Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

1

Nr 93

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande
att meddela statliga exportkreditgarantier;
given Stockholms slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att nu gällande bemyndigande att meddela statsgaranti
för exportkredit, som avser tiden intill utgången av budgetåret 1962/
63, förlängs att gälla tills vidare. Därjämte föreslås att maximibeloppet för
statens betalningsansvar utökas från 2 000 till 3 000 miljoner kronor, varav
500 miljoner kronor reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma
villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling.

1 liihang Ull riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 93

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om fortsatt bemyndigande
att meddela statliga exportkreditgarantier samt anför därvid
följande.

Gällande bestämmelser

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats
alltsedan budgetåret 1933/34. Garantin har grundats på bemyndiganden, som
för viss tid givits av riksdagen, samt på författningar, som Kungl. Maj:t i
enlighet därmed utfärdat.

Nu gällande riktlinjer för garantigivningen godkändes av 1959 års riksdag
på förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1959: 112; SU 74; Rskr 214). I anslutning
till dessa riktlinjer har den närmare utformningen av garantigivningen
sedan bestämts av Kungl. Maj :t, som den 28 maj 1959 utfärdade
kungörelse (nr 271) om statsgaranti för täckning av förlust i samband med
export in. in. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1959. De gällande bestämmelserna
innebär i huvudsak följande.

Statsgaranti må beviljas i Sverige verksam företagare

1. för täckning av förlust i samband med export;

2. för täckning av förlust i samband med lagerhållning utomlands; samt

3. för lån som lämnas av svensk bank eller annan svensk kreditgivare i
anledning av export eller lagerhållning utomlands.

Med export jämställs överlåtelse till utlandet, som avser uppfinning eller
resultat av teknisk konsulterande verksamhet, eller liknande avtal ävensom
utförande av entreprenadarbete utomlands.

Statsgaranti må endast då synnerliga skäl därtill föreligger beviljas när

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1063

3

fråga är om export eller lagerhållning av vara som icke är inhemsk. Siatsgaranti
enligt punkt 2 och 3 får endast beviljas efter särskilt bemyndigande
av Kungl. Maj:t. Sådant bemyndigande har lämnats i fråga om förluster
i samband med lagerhållning men däremot ännu icke beträffande garantier
vid långivning.

Garantin kan omfatta enbart kommersiella risker eller enbart politiska
risker eller också båda dessa risker. Till de kommersiella riskerna hänförs
förluster, som är föranledda av att köparen kommit på obestånd eller underlåtit
att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser. De politiska riskerna
omfattar förluster, som är föranledda av

1. att i utlandet meddelats opåräknat beslut i fråga om tillstånd till
import eller överföring av betalningsmedel eller vidtagits annan liknande
åtgärd;

2. att i utlandet införts allmänt moratorium eller inträffat annan opåräknad
händelse som medför betydande rubbning i de allmänna ekonomiska
förhållandena; eller

3. att i samband med varas transport till köparen inträffat opåräknad
händelse, vilken icke kan läggas vare sig säljaren eller köparen till last.

Garantin må enligt kungörelsen avse täckning av högst 90 procent av
förlusten. Kungl. Maj :t har dock förordnat att tills vidare icke får medges
högre garantiprocentsats än 85 procent. Såsom allmän riktlinje skall tilllämpas
garantiprocentsatser mellan 85 och 80 procent, såvitt angår politiska
risker, samt mellan 75 och 70 procent, såvitt angår kommersiella risker.

För beviljad garanti skall företaget erlägga premie, avpassad med hänsyn
till olika inverkande omständigheter, såsom förhållandena i importlandet,
betalningsvillkor och andra förefintliga riskmoment, så ock till administrationskostnader.

Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas och avgörs av exportkreditnämnden,
vars nu gällande instruktion är utfärdad den 30 juni
1959 (nr 407).

Enligt beslut av 1933 års riksdag skall exportkreditnämndens premieinkomster
överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken
skall täckas såväl förluster på verksamheten som nämndens administrationskostnader.
I den mån fonden icke förslår därtill skall riksgäldskontoret
förskottera medel till utgifterna för verksamheten.

