Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

1

Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nya grunder
för den statliga personalpensioneringen av vissa ickestatliga
grupper m. mgiven Stockholms slott den 8
mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 och 5—7 mom. samt 4 § statens
pensionslöneförordning den 28 maj 1959 (nr 286);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att gränserna mellan statlig och kommunal personalpensionering
omregleras, så att de statliga respektive kommunala förhandlingsområdena
beträffande pensionsfrågorna kommer att sammanfalla
med motsvarande områden för lönefrågornas reglering.

Förmånerna från den statliga pensioneringen av vissa grupper inom statsunderstödd
verksamhet föreslås bli ändrade så att de närmare överensstämmer
med vad som gäller för statsanställda.

Finansieringen föreslås bli förenklad genom begränsning av det område,
inom vilket skall förekomma särskilda pensionsavgifter, och genom ändring
av avgiftsgrunderna.

Vidare föreslås grunder för reglering av vissa pensionsfrågor i samband
med omorganisationen av statens reproduktionsanstalt.

1 Kihang till riksdagens protokoll 1963. i samt. yr 92

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1963

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 och 5—7 mom. samt 4 § statens
pensionslöneförordning den 28 maj 1959 (nr 286)

Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 5—7 mom. samt 4 § statens pensionslöneförordning
den 28 maj 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

3 §•

2 inom. För lönegradsplacerad —
--lön bestämmes.

I pensionslönen---lönegrad

B 7.

5 mom. För sådan med statlig pensionsrätt
förenad icke-statlig anställning,
å vilken tillämpas av huvudmannen
antagna och hos statens pensionsanstalt
registrerade lönebestämmelser,
vilka enligt pensionsanstaltens
bedömande i huvudsak motsvara
avlöningsbestämmelserna för lönegradsplacerade
statliga anställningshavare,
skola bestämmelserna i 2
mom. äga motsvarande tillämpning.

6 mom. För annan —--beräk nade

årslönen.

I fråga---genomsnittliga be loppet.

Där med hänsyn till pensionslönen
vid jämförlig, i 2, 3 eller 5 mom. avsedd
anställning så befinnes påkallat,
må pensionsmyndigheten bestämma,
att pensionslönen skall överensstämma
med den, som gäller för sådan anställning.

7 mom. Utan hinder---denna

förordning.

Vid tillämpningen av 5 och 6 mom.
må andra lönebelopp än sådana som
fastställas av Kungl. Maj :t icke utan
Kungl. Maj :ts särskilda medgivande
beaktas med större belopp än det, som

(Föreslagen lydelse)

3 §•

2 mom. För lönegradsplacerad —
— — lön bestämmes.

Aspiranttjänst skall vid tillämpning
av föregående stycke likställas
med extra tjänst i lönegrad med samma
ordning snummer, som gäller för
aspiranttjänst en.

I pensionslönen — ---lönegrad

B 7.

5 mom. För sådan med statlig pensionsrätt
förenad icke-statlig anställning,
å vilken tillämpas lönebestämmelser,
vilka enligt statens personalpensionsverks
bedömande i huvudsak
motsvara avlöningsbestämmelserna
för lönegradsplacerade statliga anställningshavare,
skola bestämmelserna
i 2 mom. äga motsvarande tillämpning.

6 mom. För annan--— beräk nade

årslönen.

I fråga---genomsnittliga be loppet.

7 mom. Utan hinder —--denna

förordning.

Vid tillämpningen av 5 och 6 mom.
må andra lönebelopp än sådana som
fastställas av Kungl. Maj :t icke utan
Kungl. Maj :ts särskilda medgivande
beaktas med större belopp än det, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

3

(Gällande lydelse)

gäller för löneklass 27 enligt löneplan
A i statens löneförordning.

4 §•

Utan hinder---där avses.

a) Där tjänsteman--- denna

tj änst.

Åtnjuter tjänsteman---sagda

löneklass.

b) Tjänsteman, vilken under minst
12 år i en följd innehaft tjänst eller
tjänster av följande slag, nämligen
ordinarie medelst förordnande för
viss tid tillsatt tjänst eller tjänst såsom
chef för bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen eller försäkringsinspektionen,
äger efter övergång
till annan anställning i fråga
om pensionslön behandlas som om
han kvarstode i tjänst inom lönegrad,
till vilken hans närmast före övergången
innehavda tjänst hört. Avgår
tjänstemannen med ålderspension,
skall likväl, i den mån ej Kungl. Maj :t
annat medgiver, såsom förutsättning
för vad nu sagts gälla, att avgången
sker tidigast vid nedre gränsen av den
pensioneringsperiod eller vid inträdet
av den pensionsålder, som tillämpas
för sistnämnda tjänst.

c) För anställningshavare---

för pensioneringen.

d) Har riksförsäkringsverket--

— befordran erhållits.

(Föreslagen lydelse)

gäller för löneklass 1 enligt löneplan
B i statens löneförordning. Där med
hänsyn till pensionslönen vid jämförlig,
i 2, 3 eller 5 mom. avsedd anställning
så befinnes påkallat, må pensionsmyndigheten
vidare bestämma,
att pensionslönen skall överensstämma
med den, som gäller för sådan anställning.

4 §•

Utan hinder---där avses.

a) Bär tjänsteman---denna

tjänst.

Åtnjuter tjänsteman---sagda

löneklass.

b) Tjänsteman, vilken under minst
12 år i en följd innehaft ordinarie
tjänst eller tjänster, som tillsatts medelst
förordnande för viss tid, eller
tjänst eller tjänster, som tillsatts medelst
förordnande tills vidare och
jämlikt tillämpligt pensionsreglemente
varit att jämställa med tjänst av
förstnämnda slag, äger efter övergång
till annan anställning i fråga om pensionslön
behandlas som om han kvarstode
i tjänst inom lönegrad, till vilken
hans närmast före övergången
innehavda tjänst hört. Avgår tjänstemannen
med ålderspension, skall likväl,
i den mån ej Kungl. Maj :t annat
medgiver, såsom förutsättning för
vad nu sagts gälla, att avgången sker
tidigast vid nedre gränsen av den pensioneringsperiod
eller vid inträdet av
den pensionsålder, som tillämpas för
sistnämnda tjänst.

c) För anställningshavare---

för pensioneringen.

d) Har riksförsäkringsverket -----

— befordran erhållits.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.

It Uihang till riksdagens protokoll W6''J. 1 saml. Nr 92

4

Kungl. Mcij. ts proposition nr 92 år 1963

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, LIolmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om nya grunder för
den statliga personalpensioneringen av vissa icke-statliga grupper m. m.
samt anför därvid följande.

Inledning

Genom prop. 1958: 157 (prop. B 31) framlade Ivungl. Maj:t för riksdagen
ett på förhandlingsöverenskommelse mellan civildepartementet och de statsanställdas
huvudorganisationer grundat förslag om pensionsregleringen för
statsanställda m. fl. att genomföras den 1 juli 1959. Riksdagen godkände
förslaget (SU B 52; rskr B 79).

1958 års beslut om pensionsreglering omfattade ej de grupper av anställda
hos kommuner eller eljest icke-statligt anställda, som av staten tillförsäkrats
pension genom statens pensionsanstalt med tillämpning av det s. k.
SPA-reglementet. Orsaken härtill var att beträffande denna pensionering, i
det följande benämnd SPA-pensioneringen, vissa frågor rörande förmånssystemet
och pensionsfinansieringen ansågs behöva ytterligare övervägas.

I fråga om SPA-pensioneringen torde i sammanhanget få erinras om följande.
SP A-pensioneringens förmånssystem bygger i och för sig på huvudgrunderna
för pensionering av statsanställda. Av skäl sammanhängande
med sättet för finansieringen av SPA-pensioneringen avviker emellertid dennas
förmånssystem i vissa hänseenden från vad som gäller för de statsanställda.
Finansieringen är f. n. ordnad på det sättet, att huvudmännen —
med eller utan statsbidrag — till statens pensionsanstalt inbetalar dels vissa
obligatoriska, fortlöpande avgifter, dels fakultativa engångsavgifter, under
det att staten svarar för att pensionerna kommer till utbetalning. Den omständigheten,
att denna pensionering bygger på icke obligatoriska engångsavgifter,
har medfört, att pensionsförmånerna fått göras beroende av om
sådana avgifter erlägges eller ej. Detta har tekniskt åstadkommits genom
särskilda regler i fråga om tjänstårsberäkningen, som bl. a. innebär att
tjänstår, som tillgodoräknats för pension enligt viss lönegrad, på visst sätt

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1963

5

nedräknas, om befordran till högre lönegrad sker och engångsavgift ej erlägges.
Systemet är emellertid förhållandevis komplicerat, och obestämdheten
i förmånssystemet, som är utan motsvarighet inom pensioneringen för
anställda hos stat och kommun, har givit anledning till kritik.

Vad beträffar de fortlöpande avgifterna beräknades det i samband med
systemets införande år 1950, att dessa avgifter svarade mot i runt tal hälften
av pensionskostnaderna. Beräkningen grundade sig på den förutsättningen,
att pensionsnivån var oförändrad under både anställningstiden och
den tid då pension utgick. Av olika skäl har utvecklingen emellertid kommit
att i avsevärd mån avvika från denna förutsättning. Sålunda har pensionsnivån
successivt höjts i ungefär samma grad som lönenivån. Särskilt under
de senaste åren har utbyggnaden av socialförsäkringen och den därigenom
nödvändiggjorda samordningen mellan socialförsäkring och personalpensionering
av ifrågavarande slag medfört tendenser, som påverkat kostnadsutvecklingen
i motsatt riktning. Det har emellertid inte varit möjligt att ange
vilken samlad effekt dessa förskjutningar i olika riktningar haft eller vid
bibehållande av nuvarande finansieringssystem skulle komma att få på kostnadsfördelningen
mellan staten och huvudmännen.

I prop. 1959: 151 föreslog Kungl. Maj:t, sedan överenskommelse härutinnan
träffats efter överläggningar med de statsanställdas huvudorganisationer,
att den pensionsreglering för statsanställda m. fl., som skulle träda i kraft
den 1 juli 1959, skulle omfatta jämväl de grupper av icke-statliga anställningshavare,
som närmast dessförinnan var underkastade SPA-reglementet.

Beträffande SPA-finansieringen framhölls i propositionen att vissa överläggningar
angående ett nytt finansieringssystem för SPA-pensioneringen förekommit
mellan, å ena sidan, representanter för finans- och civildepartementen
och å andra sidan, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet (sammanfattningsvis benämnes
förbunden i det följande kommunförbunden). Rörande dessa överläggningar
anfördes följande.

