skatt som skulle komma att påföras honom med anledning av »inkomsten»
från förvaltningen. Han förklarade tillika med tanke på skatten, att
det var bättre om Rising vände sig till någon, som inte hade så hög inkomst
som Magnusson-Bowring. Härvid invände Rising, att utställaren av räkningen
måste vara någon som kunde utföra det med räkningen avsedda arbetet.
Magnusson-Bowring fiok av Risings uppgifter klart för sig att räkningen
skulle attesteras av Schotte. Han förvissade sig inte om att Rising verkligen
utfört arbetet utan litade helt på de uppgifter denne lämnade. Med ledning
av dessa skrev han sedan ut en räkning, varvid han vid fastställandet av beloppet
räknade med en skattesats å omkring 40 procent. Ehuru det ej var
tal mellan honom och Rising om ersättning till Magnusson-Bowring för besväret
med räkningens utställande, ansåg han det naturligt att inte göra en
sådan sak utan ersättning. Han kan ej erinra sig om han personligen överlämnade
räkningen till Rising eller sände den till honom i brev. Efter någon
tid telefonerade Rising ånyo till Magnusson-Bowring och omtalade att Schotte
skulle göra vissa ändringar i fråga om utformningen av räkningen och
dessutom höja räkningens belopp med några hundra kronor. I detta sammanhang
begärde Rising att få ett av Magnusson-Bowrings skrivpapper för
att skriva ut en ny räkning. Magnusson-Bowring har ej minne av att han
sedan sett räkningen. Han träffade inte Schotte i samband med frågan om
räkningen, och han känner ej anledningen till att räkningens belopp ökades.
Sedermera erhöll han antingen via postgiro eller vid personligt besök i förvaltningens
kassa det ifrågavarande beloppet. Därav behöll han 1 650 kronor
och överlämnade återstående 2 000 kronor till Rising. Huruvida Rising i sin
tur delade med sig av pengarna till någon annan vet Magnusson-Bowring
inte. Han håller för visst att Schotte var väl medveten om affären, enär denne
lämnade anvisningar för räkningens utformning och attesterade densamma.
I juni 1959 ringde Rising åter till Magnusson-Bowring och omtalade,
att det uppstått »bråk» beträffande Schotte. Härvid yttrade Rising: »Du håller
väl på att det är du som har gjort ritningarna.» Magnusson-Bowring förklarade
sig vilja göra detta under förutsättning att Rising verkligen utfört
arbetet i fråga. Vid ett senare på Magnusson-Bowrings initiativ tillkommet
telefonsamtal med Rising begärde Magnusson-Bowring att få ritningarna
översända till sig för att kunna förvissa sig om riktigheten av Risings påstående.
Ehuru Rising lovade efterkomma denna begäran, erhöll MagnussonBowring
aldrig några handlingar. Vid telefonsamtalet förklarade Rising, att

handlingarna ursprungligen uppgjorts inom förvaltningen men att de varit
behäftade med så många felaktigheter att de måste göras om. Rising sade sig
ha fått Tedens tillstånd att som extraarbete mot ersättning upprätta nya
handlingar. Huruvida Teden var informerad om tillvägagångssättet för ersättningens
utfående känner Magnusson-Bowring inte till. Magnusson-Bowring
vidgår, att han genom sin medverkan vid räkningens utställande gjort
sig skyldig till brottsligt förfarande.

Magnusson-Bowring har i sin självdeklaration för taxeringsåret 1958 upptagit
beloppet 3 650 kronor såsom från fortifikationsförvaltningen uppburen
inkomst av tjänst, därvid han å beloppet avdragit 246 kronor, avseende
resor och traktamenten, vadan såsom i detta hänseende återstående inkomst
av Magnusson-Bowring deklarerats ett belopp av 3 404 kronor. Från Stockholms
stads uppbördsverk har inhämtats att, om den behållna inkomst i övrigt
som Magnusson-Bowring upptagit i sin nämnda deklaration ökas med
3 404 kronor, å det sålunda tillagda intäktsbeloppet kommer att belöpa statlig
inkomstskatt och kommunalskatt till ett sammanlagt belopp av 1 606 kronor,
vid vilken beräkning hänsyn tagits även till de inkomster MagnussonBowrings
maka upptagit i sin självdeklaration för angivna år.

Rising uppgav: Han är sedan den 15 mars 1934 anställd vid fortifikationsförvaltningen,
från 1951 som ingenjör vid förvaltningens befästningsbyrå
och från 1954 som byråingenjör vid samma byrå. Under åren 1951—1953
hade han Schotte som närmaste chef. Vid ett tillfälle i juli 1956 frågade
Schotte Rising, om denne ville vara honom behjälplig med utförandet av
kompletta entreprenadhandlingar beträffande anläggningarna i Korsnäs. Arbetet
skulle Rising utföra som privat uppdrag, och Schotte tillsade honom
att anteckna det antal timmar arbetet krävde, enär ersättning skulle utgå
per timme. Någon bestämd timpenning avtalades ej. Schotte framhöll att
arbetet var brådskande, men det var inte tal om när det skulle vara färdigt.
Rising åtog sig uppdraget under antagande att han skulle få ersättning därför
av förvaltningen. Han fick en situationsskiss över det ifrågavarande
området och en förteckning över där befintlig materiel. Under arbetets
gång erhöll han därjämte å befästningsbyråns konstruktionskontor uppgjorda
ritningar rörande konstruktioner av grunder till baracker och plåtskjul.
Till en början iordningställde han en mass- och kostnadsberäkning,
som han under hand lämnade till Schotte. Under detta arbete fann han att,
enär det bestämts att i förrådet i Korsnäs befintlig materiel skulle användas
vid byggnadsarbetena, ritningarna rörande grundförhållandena måste ändras
i vissa stycken. Han utförde dessa ändringar och lämnade därefter på
tillsägelse av Schotte ritningarna till befästningsbyråns konstruktionskontor
för att ändringarna där skulle införas å ritningarna. Möjligen maste med
hänsyn till ändringarnas omfattning en del ritningar helt göras om, men
i fråga om flertalet ritningar var detta ej nödvändigt. Rising gjorde inte
själv några ändringar på ritningarna. Sedermera visade sig ytterligare ändringar
erforderliga. Även dessa ändringar infördes efter Risings anvisningar
genom konstruktionskontorets försorg på ritningarna. Ritningarna rörande

montering av barackerna och uppsättning av ett trådstängsel var typritningar
och behövde ej ändras av Rising. Han upprättade emellertid en arbetsbeskrivning
—- byggnadsbeskrivning — och använde därvid som underlag
en inom förvaltningen upprättad sådan beskrivning, ur vilken han dock
endast hämtade tillämpliga rubriker. Vidare utarbetade han en promemoria
för anbudsgivare, formulär till anbud och å-prislista samt en situationsplan
över det berörda förrådet. Den situationsskiss han tidigare erhållit av Schotte
ändrades på Risings föranstaltande ett flertal gånger. Under arbetets gång
besökte Rising troligen två gånger Korsnäs och uttog då semester. Arbetet
med uppdraget utförde Rising i sin bostad. Endast anvisningarna om ändringar
av ritningarna och resonemang i samband därmed skedde på arbetstid
men torde inte ha tagit längre tid än tillhopa ett par timmar. Sedan
1954 har Rising så stor arbetsbörda att han för att hinna med sitt ordinarie
arbete maste arbeta över minst tio timmar i veckan. För denna övertid har
han inte gottgjorts vare sig genom ersättning eller extra fritid. Fortifikationsförvaltningen
är därför väl kompenserad för den tjänstetid Rising kan
ha tagit i anspråk för uppdraget. Under det Rising sysslade med uppdraget
uppmärksammade Teden, som var Risings chef, vid ett tillfälle de förenämnda
ritningarna och tillfrågade Rising om denne utförde arbetet med
ritningarna på arbetstid. Rising omtalade hur saken låg till, därvid Teden
frågade om Rising skulle få ersättning för arbetet. Rising svarade att han
räknade därmed, varefter Teden inte gjorde ytterligare kommentarer. Hela
arbetet med handlingarna var färdigt i slutet av augusti 1957. Rising lämnade
handlingarna till Schotte, som lät duplicera dem i ett antal exemplar.
Innan arbetet ännu helt slutförts, möjligen redan i juni 1957, fördes ersättningsfrågan
på tal mellan Rising och Schotte, varvid Schotte förhörde sig om
kostnadens storlek. Rising angav det antal timmar som åtgått samt önskad
timersättning. Han kan nu ej erinra sig vilka uppgifter han härutinnan
lämnade Schotte; ej heller har han kvar anteckningar därom. Sannolikt
upptog han timersättningen till 16 kronor 65 öre, som motsvarade ersättning
enligt löneklass 19 för kvalificerad övertid. På Schottes begäran beräknade
Rising även vad arbetet enligt gängse taxa skulle ha kostat om det
utlämnats till någon av de konsulterande ingenjörer, som förvaltningen brukar
anlita, eller till någon annan och kom därvid till ett högre belopp än
det av honom fordrade. Förelagd dessa beräkningar förklarade Schotte, att
ersättningen till Rising skulle utgå som timersättning. Av Schottes vidare
uttalanden fick Rising uppfattningen, att han inte själv skulle utställa
räkning och erhålla ersättningen utan att detta skulle ske genom annan
person. I detta sammanhang föreslog Schotte Magnusson-Bowring eller bad
om förslag på lämplig person, varvid Rising nämnde Magnusson-Bowrings
namn. Rising fick klart för sig att han genom det ifrågasatta förfarandet
gjorde sig skyldig till handling, som kan betraktas som brottslig, men han
avhöll sig dock inte därifrån, enär han ansåg att han gjort sig förtjänt av
ersättning för sitt arbete. Han telefonerade alltså till Magnusson-Bowring
och redogjorde för förhållandena. Möjligen nämnde Rising under samtalet

att Teden kände till att Rising utfört arbetet med handlingarna i fråga. Magnusson-Bowring
förklarade sig villig medverka vid räkningens utställande.
Vid ett sammanträffande mellan Magnusson-Bowring och Rising någon dag
senare gjordes saken upp, varvid Magnusson-Bowring erinrade om att hänsyn
måste tagas till den skatt han skulle komma att utgiva å beloppet. Detta
var några hundratal kronor lägre än det som upptogs i den slutliga räkningen.
Rising delgav Schotte uppgörelsen med Magnusson-Bowring, och Schotte
satte upp en förebild till räkningen. Förebilden överlämnades till Magnusson-Bowring,
som skrev ut räkningen på sitt brevpapper och sände den till
Rising. När Rising lämnade räkningen till Schotte, uppgav denne att ritningar
till ett kaj stängsel jämte konstruktionsritningar till kaj måste upprättas.
Kostnaden därför beräknade Rising till troligen 300—400 kronor, vilken
summa adderades till räkningens belopp. Sedan räkningen återlämnats
till Magnusson-Bowring, utskrev denne ny räkning å det högre beloppet.
Rising lämnade även denna räkning till Schotte och denne attesterade räkningen,
troligen i Risings närvaro. Rising vill minnas att han sjalv sedan
lämnade räkningen till den kamerala sektionen, varifrån beloppet utbetalades
över postgiro. Rising var närvarande när Magnusson-Bowring kvitterade ut
beloppet på posten och erhöll av denne sannolikt omkring 2 000 kronor.
Återkommen till arbetsplatsen omtalade Rising för Schotte att MagnussonBowring
fått sitt arvode samt överlämnade troligen 300 kronor till Schotte.
Schotte ville till en början inte mottaga beloppet men gav med sig, sedan
Rising vidhållit, att Schotte skulle få summan, samt erinrat om att Schotte
1951 hjälpt Rising till dennes nuvarande tjänst vid förvaltningen. De förenämnda
ritningarna till kaj och kaj stängsel utförde Rising sedermera och
lämnade dem till Schotte. För detta arbete nödgades Rising anlita en konstruktör,
som av Rising erhöll 200 kronor i arvode. — I början av juni 1959
erfor Rising att en utredning skedde inom fortifikationsförvaltningen. Han
kände sig med tanke på förfarandet med räkningen illa berörd. För att
skydda sig själv telefonerade han till Magnusson-Bowring och framhöll för
denne att om utredningen kom att beröra räkningen, Magnusson-Bowring
skulle vidhålla att han utfört uppdraget, något som denne lovade. Vid ett
nytt telefonsamtal mellan dem ett par dagar senare bad Magnusson-Bowring
att Rising skulle sända honom de handlingar rörande uppdraget Rising
kunde ha kvar, för att Magnusson-Bowring vid behov skulle kunna visa dem.
Rising lovade att försöka skaffa några av handlingarna, vilket han på

grund av tidsbrist dock ej hann med.

Schotte uppgav: Under år 1956 blev det aktuellt med viss byggnation vid
BRB s förråd i Korsnäs, enär byggnaderna där var i dåligt skick. Frågan
om byggnationen drog ut på tiden till följd av att mark måste inköpas
och frågan därom var föremål för Ivungl. Maj :ts provning. Den lostes forst
under sommaren 1957. Redan 1956 vidtog emellertid Schotte vissa förberedelser
för byggnationen. Ilan införskaffade från befästningsbyråns konstruktionssektion
ritningar till det plåtskjul som avsågs skola utföras. Sedermera
vände han sig till samma sektion med begäran om hjälp med upp -

rättandet av entreprenadhandlingar och dylikt. Denna sektion kunde dock
på grund av arbetsanhopning inte lämna biträde därmed. I detta läge tillfrågade
Schotte Rising, som tidigare arbetat under Schotle, om denne kunde
åtaga sig nämnda arbete. Rising förklarade att han var så överhopad
med arbete att han ej kunde åtaga sig att göra arbetet på sin arbetstid.
Emellertid sade sig Rising vara villig att mot ersättning utföra uppdraget
på fritid. Såvitt Schotte erinrar sig överenskoms, att Schotte skulle undersöka
möjligheterna alt utge kompensation till Rising i en eller annan form
om denne åtog sig uppdraget. Det visade sig dock på grund av gällande bestämmelser
omöjligt att utge ersättning till Rising i någon form. Vid fortsatta
samtal i saken mellan Schotte och Rising enades de om att Rising för
utfående av full ersättning skulle anlita en byggnadsingenjör med eget kontor
att utställa räkning för Risings arbete. Schotte erinrar sig inte vem som
framlade detta förslag, men det var Rising som föreslog att MagnussonBowring
skulle anlitas. Efter denna överenskommelse åtog sig Schotte att
attestera räkningen. Rising var visserligen ej berättigad till övertidsersättning,
men å andra sidan fanns i då gällande instruktion för fortifikationsförvaltningen
inte något direkt förbud för befattningshavare vid förvaltningen
att åtaga sig uppdrag för konsults räkning, ett förfarande som Schotle anser
ha varit allmänt förekommande inom förvaltningen. Schotte bestrider
att det mellan honom och Rising överenskomna förfarandet är brottsligt;
Schotte har handlat i bästa mening även om hans handlande inte varit helt i
överensstämmelse med gällande bestämmelser inom förvaltningen. I och med
att nämnda överenskommelse träffats påbörjade Rising arbetet med uppdraget,
vilket var ganska omfattande. När han slutfört detta, överlämnade han
till Schotte samtliga handlingar samt ingav några dagar senare en räkning å
arbetet, utställd av Magnusson-Bowring. Texten å denna var något torftig,
varför Schotte ändrade den. Dessutom fann Schotte vid granskning
av en av Rising uppvisad kalkyl över det arbete denne nedlagt å uppdraget
att Rising kom att få för dåligt betalt. Vidare tillkom arvode för upprättande
av ritningar till kaj och kaj stängsel, vilka Rising senare skulle utföra. Schotte
lat därför något höja det å räkningen angivna arvodet samt återlämnade
räkningen till Rising, som kort tid därefter inlämnade en ny räkning, vilken
är identisk med den i ärendet företedda fotokopian. Schotte attesterade räkningen
och sande den vidare för kameral granskning och utbetalning av
arvodet. Detta är enligt Schottes mening ytterst lågt i anseende till det arbete
Rising utförde i samband med uppdraget. — Någon tid efter det Schotte attesterat
rakningen omtalade Schotte vid ett Risings besök å Schottes tjänsterum
att han på grund av sin hustrus sjukdom hade ekonomiska bekymmer
och frågade Rising om denne kunde låna honom 500 kronor under någon tid.
Härtill genmälde Rising att han inte ville låna Schotte pengar men väl önskade
skänka Schotte någon mindre summa pengar därför att Schotte hjälpt
Rising till dennes befattning vid förvaltningen och dessutom till bär ifrågavarande
uppdrag. Rising överlämnade därefter till Schotte 300 eller 400 kronor.
Schotte mottog detta penningbelopp och sade sig därvid vilja lämna

kvitto å vad han mottagit, men Rising förklarade att han inte ville ha något
kvitto och ej heller ville att Schotte skulle återbetala beloppet. Schotte var
vid mottagandet av gåvan väl medveten om att beloppet härrörde från de
pengar, som Rising mottagit av Magnusson-Bowring och som denne erhållit
från fortifikationsförvaltningen.

Vid ytterligare med Schotte anställt förhör förmälde denne: Troligen
just den dag, då Rising enligt vad Schotte tidigare berättat var på besök
hos honom, omtalade Rising att han mottagit pengarna av MagnussonBowring,
och det var med anledning härav som Schotte framställde sitt
önskemål om ett handlån. Schotte har därför varit väl medveten om att det
belopp Schotte erhöll av Rising härrörde från de pengar denne mottagit av
Magnusson-Bowring.

I en därefter av Schotte till förhörsledaren ingiven skrift anförde Schotte
bland annat: överlämnandet av de pengar, som Rising lånat Schotte, har icke
haft något samband med det uppdrag Rising erhållit beträffande anläggningen
i Korsnäs utan har helt berott på att Rising velat bistå Schotte av
den anledningen att Schotte hjälpt Rising till den befattning denne innehade
i fortifikationsförvaltningen. Schotte har vid ett tidigare tillfälle frågat Rising
om denne kunde hjälpa honom med ett mindre lån. Då Rising nu fått
möjligheter härtill har han gjort detta utan att Schotte förnyat framställningen
om lån eller bett att få några pengar. Schotte har tvärtom först avböjt
Risings erbjudande, då Schotte ansåg en sådan transaktion olämplig i
det förevarande sammanhanget. Rising har emellertid förklarat att han ville
hjälpa Schotte med hänsyn till att Schotte, såsom nyss nämnts, bidragit till
att Rising fått sin nuvarande befattning, och Schotte har då mottagit pengarna.

I fråga om det belopp, 300 kronor, som Rising lämnade Schotte, vitsordade
Rising att Schotte tidigare begärt handlån av honom, men bestred att det vid
beloppets överlämnande varit tal om lån.

Beträffande de omständigheter som föranlett Rising att till Schotte överlämna
omförmälda belopp å 300 kronor har Rising och Schotte vid ytterligare
förhör uppgivit följande.

Rising: Den 1 april 1951 fick han, efter att inom fortifikationsförvaltningen
ha tjänstgjort på byggnadsbyråns arkitektkontor (arkitekt- och konstruktionssektionen),
sin tjänstgöring förlagd till underhållssektionen inom förvaltningens
befästningshyrå i och med att han vid denna sektion erhöll en
befattning som kostnadsberäknare. Från det Rising den 1 april 1951 tillträdde
befattningen som kostnadsberäknare vid underhållssektionen till och med
utgången av mars 1953 hade han Schotte som närmaste chef. Denne var under
nämnda tid chef för den detalj å vilken Rising var placerad. Rising kände
dock redan dessförinnan Schotte. De var bekanta sedan troligen år 1948,
då Schotte började tjänstgöra vid fortifikationsförvaltningen. De har alltsedan
sistnämnda tidpunkt haft regelbunden kontakt med varandra, företrädesvis
genom att de båda medverkar i olika idrottsrörelser, bland annat i
skytterörelsen. Rising har efter hand lärt känna Schotte mycket väl. Då Ri —6208/,

t!>. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

sing före den 1 april 1951 tjänstgjorde på byggnadsbyråns arkitektkontor
hade han den uppfattningen att hans arbetsprestationer inte från de överordnades
sida rönte den uppskattning som prestationerna enligt Risings mening
var värda. Vid något tillfälle under slulskedet av Risings tjänstgöring
på arkitektkontoret omtalade Schotte för Rising att en befattning för en
kostnadsberäknare var ledig på den detalj inom befästningsbyråns underhållssektion
å vilken Schotte var chef samt att befattningen hade ungefär
samma arbetsuppgifter som Rising då utförde på arkitektkontoret. I samband
med att Schotte underrättade Rising om den lediga befattningen förklarade
han att han ville att Rising skulle söka densamma. Rising kan inte erinra
sig att Schotte utfäste sig att verka för att Rising skulle få tjänsten. Rising
skaffade sig själv utan Schottes medverkan närmare upplysningar om
tjänsten, varefter han sökte och erhöll densamma. Huruvida Schotte vid tillsättandet
av tjänsten i något avseende verkat eller kunnat verka till Risings
förmån känner Rising inte till. Tjänstetillsättningsärende!! föredrages för
verkschefen av chefen för administrativa byrån. Det är inte Rising bekant
om ansökningar till tjänster, innan de föredrages för verkschefen, remitteras
till vederbörande byråer eller sektioner, men Rising håller det för troligt alt
upplysningar beträffande sökande i en eller annan form inhämtas från byråcheferna,
som i sin tur inhämtar upplysningar från sektionscheferna. Det är
antagligt att sektionscheferna därvid, i den mån det erfordras, inhämtar upplysningar
från detalj cheferna. Dåvarande sektionschefen för befästningsbyråns
underhållssektion har inte ägt någon personlig kännedom om Rising.
Därest sålunda i Risings fall sektionschefen blivit tillfrågad beträffande tillsättningen
av tjänsten måste han, såvitt Rising kan förstå, ha vänt sig till
Schotte, som var chef för den detalj varå tjänsten var inrättad. Någon tid
efter det Rising tillträtt befattningen som kostnadsberäknare på underhållssektionen
började Schotte begära smärre handlån av honom — någon eller
några tior åt gången. Det gällde kortfristiga försträckningar, och Rising
hjälpte alltid Schotte i mån av förmåga. Schotte återbetalade också försträckningarna,
ibland efter det Rising krävt honom på återbetalning. Försträckningar
av angivet slag förekom såväl under den tid då Rising och
Schotte samtidigt tjänstgjorde på underhållssektionen som under tiden därefter.
Sedan Schotte lämnat sektionen förekom det emellertid mera sällan
att Rising lämnade Schotte försträckningar, enär Rising och Schotte inte
hade tillfälle att träffas så ofta. Anledningen till att Rising på detta sätt försträckte
Schotte pengar är dels den vänskap som med tiden uppstått mellan
Rising och Schotte, dels ock det förhållandet att Rising anser sig stå i
tacksamhetsskuld till Schotte för det denne underrättade Rising om den lediga
tjänsten på underhållssektionen och animerade Rising att söka tjänsten.
Rising har alltsedan den ifrågavarande tjänstetillsättningen känt ett behov
av att visa Schotte sin tacksamhet för det Schotte sålunda gjort honom uppmärksam
på den lediga tjänsten och uppmanat honom att söka den. Rising
hade nämligen under sin tjänstgöring på byggnadsbyråns arkitektkontor
ingen kontakt med tjänstemännen på befästningsbyråns underhållssektion

och håller det för osannolikt att han utan anvisning från Schottes sida skulle
ha observerat att det där fanns en ledig tjänst för en kostnadsberäknare.
Rising visste tillika att Schotte till följd av bland annat sjukdom inom familjen
hade stora ekonomiska svårigheter, och Rising har vid flera tillfällen
önskat att han i ekonomiskt avseende haft det så gott ställt att han kunnat
hjälpa Schotte med en större summa än de förekommande små försträckningarna.
Då Rising på hösten 1957 av Magnusson-Bowring erhöll omkring
2 000 kronor för utförandet av arbetet med de ifrågavarande entreprenadhandlingarna,
tänkte Rising att han då fått möjlighet att — såsom han tidigare
så många gånger önskat — kunna hjälpa Schotte med ett något större
penningbelopp. Rising beslöt därför att till Schotte såsom gåva överlämna
300 kronor av de pengar han erhållit från Magnusson-Bowring. Han
uppsökte i anledning därav Schotte å dennes tjänsterum — det föll sig helt
naturligt då han passerade rummet — och omtalade för Schotte att han från
Magnusson-Bowring fått arvodet för upprättandet av entreprenadhandlingarna.
Rising lade tre hundrakronorssedlar, som han vid inträdet hållit i ena
handen, på Schottes skrivbord samtidigt som han yttrade: »Ta dom här nu.»
Schotte gjorde emellertid invändningar och förklarade att han inte skulle ha
några pengar. Rising yttrade då något om att Schotte skulle ha pengarna
som tack för att Schotte hjälpt honom att komma till befästningsbyrån och
tilläde därefter ungefär följande: »Ta dom som ett lån om du så vill, om du
inte vill ha dom till skänks.» Något tal om att beloppet skulle utgöra gottgörelse
för det Schotte lämnat Rising uppdraget att upprätta entreprenadhandlingarna
var det inte. Schotte tog därefter hand om pengarna; men det
är möjligt — Rising kan numera inte erinra sig allt vad som förekommit —
att Schotte fortsatte att protestera. Då Rising strax därpå avlägsnade sig,
hade Rising den uppfattningen att Schotte ville betrakta pengarna som en
försträckning. Schotte har emellerid inte återbetalat pengarna, och det har
heller aldrig därefter mellan Rising och Schotte varit tal om någon återbetalning
av beloppet. Det är Risings uppfattning att han — därest han utan
Schottes medverkan, exempelvis genom arv, skulle ha kommit i besittning
av en så stor summa pengar som 2 000 kronor — väl skulle ha försträckt
Schotte 300 kronor under förutsättning att Schotte begärt att få låna en sådan
summa, men att Rising i så fall inte skulle ha uppsökt Schotte och erbjudit
honom ett lån. Huruvida transaktionen skett i form av lån eller som
gåva saknar för övrigt enligt Risings mening reell betydelse. Att vid den
ifrågavarande tidpunkten försträcka Schotte en så stor summa skulle
nämligen ha varit detsamma som att lämna beloppet som gåva till Schotte
enär Schotte, oavsett vilka utfästelser han gjorde, på grund av sin dåliga
ekonomi knappast skulle ha kunnat betala tillbaka pengarna.

Schotte: Han påbörjade sin tjänstgöring vid fortifikationsförvaltningen vid
verkets tillkomst den 1 maj 1948 med placering som detaljchef inom befästningsbyråns
underhålls- och nyanläggningssektion. Denna befattning innehade
Schotte till den 31 mars 1953. Under tiden den 1 maj 1950—den31 december 1951
tjänstgjorde Schotte som tillförordnad sektionschef. Den 1 april 1951 blev en.

befattning som kostnadsberäknare ledig på Schottes detalj. Denna befattning,
vilken utannonserades som en ingenjör stjänst med bland annat kostnadsberäkningsuppgifter,
tillträddes av Rising, som kom från byggnadsbyråns arkitekt-
och konstruktionssektion (arkitektkontoret), där Rising haft en liknande
befattning. Schotte och Rising kände varandra väl redan innan Rising kom
till befästningsbyråns underhållssektion, enär båda verkar inom vissa idrottsrörelser
och därigenom erhållit kontakt. Omständigheterna vid Risings tillträde
av befattningen som kostnadsberäknare på befästningsbyråns underiiållssektion
var följande. Då år 1951 en befattning för en driven kostnadsberäknare
blev ledigförklarad inom underhållssektionen föll det sig naturligt
att Schotte, som kände till att Rising var skicklig i fråga om sådana
arbetsuppgifter, föreslog Rising att denne skulle söka befattningen. Schotte
lovade därjämte att »lägga ett gott ord» för Rising. Tillsättningen av den
ifrågavarande befattningen handhades av förvaltningens administrativa byrå.
Schotte fick emellertid, i egenskap av tillförordnad sektionschef, ansökningshandlingarna
på remiss. Bland remisshandlingarna ingick även en
tablå över de sökande, och Schotte fick i uppdrag att verkställa en bedömning
av de sökande och å tablån angiva i vilken ordning han ansåg dessa
böra ifrågakomma till befattningen. Schotte gjorde en dylik bedömning
och satte därvid Rising i första förslagsrummet, enär han ansåg att denne
hade de bästa meriterna. Därjämte föredrog Schotte tillsättningsärendet för
chefen för befästningsbyrån, dåvarande översten Magnell. Vid denna föredragning
förordade Schotte Rising ytterligare och förklarade för Magnell
att han kände Rising väl. Schotte framhöll tillika att Rising erhållit
goda vitsord från sina dittillsvarande chefer. Schotte vill även minnas
att dessutom någon befattningshavare vid administrativa byrån ringde
Schotte och ville ha vissa kompletterande upplysningar beträffande Rising
innan tillsättningsärendet föredrogs för verkschefen. Under handläggningen
av tillsättningsärendet förekom det vid några tillfällen att Rising förfrågade
sig hos Schotte om »hur det gick». Rising erhöll därvid beskedet att
Schotte förordat Rising till tjänsten. I samband därmed uttalade Rising sin
glädje och tacksamhet mot Schotte över möjligheten att få komma till befästningsbyrån,
enär han inte trivdes på sin dittillsvarande arbetsplats. Till
Risings önskan att erhålla befattningen bidrog enligt Schottes uppfattning
även det förhållandet, att tjänsten på underhållssektionen var placerad två
lönegrader högre än den tjänst Rising innehade på arkitektkontoret. Redan
innan Rising till Schotte överlämnade det ifrågavarande beloppet å 300 kronor
hade Schotte vid olika tillfällen av Rising erhållit mindre, kortfristiga
handlån. Det hade rört sig om högst några tior vid varje tillfälle. Det har för
övrigt även förekommit att Schotte lämnat Rising liknande försträckningar.
Någon tid innan det omförmälda entreprenaduppdraget var slutfört, troligen
sommaren 1957, uppsökte Schotte Rising, som kände till att Schotte hade
stora ekonomiska svårigheter till följd av bland annat hustruns sjukdom,
och bad Rising om ett handlån på 50 kronor eller möjligen ett något större
belopp. Rising svarade att han för tillfället inte hade några möjligheter att

försträcka Schotte pengar. Det var därefter inte tal om några försträckningar
förrän Rising vid något tillfälle på hösten 1957 kom in på Schottes tjänsterum
och omtalade att han genom Magnusson-Bowring erhållit betalning för
utförandet av uppdraget med upprättande av entreprenadhandlmgar. Schotte
vill minnas att Rising tog upp 300 kronor och yttrade något om att »det
här skall du få av mig för jag vet att du har det besvärligt». I anslutning till
detta yttrande förklarade Rising också att Schotte gjort honom en stor
tjänst genom att medverka till att Rising erhöll den befattning han innehade
på underhållssektionen och att Rising, då han erhållit möjligheter därtill,
ville visa sin erkänsla. Schotte avvisade emellertid bestämt Risings erbjudande
och förklarade att han inte ville taga emot några pengar av Rising.
Schotte tyckte att erbjudandet var obehagligt, enär det kunde sammankopplas
med det uppdrag att upprätta entreprenadhandlingar, som Schotte lämnat
Rising. Schotte vill minnas att han även framhöll detta för Rising men
att denne därvid förklarade att pengarna inte alls utgjorde någon ersättning
för det Rising erhållit det berörda uppdraget. Rising vidhöll också
sitt erbjudande och Schotte tillkännagav då att han skulle ta emot pengarna
men under förutsättning att han fick betrakta dem som ett lån och senare
betala tillbaka beloppet. Schotte har emellertid på grund av bristande förmåga
inte kunnat återbetala pengarna. Frågan om återbetalning har dock
senare vid några tillfällen varit på tal mellan Schotte och Rising, men Rising
har då förklarat att det inte brådskar med återbetalningen. Det är fortfarande
Schottes avsikt att återbetala lånet och han tror att möjlighet därtill
skall yppa sig så snart han till fullo amorterat ett banklån som numera är i
det närmaste slutbetalt. — I fråga om sin behörighet att den 10 september
1957 beordra utanordningar framhöll Schotte: Redan när han den 10 oktober
1955 placerades såsom förste byråingenjör vid beredskapskontoret fick
han besked av Magnell, att han hade samma befogenheter som sin företrädare,
Hemgren, och skulle handlägga ärendena på samma grunder som
denne tidigare gjort. Schotte kände då ej till att Hemgren erhållit personligt
bemyndigande i fråga om rätten att besluta om utanordning. Så småningom
tog en revisor inom förvaltningen upp frågan om ej särskilt bemyndigande
borde givas åt Schotte, varvid Schotte genast föranstaltade därom. Med anledning
härav tillkom beslutet den 15 november 1957.

Teden uppgav: Han är Risings chef sedan år 1952. Rising är skötsam,
pålitlig och energisk och har på grund av sin mångåriga tjänstgöring inom
fortifikationsförvaltningen erhållit stor person-, sak- och lokalkännedom
beträffande dess verksamhet och därför varit till stor nytta inom den sektion
— befästningsbyråns undcrhållssektion — där han tjänstgör. Det ifragavarande
uppdraget har Teden inte känt till förrän han en dag fick se
några ritningar som cj avsåg sektionens arbeten. På fråga av Teden förklarade
Rising att han privat handhade vissa ärenden för beredskapskontoret.
Teden nämnde då, cflcr vad han vill minnas, att om beredskapskontoret
kan giva ett sådant uppdrag så lägger han sig inte i det. Möjligen frågade
han Rising, om denne skulle få ersättning för detta arbete, och i vart fall

framstod det som naturligt för Teden att ersättning skulle utgå. Härefter
berördes ej dessa förhållanden mellan Teden och Rising förrän i samband
med förundersökningen. Såvitt Teden kan förstå har Rising inte utfört uppdraget
på arbetstid. Rising bär i tjänsten omfattande arbetsbörda och fullgör
i stor utsträckning arbete på övertid, för vilken han ej erhåller kompensation.
Det är dock inte uteslutet att Rising kan ha arbetat med uppdraget
under tjänstetid, enär Teden saknar möjlighet kontrollera varje tjänstemans
göranden.

Sedan militieombudsmannen hos fortifikationsförvaltningen anhållit om
yttrande i vissa angivna hänseenden, anförde förvaltningen i en den 10
juni 1960 dagtecknad skrivelse: På grund av fortifikationsförvaltningens
fluktuerande arbetsvolym ingår det i ämbetsverkets normala rutin —- nu
liksom vid den i ärendet aktuella tidpunkten — att vid behov utomstående
konsulter anlitas för projekteringsarbeten och dylikt. Vidkommande det nu
aktuella arbetet är först att konstatera att beredskapskontoret icke förfogade
över någon egen personal för arbeten av ifrågavarande slag utan var
hänvisat att för sådana ändamål anlita biträde av sakkunnig personal inom
andra avdelningar inom verket. De avdelningar, som härvid kunde komma
i fråga, var enligt verkets dåvarande organisation befästningsbyrån och byggnadsbyrån.
Chefen för beredskapskontoret, som tillika var chef för befästningsbyrån,
hade sålunda haft möjlighet att antingen själv uppdraga sådant
arbete åt någon inom befästningsbyrån eller ock, genom hänvändelse till
verkschefen eller chefen för byggnad sbyrån, utverka biträde från sistnämnda
byrå. Enligt ämbetsverkets rutin kan även tjänstemän på sektionschefsplanet
direkt begära och utlova sådant biträde beträffande arbeten av måttlig
omfattning. I ärendet har uppgivits, att Schotte, innan han beslöt uppdraga
arbetet åt Rising, hänvänt sig till befästningsbyråns konstruktionssektion
för att erhålla biträde med arbetet men därvid erhållit nekande
besked. Ämnetsverket har icke anledning att draga denna uppgift i tvivelsmål.
Möjligen kan göras gällande, att Schotte i detta läge bort vända sig till
någon av de övriga sektioner inom befästningsbyrån, som förfogade över
erforderlig sakkunskap, eller till byggnadsbyrån. Med hänsyn till det kända
förhållandet att samtliga ifragavarande avdelningar var hårt belastade med
arbetsuppgifter synes det emellertid kunna anses förklarligt att så ej skett.
Någon omständighet, som eljest gjort det olämpligt att arbetet utfördes inom
fortifikationsförvaltningen, synes icke ha förelegat. Ombyggnaden av Korsnäsförrådet
synes icke i och för sig ha varit mera brådskande än andra liknande
ärenden. Därest arbetet befunnits böra utföras inom fortifikationsforvaltningen
synes det icke uteslutet att detsamma kunnat komma att uppdragas
åt befästningsbyråns underhålls- och nyanläggningssektion —- den
sektion där Rising tjänstgör. I sådant fall skulle det ha ålegat Rising, som
otvivelaktigt har härför erforderlig kompetens, att utföra arbetet i tjänsten,
om han blivit därom anmodad av överordnad. Däremot måste det anses
osannolikt att Rising verkligen skulle ha blivit anmodad att utföra arbetet.
Han hade nämligen vid den ifrågavarande tiden full sysselsättning, även

på övertid i viss utsträckning, med uppgifter av helt annat slag, såsom kontroll
räkningsgranskning och administrativt arbete. Med största sannolikhet
skulle uppdraget ha lämnats till någon av de tjänstemän å sektionen, som

normalt sysslar med sådant arbete. ..... . „ ,,

Rising har under förundersökningen framlagt en uppställning, innefattande
en i ett flertal poster specificerad efterhandsuppskattnmg av det anta
timmar som åtgått för utförandet av uppdraget; denna uppställning utvisade
en för sådant ändamål använd tid av sammanlagt 102 timmar 1 anslutning
härtill har Rising beräknat sitt arvode till (102 x l^65-) J 69»
kronor 30 öre jämte traktamenten, 45 kronor, och av honom till medhjälpare
utgiven ersättning för renritningsarbeten och kontroll av konstruktionsberäkningar,
300 kronor, således tillhopa 2 043 kronor 30 öre.

Sedan handlingarna i ärendet överlämnats till byggnadsstyrelsen för
granskning av det för uppdraget utgivna arvodets skälighet, anfördes i en
den 22 juni 1960 inom styrelsen upprättad promemoria angående arvode
beträffande baracker m. m. i Korsnäs; Mot den uppgivna arbetstiden 10
timmar - finns icke något att erinra. Det ligger, för ett uppdrag av denna
omfattning, snarare under än över normaltiden. Arvodets storlek har aven
granskats på grundval av Svenska arkitekters riksförbunds (SAR) taxa av
år 1954 som är tillämplig på ombyggnadsarbeten — den enda möjliga normen
för arvodesberäkningen i detta fall om man bortser från sjalvkos nadsprincipen.
På det sålunda efter lägsta klass och grupp i taxan framraknade
beloppet har taxeenligt lagts ombyggnadstillägget, 30 procent. Då arbetet
omfattat endast entreprenadhandlingar, har det i enlighet harmed framrälmade
arvodet reducerats med 50 procent. Det belopp som då framkommit
uppgår till i runt tal 3 600 kronor. Härvid är dock att marka att SAR:s taxa
ej inkluderar erforderligt konstruktionsarbete, vilket sålunda skulle komma
att öka arvodets storlek. Konstruktionsarbete ingår i viss omfattning i de
ingivna handlingarna.

Efter det Schotte beretts tillfälle taga del av utredningen och underrättats
om att han i förevarande del av ärendet misstänktes för tjanstemissbruk,
anförde Schotte i till militieombudsmannen inkomna skrifter: Schotte
kan icke finna att hans åtgärder med avseende å den ifrågavarande rakningen
inneburit missbruk av tjänsteställning till förfång för det allmänna.
Härvidlag är att beakta bland annat att hans förfarande att anlita Rising i
stället för att uppdraga arbetet åt någon person utom verket faktiskt medfört
en inbesparing för det allmänna. Då förfång för det allmänna icke
uppkommit, synes förfarandet på sin höjd kunna medföra ansvar för tjänstefel.
Då Schotte lämnade Rising det ifrågavarande uppdraget, var Rising placerad
i dåvarande lönegrad Ce 23, vilken icke berättigade Rising till övertidsersättning.
Detta kände emellertid Schotte icke till. Schotte utgick från
att Rising liksom tidigare var placerad i lönegrad Ce 22, som berättigade till
övertidsersättning. Då Rising erhöll uppdraget, trodde Schotte således att
Rising skulle kunna få gottgörelse för arbetet därmed i form av övertidsersättning.
Först då uppdraget var i det närmaste slutfört erfor Schotte att

detta var möjligt. Därest Schotte från början varit medveten om att
Rising inte kunde erhålla övertidsersättning, skulle uppenbarligen Schotte
i eget intresse ha ordnat ersättningsfrågan i ett tidigare skede. Rising vägrade
utlämna entreprenadhandlingarna, därest han icke fick ersättning för
arbetet. Schotte hade då ingen annan möjlighet än att anlita en konsult.
Därvid hade Schotte att välja mellan att låta konsulten utföra uppdraget
på nytt eller låta honom utnyttja det arbete som Rising redan nedlagt. Då
det senare alternativet ställde sig billigare för det allmänna och saken var
brådskande, valde Schotte i det allmännas intresse detta alternativ. Förfarandet
är uppenbarligen att anse såsom analogt med vad som skett om
uppdraget redan från början lämnats till Magnusson-Bowring och denne anlitat
Rising för arbetets utförande.

Militieombudsmannen anförde i åtalsinstruktionen följande.

I ärendet är upplyst, att Schotte bland annat under åren 1956 och 1957
såsom tillförordnad förste byråingenjör tjänstgjorde vid fortifikationsförvaltningens
beredskapskontor och i denna egenskap tillika var souschef för
kontoret samt att Rising under samma tid såsom byråingenjör tjänstgjorde
å befästningsbyråns underhålls- och nyanläggningssektion.

Av utredningen framgår vidare, att under år 1956 fråga uppkom om utökning
av BRB-förrådet i Korsnäs och i samband därmed ombyggnad av
dar befintliga förrådsutrymmen samt att Schotte i anslutning härtill uppdrog
åt Rising att mot särskild ersättning upprätta fullständiga entreprenadhandlingar
beträffande ny- och ombyggnaden, vilket uppdrag Rising
atog sig och sedermera utförde.

I den före den 1 juli 1959 gällande instruktionen den 16 april 1948 för
fortifikationsförvaltningen stadgades i 6 § 2. att i fall, då för ett ärendes
behandling speciell sakkunskap erfordrades och behovet därav icke lämpligen
kunde tillgodoses genom samarbete med annat ämbetsverk eller militär
myndighet, förvaltningen ägde anlita biträde av särskild sakkunnig.
Stadgandet lär närmast böra tolkas så, att anlitande av särskild sakkunnig
avsågs kunna ske allenast då erforderlig sakkunskap ej fanns företrädd
hos förvaltningen. Emellertid giver förvaltningens yttrande den 10 juni
1960 vid handen att det — liksom nu är förhållandet — före den 1 juli
1959 ingick i fortifikationsförvaltningens normala rutin att vid behov anlita
utomstående konsulter för projekteringsarbeten och dylikt, oaktat
sakkunskap i dessa hänseenden fanns hos förvaltningen. Denna praxis,
föranledd av verkets fluktuerande arbetsvolym, synes vara godtagen i nu
gällande instruktion den 24 april 1959, enligt vilken förvaltningen äger, då

^nnes erforderligt för utredning av förekommande ärenden och medel
därför är tillgängliga, anlita experter och sakkunniga, som icke är anställda
hos verket.

Tydligt är att anlitande av särskild sakkunnig, då erforderlig sakkunskap
fanns inom verket, kunde ske endast om ärendet ej tålde uppskov och
sakkunnig inom verket ej disponerades inom rimlig tid. Vad i dessa hän -

seenden framkommit vid utredningen giver väl anledning till antagande,
att biträde med entreprenadhandlingarnas upprättande ej kunnat genast
lämnas inom förvaltningen vid tiden för Schottes begäran därom. Å andra
sidan har Schotte själv uppgivit, att för förrådets utökning krävdes Kungl.
Maj :ts beslut om visst markinköp, ett beslut som av Kungl. Maj :t fattades
först i mitten av år 1957. Härav synes kunna dragas slutsatsen, att ärendet
ej var av den art att utredningen var brådskande. Schottes åtgärd att
vända sig till särskild sakkunnig är därför ägnad att ingiva betänkligheter.
Med hänsyn till att säker utredning icke kunnat åvägabringas om möjligheterna
för förvaltningens ifrågakommande sektioner att sedermera biträda
med handlingarnas upprättande torde åtgärden dock icke i och för
sig vara av beskaffenhet att föranleda ansvar för Schotte.

Det måste anses ligga i sakens natur, att den som inom verket företräder
den för ett ärendes utredning nödiga sakkunskapen, är förhindrad att i
samma ärende åtaga sig uppdrag såsom särskild sakkunnig åt verket. Vad
angår nu förevarande fall har det vid utredningen icke kunnat klarläggas,
huruvida Schotte och Rising insåg detta redan vid tiden för uppdragets
lämnande. Klart är emellertid att de senast i samband med uppdragets slutförande
vunnit full insikt därom samt om det förhållandet att för Rising
icke förelåg möjlighet att författningsenligt i någon form få gottgörelse av
verket för arbetet med uppdraget, och de har vidgått, att de efter vunnen
sådan insikt på hösten 1957 beslutade anlita bulvan för utställande av arvodesräkningen
beträffande arbetet med handlingarna. Av deras uppgifter
och Magnusson-Bowrings utsaga framgår vidare, att Magnusson-Bowring
— den 9 september 1957 —- på Risings begäran i eget namn utfärdade
arvodesräkning å det belopp Rising ämnade tillgodogöra sig jämte tillägg
för den skatt som beräknades bliva påförd Magnusson-Bowring i anledning
av att denne stod som utställare av räkningen. Härjämte är utrett att
Schotte påföljande dag attesterade räkningen, som slutligen kom att lyda
å 3 650 kronor, och beordrade utanordning av beloppet, att sedan detta någon
dag därefter utbetalats till Magnusson-Bowring denne därav behöll
1 650 kronor och lämnade återstoden, 2 000 kronor, till Rising, samt att
Rising av det till honom utbetalade beloppet samma dag som han mottog
pengarna till Schotte överlämnade 300 kronor.

I betraktande av förvaltningens uttalanden rörande osannolikheten av
att Rising skulle ha blivit anmodad att i tjänsten utföra arbetet med entreprenadhandlingarna
och Tedcns uppgifter angående omfattningen av Risings
åligganden i tjänsten vill jag icke göra gällande att Rising varit skyldig
åtaga sig alt utan ersättning utföra arbetet för förvaltningens räkning.
Ej heller giver utredningen stöd för påstående att anlitandet av Rising såsom
sakkunnig åsamkat förvaltningen större kostnader än vad som skulle
ha blivit fallet om uppdraget lämnats en utom verket stående sakkunnig.

Såsom anförts erhöll Schotte först den 15 november 1957 behörighet att
beordra utanordning från beredskapskontorets anslagstitlar. Genom att besluta
om utanordningen till Magnusson-Bowring har Schotte således över -

skridit sin behörighet. Med hänsyn till vad härutinnan förekommit i ärendet
finner jag dock att Schotte icke bör lastas för vad sålunda förelupit.

I den uppkomna situationen har emellertid Schotte, i stället för att anmäla
förhållandet till verksledningen, genom att anlita Magnusson-Bowring
som bulvan vidtagit åtgärder för att utan verksledningens vetskap bereda
Rising gottgörelse för arbetet med entreprenadhandlingarna. Härigenom
och genom att falskeligen attestera den av Magnusson-Bowring utställda
räkningen och beordra utanordning till denne har Schotte missbrukat sin
ställning till förfång för det allmänna. Ett sådant förfarande som del här
ifrågakomna måste anses ha medfört förfång redan därigenom att det skydd
som från det allmännas sida anordnats gentemot användandet av falska
räkenskapshandlingar blivit kränkt. Det torde härvidlag beträffande förevarande
fall vara tillfyllest att framhålla hurusom en till sitt innehåll oriktig
räkning, försedd med en likaledes oriktig attest, icke kan i enlighet
med vad som avsetts med en i behörig ordning tillkommen räkning vara
tjänlig såsom underlag för förekommande revisioner, ävensom att utfärdandet
av den missvisande handlingen jämväl givit upphov till avsiktligt
vidtagna och för skattemyndigheterna icke kontrollerbara avvikelser från
ett till de verkliga förhållandena anslutet beskattningsförfarande.

Schotte har följaktligen ådragit sig ansvar för tjänstemissbruk.

Rising har genom sina åtgärder i samband med räkningens utställande
och utbetalningen av arvodet medverkat till Schottes gärning och därigenom
ådragit sig ansvar för medhjälp till tjänstemissbruk.

Av Risings och Schottes egna uppgifter ävensom av utredningen i övrigt
framgår att det förut omförmälda beloppet å 300 kronor av Rising överlämnades
till Schotte i första hand med anledning av att Schotte, vilken i
samband med tillsättandet av den av Rising nu innehavda befattningen hos
fortifikationsförvaltningen biträdde vid handläggningen av tillsättningsärendet,
därvid verkat för att Rising skulle få befattningen i fråga genom
att förorda Rising därtill.

Av utredningen framgår vidare att beloppet utgjorde en del av det arvode
som Rising erhållit för upprättandet av entreprenadhandlingarna samt
att Schotte vid mottagandet av beloppet var medveten därom. Rising har
som en avgörande orsak till att han själv uppsökte Schotte och utan begäran
från Schottes sida erbjöd denne det ifrågavarande beloppet angivit att
han genom Schottes medverkan kommit i tillfälle att förtjäna och uppbära
det omförmälda arvodesbeloppet å 2 000 kronor. Med hänsyn särskilt
till nu angivna omständigheter måste förutsättas att en bidragande orsak
till att Rising överlämnade beloppet å 300 kronor till Schotte var att Schotte
åt Rising uppdragit att upprätta entreprenadhandlingarna och medverkat
till att Rising erhöll gottgörelse för arbetet därmed.

Enligt vad Rising själv uppgivit var det Risings avsikt att Schotte skulle
erhålla beloppet å 300 kronor som gåva och Schotte har vitsordat att han,
då Rising erbjöd honom beloppet, uppfattade erbjudandet så att Rising
icke krävde återbetalning men har tillagt att han mottog beloppet under

tillkännagivande att han ville betrakta pengarna som ett lån. Med hänsyn
till vad Rising uppgivit därom att det till följd av Schottes ekonomiska förhållanden
saknade betydelse om överlämnandet skedde i form av gåva eller
lån samt med beaktande av vad som upplysts angående Schottes dåliga
ekonomi, måste det hållas för visst att varken Rising eller Schotte räknade
med att någon återbetalningsskyldighet skulle göras gällande mot Schotte.
Beloppet måste således ha varit att anse såsom gåva och har utgjort en otillbörlig
belöning för åtgärder som Schotte vidtagit i tjänsten. Även om beloppet
skulle kunna betraktas som ett lån har i allt fall Schotte härigenom
beretts en förmån, som med hänsyn till föreliggande förhållanden utgjort
en i nyss angiven mening otillbörlig belöning. Rising och Schotte har förty
gjort sig skyldiga, Rising till bestickning och Schotte till tagande av muta.

I enlighet med det anförda skall Schotte och Rising ställas under åtal vid
Stockholms rådhusrätt med yrkande om ansvar, å Schotte jämlikt 25 kap.

1 § strafflagen för tjänstemissbruk och jämlikt 25 kap. 2 § samma lag för
tagande av muta samt å Rising jämlikt 3 kap. 4 § och 25 kap. 1 § strafflagen
för medhjälp till tjänstemissbruk och jämlikt 10 kap. 6 § samma lag för
bestickning.

Då fråga torde kunna uppkomma huruvida Schottes tecknande av attesten
å den av Magnusson-Bowring utställda räkningen skall medföra särskilt
ansvar för osant intygande jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen skall med
anledning av vad som förekommit beträffande räkningen i andra hand yrkas
ansvar, å Schotte för tjänstemissbruk för hans åtgärder med avseende
å räkningens tillkomst och beordrandet av utbetalning av räkningsbeloppet
och för osant intygande för hans tecknande av attesten å räkningen
samt å Rising för medhjälp till dessa Schottes brott.

Beträffande Schotte skall yrkas, att beloppet å 300 kronor skall jämlikt

2 kap. 16 § strafflagen förklaras förverkat till kronan.

Militieombudsmannen anmärkte slutligen i förevarande sammanhang att
en avskrift av åtalsinstruktionen skulle överlämnas till vederbörande allmänne
åklagare för prövning av Magnusson-Bowrings här ovan omförmälda
åtgöranden.

I Wendels skrift anfördes vidare bland annat: För uppförande av förrådsbyggnaderna
i Korsnäs infordrades anbud från ett antal byggmästare.
Sedan avgivna anbud i vissa hänseenden kompletterats och slutgiltig anbudsförteckning
upprättats, överlämnades ärendet till vederbörande försvarsområdesbefälhavare
för antagande av entreprenör. Till försvarsområdesbefälhavaren
utanordnades sedermera medel för byggnationen enligt i
det följande närmare angivna anvisningssedlar.

Av den inom fortifikationsförvaltningen verkställda utredningen framgår
i detta hänseende: Jämlikt föredragningslista (verkslista) den 22 september
1956, nr 4 BK/56, beslutade förvaltningen dels att 43 baracker skulle upp -

handlas för BRB:s räkning, dels ock att 700 000 kronor fick tagas i anspråk
från anslagstiteln 65911 för ifrågavarande upphandling samt för uppmontering
och förrådsuppläggning av barackerna. Av sålunda disponerat belopp
anvisade Schotte till försvarsområdesbefälhavaren enligt särskilda anvisningssedlar
tillhopa 194 150 kronor, nämligen 50 000 kronor den 19 september
1957, 9 150 kronor den 14 oktober samma år, 50 000 kronor den 2
januari 1958, lika stort belopp den 11 april 1958 samt 35 000 kronor den
14 juni 1958.

Vid förundersökningen hördes i denna del bland andra Lidström och
Schotte. Vid protokollet över förundersökningen fogades därjämte avskrifter
eller fotokopior av vissa handlingar, som nedan närmare redovisas.

Enligt föredragningslistan den 22 september 1956 har Magnell i uppgiven
egenskap av tjänstförrättande chef för ämbetsverket och efter föredragning
av Schotte dels beslutat om upphandling av 43 baracker att uppsättas
eller förrådsuppläggas vid BRB-förråden genom beredskapskontorets
försorg, dels ock för inköp, uppmontering och förrådsuppläggning disponerat
700 000 kronor å titeln 65911. Enligt en den 15 november 1956 dagtecknad
föredragningslista, betecknad nr E 97 Kutr, har Lidström, likaledes
i uppgiven egenskap av tjänstförrättande chef för ämbetsverket, beslutat
om upphandling av de berörda barackerna för belopp å tillhopa 526 267
kronor.

Genom kungl. brev den 5 juli 1957 godkände Kungl. Maj :t ett av förvaltningen
tecknat kontrakt rörande förvärv av viss mark för utbyggnad av
förrådet i Korsnäs samt bemyndigade förvaltningen att för bestridande av
kostnader för markförvärvet anlita vissa till verkets förfogande stående
medel.

I skrivelse den 2 september 1957 inbjöd Schotte »på fortifikationsförvaltningens
vägnar» vissa byggmästare att inkomma med anbud på uppförande
av ett plåtförråd och åtta baracker m. in. vid BRB-förrådet i Korsnäs i
enlighet med vid skrivelsen fogade handlingar. Sistnämnda handlingar utgjordes
huvudsakligen av de förut omförmälda, av Rising upprättade handlingarna.

Enligt en i upphandlingsärende nr 2/57 upprättad anbudsförteckning,
avseende de planerade arbetena i Korsnäs, inkom anbud från tre byggmästare.
Det lägsta anbudet slutade å en kostnad om 111 665 kronor.

I skrivelse den 19 september 1957 anmodade Schotte i uppgiven egenskap
av tjänstförrättande chef för beredskapskontoret försvarsområdesbefälhavaren
att bland annat utföra i översända programhandlingar angivna arbeten
i Korsnäs och att antaga entreprenör enligt vid skrivelsen fogad anbudsförteckning.
Enligt samma skrivelse ställdes ett belopp av 50 000 kronor till
förfogande för arbetenas påbörjande att redovisas på titeln 65911. Vidare
angavs, att ytterligare medel komme att anvisas sedan de slutgiltiga kostnaderna
för byggnationen fastställts. Skrivelsen var undertecknad »enligt
fortifikationsförvaltningens beslut».

Samtliga utanordningar enligt ovan angivna anvisningssedlar har skett

från titeln 65911. Anvisningarna den 19 september 1957 och den 2 januari
1958 avser enligt sin ordalydelse uppsättning av baracker m. m. i Korsnäs
enligt föredragningslistan nr 4 BK/56 och skrivelsen den 19 september
1957 samt är underskrivna »enligt fortifikationsförvaltningens beslut» av
Schotte såsom tjänstförrättande chef för beredskapskontoret. Anvisningssedeln
den 14 oktober 1957 är undertecknad av Schotte — utan att däri angivits
i vilken egenskap han handlade — samt avser linjebyggnad för ytterbelysning
vid BRB-förrådet i Korsnäs. Anvisningssedeln den 11 april 1958,
undertecknad av Schotte såsom tjänstförrättande chef för beredskapskontoret,
avser uppmontering av BRB-baracker utan att hänvisning skett till
något förvaltningens beslut. Anvisningssedeln den 14 juni 1958 avser iordningställande
av BRB-förrådet i Korsnäs enligt föredragningslistan nr 4
»BRB/56» (BK 56) och är undertecknad »enligt fortifikationsförvaltningens
beslut» av Schotte såsom tjänstförrättande chef för beredskapskontoret.

Vid förhören under förundersökningen framkom bland annat följande.

Lidström framhöll till en början, att det icke klart framgick av instruktionen
för fortifikationsförvaltningen, vem som hade att uppehålla Lidströms
tjänst som chef för beredskapskontoret, när Lidström av en eller
annan orsak icke var i tjänst där. Enligt Lidströms åsikt skulle i sådant
fall hans närmaste man på beredskapskontoret uppehålla tjänsten. Lidström
påpekade dock, att även den åsikten var företrädd inom verket att
Lidströms närmaste man på befästningsbyrån vid förfall för Lidström hade
att uppehålla dennes tjänst såväl å befästningsbyrån som å beredskapskontoret.

Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda förordnande för Lidström den 21 september
1956 är av i huvudsak följande lydelse: Kungl. Maj:t finner gott
förordna utnämnde chefen för fortifikationskåren, översten E. J. A. Lidström
att från och med den 1 oktober 1956 tills vidare vara chef för fortifikationsförvaltningens
beredskapskontor.

Lidström androg vidare: Han känner till beslutet den 22 september 1956
och vitsordar sin medverkan vid beslutet om upphandling av barackerna.
Byggnationen i Korsnäs grundar sig på ett beslut i förvaltningen, enligt vilket
i Korsnäs skulle uppföras förråd för BRB. Lidström fick kännedom om
beslutet möjligen 1957 men i allt fall 1958, då han inspekterade förrådet.
Han känner ej till vem som fattat beslutet. Beslutet att igångsätta byggnationen
fattades sannolikt av Schotte. Lidström har i varje fall ej fattat beslut
därom. Schotte torde ha fattat sitt beslut på beredskapskontorels uppdrag.
Såsom förste byråingenjör på beredskapskontoret kunde Schotte besluta
om förberedelser till byggnationen; sådana beslut ingår i ärendets
förberedande handläggning. Han ägde således att infordra anbud och öppna
dessa. Om entreprenaden rörde sig om belopp inom hans ekonomiska
befogenhet, hade han också rätt att antaga entreprenör. Denna rätt hade
han följaktligen intill belopp å 50 000 kronor, när han tjänstgjorde som chef
för beredskapskontoret. Men när beloppet, såsom i föreliggande fall, översteg
50 000 kronor kunde han inte beordra igångsättning av arbetet. Ären -

det borde därför ha föredragits för verkschefen. Dylik föredragning skedde
av vederbörande byråchef eller vid dennes bortovaro av den som förrättade
hans tjänst. Lidström har ej föredragit berörda ärende och han känner
ej till att Schotte gjort sådan föredragning. Schotte föredrog ej heller ärendet
för Lidström, som emellertid vid något tillfälle av Schotte orienterades
om den pågående byggnationen. Lidström vill inte hålla för osannolikt att
han kände till skrivelsen den 19 september 1957, men han anser sig inte
ha såsom chef för beredskapskontoret haft anledning att fatta beslut i saken.
Beslutet den 19 september grundade sig primärt på upphandlingsbeslutet
ett år tidigare, men nu gällde det ett nytt beslut, nämligen att uppdraga
åt lokal myndighet att utföra ett arbete som dessutom översteg 50 000
kronor, varför ärendet skulle ha föredragits för verkschefen. I och för sig
är alltså Schottes åtgärd formellt felaktig, men det kan tänkas att Schotte,
i och med att han orienterat Lidström om åtgärden, ansett sig oförhindrad
att på egen hand ombesörja och själv underteckna skrivelsen. Frågan är
därför, om felaktigheten är endast av formell art eller om den är saklig.
Om Lidström erfarit att Schotte avlåtit skrivelsen och utanordnat medlen,
skulle han omedelbart ha tillkallat Schotte och begärt en ordentlig föredragning
av ärendet samt tagit hela ärendet i egna händer. Först vid en undersökning
på eftersommaren 1958 erfor Lidström storleken av utbetalningarna
för byggnationen i Korsnäs. Lidström informerade därefter verkets
chef om vad som förelupit. Schottes handlande i saken har knappast åsamkat
kronan skada. Sådana förrådsplatser som den vilken anordnades i
Korsnäs är av utomordentlig betydelse ur beredskapssynpunkt och berörda
förråd låg dessutom inom ett område som i övrigt saknar sådana förråd.

Vidkommande det sätt, på vilket skrivelsen den 19 september 1957 och
vissa av anvisningssedlarna undertecknats, uppgav Lidström: Ordalydelsen
»enligt fortifikationsförvaltningens beslut» innebär att ärendet föredragits
för närmast högre chef, således av sektionschef för byråchef eller
av byråchef för verkschefen. Om Schotte föredragit ärendet för högre chef
var det alltså riktigt att underteckna expeditionerna på angivet sätt.

Schotte uppgav: I Lidströms frånvaro tjänstgjorde den äldste av sektionscheferna
å befästningsbyrån som chef för denna byrå samt förste byråingenjören
å beredskapskontoret som chef för detta. Att en sådan ordning
är riktig framgår bland annat av fortifikationsförvaltningens organisation,
enligt vilken beredskapskontoret inte lydde under befästningsbyrån
utan direkt under generaldirektören. —- Frågan om ombyggnad av förrådet
i Korsnäs diskuterades troligen redan innan barackköpet kom på tal.
Schotte vill minnas att Magnell i samband med att underhållsplaner och
dylikt för BRB-förråden behandlades påpekade för Schotte, att något måste
göras åt Korsnäs, samt att Magnell sedermera uttalade, att man i första
hand skulle sätta igång med Korsnäsförrådet och därvid utnyttja medel
som disponerats för uppsättningen av de baracker, vilka skulle inköpas.
Schotte fick då i uppdrag att planlägga ombyggnaden av förrådet. Omfatt -

ningen av byggnationen diskuterades inte. Under planläggningsarbetet diskuterade
Schotle saken med Linnman, som sysslade med frågor om förrådsorganisationen.
Vid denna diskussion framkom, att till förrådet i Korsnäs
lämpligen borde anskaffas ett plåtförråd i likhet med vad som planlagts
för andra förråd, vilka avsågs att vara centralförråd. Schotte beslutade
sedan i egenskap av tjänstförrättande chef för BRB om omfattningen
av de arbeten som skulle utföras, upphandling samt arbetenas igångsättande.
Utöver uppsättande av baracker var det fråga om anordnande av plåtförrådet
för en kostnad av något över 20 000 kronor, en lastkaj, som kostade
ungefär 10 000 kronor, stängsel för en kostnad å omkring 10 000 kronor
samt omläggning av elektriska systemet å 4 000—5 000 kronor. Därtill
kom vissa kostnader för planering av området. Schotte anser sig såsom
chef för beredskapskontoret ha haft möjlighet och rättighet att fatta de berörda
besluten, eftersom disponerade belopp fanns tillgängliga för kostnadernas
täckande. I och med att ett belopp disponerats gällde ej längre de
tidigare omförmälda spärreglerna för fattande av beslut. Någon grund för
denna åsikt kan Schotte ej angiva, men en dylik praxis har i allt fall utvecklat
sig inom förvaltningen. I enlighet härmed beslutade Schotte — alltjämt
i egenskap av tjänstförrättande chef för beredskapskontoret — om utanordning
av medel erforderliga för byggnationen. Visserligen utanordnade
han därvid aldrig belopp över 50 000 kronor, men han anser att han ägt
befogenhet att på en gång utanordna belopp till täckande av hela byggnadskostnaden.
Troligen föresvävade honom dock spärreglerna, när han
fattade besluten om utanordningarna. Schotte föredrog inte vid något tillfälle
ärendet för Lidström. I oktober 1957 — således efter det arbetena påbörjats
— orienterade Schotte emellertid Lidström om att förrådet i Korsnäs
höll på att byggas ut. Vid orienteringen nämndes inte den slutliga kostnaden
eller storleken å medelsanvisningarna. Lidström fick säkerligen uppfattningen,
att det redan förelåg ett beslut, ty Schotte omtalade att pengar
för uppsättning av barackerna disponerats i samband med barackköpen
och att arbetena igångsatts på grund av sagda dispositionsbeslut. Ej heller
föredrog Schotte ärendet för verkschefen. Han kan ej förklara varför föredragning
för denne ej kom till stånd. Enligt föreskrifterna i instruktionen
är Schottes förfarande felaktigt, men med hänsyn till den praxis som i detta
hänseende råder inom förvaltningen är det försvarligt. Troligen har
Schotte jämväl ansett att detta ärende ej behövde föredragas för verkschefen,
enär beslut om disposition fattats den 22 september 1956. Numera vill
Schotte vidgå, att ett särskilt beslut borde ha fattats om underdisposition
av anslaget för förrådsbyggnationen i Korsnäs. Å andra sidan anser han
inte att han handlat oriktigt vid fattandet av berörda beslut, även om ärendet
kanske bort handläggas mer »rätlinjigt». Att så ej skedde berodde i
viss mån på tidsnöd. Vad gäller de särskilda anvisningarna avsåg Schotte
med formuleringen »enligt fortifikationsförvaltningens beslut» att hänvisa
till det tidigare beslutet den 22 september 1956. Anvisningssedeln den
11 april 1958 hänförde sig till uppförandet av plåtförrådet, lastbryggan

och en del av stängslet samt vissa andra anordningar, som ej ägde samband
med barackernas uppsättning. Medel för dessa ändamål skulle enligt
Schottes avsikt inte utgå ur disponerat belopp. Anvisningssedeln den 14
oktober 1957 utfärdade Schotte såsom tjänstförrättande chef för BRB. I
denna egenskap fattade han också beslutet om de å sedeln angivna arbetena.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 4 oktober 1960 hemställde militieombudsmannen
om verkets yttrande rörande, bland annat, frågan huruvida
bestämmelsen i 19 § 2. instruktionen för fortifikationsförvaltningen
kunde så tolkas, att chefen för beredskapskontoret eller förste byråingenjören
där ägt att, sedan förvaltningen beslutat disponera belopp överstigande
50 000 kronor för visst byggnadsändamål, inom ramen för det disponerade
beloppet avgöra byggnationens omfattning, infordra anbud å byggnationen
samt antaga entreprenör därför ävensom utanordna erforderliga
medel, vare sig beloppen utanordnats i ett sammanhang eller i mindre poster
inom ramen för byråchefs respektive förste byråingenjörens egen behörighet.

I yttrande den 18 oktober 1960 anförde riksräkenskapsverket — efter redogörelse
för omständigheterna i ärendet — bland annat: Enligt riksräkenskapsverkets
mening måste det beslut, som innefattades i skrivelsen den
19 september 1957 till försvarsområdesbefälhavaren, ävensom de i direkt
anslutning till detta beslut meddelade särskilda besluten om anvisande av
medel för de sålunda anbefallda åtgärdernas genomförande anses såsom
beslut i ett och samma ärende. Med hänsyn härtill och då de sammanlagda
kostnaderna för ifrågavarande arbeten överstigit 50 000 kronor har ärendet
i sin helhet bort föredragas för och avgöras av verkschefen.

Militieombudsmannen anförde i åtalsinstruktionen följande.

Av utredningen framgår följande: Den 22 september 1956 beslutade fortifikationsförvaltningen
att ett antal baracker skulle inköpas och ställas till
beredskapskontorets förfogande, att barackerna skulle uppsättas eller förrådsuppläggas
vid BRB-förråden genom beredskapskontorets försorg samt
att för inköp, uppmontering och förrådsuppläggning skulle disponeras
700 000 kronor å titeln 65911. I samband med beslutets fattande uppdrogs
åt Schotte att planlägga ombyggnad av förrådet i Korsnäs, där befintliga
förrådsbyggnader skulle utbytas mot baracker. Schotte lät upprätta förslag
till om- och tillbyggnad av förrådet och infordrade på eget ansvar anbud
på grundval av det av honom upprättade förslaget. Sedan anbud inkommit,
av vilka det lägsta löd å 111 665 kronor, vartill avsågs komma kostnader
för ytterligare, i anbudshandlingarna ej angivna arbeten, utanordnade
Schotte — efter det han utan att föredraga ärendet för överordnad beslutat
om arbetenas huvudsakliga omfattning och igångsättande — till en början
50 000 kronor och sedermera efter hand ytterligare 144 150 kronor till täckande
av kostnaderna för förrådets om- och tillbyggnad. Samtliga utanordningar
skedde i poster å högst 50 000 kronor.

Schotte har hävdat, att han såsom Lidströms närmaste man å beredskapskontoret
haft att uppehålla befattningen som chef för kontoret vid
de tillfällen Lidström haft förhinder att själv uppehålla densamma. Lidström
har delat Schottes uppfattning härutinnan.

Vad Schotte anfört till stöd för sin åsikt i detta hänseende torde icke sakna
fog, såvitt fråga är om vilkendera av souschefen för befästningsbyrån
eller motsvarande chef för beredskapskontoret som i första hand bort ifrågakomma
som tjänstförrättande chef för beredskapskontoret vid Lidströms
bortovaro. I 40 § då gällande instruktion för verket föreskrevs emellertid
endast för fall, då verkets chef åtnjöt ledighet, vem som hade att under tiden
uppehålla ämbetet; i övrigt fanns i instruktionen icke annan föreskrift
om vikarie för ledig befattningshavare än att enligt punkten 2 av sagda
paragraf vid ledighet för militär befattningshavare eller då sådan befattningshavare
eljest var hindrad att förrätta sin tjänst, denna skulle uppehållas
av inom verket tjänstgörande militär beställningshavare enligt verkets
bestämmande. Ej heller i arbetsordningen gavs generella bestämmelser
om vikarier för lediga befattningshavare. Verket hade således att vid varje
särskilt tillfälle förordna vikarie, om så ansågs erforderligt. Anmärkas
må i detta sammanhang bestämmelsen i 13 § 1. tredje stycket arbetsordningen,
enligt vilken sektionschef hade att föredraga inför verkschefen endast
i vissa särskilt angivna fall, däribland för den händelse byråchef var
frånvarande utan att vikarie var förordnad och ärende var av den brådskande
art att byråchefens återkomst ej hann avvaktas.

Av det anförda framgår, att Schotte icke utan särskilt förordnade var
behörig att förrätta Lidströms tjänst, när denne själv var förhindrad därtill.
Utredningen visar, att Schotte såväl i förevarande som i andra i denna
åtalsinstruktion redovisade ärenden utan förordnande beslutat i byråchefs
ställe. Emellertid är tillika upplyst, att förfarandet icke rönt gensaga från
Schottes överordnade, och det kan ifrågasättas om ej en dylik felaktig
praxis varil utbredd inom verket. Med hänsyn till dessa och övriga omständigheter
finner jag — ehuruväl i detta sammanhang mot Schotte kan riktas
den anmärkningen att han icke på sätt som vederbort noggrant informerat
Lidström om byggnationen i Korsnäs — Schottes nu ifrågavarande
förfarande att utan förordnande förrätta Lidslröms tjänst icke vara av beskaffenhet
att böra föranleda ansvar för Schotte.

Genom utredningen har ej kunnat tillförlitligen ådagaläggas annat än
alt vid de tillfällen då Schotte fattat beslut i nu berörda ärende han haft
anledning räkna med att han uppehållit Lidströms befattning såsom chef
för beredskapskontoret. På sätt riksräkenskapsverket anfört har Schotte
emellertid — vid det förhållandet att de sammanlagda kostnaderna för de
arbeten varom i ärendet var fråga överstigit 50 000 kronor — icke heller i
egenskap av tjänstförrättande chef för beredskapskontoret varit behörig
fatta beslut i ärendet i fråga om de särskilda utanordningarna eller tilläggsarbeten.
Schotte har förty genom att under tiden september 1957—juni
1958 på eget ansvar fatta beslut i nämnda hänseende åsidosatt vad som i

tjänsten ålegat honom att iakttaga. Åsidosättandet får anses ha skett av
försummelse eller oförstånd.

I enlighet med det anförda skall Schotte ställas under åtal vid Stockholms
rådhusrätt med yrkande om ansvar jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen
för tjänstefel.

III

Till komplettering av sin anmälan anförde Wendel i skrift den 18 juni
1959: En räkning från Kaj Lagerros avseende leverans av 200 kilogram
Paraplast har betalats av fortifikationsförvaltningen. Dylik plast torde nyttjas
för ytbehandling av betonggolv. Enligt anteckning å räkningen har plasten
sänts till byggmästaren K. E. Norgren i Korsnäs. Denne har för BRB:s
räkning uppfört barackerna därstädes. I barackerna har dock, enligt vad
som visat sig vid företagen besiktning, ytbehandling av golven icke ägt
rum. Plasten torde därför antingen ha tillställts Norgren för användning på
annat sätt eller icke vara levererad.

Fakturan, som i fotokopia fogats vid Wendels skrift, är dagtecknad den
23 mars 1958 och lyder å 750 kronor. Den avser leverans av ett fat Para
golvplast till byggmästaren Norgren, Korsnäs, för vidare befordran. Schotte
har den 1 april 1958 å fakturan attesterat, att leveransen mottagits, besiktigats
och godkänts, samt beordrat utbetalning av fakturans belopp.

Vid förundersökningen hördes, bland andra, Norgren, köpmannen Gustaf
Arvid Harald Lantz, direktören Kaj Viking Harald Lagerros samt Schotte.

Norgren uppgav: I samband med att han för fortifikationsförvaltningens
räkning uppförde barackerna i Korsnäs var det på tal mellan honom och
Schotte, att Schotte skulle till Norgren sända plast för behandling av betonggolven
i barackerna till förhindrande av dammbildning. Schotte sände
dock inte den utlovade plasten. Emellertid bestämdes inom försvarsområdesstaben,
att golvet i en barack skulle plastbehandlas. Med anledning
därav inköpte Norgren själv golvplast och lät behandla golvet därmed. Härför
erhöll han betalning från försvarsområdesstaben. I övrigt förekom inte
någon golvbehandling i barackerna, och han erhöll ej heller i annat sammanhang
golvplast från fortifikationsförvaltningen.

Lantz uppgav: Lagerros innehade tidigare Aktiebolaget Tekno-Kemist i
Lidingö. Bolaget bedrev tillverkning av betongtätningsmedel och dylikt. Sedan
rörelsen börjat gå allt sämre, övertogs denna först av en advokatbyrå
och därefter vid årsskiftet 1957—1958 av Lantz. Under tidigare år har leveranser
av plast till fortifikationsförvaltningen förekommit. Beställningarna
har inkommit till Lagerros, som vidarebefordrat dem till Lantz, vilken
iordningställt plasten och ombesörjt leverans. Betalningen har erlagts
till Lagerros, som sedan redovisat affären till Lantz. Vid Lantz’ övertagande
av rörelsen var denna till en början mycket ringa. Lantz har intet minne
av att leverans av plast över huvud ägde rum i början av 1958. Ej heller kan
han erinra sig, att han av Lagerros fått uppgift om någon leverans till Nor -

gren. Med hänsyn till rörelsens ringa omfattning borde han kunna minnas
en sådan leverans, om den förekommit.

Lagerros uppgav: Han vet att Schotte beställt den ifrågavarande leveransen,
men han kan inte klargöra vad som sedan skett med beställningen. Den
plast bolaget brukade leverera antingen tillverkades av Lantz eller beställdes
hos olika leverantörer. Vid undersökning hos leverantörerna har Lagerros
ej kunnat påträffa någon leverans som skulle kunna motsvara den
nu aktuella. Troligen skrev Lagerros själv ut fakturan till förvaltningen
samt överlämnade den till Schotte för attest och betalning. Givetvis bibringade
han härvid Schotte uppfattningen att leveransen verkställts, en
uppfattning som Lagerros då själv hyste. Han led av dåligt minne till följd
av skallskador, vilka åsamkades honom vid en bilolycka år 1955.

Schotte uppgav: Troligen i februari 1958 beställde han muntligen hos
Lagerros ett fat golvplast att användas för behandling av betonggolv i barackerna
i Korsnäs. Norgren underrättades om beställningen. Den 1 april
1958 lämnade Lagerros vid personligt besök hos Schotte å dennes tjänsterum
den ifrågavarande fakturan samt hemställde om likvid för denna. Samtidigt
förklarade Lagerros att leveransen fullgjorts. Schotte sökte omedelbart
per telefon kontakt med Norgren utan att träffa denne. Enär Lagerros
haft ett stort antal leveranser av olika slag till förvaltningen och alltid
visat sig vara pålitlig, ansåg sig Schotte utan vidare kontroll kunna attestera
fakturan och beordra utbetalning av fordrat belopp. Schotte glömde
sedan saken och gjorde inte någon kontroll i efterhand. Han har först under
det senaste året lagt märke till Lagerros’ dåliga minne. Sannolikt i maj
1958 besökte Schotte Korsnäs och talade då med Norgren om reparation
av betonggolven, i vilka sprickor uppstått. Norgren nämnde då inte något
om utebliven leverans av golvplast. Schotte erkänner att han genom sin
bristande kontroll av fakturan gjort sig skyldig till tjänstefel.

Militieombudsmannen anförde i åtalsinstruktionen följande.

Enligt 17 § 2. arbetsordningen för fortifikationsförvaltningen skall vad
angår räkning, som inkommer till verket, å den byrå, som föranlett den
utgift varom är fråga, undersökas riktigheten av de uppgifter, som skall
av byrån attesteras.

Utredningen visar att, sedan Schotte hos Lagerros beställt ett fat golvplast
som enligt vad sedermera framkommit aldrig blev levererat, Lagerros
den 1 april 1958 till Schotte överlämnade räkning å plasten under uppgift,
att leveransen därav fullgjorts, samt att Schotte samma dag i egenskap
av förste byråingenjör vid beredskapskontoret genom räkningen åtecknad
attest intygade, alt varan mottagits, besiktigats och godkänts, och genom
påskrift å räkningen beordrade utbetalning av fordrat belopp, 750
kronor, utan att Schotte i något hänseende förskaffat sig kännedom om de
förhållanden som hans attest gällde. Härigenom har Schotte av försummelse
åsidosatt sin tjänsteplikt.

I enlighet med det anförda skall Schotte ställas under åtal vid Stock -

holms rådhusrätt med yrkande om ansvar jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen
för tjänstefel.

Wendel androg i sin anmälan: Sedan BRB upphandlat ett antal monteringsbara
baracker att användas för planerade förråd, utlämnades två baracker
av typ M24 till hemvärnets stridsskola i Vällinge. Av medel avsedda
för BRB:s materiel (titel 65911) bekostades, efter det barackerna forslats
till Vällinge, bland annat uppgörande av entreprenadhandlingar, inredningssnickerier,
elinstallationer och armatur, pumpar, byggnadsmateriel,
madrasser och kuddar, fåtöljer, bord och stolar samt diverse inventarier.
Kostnaden härför belöpte sig till 37 000—38 000 kronor. Dessutom har på
ett anmärkningsvärt sätt kontanta medel, tillhopa 36 000 kronor, tillställts
chefen för stridsskolan på dennes postgirokonto. Totala kostnaden för barackernas
uppförande och inredning torde kunna beräknas till 70 000—
75 000 kronor. Utanordningarna synes ha beordrats av Schotte. Lidström,
som personligen inspekterat anläggningen, kan knappast ha varit omedveten
om förhållandet. Från annan fortifikationsförvaltningens anslagstitel
har för vissa andra byggnadsarbeten vid stridsskolan utanordnats ytterligare
medel.

T samband med förundersökningen verkställde byrådirektören C.-G. Holmstedt,
som av militieombudsmannen förordnats som sakkunnig, särskild
utredning till utrönande av, bland annat, huruvida rätt förelåg att för nyss
angivet ändamål använda BRB:s anslagstitlar. Vid förundersökningen hölls
vidare förhör med Wendel, Magnell, Lidström, Schotte, majoren Sten Albin
Lindqvist och majoren Sten-Eggert Nauclér.

Holmstedt androg i en promemoria till en början följande: I skrivelse till
rikshemvärnschefen den 25 september 1957 meddelade fortifikationsförvaltningen,
att BRB till hemvärnets stridsskola utlånat två baracker, typ M24,
och att för barackernas disposition avtal skulle träffas mellan förvaltningen
och chefen för stridsskolan. För barackernas uppsättning m. m. -— dessa var
avsedda att användas såsom förläggningsbaracker — ställde verket enligt
skrivelsen till förfogande ett belopp av 10 000 kronor, som utanordnades
från titel 65911 (BRB:s materiel) och insattes på hemvärnsstabens postgirokonto.
Skrivelsen är undertecknad av Schotte samt kontrasignerad av Wendel.
Därjämte ställdes sedermera från samma titel 26 000 kronor till chefens
för stridsskolan förfogande genom insättning på dennes postgirokonto. Sistnämnda
belopp utbetalades i fem poster enligt av Schotte undertecknade
promemorior, dagtecknade den 13 januari, den 12 februari, den 10 mars,
den 11 april och den 14 juni 1958. Det är anmärkningsvärt, att medlen ej
översänts medelst anvisningssedel i enlighet med bestämmelserna i Tjänstemeddelanden
rörande lantförsvaret 1945, avd. A s. 25, eller till kassans vid
hemvärnsstaben inbetalningskonto under angivande av att redovisning av
medlen skulle avgivas till förvaltningen. Genom det sätt, varpå medlen översänts,
har de kommit att undandragas varje form av revision. Ytterligare

beordrade Schotte under tiden den 25 september 1957—den 7 oktober 1958
från titel 65911 utanordningar till betalning av fakturor m. m., avseende
kostnader för barackernas uppmontering och inredning, å tillhopa 60 873
kronor 67 öre. Kostnaden för uppförande av de båda barackerna utgör således
96 873 kronor 67 öre. Inköpskostnaderna för barackerna har uppgått till
26 735 kronor 40 öre.

De ovan omförmälda av Schotte verkställda utanordningarna och tidpunkterna
för dessa har närmare angivits i en här icke redovisad handling.

Holmstedt anförde vidare i promemorian: I skrivelse till fortifikationsförvaltningen
den 5 december 1957 anmälde försvarets sjukvårdsstyrelse
bland annat, att hemvärnets stridsskola saknar nödiga utrymmen för sjukvårdsändamål
samt att styrelsen disponerar en förrådsbarack, som synes
kunna flyttas till stridsskolan och apteras för sagda ändamål. Förvaltningen
förklarade som svar härå i skrivelse den 12 februari 1958, att förvaltningen
icke motsätter sig den föreslagna anordningen men att verket saknar
medel för barackens uppmontering och anordnande av erforderliga installationer.
Avskrift av denna skrivelse tillställdes bland andra rikshemvärnschefen.
Med anledning av förvaltningens besked meddelade styrelsen
den 20 februari 1958 att de ifrågavarande kostnaderna ej syntes kunna belasta
styrelsens materielanslag. Sedan baracken nedmonterats och överlämnats
till stridsskolan, beslöt förvaltningen den 23 april 1958, efter hemställan
av militärbefälhavaren för fjärde militärområdet, att kostnaden i samband
därmed, 2 000 kronor, skulle ställas till militärbefälhavarens disposition.
Härefter meddelade Lidström i skrivelse till rikshemvärnschefen den
It september 1958, under hänvisning till tidigare förda förhandlingar, att
»för anordnande av förläggning för BRB driftvärn vid Hemvärnets stridsskola»
ett belopp av 21 000 kronor ställts till rikshemvärnschefens förfogande.
Beslutet härom har fattats av Lidström efter föredragning av Schotte.
Enligt beslutet skulle kostnaden bestridas från BRB:s övningsanslag, titel
6081. Kostnaden för sjukvårdsbaracken utgör således 23 000 kronor.

Wendel uppgav vid förhöret med honom bland annat: Han anser inte
utlåningen av de två förläggningsbarackerna vara något oriktigt, men den
omfattande inredningen har gjort dem till stationära byggnader. Härigenom
har det ursprungliga ändamålet med dem helt förfelats, eftersom de
anskaffats för förrådsändamål och för tillfällig förläggning av arbetstrupp.
Det måste enligt Wendels mening anses som tjänstefel av Schotte att från
anslagstiteln 65911 utanordna medel till inredningen. Denna har kostat
osedvanligt mycket pengar; normalt borde kostnaden för inredning av en
barack inte uppgå till värdet av själva baracken.

Magnell uppgav: Sedan länge innehar BRB materiel för förläggning av
personal, vilken materiel i viss utsträckning använts såsom förrådslokaler
vid BRB:s förråd. Sedan materielen så småningom förslitits, har vid upprepade
tillfällen framkommit förslag att befintlig dylik materiel borde utbytas
mot moderna baracker. Frågan härom aktualiserades vid en slabsövning
sensommaren eller hösten 1956. Därvid trainlade Schotte i en prome -

moria förslag om inköp av ett antal baracker. I samband med att Schotte
föredrog ärendet för Magnell tog denne del av promemorian och fattade i
egenskap av tjänstförrättande chef för ämbetsverket beslut i saken.

Enligt den i ärendet tidigare omförmälda föredragningslistan nr 4 BK/56
har Magnell den 22 september 1956 i uppgiven egenskap av tjänstförrättande
chef för fortifikationsförvaltningen och efter föredragning av
Schotte beslutat dels att upphandling skulle ske av ett närmare angivet antal
baracker att uppsättas eller förrådsuppläggas vid BRB-förråden genom
beredskapskontorets försorg, dels ock att för inköp, uppmontering och förrådsuppläggning
fick disponeras 700 000 kronor å titeln 65911.

Magnell fortsatte: Frågan om utbildningen av driftvärn har sedan länge
varit föremål för behandling. Utbildningen sker vid driftvärnsavdelningar
i hemorten, men vissa driftvärnsmän sändes för utbildning i hemvärnets
regi till dess stridsskola. Där har man dock betydande lokalsvårigheter.
Vid inköpet av de ovannämnda barackerna ansågs det därför lämpligt att
ett par av dem utlånades till stridsskolan för förläggningsändamål. De är
där gripbara i varje ögonblick för sitt egentliga ändamål. Magnell kan ej
erinra sig om han fattade beslut om utlåningen, men han var säkerligen
införstådd med tanken därpå. Sannolikt avsågs att uppställningen och inredningen
av barackerna inte skulle kosta BRB något. Möjligen var det på
tal att någon obetydlig summa av övningsmedel skulle kunna användas för
ändamålet. I detta hänseende har Magnell ett mycket vagt minne. Det kan
tänkas att han genom någon plan eller något förslag underrättades om att
medel eventuellt skulle ställas till hemvärnschefens förfogande, men han
fattade ej, såvitt han erinrar sig, beslut därom.

Lidström uppgav: Vid sitt tillträde som chef för bland annat beredskapskontoret
den 1 oktober 1956 erhöll han kännedom om det av Magnell fattade
beslutet om anskaffning av ett antal baracker. Han blev också underrättad
om att Magnell beslutat om utlåning av två baracker till hemvärnets
stridsskola. Det är inte otänkbart att Schotte sedermera anmälde för Lidström,
att de båda barackerna skulle arrangeras eller inredas eller på annat
sätt omhändertagas av stridsskolan. Lidström hade emellertid vid denna
tid uppfattningen att beslut i saken fattats av Magnell och att Schottes
anmälan endast avsåg att orientera Lidström om ärendets fortgång. Möjligen
kan Schotte härvid ha nämnt summan 10 000 kronor, men omnämnandet
måste ha skett i sådan form att Lidström fick föreställningen att
utbetalningen av beloppet beslutats av Magnell såsom ingående i det belopp
som disponerats för inköp och omhändertagande av barackerna. Därefter
underrättades Lidström inte om vare sig att barackerna förts till
stridsskolan eller att arbeten med dem pågick. Vid ett besök som han avlade
där i april 1958 fick han emellertid en klar uppfattning om att barackerna
och deras utbyggnad ingick i den tidigare omnämnda utfästelsen till
hemvärnet. Inredningsstandarden var hög, och möjligen ställde Lidström
frågan, vad inredningen dittills kostat. Det svar han fick var i allt fall inte
sådant, att han reagerade häftigt för det, utan han måste ha funnit det nå -

got så när rimligt. Sannolikt fick han också uppfattningen att en del tillkommit
på frivillig väg och att det förelåg en sammanblandning av frivilliga
medel och verkets medel. Hur stort belopp som hade gått åt erfor han
först i samband med Wendels anmälan. Redan vid besöket fick han emellertid
klart för sig att 21 000 kronor erfordrades för att fullborda arbetena.
Lidström kan ej erinra sig vem som presenterade siffrorna angående de
medel som fattades, om det var Schotte eller Nauclér, vilken då var chef
för stridsskolan. De framlagda siffrorna visade större brist än 21 000 kronor,
men Lidström prutade ned kravet till nämnda belopp, möjligen efter
det att Schotte utfört vissa kostnadsberäkningar. Summan skulle användas
för fullbordande av BRB-barackernas utbyggnad med en sjukvårdsmottagning.
Medgivande till utbetalning av beloppet lämnade Lidström först i augusti
eller september 1958. Han hade då, efter att ha funderat på saken,
kommit till slutsatsen att beloppet kunde utanordnas för att få anläggningen
vid stridsskolan fullbordad.

Vid förundersökningsprotokollet har fogats en den 9 september 1958
dagtecknad föredragningslista, betecknad nr 6 BRB/58, enligt vilken Lidströin
på föredragning av Schotte beslutat, att för anordnande av förläggning
för BRB:s driftvärn vid stridsskolan ett belopp å 21 000 kronor skulle
disponeras på titeln 6081 och ställas till rikshemvärnschefens förfogande.

Lidström anförde vidare: Han ansåg det självklart att beloppet skulle
utanordnas från BRB:s övningsanslag, titeln 6081, eftersom fråga var om
BRB:s övningar. Till förläggningsförhållandena för BRB:s vidkommande
hör enligt Lidströms mening också sjukvården. Med hänsyn därtill fann
han det riktigare att ange ändamålet med utbetalningen på sätt skedde än
att ange ändamålet som anordnande av sjukförläggning. Beträffande Schottes
handlingssätt i denna sak vill Lidström framhålla, att Schotte inte, såsom
varit hans skyldighet, för Lidström successivt anmält de olika utbetalningarna
för ett och samma arbete. Lidström vill nästan gå så långt att
han påstår, att Schotte fört honom bakom ljuset. Hade utbetalningarna anmälts
för Lidström, skulle han ha stoppat dem och tagit omedelbar kontakt
med rikshemvärnschefen. Schotte har således inte i denna sak handlat
med Lidströms goda minne. Beträffande Schottes kvalifikationer för sin
tjänst förmenar Lidström, att Schotte ej äger nödiga personliga egenskaper
och att Lidström därför ej ansåg sig kunna i alla avseenden lämna ett
så betydelsefullt ansvar som det, varom här var fråga, åt Schotte under de
tider då Lidström ej kunde övervaka beredskapskontorets verksamhet. Redan
1957 gjorde därför Lidström framställning om utbyte av souschef på
kontoret, men frågan därom löstes inte förrän i mitten av år 1958.

Schotte uppgav: I samband med att under år 1956 förberedelser gjordes för
vissa utbildningskurser vid hemvärnets stridsskola för personal inom driftvärnet
visade det sig, att stridsskolans förläggningsmöjligheter var begränsade,
och framställningar gjordes om ytterligare förläggningsplatser. Vid
samma tid uppkom frågan om inköp av förläggningsbaracker för BRB:s
behov. Härvid kom Schotte att tänka på att något mindre antal av dessa

baracker skulle kunna användas för förläggning åt kommande driftvärnskurser
vid stridsskolan. Han vet inte om hemvärnschefen eller hemvärnsrådet
gjort någon framställning till överordnad myndighet om anslag för
bättre förläggning. Enligt hemvärnskungörelsen skall sådan framställning
visserligen göras till arméchefen, men kungörelsen täcker ej alla områden
och Schotte anser, att enligt instruktionen för fortifikationsförvaltningen
denna måste ingripa, när inga andra möjligheter finns. Vid framläggande
av förslag till barackinköpet omtalade han för Magnell sin tanke att låna
ut baracker till stridsskolan. Magnell hade ingen erinran däremot, men
frågan härom skulle ytterligare behandlas när barackköpet var klart. Vid
den första utbildningskursen, som hölls våren 1957, tjänstgjorde Schotte
som lärare. Då kursen avslutades, framfördes klagomål beträffande förläggningsförhållandena,
varvid Schotte lovade undersöka möjligheten att
framdeles förbättra dessa. Vid samtal med Lindqvist, som då var skolchef,
omtalade Schotte att han hade möjlighet att ställa två förläggningsbaracker
till förfogande. När Lindqvist framhöll, att hemvärnet saknade medel
för uppsättningen av barackerna, ställde Schotte i utsikt att medel skulle
anvisas därför. Något belopp nämndes ej. Före samtalet med Lindqvist begärde
Schotte hos Lidström tillstånd till utlåningen och utanordning av
10 000 kronor för uppsättningen. Beloppet kunde disponeras av de 700 000
kronor som anvisats för inköp, uppmontering och förrådsuppläggning av
barackerna. Samtidigt berättade Schotte för Lidström, att han tidigare talat
med Magnell om saken och att denne ställt sig välvillig därtill. Det kan
vara möjligt att Lidström fick uppfattningen att Schotte endast anmälde
att ett av Magnell redan fattat beslut skulle verkställas. Lidström motsatte
sig emellertid inte Schottes begäran. I skrivelsen den 25 september 1957
ställdes barackerna och beloppet å 10 000 kronor till förfogande. Beloppet,
som insattes å hemvärnsstabens postgirokonto, utanordnades av Schotte
i en den 26 september 1957 till verkets administrativa byrå ställd promemoria,
i vilken som grund för utanordningen åberopades föredragningslista
nr 4 BIv/56. Meningen var, att beloppet skulle räcka till uppmontering
av barackerna, en inredning i mindre utsträckning samt installation av
elektricitet för uppvärmning och belysning. Arbetskostnaden var inte inräknad.
Beträffande denna hade Schotte erhållit sådana upplysningar av
Lindqvist, att man därvid kunde räkna med värnpliktig personal. Sålunda
framstod för Schotte det anvisade beloppet som en engångskostnad för barackernas
uppsättning och provisoriska inredning. Lindqvist, som var skolchef
intill den 1 juli 1957, hade uppgjort vissa ritningar för barackernas
placering och ett skissförslag rörande deras inredning. Den 1 juli 1957
blev Nauclér skolchef. Han överarbetade Lindqvists förslag och kom med
ett delvis nytt sådant, som fordrade en mera påkostad inredning. Nauclérs
förslag gick ut på, att det skulle bli för dyrt med elektrisk uppvärmning
och att den elektriska kraften inte skulle räcka till. Han föreslog i stället
att värmeledning skulle indragas och att ordentliga tvätt- och torkrum skulle
inredas. Schotte ansåg, att Nauclérs förslag var vettigt och att något hin -

der inte skulle föreligga att stridsskolan under fredstid disponerade över
barackerna. Dessa skulle genom en eventuell inledning av värme, vatten
och avlopp få en mera permanent karaktär. Nauclér framhöll, att möjligheten
att använda värnpliktig personal för uppsättning och inredningsarbeten
hade blivit begränsad. Schotte gjorde nu en överslagsberäkning över
de preliminära kostnader, som kunde antagas uppkomma i fortsättningen,
och kom till ett belopp å ytterligare 20 000 kronor. Han lovade Nauclér att
försöka ordna så, att medel ställdes till dennes förfogande. Tillfälligt tjänstgjorde
Schotte som tjänstförrättande chef för beredskapskontoret. Schotte
beslöt då att Nauclér skulle få uppmontera och inreda barackerna enligt
förslaget och att pengar skulle ställas till förfogande. I egenskap av tjänstförrättande
chef hade Schotte rätt att utanordna högst 50 000 kronor. Beloppet
20 000 kronor skulle inte ställas till förfogande på en gång utan lämnas
efter hand som medel behövdes. Dessutom beslöt Schotte att vissa räkningar
skulle betalas av fortifikationsförvaltningen och att viss upphandling
skulle ske av dess upphandlingsorgan. Dessa betalningar skulle ske
inom ramen för det belopp som Schotte ställde till förfogande. Beloppet
kom Schotte till genom egna beräkningar och han nämnde det ej för Nauclér
utan framhöll för denne endast att uppsättningen skulle komma att
kosta avsevärt med pengar. Schotte underrättade inte Lidström om sitt beslut.
Han medger, att han borde ha lämnat sådan underrättelse. Vid flera
tillfällen sökte han dock Lidström för att föra saken på tal, men denne var
upptagen och kunde inte taga emot. Lidström var en mycket upptagen man
och hade ej tid att ägna så stort intresse åt beredskapskontoret utan överlät
i stor utsträckning beredskapskontorets skötsel på Schotte. Lidström
var dessutom långa tider tjänstförrättande verkschef. Sedan Schotte fattat
sitt beslut, uppdrog han åt en ingenjör vid förvaltningens kasernbyrå att
biträda med ritningar och programhandlingar utom såvitt angick värme,
sanitet och elektriska installationer. Sistnämnda arbeten lades ut på en
ingenjörsbyrå. Anledningen till att konsult anlitades var, att byggnadsbyråns
värmetekniska sektion vid tillfället ej hade tid att effektuera en beställning,
i varje fall ej inom den korta tid som det här var fråga om. När
programhandlingarna troligen i oktober 1957 framlades, fann Schotte att
det av honom kalkylerade beloppet inte skulle förslå. Han beräknade inte
merkostnaden utan ansåg att arbetena skulle få utföras och att medel skulle
utanordnas för att få förläggningen fullt färdig. Denna bedömning verkställdes
av Schotte ensam. Han kan ej uppge, om han då tjänstgjorde som
chef för beredskapskontoret. Det var emellertid enligt hans mening nödvändigt
att barackerna utrustades på sätt Nauclér föreslagit, och Schotte
hade ingen tanke på kostnaden därför. Nauclér fick alla ritningar och programhandlingar
och föreslog en del ändringar däri. Alla förslag underställdes
Schotte, och det arbete, som sedan utfördes å barackerna, skedde först
efter det Schotte lämnat sitt godkännande. Arbetena igångsattes och ägde
till en början rum i Nauclérs regi. Denne hade emellertid ej tillräcklig tid
alt ägna sig åt arbetet, varför Schotte anställde eu byggmästare som arbets3
—(HOliW. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

ledare. I januari 1958 vände sig Nauclér eller förvaltaren vid stridsskolan
till Schotte och begärde att visst belopp skulle ställas till förfogande för
betalning av arbetslöner och räkningar till leverantörer i närheten av Vällinge.
Skälet härför var, att de 10 000 kronor, som tidigare ställts till rikshemvärnschefens
förfogande, var förbrukade. Schotte frågade, hur stort
belopp som erfordrades, varvid förmodligen angavs beloppet 4 000 kronor,
vilket utanordnades den 13 januari 1958. Schotte fann begäran förståelig eftersom
pengar behövdes särskilt för utbetalning av arbetslöner. En del beställningar
kunde också lika förmånligt göras hos lokala försäljare med
hänsyn till att, om så skedde, vissa transporter ställde sig billigare. Schotte
utanordnade beloppet på eget bevåg utan att underställa beslutet därom
Lidströms prövning. Efter som arbetet fortskred begärde Nauclér eller förvaltaren
hos Schotte ytterligare medel. Schotte utanordnade de fordrade beloppen
enligt utanordningsbesluten den 12 februari, den 10 mars, den 11
april och den 14 juni 1958. Anledningen till att anvisningssedlar ej kom
till användning var, att kameralsektionen givit besked om att sådana sedlar
ej borde användas, när mottagaren inte var underlydande myndighet i
förhållande till fortifikationsförvaltningen. Schotte hade inte någon tanke
på att beloppen skulle undandragas revision. Vid samtliga nyss angivna
utbetalningstillfällen tjänstgjorde Schotte som tjänstförrättande chef för
beredskapskontoret och hade således rätt att utanordna belopp intill 50 000
kronor. Schotte tjänstgjorde nämligen som chef för kontoret vid alla tillfällen
då Lidström var upptagen av andra göromål. Emellertid medger Schotte
att han skulle ha vänt sig till verkschefen när utanordningarna sammanlagt
översteg 50 000 kronor. Att så ej skedde berodde på att Schotte inte
hade den överblick över kostnaderna som han borde ha haft. Beträffande
bokföringen vid stridsskolan av beloppen föreskrev Schotte, att de skulle
föras i särskild bokföring och i övrigt på sätt som är vedertaget vid skolan.
Medlen användes uteslutande för arbeten på och i anslutning till BRB-barackerna.
Schotte tillät dook, att omklädningsrummet i bastun liksom två
toaletter i andra baracker kläddes med maniplattor. Inredningarna där var
tidigare mindre lämpliga, och Schotte ansåg, att en upprustning av dem
skulle tjäna förläggningen som sådan. Två cirkulationspumpar i värmecentralen
bekostades också av förvaltningen. När färg köptes för målning
utvändigt av BRB-barackerna, anskaffades så mycket färg, att övriga tre
förläggningsbaracker jämte expeditions- och sjukvårdsbaracken kunde målas
utvändigt. Kostnaden härför belastade förvaltningen, medan arbetet beträffande
de baracker som inte tillhörde BRB utfördes av värnpliktig personal.
För expeditions- och sjukvårdsbaracken inköptes även på förvaltningens
bekostnad maniplattor för beklädnad invändigt. Schotte ansåg sig
ej ha något skäl att neka betala berörda kostnader, enär medlen kom till
användning för ett gott ändamål. I mitten av februari 1958 kunde BRBbarackerna,
som byggts samman till en stor barack, tagas i anspråk som
förläggning. Detta skedde den 17 februari 1958, då en särskild driftvärnskurs
för BRB ryckte in. Redan dessförinnan hade ytterligare en barack

ställts till stridsskolans förfogande att nyttjas som sjukvårdsförläggning.
Nauclér hade därvid begärt att Schotte skulle hjälpa skolan med medel för
inredning och utrustning av denna barack jämte en i anslutning därtill
uppförd expeditionsbarack. Schotte nekade göra detta. Han underrättade
emellertid Nauclér om att ett lämpligt sätt att lösa frågan vore att försöka
få ut Lidström till Vällinge. Såvitt Schotte kan erinra sig, tjänstgjorde Lidström
då som verkschef. Genom Nauclérs förmedling kom Lidström att av
hemvärnschefen bli utbjuden till Vällinge. Schotte inbegreps i denna inbjudan.
Vid besöket, som skedde i april 1958, besiktigade Lidström i sällskap
med rikshemvärnschefen, Nauclér och Schotte samt ytterligare några
funktionärer från hemvärnet och hemvärnsrådet de från BRB utlånade
förläggningsbarackerna och övriga arbeten vid skolan. I samband därmed
framförde rikshemvärnschefen till Lidström en begäran om hjälp med iordningställande
av sjukvårdsbaracken, och en ingenjör vid förvaltningen fick
i uppdrag att göra upp förslag till olika alternativ för utförande av baracken.
Under Lidströms inspektion visade Schotte på vad som hade gjorts
och omtalade på fråga av Lidström att förvaltningen hade bekostat alltsammans.
Det var ej tal om vilka kostnader arbetena hade betingat i vidare
mån än att Schotte på fråga av Lidström förklarade, att han ej kände till
den totala kostnaden men att kostnaden för inventarierna utgjorde omkring
15 000 kronor. Sedermera fick Schotte i uppdrag att beräkna kostnaderna
för sjukvårdsbarackens uppförande och inredning och att upprätta föredragningslista
och övriga skrivelser i ärendet. Schotte beräknade kostnaderna
till 21 000 kronor. I detta belopp låg dock inte kostnaden för vissa
plattor, som var avsedda att användas som väggbeklädnad invändigt. Likaså
var programhandlingar för VVS-installationer ej medräknade. På föredragningslistan
angav Schotte från början, att ärendet avsag anordnande
av en sjukbarack vid stridsskolan. På Lidströms uppdrag ändrades ordalydelsen
till »anordnande av förläggning för BRB driftvärn vid HvSS».
Schotte känner inte till anledningen till ändringen. Ej heller vet han varför
medlen utanordnades på titel 6081. Själv föreslog han, att pengarna
skulle utanordnas på titel 65911. Medlen för uppförande av de övriga barackerna
togs från titeln 65911, dels av de disponerade 700 000 kronorna
enligt Magnells beslut och dels av odisponerade medel. Schotte ansåg, att
viss del av de disponerade medlen kunde användas för ändamålet. Enligt
utanordningsbeslut och fakturor hade 34 711 kronor 68 öre utanordnats av
de disponerade medlen, medan övriga belopp visserligen utbetalats från
samma titel men av odisponerade medel. Anledningen till att titeln 65911
användes var dels att från denna titel bekostades utrustning för förläggning,
förplägnad och sjukvård in. m., dels att barackerna inköpts av dessa
medel, dels ock att titeln var den största av BRB :s anslagstitlar. Titel 6081
innehöll inte så mycket pengar att det skulle ha räckt till. Kostnaderna för
BRB-barackernas uppförande var enligt Schottes mening rimliga. Grunden
för besluten att utanordna medel till stridsskolan var Schottes bedömande,
all barackerna skulle vara bra att ha där i fredstid för utbildningsän -

damål men även vid krigsfall, då skolan har viss funktion att fylla. En bidragande
orsak till besluten var också, att Lidström redan tidigare givit
Schotte order att tillse att de medel som fanns på vissa reservationsanslag
för BRB:s materiel snarast möjligt blev förbrukade för avsedda ändamål.
Schotte vill minnas att nu ifrågavarande baracker fanns upptagna i den
promemoria, som upprättades i anslutning till Lidströms order; möjligen
var de ej särskilt nämnda utan ingick i någon diversepost. Ordern gavs kort
efter det Lidström tillträtt som chef för beredskapskontoret.

I en den 30 april 1960 dagtecknad promemoria angående anvisningen av
medel till stridsskolan anförde Schotte vidare: Hemvärnskungörelsen täcker
inte alla de bestämmelser som erfordras för hemvärnets verksamhet. Därför
måste instruktionerna för militära förvaltningsmyndigheter i tillämpliga
delar även gälla för hemvärnet, något som framgår av 15 § hemvärnskungörelsen.
Hemvärnsrådets funktion är i praktiken rådgivande och rådet befattar
sig huvudsakligen med organisatoriska frågor. Chefen för stridsskolan
har förklarat att hemvärnsrådet inte behandlat de byggnadsfrågor gällande
stridsskolan i vilka fortifikationsförvaltningen varit delaktig. Dessa ärenden
anses tillhöra den normala tjänsten och har därför inte förelagts hemvärnsrådet.
Rådet har emellertid orienterats i frågorna samt såväl under byggnadstiden
som efter arbetenas slutförande besökt skolan och därvid uttryckt
sin stora belåtenhet med arbetena och formerna därför. Den betydelsefullaste
synpunkten i detta sammanhang är emellertid att stridsskolan ej blott är
en skola för hem- och driftvärn utan även en utbildningsanstalt för armén.
Till skolan är hela året förlagd en värnpliktskontingent samt vissa tider på
året repetitionsövningsförband ur armén. Om skolans lokaliteter vore hemvärnets
»privata» egendom skulle armén alltså erlägga hyra för dessa. Så
har emellertid icke skett. Därför måste byggnaderna utom själva slottet anses
tillhöra försvaret, varför de i viss utsträckning även bör vårdas, underhållas
och förbättras samt utbyggas genom fortifikationsförvaltningens försorg
och i enlighet med dess instruktion. Denna uppfattning stödes på de
uppgifter Schotte fått inte endast av tjänstemän inom verket utan även av
andra försvarsgrensförvaltningar, bland andra arméintendenturförvaltningen.
Sistnämnda ämbetsverk har sålunda 1958 bland annat anvisat 10 000
kronor för rationalisering av värmeanläggningarna vid skolan. Härvid har
bland annat utförts ny panncentral för förläggningen inklusive BRB-barackerna.