Under tiden från nämndens tillkomst år 1933 till utgången av år 1962 har
garantier utfärdats för ett sammanlagt ansvarsbelopp av 2 204 miljoner
kronor. Under denna tid har premier influtit med 43,8 miljoner kronor,
vartill kommer ränteinkomster med 8,1 miljoner kronor eller sammanlagt
51,9 miljoner kronor. Utbetalningar för skadefall har — sedan återvinningar
fråndragits — uppgått till 10,0 miljoner kronor och nämndens
administrationskostnader till 5,3 miljoner kronor eller sammanlagt 15,3
miljoner kronor. Behållningen, d. v. s. nämndens reserv för att möta garantiförpliktelserna,
utgjorde alltså den 31 december 1962 36,6 miljoner kronor
fl llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 93

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

Efter medgivande av 1961 års riksdag (prop. 1961:195; SU 181; Rskr
393) fastställdes totalramen, för garantigivningen till ett belopp av 2 000
miljoner kronor att gälla intill utgången av budgetåret 1962/63. Tidigare
utgjorde maximibeloppet 1 000 miljoner kronor. Höjningen föranleddes av
att den tidigare garantiramen till större delen tagits i anspråk, varför höjning
måste ske för att garantiverksamheten icke skulle behöva inskränkas
på grund av bristande garantiutrymme. Inom den fastställda ramen har
Kungl. Maj :t efterhand ställt erforderliga belopp till exportkreditnämndens
förfogande för garantigivning. Senast genom beslut den 8 februari 1963 har
Kungl. Maj :t sålunda bemyndigat nämnden att intill utgången av budgetåret
1962/63 bevilja statsgarantier till ett belopp av högst 1 600 miljoner
kronor.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1962 års riksdag (prop. 1962: 100; SU
138; Rskr 316) att inom den fastställda garantiramen av 2 000 miljoner kronor
tills vidare skulle reserveras 200 miljoner kronor för speciell garantigivning
vid export av intresse för u-länderna. I överensstämmelse härmed
bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 12 oktober 1962 exportkreditnämnden
att bevilja statsgarantier för sådana exportkrediter till ett belopp
av sammanlagt 200 miljoner kronor. Enligt de fastställda riktlinjerna
bör exporten, som exempelvis kan avse kapitalvaror eller tjänster i form
av entreprenad- eller konsultverksamhet, vara av betydelse för u-landets
ekonomiska och sociala framåtskridande och i förekommande fall stå i
samband med projekt som ingår i landets utvecklingsprogram. Vid ifrågavarande
garantigivning kan efter nämndens prövning i varje enskilt fall
tillämpas för u-landet gynnsammare villkor i fråga om kredittidens längd
m. in. än som normalt tillämpas i nämndens verksamhet.

Exportkreditnämndens framställning

I skrivelse den 8 februari 1963 har exportkreditnämnden — under erinran
att bemyndigandet att bevilja statsgarantier för exportkredit utlöper med
utgången av innevarande budgetår — hemställt om fortsatt bemyndigande
att meddela garantier för exportkredit. Nämnden aktualiserar dessutom
frågan om ökning av totalramen för garantiverksamheten.

Till belysning av utvecklingen av nämndens garantiansvar i vad avser
annan export än särskilda projekt av intresse för u-länderna lämnar nämnden
följande uppgifter beträffande dels de utfärdade respektive i utsikt
ställda beloppen vid utgången av vart och ett av budgetåren 1955/56—
1961/62 samt den 1 februari 1963, dels förändringarna i det totala garantiansvaret
mellan de olika tidpunkterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1963

5

Tidpunkt

Nämndens garantiansvar (miljoner kronor)

På grund av

utfärdade

garantier

På grund av
i utsikt ställda
garantier

Summa

Ökning i jäm-förelse med
närmast föregå-ende tidpunkt

30/6 1956 ..................

35

103

138

30/6 1957 ..................

36

120

156

18

30/6 1958 ..................

81

78

159

3

30/6 1959 ..................