Överläggningarna fördes på grundval av ett inom 1951 års pensionsutrednings
arbetsutskott utarbetat förslag, avsett att möjliggöra uppdelning mellan
staten och huvudmännen av de verkliga pensionskostnaderna i på förhand
bestämda kvotdelar och att samtidigt för berörda personalgrupper åstadkomma
förutsättning för ett fixerat förmånssystem av samma tvp som det rent
statliga och de rent kommunala systemen. Enighet har härvid uppnåtts om
att det framtida finansieringssystemet bör vara uppbyggt på sådant sätt, att
kraven på kontrollerbarhet i fråga om kostnadsfördelningen blir tillgodosedda
och att förmånssystemet får ett i de individuella fallen bestämt innehåll.
Skäl har emellertid ansetts föreligga för att i avbidan på ytterligare utredningar
och överväganden angående tänkbara lösningar i antydd riktning bibehålla
det nuvarande finansieringssystemet ytterligare någon kortare tid.
Vid det fortsatta utredningsarbetet borde dessutom övervägas olika uppkomna
frågor om SPA-pensioneringens omfattning och bl. a. prövas frågan om
eu rationellare gränsdragning mellan statlig och annan personalpensionering
i fråga om ickc-statligt anställda.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 02 år 1963

Överläggningarna utmynnade i enighet om att, under förutsättning av
Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, i huvudsak följande riktlinjer
borde följas för den fortsatta behandlingen av de med SPA-pensioneringen
sammanhängande frågorna.

1. Det nya statliga pensionssystemet tillämpas i princip inom SPA-området
fr. o. m. den 1 jidi 1959, dock med bibehållande tills vidare av de förut
berörda särreglerna i fråga om tjänstårsberäkningen. Härvid utfärdar staten
föreskrifter i fråga om kompensation för höjda folkpensionsavgifter beträffande
sådana obligatoriskt SPA-anslutna anställningsbavare, i fråga om vilka
staten meddelar avlöningsbestämmelser, varjämte det förutsättes att i övrigt
från statsmakternas sida hinder ej skall möta mot att huvudmannen medger
dylik kompensation.

2. Fortlöpande avgifter skall fr. o. in. den 1 juli 1959 utgå med 7,5 procent
på de verkliga pensionslönerna. Såväl staten som kommunförbunden skall
likväl äga att — mot bakgrunden av de erfarenheter, som kan vinnas vid
den fortsatta SPA-utredningen — upptaga frågan om ändrad procentsats för
den fortlöpande SPA-avgiften att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1960.

Den fortlöpande avgiften skall fr. o. m. den 1 januari 1960 tills vidare intill
den 1 juli 1961 — efter närmare tekniska undersökningar angående detaljutformningen
— minskas med vad som motsvarar hälften av de avgifter, som
huvudmännen kan komma att för de SPA-anslutna anställningshavarna få
erlägga i obligatoriska avgifter till en allmän tilläggspensionering.

Engångsavgifter utgår tr. o. m. den 1 juli 1959 enligt i princip hittills tilllämpade
beräkningsgrunder.

13. Fortsatt utredning skall ske av frågorna om ett nytt finansieringssystem
lör SPA, om SP A-pensioneringens omfattning samt om vissa samordningsfrågor
inom de statliga och kommunala pensionssystemen. Utredningen skall
i fråga om SPA-pensioneringen syfta till åstadkommande av ett system, enligt
vilket kostnadsfördelningen mellan staten och huvudmännen blir kontrollerbar.
I fråga om kostnadsfördelningen beträffande nu anslutna grupper
förutsättes det, att i samband med genomförandet av ett nytt finansieringssystem
ett återställande sker av den ursprungliga hälftendelningen.
Vad i punkt 2 sagts skall gälla i avvaktan på resultatet av utredningen och
innebär ej att ställning tagits till hur en allmän tilläggspensionering skall
påverka SP A-finansieringen efter den 1 juli 1961.

I propositionen framhölls vidare, att vid överläggningarna med personalorganisationerna
hade förutsatts, att den omständigheten, att under det nya
pensionssystemet avsåges skola införas sådana personalgrupper, som hittills
omfattats av SPA-reglementet, inte skulle innefatta någon bindning av den
avsedda utredningen angående den framtida omfattningen av statlig personalpensionering
av icke-statligt anställda och i fråga om finansieringen av
sådan pensionering. I samband med utredningen förutsattes skola övervägas
t rågan om borttagande ur pensionssystemet av sådana särskilda bestämmelser
i fråga om tjänstår sberäkning och maximering av pensionslön m. in.,
som innebär att pensioneringen av SP A-grupperna till sitt sakinnehåll skiljer
sig från pensioneringen inom det rent statliga området.

Den ytterligare undersökning av frågan om förutsättningarna för samordning
av statlig tjänstepensionsrätt och pensionsrätt på grund av pensionering
anordnad av annan än staten, som hade förutsatts i den överenskommelse,

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

7

som låg till grund för 1958 års beslut om pensionsreglering för statsanställda
m. fl., skulle ske i anslutning till nyssnämnda utredning och avse även
SPA-området.

De i propositionen framlagda grunderna för en pensionsreglering för de
av SPA-reglementet omfattade personalgrupperna m. fl. godkändes av riksdagen
(SU 110; rskr 258). Riksdagen lämnade vidare utan erinran de i det
töregående redovisade, av Kungl. Maj :t godkända riktlinjerna för den fortsatta
behandlingen av de med SPA-pensioneringen sammanhängande frågorna.

För att verkställa utredning rörande SP A-pensioneringen och vissa därmed
sammanhängande frågor tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 juni 1959 särskilda utredningsmän (SPA-utredningen), nämligen
numera generaldirektören F. C. W. Ericson, ordförande, byråchefen i civildepartementet
N. A. Aldestam, numera förbundsdirektören i Svenska stadslörbundet
S.-O. Dahlman, lönedirektören i Svenska landstingsförbundet, numera
landstingsdirektören H. O. F. Gröndal, statskommissarien, numera tilllika
byråchefen K. E. Jerdenius, dåvarande byråchefen i finansdepartementet,
numera sparbanksinspektören S. M. Oredsson och direktören i Svenska landskommunernas
förbund K.-E. Tengroth. Att såsom experter biträda utredningen
förordnades den 29 oktober 1959 f. d. byrådirektören i statens pensionsanstalt
O. H. Kalén, dåvarande direktören i statens pensionsanstalt T. B.
Kjellén, dåvarande sekreteraren i Svenska landskommunernas förbund, numera
förbundsjuristen i Svenska pastoratens riksförbund P.-O. V. Nilsson,
lönesekreteraren i Svenska stadsförbundet R. A. Palm, lönesekreteraren i
Svenska landstingsförbundet Y. N. Thorsell samt verkställande direktören i
kommunernas pensionsanstalt C. E. G:son Törngren. Sedan Gröndal på därom
gjord framställning erhållit entledigande från sitt uppdrag förordnades
den 13 april 1960 Thorsell att vara ledamot av utredningen. Under utredningsarbetets
gång har utredningen för särskilda uppgifter biträtts av byråchefen
N. P. E. Isoz, byrådirektören G. Höckert samt förste byråsekreteraren
H. E. Gyllander. Såsom sekreterare åt utredningen förordnades genom beslut
den 29 oktober 1959 numera byråchefen K.-E. Renström.

Utredningen har i december 1962 avgivit betänkande med förslag om nya
grunder för den statliga personalpensioneringen av vissa icke-statliga grupper
(stencilerat). Betänkandet är enhälligt.

Den nuvarande SP A-pensioneringen

SPA-pensioneringen omfattar f. n. omkring 35 000 anställningshavare.
Flertalet av dessa — omkring fyra femtedelar —- är anställda hos kommun,
under det att de övriga har privata huvudmän. Bland dessa senare finnes
emellertid vissa huvudmän, som i realiteten är att betrakta som kommunala.
Den dominerande gruppen inom SPA-sektorn utgöres av anställningsha2|
Uihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. AV 92

8

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

vare inom hälso- och sjukvården (ca 44 %). Bland de övriga grupperna må
nämnas anställningshavare inom undervisningsväsendet (ca 17 %), socialvården
(ca 12 %) och landsbygdens polisväsende (ca 6 %). I övrigt består
klientelet av ett stort antal grupper inom de mest skilda verksamhetsområden.
Sålunda förekommer anställningshavare vid teatrar och orkesterföreningar,
kyrkliga organ, organisationer inom jordbruk och skogsbruk, vetenskapliga
och kulturella institutioner in. in. Dessa diversegrupper omfattar
sammanlagt omkring en femtedel av det totala antalet SPA-anslutna anställningshavare.

Ungefär två tredjedelar av samtliga anställningshavare har pensioneringsperiod
I, 60—63 år, drygt en tiondel pensioneringsperiod II, 63—65 år, och
omkring en fjärdedel pensioneringsperiod III, 65—66 år. Lägre period än I
gäller för omkring en procent av samtliga.

I en del fall är fråga om grupper med statligt reglerade löner — särskilt
gäller detta i fråga om undervisningsväsendet och polisväsendet — men i
övrigt sker lönebestämningen utan statens medverkan.

Statsbidrag till bestridande av lönekostnader utgår för de berörda anställningshavarna
inom polisväsendet samt i allmänhet beträffande grupperna
inom undervisningsväsendet och diversegrupperna men endast i begränsad
omfattning för grupperna inom sjukvården och socialvården.

I vissa fall är SPA-anslutningen obligatorisk, i andra fall är den det icke. I
sistnämnda fall torde emellertid kunna förutsättas, att i princip alla hos en
viss huvudman anställda, som tillhör en viss grupp, behandlas på samma
sätt. Gränsdragningen mellan obligatorisk och icke obligatorisk anslutning
kan inte numera sägas följa någon enhetlig grund. Det förekommer sålunda
obligatorisk anslutning av grupper utan statligt reglerade löner (lasarettsläkare,
personal vid de kungl. teatrarna) och icke-obligatorisk anslutning av
grupper med statligt reglerade löner (polispersonal i landsbygdsdistrikt).

Utanför SPA-pensioneringen står en del kommunalanställda med statligt
reglerade löner och vidare vissa anställningshavare vid sådan kommunal
verksamhet, till vilken utgår statsbidrag till bestridande av driftskostnader.
I rätt stor utsträckning förekommer det i fråga om personalen inom visst
verksamhetsområde, att en del grupper skall eller kan vara SPA-anslutna,
medan andra grupper inom området är hänförda till kommunal personalpensionering.

