Kttngl. Mnj:ts proposition hr 80 år .1963
1
Nr 80
i — v. U . . '' :v* t tv- i \
vv'' Katigt. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1963/64 till hemvärnet och vissa frivilliga
försvarsorganisationer m. m.; given Stockholms slott
den 8 mars 1963.
Kuh%I. Maj :t Vill härmed, under åberopande åv bilagda Utdrag av ''statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt. ''
V.j 4.1,7’
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson .
• G- •»-, . ''Of.v 7; ■ .* '' ?*«
- ■ 7., rr;j,;:inb>iy „i. arom
J -U 1 '' i<h ri-.ai
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förbättrade förmåner till instruktörer vid hemvärnet
och de frivilliga försvarsorganisationerna samt förbättrade reseförmåner
för hemvärnspersonal och medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer.
Kostnaderna för förbättringarna uppskattas till sammanlagt 2,4 miljoner
kronor, varav 1,7 miljon kronor för förmåner till instruktörer och
0,7 miljon kronor för reseförmånerna.
För budgetåret 1963/64 begäres till Armén: Hemvärnets övningar 3 450 000
kr., Marinen: Bidrag till sjövärnskåren 485 000 kr., Frivilliga befälsutbildningsrörelsen
m. m. 4 200 000 kr. samt Lottaorganisationen 1 400 000 kr.
I
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 80
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1963
it'''' •//;
Utdrag au protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
mars 1963.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, afGeijerstam, Hermansson, Holmvqist, Aspling.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga
om vissa anslag för budgtåret 1963/64 till hemvärnet och frivilliga försvarsorganisationer
m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars och den 20 oktober 1961
tillkallade chefen för försvarsdepartementet sakkunniga (Försvarets lärarutredning1)
för att verkställa utredning rörande vissa lärarbefattningar
inom försvaret m. m. Utredningen har den 3 december 1962 avgivit betänkande
(SOU 1962:56) rörande förmåner i frivilligt instruktörsarbete inom
krigsmakten.
över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén efter hörande av rikshemvärnschefen, chefen för marinen
efter hörande av chefen för sjövärnskåren, chefen för flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, Centralförbundet
för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Tjänstemännens
Centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemännens
Riksförbund (SR) och Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO).
I årets statsverksproposition (bil. 6, p. 62) anmäldes, att förslag om förbättrade
reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal
förbereddes inom försvarsdepartementet. I nämnda proposition (bil. 6, p.
62, 88, 166, 167 och 175) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition rörande dels det i förenämnda betänkande avgivna
förslaget om instruktörsförmåner, dels ock förbättrade reseförmåner
för hemvärnspersonal m. fl. för budgetåret 1963/64 beräkna dels till
1 Krigsrådet G. E. Hallin, ordförande, kanslirådet N. M. af Malmborg och studierektorn A. E.
Andersson.
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
3
Armén: Hemvärnets övningar ett reservationsanslag av 2 950 000 kr., dels
till Marinen: Bidrag till sjövämskåren ett reservationsanslag av 400 000 kr.,
dels till Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. ett reservationsanslag av
3 625 000 kr., dels ock till Lottaorganisationen ett reservationsanslag av
1 185 000 kr.
Jag redogör nu först för gällande bestämmelser om frivillig verksamhet
inom krigsmakten, försvarets lärarutrednings överväganden och förslag beträffande
instruktörsförmåner samt huvudinnehållet i de över förslaget avgivna
remissyttrandena. Jag redogör därefter för gällande bestämmelser
om reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal samt
framställningar från myndigheter m. fl. om förbättrade sådana förmåner.
Vidare torde jag få anmäla framställningar från myndigheter om medelsanvisning
för i det föregående angivna ändamål. Slutligen framlägger jag
mina egna synpunkter och förslag i ett sammanhang.
II. Förmåner i frivilligt instruktörsarbete inom krigsmakten
Gällande bestämmelser m. m.
Den frivilliga utbildningsverksamheten inom krigsmakten berör direkt
eller indirekt huvuddelen av de frivilliga försvarsorganisationerna. Utbildningen
avser personal för krigsmaktens samtliga vapenslag och inom dessa
kategorierna från menig till kapten.