Med anledning av Schottes uppgifter därom, att Lidström givit order om
att vissa anslag snarast skulle förbrukas, uppgav Lidström: Det är riktigt
att Lidström på hösten 1957 gav order om att hela frågan om BRB:s materielanslag
måste prövas och överses. Vid den föredragning som Schotte då
höll företedde han en förteckning över den svåranskaffliga materiel, som
behövde förrådsläggas för att finnas till hands i ett beredskapsläge. Förteckningen
var uppgjord i samråd med byggnadsbyråns inköpssektion och andra
myndigheter. Den upptog vissa elektriska maskiner, maskeringsnät och eu
hel del annat. Schottes uppfattning om att ordern inbegrep förläggningen

på Vällinge är oriktig. Beträffande förläggningen är ej fråga om materiel
utan om övningar, vilket framgår bland annat av att utanordningen på
21 000 kronor skedde på övningsanslaget. Hade Lidström erfarit Schottes
inställning, skulle han naturligtvis ha ingripit.

Lindqvist, som upplyste att han varit chef för stridsskolan från den 1 april
1953 till den 1 juli 1957, berättade i likhet med Schotte rörande upprinnelsen
till utlåningen av baracker till stridsskolan våren 195/ samt uppgav vidare:
Vid ett besök av Lindqvist kort därefter å förvaltningen gav Schotte
beskedet att barackerna skulle lånas ut till skolan och att en del byggnadsmateriel
ävensom ett kontant belopp å 5 000 kronor kunde ställas till förfogande.
Beloppet var beräknat med tanke på att egen arbetskraft vid skolan
skulle användas, och det skulle enligt den uppfattning Lindqvist fick utgå av
statsmedel. Redan vid detta sammanträffande medgav Schotte att vatten,
värme och elkraft skulle få indragas i barackerna. Sedan Lindqvist föredragit
ärendet för rikshemvärnschefen och gjort viss ytterligare utredning, varvid
bland annat medgivande till uppsättande av barackerna inhämtats från
Stockholms stad, som ägde marken, mottogs förvaltningens erbjudande. Barackerna
anlände sedan så gott som omedelbart till stridsskolan, där de lades
i förråd. I samråd med Schotte uppgjorde Lindqvist förslag till barackernas
placering och inredning. Bland annat medgav Schotte, att barackerna fick
monteras samman till en byggnad. Särskild hänsyn togs till att barackerna
fortfarande skulle kunna vara monteringsbara. När Lindqvist den 1 juli
1957 lämnade sin befattning som chef för skolan var planeringen i det stora
hela klar på papperet, och arbetena med grunden hade påbörjats. Handlingarna
överlämnade Lindqvist till sin efterträdare, Nauclér.

Nauclér uppgav: Den 1 juli 1957 tillträdde han befattningen som chef för
stridsskolan. Barackerna låg då i förråd. Av Lindqvist tillsades Nauclér, att
barackerna borde sättas upp sa snart som möjligt, enär det vai tiångt i förläggningen
och befintliga baracker började bli dåliga. Det var vid denna tid
ej klarlagt, vem som skulle bekosta barackernas uppsättning och inredning.
Emellertid torde Lindqvist ha informerat rikshemvärnschefen om att barackerna
fanns vid skolan, och han förde även förhandlingar med Stockholms
stad om uppsättningen av dem. Lindqvist beställde dessutom arbetstrupp
för uppsättningen och gjorde förslag till inredning. Nauclér, som ej
fann förslagen helt lämpliga, upprättade själv nya förslag i fråga om inredningen.
Han visste då inte på vilket sätt medel skulle ställas till förfogande.
Det stod dock klart för honom att hemvärnet saknade medel för ändamålet.
En dag besöktes stridsskolan av Schotte, som Nauclér ej tidigare träffat.
Härvid kom barackerna på tal. Schotte begärde alt man vid skolan skulle
klara ut hur man ville disponera barackerna. Kostnadsfrågan diskuterades
inte, men Schotte nämnde alt det fanns gåvomcdel som nog skulle kunna
användas för ändamålet. I samråd med sina medhjälpare upprättade Nauclér
ett förslag och sände det till Schotte. Denne ombesörjde sedan att arbetsritningar
utfördes. I augusti 1957 ryckte trupp in till stridsskolan. Denna
personal började med att lägga ned dräneringsrör och gjuta sulor och plin -

tar för barackerna. Sedermera erfor Nauclér att 10 000 kronor skulle ställas
till förfogande. Tidpunkten för beskedet kan Nauclér ej erinra sig. Det stod
klart för honom att frågan om barackerna helt var en BRB:s angelägenhet
och att hemvärnet ej skulle belastas med några kostnader härför. Av Lindqvist
hade Nauclér orienterats om att barackerna skulle uppföras på det sätt
att de skulle kunna flyttas från platsen. Nauclér ansåg emellertid, att de
behövde få en mera stationär karaktär. Vid förhandlingar härom med
Schotte tvekade denne i början men gick så småningom med på att barackerna
byggdes samman till en byggnad. Sedermera utbetalades 10 000 kronor
till hemvärnsfonden. Nauclér sände till fonden in räkningar beträffande
byggnadsarbetet, vilka han hade attesterat, och han höll kontakt med
fonden för att vara orienterad om förbrukningen av medel. Schotte följde
med intresse arbetet med barackerna. En dag yttrade han att »här borde
man verkligen kosta på och göra någonting ordentligt av det här och inte
snåla på något vis». Sedan Nauclér förklarat, att han ej kunde vara arbetsledare
— han ville ej taga ansvaret — anställde Schotte en verkmästare att
leda arbetet. Alla beställningar skedde genom Schotte, till vilken de flesta
räkningar sändes av leverantörerna. Nauclér hade ingen uppfattning om
inom vilken kostnadsram Schotte rörde sig. Vissa räkningar kom dock till
stridsskolan. De gällde varor, som huvudsakligen levererades från Södertälje.
Nauclér eller dennes medhjälpare telefonerade därvid till Schotte och
omtalade att det kommit räkning lydande å visst belopp. I de flesta fall ansåg
då Schotte det mest lämpligt att girera medel till skolan för likvidering
av räkningarna. Dessa gireringar var en affär mellan Schotte och skolans
förvaltare. Vid arbetet utnyttjades, som nämnts, värnpliktiga som av Schotte
erhöll tlitpengar. Denna personal var dock otillräcklig, och på Schottes önskan
anställdes även civil arbetskraft. I fråga om de under våren 1958 till
stridsskolan över postgiro utbetalade medlen, 26 000 kronor, torde Schotte
ha sänt dem av egen drift, möjligen efter överenskommelse med skolans förvaltare.
Såvitt Nauclér har sig bekant har Schotte inte givit andra direktiv
för redovisningen av medlen än att betalda räkningar skulle samlas i en
pärm. Nauclér har för sin del beordrat förvaltaren att föra en ordentlig lista
över räkningarna och likviderna samt framför allt över vad som inflöt
från fortifikationsförvaltningen. Rikshemvärnschefen hölls orienterad om
arbetets fortskridande och sade sig vara förvånad över den generositet som
visades. Hela tiden var Nauclér av uppfattningen att det rörde sig om gåvomedel.
Han stärktes i den tron, när en entreprenör ställde en grävskopa till
förfogande mot avsevärt nedsatt ersättning. Även i övrigt hade han blivit van
vid att medel skänktes till skolan. Sålunda har över en miljon kronor av
»frivilliga» medel lagts ned där. Anslaget till skolan, 25 000 kronor, förslog
ej alls. Ett år hade därutöver 47 000 kronor influtit i form av gåvor. Vid en
inspektion av militieombudsmannens ställföreträdare i maj 1958 har Nauclér
för denne visat barackerna och därvid förklarat, att de uppförts av gåvoinedel
som fortifikationsförvaltningen ställt till förfogande. — Redan hösten
1957 uppkom fråga om förbättring av skolans sjukvårdsförläggning. Genom

bland andra arméöverläkarens förmedling ställdes en barack till disposition.
Nauclér trodde att försvarets sjukvårdsstyrelse förfogade över medel för
förläggningens iordningställande. Så visade sig ej vara förhållandet. Ej heller
hade hemvärnet medel för ändamålet. Det är möjligt att Nauclér vid resonemang
med Schotte i saken frågade denne, om förvaltningen kunde hj alpa
till med pengar, och att Schotte framkastade att Lidström borde inbjudas
till stridsskolan av rikshemvärnschefen. Likaledes är det möjligt att Nauclér
orienterade rikshemvärnschefen härom. I varje fall sändes en inbjudan till
Lidström, som sedan besökte skolan. Härvid riktade rikshemvärnschefen en
begäran till Lidström om hjälp med iordningställandet av sjukvårdsbaracken,
varefter en diskussion utspann sig, hur det skulle bli. En ingenjör fick
i uppdrag att utarbeta olika förslag för barackens utförande. Nauclér hade
inte något att göra med dessa beräkningar, men han vet att kostnaderna
visade sig komma att uppgå till omkring 21 000 kronor och att sagda belopp
ställdes till förfogande. Medlen tillställdes hemvärnsstaben, som sedan
skötte utbetalningarna. — Lidström inspekterade vid ett tillfälle bland annat
BRB-barackerna efter det dessa blivit färdiga. Inredningen av dem var
enligt Nauclérs förmenande ungefär i klass med flygets förläggningar; inte
lyxbetonad men litet bättre än normalt. Nauclér hörde ej Lidström vid besiktningen
yttra sig om inredningens standard. I fråga om kostnaden för
inredningen frågade Lidström Schotte, varifrån medel till barackernas iordningställande
kommit, på vilket Schotte, såvitt Nauclér uppfattade, svarade
att »det är de 15 000 kronorna som översten känner till». Härtill yttrade
Lidström endast »jaha». Nauclér fick intrycket att svaret gällde det belopp
som åtgått utöver de 10 000 kronor som från början ställdes till förfogande.
Visserligen förstod Nauclér, att berörda summa ej förslog till täckande av
kostnaden för barackernas uppförande och inredning, men han visste ej om
yttrandet gällde endast inredningen eller en del av byggnaden. Det föreföll
som om Lidström ej alls kände till vad som lagts ned i byggnaden. Nauclér
erfor först vid utredningen i förevarande ärende, att de medel som disponerats
för uppförandet och inredningen av barackerna inte var gåvomedel.
Han är själv ej förvaltningsutbildad och har inte på något vis varit förvånad
över att fortifikationsförvaltningen utanordnat pengar för likvidering
av vissa räkningar. Han är van vid att om något sändes honom från en officiell
myndighet, då är allting klart. Han har ej haft anledning misstänka
annat i detta fall.

Vid en på militieombudsmannens föranstaltande verkställd besiktning
av byggnaderna vid stridsskolan har konstaterats, att all den materiel, som
inköpts för de av fortifikationsförvaltningen anvisade eller eljest utbetalade
medlen, använts för byggnationen där.

Med anledning av i ärendet uppkommen fråga, huruvida de av Schotte
beslutade utanordningarna, vilka samtliga verkställts med anlitande av
BRB:s materielanslag (titel 65911), kunnat — i mån medel funnits tillgängliga
å BRB:s övningsanslag (titel 6081) — i stället verkställas från
sistnämnda anslag, anförde Holmstedt i sin förenämnda promemoria. I

BRB.s ö\ningskostnader ingår bland annat kostnader för inkvartering och
förläggning. Dessa begrepp torde icke avse kostnader för uppförande av
förläggningsutrymmen av permanent eller därmed jämställd karaktär. I
förevaiande fall kan därjämte erinras om att hemvärnsfonden ställt samtUga
etablissement och områden å egendomen Vällinge till rikshemvärnschefens
förfogande för bedrivandet av utbildningsverksamheten. Till bestridande
av kostnaderna därför erhåller hemvärnsfonden statsbidrag. Det
synes ej finnas bestämmelser meddelade, enligt vilka fortifikationsförvaltningen
— i syfte bland annat att anordna förläggning för BRB :s driftvärn
kan ställa nyttigheter eller penningmedel till rikshemvärnschefens eller
chefens för stridsskolan förfogande. Genom att så skett har hemvärnsfonden
kommit att få bidrag i en utsträckning, som ej varit avsedd vid ingåendet
av avtal mellan kronan och fonden om statsbidrag.

I ett den 18 oktober 1960 avgivet, av militieombudsmannen infordrat och
bland förundersökningshandlingarna ingående yttrande uttalade riksräkenskapsverket
på anförda skäl, att verket anslöt sig till den i Holmstedts
piomemoria uttalade uppfattningen, att fortifikationsförvaltningen icke ägt
att för uppförande och inredning av ifrågavarande baracker använda anslaget
för byggnads- och reparationsberedskapens övningar.

Enligt från fortifikationsförvaltningen den 28 september 1960 inhämtat
besked åtnjöt Lidström, såvitt avser september 1957 samt första halvåret
1958, tjänstledighet följande dagar, nämligen den 21 september 1957 samt
den 10, den 12 och den 28 februari, den 10—den 14 mars, den 8—den 15
april, den 2, den 3, den 16, den 17 och den 24 maj samt den 14 och den 23—
den 28 juni 1958.

Sedan Schotte delgivits utredningen och underrättats om att han i denna
del av ärendet misstänktes för tjänstemissbruk, anförde Schotte: Uppsättningen
av barackerna vid hemvärnets stridsskola avsåg att bereda BRB :s
driftvärn ökade möjligheter till kursverksamhet, speciellt med avseende å
utbildningen av kvalificerat befäl. Schotte vill även framhålla att vid ifrågavarande
tidpunkt pågick en av överbefälhavaren anbefalld utredning angående
ny organisation av BRB, vilken organisation avsåg att väsentligt utöka
BRB:s funktioner avseende driftvärnet. Uppsättningen av barackerna
maste ske i samarbete med rikshemvärnschefen och chefen för hemvärnets
stridsskola, som kunde utnyttja vid stridsskolan tjänstgörande värnpliktiga
yrkesmän för arbetets utförande. Barackerna med inventarier har emellertid
inte överlämnats till stridsskolan utan utgör fortfarande BRB:s egendom.
Kostnaderna för de ifrågavarande barackernas uppförande och inredning
överstiger inte 50 000 kronor. Utanordnandet av medel till täckande av dessa
kostnader grundade sig direkt på det tidigare omförmälda beslutet den
22 september 1956. De av Schotte utanordnade medlen har, såsom Schotte
vid tidigare polisförhör antytt, tagits i anspråk även för vissa arbeten å andra
vid stridsskolan befintliga baracker — sjukstugan, expeditionsbaracken
och bastun — ävensom å värmecentralen. Kostnaderna för dessa sistnämnda
arbeten, varom i allt fall Schotte ägt besluta såsom ställföreträdande chef

för BRB, understiger såvitt rör Schotte 19 000 kronor. Anskaffandet av inventarier
till BRB-barackerna drog en kostnad av 30 000 kronor. Schotte har
följaktligen ägt hesluta om utanordnandet av omförmälda poster. Envar av
posterna var hänförlig till särskilt objekt och understeg 50 000 kronor.
Samtliga nu ifrågavarande utbetalningar har utan anmärkning granskats av
fortifikationsförvaltningens administrativa byrås kameralsektion.

Militieombudsmannen anförde i åtalsinstruktionen följande.

Av utredningen framgår till en början följande: Den 22 september 1956
beslutade Magnell efter föredragning av Schotte, att fortifikationsförvaltningen
skulle upphandla ett antal baracker att uppsättas eller förrådsuppläggas
vid BRB:s förråd och att för inköp, uppmontering och förrådsuppläggning
av barackerna ett belopp å 700 000 kronor fick disponeras å anslaget
till BRB:s materiel (titeln 65911). Sedan vissa av barackerna anskaffats,
utlånades två av dem för förläggningsändamål till hemvärnets stridsskola i
Vällinge.

Med hänsyn till vad som förekommit i samband med att inköp av barackerna
beslutades kan — oavsett det angivna ändamålet med inköpet — någon
anmärkning icke riktas mot Schotte med avseende å utlåningen av barackerna.

I samband med att besked om utlåningen lämnades rikshemvärnschefen,
utanordnades till denne, genom utanordningsbeslut av Schotte den 26 september
1957, ett belopp å 10 000 kronor. Utanordningen skedde från anslagstiteln
65911 med anlitande av det nyssnämnda disponerade beloppet
och skulle användas för »uppsättning m. in.» av barackerna.

Enligt förenämnda beslut den 22 september 1956 var det ianspråktagna
beloppet å 700 000 kronor avsett att användas till — förutom inköp av barackerna
— täckande av kostnad för uppmontering och förrådsuppläggning
av desamma vid BRB:s förråd. Beloppet lärer följaktligen icke med stöd av
sagda beslut ha kunnat disponeras för uppsättning vid hemvärnets stridsskola
av till stridsskolan utlånade baracker.

Schotte torde vilja göra gällande, att beslut om ulanordningen av belop
pel å 10 000 kronor meddelats av Lidström efter föredragning av Schotte
och att Schotte vid utanordningen endast verkställde beslutet. Lidström har
bestritt att han fattat beslut i saken; han har icke velat utesluta möjligheten,
att Schotte vid något tillfälle kunde ha fört saken på tal, men denne hade
enligt Lidströms mening i så fall framställt saken på det sätt, att Lidström
bibringats uppfattningen att beslut om utanordningen tidigare fattats av
Magnell. Med anledning av dessa uppgifter har Schotte vidgått, att det kunde
förhålla sig så som Lidström uppgivit.

1 18 § arbetsordningen för fortifikationsförvaltningen föreskrives att ärenden
vid föredragning inför byråchef skall upptagas å föredragningslista, angivande
bland annat ärendets huvudsakliga innehåll, att vid föredragningen
fattade beslut skall antecknas å föredragningslistan och i vederbörande byrås
(iiariuin, att beslutet i korthet skall klarlägga innebörden av beslutad åtgärd

;;f—620845. Militieomlnuismannens ämbelsberättelse

och bland annat innehålla uppgift å belopp som disponerats, å titel för dispositionen
och å dem som av beslutet skall erhålla del ävensom å de expeditioner,
som skall avlåtas, samt att föredragningslistor skall undertecknas av
den beslutande och av föredraganden. Vad sålunda stadgas har enligt vad
utredningen visar icke iakttagits beträffande ifrågavarande utanordning.
Detta förhållande, sammanställt med Lidströms uppgifter, giver anledning
till antagande att Schotte verkställt utanordningen utan att ha därtill inhämtat
Lidströms medgivande. Antagandet vinner stöd därav att Schotte, då han
beordrade utanordningen, som grund för denna åberopade föredragningslista
nr 4 BK/56, vilken innefattade beslutet den 22 september 1956. Det
sagda måste anses giva vid handen att det ifrågavarande beslutet har fattats
av Schotte på eget ansvar.

Schotte har uppgivit att han, innan han ställde barackerna och beloppet
ä 10 000 kronor till rikshemvärnschefens förfogande, talat med Magnell om
saken och att denne ställt sig välvillig därtill. Magnell har förklarat att han
sannolikt avsett att uppsättningen och inredningen av barackerna icke skulle
föranleda någon kostnad för BRB men att det möjligen mellan honom och
Schotte varit på tal att någon obetydlig summa av övningsmedel skulle kunna
användas för ändamålet.

Med hänsyn till vad Magnell uppgivit vill jag icke göra gällande annat än
att Schotte, utan att ådraga sig ansvar, med anlitande av övnings- och materielanslagen
kunnat för nyss angivna ändamål ställa till förfogande något
jämförelsevis begränsat belopp. Även om det starkt kan ifrågasättas huruvida
med hänsyn till ändamålet ett så högt belopp som 10 000 kronor kunnat
komma i fråga vill jag dock — därest Schotte överhuvudtaget varit bemyndigad
att utanordna belopp av denna storleksordning — icke påstå att under
förhandenvarande omständigheter en utanordning av ett belopp å 10 000
kronor i och för sig skulle ha medfört ansvar för Schotte.

Under tiden den 12 februari 1954—den 14 november 1957 innehade förenämnde
Hemgren, som under angiven tid var förordnad som förste byråingenjör
vid beredskapskontoret, personligt bemyndigande att från beredskapskontorets
anslag besluta om utanordningar till ett belopp av högst
5 000 kronor. Något protokollfört för Schotte gällande bemyndigande att
verkställa sådana utanordningar gavs först genom beslut den 15 november
1957, då innehavaren av befattningen som förste byråingenjör vid beredskapskontoret
erhöll generellt bemyndigande att besluta om utanordningar
till nyss angivet belopp. Såsom närmare angivits ovan under I hade Schotte,
då han tillträdde befattningen som förste byråingenjör vid beredskapskontoret,
av Magnell erhållit muntligt bemyndigande att handlägga på befattningen
ankommande ärenden efter enahanda grunder som Hemgren. Den
befogenhet som Schotte härigenom måste anses ha erhållit var följaktligen
begränsad till belopp å högst 5 000 kronor. Enär Schotte fattat beslutet om
nu ifrågavarande utanordning, icke såsom tjänstförrättande chef för beredskapskontoret
utan såsom förste byråingenjör därstädes, har han icke varit
behörig att besluta om utanordningen. Detta måste Schotte ha insett. Med

hänsyn till föreliggande omständigheter göres icke gällande att genom detta
Schottes behörighetsmissbruk uppkommit förfång för det allmänna. Vad
Schotte i nu angivet hänseende låtit komma sig till last är följaktligen att
bedöma såsom tjänstefel.

Av utredningen framgår ytterligare följande. Sedan Nauclér för Schotte
framlagt förslag till omfattande byggnadsarbeten å de två förläggningsbarackerna
— bland annat sammanfogning av dem till en byggnad, indragning av
vatten och avlopp, värme och elektricitet samt annan inredning — beslutade
Schotte under hösten 1957 att de föreslagna arbetena å dessa baracker fick
utföras och att fortifikationsförvaltningen skulle ställa medel till förfogande
därför. Beslutet fattades senast den 25 september 1957, vilken dag den
första utbetalningen skedde. Medel ställdes till förfogande dels genom att
fakturor å levererad materiel likviderades av förvaltningen, dels ock genom
att kontantbelopp insattes å chefens för stridsskolan postgirokonto. De till
förvaltningen inkommande fakturorna granskades av Schotte, som attesterade
dem och beordrade utbetalning av likvid. Den första likviden, 1 336 kronor
23 öre, utanordnades från förvaltningen den 25 september 1957. Fakturalikvider
utanordnades därefter från och med den 21 november 1957 till och
med den 7 oktober 1958 efter beslut därom i varje särskilt fall. Sammanlagt
utanordnades genom betalning för fakturor 60 873 kronor 67 öre. Till chefens
för stridsskolan postgirokonto överfördes under tiden den 13 januari
den 14 juni 1958 tillhopa 26 000 kronor genom fem av Schotte beordrade utanordningar.
Schotte utanordnade alltså för angivet ändamål — utöver det
tidigare nämnda beloppet å 10 000 kronor — ytterligare 86 873 kronor 67
öre. De till sistnämnda belopp uppgående utanordningarna skedde från anslagstiteln
65911 (materielanslaget), därvid 24 711 kronor utgick av det
förut disponerade beloppet å 700 000 kronor och övriga belopp av odisponerade
medel. Samtliga beslut avseende byggnadsarbetet å förläggningsbarackerna
och utanordningarna fattades av Schotte på eget ansvar. Han informerade
icke Lidström i saken och ärendet anmäldes ej heller för verkets chef.

Såsom tidigare sagts har det belopp å 700 000 kronor, om vars disponerande
blivit bestämt genom beslutet den 22 september 1956, icke kunnat tagas
i anspråk för inredningsarbeten å de till stridsskolan utlånade barackerna.
Vad beträffar frågan huruvida materielanslaget i övrigt har kunnat disponeras
för detta ändamål, är att märka att anslaget avsåg materiel, vilken
erfordrades för byggnads- och reparationsberedskapen, d. v. s. förberedelser
för den byggnads- och reparationsverksamhet som kunde antagas bliva nödvändig
i ett krigs- eller beredskapsläge. Till materiel, som för sådant ändamål
kan erfordras, bör visserligen hänföras även byggnader för anordnande
av förläggning. Till beredskapsmateriel kan emellertid ej hänföras förläggningsbyggnader,
som väsentligen är avsedda att stadigvarande användas vid
utbildning och övning av driftvärns- eller annan personal i fredstid. Materielanslaget
har, såvitt nu är i fråga, således ej fått disponeras för byggnadsarbetena
vid stridsskolan. Såsom riksräkenskapsverket uttalat bär icke
heller övningsanslaget kunnat användas för uppförande och inredning av

ilrågavarande baracker. De av Schotte beslutade utanordningar, varom nu
:ir fråga, har således varit felaktiga och inneburit förfång för kronan. Förfång
har inträtt redan därigenom att det ifrågavarande anslaget reducerats
i och för utbetalningar, som icke varit förenliga med anslagets ändamål.

Vad i ärendet förekommit, i synnerhet Schottes egna uppgifter, giver vid
handen att Schotte, när han fattade berörda utanordningsbeslut, ställde sig
helt likgiltig beträffande frågan huruvida BRB:s anslag var avsedda för dylikt
ändamål eller ej. Det kan med hänsyn härtill ej råda någon tvekan om
att Schotte skulle ha ställt medlen till förfogande för byggnadsarbetena även
om han ägt full insikt om det felaktiga i ett dylikt förfogande över BRB:s
anslag.

Schotte har följaktligen genom att på sätt angivits använda materielanslaget
för utbetalningar till icke tillåtna ändamål ådragit sig ansvar för tjänstemissbruk.

Det har icke kunnat klarläggas, i vilken utsträckning Schotte fattade nu
ifrågavarande beslut såsom tjänstförrättande chef för beredskapskontoret.
Jag vill emellertid icke göra gällande annat än att Schotte beslutat om nu
ifrågavarande utanordningar, tillhopa 86 873 kronor 67 öre, som tjänstförrättande
chef för kontoret. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen här
ovan under II har beslut om utbetalningar för ett och samma ändamål till
högre belopp än 50 000 kronor ankommit på verkschefen. Vad Schotte invänt
därom att de ifrågavarande utbetalningarna icke skulle ha skett för
ett och samma ändamål förtjänar icke avseende.

Schotte har ådragit sig ansvar för tjänstemissbruk, förutom på förut angiven
grund, jämväl med anledning därav att han icke ställt sig till efterrättelse
de föreskrifter som generellt gällde för chefs och tjänstförrättande
chefs behörighet att inom viss angiven gräns besluta om utanordningar från
kontorets anslag. Jag vill icke härutinnan lägga Schotte till last att utbetalningarna
för det ändamål varom nu är fråga redan från början blivit bundna
till en plan vilken krävde deras fullföljande i en utsträckning som skulle
komma att innefatta sådant behörighetsöverskridande som nyss nämnts.
Efter hand har emellertid summan av verkställda utanordningar kommit
att nå sådan storleksordning att Schotte i varje fall under ett senare skede
av utanordningsförfarandet måste ha insett att behörighetsgränsen överskridits.
Schotte måste sålunda senast omkring månadsskiftet februari_

mars 1958, då de dittillsvarande utanordningarna uppgått till sammanlagt
drygt 52 000 kronor, ha kommit till insikt om att han vid ytterligare
utanordningar skulle komma att överskrida sin behörighet. De efter nämnda
månadsskifte gjorda utanordningarna har uppgått till omkring 44 000
kronor.

I enlighet med det anförda skall Schotte ställas under åtal vid Stockholms
rådhusrätt

1) jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel, bestående i att Schotte
den 26 september 1957 såsom förste byråingenjör vid fortifikationsförvaltningens
beredskapskontor för visst ändamål utanordnat ett belopp å 10 000

kronor, oaktat han i sin nämnda egenskap icke haft behörighet att utanordna
större belopp än 5 000 kronor; och

2) jämlikt 25 kap. 1 § strafflagen för tjänstemissbruk, bestående i att
Schotte under tiden den 25 september 1957—den 7 oktober 1958 såsom
tjänstförrättande chef för beredskapskontoret för ändamål, vartill medlen
icke fick användas, nämligen uppsättning och inredning av förläggningsbaracker
vid hemvärnets stridsskola, till förfång för det allmänna från kontorets
materielanslag (titel 65911) utanordnat tillhopa 86 873 kronor 67
öre, ävensom att Schotte — med överskridande av den för honom i egenskap
av tjänstförrättande chef för beredskapskontoret till en utanordningssumma
av 50 000 kronor begränsade behörigheten — under tiden mars—
oktober 1958 utanordnat drygt 44 000 kronor, ingående i det nyss angivna
beloppet å 86 873 kronor 67 öre.

Wendels anmälan gav vid handen, att en middag anordnats vid stridsskolan
den 13 februari 1958 för invigning av de omförmälda barackerna,
som då var färdiga att tagas i bruk.

Vid förundersökningen framkom genom förhör med Nauclér och Schotte
i detta hänseende följande.

Nauclér uppgav: När arbetena med barackerna närmade sig sin fullbordan,
kom Schotte till stridsskolan för att bese anläggningen. Därvid yttrade
han skrattande att »nu tycker jag det vore anständigt att vi här har eu
taklagsfest, vi bör fira att vi fått det här i lås och att det är klart det
hela». Schotte och Nauclér talades sedan vid om vilka som skulle inbjudas.
Man enades om att de som på ett eller annat sätt medverkat vid byggnationen
borde inbjudas att deltaga i middagen, nämligen från stridsskolan,
förutom Nauclér själv, den förvaltare och den fanjunkare, som tjänstgjorde
vid skolan, mässofficeren därstädes och förre chefen för skolan, dåvarande
kaptenen Lindqvist, samt troligen även en vid skolan tjänstgörande
överfurir. Schotte gav besked om att BRB skulle stå för kostnaderna och
uppdrog åt Nauclér att taga kontakt med Lindqvist. Det enda direktiv
Schotte därutöver gav Nauclér gällde platsen för middagen. I detta hänseende
bestämdes att middagen skulle anordnas i huvudbyggnaden. Det var
såvitt Nauclér minns inte tal om kostnaden för middagen. Mässofficeren
fick sedan av Nauclér i uppdrag att kontakta Schotte, något som han säkerligen
även gjorde, eftersom middagen kom till stånd. Möjligen deltog
mässofficeren i resonemang mellan Nauclér och Schotte i saken. Inbjudningarna
ombesörjdes av Schotte utom den av Nauclér förmedlade inbjudningen
till Lindqvist. Nauclér vet ej, hur kostnaden för middagen sedermera
betalades. Vanligen brukar mässofficeren vid skolans fester göra ett
sammandrag, där han samlar alla verifikationer på gjorda utlägg, vilket
sammandrag Nauclér brukar granska och skriva under. Men så skedde ej
i detta fall av den anledningen, att skolan ej var inblandad i annan mån
än att skolans lokaler nyttjades. Sannolikt har mässofficeren som brukligt

var förskotterat kostnaderna och sedan gottgjorts dem. Hur detta tillgått
vet ej Nauclér. Troligen har skolans förvaltare av Schotte fått besked hur
kostnaden skulle gäldas. Sedermera har Nauclér erfarit att kostnaden erlagts
av de medel som BRB ställt till förfogande för barackernas inredning.
Nauclér måste därför ha skrivit på ett girokort. Sådana kort brukar han
underteckna efter det vederbörande utbetalningsärende föredragits för honom
av förvaltaren. Troligen har det i ifrågavarande fall tillgått så att
förvaltaren vid sin föredragning nämnt, att han talat med Schotte om att
betalningen skulle ske på detta sätt. Beträffande serveringshjälpen vid middagen
törekom emellertid kontakt mellan mässofficeren och Nauclér, som
därvid beslutade att för detta ändamål 100 kronor skulle utgå från marketenterikassan.
Nauclér orienterade rikshemvärnschefen om middagen. I det
sammanhanget framhöll denne, att det var på sin plats att Schotte fick hemvärnets
silvermedalj, och föreslog att Nauclér vid middagen skulle överlämna
medaljen till Schotte, vilket även skedde.

Schotte uppgav vid förhör den 4 och den 6 april 1960: När barackerna
närmade sig sitt färdigställande, framfördes till Schotte i mera skämtsam
ton, att det borde anordnas en taklagsfest för att fira tillkomsten av barackerna.
Schotte beslöt då, att en sådan fest skulle anordnas. Han vidtalade
Nauclér och tillsade denne att ordna med de närmare arrangemangen för
festen. Beträffande kostnaden därför förklarade Schotte för Nauclér att
Schotte skulle skaffa pengar. Han hade nämligen under hösten 1957 varit
i förbindelse med Svenska Byggnadsentreprenörföreningen för att bland
dess medlemmar insamla medel till inventarier i BRB-barackerna. Fördenskull
hade Schotte talat med bland andra en direktör i föreningen. Denne
hade ställt sig positiv till förslaget, och förmodligen var det meningen, att
förslaget skulle komma upp på något styrelsesammanträde, varefter pengarna
så småningom skulle utanordnas. Schotte tänkte sig nu, när invigningsfesten
var på tal, att dessa medel skulle komma till användning. Något beslut
från föreningen om medlens utbetalande förelåg dock inte. Schotte
gjorde ett försök att få ut ett förskott på medlen från föreningen och talade
även med den omförmälde direktören härom. Denne ställde sig inte direkt
avvisande men ansåg, att pengarna borde utbetalas på en gång. Schotte lämnade
inte något besked om varifrån pengar skulle tagas för att betala inköpta
varor till festen. Han sade bara, att han skulle ordna saken. När entreprenörföreningen
ej ville utanordna pengar vid tillfället, tänkte Schotte
hos olika firmor tigga ihop pengar. Detta blev dock inte av, men tanken
fanns fortfarande kvar hos honom att skaffa pengar på detta sätt. Han
gjorde inte klart för sig att varor och andra förnödenheter måste vara kontant
betalda redan vid tiden för festen. Först sedermera fick han av förvaltaren
vid stridsskolan veta, att räkningarna avseende festen hade betalats
av de medel som Schotte ställt till chefens för stridsskolan förfogande,
Schotte bearbetade då återigen den omförmälde direktören, vilken förklarade,
att hela problemet rörande gåvan skulle tagas upp på ett styrelsesammanträde.
Om Schotte haft klart för sig att gåvomedlen inte skulle inflyta

iöre festen, skulle han gått med på att kostnaden för festen forskotterades
av de medel som var ställda till Nauclérs förfogande. Anledningen till invigningsfesten
var den, att Schotte ansåg att de personer som narmast sysslat
med arbetena med BRB-barackerna borde få en uppmuntran. I de direktiv
som han lämnade Nauclér angav han, att festen skulle anordnas i enlighet
med de mässfester, som brukar förekomma i olika sammanhang vid skolan.
Tjugu personer skulle inbjudas. Sannolikt infann sig sjutton personer.
Schotte kommer särskilt ihåg, att tre kuvert stod tomma. Han hade inte
någon uppfattning om hur stora kostnaderna för festen kunde antagas bliva.
Först senare fick han kännedom om att dessa uppgått till omkring 700 kronor.
Han ansåg redan vid den tidpunkten, att festen kostat väl mycket
pengar. Han vet ej huruvida gåvomedel sedermera ställdes till förfogande av
entreprenörföreningen enligt det förhandslöfte föreningen givit Schotte.
Schotte vill framhålla, att han vid tiden för festen var hårt pressad. Salunda
tjänstgjorde han — vid sidan av sitt ordinarie arbete — som lärare vid drift -värnskurser samt kurser för officerare och underofficerare inom fortifikationskåren,
och han deltog som sekreterare i då pågående BRB-utredning.
Han hade därför ej tid att tänka på de olika möjligheter han hade att ordna
med pengar för festen, exempelvis från BRB:s driftvärns förtroenderåd.
Han vill ej vidgå, att han i detta sammanhang förfarit brottsligt. Däremot
anser han sig i viss mån ha varit oaktsam genom att inte tillräckligt beakta
de möjligheter att erhålla gåvomedel som stått honom till buds. Det är ej
känt för honom, huruvida bestämmelser rörande taklagsfester finns utfärdade
inom förvaltningen.

Vid ytterligare förhör den 7 maj 1960 uppgav Schotte: Han erinrar sig nu
att han före festen uppringdes av mässofficeren vid stridsskolan, varvid
Schotte lämnade denne direktiv för festen. Direktiven innebar, att festen
skulle anordnas i enlighet med vad som är brukligt vid de mässfester, som
plägar äga rum vid skolan. Mässofficeren tillsades att sparsamhet skulle
iakttagas; dock medgav Schotte på särskild fråga av mässofficeren att
punsch till kaffet fick inköpas. Schotte lämnade säkerligen också beskedet,
att han skulle ordna erforderliga kontanter för betalning av vad festen skulle
komma att kosta. Schotte anser själv att festen blev ovanligt dyr. Han har
tidigare vid stridsskolan deltagit i mässfester, som varit relativt enkla. Den
ifrågavarande middagen bestod av smör, ost, sill, ett par assietter, varmrätt
och dessert. Spritförtäringen var mycket måttlig, i vart fall under den hd
Schotte stannade kvar. Han återvände emellertid ganska tidigt till Stockholm.
. , „ ,

Vid förundersökningsprotokollet har i fotokopia fogats en den lo februari
X958 dagtecknad, av mässofficeren vid stridsskolan, kaptenen A. G. Agermark
upprättad »ekonomisk redogörelse för middag i samband med invigning
av barack» å stridsskolan. 1 redogörelsen har upptagits utgifter å 755
kronor 60 öre och inkomster å 48 kronor. Beträffande eu utgiftspost, betecknad
»arbetshjälp» och lydande å 100 kronor, har antecknats »betalas av andra
medel».

Vid nämnda protokoll fanns vidare i fotokopia fogad en skrivelse den 30
juni 1949 från kommunikationsdepartementet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vilken skrivelse enligt anteckning därå skulle för kännedom överlämnas
till fortifikationsförvaltningen, dit den inkom den 1 juli 1949. Av
skrivelsen framgår till en början att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hos
Kungl. Maj :t hemställt om bemyndigande att taga i anspråk byggnadsmedel
för anordnande av taklagsfester vid uppförande av husbyggnader. Skrivelsen
ar i övrigt, såvitt nu är i fråga, av följande innehåll: Kungl. Maj :t bemyndigar
försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt byggnadsstyrelsen att för anordnande av taklagsfest
under enkla former vid uppförande av husbyggnad för en byggnadskostnad
av lagst 200 000 kronor taga i anspråk för byggnadens uppförande tillgängliga
medel, dock beträffande byggnadsstyrelsen med undantag för byggnad,
som uppföres för post- och telegrafverken.

Sedan Schotte delgivits utredningen och underrättats om att han i denna
del av ärendet misstänktes för trolöshet mot huvudman, anförde Schotte i
till militieombudsmannen inkomna skrifter bland annat följande: Han kan
inte finna att hans beslut att med allmänna medel bekosta taklagsfesten bör
töianleda ansvar för honom. Kommunikationsdepartementets skrivelse den
30 juni 1949 angående anordnande av taklagsfester har inte överlämnats till
BRB, och skrivelsen var vid nu ifrågavarande tidpunkt okänd för Schotte.
Schotte kunde följaktligen icke känna till den i skrivelsen angivna inskränkningen
till byggnadsföretag av viss storleksordning. Genom anlitande av
värnpliktig personal och genom att Schotte utverkat bidrag i form av arbete
eller materielgåvor från olika firmor har byggnadskostnaderna för övrigt
kunnat avsevärt nedbringas. Som exempel kan nämnas att AB Skånska cementgjuteriet
med grävmaskin utan kostnad utförde schaktningsarbeten för
avloppsledningar, att direktören Lagerros levererade beklädnadsplattor till
självkostnadspris eller omkring 50 procent under marknadspriset samt aft
Nya Asfalt Aktiebolaget tillhandahöll korrugerade plastplattor till tak över
ingångarna. Om det angivna skulle ha bekostats av fortifikationsförvaltningen
och hela arbetet utförts såsom entreprenadarbete, torde byggnadskostnaderna
ha överskridit 200 000 kronor. I dagens läge kostade själva
BRR-barackerna utan inventarier över 150 000 kronor. Då värdet av de
ifrågavarande arbetena vid hemvärnets stridsskola enligt Schottes bedömande
kunde antagas överstiga 200 000 kronor, måste anordnandet av taklagsfesten
ha varit befogad. De förenämnda, av Nya Asfalt Aktiebolaget efter
festen levererade plastplattorna kostade omkring 600 kronor och uppvägde
enligt Schottes mening kostnaderna för festen.

Militieombudsmannen anförde i åtalsinstruktionen följande.

Av utredningen framgår, att en festlighet den 13 februari 1958 ägde rum
vid hemvärnets stridsskola i Vällinge med anledning av att de av fortifikationsförvaltningen
till stridsskolans förfogande ställda barackerna då var

färdiga att tagas i bruk, att i festen deltog omkring tjugu personer — - bland
andra Schotte ävensom Nauclér och andra befälspersoner vid stridsskolan
— samt att av kostnaden för festen, 707 kronor 60 öre, ett belopp å 607 kronor
60 öre utgick av de statsmedel som, enligt vad förut i denna instruktion
redovisats, fortifikationsförvaltningen genom beslut av Schotte oriktigt utanordnat
till stridsskolan för bestridandet av kostnaden för barackernas uppförande
och inredning. Utredningen visar ytterligare att Schotte såsom förvaltningens
representant beslutade att festen skulle komma till stånd och
lämnade direktiv för denna samt lovade ställa medel därför till förfogande.

Anlitandet av förenämnda statsmedel för bestridande av kostnaderna för
festen har varit oriktigt redan på den grund att barackerna författningsenligt
icke kunnat uppföras och inredas genom ianspråktagande av medlen.
Härutöver må anföras följande.

Enligt skrivelsen den 30 juni 1949 från kommunikationsdepartementet
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må taklagsfest bekostas av statliga
bvggnadsmedel allenast då byggnadskostnaden uppgår till lägst 200 000 kronor.
Så var ej fallet beträffande här ifrågavarande baracker. Vad Schotte
invänt därom att i byggnadskostnaden borde inräknas även värnpliktigas
arbetsinsatser och tillskott som gjorts i form av gåvor förtjänar uppenbarligen
icke avseende. Den anordnade festen lär för övrigt icke ha kunnat betecknas
som taklagsfest, bland annat med hänsyn tilv vilka som inbjöds att
deltaga däri. Det stod uppenbarligen klart för Schotte att festen var av privat
karaktär och följaktligen ej kunde bekostas av statsmedel. Hans uppgifter
giver även vid handen, att han från början ämnade för ändamålet utnyttja
vissa i utsikt ställda gåvomedel.

Utrett är vidare att berörda gåvomedel icke ställdes till förfogande. Det
måste antagas att Schotte vid sådant förhållande gav beskedet, att kostnaden
skulle täckas av de från fortifikationsförvaltningen till stridsskolan
utanordnade medlen. Av Schottes utsaga framgår i allt fall att Schotte, när
han fick kännedom om att kostnaden utgått av nyssnämnda medel, ej reste
invändning däremot, och han har vidgått, att han vid förfrågan skulle ha
lämnat medgivande till att medlen tillfälligt utnyttjades för kostnadens täckande,
om han haft klart för sig att gåvomedel ej skulle komma att inflyta
före festen. Vad Schotte anfört därom att kostnaden för festen uppvägts av
de gåvomedel, som i form av plastplattor från Nya Asfalt Aktiebolaget efter
festen tillförts hemvärnets stridsskola, är av beskaffenhet att icke föranleda
något mitt uttalande.

Frågor rörande uppförandet och inredningen av barackerna handlades
inom fortifikationsförvaltningen av dess beredskapskontor. På grund av sin
tjänst som förste byråingenjör där ägde Schotte vid här ifrågavarande tid
behörighet att träffa avgörande i på kontoret ankommande ärenden angående
upphandling, arbete, utanordning eller annat för ett belopp av högst
5 000 kronor. Denna förtroendeställning har Schotte missbrukat genom att
til] skada för kronan antingen besluta om ianspråktagandet av statsmedel för
den ovannämnda privata festen eller i allt fall i efterhand godkänna en så -

dan disposition av medlen. Genom förfarandet har Schotte tillika åsidosatt
sin tjänsteplikt.

I enlighet med det anförda skall Schotte ställas under åtal vid Stockholms
rådhusrätt med yrkande om ansvar jämlikt 22 kap. 5 § och 25 kap. 5 §
strafflagen för trolöshet mot huvudman, varigenom Schotte åsidosatt sin
tjänsteplikt.

* *

Rosenberg påstod vid Stockholms rådhusrätt ansvar å Schotte och Rising
i enlighet med åtalsinstruktionen och framställde jämväl däri åsyftat förverkandeyrkande.
Därest Risings under I här ovan omförmälda bestickning
av Schotte icke skulle anses ha inneburit åsidosättande av tjänsteplikt, yrkade
Rosenberg i egenskap av allmän åklagare ansvar å Rising för denna
gärning.

Vidare yrkade Rosenberg i egenskap av allmän åklagare ansvar å Schotte
jämlikt 25 kap. 2 § strafflagen för tagande av muta under påstående att
Schotte, med utnyttjande av sin ställning såsom tjänsteman vid fortifikationsförvaltningen,
hos verkställande direktören i Aktiebolaget Samuelsson
& Bonnier, ingenjören Erik Sigvard Samuelsson, någon dag troligen i juni
1956 mot växelaccept upptagit ett lån å 1 600 kronor, varå Schotte allenast
avbetalat 500 kronor, oaktat bolaget sedan början av 1950-talet varit entreprenör
åt fortifikationsförvaltningen och Schotte i sin tjänst haft sådana
arbetsuppgifter, att han åtminstone i vissa avseenden haft möjlighet att påverka
ämbetsverkets beslut beträffande ämbetsverkets entreprenörer. I andra
hand yrkade Rosenberg ansvar å Schotte med avseende å sistnämnda
gärning jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för grovt tjänstefel, bestående däri
att Schotte genom att begära lånet samt fortlöpande icke erlägga ränta och
göra kapitalavbetalningar ställt sig i ett beroendeförhållande till Samuelsson
och bolaget (åtalspunkten här nedan betecknad med VI).

I anslutning till sistnämnda åtalspunkt yrkade Rosenberg att Schotte
måtte jämlikt 2 kap. 16 § strafflagen förpliktas att till kronan utgiva 1 100
kronor jämte 275 kronor, sistnämnda belopp utgörande värdet av förmånen
av räntefrihet å förstnämnda belopp under fem år räknat efter en årlig
ränta om 5 %.

Därjämte yrkade Rosenberg i egenskap av allmän åklagare ansvar å i
åtalsinstruktionen omnämnde Magnusson-Bowring jämlikt 3 kap. 4 §, 22
kap. 5 § eller 25 kap. 1 och 10 §§ strafflagen för medhjälp till trolöshet mot
huvudman eller till tjänstemissbruk för Magnusson-Bowrings befattning
med den under I här ovan omförmälda räkningen, därvid Rosenberg i första
hand gjorde gällande att Schottes och Risings under åtalspunkten omförmälda
gärningar innefattat skada för det allmänna. I tredje hand yrkade
Rosenberg ansvar å Magnusson-Bowring för medhjälp till tjänstemissbruk
och till osant intygande.

Slutligen yrkade Rosenberg såsom ombud för försvarets civilförvaltning
förpliktande, dels i anslutning till åtalspunkten I för Schotte, Rising och
Magnusson-Bowring att solidariskt till förvaltningen utgiva skadestånd med
3 650 kronor jämte ränta, dels ock, i anslutning till åtalspunkten V, för
Schotte att till förvaltningen utgiva 607 kronor 60 öre jämte ränta.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 5 april 1962 och dömde därvid
— under förmälan att Schotte den 6 oktober 1961 av Kungl. Maj:t beviljats
avsked med pension från sin beställning såsom kapten vid fortifikationskåren
från och med den 1 april 1962 — Schotte jämlikt 4 kap. 1 och 2 §§ samt
25 kap. 1, 2 och 4 §§ strafflagen för tjänstemissbruk, tagande av muta och
tjänstefel till fängelse tre månader, villkorlig dom utan övervakning.

Genom domen förpliktades Schotte dels att till kronan utgiva vederlag
med 1 675 kronor, dels ock att till försvarets civilförvaltning utgiva skadestånd
med 607 kronor 60 öre jämte ränta. I övrigt lämnades förvaltningens
skadeståndstalan utan bifall.

Rising dömdes jämlikt 3 kap. 4 §, 4 kap. 1, 2 och 7 §§, 10 kap. 6 § samt
25 kap. 1 och 7 §§ strafflagen för bestickning och medhjälp till tjänstemissbruk
till suspension under en månad från sin befattning i fortifikationslörvaltningen.

Slutligen dömde rådhusrätten Magnusson-Bowring för medhjälp till tjänstemissbruk
till dagsböter.

Domskälen angavs av rådhusrätten sålunda.

Schotte har förnekat att han i hänseenden som åklagaren lagt honom till
last gjort sig skyldig till brott.

Närmare hörd har Schotte uppgivit bland annat följande: Schotte hade
tjänstgjort vid fortifikationsförvaltningen på sätt åklagaren angivit. Med
Rising hade Schotte varit bekant före den 1 januari 1945, då Schotte började
anställning hos förvaltningen. Till följd av bland annat gemensamma
intressen hade de under årens lopp kommit att umgås med varandra, och
deras inbördes vänskapsförhållande bestode alltjämt. — Förrådet i Korsnäs
befann sig vid ifrågavarande tid — början av 1956 —- i ett otillfredsställande
skick. Militieombudsmannen hade redan i skrivelse från år 1954
påtalat bristerna, och försvarsområdesbefälhavaren i Falun hade jämte förvaltningen
avgivit yttranden i anledning av skrivelsen. Sedan Schotte av
sin dåvarande chef, generalmajoren Magnell, fått i uppdrag att närmare
taga upp denna fråga, som ansågs brådskande, i syfte att söka avhjälpa de
mest påtagliga bristerna och Schotte troligen i maj 1956 avlagt besök vid
Korsnäsförrådet, beslöt Schotte i egenskap av tjänsteförrättande chef för
beredskapskontoret att ett plåtförråd skulle uppföras i Korsnäs med utnyttjande
av där befintlig materiel. I samband härmed uppdrog Schotte i början
av juni 1956 åt Rising, sedan denne förklarat sig villig därtill, att utarbeta
ritningar till plåtförrådet och göra förslag till ny lastkaj på platsen. Tanken

var att plåtförrådet skulle kunna sättas upp under sensommaren samma år.
Korsnäsförrådet var uppfört på mark som kronan arrenderade. I slutet av
juli 1956 fick Schotte veta, att arrendeavtalet uppsagts av markägaren och
att denne motsatte sig förlängning av avtalet; i följd härav meddelade han
Rising att dennes uppdrag fick vila till dess markfrågan lösts. Uppgörelse
träffades emellertid med markägaren om köp av mark för ett utökat förråd
i Korsnäs, och i april 1957 gjordes framställning till Kungl. Maj :t om godkännande
av köpet. I anslutning härtill anmodade Schotte Rising att med
fortsättande av sitt tidigare arbete planlägga hela förrådsbyggnadsfrågan,
varigenom uppdraget kom att omfatta även planering för uppsättning av
baracker samt ritningar och beskrivningar av stängsel kring området. Innan
Schotte i juni 1956 vände sig till Rising i saken, hade Schotte inom förvaltningen
förfrågat sig hos befästningsbyråns konstruktionssektion och hos
hyggnadsbyrån men fått det beskedet, att arbetet på grund av andra brådskande
uppgifter ej kunde utföras inom den tid Schotte avsåg. Vid denna
tid levde Schotte — oriktigt - - i den tron att Risings tjänst inom förvaltningen
var placerad i sådan lönegrad, att Rising var berättigad till särskild
ersättning för övertidstjänstgöring. Vid Schottes hänvändelse åtog sig Rising
att utföra arbetet på sin fritid. Frågan om ersättning var därvid ej alls
på tal mellan dem. Schotte utgick då från att Rising, oaktat han närmast
var att betrakta som konsult eftersom han tjänstgjorde på annan byrå än
Schotte och Schotte således ej kunde beordra Rising att utföra arbetet, skulle
kunna få betalt för arbetet formellt genom övertidsersättning. Schottes
tanke var att han, sedan Rising efter fullgjort arbete framlagt en uppställning
över den tid som åtgått och debiterat efter gängse övertidsersättning,
skulle vända sig till Risings chef med begäran om attest å handlingen samt
efter det attestering skett utanordna erforderligt belopp av medel, som
Schotte för sådant ändamål i sin tjänst ägde förfoga över. Att tekniska uppdrag
av förvaltningen lämnats till konsulter såväl i brådskande som i mind
re brådskande fall har varit och är alltjämt en vanlig företeelse, och denna
så att säga normala rutin sammanhängde med att förvaltningens tillgång
på egna sakkunniga var begränsad. Ofta hade det härvid förekommit att
konsulten såsom biträde anlitat någon av förvaltningens tjänstemän i mera
underordnad ställning på dennes fritid även när det gällde frågor beträffande
vilka tjänstemannen i denna egenskap hade sakkunskap. Den för
förvaltningen före 1959 gällande instruktionen hade ej utgjort hinder för
ett sådant förfarande, och inom förvaltningen hade ej heller invändningar
gjorts, måhända med tanke på de fördelar för tjänsten en sådan anordning
många gånger medfört. Den nu gällande instruktionen innebure viss
begränsning i förhållande till den praxis som tidigare tillämpats. I början
av augusti 1957 fick Schotte reda på att övertidsersättning författningsenligt
ej kunde utgå till Rising på grund av dennes lönegradsplacering. Då
Schotte talade med Rising härom, förklarade Rising, att han räknat med
att få ersättning för arbetet, emedan uppdraget lämnats av annan byrå än
den där Rising tjänstgjorde, och att han ej ville lämna ifrån sig det mate -

rial han utarbetat, d. v. s. i huvudsak entreprenadhandlingarna, om han
ej fick ersättning. För att Risings arbete i anseende till den förestående
vintern genast skulle kunna utnyttjas och ersättningsfrågan som följd härav
lösas föreslog Schotte, att en konsult skulle kopplas in, vilken skulle
övertaga Risings arbete och ansvara för detta samt utställa räkning.
Schotte hade dessförinnan ej underrättat någon av sina chefer om uppdraget
åt Rising eller informerat någon av dem i ersättningsfrågan. På förslag
av Rising vidtalades sedan Magnusson-Bowring att vara konsult. Därefter
hade det tillgått så som åklagaren i stämningsansökningen angivit. Några
dagar efter det Schotte attesterat räkningen på 3 650 kronor kom Rising in
på Schottes tjänsterum och omtalade, att han fått betalt av MagnussonBowring
och att allting var klart därmed. Sedan Schotte och Rising samspråkat
en stund, tog Rising ur sin plånbok fram 300 kronor med yttrandet:
»Här skall du få för att du var bussig och hjälpt mig». Schotte motsatte
sig omedelbart att taga emot beloppet, men efter ytterligare samtal —
varunder Rising framhöll att Schotte åtskilliga år tidigare påpekat för Rising,
att den tjänst som Rising därefter fick var ledigförklarad, men icke
gjorde någon hänsyftning på Schottes medverkan i samband med Risings
uppdrag i Korsnäs och ersättningen därför — sade sig Schotte gå med på
att taga emot summan som lån. Schottes betänkligheter att mottaga den
erbjudna gåvan hade sin grund däri, att det ej fanns något fog för att Rising
skulle skänka Schotte 300 kronor, och att en sådan gåva kunde sammankopplas
med att Schotte givit Rising det ifrågavarande uppdraget och sett
till att Rising fått ersättning för arbetet. Vid denna tid var Schotte i en brydsam
ekonomisk situation med en skuldsumma överstigande 20 000 kronor.
Någon månad tidigare hade han frågat Rising om denne kunde hjälpa
Schotte med ett lån, och Rising hade svarat, att han då icke kunde göra det.
Under tiden fram till Risings erbjudande om gåva hade Schotte ej upprepat
sin förfrågan hos Rising. Något kvitto på beloppet skrevs ej och förfallotid
bestämdes ej. Det var ej heller tal om ränta eller säkerhet. Rising
hade sedermera ej framställt krav på återbetalning av lånet. Däremot hade
Schotte vid flera tillfällen själv fört frågan på tal, och i januari 1962 reglerades
skulden. Åklagaren påstode, att Schotte biträtt vid handläggningen år
1951 av ärendet angående tillsättning av den tjänst som Rising innehade.
Vid förhör inför militieombudsmannen hade Schotte visserligen lämnat uppgifter,
som skulle kunna ge fog för ett sådant påstående, men uppgifterna
hade till en del varit missvisande och tillkommit av förhastande efter vad
Schotte vid senare företagen kontroll av handlingarna i ärendet kunnat
konstatera. Sedan tjänsten ledigförklarats och Schotte fått veta att Rising
ej kände till detta förhållande, gjorde han denne uppmärksam på tjänsten
och föreslog honom att söka den, eftersom tjänsten enligt Schottes mening
vore lämplig för Rising. Om Schotte i samband härmed sagt, att han skulle
lägga ett gott ord för Rising, mindes Schotte ej; det vore ej uteslutet att
orden - kamrater emellan — fallit så, men Schotte hade samtidigt varit på
det klara med att han saknade möjlighet att påverka tillsättningsbeslutet.

En tablå över sökandena och deras meriter hade sedan kommit Schotte tillhanda
i egenskap av tillförordnad sektionschef, och Schotte hade efter
granskning av tablån angivit vilka sökande som fyllde de formella krav som
förutsattes för tjänsten. Därefter hade Schotte informellt meddelat sin dåvarande
chef, Magnell, att många av de sökande hade goda meriter och att
Rising var klart överlägsen de övriga. Samma uppfattning hade kommit till
uttryck i yttranden från personalföreningar. Utöver vad nu sagts hade
Schotte ej såvitt han nu mindes tagit befattning med ärendet.

Rising har förnekat brott samt vidare uppgivit: Risings uppdrag i Korsnäs
fördes första gången på tal av Schotte, som frågade om Rising kunde
åtaga sig ett extraarbete. Det talades då ej om, huruvida Rising kunde utföra
arbetet såsom tjänsteuppdrag. Frågan om ersättning åt Rising var ej på tal,
men Rising framhöll själv, att han skulle hålla reda på antalet timmar som
åtgick för arbetet och jämföra detta med gottgörelse för kvalificerad övertid.
Han nämnde ej för Schotte, att han i sin tjänst ej hade rätt till ersättning
för övertidsarbete, därför att han var övertygad om att Schotte skulle ordna
så, att Rising fick sin ersättning. Rising betraktade också själv uppdraget
såsom liggande utom tjänsten, eftersom det lämnats från en annan byrå
inom förvaltningen än den där Rising tjänstgjorde, och han ansåg därför,
att han sedermera skulle kunna skriva en räkning på förvaltningen. Så hade
skett åtskilliga gånger tidigare i fråga om arbeten som Rising fått att utföra
i egenskap av specialist, även om Risings hustru mot slutet formellt fått
stå som utfärdare av sådana räkningar. Någon dag troligen i början av
augusti 1957 meddelade Schotte, att enligt vad han inhämtat möjlighet saknades
för Rising att få betalt av förvaltningen för arbetet genom övertidsersättning
eller genom att skriva räkning på förvaltningen. Rising, som godtog
Schottes påstående, sade sig ej vilja utlämna de entreprenadhandlingar
han hade, om han ej fick betalt. Då Schotte och Rising närmare diskuterade
den uppkomna situationen, framkom som enda möjlighet att få ersättningsfrågan
löst att anlita en konsult som skulle övertaga Risings arbete, stå för
det och utställa räkning, varefter Rising skulle få ersättning av konsulten.
För detta ändamål tog Rising kontakt med Magnusson-Bowring, som var
villig medverka på angivet sätt. Magnusson-Bowring fick aldrig se det arbete
Rising utfört utan litade uppenbarligen helt på vad Rising sade härom.
Det överenskoms också att i räkningsbeloppet skulle inräknas skatt, som
för Magnusson-Bowrings del kunde beräknas komma att falla på slutsumman,
varigenom Magnusson-Bowring ej skulle behöva vidkännas någon
kostnad. Magnusson-Bowring översände sedan en kortfattad räkning till Rising.
Schotte godkände emellertid ej avfattningen av räkningen och ville
dessutom att i den även skulle ingå ersättning för blivande konstruktionsarbete
beträffande lastkaj och stängsel, som av Rising uppskattades till 300
kronor. Rising tog därför ånyo kontakt med Magnusson-Bowring och meddelade
honom Schottes inställning. Kort efteråt fick Rising från MagnussonBowring
en räkningsblankett på vilken han införde text och siffror i enlighet
med Schottes önskningar. Sedermera fick Rising av Magnusson-Bow -

ring 2 000 kronor. Detta belopp har han ej upptagit i sin självdeklaration,
eftersom Magnusson-Bowring enligt överenskommelse skulle stå för skatten
på arvodet för uppdraget. När Rising fått pengarna och hade vägen förbi
Schottes tjänsterum, gick han in till Schotte och erbjöd honom 300 kronor
av pengarna som gåva. Några veckor tidigare hade Schotte bett att få låna
500 kronor av Rising, men Rising hade då ej haft möjlighet att lämna något
lån. Nu däremot, då han fått 2 000 kronor och ej behövde beloppet för att
täcka utgifter, ansåg han sig böra hjälpa Schotte med 300 kronor. Schotte
ville ej taga emot någon gåva, men sedan Rising sagt, att Schotte skulle
taga beloppet som lån, mottog Schotte summan. Det var ej tal om kvitto
eller om när beloppet skulle återbetalas. Rising räknade ej med att få igen
pengarna och hade ej heller något intresse därav. Om Rising exempelvis
vnnnit 2 000 kronor på travtävling, skulle han ha lånat Schotte 300 kronor
om Schotte begärt ett lån, och om han under enahanda förutsättning kommit
förbi Schottes tjänsterum skulle Rising ha förfarit på samma sätt, om
han känt till den ekonomiska misär, vari Schotte då faktiskt befann sig.
Rising hade ej känt sig stå i någon tacksamhetsskuld till Schotte för att
Rising fått uppdraget och ersättningen härför. Den tjänst Rising nu innehade
hade han sökt efter påpekande av Schotte, som därigenom visat gott
kamratskap; och då Rising erbjöd Schotte 300 kronor hade Rising ingen
tanke på att vilja belöna Schotte för dennes påpekande om tjänsten. Såvitt
Rising kände till hade Schotte ej kunnat påverka tjänstetillsättningen.

Även Magnusson-Bowring har förnekat brott; och han har vid förhör inför
rätten berättat: Han hade tidigare haft anställning hos fortifikationsförvaltningen
och lämnade tjänsten vid 67 års ålder 1955. Under sin tjänstetid
hade Magnusson-Bowring lärt känna Schotte och Rising som kamrater i
tjänsten, men något privat umgänge med dem hade knappast förekommit.
Vid ett tillfälle ringde Rising upp Magnusson-Bowring i telefon och frågade
om Magnusson-Bowring ville skriva ut en räkning som konsult. Eftersom
det således var fråga om ersättning åt Rising för utfört arbete, förstod
Magnusson-Bowring att detta Risings arbete låg vid sidan av tjänsten. Han
frågade därför, om Rising fått tillstånd av högre tjänsteman att utföra
arbetet som privatuppdrag. Rising besvarade frågan jakande, och tilläde, att
tillståndet lämnats av hans chef överstelöjtnanten Teden. Enligt vad Magnusson-Bowring
kände till hade det varit vanligt, att konsulter, som anlitats av
fortifikationsförvaltningen, i sin tur som biträden använde tjänstemän inom
förvaltningen på deras lediga tid. Säkerligen hade det även förekommit, att
sådana tjänstemän av förvaltningen fått privata uppdrag, som sedan, ej endast
innan utan även efter det tjänstemannen börjat sitt arbete enligt uppdraget,
överflyttats på konsult av den anledningen att tjänstemannen icke
själv kunde få ut arvode direkt av förvaltningen. Med hänsyn till den praxis
som sålunda tillämpats och till det tillstånd Teden lämnat hade MagnussonBowring
inga betänkligheter alt stå till förfogande på sätt Rising önskade.
Schottes namn nämndes ej vid detta telefonsamtal. Rising omtalade, att
han utfört fullständiga entreprenadhandlingar för bland annat byggande

av plåtskjul och uppsättande av beredskapsbaracker i Korsnäs, och Magnusson-Bowring
förstod härav att Rising utfört arbetet åt förvaltningen. Däremot
sade Rising ej, att svårigheter uppkommit för honom att utfå arvode
för sitt arbete. Magnusson-Bowring kände vid detta tillfälle till att det icke
lönade sig för en tjänsteman i förvaltningen, som av överordnad fått uppdrag
att utföra visst arbete åt förvaltningen på fritid, att efter avslutat arbete
ställa ut räkning därför på förvaltningen, eftersom en sådan räkning ej
betalades. I följd härav frågade Magnusson-Bowring ej Rising, varför denne
vänt sig till Magnusson-Bowring i saken, eftersom Magnusson-Bowring tog
för givet att Rising ej skulle kunna få ut arvode för sitt uppdrag direkt av
förvaltningen. Resultatet av telefonsamtalet med Rising blev att MagnussonBowring
åtog sig utställa en räkning som konsult. Han gjorde detta utan
tanke på egen vinning och endast för att hjälpa Rising, och det var aldrig
tal om att Magnusson-Bowring skulle ha någon ersättning för sin medverkan.
Åtagandet innebar att Magnusson-Bowring i förhållande till förvaltningen
skulle »stå» för Risings arbete. Emellertid bad Magnusson-Bowring ej
innan slutlig räkning sedan utställdes att få granska det arbete som Rising
sagt sig hava utfört, och anledningen härtill var den att Magnusson-Bowring
med den kännedom han fått om Rising under omkring elva års arbete
inom förvaltningen ansett sig kunna lita på Rising. Efter anvisning av Rising
utfärdade Magnusson-Bowring en räkning och tillställde Rising den. I
räkningens belopp ingick den skatt som kunde beräknas bliva påförd Magnusson-Bowring
för inkomst motsvarande slutsumman. Kort efteråt meddelade
Rising, att Schotte önskade få räkningen mera preciserad och att arvode
även skulle upptagas däri för vissa ytterligare arbeten, som Rising senare
skulle utföra för anläggningen i Korsnäs. Då Magnusson-Bowring fick höra
detta »tappade han sugen», eftersom han ej var road av att ägna mera tid
åt en sak som han ej tog betalt för. I den tanken att »godtar Ni inte räkningen
som jag skrev, så skriv för all del ut den som Ni vill ha den själva»
lämnade han därför till Rising en av sina egna räkningsblanketter utan atl
fylla i någon text. Sedermera hade Magnusson-Bowring från förvaltningen
bekommit 3 650 kronor, varav han lämnade Rising 2 000 kronor.

Vittnesförhör ha på Schottes begäran förekommit med byrådirektören
Sven Gunnar Thorsell, krigsrådet Åke Sunesson Norrman och överstelöjtnanten
Linnman.

Av utredningen framgår, att det i och för sig ej varit uteslutet att Rising
skulle ha blivit anmodad att i tjänsten utföra arbetet med entreprenadhandlingarna
m. m. för bygget i Korsnäs. Det är även utrett, att Schotte och
Rising i augusti 1957 kommit till insikt om att ersättning för arbetet författningsenligt
ej skulle kunna utgå från fortifikationsförvaltningen.

Då Schotte — vilken enligt egen uppgift ej underrättat överordnad om Risings
uppdrag och ej heller, när möjligheten till ersättning åt Rising från
förvaltningen befanns obefintlig, vänt sig till överordnad — överenskom
med Rising om anlitande av konsult, kan anledningen härtill ej antagas vara
annan, än att de ämnat ämbetsverket ovetande söka genom bulvan åstad -

komma ersättning åt Rising. Detta antagande bekräftas av att hänvändelsen
till Magnusson-Bowring och dennes åtgärder närmast haft rent formell karaktär.
Genom att medverka till anlitande av bulvan och genom att under
angivna förhållanden attestera den i Magnusson-Bowrings namn utställda
räkningen och beordra utbetalning, vilka åtgärder böra ses som led i ett
och samma förfarande, har Schotte missbrukat sin ställning som tjänsteman.
Som räkningens utställande och attestering inneburit tillskapande av
cn till innehållet oriktig verifikation, har förfång inträtt för det allmänna.

Åklagarens yrkande om ansvar å Schotte för tjänstemissbruk och å Rising
för medhjälp till tjänstemissbruk skall således bifallas.

Magnusson-Bowring har uppgivit, att han efter anmodan av Rising åtagit
sig att som konsult stå för Risings ifrågakomna arbete och utställa räkning,
samt att Magnusson-Bowring — sedan han i anledning härav utfärdat en
räkning, som emellertid ej godkänts av Schotte — tillhandahållit Rising en
av sina egna räkningsblanketter, vilken Rising därefter med MagnussonBowrings
begivande ifyllt, och sedermera av förvaltningen utfått räkningens
belopp, varav Magnusson-Bowring till Rising lämnat 2 000 kronor.

Magnusson-Bowring har till sitt fredande invänt, att han av Rising bibringats
den uppfattningen att Rising haft sin chefs tillstånd att åtaga sig
arbetet som privat uppdrag.

Med hänsyn till den erfarenhet Magnusson-Bowring enligt egen uppgift
under lång tids tjänst i fortifikationsförvaltningen fått av arbetsförhållandena
där samt till omständigheterna i övrigt måste det hållas för visst, att
Magnusson-Bowring — sedan Rising vänt sig till honom med begäran att utställa
räkning på Risings arbete, som då var i det närmaste slutfört — insett
att hänvändelsen föranletts av en önskan att skaffa Rising ersättning som
eljest icke kunde utgå.

Magnusson-Bowrings invändning att han som konsult köpt Risings arbete
lämnas av rådhusrätten utan avseende.

Åklagaren har påstått att ekonomisk skada tillskyndats kronan genom
de tilltalades påtalade förfarande och därvid gjort gällande, att genom uppdraget
åt Rising någon förpliktelse ej uppkommit för kronan att till Rising
utgiva särskild ersättning för arbetet. Emellertid har i målet upplysts, att vid
tiden för uppdragets lämnande arbetsbelastningen inom fortifikationsförvaltningen
varit sådan, att ifrågavarande arbete kunnat komma atl anförtros
sakkunnig utom verket; och åklagaren har sagt sig ej vilja göra gällande
annat än att i sådan händelse för arbetet skulle hava debiterats och godkänts
högre belopp än det som upptagits i Magnusson-Bowrings räkning.
Vid sådant förhållande kan skada ej sägas ha inträtt för kronan.

Magnusson-Bowring har på anförda skäl ådragit sig ansvar för medhjälp
till tjänstemissbruk. Han får emellertid anses ha medverkat endast i mindre
mån, i följd varav straffet skall nedsättas under vad eljest bort följa.

Vad angår åtalet för bestickning och tagande av muta kan det av utredningen
ej anses framgå, att beloppets överlämnande utgjort belöning för någon
Schottes tjänsteåtgärd i samband med tillsättningen 1951 av den tjänst

Rising innehar. Däremot måste det — även om såsom Schotte och Rising
uppgivit vänskapsförhållande rått mellan dem — med hänsyn till vad Schotte
och Rising berättat om förhållandena i samband med överlämnandet samt
till omständigheterna i övrigt antagas, att förmånen till sin art utgjort belöning
åt Schotte för hans åtgärder beträffande Risings uppdrag. Förmånen
är att anse som otillbörlig. Åklagarens yrkanden i denna del skola således
även bifallas.

Vid denna prövning skall Schotte till kronan utgiva det mottagna beloppet,
300 kronor.

Försvarets civilförvaltnings skadeståndstalan kan av skäl som förut upptagits
ej vinna bifall.

Schotte har vitsordat riktigheten av de faktiska uppgifterna i stämningspåståendet
men bestritt att hans åtgärder vore att bedöma som tjänstefel, och
därvid närmare anfört: I maj 1956 beslöt Schotte — som framhållits vid behandling
av åtalspunkten I -— att ett plåtförråd skulle uppföras i Korsnäs.
Någon anteckning om beslutet funnes icke men det hade konfirmerats genom
skrivelsen av den 19 september 1957. Det i stämningsansökningen omnämnda
beslutet av den 22 september 1956 hade fattats av Magnell såsom
tjänsteförrättande verkschef efter föredragning av Schotte. Grundläggande
för beslutet hade varit innehållet i en vid beslutet fogad promemoria av den
17 september 1956, i vilken Schotte efter beräkningar specificerat anskaffningskostnaderna
för 43 baracker. Därtill hade Schotte lagt en summa av
nära 200 000 kronor, som skulle täcka begynnelsekostnader för barackernas
uppsättning eller förrådsläggning. Att högre belopp härför ej upptogs hade
berott på, att frågan om lokalisering av BRB-förråden ej var klar. Däremot
var det fastslaget att Korsnäsförrådet skulle bibehållas. När Magnell sedan
beslöt i enlighet med Schottes förslag innebar detta, att han accepterat de
grunder Schotte lagt fram i promemorian och således anvisat medel för de
ändamål som angivits i promemorian med däri upptagna belopp. I ärendet
om framställning till Kungl. Maj :t angående inköp av mark för Korsnäsförrådet
var Schotte närvarande vid föredragningen inför verkschefen. Han redogjorde
därvid för samtliga arbeten som skulle göras med hänvisning till
Magnells beslut och de ytterligare arbeten som voro erforderliga. Dessa förhållanden
hade Schotte efter uppdrag sammanfattat i en promemoria, som
var tillgänglig vid föredragningen. Verkschefen hade ej haft något att erinra
mot promemorians innehåll och finge därigenom anses ha godkänt detsamma.
Skriftligt beslut funnes visserligen ej, men att så vore förhållandet
framginge bl. a. av skrivelsen till Kungl. Maj :t om köp av mark, eftersom
däri talades om att vissa byggnadsanordningar planeras att utföras å Korsnäsområdet
och att förvaltningen disponerar medel för bestridande av kostnaderna
härför. Schotte förmenade, att han genom skrivelsen den 19 september
1957 och de därpå följande anvisningsbesluten endast verkställt tidigare
i behörig ordning fattade beslut, och han hade därför, obunden av

eljest gällande begränsning i sin ekonomiska behörighet, kunnat anvisa medel
till Korsnäsprojektet inom den ram som angivits i Magnells dispositionsbeslut,
d. v. s. omkring 200 000 kronor. Föreskrift härom hade visserligen
ej funnits i den då gällande instruktionen för ämbetsverket, men enligt rådande
praxis hade tillämpningen varit sådan inom verket beträffande medel
som disponerats för visst ändamål. Vidare hade Schotte ej vid något av
de påtalade tillfällen då han ställt pengar till förfogande överskridit sin till
50 000 kronor begränsade behörighet.

Vittnesförhör ha förekommit med Thorsell, Norrman och Linnman.

Genom Magnells beslut den 22 september 1956 om upphandling, montering
och förrådsuppläggning av baracker har för dessa ändamål ett beräknat
belopp om 700 000 kronor disponerats av fortifikationsförvaltningens
materielanslag och anslaget har sålunda därigenom minskats med det angivna
beloppet. I dispositionsbeslutet kan emellertid med hänsyn till vad i målet
förekommit ej därjämte inläggas att föreskrift samtidigt meddelats om
att de särbelopp, som ligga till grund för beräkningen, skola tagas i anspråk
för de olika ändamålen.

Schottes påstående att verkschefen i samband med föredragning av ärendet
angående köp av mark för Korsnäsförrådet skulle ha uttryckligen godkänt
byggnadsarbeten i Korsnäs i överensstämmelse med den av Schotte
upprättade promemorian vinner ej stöd av utredningen och synes ej heller
sannolikt.

Frågan om den närmare utformningen av arbetena i Korsnäs, vilka enligt
vad Schotte uppgivit syftade till att där skapa ett centralförråd ej endast
för BRB utan även för fortifikationsförvaltningens övriga verksamhet,
synes ha varit av den principiella vikt att den bort föreläggas verkschefen
för avgörande; och de olika arbetena ha på hösten 1957 enligt rådhusrättens
mening huvudsakligen varit att betrakta som delar i en större enhet.

Vid nu angivna förhållanden har Schotte, vilken känt till att arbetena
skulle draga en kostnad avsevärt överstigande 50 000 kronor, genom de påtalade
åtgärderna överskridit sin till nämnda belopp begränsade behörighet
att själv besluta i ärenden av ekonomisk art och därmed gjort sig skyldig
till oförstånd i tjänsten.

III

Schotte har vidgått, att han under de av åklagaren påstådda omständigheterna
attesterat räkningen och därigenom gjort sig skyldig till tjänstefel,
som dock enligt Schottes mening borde anses vara så ringa att straff ej
skulle följa.

Vad Schotte erkänt bestyrkes av utredningen.

Den försummelse Schotte sålunda ådagalagt är i betraktande av attesterandets
innebörd och betydelse ej av så ringa beskaffenhet att straffpåföljd
kan underlåtas.

Schotte har vitsordat, att han efter skrivelse till rikshemvärnschefen av
den 25 september 1957 påföljande dag utanordnat beloppet 10 000 kronor,
men har gjort gällande, att han därvid handlat i egenskap av tjänsteförrättande
chef för beredskapskontoret och att utanordningen således fallit inom
chefens till 50 000 kronor begränsade behörighet.

Till stöd för sin behörighet har Schotte åberopat en den 29 oktober 1957
i fortifikationsförvaltningen dagtecknad lista över förordnanden meddelade
i anledning av att chefen för befästningsbyrån, översten Lidström, varit förordnad
som verkschef bl. a. under tiden den 23—den 30 september 1957.

Vad i denna del förekommit giver — oaktat Schotte undertecknat skrivelsen
av den 25 september 1957 såsom förste byråingenjör — stöd för
Schottes invändning. Åtalet för tjänstefel kan därför ej bifallas.

Vad angår åtalet för tjänstemissbruk har Schotte vitsordat, att han såsom
chef för beredskapskontoret från dess materielanslag utanordnat medel till
uppsättning och inredning av förläggningsbaracker vid hemvärnets stridsskola
i Vällinge till belopp av 86 873 kronor 67 öre. Schotte har förnekat
brott och till stöd härför anfört bl. a. följande: Under 1956 befanns det att
hemvärnets stridsskola i Vällinge hade svårigheter med förläggning av personal
inom driftvärnet som hade sin utbildning där. I samband med föredragning
av ärendet om inköp av beredskapsbaracker samma år för Magnell
föreslog Schotte, att två av barackerna skulle uppsättas i Vällinge och
utnyttjas som förläggning för BRB:s räkning. Magnell ställde sig välvillig
till förslaget. Omkring årsskiftet 1956/57 orienterade Schotte sin dåvarande
chef, Lidström, om läget, och även Lidström fann det lämpligt att två baracker
sattes upp vid stridsskolan för att användas som förläggning åt BRB:s
driftvärn. Utbildningen av detta driftvärn försiggick dels inom de olika försvarsområdena,
dels vid stridsskolan, och kostnaderna härför täcktes av
BRB:s övningsanslag (titeln 6081). Utbildningen av driftvärn vid statliga
verk och större industrier skedde på motsvarande sätt. BRB:s driftvärn utgjorde
endast en mindre del av den sammanlagda driftvärnsstyrkan inom
landet. Schotte räknade med att för uppsättningen av barackerna använda
pengar från beredskapskontorets materielanslag, eftersom Magnells förut
omnämnda beslut av den 22 september 1956 innefattat anvisning av medel
från detta anslag även för uppsättning av baracker. Schottes tanke var, att
barackerna skulle uppsättas vid Vällinge och där tills vidare disponeras i
första hand för BRB:s kurser. I den mån så ej kunde ske skulle stridsskolan
utnyttja dem för övrig vid skolan förlagd personal mot det att skolan åtog
sig underhåll av barackerna. Det belopp, 10 000 kronor, som Schotte utanordnade
den 26 september 1957, skulle enligt uppgifter från kasernbyrån
kunna täcka kostnaderna för uppsättning och viss standardinredning samt
för belysning och uppvärmning medelst elström. Därvid var ej inräknat arbetskostnad,
emedan det ställts i utsikt att värnpliktiga yrkesmän skulle användas
härför, varigenom en besparing på omkring 10 000 kronor skulle

kunna göras. Uppsättningen gjordes till en början i stridsskolans regi, men
efter några veckor fann Schotte nödvändigt att anställa särskild arbetsledare.
Dessutom visade det sig att värnpliktiga yrkesmän ej kunde ställas
till förfogande på sätt varit avsett och att kalkylen för uppsättning rätteligen
bort sluta på 30 000 kronor, eller således 10 000 kronor mer än den först
beräknade summan. Dessutom tillkommo efter förslag av skolchefen ytterligare
arbeten med bl. a. uppdelning av barackerna i mindre enheter, uppvärmning
genom anslutning till värmecentral och inredning av torkrum och
toaletter, varigenom totalkostnaden blev något över 50 000 kronor. I slutet
av november 1957, sedan skolchefen och en representant för arméintendenturförvaltningen
sagt sig ej ha möjlighet ställa inventarier till förfogande,
beslöt Schotte att inventarier skulle anskaffas så att en till början av februari
1958 utsatt kurs skulle kunna påbörjas planenligt; och inventarier inköptes
för drygt 24 000 kronor. Vidare utanordnade Schotte drygt 5 300
kronor för arbeten på en sjukbarack i Vällinge och nära 14 000 kronor, som
avsågo andra byggnader på platsen. De båda nya barackerna voro färdiga
vid den nyssnämnda kursens början, och deras standard vore ej högre än
motsvarande baracker vid flyget eller marinen. Alla anordningar hade utförts
på ett sätt som ej hindrade snabb nedmontering. Nedtagande kunde
ske på 4—5 dagar utan att inredningen bleve i någon egentlig mån oanvändbar.
Schotte hade själv formulerat skrivelsen av den 25 september 1957 till
rikshemvärnschefen, vari det säges, att BRB till stridsskolan »utlånat» två
baracker. Formuleringen vore mindre väl vald, eftersom Schotte alltsedan
frågan om placering av två baracker i Vällinge kom upp ansett, att stridsskolans
område skulle kunna betraktas som BRB:s förrådsplats för dessa två
baracker. På grund härav finge Magnells dispositionsbeslut den 22 september
1956 om bl. a. uppsättning av baracker med anlitande av materielanslaget
även gälla uppsättningen i Vällinge. Ifråga om inventarierna kunde det
diskuteras huruvida anslaget finge användas eller ej. Möjligen hade det varit
riktigare att anlita övningsanslaget. Emellertid vore inventarierna att betrakta
såsom ingående i BRB:s förrådsomsättning, låt vara att inventarieutrustningen
i barackerna i Vällinge varit rikhaltigare än vad eljest brukade
förekomma.

Vittnesförhör har förekommit med Thorsell, Norrman, Linnman, byråingenjören
Nils Gustaf Lennart Lindahl och majoren NauClér, varjämte Lidström
hörts som part.

Schottes invändning att de båda ifrågakoinna barackerna skulle vara att
anse som uppsatta på ett BRB:s förråd i Vällinge kan ej vinna beaktande.

Beredskapskontorets materielanslag avsåg materiel, vilken vore erforderlig
som förberedelser för den byggnads- och reparationsberedskap som kunde
antagas bliva nödvändig i ett beredskaps- eller krigsläge. De båda ifrågakomna
barackerna, vilka i och för sig utgöra sådan materiel, ha genom
Schottes åtgärder medelst anlitande av materielanslaget ställts till stridsskolans
förfogande och försetts med inredning och inventarier i avsikt att
tills vidare användas som förläggningslokaler i fredstid — förutom för

BRB:s driftvärn — även för statliga verks och enskilda organisationers
driftvärn samt för hemvärn. Anordnande av sådana förläggningar kan ej anses
vara någon BRB:s angelägenhet och detsamma måste gälla även de övriga
arbeten som genom Schottes förslag utförts i Vällinge. Materielanslaget
har därför ej fått tagas i anspråk för angivna ändamål.

Genom att det oaktat besluta de förevarande utanordningarna har Schotte
förfarit felaktigt. Vad i målet förekommit ger ej anledning till antagande
att Schotte därvid handlat uppsåtligen, men genom sitt förfarande har Schotte
gjort sig skyldig till oförstånd av beskaffenhet att föranleda ansvar för
tjänstefel.

Det är utrett, att Schotte för barackernas uppförande och förseende med
inredning och inventarier genom olika beslut utanordnat sammanlagt omkring
75 000 kronor. Åtminstone nu åsyftade utgifter måste med hänsyn till
deras art och ändamål anses utgöra föremål för beslut i ett och samma ärende.
Då Schottes behörighet att såsom tjänsteförrättande chef för beredskapskontoret
besluta i ekonomiska angelägenheter varit begränsad till 50 000
kronor, har han genom att överskrida denna behörighet förfarit oriktigt. Av
skäl som nyss anförts är vad Schotte härutinnan låtit komma sig till last ej
att bedöma strängare än som tjänstefel.

Schotte har vidgått, att han i sin tjänst som förste byråingenjör i efterhand
godkänt att 607 kronor 60 öre av statsmedel finge tagas i anspråk för
den åsyftade festen. Han har bestritt ansvar under invändning att beloppet
finge anses utgöra del av byggnadskostnaderna i samband med uppsättandet
av barackerna vid stridsskolan.

Schotte har vidare anfört: När arbetena med barackerna i Vällinge närmade
sig sin fullbordan hade Schotte troligen själv tagit upp frågan om att
hålla en taklagsfest och sedan diskuterat saken med skolchefen och arbetsledaren.
Sedan festen av Schotte beslutats, hade inbjudning riktats till tio
tjänstemän, som på ett eller annat sätt deltagit i arbetena, och till elva yrkesmän
och värnpliktiga som varit med om byggandet. Dessutom inviterades
enligt gammal sed mässofficeren vid skolan, vilken hade hand om de
praktiska detaljerna beträffande festen. Av de inbjudna uteblevo med kort
varsel av yrkesmännen och de värnpliktiga sammanlagt fem. Schotte hade
uppdragit åt mässofficeren att med iakttagande av måttlighet anordna festen
enligt den standard som var bruklig vid skolan. Schotte kände av egen
erfarenhet till vad som härvidlag brukades; och festen fick också den standard
Schotte räknat med. Tillhandahållandet av lokal och tillredandet avföda
hade varit kostnadsfritt. Schotte räknade med att festen skulle bekostas
i första hand av gåvomedel från Byggnadsentreprenörföreningen. Under
byggets gång hade Schotte nämligen varit i kontakt med representanter för
föreningen och därvid hemställt om bidrag med 10 000 kronor för inredningsarbeten.
Framställningen, som mötts med stor förståelse, hade gjorts
av Schotte i syfte att nedbringa byggnadskostnaderna. Han hade kunnat på -

räkna förståelse av den anledningen att byggnadsfirmor och byggnadsorganisationer
hade intresse av att den nya förläggningen i Vällinge kom till
stånd och fick ett tilltalande utförande, eftersom deras egen personal såsom
tillhörande driftvärn skulle använda byggnaderna. I andra hand hade Schotte
tänkt att bekosta festen med statsmedel genom utanordning från materielanslaget.
Så skedde också sedan det slutligen visat sig att gåvomedel från
föreningen ej kunde tagas i anspråk. Att statsmedel skulle kunna användas
för ändamålet hade för Schotte varit självklart, eftersom han visste att taklagsfester,
vari han deltagit, bekostats av statsmedel. Han hade ej gjort någon
undersökning i saken eller förfrågat sig hos någon inom förvaltningen.
Det av åklagaren åberopade kungl. brevet av den 30 juni 1949 angående anvisande
av medel till anordnande av taklagsfest vid husbyggnad hade han ej
känt till. Förvaltningen hade den 5 september samma år beslutat att avskrift
av brevet skulle tillställas bl. a. befästningsbyrån. Schotte hade tjänstgjort
på denna byrås underhålls- och nyanläggningssektion från 1948 till
den 1 april 1953. Vid ifrågavarande tid hade brevet enligt Schottes uppfattning
knappast haft aktualitet för någon av befästningsbyråns sektioner, eftersom
befästningsbyrån egentligen ej var något byggande utan ett utredande
organ.

I enlighet med vad som anförts vid behandlingen av åtalspunkten IV har
beredskapskontorets materielanslag ej fått tagas i anspråk för att täcka
kostnader för byggandet i Vällinge, och följaktligen har ej heller kostnaderna
för ifrågavarande fest fått bestridas med medel från detta anslag. Även
om festen skulle vara att betrakta som en taklagsfest, har med hänsyn till
föreskrifterna i det omnämnda kungl. brevet av den 30 juni 1949 statsmedel
likväl ej kunnat användas för att täcka kostnader för festen.

Genom att godkänna att statsmedel på sätt skett användes för att bestrida
sådana kostnader har Schotte förfarit felaktigt. Av utredningen kan dock
ej anses framgå, att Schotte handlat med insikt härom eller eljest uppsåtligen,
utan hans handlande är att bedöma som tillkommet av oförstånd. Schotte
har således gjort sig skyldig till tjänstefel.

Vid denna prövning är Schotte pliktig att till målsäganden utgiva fordrat
belopp 607 kronor 60 öre.

Schotte har vitsordat, att han av Samuelsson fått ett lån på sätt angivits
av åklagaren, men han har förnekat brott under uppgift, att han fått lånet
på grund av vänskapsförhållande mellan Schotte och Samuelsson.

Schotte har härom berättat följande: Åklagarens uppgifter om Schottes
tjänstgöringsförhållanden voro riktiga. Han hade i sin tjänst haft möjlighet
att påverka förvaltningens beslut beträffande verkets entreprenörer endast
i vad rörde de förut omförmälda arbetena i Korsnäs. Att det därav utåt framstått
som om han kunnat påverka förvaltningens beslut i entreprenadärenden
kunde Schotte ej medgiva. Schotte saknade anledning bestrida att Aktiebolaget
Samuelsson & Bonnier sedan början av 1950-talet är entreprenör åt

förvaltningen. Någon gång under 1952 lärde Schotte känna Samuelsson i anledning
av att bolaget utförde arbeten på entreprenad åt förvaltningen. Med
Bonnier hade Schotte blivit bekant redan tidigare medan denne hade anställning
hos Skånska Cementgjuteriet. Medan bolagets entreprenadarbeten
pågingo kom Schotte i sin tjänst mycket i beröring med Bonnier med påföljd
att de blevo mycket goda vänner. Vid åtskilliga tillfällen träffade Schotte
härvid även Samuelsson. Schotte lärde känna denne och ett vänskapsförhållande
uppstod, helt naturligt med tanke på det samarbete som förekom.
Något personligt umgänge utom tjänsten hade Schotte ej haft med Samuelsson.
Under tjänsteresor hade Schotte och Samuelsson åtskilliga gånger intagit
förtäring tillsammans på restaurang, och vid två tillfällen i samband
härmed hade Samuelsson bjudit Schotte på middag. Samarbetet med Bonnier
och Samuelsson upphörde i april 1953. Såsom förut nämnts var Schottes
ekonomi 1956 synnerligen besvärande. Under våren hade Schotte utan framgång
vänt sig till släktingar och vänner med begäran om lån. I denna situation
sökte Schotte den 18 eller den 19 juni 1956 Bonnier, som tidigare hjälpt
Schotte med lån. Det visade sig emellertid att Bonnier var bortrest. Schotte
beslöt då att vända sig till Samuelsson. Då Schotte rakt på sak frågade
Samuelsson om denne ville på kort tid låna honom 1 600 kronor, ställde sig
Samuelsson till en början en smula tveksam, men sedan Schotte närmare
redogjort för sin ekonomi och omtalat att han egentligen velat vända sig
till Bonnier, som dock var bortrest, och att denne tidigare lånat Schotte
pengar som Schotte betalat igen, medgav Samuelsson att lämna det begärda
lånet. Schotte accepterade en växel att betalas efter två eller möjligen fyra
veckor. Det var ej tal om ränta eller att Schotte skulle ställa säkerhet. Schotte
var övertygad om att Samuelsson bisträckte Schotte av rent personligt
intresse att hjälpa en god vän som var i nödläge, särskilt som samarbetet i
tjänsten upphört för flera år sedan och Samuelsson visste att Schotte i sin
tjänst i förvaltningen ej hade att göra med entreprenader. Om Schotte vid
denna tid hade tjänstgjort på byggnadsbyrån, skulle förhållandena måhända
ha varit annorlunda. I sådant fall skulle Schotte antagligen ej alls ha vänt
sig till Samuelsson. I början av juli 1956 gjorde Schotte en avbetalning till
Samuelsson med 500 kronor och åtog sig att betala resten den 25 juli. Han
kunde dock ej fullfölja detta åtagande utan utverkade med biträde av Bonnier
anstånd tillsvidare. Ej heller i samband härmed var det tal om ränta.
I januari 1962 hade Schotte fortsatt att avbetala på skulden, och den uppginge
för närvarande till 900 kronor. Schotte ville framhålla, att även om
såsom åklagaren i sin sakframställning uppgivit förvaltningen under åren
1955—1959 till Aktiebolaget Samuelsson & Bonnier betalat i genomsnitt
omkring en miljon kronor om året för utförda arbeten, dessa arbeten dock
med hänsyn till bolagets omfattande verksamhet utgjort endast en ringa del
därav.

Det är utrett, att Aktiebolaget Samuelsson & Bonnier, i vilket företag
Samuelsson hade ledande ställning, vid ifrågavarande tid sedan flera år tillbaka
i stor utsträckning anlitades av fortifikationsförvaltningen som entre -

prenör, samt att Scliotte haft beröring med Samuelsson uteslutande på grund
av sin tjänst hos förvaltningen.

På grund härav måste det hållas för visst, att Schotte, då han vände sig
till Samuelsson med begäran om lån, avsett att utnyttja det förhållandet,
att Samuelsson på grund av bolagets mellanhavande med förvaltningen kunde
förväntas vara angelägen att stå väl med åtskilliga förvaltningens tjänstemän,
däribland Schotte.

Hänvändelsen till Samuelsson är sålunda att anse som begäran om belöning
för tjänstens utövning; och som den ifrågavarande förmånen uppenbarligen
är otillbörlig har Schotte ådragit sig ansvar för tagande av muta.

Vid denna utgång skall jämlikt 2 kap. 16 § strafflagen Schotte till kronan
utgiva förmånens värde, som enligt vad Schotte lämnat utan erinran utgör
1 375 kronor.

Allenast Schotte fullföljde talan mot domen.

Svea hovrätt meddelade dom i målet den i november 1962 och ogillade
därvid åtalen för tagande av muta ävensom det under punkt VI i andra
hand framställda yrkandet om ansvar för grovt tjänstefel, varjämte Schotte
befriades från skyldighet att utgiva vederlag till kronan. I övrigt ändrade
hovrätten rådhusrättens dom på det sättet, att Schotte jämlikt de av rådhus- *
rätten angivna lagrummen med undantag av 25 kap. 2 § strafflagen dömdes
för tjänstemissbruk och tjänstefel till fängelse en månad femton dagar, villkorlig
dom.

Domskälen angavs av hovrätten sålunda.

Beträffande fortifikationsförvaltningens organisation, vid densamma verksamma
tjänstemän och dessas befogenheter under den tid, varom i målet
är fråga, är till en början följande upplyst: Intill den 1 juli 1959 gällde för
fortifikationsförvaltningen Kungl. Maj:ts instruktion den 16 april 1948
(SFS 1948: 165). Enligt denna utövades chefskapet för ämbetsverket av en
generalsperson eller generaldirektör och var verksamheten uppdelad på fyra
byråer: befästningsbyrån, kasernbyrån, byggnadsbyrån och administrativa
byrån, samt på en organisation med benämningen bcredskapskontoret. Chefen
för befästningsbyrån var jämväl ställföreträdare för verkschefen. Byråerna
voro i sin tur uppdelade på sektioner, envar under särskild chef.

Under tiden den 1 april 1948—den 30 september 1956 tjänstgjorde som
chef för befästningsbyrån Magnell och under tiden därefter Lidström, vilka
enligt förordnande av Kungl. Maj :t även utövade chefskapet för beredskapskontoret.
Schotte tillträdde den 1 januari 1945 första gången befattning vid
verket.

I fråga om befattningshavarnas ekonomiska befogenheter föreskrevs i
19 § 2. instruktionen, att verkschefen skulle avgöra ärenden angående, bland
annat, utförande av arbete för statens räkning, där kostnaden översteg
50 000 kronor, ävensom andra ärenden av större ekonomisk betydelse. Enligt
20 § 1. ägde byråchef meddela beslut i annat ärende av ekonomisk art,
om ärendet ej var av beskaffenhet att på grund av sin principiella natur eller

\20815. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

större räckvidd eller av annan anledning böra avgöras av verkschefen och
denne ej heller eljest förbehållit sig avgörandet. Vidare ägde enligt 12 §
instruktionen verkschefen att, där så befanns lämpligt, förordna inom verket
tjänstgörande befattningshavare att i byråchefs eller sektionschefs ställe
handlägga och föredraga visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Beträffande byggnads-och reparationsberedskapen (BRB) antecknas: BRB
är en organisation, som träder i verksamhet vid krig eller krigsfara. Den har
till uppgift att genom särskilda arbetsorgan utföra för det lokala försvaret
erforderliga byggnads-, anläggnings- och reparationsarbeten, vilka icke utföras
av andra civila eller av militära arbetsorgan. Fortifikationsförvaltningen
skall i fred organisera byggnads- och reparationsberedskapen samt planlägga
och förbereda organisationens verksamhet. Intill den 1 juli 1959 gällde
beträffande organisationen kungörelsen den 15 juni 1944 (SFS 1944: 384
med ändring 1948: 254), och för tiden därefter gäller kungörelsen den 24
april 1959 angående byggnads- och reparationsberedskapen (SFS 1959: 177).
Till organisationen hörande ärenden handlades före den 1 juli 1959 å beredskapskontoret.

I hovrätten har i denna del såsom vittne hörts Rising, vilken därvid berättat
i huvudsaklig överensstämmelse med vad han såsom tilltalad uppgivit
vid rådhusrätten.

I likhet med rådhusrätten finner hovrätten, att Schotte i förevarande del ej
kan undgå ansvar för tjänstemissbruk. Vad åter angår åtalet för tagande
av muta, anser hovrätten — med beaktande särskilt av det vänskapsförhållande,
som sedan länge rått mellan Schotte och Rising, och den omständigheten,
att försträckningar dem emellan tidigare förekommit vid ett flertal
tillfällen — det icke föreligga säkert stöd för antagandet, att Schotte uppfattat
försträckningen såsom en belöning för någon hans åtgärd i tjänsten.
I vad åtalet under denna punkt avser tagande av muta kan det därför ej
bifallas.

I förevarande del ha vittnesförhör härstädes hållits dels på Schottes begäran
med Lidström, Linnman och byrådirektören vid fortifikationsförvaltningen
Bengt Kihlström samt dels på båda parters föranledande med byrådirektören
vid förvaltningen Roland Östlund.

Till sitt fredande har Schotte i denna del i hovrätten — liksom i huvudsak
jämväl vid rådhusrätten — anfört följande: De vid Korsnäs vidtagna åtgärderna
hade omfattat dels uppsättningen av barackerna dels ock flera andra,
därav oberoende arbeten, nämligen uppsättande av ett plåtskjul, reparation
av lastkaj, anbringande av stängsel samt utförande av vissa elektriska installationer.
Dessa senare arbeten hade dragit en kostnad av respektive 23 000,
7 000—8 000, 20 000 samt 9 150 kronor och således samtliga legat inom
ramen för Schottes behörighet såsom tjänsteförrättande chef för beredskaps -

kontoret. Att verkställigheten av dessa arbeten sedermera kommit att i viss
mån sammanfalla med uppsättandet av barackerna förändrade ej detta förhållande.
Sistnämnda arbete, vilket, dränering inberäknad, dragit en kostnad
av omkring 140 000 kronor, hade beslutats av Magnell på sätt angivits
i rådhusrättens dom. Därjämte hade de av Schotte planerade åtgärderna
i Korsnäs underkastats verkschefens prövning i samband med föredragningen,
den 2 mars 1957, rörande det tillämnade markförvärvet i Korsnäs. Enär
Magnell genom sitt beslut jämväl anvisat medel för barackernas uppsättande
eller förrådsuppläggande, hade Schottes åtgärder med avseende därå
endast inneburit verkställighet av Magnells beslut. Schotte hade därför enligt
vedertagen praxis inom verket varit behörig att besluta om de av åklagaren
angivna utanordningarna, oaktat dessa, såvitt de avsett barackernas
uppsättande, kommit att sammanlagt överstiga 50 000 kronor.

Mot det sålunda andragna har åklagaren genmält, att samtliga de genom
Schottes försorg vidtagna åtgärderna i Korsnäs vore att betrakta som en enhet
och således som ett enda ärende, att det av Magnell fattade beslutet ej
inneburit anvisande av medel, s. k. dispositionsbeslut, utan allenast att ett
belopp om 700 000 kronor skolat reserveras för kommande inköp av baracker
och uppsättande av desamma, varom skolat närmare beslutas senare,
eller således blott ett s. k. fördelningsbeslut, samt att Schotte i allt fall icke
varit behörig att besluta om den upphandling, antagande av anbud, som
föregått arbetenas genomförande.

Vad först angår frågan, huruvida de i Korsnäs vidtagna åtgärderna skola
betraktas som en enhet, ger utredningen vid handen, att Schotte redan i maj
1956 beslutat om uppförandet av plåtskjulet och någon kort tid därefter om
iordningställandet av kajen. Beslut om anbringandet av stängsel och om de
elektriska installationerna ha tillkommit först senare, då uppsättandet av barackerna
redan varit aktuellt. Av företedda anbudshandlingar framgår att infordrade
anbud rörande Korsnäsprojektet omfattat, förutom uppsättandet av
barackerna, jämväl uppförandet av plåtskjulet och anbringandet av stängsel
men ej iordningställandet av kajen och ej heller utförandet av de elektriska
installationerna. Såväl i skrivelsen den 19 september 1957 från Schotte till befälhavaren
för Falu försvarsområde som i en av Schotte till föredragningen
den 2 mars 1957 uppsatt promemoria äro ock förutnämnda i anbudshandlingarna
angivna arbeten upptagna; i promemorian är jämväl lastkajen anmärkt.
Vad sålunda upptagits och vad i övrigt förekommit i målet ger enligt hovrättens
mening vid handen, att i allt fall de med anbuden avsedda arbetena, inklusive
dräneringen som utförts på löpande räkning, måste, sedan de väl sammanförts
på ifrågavarande sätt, betraktas såsom eu enhet. Kostnaderna för
uppsättandet av barackerna, plåtskjulet och stängslet uppgå sammanlagt till
omkring 183 000 kronor.

Av gjorda vittnesuttalanden, särskilt östlunds utsaga, framgår, att det av
Magnell fattade beslutet om medelsanvisningen är att bedöma såsom ett dispositionsbeslut
och ej, såsom åklagaren påstått, ett fördelningsbeslut. Utav
det av Magnell sålunda anvisade beloppet å 700 000 kronor har i runt tal

100

200 000 kronor stått till förfogande för uppförande eller förrådsuppläggning
av barackerna.

Vad härefter angår frågan, huruvida Schotte genom det av Magnell fattade
beslutet blivit behörig att låta verkställa utanordningar över 50 000 kronor,
antecknar hovrätten följande: Schottes påstående, att den i 19 § 2. av
verkets dåvarande instruktion intagna s. k. spärregeln icke ansetts gälla, då
fråga varit om verkställighet av dispositionsbeslut, har icke blivit vederlagt.
Fastmer får anses utrett att praxis i förevarande hänseende varit den av
Schotte angivna. Emellertid ha såväl Norrman i sitt vittnesmål vid rådhusrätten
som Lidström i sin vittnesutsaga härstädes, vilka båda vittnen måste
antagas äga stor erfarenhet av ifrågavarande spörsmål, uppgivit att, även
om spärregeln av ovan nämnd anledning icke ansetts gälla, frågor om upphandling,
avseende belopp å 50 000 kronor eller mera, ansetts alltid skola
föreläggas verkschefen för beslut. Härtill kan anmärkas att anbud om leverans
av barackerna antagits av verkschefen och icke av chefen för kasernbyrån,
genom vilken byrå anskaffningen enligt Magnells beslut skolat ske.

Väl har Schotte i förevarande fall icke formellt antagit ifrågavarande anbud
å 111 665 kronor utan allenast i den förenämnda skrivelsen till vederbörande
försvarsområdesbefälhavare anmodat denne att antaga anbud och
därvid hänvisat till »bifogad anbudsförteckning». I denna förteckning, dagtecknad
samma dag som skrivelsen och underskriven av Schotte, är emellertid,
utom annat, antecknat: »Anbud nr 2 från byggmästare Edvin Norgren,
Korsnäs, är sammanlagt det lägsta anbudet jämte lägsta å-prislista och är
sålunda för Kronan förmånligast. Entreprenörerna har under hand tillfrågats
om de vill gå med på delad entreprenad men avböjt detta. Med anledning
härav anmodades Försvarsområdesbefälhavaren för Falu fo att antaga
Edvin Norgren såsom entreprenör för arbetena.» Genom detta förfarande
måste Schotte anses ha faktiskt bestämt, vilket anbud som skolat antagas.
Härför talar jämväl den omständigheten, att Schotte, utan att avvakta försvar
sområdesbefälhavarens ställningstagande, omedelbart utanordnat ett belopp
om 50 000 kronor för arbetenas påbörjande. Denna utanordning jämte
de därefter verkställda, av åklagaren angivna utanordningarna ha, med undantag
för belopp, som kunna hänföras till de utanför anbudet liggande arbetena,
nämligen kaj anläggningen för 7 000—8 000 kronor och elektriska installationer
för cirka 9 000 kronor, varit avhängiga av Schottes åtgärder i
fråga om anbudets antagande. Enär Schotte icke varit behörig att avgöra
ifrågavarande upphandling, har han ej heller ägt utanordna berörda belopp,
som vida överstigit 50 000 kronor. På grund härav och då Schottes åtgöranden
skett av oförstånd, är han förfallen till ansvar för tjänstefel.

III

Schotte har i hovrätten i denna del vidhållit sin vid rådhusrätten intagna
ståndpunkt och ytterligare anfört, bland annat: Fortifikationsförvaltningen
hade i tämligen stor omfattning anlitat Harald Lagerros, tidigare innehavare
av Aktiebolaget Tekno-Kemist, såsom leverantör, och Schotte hade be -

101

traktat honom som en pålitlig sådan. Schotte hade emellertid även känt till
att Lagerros led av dåligt minne. Vid ifrågavarande tillfälle hade Lagerros
personligen kommit till Schottes tjänsterum och hemställt om betalning.
Den i räkningen upptagna plasten hade varit avsedd för Korsnäsbarackerna,
och Schotte hade sökt byggmästare Norgren telefonledes för att få upplysning,
huruvida leveransen fullgjorts. Norgren hade emellertid ej varit anträffbar.
Eftersom Lagerros varit i behov av pengar och Schotte hade goda
erfarenheter av honom som leverantör, hade Schotte ansett sig kunna attestera
Lagerros’ räkning, detta så mycket mera som Schotte endast någon dag
senare skolat besöka Korsnäs och därvid kunnat göra sig underrättad om saken.
Vid det följande besöket i Korsnäs hade Schotte iakttagit, att golvet i
ett förrådsutrymme strukits med plastfärg, och därför — oriktigt — utgått
från att leveransen fullgjorts av Lagerros. Med anledning därav hade Schotte
icke vidtagit ytterligare åtgärder i saken. Beträffande den attesterade räkningen
ville Schotte framhålla, att dess belopp varit jämförelsevis ringa ävensom
att han i sitt arbete varje månad brukat attestera ett 100-tal fakturor.

Hovrätten finner i denna del ej skäl att frångå rådhusrättens bedömande.

IV och V

I hovrätten ha i dessa delar vittnesförhör hållits med förenämnda Linnman
och östlund samt generalmajoren Kellin.