155

168

323

164

30/6 1960 ..................

256

255

511

188

30/6 1961 ..................

309

426

735

224

30/6 1962 ..................

369

487

121

1/2 1963 ..................

420

810

1230

374

Av sammanställningen framgår att de utelöpande garantierna den 1
februari 1963 uppgick till 420 miljoner kronor, varjämte garantier ställts i
utsikt för ett belopp av 810 miljoner kronor. Det framgår också att efterfrågan
på nämndens garantier starkt ökat sedan frågan om nämndens bemyndigande
senast behandlades av statsmakterna. Härtill kommer den
speciella garantigivningen enligt beslut av 1962 års riksdag för exportprojekt
av intresse för u-länderna.

Enligt exportkreditnämndens uppfattning kan någon tvekan icke råda om
att nämndens bemyndigande bör förlängas. Nämnden reser emellertid för sin
del frågan om vilken tid det nya förordnandet lämpligen bör omfatta. Nämnden
erinrar om att förordnandet alltsedan nämndens tillkomst varit tidsbegränsat,
ehuru garantier utställts, där betalningsvillkoren föreskrivit slutbetalning
först sedan det vid tidpunkten för garantibeslutet gällande förordnandet
för nämnden utgått. Under senare tid har förordnandet avsett treårsperioder.

Nämnden framhåller att kredittiderna över lag tenderar att alltmer förlängas
och att vid den speciella garantigivningen för u-länder kredittider
skall kunna tillämpas, som överstiger vad som eljest godtages. Dessa förhållanden
gör att nämnden är och även i fortsättningen kommer att bli
engagerad i affärer som sträcker sig åtskilliga år framåt i tiden. Enligt
nämndens uppfattning kan det därför ifrågasättas, om det kan anses ändamålsenligt
att även i fortsättningen begränsa tiden för nämndens förordnande.
Härtill kommer den allmänna synpunkten att nämnden bestått sedan
1933 och att dess betydelse efter hand alltmer ökat. Avgörande skäl talar sålunda
enligt nämndens mening för att förordnandet förlängs att gälla tills
vidare. Härigenom skulle bl. a. vinnas den fördelen, att statsmakterna icke
skulle behöva ta upp frågan om nämndens verksamhet till behandling annat
än vid de tillfällen, då så är särskilt påkallat, t. ex. på grund av ifrågasatt
ändring i garantiutrymmet eller i reglerna för nämndens verksamhet.

När det gäller ramen för nämndens garantigivning erinrar nämnden om
alt den av riksdagen fastställda ramen för närvarande utgör 2 000 miljoner
kronor. Av detta belopp har 200 miljoner kronor reserverats för den särskil -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

da garantigivningen på u-länderna. För garantier i allmänhet återstår alltså
1 800 miljoner kronor.

Nämnden påpekar att preliminära förfrågningar avseende mycket betydande
garantibelopp gjorts hos nämnden. Skulle dessa affärer bli aktuella
och garantier ställas i utsikt för dem, kan nämndens garantiansvar väntas
komma att närma sig det till förfogande stående beloppet 1 800 miljoner
kronor redan inom en relativt begränsad tid. Att mera exakt uppskatta behovet
av garantiutrymme i framtiden är icke möjligt. Enligt nämndens mening
får dock hittills vunna erfarenheter anses ge vid handen, att det är realistiskt
att — förutom en fortsatt allmän uppgång i efterfrågan på nämndens
garantier — även räkna med ett antal garantiansökningar avseende
mycket stora leveransprojekt. För att icke senare under innevarande år frågan
om garantiramens storlek skall behöva tas upp till förnyad prövning
från statsmakternas sida finner sig nämnden böra föreslå höjning av den nu
gällande ramen. Beträffande storleken av en sådan höjning föreslår nämnden
för sin del, att den nya ramen fastställs till 3 000 miljoner kronor, vilket
belopp då även bör inkludera den särskilda garantigivningen på u-länderna.
Rambeloppet bör därefter liksom för närvarande i mån av behov av
Kungl. Maj :t ställas till nämndens förfogande. Nämnden framhåller i detta
sammanhang, att det reella risktagandet blir avsevärt mindre än den föreslagna
ramen, enär även i utsikt ställda garantier, vilka erfarenhetsmässigt
till icke oväsentlig del förblir outnyttjade, inräknas i ramen.