Utbildningsverksamheten omfattar i stort utbildning av värnpliktigt befäl
m. fl., utbildning av manlig ungdom, utbildning av kvinnlig A- och Bpersonal1
samt övrig utbildning (främst manlig B-personal).
Gemensamt för utbildningen av de olika kategorierna är att den anordnas
såsom lokala kurser i form av fritidsutbildning, s. k. hemortsutbildning,
eller centrala kurser, s. k. lägerkurser. Största omfattningen har hemortsutbildningen.
Denna sker i form av kvällskurser, heldagskurser och veckoslutskurser.
Lägerkurserna har som regel en längd av en eller flera veckor.
Verksamheten är i huvudsak förlagd till deltagarnas fritid.
Lärare rekryteras om möjligt ur kursanordnande försvarsområde och
förband. Om på grund av personalbrist aktivt befäl icke kan ställas till förfogande
som lärare, tillfrågas och beordras efter frivilligt åtagande reservbefäl
eller värnpliktigt befäl, godkända som instruktörer.
Tillgången på aktivt befäl inom huvuddelen av krigsorganisationens förband
är begränsad. Flertalet befälsbefattningar måste därför bestridas av
värnpliktigt befäl. Den frivilliga b efälsutbild ningen är härvid
ett betydelsefullt komplement till den utbildning som kan ineddelas
1 A-personal = för heltidstjänstgöring inom krigsmakten avsedd avtalsbunden frivillig personal.
B-personal = för deltidstjänstgöring inom det totala försvaret utom civila trafikväsendet
avsedd avtalsbunden frivillig personal.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. I samt. Nr 80
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
inom ramen för värnpliktslagen. Den frivilliga befälsutbildningen omfattar
dels allmän befälsutbildning och specialutbildning, exempelvis för reservbefäl,
dels ock befordrings- och repetitionskurser.
Utbildningen av manlig ungdom syftar huvudsakligen till att
bereda lämplig fritidssysselsättning, att förbereda värnpliktstjänstgöringen,
att väcka intresse för befälsutbildning och att bidra till ungdomens karaktärsdaning.
Inom krigsorganisationen erfordras ett stort antal kvinnor — lottor,
bilkårister, rödakorspersonal och stjärnsystrar. De tecknar efter genomgången
frivillig utbildning i fred avtal om tjänstgöring vid krigsmaktens
förband vid mobilisering och krig. De som tecknat avtal om heltidstjänst
vid krig eller krigsfara (A-personal) krigsplaceras i vissa befattningar vid
staber eller förband. Därigenom ersätts eljest erforderliga värnpliktiga,
vilka således kan lösgöras för stridsuppgifter. Behov föreligger emellertid
även av kvinnlig personal för uppgifter av mera tillfällig natur, exempelvis
förplägnadstjänsten vid mobilisering (B-personal). Såväl A- som B-personal
tjänstgör efter frivilligt åtagande bl. a. vid repetitionsövningar i krigsförband.
Utöver nu nämnd utbildning förekommer kurser i radiosignaltjänst och
utbildning av hundförare och instruktörer i hundtjänst.
I förenämnd utbildning har enligt lärarutredningen under senare år deltagit
ungefär 27 000 personer per arbetsår, varav 8 800 i utbildning av värnpliktigt
befäl m. fl., 10 200 i utbildning av manlig ungdom, 7 200 i utbildning
av kvinnlig personal samt 800 i övrig utbildning.
Utöver i det föregående angiven, av de frivilliga försvarsorganisationerna
bedriven frivillig utbildningsverksamhet finns inom det militära försvaret
viss utbildning av närbesläktad karaktär, nämligen verksamheten inom
hemvärnet och sj övärnskåren.
Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och
driftvärn.
Personalen i allmänna hemvärnet utgörs till huvuddelen av hemvärnsmän,
extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter. Till hemvärnsman (hemvärnsrekryt)
antas i första hand den som är i värnpliktshänseende övereller
underårig eller frikallad från värnpliktens fullgörande eller är krigsplacerad
vid hemvärnet. I fråga om målet för utbildningen gäller, att hemvärnsförbanden
skall utbildas främst för att inom gruppens eller plutonens
ram lösa uppgifter som fastställs med hänsyn till försvarsplanläggningen.