Utöver vad som antecknats i rådhusrättens dom har Schotte i hovrätten
uppgivit i huvudsak följande: Kostnaderna för uppsättandet av barackerna
hade uppgått till 34 711 kronor, vilket belopp utanordnats från de genom
Magnells beslut den 22 september 1956 disponerade medlen. Inredningen hade
dragit en kostnad av 18 610 kronor och inventarierna en kostnad av 24 298
kronor. Därjämte hade av de medel, som han ställt till förfogande, 13 921 kronor
använts för reparation av en bastu och en expeditionslokal i Vällinge
in. m. samt 5 340 kronor utgivits för arbeten på den i rådhusrättens dom
omnämnda sjukbaracken. Eftersom kostnaderna för uppsättandet av barackerna
omfattades av Magnells beslut och de övriga arbetena vore att hänföra
till särskilda ärenden, hade Schotte vid åtgärdernas vidtagande ej överskridit
sin till beslut om värden å högst 50 000 kronor begränsade behörighet.

Schotte har i hovrätten vidgått, att anläggningen i Vällinge ej kunde betraktas
som ett BRB:s förråd, men gjort gällande, att barackernas uppsättande
därstädes vore alt anse som en tillfällig förrådshållning i avvaktan på
att slutligt beslut fattades om var BRB:s förråd skulle upprättas.

Schottes sistnämnda påslående kan enligt hovrättens bedömande icke godtagas.

Vad angår frågan, huruvida beredskapskontorets materielanslag behörigen
kunnat tagas i anspråk för att bestrida kostnaderna för arbetena i Vällinge,
gillar hovrätten rådhusrättens bedömande. Därvid har hovrätten beaktat,
förutom vad som förekommit vid rådhusrätten, särskilt vad Kellin
härstädes uppgivit om bekostandet av stridsskolans verksamhet och skolans
åligganden beträffande där bedriven kursverksamhet. Enär Schotte, såsom

102

rådhusrätten funnit, i förevarande hänseende handlat av oförstånd, är Schotte
förvunnen till ansvar för tjänstefel.

På de av rådhusrätten anförda skälen har Schotte jämväl genom att
överskrida sin behörighet i förevarande del gjort sig skyldig till tjänstefel.

Vad härefter angår åtalspunkt V, finner hovrätten, lika med rådhusrätten,
att Schotte förfarit felaktigt. Emellertid har Schotte, enär ifrågavarande
kostnad bestritts av medel, som enligt föregående åtalspunkt ställts till
förfogande av honom, och då i hovrätten ej är fråga om annat än ansvar
för tjänstefel, till viss del redan lastats i förevarande hänseende. Dock skall
beaktas icke blott att Schotte felaktigt utnyttjat visst anslag utan även att
han av försummelse överträtt gällande bestämmelser för s. k. taklagsfester.

Åklagaren har i denna del i hovrätten till stöd för sitt i andra hand framställda
yrkande om ansvar för grovt tjänstefel, utöver vad han därutinnan
anfört vid rådhusrätten, gjort gällande, att Schotte i allt fall genom sitt
handlande satt eller kunnat sätta allmänhetens förtroende till den statliga
förvaltningen i fara.

Schotte har även i förevarande del lämnat i allt väsentligt enahanda
uppgifter som vid rådhusrätten. Därutöver har Schotte uppgivit, att hans
sammanlagda skulder vid den ifrågavarande tidpunkten uppgått till cirka
20 000 kronor och att hans ekonomiska läge varit »förtvivlat», bland annat
då han haft växlar, som kunnat gå i protest. Den tveksamhet Samuelsson hade
visat, innan han på Schottes enträgna begäran beviljat lånet, hade gällt,
huruvida Schotte skulle vara i stånd att senare återbetala ett så stort belopp
som 1 600 kronor.

Schotte har i hovrätten åberopat vittnesförhör med Bonnier, som uppgivit
bland annat följande: Det av Samuelsson och Bonnier gemensamt ägda bolaget
hade erhållit sitt första uppdrag från fortifikationsförvaltningen år
1946. Därefter och fram till innevarande tid hade bolaget utfört ett flertal
arbeten av skiftande art och omfattning för förvaltningens räkning. Bolaget
hade därvid haft kontakt med förvaltningens kasernbyrå och dess byggnadsbyrå.
Anbuden hade i regel tillställts upphandlingsavdelningen. År 1956
hade bolaget troligen utfört ett sprängningsarbete för byggnadsbyråns räkning.
Bolaget, som för närvarande hade en arbetsstyrka på omkring 1 000
man, hade under senare tid för förvaltningen arbetat i ungefär samma utsträckning
som tidigare. Någon avveckling hade icke förekommit i detta
hänseende, även om förvaltningen numera toge i anspråk betydligt mindre
del av bolagets resurser än tidigare. Bolaget hade icke vid något tillfälle lidit
brist på arbeten. Bonnier hade genom sitt arbete blivit bekant med Schotte
omkring 1950. Denne hade haft någon anställning vid byggnadsbyrån som
planeringschef eller något dylikt. Bonnier trodde sig även veta, att Schotte
varit chef för BRB. Bolaget hade emellertid ej haft något uppdrag för BRB:s
räkning, och intet av uppdragen från förvaltningen hade någonsin lämnats
eller handlagts av Schotte. Beträffande Samuelsson kunde Bonnier säga, att

103

denne haft vetskap om vad Scliotte sysslat med men att lian icke haft att
göra med Scliotte i sitt dagliga arbete. När Bonnier kommit hem efter en
resa, hade Samuelsson berättat för honom om lånet till Scliotte. Därvid hade
Schottes möjligheter att senare reglera skulden diskuterats, och Bonnier hade
framhållit som sin uppfattning, att Schotte med hänsyn till sin förhållandevis
goda löneställning borde kunna klara upp skulden. Bonnier hade
aldrig haft någon tanke på att lånet skulle kunnat stärka bolagets ställning
hos fortifikationsförvaltningen. Vid två eller tre tillfällen hade Schotte gästat
Bonniers hem. Därjämte hade de träffats utom tjänsten på sammanträden
och middagar inom byggnadsfacket.

Av utredningen framgår att Aktiebolaget Samuelsson & Bonnier i stor
utsträckning anlitats av fortifikationsförvaltningen samt att Schotte och
Samuelsson haft beröring med varandra allenast på grund av Schottes tjänst
vid förvaltningen.

Emellertid har Schotte såväl tidigare som vid det aktuella tillfället innehaft
en förhållandevis underordnad tjänst, något varom Samuelsson ägt kännedom.
Schotte har ej heller haft möjlighet att påverka handläggningen av
anbudsärenden, som berört bolaget. Därjämte måste beaktas att bolagets
rörelse varit synnerligen omfattande och att bolaget för sin fortsatta verksamhet
på intet sätt varit beroende av uppdrag från fortifikationsförvaltningen.
På grund härav och med hänsyn till det personliga förhållandet
mellan Schotte och Bonnier, till vilken Schotte ursprungligen avsett att vända
sig, synes Schottes påstående, att han vid hänvändelsen till Samuelsson
ej haft för avsikt att utnyttja sin tjänsteställning, icke osannolikt. Åtalet
under denna punkt för tagande av muta skall förty ogillas. Av vad ovan
upptagits framgår att Schotte genom det påtalade förfarandet icke kan anses
ha kommit i otillbörligt beroendeförhållande till Samuelsson och bolaget.
Väl kan lämpligheten av Schottes åtgärd att vända sig till Samuelsson med
hänsyn till allmänhetens förtroende till statsförvaltningen sättas i fråga.
Hovrätten finner emellertid Schottes förfarande ej vara av beskaffenhet att
föranleda ansvar för tjänstefel.

Från denna dom, som innefattade den sammanstämmande mening som
uttalats av lagmannen Senndahl, hovrättsrådet Dillen och assessorn Groll,
var adjungerade ledamoten Sjöberg skiljaktig i ansvarsfrågan såvitt avsåg
åtalet för tagande av muta under åtalspunkt I och, till följd härav, jämväl
i fråga om straffmätningen samt anförde:

Med hänsyn till de omständigheter, varunder Rising överlämnat ifrågavarande
belopp, måste det tagas för visst, att detsamma utgjort en belöning
för Schottes medverkan till att Rising erhållit gottgörelse for det av honom
uförda arbetet. Denna belöning har, vare sig den bedomes som gåva eller
lån, varit otillbörlig. Vid sådant förhållande och då Schotte på grund av
Risings yttrande i samband med erbjudandet ej kan ha svävat i tvivelsmal
om Risings avsikt alt med anledning av Schottes förhållande i tjänsten lamna
en förmån men det oaktat mottagit beloppet, ar Schotte forfallen till an -

svar för tagande av muta. . . .__.

På grund av vad sålunda anförts är jag såtillvida avvikande från majori -

104

tetens mening även i vad avser domslutet att jag jämlikt de av rådhusrätten
angivna lagrummen dömer Schotte jämväl för tagande av muta samt bestämmer
stratfet till fängelse två månader, villkorlig dom, och det belopp
Schotte har att i vederlag utgiva till kronan till trehundra kronor.

Hovrättens dom har vunnit laga kraft.

4. Åtal mot chef för örlogsvarv för tjänstefel bestående i att han utan
laga skäl låtit hålla värnpliktig i förvarsarrest

Tidningen Ny Tid innehöll den 27 maj 1961 en artikel med rubriken »Myterist
— eller vad?» I artikeln uppgavs: En flottist i Göteborg hade stannat
kvar tio minuter i ett dagrum trots att det var uppställningsdags och kastat
glåpord till en överordnad som överraskat honom. Han blev tagen i förvarsarrest
och fick sitta kvar där i sju dagar. Är det verkligen rimligt att beröva
folk friheten i sju dagar genom förvarsarrest för en gärning som den
beskrivna? Trodde man att smitningen skulle följas av myteriförsök?

Med anledning av innehållet i artikeln och under hand från Göteborgs
rådhusrätt införskaffade upplysningar infordrades akten i ett av rådhusrätten
den 30 maj 1961 avdömt militärt brottmål mellan allmän åklagare
samt värnpliktige nr 390317-933 S.-Ä. A. Ruud. Sedan ur akten inhämtats
att högbåtsmannen S. Gustafsson vid Göteborgs örlogsvarv den 19 maj 1961
beslutat taga Ruud i förvarsarrest, vilket beslut samma dag fastställts av
chefen för varvet kommendören V. af Klint, hemställde tjänstförrättande
militieombudsmannen i skrivelse den 2 augusti 1961 till af Klint att denne
ville inkomma med eget yttrande och yttrande av Gustafsson beträffande
frågan huruvida med hänsyn till innehållet i 30 § militära rättegångslagen
fog förelegat för Ruuds tagande och hållande i förvarsarrest. Den 29 augusti
1961 inkom de begärda yttrandena till militieombudsmansexpeditionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtades följande.

I en den 19 maj 1961 dagtecknad, av Gustafsson såsom kaserndagunderofficer
undertecknad anmälan, vilken ingavs till af Klint samma dag, anförde
Gustafsson: Fredagen den 19 maj klockan 1210 påträffade han Ruud
tillsammans med flera värnpliktiga från fartygsavdelningen i en kasern.
Gustafsson tillfrågade Ruud varför denne icke var på sitt arbete, vilket
skolat börja klockan 1200. Ruud svarade att »några minuter mer eller mindre
spelar ingen roll för vi får nog fan arbeta så det räcker till och vi vill
inte ha några högbåtsmän som springer här och gapar; vi klarar oss bättre
själva». Förutom de värnpliktiga var högbåtsmannen G. Jansson närvarande.
Gustafsson insatte klockan 1215 Ruud i förvarsarrest.

^ Samma den 19 maj 1961 hölls militärförhör med Ruud i anledning av
Gustafssons anmälan. Ruud uppgav vid förhöret: Han befann sig klockan
1210 tillsammans med andra värnpliktiga i förläggningens dagrum. Han
väntade på en kamrat vid namn Wedberg, som telefonerade till tandläkaren.

105

När Gustafsson och Jansson anlände, frågade Gustafsson varför Ruud inte
var på sin arbetsplats. Ruud svarade att han väntade på Wedberg. Gustafsson
sade till Jansson att anteckna Ruud. Därefter gav Gustafsson Ruud en
uppsträckning, varvid Ruud framhöll att de värnpliktiga klarade sig bra
utan några siffror. Ruud ämnade därpå avlägsna sig. Gustafsson anmodade
emellertid Ruud att stanna, vilket denne även gjorde. Sedan Gustafsson
antecknat övriga värnpliktiga som befann sig i förläggningen, beordrade
han Ruud att medfölja honom. Gustafsson gick in till rättsvårdsdetaljen
medan Ruud fick vänta utanför. Gustafsson återkom därefter och beordrade
Ruud att medfölja till arrestlokalen. När de kom ut ur ett portvalv, märkte
Ruud att några värnpliktiga stod på kaserngården och »buade». Ruud förnekar
att han fällt i anmälan angivet yttrande.

I det över militärförhöret upprättade protokollet var i övrigt antecknat
dels att Ruud tillsagts förvarsarrest klockan 1220 den 19 maj 1961, dels
att Ruud icke förekom i militärt straffregister, dels ock att af Klint nämnda
dag beslutat att målet skulle hänskjutas till mililäråklagaren jämlikt 22 §
första stycket 5. militära rättegångslagen.

Handlingarna i målet avsändes från varvet med posten den 19 maj 1961
och ankom — synbarligen till följd av att pingsthelgen inföll den 20—den
22 maj — till åklagarmyndigheten i Göteborg den 23 maj 1961. Med skrivelse
som samma dag ankom till rådhusrätten hänsköt militäråklagaren
frågan om förvarsarrestens bestånd till rådhusrättens prövning och upplyste
att stämningsansökan och förundersökningsprotokoll kunde överlämnas
tidigast den 25 maj 1961.

Vid polisförhör den 23 maj 1961 uppgav Gustafsson: I sin egenskap av kaserndagunderofficer
gick han den 19 maj 1961 en rond för att kontrollera
ordningen inom örlogsvarvets område. Kort före klockan 1200 hade han sett
hurusom några värnpliktiga, bland dem Ruud, gått in i block III. De hade
att infinna sig på sina arbetsplatser klockan 1200. Då de inte infann sig vid
angiven tid, hämtade Gustafsson ett dagunderbefäl, Jansson, samt tillsade
denne att taga anteckningsmateriel med sig och följa Gustafsson. De gick
upp i block III och fann där i ett dagrum Ruud och fem andra värnpliktiga.
Under vägen dit hade Gustafsson omtalat för Jansson, att några värnpliktiga
inte i tid återkommit till sin arbetsplats, där de skulle ha infunnit sig
klockan 1200. Gustafsson frågade de värnpliktiga om de inte visste, att de
skulle ha infunnit sig på sina arbetsplatser klockan 1200. Han fick intet
svar på denna fråga och tog för givet att alla hade vetskap om tiden för
rastens slut. Ruud svarade då: »Några minuter mer eller mindre spelar väl
inte någon roll, vi får nog fan arbeta så att det räcker till och vi vill inte
ha några högbåtsmän, som springer och gapar. Vi klarar oss bättre själva.»
Jansson antecknade då de värnpliktiga som uppehöll sig på logementet. Ruud
sade även att de värnpliktiga klarade sig bra utan några siffror och tänkte
avlägsna sig. Gustafsson kallade då på Ruud och sade att de inte talat färdigt,
varefter han beordrade de andra värnpliktiga att återgå till arbetet
samt medtog Ruud till rättsvårdsdetaljen, där han förklarade det skedda för

4f —G208bb. Militieombudsmannens ämbctsberättelsc

106

rättsvårdsbiträdet Holmberg. Han tillsade därefter Ruud förvarsarrest samma
dag klockan 1215.

Genom stämningsansökan, som inkom till rådhusrätten den 25 maj 1961,
väckte militäråklagaren åtal mot Ruud dels jämlikt 26 kap. 11 § strafflagen
för undanhållande bestående i att Ruud olovligen hållit sig undan från sin
tjänst ifrågavarande dag klockan 1200—1210, dels ock jämlikt 26 kap. 9 g
strafflagen för oskickligt beteende bestående i att Ruud vid tillfället i andra
värnpliktigas närvaro yttrat: »Vi vill inte ha några högbåtsmän, som springer
och gapar. Vi klarar oss bättre själva.»

Rådhusrätten företog målet till huvudförhandling den 26 maj 1961. Därvid
erkände Ruud den såsom undanhållande åtalade gärningen samt förklarade
beträffande åtalet för oskickligt beteende att han icke ville bestrida
att han fällt angivna yttrande men att han icke kunde erinra sig detta.
Åklagaren begärde då uppskov för vittnesförhör samt överlämnade till rättens
prövning frågan om förvarsarrestens bestånd. I ett samma dag avsagt
beslut biföll rådhusrätten åklagarens uppskovsbegäran och förordnade, enär
skäl för Ruuds hållande i förvarsarrest ej förelåg, att han omedelbart skulle
frigivas.

Den 30 maj 1961 företog rådhusrätten målet till ny huvudförhandling och
meddelade dom.

Vid rådhusrätten hörd över åtalet angav Ruud sin ståndpunkt på samma
sätt som vid den första huvudförhandlingen och förklarade: Efter att i
fem veckor ha fullgjort vapentjänst tilldelades Ruud fartygsavdelningen vid
örlogsvarvet. Ruud är i sistnämnda tjänst sysselsatt med lastning och lossning,
reparationsarbeten och andra dylika arbeten av civil art. Då Ruud
strax före klockan 1200 den 19 maj stod i begrepp att bege sig till sin arbetsplats,
träffade han en annan värnpliktig, som av Ruud ville ha ett fotografi
från en fotbollsmatch. Den andre bad att få fotot genast, enär han skulle
rycka ut på eftermiddagen. Sedan Ruud överlämnat fotot och medan han
var på väg ut från förläggningen, mötte han en värnpliktig, med vilken han
arbetar i lag. Denne ämnade ringa ett samtal före arbetets början och bad
Ruud vänta på honom i dagrummet. Under det Ruud uppehöll sig i dagrummet
kom Gustafsson dit tillsammans med Jansson. Sedan Gustafsson frågat
Ruud, om han ej kände till att han skulle vara på sin arbetsplats klockan
1200 och Ruud besvarat Gustafssons fråga jakande, uppmanade Gustafsson
Jansson att skriva upp Ruud. Under tiden kom några andra värnpliktiga,
vilka likaledes underlåtit att inställa sig på sina arbetsplatser, ut från sitt
logement. Gustafsson uppmanade då Jansson att även skriva upp dessa.
Gustafsson började »skälla och leva», varvid Ruud blev arg och fällde ett
ohövligt yttrande, vars ordalag han ej kan erinra sig.

På begäran av åklagaren hördes Jansson såsom vittne och berättade:
Klockan 1210 ifrågavarande dag anmodade Gustafsson honom att medfölja
till det block, vari Ruud är förlagd, för att kontrollera om de värnpliktiga
begivit sig till sina arbetsplatser. Då Gustafsson och Jansson kom upp i förläggningen,
påträffade de därstädes sex värnpliktiga. Av dessa vistades en

107

del, däribland Ruud, i dagrummet och de övriga i sitt logement. Då Gustafsson
frågade Ruud varför han inte var på sin arbetsplats, svarade Ruud:
»Några minuter mer eller mindre spelar ingen roll. Vi får nog fan arbeta
ändå. Så vill vi inte ha några högbåtsmän, som springer och gapar över oss.
Vi klarar oss nog ändå.» Det förekom en viss diskussion med de värnpliktiga
vid tillfället och stämningen var något irriterad. Ruud fällde det återgivna
yttrandet medan Jansson var sysselsatt med att anteckna de värnpliktigas
nummer och namn. Gustafsson beordrade Ruud att medfölja honom
samt de övriga värnpliktiga att begiva sig till sitt arbete. Den avdelning
som Ruud tillhör har inga vapenövningar, utan dess arbete är av mera
civil natur.

Rådhusrätten fann i sin dom styrkt att Ruud klockan 1200—1210 den 19
maj 1961 uteblivit från honom anvisad tjänstgöringsplats samt att Ruud
genom att fälla det påtalade yttrandet brustit i anständigt uppförande mot
Gustafsson ävensom att Ruud sålunda gjort sig skyldig till tjänstefel och
oskickligt beteende. På grund därav dömde rådhusrätten Ruud jämlikt 26
kap. 9 och 18 §§ strafflagen för oskickligt beteende och tjänstefel till arrest
tre dagar. Domen vann laga kraft.

Gustafsson anförde i sitt i förevarande ärende avgivna yttrande: I kaserndagunderofficerens
tjänst ingår att gå rond inom kasernområdet och förläggningarna
för att tillse att de värnpliktiga är på sina arbetsplatser enligt gällande
rutin. Då Gustafsson vid ifrågavarande tillfälle påträffade tio värnpliktiga
inom förläggningarna och frågade om anledningen till att de ej var på
sina arbetsplatser, svarade endast Ruud. Vad denne yttrade upptogs med
munterhet av övriga värnpliktiga. Gustafsson uppfattade detta som ett direkt
hot mot den militära ordningen och disciplinen samt ett försök från Ruuds
sida till ohörsamhet mot förman i tjänsten. Samtliga visste att Gustafsson,
som bar föreskrivet tjänstemärke, var kaserndagunderofficer.

af Klint anförde i sitt yttrande: Den 19 maj 1961 vid 14-tiden erhöll han
av Gustafsson meddelande att denne samma dag klockan 1220 tillsagt Ruud
förvarsarrest. Samtidigt inlämnade Gustafsson anmälningar mot Ruud och
två andra värnpliktiga vid namn Löfgren och Wedberg. Med anledning av de
högljudda demonstrationer som förekommit gentemot Gustafsson under dennes
tjänsteutövning ansåg af Klint saken så pass allvarlig att han ur disciplinär
synpunkt ej under rådande omständigheter borde beordra att Ruud skulle
lämnas på fri fot. För krigslydnadens upprätthållande bedömde af Klint
det vara av synnerlig vikt att Ruud fick kvarstanna i förvarsarrest, varför
af Klint beslöt att åtgärden skulle bestå.

Vid af Klints yttrande var fogade de omförmälda anmälningarna mot Löfgren
och Wedberg. Av innehållet i dessa framgår att Löfgren och Wedberg
anmälts för att ha demonstrerat mot Gustafsson med skrik och skrän, då
denne med Ruud passerade dem klockan 1220 den 19 maj 1961. Ä anmälningarna
fanns tecknat att vardera av Löfgren och Wedberg för förargelseväckande
beteende vid anmälda tillfället meddelats fyra dagars permissionsförbud
den 23—den 26 maj 1961.

108

Sedan af Klint delgivits den sålunda redovisade utredningen anförde han
i en den 11 januari 1962 till militieombudsmansexpeditionen inkommen
skrift: Gustafsson nämnde vid rapporteringen att han kände sig personligen
hotad av Ruud och yrkade att Ruud skulle kvarhållas. Gustafsson har på af
Klints nu gjorda förfrågan förklarat, att det är riktigt, att han vid tillfället
i fråga uppgav, att han känt sig hotad personligen, af Klint ansåg situationen
så pass allvarlig att han förordnade om särskilt militärförhör, och efter en
särskild föredragning klockan 1630 beslutade han att förvarsarresten skulle
besta. Han hade då förgäves sökt att få kontakt med såväl auditören som
åklagaren, af Klint bibragtes den uppfattningen att Ruud sökte uppvigla
övriga värnpliktiga genom demonstrationer, som kunde leda till disciplinupplösning
gentemot befälet. Därtill kom att Ruud förnekade vad Gustafsson
lagt honom till last. En bidragande orsak till att af Klint bedömde
de inträffade händelserna såsom ett allvarligt hot mot den militära ordningen
och disciplinen utgjorde de uppgifter han erhållit om bestraffningar och
brottslighetsfrekvens under den senaste tiden. Bestraffningarna hade under
den första delen av år 1961 ökat högst oroväckande vid örlogsvarvet. Brottslighetspromillen
hade jämväl under de första månaderna av året stigit i samma
grad. Någon närmare kommentar till 30 § militära rättegångslagen hade
af Klint icke, varur med tydlighet framgick vad som menas med förseelser
av svårare beskaffenhet. Någon anledning att utgå ifrån att Gustafsson feluppfattat
situationen hade han icke. Eftersom rådhusrätten genom sin dom
den 30 maj 1961 ådömt Ruud ett så relativt lindrigt straff, utgår af Klint
ifrån att Ruud genom af Klints åtgärder icke lidit någon skada, af Klint har
numera den uppfattningen att han felbedömde situationen. Han borde ha
antingen omedelbart förordnat angående Ruuds frigivande eller själv hållit
förhör med Ruud för att utröna huruvida skäl förelåg för hans kvarhållande.
För den händelse militieombudsmannen anser att af Klints ifrågavarande
förfarande måste medföra straffpåföljd, anhåller han att ärendet måtte överlämnas
till chefen för marinkommando Väst för att handläggas såsom disciplinmål.
I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 1 februari 1962 dagtecknad åtalsinstruktion
följande.

Enligt 30 § militära rättegångslagen äger förman förordna att underlydande
skall tagas i förvarsarrest, om den underlydande begått förseelse av svårare
beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av
synnerlig vikt att han ej lämnas på fri fot. Av 31 § nämnda lag framgår dels
att förmannen, om han ej har bestraffningsrätt över den arresterade, omedelbart
och sist inom tjugofyra timmar skall underrätta den närmast bestraffningsberättigade
om arresteringen och skälen därför och dels att det
åligger den bestraffningsberättigade att omedelbart besluta om åtgärden
skall bestå eller den arresterade frigivas. I 32 § samma lag stadgas att om

109

skäl atl kvarhålla den arresterade ej längre förekommer han skall omedelbart
frigivas.

Vid tillkomsten av nämnda lag anförde departementschefen (prop. 1948:
216 s. 141): Enligt nya rättegångsbalken får den misstänkte berövas friheten
endast av skäl som hänför sig till ett väntat beteende av honom själv.
Inom krigsmakten kommer därtill att det i vissa fall kan vara nödvändigt
att taga den brottslige i förvar med hänsyn till kraven på disciplin, ordning
och effektivitet. Det är sålunda uppenbart att sådana brott som lydnadsbrott,
uppvigling och rymning kan allvarligt äventyra disciplin och ordning
även där omständigheterna icke är sådana att enligt nya rättegångsbalken
skäl till frihetsberövande föreligger. Departementschefen finner därför nödvändigt
att liksom enligt hittills gällande rätt vissa för militära förhållanden
avpassade, särskilda tvångsmedel står till militärbefälets förfogande. Departementschefen
har emellertid varit angelägen om att reglerna i detta ämne
utformas restriktivt och att garantier gives till skydd mot opåkallade ingripanden.

Till ytterligare belysning av innebörden av den ovan återgivna bestämmelsen
i 30 § militära rättegångslagen må ur Handbok i militär rättsvård
(RättsH s. 80) anföras: Sålunda kan förvarsarrest åläggas om krigsman
gör sig skyldig till våld mot förman i dennes tjänsteutövning eller till lydnadsbrott
inför trupp eller annat därmed jämställt svårare brott. Om någon
vägrar att lyda order, men detta sker i närvaro av endast vederbörande
förman eller om blott någon enda eller några få andra krigsmän därvid är
tillstädes, bör förvarsarrest icke användas utan endast anmälan i vanlig
ordning göras. Sker lydnadsvägran däremot inför trupp och efterkommer
ej den felande omedelbart förnyad tillsägelse, kan förvarsarrest åläggas.
Så är även fallet om exempelvis en värnpliktig vid inryckningen under
åberopande av religiösa eller liknande skäl vägrar att ikläda sig uniform
och detta sker i närvaro av flera andra värnpliktiga samt han, trots att
straffbestämmelserna för lydnadsbrott förklaras för honom, likväl vidhåller
sin vägran.

Utredningen i förevarande ärende visar att värnpliktige Ruud, då lian
den 19 maj 1961 av högbåtsmannen Gustafsson togs i förvarsarrest, begått
två förseelser, nämligen såsom de sedermera betecknats av rådhusrätten
tjänstefel och oskickligt beteende. Tjänstefelet bestod däri att Ruud varit
frånvarande tio minuter från sitt tjänstgöringsställe, och det oskickliga beteendet
utgjordes av ett olämpligt yttrande varigenom han brustit i anständigt
uppförande mot Gustafsson.

Det är uppenbart att tjänstefelet icke kan anses vara en sådan förseelse
av svårare beskaffenhet som avses i 30 § militära rättegångslagen. Men
ej heller det oskickliga beteendet torde kunna inrymmas under uttrycket
förseelse av svårare beskaffenhet. Brottstypen oskickligt beteende (26 kap.
9 § strafflagen) är i motsats till lydnadsbrott, våld mot krigsman, uppvigling
av krigsmän och rymning (26 kap. 1, 7, 10 och 12 §§ samma lag) icke
belagd med strängare straff än disciplinstraff. Då Runds yttrande icke sy -

nes ha annan innebörd än att Rund och hans kamrater ansåg sig kunna
sköta dem ålagda uppgifter utan särskild övervakning från högbålsmäns
sida, kan hans handlingssätt icke anses utgöra någon allvarlig brottslighet.
Rådhusrätten har också funnit det sammanlagda straffet för ifrågavarande
båda förseelser kunna bestämmas till tre dagars arrest. Det torde få
förutsättas att rådhusrätten därvid ej beaktat att Ruud varit tagen i förvarsarrest
(se militieombudsmannens ämbetsberättelse 1958 s. 86 ff).

Vad angår det i 30 § militära rättegångslagen uppställda villkoret för
åläggande av förvarsarrest, att det för krigslydnadens upprätthållande finnes
vara av synnerlig vikt att den brottslige ej lämnas på fri fot, visar väl
utredningen att Ruuds yttrande fälldes i närvaro av fem andra värnpliktiga
och hos dem uppväckte munterhet. Det måste emellertid anses framgå
av omständigheterna att varken Ruud eller någon av de övriga vid tillfället
ådagalade trots eller eljest satte sig upp mot Gustafsson. Även om avsikten
med Ruuds yttrande skulle ha varit att uppmana till ohörsamhet,
har det alltså icke lett till resultat i avsedd riktning. Gustafsson blev sålunda
icke på något sätt hindrad att utöva sin befälsrätt och att medelst
denna bemästra situationen. Under dessa förhållanden kan det knappast
göras gällande att fara för krigslydnadens upprätthållande förelåg. I vart
fall var faran icke så stor att det med fog kunde anses vara av synnerlig
vikt att Ruud ej lämnades på fri fot. Att märka är att Gustafsson icke heller
alade Ruud förvarsarrest i direkt anslutning till vad som förekommit
utan först sedan Ruuds kamrater enligt order avlägsnat sig och Gustafsson
besökt rättsvårdsdetaljen.

På grund av det sålunda anförda är det tydligt att icke någon av stadgade
förutsättningar för åläggande av förvarsarrest förelegat. Ansvaret för
att Ruud likväl togs i förvarsarrest åvilar Gustafsson.

Det fel vartill Gustafsson gjort sig skyldig måste i och för sig anses betänkligt.
Eftersom Ruuds yttrande gjorde märkbart intryck på hans kamlater,
kan det emellertid ej helt bortses från att för Gustafsson situationen
kunnat i viss mån framsta som oroväckande. Gustafsson var naturligt nog
icke oberörd av att ha blivit utsatt för Ruuds oförskämda uppträdande.
Härtill kommer att Gustafsson redan inom två timmar underrättade af
Klint om den vidtagna tvångsåtgärden och sålunda åt denne överlämnade
prövningen av saken. Med hänsyn till dessa omständigheter finner jag att
Gustafssons felande icke är av beskaffenhet att böra föranleda ansvarspåföljd.

Utredningen ger vid handen att af Klint beslöt att den av Gustafsson förordnade
förvarsarresten skulle bestå. Detta synes ha skett i samband med
att målet mot Ruud den 19 maj 1961 hänsköts till åklagaren. Då af Klint
fattade beslutet torde han därför ha haft tillgång till icke blott Gustafssons
uppgifter om händelseförloppet utan även Ruuds vid militärförhör lämnade
berättelse. Men även om af Klint kunnat grunda sin prövning på enbart
vad Gustafsson uppgivit borde han ha insett att dennes förordnande om
förvarsarrest, på sätt i det föregående utvecklats, var olagligt. Varken Gus -

tafssons uppgifter i hans till af Klint ingivna anmälan eller vad Gustafsson
uppgivit vid polisförhör fyra dagar senare bekraftar af Klints påstående
att han bibragts den uppfattningen att Ruud sökt uppvigla Övriga värnpliktiga.
Såsom bestraffningsberättigad befattningshavare har givetvis af Klint
haft erfarenhet av rättsliga bedömanden och i vart fall vant skyldig a
sätta sig in i gällande bestämmelser; den ovan omnämnda handboken i militär
rättsvård skall enligt vad chefen för försvarsstaben bestämt finnas
tillgänglig för bl. a. bestraffningsberättigade chefer (RattsH s. 2).

Möjligen skulle af Klint, då han fattade sitt beslut, kunna ha missletts av
en känsla att böra stödja underlydande befäls auktoritet I så fall borde
han emellertid jämlikt 32 § militära rättegångslagen ha frigivit Ruud efter
helt kort tid. Under inga omständigheter kan det anses
Ruud kvarhölls i arresten ända tills rådhusrätten den 26 niaj 1961 försatte
honom på fri fot. Jämväl efter det att målet mot Ruud hanskjutits till
åklagaren och intill dess att rådhusrätten beslutat i frågan om forvarsarresten
ankom det på af Klint att verkställa den i nämnda lagrum avledda provningen
(se militieombudsmannens ämbetsberattelse 1951 s. °“

RättsH s. 82). Vid tiden för hänskjutandet måste for övrigt af Klint ha
förstått att rådhusrättens ställningstagande icke gärna kunde föreligga forran
efter pingsthelgen den 20—den 22 maj. Något som helst skal fanns uppenbarligen
icke att för krigslydnadens upprätthållande låta Ruud sitta i arresten
under pingsthelgen då det övervägande flertalet värnpliktiga torde ha a -

^ Vid angivna förhållanden finner jag att vad af Klint låtit komma sig till
last är av så allvarlig beskaffenhet att det icke kan undgå beivran vid

Renlighet härmed skall af Klint ställas under åtal för tjänstefel jämlikt
25 kap. 4 § strafflagen för det han av oförstånd eller oskicklighet åsidosatt
sin tjänsteplikt såsom bestraffningsberättigad befattningshavare genom
att utan laga skäl hålla Ruud i förvarsarrest under tiden den 19—den

Jämlikt 78 g militära rättegångslagen skall åtalet vackas vid hovratten
för Västra Sverige.

Militieombudsmannen uppdrog åt byråchefen vid militieombudsmansexpeditionen
B. Isacson att väcka och utföra åtal mot af Klint i enlighet med
åtalsinstruktionen.

* *

Isacson påstod vid hovrätten ansvar å af Klint i enlighet med atalsinstruktionen.

Hovrätten meddelade dom i målet den 8 juni WC,2 och lämnade därvid i
målet förd ansvarstalan utan bifall.

112

I domskälen anförde hovrätten efter en sammanfattande redogörelse för
utredningen i målet följande.

I hovrätten har af Klint anfört: Han bedömde de gärningar, vilka enligt
Gustafssons rapport och muntliga framställning av händelseförloppet låg
Ruud till last, såsom betydligt allvarligare än de förseelser för vilka Ruud
sedermera fälldes till ansvar. Disciplinförhållandena bland de värnpliktiga
som tilldelas Göteborgs örlogsvarv erbjuda ofta speciellt svårbemästrade
problem. Bland dessa värnpliktiga förekomma en hel del personer, som på
grund av misskötsamhet och andra anpassningssvårigheter avpolletterats
från fartygen. Dessa element skapa ständigt mycket stora svårigheter för
dem som svara för den militära ordningen, vilka svårigheter bli särskilt
påfrestande för underbefälet. Därför måste af Klint, så långt gällande regler
tillåta det, stödja dessa befattningshavare i deras strävan att med tillräcklig
auktoritet upprätthålla krigslydnaden. Erfarenheten visar att de
annars lätt finna denna uppgift alltför svårlöst. Vid upprepade tillfällen
har af Klint fått från underställt befäl mottaga framställningar om ökat
stöd genom en bedömning i rättsvårdsärenden av förevarande art enligt
strängare normer än dem af Klint anser sig böra tillämpa. — Om Ruuds
beteende ej var av svårare beskaffenhet än rådhusrätten funnit, medger af
Klint att det ej fanns laga skäl för förvarsarrest. Om å andra sidan den
bedömning var riktig som han vid tillfället gjorde av vad som förevarit,
förelågo med hänsyn till krigslydnadens upprätthållande tillräckliga skäl att
låta förvarsarresten bestå.

I målet har chefen för marinen avgivit följande yttrande: Antalet brott
och förseelser har särskilt bland de värnpliktiga tillhörande flottan under
senare år ökat i antal. Bestraffningsberättigade chefer och övrigt befäl ha
härigenom otvetydigt fått ökade svårigheter i sina strävanden att upprätthålla
disciplin och ordning. Betydelsefullt synes härvid vara att tendenser
till disciplinupplösning stävjas och att bestraffningsberättigade chefer stödja
underlydande i deras befälsutövning. Enligt chefens för marinen uppiattnmg
borde emellertid af Klint, sedan han under den 19 maj förgäves
försökt komma i kontakt med auditören och militäråklagaren, efter pingsthelgen
hos dessa efterhört om skäl för Ruuds kvarhållande kunde anses
föreligga eller om Ruud skulle frigivas jämlikt militära rättegångslagen
§ 32.

o Vld bedömning av frågan huruvida af Klint förfarit felaktigt genom att
lata den Ruud ålagda förvarsarresten bestå beaktar hovrätten till en början
vad från såväl marinledningens sida som av chefen för marinkommando
\äst upplysts därom att förhållandena vid örlogsvarvet erbjuda speciella
svårigheter i disciplinärt hänseende. Även bortsett härifrån är det emellertid
tydligt att vad Ruud vid tillfället lät komma sig till last motiverade en
tast och snabb reaktion.

För sitt ställningstagande hade af Klint att taga hänsyn till följande. Av
den skriftliga anmälan framgick att Ruud i flera värnpliktigas närvaro
uppträtt på ett sätt som vittnade om trots och med visst fog kunde fattas

113

som att han sökt sätta sig upp mot Gustafsson då denne under sin tjänsteutövning
som kaserndagunderofficer efterhörde varför Ruud icke var i arbete.
Vid rapporteringen till af Klint omtalade Gustafsson att han känt sig
personligen hotad av Ruud och yrkade att denne skulle kvarhållas. Gustafsson
sade sig anse att vad som förevarit utgjorde ett direkt hot mot den
militära ordningen och disciplinen samt ett försök från Ruuds sida till
ohörsamhet. Enligt vad som vidare framkom hade några andra värnpliktiga
strax efter uppträdet och i anledning av vad som inträffat demonstrerat
mot Gustafsson genom skrik och skrän.

Med dessa omständigheter för ögonen kan det icke anses att af Klint
saknat anledning att betrakta det inträffade som en ur disciplinär synpunkt
allvarlig tilldragelse. Ruud hade visserligen vid militärförhör förnekat att
han fällt det i anmälan avgivna yttrandet, men mot hans påstående stodo
uppgifter från tvenne underbefäl.

Det är lätt att säga i efterhand — sedan ytterligare utredning föreligger
och rådhusrätten dömt — att det icke var fråga om så svårartad förseelse
att förvarsarrest bort åläggas. Det ligger dock i sakens natur att af Klint
hade att mera se situationen i stort än att företaga någon rättslig rubricering
av Ruuds brottslighet. Därför bör mindre avseende fästas vid det förhållandet
att Ruud av rådhusrätten sedermera dömdes, förutom för tjänstefel,
allenast för oskickligt beteende och att straffet stannade vid tre dagars
arrest. För övrigt kan rådhusrätten icke ha lämnat förvarsarresten
obeaktad.

Särskild betydelse måste däremot tillmätas vad af Klint uppgivit om de
faktorer —• i korthet redovisade ovan — som voro bestämmande för hans
ställningstagande. Vid övervägande av vad härom i målet förekommit kan
väl sägas att full täckning icke synes ha funnits för beslutet den 19 maj
att låta förvarsarresten bestå. Det tillgängliga materialet för bedömningen
av Ruuds brottslighet synes dock ingalunda ha varit så helt entydigt utan
lämnat utrymme för skilda slutsatser om svårhetsgraden. Anledning saknas
antaga att af Klint fattade sitt beslut annat än efter samvetsgrann
prövning. Omständigheterna äro icke sådana att den bedömning han därvid
gjorde bör läggas honom till last såsom oförstånd eller oskicklighet.

Hovrätten delar marinledningens ovan redovisade uppfattning att af Klint
bort efter pingsthelgen pröva om skäl förelåg att låta förvarsarresten bestå
ytterligare. Med hänsyn till vad nyss sagts om af Klints bedömning av det
inträffade och om de disciplinära förhållandena finner hovrätten emellertid
hans underlåtenhet härutinnan icke heller vara av beskaffenhet att
böra föranleda ansvar.

Från denna dom, som innefattade den sammanstämmande mening som
uttalats av hovrättsrådet Hellquist och adjungerade ledamoten Boman, var
hovrättsrådet Bonge, med vilken presidenten Heuman förenade sig, skiljaktig
och yttrade:

Innehållet i den till af Klint den 19 maj 1961 ingivna anmälan angående
Ruud samt i det samma dag uppsatta protokollet angående militärförhör

114

med denne giver ej fog för antagande att Ruud begått förseelse av sadan
beskaffenhet att han jämlikt 30 § första stycket 1 p. militära rättegångslagen
bort tagas i förvarsarrest. Det kan emellertid ej uteslutas att Gustafsson
i samband med att han avgivit sin anmälan framställt det inträffade
på sådant sätt att Ruuds förseelser för af Klint framstått i allvarligare
dager. Med hänsyn till af Klints tjänsteställning och mångåriga erfarenhet
bör han dock, sedan han senare under dagen tagit del av protokollet över
militärförhöret och kunnat jämföra dess innehåll med uppgifterna i anmälningen,
ha bort inse att skäl ej förelegat att längre än som skett kvarhålla
Ruud i förvarsarrest.

Jag finner därför att af Klint genom sitt beslut att låta förvarsaijesten
ytterligare bestå gjort sig skyldig till ansvar för tjänstefel. För det lidande
Ruud kan ha åsamkats genom beslutet har af Klint lämnat gottgörelse med
av Ruud fordrade femhundra kronor.

Jag dömer af Klint jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen och 2 § lagen om
disciplinstraff för krigsmän för tjänstefel till disciplinbot bestämd till löneavdrag
under tio dagar med trettio kronor 90 öre för dag.

Militieombudsmannen fullföljde talan mot hovrättens dom och anförde i
en den 28 juni 1962 dagtecknad revisionsinlaga följande.

I domskälen har hovrätten icke närmare yttrat sig om den grundläggande
frågan i vad mån lagstadgade förutsättningar för förvarsarrestens bestånd
förelegat men uttalar att det »kan väl sägas att full täckning icke
synes ha funnits för beslutet den 19 maj att låta förvarsarresten bestå».
Därest detta innebär att berättigad tvekan kan råda om antingen huruvida
de begångna förseelserna varit av beskaffenhet som avses i 30 § första stycket
1. militära rättegångslagen eller, ifall någon av förseelserna ansetts vara
av sådan beskaffenhet, huruvida det för krigslydnadens upprätthållande
varit av synnerlig vikt att Ruud ej lämnades på fri fot, är uttalandet enligt
min mening oriktigt. Såsom jag utvecklat i åtalsinstruktionen är det tydligt
att icke någon av stadgade förutsättningar för åläggande av förvarsarrest
förelegat. Det får emellertid antagas att hovrätten, trots ordalagen i
uttalandet, icke haft någon från min mening avvikande uppfattning beträffande
förseelsernas beskaffenhet. Hovrättens underlåtenhet att närmare beröra
frågan torde utgöra stöd för antagandet. Dessutom förklarar hovrätten
i annat sammanhang att »det är lätt att säga i efterhand —- sedan ytterligare
utredning föreligger och rådhusrätten dömt — att det icke var fråga
om så svårartad förseelse att förvarsarrest bort åläggas».

Vid nu angivna förhållanden utgår jag från att hovrätten i själva verket
funnit att beslutet om förvarsarrestens bestånd var klart felaktigt. Att hovrätten
likväl icke fällt af Klint till ansvar synes väsentligen ha motiverats
med två olika omständigheter.

Sålunda förklarar hovrätten för det första att det icke kan anses att af
Klint saknat anledning att betrakta det inträffade som en ur disciplinär
synpunkt allvarlig tilldragelse. Till stöd härför åberopar hovrätten i främsta
rummet innehållet i den skriftliga anmälan som gjorts om händelsen. Av
denna anmälan framgår emellertid endast att Ruud i andra värnpliktigas
närvaro besvarat en fråga i vissa angivna ordalag. Även om man, såsom

115

hovrätten, anser att svaret vittnade om trots och kunde fattas som ett försök
att sätta sig upp mot Gustafsson, saknas dock i anmälan varje antydan
om att Gustafsson bedömt Ruuds uppträdande allvarligare än som ett olämpligt
yttrande eller att övriga närvax-ande tagit intryck av yttrandet. Vidare
åberopar hovrätten att Gustafsson för af Klint omtalade att han känt sig
personligen hotad av Ruud samt att Gustafsson sade sig anse att vad som
förevarit utgjorde ett direkt hot mot den militära ordningen och disciplinen
samt ett försök från Ruuds sida till ohörsamhet. Varken Gustafsson eller af
Klint har emellertid påstått att den sistnämnde, då han beslöt att förvarsarresten
skulle bestå, fått del av Gustafssons nämnda uttalanden i vidare
mån än att denne omtalat att han känt sig personligen hotad av Ruud. Att
Gustafsson ens gjort detta uttalande till af Klint kan med visst fog ifrågasättas.
Då han endast några dagar senare hördes vid polisförhör anlade
han nämligen icke någon sådan synpunkt på Ruuds beteende. I vart fall
borde af Klint, om uttalandet gjorts, ha närmare utfrågat Gustafsson därom
och tillsett att militärförhöret med Ruud även tog sikte på frågan huruvida
denne hotat eller eljest satt sig upp mot Gustafsson. Men såvitt utredningen
visar har i detta hänseende icke något förekommit. Slutligen åberopar hovrätten
att vissa värnpliktiga strax efter uppträdet och i anledning av vad
som inträffat demonstrerat mot Gustafsson. Nämnda demonstration torde
emellertid icke ha haft direkt samband med Ruuds beteende. Enligt vad
Gustafsson själv uppgivit tänkte Ruud avlägsna sig sedan han yttrat sig
med anledning av Gustafssons fråga, och Gustafsson kallade då på Ruud
och sade att de icke talat färdigt, varefter han beordrade de andra värnpliktiga
att återgå till arbetet samt medtog Ruud till rättsvårdsdetaljen.
Medan Ruud väntade utanför, förklarade Gustafsson det skedda för ett
rättsvårdsbiträde. Först när Gustafsson därefter förde Ruud till häktet och
passerade två namngivna värnpliktiga, demonstrerade dessa. Vad sålunda
och i övrigt förekommit ger knappast belägg för att de demonstrerande
värnpliktiga, som synes ha närvarit då Ruud fällde sitt yttrande, föranletts
till demonstrationen av vad Ruud yttrat. Om Gustafsson underlåtit att, såsom
skett, beröva Ruud friheten, skulle han säkerligen ha undgått att bli
föremål för någon demonstration.

Den andra omständigheten som hovrätten anfört till motivering av att af
Klint icke fällts till ansvar utgöres av ett förhållande vilket hovrätten synbarligen
funnit särskilt betydelsefullt. Hovrättens bedömning inledes nämligen
med en förklaring att hovrätten beaktar vad såväl från marinledningens
sida som av chefen för marinkommando Väst upplysts därom att
förhållandena vid örlogsvarvet erbjuder speciella svårigheter i disciplinärt
hänseende. Från marinledningens sida har emellertid endast uppgivits att
antalet brott och förseelser särskilt bland de värnpliktiga tillhörande flottan
under senare år ökat och att härigenom bestraffningsberättigade chefer
och övrigt befäl fått ökade svårigheter i sina strävanden att upprätthålla
disciplin och ordning. Detta innebär tydligen icke att just örlogsvarvet
i Göteborg fått speciellt svårbemästrade problem. De värnpliktiga som på

116

grund av misskötsamhet eller andra anpassningssvårigheter avpolletteras
från fartygen placeras visserligen vid örlogsvarv och andra marina enheter
i land, och detta medför otvivelaktigt ökade svårigheter på sätt marinchefen
framhållit. Men enligt min erfarenhet är det främst Stockholm och
Karlskrona som drabbats av detta system. Det må i detta sammanhang
också påpekas att Ruud icke synes ha tillhört nämnda kategori avpolletterade
värnpliktiga. Hur det än må förhålla sig med nu berörda frågor torde
emellertid allmänna svårigheter beträffande disciplinens upprätthållande
icke kunna tillmätas nämnvärd betydelse i ett fall då disciplinen icke varit
i fara. Gustafsson har uppenbarligen helt bemästrat den uppkomna situationen
genom att utöva sin befälsrätt. För övrigt får jämlikt 30 § första
stycket 1. militära rättegångslagen förvarsarrest användas endast mot den
som begått förseelse av svårare beskaffenhet, och om detta ej är fallet kommer
alltså synpunkten av disciplinens upprätthållande icke med i bilden.
Hovrättens uttalande att »det ligger dock i sakens natur att af Klint hade
att mera se situationen i stort än att företaga någon rättslig rubricering av
Ruuds brottslighet» synes därför icke vara lagligen grundat.

Hovrätten har slutligen i domskälen förklarat sig dela marinledningens
uppfattning att af Klint efter pingsthelgen bort pröva om skäl förelåg att
låta förvarsarresten bestå ytterligare. Detta ställningstagande synes mig
svårförståeligt. Marinchefen har anfört att af Klint, sedan han under den
19 maj förgäves sökt komma i kontakt med auditören och militäråklagaren,
efter pingsthelgen bort hos dessa efterhöra om skäl för Ruuds kvaihållande
kunde anses föreligga eller om Ruud skulle frigivas. Hovrätten,
som insett att af Klint haft att självständigt besluta i saken, kan icke gärna
ha menat att ett frihetsberövande bör bestå tills den bestraffningsberättigade
chefen hunnit inhämta råd av juridisk sakkunskap även om därigenom
den arresterades frigivande blir uppskjutet under flera dagar. Det
ligger därför nära till hands att efterlysa anledningen till att hovrätten icke
ansett att af Klint redan före pingsthelgen bort verkställa prövning jämlikt
32 § militära rättegångslagen. Den omständigheten att det övervägande flertalet
värnpliktiga brukar vara borta från sitt förband under längre helger
bör rimligtvis ha betydelse vid prövning av fråga om förvarsarrests bestånd.

Vad sålunda anförts beträffande hovrättens domskäl torde visa att dessa
icke utgör bärande grund för det slut domen innehåller. Två av hovrättens
ledamöter har också anmält avvikande mening och funnit att af Klint gjort
sig skyldig till ansvar för tjänstefel genom sitt beslut att låta förvarsarresten
bestå.

Kungl. Maj:t meddelade dom i målet den 19 oktober 1962 och prövade
därvid lagligt att, med ändring av hovrättens dom, döma af Klint jämlikt
25 kap. 4 § strafflagen och 2 § lagen om disciplinstraff för krigsmän för
tjänstefel till disciplinbot för tio dagar om trettiofyra kronor 65 öre för dag.

Domskälen angavs av högsta domstolen sålunda.

Gustafssons skriftliga anmälan avser att Ruud under en kortare stund

117

varit frånvarande från sitt tjänstgöringsställe och att han på Gustafssons
fråga om anledningen härtill givit ett otillständigt svar. Innehållet i anmälan
giver ej fog för antagande, att Ruuds beteende inneburit förseelse av
svårare beskaffenhet, så att han jämlikt 30 § första stycket 1. militära rättegångslagen
kunnat därför tagas i förvarsarrest.

De uppgifter Gustafsson må hava lämnat vid sidan av sin skriftliga anmälan
har af Klint icke bort godtaga såsom tillfyllestgörande utredning
om att Ruud begått förseelse som i nämnda lagrum angives. Ej heller av
protokollet över militärförhöret framgår, att så skulle varit fallet.

af Klints beslut, att förvarsarresten skulle bestå, har följaktligen ej varit
lagligen grundat. Genom åtgärden har af Klint gjort sig skyldig till tjänstefel.

5. Åtal mot överste för smädelse och annan missfirmlig gärning

mot värnpliktig

I en den 13 oktober 1961 till militieombudsmannen inkommen skrift gjordes
gällande att infanteriinspektören översten P. A. H. Lindencrona och
stabschefen vid infanteriinspektionen överstelöjtnanten N.-F. Hsegerström
den 7 oktober 1961 i trakten av Lappmyrkullen inom Gideå församling fällt
vissa närmare angivna olämpliga yttranden samt gått handgripligt tillväga
mot värnpliktiga. Skriften var undertecknad av kaptenen i Västernorrlands
regementes reserv direktören P. S. Fjsestad samt följande vid regementet
tjänstgörande värnpliktiga, nämligen sergeanten banktjänstemannen D. L.
M. Asplund, distriktschefen A. Ekström, montören R. R. Granlund, skofabriksarbetaren
J. Y. Billberg, elektrikern J. E. Smedlund, laboratorieassistenten
B. S. E. Sundkvist, chauffören T. V. Widenbladh, skofabriksarbetaren
J. O. R. Sahlén, svetsaren G. Ersson, laboratoriebiträdct O. A.
Blom, förmannen B. J. Hägglund, skogsarbetaren B. A. Falk, skogsförmannen
T. L. öhman, båtbyggaren K. T. Söderlund och civilekonomen J.-E. G.
H. Sjögren.

Sedan skriften översänts till militäråklagaren i Stockholm med begäran
om utredning i saken, inkom från denne den 16 mars 1962 ett hos kriminalpolisen
i Stockholm upprättat förundersökningsprotokoll. Enligt protokollet
har hörts, förutom nyss nämnda personer, jämväl bl. a. kaptenen vid
Norrbottens pansarbataljon B. Carlheim-Gyllenskiöld, förvaltaren vid regementet
E. Swärd, sergeanten vid pansarbataljonen B. A. Dellenrud samt följande
vid pansarbataljonen tjänstgörande värnpliktiga, nämligen svetsaren
B.-Å. Holmström, chauffören B. E. M. Sundvall och traktorföraren L.-G. Stenmark,
ävensom värnpliktige bilföraren vid Stockholms stabskompani L. Å.
Wahlström. Den 16 april 1962 höll militieombudsmannen kompletterande
förhör med Lindencrona och den 15 juni 1962 med Hiegerström.

Av den sålunda verkställda utredningen inhämtades följande.

I oktober 1961 ägde fälttjänstövning rum inom andra militärområdet.

118

Vissa av de i övningen deltagande förbanden, bland dem ett understödskompani
ur Västernorrlands regemente, inspekterades den 7 oktober av
Lindencrona som därvid åtföljdes av Hsegerström. Nämnda kompani, som
stod under befäl av Fjsestad, var vid tillfället under anfall i nordlig riktning
längs landsvägen Nyland—Flärke men hade tvingats avbryta framryckningen
vid en samling hus, belägna i en skogsglänta öster om vägen i
närheten av Lappmyrkullen. Vid inspektionen fick Lindencrona först kontakt
med Fjsestad. Lindencrona uppsökte därefter grupperingsområdet för
andra pansarskyddsplutonen i kompaniet. Här sammanträffade Lindencrona
med plutonchefen Asplund. Vid genomgång av plutonens gruppering
kritiserade Lindencrona vissa av Asplund företagna åtgärder. Sedan ägnade
Lindencrona sin uppmärksamhet åt en i plutonen ingående kulsprutegrupp
under befäl av Hägglund. Kompaniet utsattes då för ett överraskande flankanfall
från öster, och den gruppen tillhöriga kulsprutan gavs en ny eldställning.
Lindencrona uppmanade därvid Hägglund att taga skydd mot fientlig
eld. Slutligen påtalade Lindencrona bristande fältmässigt uppträdande av
Sundkvist. Innan Lindencrona lämnade kompaniet återvände Haegerström
till Fjaestads uppehållsplats för att meddela att inspektionen var slut. Ungefär
samtidigt med förutnämnda flankanfall hade kompaniet angripits av
en fientlig stormkanonpluton, vilken färdades å landsvägen i sydlig riktning.
Anfallet leddes av Dellenrud som medföljde i den främsta vagnen.
Carlheim-Gyllenskiöld följde stormkanonplutonen som stridsdomare. Den
främsta vagnen dömdes ur striden av Haegerström. I.

I. Lindencronas yttrande till Asplund

I klagoskriften anfördes: Kompaniet hade under de två sista dygnen haft
möjlighet till genomsnittligt två timmars sömn. Andra pansarskyddsplutonen
hade för tillfället vägförsvar norrut till uppgift. Något meddelande om
fientligt anfall från annat håll hade ej inkommit. När ett anfall från öster
upptäcktes, skulle en omgruppering inom plutonen ske. Innan den beordrade
omgrupperingen hunnit påbörjas, kom Lindencrona till platsen. Lindencronas
närvaro och de åtgärder han vidtog stoppade den planerade omgrupperingen.
Detta innebar att plutonens stridsställning ej hann intagas. Då
Lindencrona såg detta, kritiserade han skarpt Asplund inför truppen med
orden »Sergeanten, ni är ju för fan inte kapabel att gruppera en pansarskyddspluton».

Asplund uppgav: Kompaniet hade vid tillfället gått i stridsställning vid
den väg, som de strax förut följt i nordlig riktning. Kompaniet bestod av
första pansarskyddsplutonen, andra pansarskyddsplutonen, för vilken Asplund
var chef, samt en stormpionjärpluton och en granatkastarpluton.
Första pansarskyddsplutonen och stormpionjärplutonen hade grupperat sig
i skogen öster om vägen och norr om gläntan. Fjtestad befann sig i närheten
av törsta pansarskyddsplutonen. Vid husen hade Asplund enligt order grupperat
en kulsprutegrupp och en pansarvärnsgrupp, medan de återstående
grupperna placerats längre bak väster om vägen i skogsbrynet, allt för för -

119

svar mot anfall från norr, varifrån fienden väntades. Kompaniets granatkastarpluton
hade ej hunnit fram till platsen men skulle enligt order gå i
ställning i skogen öster om den aktuella bebyggelsen. Vid 1530-tiden anföll
fienden med stormkanonvagnar efter vägen norrifrån men hejdades i norra
skogsbrynet av andra pansarskyddsplutonens insats. Några minuter senare
kom granatkastarplutonen söderifrån och körde in på en avtagsväg upp
emot husen, vid vilka Asplunds pluton var grupperad, för att fortsätta in i
skogen öster om husen. I samband därmed kom helt överraskande ett anfall
snett bakifrån i förbandets rygg från skogen söder om husen. Asplund beordrade
genast omgruppering för försvar bakåt. Det var i detta ögonblick
som Lindencrona kom till platsen. Hans ankomst och omedelbara ingripande
mot de planerade åtgärderna stoppade i viss mån omgrupperingen.
Styrkan låg grupperad runt byggnaderna på platsen, och varje man måste
därför i hast försöka utforska vad som stod på. Närvaron av större delen
av granatkastarplutonen mitt i stridsställningen försvårade denna orientering.
Då Lindencrona såg att omgrupperingen inte skedde så snabbt som
han tydligen önskade, kritiserade han skarpt Asplund för detta med orden
»Sergeanten, ni är ju för fan inte kapabel att gruppera om pansarskyddsplutonen».
Detta åhördes eller kunde ha åhörts av nästan halva pansarskyddsplutonen
samt av manskap ur granatkastarplutonen. Det syntes tydligt
att Lindencrona vid ankomsten till plutonens ställningar var uppretad.
Asplund anser att Lindencronas kritik var omotiverad och hans sätt att
framföra den till förbandet kränkande.

I denna del har vidare hörts följande i andra pansarskyddsplutonen ingående
värnpliktiga, nämligen Sahlén, Öhman, Söderlund och Hägglund.
De uppgav som följer.

Sahlén: Ungefär klockan 1530 anlände Lindencrona och Hjegerström till
plutonens grupperingsområde. De kom i bil. Lindencrona uttryckte högt
sitt missnöje med att en pansarvärnspjäs var felplacerad. Även i övrigt var
Lindencrona missnöjd. Förklaringen till att grupperingen inte var den bästa
var, att plutonen vid Lindencronas ankomst var under omgruppering, enär
meddelande inkommit om ett anfall söderifrån. Asplund blev av Lindencrona
utskälld inför truppen. Lindencrona ansåg Asplund oduglig att föra
befälet över truppen. Tidigare hade inga klagomål förekommit utan hela
kompaniet hade fått lovord för sitt uppträdande. Lindencrona var högljudd,
skrek och skällde utan avbrott så att Asplund inte fick tillfälle förklara sig.
Denne kunde endast svara: »Ja, överste.» Sahlén kan ej minnas Lindencronas
ordalag men han kommer ihåg att Lindencrona använde sig av svordomar.

Öhman: Klockan omkring 1530 kom Öhman från plutonens ammunitionstross
och var på väg tillbaka till den grupp han tillhörde med ammunition.
Han kom därunder i närheten av den ena av plutonens pansarvärnspjäser.
Intill pjäsen stod Asplund och Lindencrona. Han hörde därvid att Asplund
fick utskällning av Lindencrona. Han stannade då eu kort slund och hörde
Lindencrona i rytande ton fråga, om Asplund tyckte det var lämpligt att

120

placera en pansarvärnspjäs på den platsen. Någon svordom liörde han inte
från Lindencrona. Det var det rytande tonfallet från Lindencrona som
gjorde att han stannade upp ett ögonblick och lyssnade. Vid tillfället hade
han bråttom för att snabbt komma till sin grupp med ammunitionen. Fördenskull
fortsatte han och hörde inte om det yttrades mera i saken av Lindencrona.
Öhman tyckte att den samtalston Lindencrona använde var synnerligen
anmärkningsvärd och tillhörde en förgången tid.

Söderlund: På eftermiddagen ifrågavarande dag inkom ett meddelande i
radio om ett anfall från söder. Innan någon omgruppering hann göras, anlände
Lindencrona och Haegerström till förbandet. Lindencrona steg hastigt
ur den bil, med vilken han kommit, och frågade högljutt efter plutonchefen.
Lindencrona verkade mycket upphetsad och var rödbrusig i ansiktet. Inför
truppen, en skytte- och en närpansarvärnsgrupp, blev Asplund ordentligt utskälld.
Lindencrona frågade: »Vad menas med det här?» Förmodligen framställdes
denna fråga med anledning av att grupperingen då inte stämde med
det läge som uppstått, anfall söderifrån. Lindencrona fortsatte att skälla,
och Asplund gavs aldrig tillfälle att förklara att han just kommit för att ge
order om omgruppering. Söderlund kan inte riktigt minnas ordalagen, men
Lindencrona var missnöjd med allt. Lindencrona skrek och verkade vara ur
besinning. Efter detta avlägsnade sig Lindencrona springande mot bilen. Inkommen
i denna fortsatte Lindencrona att gestikulera, och han skakade på
huvudet. Söderlund anser att Lindencronas uppträdande var i högsta grad
olämpligt.

Hägglund: Vid tillfället hade Hägglund, som var chef för en kulsprutegrupp,
fått order av Asplund att försvara landsvägen i nordlig riktning.
Hägglund placerade sin kulspruta bakom en sandhög med skjutriktning
längs landsvägen. Cirka femton minuter efter det han intagit denna gruppering
fick han muntlig order av Asplund att även se upp för anfall söderifrån.
Samtidigt som Hägglund fick denna order kom en bil och stannade på
landsvägen cirka 30 meter från sandhögen, där Hägglund uppehöll sig. I bilen
befann sig Lindencrona. Innan bilen stannat, öppnade Lindencrona dörren.
Han hoppade ur bilen så fort den stannat. Lindencrona verkade redan
då upprörd och irriterad. Omedelbart efter det han hoppat ur bilen skrek
han med hög röst: »Plutonchefen hit.» Asplund, som uppehöll sig intill
Hägglund och cirka 25—30 meter från den plats där Lindencronas bil stannat,
förflyttade sig genast till landsvägen. Så snart Asplund kom fram till
Lindencrona började denne med »skrikande» röst och gester tala till Asplund.
Hägglund fattade det som att Lindencrona »skällde» på Asplund. Med
anledning härav upphörde all verksamhet i Hägglunds grupp och alla vid
kulsprutan tittade mot vägen, där Lindencrona och Asplund uppehöll sig.
Hägglund hörde ej ordagrant vad Lindencrona sade utan endast lösryckta
ord. Han tror sig flera gånger ha hört Lindencrona skrika: »Svara på fråga.
» I övrigt kan han ej erinra sig vad Lindencrona yttrade till Asplund.

Såsom bilförare åt Lindencrona och Hsegerström tjänstgjorde vid tillfället
Wahlström. Denne berättade: Sedan Lindencrona och Hsegerström läm -

121

nät bilen, satt Wahlström kvar en kort stund. Då han steg ur bilen märkte
han att Lindencrona talade med Asplund. Wahlström hörde Lindencrona
fråga Asplund om denne tyckte att pjäserna var lämpligt placerade. Asplund
svarade ungefär: »Ja i den här terrängen, så...» Wahlström lade inte på
minnet vad Lindencrona sade men förstod att Lindencrona ansåg grupperingen
olämplig. Lindencrona brukar tala högt, men Wahlström har inte
något minne av att Lindencrona särskilt höjde rösten. Wahlström kunde
uppfatta samtalet men hade ingen anledning att lägga det på minnet. Wahlström
är dock övertygad om att Lindencrona inte sade något ärekränkande,
förklenande eller elakt till Asplund. Detta skulle Wahlström säkert ha reagerat
för.

Haegerström anförde: Innan Lindencrona och Haegerström kom fram till
ifrågavarande kompani passerade de en styrka från fiendesidan, vilken förberedde
ett anfall mot kompaniets flank. Vid inspektionen av andra pansarskyddsplutonen
kontrollerades grupperingen. Intill vägens östra sida var
en jämn gårdsplan med boningshus och uthus. På planen fanns en sandhög
och i denna låg en kulsprutepjäs. Servicepersonalen satt eller låg i sandhögen
eller på gräsplanen. Man märkte tydligen ej Lindencrona och Hsegerström.
Allt andades största frid. Hsegerström frågade efter plutonchefen,
och Asplund reste sig upp från sandhögen. Haegerström sade till honom att
han skulle anmäla sig för infanteriinspektören, vilket skedde. Lindencrona
frågade Asplund om denne ansåg grupperingen lämplig. Asplund svarade:
»Ja, i den här terrängen.» Förbandets gruppering verkade slarvig och hafsig
och stridsberedskapen var låg. Lindencrona svarade Asplund: »Ja det är
klart, att det gäller den här terrängen.» Asplund fick sedan till uppgift att
ordna sin pluton på det sätt den borde vara grupperad. Asplund gick till
kulsprutegruppen. Lindencrona och Haegerström väntade några minuter. Just
då kom anfallet från fienden. Kulsprutan flyttades till en ny eldställning intill
boningshuset och man öppnade eld. Blott skytten låg på marken. De övriga
stod upp och var helt oskyddade.

Lindencrona uppgav: Då han inspekterade kompaniet befann sig fienden
på omkring 500 meters avstånd, och kompaniet borde ha varit grupperat till
försvar. Lindencrona uppsökte kompanichefen, Fjaestad, som hade sin uppehållsplats
ett kort stycke från vägen. Lindencrona begärde att få veta läget.
Fjaestad berättade att kompaniet varit under anfall längs vägen men
hejdats och att han begärt order av sin bataljonschef. Dennes svar avvaktade
han nu. Lindencrona fann kompanichefen osäker och försökte med ledfrågor
få honom till planering och beslut. Det framkom alt det fientliga motståndet
var jämnstarkt med den egna styrkan. Lindencrona försökte göra
klart för Fjaestad att han borde inrikta sig på försvar av tagen terräng. När
Lindencrona då frågade Fjaestad om vilka hans närmaste åtgärder skulle bli,
svarade denne att han avsåg att utspisa förbandet. Detta kom minst sagt
oväntat för Lindencrona i förevarande stridsläge. Lindencrona lämnade kompanichefen
och förflyttade sig ungefär 100 meter utefter vägen och träffade
på Asplund. Lindencrona förhörde sig på nytt om läget och fick intrycket

122

att något var galet. Pjäserna var illa placerade. Folket stod eller satt i grupper
och talade utan att verka engagerade i övningen. Lindencrona frågade
Asplund om plutonen var lämpligt grupperad. Asplund svarade: »Ja, i denna
terrängen.» Lindencrona underströk för honom att frågan gällde gruppering
av plutonen i just denna terräng. Lindencrona berörde också grupperingen
av pansarvärnspjäsen och kulsprutorna. Han gav Asplund tillsägelse
att rätta till förhållandena. Lindencrona vet ej om Asplund vid tidpunkten
då inspektionen av plutonen började givit order om omgruppering men
väl att Asplund ej nämnde något om detta för Lindencrona när denne begärde
orientering om läget. Samtalet med Asplund bedömer Lindencrona
kan ha varat omkring tre minuter och under denna tid kunde Asplund ej
ägna sig åt förbandet. Var ordern given beträffande omgruppering av plutonen,
så kunde och borde ordern ha utförts även om Lindencrona talade med
plutonchefen. Lindencrona förnekar bestämt att han yttrat: »Sergeanten,
ni är ju för fan inte kapabel att gruppera en pansarskyddspluton.» Han kritiserade
endast Asplunds sätt att gruppera sitt förband i förevarande läge
och uttalade sig ej om Asplunds allmänna kapacitet. Lindencrona bestrider
att han använde svordomen »fan». Troligen använde han ej någon svordom
vid tillfället. Han kan möjligen ha sagt: »En sådan här gruppering är förbaskat
illa vald.» Lindencrona är fullt medveten om det oriktiga i att kritisera
befäl inför trupp. Under vanliga förhållanden tar man den man vill tillrättavisa
åt sidan, men under stridsverksamhet måste i regel samtal med en
chef ske inom det område, där hans förband är grupperat. Lindencrona bestrider
att han var uppretad, då han kom till Asplunds pluton, men medger
att han blev irriterad av förhållandena där. Asplunds uppgift om att Lindencrona
anlände till plutonen först efter det stormkanonvagnarna börjat anfalla
och flankanfallet satts in är felaktig. Det försiggick inte någon verksamhet,
då Lindencrona anlände till plutonens grupperingsområde, och det
var detta som Lindencrona påpekade och ville rätta till. II.

II. Lindencronas uppträdande mot Hägglund

I klagoskriften androgs: Hägglund hade av Asplund fått order att omgruppera
en kulspruta till försvar söderut, då fienden anföll. Kulsprutan placerades
vid knuten av ett boningshus. Hägglund, som under 72 timmar varit
utan sömn, befann sig till höger om kulsprutan mellan vapnet och husväggen,
lätt hukad. Lindencrona kom fram, satte handen i ryggen på Hägglund
och knuffade denne med stor kraft mot husväggen och rot: »Förbannade
träskalle, har ni inte vett att taga skydd!» Hägglund svarade »Ja, överste»
och tog skydd.

Hägglund förmälde: Cirka en eller två minuter efter det Lindencrona anlänt
till platsen kom en man från Hägglunds grupp och rapporterade att
fienden anföll från söder. Hägglund flyttade då omedelbart kulsprutan. Han
placerade den på en plats cirka 1 1/2—2 meter från nordöstra knuten av
ett boningshus, från vilken plats eld omedelbart avgavs med kulsprutan
mot den framryckande fienden. Själv ställde sig Hägglund mellan kulspru -

123

tan och husknuten. Han stod i lätt hukad ställning och sköt jaktskoll med
sin kulsprutepistol mot fienden. Därunder fick han plötsligt en kraftig
knuff i vänstra delen av ryggen under skulderbladet så att han föll omkull
mot husväggen. Hägglund reste sig på ena armbågen samtidigt som han
vred huvudet åt vänster för att se vem som utdelat stöten. Han såg då att
det var Lindencrona. Samtidigt som Hägglund vred huvudet åt vänster för
att titta upp, röt Lindencrona: »Förbannade träskalle, har ni inte vett att
taga skydd!» Hägglund kom sig ej för att svara annat än: »Ja, överste.»
Hägglund låg därefter kvar på marken i skydd. Vid detta tillfälle uppträdde
Lindencrona ensam, och Hägglund hörde ej honom säga något mera. I stridens
hetta tänkte Hägglund ej närmare på vad som ägt rum. Efter några
minuter, då striden avblåsts, blev dock Hägglund illa berörd av vad som
inträffat. Hans kamrater fick även ett mycket olustigt intryck av Lindencronas
uppträdande. Hägglund vill framhålla, att det under hela repetitionsövningen
på kompaniet rått utomordenligt goda förhållanden mellan såväl
aktivt som värnpliktigt befäl och trupp. Sammanhållningen var mycket god
och Hägglund hade den bestämda uppfattningen att varje man gjorde sitt
bästa. Efter Lindencronas besök verkade det som om alla blev nedstämda
och tappade lusten för de fortsatta övningarna.

Värnpliktiga Granlund, Billberg och Blom, som ingick i Hägglunds grupp,
samt signalisten Smedlund, som befann sig i närheten av gruppen, har i
denna del uppgivit följande.

Granlund: Vid omgrupperingen fick Granlund order av Hägglund att
springa till en husknut med sin kulspruta, vilken order Granlund genast utförde.
Vid husknuten slängde Granlund sig ned och började ge eld. Hägglund
intog ställning vid samma husknut och stod, när Granlund började
skjuta, någon meter till höger om Granlund mellan denne och husknuten.

I ett uppehåll mellan eldskurarna vände Granlund på huvudet och fick då
se Hägglund ligga på marken. Lindencrona stod lätt lutad över Hägglund
och rot: »Förbannade träskalle, har ni inte vett att ta skydd» eller »Förbannade
träskalle, ska ni inte ta skydd». Hägglund svarade endast: »Ja, övers-,
te.» Därefter gick Lindencrona sin väg. Huruvida Lindencrona innan han
fällde nämnda yttrande till Hägglund knuffat till denne, vet inte Granlund.
Han var så sysselsatt med eldgivningen att han inte kunde se vad som försiggick
vid sidan om honom.

Billberg: Vid det överraskande flankanfallet söderifrån uppstod en viss
förvirring. Gruppen hade av Asplund blivit anvisad alternativa eldställningar.
Vid anfallets början rusade Billberg, som var kulspruteskytt, med
laddare till sin alternativa eldställning i anslutning till en uthusbyggnad.
Hägglund följde också med och ställde sig lätt hukad vid husknuten, varifrån
han observerade den framförvarande terrängen. De hade då inte fienden
inom synhåll. Fienden skymdes av ett buskage. I samband med omgrupperingen
kom Lindencrona springande fram till dem, skrikande och gestikulerande.
Lindencrona verkade på något sätt vild. Han vände sig mot
Hägglund och skrek: »Din förbannade träskalle, skall du inte taga skydd!»

124

Samtidigt tog Lindencrona tag med ena handen i Hägglunds rygg och knuffade
till denne med kraft. Hägglund ramlade mot husväggen och tog där
skydd. Därefter tittade Hägglund upp och såg då, att Lindencrona stod där,
varvid Hägglund svarade: »Ja, överste.» Lindencrona sade ej något mer
utan vände sig från Hägglund. Billberg iakttog inte Lindencrona mer men
hörde under det värsta stridslarmet hur Lindencrona skrek. Han kunde inte
uppfatta några ord men hörde hur Lindencronas röst övergick i falsett. Efter
det inträffade kände sig Billberg mycket nedstämd och han fick uppfattningen
att detta var allmänt. Tidigare hade det inte klagats på truppen.
Alla gjorde så gott de kunde och de var nöjda med befälet. Det rådde en
god anda inom förbandet. Det inträffade spred förstämning. Billberg har
tidigare inte varit med om något liknande. Han anser att det inträffade var
av sådan art att det inte får förekomma opåtalat.

Blom: Vid berörda omgruppering valde Hägglund att ställa kulsprutan
vid en husknut. Blom lade sig ned vid husväggen liksom de övriga vid kulsprutan.
Hägglund stod upprätt vid husväggen ett par meter från Blom.
Blom såg infanteriinspektörens bil komma på vägen och stanna. Ur bilen
steg Lindencrona och Haegerström. Lindencrona sprang fram till Asplund
och skrek någonting till denne, som Blom inte uppfattade. Asplund stod ett
tiotal meter från Blom. Omedelbart därefter gick Lindencrona hastigt fram
mot Hägglund, knuffade kraftigt till denne och sade: »Förbannade träskalle,
har ni inte vett att taga skydd!» Hägglund svarade »Ja, överste» och
gick ned i skydd.

Smedlund: Han såg att Lindencrona och Hsegerström anlände till platsen
i bil. Med vilka Lindencrona i första hand sammanträffade, iakttog Smedlund
ej. Efter någon stund kom Lindencrona fram till Hägglund, som gått
i ställning med sin kulsprutegrupp vid knuten av ett boningshus. Smedlund
befann sig cirka en meter från Hägglund. Med raska steg gick Lindencrona
mot Hägglund, som i nedhukad ställning avgav eld med kulsprutepistol
mot fienden, och gav denne en kraftig knuff i ryggen. Hägglund åkte
framåt och tornade mot husväggen. Samtidigt med att knuffen utdelades
röt Lindencrona: »Förbannade träskalle, har ni inte vett att taga skydd!»
Hägglund svarade »Ja, överste» och tog skydd genom att lägga sig ned på
marken.

Haegerström berättade: Lindencrona och Hsegerström stod vid omgrupperingen
omkring 15 meter från ifrågavarande kulspruta. Lindencrona gick
mot den och Haegerström följde på tre—fem stegs avstånd. När Lindencrona
hade tre—fyra steg kvar, ropade han »Inta skydd» föregånget av antingen
»Har ni inte vett att . . .» eller »Förstår ni inte att ni skall . . .» Att han
ropade berodde på att han måste överrösta larmet från eldgivningen, om han
skulle bli hörd. Ingen hörde emellertid tillsägelsen och det var förklarligt.
Lindencrona gick då fram till Hägglund och klappade till honom på vänstra
axeln. Detta var enda sättet att snabbt påkalla uppmärksamhet. Hägglund
vände sig mot Lindencrona som ånyo ropade: »Ska ni inte ta skydd.» Hägglund
gick först ned på knä och lade sig sedan på marken. Haegerström stan -

125

nade några meter bakom Lindencrona och borde lia hört, om Lindencrona
yttrat ordet »träskalle». Hsegerström hörde inte Lindencrona använda detta
uttryck. Hur hårt Lindencrona lade handen på Hägglunds axel, vet Haegerströin
inte. Det var dock inte någon knuff och Hägglund föll inte mot
väggen.

Lindencrona anförde: Vid inspektionen av Asplunds pluton observerade
Lindencrona en kulspruta, placerad intill en husvägg. Där stod Hägglund i
nästan upprätt ställning. Larmet från eldgivningen var intensivt. Lindencrona
ropade högt till Hägglund att han skulle ta skydd. Hägglund efterkom
inte Lindencronas tillsägelse. Lindencrona tror, att Hägglund inte hörde honom.
Lindencrona tog några steg och ropade denna gång från tre—fyra meters
avstånd till Hägglund att taga skydd. Fortfarande reagerade denne inte
och Lindencrona kan ej tro annat än att Hägglund inte hörde. Lindencrona
gick då fram och slog med flata handen på Hägglunds vänstra axel i syfte
att väcka hans uppmärksamhet och skrek i hans öra: »Ta skydd!» Hägglund
gick ned på knä och efter ytterligare tillsägelse lade han sig på marken.
Det är möjligt att Hägglund på grund av slaget kunnat vackla till och törna
mot väggen. Slaget var dock ej kraftigt och ingalunda av sådan styrka att
Hägglund av detta kunnat falla omkull på marken. Lindencrona kan ej erinra
sig exakt med vilka ord han uppmanade Hägglund att taga skydd. Han
använde dock inte uttrycket »Förbannade träskalle». Han vill emellertid inte
förneka möjligheten av att han fällt något annat yttrande som sedermera
vid soldaternas samtal sinsemellan, låt vara oavsiktligt, blivit förvanskat.

Sedan Lindencrona begärt att försök skulle göras vid infanteriskjutskolan
rörande möjligheten att uppfatta muntliga meddelanden intill en under
eldgivning varande kulsprutepjäs, anförde chefen för nämnda skola översten
S. A. Widegren i ett den 11 januari 1962 dagtecknat intyg: Efter försök vid
infanteriskjutskolan den 11 januari 1962 under medverkan av fem officerare
och två kulspruteomgångar intygas härmed, att en kulspruteskytt och hans
laddare under pågående eldstrid (eldskurar om 10—15 skott med däremellan
liggande 2—5 sekunder långa eldpauser) under inga förhållanden kan
uppfatta innehållet i ett samtal, som med en till skrik uppdriven röststyrka
föres mellan två personer stående 1,5 meter från en av kulspruteomgångarna,
ej ens då personerna är vända rakt mot kulsprutan. I stridsmässiga eldpauser
ringer det i skytts och laddares öron, vilket även inskränker möjligheterna
att uppfatta annat än lösryckta ord.

111. Lindencronas yttranden till Sundkvist

I klagoskriften anfördes: Den i kompaniet ingående granatkastarplutonen
var vid inspektionstil]fället sysselsatt med att köra traktorer in i skogen
genom pansarskyddsplutonens gruppering. Skottlossning utbröt emellertid,
och en man ur granatkastarplutonen, Sundkvist, tog skydd vid en ladugårdsknut.
Han sprang till en plats mellan några buskar och husknuten och i
denna ställning öppnade han eld mot fienden med sin kulsprutepistol. Lindencrona
röt: »Vad skjuter ni på? Ni hoppar omkring som eu kråka.» Sund -

126

kvist tittade hela tiden framåt mot fienden. Lindencrona skrek då: »Ni skulle
passa till malaj b Sundkvist skrattade till — fullt naturligt för honom —
och tittade upp och såg då att det var Lindencrona. Denne sade då: »Flinar
ni en gång till, åker ni in i buren.»

Sundkvist berättade: Vid det överraskande fientliga flankanfallet sprang
Sundkvist, som var utrustad med kulsprutepistol, fram till en husknut och
lade sig ner. Han tänkte se efter vad som stod på. Han förstod att det var
fråga om ett fientligt anfall och ville deltaga för att hindra fienden. Då han
inte såg något från husknuten, förflyttade han sig omkring fem meter fram
till några syrenbuskar för att kunna aktivt deltaga i striden. Vid syrenbuskarna
gick han i eldställning och öppnade eld mot fientligt infanteri, som ryckte
fram mot kompaniets ställningar. När Sundkvist ryckte fram från husknuten
till buskarna, hörde han en röst som skrek: »Vad skjuter ni på?
Ni hoppar omkring som en kråka. Ni skulle passa till malaj.» Sundkvist visste
inte vem som skrek, då han hela tiden hade uppmärksamheten riktad
mot fienden. Sundkvist, som fick den uppfattningen att det var någon som
skämtade, skrattade till just då han var på väg ned i eldställning. Samtidigt
tittade han åt sidan och såg Lindencrona stå alldeles intill. I samma ögonblick
som Sundkvist kastade sig ned skrek Lindencrona: »Flinar ni en
gång till, åker ni in i buren.» Sundkvist låg kvar i eldställning på platsen
medan Lindencrona förflyttade sig ett stycke därifrån. Sundkvist hörde att
Lindencrona skrek något ytterligare, men han kunde inte uppfatta vad det
var.

Lindencrona uppgav: När det fientliga anfallet började kom en värnpliktig
korpral springande. Medan han sprang sköt han rätt upp i luften. Lindencrona
sade till korpralen att denne som befäl skulle föregå med gott exempel
men för närvarande uppträdde som man kunde vänta av en malaj,
d. v. s. en ej vapenutbildad värnpliktig. Lindencrona uppmanade honom att
taga skydd och detta gjorde han så småningom. Korpralen vände sig därunder
mot Lindencrona och flinade honom i ansiktet. Lindencrona vet att
människor flinar av de mest skilda orsaker, av osäkerhet eller när de är medvetna
om begånget fel. Lindencrona blev litet irriterad och sade till korpralen
ungefär: »Flina mig inte i ansiktet en gång till, då kan det bli bur för
er.» Det har uppgivits att Lindencrona vid tillfället även yttrat: »Vad skjuter
ni på? Ni hoppar omkring som en kråka.» Eftersom Lindencrona inte
riktigt minns sitt ordval, kan han inte förneka yttrandet. Han har dock inte
något minne av ordet »kråka». IV.

IV. Övriga mot Lindencrona riktade anmärkningar

I klagoskriften påstods: Sedan Lindencrona kritiserat Sundkvist, flyttade
han sig ett stycke och skrek utan särskild adressat: »Fega ynkryggar.»
Vid avfärden från platsen sade Lindencrona rakt ut i luften: »Fy faan.»

Blom uppgav: Efter det att Lindencrona fällt ovan angivna yttranden
till Sundkvist, flyttade Lindencrona sig ett stycke. Medan Lindencrona stod

127

ensam, hörde Blom hur han skrek rätt ut i luften »Fega ynkryggar» och »Fy
faan». Därefter försvann Lindencrona ur Bloms åsyn.

Asplund förmälde att Lindencrona, då han efter avslutad inspektion lämnade
platsen och skulle stiga in i sin hil, högt och rakt ut i luften sade:
»Fy fan.»

Fjaestad uppgav att Lindencrona i början av inspektionen av kompaniet
i anslutning till samtalet med Fjaestad högt sade: »Fy fan.»

Ekström, som befann sig i närheten av Fjaestads uppehållsplats, gjorde
gällande att själva inspektionen avslutades med att Lindencrona yttrade »Fy
fan».

Swärd förklarade att han har ett minne av att Haegerström, när denne vid
inspektionens avslutande avlägsnade sig, i ringaktande ton sade »Fy faen».

Haegerström, som bestritt att han själv använt svordomar vid tillfället,
berättade: Han har ej hört Lindencrona svära åt någon under inspektionerna.
Lindencrona brukar ej använda svordomar. Haegerström hörde ej Lindencrona
yttra vare sig »Fega ynkryggar» eller »Fy fan». Det senare uttrycket
skulle Lindencrona ha fällt, då han »slängde igen bildörren». Det var emellertid
bilföraren Wahlström som öppnade och stängde dörrarna efter Lindencrona
och Haegerström. Om Lindencrona sagt »Fy fan» borde för övrigt
Wahlström ha hört detta.

Wahlström uppgav: Han har ej hört Lindencrona svära åt någon. Lindencrona
kan »skärpa sig» ibland och detta gör han genom att höja rösten.
Före avfärden från den gårdsplan, där Wahlström under senare delen av
inspektionen parkerat bilen, öppnade Wahlström bildörren för Lindencrona
och Haegerström och stängde den efter dem. I den tidning, i vilken Wahlström
efteråt läste om inspektionen, stod det att Lindencrona skrikit »Fy
fan» och därefter slagit igen bildörren efter sig. Detta är med säkerhet fel.
Wahlström brukade alltid öppna och stänga dörrarna då Lindencrona och
Haegerström steg i eller ur bilen, och säkerligen gjorde han det även denna
gång. Lika säker är Wahlström på att Lindencrona ej sade »Fy fan» i samband
med avfärden eller vid annat tillfälle under inspektionen då Wahlström
var närvarande. Bilen hade inte någon mellanruta. Om Lindencrona
och Haegerström varit förargade och diskuterat saken, skulle Wahlström
utan vidare ha märkt det. Wahlström hörde talas om den påstådda händelsen
först påföljande dag.

Lindencrona uppgav: Han bestrider att han fällt nu ifrågavarande yttranden.
Han fattar ej vilken bakgrund uttrycket »fega» kan ha. Om någon
ljugit eller försökt smita undan, skulle han väl kunnat använda ordet feg.
Så var ju ej alls fallet här. V.

V. Hxgerströms uppträdande mot följetrupp å pansarkanonvagnarna

I klagoskriften anfördes: Samtidigt med alt Lindencrona ingrep mot
Hägglund anfölls kompaniet norrifrån frontalt av stormkanonvagnar, vilka
bekämpades med kompaniets samlade eldkraft av pansarvärnsvapen. På
stridsvagnarna satt värnpliktiga som följetrupp. Då dessa ej deltog aktivt

128

i striden slog Haegerström flera av dem i ryggen och nacken samt röt: »Era
passiva djävlar!» En signalist, Widenbladh, som befann sig i närheten när
vagnarna kom, hörde att Haegerström till en av de värnpliktiga i följetruppen
ordagrant skrek: »Din förbannade djävel, ska du inte hoppa ner för
fan!»

Fjaestad berättade: Vid det fientliga anfallet, som företogs norrifrån utefter
landsvägen med minst två stormkanonvagnar, kom den främsta vagnen
fram till gläntan och körde möjligen ett stycke in på gläntan. Den andra
vagnen stannade i stort sett i höjd med Fjaestads uppehållsplats som låg
cirka 75 meter norr om gläntan och 15—20 meter öster om vägen. Fjsestad
såg följetrupp sitta uppe på vagnarna. Av någon anledning var det Haegerström
som ingrep. Förmodligen fanns det ej någon stridsdomare i närheten.
Fjaestad antager att Haegerström reagerade mot att följetruppen låg kvar på
vagnarna. Fjaestad har ett minne av att Haegerström var framme vid den
näst främsta stridsvagnen. Haegerström verkade mycket upphetsad och
fällde yttrandena »Era passiva djävlar» och »Ska du inte hoppa ned för
fan», det sistnämnda föregånget av »Din förbannade djävul». Dessutom slog
Haegerström till soldaterna på stormkanonvagnen. Fjaestad kan inte uttala
sig om slagens hårdhet eller om Haegerström hade knutna händer. Fjaestad
har inte något minne av att Lindencrona var i närheten av Haegerström. Fjaestad
tror att Lindencrona uppehöll sig längre österut och följde åtgärderna
mot flankanfallet. Haegerström dömde ut den främsta stridsvagnen och visade
den av vägen. Det var litet rörigt just då och Fjaestad kan ha tagit fel på
den främsta och den näst främsta vagnen. Haegerströms åtgärder vid vagnen
var så iögonenfallande, att Fjaestad tycker att det är märkligt att följetruppen
ej givit sig till känna. Fjaestad har ett klart minne av att Haegerström
uppehöll sig på, från Fjaestad sett, bortre sidan av vagnen.

Widenbladh uppgav: Han tillhörde kompaniets granatkastarpluton. Då
anfallet från stormkanonvagnarna började, befann han sig 50 meter öster
om vägen och 75 meter in i gläntan, räknat från södra skogsbrynet. Eldgivningen
var stark. Han hörde motorbuller och rop från vägen. Han var nyfiken
och gick fram till en plats alldeles öster om vägen. Denna gick igenom
ett sandområde och det var en brant kant och sluttning ned till vägbanan.
Litet söder om hans plats stod en stormkanonvagn på snedden på vägens
bortre sida. Ungefär en tredjedel av vagnen befann sig utanför vägbanan.
Alldeles nedanför Widenbladh stod en annan stormkanonvagn och baktill
på denna låg två soldater ur följetruppen. En högre officer kom från den
förstnämnda vagnen fram till den som var närmast Widenbladh. Widenbladh
kan inte med säkerhet uttala sig om officerens uniform. Det kunde
ha varit den gamla uniformen med kappa, men Widenbladh har ett minne
av att han såg någon gradbeteckning på slagen på officerens kavaj. Officeren
sprang fram till vagnen knappt fem meter från Widenbladh. Officeren
skrek »Era passiva djävlar» och till en av soldaterna på vagnen »Din förbannade
djävul, skall du inte hoppa ned för fan». Samtidigt knuffade officeren,
som befann sig på bortsidan från Widenbladh sett, ned de båda åkande.

129

ögonblicket därefter kom ett anfall på södra delen av fältet och Widenbladh
fick ta sin radio och springa för att den inte skulle bli tagen. Widenbladh
såg inte denne officer mera den dagen. En stund senare såg Widenbladh på
ett avstånd av kanske 50 meter hur Lindencrona talade med Fjsestad. Detta
häude omedelbart söder om gläntan. Widenbladh hörde inte vad som sades.
Kort därefter åkte Lindencrona från platsen i bil. Nästa gång Widenbladh
såg Lindencrona och den officer, som han sett i aktion vid stridsvagnen, var
följande dag, då Lindencrona kom till kompaniets förläggning. Widenbladh
såg dem inte på närmare håll än cirka 200 meter. Han fick klart för sig,
att den som åtföljde Lindencrona var den officer han sett vid stormkanonvagnen
dagen innan, genom dennes sätt att ga och röra sig samt genom vad
han kunde se av ansiktet. Senare samma dag såg Widenbladh Lindencrona
och Hsegerström i bil passera under en rast. Widenbladh var omkring 20
meter från bilen. Han kände tidigare inte till utseendet vare sig Lindencrona
eller Hsegerström. Någon svårighet att känna igen Lindencrona hade Widenbladh
ej. Att den andre officeren var Hsegerström förstod Widenbladh dels
av att Widenbladh kunde »binda honom till» Lindencrona, dels av pratet
inom kompaniet efter inspektionen. Skälet till att Widenbladh vill placera
uppträdet vid stormkanonvagnen på vägen inom södra delen av gläntan är,
att han aldrig passerade över gläntan. Han befann sig aldrig norr om den
första gård som man når om man kommer söderifrån. Han var ensam om
att bevittna uppträdet vid vagnen. När man senare inom kompaniet talade
om Lindencronas inspektion, berättade Widenbladh vad han hört och sett
vid vagnarna. Widenbladh såg ej, om Hsegerström slog någon inom följetruppen.
Widenbladh har ett klart minne av att Hsegerström knuffade till
soldaterna med en eller båda armarna och att han därigenom fort fick ned
de åkande från vagnen.

Under polisutredningen upprättades på anvisning av Lindencrona och
Hsegerström en skiss över platsen. Av skissen synes framgå att avståndet
mellan den plats, där Fjsestad påstår sig ha iakttagit ifrågavarande ingripande
från Hsegerströms sida mot följetruppen, och den plats, där Widenbladh
uppger att samma ingripande ägt rum, uppgår till minst 150 meter.

Holmström uppgav: Han var vid anfallet mot Fjsestads kompani chef för
en stormkanonvagn, som ingick i en pluton bestående av tre vagnar. Plutonchef
var Dellenrud. Dennes vagn körde vid anfallet först med Stenmark
såsom förare, därefter Holmströms egen och sist en vagn under befäl av
Sundvall. Avståndet mellan vagnarna var cirka 75 meter. Följetrupp medföljde
kanonvagnarna och åkte sittande på bakpansaret. Då Dellenruds vagn
hunnit cirka 150 meter efter landsvägen från utgångspunkten vid en brädgård
blev förbandet plötsligt anfallet från den högre belägna barrskogsterrängen
öster om vägen. Han såg hur Dellenruds vagn stoppades av Carlheim-Gyllenskiöld,
som vid tillfället tjänstgjorde som stridsdomare. Holmström
stannade med sin kanonvagn men riktade inte in den mot fienden,
som i stället besköts med kulsprutepistoler. Följetruppen, som fortfarande
satt kvar på bakpansaret, besköt fienden med sina kulsprutepistoler. Sund 5—620845.

Militieombudsmannens ämbetsberättelse

130

vall riktade in sin kanonvagn mot fienden och sköt med en eldmarkeringsapparat,
som angiver kanoneld. Under eldgivningen hörde Holmström hur
Carlheim-Gyllenskiöld skrek framme vid Dellenruds vagn men kunde på
grund av larmet inte uppfatta orden. Han har ett svagt minne av att följetruppen
på Dellenruds vagn steg av och ställde sig på sidan. Om de blev
beordrade därtill, kunde Holmström inte höra. Han såg inte någon gå handgripligt
tillväga mot dem. Sedan Dellenruds vagn stoppats och all verksamhet
upphört där, förstod Holmström att den tagits ur striden. Under striden,
som fortsatte och varade sammanlagt cirka tio minuter, kom Carlheim-Gyllenskiöld
fram till Holmströms kanonvagn. Carlheim-Gyllenskiöld
riktade sig till följetruppen, som fortfarande satt kvar på bakpansaret, och
yttrade något om att »skall ni inte för fan hoppa ned och skydda vagnen».
De värnpliktiga i följetruppen hoppade ned, men Holmström såg inte om
de tog skydd. Han såg inte Carlheim-Gyllenskiöld gå handgripligt tillväga
mot de värnpliktiga för att få ned dem från kanonvagnen. Själv slutade
Holmström upp med att skjuta. Han riktade sin uppmärksamhet mot Carlheim-Gyllenskiöld.
Denne skrek: »Varför ''svansar’ ni inte pjäsen, ni blir ju
nedskjutna.» Vad Carlheim-Gyllenskiöld därefter skrek, kunde Holmström
inte komma ihåg, men det var i varje fall kritik mot kanonvagnens uppträdande
under striden. Holmström fick aldrig tillfälle att förklara sig för
Carlheim-Gyllenskiöld, som avslutade det hela med »ni är inkompetenta
idioter allesammans» eller något liknande. Han kan nu inte påminna sig
de exakta orden, men »idioter» var i varje fall med. Kanonvagnen dömdes
ur striden. Efter ett avslutande kort skratt »ha» fortsatte Carlheim-Gyllenskiöld
mot Sundvalls vagn. Där berömde Carlheim-Gyllenskiöld besättningens
uppträdande under striden. Striden avblåstes, varefter Carlheim-Gyllenskiöld
sammanträffade med högre befäl på landsvägen. Det var sju—tio
högre officerare. Vilka det var kände han inte till.

Carlheim-Gyllenskiöld anförde: Han följde med pansaranfallet gående till
fots på vägen bakom första stormkanonvagnen, i vilken Dellenrud färdades.
Då vagnen hade kört ungefär 300 meter, öppnades eld mot den från pansarvärnskanoner
som var grupperade intill ett hus cirka 200 meter framåt
vägen. Kanonerna hade emellertid ingen ledmarkeringsmateriel, varför det
inte blev någon reaktion från anfallssidan, utan vagnarna körde vidare.
Hsegerström, som uppehållit sig vid pansarvärnskanonen, kom då pansartruppen
till mötes på vägen. Carlheim-Gyllenskiöld hörde inte vad Hsegerström
sade, men denne talade med Dellenrud, som i sin tur meddelade Carlheim-Gyllenskiöld
vad Hsegerström sagt. Med anledning av Hsegerströms ingripande
sade Carlheim-Gyllenskiöld till Dellenrud att köra vagnen åt sidan.
Carlheim-Gyllenskiöld befann sig då cirka tio meter bakom vagnen och
Hsegerström stod på vägen framför vagnen. Avståndet mellan dem var cirka
25—30 meter. Carlheim-Gyllenskiöld ägnade ingen närmare uppmärksamhet
åt vad som förekom från Hsegerströms sida. Han såg ej om Hsegerström
uppförde sig på något anmärkningsvärt sätt. Vagnen skymde sikten så att
Carlheim-Gyllenskiöld inte såg honom just då han ingrep.

131

Vid förnyat förhör uppgav Carlheim-Gyllenskiöld: Han utgick vid första
förhöret från att den officer som stoppade och dömde ut Dellenruds vagn
var Hsegerström. Detta berodde på att Hsegerström var i sällskap med Lindencrona
vid ett besök som denne gjorde hos pansarstyrkan innan anfallet
började och att klagoskriften riktar sig mot Lindencrona och Hsegerström.
Carlheim-Gyllenskiöld såg emellertid aldrig den officer som stoppade Dellenruds
vagn. I trafiksäkerhetens intresse gav han order till Dellenrud att
köra vagnen av vägen efter det den stoppats. Carlheim-Gyllenskiöld erinrar
sig nu att någon högre officer lugnt pekande på vagnen sade till CarlheimGyllenskiöld,
att vagnen var utdömd för två timmar. Det måste ha varit
Hsegerström eller majoren Richard Nilsson. Carlheim-Gyllenskiöld åkte med
Nilsson i dennes bil från brädgården, där anfallet laddades upp, och 300—400
meter framåt vägen i anfallsriktningen. Nilsson steg ur bilen på vägen samtidigt
med Carlheim-Gyllenskiöld. De befann sig då bakom den sista stormkanonvagnen.
Efter avstigandet skildes Carlheim-Gyllenskiöld och Nilsson
åt. Carlheim-Gyllenskiöld såg inte vidare till Nilsson förrän stridsdomarna
och de båda sidornas chefer sedan samlades efter det övningarna hade avbrutits.
På grund av sin uppgift måste Nilsson emellertid ha befunnit sig i
händelsernas centrum innan övningarna avbröts. Nilsson kan inte ha varit
långt borta, då vagnarna stoppades. Vid anfallet frångicks all planläggning.
Det var rent kaos, då Dellenruds vagn körde av vägen. Stridsdomarna försökte
så gott sig göra lät reda upp situationen. Lindencronas vistelse i området
satte givetvis sin prägel av nervositet på allt som hände och känslan och
medvetandet av att allt övergick i rent kaos gjorde sitt till. Carlheim-Gyllenskiöld
håller det inte för uteslutet att han personligen måste ingripa och säga
till någon militär på första vagnen att stiga av, men det har han ej något
minne av. Carlheim-Gyllenskiöld kan ej erinra sig att han ingrep eller hade
anledning att ingripa mot personalen på den efter Dellenruds vagn följande
vagnen. Beträffande de uttryck, som Holmström lägger Carlheim-Gyllenskiöld
till last, bestrider Carlheim-Gyllenskiöld riktigheten av Holmströms
uppgifter. Carlheim-Gyllenskiöld förnekar, att han under övningarna överhuvudtaget
använt sig av sådana nedsättande uttryck mot någon person
eller att han gått handgripligt tillväga mot någon. Däremot vill CarlheimGyllenskiöld
inte förneka, att han i något sammanhang under övningarna
kan ha använt någon svordom i sitt tal. Han måste göra en mängd tillsägelser
i sak av den art Holmström uppger. Carlheim-Gyllenskiöld bestrider
att han är identisk med den person som utpekas som Hregerström.

Dellenrud, Sundvall och Stenmark har förklarat sig ej ha hört »någon
högre officer» eller annat befäl uttala sig på sätt i klagoskriften påstås beträffande
Hffigerström. Sundvall och Stenmark har uppgivit att CarlheimGyllenskiöld
ingrep mot vagnarnas närskydd, emedan närskyddssoldaterna
hade en benägenhet att för länge — med tanke på stridsmomenten — åka
med vagnarna. De soldater som utgjorde närskydd för stormkanonvagnarna
har växlat under manövern i sådan utsträckning att det ej varit möjligt
att identifiera dem.

132

Lindencrona anförde: Haegerström uppehöll sig hela tiden intill Lindencrona.
Då stridsdomare saknades på platsen — bortsett från en förvaltare
som följde kompanichefen —- tog Haegerström initiativet att döma ut en
stormkanonvagn. Lindencrona hörde att han gav order till dess besättning
att hissa röd flagg, vilket betyder att stridsvagnen är tagen ur strid. Haegerström
gav även order att vagnen skulle backas av vägen och ett stycke upp
i skogen. Han gick därvid bakom vagnen för att kontrollera att ingen befann
sig i diket och därigenom kunde skadas vid backningen. Bakom stridstornet
på vagnen åker ofta tre—fyra man av följetruppen. Med tanke på
vagnens höjd finner Lindencrona det otroligt, att Haegerström skulle kunnat
nå soldaterna. Lindencrona befann sig så nära Haegerström att Lindencrona
borde ha hört de yttranden som lägges Haegerström till last, »Era passiva
djävlar» och »Din förbannade djävul, skall du inte hoppa ned för fan».
Medan Haegerström dömde ut den främsta vagnen, befann Lindencrona sig
inom tio meter från honom. Just då såg Lindencrona inte Fjaestad. Lindencrona
bestrider inte möjligheten av att Fjaestad kan ha varit i skogen öster
om den plats där vägen från norr mynnar ut i gläntan men finner det märkligt
att denne kunde höra det yttrande som Haegerström tillvitas, när Lindencrona
själv inte hörde det. Haegerström gick blott fram till den främsta
vagnen, vars chef Dellenrud var. Lindencrona iakttog inga soldater åkande
på stormkanonvagnen.

Haegerström uppgav: Efter händelserna på gårdsplanen ingrep han mot
de stormkanonvagnar, som sänts längs vägen mot kompaniet. Någon stridsdomare
var just då inte närvarande. Haegerström hade märkt att pansarvärnskanonen
på gårdsplanen givit eld mot den främsta av vagnarna. Haegerström
sprang därför mot vagnen och fick tag i vagnchefen som förmodligen
också var chef för de anfallande vagnarna. Haegerström yttrade »Röd
flagg», vilket betyder att vagnen dömts ur striden. Vagnchefen gjorde honnör
och Haegerström gav order att vagnen skulle backas från vägen. För
att detta skulle kunna ske såg Haegerström till att några motorcykelordonnanser,
som befann sig i diket bakom vagnen, flyttade på sig. Omedelbart
efter det vagnen utdömts anbefalldes vagnvård. Lindencrona, som kommit
fram till Haegerström, uttalade sin belåtenhet med att vagnpersonalen använde
tiden till rutinåtgärder. Haegerström kan inte påminna sig att det
låg någon följetrupp på stormkanonvagnen. Han var blott framme vid den
främsta vagnen och talade endast med dess chef. Av dessa skäl förnekar
Haegerström att han fällt uttrycken »Era passiva djävlar» och »Din förbannade
djävul, ska du inte hoppa ner för fan». VI.

VI. Hsegerströms yttrande till Fjaestad

I klagoskriften anfördes: Fjaestad blev vid inspektionens början tillfrågad
om närmast kommande åtgärder och meddelade då att utspisning så
småningom skulle ske. En stund senare återkom Haegerström till Fjaestad
och yttrade: »Hur fan kan du bära dig åt på det här sättet, men när man
inte tänker på annat än att truppen skall ha mat, då går det så här.»

133

Fjsestad berättade: Då Lindencrona vid inspektionens början frågade
Fjsestad om planerade åtgärder och Fjsestad förklarade att hans avsikt var
att utspisa truppen, hörde Hsegerström på. Hsegerström följde därefter Lindencrona
mot bilen. Plötsligt vände sig emellertid Hsegerström om, kom
tillbaka till Fjsestad och sade utan vidare orsak: »Hur fan kan du bära dig
åt på det här sättet, men när man inte tänker på annat än att truppen skall
ha mat, så går det så här.» Detta åhördes av bl. a. flera soldater.

Swärd uppgav: Han var vid tillfället stridsdomare och uppehöll sig intill
Fjsestad. Vid inspektionens början anmärkte Lindencrona på att två motorcykelordonnanser
ej tagit skydd. Swärd fick order att skicka ett stridsdomarbiträde
för att tillsäga ordonnanserna att taga skydd. Swärd förflyttade
sig därefter över förutnämnda glänta i sydlig riktning till granatkastarplutonen,
som just då var i färd med att omgruppera sig. Efter besöket hos
plutonen återvände Swärd till Fjsestad och såg över gläntan att något försiggick
mellan Lindencrona och Hägglund. Lindencrona gick därpå fram
till vägen. Hsegerström kom till Fjsestad och sade: »Hur fan kan du bära
dig åt på det här sättet, men när man inte tänker på annat än att truppen
skall ha mat, då går det så här.» Swärd förstod att »det skulle bli något
efter ett sådant yttrande» och lade det därför särskilt noga på minnet. Hsegerström
återvände därpå till bilen, som körde från platsen. Swärd vill
framhålla att kompaniet varit utan mat från klockan 0300 föregående natt
eller sålunda under tretton timmar.

Ekström berättade: Han tjänstgjorde som signalist vid kompanistaben,
som inrättat en uppehållsplats cirka 15—20 meter från vägen. Fjsestad befann
sig inom hörhåll. Som exempel på den allmänt hållna tonen vid inspektionen
vill Ekström framhålla, att han hörde Lindencrona yttra: »Hur
fan kan du bära dig åt på det här sättet, men när man inte tänker på annat
än att truppen skall ha mat, då går det så här.»