Det system för SP A -pensioneringens finansiering, som genomfördes vid
ikraftträdandet den 1 januari 1950 av 1949 års SP A-reglemente och som i
det väsentliga alltjämt tillämpas, innebär i huvudsak följande.

Huvudmännen har att erlägga vissa vid SPA-anslutning obligatoriska s. k.
fortlöpande avgifter och kan dessutom under vissa förutsättningar betala
icke-obligatoriska s. k. engångsavgifter, medan staten svarar för att pensionerna
kommer till utbetalning. Huvudmannaavgifterna — såväl de fortlöpande
avgifterna som engångsavgifterna — betalas under de SPA-anslutna
tjänstemännens anställningstid och är alltså ett slags aktivtidsavgifter.

De fortlöpande avgifterna bestämdes från början att motsvara skillnaden

Kungl. Maj:is proposition nr 92 år 1963

9

mellan å ena sidan tänkta bruttolöner, vilka efter minskning med 7 procent
överensstämde med de verkliga (netto)lönerna, och å andra sidan de sistnämnda
lönerna. Den angivna bestämningen av bruttolönerna grundade sig
inte på någon värdering av de statliga personalpensionerna i och för sig eller
i jämförelse med de privatanställdas pensioner utan hade gjorts på grundval
av en jämförelse mellan de privatanställdas formella lön och deras kontantlön
etter pensionsavgift. Beräkningen avsåg slutlönerna. Avgifterna motsvarade
alltså [7 >< 100/ (100—7) =] 7,53 procent av (netto)lönerna i slutlöneklass.
Vid införandet år 1959 av anordningen med pensionslöner, motsvarande
lönerna i slutlöneklassen, bestämdes SPA-avgifterna till 7,5 procent
av pensionslönerna.

I samband med 1950 års pensionsreglering beräknades, såsom tidigare
nämnts, att avgifterna enligt SPA-reglementet skulle täcka i stort sett hälften
av pensionskostnaderna. Beräkningen gjordes under då gängse förutsättningar
angående oförändrade förhållanden i fråga om priser och allmän
standard. Man tog således icke hänsyn till de fortskridande pris- och standardförändringarnas
starka inverkan på pensionskostnaderna och därmed
på realistiskt avvägda pensionsavgifter.

De efter hand genomförda reformerna i fråga om den samhälleliga pensioneringen
medförde förändringar av betydelse för kostnads- och finansieringsfrågorna
inom SPA-pensioneringen. Den successiva utbyggnaden av
folkpensioneringen ledde sålunda i förening med särskilda samordningsregler
till en effekt som i någon mån motverkade den nyssnämnda effekten
av pris- och standardtillägg. Större betydelse i detta avseende får ATP-reformen
och den i anslutning härtill genom införandet av SPR åstadkomna övergången
till personalpensionering enligt bruttosystem, vid vilket de allmänna
förmånerna i princip ingår i bruttobeloppen.

Resultatet i fråga om kostnadseffekt kan inte preciseras annat än under
bestämda förutsättningar beträffande utvecklingstakten i fråga om priser
och allmän standard och inverkan härav på bruttopension, folkpension och
ATP var för sig samt beträffande ränteläget in. m.

I anslutning till den tidigare nämnda överenskommelsen mellan finansoch
civildepartementen samt kommunförbunden i vad överenskommelsen
avser provisorietiden har sedermera träffats nya överenskommelser. Sålunda
har avtalats om förlängning fr. o. in. den 1 juli 1961 tills vidare av giltighetstiden
för den i överenskommelsen ingående regeln om avdrag med hänsyn
till ATP-avgilterna från SPA-avgiftsprocentens »bruttovärde» 7,5. Vidare
har regeln närmare bestämts att tills vidare gälla minskning av procenttalet
för SPA-avgiften med en enhet eller alltså från 7,5 till 6,5.

Det nuvarande systemet med engångsavgifter inom SPA-pensioneringen
sammanhänger såsom förut angivits med vissa särregler i fråga om tjånstårsberäkningen
inom denna pensionering. Dessa särregler är av två slag.

Dels må i princip tid för anställning utan statlig pensionsrätt, innehavd
inom det område, som kan omfattas av SPA-pensioneringen — i motsats till
tid för anställning inom det .statliga eller av helstatlig pensionering omfat -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

tade området — tillgodoräknas såsom tjänstår endast under förutsättning
att viss engångsavgift erlägges.

Dels nedräknas där lönegradshöjning eller motsvarande ägt rum — på
grund av individuell befordran eller uppflyttning i samband med s. k. tjänsteförteckningsrevision
— tjänståren för dessförinnan förfluten tid i relation
till den av lönehöjningen i och för sig följande pensionsökningen, i den mån
inte för tillgodoräkning av tid motsvarande denna tjänstårsminskning erlägges
engångsavgift.

Den normala engångsavgiften beräknas försäkringstekniskt att motsvara
halva värdet av den pensionsökning, som antages uppkomma till följd av
tillgodoräkningen.

SPA-utredningens förslag om nuvarande SPA-gruppers
pensionering m. m.

A. Allmänt

SPA-utredningens förslag om nuvarande SP A-grupper avser icke-statliga
anställningshavare, som jämlikt SPR eller vissa övergångsvis gällande bestämmelser
omfattas av statlig personalpensionering grundad på skyldighet
för huvudman att till staten (SPA) erlägga pensionsavgift. Emellertid innebär
utredningsförslaget följande utvidgningar och inskränkningar i förhållande
härtill.

a. Beträffande en del grupper av kommunalanställda (närmast lärare vid
högre kommunala skolor), som nu omfattas av helstatlig personalpensionering,
sker vid statsbidragsberäkningen minskning med belopp motsvarande
vissa s. k. pensionsavdrag enligt äldre statliga pensionsbestämmelser. Frågan
om avveckling av denna anordning och om eventuell inverkan därav på
statsbidragsgrunderna anses böra upptagas i budgetsammanhang.

b. Beträffande vissa smärre grupper av kommunalanställda m. fl. tillämpas
f. n. jämlikt särskilda bestämmelser s. k. fullavgiftspensionering. Häri
ifrågasättes i princip ingen ändring, men en avgiftsrevision förutsättes.

c. Från förslaget undantages, i vad avser pensionsfinansieringen, nuvarande
SP A-grupper vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, intill dess nytt finansieringsavtal
träffats beträffande sjukhuset.

Vidare undantages från förslaget i fråga om finansieringen lönegradsplacerad
polisman, som på grund av bilagan till SPR omfattas av statlig pensionsrätt,
i avbidan på polisväsendets förstatligande.

d. För de fall, i vilka framdeles kan uppkomma fråga om förstatligande
av kommunal verksamhet eller om kommunalisering av statlig verksamhet,
får liksom hittills särskilt prövas vad som skall gälla i frågan, huruvida
pensioneringen i fortsättningen skall vara statlig eller kommunal och vad
som skall gälla ur finansieringssynpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

11

Grupp av anställda hos annan huvudman än kommun — med kommun
förstås här borgerlig primärkommun eller landstingskommun (även kommunalförbund)
— föreslås kunna efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t i pensionshänseende
(förmånsmässigt, finansieringsmässigt och i pensionsadministrativt
hänseende) behandlas på samma sätt som om anställningarna innehades
hos viss kommun av angivet slag, därest denna har ett avgörande
inflytande på verksamheten eller verksamheten är av sådant slag, att den
eljest skolat ankomma på dylik kommun.

B. Pensioneringen av kommunalanställda

1. Den statliga pensioneringens omfattning. De kommunalanställda fördelas
ur synpunkten, huruvida statlig personalpensionering skall förekomma,
fr. o. m. den 1 juli 1963 (respektive från tidpunkt som angives i sådant
särskilt beslut, som nyss sagts) på två kategorier, här betecknade som kategori
I och kategori II.

Kategori 1 omfattas av statlig personalpensionering, också såvitt angår i
fortsättningen nyanställd personal (grupperna skall alltså upptagas i bilagan
till SPR). Utredningen föreslår inplacering i denna kategori av de grupper
av kommunalanställda, som har statliga avlöningsbestämmelser, varmed
förutom statligt avlöningsreglemente avses avlöningsbestämmelser av nuvarande
typ för de centrala verkstadsskolorna, intill dess dessa kan komma att
ersättas med statligt avlöningsreglemente. Härutöver föreslås att i avbidan
på resultatet av pågående utredningar, som kan leda till att statliga avlöningsbestämmelser
blir tillämpliga, även sådana kommunalanställda yrkeslärare,
som f. n. kan SPA-anslutas, inräknas i denna kategori, även om de
nu saknar statliga avlöningsbestämmelser. Medför nämnda utredningar att
statliga avlöningsbestämmelser blir tillämpliga, föreslås dessa yrkeslärare
också i fortsättningen få tillhöra kategori I, men i motsatt fall skall de i
fortsättningen tillhöra kategori II; skulle i sistnämnda fall ställningstagandet
inte komma till stånd under något av budgetåren 1962/63 och 1963/64,
skall likväl vad som i det följande i fråga om kategori II sägs om den 30
juni 1964 i stället avse den senare dag, som i samband med ställningstagandet
särskilt bestämmes.

Kategori 11, i vilken övriga kommunala grupper föreslås bli inplacerade,
skall i fortsättningen inte omfattas av statlig personalpensionering, varför
nuvarande bestämmelser härom upphäves med verkan fr. o. m. den 1 juli
1963. Härvid föreslås likväl övergångsbestämmelser av följande innebörd.

a. Nyanslutning får ske av anställning innehavd under tiden 1 juli 1963—
30 juni 1964 eller del därav, om anställningen hade varit anslutningsbar enligt
de bestämmelser, som gällde den 30 juni 1963.

b. För den som är registrerad hos den statliga pensionsmyndigheten för
tiden 30 juni 1963—30 juni 1964 eller del av denna tid tillämpas statlig personalpensionering
under sådan senare tid, varunder vederbörande innehar
anställning som den statliga pensionsmyndigheten prövar vara av sådant

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 92 år 1963

slag, att den hade kunnat medföra statlig personalpensionsrält jämlikt den
lydelse SPR-bilagan eller övriga motsvarande föreskrifter haft den 30 juni
1963.

2. Finansieringsfrågor. Den principiella bakgrunden till uppdelningen av
de kommunala SPA-grupperna har varit, att staten skall helt svara för pensionskostnaderna
för kategori I och för personalpensionskostnaden beträffande
sådana anställningshavare tillhörande kategori II som skall ha personlig
statlig pensionsrätt — övergång sker alltså bär till helstatlig personalpensionering
— varemot kommunerna i övrigt skall stå för kostnaden beträffande
kategori II. Beträffande konsekvenserna härav och vissa modifikationer
vid genomförandet föreslår utredningen följande.

a) För kommunalanställda skall icke erläggas SPA-avgifter i form av fortlöpande
avgift avseende tid efter den 30 juni 1963 och i regel ej heller efter
nämnda dag erläggas engångsavgifter, med mindre avgången skett tidigare.