Beträffande den särskilda garantigivningen på u-länderna har nämnden
hittills ställt garantier i utsikt med ett sammanlagt garantibelopp av 11,4
miljoner kronor. Nämndens engagemang i övrigt omfattar emellertid ett antal
exportaffärer, beträffande vilka det ifrågasatts att de skulle räknas som
u-landsprojekt. Med hänsyn till de betalningsvillkor som varit aktuella har
nämnden dock kunnat hänföra dem till den »normala» garantigivningen.
Enbart dessa projekt skulle ha tagit hela det nu anvisade u-landsbeloppet
200 miljoner kronor i anspråk. Mot bakgrunden av dessa erfarenheter samt
under beaktande av att dylika projekt i stor utsträckning är av typen kraftverksbyggen
och ofta kräver mycket stora garantibelopp, ifrågasätter nämnden,
huruvida icke utrymmet för den särskilda garantigivningen på u-länder
bör ökas, förslagsvis till 500 miljoner kronor.

I övrigt synes enligt nämndens uppfattning någon ändring för närvarande
icke vara påkallad av de riktlinjer för garantigivningen, som fastställts
av riksdagen.

Nämnden föreslår sålunda att statsgarantier för exportkredit tills vidare
skall kunna meddelas till ett högsta belopp av 3 000 miljoner kronor, häri
inräknat ett belopp av 500 miljoner kronor för den särskilda garantigivningen
på u-länderna.

Kungl. Mnj:ts proposition nr Dit är 1963

Remissyttranden

Yttranden över exportkreditnämndens framställning har avgivits av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

I fråga om exportkreditnämndens förslag om förlängning tills vidare av
bemyndigandet att bevilja statsgarantier för exportkredit finner riksbanksfullmäktige
att förslaget givits en övertygande motivering. Riksgäldsfullmäktige
påpekar att förslaget om förlängning på obestämd tid innebär eu principiell
omläggning av den alltsedan nämndens inrättande tillämpade ordningen
med bemyndiganden på viss tid. Denna ordning torde ha tillkommit
för att bereda riksdagen tillfälle att automatiskt och mer regelbundet få en
inblick i den av nämnden bedrivna verksamheten och sålunda icke enbart
vid tillfällen då riksdagens medverkan påkallas, exempelvis till följd av ifrågasatt
ändring av ramen för garantigivningen eller av gällande regler för
meddelande av exportkreditgarantier. Lämpligheten av en sådan omläggning
torde kunna ifrågasättas. Fullmäktige erinrar emellertid om att en redogörelse
för de av nämnden på statens vägnar meddelade garantierna varje
år lämnas i riksdagsberättelsen, varjämte nämnden i enlighet med sin instruktion
har att årligen till chefen för handelsdepartementet avge berättelse
över nämndens verksamhet under senast förflutna budgetår. Vid nu angivna
förhållanden har fullmäktige icke ansett sig böra avstyrka nämndens
ifrågavarande förslag, men fullmäktige framhåller i samband härmed att
det är önskvärt att i fortsättningen en fylligare redogörelse för nämndens
verksamhet lämnas i riksdagsberättelsen.

När det gäller exportkreditnämndens förslag om höjning av totalramen
för garantigivningen från 2 000 till 3 000 miljoner kronor konstaterar riksbanksfullmäktige
att en garantigivning som överstiger 2 000 miljoner kronor
— låt vara att häri inräknas även i utsikt ställda garantier — skulle innebära
en avsevärd utökning av nämndens nuvarande verksamhet. En sådan
ökning kunde tänkas bero på eu mera pessimistisk bedömning inom näringslivet
än för närvarande av de politiska riskernas tyngd. Den kunde avspegla
en väsentlig förlängning av kredittiderna — eventuellt i samband
med att exportindustrins förmåga att konkurrera beträffande priser och kvalitet
försvagats. Den kunde hänga samman med en förskjutning av exporten
mot mera kreditberoende marknader. Vare sig utvecklingen berodde på
detta eller hade andra orsaker, skulle den enligt fullmäktiges mening sannolikt
motivera, att fullmäktige bereddes tillfälle alt avge yttrande, innan väsentliga
belopp inom eu sålunda utökad ram friställdes av Kungl. Maj :t.