Lindencrona anförde: Antingen av eget initiativ eller på Lindencronas
order skulle Hsegerström meddela Fjsestad att inspektionen var slut. Med
tanke på utvecklingen under striden skulle Hsegerström också påpeka att
så kunde det gå om man inte vidtog riktiga åtgärder och ordnade sig till
försvar i stället för att tänka på utspisning och dylikt.

Hsegerström uppgav: Sedan Lindencrona ingripit mot Sundkvists ofältmässiga
uppträdande, lämnade Lindencrona och Hsegerström gårdsplanen
och begav sig mot den plats där vägen från norr mynnar ut i gläntan. Avståndet
dit är omkring 100 meter. Hsegerström skulle döma ut den främsta
stormkanonvagnen och sprang före Lindencrona. Hsegerström gav order att
stormkanonvagnen skulle tagas ur striden. Lindencrona kom i samband
därmed till platsen. Fjsestad befann sig då sannolikt längre norrut än han
varit när Lindencrona första gången sammanträffade med honom. Lindencrona
hade tidigare omnämnt för Hsegerström att Fjsestad »verkade virrig»
och på fråga vilka åtgärder han närmast ämnade vidtaga svarat, att han
skulle låta utspisa truppen. Hsegerström gick fram till Fjsestad och meddelade
att inspektionen var avslutad samt tilläde: »Där ser kapten hur det går

134

när man i första hand tänker på mat, när man har fienden inpå knutarna.»
Det kan tänkas att han uttryckte sig: »Hur kan kapten bära sig åt på det
här sättet, men när man inte tänker på annat än att truppen skall ha mat,
då går det så här.» Det är inte helt uteslutet att Hsegerström använt svordomen
»fan» vid tillfället. Han har emellertid absolut ej något minne av att
han svurit. Han vet med bestämdhet att han ej använde tilltalsordet »du».

Utöver vad i det föregående återgivits ur klagoskriften innehåller denna
bl. a. uppgift om vilka personer som bevittnat de olika händelserna samt anteckningen
»Vid protokollet:», åtföljd av Sjögrens namn. Sjögren uppgav
vid polisförhör: Han var inkallad till repetitionsövning den 7 september—
den 13 oktober 1961 och tjänstgjorde därvid som kompaniombud. Under
tiden den 2—den 8 oktober ägde slutövningar rum. Då Lindencrona den 7
oktober inspekterade kompaniet, hade personalen inte haft möjligheter till
vila och sömn på två dygn. Andan hade dock ditintills varit mycket god.
Genom de otrevliga episoderna under inspektionen blev andan upprörd, och
alla kände sig mer eller mindre sårade. Det inträffade diskuterades man och
man emellan; Sjögren hade för egen del inte iakttagit någon av händelserna.
Så småningom höjdes röster för att någon åtgärd skulle vidtagas mot Lindencrona
och Hsegerström. Först dagen därefter påfordrade vissa värnpliktiga
hos Sjögren att anmälan till militieombudsmannen skulle göras. Sedan
vad som förevarit genom en journalists förfrågan blivit omnämnt i pressen,
kom Lindencrona och Haegerström den 9 oktober till kompaniet och
ville tala med de värnpliktiga som känt sig förorättade. Ett tjugutal värnpliktiga
ställde upp, och inför dem beklagade Lindencrona det skedda. Han
medgav att han förgått sig men bad ej om ursäkt. Under de närmaste dagarna
träffades de inblandade vittnena till förhandlingar under Sjögrens
ledning. Alla kom överens om att en skrivelse skulle insändas till militieombudsmannen.
Sjögren avfattade skrivelsen med ledning av de olika vittnenas
uppgifter.

Lindencrona anförde: Hans verksamhet som infanteriinspektör karakteriseras
bl. a. av en kontrollerande funktion beträffande såväl befäl som soldater.
Iakttagelser föranleder ibland erinringar. Vid till exempel en manöver
som den ifrågavarande måste Lindencrona nära följa truppen under
stridshändelserna. Om inte någon stridsdomare är närvarande och om uppenbara
fel begås, är det Lindencronas absoluta skyldighet att rätta till vad
som är fel. Att lämna fel opåtalade vore ett tjänstefel från Lindencronas
sida. Enligt klagoskriften hade truppen länge varit utan sömn, Hägglund i
72 timmar. Om detta kan Lindencrona inte med säkerhet uttala sig. Uppgiften
förefaller dock vara väsentligt överdriven. Lindencrona har nämligen
en allmän känsla av att manövern i nu ifrågavarande skede var ganska
lugn. Truppen verkade inte trött, däremot slö och ointresserad. Lindencrona
har uppfattningen att det värnpliktiga befälet i detta speciella fall inte hade
vilja och kraft tillräckligt för att påverka sina soldater att till exempel gruppera
pjäsen på ett annat och lämpligare ställe.

135

I en till chefen för armén ställd, den 11 oktober 1961 dagtecknad skrivelse
redogjorde Lindencrona för vad som förekommit i samband med berörda inspektion
och framhöll därvid bl. a. att hela inspektionen tog omkring femton
minuter i anspråk. Vidare androg Lindencrona: Den 9 oktober 1961 laste
han i ortspressen en artikel rörande inspektionen. I artikeln gjordes gällande
att personalen vid andra pansarskyddsplutonen skulle ha känt sig djupt
förorättad av den kritik som en del soldater utsatts för och att förbandets
försvarsvilja skulle vara i hög grad i fara. Lindencrona bedömde förhållandena
ur psykologisk synpunkt så, att en ohämmad ryktesflora inom förbandet
påverkat de enskilda soldaterna i sådan riktning att de genom samtal och
skvaller sinsemellan kommit till en mycket överdriven och i väsentliga delar
felaktig uppfattning om vad som hänt och suggererats att tro sig ha hört och
uppfattat saker som ej skett. Lindencrona beslöt fördenskull att uppsöka
förbandet för att ge sin syn på saken och för att framfor allt ge berörd personal
tillfälle att framställa frågor och begära tillrättalägganden. Vid besöket
yttrade Lindencrona ungefär följande: Genom en artikel i tidningspressen
har han bibringats den uppfattningen att plutonen känt sig fororattad
i samband med hans besök vid plutonen. Han vidhåller sin bestamda uppfattning
att plutonen vid det tillfället gjorde ett mycket dåligt intryck. Aven
om Lindencrona anser att tidningsartikeln är mycket överdriven och delvis
felaktig, är det tydligt att plutonen känt sig kränkt. Detta har icke varit Lindencronas
avsikt. Han har därför ansett det som en skyldighet bade mot
plutonen och mot sig själv att framföra sitt beklagande att så har skett.
Han hoppas att de, som kan anse sig ha skäl att känna sig förorättade, mottar
detta beklagande. Lindencrona vill med skärpa framhålla, att han me
detta icke på något sätt velat påverka ställningstagandet till sådan anmalan,
som tidningen talat om. Den frågan är helt plutonens egen.

Chefen för armén, som på begäran beretts tillfälle att taga del av utredningen
i ärendet, har i ett den 25 april 1962 dagtecknat yttrande anfört: Oberoende
av om Lindencrona eller Hregerström förfarit rätt eller ej, vill armechefen
redovisa vissa principiella synpunkter på infanteriinspektorens uppgifter
i samband med fälttjänstövningar. Infanteriinspektören leder under
arméchefen utbildning och utveckling av lägre förbands taktik och stridsteknik.
Han är därvid ansvarig för reglementen och försöksverksamheten.
Han har också att svara för att reglementen och utbildningsanvisnmgar följs
i arbetet vid de truppförband och skolor som faller inom hans ansvarsområde.
Han utgör därvid den högsta sakkunskapen inom armén och åtnjuter
arméchefens fulla förtroende. Infanteriinspektören fullgör sin uppgift bl. a.
oenom inspektioner och genom att följa större övningar som anordnas av
\. ex. militärbefälhavare. Hans uppgift är därvid bl. a. att kontrollera och
rätta felaktigheter i förbandens uppträdande. När sådana uppdagas ar det
hans skyldighet att ingripa. Detta framgår bl. a. av fälttjänstovmngsins ru -tionen mom. 128 som lyder sålunda: »Stridsdomare medverkar främst till
att befäl och trupp utbildas rätt och att övningens ändamål nås. Ofaltmassigt
uppträdande och större fel av truppen rättas. Ingripande hör ske med strids -

136

målning, som framtvingar rätt tillvägagångssätt. Uppnås ej önskat resultat,
meddelar stridsdomare befäl och trupp, hur de skall uppträda. Om läget vid
sidoförband medger det, görs det misslyckade övningsmomentet om.» Bestämmelser
för förbandens uppträdande i fält dikteras främst av hänsyn till
fiendens eldverkan och stridens krav. I krig bestraffas olämpligt uppträdande
förband och soldater genom ökade förluster. I fred föreligger inte detta
hot. När förband och enskilda under längre sammanhängande övningar blir
trötta bortses därför lätt från fältmässigheten. Ur utbildningssynpunkt är
det nödvändigt att eftergifter beträffande förbands gruppering och beredskap
samt enskildas fältmässiga uppträdande icke tolereras. Det blir därvid
många gånger nödvändigt att stridsdomare och inspekterande ingriper kraftfullt
för att framtvinga ett riktigt uppträdande från förband och enskilda.
Stridssituationer måste uppfattas med fantasi om ett realistiskt händelseförlopp
skall kunna simuleras under fredsövningar. Värnpliktiga får under
sin korta utbildningstid inte denna fantasi uppövad tillräckligt. För yrkesmilitärer
med lång tjänstetid är förhållandet helt annorlunda. En stridssituation,
som den värnpliktige finner ointressant och som inte ger honom bakgrund
till något handlande, uppfattas av yrkesmannen såsom en självklar
bakgrund till en bestämd aktivitet. Det är därför ofta nödvändigt att yrkesmannen
ingriper med kraft och att hans kritik blir hård. Det värnpliktiga
befälet borde i detta avseende ha en förmåga som närmar sig yrkesmilitärens,
men häri brister det ofta påtagligt. Stridsmoral hos arméns krigsförband
måste bygga på de värnpliktigas förståelse för stridens krav samt pliktkänsla.
Detta räcker emellertid inte, utan skall framgångar kunna uppnås måste
enskilda soldater och förband vara välutbildade. Under stridens påfrestningar
räcker måhända inte heller detta utan soldater måste tvingas fullgöra
sina uppgifter genom en hård och till synes hänsynslös befälsföring. Våra
soldater får i fred inte stå främmande för att det kommer att ställas hårda
krav på dem. Fälttjänstövningar tjänar bl. a. att ge en bild av krigets verklighet
även om detta kan ske endast i mycket begränsad utsträckning. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 2 juli 1962 dagtecknad, till landsfogden
i Västernorrlands län överlämnad åtalsinstruktion följande.

Utredningen visar att infanteriinspektören Lindencrona, åtföljd av sin
stabschef Hsegerström, den 7 oktober 1961 i Lappmyrkullen inspekterat ett
i fälttjänstövning deltagande understödskompani samt att därvid från Lindencronas
och Hsegerströms sida framförts kritik på sätt som klagandena
funnit anmärkningsvärt.

Det har sålunda gjorts gällande att Lindencrona till plutonchefen Asplund
inför truppen yttrade: »Sergeanten, ni är ju för fan inte kapabel att gruppera
en pansarskyddspluton.» Lindencrona, som vitsordat att han inför
trupp kritiserade Asplund för hans sätt att gruppera plutonen, har bestritt
att han fällde nämnda yttrande samt förklarat att han varken använde svor -

137

dom eller uttalade sig om Asplunds allmänna kapacitet i förevarande avseende.
Asplund har uppgivit att Lindencrona yttrade: »Sergeanten, ni är ju
för fan inte kapabel att gruppera om pansarskyddsplutonen.» Värnpliktiga
Sahlén, öhman, Söderlund och Hägglund har berättat att Lindencrona i irriterad
ton och med hög röst »skällde ut» Asplund men att de ej minns i
vilka ordalag det skedde. Sahlén har dock sagt sig komma ihåg att Lindencrona
använde svordomar.

Vidare har påståtts att Lindencrona satte handen i ryggen på Hägglund,
knuffade honom med stor kraft mot den husvägg, intill vilken han stod,
och röt: »Förbannade träskalle, har ni inte vett att taga skydd!» Lindencrona
har vidgått att han, i syfte att väcka Hägglunds uppmärksamhet under
larmet från pågående eldgivning, slog med flata handen på dennes vänstra
axel, möjligen med påföljd att Hägglund vacklade till och tornade mot väggen,
samt att han såväl dessförinnan som omedelbart efteråt uppmanade
Hägglund att taga skydd, men har i övrigt bestritt vad i denna del påståtts.
Hägglund har uppgivit att Lindencrona gav honom en kraftig knuff i vänstra
delen av ryggen under skulderbladet så att han föll omkull mot husväggen
och att Lindencrona strax därefter rot i nyss angivna ordalag. Värnpliktiga
Granlund, Billberg, Blom och Smedlund har i huvudsak bekräftat
Hägglunds uppgift; Granlund har dock förklarat sig ej ha sett Lindencrona
knuffa Hägglund. Haegerström har uppgivit att han sett Lindencrona klappa
till Hägglund på vänstra axeln och att han i samband därmed hört Lindencrona
uppmana Hägglund att taga skydd, dock utan att använda orden »Förbannade
träskalle».

Ytterligare har gjorts gällande att Lindencrona kritiserade värnpliktige
Sundkvist genom att till denne skrika: »Vad skjuter ni på? Ni hoppar omkring
som en kråka.» »Ni skulle passa till malaj!» »Flinar ni en gång till,
åker ni in i buren.» Lindencrona har förklarat att han ej har något minne
av ordalagen i det först angivna yttrandet men icke kan förneka att han
fällde det samt att han till Sundkvist sade att han uppträdde som man
kunde vänta av en malaj och yttrade: »Flina mig inte i ansiktet en gång till,
då kan det bli bur för er.»

Det har slutligen såvitt angår Lindencrona påståtts att denne framfört
kritik genom att skrika, utan särskild adressat »Fega ynkryggar» och rakt
ut i luften »Fy faan». Lindencrona har bestritt att han fällde dessa yttranden.
Blom har uppgivit sig ha hört Lindencrona fälla båda yttrandena samt
kompanichefen Fjsestad, Asplund och värnpliktige Ekström det sistnämnda.

Av den sålunda återgivna utredningen framgår att Lindencrona knuffat
Hägglund så att denne fallit mot en intillvarande husvägg och i samband
därmed tilltalat Hägglund med bl. a. orden »Förbannade träskalle». Härigenom
har Lindencrona gjort sig skyldig till missfirmelse mot krigsman,
och brottet är enligt min mening av den beskaffenhet att det icke kan undgå
beivran.

Omständigheterna kan däremot icke anses visa alt Lindencrona fällt uttrycket
»Fega ynkryggar». Att han såsom allmänt ogillande omdöme an 5-f—6208U5.

Militieombudsmannens ämbetsberätlelse

138

vänt uttrycket »Fy faan» har visserligen flera personer sagt sig ha hört.
Dessa personers iakttagelser, som synes hänföra sig till åtminstone två skilda
tillfällen, motsäges dock i viss mån av uppgifter som andra hörda personer
lämnat. Med hänsyn härtill kan det med tillräcklig tillförlitlighet ej heller
anses utrett att Lindencrona fällt sistnämnda uttryck.

Vad i övrigt förekommit i fråga om Lindencrona giver vid handen att
denne dels i irriterad ton och med hög röst inför trupp skarpt kritiserat Asplund,
dels ock till Sundkvist yttrat att denne hoppade omkring som en
kråka och uppträdde som man kunde vänta av en malaj.

Lindencrona har otvivelaktigt haft både rätt och plikt att vid inspektionen
utöva kritik i den mån han funnit sådan påkallad. Det har emellertid ålegat
Lindencrona att, såsom i kap. 6 mom. 29 och 34 tjänstereglementet för
krigsmakten föreskrivits, meddela kritiken på grannlaga sätt så att den felandes
värdighet och anseeende icke nedsättes. Enligt vad Lindencrona själv
medgivit är det i och för sig olämpligt att kritisera en chef inför trupp. Det
torde knappast ha varit omöjligt för Lindencrona att under några ögonblick
taga Asplund avsides då han skulle kritisera denne, och i vart fall synes kritiken
ha kunnat framföras på ett lugnare och mera lågmält sätt. Icke heller
ordvalet vid kritiken mot Sundkvist kan anses stå i överensstämmelse med
grannlagenhetens bud.

Ehuru sålunda berättigade anmärkningar kan göras mot Lindencronas
sätt att framföra kritik, måste vid bedömningen därav jämväl beaktas de
omständigheter under vilka kritiken meddelades. Inspektionen inträffade i
ett händelserikt skede av pågående fälttjänstövning. Lindencrona fick redan
från början en bestämd uppfattning om att otillfredsställande förhållanden
rådde, och utredningen visar icke att hans uppfattning var utan fog. Om rättelse
skulle hinna åtstadkommas erfordrades tydligen snabbt ingripande.
Del saknas anledning antaga att Lindencrona av illvilja meddelat kritiken
på sätt som skett. Vid nu angivna förhållanden finner jag att vad i förevarande
de! av ärendet förekommit icke bör föranleda ansvar.

Beträffande härefter Hsegerström har påståtts att denne slog flera på
stormkanonvagnar åkande värnpliktiga i ryggen och nacken samt röt »Era
passiva djävlar» och att han därjämte till en av de värnpliktiga röt »Din
förbannade djävel, skall du inte hoppa ner för fan». Hsegerström har bestritt
riktigheten av detta påstående. Fjaestad och värnpliktige Widenbladh
har sagt sig ha hört Hsegerström fälla nämnda yttranden. Fjsestad har
tillika uppgivit att Hsegerström slog till de värnpliktiga på en av vagnarna.

Med hänsyn till de omständigheter under vilka Fjsestad och Widenbladh
gjort sina iakttagelser är det icke uteslutet att de misstagit sig i fråga om
vem som fällde yttrandena eller utdelade slagen. Icke någon av personalen
på vagnarna har kunnat bekräfta att Hsegerström ingripit mot ifrågavarande
värnpliktiga. Under dessa förhållanden finner jag det icke vara styrkt att
Hsegerström låtit komma sig till last vad i denna del påståtts.

Därjämte har gjorts gällande att Hsegerström till Fjsestad yttrade: »Hur
tan kan du bära dig åt på det här sättet, men när man inte tänker på annat

139

än atl truppen skall ha mat, då går det så här.» Haegerström har ej haft annat
att erinra mot påståendet att han fällt detta yttrande än att han icke
använde tilltalsordet »du» och ej heller, såvitt han minns, svordom. Fjaestad
och förvaltaren Swärd har förklarat att yttrandet inleddes med orden »Hur
fan kan du».

På grund härav måste anses utrett att Haegerström yttrat sig till Fjaestad
huvudsakligen i påstådda ordalag. I kap. 6 mom. 11 tjänstereglementet för
krigsmakten är föreskrivet att krigsman icke bör använda svordomar i sitt
tal. Även eljest får yttrandet emellertid anses ha haft en onödigt tillspetsad
utformning. Härtill kommer att det fällts i närvaro av underlydande till Fjaestad.
Vid dessa förhållanden har Haegerström enligt mitt förmenande framfört
kritik på ett olämpligt sätt. Med hänsyn till omständigheterna låter jag
emellertid bero vid vad som förekommit.

I enlighet med det föregående skall Lindencrona ställas under åtal jämlikt
26 kap. 8 § strafflagen för det han den 7 oktober 1961 i Lappmyrkullen
förgripit sig med smädelse och annan missfirmlig gärning mot krigsman i
hans tjänst genom att knuffa Hägglund så att denne föll mot en intillvarande
husvägg och i samband därmed tilltala Hägglund med bl. a. orden »Förbannade
träskalle».

Med hänsyn till att Lindencrona vid tillfället fullgjorde sin tjänst vid avdelning
ur Västernorrlands regemente skall åtalet väckas vid Ångermanlands
mellersta domsagas häradsrätt.

Vad i övrigt vid utredningen i förevarande ärende framkommit föranleder
ej vidare åtgärd från min sida.

Militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt landsfogden i Västernorrlands
län att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid Ångermanlands
mellersta domsagas häradsrätt väcka och utföra talan mot Lindencrona.

* *

Landsfogden J. Rudström påstod vid häradsrätten ansvar å Lindencrona
i enlighet med åtalsinstruktionen.

Häradsrätten meddelade dom i målet den 16 november 1962 och dömde
därvid Lindencrona jämlikt 26 kap. 8 § strafflagen för missfirmelse mot
krigsman till disciplinbot för tre dagar med ett löneavdrag av fyrtio kronor
80 öre för dag.

Domskälen angavs av häradsrätten sålunda.

Lindencrona har förnekat vad åklagaren lagt honom till last.

Hägglund har, hörd i anledning av åtalet, berättat: De hade anfallit mot
norr hela dagen och blevo stoppade vid en gårdssamling. Plutonen höll på
att gruppera sig, då Lindencrona anlände i bil. Han stannade nere vid vägen,

140

25—30 meter från den plats, där Hägglunds kulsprutegrupp befann sig.
Hägglund hade då kulsprutan grupperad vid en sandhög för försvar norrut
och de värnpliktiga i gruppen lågo runt sandhögen. Ingen särskild verksamhet
förekom just då i gruppen. Plutonen hade emellertid en post vid lxusknuten,
som kom och meddelade att fienden avancerade österifrån. Plutonchefen
gav då order om omgruppering. Lindencrona, som stigit ur bilen, ropade
ungefär samtidigt på plutonchefen, vilken gick ned till honom. Lindencrona
talade rätt så högt till plutonchefen, men Hägglund uppfattade från
sin plats inga ord. Hägglund beordrade att kulsprutan skulle gå i ställning
vid knuten till ett boningshus, ungefär 15 meter från den tidigare ställningen
vid sandhögen. Så skedde och Hägglund sprang även dit själv. Gruppen
hade ej hunnit mer än att komma på plats, förrän fienden anföll från ett
skogsbryn. Kulsprutan öppnade eld. Själv stod Hägglund lätt framåtlutad
bredvid kulsprutan en halv meter från husknuten, vilken han hade till höger
om sig, och sköt jaktskott mot fienden. Hägglund kan ej säga hur lång
tid som förflöt, men plötsligt fick han en knuff. Knuffen träffade vänster
skulderblad. Det var en kraftig knuff. Då man skjuter jaktskott, måste man
stå stadigt. Hägglund föll mot husväggen, så att han kom ned på knä och
armbåge. Han vred huvudet åt vänster och såg att det var Lindencrona.
Lindencrona skrek till Hägglund: »Förbannade träskalle har ni inte vett att
ta skydd!» Hägglund uppfattade detta »klart och tydligt», eftersom Lindencrona
böjde sig fram och skrek. Hägglund blev så förvånad, att han bara svarade:
»Ja överste». Han lade sig sedan ned riktigt. Då Hägglund fick knuffen
och gick ned på alla fyra, hade kulsprutan öppnat eld och avgav eldskurar
mot fienden. I och med att Lindencrona röt åt Hägglund avbröts verksamheten
tillfälligt, kanske 10—15 sekunder. I det läge Hägglund då intog,
kunde han ej överblicka hela gruppen utan hade endast skytten, laddaren,
radiotelegrafisten och ställföreträdande gruppchefen inom synhåll. Efter avbrottet
fortsatte eldgivningen, och Hägglund uppfattade sedan ingenting,
som hade med Lindencrona att göra. — Hägglund såg ingen annan högre
officer framme vid gruppen, då Lindencrona knuffade honom och fällde
ovan angivna yttrande.

Lindencrona bär, närmare hörd, uppgivit: Han följde hela fälttjänstövningen.
På lördagen kom han åtföljd av överstelöjtnanten Haegerström efter
landsvägen med bil till kompaniets ställningar. Han kom från nordost, således
från motsidan, och visste att det förbereddes ett anfall därifrån, som
skulle komma att igångsättas inom en timme. Han tog först kontakt med
kompanichefen. Denne gjorde ett svagt intryck. Han hade ej klart för sig
hur han skulle handla. Därefter fortsatte han med bilen in på avtagsvägen
mot gårdsplanen och stannade 10 meter från landsvägen. Haegerström tillkallade
plutonchefen. Lindencrona fick ett bestämt intryck av att ingen
verksamhet förekom vid plutonen. Kulsprutan låg upplagd. Truppen satt
och pratade. Det hela gjorde ett utomordentligt indisciplinärt och dåligt
intryck. Han beordrade plutonchefen att verkställa omgruppering. En halv
minut efter omgrupperingen kom ett anfall i flanken från nordost. Då

141

omgrupperades kulsprutegruppen till husknuten. Hägglund stod rätt upp,
nära husknuten. Laddaren och skytten samt ställföreträdande gruppchefen
lågo. Kraftig eldgivning förekom, bland annat från två kulsprutor cirka 150
meter längre bort. Lindencrona gick mot Hägglund och ropade ett par gånger
att denne skulle taga skydd. Då han märkte att Hägglund ej uppfattade
hans rop, gick han fram till Hägglund och slog denne på vänster axel samt
yttrade: »Har ni inte vett att ta skydd». Hägglund sade »ja överste» och gick
ned först i knästående och därefter i liggande ställning. Slaget på axeln var
enda möjligheten att påkalla uppmärksamhet. Det är vanligt att man genom
»klapp» väcker någons uppmärksamhet i ett sådant larm, som här rådde.
Det är möjligt att Hägglund vacklade till och tog stöd med armbågen
mot väggen. Lindencrona bestrider bestämt att han fällt uttrycket »förbannade
träskalle». Det är möjligt att han före uppmaningen till Hägglund att
taga skydd använde några andra ord, men det kan han ej erinra sig. Han
har ej svurit. Han gjorde minnesanteckningar, då tidningarna börjat uppta
saken. — Han hade vid tillfället anledning att vara irriterad på grund av
andan av slöhet och bristande fältmässighet hos plutonen.

I målet ha såsom vittnen hörts, på åklagarens begäran, montören Granlund,
skofabriksarbetaren Billberg, laboratoriebiträdet Blom och elektrikern
Smedlund, samt, på försvarets begäran, Hmgerström. De ha uppgivit i huvudsak: Granlund:

Han ingick i en kulsprutegrupp med Hägglund som chef. De
lågo vid Lappmyrkullen. Det kom ett anfall i flanken och vittnet fick order
att omedelbart förflytta sig med kulsprutan till en husknut. Vittnet, vars tur
det var att vara skytt, och laddaren Billberg sprungo med kulsprutan till
platsen samt slängde sig ned och började skjuta. Det är nu länge sedan,
men vittnet skall försöka erinra sig i alla fall. Mellan eldskurarna vände
vittnet på huvudet och fick se Hägglund ligga. Han låg på sidan och stödde
sig med ena armbågen. Om han låg ned med benen är svårt att säga. Han
låg parallellt med och kanske 1—1 1/2 meter till höger om vittnet. Lindencrona
stod lätt framåtlutad mellan vittnet och Hägglund. Som det står i
handlingarna, vilka vittnet tittat igenom, så sade Lindencrona: »Förbannade
träskalle, skall ni inte ta skydd» eller »tänker ni inte ta skydd». Vittnet
är dock ej alldeles säker på att Lindencrona sade detta; »det är som vittnet
uppfattade det». Hägglund sade: »Ja överste». Sedan började vittnet skjuta
igen och vittnet minns ej något mer. Vittnet sköt endast korta eldskurar.
Det var brist på ammunition och det fick ej skjutas annat än korta demonstrativa
eldskurar. Lindencrona talade med hög röststyrka, men »en sådan
gång är kanske rösterna särskilt höga». Vittnet är, som vittnet sagt, ej riktigt
säker på att Lindencrona använde uttrycket »förbannade träskalle».
Det är så länge sedan och det hände så hastigt. Vittnet har suttit och funderat
många gånger hur det verkligen var, så vittnet kan ej nu efter ett helt
år »absolut hundraprocentigt» säga att det var så. Men vittnet uppfattade
då orden så, som det står i handlingarna. Då det efter händelsen i samband
med skrivelsen till militieombudsmannen resonerades om vad som förekom -

142

mit vid Lindencronas besök, var även Lindencronas yttrande till Hägglund
på tal. - När Lindencrona kom till platsen, strax innan omgrupperingen
skedde, såg vittnet att även en annan officer var med. De voro då på väg
från stora vägen. Vittnet kan däremot ej erinra sig var den andre officeren
befann sig, när Lindencrona var framme vid vittnets grupp. Vittnet uppmärksammade
då ej den andre officeren. Vittnet sköt ånyo med kulsprutan
strax efter det händelsen inträffat.

Billberg: Vittnet ingick i en skyttegrupp med Hägglund som gruppchef.
Gruppen blev posterad vid en sandhög. De hade ryckt fram »söderut» men
fingo gå tillbaka till en gård vid Lappmyrkullen. Där blevo de posterade med
kulsprutan vid en sandhög intill själva gården. Det blev ett uppehåll på cirka
tre kvart. De väntade anfall »söderifrån» och fick i stället anfallet bakifrån
mot ryggen och fick kasta om eldställningen totalt. I den vevan kom en
granatkastarpluton och passerade förbi. Samtidigt med omflyttningen av eldställningen
kom Lindencrona på inspektion i bil. Det såg vittnet. Hägglund
beordrade att kulsprutan skulle flyttas till andra sidan gårdsplanen. Granlund
och vittnet, vilka hade hand om kulsprutan — Granlund var den dagen
skytt och vittnet laddare — gingo ned i eldställning. Hägglund tog plats intill
knuten av en uthusbyggnad. De öppnade eld med kulsprutan. De sköto endast
korta eldskurar, emedan de hade litet med ammunition. Ammunitionstrossen
hade nämligen ej hunnit följa med riktigt. De hade bara ett och ett
halvt band ammunition och skulle spara och endast markera att de funnos
där. De sköto i salvor på kanske 5—6 skott. Mellan eldskurarna kom Lindencrona
och knuffade Hägglund i ryggen så att han ramlade »ner mot den
där utbyggnaden på gården eller på ladugården» och fällde uttrycket: »Förbannade
träskalle, skall ni inte ta skydd». Ungefär så föll uttrycket. Ordagrant
kan vittnet ej ange det. Att Lindencrona svor det uppfattade vittnet
»absolut». Lindencrona kom rusande. Man lade märke till honom genom att
»det var en sådan fart på honom». — Då gruppen gick i ställning vid knuten,
sköt fienden redan på avstånd från en skogsdunge. Man kunde endast se
mynningsröken från fiendens kulsprutepistoler. — Vittnet såg Lindencrona
först då han gick ur bilen vid vägen. Därefter gavs omgrupperingsordern och
vittnet och Granlund togo kulsprutan från sandhögen och sprungo ca 6—7
meter och intogo den nya eldställningen. Då såg vittnet ej Lindencrona. Sedan
de börjat skjuta, hörde vittnet Lindencrona ropa bakom sig. Vittnet
snodde sig om. Lindencrona var då 4—5 meter snett bakom. Gårdsplanen var
ungefär 6—8 meter stor. Lindencrona var framme hos några värnpliktiga,
som troligen tillhörde den pluton, som passerade igenom ställningarna. Att
vittnet trots pågående eldstrid uppmärksammade Lindencrona berodde på
de höga ropen från Lindencrona. Vittnet blev nyfiken. Vittnet hörde ej vad
Lindencrona ropade. Lindencrona sprang runt omkring från den ene till
den andre. Han sprang därpå rakt fram till Hägglund, som stod hukad, och
knuffade till honom. Knuffen utdelades med höger hand och träffade Hägglund
i axelpartiet eller ryggen. Hägglund föll med vänster sida mot väggen
och sedan till marken. Vittnet fick det intrycket att det var en kraftig knuff.

143

Vittnet vet icke om Hägglund föll till marken av knuffen eller om han kom
ned på marken självmant. Vittnet är absolut säker på att Lindencrona fällde
det angivna yttrandet. Vittnet hörde det tydligt. Det gjorde ett djupt intryck
på vittnet, då vittnet hade den uppfattningen att »överstar och sådana
där högre intelligenta personer icke kommer med sådana hårda ord». Knuffen
och yttrandet kommo ungefär samtidigt. Hägglund snodde sig om och
fick se Lindencrona. Hägglund låg då redan på marken. Lindencrona var
ilsken. Då händelsen inträffade, befann sig Hägglund högst tva meter till
vänster om vittnet, som hade kulsprutan till höger om sig. Lindencrona stod
snett till höger om Hägglund mellan denne och vittnet. Han stöd så att vittnet
kunde se både sidan och ryggen på honom. Kulsprutan intog då ställning
vid en ladugårdsbyggnad ovanför ett boningshus. Sedan gick Lindencrona
från platsen mellan de två boningshusen närmast vägen och vittnet
och Granlund flyttade kulsprutan en gång till. — Då Lindencrona kom ti
platsen i bil, medföljde utom chauffören ett annat befäl. Nar Lindencrona
kom springande mot Hägglund, såg vittnet ej den andre officeren. Denne var
aldrig fram till Hägglund. Vittnet såg en skymt av honom endast da Lindencrona
och han gick ur bilen och när vittnets grupp flyttade kulsprutan från
sandhögen till den första eldställningen.

Blom: Vittnet ingick i en skyttegrupp med Hägglund som gruppchef.
Själv var vittnet ställföreträdande gruppchef. Under ett uppehåll vid en
gårdssamling vid Lappmyrkullen anlände en bil med vimplar och Lindencrona
steg ur. Vittnet har sett honom förut. Lindencrona dök först pa
plutonchefen, sergeant Asplund. Ungefär samtidigt kom ett oväntat anfall.
Vittnet, som låg på marken, rusade upp och sprang med de andra i
Gruppen till en husknut. Det blev stor uppståndelse och det gällde att ta
skydd där för att ta emot anfallet, som kom från skogen. De ställde upp
kulsprutan vid knuten och »brassade på». Det var antingen Billberg eller
Granlund som sköt. Kulsprutan gav eld, så snart den kommit i ställning.
De sköto korta eldskurar, för det var ont om ammunition och skulle sparas
på den Lindencrona »dök på» dem. Då vittnet därvid fick se honom var det
ei många meter till honom. Vittnet har ett svagt minne av att Lindencrona
ropade: »Skjuter ni utan att sikta» eller något dylikt. Lindencrona sade ej
detta till vittnet eller Hägglund utan mera allmänt. Det var dock kanske
även riktat till vittnet. Då Lindencrona ropade detta, var han kanske 1 l/l
meter bakom vittnet. Vittnet befann sig då ungefär två meter bakom Haggiund.
Från det vittnet först såg Lindencrona stiga ur bilen, höll vittnet ogonen
på honom. Vittnet anade nämligen att »det skulle bil något». ^ ittnet
så« att det inte var .så där alldeles hundraprocentigt perfekt», genom att
det kom ett anfall från oväntat håll. Att vittnet räknade med att det skulle
bli något vid Lindcncronas inspektion berodde också på att Lindencrona
skällde ut Asplund. Lindencrona verkade så »förbannad». Lindencrona passerade
förbi vittnet och kom fram till Hägglund. Han knuffade till Hägglund
mot väggen. Vittnet kan ej säga om Lindencrona knuffade med båda händerna
eller eu hand. Knuffen träffade överdelen av Hagglunds kropp. Lin -

144

dencrona knuffade Hägglund framifrån. Att knuffen kom framifrån berodde
på att Hägglund vände sig om för att se vad som stod på. Vittnet hade
rätt så oklart minne hur det gick till då Lindencrona kom dit. Vittnet minns
att Hägglund blev knuffad men ej på vad sätt. Det var en kraftig knuff.
Det verkade som om Hägglund tappade balansen och för mot väggen. I den
vevan sade Lindencrona: »Förbannade träskalle, har ni inte vett att la
skydd.» Vittnet fattade det så att Lindencrona menade att, om Hägglund
skulle stå rätt upp och ner, skulle han bli skjuten. Hägglund verkade att
tappa fattningen. Han sa: »Ja överste.» Hägglund stod då ej rak men nästan.
Vittnet har haft minne av hur det gick till men vittnet tror att det dunstat
bort. Vittnet kan dock säkert säga att Lindencrona yttrade sig så som vittnet
sagt. Efter knuffen dök Hägglund ned och tog skydd. Vittnet kan ej påstå att
Hägglund av knuffen »stöp som en oxe» utan han kunde intaga skydd själv
»helt och hållet». Knuffen rubbade hans jämvikt men han gick själv ned.
— Vittnet minns ej om Lindencrona åtföljdes av någon officer, då han dök
pa Asplund. Vittnet har intet minne av att vittnet såg att Lindencrona hade
sällskap med annan officer, då han kom fram till Hägglund.

Smedlund: Vittnet var signalist vid andra pansarskyddsplutonen och befann
sig vid det ena boningshuset på platsen, när ett överraskande flankanfall
sattes in. Efter det omgruppering verkställts, kom Hägglund och ytterligare
en värnpliktig, som vittnet ej närmare erinrar sig, att stå utefter husväggen
nära vittnet. Utanför låg kulsprutan i eldställning. Vittnet hade passning
på radion. Vittnet tittade upp och såg Lindencrona komma. Vittnet
hade tidigare iakttagit honom, när han kom nere vid vägen i sällskap med
överstelöjtnanten, men då ej intresserat sig så mycket för hans ankomst,
enar vittnet hade att sköta sin passning. Alt vittnet nu uppmärksammade
Lindencrona berodde på att han kom och hade sådan fart. Vittnet såg honom
på kanske 6—8 meters avstånd. Det är svårt att säga exakt. Vittnet är säker
på att han då var ensam. Var överstelöjtnanten uppehöll sig iakttog vittnet
ej- Hägglund stod vid husknuten och vittnet stöd strax intill efter väggen.
Det gick ut ett prång där de stodo. Avståndet mellan vittnet och Hägglund
var 1 1/2—2 meter. Hägglund stod med sidan vänd mot vittnet. Lindencrona
knuffade Hägglund bak på vänstra axeln. Vad vittnet kan förstå, var
det en rätt så kraftig knuff, genom att Hägglund förlorade balansen. Han
åkte in mot husväggen ned på knä. Så skrek Lindencrona: »Förbannade träskalle,
har ni inte vett att ta skydd». Hägglund, som då tagit skydd och sålunda
låg på marken, vände sig om och svarade: »Ja överste». Vittnet uppfattade
klart och tydligt Lindencronas yttrande och är säker på att han
hörde just detta yttrande. Vittnet stod så nära och Lindencrona talade så
högt. Det förekom skottlossning här och var, men ej just då från gruppen.
Kulsprutan sköt bara korta eldstötar. Det var uppehåll emellan. Hägglund
hade kulsprutepistol. Han stod hukad litet grann. Om han sköt just när Lindencrona
kom, erinrar sig vittnet ej.

Hsegerström: Lindencrona och vittnet kommo med bil. Bilen körde in på
gården och stannades intill vägen. De stego ur. Vittnet gick fram till en li -

145

ten grusgrop och frågade var plutonchefen fanns. Det visade sig att plutonchefen
uppehöll sig hos kulsprutegruppen, som låg vid »sandlådan». Plutonchefen
anmälde sig för Lindencrona. Kulsprutan var då inriktad åt norr.
Efter 3—5 minuter kom anfallet mot förbandets bakre delar uppifrån skogen.
Kulsprutan flyttades då upp till husknuten vid boningshuset, sannolikt
på gruppchefens order. Sedan kulsprutan grupperats till vänster om husknuten,
var läget det, att fienden anföll på andra sidan gläntan. Kulsprutan öppnade
eld. Skytten låg bakom kulsprutan. Laddaren låg på knä vid sidan om
till vänster. Gruppchefen Hägglund stod upprätt till höger om kulsprutan
närmast väggen, 1/2—1 meter från denna. Lindencrona sade då till vittnet:
»Har dom inte förstånd att ta skydd». Lindencrona och vittnet befunno sig
då 15—20 meter från gruppen. Därefter förflyttade sig Lindencrona fram
mot gruppen. Vittnet följde omedelbart bakom Lindencrona. När de befunno
sig kanske 6—7 meter från Hägglund, ropade Lindencrona: »Skall ni
inte ta skydd». Förmodligen hörde varken Hägglund eller de andra någonting
på grund av den skottlossning som pågick. I varje fall reagerade de inte.
Lindencrona gick fram till Hägglund, som stod närmast husväggen. Vittnet
har för sig att Hägglund stod helt rak. Möjligen var han något framåtlutad.
Lindencrona klappade till Hägglund på axeln — på skuldran. Samtidigt som
Hägglund fick slaget på axeln, kröp han ihop litet och vred upp huvudet åt
vänster. Han sänkte sig ned till »halvt huksittande». Lindencrona ropade
därefter: »Skall ni inte ta skydd». Hägglund gick då ned och lade sig i skydd.
Det verkade som om Hägglund blev överraskad, litet chockerad eller skrämd.
Vittnet har ej det intrycket att slagets kraft var anledningen till att Hägglund
hukade. Eftersom Lindencrona hade försökt påkalla uppmärksamhet,
så innefattade hans åtgärd att klappa till Hägglund på axeln ett normalt
sätt och ett vanligt sätt att väcka uppmärksamhet under eldgivning. Man
kan göra så att man endast lägger handen på axeln. Vittnet finner det väldigt
svårt att avgöra »hur hårt eller hur lätt man lägger handen och vad
som utlöste reaktionen att Hägglund böjde på knäna». Vittnet vågar ej uttala
sig om det. Vittnet kan ej avgöra vilken kraft det var i slaget eller om
det överhuvud var någon kraft. Så som vittnet uppfattade det, lyfte Lindencrona
armen och slog neråt. — Vittnet befann sig kanske 2—3 steg till höger
bakom Lindencrona, då denne klappade till Hägglund och uppmanade
denne ta skydd. Avståndet var omkring 2 meter. — Kulsprutan sköt upprepad
punkteld, men vittnet kan ej avgöra om den gav eld just då. Strax efteråt
blev det emellertid skottlossning till vänster om kulsprutan från någon,
som tillhörde granatkastarplutonen. Under hela tiden var det ett kompani,
som anföll på kanske 175 meters avstånd på andra sidan gläntan. Dessutom
gav andra delar av den försvarande styrkan eld. Vittnet har ej hört
att Lindencrona sagt något utöver »skall ni inte ta skydd» eller »har ni inte
förstånd att ta skydd». Vittnet anser att vittnet borde ha hört om Lindencrona
sagt något annat. Vittnet hade säkert reagerat »om vittnet kommit
ihåg det». Det hade varit ett olämpligt uttryck och Lindencrona brukar ej
använda sådana uttryck. Enligt det minne vittnet har av händelsen uppfat -

146

tade vittnet klart vad Lindencrona sade. Vittnet stod så, att han såg Lindencronas
högra ansiktshalva. Hägglund befann sig närmare Lindencrona än
vad vittnet gjorde, men också närmare kulsprutan. Ju närmare kulsprutan
man befinner sig och ju lägre man är, desto svårare är det att höra. För
servispersonalen vid kulsprutan är det svårast. Utöver skytten och laddaren
erinrar sig vittnet icke någon annan i gruppen än Hägglund. — Inspektionen
gick ej bra. Lindencrona var irriterad. Samtalet med kompanichefen utföll
ej tillfredsställande. Det fanns traktorer på vägen. Pansarskyddsplutonens
gruppering på gårdsplanen var ej tillfredsställande.

Samtliga hörda ha å skisser utmärkt var de själva och de övriga i målet
hörda, som de iakttagit, vid tillfället uppehållit sig.

Vad angår frågan om Lindencrona, då han beordrat Hägglund att taga
skydd, fällt yttrandet »förbannade träskalle», har såsom ovan upptagits Lindencrona
förnekat detta. Han har dock förklarat att det kunde tänkas att
han vid tillfället före orden »har ni inte vett att ta skydd» kan ha använt
några andra ord, något varav han dock saknar minne. Hägglund har däremot
uppgivit, att Lindencrona använt uttrycket »förbannade träskalle». Både
Lindencrona och Hägglund ha uttalat sig bestämt.

Därest Hägglunds ifrågavarande uppgift är osann, kan svårligen antagas
annat än att han lämnat uppgiften mot bättre vetande. Ingripandet mot honom
av ett befäl i så hög ställning har uppenbarligen varit ägnat att i detalj
inpräglas i hans minne. Att Lindencrona använt de påtalade orden utesluter
däremot enligt rättens mening icke att Lindencrona är i god tro, då han hävdar
att han ej uttryckt sig på angivet sätt. Lindencrona har haft att följa
hela fälttjänstövningen och därvid bland annat att kontrollera och rätta felaktigheter
i förbandens uppträdande. Då han anlände till understödskompaniets
ställningar hade han inspekterat annat förband. Vid sin ankomst hade
han, enligt vad han uppgivit, anledning att i flera avseenden vara missnöjd
med vad han iakttog. Kompanichefen visade vid samtal otillräckliga insikter
om sina åligganden. Motorcykelordonnanser uppehöllo sig på vägen.
Kulsprutegruppen intog en icke fältmässig ställning. Efter omgrupperingen,
sedan kulsprutegruppen gått i ställning vid husknuten, kommo värnpliktiga
tillhörande kompaniets granatkastarpluton springande och Lindencrona synes
ha fått ingripa även mot dessa. Slutligen iakttog Lindencrona att Hägglund
ej intog skyddsställning utan stod upprätt. Lindencrona har alltså vid
ifrågavarande tillfälle — liksom sannolikt tidigare och även efteråt — haft
att giva ett stort antal tillsägelser och han har av till synes förklarliga skäl
varit irriterad. De ordalag, vari han i varje enskilt fall uttryckt kritik eller
beordrat rättelse, har han uppenbarligen haft anledning att ägna särskild
uppmärksamhet först då tidningspressen upptagit saken.

Av åklagarens vittnen har Billberg, Blom och Smedlund bestämt påstått
att Lindencrona använt uttrycket »förbannade träskalle». Granlund har
däremot i sitt vittnesmål uttryckt viss tvekan.

Mot de värnpliktigas vittnesmål står utsagan av vittnet Hsegerström. Denne,
som enligt egen uppgift uppehållit sig 2—3 steg eller ungefär 2 meter

147

från Lindencrona, har förklarat sig ej ha hört att Lindencrona använt andra
ord än »skall ni inte ta skydd» eller »har ni inte förstånd att ta skydd».

Försvararen har förklarat sig icke vilja påstå att de värnpliktiga vittnena
medvetet lämnat oriktiga uppgifter men framhållit att de varit uttröttade i
förevarande skede av fälttjänstövningen, att deras sinsemellan i enskildheterna
motstridiga uppgifter talade för att de hade mycket osäkra minnesbilder
av vad som förevarit, samt att det kunde antagas att de omedvetet påverkats
under de samtal, som föregått den i saken till militieombudsmannen
gjorda anmälan.

Såsom försvararen framhållit, skilja sig de värnpliktigas vittnesmål från
varandra i ej oväsentliga enskildheter. Vidare framgå av vittnesmålen av
Granlund och Blom att dessa ha svårigheter att erinra sig detaljer och, av
vittnesmålet med Billberg, att denne misstagit sig på en väsentlig punkt,
nämligen om den plats, där händelsen skulle ha tilldragit sig. Den osäkerhet,
som sålunda i enskildheterna vidlåder vittnesmålen, måste dock ses
mot bakgrund av att mer än ett år förflutit sedan händelsen timade och att
det därför är naturligt att, när det gäller för vittnena i och för sig mindre
viktiga detaljer, minnesbilderna försvagats. Intet har förekommit, som giver
anledning antaga att vittnena lämnat medvetet oriktiga uppgifter. Fastmera
ha vittnenas tvekan inför vissa till dem ställda frågor under hänvisning
till svårigheten att minnas givit intryck av att vittnena sökt efter bästa
förmåga erinra sig vad som förekommit.

Hiegerströms uppgift att han åhört Lindencronas yttrande på endast två
meters avstånd motsäges av att ingen av övriga vittnen erinrar sig vid tillfället
ha iakttagit honom i närheten av Lindencrona. Lindencrona har uppgivit
att han på väg fram mot Hägglund ett par gånger ropat att Hägglund
skulle taga skydd. Det förefaller ej kunna uteslutas att Hsegerström på det
sätt missmint sig, att det yttrande av Lindencrona, som han vill tillägga
denne vid framkomsten till Hägglund, i själva verket fällts, medan Lindencrona
var på väg mot Hägglund.

Vid övervägande av vad sålunda förekommit och med beaktande av övriga
föreliggande omständigheter finner häradsrätten det få anses styrkt att
Lindencrona tilltalat Hägglund med orden »förbannade träskalle». Härigenom
har han gjort sig skyldig till missfirmelse mot krigsman.

Vad angår frågan om Lindencrona genom att knuffa Hägglund gjort sig
skyldig till missfirmlig gärning innefattar den förut upptagna utredningen
följande:

Lindencrona har uppgivit alt han för att påkalla Hägglunds uppmärksamhet
slagit honom på vänster axel samt att det vore möjligt att Hägglund
i samband därmed vacklade till och tog stöd med armbågen mot väggen.

Hägglund har uppgivit att Lindencrona tilldelat honom en kraftig knuff,
som träffat vänster skulderblad, samt att Hägglund fallit mot husväggen,
så att han kom ned på knä och armbågar.

Av vittnena har Granlund ej gjort någon iakttagelse i denna del. Billberg
har uppgivit att Lindencrona knuffat till Hägglund med höger hand, att

148

knuffen träffade i axelpartiet eller ryggen, att vittnet fått det intrycket att
det var en kraftig knuff, att Hägglund ramlat med vänster sida ner mot
väggen samt att vittnet ej vet om Hägglund fallit till marken av knuffen
eller lagt sig självmant. Blom har uppgivit att Lindencrona knuffat mot
överdelen av Hägglunds kropp, att vittnet ej minns hur knuffen utdelats,
att det var en kraftig knuff, samt att det verkade som om Hägglund tappade
balansen och for mot väggen. Smedlund har uppgivit att Lindencrona knuffat
Hägglund bak på vänster axel, att det var en kraftig knuff, enär Hägglund
förlorat balansen och åkt in mot husväggen ned på knä. Haegerström
har uppgivit att Lindencrona klappat till Hägglund på axeln, att det var
ett slag, att Hägglund efter slaget gått ned i halvt huksittande ställning, att
vittnet ej har det intrycket att detta berott på slagets kraft, att vittnet ej
kan avgöra vilken kraft det var i slaget eller om det överhuvud var någon
kraft, samt att det vore svårt att avgöra vad som utlöste reaktionen att
Hägglund böjde knäna.

Vad sålunda förekommit måste anses innefatta övertygande bevisning
om att Lindencrona vid tillfället knuffat Hägglund så att han fallit mot
väggen. Sett i samband med Lindencronas missfirmliga yttrande kan, såsom
åklagaren framhållit, en dylik knuff icke uppfattas såsom endast en handpåläggning
i syfte att väcka Hägglunds uppmärksamhet — en åtgärd Lindencrona
varit berättigad vidtaga — utan måste anses innefatta en handgriplig
tillrättavisning. Även knuffen måste därför bedömas såsom missfirmlig.

Lindencrona är följaktligen förfallen till ansvar enligt åtalet.

Vid bedömandet av vad sålunda ligger Lindencrona till last måste beaktas
att det inträffade timat under ett händelserikt skede av den pågående
fälttjänstövningen, varunder pressande arbetsuppgifter ålåg Lindencrona,
samt att ett ingripande mot Hägglund uppenbarligen varit påkallat.

Häradsrättens dom har vunnit laga kraft.

6. Åtal mot fanjunkare för våld och missfirmelse mot värnpliktig

I en den 6 februari 1962 till militieombudsmannen inkommen skrift anmälde
värnpliktige nr 400618-1 B. S. Nilsson, Upplands signalregemente, att
fanjunkaren vid regementet Artur Eden Emanuel Tegnér förgripit sig mot
Nilsson genom att bruka våld mot honom och använda olämpligt uttryck.
I anmälningsskriften angav Nilsson de närmare omständigheterna sålunda:
Vid morgonvisitation av sjunde kompaniets lokaler den 3 februari 1962 ansåg
Tegnér att kompanikorridoren ej var tillfredsställande städad. Därför
vände han sig till Nilsson med orden »Nilsson tar och sopar». Nilsson svarade:
»Ja, det ska jag göra.» Tegnér påpekade: »Ja, fanjunkare, heter det.»
Nilsson upprepade »Ja, fanjunkare». Senare under visitationen kom Tegnér
emot Nilsson och yttrade: »Ur vägen med er, djävla drummel.» Samtidigt

149

slog han till Nilsson i magen och knuffade honom i bröstet, så att Nilsson
föll raklång till golvet och slog i huvudet.

Sedan skriften översänts till landsfogden i Uppsala län för utredning i
saken, inkom den 6 mars 1962 från denne ett hos kriminalpolisen i Uppsala
upprättat undersökningsprotokoll, enligt vilket förhör i ärendet hållits
med Nilsson och Tegnér samt värnpliktiga nr 420719-49 K. Å. G. Skoog, nr
41090G-291 M. Å. Hansson, nr 411212-145 L. E. B. Jansson och nr 410215-145 O. R. Nyberg ävensom kaptenen H. A. Bäckander och furiren E. G. E.
Berg.

Av den sålunda verkställda utredningen inhämtades följande.

Nilsson har utöver vad han anfört i anmälningsskriften bl. a. uppgivit:
Ehuru Nilsson vid ifrågavarande tillfälle ej var i tur att städa kompanikorridoren,
hämtade han en kvast och började sopa golvet, sedan Tegnér
givit honom tillsägelse att städa. Värnpliktige Skoog hjälpte Nilsson med
sopningen. När de hade sopat halva korridoren, ställde de sig mellan de
båda dörröppningar, som på samma sida av korridoren finns till tvättrum
och toalett, och samtalade med varandra, medan de stödde sig något på
kvastarna, som de höll i det närmaste rakt upp och ned. Nilsson stod knappt
en meter från väggen mellan dörröppningarna och Skoog stod ett par meter
från Nilsson ungefär mitt i korridoren. Under samtalet mellan dem kom
Tegnér för att kontrollera städningen och gick först in i tvättrummet. När
han kom ut därifrån och fortsatte framåt i korridoren mot toaletten, gick
han rakt emot Nilsson, som stod något vänd mot honom, och stötte med
vänstra handen till Nilsson i bröstet samt tilldelade med högra knutna handen
Nilsson ett slag i mellangärdet. Av stöten och slaget föll Nilsson omkull
och slog huvudet i golvet. I samband med att Nilsson blev omkullslagen
ropade Tegnér: »Flytta på dig, djävla drummel.» Därpå fortsatte Tegnér
in på toaletten. Nilsson reste sig upp och sade till Tegnér, att Nilsson skulle
anmäla det inträffade. Då Nilsson slog huvudet i golvet uppstod viss ömhet
och därefter hade han under ifrågavarande dag huvudvärk och var litet illamående.
Ännu påföljande dag hade han känning av att han slagit i huvudet.
Av slaget i magen fick han däremot icke några efterföljande smärtor.

Skoog har berättat i stort sett detsamma som Nilsson och bl. a. uppgivit:
Tegnér gick rakt på Nilsson och gav honom en knuff med händerna, så att
Nilsson föll omkull. Skoog fick den uppfattningen att Nilsson slog huvudet i
golvet. Han kan inte uttala sig om huruvida Tegnér knuffade till Nilsson
med knutna eller öppna händer. Tegnér hade mycket väl kunnat passera
förbi Nilsson mellan denne och korridorväggen. Nilsson stod knappt en
meter från väggen och ungefär en och en halv meter från öppningen till
tvättrummet, som saknar dörr. Skoog stod på cirka en och en halv meters
avstånd från Nilsson. Samtidigt som Tegnér knuffade till Nilsson sade han:
»Ur vägen, djävla drummel.»

Övriga i saken hörda värnpliktiga — Hansson, Jansson och Nyberg —
har uppgivit huvudsakligen följande. De stod jämte andra värnpliktiga vid
ifrågavarande tillfälle uppställda på led i korridoren en hit ifrån den plats

150

där Nilsson och Skoog uppehöll sig och hade sidan vänd mot dessa. Ingen
av dem hörde Tegnér yttra något till Nilsson. Hansson har förklarat att han
tror att han skulle ha hört om Tegnér sagt något, medan Jansson uppgivit
att han, om Tegnér fällt något yttrande, troligen icke skulle ha kunnat
höra detta på grund av att det icke var alldeles tyst under uppställningen.
Nyberg har uppgivit att Tegnér kan ha yttrat något, som Nyberg ej uppfattat
på grund av prat under uppställningen. Hansson och Jansson vände
av någon anledning blicken mot mitten av korridoren och fick då se Nilsson
ligga på golvet och Tegnér samtidigt försvinna in på toaletten. Nyberg
hörde en duns, och då han därför vred på huvudet såg han Nilsson vara i
färd med att resa sig upp.

Tegnér har uppgivit följande. Nilsson tillhörde den s. k. målplutonen,
som är förlagd i sjunde kompaniets lokaler. Tegnér, som är adjutant på
kompaniet, lade på morgonen den 3 februari märke till att det icke var
städat i den del av korridoren, där målplutonens mannar skulle svara för
städningen. Han sade därför till Nilsson: »Nilsson lagar så att det blir städat
i korridoren.» Nilsson genmälde i förnärmad ton och utan att intaga
enskild ställning, att han icke hade med städningen att göra. Tegnér sade:
»Intag enskild ställning, när ni blir tilltalad av befäl. I det här fallet räcker
det med att svara ja, fanjunkare.» Så småningom intog Nilsson enskild
ställning och svarade i gapig ton: »Ja, fanjunkare.» Sedan Tegnér därefter
uppehållit sig en stund på kompaniexpeditionen, gav han med visselpipa
signal till uppställning. Kompaniet ställde då upp i korridoren och Tegnér
började visitera kompanilokalerna. På väg till tvättrummet såg Tegnér, att
Nilsson och Skoog höll på att sopa korridorgolvet. Efter visitation av tvättrummet
skulle Tegnér passera förbi Nilsson och Skoog för att komma till
toaletten. Nilsson befann sig mellan tvättrummet och toaletten, två eller tre
meter från tvättrumsöppningen och omkring en halv meter från korridorväggen.
Han stod vänd mot Tegnér med kvasten snett ut från sidan mot
korridorens mitt. Ungefär i höjd med Nilsson uppehöll sig Skoog, som möjligen
var i färd med att sopa. När Tegnér närmade sig Nilsson, fick han den
bestämda uppfattningen att Nilsson med avsikt ställt sig i vägen för honom.
Tegnér trodde dock, att Nilsson skulle flytta på sig och lämna plats
för honom att komma fram, varför Tegnér gick rakt mot Nilsson. Denne
flyttade sig emellertid icke. Då Tegnér befann sig endast någon decimeter
från Nilsson, förde Tegnér hastigt upp högra armen till brösthöjd och
»puffade» till Nilsson i bröstet för att Tegnér därigenom skulle bereda sig
plats att komma fram mellan Nilsson och väggen. Det var absolut icke fråga
om något slag mot Nilsson. Den högra handen var ej knuten. Det var utsidan
av handen och handleden som pressades mot Nilssons bröst. I den
vänstra handen bar Tegnér sina glasögon och arbetsschema. Av »puffen»
föll Nilsson omkull på golvet i krokig ställning på sin vänstra sida. Tegnér
fick genast den uppfattningen att Nilsson »spelade» och avsiktligt föll omkull.
Det hördes ingen smäll, varför Nilsson absolut icke kunnat slå huvudet
i golvet. Han föll mycket mjukt. Tegnér sade icke något till Nilsson då han

151

gick mot honom. Det uttryck, Nilsson påstått att Tegnér skulle ha använt
mot honom, var helt uppdiktat. Sedan Tegnér fortsatt in på toaletten kom
Skoog efter och började uppträda hotfullt. Med knuten näve i ansiktshöjd
och på omkring en meters avstånd från Tegnér sade Skoog: »Så här gör
man inte, fanjunkarn.» Tegnér svarade: »Vad gör man, då folk inte har vett
att flytta sig?» Därefter gick Tegnér till nästa rum. När han kom ut därifrån,
sade Skoog: »Vi kommer att skriva om det här, fanjunkarn.» Tegnér
svarade bland annat: »Ja, varsågoda, jag kan inte hindra det.» Nilsson sade
icke något om att anmäla saken, utan det var Skoog som var den aggressive
av de två. Tegnér hade absolut icke utövat något våld mot Nilsson, som
kunde anses straffbart eller olämpligt. Nilsson hade själv provocerat det
hela. Tegnér hade ansett det förnedrande att behöva taga en omväg förbi
Nilsson för att komma in på toaletten, då Nilsson, som måste ha förstått
att Tegnér var på väg dit för att visitera städningen där, avsiktligt spärrade
vägen för Tegnér.

Kaptenen Bäckander har uppgivit: Den 3 februari på morgonen ställde
målplutonen upp i kompanikorridoren och lämnades av till Bäckander av
plutonchefen, furiren Berg. Sedan Bäckander för plutonen framhållit, att
det förekommit många anmärkningar mot vissa mannar i plutonen, och
plutonen därefter fått återgå till sitt logement, kallades Nilsson ut i korridoren
till Bäckander och Berg. Bäckander, som hade fått kännedom om
att det varit något bråk mellan Nilsson och Tegnér, frågade Nilsson, om det
varit någon »sammanstötning» mellan dem. Nilsson berättade då bl. a. att
Tegnér kommit springande rakt emot honom och ropat »undan drummel»
samt att Nilsson föll omkull vid sammanstötningen.

Berg har vitsordat riktigheten av Bäckanders uppgifter om vad Nilsson
uppgivit för Bäckander.

Sedan Tegnér fått del av den i ärendet företagna utredningen, har han
i en den 18 maj 1962 till militieombudsmannen inkommen skrift bl. a. anfört,
att han icke avsett att skuffa omkull Nilsson med den »puff» han gav
honom. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i en den 30 maj
1962 dagtecknad, till landsfogden i Uppsala län överlämnad åtalsinstruktion
följande.

Genom Tegnérs egna uppgifter och vad Nilsson och Skoog berättat måste
anses utrett, att Tegnér vid ifrågavarande tillfälle för att bereda sig väg
förbi Nilsson, som höll på att städa i kompanikorridoren, givit Nilsson en
så kraftig knuff mot kroppen med båda händerna eller den ena av dem att
Nilsson fallit omkull och slagit huvudet i golvet. Det saknas anledning att
ifrågasätta riktigheten av Nilssons uppgift att Nilsson härigenom fått huvudvärk
och blivit litet illamående. Tegnér har sålunda förgripit sig med
våld å Nilsson då denne var i tjänsteutövning och följaktligen ådragit sig

152

ansvar enligt 26 kap. 7 § första stycket strafflagen för våld mot krigsman.

På grund av vad Nilsson och Skoog uppgivit får mot Tegnérs nekande
vidare anses utrett, att Tegnér i samband med att han vid sagda tillfälle
knuffade till Nilsson och samtidigt sade till honom att flytta på sig smädat
honom i hans tjänst genom att kalla honom »djävla drummel». Härigenom
är Tegnér jämlikt 26 kap. 8 § strafflagen förfallen till ansvar för missfirmelse
mot krigsman.

I enlighet med det anförda skall Tegnér ställas under åtal vid rådhusrätten
i Uppsala jämlikt 26 kap. 7 § första stycket strafflagen för våld mot
krigsman och jämlikt 26 kap. 8 § samma lag för missfirmelse mot krigsman.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt landsfogden
i Uppsala län att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid rådhusrätten
i Uppsala väcka och utföra åtal mot Tegnér.

% *

Landsfogden R. Clémentz påstod vid rådhusrätten ansvar å Tegnér i enlighet
med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 6 juli 1962 och dömde därvid
Tegnér, jämlikt 4 kap. 1 § samt 26 kap. 7 och 8 §§ strafflagen ävensom
7 § disciplinlagen, för våld och missfirmelse mot krigsman till disciplinbot
för tjugu dagar med nio kronor 55 öre för dag.

Domskälen angavs av rådhusrätten sålunda.

Tegnér har uppgivit följande. Han var vid tillfället ifråga sysselsatt med
att visitera kompanilokalerna. Då han därunder kom ut från tvättrummet
för att bege sig till toalettrummet, vilka båda rum äro belägna på samma
sida av korridoren, såg han Nilsson och värnpliktige Skoog stå i korridoren
mellan dörröppningarna till rummen med var sin sopkvast i handen. Nilsson
stod 2—3 meter från tvättrummet och 50—75 centimeter från korridorväggen.
Skoog stod mera mitt i korridoren någon meter från Nilsson. Tegnér
fick genast uppfattningen att Nilsson med avsikt ställt sig i vägen för
honom. Tegnér skulle ha kunnat passera mellan Nilsson och väggen, men
då hade han måst gå med ena axeln före. Hade han gått mellan Nilsson och
Skoog, hade han måst kliva över deras kvastar. Han valde icke något av
dessa alternativ utan gick i stället med raska steg rakt på Nilsson i tro
att Nilsson skulle flytta på sig och lämna plats för honom att komma fram.
Nilsson flyttade sig emellertid icke. För att de »inte skulle skalla ihop» höll
han upp högra armén böjd framför sig. Tegnérs avsikt var att ge Nilsson en
knuff så att Nilsson skulle komma åt sidan och Tegnér därigenom få plats
att komma fram mellan Nilsson och väggen. Nilsson föll omkull. Tegnér
tyckte att han föll mjukt och han trodde nästan att Nilsson föll med avsikt.
Det var icke Tegnérs mening att Nilsson skulle falla omkull; han ville

153

endast lära Nilsson att man bör flytta på sig om man står i vägen för ett
befäl.

Tegnérs skildring av händelseförloppet bestyrkes i allt väsentligt av vad
Nilsson och Skoog berättat, den förre då han hörts såsom målsägande och
den senare då han hörts såsom vittne. Rörande det men Nilsson erhållit av
fallet mot golvet har Nilsson uppgivit, att han slagit huvudet i korridorens
stengolv och därvid fått en ömmande bula i huvudet samt att han känt illamående
såväl under kvällen samma dag som även den påföljande dagen.

Rätten finner att genom Tegnérs egna uppgifter, vilka vinna stöd av
Nilssons och Skoogs berättelser, styrkts att Tegnér på sätt åklagaren påstått
gjort sig skyldig till våld mot krigsman.

Vad härefter angår åtalet för missfirmelse mot krigsman så har Tegnér
bestritt att han yttrat någonting vid åtalat tillfälle.

Nilsson har påstått, att Tegnér i samband med att Tegnér knuffat till
honom yttrat »ur vägen djävla drummel». Detta yttrande har Nilsson tillskrivit
Tegnér även i sin anmälan till riksdagens militieombudsman.

Skoog har i sitt vittnesmål först uppgivit att Tegnér yttrat »ur vägen
drummel», men sedan det påpekats för honom att han vid polisförhör den
14 februari 1962 uppgivit att yttrandet varit »ur vägen djävla drummel»,
har Skoog förklarat att det sistnämnda yttrandet sannolikt varit det som
Tegnér i verkligheten fällt, eftersom Skoog vid polisförhöret haft ett färskare
minne av händelsen än vad han nu hade.

Kaptenen Bäckander har omvittnat, att Nilsson ett par timmar efter uppträdet
ifråga uppgivit för Bäckander, att Tegnér sagt »ur vägen drummel».

Med hänsyn till Bäckanders vittnesmål, till Nilssons uppgift att han skrivit
sin anmälan till militieombudsmannen först på eftermiddagen samma
dag uppträdet varit, vilket utspelats vid 7-tiden, samt till Skoogs osäkerhet
i sitt vittnesmål rörande yttrandets lydelse finner rådhusrätten icke annat
vara styrkt än att Tegnér i samband med att han knuffat undan Nilsson
yttrat »ur vägen drummel». Rätten finner att Tegnér härigenom gjort sig
skyldig till missfirmelse mot krigsman.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

7. Åtal mot furir för våld mot värnpliktiga

I en den 5 februari 1962 till militieombudsmannen inkommen skrift anmälde
vid Svea ingenjörregemente tjänstgörande värnpliktige nr 420808-193
J. E. Gram att furiren vid regementet G. Å. Dahlin misshandlat honom genom
upprepade slag i huvudet och sparkar i ljumsken samt även annorledes
gått handgripligt fram såväl mot honom som mot värnpliktige nr 380819-663 L. G. O. Willén. Vid anmälningsskriften var fogat ett av bataljonsläkaren
Lennart Malmquist den 2 i samma månad utfärdat läkarintyg angående
Gram.

154

Sedan skriften jämte läkarintyget överlämnats till landsfiskalen i Solna
distrikt för utredning i saken, inkom från denne den 10 och den 22 mars
1962 undersökningsprotokoll upprättade av kriminalpolisen i Solna, enligt
vilka förhör i ärendet hållits med Gram, Willén och Dahlin ävensom värnpliktige
nr 410520-211 L. G. T. Forssén, fänriken B. V. Kram och överfuriren
G. F. Sjöstrand. Förhör har vidare hållits med Dahlin å militieombudsmansexpeditionen
den 4 juni 1962.

Av utredningen inhämtades följande.

A. Dahlins uppträdande mot Gram

Gram har uppgivit: Han tjänstgjorde på tredje plutonen av regementets
sjätte kompani. Fänriken Kram var plutonchef och furiren Dahlin ställföreträdande
plutonchef. Vid lastning av materiel vid regementets upplag
vid Annelund en dag under hösten 1961 såsom förberedelse till en övning,
kallad »regementschefens övning», tjänstgjorde Gram som förare av en av
plutonens lastbilar, (övningen pågick, enligt vad som upplysts i ärendet,
under tiden den 8—den 15 november 1961.) Gram deltog ej i själva lastningsarbetet,
enär han vid tillfället var befiuad från tyngre tjänst på grund
av en armskada. Han satt i bilens förarhytt, där han somnade till. Dahlin
kom fram till bilen och öppnade dörren till förarhytten och frågade, om
Gram var trött. Gram svarade jakande. Dahlin yttrade därefter: »Se då för
helvete till att ni kommer ut och gör något.» I stället för att lämna förarhytten
framhöll Gram för Dahlin, att han på grund av sin armskada var
befriad från tyngre tjänst. Dahlin genmälde, att Gram kunde arbeta med
den friska armen, och uppmanade ånyo Gram att lämna förarhytten. Innan
Gram hann göra det, tog Dahlin sig in i hytten för att kasta ut honom. Gram
sade då till Dahlin att ta det lugnt, men Dahlin fattade tag i Grams uniform
framtill och sköt upp honom mot sidan av förarhytten samtidigt som han
frågade om Gram svarade honom. Dahlin knuffade Gram mot hyttväggen
men utdelade ej något slag mot Gram. Så småningom tog sig Gram ut ur
hytten och hjälpte till med det han kunde vid lastningen. Efter detta uppträde
hade Dahlin haft Gram som syndabock och de hade ej kommit överens.

Dahlin har uppgivit: Lastningen av materiel till »regementschefens övning»
skedde kvällen innan plutonen skulle avgå till övningsplatsen. Dahlin
övervakade i egenskap av ställföreträdande plutonchef lastningsarbetet. Det
var mycket materiel och tung sådan, varför lastningen tog lång tid. En
gruppchef anhöll hos Dahlin att få mer folk avdelat till arbetet med lastningen.
Då Dahlin svarade, att denna anhållan ej kunde bifallas, omtalade
gruppchefen, att det i bilarna fanns folk som ej deltog i arbetet. Med anledning
därav gick Dahlin för att kontrollera gruppchefens uppgift och påträffade
då Gram, som var förare av en av plutonens lastbilar, sovande i
bilens förarhytt. Gram låg på förarsätet med huvudet åt den sida av bilen,
där ratten satt. Dahlin öppnade bildörren på den sidan och väckte Gram
genom att ruska honom i axeln. Han ruskade honom inte hårdare än man

155

normalt gör då man vill väcka en person. Han stod på marken eller möjligen
på bilens fotsteg och gick ej in i hytten. Det fanns inte någon anledning
för honom att gå in i den, då han ändå nådde att fatta tag i Gram.
För övrigt skulle han ej heller ha kunnat komma in i hytten på rattsidan,
emedan ratten satt i vägen och Gram låg på förarsätet. Då Gram vaknade,
reste Gram sig hastigt, och han kan därvid ha slagit huvudet i ratten. Dahlin
frågade vad Gram gjorde i bilen, och det vore möjligt att han i det sammanhanget
använde svordomar. Gram svarade, att han var sjukredovisad för en
skada i ena armén. Detta kände Dahlin ej till tidigare. Han tillsade Gram,
att Gram ej hade rätt att ligga och sova utan skulle arbeta med den friska
armen och att Gram därför skulle anmäla sig för sin gruppchef. Gram lämnade
genast förarhytten på rattsidan. Dahlin var förargad över Grams sätt
att lägga sig och sova i bilen, men Dahlin försökte inte handgripligt få ut
Gram ur hytten.

Gram har vidare uppgivit: Den 2 februari 1962 skulle plutonen förbereda
övningar, som skulle hållas utanför förläggningsorten. Gram skulle ej deltaga
i dessa övningar utan stanna kvar i kasernen, enär han var upptagen
såsom behandlingsfall för eksem och var befriad från alt ligga i tält. Han
anmälde sig därför inte på morgonen för sitt plutonbefäl utan begav sig,
ehuru han ej var sjukredovisad, till överfuriren Sjöstrand, vilken hade hand
om dem inom kompaniet som var sjukredovisade i handräckningstjänst.
På egen framställning därom fick Gram av Sjöstrand anvisning om att
hjälpa värnpliktige Forssén med att måla skåp inom kompaniets lokaler.
Efter någon timmes arbete tog Gram och Forssén rast utan att först ha anhållit
därom hos sitt befäl. De satte sig i ett logement och började spela
schack. Dahlin kom in på logementet och frågade, vad Gram gjorde där,
då Gram hade en bil att taga hand om. Samtidigt frågade Dahlin, i vilken
grupp Gram var sjukredovisad. Gram svarade att han inte visste det. Sedan
Dahlin genmält, att det skulle väl Gram hålla reda på, uppgav Gram, att
han fortfarande var befriad från att ligga i tält, och tilläde att Dahlin inte
behövde skrika sådär. Dahlin uppmanade då Gram att följa med till lärarrummet.
När de kommit dit, frågade Dahlin: »Vem fan är det som tar ton?»
Gram svarade: »Ja, inte är det jag.» Omedelbart därefter fick Gram av
Dahlin minst fem-sex knytnävsslag i ansiktet samt flera knuffar och knäsparkar
mot kroppen, så att Gram till slut slog bakhuvudet mot ett skåp.
Gram slog ej tillbaka men försökte genom alt hålla ut armarna och gå inpå
Dahlin förhindra denne från att misshandla honom ytterligare. Då Gram
sade, att han ämnade anmäla det inträffade, svarade Dahlin hånleende:
»Ja, gör det.» Gram lyckades komma ut ur rummet, men Dahlin följde efter
och bråkade med honom och uppmanade honom att följa med till kompaniexpeditionen.
Detta vägrade Gram att göra, innan han fått visa sig för sina
kamrater på logementet. Av misshandeln hade han nämligen fått sina läppar
sönderslagna, så att de blödde, och han ville att kamraterna skulle få
se det. Medan Dahlin gick till kompaniexpeditionen, gick Gram därför först
till logementet och visade sina skador för Willén och Forssén samt fortsatte

156

därefter till kompaniexpeditionen, där förutom Dahlin även fänriken Kram
och överfuriren Sjöstrand befann sig. Gram gjorde framställning till Kram
om att få veta, huruvida det var tillåtet för befälet att slå en värnpliktig,
och fick till svar, att det var tillåtet ifall omständigheterna tillät det. I samband
därmed omtalade Gram, att Dahlin misshandlat honom. Dahlin förnekade
emellertid att ha rört Gram, vilket föranledde Gram att säga, att
Gram måste ha fått en felaktig uppfattning om det militära. Härtill genmälde
Dahlin, att Gram nog hela tiden haft en felaktig inställning till det
militära. Gram sade, att han kanske inte uppfyllde de fordringar som Dahlin
ställde på honom, men att han aldrig tidigare varit med om att ett befäl
slagit honom. Med anledning härav yttrade Dahlin: »Ska ni ha mera?»
Gram svarade: »Nu sitter furiren och hotar mig med stryk.» Dahlin upprepade
då: »Ska ni ha mera?» Sedan Gram förklarat, att han ej svarade
härpå, lämnade Dahlin expeditionen. Kram frågade därefter Gram varför
denne ej anmält sig vid plutonen på morgonen. Gram uppgav orsaken därtill
och bad att få gå till sjukavdelningen för att få sin munskada omsedd,
vilket Kram tillät. Vid besöket på sjukavdelningen blev Gram ej sjukredovisad.
Från sjukavdelningen begav sig Gram till regementets personalvårdskonsulent
och från denne tillbaka till kasernen, där han anmälde sig för
Kram. Därefter deltog Gram under återstoden av dagen i plutonens arbete.
När Gram inställde sig på kompaniexpeditionen var hans avsikt inte att
anmäla att han utsatts för misshandel utan i stället att fråga, om det var
tillåtet för befälet att bruka våld mot värnpliktiga. Hans avsikt var redan
från början att anmäla det inträffade för militieombudsmannen och det var
med anledning därav han uppsökte sjukavdelningen för att få ett läkarintyg
om de skador han erhållit.

Dahlin förnekade vid polisförhör den 3 mars 1962, att han misshandlat
Gram eller eljest våldfört sig på honom den 2 februari, och påstod, att Gram
slagit emot dörrposten i lärarrummet, när Gram hastigt vänt sig om för att
efter tillsägelse av Dahlin lämna rummet. Efter att ha rådgjort med en
advokat infann Dahlin sig emellertid den 14 mars hos polisen och erkände,
att han vid ifrågavarande tillfälle tilldelat Gram två slag i ansiktet med
ena handen. Om vad som tilldragit sig har Dahlin närmare uppgivit följande.
Alltsedan »regementschefens övning» i november 1961 hade Dahlin
varit mycket irriterad på Gram, först i anledning av att Gram undandragit
sig lastningsarbetet inför övningen och därefter på grund av att Gram under
övningen tre gånger kört i diket med lastbilen, därav två gånger samma
dag; Dahlin hade fått den uppfattningen att Gram avsiktligt kört i diket.
Vidare hade Grams klädsel och puts ideligen givit anledning till anmärkningar.
Han var ofta orakad och hade upprepade gånger ställt upp utan
föreskriven utrustning. Gram hade även i andra hänseenden varit slarvig
och därigenom ytterligare irriterat Dahlin. Sålunda var verktygslådan till
den bil, för vilken Gram ansvarade, olåst en lång tid, till följd varav verktygen
försvunnit. När plutonens fordon på morgonen den 2 februari förts
in i materielvårdshallen, uppmärksammade Dahlin, att den lastbil som

157

tilldelats Gram saknades. Då bilen, enligt vad Dahlin visste, ej varit föremål
för översyn på en längre tid, undrade Dahlin vad Gram hade för sig
och om Gram hade laga förfall för sin frånvaro från plutonens arbete. Dahlin
begav sig därför till kompaniexpeditionen, där han i en liggare över de
sjukredovisade konstaterade, att Gram var upptagen som behandlingsfall
och således icke var befriad från att deltaga i materielvården. När Dahlin
därefter sökte efter Gram, anträffade han honom i ett logement spelande
schack med ett par kamrater. Då Dahlin frågade, varför Gram uppehöll sig
där, fick han till svar, att Gram av Sjöstrand fått i uppdrag att måla skåp
inom kasernen. Dahlin frågade vidare, om Gram var sjukredovisad, men
på denna fråga kunde Gram ej lämna något bestämt besked, varför Dahlin
påpekade för honom, att man borde hålla reda på sina sjukredovisningsförhållanden.
Gram fick order av Dahlin att följa med till plutonen, men
Gram satt lugnt kvar och flyttade sina schackpjäser. Dahlin röt då åt honom
att genast följa med. Gram gjorde sig emellertid icke någon brådska
utan svarade: »Ta’t lugnt. Det är väl för fan inte så bråttom.» Av Grams
svar och uppträdande i övrigt blev Dahlin mycket förargad och tillsade
Gram att följa med till lärarrummet. Dahlins avsikt var att där förebrå
Gram för dennes olämpliga uppträdande i logementet och förehålla Gram
att om denne ej skötte sig skulle han betagas förtroendet att omhänderha
bilen och förflyttas från plutonen. Detta borde icke avhandlas i närvaro av
Grams kamrater. Det var därför Dahlin beordrade Gram till lärarrummet.
Dahlin gick något i förväg dit och inväntade där Gram. När denne kommit
till lärarrummet, skällde Dahlin ut honom för att han var slö och för att
lian ej deltagit i plutonens materielvård. Gram tog dock ej emot utskällningen
utan började att »käfta emot». Han uppträdde arrogant bl. a. genom
att göra gester mot öronen och samtidigt uppmana Dahlin att ej skrika.
Dahlin, som icke tidigare haft för avsikt att utöva våld mot Gram, blev då
så uppretad att han förlorade besinningen och tilldelade Gram två slag i
följd mot kinderna med sin öppna högra hand. Dahlin såg eller tänkte ej
närmare på hur slagen träffade. Det var möjligt, att det andra slaget, som
utdelades med handens baksida, mera träffade munnen än kinden på grund
av att Gram vid det första slaget, som träffade vänstra kinden, vred huvudet
åt höger. Något som helst annat våld utövade Dahlin inte. Vad Gram därom
påstått vore lögn. Dahlin såg ej, om Gram slog i bakhuvudet någonstans.
Sedan han utdelat örfilarna beordrade han Gram att infinna sig på kompaniexpeditionen
och gick före honom dit. Innan Gram kom till expeditionen,
berättade Dahlin för Kram och Sjöstrand, som båda uppehöll sig där,
att Gram »påstod» att Dahlin slagit honom. Därvid förnekade Dahlin ej
uttryckligen att han slagit Gram. Det blev i detta sammanhang ej närmare
tal om vad som förevarit. Därefter kom Gram in på expeditionen och omtalade,
att Dahlin misshandlat honom, samt anhöll att få gå till sjukavdelningen
för att få sina skador omsedda. Dahlin hörde, att Gram frågade Kram
om befälet fick slå de värnpliktiga, men Dahlin minns cj vad Kram svarade.
Vid den därpå följande dispyten mellan Dahlin och Gram vidgick

158

Dahlin ej att han slagit Gram. Dispyten kom att röra sig om hur Gram skötte
sig i tjänsten. Dahlin yttrade sig överhuvudtaget inte om huruvida han utövat
våld mot Gram eller ej, men Kram och Sjöstrand måste ha insett att
han gjort det, eftersom Gram blödde från munnen. Dahlin sade icke till
Gram: »Ska ni ha mera?» Han kan ej erinra sig, om Gram yttrade, att
Dahlin hotade Gram med stryk. Gram sade, att han tydligen missuppfattat det
militära, och Dahlin svarade, att Dahlin nog höll med Gram därom, samt
lämnade expeditionen för att undvika fortsatt munhuggande.

Willén har uppgivit: Den 2 februari 1962 på morgonen, då Willén vistades
i sitt logement tillsammans med Gram och Forssén, kom Dahlin in
på logementet och frågade i mycket arrogant ton, vad Gram gjorde där.
Dahlins uttryckssätt, som Willén ej kunde exakt erinra sig, var sådant, att
Willén blev förargad, ehuru han ej hade med saken att göra. Även Gram
syntes illa berörd av Dahlins sätt att uppträda. Gram sade bl. a. till Dahlin,
att denne skulle ta det lugnt. Dahlin frågade, om Gram var sjukredovisad,
och Gram svarade, att han inte riktigt visste, i vilken grupp han var sjukredovisad.
Ordbytet slutade med att Dahlin uppmanade Gram att följa med
till lärarrummet. Sedan Dahlin lämnat logementet, sade Willén till Gram
att vara på sin vakt. När Gram efter omkring fem minuter kom tillbaka till
logementet omtalade han, att Dahlin slagit till honom. Willén sade då, att
han förstått, att det skulle gå så att Dahlin skulle »klippa till» Gram.
Denne hade överläppen sönderslagen och blod rann från munnen. Skadorna
var enligt Willéns mening typiska för sådana skador som uppkommer av
slag mot munnen. Enligt Willéns uppfattning kunde Grain ej ha erhållit
skadorna på annat sätt.

Forssén har lämnat i stort sett samma uppgifter som Willén angående
vad som förevarit på logementet och bl. a. uppgivit, att Grams läppar blödde,
när Gram återkom dit från lärarrummet.

Kram har uppgivit: Han befann sig tillsammans med Dahlin och Sjöstrand
på kompaniexpeditionen, då Gram kom instörtande och påstod, att
han blivit misshandlad av Dahlin. Gram frågade Kram, om det var tillåtet
för befälet att slå de värnpliktiga. Kram, som då ännu ej sett att Gram hade
någon skada och ej fått klart för sig vad Gram ville, frågade i sin tur vad
det var fråga om. Dahlin och Gram började munhuggas, varvid Gram bl. a.
yttrade: »Titta här, vad furiren har gjort.» Samtidigt visade Gram på sina
läppar. Kram såg då, att Gram blödde, men skadan var ringa. Vad som i
övrigt sades, erinrade Kram sig inte. Kram uppfattade ej, om Dahlin vidgick
eller förnekade vad Gram beskyllde honom för, och kan inte erinra sig
huruvida Dahlin frågade Gram, om denne ville ha mera, och huruvida Gram
sade, att Dahlin hotade honom med stryk. Det rörde sig hela tiden om ett
munhuggande mellan Dahlin och Gram. När Dahlin efter en stund avlägsnade
sig, anhöll Gram om tillstånd att besöka sjukavdelningen, vilket Kram
beviljade. Kram såg därefter ej till Gram mera under förevarande dag. Utan
att Gram särskilt framhöll, att han skulle föra det som hänt mellan honom
och Dahlin vidare, förstod Kram att Gram ämnade göra det bl. a. därav att

159

det eljest ej varit nödvändigt för honom att uppsöka sjukavdelningen, enär
skadan var ringa och ej behövde omvårdnad. I den situationen tänkte Kram
ej på om han hade skyldighet att till högre chef anmäla vad han fått vetskap
om. Utbildningen i rättsvård och hithörande delar av tjänstereglementet
hade för hans vidkommande ej varit tillfyllest för att han skulle
kunna uppträda säkert i en sådan situation som den förevarande. Dagen
därpå — lördagen den 3 februari — eller möjligen följande måndag ringde
personalvårdskonsulenten till kompaniexpeditionen och frågade efter Dahlin.
Även av detta förstod Kram, att Gram ämnade anmäla Dahlin och hade
vänt sig till konsulenten för att få hjälp. Kram uppfattade inte det som
Gram framförde på kompaniexpeditionen såsom en anmälan till honom,
för att han skulle föranstalta om vidare åtgärd. Vid ifrågavarande tillfälle
hade Kram inte någon erfarenhet av hur han skulle förfara, emedan han,
som ej fullgjort befälstjänst under någon längre tid, aldrig tidigare ställts
inför något liknande. Kram förstod helt enkelt inte, att han hade skyldighet
att vidarebefordra till högre chef, vad han fått veta, utan tyckte i stället,
att det var en sak, som Dahlin och Gram själva fick ordna upp sinsemellan.

Sjöstrand har uppgivit: Det var riktigt som Gram berättat, att Gram anmält
sig för Sjöstrand den 2 februari på morgonen och fått hjälpa Forssén
med målningsarbete, ehuru han då ej var sjukredovisad. På förmiddagen
samma dag, då Sjöstrand, Kram och Dahlin var på kompaniexpeditionen,
kom Gram in på expeditionen och gjorde gällande, att han misshandlats
av Dahlin. Gram frågade Kram, om det var tillåtet för underbefälet att
misshandla de värnpliktiga. Sjöstrand hörde, att Kram besvarade frågan
nekande. Gram och Dahlin kom därefter i ordväxling med varandra och
blev ganska högljudda, varför Sjöstrand, som satt i ordergivning per telefon,
uppmanade dem att vara tysta. Det som sades mellan Gram och Dahlin
hörde Sjöstrand på grund av telefonsamtalet inte mycket av. Han fick
dock det intrycket, att Dahlin ej förnekade att ha slagit Gram, som blödde
något från munnen. Dahlin lämnade expeditionen efter en stund, och Gram
anhöll hos Kram att få uppsöka sjukavdelningen för att få sin skada omsedd.

I det förut omförmälda läkarintyget utfärdat av bataljonsläkaren Malmquist
den 2 februari 1962 har Malmquist på heder och samvete intygat, att
han vid undersökning av Gram samma dag klockan 1030 funnit såväl blödningar
som hudavskrapningar på läpparnas slemhinnor samt påtaglig svullnad
av läpparna, att Gram företett en avgränsad svullnad baktill i huvudet
och klagat över huvudvärk samt att skadorna och symtomen var av sådan
art att de kunde vara en följd av den misshandel, för vilken Gram uppgav
sig ha varit utsatt omkring klockan 0930 samma dag.

Gram har ytterligare uppgivit: Lördagen den 3 februari — alltså dagen
efter uppträdet på lärarrummet — anmälde Gram sig för ordningsmannen
på kompaniet för att få på sjukavdelningen hämta intyg om de skador
Dahlin tillfogat honom och erhålla medicin för sitt eksem. Efter återkomsten
till kasernen efter besöket på sjukavdelningen gick Gram och bytte

160

tvättkläder. De flesta av lians kamrater hade redan hunnit göra detta, och
Gram fick veta, att Dahlin hade kommenderat höger och vänster om, vilket
betydde, att tjänsten var slut för dagen. Därför underlät Gram att anmäla
sig för befälet och bytte liksom sina kamrater om till permissionsdräkt.
Då kom Dahlin och frågade, var Gram hade varit. Gram omtalade,
att han besökt sjukavdelningen för att hämta ett intyg och medicin samt
att han sedan varit och bytt tvättkläder. Dahlin fortsatte att fråga, när Gram
hade kommit tillbaka från tvättbytet. Gram svarade, att han kommit tillbaka
strax förut, och omtalade, att han anmält Dahlin för militieombudsmannen.
»Det gör inget», yttrade Dahlin och tilläde, att han kanske kunde
hjälpa Gram att skriva. När Dahlin skulle avlägsna sig tillfogade han ytterligare:
»Det var ju trevligt.» Gram genmälde att det kanske inte skulle bli
så trevligt, och Dahlin gav då Gram order om att ha sin utrustning klar
för visitation klockan 0930. Gram var ensam om att få denna order.
Dahlin infann sig inte vid den angivna tidpunkten, varför Gram uppsökte
honom på lärarrummet och anmälde att han gjort i ordning sina persedlar
för visitation. Dahlin sade att han skulle komma när han fick tid. Då Gram
framhöll att visitationen var bestämd till klockan 0930, blev han av Dahlin
tillsagd att försvinna. Klockan 0940 kom Dahlin och visiterade Grams utrustning.
Därefter blev Gram av Dahlin beordrad att byta om från permissionsdräkt
till linnekläder och vara beredd på visitation av den bil med tillbehör,
som tilldelats Gram. Mot denna order protesterade Gram och förklarade,
att han först ville hänvända sig till kompanichefen. Genom dennes ingripande
kom den beordrade visitationen av bilen icke till stånd ifrågavarande
dag, emedan den värnpliktige som under Grams sjuktid haft hand om
bilen redan hunnit gå på permission. Visitationen uppsköts till följande
måndag. Kompanichefen framhöll dock, att Dahlin varit i sin fulla rätt att
beordra visitation av bilen.

Dahlin har uppgivit: Gram deltog inte i plutonens morgonuppställning
lördagen den 3 februari. Något senare på dagen, när plutonen i övrigt var
klar med anbefallt byte av tvättkläder och hade avslutat den inre tjänsten,
sammanträffade Dahlin med Gram i dennes logement och frågade var Gram
varit dittills under dagen. Gram lämnade någon förklaring till sin bortovaro
och tilläde, att han anmält Dahlin för militieombudsmannen. Enär
Gram bl. a. till följd av sjukredovisning ej deltagit i plutonens tjänst och
därför ej fått sin personliga utrustning visiterad i likhet med plutonens
övriga meniga, gav Dahlin honom order att iordningställa utrustningen för
visitation. Vid angiven tidpunkt hade Gram lagt upp utrustningen på sin
säng och fick den visiterad av Dahlin. Av liknande skäl som nyss nämnts
beordrade Dahlin därefter Gram att taga på sig linnekläder och göra sig
beredd på visitation av lastbilen med tillbehör. Sistnämnda visitation kom
emellertid ej till stånd, enär den värnpliktige, som medan Gram var sjukredovisad
satts att i dennes ställe omhänderha bilen, redan hade lämnat
kompaniet för dagen. Kompanichefen bestämde därför, att den av Dahlin
beordrade visitationen av bilen skulle ske följande måndag. I plutonbe -

1G1

talets skyldigheter ingår att visitera de värnpliktigas utrustning. Sådana
visitationer brukar hållas på lördagar. Den visitation av Grams utrustning,
som Dahlin beordrade vid ifrågavarande tillfälle, var ej föranledd av vad
som förekommit mellan honom och Gram nästföregående dag. Vad särskilt
angick visitationen av bilen hade Dahlin ansett densamma erforderlig
med anledning av att verktygslådan varit olåst.

B. Dahlins uppträdande mot Willén

Vid polisförhöret med Willén angående Dahlins uppförande mot Gram,
vilket förhör hölls den 14 februari 1962, uppgav Willén att anledningen
till att han uppmanade Gram att vara på sin vakt mot Dahlin, när denne
kallat Gram till lärarrummet, var att Willén själv vid ett tidigare tillfälle
beordrats till lärarrummet av Dahlin. Willén tilläde vid förhöret att Dahlin
var mycket upphetsad vid detta tillfälle och därför säkert skulle ha gått
handgripligt till väga mot Willén om inte Willén uppträtt så lugnt som
han gjorde och därigenom förmått lugna ned Dahlin. Vid nytt polisförhör
den 16 mars 1962 har Willén förklarat att han vid det tidigare förhöret
ansåg att han inte utsatts för något egentligt våld av Dahlin, enär denne
inte utdelat något direkt knytnävsslag mot honom. Närmare hörd om omständigheterna
har emellertid Willén vid det nya förhöret uppgivit iöljande.
Någon dag under januari 1962, troligen under förmiddagspasset, fick tredje
plutonen, som Willén liksom Gram tillhörde, order av Dahlin att inlära ett
avsnitt av soldatinstruktionen för motortjänst. Överläsningen skulle ske
i logementen. När Willén, enligt vad han själv ansåg, hade lärt sig det
som han fått i uppgift att läsa, satte han sig att prata med en kamrat.
Dahlin kom in och frågade, varför Willén ej läste på. Willén svarade, att
han redan läst så mycket, att han kunde vad han fått i uppgift att lära
sig, och att Dahlin kunde förhöra honom för att förvissa sig därom. Dahlin
genmälde, att Willén skulle fortsätta påläsningen, varför Willén frågade
honom, om det fanns någon anledning att fortsätta att läsa en sak, som
man redan kunde. Willén fick då order av Dahlin att följa med honom
till lärarrummet. Antagligen gick Dahlin något före Willén dit. När Willén
kom till lärarrummet, var Dahlin mycket upphetsad och aggressiv. Sedan
Dahlin yttrat något, som Willén numera ej erinrade sig, knuffade Dahlin
till Willén, så att denne med ryggen och bakhuvudet stötte mot ett bakomvarande
skåp. Omedelbart därpå utdelade Dahlin en örfil mot Willéns ena
kind. Med vilken hand och mot vilken kind örfilen utdelades, kom Willén
numera ej ihåg. Förmodligen var det Dahlins högra handflata som träffade
Willén på vänstra kinden. Av slaget, som var ganska kraftigt, uppstod rodnad
och en viss ömhet, som kvarstod hela dagen. Genom att Willén uppträdde
lugnt och ej gav Dahlin anledning till fortsatt aggressivitet, slutade
denne med sitt utfall mot Willén efter örfilen och yttrade att nu kunde
Willén anmäla honom, om han ville. På detta svarade Willén, att det ej
fanns någon anledning för honom att anmäla förhållandet, då de själva
kunde göra upp sina mellanhavanden. Willén fick därefter lämna lärar 6—620845.

Militieombudsmannens ämbetsberåltelse

162

rummet. Inga andra än Willén och Dahlin hade uppehållit sig där vid tillfället.
Willén hade före nu ifrågavarande polisförhör ej anmält eller på annat
sätt givit till känna det han nu berättat. Han hade ansett, att vad som
förekommit varit en avslutad företeelse, som det ej varit någon mening i
att anmäla.

Dahlin har uppgivit: Under ett eftermiddagspass någon dag efter nyåret
1962 fick tredje plutonens värnpliktiga av Dahlin order att lära sig ett
avsnitt av soldatinstruktionen för motortjänst. Överläsningen skulle äga
rum i plutonens logement. Då Dahlin efter högst 20 minuter inspekterade
ett av logementen, fick han se Willén ligga och sova på en säng. På tillsägelse
av Dahlin väckte en annan värnpliktig Willén. När Dahlin gav Willén en
reprimand för att denne låg och sov i stället för att läsa, svarade Willén något,
som Dahlin numera ej erinrade sig. Det uppstod ett ordbyte mellan dem,
och emedan Dahlin ansåg, att det var olämpligt, att detta försiggick i andra
värnpliktigas närvaro, vilket kunde äventyra disciplinen och ordningen, gav
Dahlin order åt Willén att infinna sig på lärarrummet. Dahlin gick före Willén
dit. På lärarrummet, där de var ensamma, talade Dahlin med Willén om dennes
sätt att sköta tjänsten och uppträda i logementet. Willén hade dessförinnan
under sin värnpliktstjänstgöring uppfört sig hyggligt och Dahlin hade
därför inte någonting emot honom. De hade ej tidigare haft någon kontrovers
med varandra. Dahlin hade också något annat att uträtta i lärarrummet
än att tillhålla Willén att sköta sig, varför han satt vid sitt skrivbord,
när han talade med honom. Han var arg, men han varken knuffade
eller slog Willén eller ens vidrörde honom. Willén var troligen ej mer än
några minuter inne i lärarrummet, innan han fick lämna det. Visserligen
var Dahlin upphetsad vid ifrågavarande tillfälle, men han var icke så upprörd
som vid det tillfälle då han slog till Gram. Dahlin hade ett häftigt
humör. Utöver vad han erkänt beträffande örfilarna mot Gram, hade det
dock aldrig hänt att han övat vald mot någon vare sig i samband med
militärtjänsten eller eljest. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i en den 15 juni
1962 dagtecknad, till landsfogden i Stockholms län överlämnad åtalsinstruktion
följande.

I fråga om vad som förevarit mellan Dahlin och Gram den dag i början
av november 1961, då Gram somnat i förarhytten till en lastbil vid Annelund,
har Gram uppgivit att Dahlin efter att ha öppnat bildörren och kommit
i ordbyte med honom tagit sig in i hytten samt fattat tag i hans uniform
framtill, skjutit upp honom mot sidan av hytten och knuffat honom
mot hyttväggen. Dahlin har förnekat Grams uppgifter och förklarat att
vad som förekommit endast var, att Dahlin stående på marken eller möjligen
pa bilens fotsteg ruskat Gram i axeln för att väcka honom och därvid
icke gått hårdare till väga än man normalt gör i en motsvarande situation.

163

Annan bevisning om vad som tilldragit sig än den som innefattas i Grams
och Dahlins utsagor kan icke förebringas. På grund härav och då det saknas
tillförlitligt stöd i omständigheterna att fästa större avseende vid Grams
uppgifter än Dahlins, finnes icke angående vad som må ha förekommit vid
förevarande tillfälle tillräckliga skäl till åtal mot Dahlin för våld å Gram
eller för annan straffbar gärning.

Vad angår uppträdet mellan Dahlin och Gram den 2 februari 1962 på ett
lärarrum i regementets kaserner har Gram uppgivit, att Dahlin, efter ordväxling
med honom med anledning av att han uteblivit från sin plutons
arbete, tilldelat honom minst fem-sex knytnävsslag i ansiktet samt flera
knuffar och knäsparkar mot kroppen med följd att läpparna sprang i blod
och han slog bakhuvudet mot ett skåp. Dahlin har endast vidgått, att han
utdelat två slag mot Grams kinder med öppna högra handen, men tillagt,
att det var mycket möjligt att det andra slaget, som utdelades med handens
baksida, träffade mera munnen än kinden.

Grams uppgift om skadan å läpparna bestyrkes såväl av de iakttagelser
Dahlin och övriga hörda personer gjort om att Grams läppar var blodiga
som av läkarintyget i ärendet. De i intyget lämnade uppgifterna, att Gram
hade blödningar och hudavskrapningar på läpparnas slemhinnor, svullna
läppar och svullnad baktill i huvudet ävensom huvudvärk, tyder vidare på
att övergreppet mot Gram utförts snarare på det kraftfulla sätt som Gram
uppgivit än på det lindrigare som Dahlin vidgått.

Med hänsyn härtill och till den omständigheten att Dahlin vid förhör i
saken ursprungligen sanningslöst förnekat, att han överhuvudtaget gått
handgripligen fram mot Gram, finnes anledning att här fästa större tilltro
till Grams uppgifter om vad som förevarit än till Dahlins uppgifter darom.

På grund av det anförda får anses utrett, att Dahlin vid nu ifrågavarande
tillfälle förgripit sig med våld å Gram med anledning av hans tjänst genom
att tilldela honom ett flertal knytnävsslag i ansiktet samt knuffar och knäsparkar
mot kroppen, vilket orsakat de skador soin nämnts i läkarintyget
ävensom huvudvärk. Dahlin är härigenom förfallen till ansvar jämlikt 26
kap. 7 § första stycket strafflagen för våld mot krigsman.

Dahlin har förnekat att han — när Gram på kompaniexpeditionen efter
nyssnämnda händelse omtalat för Kram att Dahlin slagit honom - såsom
Gram gjort gällande, yttrat: »Ska ni ha mera?» Varken Kram eller Sjöstrand,
vilken också befann sig på expeditionen vid tillfället, har, enligt vad
de uppgivit, hört något sådant yttrande. Genom utredningen är således icke
ådagalagt att Dahlin fällt yttrandet i fråga och därigenom gjort sig skyldig
till hot om våld mot Gram eller annan straffbar gärning.

Med hänsyn till vad Dahlin anfört om att den visitation av Grams personliga
utrustning och bil, som Dahlin beordrat den 3 februari 1962, då var
erforderlig med anledning av att visitation icke blivit tidigare i vederbörlig
ordning verkställd till följd av Grams sjukredovisning, kan det i fråga om
sagda order icke anses ha förekommit något av beskaffenhet att föranleda
ansvar för Dahlin.

164

Angående vad som tilldragit sig mellan Dahlin och Willén på förenämnda
lärarrum någon dag i januari 1962 har lämnats motstridande uppgifter.
Willén har uppgivit att Dahlin, upphetsad över att Willén ansett sig sakna
anledning fortsätta beordrad påläsning av en instruktion, dels knuffat till
Willén, så att denne stötte mot ett skåp med ryggen och bakhuvudet, dels
givit Willén en ganska kraftig örfil på ena kinden, så att det uppkom rodnad
och en viss ömhet, som kvarstod under dagen. Dahlin har förnekat, att
han överhuvudtaget vidrört Willén, och förklarat, att han vid ifrågavarande
tillfälle endast tillhållit Willén att sköta sig i tjänsten.

Såsom framgår av vad förut anförts angående utredningen beträffande
övergreppet å Gram på lärarrummet har Dahlin visat bristande vilja att
hålla sig till sanningen. Med hänsyn härtill och enär det som Willén berättat
om Dahlins beteende mot honom visar stora likheter med vad som enligt
det föregående är ådagalagt angående sagda övergrepp å Gram finnes skäl
att sätta större tilltro till Willéns uppgifter än till Dahlins.

På grund härav får anses utrett att Dahlin förgripit sig med våld å Willén
med anledning av dennes tjänst dels genom att giva Willén en så kraftig
knuff, att Willén stötte ryggen och bakhuvudet mot ett skåp, dels genom
att tilldela Willén en örfil, varav uppkom rodnad och ömhet på Willéns
ena kind. Dahlin har härigenom gjort sig skyldig till våld mot krigsman
jämlikt 26 kap. 7 § första stycket strafflagen.

Av utredningen framgår att Gram, strax efter det han utsatts för övergreppet
av Dahlin på lärarrummet, omtalat för Kram att Dahlin misshandlat
honom. Enligt vad Kram erkänt har Kram icke vidtagit någon åtgärd
med anledning av vad han sålunda erfarit.

Härutinnan må erinras om följande bestämmelser angående den militära
rättsvården.

Mål om ansvar för våld mot krigsman är jämlikt 3 § första stycket 1.
militära rättegångslagen militärt brottmål. Enligt 21 § sagda lag må anmälan
om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas
som militärt mål göras, förutom hos åklagare eller polismyndighet,
hos den befattningshavare som i disciplinmål närmast äger bestraffningsrätt
över den misstänkte. Är krigsman målsägande, må han, jämlikt sistnämnda
lagrum, göra anmälan utan iakttagande av vad i tjänstereglementen
eller eljest är föreskrivet om anmälans befordran tjänstevägen.

I 6 kap. 26 mom. tjänstereglementet för krigsmakten stadgas att envar,
som anser sig ha skäl till klagan över förhållande som rör tjänsten, får personligen
— muntligen eller skriftligen — med sin klagan vända sig till sin
närmaste chef eller, om klagan rör denne, till dennes närmaste chef. Vidare
föreskrives i momentet, att chef icke får undertrycka klagan och att han,
om han icke själv får upptaga klagan till prövning, skall befordra den till
den det vederbör.

Anvisningar rörande den militära rättsvården, utfärdade av överbefälhavaren
den 13 december 1960, innehåller i 6 mom. bestämmelse, att brott
(misstanke om brott) ofördröjligen skall anmälas och att, om ärendet krä -

165

ver handläggning av bestraffningsberättigad chef, anmälan snarast skall
vidarebefordras till denne.

Av anförda bestämmelser framgår att Kram, som i egenskap av chef för
den pluton Gram tillhörde var dennes närmaste chef, haft skyldighet att
till högre chef anmäla vad han erfarit om Dahlins övergrepp å Gram på
lärarrummet. Den omständigheten att Kram tydligen haft den uppfattningen
att Gram ämnade själv föra saken vidare har ej befriat Kram från denna
skyldighet.

Ehuru Kram genom att eftersätta vad sålunda ålegat honom brustit i den
insikt och omsorg som hans tjänsteutövning krävt, finner jag mig emellertid
med hänsyn till att Kram uppenbarligen felat av ovarsamhet och utan
avsikt att undertrycka Grams klagan kunna med stöd av 4 § i den för riksdagens
ombudsmän gällande instruktionen låta bero vid den erinran som
innefattas i det anförda.

Dahlin däremot skall i enlighet med vad i det föregående ansetts utrett
om övergrepp av honom å Gram och Willén ställas under åtal vid Solna
domsagas häradsrätt jämlikt 26 kap. 7 § första stycket strafflagen för våld
mot krigsman.

Genom regementschefens försorg delgavs Kram vad i åtalsinstruktionen
anförts rörande honom.

Tjänstförrättande militieombudsmannen uppdrog åt landsfogden i Stockholms
län att i enlighet med åtalsinstruktionen vid Solna domsagas häradsrätt
väcka och utföra talan mot Dahlin.

* *

Landsfogdeassistenten B. Gröndal påstod vid häradsrätten ansvar å Dahlin
i enlighet med åtalsinstruktionen.

Gram och Willén yrkade skadestånd av Dahlin med 400 kronor vardera,
Gram för sveda och värk samt Willén för psykiskt lidande.

Häradsrätten meddelade dom i målet den 30 augusti 1962 och dömde därvid
Dahlin, med tillämpning av 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen, jämlikt 26 kap.
7 § första stycket samt 25 kap. 7 § och 26 kap. 20 § andra stycket samma
lag för våld mot krigsman till suspension från hans befattning som furir
vid Svea ingenjörregemente under en tid av två månader. Dahlin ålades att
till Gram utgiva skadestånd med 100 kronor, varemot Willéns skadeståndstalan
lämnades utan bifall.

Domskälen angavs av häradsrätten sålunda.

Dahlin har erkänt, att han tilldelat Gram två örfilar, men har förnekat
vad som i övrigt lagts honom till last.