Driftvärnsförbanden utbildas för skydd av eget företags anläggningar och
arbeten. Härutöver förekommer specialutbildning för särskilda uppgifter,
t. ex. utbildning i kulsprute-, pansarvärns- och värnkanontjänst. Utbildningen
skall därjämte bidra till att stärka försvarsviljan.
Kontinuerlig utbildning bedrivs för att bibehålla och förkovra vunna
militära färdigheter och för att samöva och sammansvetsa förbanden. Varje
Kungl. Maj.ts proposition nr SO är 1063
hemvärnsman är i fred skyldig att årligen fullgöra minst 20 timmars utbildning.
Det stora flertalet fullgör dock väsentligt längre tid. I utbildningstiden
inräknas icke den tid som åtgår för att underhålla och förbättra skjutskicklighet
och allmän fältduglighet.
Hemvärnets ungdomsverksamhet, som de senaste åren omfattat ca 7 500
deltagare under värnpliktsåldern, har i stort samma syfte som motsvarande
verksamhet i frivilliga befälsutbildningsrörelsens regi.
Utbildningen inom hemvärnet äger rum dels såsom lokal fritidsutbildning
och dels vid särskilt anordnade kurser. Den förstnämnda är förlagd till
veckoslut eller vardagar. Utbildningstiden omfattar normalt på kvällar 3—4
timmar och på sön- och helgdagar 6—8 timmar.
Särskilda kurser anordnas vid hemvärnets stridsskola och av försvarsområdesbefälhavare.
Större driftvärn ordnar stundom egna kurser, som
omfattar från 3 dagar upp till 4 veckor.
Sjövärnskåren är organiserad på 16 sjövärnsflottiljer. Som flottiljchefer
tjänstgör i regel sjöofficerare på aktiv stat vid sidan av ordinarie tjänst.
Kårens personal utgörs av sjövärnsaspiranter och sjövärnsmän. Sjövärnsaspiranter
är ynglingar i åldern lo—17 år som antagits för aspirantutbildning.
Sjövärnsmän är värnpliktiga eller krigsfrivilliga i befäls eller menigs tjänstegrad.
Sjövärnsutbildningen omfattar huvudsakligen aspirantutbildning
och bedrivs helt i sjövärnskårens egen regi. Utbildningen av sjövärnsmän —
vilken syftar till befattningar i flottans krigsorganisation — sker inom
värnpliktstjänstgöringens ram. Utbildningen av sjövärnsaspiranter omfattar
tre sommarkurser och två mellanliggande vinterkurser. Sommarutbildningen
äger rum vid sommarskolor i sjövärnskårens regi och i vissa fall
Vid flottans förband. Sommarskolorna anordnas på 8 platser och pågår
under en tid av ca 4 veckor. Vinterutbildningen bedrivs antingen i form av
kvälls- och söndagsövningar under 80 timmar eller som brevskola. Antalet
aspiranter utgör ca 800.
Utbildningen av den frivilliga personalen i frivilligorganisationernas regi
omhänderhas av särskilda instruktörer, nämligen dels s. k. ordinarie instruktörer
vid försvarsoinrådesstaber, d. v. s. officerare, underofficerare eller underbefäl
på aktiv stat med placering som ordinarie instruktörer vid sådan
stab, dels luftbevakningsofficerare och luftbevakningsinstruktörer vid flygvapnet,
dels ock tillfälliga instruktörer, d. v. s. personer inom och utom
krigsmakten, vilka frivilligt åtagit sig att tjänstgöra som instruktörer.
De här avsedda ordinarie instruktörerna — sammanlagt ca 90 beställningshavare
— har som tjänsteuppgift att planlägga och leda den frivilliga
utbildningsverksamheten samt att själva medverka i instruktörsarbetet.