Riksgäldsf ullmäktige erinrar om att under de senaste två åren eu högst betydande
utvidgning skett av ramen för den statliga exportkreditgarantigivningen.
Motiveringen härför har varit den alltmer hårdnande konkurrensen
på utlandsmarknaderna, vilken bl. a. tagit sig uttryck i krav från de utländska
köparnas sida på ökade krediter och förlängda kredittider. Inrättandet
under statlig medverkan av ett särskilt institut för exportkrediter, riksda -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

gens år 1962 fattade beslut om särskilda kreditgarantier för export till u1
änder samt propositionen till innevarande riksdag om statligt stöd åt varvsindustrin
i form av kreditgarantier visar ytterligare, vilken vikt som numera
tillmäts den exportstödjande verksamheten. Av exportkreditnämndens
framställning framgår, att nämndens verksamhet befinner sig i snabb utveckling.
Med hänsyn härtill och då fullmäktige finner angeläget, att exportkrediter
skall kunna meddelas i den utsträckning, som svarar mot de av
riksdagen uppdragna riktlinjerna för denna verksamhet, har fullmäktige för
sin del icke något att erinra mot att ramen för nämndens kreditgarantigivning
nu fastställs till 3 000 miljoner kronor.

Med anledning av nämndens förslag att öka utrymmet för den särskilda
garantigivningen på u-länder från 200 till 500 miljoner kronor framhåller
riksbanksfullmäktige att den normala garantigivningen på u-länder, härunder
inbegripet i utsikt ställda garantier, redan nu är betydande. Med en vid
definition av u-landshjälp inkluderas ibland normala exportkrediter i sådan
hjälp, måhända delvis beroende på att ej sällan statliga bestämmelser i importlandet
hindrar importören från att verkställa betalning annat än efter
utnyttjande av leverantörskredit. Vanligare torde dock vara, att »exportkrediter
för särskilda exportprojekt av intresse för u-länder» uppfattas som en
slags u-landshjälp. Skäl kan, naturligtvis anföras till stöd för denna uppfattning.
Otvivelaktigt visar åtskilliga u-länder, särskilt de som råkat i akuta
betalningsbalanssvårigheter, intresse för att erhålla längre kredittider för
kapitalvaruimport än fem år, där gränsen för normala exportkrediter brukar
sättas. Å andra sidan låter sig knappast bestridas, att längre exportkrediter
från enskilda leverantörer ej sällan är det minst lämpliga sättet att bispringa
ett u-land. Vid ett realistiskt betraktelsesätt torde också den särskilda garantigivningen
på u-länder böra uppfattas som en anordning, väsentligen avsedd
att underlätta för den svenska exportindustrin att konkurrera om vissa
u-landsprojekt, som skulle komma till stånd även utan svensk medverkan.
Enligt fullmäktiges mening framstår det som ett ganska betydande allmänt
intresse, att nämndens garantivillkor för detta slag av internationell konkurrens
blir föremål för statsmakternas prövning, allteftersom nämndens
praxis härutinnan utkristalliserar sig.

Riksgäldsfullmäktige har icke någon invändning mot att, om så skulle befinnas
erforderligt, inom den totala ramen ett belopp av 500 miljoner kronor
tills vidare reserveras för garantigivning avseende från biståndssynpunkt särskilt
angelägna exportprojekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 ur 1963

9

Departementschefen

Det huvudsakliga syftet med den statliga exportkreditgarantigivningen
kan sägas ha skiftat sedan garantisystemet tillskapades år 1933. Huvudvikten
låg då på att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom
landet. Även om de sysselsättningspolitiska synpunkterna därefter spelat en
roll som varierat med konjunkturerna är det numera de allmänna näringspolitiska
övervägandena som dominerar verksamhetens inriktning. På senare
tid har garantigivningens uppgift alltmera blivit att bereda svenska företag
möjligheter att i kredithänseende konkurrera med företag i andra
länder.