Dahlin har vidare bestritt att utgiva skadestånd till Gram, enär denne
icke åsamkats någon sveda och värk av örfilarna, eller till Willén, enär

166

han ej begått den påstådda gärningen samt Willén i varje fall icke åsamkats
psykiskt lidande.

I. Åtalet för våld å Willén

Dahlin har uppgivit: Vid ifrågavarande tillfälle hade Dahlin givit plutonen
order att inlära ett avsnitt i soldatinstruktionen för motortjänst, avseende
motortjänsten vintertid. Inläsningen skulle ske i respektive logement.
Vid inspektion av ett av logementen fann Dahlin, att samtliga värnpliktiga
utom Willén sysslade med den anbefallda uppgiften, medan Willén låg på sin
säng och sov. Dahlin blev arg och lät väcka Willén, varefter en ordväxling
uppstod mellan dem. Willén förklarade, att han lärt in uppgiften, och
sade sig icke kunna förstå, varför han under sådana förhållanden skulle
fortsätta att läsa. Dahlin beslöt sig för att giva Willén en tillrättavisning.
Då Willén tillhörde »grupp A», d. v. s. de värnpliktiga som kunde bli uttagna
till befälselever, och det är praxis att icke tillrättavisa sådana värnpliktiga
inför truppen, beordrade Dahlin Willén att gå till lärarrummet.
Dahlin brukar även eljest beordra de värnpliktiga till lärarrummet, när
han avser att tillrättavisa dem. Anledningen härtill är, att det icke skall
finnas vittnen, om han skulle råka förgå sig i ord. I lärarrummet sade
Dahlin till Willén, att denne nog borde rycka upp sig, om han ville bli
korpral. Därefter lät han Willén gå. Dahlin gick på intet sätt handgripligt
tillväga mot Willén vid tillfället. Han såg icke någon rodnad eller några
märken på Willéns kind. Willén uppträdde icke oförskämt mot Dahlin
vare sig i logementet eller i lärarrummet.

Åklagaren har såsom bevisning åberopat förhör med Willén och vittnesförhör
med smörj aren Bengt Ove Mattsson.

Willén har berättat: Vid det aktuella tillfället hade Willén, sedan han
ansett att han lärt sig den förelagda uppgiften, börjat samtala med en
kamrat. Dahlin hade därefter kommit in och frågat, varför Willén icke
läste. Willén hade förklarat, att han var färdig med uppgiften. På Dahlins
uppmaning fortsatte Willén att läsa, men lade efter en stund bort boken.
Då Dahlin på nytt kom in och fann, att Willén icke läste, blev han
rätt uppbragt däröver. »Jag kan det här, det går bra att förhöra mig, om
furiren icke tror det», sade Willén. Dahlin beordrade därefter Willén att
följa honom till lärarrummet. Dahlin var då arg och upphetsad, och Willén
var rädd; han hade sina aningar att något skulle hända. Sedan Willén
kommit in i lärarrummet, gick Dahlin emot honom och gav honom utan
vidare en knuff så att han »åkte in» i ett skåp, som stod bakom honom.
Därefter tilldelade Dahlin med höger hand Willén en ordentlig örfil på ena
kinden. Sedan Willén frågat, vad Dahlin menade, lugnade sig denne. Willén
gick sedan till logementet. Han kände sig litet uppriven och upphetsad.
Två av kamraterna undrade, vad som hänt. Willén svarade icke. En av
kamraterna sade: »Du har ju fått ett slag på kinden.» Kamraten uppgav,
att Willén var alldeles eldröd på kinden, och att han såg märken efter
handflata och fingrar. Willén bekräftade därefter, att han fått en örfil.

167

Mattsson har uppgivit: Mattsson hade vid tillfället i fråga befunnit sig i
logementet. Efter en ordväxling mellan Dahlin och Willén rörande överläsningen
av ett kapitel i en lärobok hade Dahlin beordrat Willén att följa
med till plutonsexpeditionen. Efter 5—10 minuter återkom Willén till logementet.
Han verkade »litet moloken», höll sig för ena kinden, som var litet
röd, och svarade en aning undvikande, när han tillfrågades, vad som
hänt. I logementet befunno sig fem eller sex värnpliktiga, vilka alla sågo,
att Willén var röd på kinden. På fråga av en av kamraterna, varför han
var röd om kinden, svarade Willén, att han fått en örfil på expeditionen.
Det är ingen tvekan om att rodnaden på Willéns kind uppkommit, medan
Willén var borta från logementet.

Willén har gjort ett trovärdigt intryck, och hans uppgifter vinna stöd av
vad Mattsson uppgivit. Häradsrätten finner därför skäl att sätta större tilltro
till Willéns uppgifter än till Dahlins.

På grund härav finner häradsrätten styrkt, att Dahlin förgripit sig med
våld å Willén på sätt åklagaren gjort gällande.

Willéns yrkande om ersättning för psykiskt lidande kan lagligen icke
bifallas.

II. Åtalet för våld å Gram

Dahlin har uppgivit: Dahlin hade redan före den aktuella händelsen den
2 februari 1962 av olika anledningar varit mycket irriterad på Gram. Sålunda
hade Dahlin en kväll i november 1961, då plutonen sysslade med
lastningsarbete i samband med en övning, funnit Gram, som tjänstgjoide
som förare av en av plutonens lastbilar, sovande i förarhytten. Det hade
därvid kommit till ett uppträde mellan Dahlin och Gram. Under nämnda
övning hade Gram tre gånger kört i diket med sin lastbil, därav två gånger
samma dag, och därigenom försinkat plutonens arbete. Vidare hade Grams
utrustning, klädsel och puts givit anledning till ideliga anmärkningar från
Dahlins sida. Ingen värnpliktig hade någonsin uppträtt så nonchalant och
arrogant mot Dahlin som Gram. — Den 2 februari 1962 tjänstgjorde Dahlin
som chef för plutonen, vilken den dagen skulle syssla med materielvård i
materielvårdshallen. Han fann därvid, att Grams lastbil saknades, och då
han erinrade sig, att han ej sett Gram på länge, begav han sig till kompaniexpeditionen
för att undersöka, om Gram vore sjukskriven. Han fann,
att Gram var upptagen som s. k. behandlingsfall, vilket innebar, att Gram
skulle deltaga i förekommande tjänst men vid vissa angivna tidpunkter anmäla
sig å regementets sjukhus för behandling. Från kompaniexpeditionen
begav sig Dahlin till Grams logement, där han anträffade Gram, som tagit
av sin vapenrock och spelade schack med ett par andra värnpliktiga. När
Dahlin frågade Gram, varför denne befann sig där, svarade Gram, att han
av en överfurir Sjöstrand fått i uppdrag att måla skåp på kompaniet. Då
Dahlin därefter frågade Gram, om denne vore sjukskriven, kunde Gram
icke lämna bestämt besked därom, varför Dahlin framhöll, att Gram borde
hålla reda på sina sjukskrivningsförhållanden. Sedan Dahlin beordrat Gram

168

att ordna sin klädsel och begiva sig till sin lastbil, svarade Gram: »Ta det
lugnt för fan. Det är väl inte så bråttom.» Dahlin blev arg över Grams
uppträdande och beordrade Gram att gå till lärarrummet, där Dahlin ämnade
förehålla honom det olämpliga i hans uppträdande. I lärarrummet
gav Dahlin, som var mycket arg, Gram en »utskällning» för dennes beteende
både tidigare och vid det aktuella tillfället. Gram började därvid gestikulera
och hålla händerna för öronen och yttrade: »Skrik inte, jag hör.»
Därvid »brast något» inom Dahlin; han förlorade behärskningen och tilldelade
med höger hand Gram två örfilar i snabb följd. Dahlin slog »fram
och tillbaka i en rörelse». Troligen utdelade han det första slaget med
handens insida mot Grams vänstra kind, varvid Gram vred huvudet mot
höger med påföljd att »returslaget» träffade Gram på munnen. Dahlin såg
sedan, att det blödde från Grams mun, och förstod då, att slaget träffat
munnen. Det är möjligt, att Gram, när han fick örfilarna, slog huvudet i ett
skåp, som stod bakom honom, och att svullnaden i Grams bakhuvud orsakats
därav. Dahlin tilldelade icke Gram några knuffar eller knäsparkar
vid tillfället. — Gram hade dagarna närmast före uppträdet den 2 februari
varit sjukskriven för bl. a. förkylning. Enligt Dahlins uppfattning hade
Gram den 2 februari hållit sig undan från sin ordinarie tjänst genom att
ingiva Sjöstrand den föreställningen, att han fortfarande varit sjukskriven
för förkylning.

Såsom bevisning i denna del har åklagaren åberopat förhör med Gram,
vittnesförhör med värnpliktige Forssén samt det av bataljonsläkaren Lennart
Malmquist den 2 februari 1962 utfärdade intyget beträffande Gram.

Gram har berättat: Under lastningsarbete i samband med en övning en
kväll i november 1961 hade ett uppträde förekommit mellan Gram och
Dahlin. Gram tjänstgjorde som lastbilsförare men deltog på grund av en
skada i höger arm icke i själva lastningsarbetet utan stannade kvar i lastbilens
förarhytt, där han somnade. Dahlin upptäckte, att Gram sov och
beordrade honom i bryska ordalag att komma ut och göra något. Gram steg
icke genast ur bilen utan framhöll, att han på grund av sin armskada var
befriad från tyngre tjänst. Dahlin påpekade, att Gram kunde bära med
vänster arm, och uppmanade honom på nytt att komma ut. Innan Gram
hann ut, steg Dahlin in i förarhytten samt »började hoppa på» Gram och
knuffade honom mot dörren. Efter denna händelse var förhållandet mellan
Dahlin och Gram spänt men dock korrekt. — Under senare delen av januari
1962 var Gram upptagen som behandlingsfall för eksem och var under denna
tid kommenderad till handräckningstjänst. Dagarna närmast före den
2 februari var han sjukskriven i grupp 2 för eksemet och för förkylning men
blev sistnämnda dag friskskriven och ånyo upptagen som behandlingsfall
för eksemet. Trots att Gram var upptagen som behandlingsfall, anmälde
han sig på morgonen den 2 februari icke för sitt plutonbefäl utan för överfuriren
Sjöstrand, som förde befälet över kompaniets sjukskrivna i handräckningstjänst.
Av Sjöstrand fick Gram efter egen framställning tillstånd
att hjälpa en annan värnpliktig att måla skåp på kompaniet. Någon gång

169

mellan klockan 0800 och 0830 togo Gram och hans kamrat rast och begåvo
sig till logementet, där de började spela schack. Även Willén befann
sig i logementet. Efter några minuter inträdde Dahlin, som frågade: »Varför
i helvete sitter Gram här?» Gram svarade, att han var sjukskriven, men
kunde på ytterligare fråga av Dahlin icke upplysa, vilken grupp han var
sjukskriven i, varefter Dahlin framhöll, att Gram borde hålla reda på det.
Dahlin var mycket högljudd, varför Gram yttrade: »Furiren behöver inte
skrika.» Dahlin uppmanade därefter Gram att följa med till lärarrummet.
I lärarrummet frågade Dahlin: »Vem i helvete är det som tar ton.» Dahlin,
som verkade upphetsad och arg, tilldelade därefter i snabb följd Gram fem
eller sex slag i ansiktet. Slagen träffade vid läpparna, som började blöda.
Det vore svårt att säga, om slagen utdelades med knuten hand, men det
kändes så. Medan Dahlin utdelade slagen, förklarade Gram, att han skulle
anmäla Dahlin för militieombudsmannen, men Dahlin fortsatte att slå.
Dahlin knuffade Gram med knäet, så att denne slog bakhuvudet i ett skåp.
Gram kände sig efter misshandeln »vimsig» och dålig och hade huvudvärk.
Från lärarrummet gick Gram direkt till logementet för att visa kamraterna,
hur han såg ut.

Forssén har uppgivit: Gram hade den 2 februari 1962 varit Forssén behjälplig
med att måla skåp på kompaniet. Under en rast i arbetet hade de
gått in på logementet, där även Willén uppehöll sig. Under rasten kom
Dahlin in i logementet. Dahlin var »ilsken, gapade och skrek» och frågade,
vad Gram gjorde där. Sedan Gram sagt, att Dahlin ej behövde skrika, blev
Gram av Dahlin uppmanad att följa med till lärarrummet. Sedan Gram
gått, samtalade Forssén och Willén om vad Dahlin och Gram skulle göra
i lärarrummet. Forssén vill minnas, att Willén sade ungefär följande: »Han
kanske får på skallen; jag har fått en omgång tidigare.» Efter en stund
kom Gram tillbaka. Han omtalade att han fått stryk av Dahlin och visade
sina skador. Forssén såg, att Grams läppar blödde.

Det av åklagaren åberopade läkarintyget har följande lydelse: Vid undersökning
denna dag kl. 1030 av vpl 420808-193 Gram, Jan Erik, 6 komp,
3 plut, Svea Ingenjörregemente, har jag funnit såväl blödningar, som hudavskrapningar
på läpparnas slemhinnor samt dessutom påtaglig svullnad
av läpparna. Gram företer även en avgränsad svullnad baktill i huvudet samt
klagar över huvudvärk. — Skadorna samt symptomen äro av sådan art, att
de kunna vara en följd av den misshandel, som Gram uppger sig ha varit
utsatt för av en furir på regementet omkring kl. 0930 idag.

Av det i målet åberopade läkarintyget framgår att Gram vid undersökningstillfället
företett blödningar och hudavskrapningar på läpparnas slemhinnor
samt svullnad av läpparna och baktill i huvudet, varjämte Gram klagat
över huvudvärk. Vid huvudförhandlingen har Dahlin uppgivit, att han
såg, att det blödde från Grams mun efter slagen.

Vad sålunda framkommit angående skadornas art och omfattning tyder
på att det våld Dahlin utövat varit kraftigare än vad han velat vidgå.

Under förundersökningen har Dahlin vid det första polisförhöret för 6t—6208i.

r>. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

170

nekat, att han överhuvudtaget utövat något våld mot Gram. Efter att ha
rådgjort med sin försvarare har han emellertid vid senare förhör -— liksom
vid huvudförhandlingen — vidgått, att han tilldelat Gram två slag i ansiktet
med flata handen.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till den omständigheten att
Dahlin i förevarande mål mot sitt nekande övertygats om att ha övat våld
jämväl mot Willén, finner häradsrätten skäl att fästa större tilltro till
Grams uppgifter om vad som förevarit än till vad Dahlin uppgivit därom.

Häradsrätten finner förty styrkt, att Dahlin förgripit sig med våld å
Gram på sätt åklagaren gjort gällande.

Av utredningen framgår att Gram av det av Dahlin förövade våldet åsamkats
sveda och värk. Gram får i detta hänseende anses skäligen gottgjord
med 100 kronor.

III. Påföljdsfrågan

Dahlin förskyller för det brott, varom han övertygats, disciplinstraff.

Chefen för Svea ingenjörregemente översten Nils Rabe har i ett den 7
augusti 1962 dagtecknat yttrande anfört: Dahlins förmåga som underbefäl
och instruktör är fullt tillfredsställande och han har visat ett mycket stort
intresse för tjänsten, särskilt motorutbildningen. Någon gång har han emellertid
i irriterande situationer visat viss brist i balans. Under det senaste
halvåret har, måhända som följd av nu aktuellt åtal, hans befälsföring blivit
lugnare och hans tidigare arroganta ton mot truppen har helt försvunnit.

Med hänsyn till denna pågående utveckling i positiv riktning tror jag det
vore olyckligt om påföljden skulle innebära suspension eller avsättning.

Häradsrätten finner — även om Grams uppförande och sätt att fullgöra
sin tjänst givit grundad anledning till kritik och tillrättavisning mot honom
samt Dahlins övergrepp förestavats av tjänstenit — vad Dahlin i målet
låtit komma sig till last vara av så allvarlig art att han därigenom i avsevärd
mån skadat det anseende som innehavaren av hans befattning bör äga.
Dahlin bör förty ådömas suspension.

Häradsrätten finner den förlust Dahlin genom suspensionen lider böra
på så sätt beaktas, att det disciplinstraff som eljest skolat följa å brotten
skall bortfalla.

Häradsrättens dom har vunnit laga kraft.

171

8. Åtal mot försvarsområdesbefälhavare för att han i strid mot gällande
föreskrifter låtit med tjänstebil utföra vissa transporter

Militieombudsmannen beslöt i en den 10 maj 1962 dagtecknad åtalsinstruktion
att en försvarsområdesbefälhavare skulle ställas under åtal vid
hovrätten för övre Norrland jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel,
bestående i att denne i strid mot gällande föreskrifter låtit vid två tillfällen
med tjänstebil transportera vissa privatpersoner.

Sedan militieombudsmannen uppdragit åt byråchefen vid militieombudsmansexpeditionen
B. Isacson att väcka och utföra talan i målet, påstod
Isacson i en den 10 maj 1962 dagtecknad ansökan till hovrätten om stämning
ä försvarsområdesbefälhavaren ansvar å denne enligt åtalsinstruktionen.

Målet är beroende på hovrättens prövning.

När lagakraftvunnet avgörande i saken föreligger skall en närmare redogörelse
för målet upptagas i kommande ämbetsberättelse.

9. Åtal mot överfurir för våld, hot och missfirmelse mot värnpliktig

Tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson beslöt enligt en den
24 oktober 1962 dagtecknad åtalsinstruktion att en överfurir skulle ställas
under åtal vid rådhusrätten i Uppsala dels jämlikt 26 kap. 7 § första stycket
strafflagen för våld och hot mot krigsman, bestående däri att överfuriren
den 6 februari 1962 fattat tag i den värnpliktiges krage och dragit honom
bakåt så kraftigt att han känt smärta i nackskinnet och nästan förlorat
balansen samt hotat att slå ned honom, dels ock jämlikt 26 kap. 8 § samma
lag för missfirmelse mot krigsman, bestående i att överfuriren vid tillfället
kallat den värnpliktige »kräk».

Sedan tjänstförrättande militieombudsmannen uppdragit åt landsfogden i
Uppsala län att väcka och utföra talan i målet, påstod t. f. landsfogden
T. Berglin i en den 29 oktober 1962 dagtecknad ansökan till rådhusrätten i
Uppsala om stämning å överfuriren ansvar å denne i enlighet med åtalsinstruktionen.

Målet är beroende på rådhusrättens prövning.

När lagakraftvunnet avgörande i saken föreligger skall en närmare redogörelse
för målet upptagas i kommande ämbetsberättelse.

172

10. Disciplinär åtgärd mot militärläkare för underlåtenhet att närmare
undersöka sjukanmäld värnpliktig

I en till militieombudsmannen den 6 juli 1961 inkommen skrift anförde
värnpliktige korpralen nr 410312-461 B. E. Thelin klagomål mot regementsläkaren
vid Skånska trängregementet S. Hagberg och uppgav: Den 8 juni
1961 uppsökte Thelin förbandssjukhuset på grund av kraftig huvudvärk.
Han påpekade därvid för Hagberg att han tidigare haft varbildning i pannhålorna
och att han nu misstänkte att han fått liknande besvär, varför
han anhöll att bli remitterad till Hässleholms lasarett för behandling. Hagberg
företog emellertid icke någon undersökning men föreskrev tabletter
och näsdroppar, varefter han tillsade Thelin att avlägsna sig från mottagningen.
Den 10 juni 1961 uppsökte Thelin Hälsingborgs lasarett, där företagen
röntgenundersökning visade varbildning i vänster pannhåla. Detta föranledde
att Thelin intogs och opererades å lasarettet. Efter en tid utskrevs
han såsom frisk, men Hagberg ansåg honom dock ej vara frisk utan sjukskrev
honom såsom delvis tjänstbar i grupp 2 med permissionsförbud.

Efter av militieombudsmannen i skrivelse till regementschefen den 7 juli
1961 framställd begäran inkom denne den 25 juli 1961 med avskrifter av
vid regementet förvarade sjukredovisningshandlingar rörande Thelin samt
utdrag ur regementsinstruktionen i vad gällde ledighet för sjukredovisad
delvis tjänstbar personal ävensom med yttrande av Hagberg.

Av sjukredovisningshandlingarna framgick att Thelin den 8 juni 1961
redovisats såsom tjänstbart behandlings- och kontrollfall, att han den 10
juni sjukredovisats för vård i hemmet, att han den 29 juni redovisats som
delvis tjänstbar i grupp 2 — innebärande att han ansetts kunna deltaga i
teoretisk undervisning, expeditions-, vakt- eller motsvarande tjänst, allt
inomhus — samt att han den 3 juli avförts ur sjukredovisningen. Vidare
framgick att Thelin behandlats för inflammation i näsans bihålor å öronavdelningen
vid Hälsingborgs lasarett från och med den 10 juni 1961, att
han därvid intagits på avdelningen den 19 juni och opererats den 21 juni
samt att han utskrivits som besvärsfri den 28 juni.

Utdraget ur regementsinstruktionen var av följande lydelse: Sjukredovisad
delvis tjänstbar får icke beviljas ledighet eller vistas utanför kasernområdet,
utom i de fall där läkaren genom anteckningen P tillstyrkt, att
ledighet kan beviljas och att rätt att vistas utanför kasernområdet föreligger.

Hagberg anförde i sitt yttrande: Han uppfattade och behandlade Thelins
sjukdom som en banal förkylning, vilket föranledde Thelins redovisning
som behandlings- och kontrollfall. Tiden för återbesök fastställdes till den
15 juni, varvid Hagberg dock meddelade Thelin att denne borde återkomma
tidigare om han ej blev bättre. Hagberg har ej något minne av att Thelin
bad om remiss till annan läkare, men ifrågasätter ej riktigheten därav. 1
varje fall har denna »replik» liksom Thelins uppgivna farhågor för att en
bihåleinflammation kunde föreligga antingen undgått Hagberg eller haft

173

den. formuleringen att Hagberg ansett farhågorna icke överensstämma med
Thelins sjukdomshistoria i övrigt. Om Thelin följt Hagbergs ordinationer,
anser Hagberg det sannolikt att Hagberg eller annan vid förbandssjlikhuset
tjänstgörande läkare skulle ha kommit till samma diagnos som ställdes
vid Hälsingborgs lasarett, med likvärdig behandling som följd. När Thelm
utskrevs från lasarettet och återkom till regementet var han att betrakta
som konvalescent efter en nio dagar lång sjukhusvistelse, varunder han
fått antibiotika och undergått operation, två behandlingsmetoder som båda
nedsätter konditionen. Hagberg ansåg det därför lämpligast att 1 helin vilade
sig några dagar, innan han gick i arbete.

Sedan Thelin beretts tillfälle att taga del av handlingarna, anförde han
i avgivna påminnelser: Under tiden närmast före besöket på förbandssjukhuset
deltog Thelin i övningar utom förläggningsorten, varvid truppen icke
medförde tält utan sov direkt på marken. Torsdagen den 8 juni 1961, som
var övningens näst sista dag, fick Thelin, som kände sig dålig och hade
svår huvudvärk, tillstånd av sin plutonchef att bege sig till regementet och
uppsöka sjukhuset. På grund av Hagbergs ställningstagande att redovisa
Thelin som tjänstbart behandlings- och kontrollfall skickades han på nytt
ut på övningen utan annan behandling än tilldelning av tabletter och näsdroppar.
Han skulle troligen ha blivit fortare återställd och kanske undsluppit
operation med ett synligt ärr i pannan som följd, om han blivit
sjukskriven i förläggningen eller inlagd på militärsjukhuset.

I skrivelse den 12 september 1961 anmodade militieombudsmannen försvarets
sjukvårdsstyrelse att i ärendet införskaffa utlåtande från medicinalstyrelsen
och avgiva eget yttrande. Sjukvårdsstyrelsen inkom den 12 februari
1962 med yttrande, varvid var fogade ett av medicinalstyrelsens disciplinnämnd
den 1 februari 1962 avgivet utlåtande och ett av medicinalstyrelsen
från medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd professorn emeritus Torsten
Skoog infordrat yttrande.

Skoog anförde i sitt yttrande sammanfattningsvis följande: Enligt Skoogs
mening har Thelin otvivelaktigt åsamkats en onödig påfrestning, i första
hand psykiskt, genom Hagbergs ställningstagande vid sjukbesöket den 8 juni
1961. Å andra sidan kan det uteblivna diagnosställandet liksom kommenderingen
till fortsatt övningstjänst under pågående pannhåleinflammation
dock icke anses ha bidragit till en mera sannolik fördröjning av sjukdomsförloppet
eller till nödvändigheten av ett senare operativt ingrepp.

I anslutning till vad Skoog anfört i sitt yttrande uttalade disciplinnämnden:
Hagberg kan såtillvida lastas att han den 8 juni 1961 underlåtit att
närmare undersöka Thelin. Hagberg kan fördenskull icke anses ha handlagt
fallet i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, varför
han åsidosatt föreskrifterna i § 59 1 :o allmänna läkarinstruktionen tilllika
med sin tjänsteplikt. Den försummelse i tjänsten, vartill Hagberg sålunda
gjort sig skyldig, anser nämnden emellertid icke vara svårare än att
bestraffning i disciplinär väg är tillfyllest.

Sjukvårdsstyrelsen anförde i sitt yttrande att av disciplinnämndens ut -

174

talande följde att Hagberg jämväl åsidosatt föreskrifterna i 17 § 2 mom.
andra att-satsen i Kungl. Maj:ts instruktion för fältläkarkåren (SFS 1943:
961).

I skrivelse den 17 april 1962 till medicinalstyrelsen anförde inilitieombudsmannen
följande.

På sätt disciplinnämnden angivit har Hagberg gjort sig skyldig till försummelse
i sin befattning såsom regementsläkare. Vad sålunda ligger Hagberg
till last är av beskaffenhet att icke böra undgå beivran. Med hänsyn
till omständigheterna finner jag emellertid, i likhet med disciplinnämnden,
påföljden kunna stanna vid disciplinär åtgärd. Jag får därför hemställa
att medicinalstyrelsen måtte i den ordning varom förmäles i 48 § instruktionen
för medicinalstyrelsen företaga saken till avgörande.

* *

Medicinalstyrelsens disciplinnämnd utlät sig i beslut den 8 juni 1962:
Disciplinnämnden finner att förhållandena vid Thelins sjukbesök hos Hagberg
den 8 juni 1961 varit sådana, att Hagberg därvid bort närmare undersöka
honom. Genom sin underlåtenhet härutinnan kan Hagberg fördenskull
icke anses ha handlagt fallet i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet, varför han åsidosatt föreskrifterna i § 59 1 :o allmänna
läkarinstruktionen samt 17 § 2. andra att-satsen Kungl. Maj :ts instruktion
för fältläkarkåren ävensom sin tjänsteplikt. Med hänsyn till omständigheterna
anser nämnden sig dock kunna låta bero vid att erinra Hagberg om
hans skyldighet att för framtiden iakttaga gällande föreskrifter.

Disciplinnämndens beslut vann laga kraft.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
meddelade militieombudsmannen i skrivelse den 1 oktober 1962 till chefen
för Skånska trängregementet, att militieombudsmannen ej fann anledning
företaga vidare åtgärd i saken.

Hagberg skulle genom regementschefens försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. En avskrift av skrivelsen tillställdes Thelin.

11. Disciplinär åtgärd mot värnpliktig löjtnant för våld mot
värnpliktig korpral

175

I en den 29 augusti 1962 till militieombudsmannen inkommen skrift anmälde
vid Livregementets husarer tjänstgörande värnpliktige korpralen nr
420102-853 T. V. A. Hammarberg värnpliktige löjtnanten nr 1980-12-50
B. O. H. Sandahl för det denne den 27 augusti 1962 under vissa i skriften
närmare angivna omständigheter tilldelat Hammarberg ett hårt slag mot
bröstkorgen. Skriften var försedd med påskrift av nio andra värnpliktiga
korpraler vilka intygade riktigheten av vad Hammarberg anfört i skriften.

Sedan skriften översänts till stadsfiskalen i Skövde för utredning i saken,
inkom från denne den 8 oktober 1962 protokoll över förhör som hållits
med — förutom Hammarberg och Sandahl — de nio värnpliktiga korpraler
som bestyrkt Hammarbergs uppgifter i anmälan, nämligen studeiandcna
J. O. G. Gemvik, Kallhäll, och G. I. Högstedt, Stockholm, postiljonsaspiranten
G. T. Axlund, Stockholm, studeranden B. E. Brinck, Djursholm,
arbetsförmedlingsassistenten B. J. Kjällgren, Vara, samt studerandena G. B.
Olsson, Kil, A. B. Birgander, Karlstad, B. S. Berg, Karlskoga, och J. O. Olsson,
Stockholm. Stadsfiskalen inkom den 11 oktober 1962 med viss komplettering
av det förhör som tidigare hållits med Sandahl.

Av utredningen inhämtades följande.

Hammarberg uppgav: Under tiden den 5 juni 1961 -den 30 augusti
1962 fullgjorde Hammarberg värnpliktstjänstgöring vid Livregementets husarer.
Måndagen den 27 augusti 1962 var Hammarberg logementschef i ett
logement i femte skvadronens förläggning. I logementet var förutnämnda mo
korpraler förlagda tillsammans med Hammarberg. På morgonen ifrågavarande
dag vaknade Hammarberg av att dagofficeren, Sandahl, kom in på
logementet. Reveljen hade gått klockan 0600, men Hammarberg hade inte
hört denna och hade därför inte kunnat väcka kamraterna. Alla tio låg därför
i sina sängar och sov. Sandahl ropade med hög röst att de skulle stiga upp.
Samtliga vaknade, och Hammarberg och de övriga kamraterna, med undantag
av Kjällgren och Brinck, steg upp ur sina sängar. Kjällgren och Brinck
hade haft nattpermission och kommit sent på natten till förläggningen. De
hade inte tagit av sig sina uniformer utan låg ovanpå sina sängar och sov.
De hade inga skor på sig. Sandahl var inne på logementet cirka 30 sekunder,
varunder han gick fram och tillbaka i gången mellan sängarna och
ropade att alla skulle stiga upp. Han lämnade logementet, varvid han frågade
om deras namn stod utanpå dörren. Då han fick jakande svar gick
han ut från logementet. Hammarberg förstod att Sandahl antecknade namnen
från tavlan på logementsdörren. En av kamraterna skulle gå ut till
tvättrummet, och då stod någon utanför dörren så att denna inte gick att
öppna. Efter två, tre minuter kom Sandahl in på logementet igen. Kjallgren
och Brinck låg kvar ovanpå sina sängar. Sandahl gick direkt fram till

dem. Han sade till dem att de också skulle stiga upp. Hammarberg gick då

176

rån sin sang fram till Sandahl. Hammarberg, som endast var klädd i kalsonger,
intog enskild ställning framför Sandahl och sade: »Löjtnant, det
ar faktiskt tillåtet att ligga på det där sättet.» Sandahl tog då ett eller två
steg fram mot Hammarberg så att de endast var cirka 60 centimeter från
varandra. De stod med ansiktena vända mot varandra. Sandahl svarade
med hög röst: »Tala inte med mig om era rättigheter. Ni skall rätta er efter
era skyldigheter!» Direkt efter detta slog Sandahl med högra handen
ett slag mot Hammarbergs bröstkorg. Sandahls hand var knuten. Han drog
tillbaka handen så att slaget blev snärtigt. Slaget träffade i övre delen av
rostkorgens vänstra sida. Hammarberg miste balansen och tog ett steg
bakåt mot bordet. Redan första gången Sandahl var inne på logementet
markte Hammarberg att Sandahl var arg, då han var röd i ansiktet och taade
med hog rost. När Hammarberg talade till Sandahl »blixtrade» denne
hksom till innan han utdelade slaget mot Hammarberg. Hammarberg intog
föreskriven enskild ställning. Hammarberg talade med vanlig samtaison
och uppträdde inte nonchalant eller utmanande mot Sandahl. Omedelart
efter slaget lamnade Sandahl logementet. En halv timme efter det Hammarberg
fått slaget syntes ett rött avtryck i huden på bröstkorgen efter
knytnäven. Avtrycket gick bort under förmiddagens lopp. Hammarberg
kande stelhet i vänstra axelleden under måndagen och tisdagen men har
därefter ej känt några obehag av slaget. Han har inte sökt läkarvård.

Gemvik anförde: Vid 0630-tiden den aktuella dagen kom Sandahl på visitation.
Samtliga tio på logementet låg och sov, och Gemvik vaknade av
att Sandahl med »skärpt röst» sade att »man skulle stiga upp». Reveljen
hade nämligen gått en halv timme tidigare. När Sandahl yttrade detta, stod
han i gängen nntt i logementet. Samtliga utom Ivjällgren och Brinck steg
genast upp. Dessa två låg påklädda — iförda uniform m/59 — och hade
tagit av skorna. Sandahl gick fram till Hammarberg, och mellan dem följde
ett kort replikskifte. Vad som sades, kan Gemvik inte yttra sig om Därefter
gick Sandahl fram till Kjällgren och Brinck och tog tag i en av dem och skakade
honom for att få honom att vakna. Därunder sade Sandahl någontingvad
kan Gemvik inte erinra sig. Samtidigt med detta anmälde Hammarberg
på reglementsenligt sätt att Kjällgren och Brinck var i sin fulla rätt att vila
pa satt som de gjorde. Hur Hammarberg sade, kan Gemvik inte relatera
men Hammarberg var dock hövlig och lugn och på intet sätt arrogant. När
Hammarberg yttrade sig, gick Sandahl fram till honom och ställde sig på
ett avstånd ej överstigande en halv meter, därvid de kom att stå ansikte
mot ansikte. Sandahl sade någonting med andemeningen: Ni skall inte
tänka på era rättigheter utan rätta er efter era skyldigheter. När han sade
detta var han något mer upphetsad än när han kom in på logementet. Efter
en mycket kort stund — medan Hammarberg och Sandahl stod kvar på
samma platser höjde Sandahl högra armen och knöt handen samt slog
ett kort, kraftigt slag mot vänstra övre delen av bröstet på Hammarberg,
som hela tiden stod passiv. Kanske »svajade» Hammarberg till något av
slaget, men det är också möjligt att han till följd av slaget tog ett steg bak -

177

åt. Gemvik är dock inte säker på hur det förhöll sig med denna sak. Omedelbart
därefter lämnade Sandahl logementet. På Hammarbergs bröst —
vänstra övre delen — fanns en knytnävsstor rodnad, vilket Gemvik konstaterade
strax efter det Sandahl lämnat logementet. Gemvik gjorde samtliga
iakttagelser stående vid sin säng. Gemvik anser inte att Hammarbergs uppträdande
var sådant att Sandahl borde blivit irriterad därav.

Vad Hammarberg och Gemvik sålunda uppgivit bestyrkes i allt väsentligt
av vad övriga hörda korpraler berättat.

Sandahl, som är född år 1930, uppgav vid förhör inför kriminalpolisen i
Skövde den 30 augusti 1962: Sandahl tjänstgjorde vid tillfället som dagofficer.
Bland uppgifterna ingår att visitera förläggningarna och tillse att
de värnpliktiga har stigit upp efter revelj. Ifrågavarande morgon visiterade
Sandahl bl. a. femte logementet på femte skvadronen. Reveljen går klockan
0600 varje morgon. Då Sandahl kom in på logementet klockan 0630 var
belysningen släckt, fönsterna fördragna och alla på förläggningen låg i sina
sängar och sov. Sandahl tände belysningen och frågade med hög röst
om »herrarna» inte skulle stiga upp. Sandahl gick endast en gång fram och
tillbaka i gången mellan sängarna under det han väckte dem. Då de värnpliktiga
sovit så länge efter revelj avsåg Sandahl att rapportera detta till
chefen för livskvadronen. Han gick därför ut från logementet och antecknade
de värnpliktigas namn från anslagstavlan på utsidan av dörren till
logementet. Då han antecknat namnen, gick han in på logementet igen för
att kontrollera att alla stigit upp. Kjällgren och Brinck låg fortfarande kvar
i sina sängar. Båda hade filt över sig. Sandahl gick fram till deras sängar.
Han tilltalade först Kjällgren, som låg iklädd uniform m/59. På Sandahls
fråga om Kjällgren legat så hela natten svarade Kjällgren att han haft permission
till klockan 0600. Han hade kommit till logementet klockan 0540
och då hade han bytt om från permissionsuniform till uniform m/59. Sandahl
vände sig därefter till Brinck, som också hade uniform m/59 på sig.
Sandahl sade till Brinck att denne legat med uniformen på sig hela natten.
Brinck gav något sömnigt, otydligt svar som Sandahl inte kunde uppfatta.
Medan Sandahl tilltalade Kjällgren och Brinck, stod han mellan deras sängar
vid fotändan. Under det han tilltalade Brinck kom Hammarberg fram
från sin säng. Hammarberg ställde sig vid Sandahls vänstra sida och yttrade
att de hade rättighet att ligga på sängarna. Hammarberg intog inte enskild
ställning när han tilltalade Sandahl, utan han fällde sitt yttrande under
det han förflyttade sig från sin säng fram till Sandahls vänstra sida.
Hammarberg var endast klädd i kortkalsonger. Sandahl vände sig emot
Hammarberg så att de stod med ansiktena mot varandra. Avståndet mellan
dem var cirka 50 centimeter. Sandahl svarade Hammarberg att denne inte
skulle tala om deras rättigheter, utan att de i första hand skulle rätta sig
efter sina skyldigheter. Sandahl avsåg med sitt yttrande att de skulle iaktta
sin skyldighet att stiga upp vid reveljen innan de började tala om några
rättigheter. Det är inte heller tillåtet att ligga i sängen på sätt som Kjällgren
och Brinck gjort. De värnpliktiga skall nämligen först sliga upp och

178

klä på sig och bädda sin säng. Sedan är det tillåtet att vila ovanpå den bäddade
sängen om skorna är avtagna. Som svar fick han ett hånleende från
Hammarberg och någon »fnysning» som Sandahl inte kunde uppfatta. Sandahl
blev uppbragt över det sätt på vilket Hammarberg uppträdde. Eftersom
Hammarberg var korpral kunde Sandahl fordra ett korrekt uppträdande
från honom. I sitt uppbragta tillstånd föste Sandahl undan Hammarberg
med den högra handen. Handen var öppen och träffade alldeles nedanför
högra axeln. Sandahl förnekar att han utdelat något slag mot Hammarberg.
Han hade inte någon avsikt att misshandla honom utan han föste till
honom för att tillrättavisa honom för hans dåliga uppträdande. Sandahls
hand träffade inte heller på bröstkorgen som uppgivits i anmälan. Omedelbart
därefter gick Sandahl ut från logementet.

Enligt en vid förhörsprotokollet fogad, den 4 oktober 1962 dagtecknad
promemoria har Sandahl nämnda dag muntligen meddelat stadsfiskalen

C.-Fr. Mac Key att han, sedan han tagit del av samtliga handlingar i målet,
vidgår att han tilldelat Hammarberg ett slag samt att han gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande.

Till komplettering av utredningen har Mac Key ånyo hört Sandahl den
9 oktober 1962. Härvid har Sandahl uppgivit att han utdelat slaget mot
Hammarberg med knuten hand, att slaget träffat Hammarberg under höger
axel, att detta »inte varit alltför hårt» samt att Hammarberg inte haft
kläder på överkroppen. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 21 november 1962 till sekundchefen
för Livregementets husarer följande.

Genom vad Sandahl erkänt och i övrigt i ärendet förekommit är utrett
att Sandahl vid omförmälda tillfälle den 27 augusti 1962 i anledning av
Hammarbergs beteende i tjänsten med knuten hand tilldelat Hammarberg
ett slag mot bröstkorgen av sådan styrka, att Hammarberg tillfälligt mist
balansen och fått ett rött avtryck på huden av knytnäven. Sandahl har sålunda
med våld förgripit sig å Hammarberg då denne var i tjänsteutövning
och förty gjort sig skyldig till våld mot krigsman jämlikt 26 kap. 7 § strafflagen.

Vad Sandahl låtit komma sig till last finner jag vara av beskaffenhet att
icke böra undgå beivran. Hammarberg har emellertid förklarat att han icke
för talan om enskilt anspråk eller eljest påfordrar att målet handlägges
vid domstol. Med hänsyn härtill underställer jag härmed Eder, som torde
äga bestraffningsrätt över Sandahl, frågan huruvida Ni vill avgöra saken i
disciplinär ordning.

179

Sekundchefen anmälde i skrivelse den 26 november 1962, att han genom
beslut samma dag ålagt Sandahl för våld mot krigsman disciplinbot för tio
dagar med nio kronor för dag.

Beslutet har vunnit laga kraft.

REDOGÖRELSE FÖR VISSA ÄRENDEN SOM ICKE
FÖRANLETT ÅTAL ELLER ÅTGÄRD FÖR
DISCIPLINÄR BESTRAFFNING

1. Värnpliktig har ej åtlytt order om förflyttning med språng, enär han
ansett sig ej böra springa från den skytt åt vilken han tjänstgjorde som
laddare och skytten endast förflyttade sig gående på grund av knäskada.

Fråga om ansvar för lydnadsbrott

Vid militieombudsmannens inspektion den 21 augusti 1961 av rådhusrättens
i Karlskrona handläggning av militära mål uppmärksammades följande.

Vid huvudförhandling inför rådhusrätten under rådmannen R. Thorells
ordförandeskap den 3 november 1960 yrkade extra åklagaren Karin Neander
ansvar å värnpliktige nr 391024-333 J.-O. V. Bark bl. a. jämlikt 26 kap. 1 §
strafflagen för lydnadsbrott, bestående i att Bark under värnpliktstjänstgöring
vid krigsskolan i Stockholm den 28 juli 1960 underlåtit att efterkomma
eu av vederbörande plutonchef given order om förflyttning med språng.

Genom dom samma den 3 november 1960 ogillade rådhusrätten yrkandet
om ansvar för lydnadsbrott men dömde Bark, som dåmera ej fullgjorde militärtjänstgöring,
för övriga åtalade brott till dagsböter. I rådhusrättens domskäl
anfördes till en början att Bark erkänt gärningarna och att erkännandet
vann stöd av utredningen i övrigt. Därefter var antecknat att Bark beträffande
åtalet för lydnadsbrott uppgivit: Hela plutonen fick order att
förflytta sig med språng för att gå i stridsställning och lämna eldunderstöd
åt andra framryckande. Bark tjänstgjorde som laddare åt en granatgevärsskytt
och hade enligt givna instruktioner att följa efter denne. Skytten,
som led av knäskada, sprang inte utan förflyttade sig gående. När plutonchefen
såg detta, upprepade han ordern om språng direkt till skytten
och Bark. Ordern riktades till dem båda. Bark ansåg att han inte borde
springa från skytten. Det fanns ingen anledning för honom att springa i förväg
och söka finna en lämplig plats för skytten; detta ålåg gruppchefen eller
hans ställföreträdare. — Slutligen anförde rådhusrätten i domskälen: Barks
uppgifter har ej vederlagts. Rådhusrätten finner att Bark med hänsyn till
omständigheterna ej kan fällas till ansvar för lydnadsbrott.

Sedan militieombudsmannen från Thorell infordrat yttrande i anledning
av att någon grund icke syntes ha förelegat med stöd av vilken Bark ägt
underlåta att lyda ifrågavarande befallning, anförde Thorell i ett den 28
december 1961 dagtecknat yttrande: Ifrågavarande order om förflyttning
med språng riktades enligt Barks ej vederlagda uppgift icke till laddaren
Bark ensam utan samtidigt även till skytten i granatgevärsomgången. Likaså

181

ovederlagt ålåg det enligt givna instruktioner laddaren att följa efter skytten.
Vid sådant förhållande kan Bark ha uppfattat ordern som en till omgången
riktad tillsägelse att hastigt intaga eldställning och icke som en
uppmaning till Bark och skytten att enskilt göra en hastig förflyttning. Utredningen
i målet visade icke, att omgången fortare skulle kommit i eldställning
genom att Bark i stället för att hålla sig efter skytten sprungit i
förväg för att förbereda eldställningen. Vad nu utvecklats utgjorde de omständigheter
på grund av vilka rådhusrätten fann Bark ej kunna fällas till
ansvar.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 18 april 1962 till Thorell
följande.

I 26 kap. 1 § strafflagen stadgas att, om krigsman vägrar eller underlåter
att lyda förmans befallning eller otillbörligen uppehåller befallningens fullgörande
och det ej är uppenbart att befallningen icke angår tjänsten, han
skall dömas till straff för lydnadsbrott.

Genom detta stadgande har den militära lydnadsplikten sanktionerats.
Stadgandet utgår, liksom äldre rätt, från att lydnadsplikten är ovillkorlig
(SOU 1946:83 s. 70—71). Detta betyder i första hand att lydnadsplikten
icke påverkas av att den befallande handlar mot några honom meddelade
särskilda instruktioner eller annorledes går utöver sin i särskilt fall bestämda
befogenhet. Dessutom innebär den ovillkorliga lydnadsplikten, såsom
direkt framgår av lagtexten, att en underlydande icke äger vägra fullgöra
en befallning därför att det kan anses tveksamt om befallningen angår
tjänsten. Skulle det emellertid visa sig att förmannen verkligen meddelat
befallning som icke rörde tjänsten, är han naturligen, liksom om han överskridit
särskilda inskränkningar i sin befogenhet, förfallen till ansvar härför.
Men den som mottagit befallningen får alltså ändå icke göra invändning
mot förmannens rätt att giva befallningen eller över huvud ingå på kritik
av befallningens rättmätighet utan måste lyda. Detta är otvivelaktigt
nödvändigt för att den militära organisationen skall kunna fungera effektivt.

Den ovillkorliga lydnadsplikten innebär emellertid icke s. k. blind lydnad.
Om en förman uppenbart går utom sina befälsbefogenheter, t. ex. genom att
giva befallning som alldeles påtagligt rör förhållanden utom tjänsten, medför
lydnadsvägran icke ansvar för lydnadsbrott. Av allmänna rättsgrundsatser
följer därjämte att lydnadsplikten icke är obetingad ifall den anbefallda
handlingen är brottslig eller eljest lagstridig. I sådana fall får bedömandet
grundas på en avvägning mellan det genom lagregler skyddade intresset å
ena sidan och intresset av disciplinens upprätthållande å den andra. Sistnämnda
intresse kan väl rättfärdiga ett mindre lagbrott, t. ex. att beträda
en åker, under det alt svårare lagbrott icke omfattas av lydnadsplikten.
Jämväl då en befallning går ut på något som är moraliskt förkastligt, t. ex.
att lämna en skadad utan vård, kan straff för lydnadsbrott vara uteslutet.
En liknande avvägning som nyss nämnts bör nämligen ske vid intressekol -

182

lision mellan tjänstens krav och moraliska synpunkter. Slutligen kan också
straffrihet för lydnadsbrott inträda om det skulle framstå såsom orimligt att
av den som mottagit en befallning begära att densamma fullgöres, exempelvis
då under fredstid den underlydande genom fullgörandet komme att
utsättas för avsevärd fara till liv eller hälsa (jfr militieombudsmannens ämbetsberättelse
1949 s. 133 ff och Nytt juridiskt arkiv I 1957 s. 446).

Av utredningen i förevarande ärende framgår att vederbörande plulonchef
först beordrat hela plutonen att förflytta sig med språng och därefter, då
Bark och den granatgevärsskytt åt vilken han tjänstgjorde som laddare icke
sprang, upprepat ordern direkt till dem. Bark har till förklaring av att han
ej heller efterkom den upprepade ordern uppgivit att han icke ansåg sig
böra springa från skytten som på grund av knäskada ej kunde springa och
som laddaren enligt givna instruktioner hade att följa.

Tydligt är att vad Bark uppgivit icke utgjort sådan omständighet som
enligt det nyss anförda kan medföra ansvarsfrihet för underlåtenhet att utföra
befallningen. Det följer tvärtom av den ovillkorliga lydnadspliktens här
förut utvecklade natur att Bark icke ägt ingå på något bedömande av befallningens
rättmätighet eller lämplighet utan haft att lyda befallningen även
om plutonchefen skulle ha saknat befogenhet att beordra laddaren alt avlägsna
sig från skytten.

Därest Bark, såsom Ni i Edert yttrande synes vilja göra gällande, uppfattat
ordern så, att han skulle springa endast om han därigenom icke lämnade
skytten, kunde visserligen den subjektiva förutsättningen för straffbarhet
ha brustit. Det torde emellertid ej finnas skäl att antaga att nämnda
förhållande förelegat. Bark har erkänt gärningen och beträffande anledningen
till densamma icke uppgivit annat än sin egen bedömning av situationen.
Han har sålunda icke på något sätt antytt att han trott sig handla
i överensstämmelse med plutonchefens order. I vart fall har uppenbarligen
Bark haft s. k. eventuellt uppsåt.

Vid angivna förhållanden hade Bark enligt min mening bort ådömas straff
för lydnadsbrott.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende slutbehandlat.

2. Omfattningen i visst fall av militärläkares befälsrätt

I samband med granskning av arrestantkort från Göta ingenjörkår uppmärksammades,
att kårchefen översten Björn Berg genom ett den 17 november
1960 i disciplinmål meddelat beslut, kontrasignerat av auditören H.
Torgestam, ålagt värnpliktige nr 410315-481 K. M. Åberg arrest sex dagar
jämlikt 26 kap. 1 § strafflagen för lydnadsbrott, enligt gärningsbeskrivningen
i beslutet bestående i att »Åberg, som av kårläkaren ordinerats behandling
tre gånger dagligen under tiden den 8—den 14 november 1960
men icke inställt sig för behandling den 10—den 11 november, underlåtit
att efterkomma förmans i tjänsten givna befallning».

183

Av infordrade handlingar i disciplinmålet inhämtades följande: Kårläkaren
S. Holmgren uppgav i skriftlig anmälan till kårchefen den 14 november
1960, att Åberg var sjukredovisad i grupp 2 under tiden den 8—den 14 november
och ordinerad behandling på kårens sjukvårdsavdelning under samma
tid tre gånger dagligen samt att Åberg icke inställt sig för behandlingen
den 10 och den 11 november. Av anteckning å ett vid anmälan fogat
beiiandlingskort (blankett SjvS nr 225) framgick att ordinationen avsåg behandling
med näsdroppar. Åberg vitsordade vid militärförhör i målet, att
uppgifterna i anmälan var riktiga, och uppgav att anledningen till att han
icke inställde sig å sjukvårdsavdelningen för behandling den 10 och den
11 november var att han då ansåg sig vara frisk.

Den 22 februari 1961 anhöll militieombudsmannen i skrivelse till Berg
om yttranden av Berg och Torgestam angående de skäl, som föranlett att
ifrågavarande gärning bedömts såsom lydnadsbrott, och hänvisade för jämförelses
skull till det i militieombudsmannens ämbetsberättelse år 1954 s.
81 ff redovisade ärendet rörande omfattningen av militärläkares befälsrätt.
1 skrivelsen hemställdes särskilt om utredning angående vad som i beslutet
betecknats såsom befallning.

Berg inkom den 14 mars 1961 med de sålunda begärda yttrandena ävensom
med yttrande av Holmgren.

Holmgren uppgav: Vid sjukvisitation får den värnpliktige efter verkställd
undersökning av läkaren besked om huruvida han är fullt tjänstbar eller
skall vara sjukredovisad. Därest behov av behandling föreligger, erhåller han
samtidigt »order» av läkaren om att han skall undergå behandling, med
uppgift om arten av denna och det antal gånger den skall äga rum. Dessa
uppgifter påföres ett behandlingskort, som lämnas till den värnpliktige och
som denne skall medföra och uppvisa vid varje behandlingstillfälle för att
av sjukvårdspersonalen erhålla påteckning därå om tidpunkten för meddelad
behandling. På behandlingskortet antecknas även datum för det första
läkarbesöket och för återbesök för förnyad läkarundersökning. Åberg har i
enlighet med det sagda erhållit »order» om den behandling han skulle undergå
och även fått ett behandlingskort med uppgifter om behandlingen.

Torgestam anförde i sitt yttrande: Åberg blev vid besök å kårens sjukvårdsavdelning
den 8 november 1960 sjukredovisad av Holmgren i grupp
2, vilket innebar att Åberg kunde deltaga i teoretisk undervisning, expeditions-,
vakt- eller motsvarande tjänst, allt inomhus. Holmgren ordinerade
samtidigt Åberg att inställa sig å sjukvårdsavdelningen tre gånger dagligen
för behandling med näsdroppar och tillsade honom att återkomma för undersökning
den 10 november. Av behandlingskortet för Åberg framgick, att
Åberg inställt sig för behandling tre gånger den 8 november och två gånger
den 9 november, att han besökt Holmgren för undersökning den 10 november,
varvid hans sjukredovisning förlängdes till den 14 november med samma
föreskrift om behandlingen som tidigare, att han icke inställt sig för
behandling den 10 och den 11 november, att han inställt sig härför två
gånger den 12 november, att han icke inställt sig den 13 november, som

184

var en söndag, samt att han besökt Holmgren för undersökning den 14 november.
Vid besöket hos Holmgren sistnämnda dag blev Åberg redovisad i
behandlingsgrupp. Åbergs underlåtenhet att komma till sjukvårdsavdelningen
för behandling den 10 och den 11 november bedömdes som lydnadsbrott,
enär Åberg genom sitt handlingssätt ansågs ha i sin egenskap av krigsman
underlåtit att lyda förmans i tjänsten givna befallning. Skälen för detta bedömande
var följande. Det framgick klart i målet, att Holmgren såsom kårläkare
givit sin ordination i tjänsten och att Åberg, som var krigsman, underlåtit
att efterkomma ordinationen nu angivna två dagar. Holmgrens föreskrift
att Åberg skulle inställa sig för behandling hade meddelats för ett
bestämt fall och var därför att beteckna såsom en befallning eller order.
Holmgren har enligt Torgestams mening haft befälsrätt över Åberg enligt
5 kap. 18 mom. c) och 21 kap. 9 mom. 1960 års tjänstereglemente för
krigsmakten och på grund därav varit Åbergs förman jämlikt 26 kap. 21 §
tredje stycket strafflagen. I 5 kap. 18 mom. c) tjänstereglementet angives,
att befälsrätt tillkommer läkare i vad rör ordningen vid militär sjukvårdsanstalt
enligt 21 kap., och i 9 mom. sistnämnda kapitel stadgas, att läkare
i vad rör ordningen vid sådan anstalt har befälsrätt över den personal som
vårdas eller behandlas vid anstalten. Enligt 26 kap. 21 § tredje stycket strafflagen
är krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, dennes förman.
Av 21 kap. 9 mom. tjänstereglementet framgår, att läkare har befälsrätt icke
allenast över dem som är intagna å sjukvårdsinrättning för vård utan även
över dem som skall inställa sig där för behandling. I 1945 års tjänstereglemente
för krigsmakten, som gällde innan 1960 års reglemente trädde i kraft den
1 oktober 1960, stadgades beträffande militärläkares befälsrätt i 4 kap. 178
mom. att läkare vid militär sjukvårdsanstalt i vad rörde ordningen inom
densamma hade tillfällig befälsrätt över den personal, som var under hans
vård. Medan i 1960 års reglemente talas om ordningen vid sjukvårdsanstalt,
talades sålunda i 1945 års reglemente om ordningen inom sådan anstalt. Enligt
Torgestams uppfattning har uttrycket ordningen vid anstalten en vidsträcktare
innebörd än uttrycket ordningen inom anstalten. Beträffande dem
som skall inställa sig för behandling vore befälsrätten i vad rör ordningen
vid anstalten av ringa omfattning, om därmed avses endast vederbörandes
ordning och uppträdande, när han inställt sig för behandling. Till ordningen
vid anstalten hör enligt Torgestams mening såvitt angår behandlingsfallen
även att anbefallda tider för besök iakttages. I detta sammanhang är även
att beakta bestämmelsen i 21 kap. 11 mom. 1960 års tjänstereglemente, att
patient skall i vad rör sjukvården efterkomma de föreskrifter vilka den som
är ansvarig för vården meddelar. Patient — varmed måste avses såväl den
som är intagen å sjukvårdsanstalt som den som eljest behandlas där — är
således skyldig att lyda även föreskrifter som ej rör ordningen vid anstalten.
I det ärende vartill militieombudsmannen hänvisat i sin förenämnda
skrivelse till kårchefen åberopas bestämmelser i 1931 års tjänstgöringsreglemente
för armén, enligt vilka gällde, att kompanibefäl ägde utfärda för
återbesök hos läkare erforderliga order. Beträffande militärläkares befäls -

185

rätt uttalade militieombudsmannen i detta ärende, att sådan läkare -— bortsett
från det som gällde beträffande läkaren underlydande sjukvårdspersonal
— hade befälsrätt endast över den personal som var under hans vård,
att denna befälsrätt var begränsad till vad som rörde ordningen inom sjukvårdsanstalten
samt att läkare således icke ägde giva en värnpliktig, som
befann sig utom sjukvårdsanstalten, en befallning om inställelse där, även
om den värnpliktige var sjuk. De i tjänstgöringsreglementet för armén upptagna
bestämmelserna, av vilka skulle framgå huru uppgifterna med avseende
å sjuka fördelats mellan det militära befälet och läkaren, upphörde
att gälla i och med ikraftträdandet av 1960 års tjänstereglemente för krigsmakten.
Några motsvarande bestämmelser finns icke intagna i sistnämnda
reglemente och finns ej heller i instruktioner och föreskrifter tillgängliga
för Torgestam. Av betydelse i förevarande sammanhang är i gällande kårinstruktion
för ingenjörkåren intagna bestämmelser, att personal som sjukanmält
sig eller skall göra återbesök skall föras av dagunderofficer (dagkorpral)
till sjlikvidation (mom. 705) samt att tid för sjukbehandling
Iramgår av dagordningen och att den som läkaren sagt till skall inställa sig
på fastställd tid för behandling (mom. 1671). Därest det, oaktat vad Torgestam
anfört, skulle anses, att kårläkaren icke har befälsrätt i ifrågavarande
avseende, synes Åberg genom sin underlåtenhet att inställa sig för behandling
i vart fall av försummelse ha åsidosatt vad som ålegat honom enligt
21 kap. 11 mom. 1960 års tjänstereglemente för krigsmakten och 1671 mom.
kårinstruktionen och därigenom ådragit sig ansvar för tjänstefel. Fråga är
därför endast om brottsrubriceringen. Någon ändring av det ålagda straffet
synes nämligen vid sådant bedömande icke motiverad, enär det för lydnadsbrott
ålagda straffet arrest sex dagar är synnerligen lågt med hänsyn till
den praxis som råder vid kåren beträffande straffmätningen vid lydnadsbrott.

I sitt yttrande anförde Berg, att han bedömde gärningen såsom lydnadsbrott
med stöd av 21 kap. 9 och 11 mom. 1960 års tjänstereglemente för krigsmakten,
samt hänvisade i övrigt till Holmgrens och Torgestams yttranden.

Försvarets sjukvårdsstyrelse, som anmodats yttra sig i ärendet, anförde
i en den 16 december 1961 till militieombudsmansexpeditionen inkommen
skrivelse: Bestämmelsen i 21 kap. 9 mom. tjänstereglementet för krigsmakten
gäller icke blott för läkare vid militär sjukvårdsanstalt utan även för
tandläkare vid militär tandpoliklinik. Om det i momentet använda begreppet
ordningen vid militär sjukvårdsanstalt (tandpoliklinik) tolkas på sätt
som skett i förevarande disciplinmål, skulle således också en värnpliktig, vilken
underlåtit att efter tillsägelse av tandläkare infinna sig på tandpoliklinik
för förnyad behandling, kunna dömas för lydnadsbrott till disciplinstraff
eller fängelse. En sådan tolkning är enligt sjukvårdsstyrelsens mening
icke rimlig. Underlåtenhet att efterkomma i 21 kap. 11 mom. tjänstereglementet
för krigsmakten angivna föreskrifter rörande sjukvården, vare sig
dessa avses gälla inom eller utom sjukvårdsanstalten (tandpolikliniken),
synes i stället böra betraktas som tjänstefel enligt 26 kap. 18 § strafflagen.

186

Härigenom skulle läkarens (tandläkarens) befälsrätt över den personal, som
vårdas eller behandlas vid anstalten (polikliniken), inskränkas till att, enligt
den bokstavliga ordalydelsen i 9 inom., gälla endast ordningen därstädes.
Hit räknar sjukvårdsstyrelsen sådant, som har att göra med arbets- och sanitära
förhållanden eller med sammanlevnaden och trivseln överhuvudtaget
inom anstalten (polikliniken). Såvitt ämbetsverket förstår saknas anledning
att, såsom Torgestam gjort, i uttrycket »vid» militär sjukvårdsanstalt
inlägga en annan innebörd än i det tidigare använda uttrycket »inom» sådan
anstalt. Ämbetsverket skulle vilja tillägga, att det även med nu angivna
definition på begreppet ordningen vid sjukvårdsanstalt förefaller tänkbart,
att en föreskrift av läkaren till exempelvis en inneliggande patient rörande
sjukvården kan komma att beröra även ordningen inom anstalten. Patienten
kan tänkas så våldsamt protestera mot föreskriften, som han måhända
finner överflödig, att han därmed stör ordningen inom anstalten. Läkaren
får då i detta avseende anses ha befälsrätt över patienten. Därmed framträder
automatiskt frågan, om en patient är skyldig att efterkomma alla
föreskrifter rörande sjukvården. Svaret måste bli nekande i den mån föreskriften
kan anses innebära ett intrång i den personliga integriteten. I det
nu aktuella fallet betyder detta enligt ämbetsverkets mening, att den värnpliktige
-—- Åberg —- icke kunnat eller bort tvingas genomgå behandling
med näsdroppar men att han, för att undgå straff för tjänstefel, borde ha
inställt sig på sjukvårdsavdelningen även den 10 november 1960 och därvid
meddelat läkaren eller sjuksköterskan, att han kände sig besvärsfri och
därför icke längre ville behandlas med näsdroppar. Avslutningsvis uttalar
ämbetsverket som sin mening, att det i förevarande disciplinmål utdömda
straffet, sex dagars arrest, icke synes stå i rimlig proportion till vad som
legat Åberg till last. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse den
14 juni 1962 till Berg följande.

I 26 kap. 1 § strafflagen stadgas att krigsman, som vägrar eller underlåter
att lyda förmans befallning eller otillbörligen uppehåller befallningens
fullgörande, skall dömas för lydnadsbrott till disciplinstraff eller fängelse,
om det ej är uppenbart att befallningen icke angår tjänsten. För att lydnadsbrott
skall föreligga måste således den befallning som blivit åsidosatt
ha givits av förman. Förmansbegreppet är enligt 21 § tredje stycket sagda
kapitel anknutet till befälsrätten; krigsman som har befälsrätt över annan
krigsman är jämlikt stadgandet dennes förman. Om behörighet att utöva
befälsrätt och om omfattningen av denna behörighet finnes bestämmelser
i 1960 års tjänstereglemente.

De grundläggande reglerna om befälsrätten är intagna i reglementets 5
kap. Där fastslås i 1 mom., att befälsrätt innebär rätt och skyldighet för
krigsman att utöva befäl över annan krigsman i vad rör tjänsten. I 2 mom.

187

anmärkes, att befälsrätten i vissa fall kan vara begränsad till att avse viss
tjänsteutövning. En i sådant hänseende inskränkt befälsrätt tillkommer läkare,
som är krigsman, jämlikt bestämmelsen i 18 mom. c), att läkare (tandläkare)
har befälsrätt i vad rör ordningen vid militär sjukvårdsanstalt (tandpoliklinik)
enligt 21 kap. Med hänvisningen till sistnämnda kapitel åsyftas
stadgandet i kapitlets 9 mom., att läkare (tandläkare) i vad rör sagda ordning
har befälsrätt över den personal som vårdas eller behandlas vid anstalten
(polikliniken). Läkares befälsrätt över patient vid militär sjukvårdsanstalt
är således begränsad till vad som är att hänföra till ordningen vid
anstalten.

I enlighet med vad sjukvårdsstyrelsen uttalat får begreppet ordningen vid
militär sjukvårdsanstalt anses i förevarande sammanhang avse vad en patient
har att iakttaga med hänsyn till arbets- och sanitära förhållanden samt
sammanlevnaden och trivseln överhuvudtaget vid sådan anstalt. En patients
iakttagande av läkares föreskrift angående sjukvård är däremot icke
att räkna till anstaltsordningen. Den befälsrätt som tillkommer läkare i
fråga om denna ordning omfattar följaktligen icke patientens iakttagande
av sjukvårdsföreskrifter. Det förhållandet att i 21 kap. 11 mom. tjänstereglementet
stadgas, att patient i vad rör sjukvården skall efterkomma de
föreskrifter, vilka den som är ansvarig för sjukvården meddelar, medför ej
någon utsträckning av befälsrätten till att avse efterlevnaden av sådana
föreskrifter. En annan sak är att läkaren — såsom sjukvårdsstyrelsen anfört
— för den händelse en patient motsätter sig föreskrifterna på sådant
sätt att ordningen störs, kan utöva befälsrätt för att upprätthålla ordningen.
Därvid är emellertid att märka att stadgandet om befälsrätten måste
anses innebära, att denna kan utövas endast medan patienten uppehåller sig
vid anstalten och avse allenast den ordning som han då har att iakttaga.
Den befälsrätt som läkare sålunda har över patient enligt det nuvarande
tjänstereglementet överensstämmer med den befälsrätt som läkare hade
enligt det förut gällande reglementet. Att bestämmelsen om befälsrätten i
det förstnämnda reglementet givits en något annorlunda avfattning än motsvarande
bestämmelse i det sistnämnda har icke, såsom Torgestam antagit,
medfört någon saklig ändring i vad tidigare gällt.

Med föreskrift angående sjukvård avses givetvis i första hand ordination
beträffande själva den medicinska vården eller behandlingen, men även tillsägelse
till patient att komma tillstädes för undergående av sådan vård eller
behandling måste anses utgöra en föreskrift rörande sjukvård. Det föreligger
således på grund av förut angivna begränsning av läkares befälsrätt icke
någon sådan rätt för läkare med avseende å patients iakttagande av tillsägelse
om återbesök vid sjukvårdsanstalt för behandling. Nu liksom tidigare
ankommer det på vederbörande truppbefäl att tillse att den som av
läkare tillsagts att göra återbesök vid sjukvårdsanstalt inställer sig vid anstalten.
Avsikten har icke varit att det skulle ske någon ändring härutinnan
genom att de uttryckliga bestämmelserna i ifrågavarande hänseende
i 1931 års tjänstgöringsreglemente för armén blivit upphävda vid faststäl -

188

landet av nu gällande tjänstereglemente för krigsmakten. Att det tillkommer
truppbefälet att tillse att läkares föreskrift om återbesök iakttages återspeglas
i ett av sjukvårdsstyrelsen den 4 november 1953 utfärdat memorandum
för vid förband tjänstgörande läkare (Tjänstemeddelanden från
försvarets sjukvårdsstyrelse nr 8/1953), i vilket såsom förklaring till en
däri intagen bestämmelse om att uteblivande från återbesök skall antecknas
bl. a. å sjukkort angives att uteblivandet därigenom bringas till det för vederbörandes
inställelse ansvariga befälets kännedom för åtgärd, som ankommer
på detta befäl. I sagda memorandum finnes även bestämmelse om
att läkaren, därest han anser erforderligt att den som uteblivit omedelbart
inställes till sjukvisitation, har att meddela detta till vederbörligt befäl för
åtgärd. Truppbefälets roll beträffande återbesök framgår också av den av
Torgestam anmärkta bestämmelsen i 705 mom. i kårinstruktionen, att personal
som sjukanmält sig eller skall göra återbesök hos läkaren skall av
dagunderofficer (dagkorpral) föras till sjukvisitation. Den omständigheten
att patient som skall undergå behandling tillätes att inställa sig genom enskild
förflyttning föranleder icke annan bedömning av frågan huruvida läkaren
har befälsrätt över patienten.

Med hänsyn till det anförda har i förevarande fall, då Äberg av kårläkaren
Holmgren tillsagts att göra återbesök vid kårens sjukvårdsavdelning för
behandling, icke förelegat en av förman given befallning. Åbergs underlåtenhet
att efterkomma tillsägelsen borde följaktligen icke ha bedömts som
lydnadsbrott. Då det emellertid — oberoende av om Åberg varit skyldig att
underkasta sig behandlingen — jämlikt bestämmelsen i 21 kap. 11 mom.
tjänstereglementet om skyldighet för patient att efterkomma föreskrift angående
sjukvård ålegat Åberg att inställa sig vid sjukvårdsanstalten, har
Åberg genom att utebli åsidosatt nämnda bestämmelse och på grund därav
kunnat ådömas straff för tjänstefel.

Ehuru sålunda ifrågavarande av Eder meddelade straffbeslut, som kontrasignerats
av Torgestam, varit oriktigt, och det kan sägas att det ådömda
straffet varit väl högt med hänsyn till vad som legat Åberg till last, låter
jag med hänsyn till omständigheterna bero vid de uttalanden som innefattas
i det anförda.

Torgestam skulle genom Bergs försorg erhålla del av tjänstförrättande
militieombudsmannens skrivelse.

189

3. Missbruk av förmanskap genom otillbörlig kommendering
till handräckningstjänst

I eu den 4 april 1962 till militieombudsmannen inkommen skrift uppgav
vid Upplands signalregemente tjänstgörande värnpliktige nr 370521-821
N. S. A. Nordlund bl. a. följande. När det kompani, som Nordlund tillhörde,
under en fälttjänstövning var förlagt i trakten av Lugnås i Skaraborgs
län, företog Nordlund och två andra värnpliktiga en promenad utanför
lägerområdet på kvällen den 5 februari 1962 och blev på grund därav
tillrättavisade med handräckning i köket under de följande två kvällarna
av kaptenen vid Bohusläns regemente C.-G. Holm, som var kommendant
under övningen. Nordlunds kompanichef ingav den 28 februari 1962 anmälan
till chefen för Upplands signalregemente om Nordlunds bortovaro från
lägret. Regementschefen beslöt emellertid den 19 mars 1962 att det till följd
därav upptagna disciplinmålet icke skulle föranleda vidare åtgärd.

Då det förelåg anledning att ifrågasätta riktigheten av Holms åtgörande
har militieombudsmannen låtit verkställa utredning i saken. Sålunda
har protokollet angående disciplinmålet införskaffats. Vidare har efter
framställning till landsfogden i Uppsala län genom dennes försorg förhör
hållits med Holm den 28 maj 1962 och slutligen har efter anmodan genom
törsorg av chefen för Bohusläns regemente inhämtats kompletterande upplysningar
och yttrande från Holm genom förhör med honom den 5 juli
1962.

Av handlingarna i ärendet inhämtades följande.

Nordlund uppgav vid militärförhör som hölls med honom i disciplinmålet
den 6 mars 1962: Han och de två andra värnpliktiga som åsyftas i anmälningsskriften
var borta från lägerområdet mellan klockan 1830 och
klockan 2300 den 5 februari 1962. De fick på morgonen dagen därpå anmäla
sig för Holm. Denne upplyste dem om att de handlat felaktigt och
gav dem i uppgift att efter middagen såväl den 6 som den 7 februari diska
i köket. Nordlund uppfattade detta som en bestraffning.

Holm uppgav vid förhör i disciplinmålet den 16 mars 1962: Enligt vad
Holm nu kunde påminna sig var det riktigt att Nordlund fick anmäla sig
för honom och att han därefter gav Nordlund i uppdrag att som extra
handräckningstjänst hjälpa till med disken i köket. Eftersom kökshandräckning
vid tillfället var erforderlig och Nordlund »frivilligt anmält sig»,
låg det närmast till hands att anlita honom för extra handräckningstjänst.
Med detta lät Holm saken bero.

I disciplinmålsbeslutet den 19 mars 1962 att målet ej skulle föranleda vidare
åtgärder angavs såsom skäl för beslutet, att straffbar gärning ej förelåg.

Vid det förhör som genom landsfogdens försorg hölls med Holm den 28
maj 1962 uppgav Holm: En överfurir anmälde den 6 februari 1962, att

190

tre värnpliktiga, som deltog i fälttjänstövningen, föregående kväll lämnat
förläggningen och gålt ut i bygden och promenerat. Emedan Holm, vilken
såsom Nordlund uppgivit tjänstgjorde som kommendant under övningen,
inte angivit någon gräns för förläggningens fritidsområde, ansåg
han sig inte ha anledning att bestraffa de värnpliktiga på vanligt sätt. I
stället sade han till dem, som han brukar göra då det är fråga om gränsfall:
»Eftersom ni själva anmält er till handräckningsarbete i köket så är det ju
lämpligt att ni tar det i kväll och i morgon.» De värnpliktiga protesterade
inte mot Holms tillsägelse och Holm drog därav den slutsatsen, att de var
medvetna om att de handlat »något felaktigt» genom att vistas utanför förläggningen.
Därmed ansåg Holm, att ärendet var slutbehandlat.

Vid det förhör som hölls genom regementschefens försorg den 5 juli
1962 uppgav Holm: Under fälttjänstövningens förberedelseskede, som varade
till den 6 februari 1962 på morgonen, fanns något fritidsområde
inte angivet. De värnpliktiga ägde därför i enlighet med vad som är
stadgat i 11 kap. 38 mom. tjänstereglementet för krigsmakten rätt att under
detta skede vistas utanför förläggningen var de önskade mellan klockan
1700 och tapto. Holm ansåg inte att Nordlund och hans två kamrater gjort
sig skyldiga till straffbar handling genom att lämna förläggningsplatsen.
Han ålade dem därför inte heller någon tillrättavisning i form av extra
handräckning. Vid tidigare förhör med Holm har lagts alltför stor vikt vid
hans uttalande om »frivillig anmälan till handräckning i köket». Det är
ingalunda otänkbart att han sagt något liknande, men för att förstå att
det inte var fråga om någon extra handräckning i den mening som förstås
i lagen om disciplinstraff för krigsmän, måste man beakta följande. I en
kasern sker kommenderingar som städare av kompanilokal, korridorvakt
etc. enligt kommenderingslista, vari anges i vilken turordning de värnpliktiga
skall fullgöra arbetet i fråga. Om denna turordning bryts genom
att någon såsom tillrättavisning beordras att utföra städning eller annat
handräckningsarbete utöver ordinarie tur är detta en klar och tydlig
tillrättavisning i lagens anda. I föreliggande fall fanns inte någon kommenderingslista
för handräckningsarbeten. Det var inte möjligt att ha en
sådan lista uppgjord vid tillfället. Någon timme innan Holm talade med
Nordlund och hans kamrater hade ett krigsläge inträtt, vilket medförde
skyldighet för alla att vistas på förläggningsplatsen och fullgöra förekommande
arbeten när som helst under dygnet. De som då måste utföra förläggningsarbeten
eller sköta bevaknings- och posttjänst utöver de egna
passen i den ordinarie krigsbefattningen måste kommenderas efter hand
beroende på läget och tillgången på personal. Att genom jämförelser söka
åstadkomma en millimeterrättvisa, så att alla får fullgöra precis samma
arbetsinsats och sålunda även erhåller lika lång passfri återhämtningstid,
låter sig under sådana omständigheter inte göra. Holm bestrider därför,
att han handlat felaktigt genom att tillsäga Nordlund och hans två kamrater
att utföra handräckningsarbete i köket och hävdar, att Nordlund och
hans kamrater varken fått vidkännas inskränkning i rätten att utnyttja fri -

191

tiden eller beordrats fullgöra liandräckningsarbete utöver ordinarie tur såsom
tillrättavisning.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse den
24 oktober 1962 till chefen för Bohusläns regemente följande.

Genom vad Holm själv uppgivit, vilket bestyrkes av vad i övrigt förekommit
i ärendet, är utrett att Holm beordrade Nordlund och dennes två
kamrater att utföra kökshandräckning under kvällarna den 6 och den 7
februari 1962 med anledning av att de under omförmälda fälttjänstövning
uppehållit sig utom sitt förläggningsområde på kvällen den 5 februari.
Med hänsyn härtill måste liandräckningsarbetet betraktas såsom en med
tillrättavisning jämförbar påföljd för deras förhållande i tjänsten. Att
Holm under andra omständigheter ägt ålägga dem denna tjänstgöring medför
ej att hans åtgärd kan anses rättmätig.

Genom att således otillbörligen, såsom påföljd för förhållande i tjänsten,
ha ålagt Nordlund och dennes kamrater särskild tjänstgöring har Holm,
som var deras förman, jämlikt 26 kap. 5 § strafflagen gjort sig skyldig till
missbruk av förmanskap.

Utredningen ger vid handen att det icke var förbjudet för Nordlund och
dennes kamrater att uppehålla sig utom förläggningsområdet på kvällen
den 5 februari 1962. De har således icke begått någon förseelse genom att
då vistas utom området och följaktligen skulle de, såsom Holm också insett,
överhuvudtaget icke ha kunnat åläggas tillrättavisning härför, eftersom
det enligt 14 § disciplinlagen för användande av tillrättavisning förutsättes
att straffbar gärning föreligger. Detta får anses vara försvårande för
Holm vid bedömande av vad som ligger honom till last.

Å andra sidan måste beaktas att under de kvällar som ifrågavarande
handräckningsarbete utfördes samtliga deltagare i fälttjänstövningen, enligt
vad Holm uppgivit, var skyldiga att vistas på förläggningsplatsen och
utan att någon särskild turordning kunde iakttagas fullgöra uppkommande
arbetsuppgifter allteftersom de beordrades därtill. Nordlund och hans
kamrater kan på grund därav icke anses genom kommenderingen till handräckningsarbetet
ha fått vidkännas inskränkning av sin fritid eller eljest
blivit utsatta för någon mera väsentlig orättvisa.

Med hänsyn härtill och då av utredningen får anses framgå att Holm
felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt, finner jag mig med stöd av
4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän kunna låta bero vid den erinran
som innefattas i det anförda.

Holm skulle genom regementschefens försorg erhålla del av tjänstförrättande
militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes Nordlund.

192

4. Fråga huruvida skäl förelegat för avbrott i verkställighet

av arreststraff

I en den 22 februari 1962 till militieombudsmannen inkommen skrivelse
förklarade dåvarande chefen för Göta signalkår, numera chefen för Göta
signalregemente översten I. Bratt sig vilja till militieombudsmannens kännedom
bringa följande. Vid Göta signalkår tjänstgörande värnpliktige X.
ålades den 27 januari 1962 sex dagars arrest för tjänstefel. Vid strafftidens
tillämnade början den 30 januari 1962 var han intagen på kårens sjukvårdsavdelning.
Sedan han efter genomgången psykiatrisk undersökning
friskskrivits, började han avtjäna straffet den 6 februari 1962 klockan
1700. Den 8 februari rapporterade kårdagbefälet att X. sökt skada sig med
glasskärvor från en sönderslagen glödlampa. Efter förnyad kontakt med
psykiater och på förslag av denne avbröts arreststraffet den 12 februari
1962 klockan 1015. Straffet skulle eljest ha varit till fullo verkställt samma
dag klockan 1700. Samma den 12 februari odugligförklarades X. och
överfördes till det mentalsjukhus där han enligt uppgift tidigare behandlats.

Av skrivelsen bilagda handlingar framgick vidare följande. Under tiden
den 30 januari—den 6 februari 1962 vårdades X. på sjukvårdsavdelningen
efter att ha intagit tabletter i avsikt att begå självmord. Innan han sistnämnda
dag klockan 1700 började undergå arreststraffet undersöktes han
av kårens rådgivande psykiater, hjälpverksamhetsöverläkaren vid Ryhovs
sjukhus O. Ögren, som fann att X. kunde avtjäna straffet. Vid 16-tiden den
7 februari försökte X. begå självmord i arresten genom att med glasskärvor
från en glödlampa skära sig i vänstra handleden. Efter undersökning av X.
senare på dagen förklarade regementsläkaren S. E. Bengtson att straffverkställigheten
icke behövde avbrytas men att straffet i fortsättningen om möjligt
borde avtjänas i cell, där X. icke kunde skada sig. Med anledning härav
transporterades han på kvällen den 7 februari till Västgöta flygflottilj
och insattes i flottiljens militärhäkte. I ett den 9 februari 1962 dagtecknat,
till kårens stabsavdelning den 12 i samma månad inkommet läkarintyg förordade
Ögren att X. på grund av psykisk sjukdom skulle »befrias» från
arreststraffet samt att han skulle förklaras oduglig till krigstjänst och,
enär han visat sig vara farlig för eget liv, intagas för vård å mentalsjukhus.
Med stöd av ögrens intyg beslöt Bratt att arreststraffet skulle avbrytas
samma den 12 februari klockan 1015. Enligt ett den 12 februari 1962 dagtecknat
läkarintyg bedömde Bengtson X. vara oduglig till krigstjänst.

Sedan militieombudsmannen i anledning av Ögrens befattning med saken
infordrat yttrande av denne bl. a. om vilken inverkan X:s hälsotillstånd
rönt av att straffverkställigheten icke avbrutits genast efter självmordsförsöket
den 7 februari 1962, har ögren den 8 mars 1962 inkommit
med begärt yttrande jämte avskrift av ett den 5 februari 1962 av Ögren
efter undersökning av X. utfärdat utlåtande samt en den 5 mars 1962 dagtecknad
skrivelse som ögren på begäran erhållit från Bengtson.

I sitt den 5 februari 1962 utfärdade utlåtande anförde ögren bland annat
: X. bär en psykopatisk konstitution. Många gånger kan emellertid militärtjänsten
för sådana personer leda till större mognad och självansvar.
Tydligt är att X. på grund av sin läggning ej bör övas i vapenbruk utan
bör överföras till handräckningstjänst. Såväl för X. själv som för samhäl
let vore det av största värde, om han kunde fullgöra sin utbildning efter
en dylik nedflyttning. Skulle han icke lyckas därmed, bör han förklaras
oduglig till krigstjänst. X. bör kunna avtjäna det honom ålagda straffet om
arrest sex dagar.

Bengtson anförde i skrivelsen den 5 mars 1962 till ögren: X. började
avtjäna sitt arreststraff den 6 februari 1962. Samma dag hade Bengtson undersökt
X. och diskuterat situationen med honom. X. var då inställd på att
avtjäna sitt straff, varefter man vid granskningsnämndens sammanträde
skulle bereda honom lämplig vapenfri tjänst enligt Ögrens förslag. Följande
dag inträffade i arresten ett uppträde, varvid X. krossade en glasruta
och ådrog sig ytliga skärskador på handlederna. Vid förnyad undersökning
var han visserligen nedstämd, men han och Bengtson kunde dock
i samförstånd diskutera hans problem. Enligt Bengtsons av X. verifierade
uppfattning hade händelsen i arresten utlösts dels av tanken på fortsatt
militärtjänstgöring, som skulle hindra X. att lösa sina personliga problem,
och dels av de primitiva förhållanden, som tyvärr råder i kårens arrestlolcaler.
Bentgson sökte därefter kontakt med Ögren samt beordrade förflyttning
av X. till flygflottiljens arrestlokaler, enär dessa befinner sig i mera tidsenligt
skick. Den sista åtgärden kunde omgående vidtagas och visade sig
utöva ett gynnsamt inflytande på X:s sinnesstämning. Eftersom Ögren befann
sig på tjänsteresa kom Bengtson i telefonkontakt med honom först på
eftermiddagen den 8 februari. Bengtson och Ögren kom därvid överens om
att arreststraffet kunde avbrytas och X. odugligförklaras men att ytterligare
psykiatrisk exploration var nödvändig för slutligt ställningstagande.
Av samtal med en förvaltare vid kåren framgick emellertid att skriftligt utlåtande
av psykiatrisk specialist erfordrades för att straffet skulle kunna
avbrytas. På förmiddagen den 10 februari besökte Bengtson ånyo X., som
då syntes ha övervunnit sin tidigare nedstämdhet. Bengtson hade redan
efter^telebop.samiaiet med ögren meddelat X., att denne skulle odugligförklaras
och hans militärtjänst avbrytas. Detta i förening med omflyttningen
till flygflottiljens arrestlokaler syntes därför ha avlägsnat de exogena faktorer.
som föranlett uppträdet den 7 februari, och X. förklarade sig också
nöid med de nuvarande förhållandena. Han hade under arresttiden förutom
av Bengtson också haft besök av kårens sjuksköterska och konsulent sam!
därvid ej framfört något klagomål. Med hänsyn till vad som framkommit
vid Bengtsons undersökningar ansåg han att X:s anpassning och sinnesstämning
undergått en sådan förbättring att ytterligare åtgärder ej vasomedelbart
nödvändiga. Enligt vad Bengtson erfarit anlände ögrens den
9 februari dagtecknade utlåtande, som var ställt till Bengtson, till kårens
läkarexpedition på eftermiddagen lördagen den 10 februari, efter det Bengt 7

C,''’0X''r''i- Militicombudsmannens iimbelsbcrättelse

194

son lämnat sin mottagning. Vid genomgång av posten måndagen den 12
februari erhöll Bengtson del av utlåtandet och underrättade därom omedelbart
kårchefen, vilken föranstaltade om X:s frigivande. Efter inlämning av
utkvitterad materiel överfördes X. omgående till sjukhus för fortsatt psykiatrisk
exploration. Sammanfattningsvis kan som Bengtsons uppfattning
sägas att X. den 7 februari råkat i ett insufficienstillstånd, huvudsakligen
utlöst av tvenne exogena moment, att sedan dessa undanröjts X. visat en
snabb och påtaglig förbättring, att man därför utan våda kunnat avvakta
begärt skriftligt utlåtande av psykiatrisk specialist men att det, trots inträdd
förbättring, var nödvändigt att fullfölja tidigare planerad psykiatrisk genomgång.

I sitt yttrande anförde Ögren: När han den 8 februari 1962 befann sig på
tjänsteresa blev han på eftermiddagen uppringd av Bengtson. Med anledning
av X:s suicidalförsök ansåg Ögren att X. var i trängande behov av vård
å mentalsjukhus, och Ögren förordade därför att sådan vård snarast skulle
ordnas genom Bengtsons försorg. X. borde därefter förklaras oduglig till
krigstjänst med åberopande av Ögrens utlåtande den 5 februari 1962. På
Bengtsons begäran sände ögren den 9 februari sitt samma dag dagtecknade
yttrande till Bengtson, ögren anser att Bengtson hade möjlighet att bedöma
X:s reaktion för arreststraffet. X:s konstitutionella psykopati och
hysteriska reaktioner gör att han är psykiskt labil och ganska påverkbar. X:s
hälsa har enligt Ögrens mening icke tagit någon som helst skada av att
straffverkställigheten icke avbröts snarast efter självmordsförsöket den 7
februari 1962.

Sedan militieombudsmannen härefter hemställt att Bratt skulle inhämta
yttrande från Bengtson och även avgiva eget yttrande i ärendet, inkom den
11 april 1962 till militieombudsmansexpeditionen en skrivelse från Bratt,
vari denne förklarade att han icke hade något ytterligare att anföra utöver
vad som framgick av vid skrivelsen fogade yttranden från Bengtson
och personalvårdskonsulenten G. Carlson.

Bengtson hänvisade i sitt yttrande till vad han anfört i sin förutnämnda
skrivelse till Ögren. Av Carlsons yttrande framgick att han den 8 februari
besökt X. i arresten på flygflottiljen och att denne därvid förklarat sig nöjd
med förflyttningen till de trivsammare arrestlokalerna där; forfteiMhingen
hade medfört att X. kände sig lugnare. Carlson uppgav vidare att han Te~
dan tidigare ett flertal gånger haft kontakt med X., bl. a. i januari 1962,
då X. efterhörde möjligheterna till anstånd med återstående del av första
tjänstgöringen, och att X. vid Carlsons nu ifrågavarande besök gjorde intryck
av att vara avspänd samt förklarade att »allt gick bra»

I skrivelse den 17 april 1962 till medicinalstyrelsen anförde militieombudsmannen
att det syntes kunna ifrågasättas dels om Ögren _ med hän syn

till bl. a. att han i sitt yttrande den 7 mars 1962 förklarat att X:s
hälsa icke tagit någon som helst skada av att straffverkställigheten icke avbröts
snarast efter självmordsförsöket den 7 februari 1962 _ haft fog för

sitt bedömande att X. var i trängande behov av vård på mentalsjukhus och

195

borde befrias från arreststraffet, dels — för den händelse ögren rätt bedömt
X:s hälsotillstånd — om Bengtson icke genast efter telefonsamtalet
med ögren den 8 februari 1962 bort göra anmälan till kårchefen, dels ock
— därest Bengtson haft fog för annat bedömande än ögrens — om ej
Bengtson saknat tillräckliga skäl att föreslå straffverkställighetens avbrytande
mindre än sju timmar före den bestämda sluttiden. På grund härav
hemställde militieombudsmannen i skrivelsen att styrelsen ville, efter den ytterligare
utredning som kunde finnas erforderlig, avgiva yttrande i ärendet.

I ett den 21 juni 1962 till militieombudsmansexpeditionen inkommet yttrande
från medicinalstyrelsens disciplinnämnd hänvisades till en början till
innehållet i en yttrandet bilagd av t. f. överinspektören för mentalsjukvården
i riket G. Beander upprättad promemoria, i vilken anfördes: Förklaringen
till den vacklande hållning Ögren och Bengtson visat till frågan om X. var i
behov av vård på mentalsjukhus och om arreststraffet till följd av detta
vårdbehov borde avbrytas torde ligga däri, att X. av Ögren och Bengtson —
liksom av övriga läkare som haft X. till undersökning — bedömts ha en abnorm
personlighet med liten resistens mot psykiska påfrestningar och en benägenhet
att reagera primitivt och labilt. X. befann sig redan före arreststraffets
påbörjande i ett psykiskt insufficienstillstånd till följd av eu del
psykiska påfrestningar. Han hade vid tvenne tillfällen gjort suicidalförsök,
i januari 1961 och en vecka före Ögrens undersökning av honom den 5 februari
1962. Dessa framstod som varande av den typ man ofta ser hos hysteriska
personligheter i samband med psykiska påfrestningar. Risken vid dyrlika
suicidalförsök kan icke nonchaleras. Även om suicidalavsikten brukar
vara föga allvarlig eller till och med obefintlig och den djupare liggande,
ibland åtminstone delvis omedvetna avsikten i själva verket är att tilldra sig
omgivningens uppmärksamhet och medlidande eller att med primitiva medel
fly undan påfrestningar som upplevs som alltför stora, kvarstår dock
alltid i större eller mindre grad risken för att ett sådant suicidalförsök leder
till skador av livsfarlig omfattning, bl. a. därför att det kan genomföras under
stark affekt och under en nedsättning av omdömet, stundom till och med
i ett psykiskt oklarhetstillstånd. Ett suicidalförsök kan givetvis icke förhindras
i en militär arrestlokal. ögren stod efter sin undersökning av X. den 5
februari 1962 inför valet att antingen omedelbart vidtaga åtgärder för X:s
intagning på mentalsjukhus eller låta honom avtjäna arreststraffet. Den
förra åtgärden skulle ha inneburit att risken för suicidium kunnat väsentligen
elimineras. Den senare åtgärden skulle ha medfört att eu sådan risk
kvarstod men möjliggjort dels att X. kunnat kvarstanna i militärtjänsten,
om ock i lägre grupp, vilket skulle kunna förväntas ha en gynnsam inverkan
på hans psykiska mognad och hans anpassning i eu social gruppbildning,
dels ock att X. fick taga konsekvensen av sitt handlande i form av straff enligt
gällande lag. Det torde emellertid kunna sägas att det i den aktuella situationen
gällde att balansera mellan olika hänsyn och att balansen var avsevärt
labil till följd av X:s psykiska särart. När Ögren den 8 februari underrättats
om X:s hysteriska beteende i arrestcellen åtföljt av ännu ett sui -

196

cidalförsök, bedömde han uppenbarligen läget så att hänsynen till de risker,
som förnyade suicidalförsök skulle innebära, nu vägde tyngst, och han gav
därför Bengtson rådet att ordna med X:s intagning på mentalsjukhus. Det
hör kanske påpekas att ett ställningstagande till frågan huruvida behov av
vård på mentalsjukhus föreligger eller icke i fall som det ifrågavarande mer
sällan kan leda fram till ett absolut ställningstagande. Det är i dylika fall
i stället fråga om en bedömning under hänsynstagande till ett flertal faktorer
av svåravvägd natur. Enligt Beanders mening hade ögren fullt fog för
sin åsikt att X., efter suicidalförsöket i arresten, den 8 februari var i trängande
behov av vård på mentalsjukhus. Det tyngst vägande skälet härför
var suicidalrisken. Man kan invända att det möjligen varit önskvärt att
ögren ånyo personligen undersökt X. Detta synes han emellertid icke ha haft
tillfälle till på grund av andra tjänsteuppgifter. Ett konstaterande av att fog
förelegat för Ögrens uppfattning om vårdbehovet strider ingalunda mot
ögrens yttrande den 7 mars 1962, att X:s hälsa icke tagit någon skada av
att straffverkställigheten icke avbröts snarast efter den 7 februari 1962. X.
var i behov av vård på mentalsjukhus i första hand på grund av suicidalrisken,
men då arreststraffet avtjänats utan att han suiciderat eller allvarligare
skada till följd av ett suicidalförsök framkallats, var icke längre en skada till
hans hälsa nödvändigtvis att räkna med. Genom överflyttningen av X. till
en mer tidsenlig arrestlokal den 7 februari, genom Bengtsons samtal med
honom den 10 februari samt genom att vederbörande sjuksköterska och
personalvårdskonsulenten besökt X. hade man lyckats få denne i bättre psykisk
balans, vilket utgjorde skäl för att dröja med åtgärden att avbryta arreststraffet.
Någon erinran mot detta förfaringssätt kan enligt Beanders mening
icke rimligen göras. Det kan också tilläggas att en så pass lycklig utgång
av de vidtagna åtgärderna icke kunnat förutses av Ögren vid samrådet
mellan honom och Bengtson i telefon den 8 februari. Det beslut, som fattades
av Bengtson sedan han fått del av ögrens skriftliga utlåtande, framstår
som mer diskutabelt. Skälig anledning att räkna med en försämring av X:s
psykiska tillstånd eventuellt med förnyad suicidalrisk strax innan straffverkställigheten
skulle upphöra torde icke ha förelegat. Det torde dock böra
beaktas att Bengtson veterligen saknar specialutbildning i psykiatri, under
det att Ögren är specialist inom detta område. Att Bengtson under dessa förhållanden
följde de skriftliga rekommendationer rörande fallets behandling
som Ögren givit framstår som förståeligt. Ur disciplinär synpunkt ter sig
måhända arreststraffets fullständiga verkställande som något mycket väsentligt.
Ur medicinsk synpunkt torde denna sida av saken, särskilt för den
som haft att taga personlig kontakt med fallet, te sig som varande av mindre
framträdande betydelse vid sidan av de medicinsk-psykiatriska aspekterna.
Bengtsons beslut att utan reservation underrätta kårchefen om ögrens utlåtande,
till följd varav X. frigavs innan arreststraffet till fullo verkställts,
kan ge anledning till viss anmärkning om ock av lindrig art med hänsyn till
omständigheterna i fallet. Något skäl till erinran mot X:s odugligförklaring
och. hans intagning på mentalsjukhus synes icke föreligga.

197

Disciplinnämnden anförde vidare: Vad i ärendet förekommit ger icke anledning
till erinran i annat hänseende än följande. Vid den tidpunkt då
Bengtson underrättade kårchefen om ögrens skriftliga utlåtande hade X:s
psykiska tillstånd enligt vad utredningen ger vid handen förbättrats i sådan
grad att skäl ur medicinsk synpunkt ej längre förelåg att avbryta arreststraffet,
varav för övrigt endast en mindre del återstod att verkställa. Bengtson
borde därför i samband med att han delgav kårchefen utlåtandet ha givit
denne rådet att icke avbryta straffverkställigheten. Genom att icke förfara
så har Bengtson gjort sig skyldig till tjänstefel. Detta anser nämnden
med hänsyn till omständigheterna dock icke vara av beskaffenhet att för
Bengtson böra medföra ansvar.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 27 oktober 1962 till Bratt följande.

Av utredningen framgår att värnpliktige X. den 6 februari 1962 klockan
1700 börjat undergå ett honom ådömt arreststraff, att strafftidens slut varit
bestämd till den 12 februari 1962 klockan 1700 men att verkställigheten avbrutits
sistnämnda dag klockan 1015 enligt beslut som Ni på föranledande
av regementsläkaren Bengtson fattat med stöd av ett av rådgivande psykiatern
ögren den 9 februari 1962 utfärdat läkarintyg.

Ögrens i intyget uttalade uppfattning, att X. borde »befrias» från straffet
på grund av psykisk sjukdom, var grundad på vad han funnit vid undersökning
av X. den 5 februari 1962 och de upplysningar om dennes beteende den
7 februari 1962 som Bengtson lämnat honom vid telefonsamtal den 8 februari
1962. Med hänsyn härtill och till innehållet i det yttrande, som medicinalstyrelsens
disciplinnämnd avgivit i ärendet, synes ögren icke ha saknat
fog att, såsom han tydligen avsett, förorda omedelbart avbrytande av
straffverkställigheten.

Jämlikt 44 § militära rättsvårdskungörelsen ålåg det Bengtson att fortlöpande
hålla sig underrättad om X:s hälsotillstånd och, därest han ansåg
straffverkställigheten böra avbrytas med hänsyn till dennes hälsa, göra anmälan
därom. Vid telefonsamtalet den 8 februari kom Bengtson och ögren,
enligt vad Bengtson själv uppgivit, överens om att straffverkställigheten
»kunde» avbrytas. Att Bengtson likväl icke omedelbart härefter gjorde anmälan
som nyss sagts har berott på att han dels trott att för avbrott i verkställigheten
fordrades skriftligt utlåtande av Ögren och dels ansett att X.,
sedan de yttre förhållanden som huvudsakligen utlöst hans beteende den 7
februari blivit undanröjda, visat sådan förbättring att ytterligare åtgärder ej
omedelbart var nödvändiga. Även om det i och för sig är önskvärt att utlåtande
som inhämtats från sakkunnig finnes tillgängligt i skrift innan beslut
meddelas, har det i förevarande fall saknats stöd för att uppställa förhandenvaron
av skriftligt utlåtande som en förutsättning för prövning av avbrottsfrågan.
Vad Bengtson i övrigt åberopat i nu berört hänseende måste

198

däremot godtagas såsom skäl för att han icke omedelbart efter telefonsamtalet
den 8 februari föreslog verkställighetens avbrytande.

Icke minst i betraktande härav framstår det som anmärkningsvärt att
Bengtson den 12 februari, när endast omkring sju timmar återstod av den
sex dagar långa strafftiden, ifrågasatte att verkställigheten skulle avbrytas.
Självklart är alt icke enbart den omständigheten, att Bengtson fått Ögrens
den 9 februari 1962 dagtecknade intyg i sin hand, kunde motivera straffverkställighetens
avbrytande med hänsyn till X:s hälsa. Bengtson har själv
uppgivit att han den 10 februari besökt X. och att denne då syntes ha övervunnit
sin tidigare nedstämdhet. Att X:s tillstånd därefter undergått någon
försämring framgår icke av utredningen och har ej heller av Bengtson påståtts.

Vid dessa förhållanden finner jag att Bengtson utan tillräckliga skäl gjort
anmälan som i 44 § militära rättsvårdskungörelsen sägs och därigenom begått
tjänstefel. Då Bengtson felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt,
låter jag emellertid bero vid vad i denna del av saken förekommit.

I 5 § lagen om disciplinstraff för krigsmän stadgas hl. a. att avbrott i verkställigheten
av arrest må äga rum i den mån det finnes nödvändigt med hänsyn
till den arresterades hälsa. Och av 41 § militära rättsvårdskungörelsen
framgår att beslut om sådant avbrott meddelas av den som haft att befordra
straffet till verkställighet. I enlighet härmed har Ni från början varit behörig
att pröva fråga om avbrytande av straffverkställigheten. Till följd av bestämmelserna
i 45 § samma kungörelse skulle visserligen kunna ifrågasättas
om ej behörigheten frångått Eder i och med att X. den 7 februari överflyttades
till flygflottiljens häkte, men med hänsyn till omständigheterna i samband
med överflyttningen torde dock någon anmärkning icke kunna göras
mot att Ni jämväl efter nämnd tidpunkt ansett det åligga Eder att vidtaga
de åtgärder som haft avseende å verkställigheten.

Även om Ni fattat beslutet om verkställighetens avbrytande på inrådan av
Bengtson, är det emellertid Ni som är ansvarig för beslutets sakliga innehåll.
Väl förhåller det sig så att den som har att besluta i en fråga, vars bedömning
kräver sakkunskap som han icke äger, i allmänhet måste förlita sig på
vad sakkunnig rådgivare föreslår. Men beslutanderätten får givetvis icke
utövas helt okritiskt, utan av den beslutande måste fordras att han såvitt
möjligt verkligen prövar frågan.

I förevarande fall har otvivelaktigt förekommit omständigheter som bort
föranleda att Bengtsons anmälan icke, såsom synbarligen skett, utan vidare
lagts till grund för beslut om avbrott. Då anmälan gjordes återstod sålunda
endast några få timmar av strafftiden. Vidare var Ögrens intyg dagtccknat
flera dagar tidigare. Och slutligen hade Ni redan den 8 februari fått rapport
om X:s beteende den 7 februari utan att Bengtson då upptagit frågan
om avbrott. Med hänsyn härtill borde Ni ha närmare hört Bengtson och
Ögren om X:s hälsotillstånd och nödvändigheten av det ifrågasatta avbrottet.
Att märka är att straffverkställighetens avbrytande icke enbart kunnat
verka till X:s fördel. Ett avbrott innebär nämligen ej att återstoden av straf -

199

fet bortfaller, utan verkställigheten skall återupptagas, därest ej hinder därför
möter under så lång tid att preskription inträder eller nådevägen utverkas
befrielse för den straffskyldige att undergå den återstående delen av
straffet. Såsom framgår av det föregående skulle en prövning av avbrottsfrågan
efter vad nu antytts ha kunnat visa att avbrottet icke var nödvändigt
med hänsyn till X:s hälsa.

På grund av det sålunda anförda finner jag att Ni icke handlagt avbrottsfrågan
på ett tillfredsställande sätt. Vad som därutinnan ligger Eder till last
är emellertid med hänsyn till omständigheterna icke av beskaffenhet att föranleda
ansvar.

Ärendet är härmed slutbehandlat från min sida.

Bengtson skulle genom regementschefens försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. Avskrift därav tillställdes ögren.

5. Fråga om resning i mål, vari regementschef ålagt värnpliktiga straff
för fylleri oaktat förutsättning för straffbarhet ej förelegat

Ämbetsberättelsen till 1961 års riksdag innehåller (s. 15) redogörelse för
ett ärende som upptagits vid en av militieombudsmannen företagen inspektion
av Jämtlands fältjägarregemente. Av vad som förevarit i ärendet må
följande här anföras.

Genom beslut i disciplinmål den 5 juni 1958, som vann laga kraft, ålade
dåvarande chefen för Jämtlands fältjägarregemente, översten N. E. Bouveng,
jämlikt 26 kap. 15 § strafflagen envar av värnpliktiga nr 381122-785
B. Strömberg och nr 390711-821 O. Åström arrest älta dagar »för det de der.
31 maj 1958 inom regementets område uppträtt berusade av starka drycker».
Strömberg och Åström avtjänade straffen.

På talan av militieombudsmannen fällde hovrätten för Nedre Norrland i
dom den 17 oktober 1959 Bouveng till ansvar för tjänstefel, bestående i alt
han genom beslutet den 5 juni 1958 ålagt Strömberg och Äström straff för
den i beslutet angivna gärningen oaktat de i sitt berusade tillstånd utan
egen vilja förts till regementet och sålunda icke lagligen kunnat dömas till
ansvar för fylleri inom regementets område. Sedan Bouveng sökt revision,
fann Kungl. Maj:t i dom den 5 juli 1960 Bouveng vara förvunnen till ansvar
för det tjänstefel hovrätten fört honom till last.

Med anledning av vad sålunda förekommit hemställde militieombudsmannen
hos riksåklagarämbetet att ämbetet målte överväga frågan huruvida
anledning förelåg att söka resning i syfte att få det beiöida straffbeslutet
beträffande Strömberg och Äström undanröjt.

Sedan riksåklagarämbetet sökt resning i målet, meddelade högsta domstolen
den 30 april 1962 två särskilda beslut och beviljade därvid jämlikt
58 kap. 2 § 4. rättegångsbalken och 6 § militära rättegångslagen den sökta
resningen samt prövade lagligt undanröja regementschefens beslut.

200

Skälen för högsta domstolens beslut kan sammanfattningsvis återgivas
sålunda.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Strömberg och Äström ifrågavarande
dag i berusat tillstånd omhändertagits av polis på ett enskilt pensionatsrum
i Östersund och i sådant tillstånd av polisen förts till regementets
kasernvakt, där de tagits i förvar.

Vid angivna förhållande har Strömberg och Äström icke kunnat dömas
till ansvar för fylleri inom regementets område.

Utredningen ger ej vid handen, att deras förfarande eljest innefattade
brottslig gärning.

Vad i ärendet förekommit föranledde ej vidare åtgärd från militieombudsmannens
sida.

6. Fråga om resning i mål, vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan
att förutsättningar därför förelegat

Ämbetsberättelsen till 1962 års riksdag innehåller (s. 51) redogörelse för
ett ärende som upptagits i samband med militieombudsmannens granskning
av arrestantkort från Västerbottens regemente. Av vad som förevarit
i ärendet må följande här anföras.

Genom två särskilda straffbeslut den 5 januari 1960 ålade chefen för
Västerbottens regemente översten Åke H:son Söderbom, med kontrasignalion
av auditören häradshövdingen Gösta Bergström, envar av värnpliktiga
nr 380219-661 T. R. A. Johansson och nr 391012-871 E. R. Parneryd disciplinstraff
av arrest atta dagar för fylleri och förargelseväckande beteende
i Umeå den 30 november 1959. Straffbeslutet beträffande Johansson
''ann laga kraft, medan beslutet beträffande Parneryd efter besvär av denne
fastställdes av rådhusrätten i Umeå genom slutligt beslut den 15 mars
1960, vilket jämväl vann laga kraft. Johansson och Parneryd avtjänade
straffen.

På talan av militieombudsmannen fälldes Söderbom och Bergström av
hovrätten för övre Norrland den 21 juni 1961 till ansvar för tjänstefel, bestående
däri att de medverkat till de två särskilda straffbesluten den 5 januari
1960, varigenom Johansson och Parneryd ålades arreststraff för fylleri
oaktat de icke i erforderlig utsträckning hörts därom och icke heller,
såvitt utredningen visade, gjort sig skyldiga till sådant brott.

Med anledning av vad sålunda förekommit hemställde militieombudsmannen
hos riksåklagarämbetet att ämbetet måtte överväga frågan huruvida
anledning förelåg att söka resning i syfte att Johansson och Parneryd
skulle befrias från ansvar för fylleri.

Sedan riksåklagarämbetet sökt resning i målen, meddelade högsta dom -

201

stolen den 6 juni 1962 två särskilda beslut och prövade därvid jämlikt 58
kap. 2 § 3. rättegångsbalken lagligt bevilja resning i ettvart av målen samt
förordnade att målen skulle upptagas av rådhusrätten.

Skälen för högsta domstolens beslut kan sammanfattningsvis återgivas

sålunda.

Till stöd för resningssökandet har åberopats, att vid polisförhör som hållits
den 17 oktober 1960 med poliskonstapeln Stig Hedberg och extra ordinarie
poliskonstapeln Bror Andersson samt nästföljande dag med förste
polisassistenten Sven Jacobsson de hörda uppgivit, att envar av Johansson
och Parneryd vid ifrågavarande tillfälle, den 30 november 1959, väl varit
påverkad av sprit men dock icke i så hög grad, att han kunde anses ha
gjort sig skyldig till fylleri.

Om denna utredning varit tillgänglig i målen, hade Johansson och Parneryd
sannolikt icke fällts till ansvar för fylleri.

Justitierådet Karlgren var, såvitt angick resningsärendet rörande Parneryd,
skiljaktig och yttrade:

Enär vid det förhållande, att Parneryd vid rådhusrätten erkänt fylleriförseelsen,
det icke kan anses ha förebragts omständighet av beskaffenhet
att föranleda resning i målet, lämnar jag ansökningen utan bifall.

Vad i ärendet förekommit föranledde ej vidare åtgärd från militieombudsmannens
sida.