De täcker dock icke tillnärmelsevis behovet av instruktörer. På grund härav
utnyttjas även annan personal som instruktörer, nämligen personal som
efter frivilligt åtagande ställer sig till förfogande, vid sidan av egen tjänst
och i regel på fritid. Den personal som därvid i första hand kommer i fråga
6
KlingI. Maj.ts proposition nr SO är 1963
är militär och civilmilitär personal på aktiv stat vid fredsförbanden. Endast
i mindre omfattning förekommer det att annan personal engageras i verksamheten.
Till ordinarie instruktörer hänförs också hemvämsofficerarna och hemvärnsunderofficerarna
vid försvarsområdesstaberna. Dessa har i huvudsak
motsvarande uppgifter beträffande hemvärnets utbildningsverksamhet
som de i det föregående omnämnda ordinarie instruktörerna inom stabernas
utbildningsavdelningar. Det vid försvarsområdesstabernas utbildningsavdelningar
placerade underbefälet utnyttjas också inom hemvärnsverksamheten.
För denna måste, utöver förut nämnd personal, såsom frivilliga instruktörer
tas i anspråk jämväl annan personal, såsom aktivt befäl från förband,
värnpliktigt befäl, hemvärnsbefäl m. fl. ävensom specialister från
olika driftvärn. Antalet tillfälliga instruktörer vid hemvärnet som medverkat
under senaste utbildningsår torde totalt ha omfattat dels 350 aktiva
befäl och dels omkring 385 andra instruktörer av skilda kategorier.
För aspirantutbildningen vid sjövärnskåren anlitas instruktörer ur sjövärnsflottiljerna
och flottans personalkårer. Även andra militära instruktörer
kan förekomma. Antalet instruktörer har under det senaste utbildningsåret
utgjort vid hemortsutbildning 78 och vid sommarutbildning 47.
Nämnda år deltog intet aktivt befäl i instruktörsverksamheten. Alla instruktörer
vid sjövärnskåren tjänstgör efter frivilligt åtagande.
De nuvarande bestämmelserna beträffande arvodering av instruktörer vid
frivillig utbildningsverksamhet bygger på en differentiering av arvodet med
hänsyn till personalkategori samt utbildningsverksamhetens omfattning.
En översiktlig sammanfattning av för närvarande utgående arvoden lämnas
i sammanställningen å s. 7. Härutöver må nämnas följande.
Arvode till ordinarie instruktörer vid försvarsområdesstaber utgår vid
tjänstgöring som instruktör inom det av hemvärnet och frivilligorganisationerna
bedrivna frivilliga utbildningsarbetet. Såsom förutsättning för arvode
gäller att instruktör regelmässigt anlitas för instruktörsverksamhet vid
övningstillfällen — lektioner eller övningar — förlagda till sön- eller helgdag
eller till tid efter klockan 14 å vardag som infaller omedelbart före sön- eller
helgdag, övningstillfälle skall ha omfattat minst 3 timmar. Arvode utgår för
år med belopp som differentieras efter 4 arvodesgrupper och 2 personalkategorier.