Garantigivningen sker för närvarande i enlighet med de riktlinjer som
fastställdes av riksdagen år 1959. De ändringar som detta år genomfördes
i garanti systemet syftade i första hand till en förstärkning av garantiskyddet
och en allmän effektivisering av verksamheten men avsåg också att tillgodose
behovet av att kunna fortlöpande anpassa garantigivningen till växlande
förhållanden på exportmarknaden. I samband därmed hade riksdagen
att ta ställning till vilka slag av krediter som kan omfattas av garantier,
den huvudsakliga omfattningen av risktäckningsområdet samt den högsta
tillåtna garantiprocentsatsen. I övrigt skulle det ankomma på Kungl. Maj:t
att i anslutning till de av riksdagen givna riktlinjerna bestämma den närmare
utformningen av garantigivningen.

Efterfrågan på garantier har ökat starkt under senare år. ökningen sammanhänger
främst med den växande konkurrensen på exportmarknaderna,
och denna konkurrens har fått till följd krav från de utländska köparnas sida
på ökade krediter och förlängda kredittider. Stegringen i efterfrågan har
vidare sin grund i det förhållandet att exporten till u-länder tenderar att
öka och att riskerna för exportörerna ofta bedöms vara större vid export
till dessa länder än till de traditionella exportmarknaderna.

Utvecklingen av nämndens verksamhet har visat att de statliga exportkreditgarantierna
i allt större utsträckning utnyttjas av näringslivet och att
garantierna kommit att ingå som ett naturligt led i den exportstödjande
verksamheten. Med hänsyn härtill torde någon tvekan icke råda om att
garantiverksamheten bör fortsätta även efter det att nu gällande bemyndigande
utlöper med innevarande budgetår. De hörda remissinstanserna har
också tillstyrkt exportkreditnämndens förslag härvidlag.

Bemyndigandet att meddela statsgarantier för exportkrediter bär hittills
lämnats för begränsad tid. Under senare år har bemyndigandet avsett treårsperioder.
Exportkreditnämnden har bl. a. med hänvisning till att garantier
i stor utsträckning lämnas för längre lid hemställt att någon tidsbegränsning
av bemyndigandet icke måtte fastställas.

Denna fråga bör enligt min mening bedömas mot bakgrunden av alt kredittiderna
tidigare i regel icke överskridit tre år, medan kreditgarantier
numera i stor utsträckning lämnas på fem år och understundom på tio år

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

och däröver. De ailt längre kredittiderna gör det naturligt att bemyndigandet
får gälla tills vidare. Eu sådan ändring skulle innebära att exportkreditnämndens
verksamhet endast behöver underställas riksdagens prövning när
fråga är om ändring av grunderna för garantiverksamheten eller om ändring
av storleken av garantiramen. I syfte att ge riksdagen tillfälle att kontinuerligt
följa utvecklingen bör lämpligen — såsom föreslagits av riksgäldsfullmäktige
— den redogörelse för nämndens verksamhet, som årligen lämnas
i riksdagsberättelsen, göras något utförligare än vad hittills varit fallet.

Exportkreditnämnden har icke ifrågasatt någon ändring av de riktlinjer
lör garantigivningen som fastställts av riksdagen. För egen del får jag förorda
att nytt bemyndigande utverkas att meddela garantier på oförändrade
grunder. Jag vill i detta sammanhang framhålla att exportkreditnämndens
ökade verksamhet kan föranleda en omprövning av nämndens organisation
och arbetsformer. I detta hänseende bör det emellertid liksom hittills ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder.