7. Spörsmål dels huruvida åklagare då han till rättens prövning hänskjuter
fråga om förvarsarrests bestånd äger självständigt åberopa grund för
förvarsarresteu, dels ock huruvida full bevisning om begången förseelse
utgör förutsättning för förordnande om förvarsarrest I

I en den 29 september 1961 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
stadsfiskalen i Karlskrona Lennart Appelberg: Vid skilda tillfällen har
mellan rådhusrätten i Karlskrona och Appelberg yppats meningsskiljaktigheter
beträffande tolkningen av 30 § militära rättegångslagen. Från domstolens
sida har hävdats dels att, därest bestraffningsberättigad chef förordnat om
förvarsarrest för krigsman jämlikt en av grunderna i nämnda lagrum, domstolen
är förhindrad pröva om förvarsarresten bör bestå jämlikt alternativ
grund, dels ock att en förutsättning för förordnande om förvarsarrests bestånd
är att krigsmannen erkänt gärningen och därigenom är övertygad om
brott och att således sannolika skäl för misstanken om brottet icke i likhet
med vad fallet är vid häktning skulle vara till fyllest. Beträffande de i 30 §
angivna grunderna kan sägas att för beslut om förvarsarrest förutsättes att
krigsman gjort sig skyldig till brott av en från militär synpunkt allvarlig karaktär
och alt det framstår som synnerligen angeläget för krigslydnaden att
han skyndsamt lagföres. För denna uppfattning talar det förhållandet att
det under lagens förarbeten inom justitiedepartementet uppgjorda utkas —620845.

Militicombudsmannens ämbetsberättelse

202

(et till lagtext, vilket utgick från att begreppet förvarsarrest skulle utgå ur
den processuella lagstiftningen och ersättas av instituten förvar och häktning,
innefattade ett förslag att krigsman skulle kunna häktas, om han
gjort sig skyldig till rymning eller eljest var på sannolika skäl misstänkt
töi brott och det för krigslydnadens upprätthållande fanns vara av synnerlig
vikt att han icke lämnades på fri fot. Givet är att i många fall situationen
är sådan att punkt 1 i 30 § är tillämplig å rymmare och även kan åberopas.
Det har dock av lagstiftaren bedömts vara praktiskt att fastställa en
specialklausul för rymlingarna. Därjämte förekommer fall då en krigsman
lörulom ett olovligt uteblivande av icke obetydlig varaktighet gjort sig
skyldig till andra brott av beskaffenhet att målet genast skall överlämnas
till åklagare. Bestraffningsberättigad chef har i den situationen ytterligt
litet utredningsmaterial att stödja sig på då han med kort tidsfrist har att
besluta om förvarsarrest och välja vilken grund han har att åberopa. I och
för sig föreligger givetvis icke något hinder att åberopa såväl punkt 1 som
Punkt 2, men ofta torde ett sådant förfarande framstå som omotiverat. Efter
det att mål, vari förvarsarrest beslutats, överlämnats till åklagare, ankommer
det på honom att i fortsättningen tillvarataga den bestraffningsberättigades
synpunkter, och han bör då rimligen icke vara betagen att
åberopa annan grund för förvarsarrestens bestånd, om nytt utredningsmaterial
ger anledning därtill. Ej heller torde något stadgande kunna åberopas

iör att domstolen till skillnad från vad som gäller angående häktning _

där domstolen kan besluta om häktning på grund som åklagaren formellt
icke åberopat men som i och för sig kan anses redovisad i utredningsmaterialet
vid häktningsförhandlingen — icke skulle kunna besluta om fortsatt
förvarsarrest på annan grund än den av bestraffningsberättigade chefen
angivna. Vad åter angår frågan om beskaffenheten av det utredningsmaterial
på vilket domstolen bär att fatta sitt beslut angående förvarsarresten
föreligger ovedersägligen en olikhet mellan bestämmelserna i 30 § militära
rattegångslagen och i 24 kap. rättegångsbalken, i det att de förra talar om
att krigsman »begått förseelse» eller »gjort sig skyldig till rymning» medan
de senare talar om att någon »är på sannolika skäl misstänkt för brott».
Emellertid torde väl icke någon reell skillnad härulinnan vara åsyftad. Med
hänsyn till rättegångsbalkens funktion att lämna en uttömmande reglering
av det processuella förfarandet bl. a. i brottmålsprocess faller det sig
där naturligt att icke benämna någon som brottsling, gärningsman, skyldig
eller på annat sätt bunden vid brott förrän genom straffprocessuellt förfarande
fastställts att han förövat straffbar gärning. 30 § militära rättegångslagen
däremot tar sikte på hur ett skeende faktiskt ter sig för militärt befäl,
som befinner sig i händelsernas centrum och som har att vidtaga erforderlig
åtgärd. Man kan tänka sig att krigsman vägrar åtlyda bestraffningsberättigad
chefs befallning och att det med hänsyn till föreliggande omständigheter
ar påkallat att taga honom i förvarsarrest. Det skulle då te sig närmast
^jlig! om den bestraffningsberättigade som motivering för förvarsarresten
skulle uttala, att krigsmannen vore på sannolika skäl misstänkt för brott.

203

Oftast ter det sig för den som beslutar om förvarsarrest uppenbart att krigsmannen
gjort sig skyldig till brott, och regelmässigt är förhållandena sådana
att något förhör med krigsmannen icke medhinnes innan förvarsarreslen
beslutas. Dessutom torde bestraffningsberättigad chefs beslut i avseende
å förvarsarrest i det närmaste uteslutande gälla om en av underordnad förman
redan beslutad och verkställd förvarsarrest skall bestå, och följaktligen
innefattar den bestraffningsberättigades beslut i dessa fall endast ett på
sannolika skäl träffat avgörande. För domstolen åter torde krigsmannen
vid förhandling om förvarsarrests bestånd vara att betrakta som på sannolika
skäl misstänkt för brott, vare sig han erkänt gärningen eller annan
tillförlitlig utredning om hans brottslighet föreligger. Slutligen giver enligt
Appelbergs förmenande lagens förarbeten icke stöd för antagandet av en
divergens av denna art mellan förutsättningarna för förvarsarrest och häktning.
Det anförda bär Appelberg önskat underställa militieombudsmannens
bedömning för ett auktoritativt utlåtande. Måhända kan frågan sägas ha
endast ringa praktiskt värde. Vid två tillfällen har rådhusrätten hävt beslut
om förvarsarrest med här inledningsvis redovisade motiveringar. Någon
nämnvärd menlig verkan •— bedömt från åklagarsynpunkt — inträffade
icke, enär omständigheterna var sådana att Appelberg kunde besluta om anhållande
av vederbörande krigsmän och även senare vann bifall för häktningsyrkanden.
Ej heller krigsmännen led någon förlust genom tidsutdräkt
eller eljest. Emellertid innebär detta icke att skadliga effekter icke kan inIräda
till följd av sådan tolkning, och den processuella omgång den förorsakar
kan vålla åtskillig irritation hos berörda parter.

Rådhusrätten i Karlskrona anförde i infordrat yttrande: Appelberg har
vid förfrågan meddelat att de två i skriften uppgivna tillfällen, då rådhusrätten
förordnat att förvarsarrest icke längre skulle bestå, avser beslut i två
närmare angivna mål. Sedan Appelberg gjorts uppmärksam på att det i det
ena målet avsedda beslutet fattats i samband med målets avgörande, därvid
åtalet mot en tilltalad ogillats och allenast arreststraff ådömts övriga i målet
tilltalade, har Appelberg förklarat att han icke vidare åberopar detta
fall. I det andra målet har förhandling om beståndet av förvarsarrest ägt
rum och beslut fattats om att den ej längre skulle bestå. Som ordförande
vid förhandlingen tjänstgjorde borgmästaren Ebbe Dymling. Enär denne
numera avgått med pension anser rådhusrätten sig ej böra avgiva något
yttrande över detta fall.

Av akten i sistnämnda mål, vilken bifogats rådhusrättens yttrande, inhämtas
följande. Sedan en värnpliktig vid dåvarande Flottans skolor i
Karlskrona vid vissa tillfällen varit frånvarande från sin förläggning trots
permissionsförbud, förordnade chefen för därvarande rättsvårdsdetalj den
14 november 1955 klockan 0200 om den värnpliktiges tagande i förvarsarrest.
Samma dag klockan 0830 beslöt chefen för skolorna att förvarsarreslen
tills vidare skulle bestå, enär det skäligen kunde befaras, att den värnpliktige
ånyo avvek. I skrivelse till rådhusrätten den 15 november uppgav
åklagaren, att chefen för skolorna samma dag till honom anmält att den

204

värnpliktige tagits i förvarsarrest efter att ha gjort sig skyldig till bl. a.
övergrepp i rättssak och undanhållande, samt hänsköt till rådhusrättens
prövning frågan om förvarsarrestens bestånd. Vid förhandling inför rådhusrätten
den 18 november rörande beståndet av förvarsarresten framhöll
åklagaren att han ansåg det för krigslydnadens upprätthållande vara av
synnerlig vikt att den värnpliktige ej lämnades på fri fot. Rådhusrätten yttrade
i beslut samma dag: Chefen för skolorna har förordnat att den värnpliktige
skall tagas i förvarsarrest på den grund att det skäligen kan befaras,
att han ånyo avviker. Åklagaren gör i målet ej gällande att den värnpliktiges
bortovaro är att bedöma svårare än som undanhållande. Vid sådanl
lörliållande kan den värnpliktige ej hållas i förvarsarrest på grund av flyktfara.
Rådhusrätten äger ej bedöma huruvida dylikt kvarhållande må ske
på annan grund än den av befälhavaren åberopade. Med hänsyn till vad
sålunda upptagits beslutar rådhusrätten att förvarsarresten ej längre skall
bestå utan förordnar att den värnpliktige omedelbart skall frigivas. -— Den
25 november 1955 dömde rådhusrätten den värnpliktige för bl. a. övergrepp
i rättssak och undanhållande till ovillkorligt fängelsestraff.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 30 maj 1962 till Appelberg
följ ande.

Enligt 30 § militära rättegångslagen äger förman förordna att underlydande
skall tagas i förvarsarrest, 1) om den underlydande begått förseelse
av svårare beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande finnes
vara av synnerlig vikt att han ej lämnas på fri fot, eller 2) om den underlydande
gjort sig skyldig till rymning och det skäligen kan befaras att han
ånyo avviker. I 31 § stadgas att, om den som förordnat om förvarsarrest
icke har bestraffningsrätt över den arresterade, han omedelbart och sist
inom tjugufyra timmar skall underrätta den närmast bestraffningsberättigade
om arresteringen och skälen därför samt att den bestraffningsberättigade
åligger att omedelbart besluta om åtgärden skall bestå eller den arresterade
frigivas. Enligt 33 § skall, om någon är tagen i förvarsarrest i mål
som hänskjules till åklagare, vid målets överlämnande åklagaren underrättas
därom samt om skälen för arresteringen. Har den bestraffningsberättigade
icke inom fyra dagar från den dag, då han förordnade om förvarsarrest
eller mottog underrättelse att annan förman förordnat därom,
hänskjutit målet till åklagare eller avgjort målet, skall enligt 34 § den arresterade
omedelbart frigivas; därest ansvarsfrågan upptages till handläggning
i disciplinmål, må förvarsarresten ej i något fall bestå längre än
till dess den bestraffningsberättigade avgjort målet. Jämlikt 85 § åligger
det åklagaren att, därest han icke beslutar att åtal ej skall äga rum, sist
dagen efter den då han mottog underrättelse om förvarsarresten hänskjuta
frågan om arresten skall bestå till rättens prövning. Slutligen föreskrives i

205

86 § att om rättens prövning av fråga som nyss sagts gäller i tillämpliga delar
vad i 24 kap. 13—16 §§ rättegångsbalken är stadgat.

De nämnda lagrummen i rättegångsbalken innehåller bl. a. följande. Då
framställning om häktning av någon som är anhållen inkommit till rätten
skall förhandling i häktningsfrågan hållas. Vid förhandlingen skall den
som yrkat häktning angiva de omständigheter, varå yrkandet grundas. Den
anhållne och hans försvarare skall erhålla tillfälle att yttra sig. Utöver vad
handlingarna från förundersökningen innehåller samt parterna eljest anför
må utredning ej förebringas, med mindre särskilda skäl är därtill. Sedan
förhandlingen avslutats, skall rätten omedelbart meddela beslut i häktningsfrågan.
Beslut om häktning skall innehålla uppgift å det brott misstanken
avser samt kort angiva grunden för häktningen.

Vad sålunda stadgats om häktning av anhållen innebär att häktningsyrkande
utgör förutsättning för att rätten skall kunna besluta om häktning.
Rätten äger sålunda icke, såsom enligt 24 kap. 17 § rättegångsbalken i det
fall att åtal väckts mot någon som ej är anhållen, självmant upptaga fråga
om häktning av anhållen. Med hänsyn härtill har rätten ej heller såvitt angår
fråga om förvarsarrests bestånd självständig initiativrätt.

Spörsmålet är nu om åklagaren, då han till rättens prövning hänskjutei
fråga om arrests bestånd, allenast skall åberopa den grund för förvarsarresten
varom han enligt 33 § militära rättegångslagen blivit underrättad
eller därjämte äger befogenhet att åberopa annan grund. Någon uttrycklig
bestämmelse om dylik befogenhet finnes icke. Däremot har i 85 § nämnda
lag intagits en särskild föreskrift för den händelse åklagaren beslutar att ej
väcka åtal. Föreskriften innebär att åklagaren i sådant fall skall underrätta
den som förordnat om arresteringen om sitt beslut och att denne skall tillse
att den arresterade omedelbart frigives.

Även den närmast före militära rättegångslagen gällande lagen, 1914 års
lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes, innehöll regler om förvarsarrest
(96 och 97 §§). Sålunda ägde förman tillsäga underlydande förvarsarrest,
innebärande att denne skulle i arrest avbida vad den som över
honom ägde bestraffningsrätt i disciplinmål ville i laga ordning besluta.
Därjämte fick befälhavare i visst fall då han liänskjutit åtal mot underlydande
till krigsrätts behandling förordna att den tilltalade skulle hållas i
förvarsarrest till dess rätten sammanträdde. Men varken åklagare eller
domstol hade att taga någon befattning med förvarsarresten; var den tilltalade
arresterad, upphörde arresteringen vid rättens första sammanträde,
och endast om häktningsskäl förelåg kunde rätten förhindra att den tilltalade
kom på fri fot.

I motiven till militära rättegångslagen (prop. 1948:216 s. 141—143) anförde
departementschefen att han med hänsyn främst till krigslydnadens
upprätthållande fann det nödvändigt att liksom enligt 1914 ars lag vissa
för militära förhållanden avpassade, särskilda tvångsmedel stod till militärbefälets
förfogande. Han ansåg det emellertid angeläget att reglerna i delta
ämne utformades restriktivt och att garantier gavs till skydd mot opa -

206

kallade ingripanden. På grund därav föreslog han att, liksom vid frihetsberövanden
enligt rättegångsbalken, frågan om förvarsarrests bestånd på
ett tidigt stadium skulle underställas domstols prövning. Efter en närmare
redogörelse för hithörande, här förut återgivna bestämmelser framhöll
departementschefen att syftet med den föreslagna anordningen var att förvarsarresten
icke utan domstolskontroll skulle få bestå annat än under
helt kort tid. Slutligen förklarade departementschefen: Åklagarens skyldighet
att till rättens prövning hänskjuta fråga om arreslens bestånd bör icke
vara absolut. Det kan ju tänkas att åklagaren för egen del finner att något
åtal icke bör ske. I så fall skall han genast underrätta vederbörande militäre
chef om sitt beslut, varvid denne har att tillse att den arresterade omedelbart
frigives.

Av det anförda framgår att förvarsarrest upptogs i militära rättegångslagen
såsom ett särskilt, till militärbefälets förfogande ställt tvångsmedel.
Att åklagare och domstol ålades vissa uppgifter med avseende å detta tvångsmedels
användning berodde uteslutande på att domstolskontroll ansågs erforderlig.
Genom lag den 18 juni 1949 infördes emellertid såsom ett tredje
stycke i 86 § militära rättegångslagen eu ny bestämmelse, genom vilken
domstol fick viss möjlighet att själv använda förvarsarrest. Det stadgades
sålunda att, om den tilltalade i militärt mål dömes till annan påföljd än
disciplinstraff eller böter, rätten må enligt de i 30 § angivna grunderna förordna
att han skall i förvarsarrest avbida att domen vinner laga kraft.

Denna bestämmelses tillkomst föranleddes av det förhållandet att det i
86 § andra stycket var föreskrivet, att om rätten beslutar att förvarsarrest
skall bestå, det skall anses som om den arresterade vore häktad, samt att
man ansett det tveksamt huruvida föreskriften medförde befogenhet att i
annat fall än då skäl till egentlig häktning förelåg låta frihetsberövande!
fortvara även i avvaktan på lagakraftägande dom (prop. 1949:98 s. 18
och 20). Första lagutskottet, som gav den nya bestämmelsen dess slutliga
avfattning, anförde (utlåtande nr 32/1949 s. 12): Enligt propositionens
förslag skulle rätten alltjämt vara förhindrad att själv besluta om förvarsarresl
och dess befogenhet vara begränsad till att medgiva alt förvarsarrest,
varom militär befattningshavare beslutat redan före målets anhängiggörande,
får fortvara. Situationer torde emellertid kunna uppstå, där visserligen
icke häktningsskäl är för handen men förutsättningarna för tillgripande
av förvarsarrest enligt 30 § föreligger. Här åsyftas särskilt det fall, att
den tilltalade begått förseelse av svårare beskaffenhet och det för krigslydnadens
upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt att han ej lämnas på
fri fot. Det synes då lämpligt att rätten äger självständig möjlighet att, oberoende
av om den dömde redan är underkastad förvarsarrest eller ej, besluta
sådan åtgärd i samband med fällande dom. över huvud torde det icke stå i
god samklang med vanliga processuella grundsatser att rätten icke äger
disponera över de säkringsmedel, som får förekomma under processen. Genom
en sådan ändring skulle rätten få formell möjlighet att i samband
med meddelande av fällande dom alltefter de för de olika åtgärderna angivna
grunderna välja mellan förvarsarrest och häktning.

207

Vad i det föregående upptagits visar enligt min mening att domstol visserligen
i samband med fällande dom kan oberoende av yrkande förordna
om förvarsarrest men eljest vid prövning av fråga huruvida förvarsarresl
skall bestå icke äger beakta annan grund än den som den bestraffningsberättigade
chefen angivit. Åklagaren saknar sålunda befogenhet att, då han
till rättens prövning hänskjuter fråga om förvarsarrests bestånd, självständigt
åberopa grund för förvarsarresten.

Beträffande härefter spörsmålet, huruvida full bevisning om begången
förseelse utgör förutsättning för förordnande om förvarsarrest, kan det väl
av ordalagen i 30 § militära rättegångslagen synas som om detta skulle vara
fallet. Det torde emellertid ligga i sakens natur att användningen av ett
tvångsmedel, som militärbefälet fått till sitt förfogande för att kunna förhindra
olägenheter i disciplinärt hänseende i avbidan på att begången förseelse
blir bedömd av judiciell myndighet, icke kan vara beroende av alt
fullständig utredning verkställts och att förövaren överbevisats om sin skuld.
Detta framgår för övrigt också av det sätt varpå domstols prövning av fråga
om förvarsarrests bestånd blivit anordnad. Den förhandling domstolen
skall hålla innan beslut meddelas har, såsom det föregående visar, så summarisk
karaktär att den i princip ej är ägnad att bilda grundval för fastställande
av att den arresterade gjort sig skyldig till förseelsen.

Ehuru förvarsarrest ej har någon motsvarighet i civila förhållanden, äi
den till sina verkningar närmast att likställa med anhållande. Som ovan
nämnts kan förvarsarrest icke utan domstolskontroll fortvara annat än under
helt kort tid, och de regler som gäller i kontrollhänseende har sin förebild
i rättegångsbalkens bestämmelser om anhållande och häktning. Under dessa
omständigheter synes det naturligt att det sasom allmän förutsättning föi
dessa åtgärder uppställda villkoret, att på sannolika skäl grundad misstanke
om brott föreligger, också får tillämpning beträffande förvarsarrest.

Något hinder mot en tolkning av 30 § militära rättegångslagen i enlighet
härmed torde ej utgöras därav att icke blott bestraffningsberättigad chef
utan även förmän i lägre ställning äger befogenhet att förordna om förvarsarrest
beträffande underlydande. Med hänsyn till beskaffenheten a\
den förutsättning som, utöver brottslighet, jämlikt nämnda lagrum måste
föreligga då förordnande meddelas torde nämligen själva förseelsen regelmässigt
vara så påtaglig att förmannen med fog är subjektivt övertygad om
att den underlydande begått den. I fråga om annan förman än bestraffningsberättigad
är dessutom alt märka att förordnandet omedelbart och i
vart fall under närmaste dygn skall överprövas av den sistnämnde.

Med mina sålunda gjorda uttalanden är förevarande ärende slutbehandlat.

208

8. Fråga huruvida skyldighet att återgälda hämtningskostnad enligt
hämtningskungörelsen kan åläggas utan angivande av belopp

Vid militieombudsmannens inspektion av Karlskrona kustartilleriregeniente
den 17 augusti 1961 uppmärksammades vid granskning av disciplinmålsprotokollen
följande.

Genom beslut i disciplinmål den 27 januari 1960 ålade tjänstförrättande
i egementschefen överstelöjtnanten S. E. Bengtson, med kontrasignation av
auditören rådmannen I. Holm, en värnpliktig, som efter utevaro från tjänstgöring
inställts vid förbandet genom polismyndighets försorg, arrest jämlikt
26 kap. 12 § strafflagen för rymning. I beslutet förpliktades den värnpliktige
att »till statsverket återgälda hämtningskostnaden». Någon uppgift
om det belopp som skulle återgäldas förekom icke i beslutet. Förpassningskostnaden
framgick icke heller av handlingarna i målet.

Vid inspektion, som militieombudsmannen den 21 augusti 1961 företog
av rådhusrättens i Karlskrona handläggning av militära mål, uppmärksammades
följande.

Vid huvudförhandling inför rådhusrätten med rådmannen, numera borgmästaren
Alf Hammarberg såsom ordförande den 26 januari 1961 påstod
vederbörande åklagare ansvar å en vid Karlskrona örlogsskolor tjänstgörande
värnpliktig jämlikt 26 kap. 12 § strafflagen för rymning samt yrkade —
utan angivande av belopp — förpliktande för den värnpliktige att återgälda
statsverket dess kostnad för hans hämtande till tjänstgöring i samband
med rymningen. Den värnpliktige erkände gärningen och medgav ersättningsyrkandet.
Genom dom samma dag dömde rådhusrätten den värnplikfige
jämlikt 26 kap. 12 § strafflagen för rymning till disciplinstraff samt
förpliktade honom att »återgälda statsverket kostnaden för hans hämtande
till tjänstgöring». Förpassningskostnaden framgick icke av domen eller
eljest av handlingarna i målet.

Med anledning av vad sålunda förekommit och under framhållande av
bl. a. att förordnande, varigenom ersättningsskyldighet ålagts utan att ersättningens
belopp angivits, icke torde vara exigibelt, infordrade militieombudsmannen
yttranden av Bengtson, Holm och Hammarberg.

Holm anförde med instämmande av Bengtson: Att bestraffningsberättigad
befattningshavare förpliktar straffskyldig att ersätta statsverket hämtningskostnad
utan angivande av belopp torde i största utsträckning ha tilllämpats
ända sedan tillkomsten av militära rättegångslagen. Detta beror
uppenbarligen på att räkning å hämtningskostnad från vederbörande länsstyrelse
ej föreligger vid beslutets meddelande. Förfarandet godtages tydligen
av försvarets civilförvaltning; se av civilförvaltningen den 7 november 1950
uttardade föreskrifter och anvisningar angående förfarandet i ersättningsinål
(AFSE) mom. 36 anm. 1. I och för sig är det givetvis aldrig fullt t il Iiredsställande
att ålägga ersättningsskyldighet utan att angiva beloppet, men
det kan i vissa fall vara nödvändigt att förfara på detta sätt. Det må endast

209

hänvisas till att chefen för justitiedepartementet i proposition nr 12 (s. 50)
till 1944 års riksdag rekommenderat att i dom i mål vari fri rättegång
beviljats icke utsättes det belopp, med vilket part är ersättningsskyldig till
statsverket, utan att i domen endast helt allmänt föreskrives att parten är
skyldig ersätta statsverket de kostnader, som därifrån utgått eller kommer
att utgå i anledning av den fria rättegången. Domar med sådant innehåll
meddelas mycket ofta. Exekutionsurkund erhålles genom att biträde på domstolens
kansli utfärdar transumt av domen med lagakraftbevis och bevis om
det slutliga kostnadsbeloppet. Det kan ifrågasättas huruvida icke länsstyrelsens
räkning å hämtningskostnad kan tillerkännas samma värde som
beviset om det slutliga beloppet av kostnaden för den fria rättegången. I så
fall är beslutet beträffande hämtningskostnad exigibelt. Även om beslutet
icke blir exigibelt innefattar det dock ett avgörande i princip angående
skyldigheten att återgälda kostnaden. Detta avgörande synes lämpligen böra
träffas i samband med straffbeslutet, om så är möjligt. Att före beslutet
bereda den hämtade tillfälle att yttra sig över länsstyrelsens räkning lär
praktiskt taget aldrig bliva möjligt, eftersom räkningen ej torde kunna införskaffas
inom rimlig tid. Givetvis bör väl i och för sig straff kunna åläggas
i disciplinmål utan att frågan om hämtningskostnad behandlas, men
det torde knappast vara riktigt att i allmänhet förfara så. En annan utväg
är att någon från vederbörande förbands rättsvårdsavdelning telefonerar till
vederbörande polischef och begär besked om hämtningskostnaden samt att
den hämtade vid militärförhöret tillfrågas om han har något att erinra mot
det belopp som polischefen angivit. Ej heller detta tillvägagångssätt synes
Holm vara helt tillfredsställande. Det medför extra arbete och kostnader
samt risk för tidsutdräkt och missuppfattning av belopp. Det kan vidare
tänkas att hämtningspersonalen icke anträffas av polischefen eller icke
är i tillfälle att inkomma med reseräkning, att länsstyrelsen efteråt prutar
på räkningen eller att förbisedda poster tillkommer. Den hämtades yttrande
angående beloppets skälighet blir väl i regel en formalitet. I det av Bengtson
och Holm handlagda disciplinmålet hade den hämtade införpassats till regementet
den 25 januari 1960 klockan 2020. Beslutet har meddelats den 27 januari
1960 klockan 0950. Det torde icke ha varit möjligt att dessförinnan
erhålla tillförlitlig uppgift om hämtningskostnaden, och det skulle enligt
Holms förmenande ha varit oriktigt att dröja med målets avgörande tills
sådan uppgift kunnat införskaffas, särskilt som den hämtade var intagen
i förvarsarrest. Enär förutsättningar för fastställande av återbetalningsskvldighet
i princip synes ha förelegat anser Holm att beslutet är riktigt.

Hammarberg anförde: Förevarande kostnader torde ej vara jämförliga
med kostnad för tilltalads hämtning till rätten. För sådan kostnad gäller
enligt 31 kap. 9 § rättegångsbalken att den skall uppgivas av åklagaren och
att anspråket skall framställas innan handläggningen av målet avslutas.
Någon officialprövning om återbetalningsskyldighet föreligger således icke
(jfr Dillen, Föreläsningar i straffprocessrätt enligt nya rättegångsbalken s.
379 f). Ersättning åt den som verkställer hämtningen bestämmes icke av

210

rätten utan utgår enligt särskilda föreskrifter. Ofta hinner därför lång tid
förflyta från hämtnings verkställande tills frågan om ersättning åt vederbörande
blivit slutligen avgjord. Den uppgift om hämtningskostnad som
måste lämnas av åklagaren innan målets handläggning avslutats torde därför
stundom ej överensstämma med de verkliga kostnaderna. Beträffande
kostnader enligt hämtningskungörelsen är dessa visserligen ganska likartade
med kostnader för hämtning till domstol, men förstnämnda kostnader torde
ej vara hänförliga till rättegångskostnader. Härav följer att anspråk på
ersättningens återgäldande till statsverket av den tilltalade icke nödvändigtvis
behöver framställas i den rättegång som föres om ansvar för utevaro.
Ersättningen beräknas i enlighet med gällande författning angående resekostnads-
och traktamentsersättning åt förare vid fångtransport och förskjutes
av länsstyrelsen. Kvittningsrätt föreligger utan att fordringen blivit
fastställd genom dom. Beloppet skall nämligen, i den mån så är medgivet
enligt meddelade bestämmelser, uttagas av den hämtade genom avdrag å
honom tillkommande kontanta förmåner. Därest hämtningskostnaderna
fastställts till återbetalning genom dom eller enligt 61 § militära rättegångslagen
skall kostnaderna bevakas genom försorg av vederbörande bevakare i
den ordning som föreskrives i AFSE. I AFSE förutsättes uppenbarligen att
skyldighet att ersätta hämtningskostnader kan åläggas utan att kostnaderna
samtidigt angivits till beloppet (mom. 36 anm. 1). Då det emellertid
torde vara tveksamt om en dom å återgäldande av hämtningskostnad utan
angivande av kostnadens belopp är exigibel, synes åläggande av ersättningsskyldighet
för kostnader enligt hämtningskungörelsen endast böra ske om
beloppet genast kan bestämmas. I annat fall bör denna fråga upptagas i
annan ordning. Hammarberg vitsordar sålunda alt yrkandet om ersättningsskyldighet
för hämtningskostnader i det av honom handlagda målet borde
ha varit till beloppet bestämt.

Sedan militieombudsmannen härefter anmodat försvarets civilförvaltning
att yttra sig i saken, inkom civilförvaltningen med yttrande av följande
innehåll: Enligt 16 § hämtningskungörelsen skall kostnad för värnpliktigs
hämtande uttagas av den hämtade under tjänstgöring genom avdrag å honom
tillkommande kontanta förmåner. Det förekommer emellertid icke
sällan att dylik kostnad uppgår till så stort belopp, att den ej i sin helhet
kan uttagas under återstående del av hans tjänstgöringstid. Hämtningskostnader,
vilka kan uttagas med stöd endast av hämtningskungörelsen,
kommer av denna anledning ofta att, åtminstone till en del, få slutligt bestridas
från anslag under IV huvudtiteln. Mot bakgrunden härav anser
civilförvaltningen angeläget att såvitt möjligt exekutionstitel åvägabringas
för fordringens uttagande. I de fall då förpassningskostnad enligt nyss
angivna regel skall återgäldas statsverket av den hämtade, torde denne i
allmänhet förskylla disciplinstraff. I och för sig möter ej hinder för åläggande
av sådant straff ulan att frågan om hämtningskostnad samtidigt göres
till föremål för prövning. Enligt civilförvaltningens uppfattning talar
emellertid åtskilliga skäl för att den straffskyldige regelmässigt, där så är

211

möjligt, förpliktas ersätta hämtningskostnad samtidigt som disciplinstraff
ålägges honom. Eftersom mål rörande ansvar för värnpliktigs uteblivande
från tjänstgöring bör upptagas utan dröjsmål, är det många gånger icke
möjligt att under målets handläggning införskaffa sådan uppgift om den
exakta kostnaden för hans hämtande att bestämd uppgift om beloppet, där
ersättningsskyldighet må ifrågakomma, kan inflyta i dom eller beslut. För
hämtningsåtgärdens utförande anlitad befattningshavares reseräkning in. in.
måste i regel avvaktas, innan räkning å hämtningskostnaden av länsstyrelse
kan utfärdas på vederbörande militära myndighet. På grund av lokala förhållanden,
andra tjänsteuppdrag m. m. kan det dröja förhållandevis länge,
innan länsstyrelsen erhåller underlag för utfärdandet av sådan räkning. Det
torde av denna anledning i de flesta fall icke vara möjligt att under handläggning
av disciplinmål per telefon eller eljest så snabbt införskaffa
ifrågavarande kostnadsuppgifter, att den betalningsskyldige kan beredas tillfälle
att under målets handläggning yttra sig över ersättningsyrkandet. Telefonförfrågan
är dessutom förenad med viss risk för att meddelat belopp
sedermera visar sig icke helt överensstämma med den slutliga räkningen.
Denna omständighet bör dock i och för sig icke tillmätas avgörande betydelse.
Därest av processuella skäl krav måste uppställas på att — vid åläggande
av ersättningsskyldighet för hämtningskostnad — ersättningsbeloppets
storlek skall uttryckligen angivas i dom eller beslut i disciplinmål, torde
fördenskull i många fall hinder möta mot att utdöma ersättning samtidigt
som disciplinstraff ålägges. I dylikt fall torde domstol ha möjlighet att jämlikt
22 kap. 6 § rättegångsbalken förordna att talan om ersättningsanspråket
skall som särskilt mål handläggas i den för tvistemål stadgade
ordningen. Kronan kan härjämte oberoende av mål rörande straffpåföljd
efter stämning vid domstol anhängiggöra talan om ersättning för hämtningskostnad.
Det synes dock i de flesta fall, bl. a. med hänsyn till beloppens
relativt ringa storlek samt ovissheten om möjligheterna att uttaga
utdömd ersättning, icke vara rimligt att belasta domstolarna med dylika förhållandevis
obetydliga ärenden. Också för de myndigheter som i sådana mål
har att företräda kronan skulle förfarandet kunna medföra besvär och kostnader
som ej står i proportion till kronans intressen. Har icke frågan om
återgäldande av kostnader för vederbörandes hämtande upptagits i dom
eller beslut i disciplinmål, torde — med hänsyn till att exekutionstitel saknas
— förpassningskostnaderna i regel kunna uttagas av den värnpliktige endast
med stöd av 16 § hämtningskungörelsen, med den risk som enligt vad
ovan sagts därmed är förenad att utgiften helt eller delvis kommer att kvarstanna
å statsverket. Hämtningskostnader består i regel endast av rese- och
traktamentsersättningar, vilka utgår enligt särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade
bestämmelser. Med hänsyn hl. a. härtill ifrågasätter civilförvaltningen,
om icke räkning å nämnda kostnader, som länsstyrelse efter vederbörlig
granskning utställt, bör kunna ur nu förevarande synpunkt behandlas
på samma sätt som t. ex. bevis om det slutliga beloppet av kostnad för fri
rättegång. I så fall skulle beslutet beträffande hämtningskostnad bliva

212

exigibelt, även om i dom eller beslut i disciplinmål det exakta beloppet icke
angivits. Den betalningsskyldiges anspråk på att beredas tillfälle yttra sig
över yrkande om ersättning för hämtningskostnad torde — mot bakgrunden
av formerna för beräknandet av dessa kostnader — enligt civilförvaltningens
mening icke ovillkorligen behöva innebära, att den betalningsskyldige
skall ha delgivits uppgift om det yrkade beloppets storlek. Eftersom
den betalningsskyldige i praktiken icke torde ha möjlighet att göra befogad
invändning mot den av länsstyrelsen beräknade kostnaden, synes
hans intressen icke trädas för nära genom en anordning, varigenom av
länsstyrelse utfärdad räkning förklaras utgöra exekutionstitel under förutsättning
att bestraffningsberättigad chef eller domstol ålagt ersättningsskyldighet
med avseende å kostnad för med räkningen avsedd hämtningsförrättning.
Måhända kan ifrågasättas, om icke åvägabringande av sådan
exigibilitet förutsätter särskild lagbestämmelse. Bland de ärenden som överlämnats
till civilförvaltningen för bevakning av kronans fordran i vad avser
förskotterade hämtningskostnader finnes flera fall där vederbörande
utmätningsman — på grundval av beslut i disciplinmål, i vilket den förpassade
ålagts att ersätta hämtningskostnad som ej varit till beloppet bestämd
— vidtagit utmätningsåtgärd mot den betalningsskyldige. Gentemot
vad Holm under hänvisning till anmärkning 1 till 36 mom. i AFSE anfört
vill civilförvaltningen framhålla att nämnda anmärkning endast är avsedd
såsom en anvisning till vederbörande bevakare om förfaringssättet för den
händelse ersättningsskyldighet, vilket erfarenhetsmässigt skett, ålagts i judiciell
ordning utan att beloppet därvid preciserats samt att ämbetsverket
med denna anmärkning givetvis icke kunnat inverka på tillämpningen i och
för sig av gällande processrättsliga eller exekutionsrättsliga regler. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendena sålunda förekommit
anförde militieombudsmannen i skrivelse den 25 september 1962 till chefen
för Karlskrona kustartilleriregemente följande.

Enligt 40 § 2. första stycket värnpliktslagen må värnpliktig, som utan
anmält laga förfall utebliver från tjänstgöring vartill han blivit i laga ordning
inkallad, på egen bekostnad hämtas till tjänstgöringens fullgörande.

I 16 § kungörelsen den 9 oktober 1942 angående hämtning av värnpliktiga,
som uteblivit från inskrivningsförrättning eller tjänstgöring, in. in.
(hämtningskungörelsen) stadgas att ersättning för hämtning enligt kungörelsen
beräknas i enlighet med gällande författning angående resekostnadsoch
traktamentsersättning åt förare vid fångtransport samt förskjutes av
länsstyrelsen.

Då jämlikt dessa bestämmelser en värnpliktig blivit hämtad och kostnaden
för hämtningen förskjutits av länsstyrelsen, har för statsverket uppkommit
en fordran å den värnpliktige för den förskjutna kostnaden. Denna
fordran, vilken icke såsom kostnad för hämtning till domstol utgör en rättegångskostnad,
kan givetvis göras till föremål för särskild rättegång. Vare

213

sig talan från kronans sida föres efter stämning i den för tvistemål stadgade
ordningen eller efter framställning, muntligen inför rätten eller skriftligen,
i samband med åtal för utevarobrottet, måste ett yrkande om den
värnpliktiges åläggande att fullgöra betalningsskyldigheten föreligga. Bland
annat för att den värnpliktige skall kunna yttra sig om yrkandet, skall detta
vara noga preciserat och till beloppet bestämt (se Gärde m. fl., Nya rättegångsbalken
s. 575). Har bestämt yrkande ännu icke framställts då målet
företages till avgörande, måste tydligen talan om hämtningskostnadens återgäldande
avvisas. Enligt 42 kap. 4 § rättegångsbalken skall ansökan om
stämning i tvistemål avvisas, därest den ej innehåller bestämt yrkande eller
brist däri eljest är så väsentlig att ansökan är otjänlig som grund för rättegång
och föreläggande att avhjälpa bristen ej efterkommits. De processuella
grundsatser som gäller i fråga om tvistemål äger tillämpning även
beträffande talan om enskilt anspråk som föres i samband med åtal (se
Gärde o. a. s. 276).

Jämväl i annan ordning än genom rättegång vid domstol kan en värnpliktig,
å vilken kronan har fordran för förskjuten hämtningskostnad, bli
ålagd att återgälda kostnaden. I 61 § militära rättegångslagen stadgas att
befattningshavare vid krigsmakten må i samband med åläggande av disciplinstraff
för rymning eller undanhållande förplikta den straffskyldige att
ersätta statsverket kostnad som uppkommit för hans hämtande till tjänstgöring.
Enligt 6 § samma lag gäller med avseende å rättegången i militära
mål i tillämpliga delar vad om rättegång är i allmänhet föreskrivet, där ej
särskilt är stadgat. Förfarandet i disciplinmål är visserligen genom särskilda
bestämmelser reglerat så att varken åklagare eller målsägande medverkar,
och något yrkande bildar därför icke grundval för avgörandet. Till
följd av den nyssnämnda hänvisningen till vad om rättegång är i allmänhet
föreskrivet kan emellertid förpliktande att ersätta hämtningskostnad
ändå icke utan vidare åläggas. Som motsvarighet till det ovan angivna kravet
på bestämt yrkande torde böra fordras att det föreligger fullständiga
uppgifter om det fordringsanspråk som kronan anses äga för hämtningen.
Innan disciplinmål avgöres skall jämlikt 24 § militära rättegångslagen den
misstänkte vid militärförhör få tillfälle att förklara sig, och givetvis skall
förklaringen även avse hämtningskostnad da fråga är om sådan. Är kostnaden
icke till beloppet känd, saknar den misstänkte möjlighet att förklara
sig i denna del. Eftersom straff för föreliggande brott skall åläggas så snart
ske kan, måste i dylikt fall regelmässigt bestraffningen äga rum utan att
förordnande gives om betalningsskyldighet för hämtningskostnaden.

På grund av det sålunda anförda anser jag saväl straffbeslutet den 27
januari 1960 som domen den 26 januari 1961 vara oriktiga såvitt därigenom
vederbörande förpliktats att till statsverket återgälda hämtningskostnad
utan att kostnadens belopp angivits.

Civilförvaltningen har ansett det angeläget att statsverkets fordran å värnpliktig
för förskjuten hämtningskostnad blir fastslagen i exekutionstitel redan
då den värnpliktige bestraffas för utevaron. Mot bakgrunden härav har

214

civilförvaltningen ifrågasatt om icke, eventuellt genom särskild lagstiftning,
av länsstyrelse utfärdad räkning å hämtningskostnad kunde förklaras utgöra
exekutionstitel under förutsättning att bestraffningsberättigad befattningshavare
eller domstol ålagt ersättningsskyldighet med avseende å den
med räkningen avsedda hämtningsförrättningen. Såsom av det föregående
framgår skulle det emellertid icke stå i överensstämmelse med gällande
principer att genom dom eller beslut ålades betalningsskyldighet för en till
beloppet ej bestämd fordran. Från rättssäkerhetssynpunkt måste det dessutom
anses betänkligt om exekution omedelbart kunde företagas mot en
person på grund av en räkning, över vilken denne icke haft tillfälle att
yttra sig. Visserligen utställes räkningen av en myndighet med tillämpning
av givna författningsbestämmelser, och i allmänhet finns det väl därför
ej utrymme för berättigade invändningar. Att märka är dock att myndigheten
i förevarande fall representerar fordringsägaren och att räkningsbeloppets
fastställande sker på grundval av uppgifter om färdsätt, restider
o. dyl., som hämtningsverkställaren lämnat och som i huvudsak kan kontrolleras
endast av den hämtade. Något stöd för den ifrågasatta anordningen
torde icke kunna hämtas av det uttalande som av vederbörande departementschef
gjorts i propositionen 1944: 12 (s. 50). Detta uttalande, som
för övrigt mött gensaga (se justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1955
s. 271 ff, jfr 1962 s. 143 f samt Svensk Juristtidning 1955 s. 585), avsåg
kostnader med anledning av fri rättegång och berörde icke de problem som
här är i fråga.

Vid dessa förhållanden bör man enligt min mening i första hand söka
vinna det av civilförvaltningen angivna syftet genom att hämtningskostnaden
bestämmes på ett tidigare stadium än som nu ofta är fallet. I allmänhet
torde den som verkställer hämtningen kunna framställa sitt ersättningsanspråk
i nära anslutning till att han vid vederbörande militära förband
avlämnar den hämtade. Om så sker har länsstyrelsen möjlighet att i mera
brådskande fall omgående bestämma ersättningsbeloppet.

Givetvis kan det likväl inträffa att besked om hämtningskostnad icke föreligger
då den hämtade skall bestraffas för utevaron. I alla dylika fall kan
det dock icke vara erforderligt att betalningsskyldigheten för kostnaden blir
fastslagen i exekutionstitel. För den kvittning mot den dömde tillkommande
penningbidrag, som enligt 15 § värnpliktsavlöningskungörelsen den 12
september 1958 är medgiven, utgör sålunda lagakraftägande dom eller beslut
icke förutsättning. Endast då hämtningskostnaden icke kan uttagas genom
kvittning och den ej heller blir betald på frivillighetens väg, återstår
för kronan såsom enda möjlighet att hänvända sig till domstol. Därvid
synes emellertid ett vanligt tvistemål icke behöva anhängiggöras utan torde
det enklare förfarandet med betalningsföreläggande kunna anlitas. Stadgandet
i 18 § lagsökningslagen, enligt vilket betalningsföreläggande icke
får meddelas beträffande fordran som avser skadestånd, kan ej anses lägga
hinder i vägen härför. Anspråket på ersättning för hämtningskostnad är
grundat på de inledningsvis återgivna bestämmelserna i värnpliktslagen och

215

hämtningskungörelsen och utgör sålunda icke ett skadeståndskrav av det
slag som åsyftas i lagsökningslagen (se Nytt juridiskt arkiv avd. II 1908
art. nr 4 s. 9).

Med sålunda gjorda uttalanden är förevarande ärenden slutbehandlade
från min sida.

Bengtson och Holm skulle genom regementschefens försorg erhålla del
av militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes Hammarberg
och civilförvaltningen.

9. Fråga om skadeståndsskyldighet för kronan då civilklädd polisman
under fälttjänstövning obehörigen kvarhållits av militär
personal och åsamkats skador vid flyktförsök

Riksdagens justitieombudsman överlämnade den 14 februari 1961 till militieombudsmannens
handläggning och prövning en till justitieombudsmansexpeditionen
från poliskonstapeln Sture Thörnesjö, Stegeborg, Söderköping,
inkommen, den 10 februari 1961 dagtecknad skrift. I skriften androg
Thörnesjö att militär personal den 3 oktober 1959 i samband med fälttjänstövning
olagligen berövat honom friheten omkring femton minuter,
att Thörnesjö då han vid ett tillfälle under denna tid försökt fly blivit
övermannad och åsamkats skador samt att försvarets civilförvaltning genom
beslut den 6 oktober 1960 lämnat en av Thörnesjö gjord framställning om
skadeersättning utan bifall. Thörnesjö hemställde under hänvisning till 6
kap. 3 § första stycket strafflagen om åtgärder för beredande av gottgörelse
åt honom.

I ärendet införskaffades genom militieombudsmannens försorg civilförvaltningens
akt i saken samt yttranden av överbefälhavaren och civilförvaltningen.
Av den sålunda föreliggande utredningen inhämtades följande.

Den 1—den 5 oktober 1959 hölls en större fälttjänstövning, benämnd
krigsmaktsövningen 1959. Övningen var gemensam för de tre försvarsgrenarna
och ägde rum inom den del av fjärde militärområdet som ligger söder
om Mälaren. I allmänna övningsbestämmelser för ur armén deltagande
förband föreskrevs såvitt nu är av intresse: Under övningen kommer
en omfattande underrättelsetjänst att bedrivas, bl. a. genom trupp-, signaloch
fotospaning samt genom fångförhör och utfrågning genom agenter.
Särskild uppmärksamhet skall därför ägnas åtgärder som kan bidra till att
försvåra motståndarens underrättelsetjänst. Inom Strängnäs försvarsområde
är hemvärnet till och med den 2 oktober samt en del av civilbefolkningen
under hela övningen engagerad för att sända in underrättelser om
B-sidans uppträdande, förflyttningar m. in. Sabotage kommer att utföras
mot staber och militära anläggningar. Sabotagcpatrullerna uppträder i uniform
med respektive styrkas igenkänningstecken.

Den 3 oktober 1959 anlände söderifrån till Stegeborg en i övningen delta -

216

gande trupp, som skulle skeppas över till Vikbolandet. Truppen stod under
befäl av kaptenen vid Norra Smålands regemente Bengt Lindström. Denne
utverkade av Thörnesjö tillstånd att uppehålla sig med sin stab i ett Thörnesjö
tillhörigt garage. Thörnesjö gav också tillåtelse till att en fälttelefon
kopplades på hans telefonlinje. Vid användning av läbtelefonen råkade en
signalist få höra att en kvinna från Thörnesjös bostad telefonerade till en
annan kvinna och därvid omtalade att bron vid Stegeborg skulle »sprängas»
och färjan »sänkas». När Lindström fick kännedom om samtalet, drog han
den slutsatsen att telefonabonnenten — Lindström kände då ej Thörnesjö
till namn eller yrke — var hemvärnsman och i denna egenskap engagerad
i övningen såsom fingerad sabotör. I anledning härav beordrade Lindström
sergeanten Gert Svensson att gripa Thörnesjö och föra honom till Lindström,
om Thörnesjö avlägsnade sig ur huset. Att Lindström senare av en
annan officer blivit upplyst om att han »tydligen tagit fel», enär Thörnesjö
var polisman och ej hemvärnsman, hade Lindström icke uppfattat. Då vid
12-tiden två statspolismän anlände till gårdsplanen framför huset, gick
Thörnesjö ut och hälsade på dem. Thörnesjö, som ej var iförd sin polisuniform
utan klädd i civila byxor och skjorta, blev omedelbart anmodad av
tre med kulsprutepistoler beväpnade militärer att medfölja dem. En av
statspoliserna sade att Thörnesjö var polisman, men militärerna hänvisade
till sin chefs order. Thörnesjö följde då med till en plats bakom en lada.
Där fick han stå och vänta under bevakning. Efter några minuter kom Lindström.
Thörnesjö uppgav för denne att han var polisman och skulle börja
sin tjänstgöring samt alt han därför önskade få gå från platsen. Lindström
betvivlade Thörnesjös uppgifter att han var polisman och just skulle börja
tjänstgöra. Emellertid avlägsnade sig Lindström för att svara på ett signalmeddelande
över en radioapparat, som stod uppställd omkring femton meter
från den plats där Thörnesjö hölls under bevakning. Efter en stund kom
det till handgripligheter mellan Thörnesjö och dem som bevakade honom.
Därom har nedan angivna vid polisförhör hörda personer uppgivit följande.

Thörnesjö: När Thörnesjö väntat omkring fem minuter och under tiden
varit under ständig bevakning, gick han ett halvt steg framåt. En av vakterna
tog då ett steg mot Thörnesjö med kulsprutepistolen riktad mot bröstet
på Thörnesjö. Denne tog tag i manteln på kulsprutepistolen och förde
pistolen åt sidan. Vakten, som höll i kulsprutepistolen, kom ur balans och
då de övriga värnpliktiga som stod intill fick se detta, sprang de fram och
tog tag i Thörnesjö. Samtliga tappade balansen, enär de stod på en liten
slänt mellan ladan och sjökanten, och samtliga ramlade omkull med Thörnesjö
liggande på rygg underst. Två av de värnpliktiga fattade tag i var sin
av Thörnesjös armar och höll dessa tryckta mot marken, under det att två
andra värnpliktiga höll fast benen. En av dem som höll fast benen och som
senare befanns vara värnpliktige nr 1528-12-53 Sixten Svensson använde
enligt Thörnesjös mening mera våld än som var nödvändigt. När Thörnesjö
försökte att draga till sig benen, lade sig Sixten Svensson över dessa. Frampå
bröstet hade han sin hjälm och kulsprutepistol. Såväl hjälmen som kul -

217

sprulepistolen trycktes kraftigt mot Thörnesjös ben. Thörnesjö kunde även
förmärka, att Sixten Svensson försökte stöta med kroppen så att hjälm och
kulsprutepistol skulle skada Thörnesjö mer än som var nödvändigt. Dessutom
placerade Sixten Svensson sitt knä på Thörnesjös smalbens ovansida
och förde knäet fram och tillbaka så att skinnet skrapades av på benet.
Detta gjorde mycket ont. Sixten Svensson placerade även sitt ena knä på insidan
av Thörnesjös ena ben och tryckte detta utåt så hårt, att Thörnesjö
trodde att benet skulle gå av. Av denna anledning skrek Thörnesjö till för
att trycket skulle upphöra. Även tryckte Sixten Svensson in ett av sina
knän i Thörnesjös mage, vilket Thörnesjö ansåg vara onödigt och enligt
hans uppfattning endast gjordes för att skada Thörnesjö. Under tiden
Sixten Svensson utfört detta, hade han även bundit Thörnesjös ben, varvid
han använt sig av Thörnesjös livrem. Thörnesjö uppskattar tiden, som han
låg fasthållen på marken av de värnpliktiga, till omkring tio minuter. Han
släpptes därefter och fick gå upp till sin bostad under det att de värnpliktiga
fortfarande medföljde med kulsprutepistolerna riktade mot Thörnesjö.

Sixten Svensson: Innan Lindström gick till radion, beordrade han Gert
Svensson, korpralen Göran Sköld och Sixten Svensson att bevaka Thörnesjö
under tiden. Denne höll sig lugn några minuter. Sixten Svensson uppehöll sig
omkring två meter från Thörnesjö och började plocka med den lösskjutningsanordning,
som fanns på kulsprutepistolen. Han hade tidigare riktat sitt
vapen mot Thörnesjö, men när han nu behövde se till sitt vapen förde han
vapnet intill sin kropp och höll det således inte riktat mot Thörnesjö. Sixten
Svensson iakttog, att Thörnesjö plötsligt sprang emot Sköld och slog till denne
i ansiktet med ena handen. Sixten Svensson vet inte, med vilken hand Thörnesjö
slog eller på vilken kind slaget träffade, men efteråt såg Sixten Svensson,
att Sköld »var blå» på ena kinden. Sixten Svensson kastade ifrån sig kulsprutepistolen
och skyndade till Skölds hjälp. Sköld och Thörnesjö var i
handgemäng med varandra och var nästan knästående, då Sixten Svensson
kom fram till dem. Thörnesjö hade övertaget över Sköld. Sixten Svensson
fick tag i Thörnesjö, och detta gjorde, att alla tre rullade utför en slänt,
där Thörnesjö reste sig upp. Sixten Svensson och de två andra tvingade
ner honom i liggande ställning. Härvid trodde Sixten Svensson, att Thörnesjö
skulle slå honom, varför han ropade till Lindström och frågade, om
han fick slå Thörnesjö. Lindström svarade härpå, att detta inte fick ske.
Sixten Svensson slog aldrig Thörnesjö, och han mättade heller inte vid något
tillfälle något slag emot honom. Thörnesjö sparkade omkring sig medan
han låg på marken. Sixten Svensson höll honom i benen, medan två andra
höll i hans armar. För att få Thörnesjö att sluta sparka, drog Sixten Svensson
av honom hans livrem och band samman hans ben med denna. Medan
Sixten Svensson gjorde detta hjälpte någon annan till att hålla Thörnesjös
ben. Då Sixten Svensson bundit remmen om Thörnesjös ben, fortsatte
Thörnesjö att sparka och försöka komma loss, varvid han tappade sin ena
sko. Då Sixten Svensson trodde, att Thörnesjö skulle komma loss, satte han
sig grensle över hans ben. Thörnesjö fortsatte att sparka, och för att hindra

218

honom från detta satte sig Sixten Svensson med hela sin tyngd på hans
smalben. Sixten Svensson höll också hårt om hans ben, men inte så hårt
att några skador uppstod. Genom att Thörnesjö kämpade emot, är det
mycket möjligt att han fick skavsår av livremmen. Sixten Svensson hade
inte någon hjälm på sig och hade kastat ifrån sig kulsprutepistolen innan
han kom i handgemäng med Thörnesjö. Efter att ha hållit Thörnesjö
knappt tio minuter fick Sixten Svensson och de två andra order av en
stridsdomare att avbryta sina förehavanden, vilket de också omedelbart
gjorde. Thörnesjö försökte lossa knutarna på livremmen men lyckades inte
med detta utan drog den ena foten ur livremmen.

Sköld: Under det att Sköld bevakade Thörnesjö stöd han omkring två meter
framför denne med kulsprutepistolen i färdigställning, riktad mot bålen
på Thörnesjö. Sköld tror att även Gert Svensson hade sitt vapen riktat på
samma sätt. Medan Sköld stod med vapnet i färdigställning, hoppade Thörnesjö
fram emot Sköld, utan att denne var beredd därpå, och satte ena foten
mot insidan på Skölds vänstra lår, samtidigt som han försökte taga nacksving
på Sköld. Något grepp om Skölds nacke fick inte Thörnesjö, enär
Sköld samtidigt härmed duckade. Sköld träffades i stället av Thörnesjös
handflata på vänstra kinden. Utav slaget uppstod rodnad och ett mindre
blödande sår, som antagligen orsakats av Thörnesjös naglar. Av sparken
på insidan av låret uppstod ett vid förhörstillfället uppvisat blåmärke, omkring
5 X 10 centimeter stort. För att förhindra Thörnesjö att lämna platsen
försökte Sköld få ett grepp på honom för att hålla honom kvar. Detta
lyckades, enär Sköld fick hjälp av andra värnpliktiga, som uppehöll sig på
platsen. Thörnesjö lades ner på marken, där han kvarhölls. Sköld höll Thörnesjös
ena ben medan andra värnpliktiga höll det andra benet och hans
armar. Thörnesjö sparkade och försökte komma loss. En av de värnpliktiga,
vem vet inte Sköld, tog av Thörnesjö hans livrem och band benen med den.
Under tiden jämrade sig Thörnesjö, enär det antagligen gjorde ont, då remmen
drogs till om benen. Sköld kunde inte vid något tillfälle se, att Thörnesjö
blev uppsåtligen misshandlad av någon. På grund av att Thörnesjö var
så bråkig, var de som skulle hålla honom tvungna att gripa tag ganska hårt
om armar och ben, varför Sköld kan förstå, att det kunde göra ont.

Gert Svensson: Under tiden de uppehöll sig på platsen gick Thörnesjö
fram och åter, och Gert Svensson fick den uppfattningen, att Thörnesjö gick
och passade på ett tillfälle att avvika från sina bevakare. Thörnesjö tillsades
vid flera tillfällen att stå stilla, vilken tillsägelse han dock inte åtlydde. Omkring
fem minuter efter det Lindström lämnat dem tog Thörnesjö ett snabbi
språng mot Sköld. Gert Svensson fick den uppfattningen att Thörnesjö avsåg
att ta nacksving på Sköld, som dock drog sig undan, så att Thörnesjös
hand träffade Sköld i ansiktet. Gert Svensson var säker på att Sköld inte
gjorde någon som helst ansats eller rörelse mot Thörnesjö. Dennes anfall
kom mycket plötsligt. Sköld var beväpnad med en kulsprutepistol, som han
under bevakningen hade i färdigställning. Thörnesjö kom förbi Sköld, men
den sistnämnde »vräkte» sig efter Thörnesjö och fick tag i honom, och båda

219

föll omkull på marken. Samtidigt sprang Gert Svensson fram till dem och
de rullade alla tre nerför en slänt. De hjälptes åt att trycka ner Thörnesjö
mot marken för att få honom lugn. Under tiden hade ytterligare två män,
motorcykelordonnanserna Sixten Svensson och värnpliktige Rolf Stagman,
ingripit och samtliga hjälptes åt att hålla Thörnesjö i liggande ställning. Gert
Svensson höll i Thörnesjös vänstra arm medan troligen Sköld höll i den
högra. De andra två höll troligen var sitt ben. Thörnesjö kämpade emot hela
tiden och försökte sparka dem som höll i benen. Han försökte även bita
Gert Svensson i armen. Eftersom Thörnesjö inte låg stilla, tog Sixten Svensson
av Thörnesjö hans livrem och band samman hans ben.

Stagman: Plötsligt sprang Thörnesjö emot en av de poster som bevakade
honom, och enligt vad Stagman uppfattade gav han posten ett slag med
ena handen mot ansiktet. Posten och Thörnesjö föll omkull och ramlade
nerför en slänt. Stagman sprang fram och höll Thörnesjö i hans högra arm.
Gert Svensson höll i hans andra arm och Sixten Svensson höll i benen.
Thörnesjö sparkade med benen och slet med armarna för att komma loss,
men genom att hålla i honom hindrade de honom från att komma loss.
Stagman såg, att Sixten Svensson fängslade Thörnesjös ben med en läderrem
samt lade sig över hans ben, enär han fortsatte att sparka sedan han
blivit bunden.

Enligt ett den 3 oktober 1959 av provinsialläkaren L. Mägi utfärdat läkarintyg
iakttog Mägi vid undersökning av Thörnesjö samma dag klockan
1700 täljande skador: på framsidan av högra underbenet ett ca 20 )< 6 mm
stort skavsår, på vänstra knäet över patella (knäskålen) lätt rodnad, ödem
och tre ytliga sår å 4 X 2 mm samt över capitulum fibulae sin (vänstra vadbenets
huvud) två suggilationer (mindre blödningar) ä 10 X 10 mm med
ytliga excoriationer (avskavning av överhuden).

I anmälan, som den 4 oktober 1959 inkom till arméstaben och av chefen
för armén samma dag överlämnades till landsfogden i Östergötlands län,
angav Thörnesjö Sixten Svensson till laga åtal för misshandel mot honom
vid ifrågavarande tillfälle och förmälde att han ämnade föra talan om ersättning
med belopp som han ville precisera senare. Förundersökning inleddes.
T.f. landsfogden Bertil Mårtensson meddelade den 2 december 1959
beslut av innebörd att genom utredningen icke styrkts att Thörnesjö utsatts
för uppsåtlig misshandel men att Lindström genom att låta omhändertaga
Thörnesjö syntes ha gjort sig skyldig till tjänstefel, vilket dock ansågs
vara av beskaffenhet att kunna bli föremål för åtgärd i disciplinär väg, varför
utredningen jämlikt 83 § militära rättegångslagen överlämnades till chefen
för Norra Smålands regemente. Den 11 december 1959 beslöt regementschefen
att tilldela Lindström varning såsom tillrättavisning för tjänstefel,
bestående däri att Lindström den 3 oktober 1959 under fälttjänstövning omhändertagit
Thörnesjö i tro att denne var hemvärnsman och som sådan deltog
i övningarna och, trots att han av annan officer underrättats om att han
förmodligen »tagit fel», ändå vidtagit åtgärder mot Thörnesjö.

I skrift den 12 juli 1900 till överbefälhavaren begärde Thörnesjö ersätt -

220

ning för den skada han förorsakades när militär personal berövade honom
friheten med 123 kronor, därav 5 kronor för förstörd livrem, 18 kronor för
förstörd skjorta samt 100 kronor för sveda och värk. Skriften överlämnades
till civilförvaltningen, som den 6 oktober 1960 meddelade beslut av följande
innehåll: Av i ärendet lämnade uppgifter framgår bl. a. att Thörnesjö
varit medveten om att militära fälttjänstövningar vid ifrågavarande tillfälle
skulle hållas i trakten av Söderköping samt att Thörnesjö, då en av de
militärer som beordrats att bevaka honom tagit ett steg mot honom, slagit
undan hans kulsprutepistol samt därefter, då den militära personalen till
följd härav sökt övermanna Thörnesjö, gjort våldsamt motstånd. Genom
nämnda åtgärder från Thörnesjös sida har denne själv försatt sig i en situation,
som varit ägnad att medföra risk för skador. Lika med landsfogden
anser civilförvaltningen av utredningen icke framgå att Thörnesjö utsatts
för uppsåtlig misshandel från den militära personalens sida. Under dessa
omständigheter finner civilförvaltningen kronan icke vara lagligen skyldig
utgiva ersättning till Thörnesjö. Dennes framställning föranleder i följd
härav icke någon ytterligare ämbetsverkets åtgärd.

Thörnesjö anförde hos Kungl. Maj :t besvär över civilförvaltningens angivna
beslut.

I sin skrift den 10 februari 1961 anförde Thörnesjö: Han anser att Lindström
begick rättsstridigt tvång enligt 15 kap. 22 § strafflagen när han berövade
Thörnesjö friheten. Lindström tvingade Thörnesjö med missbruk av
sin rätt genom hot om våld att något tåla, d. v. s. att Thörnesjö skulle finna
sig i att vara berövad friheten, fastän han hade landsfiskalens order om att
börja tjänstgöra och dirigera trafiken, som vållats besvärligheter genom militärövningen.
Thörnesjö ansåg sig ha rätt till nödvärn enligt 5 kap. 8 §
strafflagen mot det rättsstridiga tvånget. Såsom nödvärnshandling slog han
undan den ene bevakarens kulsprutepistol för att få plats att fly. Detta våld
ansåg han, efter att ha betänkt sig en stund, ej vara större än nöden krävde
och ej heller stå i något som helst missförhållande till den skada, som av
frihetsberövande! kunde befaras. Med skada åsyftar han då sin för trafiken
nödvändiga tjänstgöring och överhuvudtaget ingreppet i hans personliga
frihet. När han efter det misslyckade flyktförsöket och nödvärnsförsöket
blev övermannad kunde han inte fortsätta nödvärnshandlingen för att bli
fri. Han hade då fått använda ett våld, som skulle stått i uppenbart missförhållande
till skadan. Han gjorde dock motstånd genom att »dra» i armar
och ben, när militärpersonalen höll honom utsträckt på marken. Thörnesjö
gjorde också ett viss motstånd för att lindra den misshandel, uppsåtlig
eller ej, som han utsattes för, och han gjorde också motstånd, när militärpersonalen
skulle binda honom. Med detta motstånd gjorde han inte mera
våld än nöden krävde och våldet stod ej heller i uppenbart missförhållande
till den skada han befarade. Därför anser Thörnesjö att motståndet även i
denna fas av händelsen är att hänföra under 5 kap. 8 § strafflagen.

Genom skrivelse till överbefälhavaren hemställde militieombudsmannen
om yttrande beträffande dels frågan huruvida Lindström med hänsyn till

221

utfärdade bestämmelser haft fog för sin uppfattning att personer, utan att
vara iförda militär tjänstedräkt, kunde antagas deltaga i övningen, dels
ock frågan huruvida de emot Thörnesjö vidtagna särskilda åtgärderna i och
för sig stått i överensstämmelse med vid övningen gällande bestämmelser.
1 ett med anledning härav den 17 maj 1961 inkommet yttrande anfördes:
Jämlikt fälttjänstövningsinstruktionen (Ftjöl) mom. 163 och 165 får »spioner»
ej vara civilklädda, ej heller får civila personer ohehörigen inblandas
eller anses deltaga i fälttjänstövning. I övningsbestämmelserna kap. VII
mom. 2 har dock avsteg gjorts från instruktionens bestämmelser såtillvida
att det föreskrivits att en del av civilbefolkningen inom Strängnäs försvarsområde
(Fo 43) under hela övningen var engagerad för att sända in underrättelser
om B-sidans uppträdande, förflyttningar m. m. Stegeborg är beläget
inom Linköpings försvarsområde (Fo 41), för vilket bestämmelsen
om civilbefolkningens deltagande i övningen icke var gällande. Med hänsyn
till utfärdade bestämmelser har Lindström icke haft fog för sin uppfattning
att civilklädda personer kunde antagas deltaga i övningarna på den
plats där Thörnesjö blev gripen. Under rådande mycket påfrestande fältmässiga
förhållanden synes det emellertid vara förklarligt och ursäktligt
om Lindström misstagit sig på, inom vilka försvarsområden civilbefolkningen
var engagerad i övningarna. De emot Thörnesjö vidtagna åtgärderna i och
för sig bör bedömas mot bakgrunden av7 Lindströms och hans underordnades
uppfattning att Thörnesjö deltog i övningarna som spion (sabotör) på
fiendesidan. Under dessa omständigheter synes Lindström ha handlat i överensstämmelse
med gällande föreskrifter (Ftjöl mom. 167) då han lät
gripa och kvarhålla Thörnesjö samt senare anmälde det inträffade till en
stridsdomare och överlämnade den fortsatta utredningen till denne. Utöver
bestämmelserna i Ftjöl mom. 167 och övningsbestämmelserna kap. VII
mom. 3 var inga föreskrifter rörande fångars behandling utfärdade speciellt
för dessa övningar. Beträffande frågan om vad som egentligen förevarit sedan
Thörnesjö gripits står i utredningen uppgift mot uppgift. Bevakningspersonalen
synes emellertid ha handlat på sätt som den blivit utbildad och
enligt föreskrifterna i 5 kap. 10 § strafflagen och Anvisningar för åtgärder
vid konstaterade eller misstänkta fall av spioneri, sabotage eller annan
skadegörelse (ASAB) mom. 58 första stycket om vaktpersonals åtgärder
vid fånges försök att fly.

Efter remiss inkom civilförvaltningen den 9 december 1961 med infordrat
yttrande. I yttrandet anfördes: Av bestämmelserna i 10 kap. 1 § strafflagen
synes framgå att var och en är — bortsett från vissa extrema, här ej tilllämpliga
undantagsfall — skyldig finna sig i åtgärd, som vidtages av ämbetsman
i tjänsten. Av 3 § samma kapitel framgår alt detsamma gäller när
i 1 § omnämnd befattningshavare använder biträde för åtgärdens vidtagande.
Huruvida den beordrade åtgärden varit riktig eller den tjänsteman, som
givit order om densamma, härvid överskridit sin befogenhet, synes i detta
sammanhang sakna betydelse. (Se Beckman-Bergendahl-Strahl, Brott mot
staten och allmänheten s. 242 f.) I 5 kap. 10 § strafflagen stadgas att, om

222

någon, som skall häktas, anhållas eller eljest gripas, söker att undkomma
den som äger verkställa åtgärden, eller om någon med våld eller hot sätter
sig emot polisman eller vaktpost eller annan för bevakning eller upprätthållande
av ordning tjänstgörande krigsman, som skall verkställa tjänsteåtgärd;
då må det våld brukas, som med hänsyn till omständigheterna kan
anses försvarligt. Civilförvaltningen har bedömt ifrågavarande ärende så, att
Thörnesjö, som var civil och ej kunde uppvisa tjänstetecken, varit skyldig
finna sig i att ordern om hans kvarhållande utfördes, oavsett om han lagligen
kunnat omhändertagas. Thörnesjö har varit väl medveten om att militära
övningar bedrivits i trakten och han måste ha insett, att någon fara
för våld å hans person icke förelåg, därest han icke själv genom våld sökte
hindra den givna orderns verkställighet. Under dessa omständigheter har
Thörnesjö enligt civilförvaltningens mening icke ägt rätt till nödvärn, under
det att den militära personalen ägt bruka det våld, som med hänsyn
till omständigheterna kunde anses försvarligt. Det våld, som brukats mot
Thörnesjö, har enligt civilförvaltningens uppfattning varit försvarligt. Under
hänvisning till vad civilförvaltningen sålunda anfört vidhåller ämbetsverket
sin i skrivelse till Thörnesjö den 6 oktober 1960 uttalade uppfattning,
att kronan icke är skyldig utgiva ersättning till honom i yrkat hänseende.
Civilförvaltningen har icke funnit anledning ingå på bedömande
av frågan, huruvida Thörnesjö skulle kunna vara berättigad till skadestånd
på grund av omhändertagandet såsom sådant. Något yrkande om ersättning
i detta hänseende har icke framförts. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 5 april 1962 till försvarets civilförvaltning
följande.

Av utredningen framgår följande. Den 3 oktober 1959, då kaptenen Lindström
under pågående fälttjänstövning uppehöll sig i Stegeborg, fattade han
misstanke om att en där bosatt, för honom okänd person, poliskonstapeln
Thörnesjö, var hemvärnsman och i denna egenskap medverkade i övningen
såsom sabotör. I anledning därav beordrade Lindström att denne skulle
gripas. Sedan ordern verkställts sammanträffade Lindström med Thörnesjö,
som då icke var klädd i uniform. Thörnesjö upplyste om vem han var
och begärde att bli frisläppt. När Lindström därefter avlägsnade sig, bestämde
han emellertid att Thörnesjö skulle kvarhållas under bevakning.
Efter en stund försökte Thörnesjö undkomma sina bevakare men blev övermannad.
Under det motstånd Thörnesjö därvid gjorde erhöll han vissa kroppsskador
varjämte hans kläder skadades.

Enligt de för övningen meddelade bestämmelserna deltog i densamma
varken hemvärnet eller civilbefolkningen i den trakt där Stegeborg ligger.
I bestämmelserna var vidare föreskrivet att sabotagepatruller skulle uppträda
i uniform med respektive styrkas igenkänningstecken. Härjämte är
att märka att jämlikt mom. 163 och 165 i fälttjänstövningsinstruktionen

223

»spioner» ej får vara civilklädda samt att civila personer ej får obehörigen
inblandas eller anses deltaga i fälttjänstövning.

På grund härav är det tydligt att Lindströms åtgärd att låta gripa och
kvarhålla Thörnesjö var felaktig. Lindström har också för det tjänstefel
lian därigenom låtit komma sig till last ålagts tillrättavisning. Eftersom
ifrågavarande skador uppkommit genom att Thörnesjö med våld satt sig
emot kvarhållandet, kan dock icke frågan huruvida Lindströms nämnda
åtgärd grundat skadeståndsskyldighet därmed anses fullständigt besvarad.

Enligt 10 kap. 4 § strafflagen är den som genom att sätta sig till motvärn
eller eljest med våld söker hindra utövningen av befattning, varmed
ämbetsansvar är förenat, förfallen till straff för våldsamt motstånd. Det
skydd som sålunda stadgats till förmån för tjänsteutövning gäller visserligen
i princip även om denna är oriktig. Då befattningshavaren klart överskridit
sitt kompetensområde eller då eljest tjänsteutövningen varit uppenbart
obefogad, bortfaller emellertid straffbarheten för motstånd mot tjänsteutövningen
(se Beckman-Bergendahl-Strahl, Brott mot staten och allmänheten,
andra upplagan, s. 242 f och 255, jfr Nytt Juridiskt Arkiv avd. I 1899 s.
462 och 1904 s. 281). I dylika fall blir alltså en eljest lagstridig handling
att betrakta som rättsenlig. Till jämförelse må erinras om rätten till nödvärn.
Enligt 5 kap. 7 § strafflagen är den som blir överfallen av annan med
våld eller hot, som innebär trängande fara, saklös för den skada han gör
till farans avvärjande. Och i 8 § samma kapitel stadgas att, om någon i annat
fall brukat våld till avvärjande av ett påbörjat eller omedelbart förestående
orättmätigt angrepp å person eller egendom, han ävenledes skall
frias från straff, därest våldet icke var större än nöden krävde och ej heller
stod i uppenbart missförhållande till den skada som av angreppet var att
befara.

Med anledning av vad nu sagts synes det vara av intresse att undersöka
i vilken omfattning militär befattningshavare över huvud äger tvångsvis genomföra
tjänsteåtgärd gentemot allmänheten; från krigsmans rätt att i vissa
fall betvinga underlydande (se t. ex. 30 och 36 §§ militära rättegångslagen
samt 5 kap. 10 a § strafflagen) kan i detta sammanhang bortses. Till en
början må då konstateras att det icke föreligger någon allmän befogenhet
för myndighet, vilken som helst, att för genomförande av sin uppgift an\ända
våld (prop. 1945: 67 s. 39). För att en statlig befattningshavare skall
få gå tvångsvis till väga måste följaktligen särskilt stöd därför finnas.

Enligt 5 kap. 10 § strafflagen får våld brukas i vissa situationer, nämligen
a) då fånge eller häktad eller den som är anhållen såsom misstänkt
för brott rymmer, b) då fånge, häktad eller anhållen sätter sig till motorn
emot bevakningsman eller annan som vill hindra honom från rymning
eller emot anstaltsföreståndare eller annan, under vars uppsikt han står, när
denne skall hålla honom till ordningen, c) då någon som skall häktas, anhållas
eller eljest gripas söker undkomma den som äger verkställa åtgärden,
d) då annan än fånge, häktad eller anhållen eller den som skall häktas, anhållas
eller eljest gripas sätter sig med våld eller hot emot den som vill

224

hindra rymningen, bibehålla ordningen eller verkställa åtgärden samt e) då
någon sätter sig med våld eller hot emot polisman eller vaktpost eller annan
för bevakning eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman
som skall verkställa tjänsteåtgärd.

Med »fånge» förstås den som avtjänar frihetsstraff eller är föremål för
någon av vissa andra likartade former av frihetsberövanden (se propositionen
1945: 67 s. 42—43), och uttrycket »någon som skall---— gripas»

åsyftar den som skall omhändertagas enligt lag eller författning (samma
proposition s. 37). Med hänsyn härtill torde såvitt nu är i fråga endast
den under e) återgivna situationen förtjäna uppmärksamhet. Bakgrunden
till stadgandet i denna del är (se SOU 1946: 83 s. 63) att militär personal
i viss utsträckning har att utföra uppgifter som eljest ankommer på civil
polispersonal. Beträffande föremål och områden som skyddas enligt lagen
den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
finnes föreskrifter av dylik innebörd i bevakningskungörelsen den 24 maj
samma år. Vidare märkes det i 4 § lagen den 30 juni 1948 angående införande
av lagen om ändring i strafflagen m. m. intagna stadgandet om användande
av krigsmanskap till upplopps stillande ävensom förordningen den
31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande
av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål
samt kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa
fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. in. Även i
andra fall än dem som omfattas av nu nämnda föreskrifter är bevakningsuppgifter
som utföres av militär personal likartade med dem som fullgöres
av polismän. Det har därför ansetts nödvändigt att stadgandet i 5 kap. 10 §
strafflagen om rätt till våldsanvändning gäller ej blott då någon sätter sig
emot polisman utan även då någon sätter sig emot militär vaktpost samt annan
krigsman vilken tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.
Nämnda stadgande innefattar emellertid, vad beträffar polismän, icke
en fullständig reglering av rätten att bruka våld, och sådan rätt, grundad
på sakens natur, föreligger därför även i situationer utanför stadgandets
giltighetsområde (se SOU 1953: 14 s. 398—406). Detsamma torde kunna
sägas i fråga om den militära personalens våldsbefogenhet gentemot allmänheten.
Under inga omständigheter kan dock dylik befogenhet anses följa av
sakens natur när det, såsom i förevarande fall, endast gäller genomförandet
av en övning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts om militär personals rätt att bruka
våld gentemot allmänheten och de ovan omnämnda, för ifrågavarande övning
gällande bestämmelserna har Lindströms åtgärd att låta gripa och
kvarhålla Thörnesjö klart legat utanför hans kompetensområde och därigenom
varit så uppenbart obefogad att Thörnesjös våldsamma motstånd
icke kan läggas denne till last såsom lagstridigt. De Thörnesjö åsamkade skadorna
måste sålunda anses vara vållade enbart genom Lindströms felaktiga
åtgärd.

Vid angivna förhållande är givetvis Lindström skyldig att ersätta Thör -

225

nesjö för skadorna. Att skadeståndsskyldighet i ett fall som detta jämväl
åvilar kronan är icke fastslaget genom uttryckliga bestämmelser. I ett flertal
rättsfall (se Bengt Malmaeus, Svensk rättspraxis i skadeståndsmål, andra
upplagan, s. 288—296, Halvar G. F. Sundberg, Stats och kommuns ansvar
för befattningshavares tjänsteåtgärder, s. 26—32 och 99—103 samt SOU
1958:43 s. 137—140) har emellertid kronan ansetts ansvarig för kroppsoch
egendomsskador som vid militär verksamhet åsamkats utomstående genom
befäls vållande eller, i viss utsträckning, utan sådant. Nu ifrågavarande
skador har visserligen icke uppkommit som en följd av något av de vanligaste
faromomenten, ammunition, sprängmedel, eld, fordon, hästar o. dyl.,
men härleder sig dock från en större fälttjänstövning vid vilken omfattande
underrättelsetjänst skulle bedrivas och sabotage utföras. Härtill kommer
att den skadevållande handlingen utgöres av ett uppenbart olagligt frihetsberövande;
jämlikt lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa fall åt
oskyldigt häktade eller dömda m. fl. kan den som varit berövad friheten på
grund av dom eller vid straffrättsskipningen meddelat beslut som sedermera
ändrats erhålla viss ersättning av allmänna medel, även om frihetsberövandet
icke förorsakats av straffbar felaktighet i domen eller beslutet.

I enlighet med vad i det föregående anförts anser jag att kronan är skyldig
att till Thörnesjö utgiva ersättning för ifrågavarande skador.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende slutbehandlat
från min sida.

Avskrift av militieombudsmannens skrivelse tillställdes Thörnesjö samt
överlämnades för kännedom till försvarsdepartementet.

* *

Thörnesjös i det föregående omförmälda besvär över civilförvaltningens
beslut den 6 oktober 1960 avgjordes av Ivungl. Maj :t den 27 april 1962. I beslutet
föreskrev Kungl. Maj :t att civilförvaltningen skulle ha att till Thörnesjö
såsom gottgörelse för skador m. m. i anledning av de ifrågavarande mot
honom vidtagna frihetsberövande åtgärderna utbetala av honom yrka! belopp,
etthundratjugutre kronor, att utgå av anslaget Vissa ersättningar i anledning
av skador vid militär verksamhet m. m.

8—6208U5. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

226

10. Fråga om lämpligheten av att försvarsgrenschef genom cirkulärskrivelse
till varuleverantörer uttalat önskemål om att bokverket »Vår armé»

måtte inköpas

Tidningen Dagens Nyheter innehöll den 22 december 1961 en artikel med
rubriken »Presentartikel m/62». I artikeln påtalades att chefen för armén
generallöjtnanten Thord Bonde genom brev till ett antal chefer för företag
som levererar varor till armén verkat för försäljningen av arméns årsbok
»Vår armé 1962» samt anfördes därvid bland annat: Säga vad man vill om
generalens sammankoppling av företagens leveranser till armén och hans
»önskan» att företagen skall bidra till att årsbokens försäljningssiffror bibehålies
och om möjligt ökas. Den är åtminstone rakt på sak. En påtryckning
från chefen för armén skall vara kort, kärv och militärisk! Får vi be
om eu lika rakt på sak gående förklaring från arméchefen om hur han kan
anse det förenligt med sin ställning att i en tjänsteskrivelse leverera denna
säregna form av »reklam» för en bok som är en privat förlagsprodukt?

Den 23 december 1961 lät Bonde — med förmälan att han inom de närmaste
dagarna ämnade inkomma med yttrande i anledning av tidningsartikelns
innehåll — till militieombudsmannen överlämna dels ett exemplar
av boken »Vår armé 1962» och dels ett exemplar av en stencilerad skrivelse
jämte därtill fogade två bilagor. Skrivelsen och bilagorna lydde så:

Chefen för armén Stockholm 19/12 1961

Sedan några år utges varje höst arméns årsbok. I denna redogör skilda
författare för vad som har hänt, vad som händer och vad som kommer att
hända på olika områden inom armén. Årsboken ger på så sätt en god inblick
i aktuella arméproblem och har därför en stor uppgift att fylla för
att sprida upplysning om vårt försvar. Det är därför önskvärt att boken
får en stor läsekrets.

Tidigare förläggare har i år ej kunnat svara för årsbokens utgivning. Den
förlägges därför nu vid AB Rabén & Sjögrens förlag. Då beslut härom kunnat
fattas först sent är det risk för att den nya försäljningsorganisationen
ej kommer att fungera tillfredsställande detta år. För att boken skall kunna
utges fortsättningsvis är det dock nödvändigt att tidigare försäljningssiffror
bibehålies och om möjligt ökas.

Då Edert företag levererar varor till armén till ett ganska betydande värde
tar jag mig friheten att tillskriva Eder i detta ärende med en önskan att
företaget måtte inköpa ett antal exemplar av Vår armé 1962, som just utkommit.
Årsboken, som kan läggas ut i besöks- och personallokaler, lämpar sig
också väl som presentartikel.

Det är min förhoppning, att Vår armé 1962 på detta sätt skall ge Eder
personal m fl kontakt med armén och samtidigt ge underhållande läsning.

En förteckning över innehållet och beställningssedel bifogas.

T. Bonde
Generallöjtnant

227

Vår armé 1962

Vår armé 1962 är fjärde årgången av arméns årsbok. Den utges av AB
Rabén & Sjögrens förlag i samarbete med personal ur arméstaben m fl.

Årsboken har följande innehåll:

Den allmänna värnplikten 150 år av överstelöjtnant Börje Furtenbach
chef för försvarsstabens krigshistoriska avdelning.

Tekniken vid armén (nu och i framtiden). Behovet av kvalificerade tekniker
av överste Åke Silfverhielm.

En presentation av olika teknikertjänster vid armén.

Människan som länk i vapensystem (anpassning av maskinen till människan)
av generaldirektör Martin Fehrm vid Försvarets forskningsanstalt.

Rätt man på rätt plats — en redogörelse för inskrivningsnämndernas arbete
— av framlidne överstelöjtnanten Pehr Ribbing.

Ungdomsproblemen och militärtjänsten av chefen för Västernorrlands
regemente överste Georg von Boisman.

Bohuslän i landets försvarshistoria av chefen för Bohusläns regemente
överste Gunnar Smedmark. (Regementet firar i år 300-årsjubileum.)

Regementet och bygden av redaktör Gösta Söderlund, Falun.

I strid för freden av överste Anders Kjellgren, chef för våra Kongotrupper
under den oroliga tiden i början av år 1961.

En stabsofficers vardag av major Lennart Bredberg.

Så danas hemvärnsbefäl av redaktör Bertel Janson.

Att vara bilkårist.

Dessutom årskrönika och idrottskrönika i ord och bild från arméns och
frivilligorganisationernas verksamhet under år 1961.

Beställning

Till AB Raben & Sjögrens förlag, fack, Stockholm 3
Härmed beställes av Vår armé 1962

st inbundna exemplar å 9: 50 +oms

st häftade » å 5: 75 +oms

.................... den / 1961

Adress:

Poststation:

I ett den 27 december 1961 militieombudsmannen tillhandakommet yttrande
anförde Bonde: I den av Bonde undertecknade cirkulärskrivelsen den
19 december 1961, som sänts till omkring tvåhundra civila företag, har han
erinrat om att sedan några år utges varje höst arméns årsbok »Vår armé»
samt uttalat att det är önskvärt att boken får en stor läsekrets. Boken har ur
arméns synpunkt betydelse för upplysningsverksamheten. Enär boken år
1961 utges av en ny förläggare, Aktiebolaget Rabén & Sjögren Bokförlag, och
bytet av förläggare beslöts så sent som under september månad 1961, var
det angeläget att den nye förläggaren erhöll viss hjälp samtidigt som boken
bekantgjordes för de personer som bedömdes främst kunna ha intresse av
densamma. Försäljningsverksamhetens ekonomiska del är icke någon arméns
tjänsteangelägenhet. Det är emellertid önskvärt, att boken icke tyngs
av en omfattande annonsackvisition men ändå får en sådan ekonomisk grund
att den alltjämt kan utges. Ur försvarsupplysningssynpunkt är det emeller -

228

tid angeläget att boken når en vid spridning främst i civila kretsar. Den
personal som i arméstaben förberett cirkulärskrivelsen har som sin huvudsakliga
tjänsteuppgift att verka för och föreslå åtgärder av försvarsupplysningskaraktär.
Saklig och vederhäftig upplysning om vårt försvar är av
största betydelse. Det arbete som arméns personal lagt ned på boken i upplysningssyfte
är att jämställa med ordinarie tjänsteuppgifter. Detta arbete
har dock, med hänsyn till andra tjänsteuppgifter, till huvudsaklig del utförts
på personalens ordinarie fritid. För att icke ge cirkulärskrivelsen
form av tjänsteangelägenhet har varken tjänstebrevsrätten eller ordinarie
tjänstebrevpapper utnyttjats. Kostnaderna för utskrift och duplicering har
åvilat förlaget men utförts i arméstaben, varvid förlaget som kompensation
för utfört arbete lämnat arméstabens pressavdelning sextio exemplar av boken.
Dessa exemplar har utnyttjats så att varje artikelförfattare fått ett
exemplar samt vissa enskilda personer och tidskriftsförläggare för recension
erhållit ett exemplar var. Huvuddelen har dock i försvarsupplysningssyfte
använts som jul- och nyår sgåvor från armén till enskilda pressmän
och andra, med vilka arméstabens pressavdelning haft samarbete under
det gångna året. Genom förbiseende har den motivering som i cirkulärskrivelsen
givits för att Bonde tillskrev endast de större företagen fått en formulering
som tyvärr kunnat missförstås. Meningen har endast varit att av
praktiska skäl begränsa cirkulärskrivelsens spridning till de företag som
har mer omfattande kontakter med armén. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 9 februari 1962 till Bonde följande.

Genom utsändandet av cirkulärskrivelsen den 19 december 1961 har Ni
med biträde av Eder underställd personal vidtagit åtgärder för ifrågavarande
bokverks spridning. Det saknas anledning att ifrågasätta annat än att detta
skett emedan boken ansetts ha betydelse i försvarsupplysande syfte.

I kap. 16 tjänstereglementet för krigsmakten gives bestämmelser om
krigsmaktens upplysningsverksamhet. Det stadgas i mom. 1 att denna verksamhet
har till allmänt ändamål att inom och utom krigsmakten sprida
kunskap och kännedom om krigsmakten och dess plats i det totala försvaret.
I mom. 3 föreskrives att upplysningsverksamheten skall inriktas främst
på att belysa de uppgifter statsmakterna tillagt krigsmakten samt att mot
bakgrunden härav orientera krigsmaktens personal och allmänheten om krigsmaktens
verksamhet med avseende på organisationsförhållanden, materielanskaffningar,
utbildning, övningar m. m. samt om de utrikespolitiska,
militärpolitiska och militärtekniska omständigheter som varit och är av betydelse
för statsmakternas beslut. Enligt mom. 11 ankommer det på försvarsgrenschef
att ombesörja upplysningsverksamheten i vad avser frågor
som rör försvarsgrenen i dess helhet.

Med hänsyn till de uppgifter som sålunda åvilar Eder synes det icke

229

kunna göras gällande att åtgärder för främjande av bokens spridning i och
för sig skulle innebära överträdelse av Edra befogenheter. Den omständigheten
att boken utgives av ett enskilt bokförlag och att försälj ningsverksamhetens
ekonomiska sida icke är någon arméns tjänsteangelägenhet betager
givetvis icke boken dess värde i upplysningshänseende. Eftersom vid bokens
försäljning inflytande belopp tydligen helt tillfaller bokförlaget, har
däremot medverkan till försäljningen icke bort lämnas på sådana villkor att
denna medverkan obehörigen vare sig åsamkat statsverket kostnader eller
gynnat förlaget. Något skäl att antaga att så skett har ej heller förekommit.

Såsom av Eder uppgivits har Ni emellertid låtit utsända cirkulärskrivelsen
till sådana civila företag som har mera omfattande kontakter med armén.
I skrivelsen förklaras också att anledningen till att Ni tillskriver vederbörande
företag med önskan att ett antal exemplar av boken matte inköpas
är att företaget levererar varor till armén till ett ganska betydande värde.

Att på detta sätt hänvändelse gjorts direkt till leverantörer torde icke
kunna anses lämpligt. Särskilt påtagligt framstår detta genom att vederbörande
företags egenskap av leverantör uttryckligen åberopats i skrivelsen.
Mottagaren därav har lätteligen kunnat få en känsla av att han på grund
av sina affärsförbindelser med armén hade viss skyldighet att tillmötesgå
önskemålet om bokens inköpande. Även om något slag av påtryckning
icke varit avsedd har alltså skrivelsens utsändande givit ett sken av dylikt
syfte. Enligt min mening är det berörda förfaringssättet ej förenligt med
den korrekthet i handlandet som bör fordras av en ämbetsman; vad som
må anses godtagbart i förhållandet mellan enskilda företag kan ej alltid
godtagas när det gäller förhållandet mellan sådant företag och statligt verk.

Med mitt sålunda gjorda uttalande är förevarande ärende slutbehandlat
från min sida.

11. Fråga om riktigheten av ämbetsverks anställningsbeslut med hänsyn till
den anställdes förhållande till enskild sammanslutning

Sedan militieombudsmannen uppdragit åt byrådirektören i försvarets
civilförvaltning C.-G. Holmstedt att i egenskap av särskild utredningsman
verkställa utredning beträffande vissa fortifikationsförvaltningen berörande
frågor, inkom Holmstedt den 18 maj 1960 med en av honom upprättad promemoria,
vid vilken fanns fogat utdrag av ett den 13 mars 1959 i fortifikationsförvaltningen
fört protokoll.

Av protokollsutdraget framgick att fortifikationsförvaltningen (generaldirektören
G. Christianson i närvaro av byggnadschefen N. T. Sjögren, krigsrådet
G. Höijer, byråchefen M. Lindholm samt t. f. byråcheferna G. A. V.
Raab och S.-E. Morin) sistnämnda dag beslutat att vid ämbetsverket tjänstgörande
överstelöjtnanten vid Wcndes artilleriregemente Folke Sigurd Linnman,
som med utgången av mars 1959 skulle avgå från aktiv stat med ålderspension,
skulle från och med den 1 april 1959 tills vidare med en ömse -

230

sidig uppsägningstid av tre månader anställas hos fortifikationsförvaltningen
med halvtidstjänstgöring, därvid Linnman skulle stå till chefens för beredskapskontoret
förfogande för arbetsuppgifter, sammanhängande med
genomförandet av en ny organisation för byggnads- och reparationsberedskapen
(BRB). Linnman skulle, framgick vidare av protokollet, äga att månadsvis
uppbära ett arvode motsvarande halva skillnaden mellan lön enligt lönegrad
Ao 26, löneklass 29, och det belopp, som Linnman erhöll såsom ålderspension,
vax-jämte han skulle vara berättigad till dels semester under sammanlagt
45 dagar och sjukledighet utan löneavdrag under tillhopa 10 dagar
årligen, dels ock sjukvård i likhet med vad enligt bestämmelserna i statens
allmänna avlöningsreglemente tillkom tjänsteman, vilken tillhörde i 27 §
3 mom. samma reglemente angivna avdragsgrupp 3. Kostnaderna för den
omförmälda avlöningen till Linnman skulle enligt protokollet bestridas från
avlöningsanslag.

I sin promemoria anförde Holmstedt: Enligt av Christianson lämnade
upplysningar tjänstgjorde Linnman före omorganisationen av BRB den 1
juli 1959 som souschef inom beredskapskontoret. Då en i fortifikationsförvaltningens
anslagsäskanden för budgetåret 1959/60 föreslagen tjänst som
överingenjör i lönegrad ABp 26 ej inrättades, hade Svenska Byggnadsentreprenörtöreningen,
som funnit det angeläget att Linnman kvarstod i tjänst
inom BRB, förklarat sig villig att av egna medel betala mellanskillnaden mellan
lönen i nyssnämnda lönegrad och det arvode, som utgick från fortifikationsförvaltningen.
Underhandskontakt hade tagits med försvarsdepartementet
i syfte att erhålla något slags godkännande av det ifrågasatta arrangemanget.
Trots avrådande hade saken ordnats på angivet sätt, men meningen
var att anmäla förhållandet i nästkommande års petita.

Med anledning av innehållet i promemorian begärdes yttrande från fortifikationsförvaltningen,
som den 1 februari 1961 såsom eget yttrande till
militieombudsmansexpeditionen överlämnade en av Christianson den 27 januari
samma år upprättad promemoria, vari anfördes följande: Sedan fortifikationsförvaltningen
den 21 december 1956 beslutat att inom ämbetsverket
skulle verkställas utredning rörande en effektivisering av BRB:s organisation
i enlighet med vissa av överbefälhavaren godtagna riktlinjer, erhöll
Linnman, som med stöd av olika Kungl. Maj :ts beslut — senast den
29 juni 1956 — tjänstgjorde i ämbetsverket såsom officer till förfogande
vid befästningsbyråns mobiliseringssektion, i uppdrag att biträda med denna
utredning. Resultatet av utredningen framlades för Kungl. Maj :t av
överbefälhavaren i skrivelse den 12 juli 1958 med förslag till ändrad organisation
av BRB. Förslaget innefattade bl. a. inrättandet av ett centralkontor,
avsett att biträda chefen för BRB och att i fred ingå i fortifikationsförvaltningen.
Såsom ledare för centralkontoret i såväl fred som krig, tillika
souschef i BRB:s organisation, föreslogs en överingenjör i lönegrad ABp
26. Vidare föreslogs bl. a. inrättande av en tjänst som byrådirektör i lönegrad
Ae 24. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till förslaget
fastställde fortifikationsförvaltningen den 29 juli 1958 provisoriska bestäm -

231

melser för BRB:s centrala ledning att gälla från och med nämnda dag tills

"d.re. Bestämmelserna innebar bl. a. att Linnman placerades som sons chef

i organisationen. Genom beslut av 1959 års riksdag fastställdes BRB s
nya organisation att gälla från den 1 juli 1959. För centralkontoret avsags
bl a. en byrådirektör i lönegrad Ae 24 Byrådirektören forutsaUes skola leda
centralkontorets verksamhet och tillika vara souschef i BRB. Förslag
om en tjänst som överingenjör vann däremot icke statsmakternas bifall.
Arbetet med genomförandet och uppbyggnaden av den nya organisation

bedömdes av fortifikationsförvaltningen bli synnerligen omfattande och

kräva särskild arbetskraft. För detta arbete lämpade sig Linnman sarski t
väl då han, såsom förut nämnts, under chefen for beredskapskontoret ut
övat den omedelbara ledningen av utredningsarbetet och dessutom vant
förordnad som souschef. Linnman skulle emellertid avga med ålderspension
från sin beställning som överstelöjtnant med utgången av mars o .

I detta läge anmälde byggnadsentreprenörföreningen under h^d till ämbetsverkets
chef att föreningen, som aktivt medverkat vid den foren
utredningen, jämväl var beredd att påtaga sig viss utredning och darmed
sammanhängande kostnader för den nya BRB-organisationens genomforande
Föreningen hade ock ett intresse av att utova kontroll over att ore
ningsmedlemmarna fullgjorde sina förpliktelser i organisationen. Da organisationens
genomförande skulle underlättas därest Linnman aven i fortsättningen
kunde medverka, förklarade sig föreningen beredd att för sadant
ändamål anställa Linnman. Denne skulle därvid kunna understallas
chefen för BRB och fullgöra uppgifter enligt dennes direktiv, samtidig
som han skulle för föreningen utöva berörd kontroll över föreningsmedlemmarna.
Efter anmälan under hand till statssekreteraren i forsvars epartementet
av föreningens erbjudande fann sig emellertid chefen för
fortifikationsförvaltningen böra avböja föreningens erbjudande, sadant detta
här förut redovisats. Samtidigt överenskom fortifikationsförvaltningen
den 13 mars 1959 med Linnman att denne skulle från och med den 1 apn
1959 tills vidare med tre månaders uppsägningstid vara anställd med halvtidstjänstgöring
hos förvaltningen och därvid stå till chefens för BRB förfogande
för arbetsuppgifter, sammanhängande med genomförandet av den
nya organisationen. Härigenom kom Linnman i ett direkt tjanste- och ansvarsförhållande
till fortifikationsförvaltningen. I samband med anställningen
hos fortifikationsförvaltningen anställdes Linnman på halvtid jämväl
inom byggnadsentreprenörföreningen för de betydelsefulla arbetsuppgifter
med BRB-organisationens uppbyggnad, som måste lösas av föreningen.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 oktober 1960 angående fortifikationsförvaltningens
avlönings- och omkostnadsanslag för budgetåret 1961/62 anförde
ämbetsverket, bland annat, att erfarenheten under den tid den nya
BRB-organisationen tillämpats visade att arbetsuppgifternas kvalitet och
kvantitet fordrade ytterligare en högre tjänst vid centralkontoret och att
tjänsten borde avses för en överingenjör i lönegrad ABp 26, som skulle
vara chef för kontoret. Vidare framhölls i skrivelsen att med hänsyn till den

232

förväntade översynen av ämbetsverkets organisation förvaltningen icke ansett
sig böra framlägga något förslag om tjänsten samt att centralkontoret
dittills förmått nöjaktigt lösa sina arbetsuppgifter genom att ämbetsverket
kunnat vid kontoret tillfälligt kontraktsanställa en pensionerad överstelöjtnant.
Fortifikationsförvaltningen anmälde slutligen att ämbetsverket avsåg
att i särskild skrivelse till Kungl. Maj :t närmare redogöra för dennes
arbetsuppgifter och ställning inom centralkontoret. I underdånig skrivelse
den 7 november 1960 redogjorde ämbetsverket därefter utförligt för Linnmans
anställningsförhållanden och arbetsuppgifter samt anmälde att ämbetsverket
hade för avsikt att, i vad avsåg tiden för genomförandet av BRB:s
slutliga uppbyggnad enligt dess nya organisation, tillägga Linnman ställningen
som souschef i BRB. Därvid omnämndes att Linnman i samband
med anställningen hos fortifikationsförvaltningen anställdes på halvtid jämväl
inom byggnadsentreprenörföreningen för de betydelsefulla arbetsuppgifter
med BRB-organisationens uppbyggnad som måste lösas av föreningen.
Såsom framgår av det anförda är avsikten med Linnmans fortsatta anställning
hos fortifikationsförvaltningen i första hand att nödtorftigt bemästra
den anhopning av arbetsuppgifter, som under en övergångstid kommer
att åvila centralkontoret i samband med den nya organisationens uppbyggande.
BRB:s organisation är genomgående byggd på förutsättningen av
ett långt gående samarbete mellan de statliga myndigheterna å ena sidan
samt de i organisationen engagerade enskilda företagen och deras branschorganisationer
å den andra (se 1959 års statsverksproposition bil. 6). Det
har därför varit naturligt för fortifikationsförvaltningen att fästa stort avseende
vid de önskemål rörande Linnmans fortsatta anställning, som framförts
av byggnadsentreprenörföreningen. Fortifikationsförvaltningens beslut
den 13 mars 1959, vilket fattades med kännedom om Linnmans samtidiga
anställning hos byggnadsentreprenörföreningen, får anses innefatta
tillstånd enligt 25 § ämbetsverkets instruktion för Linnman att åtaga sig
itrågavarande uppdrag för föreningens räkning. Linnmans arbetsuppgifter
inom ämbetsverket är av administrativ och samordnande art, och särskild
uppmärksamhet ägnas åt att inga jävsförhållanden skall uppkomma. Förekommande
förhandlingar av ekonomisk art med branschorganisationer och,
undantagsvis, vissa firmor förs av chefen för BRB med biträde av teknisk
och juridisk sakkunskap från byggnadsbyrån och administrativa byrån.
Härav föranledda avtal föredrages för verkschefen av chefen för BRB i
närvaro av cheferna för nämnda byråer. I förevarande sammanhang må
slutligen framhållas, att de iakttagelser som återgives i Holmstedts promemoria
uppenbarligen grundar sig på upplysningar som verkschefen lämnat
den särskilde utredningsmannen vid det besök denne gjorde för att
anmäla att han avsåg påbörja utredningsarbetet. Upplysningarna var avsedda
mer att informera utredningsmannen i stort om BRB:s organisation
och arbetskrafter än att i detalj redogöra för Linnmans anställningsförhållanden.
I vart fall har utredningsmannen missuppfattat uttalandena om
inneborden av den berörda underhandskontakten med försvarsdepartemen -

233

tet. Denna avsåg frågan huruvida av byggnadsentreprenörföreningen gjort
erbjudande borde accepteras. Frågan om anställande av Linnman med anlitande
av fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag berördes visserligen
vid underhandskontakten men icke i vidare man än som ett för fortifikationsförvaltningen
möjligt alternativ till entreprenörföreningens erbjudande.
Något avrådande från denna »anordning» för Linnmans anställning har
således icke skett; något godkännande under hand har överhuvudtaget icke
ifrågasatts från fortifikationsförvaltningens sida.

I samband med att fortifikationsförvaltningen överlämnade den nyss återgivna,
av Christianson upprättade promemorian upplystes att ämbetsverket
ännu icke kunnat taga ställning till den i promemorian berörda frågan om
Linnmans förordnande som souschef inom BRB. I en den 16 februari 1961
militieombudsmannen tillhandakommen skrivelse anmälde fortifikationsförvaltningen
att ämbetsverket den 10 i samma månad beslutat att Linnman
skulle ställas till chefens för BRB förfogande för att fullfölja detaljutformningen
av den nya BRB-organisationen med dess driftvärn och för
därav betingade överläggningar med myndigheter, organisationer och företagare
ävensom för att i anslutning till sin krigsplacering i organisationen
medverka vid krigsförbandsvisa övningar i vilka BRB:s regionala och lokala
tjänstemän deltog samt att BRB:s centralkontor skulle biträda Linnman vid
utförandet av dessa arbetsuppgifter enligt av chefen för BRB lämnade direktiv.

Sedan Holmstedt beretts tillfälle att taga del av den verkställda utredningen,
anförde han i påminnelseskrift den 4 juli 1961: Av fortifikationsförvaltningens
yttrande framgår alt ämbetsverket, sedan statsmakterna beslutat
omorganisation av BRB från och med den 1 juli 1959, redan från första
dagen låtit utöka personalbeståndet. Den omständigheten att ämbetsverket,
sedan personalökningen bestått närmare halvtannat år och sedan saken
kommit under militieombudsmannens prövning, anmält förhållandet för
Kungl. Maj :t, torde icke innebära att den vidtagna åtgärden därigenom
vunnit statsmakternas bifall. Den gjorda utredningen giver enligt Holmstedts
uppfattning vid handen dels att Linnman varit heltidsanställd vid
fortifikationsförvaltningen, dels att viss del av hans avlöningskostnader
bestritts av byggnadsentreprenörföreningen. Det torde kunna ifrågasättas,
huruvida icke föreningens bidrag till Linnmans avlöning inneburit en gåva
till staten. I vart fall ställer sig Holmstedt ytterst tveksam till det lämpliga
i att Linnman i sin egenskap av statstjänsteman kan komma att förhandla
med en organisation från vilken han åtnjuter ekonomiskt bidrag. Tjänsten
såsom byrådirektör vid centralkontoret tillträddes icke av innehavaren förrän
i mitten av juli 1960 på grund av att tjänstetillsättningen överklagats,
och under hela tiden mellan den 1 juli 1959 och mitten av juli 1960 uppehölls
tjänsten icke av någon befattningshavare.

Beträffande tillsättningen av den nyssnämnda byrådirektörstjänsten har
inhämtats följande. Sedan fortifikationsförvaltningen den 13 april 1959 kungjort
tjänsten till ansökan ledig, avgav förvaltningen med underdånig skri 8-f—6208t.

r>. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

234

velse den 16 juni 1959 förslag till tjänstens besättande. Besvär anfördes över
förslaget. Den 29 april 1960 meddelade Kungl. Maj:t, med ogillande av besvären,
förordnande å tjänsten i enlighet med vad fortifikationsförvaltningen
föreslagit.

För vinnande av närmare upplysningar om Linnmans anställningsförhållanden
och arbetsuppgifter vid fortifikationsförvaltningen och byggnadsentreprenörföreningen
höll militieombudsmannen den 29 augusti 1961 förhör
med Linnman, vilken därvid uppgav: BRB:s nya organisation är väsentligt
mer omfattande än den som förelåg före den 1 juli 1959. Organisationen
avser att omfatta en personalstyrka på omkring 100 000 man mot tidigare
allenast 27 000. Av dessa 100 000 man rekryteras omkring 80 000 från företag
i byggnadsbranschen. Då den nya organisationens planläggande och förberedande
verksamhet påbörjades den 1 juli 1959 skulle enligt meddelade
bestämmelser vid centralkontoret tillsättas en byrådirektörs- och en förste
byråingenjörsbefattning. Dessa kvalificerade befattningar kom till följd av
olika omständigheter att faktiskt besättas först i oktober 1960. Bortsett från
en byråassistent och en kansliskrivare hade icke någon av de befattningshavare,
som tillsammans utgör centralkontoret, tjänstgjort vid det beredskapskontor,
som i den äldre organisationen motsvarade centralkontoret.
Linnman, som deltagit i utredningsarbetet beträffande den nya organisationen,
ägde däremot erfarenheter i hithörande frågor. I anledning härav ansågs
det angeläget att Linnman skulle få verka i organisationen under dess
utbyggnad. Linnmans arbetsuppgifter inom BRB framgår av en av chefen
tör BRB den 21 juni 1961 upprättad handling betecknad »Fördelning av arbetsuppgifterna
vid BRB».

Den åsyftade handlingen, vilken reglerar fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan Linnman, å ena, och den enligt statsmakternas beslut i BRB:s
personalbestånd ingående byrådirektören och chefen för centralkontoret, å
andra sidan, har följande lydelse:

Följande frågor förberedas av Linnman:

1. Principfrågor beträffande lednings- och arbetsorgans sammansättning
och utrustning.

2. Principunderhandlingar med myndigheter om reservation för BRB av
personal och maskiner.

3. Underhandlingar med huvudorganisationerna angående avtalsbestämmelsernas
utformning och tillämpning.

4. Driftvärnets anpassning till BRB:s nya organisation.

5. Utarbetande av instruktioner för BRB:s ledningsorgan och av »fältreglemente»
för BRB samt organiserande av på dessa grundad utbildning.

6. Uppläggning av Pr-verksamhet i samband med organisationens uppbyggnad.
1 r

^‘ I egenskap av souschef i krig har Linnman att deltaga i planläggningen
och där så är lämpligt i ledningen av krigsförbandsvisa övningar, där organisationens
personal deltager.