Avsikten med förslaget om avgiftsfri statlig personalpensionering av kommunalanställda
är med hänsyn till klienteluppdelningen inte att staten på
annan väg — genom minskning av lönebidrag eller dylikt i den mån sådana
förekommer — skall bereda sig vederlag för avgiftsbortfallet.

En särskild fråga, som berör det ekonomiska förhållandet mellan staten
och kommunala huvudmän, är följande.

I enlighet med författningsbestämmelser, som trätt i kraft den 1 juli 1962,
utgår ej statlig livränta till den som lämnar SPR-området efter att ha blivit
underkastad dessa bestämmelser och på grund av senare anställning erhåller
kommunal pension. För att inte de kommunala huvudmännen skall behöva
betala dubbelt — dels avgifter till staten, dels pension till förmånstagaren
— föreslår utredningen att den siste kommunale arbetsgivaren skall
med giltighet fr. o. in. nyss angivna dag äga efter framställning till den statliga
pensionsmyndigheten få till sig utbetald livränta eller motsvarande belopp,
eventuellt efter ett administrativt förenklat förfarande. Huvudman,
som i enlighet med det tidigare sagda blivit genom beslut av Kungl. Maj :t
likställd med kommunal huvudman, skulle vara det även i detta sammanhang.

b) I princip föreslås staten svara för ATP-avgifterna beträffande kategori
I. Då dessa avgifter ju debiteras huvudmännen, måste emellertid undvikas
opraktiska statsbidragsanordningar. Godtagbara administrativa förutsättningar
för statsbidragsgivning till ATP-avgifter har för närvarande ansetts
föreligga beträffande sådana grupper av kommunalanställda med statliga
avlöningsbestämmelser, vilkas löner beaktas vid avvägning av statsbidrag
i form av allmänt driftbidrag för det allmänna skolväsendet. Statsbidrag till
ATP-avgifter bör i enlighet härmed enligt utredningen införas för tid fr. o. m.
omläggningen den 1 juli 1963 beträffande sådana nu berörda grupper, för
vilka dylikt statsbidrag ej redan förekommer. Vidare bör — under förutsättning
att statliga avlöningsbestämmelser blir tillämpliga på yrkeslärare —
undersökas möjligheterna att införa statsbidrag till ATP-avgifter för kommunalanställda
sådana lärare på i princip samma sätt som i fråga om nyssnämnda
grupper inom det obligatoriska skolväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1963

13

C. Den statliga personalpensioneringen av icke-kommunalanställda

1. Den statliga pensioneringens omfattning. Nuvarande grupper av SPAansluten
icke-kommunal personal fördelas ur synpunkten, huruvida statlig
personalpensionering skall förekomma, fr. o. m. den 1 juli 1963 på två
kategorier, här betecknade som kategori A och kategori B.

Kategori A omfattas av statlig personalpensionering, också såvitt angår
i fortsättningen nyanställd personal (grupperna skall alltså upptagas i bilagan
till SPR). Till denna kategori bör enligt utredningen i princip hänföras
endast grupper av anställda, som dels kan anses i realiteten ha allmän
tjänst, ehuru de formellt sett är varken stats- eller kommunalanställda, dels
inte är anställda inom verksamhet av sådant slag, som enligt vedertagen
uppfattning om de allmänna uppgifternas fördelning mellan staten och
kommunerna närmast utgör en kommunal angelägenhet. Det förra villkoret
anses inte uppfyllt enbart genom att verksamheten är allmännyttig eller
att statsmakterna på ena eller andra sättet dokumenterat sitt intresse för
verksamheten. Frågan gäller i vilken grad verksamheten står staten nära.
Beträffande den; konkreta omfattningen av kategorin föreslås följande gälla.

a) Sådan grupp, för vilken enligt statens bestämmande tillämpas statliga
avlöningsbestämmelser och beträffande vilken staten förhandlar med vederbörande
personalorganisation om lönerna, hänföres till kategori A. Statlig
pensionering bör härvid i samma mån som statlig lönesättning vara obligatorisk.

b) Härutöver hänföres till kategori A nu anslutningsbara och under följande
rubriker i SPR-bilagan upptagna anställningar i den utsträckning
som samtidigt angives.

I. Hovstaterna.

IV. Försvarsväsendet: Anställningshavare hos Centralförbundet för befälsutbildming
och Skytteförbundens överstyrelse.

V. Socialvården och XII. Hälso- och sjukvården: Dels — vid bibehållande
av nuvarande statliga engagemang — de anställningar, som tillhör nykterhetsvården,
dels efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande anställningar
i övrigt vid sådan sluten anstalt, som har till viss del av riket ej begränsat
upptagningsområde, dels — förutsatt att dessa grupper inte enligt Kungl.
Maj:ts beslut skall behandlas på samma sätt som kommunalanställda tillhörande
kategori I — anställningar vid vanföreanstalter, kuranstalter anslutna
till riksförsäkringsverket och eventuellt senare anställningar vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala, dels anställningar vid kustsanatorier, Konung
Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt sanatorium, Eugeniahemmet, Svenska
röda korsets med bidrag från riksförsäkringsverket drivna hem för barn
med gomdefekter samt Sophiahemmets sjuksköterskeskola.

VII. Undervisningsväsendet, forskningsinstitutioner m. in.: Lärare vid
skola för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet, förskola för döva
barn samt de anställningshavare, som angives under VII n) och o) i SPRbilagan.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1963

VIII. Kyrkoväsendet in. m.: T. v. i avbidan på resultatet av pågående utredning
om eventuellt upphörande av sambandet mellan staten och Svenska
kyrkan nu anslutningsbara anställningar.

IX. Jordbruk och skogsbruk m. in.: Anställningar vid hushållningssällskap
(jämväl såvitt angår sådan lokal lantbrukskemisk kontrollstation eller
lokal frökon trollanstalt, som är anknuten till hushållningssällskap), skogsoch
lantbruksakademien, hushållningssällskapens förbund, Sveriges utsädesförening,
statsunderstödd praktiskt vetenskaplig verksamhet å Weibullsholm
(såvitt gäller förädlings- eller försöksledare) samt Svenska jägareförbundet.

XIII. Polisväsendet m. in.: Anställningar vid Sveriges civilförsvarsförbund.

XIV. De kungl. teatrarna.

AV. De statsunderstödda stadsteatrarna i Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
Norrköping-Linköping och Uppsala samt Göteborgs lyriska teater.

XVI. De statsunderstödda symfoniorkestrarna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle.

Den statliga personalpensioneringen av här under b) avsedda anställningar,
vid vilka statliga avlöninigsbestämmelser ej tillämpas, bör enligt utredningen,
då pensioneringen bygger på avgiftsplikt, vara fakultativ. Det bör
stå huvudmannen fritt att använda sig därav eller ej, under förutsättning
likväl att obligatorisk anslutning ej föreskrives såsom särskilt statsbidragsvillkor.
Till undvikande av otillfredsställande urval med därav följande
olägenheter ur ekonomisk eller administrativ synpunkt för staten bör emellertid
föreskrivas, att huvudman som begagnar sig av anslutningsmöjlighet
därvid skall till fullo utnyttja denna, i den mån inte pensionsmyndigheten
finner skäl medgiva undantag.

Kategori B, till vilken hör övriga nu SPA-anslutningsbara anställningar,
som inte är kommunala eller jämlikt Kungl. Maj :ts beslut skall behandlas
på samma sätt som kommunala, skall i princip inte i fortsättningen omfattas
av statlig personalpensionering. Utredningen föreslår dock övergångsbestämmelser
med samma räckvidd som beträffande kommunala anställningar
tillhörande kategori II. Här avsedd personlig SPR-anslutning föreslås
vara obligatorisk eller fakultativ alltefter vad nu gäller; begagnas inte möjligheten
till fakultativ personlig pensionsrätt — vilken förutsätter vederbörlig
registrering av anställningen hos den statliga pensionsmyndigheten —
upphör därmed vederbörandes personliga pensionsrätt på grund av anställning
hos huvudmannen. Kategori B kommer främst att omfatta — förutom
vissa ieke-kommunala lärarkategorier utan statliga avlöningsbestämmelser
(under VII in) i SPR-bilagan avsedda lärare vid yrkesskola) — de nu SPAanslutningsbara
ieke-kommunala anställningar inom socialvården samt hälso-
och sjukvården, som ej angivits i det föregående. I den mån denna verksamhet
kan anses vara av allmän natur — vilket inte genomgående är fallet,
även om verksamheten kan sägas minska anspråken på motsvarande
anordningar från samhällets sida — utgör i varje fall åldrings- och barna -

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1963

15

vård samt hälso- och sjukvård enligt vedertagen uppfattning i första hand
eu kommunal angelägenhet. Med hänsyn härtill och då dessutom i realiteten,
om ock ej formellt, i många fall torde föreligga kommunalt huvudmannaskap,
har den statliga personalpensioneringen beträffande dessa anställningar
ansetts inte böra fortsätta annat än övergångsvis. Det må framhållas,
att detta endast är av betydelse beträffande personal, som härefter nyanställes,
och att denna personal omfattas av den utbyggda allmänna pensioneringen.

Skulle viss här avsedd personal komma att uppföras på kommunal lönestat,
hör hinder ej föreligga att vederbörande därefter har personlig pensionsrätt
såsom kommunalanställd tillhörande kategori II. Samma resultat
uppkommer, därest Kungl. Maj:t fattar särskilt beslut om att viss grupp av
anställningar skall i pensionshänseende behandlas som kommunala anställningar.