En ökning av maximibeloppet för statens betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit har aktualiserats av nämnden. Nämnden framhåller
att det icke är möjligt att mera exakt förutse den framtida utvecklingen
av efterfrågan på garantier. En fortsatt allmän uppgång i efterfrågan
väntas och dessutom kan det bli aktuellt med ett antal garantiansökningar
avseende mycket stora leveransprojekt. Nämnden föreslår att totalramen för
garantigivningen höjs från 2 000 till 3 000 miljoner kronor. Någon erinran
mot en sådan höjning har icke framförts.

För egen del fäster jag i nuvarande läge särskilt avseende vid att tillräckliga
resurser för kreditgarantier står till förfogande såsom en handelspolitisk
beredskapsåtgärd. Förutsättningarna för den svenska exporten kan
nämligen komma att i väsentlig grad påverkas av utvecklingen av marknadssituationen
i Europa. Jag är därför beredd att ansluta mig till exportkreditnämndens
förslag och förordar att totalramen för garantigivningen fastställs
till 3 000 miljoner kronor. Liksom tidigare varit fallet får det ankomma
på Kungl. Maj :t att inom den föreslagna ramen efterhand ställa
erforderliga belopp till nämndens förfogande. Därmed finns det möjligheter
för Kungl. Maj:t att mera direkt följa utvecklingen. Om utnyttjandet av
ramen stiger i väsentligt hastigare takt än beräknat kan det finnas anledning
till en närmare undersökning av orsakerna till ökningstakten.

Exportkreditgarantier har i relativt stor utsträckning beviljats för export
till u-länder. Nämndens utestående totalengagemang för export till sådana
länder, när det gäller utfärdade eller i utsikt ställda garantier på sedvanliga
villkor, uppgick den 1 februari 1063 till 620 miljoner kronor, vilket motsvarar
ungefär hälften av samtliga garantier. Såsom framgår av nämndens
skrivelse har den speciella garantigivningen för projekt av särskilt intresse
för u-länder ännu icke utnyttjats i någon större utsträckning. Den 1 februari
1963 hade nämnden sålunda ställt i utsikt sådana garantier för ett
sammanlagt belopp av endast 11,4 miljoner kronor. Nämnden hänvisar
emellertid till att den under senare tid haft till prövning projekt som

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1963

11

skulle ha tagit hela det nu reserverade beloppet i anspråk, om liberalare betalningsvillkor
än de normalt gällande hade varit erforderliga för att få
ifrågavarande affärer till stånd. Med hänsyn till de aktuella betalningsvillkoren
har det hittills varit möjligt att behandla dessa projekt enligt reglerna
för den normala garantigivningen. Mot denna bakgrund ifrågasätter nämnden
om1 icke det belopp som reserverats för den speciella garantigivningen
bör höjas från 200 till 500 miljoner kronor.

För egen del finner jag det angeläget att tillräckliga resurser står till buds
för garantigivningen vid sådan export till u-Iänder, som är av särskild betydelse
för dessas ekonomiska utveckling och som förutsätter speciellt gynnsamma
villkor. Med hänsyn härtill förordar jag att inom den totala ramen
reserveras 500 miljoner kronor för sådan garantigivning.

I de riktlinjer, som utfärdats för denna garantigivning, anges helt allmänt
att exporten bör vara av betydelse för u-landets ekonomiska och sociala framåtskridande.
Vid garantigivningen kan efter nämndens prövning i varje särskilt
fall tillämpas för u-landet gynnsammare villkor i fråga om kredittidens
längd in. in. än som normalt tillämpas. Härutöver bär några detalj föreskrifter
icke ansetts vara nödvändiga. Det är emellertid lämpligt att — såsom
riksbanksfullmäktige framhållit — garantivillkoren blir föremål för prövning
allteftersom nämndens praxis härutinnan får fastare form. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att det åligger nämnden att i sin årliga berättelse
lämna särskild redovisning beträffande verksamheten för den här
avsedda garantigivningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen

att medgiva att staten må på oförändrade grunder tills
vidare åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 3 000 miljoner kronor,
varav 500 miljoner kronor reserveras för garantigivning på
särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för uländernas
ekonomiska utveckling.

Med bifall till vad föredraganden med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen; skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ulla Beckman

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630366