Vid handläggning av dessa frågor och uppgörande av förslag till organisation
och bestämmelser har Linnman att föra erforderliga underhandlingar
med myndigheter, organisationer och företagare. Frågor av principiell betydelse
skola härvid först diskuteras med chefen för BRB. För lösande av dessa

235

uppgifter har Linnman att i erforderlig omfattning utnyttja Centralkontoret.
Linnman kan även komma att erhålla chefens för BRB uppdrag att som
dennes representant deltaga i överläggningar inom fortifikationsförvaltningen.

Chefen för Centralkontoret, byrådirektören Murman-Magnusson, har att
i princip svara för de löpande uppgifterna vid Centralkontoret i fred. I dessa
ingå bl. a.:

1. Granskning av avtalsförslag enligt uppgjorda planer och tecknande av
centrala avtal.

2. Underhandlingar i förekommande fall om reservation för BRB av personal
och maskiner.

3. Krigsplacering av personal i BRB-organisationen och organisation av
personalens tjänstgöring.

4. Anskaffning av materiel och maskiner för tillgodoseende av den fastställda
BRB-organisationen.

5. Granskning och övrig kameral behandling av inkomna fakturor.

6. Övriga personal- och kamerala ärenden, som beröra Centralkontoret
ävensom regional- och lokalkontor.

7. Utbildning av organisationens personal.

8. Biträda Linnman i dennes arbetsuppgifter och fortlöpande lämna erforderlig
orientering om pågående arbeten.

Linnman anförde vid förhöret vidare: Av den berörda arbetsfördelningen
kan utläsas att Linnman i huvudsak har att förbereda större principfrågor
och inledningsvis föra underhandlingar med huvudorganisationer angående
avtal. Någon beslutanderätt i exempelvis avtalsfrågor tillkommer icke Linnman.
Ekonomiska avtal med de fyra stora branschorganisationerna — byggnads-,
elektriker-, rör- och järnbranschorganisationerna — beslutas av fortifikationsförvaltningen
in pleno. Granskning av avtalsförslag, tecknande av
centrala avtal, kameral granskning m. m. ankommer på chefen för centralkontoret.
Uppgifter å de olika företag, som skall ingå i BRB-organisationen,
lämnas i vissa fall av vederbörande branschorganisationer. Tecknande av avtal
med de större företagen sker genom centralkontorets försorg, med de
medelstora, som är verksamma inom flera län, genom vederbörande militärbefälhavares
försorg och med de mindre, vilka är verksamma allenast inom
ett län, genom vederbörande försvarsområdesbefälhavares försorg. Linnmans
uppgift i förenämnda hänseende har allenast varit och är fortfarande att
etablera kontakt med viktigare företag och sätta dessa in i de förhållanden
saken gäller ävensom att med företagen diskutera villkoren för ifrågasatta
avtal. Till en början åtföljdes Linnman vid besök hos företagen av byrådirektören
och förste byråingenjören å centralkontoret. Sedan dessa efter hand
erhållit erfarenhet av detta slag av arbete har de kunnat på egen hand besöka
företag för underhandlingar i avtalsfrågor. En annan huvudtyp av
arbetsuppgifter, som ankommer på Linnman, är besök hos regionala och lokala
BRB-chefcr, vilka har behov av viss ledning från centralkontorets sida.
Därjämte ankommer utbildning av ledande personal inom regional- och lokalkontoren
på Linnman. Slutligen ingår avfattning av instruktioner för
BRB :s lednings- och arbetsorgan bland Linnmans arbetsuppgifter. Sist berörda
uppgift har Linnman dock ännu icke hunnit påbörja. Ehuru fortifika -

236

tionsförvaltningens beslut angående anställande av Linnman giver vid handen
att han allenast skulle ha halvtidstjänstgöring vid ämbetsverket, arbetar
Linnman på heltid. Det har heller aldrig varit avsett annat än att Linnman
faktiskt skall tjänstgöra på heltid. Visserligen kan handlingarna i ärendet
giva intryck av att Linnman på halvtid arbetar för byggnadsentreprenörföreningens
räkning, men intrycket svarar icke mot det verkliga förhållandet.
Linnman utför icke något annat arbete för föreningen än att han, samtidigt
som han utför sina arbetsuppgifter inom BRB, såsom föreningens förtroendeman
följer upp BRB:s verksamhet i vad avser de enskilda föreningsmedlemmarna.
BRB erbjuder icke några arbetsuppgifter som det direkt åligger
föreningen att utföra. Anledningen till att föreningen svarar för viss
del av den lön, som Linnman erhåller för sitt arbete inom BRB, är att Linnman
under första halvåret 1959 kunde vid annan avdelning inom fortifikationsförvaltningen
erhålla en anställning, som medförde en lön motsvarande
den han åtnjutit som överstelöjtnant, att han icke ville verka inom BRB för
en reducerad lön samt att byggnadsentreprenörföreningen ansåg det angeläget
att Linnman fortsatte sitt arbete inom BRB då icke någon annan person
fanns tillgänglig, som bedömdes besitta Linnmans erfarenhet. Föreningen
ansåg sig ha intresse av att BRB:s verksamhet i krig förbereddes
på ett fullgott sätt, emedan föreningsmedlemmarnas möjligheter att bestå
under krigstillstånd därigenom ökades. Därtill kom att föreningens ledning
hyste ett synnerligen stort intresse för landets försvar. Föreningens verkställande
direktör deltog aktivt i utredningsarbetet beträffande den nya BRBorganisationen.
Ehuru det icke åligger föreningen att utföra några av BRB:s
uppgifter, kan dock föreningen anses ha ett internt intresse av en kontaktoch
förtroendeman inom BRB. Då det gäller att från BRB:s sida anskaffa
uPPgifter och informationer beträffande till föreningen anslutna medlemmar
utgör föreningen en central, en förmedlande länk. Därest icke Linnman
knutits till föreningen skulle föreningen förmodligen ha varit nödsakad
att bland föreningens tjänstemän utse en representant, som följde upp BRB:s
verksamhet i vad avser de enskilda föreningsmedlemmarna och i viss mån bevakade
att medlemmarna fullgjorde vad på dem ankom gentemot BRB. Den
sist asyftade bevakningen är förenlig med medlemmarnas intressen men åvilai
icke föreningen sasom en skyldighet gentemot BRB. Byggnadsentreprenörtöreningen
intager i förhållande till övriga branschorganisationer en särställning
såtillvida, att vid centralkontoret krigsplacerad personal till viss
del rekryteras från föreningen, som sålunda kan anses fastare knuten till
BRB än de övriga branschorganisationerna. Härtill kommer även att föreningens
medlemmar tillhandahåller omkring 80 procent av BRB:s personalstyrka.
Enligt Linnmans mening kan hans »halvtidsanställning» hos föreningen
icke medföra jävsförhållanden, då Linnman medverkar allenast i
förhandlingar med föreningen och dess enskilda medlemmar men icke har
att fatta beslut i frågor rörande dessa.

Linnman företedde vid förhörstillfället, till belysande av sin medverkan
vid tillkomsten av s. k. BRB-avtal, vissa formulär som användes vid upp -

237

rättande av sådana avtal med enskilda företag. Formulären giver vid handen
att varje företag, i samband med att det åtager sig att i fred organisera och
vid krig eller krigsfara uppsätta vissa närmare angivna arbetsorgan och med
dessa utföra ålagda arbeten samt att därutöver tillhandahålla övertaliga
maskiner, godkänner jämväl till avtalet hörande Allmänna bestämmelser och
Ekonomiska bestämmelser. I Allmänna bestämmelser angives, bland annat,
att ersättning till företaget för utfört arbete och för tillhandahållna maskiner
in. m. utgår enligt överenskommelse träffad mellan fortifikationsförvaltningen,
BRB:s centralkontor och berörda företagarorganisationer. I Ekonomiska
bestämmelser, tillkomna genom överenskommelse den 30 september
1960 mellan fortifikationsförvaltningen och de tidigare berörda fyra branschorganisationerna,
föreskrives bl. a. att beställda arbeten skall betalas på
grundval av självkostnader — löpande räkning-—därest icke uppgörelse träffas
mellan den beställande myndigheten och företaget om bestämd kontraktssumma
eller/och ä-pris, att vid betalning av arbeten på löpande räkning redovisning
skall ske enligt bifogad, för envar av branschorganisationerna särskilt
uppgjord koslnadsspecifikation, att för samtliga arbeten skall i övrigt gälla
de kontraktshandlingar, som vid tidpunkten för arbetets utförande är godkända
av statliga verk och myndigheter å ena och vederbörande branschorganisation
å andra sidan, samt att överenskommelsen gäller ett kalenderår i sänder
med sex månaders uppsägningstid; vid krig eller då Kungl. Maj :t meddelat
förordnande att BRB skall träda i verksamhet får dock uppsägning icke
ske. Av det för byggnadsentreprenörföreningen gällande formuläret till kostnadsspecifikation
framgår att däri upptages, förutom arbetslöner m. in., materiel,
transporter, maskiner, övriga kostnader och underentreprenader, jämväl
vissa arvoden, beräknade efter angivna procentsatser å en eller flera av
förutnämnda kostnadsposter.

Vid ett av militieombudsmannen med Christianson den 1 september 1961
hållet förhör uppgav denne: Christiansons promemoria den 27 januari 1961
utarbetades efter samråd med chefen för BRB översten T. A. Lindblad och
direktören för byggnadsentreprenörföreningen S. Källenius, och innehållet
grundade sig på vad Christianson därvid inhämtat. Christianson, som själv
icke i detalj kände till BRB:s verksamhet, hade erhållit den uppfattningen
att föreningen hade betydelsefulla arbetsuppgifter i samband med BRBorganisationens
genomförande, vilka det ankom på föreningen att lösa. Detta
föreföll icke heller orimligt då hela BRB-organisationen byggde på ett långtgående
samarbete mellan statliga organ och enskilda företag. Källenius hade
förklarat att föreningen hyste stort intresse för att organisationen byggdes
ut så snart som möjligt. Föreningen önskade att föreningsmedlemmarna så
långt möjligt skulle medverka till organisationens utbyggnad till fullföljande
av de syften som avsetts vid organisationens skapande. Föreningens angivna
önskan kan i detta hänseende till och med förefalla stå i strid mot vissa av
de enskilda medlemmarnas intressen. Därest Linnman uppgivit att han icke
utförde något arbete för föreningen — Christianson har ingen anledning ifrågasätta
riktigheten av Linnmans uppgifter härutinnan — synes ordvalet i

238

promemorian den 27 januari 1961 i detta hänseende icke ha varit helt korrekt.
Christianson borde ha anmärkt att upplysningarna grundade sig på
samrådet med Lindblad och Källenius. Linnmans anställning föregicks av
uttalade önskemål från föreningens sida att Linnman, som till följd av sin
medverkan vid utredningen om BRB:s organisation ägde särskilda förutsättningar
härför, skulle få verka för ett snabbt och effektivt utbyggande av
organisationen. Inom ramen för tillgängliga resurser bedömdes emellertid
Linnmans lönevillkor icke kunna tillgodoses. Föreningen erbjöd sig då att
bestrida kostnaden för Linnmans medverkan i organisationens uppbyggnad
därigenom att Linnman anställdes av föreningen och ställdes till chefens
för BRB förfogande för organisationsarbetet. Christianson lät meddela föreningen
att han — med hänsyn bl. a. till att för Linnman ej skulle uppkomma
något tjänste- och ansvarsförhållande i ämbetsverket — icke kunde
acceptera detta föreningens erbjudande men framförde under hand förslaget
till statssekreteraren i försvarsdepartementet K. Frithiofson under framhållande
av sin egen inställning i saken. Denne ansåg liksom Christianson att
arrangemanget icke var tillrådligt. I detta sammanhang nämnde Christianson,
utan att gå in på några detaljer, att frågan kunde tänkas lösas på det
sättet att Linnman arvodesanställdes på halvtid av fortifikationsförvaltningen
med utnyttjande av ämbetsverkets avlöningsanslag samt att föreningen
likaledes anställde Linnman på halvtid. Därigenom skulle Linnmans tjänsteförhållande
i verket komma till klart uttryck. Frithiofson ställde sig icke avvisande
till detta alternativ men lämnade icke heller något medgivande därtill
utan överlämnade till Christianson att såsom verkschef taga ställning i
trågan. Christianson, som kände ansvar för att BRB-organisationen snabbt
hySS^es ut> ansåg sig nödsakad att försäkra sig om Linnmans arbetskraft
och bedömde alternativet med halvtidsanställning som godtagbart. Även om
Christiansons åtgöranden i detta hänseende icke skulle anses välöverlagda
så hade de dikterats av en strävan att tillgodose krigsberedskapen genom att
få BRB-organisationen snabbt utbyggd. Christianson hade icke heller avsett
annat än att Linnmans anställning skulle vara en tillfällig nödlösning till
dess organisationen kunde anses utbyggd. Det är möjligt att Linnman hittills
icke haft de arbetsuppgifter i BRB och föreningen, vilka Christianson ursprungligen
förutsatt. Christianson vill slutligen vidgå att anställningsförhållanden
av det slag, varom nu är fråga, normalt icke bör förekomma inom
statsförvaltningen.

Lindblad, som hos militieombudsmannen hemställt att få lämna en redogörelse
för BRB:s verksamhet, anförde därefter i en av honom den 13 september
1961 upprättad promemoria följande: BRB har till uppgift att i fred
planlägga och vid beredskap och krig förmedla insättandet av bl. a. byggnadsindustrins
efter mobilisering kvarvarande resurser på för försvaret betydelsefulla
byggnadsuppgifter. BRB-organisationen utgöres dels av stabsorgan
och dels av arbetsorgan. Stabsorganen är anknutna till de militära
staberna och är krigsförband. De utgöres av BRB:s centralkontor, som i fred
sorterar under fortifikationsförvaltningen men i krig ingår i högkvarteret,

239

BRB:s regionalkontor, som ingår i militärområdesstaber, och BRB:s lokalkontor,
som ingår i försvarsområdesstaber. Stabsorganen arbetar även i tred
med planläggningsarbeten men med en efter förhållandena begränsad organisation.
Stabsorganen är rekryterade med i förhållande till sina arbetsuppgifter
utvald personal från byggnadsindustrin, statliga och kommunala
verk samt konsulterande ingenjörsfirmor. En stor del av personalen kommer
från entreprenadfirmor och byggnadsentreprenörföreningen. Cheferna ar
dessutom enligt författningen officerare i väg- och vattenbyggnadskåren.
Chefen för BRB är utsedd av Kungl. Maj :t. Arbetsorganen uppsättes av byggnadsindustrin,
vissa statliga verk, skogsindustrier m. fl. Den övervägande
delen uppsättes av byggnadsfirmor tillhörande byggnadsentreprenörföreningen.
Sedan själva organisationen blivit fastställd och detalj utformad efter
tekniska och administrativa överväganden och samråd med berörda militära
och civila myndigheter samt industrins organisationer, är BRB:s första
uppgift att upprätta mobiliseringshandlingar för firmornas efter mobilisering
disponibla resurser. Dessa baseras på detalj inventeringar av såväl personal
som maskiner. Resurserna skall sedan för varje firma fördelas och redovisas
enligt fastställda grunder i ledargrupper, större och mindre arbetsgrupper,
maskingrupper m. m. efter de olika yrkesspecialiteterna. Dessa är för de
egentliga byggnadsfirmorna byggnads- och befästningsarbeten, väg- och
flygfältsarbeten samt vattenbyggnadsarbeten. För att en effektiv organisation
skall erhållas, måste varje firma på alla sina olika avdelningar och avdelningskontor
i detalj studera personalbestånd och maskinparker samt inpassa
dessa på lämpligt sätt. På basis av sådana inom firmorna gjorda utredningar
göres en sammanställning, som sedan granskas och studeras av
BRB-personal. För att erhålla enhetlighet och effektivitet måste detta detalj -planläggningsarbete ofta ske med firmans och BRB:s representanter i intimt
samarbete. Flera firmors resurser kan behöva kombineras för att bästa
resultat skall erhållas. Den för en firma på detta sätt erhållna sammanställningen,
som enbart den för en stor entreprenadfirma kan omfatta ett 50-tal
sidor, kallas »BRB-avtal». Det är emellertid icke ett avtal i vanlig mening,
då det kan ersättas med ett statligt föreläggande, baserat på gällande beredskapsförordningar.
Firmorna kan således åläggas att medverka men icke
byggnadsentreprenörföreningen. Utan en effektiv, frivillig medverkan från
firmorna skulle det dock vara praktiskt omöjligt att genomföra organisationen.
Endast firmans egna chefer kan bedöma de egna resurserna på ett
riktigt sätt och föreslå den lämpligaste indelningen. Planläggningen måste
sedan följas upp och revideras av firmorna, så snart förändringar i personaleller
maskinkadrar uppkommer. För detta mycket omfattande planläggningsoch
organisationsarbete, som firmorna genom sina egna organisationer åtagit
sig att medverka till, utgår ingen ersättning. Den sammanlagda kostnaden
kan bedömas uppgå till millionbelopp. BRB:s andra uppgift, som åvilar
stabsorganen, är att fördela de redovisade resurserna på de olika »beställarna»
efter de order eller direktiv, som lämnats av de militära cheferna
överbefälhavaren, militärbefälhavarna och försvarsområdesbefälhavarna. Det

240

är icke avsett, att BRB-ledningen själv skall ombesörja arbetena. Beställarna,
som till största del torde bli militära befälhavare eller civila ämbetsverk,
skall till de arbetsorgan de tilldelats lämna erforderliga direktiv, ritningar
m. m. samt sköta all teknisk och ekonomisk kontroll ävensom träffa erforderliga
ekonomiska uppgörelser. Bland annat torde härvid fortifikationsgrupper
komma att utnyttjas. Såsom grund för ersättningen till firmorna
har mellan fortifikationsförvaltningen och respektive branschorganisationer
trätfats överenskommelse, som även innefattar ett avsnitt om hur de ekonomiska
mellanhavandena skall regleras. S. k. löpanderäkningsförfarande
har härvid förutsetts bli övervägande. Vid uppgörande av denna överenskommelse
har utom fortifikationsförvaltningens byggnadsbyrå även andra
statliga verk medverkat. BRB-organisationens arbetsuppgifter är sålunda
enbart tekniska och organisatoriska och icke i förhållande till firmorna ekonomiska.
För att mobilisera organisationen med erforderlig snabbhet är avsikten
att genom s. k. beredskapsorder redan i fred giva firmorna order om
föi sta arbetsuppgift i händelse av krig. För denna planläggning uppkommer
lor BRB-ledningen och firmorna ytterligare omfattande arbetsuppgifter, som
förutsätter intresserat deltagande från firmornas sida. Intresset från organisationernas
och firmornas sida har varit stort. Byggnadsfirmorna har sålunda
dels ställt personal och lokaler till stabsorganens förfogande för organisationsarbetet
mot av Kungl. Maj :t fastställd taxa, dels i stor omfattning
med intresse verkställt planeringen av de egna resurserna. Intresset från industrin
har även tagit sig uttryck i att Linnman av byggnadsentreprenörföreningen
ställts till chefens för BRB förfogande på halvtid under fem år. Föreningen,
som har stort förtroende för Linnman på grund av dennes insatser
i det utredningsarbete där även föreningen medverkat, har härigenom ansett
sig på enklaste och effektivaste sätt kunna bidraga till att organisationen
blir effektiv och att skapa en garanti för att åtagandena i den med fortifikationsförvaltningen
träffade överenskommelsen fullföljes av firmorna på
ett riktigt sätt. Under den tid som Linnman hittills på detta sätt stått till
chelens för BRB förfogande har den viktigaste arbetsuppgiften för centralkontoret
varit att fullfölja organisationen och fastställa detaljutformningen
samt först därefter verkställa avtalsskrivningen med firmorna. Problem av
administrativ art har härvid nödvändiggjort och nödvändiggör ännu en tid
förhandlingar och överläggningar med försvarsstaben, riksnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen,
biluttagningsmyndigheten m. fl. Av personalen på centi
alkontoret har Linnman under första tiden varit den ende som varit kompetent
att handlägga dessa frågor. De senare anställda har, sedan de av Linnman
blivit insatta i organisationen och dess problem, på ett effektivt sätt
kunnat biträda honom, bl. a. med de direkta kontakterna med firmorna för
samarbetet med utformningen av firmornas krigsorganisation och kontrollen
av deras planläggning. Allteftersom detaljutformningen av organisationerna
blir klar och Övriga tjänstemän, bl. a. kontorschefen, övertagit det löpande
arbetet inom centralkontoret, kan Linnman personligen övertaga mera
av de direkta kontakterna med firmorna och kontrollen av deras planlägg -

241

ning, bl. a. vid utformningen av beredskapsorder. En sådan fördelning på
lång sikt av Linnmans arbetsuppgifter torde icke vara emot byggnadsentreprenörföreningens
intentioner. Med hänsyn till det intresse föreningen visat
BRB bör det även för föreningen vara ett önskemål att arbetet på centralkontoret
organiseras så, att BRB-organisationen snarast blir arbetsduglig,
bl. a. med hänsyn till det nu rådande världsläget. Att föreningens intresse
för BRB bibehålies även i fortsättningen synes vara en av de viktigaste förutsättningarna
för BRB-organisationens effektivitet i krig.

Byggnadsentreprenörföreningen, som på begäran beretts tillfälle att yttra
sig, anförde: Tillkomsten av BRB-organisationen, som fastställdes år 1944,
föregicks av ett ingående samarbete mellan dåvarande fortifikationsstyrelsens
byggnadskontor och föreningen. I utredningen om denna organisation
tjänstgjorde som sekreterare Källenius — då anställd vid nämnda byggnadskontor.
Flera representanter från de större entreprenadfirmorna, varav
många tillhörde väg- och vattenbyggnadskåren, inkallades till tjänstgöring
på beredskapskontoret för att biträda vid utredningen. Deltagandet från firmornas
sida i denna organisation var frivilligt. De ekonomiska bestämmelserna,
som skulle gälla för BRB-arbeten, utformades i avtal mellan fortifikationsförvaltningen
och föreningen. Samarbetet har sedan fortgått under
årens lopp, och personal från föreningen har — utan kostnad för statsverket
— mer eller mindre fortlöpande sysslat med frågor som berör BRBorganisationen.
Även om föreningen icke har något juridiskt ansvar enligt
författningen eller i särskild ordning fastställda uppgifter inom BRB-organisationen,
så har föreningens styrelse och medlemsföretag dock alltid
betraktat föreningen såsom den centralt sammanhållande parten för de
medlemmars vidkommande, vilka genom de särskilda avtalen åtagit sig det
komplicerade organisationsarbetet för att byggnadsindustrin skall kunna
tagas i anspråk vid beredskapstillstånd och i krig. På samma sätt har de
olika statliga myndigheterna betraktat föreningens ställning i sammanhanget.
Föreningen anser sig härigenom ha påtagit sig mycket betydelsefulla
uppgifter för egen och för medlemmarnas räkning. Ett så omfattande
organisationsarbete med därtill hörande ekonomiska och andra uppgörelser,
allt efter enhetliga principer, skulle knappast kunna genomföras utan en
central instans på företagarsidan. Under den senaste omorganisationen visade
det sig också nödvändigt att föreningens centrala funktion upprätthölls.
Detta hade för övrigt fortlöpande bestyrkts såväl vid de förhandlingar,
som förts med de militära myndigheterna, som vid de återkommande
krigsspelen. Firmornas arbetsuppgifter i organisationshänseende omfattar
bl. a. inventering av alla tillgängliga personal- och maskinresurser,
fördelning av dessa resurser på arbetsorgan enligt fastställda normer och
bestämmelser och upprättande av BRB-avtal, utverkande av uppskov för
viss personal, särskild registrering av bilar, förberedelser och planläggning
med anledning av »Beredskapsorder» för ett snabbt insättande av organisationen
samt orientering och utbildning av personal, bl. a. för driftvärnet.
Den angivna fördelningen av resurserna måste baseras på ingående bear -

''242

betning inom varje firma och dess olika underavdelningar för att effektiv
organisation skall erhållas. Resultatet sammanställes i kortregister eller
tablåer, där såväl personalen som maskinerna registreras individuellt.
Dessa register måste sedan hållas aktuella med hänsyn till de förändringar
och omflyttningar, som ständigt förekommer inom firmorna. Med hänsyn
till omfattningen av dessa åtaganden och till de åtföljande kostnaderna,
för vilka ersättning icke utgår, har föreningen största intresse av
att organisationen utformas på bästa sätt. Då det ej heller är tillfyllest
att vissa för vårt totalförsvar intresserade firmor enbart för egen räkning
deltar samt fullföljer detaljplanläggningen, är det av vikt för föreningen
att de olika firmornas insatser kontrolleras. Slutligen är det önskvärt att ha
en central ledning av orienteringen och utbildningen av firmornas personal
i olika BRB-befattningar. Under arbetet med den nya organisationen, däri
föreningen fortlöpande deltagit med flera tjänstemän, har Linnman gjort
en värdefull insats. Han kom att i detalj sätta sig in i de medverkande
entreprenadföretagens organisation och sätt att arbeta. Det syntes därför
föreningen ytterst önskvärt, att Linnman skulle kunna kvarstå i sin tjänst
för att vid fullföljandet av organisationsarbetet övervaka, att föreningens
medlemsföretag riktigt och i rätt tid fullgjorde sina åtaganden. Efter diskussioner
om lämpligaste sättet härför kom man fram till, att Linnman
måste ha kvar sin ansvariga ställning som statstjänsteman och att därför
deltidstjänstgöring i för statsverket godtagbar form borde etableras.
Från föreningens sida var man angelägen om att icke gentemot sina medlemmar
framstå som dirigerande eller influerande i sammanhanget utan
endast som garant för att entreprenörernas arbetsuppgifter vederbörligen
fullföljdes enligt de avtal och formulär m. in., varom överenskommelse
skulle träffas med föreningen som central förhandlingspart för sina medlemmar.
Det bestämdes sålunda, att Linnmans arbete för föreningens räkning
uteslutande skulle ske enligt de direktiv, som lämnades av chefen för
väg- och vattenbyggnadskåren, tillika chef för BRB. Linnman skulle i nu
berörda sammanhang endast vara underställd chefen för väg- och vattenbyggnadskåren.
Föreningen har sålunda ansett sig på enklaste och bästa
sätt kunna lösa sina kontrollerande uppgifter och vinna önskad effekt åt
organisationen genom att anställa Linnman på deltid och ställa honom under
chefens för väg- och vattenbyggnadskåren ledning. Linnman har efter
anställningens början lett utredningar om olika erforderliga formulär —
jämte revideringar därav — för avtal, registreringar och disposition av
personal och maskiner m. m. Dessa handlingar har sedan diskuterats inom
entreprenörgrupperna, under ledning av föreningen, varefter fastställelse
ägt rum i vanlig ordning. Linnman har även i övrigt fortlöpande hållit
kontakt med och rapporterat till föreningen. Ur föreningens synpunkt har
han därför fullgjort den uppgift, för vilken han anställdes och för vilken
han uppbär deltidslön från föreningen.

Sedan militieombudsmannen hemställt att fortifikationsförvaltningen ville
avgiva förnyat yttrande i ärendet och i samband därmed bereda de befatt -

243

ningshavare som, förutom Christianson, närvarit vid ämbetsverkets beslut
den 13 mars 1959 angående Linnmans anställande inom BRB tillfälle att
anföra vad de aktade nödigt, inkom fortifikationsförvaltningen den 6 oktober
1961 med eget yttrande jämte ett av Sjögren, Höijer, Lindholm, Raab
och Morin gemensamt avgivet yttrande. I det sistnämnda anfördes: Enligt
den vid tillfället gällande instruktionen för fortifikationsförvaltningen ålåg
det ämbetsverket att planlägga och förbereda den avsedda organisationens
verksamhet. Genom beslut av statsmakterna (prop. 1959: 1, bil. 6 p. 10;
riksdagens skrivelse nr 4; kungl. brev den 5 juni 1959) fastställdes ny organisation
för BRB, vilken organisation syftade till att göra BRB mera effektiv
än tidigare. Det ålåg fortifikationsförvaltningen att tillse att denna
nya organisation genomfördes. Att så skedde — och skedde med så litet
dröjsmål som möjligt — bedömdes vara av mycket stor betydelse för landets
försvarsberedskap. Kungl. Maj :t och riksdagen hade fastställt en viss
personalstat för BRB:s centrala organ, det i fortifikationsförvaltningen ingående
centralkontoret. Denna personal var uppenbart för snävt tillmätt
för att de omfattande arbetsuppgifterna med upporganiserande av den nya
BRB skulle kunna lösas inom den tid, som världsläget krävde. För att effektivt
och utan onödigt arbete kunna genomföra denna omorganisation var
det vidare särdeles önskvärt — för att inte säga nödvändigt — att Linnman,
som nedlagt ett omfattande arbete på förarbetet för omorganisationen,
också medverkade till genomförandet. Att åstadkomma en förstärkning av
arbetskraften temporärt föll otvivelaktigt inom fortifikationsförvaltningens
befogenheter. Att göra det var fortifikationsförvaltningens plikt. Om fortifikationsförvaltningen
underlåtit att utnyttja sina till buds stående befogenheter
att åstadkomma den personalförstärkning, som kunde leda till ett snabbt
effektuerande av statsmakternas beslut om utbyggnaden av den för försvarsberedskapen
mycket viktiga BRB-organisationen, skulle ämbetsverket
illa fullgjort de förpliktelser, som statsmakterna lagt på verket. Då hade
med rätta klander kunnat riktas mot verket. Vid behandlingen av ärendet
den 13 mars 1959 angavs att de viktigaste uppgifterna kunde tillfredsställande
lösas genom att Linnman mot arvode anställdes vid fortifikationsförvaltningen
på halvtid. Såsom framgår av Christiansons promemoria den
27 januari 1961 anställdes Linnman för sådan tjänstgöring. Avsikten var
icke att Linnman på den återstående halvtiden också skulle fullgöra arbete
för fortifikationsförvaltningens räkning. Hur halvtiden i praktiken arbetsmässigt
skulle förläggas var icke under diskussion vid tillfället. Däremot
klarlades att Linnmans arbetsuppgifter och befogenheter skulle utformas på
sådant sätt att något jävsförhållande icke skulle uppkomma.

Fortifikationsförvaltningen anförde: BRB:s organisation är, såsom anföres
i Christiansons promemoria den 27 januari 1961, genomgående byggd
på förutsättningen av ett långt gående samarbete mellan de statliga myndigheterna,
å ena, samt de i organisationen engagerade enskilda företagen
och deras branschorganisationer, å andra sidan. Beträffande branschorganisationerna
erbjuder BRB visserligen inga arbetsuppgifter, som det juri -

244

diskt åligger organisationerna att utföra, men organisationerna medverkar
frivilligt bl. a. genom samråd och information samt genom att med fortifikationsförvaltningen
träffa centrala avtal rörande de grunder, efter vilka ersättning
för utförda arbeten skall utgå till företagen m. m. Utan denna frivilliga
medverkan från organisationerna skulle uppbyggandet av den nya
BRB säkerligen icke kunna praktiskt genomföras i den takt som nu sker.
Byggnadsentreprenörföreningen intager en särställning bland branschorganisationerna
såtillvida att föreningen som medlemmar räknar företag, vilka
har att uppsätta den långt övervägande delen av de arbetsorgan som
uppsättes inom BRB. Det ligger av lätt insedda skäl i föreningens intresse
att medverka till att organisationen fungerar på avsett sätt. Representanter
för föreningen har även vid flerfaldiga tillfällen givit uttryck för en sådan
uppfattning. Föreningens verksamhet i detta syfte bedrivs i form av en
fortlöpande kontakt-, informations-, utbildnings- och kontrollverksamhet vid
sidan av och som komplement till BRB:s motsvarande verksamhet. Då
BRB:s möjligheter till sådan verksamhet blev starkt begränsade genom
statsmakternas beslut angående centralkontorets personalorganisation, har
betydelsen av föreningens medverkan härutinnan ytterligare accentuerats.
Då sålunda fortifikationsförvaltningen och föreningen haft ett gemensamt
intresse för den ifrågavarande kontakt-, informations- utbildnings- och kontrollverksamheten
och då det bedömts som nödvändigt att Linnmans erfarenhet
på området utnyttjades under organisationens uppbyggnadsskede,
har ämbetsverket ansett det vara en godtagbar lösning att Linnman anställts
på halvtid av ämbetsverket och på halvtid av föreningen. För att
Linnmans arbetsinsatser för föreningen skulle kunna utnyttjas på bästa
sätt och till förebyggande av dubbelarbete har föreningen underställt Linnman
chefen för BRB, vilken åtagit sig att, i samband med sitt arbete inom
fortifikationsförvaltningen, även dirigera Linnmans arbete i föreningens
tjänst. Då även denna del av Linnmans arbete måste baseras på inom centralkontoret
förvarade liggare, register och andra handlingar, hade det
befunnits ändamålsenligt att Linnmans tjänstgöring i dess helhet förlagts
till centralkontorets lokaler. Linnmans uttalande inför militieombudsmannen
den 29 augusti 1961, sådant det återgivits i förhörsprotokollet, att det
»aldrig varit avsett annat än att Linnman faktiskt skulle tjänstgöra på
heltid» vid ämbetsverket, bör enligt förvaltningens mening ses mot bakgrunden
av vad nyss sagts. Med hänsyn till arbetsläget har Linnman hittills
huvudsakligen sysselsatts med arbetsuppgifter sammanhängande med
organisationens uppbyggande, d. v. s. uppgifter inom förvaltningens verksamhetsområde
eller sådana där någon klar gräns icke kan dragas mellan
förvaltningens och föreningens verksamhetsområde. Detta är emellertid ett
tillfälligt förhållande, som icke varit från början avsett utan väsentligen
beror på att uppbyggnadsarbetet försenats av att tjänsterna för byrådirektör
och förste byråingenjör vid centralkontoret icke kunnat genast besättas.
Efter hand som uppbyggnadsarbetet framskrider och de nya befattningshavarna
förvärvar erforderlig rutin kommer Linnmans arbetstid att, i över -

245

ensstämmelse med den ursprungliga planläggningen, i större utsträckning
disponeras för uppgifter som mera renodlat faller inom föreningens verksamhetsområde.
Beträffande frågan om jäv för Linnman vid eventuella förhandlingar
med byggnadsentreprenörföreningen är endast att framhålla, att
Linnman icke deltagit i beslut angående uppgörelse med föreningen av ekonomisk
innebörd och icke heller varit föredragande i sådant ärende. I anslutning
till vad nu anförts vill fortifikationsförvaltningen framhålla att,
med hänsyn till de förstörelsemedel som kan beräknas komma till användning
i ett modernt krig, BRB:s verksamhet framstår som ett omistligt komplement
till det militära försvaret och civilförsvaret. Förvaltningen har därför
icke ansett sig kunna taga ansvaret för den försening av organisationens
uppbyggande, som oundvikligen skulle ha blivit följden om verket underlåtit
att utnyttja Linnmans obestridliga duglighet och rutin på området och
hans goda kontakter med företagarsidan. Riktigheten av detta bedömande
torde i dagens läge icke behöva närmare motiveras. Beträffande fortifikationsförvaltningens
ansvar i berörda hänseenden må hänvisas till 13 § i
kungörelsen den 24 april 1959 (SFS nr 177) angående byggnads- och reparationsberedskapen.
Enligt nämnda stadgande skall förvaltningen övervaka
att BRB:s arbetsorgan har sådan beredskap att de med kort varsel kan insättas
på planlagda arbetsuppgifter. Därvid har ämbetsverket särskilt att
tillse att personal, maskiner och arbetsredskap ständigt i tillräcklig utsträckning
ingår i arbetsorganen samt att erforderliga maskiner och arbetsredskap,
som icke kan ställas till förfogande av vederbörande företag eller
myndighet, anskaffas och förvaras.

Den 19 januari 1962 meddelade Kungl. Maj :t, under förmälan att fortifikationsförvaltningen
i förutnämnda skrivelse den 7 november 1960 gjort
anmälan om viss personalanordning i BRB:s centralkontor, följande beslut:
På därom gjord hemställan finner Kungl. Maj :t gott medgiva att Linnman
tills vidare under kalenderåret 1962 må anställas för att direkt under chefen
för BRB biträda med uppgifter avseende avslutande av pågående omorganisation
av BRB samt planering av organisationens övningsverksamhet.
Kungl. Maj :t föreskriver att Linnman vid ifrågavarande anställning skall
äga åtnjuta ersättning motsvarande skillnaden mellan lön enligt löneklassen
A 29 och honom tillkommande egenpension. Tillika förordnar Kungl.
Maj :t att för Linnman skall i fråga om semester, tjänstledighet, sjukvård,
resekostnadsersättning och traktamente samt beräkning och utbetalning av
kontanta löneförmåner i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet för
innehavare av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning vid försvaret
med arvode motsvarande löncklass A 29. Slutligen föreskriver Kungl.
Maj :t, att Linnman enligt detta beslut tillkommande förmåner skall bestridas
från reservationsanslaget Fortifikationsförvaltningen: Byggnads- och
reparationsberedskapens övningar.

Enligt ett den 3 maj 1962 till militieombudsmannen inkommet protokollsutdrag
beslöt fortifikationsförvaltningen den 26 april 1962 alt anställa Linnman
från och med den 1 maj 1962 tills vidare, dock längst intill den 1 janu -

246

ari 1963, för de uppgifter och på de villkor, som närmare angives i Kungl.
Maj :ts beslut den 19 januari 1962.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 5 oktober 1962 till fortifikationsförvaltningen
följande.

Handlingarna i ärendet visar följande. Efter utredning som verkställts
inom fortifikationsförvaltningen avgav överbefälhavaren den 12 juli 1958
förslag till ändrad organisation av byggnads- och reparationsberedskapen
(BRB). Förslaget innebar såvitt nu är i fråga att inom fortifikationsförvaltningen
skulle inrättas ett centralkontor med uppgift att biträda chefen för
BRB. Personalen å centralkontoret skulle enligt förslaget bestå av bl. a. en
överingenjör i lönegrad ABp 26 såsom chef för kontoret och souschef för
BRB samt en byrådirektör i lönegrad Ae 24. I statsverkspropositionen till
1959 års riksdag godtog Kungl. Maj:t förslaget med den ändringen att chef
för centralkontoret och souschef för BRB skulle vara den föreslagne byrådirektören,
medan någon tjänst för överingenjör ej skulle inrättas. Propositionen
i denna del tillstyrktes av statsutskottet genom utlåtande den 2
april 1959 och godkändes av riksdagen enligt skrivelse den 21 april 1959.
Den nya organisationen var avsedd att gälla från och med den 1 juli 1959.

Enligt beslut den 13 mars 1959 anställde fortifikationsförvaltningen
överstelöjtnanten Linnman från och med den 1 april 1959 tills vidare med
en ömsesidig uppsägningstid av tre månader för att med halvtidstjänstgöring
stå till chefens för ämbetsverkets beredskapskontor förfogande för
arbetsuppgifter sammanhängande med genomförandet av den nya organisationen
för BRB. I beslutet, som fattades av generaldirektören Christianson
i närvaro av byggnadschefen Sjögren, krigsrådet Höijer, byråchefen Lindholm
samt t. f. byråcheferna Raab och Morin, bestämdes att Linnman skulle
äga månadsvis uppbära ett arvode motsvarande halva skillnaden mellan lön
enligt lönegrad Ao 26, löneklass 29, och det belopp som Linnman erhöll såsom
ålderspension.

I samband med anställningen hos fortifikationsförvaltningen blev Linnman
anställd på halvtid jämväl av Svenska Byggnadsentreprenörföreningen.
Sistnämnda anställning, som tillkom i samförstånd med Christianson, medförde
emellertid för Linnman ej något egentligt arbete åt föreningen. Linnman
har uppgivit att han, såsom avsett, arbetat på heltid vid fortifikationsförvaltningen.
Riktigheten av denna uppgift bekräftas därav att chefen för
BRB förklarat att Linnman av föreningen ställts till hans förfogande på
halvtid under fem år och att föreningen upplyst att Linnman i anställningen
hos föreningen endast var underställd chefen för BRB.

Den 13 april 1959 ledigförklarade fortifikationsförvaltningen den förenämnda
tjänsten såsom byrådirektör vid centralkontoret. Sedan förvaltningen
med skrivelse den 16 juni 1959 avgivit förslag till tjänstens besättande
och besvär anförts över förslaget, förordnade Kungl. Maj:t den 29 april

247

1900, med ogillande av besvären, innehavare av tjänsten i enlighet med vad
förvaltningen föreslagit. Såvitt utredningen visar uppehölls emellertid tjänsten
under tiden den 1 juli 1959—mitten av juli 1960 icke av någon befattningshavare,
utan de uppgifter som skulle ankomma på tjänstens innehavare
ombesörjdes i stället av Linnman.

Vad sålunda upptagits giver visserligen vid handen att ifrågavarande
omorganisation icke från början genomförts på sätt som överensstämmer
med Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut. Med ett noggrant iakttagande av
detta skulle tydligen de med byrådirektörstjänsten förenade arbetsuppgifterna
i avbidan på Kungl. Maj :ts beslut i tillsättningsfrågan ha utförts av
en vikarie å tjänsten. Det kan emellertid antagas att fortifikationsförvaltningen
ursprungligen icke räknat med att tillsättningsärendet skulle taga
någon längre tid i anspråk. Vidare torde förvaltningen ha viss befogenhet
att anställa personal utöver vad gällande personalstat angiver. Otvivelaktigt
är därjämte att Linnman, som icke ville antaga anställning med löneställning
såsom byrådirektör, hade särskilda kvalifikationer för ifrågavarande
uppgifter. Härtill kommer att Linnman med hänsyn till sin rätt till
pension får anses ha varit en i och för sig mindre dyrbar arbetskraft än en
vikarie å byrådirektörstjänsten.

På grund härav finner jag ej skäl att från synpunkten av statsmakternas
beslut om centralkontorets personaluppsättning framställa någon anmärkning
mot fortifikationsförvaltningen för anställningen av Linnman.

Fortifikationsförvaltningens beslut angående Linnmans anställning är
emellertid anmärkningsvärt i ett annat avseende. Genom beslutet tillerkändes,
som nämnts, Linnman för sin anställning hos förvaltningen ett månatligt
arvode motsvarande halva skillnaden mellan lön enligt lönegrad Ao 26,
löneklass 29, och det belopp Linnman erhöll såsom ålderspension. Därvid
förutsattes att Linnman, som betingat sig högre ersättning för att antaga
anställningen, skulle erhålla återstående ersättningsbelopp av byggnadsentreprenörföreningen
enligt särskilt åtagande av denna.

Av utredningen framgår att Linnman i sitt arbete för BRB huvudsakligen
haft att förbereda större principfrågor och inledningsvis föra underhandlingar
med fyra angivna branschorganisationer. Bland branschorganisationerna
ingår såsom den ur BRB:s synpunkt betydelsefullaste byggnadsentreprenörföreningen,
vars medlemmar tillhandahåller omkring 80 procent
av BRB:s personalstyrka. De nämnda underhandlingarna har bl. a. åsyftat
att få till stånd överenskommelser mellan fortifikationsförvaltningen å ena
och branschorganisationerna å andra sidan angående de grunder efter vilka
ersättning för utförda arbeten skall utgå till företagen.

Även om Linnman icke deltagit, vare sig som beslutande eller föredragande,
i något beslut som inom fortifikationsförvaltningen fattats på grundval
av hans arbete, är det uppenbart att Linnmans inflytande på olika frågors
slutliga reglering varit avsevärt. Erfarenheten visar att förberedande
handläggning och inledande underhandlingar i ett ärende kan ha avgörande
betydelse för ärendets utgång. Från olika håll har dessutom omvittnats alt

248

Linnman åtminstone från början var praktiskt taget den ende inom centralkontoret
som var införsatt i aktuella frågor på BRB:s område.

Under dessa förhållanden kan det icke anses godtagbart att Linnman anställts
inom fortifikationsförvaltningen på sådant sätt att en del av honom
tillkommande ersättning gäldats av byggnadsentreprenörföreningen. Inom
såväl domstolsväsendet som förvaltningen förutsätter kravet på befattningshavarnas
ojävighet att det icke föreligger någon omständighet som är ägnad
att rubba förtroendet till vederbörandes opartiskhet. Tydligt är att en befattningshavare,
vilken åtnjuter ekonomiska förmåner från någon som beröres
av hans tjänsteåtgärder, lätteligen kan utsättas för misstanke att obehörigen
gynna denne. Den omständigheten att det, såsom i förevarande fall,
icke finnes anledning att ifrågasätta befattningshavarens rättrådighet saknar
i sammanhanget betydelse. Med hänsyn till vikten av att myndigheterna
omfattas av allmänhetens förtroende är det angeläget att redan möjligheten,
att misstanke om otillbörligt förfarande kan uppkomma, blir beaktad.

I enlighet med vad nu anförts kan allvarlig erinran göras mot fortifikationsförvaltningens
beslut den 13 mars 1959 angående Linnmans anställning.
Den 19 januari 1962 har emellertid Kungl. Maj :t givit fortifikationsförvaltningen
tillstånd att för vissa uppgifter och på vissa villkor anställa
Linnman, och sedan förvaltningen den 26 april 1962 jämlikt tillståndet
fattat nytt beslut om Linnmans anställning, är sålunda beslutet den 13 mars
1959 icke längre i tillämpning. Jag förutsätter att därmed även Linnmans i
det föregående berörda förhållande till byggnadsentreprenörföreningen är
avvecklat. Med hänsyn härtill finner jag mig kunna låta bero vid vad i saken
förekommit och företager alltså icke vidare åtgärd i ärendet.

Christianson, Sjögren, Höijer, Lindholm, Raab och Morin skulle genom
fortifikationsförvaltningens försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse.

12. Fråga angående uppdelning av semester

I samband med ämbetets handläggning av ett ärende rörande bisysslor,
som avdelningsdirektören C. R. G. Cronstedt och byrådirektören E. G. Thorsell
innehaft vid sidan av tjänst hos fortifikationsförvaltningen,1 uppmärksammades
dels att såväl Cronstedt som Thorsell i stor utsträckning åtnjutit
semester hos ämbetsverket under halva dagar, dels ock att Cronstedt vid
många tillfällen beviljats semester hos ämbetsverket under enstaka dagar.
Av företagen utredning framgår sålunda att Cronstedt beviljats halvdagssemester
beträffande den 11, den 18 och den 25 september, den 2 och den
23 oktober, den 6, den 20 och den 27 november och den 4 och den 11 december
1958 samt heldagssemester enstaka dagar 16 gånger under 1959 och 14
gånger under 1960. När Cronstedt beviljats semester under en hel dag, har

1 Se s. 13 samt ämbetsberättelsen 1962 s. 145.

249

han brukat dela upp semestern på två halva dagar. Thorsell har erhållit
halvdagssemester under tiden den 9 februari—den 30 mars 1959. Såväl Cronstedt
som Thorsell var ifrågavarande år berättigad till semester under 45
dagar enligt 29 § A 1 mom. första stycket statens allmänna avlöningsreglemente.

Cronstedt och Thorsell samt deras närmaste chef vid fortifikationsförvaltningen,
byråchefen M. Lindholm, har vid förhör å militieombudsinansexpeditionen
uppgivit följande.

Cronstedt: Han var bl. a. under åren 1958—1960 vid sidan av sin tjänst
hos fortifikationsförvaltningen verksam dels såsom byggnadskonsulent hos
byggnadsnämnden i Järfälla kommun, dels såsom byggnadssakkunnig beträffande
skolbyggnader i Stockholms stad och Stockholms län. I egenskap
av byggnadskonsulent hade han mottagning för allmänheten en dag i veckan
i byggnadsnämndens lokaler i Järfälla. Från och med hösten 1958 var mottagningarna
i regel förlagda till torsdagar klockan 1300. Eftersom mottagningarna
kom att sammanfalla med Cronstedts dagliga tjänstgöringstid hos
fortifikationsförvaltningen, utverkade Cronstedt ledighet åt sig hos ämbetsverket
genom att uttaga semester halva dagen varje torsdag efter klockan
1200. Till en början var semestern formellt beviljad som halvdagssemester,
men sedermera tillämpades det systemet att Cronstedt beviljades heldagssemester
varannan torsdag men faktiskt fördelade denna semester så att han
var ledig från tjänstgöringen vid fortifikationsförvaltningen halva dagen
varje torsdag. En del av de i ärendet ifrågavarande semesterdagarna använde
Cronstedt för arbete såsom byggnadssakkunnig beträffande förenämnda skolbyggnader.
Byråchefen Lindholm, vilken beviljade semestrarna, kände till
Cronstedts bisysslor och var fullt införstådd med Cronstedts uppdelning av
de beviljade heldagssemestrarna på halva dagar.

Thorsell: Han var bl. a. under tiden den 9 februari—den 30 mars 1959
vid sidan av sin tjänst hos fortifikationsförvaltningen anställd på halvtid
såsom arkitekt vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor. Det var för att
kunna fullgöra tjänstgöringen vid stadsbyggnadskontoret som han uttog
semester halva dagar under sagda tid. Då han hos Lindholm ansökte om
semestern, angav han ändamålet med densamma.

Lindholm: Han hade känt till såväl Cronstedts tjänstgöring hos byggnadsnämnden
i Järfälla kommun som Cronstedts uppdrag beträffande skolbyggen.
Såvitt Lindholm kunde minnas, erhöll Cronstedt från mitten av år
1958 halvdagssemester i allmänhet varje torsdag. Lindholm visste om att
Cronstedt använde denna semestertid för tjänstgöringen hos byggnadsnämnden
i Järfälla. Thorsell åberopade såsom skäl för sin semesteransökan
att han skulle fullgöra ett privat uppdrag. Han nämnde dock ej särskilt
att han skulle arbeta vid stadsbyggnadskontoret. Det var en utbredd
företeelse att personalen vid fortifikationsförvaltningen då och då tog semester
för att utföra extra arbete. Lindholm ansåg sig ej ha anledning att
särskilt efterhöra skälen till att semester begärdes.

Fortifikationsförvaltningen har i infordrat yttrande anfört: Vidkommande

250

till en början frågan om gällande bestämmelser rörande semester må framhållas,
att dessa icke behandlar frågan om beviljande av semester under
del av dag. I Kungl. Maj :ts proposition den 16 april 1948 med förslag till
nya avlöningsreglementen m. m. (1948: 225 s. 136 f) avvisade emellertid
föredragande departementschefen ett under remissbehandlingen väckt förslag
att i statens allmänna avlöningsreglemente intaga förbud mot beviljande
av semester under del av dag och hänvisade frågor av denna art
till myndigheternas avgörande in casu. Riksdagen hade icke något att
erinra däremot. Härav torde följa att beviljande av semester under del av
dag icke bör anses strida mot gällande bestämmelser om semester. Då det
enligt fortifikationsförvaltningens arbetsordning ankommer på byråchef att
bevilja semester åt underlydande personal, torde det ej heller kunna anses
strida mot gällande bestämmelser att beviljad heldagssemester med byråchefens
medgivande uppdelas på halva dagar. Beträffande slutligen praxis
i förevarande avseende är att anföra, att förfarandet med halvdagssemester
tillämpas inom ämbetsverkets byråer och övriga underavdelningar, ehuru
i mycket begränsad omfattning. Längre sammanhängande semester under
halva dagar synes ha förekommit endast i sällsynta undantagsfall. Av det
anförda torde framgå, att utläggningen av ifrågavarande semestrar för
Cronstedt och Thorsell överensstämmer med den praxis som tillämpas inom
fortifikationsförvaltningen. Det må tilläggas, att en uppdelning av semester
på halva dagar i vissa fall kan vara påkallad av arbetsläget inom ämbetsverket
och sålunda vara från ämbetsverkets synpunkt önskvärd.

Riksrevisionsverket, som på begäran av militieombudsmannen också avgivit
yttrande, har däri anfört: Då, såsom departementschefen uttalat i förenämnda
proposition s. 144, semester är avsedd att bereda vila och rekreation,
kan ett uppdelande av hela semestern eller större delen därav på
enstaka dagar icke sägas stå i god överensstämmelse med semesterbestämmelsernas
syfte. Från statsmakternas sida har emellertid anledning icke
ansetts föreligga att i avlöningsreglementena intaga begränsande föreskrifter
i fråga om semesters åtnjutande. Detta gäller även semester å del av
dag. Däremot har vissa myndigheter i sina arbetsordningar intagit föreskrifter
enligt vilka viss del av semestern (exempelvis 2/3 eller 3/4 därav)
skall uttagas i en eller två perioder. På grundval av riksrevisionsverkets räkenskapsgranskning
och vad som under hand inhämtats kan konstateras,
att semester å del av dag ytterst sällan redovisas. Däremot synes det i begränsad
omfattning förekomma att tjänsteman, som beviljas en dags semester,
under hand överenskommer med överordnad att få dela upp densamma
på två halva dagar. Att semester beviljas under enstaka dag förekommer
inom hela statsförvaltningen. I allmänhet synes man, så långt arbetets
behöriga gång det medgiver och begränsande bestämmelser av nyss angiven
innebörd icke lägger hinder i vägen, tillmötesgå tjänstemännens individuella
önskemål i fråga om semesterns uttagande. Att angiva vissa myndigheter
eller vissa grupper av tjänstemän med anmärkningsvärt hög frekvens
av endagssemestrar låter sig icke göra. Möjligen kan en viss tendens till ök -

251

ning av antalet kortare semesterperioder förmärkas för tjänstemän, som
anlitas för av myndigheten instruktionsenligt bedriven uppdragsverksamhet.
I regel förekommer även för tjänstemän med många enstaka semesterdagar
åtminstone någon sammanhängande semesterperiod av godtagbar
längd. Endast i ett fall synes vid riksrevisionverkets revision uppdelning
av semester ha ansetts böra påtalas. Det gällde en tjänsteman med 45 dagars
årssemester som under ett år i samband med uppdragsverksamhet medgivits
uttaga hela semestern under 16 endags-, 10 tvådagars- och 3 tredagarsperioder.
Såvitt riksrevisionsverket kan finna, synes liknande fall vara rena
undantagsföreteelser. Det allmänna intrycket är att myndigheterna beviljar
sina tjänstemän semester på ett sätt som står i överensstämmelse med gällande
semesterbestämmelsers syfte.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstförrättande militieombudsmannen Thyresson i skrivelse den
17 augusti 1962 till fortifikationsförvaltningen följande.

Rätten till semester för statstjänstemän beträffande vilka statens allmänna
avlöningsreglemente äger tillämpning regleras i 29 § i detta reglemente.
Vad angår tiden för semesterns utläggning gäller enligt 29 § A 1 mom.
andra stycket — förutom att semestern i regel utgår under det kalenderår
varunder den intjänats — att semestern erhålles å tid som prövas lämplig
med hänsyn till göromålens behöriga gång. Det tillkommer således vederbörande
myndighet att, med beaktande av de krav som arbetet ställer, bestämma
när semestern skall erhållas. Givet är dock att så långt möjligt hänsyn
skall tagas till tjänstemannens önskemål om tiden för semestern.

Det föreligger icke något hinder mot att semestern i viss utsträckning
uppdelas på mindre perioder. Enligt allmänt vedertagen uppfattning och
praxis kan vid uppdelningen semester utläggas under enstaka dag och under
del av dag. Att det är tillåtet att medgiva semester under så kort tid
som en halv dag får, såsom fortifikationsförvaltningen anfört, anses framgå
av förarbetena till avlöningsreglementet. Detta reglemente, som trädde i
kraft den 1 juli 1948, föregicks av ett motsvarande avlöningsreglemente
som, jämte vissa andra lönereglementen, provisoriskt gällde under ett år
och som i förevarande avseende icke skilde sig från det nu gällande. I ett
av de yttranden som Kungl. Maj :t infordrat rörande erfarenheterna av
tillämpningen av de provisoriska reglementena föreslogs av ett ämbetsverk
införandet av ett förbud mot att semester skulle kunna åtnjutas under del
av dag, varjämte uttrycktes önskemål om att viss del av semestern skulle
uttagas i en följd eller uppdelas på högst två perioder. Enligt vad departementschefen
uttalade i propositionen med förslag till definitivt reglemente
borde dock frågor av denna art med stöd av redan gällande bestämmelser om
semesterns utläggande å tid som prövas lämplig med hänsyn till göromålens
behöriga gång kunna regleras av vederbörande myndighet i samband med
beslut om semesterns medgivande. Departementschefen ansåg därför att

252

det ej fanns anledning att i reglementet intaga några föreskrifter av åsyftat
slag.

Det anförda departementschefsuttalandet riktar emellertid helt allmänt
uppmärksamheten på att vid utläggande av semester en uppdelning av denna
på mindre perioder icke bör medgivas i vidare utsträckning än som kan
anses rimlig ur arbetssynpunkt. Av betydelse härvidlag måste vara icke endast
huruvida själva arbets- och personalförhållandena gör det möjligt att
semestern uttages i omgångar. Ändamålet med semester är att bereda vila
och rekreation, och det är ett intresse såväl för myndigheten som för den
anställde att semestern utlägges och tillvaratages på ett sätt som främjar
detta ändamål. Det är uppenbart att en mera långtgående sönderdelning av
semestern på kortare perioder kan komma att motverka semesterns syfte
till men för den anställdes tjänstbarhet. En dylik uppdelning bör därför
undvikas. Utläggande av semester på så korta tider som enstaka dagar torde
sålunda icke böra ske annat än beträffande en liten de! av hela semestern
och medgivande av semester under del av dag kan icke anses äga berättigande
annat än i undantagsfall. Vad riksrevisionsverket anfört i sitt yttrande
tyder också på att man i allmänhet inom statsförvaltningen iakttager
återhållsamhet med att medge en uppdelning av semester på kortare tider,
såsom enstaka dag eller del av dag.

Vad förevarande fall beträffar framgår av utredningen att Cronstedt under
år 1958 fått uttaga en niondel och under ettvart av åren 1959 och 1960
omkring en tredjedel av honom tillkommande årssemester i form av halvdagssemester.
Thorsell har under år 1959 erhållit något mer än hälften av
sin årssemester på sådant sätt. Den omfattande utläggningen på halva dagar
av Cronstedts och Thorsells semestrar under åren 1959 och 1960 finner
jag på grund av de synpunkter jag förut anfört stå i uppenbar strid med de
principer som bör gälla för utläggning av semester. Huruvida den i mindre
utsträckning gjorda utläggningen på halva dagar av Cronstedts semester
under ar 19o8 skall anses strida mot dessa principer anser jag däremot
i viss mån tveksamt. Jag är emellertid mest benägen anse att utläggningen
av denna semester står i mindre god överensstämmelse med nämnda principer.

Jag finner mig kunna låta bero vid de av mig i ärendet sålunda gjorda
uttalandena.

13. Fråga om obehöriga anteckningar å sjukredovisningshandlingar

I en den 6 december 1961 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
värnpliktige nr 371026-897 Kurt Sixten Nordberg vid Norrbottens regementes
nionde kompani: På morgonen den 4 december 1961 besökte Nordberg
regementets sjukstuga med anledning av en krånglande vrist. Han undersöktes
av regementsläkaren P. Morsing och hemställde i samband därmed
att bli sjukskriven till jul eller på annat sätt befrias från ansträngande

253

tjänst. Då Morsing förklarade att »det inte var någon fara med vristen»,
begärde Nordberg att få undersöka sig på garnisonssjukhuset eller vanföreanstalten.
Morsing förklarade att detta inte behövdes, då Nordberg var
frisk. Nordberg vidhöll sin begäran om ytterligare undersökning. Han uppgav
på fråga av Morsing att han fallit och skadat sig under fysisk träning
samt att han före militärtjänstgöringen under sin skoltid en gång slagit sig
så våldsamt att foten fått spjälas. Nordberg uttalade jämväl farhågor för
att han framdeles i sin civila sysselsättning skulle få besvär av den krånglande
vristen, om ej något åtgjordes. Då Morsing ej var villig att sjukredovisa
Nordberg eller remittera honom till undersökning vid civilt sjukhus,
begärde Nordberg att Morsing i stället skulle utfärda friskintyg för Nordberg.
Detta vägrade Morsing under hänvisning till att därför krävdes en ingående
undersökning som ej kunde verkställas i samband med sjukvisitationen.
Efter ytterligare något ordande om skadan och friskintyget anmodade
Morsing Nordberg att gå samt förklarade att han i så fall skulle lämna
Nordbergs uppträdande opåtalt. Nordberg lämnade då läkarmottagningen
under konstaterande att »doktorn har vägrat mig friskintyg». Av å Nordbergs
kompani tjänstgörande dagunderbefäl erhöll Nordberg senare kännedom
om att Morsing i anslutning till sjukvisitationen å Nordbergs sjukkort
antecknat »oförskämd mot läkaren». Det är obehagligt för Nordberg att ha
detta omdöme i papper som är tillgängliga för kompanibefäl och befälselever.
Om någon annan läkare får se sjukkortet, föreligger risk att han påverkas
ogynnsamt så att Nordberg icke kommer i åtnjutande av samma
positiva inställning från läkarens sida som andra värnpliktiga med jämförliga
krämpor kommer i åtnjutande av. Nordberg hemställer om utredning
huruvida allmänna rättsprinciper eller särskilda tjänsteföreskrifter för läkare
blivit åsidosatta.

Sedan militieombudsmannen hos chefen för regementet anhållit om utredning
och yttrande med anledning av innehållet i skriften, inkom regementschefen
den 15 januari 1962 med en skrivelse, varvid fogats fotografisk kopia
av för Nordberg fört sjukkort samt protokoll över förhör med Nordberg,
Morsing, värnpliktiga läkarbiträdet nr 420324-827 Jacobsson samt värnpliktiga
nr 420621-905 Harming och nr 421108-895 Lundin. De sålunda hörda
uppgav följande.

Nordberg: Den skada han ådrog sig under skoltiden var så svår att benet
spjälades. Under arbete i en gruva hade han senare i samband med »trallning»
av malm känning av den skadade vristen. Därefter märkte han ej
något av skadan förrän under militärtjänsten, då han omkring den 21
augusti 1961 vid hopp i hindergården ånyo bröt upp den gamla skadan. I
anledning härav blev han av läkaren sjukredovisad såsom delvis tjänstbar
i grupp 1 under ungefär en vecka, varefter han avfördes ur sjukredovisningen.
Han deltog därefter i all tjänst och hade ofta känning av den skadade
vristen, varför han ständigt var aktsam och försiktig. Den 4 december
1961 sjukanmälde sig Nordberg emedan vristen värkte. Beträffande händelseförloppet
å sjukhuset hänvisade han till sin hos militieombudsmannen

254

gjorda anmälan. Efter den 4 december 1961 har Nordberg i full utsträckning
deltagit i den militära tjänstgöringen och har inte varit besvärad av
vristen, fastän denna vid vissa tillfällen ömmat.

Morsing: Nordberg besökte i augusti 1961 regementets sjukhus och klagade
över en vristskada som han ådragit sig i hindergården. Vristen var
uppsvälld, och Nordberg blev sjukredovisad några dagar i grupp 1. Vid
återbesök den 13 november 1961 undersöktes Nordbergs vrist av doktor
Wihl, som vid denna tid tjänstgjorde vid centrallasarettets ortopediska avdelning
och tillika var extra bataljonsläkare vid regementet. Nordberg blev
sistnämnda dag av Wihl friskskriven (avförd), emedan något fel i vristen
icke kunde av Wihl konstateras. Då Nordberg den 4 december 1961 begärde
att bli sjukredovisad emedan vristen värkte, gjorde Morsing en noggrann
undersökning av foten, varefter han meddelade Nordberg att något skäl för
sjukredovisning ej förelåg, emedan det icke fanns något objektivt onormalt
på foten, samt att Nordberg skulle avföras. Nordberg begärde då friskintyg.
Morsing vägrade utfärda sådant, enär Nordberg icke ägde rätt att erhålla
friskintyg som icke erfordrades i tjänsten. Nordberg upprepade sin begäran
om friskintyg och uppgav på fråga av Morsing att detta skulle användas
vid besök hos specialist, något som Morsing fann ologiskt. Nordberg begärde
vidare att få komma till centrallasarettet eller vanföreanstalten för undersökning,
vartill Morsing svarade att han ej kunde hindra Nordberg att på
fritid söka annan läkare på egen bekostnad. Efter ytterligare ordväxling,
varunder Morsing förgäves försökte få Nordberg att förstå skillnaden mellan
att förklara en person frisk, något som påkallade en noggrannare undersökning,
och att intyga att personen är felfri å vristen, yttrade Morsing:
»Ni är avförd, och jag skall se mellan fingrarna med att Ni är oförskämd,
om Ni avlägsnar Er nu.» Nordberg genmälte att han inte vägrade
att lyda order men skulle vidta sina åtgärder samt lämnade mottagningsrummet.
Den å sjukkortet gjorda anteckningen »Oförskämd mot läkaren»
hade ej uppmärksammats av Morsing, som icke hade givit någon order
om att anteckningen skulle införas å kortet. Beträffande sin skyldighet att
utfärda friskintyg hänvisade Morsing till 17 § 2. instruktionen för fältläkarkåren
den 31 december 1943 (SFS nr 961), vari stadgas bl. a. att militärläkare
är skyldig att utan särskild gottgörelse utfärda de intyg och yttranden
beträffande till vederbörligt förband hörande personal, vilka är föreskrivna.
I fråga om läkares skyldighet att utfärda remiss hänvisade Morsing
till mom. 74 i Handbok för läkare vid armén (H Läk A) vari angives att,
därest läkaren bedömer att den sjukes tillstånd kräver undersökning eller
vård av specialist eller specialavdelning, den sjuke hänvisas genom remiss.
1 försvarets sjukvårdsstyrelses den 4 november 1953 utfärdade memorandum
för vid förband tjänstgörande läkare (Tjänstemeddelanden från försvarets
sjukvårdsstyrelse nr 8/1953) angives vidare att behov av remiss till
annat sjukhus eller till specialist skall noggrant prövas. Det förekommer
synnerligen ofta att värnpliktiga, som blivit avförda — alltså ej sjukredovisade
— begär friskintyg för icke angivna ändamål, vilka intyg liksom

255

remisser till olika specialkliniker enligt Morsings uppfattning ej kan anses
erforderliga i tjänsten.

Jacobsson: Han tjänstgjorde den 4 december 1961 som skrivare åt Morsing.
Morsing gjorde en som Jacobsson tyckte mycket noggrann undersökning
av Nordbergs vrist, varvid Nordberg inte visade något tecken till smärta
då Morsing rörde och tryckte på vristen. Då Nordberg fick klart för sig
att han inte kunde bli sjukskriven, tycktes han bli förargad och begärde att
få ett friskintyg. Detta ansåg Morsing ej erforderligt men erbjöd Nordberg
att återkomma senare för att erhålla friskintyg, vilket skulle få betalas av
Nordberg med femton kronor. Nordberg begärde då remiss till civil läkare
»enär man inte här kan få någon hjälp». Morsing anmodade Nordberg att
avlägsna sig, i vilket fall han lovade att överse med att Nordberg varit oförskämd.
Jacobsson ansåg att Nordberg inte uppträtt som han borde mot Morsing,
medan han ansåg att Morsing varit hygglig mot Nordberg emedan
han gett sig tid att lyssna på Nordbergs klaganden och yrkanden. Då Nordberg
lämnade mottagningen anmodade Morsing Jacobsson att å Nordbergs
sjukkort anteckna »Oförskämd mot läkaren».

Harming: Han tjänstgjorde den 4 december 1961 som dagunderbefäl vid
nionde kompaniet och hade bl. a. till uppgift att föra kompaniets sjukskrivna
och sjukanmälda till sjukhuset på morgonen denna dag. Under
sjukvisitationen som ombesörjdes av Morsing vistades Harming inne på läkarmottagningen
och kallade i tur och ordning in de värnpliktiga allteftersom
Morsing blev färdig med undersökningarna. Förutom Morsing och
Harming fanns i mottagningsrummet en manlig skrivare. Nordberg inkallades
tillsammans med Lundin, som skulle undersökas efter Nordberg.
Harming kunde ej i detalj erinra sig samtalet mellan Morsing och Nordberg
men uppfattade att Morsing ej funnit något fel på Nordbergs vrist, att
Nordberg begärt friskintyg, vilket Morsing vägrat utfärda, samt att Morsing
anmodat Nordberg att gå ut och, sedan denne gått, yttrat: »Karlen var oförskämd.
»

Lundin uppgav beträffande samtalet mellan Morsing och Nordberg i huvudsak
detsamma som Harming samt tilläde att Morsing, sedan Nordberg
gått ut, uppmanade det manliga läkarbiträdet att å sjukkortet anteckna
»Avförd» och »Oförskämd mot läkaren».

Av den fotografiska kopian av Nordbergs sjukkort framgick att därå
den 4 december 1961 antecknats AF (avförd) samt »Oförskämd mot läkaren».
Sistnämnda anteckning var bestyrkt genom anbringande av signaturen
K J, varmed synbarligen avsågs det manliga läkarbiträdet, förenämnde
Jacobsson.

I sitt yttrande förklarade sig regementschefen anse att det av utredningen
framgick att Morsing icke begått något fel mot Nordberg.

Efter anmodan inkom sjukvårdsstyrelsen den 5 februari 1962 med yttrande
i ärendet. Vid yttrandet fanns fogad bl. a. fotografisk kopia av Nordbergs
läkarkort. Å detta hade Morsing den 4 december 1961 antecknat bland
annat: »År oförskämd, fordrar friskintyg.»

256

Sjukvårdsstyrelsen anförde i sitt yttrande: Morsings uppfattning att han
i förevarande fall icke varit skyldig att utfärda av Nordberg begärt intyg
delas helt av sjukvårdsstyrelsen. Ämbetsverket ifrågasätter emellertid lämpligheten
av den anteckning »Är oförskämd, fordrar friskintyg», som Morsing
den 4 december 1961 låtit införa på läkarkortet. Sjukvårdsstyrelsen kan dock
icke finna, att Morsing härigenom handlat på sätt som kan anses strida mot
gällande föreskrifter.

Med anledning av de motstridiga uppgifter som vid utredningen lämnats
beträffande förenämnda anteckning »Oförskämd mot läkaren» å Nordbergs
sjukkort av å ena sidan Morsing och å andra sidan Jacobsson och Lundin
hemställde militieombudsmannen i skrivelse till regementschefen den 19
april 1962 att Morsing skulle ånyo höras i saken. Av utredning som i anledning
härav inkom från regementschefen den 14 maj 1962 framgår att
Morsing vid med honom anställt kompletterande förhör uppgivit att han i
anslutning till Nordbergs besök den 4 december 1961 möjligen yttrat: »Är
oförskämd, fordrar friskintyg.» Yttrandet gavs dock icke formen av en
order till skrivaren att införa detsamma å sjukkortet. Yttrandet hade förmodligen
av skrivaren uppfattats såsom en anmodan om notering å sjukkortet.
De å Nordbergs läkarkort den 4 december 1961 införda anteckningarna
hade gjorts av Morsing.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 3 oktober 1962 till regementschefen
följande.

Av utredningen i ärendet framgår att värnpliktige Nordberg den 4 december
1961 sjukanmält sig för vristbesvär och blivit undersökt av regementsläkaren
Morsing. Denne kunde ej konstatera några objektiva symtom
på skada och avförde Nordberg ur sjukredovisningen. Nordberg begärde då
att få friskintyg eller remiss för undersökning genom specialist. Morsing
förklarade att han ej kunde utfärda friskintyg utan en allmän undersökning
av Nordberg och att denne icke ägde rätt att erhålla friskintyg som ej erfordrades
för tjänsten. Remiss till annan läkare ansåg Morsing obehövlig,
och sådan utfärdades ej heller. I anslutning till den ordväxling som vid tillfället
ägde rum mellan Morsing och Nordberg antecknade Morsing på det
för Nordberg upprättade läkarkortet »Är oförskämd, fordrar friskintyg». På
föranledande av Morsing blev på Nordbergs sjukkort samtidigt antecknat
»Oförskämd mot läkaren».

Med hänsyn till vad genom utredningen framkommit finner jag ej skäl
till anmärkning mot Morsing för att han efter undersökning vägrat utfärda
remiss för ytterligare undersökning av Nordberg utan avfört denne såsom
fullt tjänstbar. I likhet med sjukvårdsstyrelsen anser jag ej heller att Morsing
gj°rt sig skyldig till fel genom att under förekomna omständigheter
vägra utfärda av Nordberg begärt friskintyg.

Vad härefter angår de förenämnda, å sjukredovisningshandlingarna för

257

Nordberg gjorda anteckningarna må först erinras att sjukkort är avsett att
utgöra ett ineddelande till truppbefälet samt att läkarkort visserligen sekretessbelagts
men dock är tillgängligt även för annan än den läkare som
gjort viss anteckning därå. Det är därför av vikt att i korten icke införes
anteckningar som onödigtvis kan lända vederbörande till olägenhet.

Enligt av sjukvårdsstyrelsen den 15 december 1950 utfärdade bestämmelser
angående sjukredovisning vid försvarsväsendet i fred (SjukredF) gäller
följande. Läkaren antecknar på läkarkortet för fallets behandling erforderliga
uppgifter, såsom datum, anamnes och status jämte diagnos/sannolik
diagnos, tjänstbarhet samt datum för återbesök (mom. 112). På sjukkort
antecknas efter läkarens diktamen datum och uppgift om tjänstbarhet
jämte andra uppgifter, som kan vara av betydelse för befälet, dock icke
diagnos (mom. 113).

Det är uppenbart att de ifrågavarande, å Nordbergs sjukredovisningshandlingar
gjorda anteckningarna icke är att hänföra vare sig till »för fallets
behandling erforderliga uppgifter» eller till »uppgifter, som kan vara
av betydelse för befälet». Någon rimlig anledning till att den beskyllning
mot Nordberg som anteckningarna innehåller ändå skulle införlivas med
uppgifterna i sjukredovisningshandlingarna har ej ens påståtts. Därest Morsing
ansett att Nordbergs uppträdande vid sjukvisitationen bort beivras, hade
han haft att i särskild ordning göra anmälan därom till regementschefen
såsom bestraffningsberättigad chef.

Vid dessa förhållanden hade anteckningarna icke bort göras och de bör enligt
min mening avlägsnas ur handlingarna. Genom vad Morsing låtit komma
sig till last i fråga om anteckningarna har han alltså handlat felaktigt.
Med hänsyn till omständigheterna finner jag emellertid felet icke vara av
beskaffenhet att böra föranleda beivran utan låter bero vid vad i saken förekommit.

I enlighet med det sålunda anförda företager jag ej vidare åtgärd i ärendet.

Morsing skulle genom regementschefens försorg erhålla del av militieombudsmannen
skrivelse. Avskrift av skrivelsen tillställdes Nordberg.

14. Fråga om innebörden av tjänsteförbindelse som officersaspirant skall
avgiva före inträde i försvarets läroverk. Tillika fråga om avgången
officersaspirants rätt att undergå omprövning vid läroverket

I en Lill militieombudsmannen den 9 november 1961 inkommen skrift anförde
värnpliktige fänriken nr 370102-107 N. I. It. Wahlberg: Han påbörjade
värnpliktstjänstgöring den 28 maj 1956 samt genomgick plutonchefsskola
under tiden den 15 mars—den 22 augusti 1957 och infanteriets kadettskola
under tiden den 2 september 1957—den 1 mars 1958. I samband med att han
beordrades som elev vid försvarets läroverk från och med den 15 oktober
1958 undertecknade han den 24 maj 1958 sådan tjänsteförbindelse som före9—6208i5.
Militieombudsmannens ämbetsberättelse

258

skrivits i Kungl. Maj:ts brev den 1 februari 1957. Genom förbindelsen förband
sig Wahlberg att efter avslutad utbildning vid läroverket fullfölja utbildningen
till officer och att efter avlagd officersexamen kvarstå i tjänst
vid krigsmakten ytterligare minst två år. Han genomgick utbildningen vid
läroverket under tre läsår. Vid den muntliga prövningen i studentexamen
den 13 maj 1961 underkändes han emellertid i engelska men erhöll rätt till
omprövning. Den 15 maj 1961 besökte han sitt regemente, Södermanlands
regemente, för att anhålla om entledigande från tjänsten som officersaspirant.
Han ämnade nämligen helt ägna sig åt studier i engelska och så snart
som möjligt avlägga studentexamen. Regementschefen, översten F.-I. C. Virgin,
hävdade då med bestämdhet att Wahlberg var skyldig att tjänstgöra vid
regementet under sommaren. Den 18 maj 1961 sökte Wahlberg skriftligen
avsked från och med den 23 maj 1961. Som skäl för ansökningen åberopade
han tentamensläsning för studentexamenskompetens i engelska. Denna ansökan
bifölls av Virgin. I och med avskedet ansåg Wahlberg sig löst från
tjänsteförbindelsen. Han hade dock fortfarande för avsikt att utbilda sig till
officer på aktiv stat. Under sommarens lopp kom han emellertid till insikt
om att han först ville studera geografi ett år vid Uppsala universitet, och den
24 augusti 1961 började han besöka föreläsningarna vid universitetet. Den
31 augusti 1961 blev han godkänd i engelska vid omprövningen på försvarets
läroverk. Vid besök på regementet den 4 september 1961 underrättades han
om att tjänsteförbindelsen åter trätt i kraft i och med alt han avlagt studentexamen
och att han hade att fullgöra nästkommande officerskurs på Karlberg.
Virgin lovade emellertid att Wahlberg ej skulle behöva inställa sig till
tjänst vid regementet förrän den 25 september 1961. Wahlberg hade för Virgin
redogjort för sina planer att studera geografi ett år och därefter på nytt
ansöka om antagning som officersaspirant. Ehuru Wahlberg dessutom förklarat
att han icke ansåg sig bunden av förbindelsen och att han icke var villig
att inställa sig till tjänstgöring, föreslog Virgin i skrivelse till chefen för
armén den 7 september 1961 att Wahlberg skulle antagas som officersaspirant
från och med den 31 augusti 1961 och att han skulle beordras till officerskursen
under tiden den 17 oktober 1961—den 1 september 1962. I en till
chefen för armén ställd, den 9 september 1961 dagtecknad skrift anhöll
Wahlberg om utredning huruvida tjänsteförbindelsen, trots att Wahlberg
beviljats avsked, kunde vara bindande för honom; därest förbindelsen befanns
bindande, anhöll Wahlberg att bli befriad från de förpliktelser den
medförde. Med anledning av denna skrift, som insändes tjänstevägen, lät
Virgin sammankalla officerskåren på aktiv stat för dess hörande angående
Wahlbergs lämplighet för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat. Enligt
uppgift hölls mötet den 12 september 1961. Officerskårsmötet förklarade
Wahlberg olämplig för utbildning till officer på aktiv stat. Såsom skäl därför
anfördes dels att Wahlberg icke ville bli officer och att det syntes olämpligt
att tvångsvis rekrytera officerskåren, dels att Wahlbergs uppfattning om vad
den av honom undertecknade förbindelsen innebar icke syntes stå i överensstämmelse
med de krav man ställer på en officer och dels att Wahlberg ge -

259

nom vankelmodighet och åsiklsändring, nämligen att först förklara sig vilja
fortsätta utbildningen efter avlagd studentexamen, därefter uppskjuta utbildningen
till officer ett år och slutligen nu anhålla om total befrielse, visat
en avsaknad av fasthet i åsikterna och bestämdhet vid val av framtidsbana
som icke syntes gagna vare sig Wahlberg personligen eller officerskåren. Då
Virgin vidarebefordrade skriften den 9 september 1961, förklarade han att
Wahlberg icke kunde anses lämplig för vidare utbildning till officer på aktiv
stat, enär han genom skriften sökte komma ifrån sin tjänsteförbindelse.
Militärbefälhavaren för fjärde militärområdet generalmajoren K. G. Åkerman
anförde att Wahlberg syntes olämplig som officer, varför han — oberoende
av om förbindelsen var bindande eller ej — icke borde bibringas officersutbildning.
Den 22 september 1961 blev förbindelsen på uppdrag av cheför
för armén hävd, enär officerskåren med instämmande av Åkerman förklarat
Wahlberg olämplig för fortsatt utbildning till officer på aktiv stat.
Wahlberg ifrågasätter om Virgin handlade riktigt då han den 15 maj 1961, i
vetskap om att Wahlberg hade rätt att erhålla avsked, bibringade denne den
uppfattningen att han fortfarande var bunden av förbindelsen och först sedan
Wahlberg skriftligen ansökt om avsked intog en annan ståndpunkt. Av
tjänsteförbindelsen framgår icke att den åter kunde träda i kraft sedan den
i och med avskedet upphört att gälla. Ej heller upplystes Wahlberg därom
i samband med avskedet eller på annat sätt. Därest han varit medveten
om att förbindelsen ansågs kunna återupplivas, skulle han ha valt en annan
läroanstalt än försvarets läroverk för omprövningen i studentexamen. Av
Kungl. Maj:ts reglemente för försvarets läroverk framgår att vid omprövning
abiturienten skall ha varit elev vid läroverket, icke att han skall vara
elev (officersaspirant) eller anställd vid krigsmakten. Beträffande officerskårsmötet
framhåller Wahlberg att enligt 13 § i kungl. brev den 23 februari
1945 regementschef skall höra officerskåren över officersaspirants lämplighet
för fortsatt utbildning, när han skall upprätta förslag å de officersaspiranter
som han anser böra kommenderas till krigsskolans officerskurs.
Wahlbergs skrift den 9 september 1961 innebar endast en begäran om utredning
huruvida tjänsteförbindelsen var bindande för honom. På grund härav
och då Virgin redan den 7 september 1961 föreslagit Wahlberg till konunendering
vid krigsskolan hade han icke bort föranstalta om officerskårsmöte.
Mötesprotokollet innehåller ej tillräckliga motiv för olämplighetsförklaringen.
Enligt vad som framkommit hade mötet icke medverkat vid formuleringen
av motiveringen till beslutet, utan denna utgjorde en sammanställning av
enskilda mötesdeltagares synpunkter och icke officerskårens uttalade mening.
Dessa synpunkter bygger icke på sakstöd; Wahlberg anser sig icke ha
ådagalagt något vankelmod. Virgin och officerskåren i övrigt har haft ringa
tid att sätta sig in i ärendet, eftersom Wahlbergs skrift anlände till regementet
endast cirka en timme innan mötet hölls. Varken Virgin eller Åkerman
har lika litet som chefen för armén grundat yttrande eller beslut på någon
utredning om förbindelsens giltighet eller någon närmare prövning av
Wahlbergs lämplighet utan tagit hänsyn endast till officerskårens yttrande.

260

Wahlberg hemställer om utredning av vederbörande myndigheters handläggning
av skriften den 9 september 1961 och av vad i övrigt i saken förekommit
efter den 13 maj 1961.

Efter remiss till chefen för armén inkom till militieombudsmansexpeditionen
den 20 januari 1962 yttranden från Åkerman och Virgin ävensom ett på
arméchefens uppdrag av chefen för arméstabens tredje sektion översten K.
G. Magnusson avgivet yttrande. Vid Virgins yttrande var fogat utdrag av
protokoll från sammanträde den 2 december 1961 med regementets officerskår
på aktiv stat.

Virgin anförde i det av honom avgivna yttrandet: Vid Wahlbergs besök
den 15 maj 1961 var Virgin, som visste att Wahlberg underkänts i studentexamen,
inställd på att Wahlberg skulle fullgöra den officersaspirant före
kommendering till krigsskolan åliggande trupptjänstgöringen. Virgin meddelade
Wahlberg att han var villig hjälpa Wahlberg så att denne på fritid
kunde förkovra sig i engelska. Wahlbergs då framställda önskemål om avsked
kom därför något överraskande för Virgin, och Virgin hävdade att
Wahlberg var skyldig att tjänstgöra vid regementet under sommaren. Efter
närmare undersökning kom emellertid Virgin senare till den uppfattningen
att Wahlberg hade möjlighet att få avsked. Virgin lät underrätta Wahlberg
därom. Den 19 maj 1961 inkom Wahlberg med en avskedsansökan, vilken
Virgin omedelbart biföll. Virgin hade då icke anledning att undersöka »den
juridiska följden» av avskedet, enär Wahlberg icke ifrågasatt annat än ett
»temporärt avsked» för studier till den studentexamen, som var förutsättningen
för hans fortsatta utbildning till officer på aktiv stat. Wahlberg hade
både vid besöket den 15 maj 1961 och vid besöket den 19 maj 1961 framhållit
att han ville bli officer på aktiv stat och önskade genomgå den officerskurs
som började på hösten 1961. Vid det sista besöket begärde Wahlberg upplysning
av stabschefen om han kunde få deltaga i höstens officerskurs. Stabschefen
inhämtade då per telefon hos arméstaben besked att Wahlberg, om
han godkändes i studentexamen, kunde beredas plats vid kursen, även om
han icke fullgjorde någon trupptjänstgöring under sommaren. Härom underrättades
Wahlberg. Sedan Virgin informerats om att Wahlberg avlagt
studentexamen, lät han anmoda Wahlberg att inställa sig vid regementet.
När Wahlberg infann sig meddelade lian att han icke ämnade fullgöra kursen
vid krigsskolan. Virgin åberopade Wahlbergs tjänsteförbindelse och
framhöll att endast chefen för armén eller Konungen kunde lösa honom från
förbindelsen eller bevilja anstånd med fortsatt tjänstgöring och att Wahlberg
var skyldig att börja kursen. Enär Wahlberg förmenade att förbindelsen
icke längre var gällande, lät Virgin stabschefen kontakta rekryteringsofficeren
vid arméstaben och auditören. Båda ansåg i likhet med Virgin att
förbindelsen otvetydigt var bindande. Efter alt under några dagar ha avvaktat
anståndsansökan från Wahlberg, avgav Virgin genom skrivelse den 7
september 1961 förslag att Wahlberg skulle antagas till officersaspirant och
beordras till krigsskolan. På grund av tidsnöd hade officerskårens vttrande
icke kunnat införskaffas. Virgin förberedde emellertid ett sammanträde

261

med kåren så snarl som möjligt. Sammanträdet utlystes officiellt den 11 september
1961 och ägde rum den 12 september 1961; protokollet hade emellertid
blivit feldaterat. Sistnämnda dag inkom till regementet Wahlbergs skrift
den 9 september 1961. Skriften upplästes vid sammanträdet. Wahlbergs påstående
att Virgin och den aktiva officerskåren i övrigt haft ringa tid att sätta
sig in i ärendet är felaktigt. Virgin själv var väl insatt i ärendet och såväl
stabschefen som andra officerare hade ägnat saken väsentlig tid. Någon tidsbegränsning
förekom icke vid mötet. Under diskussionen framhölls de i
motiveringen för olämplighetsförklaringen angivna synpunkterna. Sedan
Virgin ställt proposition på att Wahlberg skulle olämpligförklaras för utbildning
till officer på aktiv stat på de skäl som framförts, bifölls propositionen.

Det vid Virgins yttrande fogade protokollsutdraget innehåller intet som
motsäger vad av Virgin anförts.

Åkerman förklarade att han icke hade anledning ändra sitt tidigare ställningstagande
i saken.

I det av Magnusson avgivna yttrandet anfördes: Officersaspirant antages
vid armén efter personlig ansökan. Den som icke har formell studiekompetens
för kommendering till krigsskolan, beordras till försvarets läroverk för
avläggande av studentexamen. Elev vid läroverket åtnjuter förmåner, som icke
äger motsvarighet vid annat statligt läroverk (lön — penningbidrag —,
fri förplägnad samt rätt till kostnadsfri förläggning). Som motprestation
kräver staten därför att elev dels skall slutföra utbildningen till officer, dels
kvarstå i militär tjänst ytterligare minst två år efter avlagd officersexamen.
Elevens utfästelse tecknas på en särskild tjänsteförbindelse jämlikt bestämmelserna
i ämbetsskrivelse den 1 februari 1957 (Tjänstemeddelanden rörande
lantförsvaret 1957 avd. A nr 12; jämför även avd. D nr 110). Dylik tjänsteförbindelse
har Wahlberg undertecknat. Här förefinns således två handlingar,
av vilka den förstnämnda är att jämställa med anställningskontrakt
och den senare bör ses om än icke som en personlig skuldförbindelse så dock
som en separat överenskommelse mellan staten och eleven vid läroverket. Officersaspirant
entledigas av regementschef utan ansökan jämlikt kungl. brev
den 23 februari 1945 § 15. Wahlberg har författningsenligt entledigats av
Virgin. Jämlikt 28 § Kungl. Maj:ts reglemente för försvarets läroverk äger
elev, som underkänts i studentexamen vid läroverket, rätt att undergå prövning
tillsammans med näslföljande årskurs och därvid anses som läroverkets
egen elev. Med stöd av dessa bestämmelser avlade Wahlberg studentexamen
den 31 augusti 1961. Därmed har han genomgått fullständig utbildning
vid läroverket för fortsatt utbildning till officer. Det avbrott som ägt
rum i Wahlbergs militärtjänst för kompletteringsstudier kan, särskilt med
hänsyn till de förhållanden under vilka det tillkommit, icke anses ha hävt
tjänsteförbindelsen. En sådan kan hävas endast av försvarsgrenschef. Med
hänsyn till det samband som råder mellan anställningsförhållandet och
tjänsteförbindelsen avses regementschef beordras att underställa chefen för
armén frågan om entledigande av officersaspirant som undertecknat tjänstc -

262

förbindelse till undvikande av att i framtiden uppstår situationer likartade
med den ifrågavarande.

I skrivelse till styrelsen för försvarets läroverk hemställde militieombudsmannen
att styrelsen efter hörande av läroverkets rektor ville avgiva yttrande
i frågan huruvida det står i överensstämmelse med stadgan för läroverket
eller eljest gällande bestämmelser att den som icke längre är officersaspirant
tillätes fullfölja utbildningen vid läroverket genom studentexamens
avläggande ävensom det yttrande i övrigt vartill handlingarna i ärendet
kunde föranleda. Med anledning härav inkom styrelsen den 2 oktober
1962 med yttrande, varvid fanns fogat ett av rektor Åke Stille avgivet yttrande.

Stille anförde: 1 det för läroverket intill den 1 juli 1961 gällande reglementet
av den 22 juni 1944 (SFS 1944: 497) saknades bestämmelser rörande
omprövning i studentexamen, enär omprövningsinstitutet icke förekom
1944. Helt allmänt föreskrevs endast i 30 § reglementet att för examinationen
skulle i tillämpliga delar gälla stadgan för rikets allmänna läroverk.
Omprövningsinstitutet infördes genom ändring i nämnda stadga år 1948.
Därvid föreskrevs att omprövning skulle ske vid det läroverk, där examinanden
undergått muntlig prövning, försåvitt icke skolöverstyrelsen på
särskilda skäl beslöt hänvisa examinanden till annat läroverk. Vid tiden för
Wahlbergs deltagande i muntlig prövning i examen vårterminen 1961 gällde
sålunda vid försvarets läroverk dels kungl. brev den 2 maj 1957 (försvarsdepartementet
dnr 2324/1956) med examensbestämmelser för läroverket,
dels enligt den ovan anförda 30 § i läroverkets reglemente i tillämpliga delar
stadgan för rikets allmänna läroverk i då gällande lydelse av år 1958
(SFS 1958:335). Med stöd härav underkändes Wahlberg den 13 maj 1961
i begränsad studentexamen men medgavs rätt till omprövning i engelska
enligt § 105 mom. 4 stadgan för rikets allmänna läroverk. Då omprövning
med Wahlberg med stöd av beslut enligt ovan anförda författningsrum och
i de former som föreskrevs i § 107 B samma stadga ägde rum i augusti 1961,
hade reglementet för försvarets läroverk av år 1944 ersatts av 1961 års stadga
för läroverket (SFS 1961:285). Enligt 2 § denna stadga skall bestämmelserna
i stadgan för rikets allmänna läroverk gälla även vid försvarets
läroverk, såvida icke annat föreskrives. I 22 § föreskrives särskilt, att omprövning
må ske vid läroverket med den, som underkänts i begränsad examen
eller studentexamen vid läroverket; förbehåll stadgas icke, att examinanden
alltjämt skall vara i krigstjänst vid omprövningstillfället. Stadgandet
i 1 § i läroverkets stadga, att läroverket har till ändamål att meddela vid
krigsmakten fast anställda och värnpliktiga den kompletterande allmänna
skolbildning som erfordras för anställning i militär eller civilmilitär beställning
på aktiv stat samt att vid läroverket efter Kungl. Maj :ts bestämmande
må imdervisas jämväl andra än nyss angivna elever, är icke i detta fall
tillämpligt, då någon undervisning icke meddelats Wahlberg vid läroverket
efter det att han erhållit avsked ur krigstjänsten. Rektorsämbetet är sålunda
av den uppfattningen att Wahlberg enligt stadgan för rikets allmänna läro -

263

verk §§ 105 och 107 B, reglementet för försvarets läroverk 1944 30 §, stadgan
för försvarets läroverk 1961 2 och 22 §§ samt kungl. brevet den 2 maj
1957 med examensbestämmelser för läroverket ägt rätt att undergå omprövning
i engelska i augusti 1961 vid läroverket utan avseende på, om han
då kvarstod i krigstjänst eller ej. Rektorsämbetet finner att enahanda rätt
att undergå omprövning i ämne, där censorerna medgivit sådan, alltjämt
föreligger för elev, som deltagit i muntlig prövning i studentexamen, fullständig
eller begränsad, vid försvarets läroverk. Omprövningar har ägt rum
vid läroverket läsåren 1949/50, 1950/51, 1952/53, 1955/56, 1957/58, 1958/59,
1961/62 och 1962/63 till ett antal av 34. Huruvida vid någon av dessa omprövningar
examinanden i likhet med Wahlberg haft avsked ur krigstjänsten,
är emellertid icke bekant för rektorsämbetet, da upplysningar härom
icke meddelats ämbetet. Spörsmålet om omprövningsrättens förenlighet
med bestämmelserna om tjänsteförbindelser kan ej lösas genom att borttaga
rätten till omprövning för examinander från försvarets läroverk utan
att dessa examinander ställes i en studiemässigt svårare situation än övriga
examinander. En sådan lösning synes därför rektorsämbetet ej vara
förenlig med rättvisans krav. Goda skäl synes emellertid kunna åberopas
för att frågan om tjänsteförbindelsernas giltighet i fall motsvarande Wahlbergs
regleras genom uttryckliga föreskrifter. Så kan ske genom en omformulering
av tjänsteförbindelserna därhän, att dessa automatiskt återfår
bindande kraft i händelse löftesgivaren inom viss tid efter avskedstagande
avlägger examen vid försvarets läroverk. Då bestämmelser om tjänsteförbindelser
emellertid icke återfinnes i stadgan för försvarets läroverk
och ärenden rörande dessa förbindelser icke handlägges av rektorsämbetet,
torde anledning saknas för ämbetet att närmare utlåta sig i denna fråga.

Styrelsen yttrade: Styrelsen ansluter sig till vad rektorsämbetet anfört
och finner i likhet med detta att elev vid försvarets läroverk, som deltagit
i muntlig prövning vid läroverket i fullständig eller begränsad studentexamen
och därvid blivit underkänd men av censorerna medgivits rätt till omprövning,
må undergå omprövning vid försvarets läroverk utan avseende på,
om han vid tiden för denna kvarstår i krigstjänst eller ej, allt under förutsättning
att han av skolöverstyrelsen hänvisas till läroverket för omprövning.
1 likhet med rektorsämbetet finner styrelsen frågan om förtydligande
av tjänsteförbindelserna eller dessas ersättande med annan form av förbindelse
ankomma på annan myndighet än styrelsen. Styrelsen avser att rikta
försvarsgrenschefernas uppmärksamhet härpå. Styrelsen finner angeläget
att frågan handlägges så, att någon ovisshet icke behöver uppkomma rörande
vidden av de förpliktelser läroverkets elever åtagit sig.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 25 oktober 1962 till chefen föi
armén följande.

Genom kungl. brev den 23 februari 1945 meddelades bestämmelser angå -

264

ende officersaspirants antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid
armén. I 1 § 1 mom. stadgas att officersaspirant är envar som, efter att ha
blivit därtill antagen, undergår utbildning till officer på aktiv stat. Av 5 och
7 §§ framgår att antagning till officersaspirant sker efter ansökan som prövas
av regementschefen. Enligt 8 § omfattar utbildningen till officer på aktiv
stat för officersaspirant, som är värnpliktig, icke fast anställd och icke avlagt
studentexamen eller avgångsexamen vid tekniskt gymnasium, a) trupptjänstgörmg,
vilken tager sin början efter genomgång av kadettskola och
pågår till slutet av september det år denna skola avslutats, b) genomgång
av erforderligt antal klasser vid försvarets läroverk för avläggande av begiänsad
studentexamen på för vederbörligt truppslag föreskriven linje, vilken
utbildning tager sin början efter avslutandet av under a) omförmäld
trupptjänstgöring, c) trupptjänstgöring under uppehållet mellan klasserna
vid försvarets läroverk, d) trupptjänstgöring, vilken tager sin början efter
avläggandet av begränsad studentexamen och pågår till slutet av september
det år dylik examen avlagts, samt e) officerskurs vid krigsskolan, vilken
tager sin början efter avslutandet av under d) omförmäld trupptjänstgöring
och pågår till slutet av augusti påföljande år. I 15 § 1 mom. föreskrives att
officersaspirant entledigas av regementschefen efter ansökan eller utan ansökan.
Jämlikt 2 mom. i samma paragraf äger entledigande efter ansökan
rum, då officersaspirant önskar bli överförd till reservofficersaspirant eller
eljest önskar avgå.

Enligt 2 mom. i provisoriska, av Ivungl. Maj :t den 1 februari 1957 meddelade
bestämmelser om vissa tjänsteförbindelser vid försvaret (Tjänstemeddelanden
rörande lantförsvaret 1957 avd. A nr 12) skall värnpliktig (officersaspirant),
som beredes tillfälle att genomgå studentlinjen vid försvarets
läroverk, genom särskild skriftlig förbindelse ha utfäst sig att efter avslutad
utbildning vid läroverket fullfölja utbildningen till officer och att
efter avlagd officersexamen kvarstå i tjänst vid krigsmakten ytterligare
minst två år. I 6 mom. av samma bestämmelser föreskrives att, om i visst
tall synnerliga skäl är därtill, vederbörande försvarsgrenschef må medgiva
avgång ur tjänst tidigare än som följer av avgiven tjänsteförbindelse.

Av utredningen i ärendet framgår att värnpliktige Wahlberg såsom officersaspirant
den 24 maj 1958 avgivit sådan tjänsteförbindelse som nyss sagts
och därefter åtnjutit undervisning vid försvarets läroverk under tre läsår,
att han vid begränsad studentexamen den 13 maj 1961 underkänts i engelska
men berättigats undergå omprövning i nämnda ämne, att han den 19 maj
1961 av regementschefen Virgin entledigats såsom officersaspirant, att
Wahlberg efter omprövning vid läroverket den 31 augusti 1961 blivit godkänd
samt att Virgin genom skrivelse den 7 september 1961 avgivit förslag
att Wahlberg skulle antagas till officersaspirant och beordras till krigsskolan,
vilket förslag dock icke bifallits.

För bedömande av frågan huruvida Wahlberg varit berättigad att den
15 maj 1961, såsom han synes ha begärt, få entledigande såsom officersaspirant
är det av betydelse att klargöra i vad mån den av Wahlberg avgivna

265

tjänsteförbindelsen lagt hinder i vägen. Förbindelsen avser endast tiden »efter
avslutad utbildning vid läroverket». Eftersom den Wahlberg medgivna rätten
till omprövning i den del hans examen icke blivit godkänd tydligen förutsatte
att Wahlberg icke skulle erhålla ytterligare undervisning vid läroverket,
kunde det väl med visst fog hävdas att hans utbildning vid läroverket
blivit avslutad. Vad Wahlberg i förbindelsen utfäst var emellertid att
han skulle, i första hand, fullfölja utbildningen till officer, och såsom av
de ovan återgivna, genom kungl. brevet den 23 februari 1945 meddelade bestämmelserna
framgår kan denna utfästelse icke fullgöras förrän begränsad
studentexamen avlagts. Med hänsyn härtill torde uttrycket »efter avslutad
utbildning vid läroverket» få anses innebära icke blott att undervisningen
slutförts utan även att godkänd examen avlagts.

Vid dessa förhållanden har tjänsteförbindelsen icke utgjort hinder för
Wahlberg att erhålla entledigande. Jämlikt 15 § i nyssnämnda bestämmelser
hade Virgin följaktligen bort bifalla Wahlbergs därom den 15 maj 1961
tramställda begäran. Att Virgin icke gjort detta utan entledigat Wahlberg
törst efter det att denne några dagar senare skriftligen förnyat sin ansökan
är dock med hänsyn till omständigheterna icke ett fel av beskaffenhet att
böra föranleda ansvar.

I och med att en officersaspirant i vederbörlig ordning blivit entledigad
torde i regel den tjänsteförbindelse han avgivit sakna vidare betydelse. Beträffande
den som entledigats innan han genomgått erforderligt antal klasser
vid försvarets läroverk för avläggande av begränsad studentexamen
kommer vanligen någon avslutad utbildning vid läroverket icke att föreligga,
och såsom förut sagts avser tjänsteförbindelsen endast tiden därefter.
Entledigande som skett efter avslutad utbildning vid läroverket innebär
uppenbarligen även befrielse från den i tjänsteförbindelsen gjorda utfästelsen.
Att märka är emellertid att i sistangivna fall regementschefen icke
kan bifalla en ansökan om entledigande utan att först ha erhållit försvarsgrenschefens
tillstånd därtill. Enligt 6 mom. i ovannämnda den 1 februari
1957 meddelade provisoriska bestämmelser måste nämligen medgivande till
avgång ur tjänst tidigare än som följer av avgiven tjänsteförbindelse lämnas
av vederbörande försvarsgrenschef och för sådant medgivande fordras att
det förefinnes synnerliga skäl till avgången.

Därest officersaspirant, såsom i förevarande fall, entledigats innan han
avslutat sin utbildning vid läroverket men likväl tillåtits fortsätta utbildningen
och avlägga examen där, ställer sig förhållandena i viss mån annorlunda.
Enligt ordalagen i tjänsteförbindelsen är tydligen den som avgivit
förbindelsen skyldig att fullfölja utbildningen till officer. Men för att han
skall kunna kommenderas till officerskurs vid krigsskolan torde fordras
att han är officersaspirant, och förutsättningen för att han på nytt skall bli
antagen till officersaspirant är, såsom av bestämmelserna i kungl. brevet
den 23 februari 1945 framgår, att ansökan därom gjorts. Då någon möjlighet
att framtvinga dylik ansökan icke finnes, synes alltså ej heller skyldigheten
enligt tjänsteförbindelsen kunna tvångsvis utkrävas. Endast om ve -

266

derbörande frivilligt återinträder såsom aspirant kommer alltså förbindelsen
att få verkan, d. v. s. avgång ur tjänst innan officersexamen avlagts och
två år förflutit därefter tillätes endast om försvarsgrenschefen finner synnerliga
skäl därtill.

Det måste med anledning härav ifrågasättas om Wahlberg bort tillåtas
att undergå omprövning vid läroverket utan att dessförinnan ha återinträtt
som officersaspirant. Enligt 1 § första stycket stadgan den 12 maj 1961 för
försvarets läroverk har läroverket till ändamål att meddela vid krigsmakten
fast anställda och värnpliktiga den kompletterande allmänna skolbildning
som erfordras för anställning i militär eller civilmilitär beställning på aktiv
stat. Och i andra stycket samma paragraf stadgas att vid läroverket må
efter Kungl. Maj :ts bestämmande undervisas jämväl andra än i första stycket
angivna elever. Innebörden härav torde vara att det för försvaret särskilt
inrättade läroverket icke äger befatta sig med andra elever än dem som är
antingen fast anställda vid krigsmakten eller värnpliktiga i tjänstgöring,
med mindre Kungl. Maj :t lämnat tillstånd därtill. Konsekvensen måste anses
kräva att begränsningen i läroverkets verksamhet gäller även då det
endast är fråga om examens avläggande eller omprövnings undergående.
En sådan tolkning vinner stöd av de förutnämnda bestämmelserna den 1
februari 1957 om vissa tjänsteförbindelser vid försvaret. Dessa bestämmelser
synes utgå från att den som avslutar utbildning vid läroverket genom
godkänd examen då skall befinna sig i tjänst. Om så icke är fallet kommer
enligt vad i det föregående utvecklats tjänsteförbindelsen icke att få avsedd
verkan.

I ärendet har framhållits att, om elev som entledigats såsom officersaspirant
icke får undergå omprövning vid läroverket, han kommer i en studiemässigt
svårare situation än övriga elever, vilket icke är förenligt med rättvisans
krav. Denna synpunkt kan emellertid icke anses generellt bärande.
Därest en officersaspirant efter egen ansökan och i strid mot krigsmaktens
intresse entledigas strax före omprövning, synes han i allmänhet icke ha ett
berättigat anspråk på att utan vidare få åtnjuta den förmån det må vara
att bli examinerad vid det läroverk där han undervisats. Genom entledigandet
har i realiteten den utfästelse, som utgjort förutsättningen för inträdet i
läroverket, blivit undanröjd. Det måste då anses rimligt att för rätten att få
undergå omprövning vid läroverket i stället för vid annan, av skolöverstyrelsen
anvisad läroanstalt uppställes det villkoret att han återinträder såsom
officersaspirant. Om däremot en elev anfört synnerliga skäl för ansökan
om entledigande eller han entledigats utan egen ansökan, synes det icke finnas
anledning att uppställa ett sådant villkor för rätten att få avsluta utbildningen
vid läroverket. Att verkställa den erforderliga prövningen huruvida
i visst fall kravet på återinträde såsom aspirant kan eftergivas torde i
enlighet med vad i det föregående sagts ankomma på Kungl. Maj :t, men
givetvis kan Kungl. Maj :t om det finnes lämpligt bemyndiga styrelsen för
läroverket eller annan myndighet att utföra prövningen.

På grund av det sålunda anförda hade enligt min mening Wahlberg icke

267

bort tillåtas att undergå omprövningen vid läroverket, med mindre han dessförinnan
återinträtt såsom officersaspirant.

Vad härefter angår Virgins hos Eder framförda förslag om Wahlbergs antagande
till officersaspirant och beordrande till krigsskolan följer av det
förut sagda att, då Wahlberg icke gjort ansökan om att bli återantagen till
officersaspirant, förslaget icke rätteligen kunnat bifallas och därför ej heller
bort avgivas. Virgin har emellertid, såvitt utredningen visar, haft visst fog
för sin uppfattning att det Wahlberg den 19 maj 1961 meddelade entledigandet
var allenast ett »temporärt avsked» och sålunda i själva verket ej
innebar annat än tjänstledighet tills vidare. Då Wahlberg sökte entledigande
var det nämligen hans avsikt att inom kort tid avsluta utbildningen vid
läroverket och att därefter fortsätta utbildningen till officer. I sin skriftliga
avskedsansökan angav Wahlberg ej heller annat skäl för det sökta entledigandet
än tentamensläsning för studentexamenskompetens i engelska. Vidare
begärde Wahlberg i samband med avskedsansökningen upplysning huruvida
han kunde få deltaga i höstens officerskurs. Sedan det med anledning
härav från arméstaben inhämtats besked att Wahlberg, därest han
godkändes vid omprövningen, kunde beredas plats vid kursen, även om han
icke fullgjorde någon trupptjänstgöring under sommaren, blev Wahlberg
underrättad härom. Slutligen undergick Wahlberg den berörda omprövningen
vid läroverket och detta skedde utan att Wahlberg dessförinnan
meddelat Virgin att han dåmera icke önskade omedelbart fullfölja officersutbildningen.

Vid nu angivna förhållanden låter jag bero vid vad i denna del av ärendet
förekommit.

Vad Wahlberg anfört om Virgins föranstaltande om officerskårsmöte, mötesprotokollets
innehåll samt vederbörande myndigheters handläggning i
övrigt av Wahlbergs skrift den 9 september 1961 finner jag med hänsyn till
upplysta omständigheter ej giva anledning till erinran.

Med det sålunda anförda är förevarande ärende slutbehandlat från min
sida.

Virgin och Åkerman skulle genom chefens för armén försorg erhålla del
av militieombudsmannens skrivelse. Avskrift därav tillställdes styrelsen för
försvarets läroverk och Wahlberg.