2. Finansieringsfrågor. Enligt det föregående kan i vissa fall ifrågakoinma,
att Kungl. Maj :t meddelar särskilt beslut om att anställning hos formellt
sett icke-kommunal huvudman skall i pensionshänseende behandlas
som anställning hos viss kommun (eller hos vissa kommuner). Där sådant
beslut meddelas, kommer att ur finansieringssynpunkt tillämpas vad som
gäller i fråga om kommunala anställningar; anställning kommer att hänföras
till kategori I, om statliga avlöningsbestämmelser är gällande (eller, som
ett provisorium, om fråga är om yrkeslärare), och eljest till kategori II.
Kungl. Maj:t bör jämväl äga förordna, att anställning hos icke-offentlig huvudman
skall i pensionshänseende hänföras till kategori I i fall, där staten
i samarbete med annan driver verksamhet, som omfattas av statlig personalpensionering
(jfr ovan i fråga om Akademiska sjukhuset i Uppsala). Slutligen
bör i budgetsammanhang övervägas, huruvida vissa sådana grupper,
beträffande vilka betydande statsbidrag utgår till löner eller driftskostnader
i allmänhet för verksamheten, skulle kunna från kategori A överföras till
helstatlig pensionering genom att inordnas i kategori I. Anledning härtill
synes till en början föreligga i fall, där — såsom en regelmässig anordning
staten täcker hela driftsunderskottet på verksamheten, och ett bortfall
av SPA-avgifter därför automatiskt kommer att motsvaras av ett mindre
driftsunderskott att täckas av statsmedel. För fall, där statsbidraget till
driftskostnader (löner) är av annan typ, erfordras i motsats härtill för övergång
till avgiftsfri statlig personalpensionering jämkning i statsbidragsgrunderna.
I syfte att begränsa området för avgiftspensioneringen, vilket i och
för sig innebär eu rationalisering, bör en sådan omläggning genomföras, där
förutsättningar för densamma prövas föreligga.

I den mån som en helstatlig pensionering inte införts — och intill den
tidpunkt då delta kunnat ske ■— föreslås finansieringen av pensionsförmånerna
för såväl kategori A som de med personlig pensionsrätt kvarstående
anställda inom kategori It ske med avgifter, vilka huvudmannen inbetalar
till pensionsmyndigheten. Finansieringen föreslås i huvudsak ske med år -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1963

liga fortlöpande avgifter men därjämte i viss — i förhållande till vad som
nu gäller begränsad — utsträckning ske med engångsavgifter. Beträffande
avgifterna föreslås gälla följande.

a) Den fortlöpande avgiften skall enligt utredningsförslaget liksom hittills
i princip beräknas efter visst antal procent av den hos pensionsmyndigheten
registrerade pensionslönen för den av statlig pensionsrätt omfattade.

Vad beträffar avgiftsunderlaget föreslås dock beträffande de
kungl. teatrarna samt de statsunderstödda stadsteatrarna och symfoniorkestrarna
av administrativa skäl i stället ett beaktande av den sammanräknade
summan av de under respektive år (verksamhetsår) utbetalade lönerna1
för personal med statlig pensionsrätt.

Beträffande beräkningen av avgiftspr ocenten föreslås följande
principer. De fortlöpande avgifterna skall motsvara hälften av en beräknad
genomsnittspremie för statliga nettopensionsförmåner minskad med halva
ATP-avgiften. Nettopensionspremien, som skall anges i procent av pensionslönen
(lönesumman), bestämmes för fem år i sänder och beräknas i princip
med antagande om att den framtida utvecklingen i fråga om löne- och
pensionsförmånerna på grund av pris- och standardutveckling skall överensstämma
med den, som kan anses representativ för den närmast föregående
perioden av fem år. Modifikationer kan dock befinnas erforderliga.

Vid beräkningen av avgiftsprocenten är att märka, att i fråga om sådana
nettopensioner, som hänför sig till det vid systemomläggningen befintliga
aktivbeståndet, en del av förmånen belöper på tid före omläggningen och att
finansieringen enligt det nya systemet för dessa pensioner endast bör gälla
den återstående delen av förmånen. Den till hittillsvarande finansieringssystem
hänförliga delen av nettopensionen bör enligt utredningen beräknas
med utgångspunkt i förmåner efter den enligt SPA-reglementet sist gällande
nivån. Beträffande nettopensioner för de efter omläggningen nyanställda
utgöres objektet för det nya finansieringssystemet av förmånerna i sin helhet.
Enligt försäkringstekniska beräkningar, som utförts inom utredningen,
är de erforderliga fortlöpande avgifterna något högre för det vid omläggningen
befintliga aktivbeståndet än för nytt aktivbestånd. Skilda avgiftstariffer
bör emellertid inte tillämpas för olika delar av beståndet, utan finansieringssystemet
bör bygga på att de för de båda för olika delar av klientelet
primärt beräkneliga avgiftssatserna skall sammanvägas. Inte heller bör
det enligt utredningen komma i fråga att tillämpa olika avgifter för kategori

A, som förutsättes komma att framgent tillhöra SPR-systemet, och kategori

B, som endast omfattar personligen kvarstående anställningshavare tillhörande
nuvarande aktivbestånd och som alltså inte erhåller något tillflöde
av nyanställda. I sammanhanget framhålles, att de beträffande kategori B
(och kategori II) föreslagna övergångsanordningarna är så omfattande, att
någon minskning i jämförelse med nuvarande SPA-bestånd knappast kan
förutses förrän efter lång tid.

Verkställda beräkningar har visat, att det enligt SPA-reglementet gällan 1

Före avdrag för skatt m. ni.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

de procenttalet 7,5 och än mer det nuvarande procenttalet 6,5 behöver höjas
avsevärt för att motsvara en avgiftsprocent avvägd enligt angivna grunder.

Utredningen föreslår, att den fortlöpande SPA-avgiften för budgetåren
1963/64—1967/68 fastställes till 10 procent av pensionslönen (lönesumman)
och att avgiftsprocenten för tid därefter bestämmes på grundval av senare
gjorda beräkningar.

b) I fråga om engångsavgifter är till en början att märka, att någon nedräkning
av tjänstår i samband med lönegradshöjningar (motsvarande) den
1 juli 1963 eller därefter inte skall ske och att engångsavgifter för återställande
helt eller delvis av tjänstårssumman i så måtto inte ifrågakommer.
Däremot måste, åtminstone för nu överskådlig tid, bibehållas den anordningen,
att betalning av engångsavgift erfordras dels för att såsom tjänstår
skall få tillgodoräknas sådan tid för innehav av icke-statlig och icke-kommunal
anställning av i SPR avsett slag, varunder vederbörande inte varit
underkastad statliga pensionsbestämmelser och för vilken fortlöpande avgift
ej erlagts (»tidköp»), dels för återställande av tjänstår, som enligt hittillsvarande
bestämmelser skolat påverkas nedåt av en eller flera lönegradshöjningar
före den 1 juli 1963. De nya engångsavgifterna föreslås emellertid bli
utformade efter enklare och mera schablonmässiga regler än de nu förekommande.

D. Med SPA-frågan sammanhängande jämkningar i den statliga personalpensioneringens
förmånssystem

I samband med uppordnandet av de med SPA-pensioneringen sammanhängande
övriga frågorna bör, enligt utredningen, i förmånssystemet vidtagas
ändringar av följande innebörd.

1. Tid för innehav efter den 30 juni 1964 av anställning tillhörande kategori
II eller kategori B bör anses som tid för innehav av SPR-anställning endast
för anställningshavare, som därunder har personlig statlig pensionsrätt.
Tid för innehav före den 1 juli 1964 av sådan anställning bör däremot
anses som tid för innehav av SPR-anställning även såvitt angår annan anställningshavare.

2. Beträffande pensionslönerna innehåller statens pensionslöneförordning
med den därtill hörande bilagan vissa särbestämmelser i fråga om icke-statliga
anställningar. Fr. o. in. den 1 juli 1963 bör i princip gälla, att pensionslönen
för sådana anställningar skall påverkas av löneställningen i samma
män som är fallet beträffande statlig anställning. Den maximala lön, som
utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t får beaktas, bör emellertid vara
lönen i lönegrad B 1.

I fråga om statsunderstödda teatrar och orkestrar bör en specialregel i
fråga om pensionslön meddelas i syfte att förhindra att pensionslöneklassen
normalt fluktuerar under löpande verksamhetsår. Pensionslöneklassen
bör bestämmas på grundval av förhållanden vid verksamhetsårets början.

3. Beträffande tjänstårsberäkningen föreslås gälla följande.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

a) Tid för innehav av icke-statlig SPR-anställning, under vilken vederbörande
icke varit underkastad statliga pensionsbestämmelser, får vid tjänstårsberäkning
beaktas jämlikt 10 § 1 mom. c) SPR utan krav på engångsavgift
(ytterligare engångsavgift) under förutsättning att anställning av ifrågavarande
slag senast vid den tid, då statlig pensionsförmån slutligen beviljas,
blivit omfattad av avgiftsfri statlig pensionering (generellt av betydelse
beträffande kommunal SPR-anställning) eller att anställningshavaren vid
pensionsavgången innehar statlig anställning eller icke-statlig anställning
förenad med avgiftsfri statlig pensionsrätt. Vad här sagts gäller ej beträffande
den som under någon del av den tidsperiod, vilken omfattas av den
årsuppgift, som skolat inlämnas till statens pensionsanstalt närmast före
den 1 juli 1902, innehaft sådan då SPA-anslutningsbar anställning, för vilken
ej gällde statliga avlöningsbestäinmelser, och som inte varit upptagen i
årsuppgiften. Undantaget gäller likväl endast i fråga om tid, varunder före
tidsperioden i fråga innehafts anställning av sistnämnda slag.

I fall, där förutsättning för avgiftsfri tillgodoräkning ej föreligger, får tid
för innehav av icke-statlig SPR-anställning, under vilken vederbörande icke
varit underkastad statliga pensionsbestämmelser, beaktas vid tjänstårsberäkning,
i den mån antingen den statliga pensionsmyndigheten därtill lämnat
medgivande och engångsavgift erlagts (i allmänhet av betydelse beträffande
kategorierna A och B) eller Kungl. Maj:t därom särskilt förordnat.

b) Nedräkning av tjänstår skall ej ske på grund av lönegradshöjning
(motsvarande) den 1 juli 1963 eller senare.

c) Har nedräkning av tjänstår skett (skolat ske) på grund av lönegradshöjning
(motsvarande) före den 1 juli 1963, skall den utan krav på engångsavgift
(ytterligare engångsavgift) elimineras, under förutsättning att anställning
av det slag, som innehades vid höjningen, senast vid den tid, då
statlig pensionsförmån slutligen beviljas, blivit omfattad av avgiftsfri statlig
pensionering (generellt av betydelse beträffande kommunal SPR-anställning)
eller att statlig pension beviljas på grund av statlig anställning eller
på grund av icke-statlig anställning förenad med avgiftsfri statlig pensionsrätt.

1 övrigt får nedräkning av tjänstår på grund av lönegradshöjning (motsvarande)
före den 1 juli 1963 elimineras i den mån härför erlagts engångsavgift
(i allmänhet av betydelse beträffande kategorierna A och B) eller
Kungl. Maj:t därom särskilt förordnat.