15. Förläggningsförhållandena vid Härnösands kustartillerikår

Vid militieombudsmannens inspektion av Norrlands kustartilleriförsvar
med Härnösands kustartillerikår den 30 januari 1961 antecknades bl. a. följande:
Manskapsförläggningarna i kasernerna I och II var på grund av utrymmesbrist
synnerligen tätt belagda i det att i varje logement regelmässigt
inhystes tolv man. Det ifrågasattes huruvida så tät beläggning var lämplig
med hänsyn till luftvolymen i logementen. Enligt vad som uppgavs be -

268

räknades den rådande bristen på förläggningsutrymmen icke kunna hävas
inom överskådlig tid.

Sedan militieombudsmannen infordrat yttrande i saken från fortifikationsförvaltningen,
anförde förvaltningen, efter att ha hört chefen för marinen
och kustartilleriförsvarschefen, i skrivelse den 10 maj 1961 följande:
Kustartillerikåren omfattade då förbandet år 1943 sattes upp, utom stab
m. m., två kompanier för vilkas framtida behov kasernbyggnaderna beräknades.
År 1952 tillkom ett kompani och år 1955 ännu ett. De två kaserner,
som ursprungligen avsetts inrymma ett kompani vardera, måste därför för
närvarande utnyttjas för förläggning av två kompanier i varje kasern.
Även dagrummen utnyttjas som logement. Det antal värnpliktiga, för vilka
förläggning erfordras, har successivt stigit från 195 år 1953 till 437 år
1960. Dessutom utbildas vid kåren ett mindre antal värnpliktiga tillhörande
andra kustartilleriförsvar. För närvarande förlägges till följd av ovan
anförda omständigheter i regel tolv man i logement avsedda för sex man.
Denna täta förläggning är otillfredsställande såväl ur hälsosynpunkt som
med hänsyn till manskapets trivsel. Härtill kommer olägenheterna av att
putsrum, torkrum med flera lokaler måste utnyttjas av två i stället för såsom
avsetts ett förband. En ny kasernbyggnad erfordras. Sådan har sedan
år 1953 upptagits i kustartilleriförsvarschefens förslag till äskanden. Objektet
har dock på grund av den knappa medelstilldelningen fått stå tillbaka
till förmån för andra, av chefen för marinen såsom ännu angelägnare
angivna objekt. Vid i stort sett oförändrad medelstilldelning bedömes
objektet ej heller komma till utförande under de närmaste budgetåren.

I infordrat yttrande den 10 november 1961 anförde försvarets sjukvårdsstyrelse:
Styrelsen ställer följande krav på förläggning av längre varaktighet
än sex veckor. Sovplatserna bör anordnas i enkla sängar (utan översängar).
Under inga förhållanden bör två sängar ställas med långsidorna
omedelbart intill varandra. Golvytan i logement bör vara minst 4,5 m2 per
säng (man) vid en rumshöjd av 3 meter eller däröver och minst 5 m2 i
nyare kaserner med en rumshöjd av 2,7 meter. Häri inräknas icke den yta,
som upptages av fast inredning eller andra möbler med undantag av sängarna.
Om den disponibla golvytan i särskilt fall skulle understiga 4,5 in2 per
säng eller om det av andra skäl icke låter sig göra att upprätthålla ett mellanrum
mellan sängar av minst 0,9 meter eller en tillräcklig bredd av
gången mellan sängraderna, må förläggning i dubbelsäng (under- och
översäng) anordnas i erforderlig utsträckning, och må de på ena sidan
av gången befintliga sängarna placeras med långsidan intill väggen. Golvytan
bör härvid dock icke vara mindre än 7,5 m2 respektive 8,3 m2 (vid
rumshöjd understigande 3 meter) per dubbelsäng, motsvarande en minimiluftkub
av något mer än 11 m3/man, ett mellanrum i sidled mellan sängar
av minst 1,8 meter och en gångbredd i rummet av minst 2 meter. Under
vissa förhållanden, såsom under repetitionsövningar, kan icke alltid förutnämnda
minimikrav på luftkub och golvyta tillgodoses; dock får luftkuben
i sådana fall icke understiga 7 m3, vartill under sådana förhållanden

269

kommer kravet att en kontinuerlig ventilation skall kunna upprätthållas.
För förläggning å fartyg gäller särskilda bestämmelser. Sjukvårdsstyrelsen
konstaterar, att de av ämbetsverket ur hygienisk synpunkt angivna normerna
för förläggning åsidosatts i det aktuella fallet. Riskerna för spridning
av infektionssjukdomar, såväl banala sådana såsom förkylningar som
sådana av allvarligare art, ökar väsentligt vid sådan förläggning som förekommer
vid kåren, icke minst genom att möjligheterna att inom förläggningen
upprätthålla en tillfredsställande personlig hygien reduceras. Sjukvårdsstyrelsen
måste med beklagande konstatera, att chefen för marinen
på grund av den knappa medelstilldelningen ansett sig tvingad frångå angivna
krav. Ämbetsverket har emellertid för avsikt att i särskild skrivelse
till chefen för marinen framhålla, att styrelsen finner det av utomordentlig
vikt att vid förnyad angelägenhetsgradering uppförande av ny kasernbyggnad
ges hög prioritet.

Chefen för marinen, från vilken yttrande sedermera infordrades, anförde
i skrivelse den 12 december 1961: Behov föreligger av en ny kasernbyggnad
inom kustartillerikårens kasernområde. En sådan har sedan budgetåret
1953/54 upptagits i kustartilleriförsvarschefens förslag till äskan den.

Enligt senaste beräkningar uppgår kostnaden till cirka 1 miljon kronor.
På grund av den knappa medelstilldelningen för marinen — innevarande
budgetår totalt cirka 4,5 miljoner kronor — har objektet fått stå
tillbaka för andra med högre angelägenhetsgrad. Chefen för marinen räknar
med en utökad investeringsram för kasernbyggnader från och med budgetåret
1963/64. Blir så fallet kan ifrågavarande objekt komma till utförande
något av de närmaste åren därefter.

Genom beslut den 28 december 1961 fann militieombudsmannen icke anledning
företaga annan åtgärd än att militieombudsmannen lät till försvarsdepartementet
översända avskrift av handlingarna i ärendet.

Genom försvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 6 april 1962, vilken
i avskrift tillställdes militieombudsmannen, uppdrog Kungl. Maj :t åt fortifikationsförvaltningen
att efter anvisningar av chefen för marinen uppgöra
och till Kungl. Maj :t senast den 1 september 1962 inkomma med förslag
till byggnadsprogram för anordnande av förläggningsutrymme för omkring
200 man vid kustartillerikåren. Utredningen skulle göras så att underlag
erhölls för beslut om projektering. Fortifikationsförvaltningen ålades att vid
medelsäskandena för budgetåret 1963/64 beakta medelsbehovet för ifrågavarande
byggnadsföretag.

270

16. Brister i sanitärt hänseende inom lägerplats å skjutfält

Vid militieombudsmannens inspektion av Sundsvalls luftvärnskår den 6
oktober 1961 antecknades i samband med besök vid kårens skjutplats å
Ästön följande: De hygieniska och sanitära förhållandena inom skjutplatsen
syntes över lag vara mindre goda. Sålunda hade personalen, i vart fall
befäl och trupp, tillgång allenast till utomhusavträden, av vilka det för
truppen avsedda icke föreföll tillfredsställande. Särskilt anmärkningsvärt
föreföll det förhållandet att provisoriska, av plåt anordnade urinoarer uppställts
utanför och i omedelbar anslutning till varannan av de för förläggning
av trupp avsedda barackerna, vilket medförde att lukt inträngde i barackerna.

I ett med anledning härav infordrat, den 13 januari 1962 avgivet yttrande
anförde kårchefen: De sanitära förhållandena på Åstön har sedan
lång tid tillbaka varit upptagna i kårchefens önskemål angående förbättringsarbeten
inom skjutfältet. Saken har uppmärksammats i pressen, senast
våren 1961, och i samband därmed har orientering lämnats från kårens
sida rörande anledningen till förhållandena, särskilt beträffande de påtalade
urinoarerna i anslutning till barackerna. Därvid har framhållits att
urinoarerna anordnats som ett provisorium efter lägrets tillkomst och föranletts
av att fältmässigt grävda urinoarer utanför lägret särskilt efter mörkrets
inbrott sällan eller aldrig användes och att de förstnämnda sålunda
tillkommit för att undvika än större olägenheter. Redan år 1953 gjordes
av kårchefen hos chefen för armén framställning om att få utföra vissa
större iståndsättningsarbeten, bl. a. sanitära åtgärder. På grund av brist
på medel kunde framställningen ej av chefen för armén bifallas. Ungefär
samtidigt upptogs fråga om utvidgning av skjutfältet, varvid även ifrågasattes
lägrets flyttning till annan plats. Principbeslut om utvidgning fattades
av arméchefen år 1954, men då kort därpå förslag framfördes om indragning
av kåren, fick såväl nyssnämnda beslut som frågan om nyanläggningsarbeten
på Åstön förfalla. I fortifikationsförvaltningens generalplan
för mark- och byggnadsfrågor för kåren av år 1957 har de sanitära
förhållandena på Åstön ej direkt redovisats. Planen var uppgjord mot bakgrunden
av kårens eventuella upphörande som fredstruppförband, och ett
antal utbyggnadsprojekt upptogs därför som s. k. »B-åtgärder», som skulle
beaktas endast om kåren skulle bestå. Enligt arméchefens mark- och byggnadsprogram
borde splittrad investering inom förband undvikas, och kasernetablissement
skulle således i regel utbyggas och moderniseras före barackläger
eller dylikt vid övningsfält. När år 1958 beslut fattades om kårens
kvarstående i fredsorganisationen förelåg sålunda en betydande eftersläpning
beträffande iståndsättningsarbeten på skjutfältet. En angelägenhetsgradering
har måst göras, och det har därvid bedömts att bl. a. matinrättningens
och bastuns ombyggnad borde komma i förtur, vilket också skett.
I kårens till militärbefälhavaren för andra militärområdet ingivna under -

271

hållsplan för budgetåret 1961/62 har upptagits vissa iståndsättningsarbeten
avseende vatten- och avloppsledningar. Medel för utförande av dessa arbeten
har ej kunnat ställas till förfogande av militärbefälhavaren. I en samtidigt
med det till militieombudsmannen avgivna yttrandet avlåten skrivelse till
militärbefälhavaren har förevarande frågor ånyo upptagits. I sammanhanget
förtjänar påpekas att på grund av markbeskaffenheten på Åstön moderna
sanitära anläggningar därstädes torde bli kostnadskrävande men att sådana
icke desto mindre bör komma till utförande. Frågan torde också böra ställas
i samband med i dagarna aktuella markförvärv, vilka om de genomförs
vidgar möjligheterna till skjutfältets ändamålsenliga utnyttjande och möjliggör
en rationellare och bättre förläggningsstandard.

I förenämnda, vid yttrandet fogade skrivelse till militärbefälhavaren hänvisade
kårchefen till de anmärkningar som av militieombudsmannen framställts
mot de sanitära förhållandena vid Åstöns skjutfält och anförde vidare:
Sedan länge har militärbefälhavaren och kårchefen framhållit att förbättringsarbeten
i berört hänseende är synnerligen angelägna. Anläggningarna
för trupp i baracklägret består av utomhusurinoarer i anslutning till
några av barackerna samt en utomhustorrklosett. Trots riklig användning
av desinfektions- och luktborttagningsmedel uppfyller dessa icke berättigade
krav på hygien vid en förläggning av skjutfältets karaktär. Urinoarerna
saknar bl. a. avloppssystem. Med anledning av det sålunda anförda
anhåller kårchefen att utredning angående ändamålsenliga permanenta sanitära
anläggningar på Åstöns skjutfält snarast med sakkunnig hjälp måtte
komma till utförande, att i avvaktan på utredningsresultatet och praktiska
åtgärder i anledning därav medel måtte ställas till förfogande för provisoriska
förbättringsarbeten samt att provisoriska hygieniska anordningar om
möjligt måtte utformas så att de vid tillkomst av permanenta sådana kunde
utnyttjas för repetitionsövningsförbandens bivackförläggningar.

Sedan militieombudsmannen anhållit om yttrande i ärendet av militärbefälhavaren
för andra militärområdet, inkom ställföreträdande militärbetälhavaren
översten A. G. Hallström med en den 30 januari 1962 dagtecknad
skrivelse, vari beträffande tidigare åtgärder vid Åstölägret i fråga om där
befintliga sanitära anordningar vitsordades riktigheten av kårchefens redogörelse
samt vidare anfördes: Baracklägret på Åstön uppfördes åren 1940—
1942. Djupbrunn borrades år 1941. År 1943 uppfördes marketenteri, bastu
och förläggningsbarack för kvinnlig personal. Samma år gjordes en första
ombyggnad av matinrättningen, varjämte en barack för sjukvårdsavdelningen
byggdes. För ett femtontal år sedan anlades urinoarerna vid barackerna.
De är anslutna till avlopp och borde inte, även om deras placering
är mindre lämplig, ge upphov till besvärande lukt. Skötseln och underhållet
av urinoarerna har varit bristfälliga. Vid upprepade hälsovårdsinspektioner
av både militärbefälsläkare och förbandsläkare har påpekanden gjorts
rörande olika sanitära förhållanden. Betydande förbättringsarbeten har utförts.
År 1961 har sålunda matinrättningen helt renoverats och är nu i ett
utmärkt skick. Bastuanläggningen är under omfattande renovering och kom -

272

mer inom den närmaste tiden att färdigställas och blir då av godtagbar
kvalitet. Officers- och underofficersmässar har renoverats och utbyggts de
senaste åren liksom underbefälets förläggningsbarack. Påtagliga sanitära
olägenheter beträffande urinoarer, manskapsavträde och sättet för kompostering
av latrin har påtalats vid förbandsläkarens inspektion år 1961 och
militärbefälsläkarens inspektion år 1962. För eliminerande av dessa olägenheter
kommer snarast följande åtgärder att vidtagas: I manskapsbarackerna,
där vatten och avlopp finnes, kommer rostfria urinoarer att installeras.
Om möjligt kommer detta att utföras före repetitionsövningsomgångens
inryckning vintern 1962. Nödvändig uppsnyggning av manskapsavträdet
skall ske, innebärande rengöring och desinfektion, vissa reparationer
etc. Ett helt nytt avträde kommer sedan att byggas. Latrinkärlen
tömmes för närvarande i en öppen betonglåda. Detta är ej tillfredsställande,
men kan tolereras vintertid (under tiden för kommande repetitionsövningsomgång).
Härefter skall betonglådan tömmas och latrinen komposteras eller
transporteras till eventuellt hugad lantbrukare. — Tvenne wc finnes på
Ästön, båda i matinrättningens källare, avsedda för kvinnlig personal. Dessvärre
tillåter icke avloppssystemet, att wc för närvarande installeras i förläggningsbarackema.

Efter vad sålunda förekommit fann militieombudsmannen icke anledning
vidtaga vidare åtgärd i ärendet.

17. Fråga om behörigheten att besluta beträffande vapenfri värnpliktigs
förläggning under tjänstgöring utanför krigsmakten

Vapenfrie värnpliktige nr 420915-121 B. Stenmark anförde i den 16 januari
1962 till militieombudsmannen inkommen skrift klagomål däröver, att två
av honom hos chefen för Hälsinge regemente gjorda ansökningar om att få
på egen bekostnad bo i hyresrum i Gävle i stället för att vara förlagd i en
regementets kasern avslagits. Vid verkställd utredning framkom följande.

Sedan slutet av oktober 1961 tjänstgjorde Stenmark såsom vapenfri vid
Statens Järnvägar i Gävle. Hans förläggning var, på därom av järnvägsstyrelsen
hos chefen för Hälsinge regemente gjord framställning, ordnad genom
regementets försorg.

Den 30 november 1961 inkom till regementsstaben en av Stenmark gjord,
den 20 samma månad dagtecknad ansökan, i vilken Stenmark anhöll om
ständig nattpermission under sin SJ-tjänstgöring den 1 december 1961—
den 17 augusti 1962. Såsom skäl för sin begäran åberopade Stenmark studier
och deltagande i frikyrkligt församlingsarbete. Ansökningen avslogs av regementschefen,
översten A. Henriksson.

Den 8 december 1961 inkom Stenmark till regementsstaben med en den 4
samma månad dagtecknad ansökan av huvudsakligen enahanda innehåll
som den nyssnämnda. Även ansökningen den 4 december 1961 blev avslagen,

273

varvid beslutet fattades av majoren E. E. Karlström i egenskap av tjänstförrättande
regementschef.

I ett av Henriksson på militieombudsmannens anmodan avgivet yttrande
över Stenmarks klagomål anförde Henriksson: Stenmark är jämlikt skrivelse
den 9 oktober 1961 av järnvägsstyrelsen hänvisad till regementet beträffande
redovisning och förläggning. Förläggning vid regementet har därvid
ordnats jämlikt föreskrifterna i punkt 1 i kungl. brev den 30 september
1960 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1960 avd. A nr 95). Under
de tider Stenmark icke fullgör tjänst vid SJ är han således ställd under
regementschefens befäl. Stenmarks båda framställningar om ständig nattpermission
har därför behandlats i enlighet med av Henriksson tillämpade
principer för övriga vid regementet redovisade och förlagda värnpliktiga.
Någon anledning att tillämpa andra principer för en vid regementet förlagd
vapenfri än för övriga värnpliktiga har Henriksson icke ansett föreligga.

Järnvägsstyrelsen har i infordrat yttrande anfört: I generalorder nr 1300
den 30 juni 1961 angående uttagning och tjänstgöring m. in. för vapenfria
värnpliktiga (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1961 avd. B nr 40)
finnes under mom. 35 angivet vilka förmåner vapenfria värnpliktiga åtnjuter
bl. a. under tjänstgöring utanför krigsmakten. Härav framgår att vederbörande
civila myndighet äger att hos närmast tjänstgöringsplatsen beläget
förband ur armén göra framställning om tillhandahållande av sådana förmåner
och att det åligger förbandet i fråga att tillhandahålla dessa. Så har
skett i det nu aktuella fallet liksom eljest regelmässigt då fråga är om förläggning
på militär ort. Av ovanstående synes framgå att det är den civila
myndigheten som är den beslutande i frågor av här förekommande slag.
Ytterligare stöd härför finnes i 9 § kungörelsen den 26 mars 1943 (SFS nr
122) med vissa bestämmelser angående vapenfria värnpliktiga. I ett flertal
fall har vapenfria värnpliktiga, vars förläggning ordnats genom SJ:s försorg
i bostadsvagnar och överliggningsrum, ansökt om tillstånd att på egen bekostnad
ordna sin bostadsfråga. Dylika framställningar har i allmänhet bifallits
då skäl därtill förelegat och det icke menligt påverkat utbildningen.
För SJ:s del är intet att erinra mot att Stenmark själv får sörja för sin inkvartering
under tjänstgöringen i Gävle.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 17 februari 1962 till Henriksson
följande.

Av utredningen i ärendet framgår att Stenmark såsom vapenfri värnpliktig
fullgör tjänstgöring vid Statens Järnvägar och således utanför krigsmakten.

I 9 § kungörelsen den 26 mars 1943 med vissa bestämmelser angående
vapenfria värnpliktiga stadgas att om vapenfri värnpliktig fullgör tjänst
utanför krigsmakten vad eljest ankommer på militär personalchef skall åligga
person eller myndighet, under vilken den värnpliktige är ställd.

Enligt 19 § värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 1958 (SFS

10—62081(5. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

274

nr 485) skall vapenfri värnpliktig åtnjuta fri inkvartering. I förevarande fall
har järnvägsstyrelsen ordnat förläggning för Stenmark genom att med stöd
av mom. 35 i generalorder nr 1300 den 30 juni 1961 hos Eder göra framställning
om tillhandahållande av berörda förmån. Denna omständighet kan
emellertid icke medföra att den på ovan återgivna bestämmelse i kungörelsen
den 26 mars 1943 grundade behörigheten att besluta i frågor rörande
Stenmarks förläggning frångått styrelsen.

På grund av det sålunda anförda har Stenmarks hos regementschefen
gjorda ansökningar om tillstånd att få på egen bekostnad bo utanför regementet
icke bort upptagas till saklig prövning. I stället borde Stenmark ha
hänvisats till behörig järnvägsmyndighet.

Då varken Edert beslut i anledning av Stenmarks ansökan den 20 november
1961 eller Karlströms beslut i anledning av ansökningen den 4 december
1961 stått i överensstämmelse härmed, har alltså såväl Ni som Karlström
förfarit felaktigt. Det har emellertid hela tiden varit och är alltjämt Stenmark
obetaget att hos vederbörande myndighet göra framställning i saken.
Med hänsyn härtill och till övriga omständigheter låter jag bero vid vad i
ärendet förekommit.

Karlström skulle genom Henrikssons försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. Avskrift därav tillställdes järnvägsstyrelsen och Stenmark.

275

Sakregister

till militiecmbudsmannens åren 1950—1963 avgivna
ämbetsberättelser

Allmänna handlingar, gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata
meddelanden eller brev, 1950 s. 473, 1954 s. 229 o. 250; — vissa spörsmål
angående hemligstämpling av militära handlingar m. m., 1951 s. 109
o. 1956 s. 120; — hemlighållande av handlingar i upphandlingsärende,
1955 s. 158; — vissa spörsmål angående hemligstämpling av den i 21 §
förundersökningslcungörelsen omförmälda s. k. stora biografien, 1957 s.
115; — fråga om avskaffande av den inom försvaret rådande ordningen
att förse böcker och därmed jämförliga handlingar med anteckningen »Endast
för tjänstebruk», 1957 s. 144 o. 1958 s. 197; — lagligheten i visst fall
av förbehåll att handling skulle behandlas såsom förtrolig och delgivas
endast vissa befattningshavare, 1955 s. 163; — fråga om viss av ämbetsverk
upprättad promemorias beskaffenhet av allmän handling samt huruvida
hinder för dess utlämnande förelåg, 1953 s. 124; — fråga om handlingar
tillkomna under utredning verkställd av viss av ämbetsverk tillsatt
utredningsman äro allmänna handlingar, 1960 s. 109; — av militär chef
upprättade vitsord äro allmänna och offentliga handlingar och envar äger
således taga del och göra avskrift därav, 1954 s. 205; — fråga huruvida
användande i vissa fall av handbrev varit förenligt med tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet, 1954 s.
214; — fråga om behov av bestämmelser till förebyggande av att tryckfrihetsförordningens
föreskrifter om allmänna handlingars offentlighet
åsidosättas genom användande av handbrev, 1954 s. 250; — vissa spörsmål
angående ordningen för tillhandahållande myndigheter emellan av
handlingar rörande befattningshavares hälsotillstånd, 1957 s. 107; — nya
sekretessföreskrifter för försvarets leverantörer m. fl., 1957 s. 123; —
bristfälligt handhavande av hemliga handlingar, 1959 s. 15 o. 1961 s. 31;
— inskrivningschef har felaktigt vägrat utlämna allmänna handlingar i
ärende rörande ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst, 1960 s.
104; — se även Gallring.

Allmänna medel, se Rättegångskostnad.

Ammunition, fråga huruvida ammunition förvarats på betryggande sätt, 1961
s. 197.

Anbud, se Upphandling.

Anmälan, fråga till vilken militär befattningshavare anmälan om brott eller
förseelse skall ställas och ingivas, 1953 s. 72 o. 1954 s. 87; — underlåtenhet
av kompanichef att vidarebefordra anmälan i militärt mål till regementschefen,
1954 s 85; — underlåtenhet av regementschef att vidare -

276

befordra anmälan i militärt mål till militärbefälhavaren, 1959 s. 93; —

dröjsmål med ingivande av anmälan rörande militärt brott, 1957 s. 41; _

påverkan att återkalla hos militieombudsmannen gjord anmälan, 1958
s- 17; —- vissa frågor rörande personalvårdskonsulents skyldighet att bistå
värnpliktig med avfattande av anmälan mot förman, 1962 s. 89; —
se även Militärförhör.

Anslag, felaktig utanordning från anslag, 1962 s. 69 o. 1963 s. 33; — bristande
kontroll av anslag, 1962 s. 69.

Anställning, fråga om riktigheten av ämbetsverks anställningsbeslut med
hänsyn till den anställdes förhållande till enskild sammanslutning, 1963
s. 229»

Anställningssökande, se Tjänstetillsättning.

Arbetstid, fråga om underlåtenhet att iakttaga av myndighet föreskrivna arbetstider,
1963 s. 13.

Arrende, fråga om befattningshavare eftersatt kronans intresse vid handläggning
av arrendefrågor rörande Ravlunda skjutfält, 1958 s. 155.

Arrest, se Arrestantkort, Arreststraff, Militärhäkte, Verkställighet av disciplinstraff.

Arrestantkort, bristfälliga anteckningar i arrestantkort angående den gärning
bestraffningen avsett, 1955 s. 121; — arrestantkort skall icke upprättas
beträffande förvarsarrestant med mindre denne blivit att iämställa
med häktad, 1957 s. 74.

Arreststraff, fråga om ändrade bestämmelser angående användning av arreststraff
beträffande inom försvaret anställd personal, 1959 s. 243; —
avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff, 1951 s. 79 o. 1955 s. 101;

— fråga om skäl förelegat för uppskov med eller avbrott i verkställighet
av arreststraff, 1959 s. 116 o. 1961 s. 55; — fråga huruvida hinder att verkställa
arreststraff bör föranleda straffets åläggande med tjänstgöring eller
uppskov med verkställigheten, 1952 s. 176 o. 1953 s. 267; — fråga huruvida
då arreststraff ådömes befälselev tjänstens krav bör föranleda straffets
åläggande med tjänstgöring, 1958 s. 61; — skyldighet för värnpliktig
att för ettertjänst kvarbliva vid sitt förband utgör ej skäl att uppskjuta
verkställighet av arreststraff till dess eftertjänsten fullgjorts, 1958 s. 64;

— två särskilda arreststraff ålagda i stället för gemensamt straff, 1956

s. 84; — vissa spörsmål rörande straffarrestants sysselsättande med arbete
under arresttiden, 1957 s. 74 o. 1962 s. 74; — se även Militärhäkte,
Nojdförklaring, Verkställighet av disciplinstraff. Jfr Arrestantkort, Fullföljd.

Arvodesbefattning, innehavare av arvodesbefattning är skyldig att fullgöra
även till befattningen ej direkt hänförlig tjänstgöring vartill han beordras,

t. ex. såsom dagbefäl, 1953 s. 141.

Aspirant, vissa frågor berörande aspiranternas förhållanden å kryssaren Gotland
under vinterexpeditionen 1948—49, 1950 s. 385.

Attest, oriktig, 1963 s. 33.

Auditör, åligger att utöva en allmän kontroll över rättsärendena vid det
förband, där han tjänstgör, 1950 s. 10 o. 1951 s. 108; — fråga om skyl -

277

dighet för auditör att lämna anvisningar beträffande förandet av rättsvårdsblanketter
vid förbandet, 1955 s. 121; — bristande noggrannhet vid
handläggning av disciplinmål, 1958 s. 67 o. 1962 s. 51; — innebörden i
vissa hänseenden av föreskriften att auditör skall kontrasignera beslut
i disciplinmål, vari han avgivit yttrande, 1951 s. 203, 1956 s. 86 o. 1958
s. 71, jfr 1961 s. 87; — fråga angående omfördelning i visst fall av meddelade
auditörsförordnanden, 1952 s. 247 o. 1953 s. 236; — skiljaktig mening
i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215.

Avdelning av krigsmakten, se Domstol.

Avlöning, föreskrifter rörande löneavdrag för förvarsarrestant, 1954 s. 246;
— se även Anställning. Jfr Traktamente.

Avsked, spörsmål huruvida underofficer i samband med ansökan om avsked
utsatts för obehörig påtryckning samt om avskedsbeslut bort meddelas
utan att dessförinnan pensionsfrågan prövats, 1962 s. 152.

Avskrivning, av för kronan uppkommen skada eller förlust, se Ersättningsmål.

Avstängning, ändrade bestämmelser beträffande förutsättningarna för att
befattningshavare vid krigsmakten skall för brottsligt förfarande kunna
avstängas från tjänstgöring, 1956 s. 174.

Befordran, fråga huruvida överfurir som de senaste åren ej fullgjort trupptjänstgöring
kunnat befordras till rustmästare, 1962 s. 169.

Befäl, förhållandet mellan olika befälskategorier, 1950 s. 415; — se även
Fartyg.

Befälsrätt, korpral har endast under särskilda förutsättningar befälsrätt över
menig i vad avser allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten, 1953
s. 64; — militärläkares befälsrätt, 1954 s. 81 o. 1963 s. 182.

Befästning, studiebesök i Bodens fästning, 1953 s. 186; — föreskrifter angående
studiebesök vid befästningar, 1953 s. 187.

Behandlings- och kontrollfall, se Läkarbesiktning, Sjukredovisning.

Belysningsanordningar, fråga om belysningsanordningar å militära släpfordon,
1962 s. 124.

Beredskapskungörelsen, fråga om ändring i beredskapskungörelsen, 1961
s. 222.

Beredskapsövning, yttrande i anledning av remiss om ändrad lagstiftning
rörande skyldighet att fullgöra beredskapsövning, 1952 s. 281.

Besiktningsgrupp, se Läkarbesiktning.

Besiktningskungörelse, yttrande i anledning av remiss angående förslag till
mönstringskungörelse, 1952 s. 293.

Beslag, se Spritdrycker.

Beslut, fråga om slutligt beslut av domstol bör upptagas i domstolens protokoll
eller avfattas i särskild handling, 1959 s. 113; — fråga om skyldighet
för domstol att vid prövning av talan i fullföljda disciplinmål och ersättningsmål
lämna motivering för sitt beslut, 1951 s. 198; — delgivning av

278

beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman, 1952 s. 170 o. 1956
s. 114; — se även Auditör, Disciplinmål, Ersättningsmål, Fullföljd, Fullföljdsrätt.

Bestickning, 1963 s. 33.

Betyg, fråga om i visst fall regementschef äger ompröva av skolchef meddelat
godkännande betyg, 1959 s. 173; — se även Tjänstgöringsintyg.

Bevisning, bevisprövning i disciplinmål, 1950 s. 15, 25 o. 206, 1961 s. 65.

Bil, användande av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s. 18, 1955 s. 151 o. 1960 s.
115, jfr 1957 s. 27; — se även Transport.

Bisyssla, tillstånd att förena tjänst med annan verksamhet bör ej få föranleda
förkortning av tjänstgöringstiden i den ordinarie befattningen, 1951
s. 149; — fråga om tillstånd till innehav av bisyssla, 1962 s. 145 o. 1963
s. 13.

Bodens fästning, se Befästning.

Bostadsförmedling, fråga om befattningshavare vid Försvarets bostadsförmedling
otillbörligt utnyttjat sin ställning för att skaffa sig ekonomisk
fördel, 1959 s. 197.

Brand, fråga om ansvar för uppkommen skogsbrand samt åtgärder till förekommande
av bränder, 1962 s. 110.

Brottsbalk, yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk, 1954
s. 267.

Civil befattningshavare, förfarandet vid disciplinär bestraffning av civil befattningshavare,
1952 s. 186 o. 1956 s. 88; — disciplinär bestraffning av
civil tjänsteman för försumlighet vid handläggning av ersättningsärende,
1952 s. 127; — formen för samt avfattningen och delgivningen av beslut
om disciplinär bestraffning av civil befattningshavare, 1956 s. 88; —
fråga om utfärdande av bestämmelser angående åtal och disciplinär bestraffning
i avseende å civila befattningshavare vid försvaret, 1955 s. 202
o. 1959 s. 250, jfr även 1956 s. 91; — se även Polismyndighet.

Dagbefäl, har befälsrätt över förbandets personal i den utsträckning som erfordras
för dagbefälstjänstens utövande, 1954 s. 78; — har skyldighet
att mottaga fullföljdsinlaga, 1950 s. 437 o. 1951 s. 206; — flygteknikers
åligganden i fråga om dagbefälstjänst, 1954 s. 120; — se även Arvodesbefattning.

Delgivning, av dom och beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman,
1952 s. 170 o. 1956 s. 114; — av beslut om disciplinär bestraffning
av civil befattningshavare, 1956 s. 88; — av auditörs skiljaktiga mening
i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215; — av överordnad myndighet anbefalld
delgivning av beslut må icke fördröjas i avvaktan på klarläggande
av fråga i det ärende beslutet avser, 1959 s. 169.

Disciplinbot, sjötillägg och flygtillägg skola ej tagas i betraktande vid bestämmande
av disciplinbotsbelopp, 1951 s. 164; — ej heller mässpenningar,
1951 s. 222; — fråga om åtgärder för rättelse då på grund av felaktig
tillämpning av gällande författningsbestämmelser disciplinbot blivit bestämd
till för högt belopp, 1951 s. 221 o. 1953 s. 232; — sammanträffande
av disciplinbots- och arreststraff, 1961 s. 62. Jfr Fullföljd.

279

Disciplinmål, bristande noggrannhet vid handläggning av disciplinmål, 1958
s. 67 o. 1962 s. 51; — bevisprövning i sådana mål, 1950 s. 15, 25 o. 206, 1961

si 65; _- fråga när bestraffningsbeslut i disciplinmål skall anses ha blivit

meddelat och således såvitt ankommer på den bestraffningsberättigade blivit
definitivt, 1950 s. 217; — fråga om samtidigt användande för olika förseelser
av disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s. 217; -— fråga huruvida
i samband med begärd omprövning av ålagd tillrättavisning disciplinstraff
kan åläggas för samma förseelse som föranlett tillrättavisningen, 1961 s.

_ två särskilda arreststraff ålagda i stället för gemensamt straff,
1956 s. 84; — förutsättning för bestraffning i disciplinär ordning av person,
mot vilken åtal i annat militärt mål är anhängigt vid domstol, 1951
s. 82 o. 195, 1953 s. 83; — avfattningen av straffbeslut i fråga om angivandet
av den gärning bestraffningen avsett, 1951 s. 83 o. 202, 1955 s.
99, 1956 s. 84 o. 1961 s. 105, jfr även 1956 s. 88; — straff ålagt för icke
straffbar gärning, 1950 s. 196 o. 1961 s. 15; — ansvarsfråga kan ej upptagas
till prövning i disciplinär ordning sedan åklagaren beslutat att ej
anställa åtal, 1954 s. 97, jfr även 1956 s. 89—90; — bestraffningsberättigad
befattningshavare som meddelat beslut i disciplinmål skall egenhändigt
underteckna beslutet, 1956 s. 91; — se även Anmälan, Auditör, Förundersökning,
Militärförhör, Tjänsteväg.

Disciplinär bestraffningsrätt, fråga om bestraffningsrätt då befälsrätt är fördelad
å flera bestraffningsberättigade befattningshavare, 1959 s. 212 o. 1960
s. 236; — förordnande för befattningshavare som har lägre tjänsteställning
än regementsofficer att utöva bestraffningsrätt, 1951 s. 193, 1956 s. 78 o.
1961 s. 87; — fråga huruvida bestraffningsrätt tillkommer chef för krigsorganiserat
förband, 1954 s. 94, styresman för central flygverkstad, 1958
s. 75, cheferna för centrala flygmaterielförrådet i Arboga och flygförvaltningéns
centralförråd för intendenturmateriel i Västerås, 1958 s. 200; —
fråga huruvida bestraffningsberättigad befattningshavare undandragit sig
att i den utsträckning som bort ske utöva sin disciplinära bestraffningsrätt
1956 s. 93; — fråga huruvida sådan befattningshavare ägt överlämna
mål till chefen för det förband, där den misstänkte var truppregistrerad,
1957 s. 32; — se även Civil befattningshavare, Infanteribefälhavare.
Jfr Tjänstgöringsplats.

Disciplinär åtgärd, mot civil befattningshavare, se Civil bcfattningsha\are.

Dispensärregister, se Frikallelse.

Dom, av dom i militärt brottmål skall framgå att domen avser sådant mål,
1956 s. 109; — domskäl i fråga om straffmätning, 1959 s. 113; — delgivning
av dom i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman, 1952 s. 170 o.

1956 s. 114; — underlåtenhet att i rätt tid avsända domsbevis till militär
myndighet, 1954 s. 99; — fråga om behörighet att underteckna domsbevis,
1961 s. 90; — se även Fullföljd, Undanhållande. Jfr Protokoll.

Domsbevis, se Dom.

Domstol, för »den avdelning, till vilken den misstänkte hör», 1953 s. 94 o.

1957 s. 32; — mål som har karaktär av såväl tull- som militärmål skall
handläggas vid tullmålsdomstol, 1960 s. 77; — se även Fullföljd, Förvarsarrest,
Hovrätt, Militära mål, Protokoll, Prövningstillstånd, Rättegångskostnad,
Tjänstledighet, Trafikmål.

280

Domstolsfråga, behörighet för domstol att till bedömande upptaga av administrativ
myndighet prövad fråga om skyldighet för fast anställd furir att
kvarstå i tjänst, 1950 s. 320.

Domvilla, se Rättegångsfel.

Drivmedelsförråd, se Instruktion.

Eftertjänst, för frågan om eftertjänst är det av betydelse att en riktig gränsdragning
göres mellan utevarobrott och andra brott, 1956 s. 144 o. 1961
s. 65; — angivandet i dom och straffbeslut vid utevarobrott av tiden för
bortovaron är av betydelse för bestämmandet av eftertjänst för den dömde,
1956 s. 86 o. 1961 s. 95; — fråga om ändrade bestämmelser rörande
värnpliktigas fullgörande av eftertjänst, 1956 s. 181, 1957 s. 143, 1958 s.
203 o. 1960 s. 235; — värnpliktiga böra underrättas om innebörden av bestämmelserna
om eftertjänst, 1958 s. 93; — se även Arreststraff.

Egenmäktigt förfarande, se Tjänstefel.

Endast för tjänstebruk, se Allmänna handlingar.

Entledigande, se Domstolsfråga.

Ersättning, för skada vid militär övning till följd av att säkerhetsföreskrifter
blivit åsidosatta, 1955 s. 188; ■— för läkarintyg, 1957 s. 130 o. 1960 s 242-— se även Rättegångskostnad, Skadestånd, f jänstemissbruk, Uppfinning.

Ersättningsmål, militärt brottmål där kronan är målsägande och förlusten
eller skadan överstiger 200 kronor skall hänskjutas till åklagaren även
för det fall att den bestraffningsberättigade finner att skadan eller förlusten
böi avskrivas, 1951 s. 97; — bestraffningsberättigad befattningshavare
som meddelat beslut i ersättningsmål skall egenhändigt underteckna beslutet,
1956 s. 91; — olämplig formulering av skrivelse med krav på ersättning
för förkommen materiel, 1954 s. 126; — vissa spörsmål rörande
handläggningen av ersättningsmål avseende flera förluster av materiel
under samma persons ansvar, 1957 s. 83; — vissa spörsmål rörande
bestraffningsberättigad chefs befattning med handläggning av fråga om
ersättning för förkommen eller skadad materiel, när den bestraffningsberättigade
själv är närmast ansvarig för materielen, 1957 s. 80; — fråga
om andrade bestämmelser angående ersättningsmål, 1960 s. 252; — se även
Materiel.

Expedition, se Gallring.

Expeditionsskyldighet, se Dom, Rättegångskostnad.

Expeditionstjänst, se Tjänstemeddelande.

Fackutbildningskurs, anlitande av elever i fackutbildningskurs för värnpliktiga
läkare vid läkarbesiktningar och sjukvisitationer, 1952 s. 14.

Fartyg, kommunikationerna med land vid mottagningar under kryssaren
Gotlands vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 339; — vattenförsörjningen
ombord under samma expedition, 1950 s. 372; — fallrepshonnör, 1950
s. 396; — förhållandet mellan fartygsledning och besättning under kryssaren
Gotlands nämnda expedition^ 1950 s. "397; — förhållandet mellan
olika personalkategorier ombord under samma expedition, 1950 s. 406; —
roder styrmans åligganden vid navigering, 1950 s. 225; — fråga om be -

281

gränsning av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering av tull- och
skattepliktiga varor, 1952 s. 251 o. 1956 s. 164; — utredning föranledd av
den marinen tillhöriga bogserbåten Barbaras förlismng, 1953 s. 146; — se
även Representation, Vakttjänst.

Fast anställd, se Domstolsfråga.

Flyghaveri, förfarandet vid utredning av haverier inom flygvapnet, 1959
s. 219 o. 1960 s. 237.

Flygning, se övningsflygning.

Flygplan, fråga om säkerhetsanordningar vid startning och uppkörning av
motor till reaktionsdrivet flygplan, 1961 s. 148.

Flygtekniker, se Dagbefäl, Sjukredovisning.

Flygtillägg, se Disciplinbot.

Frikallelse, värnpliktig har på grund av simulation felaktigt frikallats från
tjänstgöringsskyldighet, 1950 s. 153; — militärläkare har i strid med utfärdad
föreskrift låtit en till tjänstgöring inkallad värnpliktig trada i tjänst,
oaktat denne var upptagen såsom lungtuberkulosfall i dispensärregister,
1956 s 28, 1957 s. 15 o. 1958 s. 15; — militärläkare har underlåtit att i anseende
till innehållet i företett läkarintyg tillse att en värnpliktig befriades
från repetitionsövning, 1956 s. 42.

Fritid, fråga om tillämpning av bestämmelserna rörande manskaps fritid i
fall där värnpliktig blivit sjukredovisad såsom delvis tjanstbar, lJbO s. loa
o. 1961 s. 150. Jfr Ledighet.

Fritidsundervisning, fråga huruvida värnpliktig som enligt tillrättavisningsbeslut
icke får lämna kompaniförläggningen äger deltaga i frivillig fritidsundervisning
utom kompaniförläggningen, 1952 s. 183.

Frivillig befälsutbildning, kapten har såsom ledare för frivilliga befälsutbildningskurser
gjort oriktiga anteckningar om kursdeltagares närvaro vid
utbildningen, 1956 s. 51.

Frivillig försvarsorganisation, vissa spörsmål angående uppsägning av med
medlem i frivillig försvarsorganisation ingånget krigsfrivilligavtal, 1956
s. 123.

Fullföljd, av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom disciplinstraff
ålagts. 1953 s. 254 o. 1955 s. 192; — ifrågasatt utformning av bestämmelser
om fullföljd mot beslut om disciplinär bestraffning av civila befattningshavare
inom försvarsväsendet, 1955 s. 207, jfr 1956 s. 90.

Fullföljdsinlaga, se Dagbefäl.

Fullföljdsrätt, åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149.

Fullföljdstid, beräkning av tid för talan mot beslut i disciplinmål om åläggande
av arrest, 1951 s. 197. Jfr 1950 s. 437 o. 1951 s. 206.

Fylleri, förhållandet mellan straffbestämmelserna i 11 kap. 10 § och 26 kap.
15 § strafflagen, 1951 s. 186; — förhållandet mellan straffbestämmelserna
för fylleri och för onykterhet i tjänsten, 1955 s. 96 o. 1958 s. 58; — beslag
å och förverkande av spritdrycker m. m. vid fylleri, 19o7 s. 44, 1J60 s.

j^Of_6208^5. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

282

246 o. 1961 s. 214; — åtgärder i samband med beivran av fylleriförseelser

under kryssaren Gotlands vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 377;_straff

för fylleri felaktigt ålagt i fall då berusad utan egen vilja förts från enskilt
till militärt område, 1961 s. 15; — straff för fylleri ålagt oaktat förutsättningar
därför ej förelegat, 1962 s. 51; — se även Resning.

Fånge, se Krigsfånge.

Fångförteckning, yttrande i anledning av remiss angående ifrågasatt upphö
rande av skyldigheten för fångvårdsanstalter m. fl. att avlämna fångför
teckningar, 1952 s. 284.

Fästning, se Befästning.

Förargelseväckande beteende, jfr Oskickligt beteende.

Förband, samarbete mellan truppförband och det civila samhället, 1954 s.
265; se även Tillhörighet till förband. Jfr Tjänstgöringsplats.

fråga huruvida offentliga organ obeliörigen ingripit i föreningsrätt
dels genom att enskild förening anmodats lämna vissa upplysningar
rörande sin verksamhet och dels genom att om föreningen uttalats att
samarbete med föreningen icke kunde rekommenderas, 1954 s 153- —
fråga om befogenhet för skolchef att hålla förhör med ledamot av elevförenings
styrelse rörande av föreningen handlagd angelägenhet och att
därvid påfordra framvisande av en från föreningen till visst riksdagsutskott
avlåten skrivelse, 1961 s. 113.

Förening av tjänster, se Bisyssla.

Förhandlingsrätt, fråga om på vilket sätt myndighet bör vara representerad
vid muntlig förhandling jämlikt kungörelsen angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän, 1951 s. 127; — yttrande i anledning av remiss av
nm^ ané>ående stats- och kommunaltjänstemäns förhandlingsrätt,

^^"h^r, förhör rörande brott eller förseelse får av befattningshavare vid
krigsmakten icke utan särskilt förordnande hållas annat än i och för utovande
av honom tillkommande bestraffnings- och tillrättavisningsrätt,
1,9o^...S-.51’ 195.6 ?• 15 o. 1961 s. 71; — innebörden av skyldigheten för bestrattningsberattigad
befattningshavare att i vissa fall personligen höra
?.enu.misst.änkt,e>1 1.951 197; — furir som genom att nattetid väcka och

torhora värnpliktiga sökt utröna vem som gjort sig skyldig till viss ordningst
orseelse har ådömts straff för tjänstefel, 1951 s. 37; _ bristande

hansyn från förhörsledares sida gentemot den hörde, 1955 s. 24, 1956 s.
15 o. 1961 s. 47; — fråga om befogenhet för skolchef att hålla förhör med
edamot av elevförenings styrelse rörande av föreningen handlagd angelägenhet
och att därvid påfordra framvisande av en från föreningen till
visst riksdagsutskott avlåten skrivelse, 1961 s. 113; — se även Utredning.

Förkommen materiel, se Ersättningsmål, Kroppsvisitation, Materiel.

Förlisning, se Fartyg.

Förläggning, brister i hygieniskt avseende beträffande förläggningsförhållandena
vid vissa förband, 1954 s. 113 o. 1963 s. 267; — brister i sanitärt
hanseende mom lägerplats å skjutfält, 1963 s. 270; — skiftning av kojer

283

och sängkläder i manskaps- och aspirantmässar under kryssaren Gotlands
vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 358; — underofficerarnas förläggningsförhållanden
under samma expedition, 1950 s. 380. Jfr Vapenfria värnpliktiga.

Förmanskap, missbruk av, 1954 s. 31, 1958 s. 17, 1960 s. 31 o. 1963 s. 189.
Jfr Tävlingar.

Förolämpning, se Missfirmelse.

Förplägnad, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135.

Förskott, oriktig förvaring av kontanta förskottsmedel och innehav av sådana
medel till för stort belopp, 1950 s. 172 o. 1951 s. 13; — liandhavande
och redovisning av förskott för tjänsteresa, 1958 s. 97; — vissa spörsmål
rörande s. k. stående förskott för tjänsteresor, 1962 s. 138; — inventering
av förskott, 1950 s. 195 o. 1957 s. 100.

Försvarets läroverk, fråga om avgången officersaspirants rätt att undergå
omprövning vid försvarets läroverk, 1963 s. 257; — se även Tjänsteförbindelse.

Förtursmål, fråga i visst fall huruvida till hovrätt fullföljt mål, däri underrätten
dömt till arreststraff, varit att behandla såsom förtursmål. 1957
s. 47.

Förundersökning, innebörden av föreskriften i 22 § första stycket militära
rättegångslagen att under där angivna förutsättningar mål skall hänskjutas
till åklagare då på grund av anmälan eller eljest bestraffningsberättigad
befattningshavare erhållit kännedom om brott av beskaffenhet som
avses i lagrummet, 1952 s. 158; — innebörden av stadgandet i samma paragraf
första stycket punkten 1 att mål skall hänskjutas till åklagare om
i målet finnes annan målsägande än kronan, 1951 s. 193, 1952 s. 153,
1953 s. 98 o. 1957 s. 30; — fråga rörande tillämpning av föreskriften i
samma paragraf om till vilken åklagare militärt mål skall hänskjutas, 1953
s. 94 o. 1957 s. 32; — fråga huruvida bestraffningsberättigad befattningshavare
utan giltiga skäl överlämnat militära mål till behandling av åklagarmyndighet
och domstol, 1956 s. 93; — den omständigheten att tvekan
råder om en gärnings straffvärdhet och rättsliga rubricering utgör i och
för sig i regel icke skäl för målets hänskjutande till åklagaren, 1956 s.
101; — angående rätt för bestraffningsberättigad befattningshavare att i
disciplinmål, där icke genom hans försorg kan erhållas nöjaktig utredning,
låta målet förfalla, 1953 s. 231; — yttrande över framställning om
ändring i 13 § förundersökningskungörelsen, 1955 s. 209; — vissa spörsmål
rörande hemligstämpling av den i 21 § förundersökningskungörelsen
omförmälda s. k. stora biografien, 1957 s. 115; — fråga rörande vem det
åligger att jämlikt 80 § andra stycket militära rättegångslagen underrätta
vederbörande bestraffningsberättigade befattningshavare om att förundersökning
inletts i militärt mål, 1957 s. 37; — fråga huruvida mål kunnat
avgöras i disciplinär ordning därest gärningen bedömts såsom olovligt
brukande, 1957 s. 27; — se även Utredning, Åtal.

Förundersökningsprotokoll, jfr Förundersökning, Vittneskallelse.

Förvaltning, fråga om effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning,
1959 s. 258.

284

Förvar, fråga om fel förelupit vid beslut om tagande i förvar, 1960 s. 84.

Förvarsarrest, fråga om behörighet för bestraffningsberättigad befattningshavare
att förordna om upphörande av förvarsarrest i till åklagare hänskjutet
mål, 1951 s. 196; — avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff,
1951 s. 79 o. 1955 s. 101; — domstols förordnande om förvarsarrests
bestånd, 1956 s. 106 o. 1951 s. 199; — spörsmål dels huruvida åklagare
då han till rättens prövning hänskjuter fråga om förvarsarrests bestånd
äger självständigt åberopa grund för förvarsarresten, dels ock huruvida
full bevisning om begången förseelse utgör förutsättning för förordnande
om förvarsarrest, 1963 s. 201; — förvarsarrest skall ej bestå om
förutsättning för hemförlovning av arrestanten inträtt, 1958 s. 86; — fråga
om förutsättningar för dels tagande i förvarsarrest och dels förvarsarrests
bestånd, 1963 s. 104; — om förandet, såvitt angår förvarsarrestanter, av
den i 55 § militära rättsvårdskungörelsen omförmälda förteckningen, 1958
s. 91; — se även Arrestantkort, Avlöning, Verkställighet av disciplinstraff.

Förverkande, se Spritdrycker.

Gallring, av expeditions- och arkivhandlingar, 1950 s. 473, 1954 s. 262 o.
263, 1957 s. 185, 1960 s. 251 o. 1961 s. 221; — gallringsbara rättsvårdshandlingar
böra i regel förvaras för sig, 1955 s. 126; — felaktig utgallring
av sjukredovisningshandlingar, 1960 s. 102, av betygshandlingar, 1961
s. 158.

Granatgevär, se Skjutning.

Granskningsnämnd, fråga om granskningsnämnds sammansättning, 1960 s.
98; — förbandschef ansvarig för att värnpliktiga, som vid inskrivning hänförts
till besiktningsgrupp 3 eller 4, prövas av granskningsnämnd, 1951 s.
16 o. 1952 s. 13; — plutonchef har utan bemyndigande av sin kompanichef
hänvänt sig till granskningsnämndens ordförande angående en värnpliktig
i plutonen, 1956 s. 61; — fråga om förtydligande av bestämmelserna
i inskrivningsförordningen med avseende å granskningsnämnds befogenheter,
1957 s. 172 o. 1960 s. 234.

Gudstjänst, fråga om militär personals deltagande i gudstjänst och korum,
1958 s. 213 o. 1959 s. 211.

Handbrev, se Allmänna handlingar.

Handgemäng, säkerhetsföreskrifter vid handgemäng, 1953 s. 98.

Handgranatkastning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid handgranatkastning,
1952 s. 75, 1953 s. 13 o. 1954 s. 15.

Handräckning, värnpliktiga ha utan stöd av gällande bestämmelser av chef
ställts till förfogande som drevkarlar vid älgjakt, 1961 s. 173. Jfr Mäss,
Tävlingar.

Handräckningstjänst, fråga om värnpliktigas utnyttjande i sådan tjänst vid
repetitionsövning, 1959 s. 137; — missbruk av förmanskap genom otillbörlig
kommendering till handräckningstjänst, 1963 s. 189.

Hemförlovning, värnpliktig har felaktigt liemförlovats på grund av sjukdom
och ej fått tillgodoräkna sjukdomstid såsom fullgjord tjänstgöring, 1960
s. 149; —- se även Förvarsarrest.

285

Hemligstämpling, se Allmänna handlingar.

Hot mot krigsman, se Våld.

Hovrätt, se Förtursmål, Militära mål, Protokoll, Referent.

Häktad, se Nöjdförklaring.

Hälsningsplikt, vissa frågor rörande hälsningspliktens omfattning, 1950 s.
317.

Hälsovård, frågor rörande vissa från hälsovårdssynpunkt påtalade förhållanden
i samband med biltransporter för förflyttning av trupp, 1956 s. 144,
— vissa spörsmål rörande anordnandet av militära skidtävlingar i stark
kyla, 1957 s. 86; — frågor angående anordnandet av övningsmarsch i stark
kyla, 1959 s. 181.

Hämtningskungörelsen, inställande vid förband av efterspanad värnpliktig
vars tjänstgöringsskyldighet upphört, 1950 s. 427 o. 1957 s. 139; kungörelsens
tillämpning beträffande utom krigsmakten tjänstgörande vapenfri
värnpliktig, 1960 s. 95; — fråga huruvida skyldighet att återgalda hamtningskostnad
enligt hämtningskungörelsen kan åläggas utan angivande
av belopp, 1963 s. 208.

Hänskjutande, av militärt mål till åklagare, se Förundersökning. Jfr Militärförhör.

Idrottstävling, se Tävlingar.

Infanteribefälhavare, fråga huruvida disciplinär bestraffningsrätt tillkommer
infanteribefälhavare och infanterichef vid kustartilleriförsvar, 1954 s. 90.

Infanterichef, se Infanteribefälhavare.

Inkallelseorder, vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet
att förvara och taga del av order och andra försändelser från militär
myndighet, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; — tidpunkten för inträdandet
av tjänstgöringsskyldighet beroende på innehållet i inkallelseorder, 1955
s. 104.

Inskrivningsförordningen, förfaringssättet då värnpliktig befinnes tillfälligt
oduglig till krigstjänst och av sådan anledning avbrott i tjänstgöringen
skall ske i avbidan å förnyad prövning av hans tjänstduglighet, 1951 s.
207, 1957 s. 139 o. 1952 s. 219; — angående prövning i vissa fall av värnpliktigas
krigsduglighet och krigsanvändning, 1953 s. 237 o. 1960 s. 233;
behörig mvndighet för prövning av anmälan om anstånd med repetitionsövning,
19^9 s.‘l37; — fråga huruvida anstånd med repetitionsövning bort
medgivas, 1961 s. 127; — se även Granskningsnämnd, Läkarbesiktning.
Jfr Éfterljänst, Tjänstgöring.

Instruktion, underlåtenhet att utfärda skötselinstruktion för drivmedelsförråd,
1962 s. 69; — se även Ämbetsverk.

Inventering, av förskott, 1950 s. 195 o. 1957 s. 100.

Justitieombudsmannen, yttranden över förslag angående justitieombudsmannainstitutionen
m. m., 1957 s. 176, 1958 s. 222 o. 1960 s. 267.

286

Jäv, bestraffningsberättigad chef är jävig att handlägga fråga om ersättning
för förkommen eller skadad materiel, när han själv är närmast ansvarig
för materielen, 1957 s. 80; — bestraffningsberättigad chef är jävig att
handlägga sak vari föreligger fråga om ansvar för honom själv, 1959
s. 93. Jfr Anställning.

Kamratförtryck, t råga om uppdagande och förebyggande av kamratförtryck,
1958 s. 105 o. 1959 s. 142.

Kasernområde, fråga huruvida vägtrafikförordningen och lagen om straff för
vissa trafikbrott äro tillämpliga med avseende å väg inom inhägnat kasernområde,
1956 s. 74. Jfr Parkeringsförbud, Polismyndighet.

Kassaväsende, vissa spörsmål rörande kassachefs åligganden i fråga om inventering
av från kassan utlämnade förskott, 1957 s. 100.

Klagan i disciplinmål, fråga om gemensam handläggning vid underrätt av
dels mål angående klagan över beslut i disciplinmål dels ock mål angående
åtal, som vid underrätten omedelbart anhängiggjorts mot den i disciplinmålet
dömde, 1952 s. 166; — förutsättning "för bestraffning i disciplinär
ordning av person, soin hos domstol fullföljt ännu icke prövad talan mot
beslut, varigenom i enahanda ordning straff ålagts honom för annan förseelse,
1953 s. 83; — se även Dagbefäl.

Klagan i ersättningsmål, se Dagbefäl.

Klagomål, kompanichef till vilken framförts klagomål har underlåtit att
skaffa sig sadan kännedom om saken att han säkert kunnat avgöra om
densamma påkallade åtgärd från hans sida, 1959 s. 163; se även Tryckfrihetsförordningen.

Klagotid, se Fullföljdstid.

Klädsel, frågor rörande klädsel ombord och i land under kryssaren Gotlands
vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 366.

Kommendering, medverkan av militär personal vid vissa tävlingar, 1950 s.
444, 1954 s. 148, 1956 s. 139, 1957 s. 103 o. 1961 s. 191; — kommendering
av paradstyrka i samband med festlighet å officersmäss, 1961 s. 179.

Kontrasignation, se Auditör.

Kontrollkort, angående anteckning å kontrollkort av strafföreläggande i militärt
mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236.

Korpral, se Befälsrätt, Lydnadsbrott.

Korum, se Gudstjänst.

Krigsanvändning, se Inskrivningsförordningen.

Krigsduglighet, se Inskrivningsförordningen, Läkarbesiktning.

Krigsfartyg, se Fartyg.

Krigsfrivillig, vissa spörsmål angående uppsägning av krigsfrivilligavtal, 1956
s. 123.

Krigsfånge, fråga om användning av viss metod för fängsling vid träd av
i krig tagna fångar, 1952 s. 212.

287

Krigskarteförråd, inrymt i otillfredsställande lokal, 19G0 s. 101.

Krigsman, fråga från vilken tidpunkt en inkallad värnpliktig är underkastad
ansvar såsom krigsman, 1955 s. 102; — innebörden av uttrycket »kvinnlig

krigstjänstpersonal», 1951 s. 188. Jfr Våld.

Kroppsbesiktning, fråga om förutsättningarna i visst fall för kroppsbesiktning,
1954 s. 45.

Kroppsvisitation, fråga om förutsättningarna för kroppsvisitation för eftersökande
vid militärt förband av förkommen materiel, 1953 s. 80.

Kulsprutepistol, se Skadestånd, Vakttjänst.

Kvinnlig krigstjänstpersonal, 1951 s. 188 o. 1956 s. 123.

Kvittering, se Materiel.

Landsfogde, se Åklagare.

Lappbefolkning, yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsförhållanden,
1952 s. 285.

Ledighet, tjänstefrihet kan icke meddelas såsom kompensation för frivillig
militär medverkan vid civil skyttetävling, 1962 s. 130; — se även Permission,
Tjänstledighet. Jfr Fritid.

Livräddning, vissa spörsmål rörande övning i livräddning ur vak, 1960 s. 120.
Jfr Sjöräddning.

Lungtuberkulos, se Frikallelse.

Lydnadsbrott, underlåtenhet av menig att efterkomma av korpral given tillsägelse
kan icke utan vidare medföra ansvar för lydnadsbrott, 1953 s.
64; _ ej åtlydd tillsägelse av dagbefäl kan medföra ansvar för lydnadsbrott,
1954 s. 78; — fråga i vad mån underlåtenhet att efterkomma tillsägelser
av militärläkare medför ansvar för lydnadsbrott, 1954 s. 81 o. 1963
s. 182; _innebär tillsägelse ej befallning utan allenast erinran om med delad

ordningsföreskrift skall ohörsamhet beträffande tillsägelsen bedömas
icke såsom lydnadsbrott utan såsom tjänstefel, 1958 s. 67; - fråga
huruvida värnpliktigs vägran att underkasta sig skyddskoppympning skall
bedömas som lydnadsbrott enligt 26 kap. 1 § strafflagen eller bestraffas
med tillämpning av 22 § lagen om skyddskoppympning, 1951 s. 177; —
överträdelse av utegångsförbud kan icke medföra ansvar för lydnadsbrott,
1961 s. 78; — lydnadspliktens omfattning, 1963 s. 180; — se även Ohörsamhet
mot vakt, Resning, Undanhållande.

Läkarbesiktning, fråga huruvida värnpliktig bort förklaras tillfälligt oduglig
till krigstjänst eller hänföras till besiktningsgrupp för lägre tjänstbarhetsgrad,
1951 s. 158; — felaktigt förfarande vid inskrivningsförrättning beträffande
bestämmande av besiktningsgrupp samt underlåtenhet av för ►

bandsläkare att vidtaga rättelse härutinnan, 1951 s. 158; — anlitande vid
läkarbesiktning av elever i fackutbildningskurs för värnpliktiga läkare,
1952 s. 14; — kroppsskada till följd av felbehandling i samband med läkarbesiktning,
1955 s. 183; — fråga om bestämmelser till förhindrande av
att inskrivningsskyldig värnpliktig undandrager sig blivande tjänstgöringsskyldighet
genom vägran att medverka vid läkarundersökning för

288

prövning av hans krigsduglighet, 1956 s. 166 o. 1957 s. 141; — fråga om
i vilken utsträckning å läkarkort skola införas anteckningar om fortsatta
undersökningar av s. k. behandlings- och kontrollfall, 1957 s. 94; — underlåtenhet
av militärläkare att företaga tillräckligt ingående undersökning
av sjukanmäld värnpliktig, 1957 s. 21 o. 1963 s. 172; — se även Inskrivningsförordningen,
Sjukredovisning. Jfr Frikallelse.

Läkare, se Befälsrätt, Fackutbildningskurs, Frikallelse, Lydnadsbrott, Läkarbesiktning,
Läkarintyg, Läkarvård, Sjukredovisning, Sjukvisitation, Tystnadsplikt.

Läkarintyg, militärläkare har underlåtit alt i anseende till innehållet i företett
läkarintyg tillse att en värnpliktig befriades från repetitionsövning,
1956 s. 42; — fråga om skyldighet för tjänsteläkare vid försvaret att utfärda
tjänstduglighetsintyg och om hans rätt till ersättning härför, 1957
s. 130; fråga om rätt för tjänsteläkare till ersättning för läkarintyg avsett
att företes för allmän sjukkassa, 1960 s. 242 o. 1962 s. 191; _ fråga

om tjänsteläkares skyldighet att godtaga av annan läkare utfärdat intyg,
1962 s. 93; — fråga om läkare ägt ändra ett av honom utfärdat och utlämnat
intyg, 1962 s. 169.

Läkarvård, vårdslöshet och försummelse vid behandling av sjukdom, 1950
s. 85, 1952 s. 14 o. 1959 s. 109.

Materiel, fråga om kvittering av materiel utlämnad vid repetitions- och befälsövningar,
1958 s. 137; — kronan har oriktigt fått vidkännas förlusten
av materiel som gått förlorad till följd av att värnpliktiga icke iakttagit
normal aktsamhet, 1960 s. 92.

Medverkan, straffbarhet för medverkan till militära brott, 1951 s. 187.

Militieombudsmannen, dennes kontroll över försvarets ekonomiska förvaltning,
1950 s. 447; — ifrågasatta ändringar i instruktionen för militieombudsmannen,
1950 s. 463, 1957 s. 176, 1958 s. 222 o. 1960 s. 267; — ifrågasatta
ändringar av militieombudsmansämbetets personalorganisation, 1956
s. 193, 1957 s. 184, 1958 s. 223 o. 1960 s. 271; — fråga om upprättande av

sakregister över militieombudsmannens ämbetsberättelser, 1950 s. 470;_

underlåtenhet av regementschef att efterkomma militieombudsmannens
anmodan att medverka vid utredning, 1961 s. 134.

Militära mål, fråga om handläggning med särskild skyndsamhet hos åklagare
och polismyndigheter samt domstolar av militära brottmål, 1951 s.
102, 200 o. 223, 1953 s. 233, 1956 s. 189 o. 1957 s. 47; — vissa åtgärder av
militära myndigheter till befordrande av skvndsamhet vid handläggningen
av militära mål hos militäråklagarna, 1951 s. 106; — dröjsmål av hovrätt
vid behandlingen av militärt brottmål, 1957 s. 47; — fråga om gemensam
handläggning vid underrätt av dels mål angående klagan över beslut i
disciplinmål dels ock mål angående åtal, som vid underrätten omedelbart
anhängiggjorts mot den i disciplinmålet dömde, 1952 s. 166; — fråga om
sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses såsom militära mål, 1955 s. 193 o. 1956 s. 166; — fråga
om häradsrätts sammansättning i militära brottmål, 1960 s. 240; — se även
Anmälan, Beslut, Dom, Domstol, Fullföljd, Förundersökning, Jäv, Prövningstillstånd,
Tjänsteväg, Tjänstgöringsplats, Trafikmål, Utredning, Åklagare,
Åtal.

289

Militärförhör, måls hänskjutande till åklagaren vid förberedande utredning
enligt 23 § militära rättegångslagen, 1951 s. 196; — chef som ej har bestraffningsrätt
i disciplinmål äger icke hålla militärförhör innan han vidarebefordrar
anmälan om brott till bestraffningsberättigad befattningshavare,
1953 s. 78; — av förbandschef förordnad förhörsledare i militära
mål äger icke pröva huruvida utredningen skall ske genom militärförhör
eller ombesörjas av civil myndighet, 1952 s. 102; — olämpliga åtgöranden
från förhörsledares sida, 1955 s. 24 o. 1961 s. 47; — fråga om fel förelupit
vid militärförhör, 1960 s. 84; — behörighet att hålla militärförhör,
1961 s. 71; — se även Protokoll, Utredning.

Militärhäkte, användning av tält som förvaringsrum för arrestanter, 1952
s. 235; — arreststraff får ej verkställas å fartyg, varå militärhäkte icke
är inrättat, 1952 s. 180; — innebörden av anmälningsskyldighet jämlikt
54 § andra stycket rättsvårdskungörelsen, 1950 s. 425; — åtgärder för
minskande av brandrisken i träbyggnader, vari militärhäkten inrymts,
och möjliggörande av hastig utrymning vid eldfara, 1952 s. 231, 1955 s.
189, 1956 s. 152, 1957 s. 79," 196Ö s. 94 o. 1961 s. 165; — skottlossning å
skjutbana invid militärhäkte har ansetts kunna medföra psykisk påfrestning
för arrestanter i häktet, 1900 s. 141; — fråga om beskaffenheten
av kojer i militärhäkte, 1960 s. 141; — vissa frågor om rätt för straffarrestant
och förvarsarrestant att erhålla tillgång till sängkläder, 1961 s. 109.

Militärläkare, jfr Läkare.

Militärpsykologi, se Personalbehandling.

Militär straff- och processlagstiftning, yttrande i anledning av remiss angående
vissa ändringar i den militära straff- och processlagstiftningen, 1952
s. 301.

Militärt område, se Kasernområde, Parkeringsförbud, Polismyndighet.

Militärt straffregister, dröjsmål med införing i militärt straffregister, 1958
s. 74; — angående anteckning i militärt straffregister av strafföreläggande
i militärt mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236; — fråga om rätt för personundersökare
i brottmål att erhålla utdrag av militärt straffregister,
1951 s. 119; — för straffregisterföringen vid förbanden är av betydelse
att av dom i militärt mål framgår att domen avser sådant mål, 1956 s. 109.

Militäråklagare, se Åklagare.

Minnesbok, se Protokoll.

Missbruk, av förmanskap, 1954 s. 31, 1958 s. 17, 1960 s. 31 o. 1963 s. 189;
—- av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s. 18 o. 1955 s. 151. Jfr Handräckning,
Kommendering, Privat uppdrag, Tävlingar.

Missfirmelse, mot underordnad krigsman, 1950 s. 121 o. 129, 1952 s. 125 o.
195, 1953 s. 14, 40, 40, 57, 111 o. 117, 1954 s. 70 o. 148, 1955 s. 54 o. 66,
1956 s. 15 o. 69, 1958 s. 17, 38 o. 43, 1959 s. 70 o. 158, 1960 s. 28 o. 45,
1961 s. 41 o. 47, 1963 s. 117, 148 o. 171.

Motorfordon, se Beiysningsanordningar, Bil, Kasernområde, Olovligt brukande,
Parkeringsförbud, Trafikbrottslagen, Trafikmål, Transport.

Muta, tagande av, 1963 s. 33.

290

Målsägande, fråga huruvida vid oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen
krigsman, mot vilken den felande brustit i anständigt uppförande,
är att anse som målsägande, 1951 s. 181; — se även Förundersökning.

Mäss, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135; — ersättning för
matportion som utlämnats till mäss från arméförbands matinrättning,
1959 s. 175.

Mässpenningar, se Disciplinbot.

Nöjdförklaring, felaktigt förfarande vid upptagande av nöjdförklaring med
avseende å arreststraff, 1955 s. 110, vid upptagande av nöjdförklaring av
häktad, 1961 s. 90; — innehållet i en för sitt ändamål godtagbar nöjdförklaring,
1955 s. 113; — nöjdförklaring kan ej ifrågakomma då arreststraff
ålagts genom domstols dom eller beslut, 1955 s. 108; — nöjdförklaring
av häktad, 1951 s. 205.

Offentlig handling, se Allmänna handlingar.

Ohörsamhet, mot vakt, lydnadsbrott eller ohörsamhet mot vakt, 1954 s. 78.

Olovligt brukande, av kronan tillhöriga bildäck, 1950 s. 56; — innebörden
(beträffande otillåtet nyttjande av motorfordon) av det i 9 § 2. militära
rättegångslagen förekommande uttrycket »egendomen lämnats åt den
brottslige för begagnande», 1957 s. 27.

Olyckshändelse, bestämmelser rörande åtgärder vid inträffade olyckshändelser,
1957 s. 31.

Olämpligt uppträdande, mot underlydande krigsman, 1951 s. 37 o. 91, 1953
s. 87 o. 111, 1954 s. 141, 1955 s. 24, 1956 s. 15, 1958 s. 43 o. 51.

Onykterhet i tjänsten, innebörden av det i straffbestämmelsen för onykterhet
i tjänsten förekommande uttrycket »under tjänsteutövning», 1955 s.
96, 1958 s. 58 o. 1961 s. 101; — beslag å och förverkande av spritdrycker
m. m. vid onykterhet i tjänsten, 1957 s. 44, 1960 s. 246 o. 1961 s. 214; —
se även Fylleri.

Ordningen inom krigsmakten, viss fråga härom i samband med spridande
av tryckt skrift, 1950 s. 303; — militär myndighets befogenheter i förhållande
till civil polismyndighet i avseende å upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307; — fråga huruvida befäl
bort ingripa mot sång med olämpligt innehåll, 1962 s. 178; — se även
Befälsrätt. Jfr Spritdrycker.

Oskickligt beteende, mot underlydande krigsman. 1850 s. 125, 1952 s. 195
o. 199, 1953 s. 14, 57 o. 117, 1954 s. 131 o.'' 144, 1955 s. 24, 1956 s. 15 o. 61,
1958 s. 38 o. 43, 1959 s. 98 o. 163, 1960 s. 15 o. 45; — gränsdragningen mellan
oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen, förargelseväckande
beteende enligt 16 § samma kapitel och tjänstefel enligt 18 § nämnda kapitel,
1951 s. 180.

Pansarskott, bestämmelser till förebyggande av förväxling mellan olika typer
av pansarskott, 1955 s. 126.

Paradstyrka, se Kommendering.

291

Parkeringsförbud, lagligheten av förbandschefs förbud att använda viss parkeringsplats
inom förbandets område, 1956 s. 81.

Pennalism, se Kamratförtryck.

Pension, fråga huruvida avskedsbeslut bort meddelas utan att dessförinnan
pensionsfrågan prövats, 1962 s. 152.

Permission, obehörig vägran av landpermission i fall då å fartyg tjänstgörande
person rapporterats för begången förseelse, 1951 s. 75; — fråga om
beviljande av permission i fall där värnpliktig blivit sjukredovisad såsom
delvis tjänstbar, 1960 s. 153.

Personalbehandling, yttrande över ett av försvarets personalbehandlingsutredning
avgivet betänkande med förslag angående försvarets personaltjänst,
1951 s. 251; — över ett av överbefälhavaren framlagt förslag till
personalvårdsorganisation inom försvarsväsendet, 1958 s. 225; — över ett
av försvarets personalvårdsutredning avgivet principförslag till ny personalvårdsorganisation
inom krigsmakten, 1960 s. 263; — över ett av försvarets
personalvårdsutredning avgivet förslag till central nämndorganisation
för personalvårdsfrågor in. m. inom försvaret, 1962 s. 195; — över
ett av försvarets personalbehandlingsutredning avgivet betänkande angående
militärpsykologi och personaltjänst, 1954 s. 257; -— fråga om rätt för
militära myndigheter alt erhålla upplysning om ådömda straff m. m. beträffande
personal som beordras fullgöra militärtjänst, 1960 s. 254; -—
vissa frågor rörande personalvårdskonsulents skyldighet att bistå värnpliktig
med avfattande av anmälan mot förman, 1962 s. 89.

Personalredovisning, underlåtenhet av truppregistreringsmyndighet att underrätta
värnpliktig om upphävd uttagning för viss utbildning, 1952 s.
111.

Personalvård, se Personalbehandling.

Polismyndighet, angående innebörden av begreppet »polismyndighet», 1957
s. 39; — civil polismyndighets befogenheter i avseende å upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307; —
fråga om rätt för civil polisman att vid tjänsteförrättning inom militärt
område använda motorfordon, 1950 s. 307; — betydelsen i rättsligt hänseende
av uttrycket »polispersonal, anställd vid krigsmakten», 1955 s.
105; — se även Militära mål, Åklagare.

Privata förhållanden, militära befattningshavare ha obehörigt ingripit i officersaspirants
personliga förhållanden utom tjänsten, 1959 s. 150.

Privat uppdrag, anlitande av underlydande militär personal för privata uppdrag,
missbruk av förmanskap: 1958 s. 17 o. 1960 s. 31; tjänstemissbruk:
1959 s. 15 o. 1960 s. 31; tjänstefel: 1950 s. 56, 1954 s. 31 o. 148.

Protokoll, i protokoll över militärförhör upptagen utsaga bör icke undertecknas
av den hörde till bestyrkande av att avfattningen godkännes, 1951
s. 201; — fråga angående antecknande i domstols protokoll av enighet
resp. meningsskiljaktighet mellan rättens ordförande och nämnden, 1956
s. 111; — missvisande anteckningar i hovrätts protokoll och minnesbok
rörande dagen för måls föredragning, 1957 s. 47; -— underlåtenhet vid militärförhör
att för den hörde uppläsa eller låta honom på annat sätt granska
den upptecknade utsagan, 1961 s. 47; — se även Beslut.

292

Proviantering, fråga om begränsning av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering
av tull- och skattepliktiga varor, 1952 s. 251 o. 1956 s. 164. Jfr
Förplägnad.

Provokation, 1951 s. 28 o. 1952 s. 13.

Prövningstillstånd, vid fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom
disciplinstraff ålagts, 1953 s. 254 o. 1955 s. 192.

Raketgevär, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid skjutning med
raketgevär, 1955 s. 76.

Redovisning, se Förskott, Mäss.

Referent, angående referentens åligganden vid måls behandling i hovrätt,
1957 s. 47.

Regementschef, innebörden av i instruktioner förekommande uttryck »regementschefs
makt och myndighet», 1954 s. 95.

Repetitionsövning, se Inskrivningsförordningen, Verkställighet av disciplinstraff.

Representation, av allmänna medel bekostad representation å fartyg i främmande
hamn, 1950 s. 330; — angående disposition av allmänna medel avsedda
för representation gentemot markägare m. fl., 1959 s. 144.

Resekostnad, fråga om rätt för tjänsteman att vid anträdande av tjänsteresa,
som skall företagas med järnväg, för färd från bostaden till järnvägsstationen
använda tjänstebil, 1951 s. 125.

Resning, fråga om resning i mål vari värnpliktig dömts för lydnadsbrott.
1959 s. 119 o. 1960 s. 90; i mål vari regementschef ålagt värnpliktiga straff
för fylleri oaktat förutsättning för straffbarhet ej förelåg, 1963 s. 199; i
mål vari värnpliktiga ålagts straff för fylleri utan att förutsättningar därför
förelegat, 1963 s. 200.

Rymning, se Undanhållande.

Ryttartävling, se Tävlingar.

Räddningstjänst, se Sjöräddning, Tävlingar.

Rättegångsfel, av beskaffenhet att föranleda undanröjande av straffbeslut,
1961 s. 87.

Rättegångskostnad, utbetalning av rättegångskostnadsersättning, som av
domstol tillerkänts den som för talan mot beslut i ersättningsmål, 1951
s. 100; — åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149; — överrätts
beslut, varigenom rättegångskostnadsersättning av allmänna medel blivit
nedsatt, skall under vissa förutsättningar expedieras för verkställighet,
1953 s. 108.

Rättskraft, i fråga om avgörande i mål angående fylleri, 1952 s. 172; —- i
fråga om utevarobrott, 1961 s. 95.

Rättsvårdsblanketter, förandet av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 121 o.
126; — förvaring av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 124; —- se även
Arrestantkort, Auditör.

293

Segelregatta, se Tävlingar.

Sekretessföreskrifter, se Allmänna handlingar.

Sekretesslagen, se Allmänna handlingar.

Semester, fråga angående uppdelning av semester, 1963 s. 248.

Simulation, 1950 s. 153; — gränsdragningen mellan svikande av försvarsplikt,
då gärningen innefattar simulation, och tjänstefel, 1951 s. 179.

Simövningar, allmänna säkerhetsföreskrifter, 1950 s. 252 o. 1951 s. 73.

Sjukredovisning, redovisning av s. k. behandlings- och kontrollfall, 1952 s.
59, 1953 s. 132, 1955 s. 147 o. 1957 s. 94; — försummelse av militärläkare
att sjukredovisa värnpliktig i avvaktan på resultat av skärmbildsundersökning
rörande lungtuberkulos, 1959 s. 192; —- innebörden i visst fall av sjukredovisning
såsom delvis tjänstbar, 1953 s. 33 o. 37; — försummelse av
läkare att i sjukredovisningshandlingar verkställa föreskrivna anteckningar,
1953 s. 132; — fråga om obehöriga anteckningar å sjukredovisningshandlingar,
1963 s. 252; — fråga huruvida i sjukredovisning upptagen
personal bör kunna avföras därur annorledes än i samband med återbesök
hos läkaren, 1954 s. 239; — förvaring av »sjukkort-läkare», 1959 s.
191; —- fråga om utgallring av sjukredovisningshandlingar, 1960 s. 102; —
skyldighet för truppbefäl att ställa sig till efterrättelse av förbandsläkare
meddelade föreskrifter med avseende å personalens sjukredovisning,

1952 s. 135 o. 1956 s. 18; — den främste läkaren vid förband har skyldighet
tillse att övriga läkare vid förbandet få del av och sätta sig in i
meddelade föreskrifter angående sjukredovisningen, 1953 s. 132; — författningsenligheten
av viss order om sjukredovisning av flygtekniker,
1955 s. 139; — fråga huruvida krigsman, som sjukredovisats för vård i
hemmet, genom att avlägsna sig från hemmet gjort sig skyldig till tjänstefel
eller undanhållande, 1956 s. 143; — vissa spörsmål rörande ordningen
för tillhandahållande myndigheter emellan av sjukredovisningshandlingar,
1957 s. 107; — underlåtenhet av tjänsteläkare att till sjukkassa rapportera
av tjänsteman anmält sjukdomsfall samt fråga om tillämpning
av bestämmelserna om sjukkontroll, 1962 s. 93; — se även Fritid, Permission.

Sjukvisitation, anlitande vid sjukvisitationer av elever i fackutbildningskurs
för värnpliktiga läkare, 1952 s. 14; — underlåtenhet av militärläkare att
företaga tillräckligt ingående undersökning av sjukanmäld värnpliktig,
1957 s. 21 o. 1963 s. 172; — se även Läkarbesiktning, Sjukredovisning.

Sjukvård, se Läkarvård.

Sjukvårdspersonal, se Tävlingar.

Sjöräddning, fråga om militära myndigheters åtgöranden i samband med
vissa sjöräddningsföretag, 1961 s. 182.

Sjötillägg, se Disciplinbot.

Skadestånd, med anledning av att säkerhetsföreskrifter blivit åsidosatta,

1953 s. 98; — med anledning av felbehandling i samband med läkarbesiktning,
1955 s. 183; — fråga om skadeståndsskyldighet för kronan med
anledning av olycka till följd av hylssprängning vid skjutning med kulsprutepistol,
1960 s. 73 o. 1962 s. 71; — fråga om dylik skyldighet då mi -

294

litär personal under fälttjänstövning utövat våld vid flyktförsök av obehörigen
kvarhållen civilperson, 1963 s. 215; — se även Ersättning, Trafikmål.

Skidtävling, se Hälsovård, Tävlingar.

Skiljaktig mening, av auditör i fråga om straffbeslut, 1961 s. 215.

Skjutning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid övningsskjutning
från stridsvagn, 1950 s. 263; vid skjutning med raketgevär, 1955 s. 76,
med granatgevär, 1961 s. 166; vid provskjutning med sjöartilleri, 1950 s.
273; vid provskjutning med kustartilleripjäs, 1951 s. 45; vid skjutning
och bombfällning å övningsfält, 1962 s. 110; — frågor om ansvar och ersättningsskyldighet
med anledning av en i oktober 1948 å kryssaren Gotland
inträffad skjutolycka, 1952 s. 190; — avhjälpande i visst fall av olägenheter
för ortsbefolkningen i samband med skjutövningar, 1955 s. 135;
— säkerhetsanordningar vid demonstrationsskjutningar vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori, 1960 s. 144; — se även Brand, Militärhäkte, Vakttjänst.

Skyddsgrop, se Stridsvagn.

Skyddskoppympning, straff för vägran att underkasta sig ympning, 1951

Skyttetävling, se Tävlingar.

Spioneri, utredning föranledd av flaggunderofficers lagförande för spioneri,
1953 s. 158.

Spritdrycker, beslag å och förverkande av spritdrycker m. m. vid onykterhet
i tjänsten och vid fylleri, 1957 s. 44, 1960 s. 246 o. 1961 s. 214.

Sprängmedel, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid transport
av sprängmedel, 1955 s. 85.

Statsåklagare, se Åklagare.

Strafföreläggande, fråga om förutsättningar för begagnande av strafföreläggande
i fall då krigsman överträtt bestämmelse i vägtrafikförordningen
om hastighetsbegränsning, 1961 s. 85; — angående anteckning i militärt
straffregister och å kontrollkort av strafföreläggande i militärt mål, 1952
s. 248 o. 1953 s. 236.

Straffkommendering, jfr Tillrättavisning.

Straffkort, se Militärt straffregister.

Straffmätning, se Dom, övergivande av post.

Stridsvagn, fråga huruvida en vänjningsövning, därvid en stridsvagn framfördes
över med trupp bemannade skyddsgropar, planlagts och genomförts
med erforderlig omsorg, 1956 s. 152; — fråga angående behovet av
allmänna säkerhetsföreskrifter vid övningar av ifrågavarande slag, 1956-s. 152.

Studiebesök, se Befästning.

Stämning, fråga om ledamot av domstol underlåtit att föranstalta om utfärdande
och delgivning av stämning i brottmål, 1962 s. 15.

295

Svikande av försvarsplikt, se Simulation.

Sång, se Ordningen inom krigsmakten.

Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder, se Ammunition, Brand, Flygplan,
Granatgevär, Handgemäng, Handgranatkastning, Militärhäkte, Pansarskott,
Raketgevär, Simövningar, Skadestånd, Skjutning, Sprängmedel, Stridsvagn,
Vakttjänst, överskeppning.

Säkerhetstjänst, vissa förhållanden berörande den militära säkerhetstjänsten,
1953 s. 189.

Sängkläder, se Militärhäkte.

Tillhörighet till förband, innebörden av det i 71 § militära rättegångslagen
förekommande uttrycket »den avdelning, till vilken den misstänkte hör»,
1953 s. 94.

Tillrättavisning, får ej användas med mindre förutsättningar föreligga för
åläggande av straff för förseelsen i disciplinär ordning, 1950 s. 84 o. 243,
1952 s. 139 o. 1953 s. 87; — må ej meddelas innan den felande lämnats
tillfälle att förklara sig, 1953 s. 87; — fråga om samtidigt användande
för olika förseelser av disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s. 217; —
vakttjänstgöring utom lur ålagd av förman utan tillrättavisningsrätt, 1950
s. 44 o. 1954 s. 31; — tillämpning av en i lag icke medgiven form av tillrättavisning,
1956 s. 81; — upphävande av tillrättavisning, 1950 s. 225 o. 1951:
s. 87; -— fråga huruvida i samband med begärd omprövning av ålagd tillrättavisning
disciplinstraff kan åläggas för samma förseelse som föranlett
tillrättavisningen, 1961 s. 83; — fråga i visst fall huruvida tillrättavisningsrätten
vid kompani kunnat, med förbigående av tillrättavisningsberättigad
kompanichef, uppdragas åt högre chef, 1957 s. 43; — tillrättavisningsrätt
tillkommer ej stabschef vid försvarsoinrådesstab och militärbefälsstab,
1958 s. 83; — fråga om ändrade bestämmelser angående tillrättavisningsrätt
gentemot fast anställt underbefäl med vederlikar, 1959 s. 243;
— se även Tillrättavisningsförteckning, Vapenfria värnpliktiga. Jfr Verkställighet
av tillrättavisning.

Tillrättavisningsförteckning, innebörden av föreskrifter rörande vad som
skall antecknas i tillrättavisningsförteckning, 1951 s. 204, 1959 s. 119 o.
1961 s. 78; — vissa frågor angående granskning av tillrättavisningsförteckning,
1951 s. 205; — tillvägagångssätt för antecknande av anmärkningar
framkomna vid granskning av tillrättavisningsförteckning, 1954
s. 88; — utdrag ur tillrättavisningsförteckning bör ej införskaffas i disciplinmål
eller annat militärt mål, 1951 s. 205.

Tillrättavisningsrätt, se Tillrättavisning.

Tilltalsord, fråga om överordnads användande av tilltalsordet »du» till menig,
1954 s. 144 o. 1955 s. 66.

Tjänst, innebörden av uttrycket »innehar tjänst vid krigsmakten» i 3 § militära
rättegångslagen, 1951 s. 192 o. 1955 s. 107; — underlydande har
beordrats till arbete som ej ingått i hans tjänst, 1954 s. 31, 1956 s. 139 o.
1957 s. 103, jfr 1950 s. 56 o. 1954 s. 148; — se även Bisyssla.

Tjänstduglighet, se Inskrivningsförordningen. Jfr Läkarbesiktning, Läkarintyg.

296

Tjänstebil, missbruk av, 1951 s. 125, 1954 s. 18, 1955 s. 151, 1960 s. 115 o.
1963 s. 171; jfr 1957 s. 27; — se även Resekostnad.

Tjänstebrevsrätt, åsidosättande av gällande föreskrifter om tjänstebrevsrätt,
1961 s. 123.

Tjänstefel, straffbestämmelserna i 25 kap. 4 § och 26 kap. 18 § strafflagen
subsidiära i förhållande till andra straffbud, 1951 s. 187; — tjänstefel eller
egenmäktigt förfarande, 1957 s. 27; — tjänstefel eller lydnadsbrott, 1958
s. 67. Jfr Oskickligt beteende, Simulation, Undanhållande, övergivande av
post. Se även Anslag, Arbetstid, Attest, Bisyssla, Civil befattningshavare,
Disciplinmål, Förvarsarrest, Instruktion, Olämpligt uppträdande, Stämning,
Tilltalsord, Tjänstebil, Tävlingar.

Tjänsteförbindelse, fråga om innebörden av tjänsteförbindelse som officersaspirant
skall avgiva före inträde i försvarets läroverk, 1963 s. 257.

Tjänstemeddelande, stabschef har avlåtit viss framställning å högre chefs
vägnar (»enligt uppdrag») utan att härutinnan ha erhållit erforderligt
särskilt bemyndigande, 1956 s. 48.

Tjänsteniissbruk, tjänsteman har berett annan tjänsteman viss gottgörelse till
vilken denne icke varit berättigad ävensom i ekonomiska frågor fattat beslut
vartill han icke varit behörig, 1963 s. 33; — se även Materiel, Privat
uppdrag.

Tjänsteplikt, se Tävlingar, Ämbetsman.

Tjänsteresa, se Resekostnad. Jfr Förskott, Traktamente.

Tjänsteställning, för f. d. fast anställd, 1962 s. 169.

Tjänstetillsättning, åsidosättande av tillbörlig omsorg och noggrannhet vid
avgivande av yttrande beträffande sökande till vissa befattningar, 1960
s. 114; — fråga huruvida militär befattningshavare som tillhandagått civil
myndighet med upplysningar om anställningssökande därvid iakttagit
tillbörlig omsorg och aklsamhet, 1962 s. 78.

Tjänsteutövning, fråga om ledamot av domstol gjort sig skyldig till medhjälp
till obehörig tjänsteutövning av domaraspirant, 1962 s. 15; — Se även
Onykterhet i tjänsten.

Tjänsteväg, vid anmälan om brott, 1953 s. 72; — fråga huruvida skrivelse
till riksdagsutskott bort befordras tjänstevägen, 1961 s. 113. Jfr Anmälan.

Tjänstgöring, värnpliktig har felaktigt hemförlovats på grund av sjukdom
och ej fått tillgodoräkna sjukdomstid såsom fullgjord tjänstgöring, 1960 s.
149; — se även Arreststraff, Verkställighet av disciplinstraff.

Tjänstgöringsintyg, fråga om innebörden av föreskriften i allmänna verksstadgan
om skyldighet för myndighet att på begäran av tjänsteman utfärda
intyg angående hans tjänstgöring hos myndigheten, 1961 s. 161.

Tjänstgöringsplats, chef som hänskjutit militärt mål till åklagaren skall, om
tjänstgöringsplatsen för den misstänkte ändras, underrätta eventuell ny
bestraffningsberättigad chef jämte åklagaren, 1957 s. 35.

Tjänstgöringsställe, innebörden av detta uttryck i 26 kap. 11 § strafflagen,
1951 s. 183, 1954 s. 270 o. 1956 s. 143.

297

Tjänstledighet, anmärkning mot handläggning av ansökan om tjänstledighet
med anledning av nära anhörigs sjukdom, 1951 s. 120; — för värnpliktiga
med anledning av kallelse till domstol, 1953 s. 138. Jfr Traktamente.

Trafikbrottslagen, fråga huruvida lagen om straff för vissa trafikbrott är tilllämplig
med avseende å väg inom inhägnat kasernområde, 1956 s. 74; —
fråga om bilförare genom att i uttröttat tillstånd föra bil gjort sig skyldig
till vårdslöshet i trafik, 1961 s. 25, jfr Transport.

Trafikmål, mål om ansvar å krigsman för oaktsamhet vid förande av kronans
motorfordon handlägges såsom militärt brottmål, 1951 s. 191 o. 195;
—- angående skyldighet för domstol att lämna meddelande om skadeståndskrav
mot förare av krigsmaktens motorfordon, 1953 s. 249 o. 1954
s. 245. Jfr Kasernområde.

Traktamente, värnpliktigs rätt till traktamente vid resor i samband med
tjänstledighet och övningsuppehåll, 1955 s. 181.

Transport, frågor rörande vissa från hälsovårdssynpunkt påtalade förhållanden
i samband med biltransporter för förflyttning av trupp, 1956 s. 144;
— fråga om motorförare erhållit tillräcklig vila före motormarsch, 1960
s. 157, jfr Trafikbrottslagen. Se även Sprängmedel.

Tryckfrihetsförordningen, angående meddelande till tidningsredaktion av
uppgift om förhållanden varom kännedom erhållits i tjänsten genom upplysning
av förtrolig natur, 1959 s. 129; — fråga om ansvar för uttalanden
till tidningsredaktion rörande tjänsteförhållanden, 1961 s. 182; — fråga
om rätt att använda tryckt skrift för framställande av klagomål, 1961 s.
179; — fråga om otillåtet efterforskande av författare till tidningsartikel,
1961 s. 134; — inskränkning i rätten att å vissa fritidslokaler framlägga
tryckta skrifter, 1950 s. 276; — för kustflottan utfärdade order ha innehållit
felaktiga uppgifter angående vilka tidningar som icke fingo framläggas
å nämnda lokaler, 1952 s. 205; — fråga huruvida visst uttalande
av militär myndighet tryckfrihetsrättsligt innefattat hinder i enskild förenings
publicistiska verksamhet, 1954 s. 153; — angående utspridande
av vissa skrifter vid trupp eller å flottans fartyg, 1954 s. 278; — se även
Allmänna handlingar. Jfr Förening.

Tuberkulos, jfr Lungtuberkulos.

Tystnadsplikt, vissa spörsmål rörande läkares tystnadsplikt, 1957 s. 107; —
fråga om tystnadsplikt angående förhållanden varom kännedom erhållits
i tjänsten genom upplysning av förtrolig natur, 1959 s. 129.

Tävlingar, sjukvårdspersonal vid krigsmakten har utan stöd av gällande bestämmelser
kommenderats att å fritid tjänstgöra såsom olycksfallsberedskap
vid av civil organisation anordnade ryttartävlingar, 1956 s. 139; —
värnpliktiga ha utan stöd av gällande bestämmelser kommenderats att
tjänstgöra såsom markörer vid civil skyttetävling, 1957 s. 103 o. 1962 s.
130; — vissa spörsmål rörande anordnandet av militära skidtävlingar i
stark kyla, 1957 s. 86; — fråga om krigsman, som frivilligt anmält sig till
deltagande i militär idrottstävling men uteblivit, gjort sig skyldig till tjänstefel,
1951 s. 84; — fråga om befogenhet för marin myndighet att tillhandagå
med fartyg och personal vid av enskild sammanslutning anordnad segelregatta,
1961 s. 191; — fråga om befogenhet för flygvapnets del att
tillhandagå med övervakning från luften vid av enskild sammanslutning
anordnade kappseglingar, 1962 s. 182;— se även Kommendering.

298

Undanhållande, gränsdragningen mellan undanhållande enligt 26 kap. 11 §
strafflagen och tjänstefel enligt 18 § samma kapitel, 1951 s. 181, 1952 s.
146, 1956 s. 143 o. 1961 s. 65; — beräkning av frånvarotid vid ådömande av
straff för undanhållande (rymning), 1958 s. 96 o. 203, 1960 s. 235; — i
dom angående utevarobrott bör noga angivas tidpunkterna för utevarons
början och slut, 1961 s. 95; —- fråga om samtidigt tillämpande av straffbestämmelserna
för undanhållande (rymning) och lydnadsbrott (tjänstefel),
1953 s. 68; — innebörden av uttrycket tjänstgöringsställe i 26 kap.
11 § strafflagen, 1951 s. 183, 1954 s. 270 o. 1956 s. 143; — se även övergivande
av post. Jfr Eftertjänst.

Underskrift, bestraffningsberättigad befattningshavare, som meddelat beslut
i disciplin- eller ersättningsmål, skall egenhändigt underteckna beslutet,
1956 s. 91; —• se även Tjänstemeddelande.

Ungdomsfängelse, se Åtal.

Uniform, fråga angående införande vid armén av en till sällskapsdräkt avsedd
särskild uniform, vars anskaffande skulle vara obligatoriskt för vissa
personalkategorier, 1961 s. 154.

Uppdrag, se Bisyssla.

Uppfinning, frågor om handläggning av ärenden angående ersättning för
uppfinningar inom försvaret och spörsmål om principerna för bestämmande
av sådan ersättning, 1960 s. 182.

Upphandling, fråga om regementsintendents behörighet att självständigt handlägga
upphandlingsärenden, 1951 s. 171; — felaktig handläggning av upphandlingsärende,
1955 s. 158 o. 1956 s. 129; — fråga huruvida myndighet i
visst fall ägt företaga upphandling under hand, 1962 s. 107; — fråga om
tillämpning av föreskriften i upphandlingskungörelsen om antagande av
för staten förmånligaste anbud, tillika fråga om ofullständigt angivande
av skäl för antagande av anbud, 1961 s. 142.

Upplysningsverksamhet, fråga om lämpligheten av att försvarsgrenschef
genom cirkulärskrivelse till varuleverantörer uttalat önskemål om att visst
bokverk måtte inköpas, 1963 s. 226.

Uppsåt, innebörden av kravet på uppsåt vid tillämpning av straffbestämmelsen
för undanhållande i 26 kap. 11 § strafflagen, 1951 s. 184.

Utegångsförbud, innebörden av föreskriften att utegångsförbud får avse högst
sju dagar, 1951 s. 191; — verkställighetstiden vid utegångsförbud, som
bestämts till visst antal dagar understigande sju, 1951 s. 191; — överträdelse
av utegångsförbud kan icke medföra ansvar för lydnadsbrott, 1961 s. 78;
— i tillrättavisningsförteckningen skall angivas vilket område utegångsförbudet
avser, 1951 s. 204.

Utgallring, av expeditions- och arkivhandlingar, se Gallring.

Utredning, kompanichef har utan befogenhet verkställt utredning i militärt
mål, 1954 s. 85;—- underlåtenhet av regementschef att efterkomma militieombudsmannens
anmodan att medverka vid utredning, 1961 s. 134; —-åklagare är skyldig underrätta bestraffningsberättigad befattningshavare
om inledd brottsutredning i militärt mål även om utredningen ej är att
anse såsom förundersökning, 1960 s. 82; — »förberedande utredning» i

299

disciplinmål får förekomma endast i fall som avses i 23 § militära rättegångslagen,
19G1 s. 71; — utredningsarbete inom ämbetsverk i Stockholm
har felaktigt förlagts till annan ort, 1962 s. 134; — se även Flyghaveri,
Förhör, Förundersökning, Militärförhör.

Utrikesvistelse, innebörden av föreskrifterna i tjänstereglementet för krigsmakten
om inhämtande av tillstånd att vistas utrikes, 1951 s. 122.

Utspisningsnämnd, tillrättavisning meddelad ordförande i utspisningsnämnd
för underlåtenhet att i föreskriven utsträckning avhålla sammanträden
med nämnden, 1951 s. 69.

Vakttjänst, skyldighet för fartygschef att kontrollera att personal, som utrustas
med eldhandvapen för vakttjänst, äger erforderliga kunskaper och
färdigheter beträffande vapnets handhavande, 1952 s. 226; — särskilda
säkerhetsanordningar till förhindrande av vådaskott vid användning av
kulsprutepistoler under vakttjänst, 1954 s. 104, 1955 s. 131 o. 1959 s. 177;

— se även Tillrättavisning, övergivande av post.

Vapenfria värnpliktiga, tillrättavisning av vapenfri värnpliktig som ej står
under militärt befäl, 1950 s. 425; — fråga om behörigheten att besluta
beträffande vapenfri värnpliktigs förläggning under tjänstgöring utanför
krigsmakten, 1963 s. 272; — se även Hämtningskungörelsen.

Vapenvägran, åtgärder av militär befattningshavare då värnpliktig förklarar
sig av samvetsskäl icke vilja fullgöra militärtjänst, 1959 s. 217; — se även
Resning.

Verksstadga, frågor rörande tillämpningen av en föreslagen allmän verksstadga,
1955 s. 204; — se även Tjänstgöringsintyg.

Verkställighet av disciplinstraff, fråga om utverkande av överrätts förordnande
att av underrätt ålagt disciplinstraff icke skall verkställas i avbidan
på lagakraftägande dom eller beslut, 1951 s. 201; — fråga om verkan
av bestraffningsberättigad befattningshavares beslut att av honom
ålagt disciplinstraff ej skall gå i verkställighet, 1950 s. 217; — arreststralf
får ej verkställas om samtidigt till verkställighet föreligger straffarbetseller
fängelsestraff, 1955 s. 118; — verkställighet av arreststraff i annat
militärhäkte än vid den dömdes eget förband, 1950 s. 212; —- förfarandet
vid verkställighet av arreststraff då den straffskyldige icke längre är
tjänstgöringsskyldig, 1951 s. 95 o. 190, 1952 s. 177, 1953 s. 274, 1956 s.
117 o. 1961 s. 55; — felaktiga åtgärder vid handläggning av ärende angående
införpassning till militärhäkte av i tjänst icke varande värnpliktig
för undergående av arreststraff, 1956 s. 117; — fråga huruvida då av ett
arreststraff om femton dagar de fem första enligt förordnande i straffbeslutet
verkställts med tjänstgöring straffet i övrigt må verkställas utan
tjänstgöring, 1952 s. 176; — förordnande att arreststraff med hänsyn
till den dömdes tjänstgöringsförhållanden skall verkställas med tjänstgöring
må meddelas endast i samband med straffets åläggande, 1952 s. 178;

— bestraffningsberättigad chef äger icke ändra i straffbeslut meddelad
föreskrift att arreststraff skall verkställas med tjänstgöring, 1955 s. 118;

— vissa spörsmål rörande straffarrestants sysselsättande med arbete under
arresttiden, 1957 s. 74 o. 1962 s. 74; — arreststraff icke till fullo verkställt
på grund av missuppfattning av domstols förordnande alt straffet
skulle till viss del anses verkställt genom förvarsarrest, 1962 s. 73; — åtgärder
för verkställande av arreststraff då med hänsyn till den dömdes häl -

300

sotillstånd för verkställigheten föreligger hinder, vars varaktighet icke
kan närmare bedömas, 1952 s. 179; — fråga huruvida skäl förelegat för
avbrott i verkställighet av arreststraff, 1963 s. 192; — innebörden vid sammanläggning
av arreststraff av uttrycket i 9 § disciplinlagen »förekomma
på en gång till verkställighet», 1955 s. 116; — frågor om verkställande
med eller utan tjänstgöring av arrest efter sammanläggning av flera arreststraff
eller efter avbrott i sådant straff, 1951 s. 190; — förnyat förordnande
om verkställighet efter avbrott i arreststraff, 1951 s. 203; — beräkning
av strafftid vid avbrott i verkställigheten av arreststraff, 1951 s.
191; — arrest utan bevakning (enligt den numera upphävda strafflagen för
krigsmakten), 1950 s. 32; — verkställighet av arreststraff i samband med
krigsförbandsvisa repetitionsövningar, 1953 s. 267; — felaktigt förfarande
vid handläggning av ansökan om uppskov med verkställighet av arreststraff,
1955 s. 110; — sammanträffande av arrest- och disciplinbotsstraff,
1961 s. 62; — se även Arreststraff, Militärhäkte. Jfr Nöjdförklaring.

Verkställighet av tillrättavisning, fråga huruvida tillrättavisning som meddelats
icke kasernerad personal i form av förbud att på fritid vistas utom
bostaden innefattar hinder att lämna densamma för intagande av måltid,
1950 s. 249; — innebörden av föreskriften att ålagd tillrättavisning omedelbart
skall gå i verkställighet, 1951 s. 101 o. 1952 s. 186; —- fråga huruvida
värnpliktig som enligt tillrättavisningsbeslut icke får lämna kompaniförläggningen
äger deltaga i frivillig fritidsundervisning utom kompaniförläggningen,
1952 s. 183; — se även Utegångsförbud. Jfr Tillrättavisning.

Visitation, se Kroppsvisitation.

Vitsord, se Allmänna handlingar, Betyg.

Vittne, se Vittneskallelse.

Vittnesförhör, jfr Vittneskallelse.

Vittneskallelse, vittne i brottmål får ej i vittneskallelsen föreläggas att före
vittnesförhöret »taga del av förundersökningsprotokollet», 1957 s. 46.

Våld, mot underlydande krigsman, 1953 s. 14, 1954 s. 67, 1955 s. 15, 1962 s. 64,
1963 s. 148, 153, 171 o. 175; —- gränsdragningen mellan 26 kap. 7 § strafflagen
(våld eller hot mot krigsman) och 10 kap. 1 § samma lag (våld eller
hot mot tjänsteman), 1957 s. 26; — militär personals rätt att bruka våld
gentemot allmänheten, 1963 s. 215.

Väg, se Kasernområde, Trafikbrottslagen, Vägtrafikförordningen.

Vägtrafikförordningen, fråga huruvida vägtrafikförordningen är tillämplig
med avseende å väg inom inhägnat kasernområde, 1956 s. 74; —- fråga om
förutsättningar för begagnande av strafföreläggande i fall då krigsman
överträtt bestämmelse i vägtrafikförordningen om hastighetsbegränsning,
1961 s. 85.

Vänjningsövning, se Stridsvagn.

Värnpliktslagen, angående tillgodoräknande som fullgjord värnpliktstjänstgöring
av tid för verkställande av disciplinstraff, 1952 s. 245 o. 1953 s.
273; — yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsför -

301

hållanden, 1952 s. 285; — vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs
underlåtenhet att förvara och taga del av mottagen order om
tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; —
fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses såsom militära mål, 1955 s. 193 o. 1956 s. 166; —
angående prövning i vissa fall av värnpliktigas krigsduglighet och krigsanvändning,
1953 s. 237, 1956 s. 166 o. 1957 s. 141; — se även Beredskapsövning.

Åklagare, landsfogde i vissa fall åklagare i militära mål, 1951 s. 199; —
angående behov av förstärkning av tillgången på åklagar- och polispersonal,
som har att ombesörja utredning i militära mål, 1951 s. 223, 1953
s. 233 o. 1956 s. 189; — underlåtenhet att verkställa utredning som varit
erforderlig, 1950 s. 13; — tillsynen i fråga om anhållanden av för brott
misstänkta, 1955 s. 209; — angående distriktsåklagares skyldighet att i
vissa fall inhämta statsåklagares medgivande till anställande av åtal, 1956
s. 102; —- se även Fullföljdsrätt, Förundersökning, Förvarsarrest, Militära
mål, Rättegångskostnad. Jfr Tjänstgöringsplats.

Åtal, i militärt mål mot den som tidigare blivit dömd till ungdomsfängelse,
1953 s. 104; — behörig domstol vid åtal i militärt mål, 1953 s. 94; — utvidgning
av väckt åtal, 1956 s. 103; — se även Åklagare.

Åtalseftergift, 1951 s. 196.

Återkallelse, påverkan att återkalla hos militieombudsmannen gjord anmälan,
1958 s. 17.

Ämbetsansvar, 1951 s. 190, 192 o. 198, 1955 s. 105.

Ämbetsbrott, jfr Ämbetsman.

Ämbetsman, ämbetsmans åsidosättande av tjänsteplikt genom allmänt brott,
1954 s. 267. Jfr Våld.

Ämbetsverk, författningsenligheten av inom visst ämbetsverk utan tillstånd
av Kungl. Maj :t vidtagen organisationsändring och av därefter inom verket
tillämpad ordning för vissa ärendens handläggning, 1955 s. 165; —
innebörden av det i instruktionen för vissa ämbetsverk förekommande
uttrycket »därtill utsedd befattningshavare», 1955 s. 180; — högre chef
har i samarbetet med underordnade tjänstemän förbigått den som med
självständigt ansvar utövat det närmaste chefskapet över dessa, 1955 s.
181; — se även Verksstadga.

örlogsfartyg, se Fartyg.

övergivande av post, räckvidden av straffbestämmelsen för övergivande av
post, 1951 s. 185; — tillämpning av straffbestämmelsen för övergivande
av post, då vaktpost somnat under posttjänstgöring, 1955 s. 92; — underlåtenhet
att inställa sig till anbefalld vakttjänstgöring kan icke bliva att
bedöma som övergivande av post, 1954 s. 74; — fråga om samtidigt tillämpande
av straffbestämmelserna för övergivande av post och undanhållande,
1952 s. 148; — straffmätning vid ådömande av ansvar för övergivande
av post under fredstid, 1955 s. 92.

302

överskeppning, vissa spörsmål rörande säkerhetsbestämmelser för övningar
i övergång av vattendrag (överskeppning) med s. k. patrullbåt, 1957 s. 124.

övningsflygning, föreskrifter rörande övningsflygning i samband med tjänsteuppdrag
eller ledighet, 1953 s. 230.

övningsuppehåll, jfr Traktamente.