4. Beträffande samordning med kommunal personalpensionering hänvisas
till de bestämmelser, som införts den 1 juli 1962, med den här tidigare föreslagna
kompletteringen angående överförande i vissa fall av livränteförmån
till kommun, som utger pension.

5. Samordning med sådan icke-kommunal personalpensionering, som är
grundad på tid för anställning, vilken sedermera inordnats i det statliga
personalpensionsområdet, skall, om inte den statliga personalpensionsmyndigheten
annat bestämmer, ske med tillämpning av motsvarande grunder
som i fråga om samordning med personalpensionering, grundad på anställ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 02 år 1063

19

ning hos vissa statliga bolag; å ena sidan skall alltså medförd pensionsrätt,
som belöper på dylik tid, efter pensionsmyndighetens bestämmande avstås
till staten eller den statliga pensionsförmånen minskas med motsvarande belopp,
men å andra sidan må dylik tid beaktas såsom kvalifikationstid och
vid tjänstårsberäkning inom den statliga pensioneringen. I sistnämnda avseende
bör emellertid tiden inte, med mindre enligt vad under 3 a) sagts föreligger
förutsättning för avgiftsfri tillgodoräkning, få beaktas med större
antal tjänstår än som bedömes svara mot det antal, vilket den 1 juli 1963
respektive den senare tidpunkt, då bestämmelserna blir tillämpliga, kunnat
tillgodoräknas mot engångsavgift svarande mot den medförda pensionsrättens
värde.

Utredningens förslag i anledning av gjorda framställningar om inordnande
i SPA-pensioneringen av nya grupper

I ett stort antal fall har gjorts framställningar, som går ut på att SPApensionsrätt
skulle införas för ytterligare kategorier av icke-statliga anställningar.

Utredningen har vid sin granskning för flertalet av dessa fall funnit, att
förutsättningar ej föreligger för SP A-pensionering. Exempelvis är i en del
av fallen fråga om verksamhet inom socialvården, främst barna- och åldringsvården,
eller inom hälso- och sjukvården, där verksamheten har kommunal
anknytning och dess bedrivande är avhängigt av kommunala medel.
I vissa andra fall utgår visserligen statsbidrag till verksamheten i sådan
omfattning, att hälften eller mer än hälften av kostnaderna för verksamheten
täckes av statsmedel, men statsbidraget har ej gjorts formelbundet
eller förknippats med särskilda villkor rörande anställningsformer och löneförmåner
m. in.

Utredningen föreslår SPA-anslutning beträffande följande kategorier,
nämligen anställningshavare vid skyddsvärnen i Stockholm och Göteborg,
nu ej anslutningsbara anställningshavare vid icke-kommunala statsunderstödda
enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt anställningshavare
vid Stockholms stadsteater och Göteborgs folkteater. Beträffande dessa
kategorier anför utredningen följande.

Svenska skyddsförbundet utgör en sammanslutning av fångvårds- och
skyddsvärnsföreningar med uppgift att verka för det allmänna och enskilda
räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda och alkoholister.
Dess framställning har syftat till att den heltidsanställda personalen vid
vissa sådana föreningar, däribland vid skyddsvärnen i Stockholm och Göteborg,
skall vinna anslutning till statens pensionsanstalt. Enligt beslut av 1962
års riksdag skall etappvis en upprustning ske av skyddskonsulentorganisationen.
Såsom komplement till den statliga skyddskomsulentorganisationen
i Stockholm oc h Göteborg har skyddsvärnen i dessa städer bl. a. tilldelats
arbetsuppgifter inom skyddsarbetet, vilka annorstädes ankommer på
den statliga organisationen. Bidrag till lönekostnader, motsvarande avlö -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1963

ningskostnader för sammanlagt 22 befattningshavare vid de båda skyddsvärnen,
ävensom bidrag till deras omkostnader, utgår under de i riksstaten
för innevarande budgetår uppförda förslagsanslagen till avlöningar respektive
omkostnader till skyddskonsulentorganisationen. Genom kungl. brev
den 25 maj 1962 har vidare meddelats särskilda bestämmelser angående
statsbidrag till föreningarna Skyddsvärnet i Stockholm och Skyddsvärnet
i Göteborg att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1962/63. Det
har under hand inhämtats, att några särskilda pensionsanordningar icke är
vidtagna för de båda föreningarnas personal.

SPR äger f. n. tillämpning beträffande samtlig personal vid de erkända
anstalterna för alkoholmissbrukare men endast beträffande föreståndare,
husmoder och sjuksköterskor vid de enskilda anstalterna. Nykterhet svårdens
anstaltsförbunds förhandlingsdelegation har anhållit att SPR skall göras
tillämpligt beträffande samtlig personal vid enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
vilken beröres av avtal slutna den 27 juni 1960 och senare
mellan å ena sidan anstaltsförbundet och å andra sidan Statstjänstemannaförbundet
och Sveriges fångvårdsmannaförbund. I avtalet förutsättes, att
pensioneringen av denna personal skall ske i sådan ordning. De enskilda anstalter
som beröres av avtalet är icke-kommunala anstalter. Statsbidrag till
driftkostnader utgår numera enligt samma grunder (kungörelsen 1955:"426,
senast ändrad genom kungörelsen 1962: 332) till erkända vårdanstalter för
alkoholmissbrukare och till enskilda sådana anstalter. Nykterhetsvårdsutredningen
har i sitt betänkande angående översyn av nykterhet svården
(SOU 1962: 58) framlagt förslag rörande ändrad anstaltsorganisation inom
nykterhetsvården. SPA-utredningens förslag angående nu ifrågavarande kategorier
grundar sig på förutsättningen att nuvarande statsbidragsförhållanden
kommer att bestå.

Verksamheten vid Stockholms stadsteater tog sin början med spelåret
1960/61 och fr. o. m. detta verksamhetsår har bidrag från lotterimedelsfonden
utgått till teatern. Det må erinras om att bidrag ur fonden utgår till
Göteborgs lyriska teater samt stadsteatrarna i Göteborg, Malmö, NorrköpingLinköping,
Hälsingborg och Uppsala samt att personalen vid dessa teatrar
efter Kungl. Maj :ts medgivande inordnats under SPA-pensioneringen sedan
vederbörande kommun ställt garanti för betalning av fortlöpande avgifter
till pensioneringen. Utredningen anser att personalen vid Stockholms stadsteater
bör på de för sådan verksamhet särskilt gällande villkoren inordnas
i SPA-pensioneringen.

Beträffande Folkteatern i Göteborg föreligger visserligen ingen direkt
framställning om anslutning till den statliga personalpensioneringen, men
frågan härom har berörts i en skrivelse av Svenska teaterförbundet den 13
oktober 1961. Även till denna teater — som har fast ensemble med helårsanställda
— utgår bidrag ur lotterimedelsfonden samt föreligger i övrigt
enahanda förutsättningar som i fråga om de SPA-anslutna teatrarna. Utredningen
anser därför att även denna teater bör i pensionshänseendc likställas
med de redan SPA-anslutna stadsteatrarna.

I tredningen förordar vidare, att SPA-anslutningsfrågan ytterligare prövas
i budgetsammanhang beträffande anställningshavare vid följande institutioner,
nämligen handelshögskolan i Stockholm, Nordiska museet, Kulturhistoriska
museet i Lund, Ericastiftelsens läkepedagogiska institut i Stockholm
samt Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola. Beträffande dessa
grupper anför utredningen följande.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr H2 ur 1!)(>3

Finansieringen av verksamheten vid handelshögskolan i Stockholm regleras
genom ett av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande godkänt
avtal den 23 januari 1954 mellan staten, Stockholms stad, handelshögskoleföreningen
i Stockholm och handelshögskolans i Stockholm direktion.
Med hänsyn till kostnadsökningar och ökade krav på utbildningskapaciteten
vid handelshögskolan har berörda parter slutit avtal om ändringar i avtalet
den 23 januari 1954, vilket Kungl. Maj:t med riksdagens bemyndigande
godkänt genom beslut den 16 juni 1961. Ändringarna i avtalet, vilket gäller
t. o. m. den 30 juni 1969, trädde i kraft den 1 juli 1961. Därest avtalet icke av
någon part uppsäges minst två år före avtalstidens utgång, förlänges avtalets
giltighet för varje gång med femton år.

Eu avsevärd ökning av statsbidraget skedde fr. o. in. budgetåret 1961/62.
Statens bidrag till handelshögskolan, som under budgetåret 1953/54 utgjorde
drygt 20 procent av de totala kostnaderna, uppgår för innevarande budgetår
till drygt 30 procent av sammanlagda kostnaderna.

Professor vid handelshögskolan uppbär samma lön som professor i statstjänst.
Lönerna till övriga anställda motsvarar i princip dem som utgår till
motsvarande statliga befattningshavare. Pensioneringen av högskolans anställda
är ordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för
innehavare av statstjänst. Ehuru statens kostnadsbidrag ej uppgår till 50
procent, synes handelshögskolans ställning inom den högre undervisningen
och de ökade krav, som från det allmännas sida ställes på utbildningskapaciteten
vid högskolan, kunna tala för en anslutning av handelshögskolans personal
till den statliga personalpensioneringen. Då statens medverkan till finansieringen
av ifrågavarande verksamhet avtalsmässigt reglerats, synes frågan
om förutsättningarna för ett inordnande av högskolans personal under
SPR höra i första hand upptagas i sammanhang med en revision av det avtal,
som f. n. reglerar verksamheten vid handelshögskolan.

Statsbidrag till verksamheten vid Nordiska museet har utgått en lång följd
av år. För innevarande budgetår utgör det 656 000 kronor. Bidrag utgår därvid
i första hand till avlöningar åt museets tjänstemän. Sedan budgetåret
1929/30 har såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag till avlönande av
museets tjänstemän gällt bl. a. att de i museets tjänst anställda tjänstemän,
vilka tillhör den grupp av befattningshavare, som uppehåller museets verksamhet
såsom museiinstitution, och den vaktmästare- och eldarpersonal,
vilken tjänstgör i museibyggnaden, av museet avlönas enligt samma grunder
som gäller för motsvarande tjänstemän vid de statliga museerna. — Enligt
vad utredningen under hand inhämtat har Kungl. Maj :t uppdragit åt
statskontoret att göra en översyn av museets ekonomiska ställning och verksamhetsformer.
Då sålunda statens framtida engagemang beträffande museet
torde komma att bero av nämnda översyn förutsätter utredningen, att även
pensionsfrågan för museets tjänstemän därvid beaktas.

I likhet med Nordiska museet åtnjuter Kulturhistoriska museet i Lund
betydande statsbidrag för sin verksamhet. Statsbidraget utgår för innevarande
budgetår med 95 000 kronor. Med statsbidraget är förknippade särskilda
villkor, hl. a. att valet av föreståndare för museet godkännes av Kungl.
Maj :t och att vissa befattningshavare vid museet skall åtnjuta minst de avlöningsfömåner,
som skulle tillkomma dem, om de vore innehavare av statstjänst
med placering i begynnelselöneklassen av vissa särskilt angivna lönegrader
i statens allmänna avlöningsreglemente. I likhet med vad gäller för
Nordiska museet utgör för det här avsedda museet statsbidraget eu väsentlig
förutsättning för fortsatt bedrivande av den museala verksamheten. Utredningen
anser att frågan huruvida kulturhistoriska museets tjänstemän bör

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

omfattas av statlig personalpensionering bör upptagas till behandling i samband
med att detta sker i fråga om Nordiska museets personal.

SPR är f. n. tillämpligt å anställningar som överläkare, rektor, förste psykolog
och terapeut vid Ericastiftelsens läkepedagogiska institut i Stockholm.
Föreliggande framställningar syftar till att ytterligare vid institutet inrättade
anställningar, nämligen som läkare, barnpsykolog, socialkurator (två tjänster),
kanslibiträde, kontorsbiträde, husmor och kassörska skall få anslutas
till SPA-pensioneringen. Staten och Stockholms stad subventionerar verksamheten
enligt bidragsgrunder som fastställdes 1954. För varje budgetår
fastställes en normalstat, efter vilken det totala bidragsbehovet skall beräknas.
Den sammanlagda subventionen fastställes till det belopp, som enligt
normalstaten utgör skillnaden mellan de sammanlagda utgifterna och summan
av andra inkomster än de statliga och kommunala bidragen. Det sålunda
fram räknade bidraget fördelas så, att staten betalar vad som anses belöpa
på stiftelsens seminarium och staden vad som motsvarar kostnaderna för
psykisk hälsovård åt de vid hälsovårdsavdelningen behandlade patienterna,
bör att törenkla beräkningen av statens och stadens andelar i totalbidraget
har statens andel tills vidare bestämts till 45 procent av bruttokostnaderna
enligt normalstaten, från vilket framräknade belopp sedan dragés normalstatens
belopp för inkomster av elevavgifter samt del av inkomsterna av
lokalhyror och räntor, medan staden svarar för 55 procent av bruttokostnaderna
minus inkomsterna av patientavgifter och återstående del av inkomsterna
av lokalhyror och räntor. I samband med fastställande för varje budgetår
av ny normalstat sker ställningstagande av såväl staten som Stockholms
stad beträffande de förslag stiftelsens styrelse avger i fråga om lönegradsuppflyttningar
av tjänster och inrättande av nya tjänster. SPA-utredningen
finner att frågan om och i vilken utsträckning ytterligare tjänster vid Ericastittelsens
läkepedagogiska institut skall omfattas av den statliga personalpensioneringen
bör upptagas i första hand vid överläggningar med Stockholms
stad om kostnadsfördelning mellan staten och staden, därvid pensionskostnaderna
bör vederbörligen beaktas.

Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola står sedan den 1 januari
1959 reellt sett under statens och Uppsala läns landstings gemensamma huvudmannaskap.
Genom beslut den 30 december 1958 har Kungl. Maj :t fastställt
reglemente för sjuksköterskeskolan samt godkänt ett mellan Uppsala
universitet såsom företrädare för Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Uppsala
läns landsting, å andra sidan, träffat avtal angående samarbete för drift
av törenämnda till akademiska sjukhuset förlagda sjuksköterskeskola. Genom
beslut den 30 december 1960 har Kungl. Maj :t godkänt avtal mellan
nyss angivna parter om tillägg och ändring i nämnda samarbetsavtal. Tilläggsavtalet,
som föranleddes av den av riksdagen godkända ökningen av antalet
sjuksköterskeelever vid skolan, innebar ändring av dittills gällande
grunder för fördelningen av skolans driftunderskott mellan staten och landstinget.
För täckande av detta underskott bidrager staten fr. o. m. den 1 juli
1961 med 55 procent och landstinget med 45 procent.

Av den vid Uppsala läns sjuksköterskehems sjuksköterskeskola anställda
personalen omfattas t. n. endast sjuksköterskepersonalen av SPA-pensioneringen,
medan den övriga personalen står utanför denna pensionering. Frågan
huruvida även sistnämnda personal bör inordnas under SPR torde böra
i första hand bero av ställningstaganden i samband med en revision av gällande
finansieringsavtal och synes böra lösas i samklang med vad som i
sådant hänseende kommer att gälla beträffande akademiska sjukhuset. Beträffande
driften av akademiska sjukhuset gäller ett mellan staten och Upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 är 1963

23

sala läns landsting träffat samarbetsavtal, vilket godkänts av Kungl. Maj :t
år 1954. Enligt avtalet skall vid beräkningen av landstingets bidrag kostnaden
för SPA-avgifter, som av sjukhuset skall erläggas för sådan personal,
som vid landstingssjukhusen icke regelmässigt är ansluten till pensionsanstalten,
beaktas med dubbla beloppet. Om man undantager läkarpersonalen
vid akademiska sjukhuset, vilken har statligt reglerade tjänster, kan övriga
anställningar vid sjukhuset, för vilka landstingens lönebestämmelser tillämpas,
inordnas under SPR under förutsättning att registrering sker av anställningarna.
I sammanhanget må erinras om att utredningen i det föregående
föreslagit, att den statliga pensioneringen av personal vid akademiska
sjukhuset tills vidare skall fortgå enligt oförändrade finansieringsgrunder i
avbidan på att frågan om ändring kan beaktas vid träffande av nytt finansieringsavtal
eller jämkning i det nuvarande avtalet.

Departementschefen

Statens befattning med personalpensionering har sedan länge omfattat
icke endast statsanställda utan även vissa andra grupper. Dessa andra
grupper är dels sådana, som pensioneras utan tillskott av annat än statsmedel,
dels sådana där huvudmannen har att betala avgift för pensioneringen
till statens pensionsanstalt (SPA), den s. k. SPA-pensioneringen.

SPA-pensioneringen utgör till övervägande del ett komplex, i vilket staten
och kommunerna framstår som parter. SPA-grupperna utgöres till omkring
fyra femtedelar av kommunalanställda. Härjämte är att märka, att
av de formellt sett enskilda huvudmän, som beröres av SPA-frågan, åtskilliga
har kommunal anknytning. Ofta är deras verksamhet av sådant slag,
som eljest skolat ankomma på kommun, och ofta har kommun ett avgörande
inflytande på verksamheten. Därför har som grund för nu gällande provisoriska
lösning av SPA-frågan beträffande finansiering m. m. träffats en
överenskommelse mellan å ena sidan representanter för finans- och civildepartementen
och å andra sidan företrädare för de tre kommunförbunden.

SPA-utredningens arbete har gått ut på att finna en för både staten och
den kommunala sidan godtagbar definitiv lösning. Efter hand har inom
utredningen enighet uppnåtts om en sådan lösning. De förslag utredningen
framlagt innefattar en motsvarighet till den överenskommelse, som lagts "till
grund för det nuvarande provisoriet.

Huvudlinjerna i utredningens föreliggande förslag innebär i korthet följande.

Sådana anställda hos de borgerliga primärkommunern
a och landstingskommunerna, som i personalpensionshänseende
nu är anslutna till statens pensionsanstalt eller kan anslutas dit, uppdelas
i princip på å ena sidan eu kategori, för vilken gäller statliga avlöningsbestämmelser,
och å andra sidan en kategori med kommunalt bestämda avlöningsvillkor.

Den förra kategorien skall i fortsättningen tillhöra området för statlig per -

24

Kungl. Mcij:ts proposition nr 92 år 1963

sonalpensionering av den typ som omfattar statsanställda m. fl. (av utredningen
benämnd helstatlig personalpensionering). I princip skall för grupper
tillhörande denna kategori också utgå statsbidrag till ATP-avgifterna.

Den senare kategorien skall däremot i fortsättningen tillhöra området
för kommunal pensionering. För denna kategori skall inte utgå statsbidrag
till pensionskostnaderna. Härvid meddelas emellertid övergångsbestämmelser,
enligt vilka nu SPA-anslutna anställningshavare tillhörande denna kategori
överföres till den helstatliga pensioneringen. Övergången till den kommunala
pensioneringen skall alltså ske successivt i mån av nyrekrytering
inom de till denna kategori hörande grupperna.

Vad beträffar övriga nuvarande SP A-grupper bör frågan
om fortsatt SPA-pensionering prövas med beaktande även av nuvarande socialförsäkringar
och förekommande icke-statliga anordningar för personalpensionering.
I den mån förutsättningar finnes för statlig personalpensionering
— och denna inte kan bli av den heltstatliga typen — bör pensioneringen
till sina huvuddrag överensstämma med den typ, som i betänkandet
betecknats som SPA-pensionering. Då förutsättningar inte finnes för fortsatt
statlig pensionering av en viss nu SPA-ansluten grupp, bör övergångsbestämmelser
meddelas, enligt vilka personer som nu är SPA-anslutna får
möjlighet att bibehållas därvid.

Förmånssystemet vid den fortsatta SP A-pensioneringen bör kunna anpassas
närmare än hittills efter vad som gäller för statsanställda såväl vad beträffar
pensionslönebestämning som i fråga om tjänstårsberäkning. I det
senare avseendet bör den nuvarande anordningen med nedräkning av tjänstår
som följd av höjning av pensionsklassen inte bibehållas för framtida höjningar.

Vid valet av finansieringssystem — i första hand frågan om pensionsavgift
skall erläggas under anställningstid eller under tid då pensionsförmån
utgår — bör hänsyn tas till att SPA-pensionerna utgår enligt ett system innefattande
möjlighet att förhandlingsmässigt anpassa beviljade pensioner.

Man måste emellertid även beakta att det här i åtskilliga fall är fråga om
huvudmän, vilkas framtida existens ej kan betraktas som given.

Uti’edningen har förordat ett finansieringssystem, enligt vilket pensionsavgifter
under anställningstid betalas in till den statliga myndigheten. Finansieringsobjektet
vid den fortsatta SPA-pensioneringen bör med beaktande av
å ena sidan huvudmännens skyldighet att betala ATP-avgifter och å andra
sidan personalpensionens samordning med tilläggspension i princip utgöras
av nettopensionen från staten jämte ATP-avgifterna. Dessa kostnader bör
i princip hälftendelas för hela kollektivet betraktat som en enhet. Avgifterna
skall på ett så realistiskt sätt som möjligt avvägas att i princip motsvara
halv nettopensionspremie minskad med halv ATP-avgift. Avgifternas
storlek skall med vissa tidsmellanrum omprövas med beaktande av den
faktiska utvecklingen i fråga om data som är av betydelse för pensionsekonomin.

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1969

25

Inordnande av nya grupper i SPA-pensioneringen har utredningen — på
grundval av de här tidigare redovisade principerna för pensioneringen —
föreslagit endast i ett fåtal fall. Sålunda har SPA-anslutning föreslagits beträffande
anställningshavare vid skyddsvärnen i Stockholm och Göteborg,
nu ej anslutningsbara anställningshavare vid icke-kommunala statsunderstödda
enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt anställningshavare
vid Stockholms stadsteater och Göteborgs folkteater. I fråga om vissa
andra grupper föreslås att anslutningsfrågan prövas i budgetsammanhang.

Vid inordnande av nya grupper i SPA-pensioneringen bör enligt utredningen
i princip iakttagas, att befintliga pensionsfonder skall, i den utsträckning
de är grundade på anställning av sådant slag som avses i SPR,
överlämnas till staten och att anställningstid före SPA-anslutningen skall
beaktas. Härvid kan en kollektiv reglering i stället för en beräkning för varje
särskild person komma i fråga.

SPA-utredningens föreliggande förslag synes som helhet väl lämpat att
läggas till grund för en reform på området. Jag tillstyrker därför att åtgärder
för eu sådan reform med giltighet i princip från och med den 1 juli
1963 vidtages i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Beträffande
de allmänna principerna vill jag här framhålla betydelsen av att
statens pensionsreglerande verksamhet i möjligaste mån bringas att överensstämma
med dess lönereglerande verksamhet. Såvitt gäller sådana anställningar
utan statliga lönebestämmelser som föreslagits bli placerade i
kategori A, innebärande pensionsrätt även för i fortsättningen nyanställd
personal, bör denna inplacering framdeles kunna omprövas.

Vissa ändringar i pensionsförfattningarna och till dessa anslutande föreskrifter
följer av ett genomförande av det nu föreslagna. I första hand beröres
SPR och pensionslöneförordningen med bilagor samt avgiftskungörelsen.

Beträffande pensionslöneförordningen har inom civildepartementet utarbetats
förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 och 5—7 mom. samt
4 § statens pensionslöneförordning den 28 maj 1959 (nr 286), vilket torde
underställas riksdagen för antagande. Vid utarbetandet har beaktats —
jämte SPA-utredningens förslag — av riksdagen numera fattade beslut angående
organisatoriska förändringar samt från statens pensionsanstalt framfört
förslag om generellt stadgande att aspirant i fråga om pensionslön likställes
med extra tjänsteman. Beträffande bilagan till pensionslöneförordningen
bör i anslutning till utredningens förslag ändring göras i vad gäller
hälso- och sjukvården och torde i enlighet med förslag från pensionsanstalten
viss ändring böra göras till förtydligande av hur beräkning av pensionslön
skall göras i fall då viss tidigare tjänstgöring kan åberopas.

De föreslagna omläggningarna i fråga om SPA-pensionsavgifterna, som
innebär att avgifterna för vissa grupper bortfaller men för andra grupper
höjes, inverkar för statens del i första hand på pensionsanslaget, då avgif -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1963

terna enligt nuvarande ordning tages till uppbörd på detta. Vad beträffar
förslagets verkningar på avgiftsinkomsterna har inom utredningen gjorts
vissa beräkningar, vid vilka även beaktats de speciella förutsättningarna beträffande
polispersonalen, vilka sammanhänger med beslutet om polisväsendets
förstatligande. Enligt dessa beräkningar kommer avgiftsinkomsterna
för nästa budgetår att nedgå med omkring 10 miljoner kronor i förhållande
till det avgiftsbelopp av 49 miljoner kronor, med vilket statens pensionsanstalt
i sin petitaskrivelse angående budgetåret 1963/64 räknat vid bortseende
från utredningsförslagen.

Kungl. Maj :t har i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Personalpensionsförmåner
in. m. för budgetåret 1963/64 beräkna ett förslagsanslag av 616 000 000 kronor,
därav 23 200 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedel. Anslagen
har beräknats med beaktande av dels nyssnämnda minskning i avgiftsinkomsterna,
dels kostnaderna för den statliga grupplivförsäkringen.
Kungl. Maj :t torde nu böra föreslå anvisande av avsedda anslag.

På längre sikt kommer nedgången att bli större — omkring två tredjedelar
av de eljest ifrågakommande avgiftsinkomsterna för nu SPA-anslutna
grupper kan beräknas bortfalla. Utvecklingen dämpas dock under det första
skedet efter omläggningen på grund av att avgiftsuppbörden sker med viss
eftersläpning. Den dämpas då även av att 10 procent fortlöpande avgift intill
år 1965 uttages för den SPA-anslutna polispersonalen i enlighet med beslut
av Kungl. Maj:t den 28 december 1962 (jfr prop. 1962: 148; SU 183;
rskr 387). Mot inkomstbortfallet för staten svarar en minskning i statens
pensionskostnader, bl. a. till följd av utbrytningen från SPA-området av stora
grupper. Denna minskning kommer emellertid att inträda först långt
fram i tiden, efter hand som pensionsavgångar börjar bli vanliga för sådana
anställningshavare tillhörande utbrutna grupper, som härefter anställes.

Förändringarna i fråga om SPA-avgifterna medför vidare inverkan på anslag
under skilda huvudtitlar i den mån som från dessa utgår statsbidrag,
vilka helt eller delvis innebär täckning för huvudmannens utgifter för sådana
avgifter. I vissa fall, såsom där statsbidrag utgår till täckande av det faktiskt
uppkommande driftsunderskottet, kommer denna inverkan att uppkomma
automatiskt, oavsett huruvida fråga är om bortfall eller ökning av
SPA-avgifter. I några andra fall, där statsbidrag utgår med viss kvotdel av
verkliga utgifter och SPA-avgifter härvid inräknas, uppkommer också en
automatisk effekt av omläggningen, vilken i allmänhet bör accepteras. Emellertid
bör kunna ifrågakomma överföring av vissa grupper till den avgiftsfria
sektorn i förening med jämkning nedåt av procenttalet för statsbidrag
till lönekostnader. Eventuellt uppkommande frågor av denna natur torde
framdeles få underställas riksdagen. Slutligen utgår i vissa andra fall statsbidrag
till täckande av för verksamheten uppkommande kostnader, inberäknat
SPA-avgifter. Vid beviljande av statsbidrag i sådant fall bör å ena sidan
beaktas bortfall av dylika avgifter, som kan komma att föranledas av vad
här sagts. Å andra sidan bör observeras de höjningar av SPA-avgifterna, som

Knngl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

27

förslaget i vissa fall medför, och övervägas om och i vilken utsträckning hänsyn
till dessa skall tagas vid statsbidragsgivningen. I sistnämnda riktning
verkar även förslaget att statsbidrag till ATP-avgifter i princip skall utgå
beträffande sådana till den statliga pensioneringen hänförliga kommunala
grupper, som har statliga avlöningsbestämmelser. Med hänsyn härtill torde
Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens bemyndigande att vid omläggningen
av SPA-finansieringen medge överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter
för budgetåret 1963/64. Till följd av att SPA-avgifterna utgår
årsvis i efterskott torde emellertid bemyndigandet endast behöva tagas i anspråk
i begränsad omfattning. Såvitt angår senare budgetår synes hithörande
frågor i regel kunna beaktas vid budgetbehandlingen.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att vid beredningen av förevarande
ärende prövats vissa i särskilda framställningar framförda yrkanden om
pensionsrätt m. m.

Svenska reproduktionsaktiebolaget har hos Kungl. Maj :t hemställt om
reglering av vissa pensionsfrågor för anställningshavare vid företaget i principiell
anslutning till vad som beslutades vid omorganisationen av Karlskrona
örlogsvarv. Härvid har åberopats uttalanden i propositionen 1961: 93
angående ombildning av statens reproduktionsanstalt till bolag. I nämnda
proposition uttalades bl. a. att frågan om ersättning till det nybildade bolaget
för pensionskostnader, som kan hänföras till anställningstid före övergången
i bolagets tjänst, syntes böra lösas i överensstämmelse med de riktlinjer,
som i detta hänseende angivits i fråga om Karlskronavarvet AB. Vidare
har från reproduktionsaktiebolagets sida framhållits uttalanden i propositionen
1962: 169 beträffande nyssnämnda varv och riksdagens godkännande
av den sålunda föreslagna regleringen. I förevarande fall skulle i engångsbelopp
till företaget utbetalas sammanlagt högst 1,4 miljoner kronor.

Jag anser att de riktlinjer, som riksdagen i fråga om Karlskrona örlogsvarvs
ombildning till bolag fastslog vid antagandet av propositionen 1962:
169, i princip bör tillämpas även i fråga om statens reproduktionsanstalts
motsvarande ombildning. Härvid skulle anställningshavare som blivit underkastad
statens allmänna tjänstepensionsreglemente senast den 30 juni
1962 kunna vara det även därefter — utan hinder av reproduktionsanstaltens
omorganisation — och få pensionsförmåner fastställda och utbetalade
genom den statliga pensionsmyndighetens försorg. Ifrågavarande engångsbelopp
å högst 1,4 miljoner kronor bör, därest riksdagen ej har något att erinra
häremot, belasta det under tolfte huvudtiteln upptagna anslaget till
Personalpensionsförmåner m. m.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1963

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) antaga förenämnda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 3 § 2 och 5—7 mom. samt 4 § statens pensionslöneförordning
den 28 maj 1959 (nr 286);

2) godkänna de i det föregående angivna grunderna för
reglering av vissa pensionsfrågor i samband med omorganisationen
av statens reproduktionsanstalt;

3) godkänna övriga i det föregående berörda förslag av
beskaffenhet att böra prövas av riksdagen;

4) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av förslagen betingade
ändringar i med stöd av riksdagens beslut utfärdade
författningar;

5) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela för förslagens genomförande
erforderliga övergångsbestämmelser;

6) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1963/64 i
enlighet med vad som i det föregående anförts medge överskridanden
av maximerade anslag och anslagsposter;

7) till Personalpensionsförmåner m. m. för budgetåret
1963/64 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 616 000 000 kr., därav 23 200 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedel och 30 000 000 kr. motsvarande avgifter
till statens grupplivförsäkring.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Jan Pousette

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630355