Inom arvodesgrupperna uppdelas arvodesbeloppet — allt efter
omfattningen av den instruktionstjänstgöring vederbörande fullgör — på
följande sätt:
Arvodesgrupp |
Minsta antal |
|
övningstillfällen |
övningstimmar |
|
I |
20 |
180 |
II |
16 |
144 |
III |
12 |
108 |
IV |
8 |
72 |
Bihang till riksdagens protokoll 1963. / sand. Nr SO
tc
*
Sammanställning av förmåner i frivillig instruktörsverksamhet
Ordinarie instruk-törer vid försvars-områdesstaber. arvodesgrupp |
Instruktörer i allmänhet |
Instruktörer vid sjö värnskåren |
|||||||||||||
övning eller läger-kurs om minst 3 |
övning av kortare varaktighet |
Aspirant- skola sommar- tid |
Aspirantskola vintertid1 eller övning |
||||||||||||
utom förlägg- nings- orten |
på förlägg- nings- orten |
Lektion |
övning |
övning |
Övning |
Lektion |
Övning |
Övning |
övning |
||||||
I |
II |
III |
IV |
Arvode för dag |
Arvode högst kr. |
Arvode |
Arvode högst kr. |
||||||||
Överstelöjtnant, |
|||||||||||||||
major........ |
920 |
740 |
550 |
370 |
9: 25 |
9 |
18 |
27 |
45 |
9 |
18 |
27 |
45 |
||
Kapten, löjtnant |
920 |
740 |
550 |
370 |
26 |
9: 25 |
9 |
18 |
27 |
45 |
540 |
9 |
18 |
27 |
45 |
Fänrik......... |
800 |
650 |
480 |
320 |
24 |
9: 25 |
8 |
16 |
24 |
40 |
480 |
8 |
16 |
24 |
40 |
Förvaltare...... |
26 |
9: 25 |
9 |
18 |
27 |
45 |
|||||||||
Fanjunkare..... |
920 |
740 |
550 |
370 |
26 |
9: 25 |
9 |
18 |
27 |
45 |
9 |
18 |
27 |
45 |
|
Sergeant....... |
800 |
650 |
480 |
320 |
24 |
9: 25 |
8 |
16 |
24 |
40 |
480 |
8 |
16 |
24 |
40 |
överfurir, furir.. |
800 |
650 |
480 |
320 |
24 |
9: — |
7 |
14 |
21 |
35 |
480 |
7 |
14 |
21 |
35 |
Menig.......... |
24 |
9: — |
7 |
14 |
21 |
35 |
250 |
7 |
14 |
21 |
35 |
||||
övr. instruktörer |
24 |
8 |
16 |
24 |
40 |
7 |
14 |
21 |
35 |
||||||
Bitr. instruktör . |
7 |
14 |
21 |
35 |
7 |
14 |
21 |
35 |
1 Till civil lärare må utgå arvode med högst 8 kr. för undervisningstimme.
Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1963
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 19G3
Vid arvoderingen av såväl ordinarie instruktörer som övriga instruktörer
tas ej i betraktande tid för förberedelse- och planläggningsarbeten i samband
med instruktörsverksamheten. Utöver arvode utgår i förekommande
fall reseförmåner och förmåner av traktamentsnatur.
För inhämtande av upplysningar rörande civilförsvarets utbildningsverksamhet
och ersättningsnormer torde få hänvisas till lärarutredningens betänkande
(s. 36—39).
Förslag av försvarets lärarutredning
Lärarutredningen framhåller, att frivilligutbildningen inom krigsmakten
utgör ett nödvändigt komplement till den obligatoriska utbildningen och
är en förutsättning för den nuvarande krigsorganisationen. I fråga om utbildningsbehovet
för framtiden anföres, att de vid armén numera införda
särskilda befälsövningarna (jfr prop. 1960: 109) endast omfattar personal i
officers- och underofficersbefattningar i huvudsak vid fältförbanden, medan
underbefälet — som antalsmässigt utgör den största delen av värnpliktsbefälet
— icke berörs av befälsövningarna. Härtill kommer att befälsövningarnas
antal icke heller medger att lokalförsvarsförbanden inkallas
annat än i undantagsfall, medan etappförband och personal i personalersättningsreserven
icke kommer att kunna inkallas. Befälsövningarna innebär
även ökad belastning på utbildningsorganisationen. Detta medför att antalet
aktiva instruktörer, som kan ställas till förfogande för krigsförbandens
utbildning, i flera fall minskas. Härigenom kommer ansvaret för dessa förbands
utbildning och ledning i högre grad än nu att åvila det värnpliktiga
befälet och reservbefälet. Samma förhållande gäller, om repetitionsövningarna
liksom skett under senare tid sprids ut över året. Dessa ökade krav
och större uppgifter för det krigsplacerade befälet motiverar än mer behovet
av frivillig utbildning. Enligt försvarsgrensledningamas bestämda
uppfattning är därför frivilligutbildningen framdeles minst lika oumbärlig
som i nuläget. Beträffande ungdomsutbildningen visar erfarenheterna att
den utgör en god rekryteringskälla och därför är av stor betydelse.
Av det förebragta materialet framgår enligt utredningen vidare, att nuvarande
instruktörsarvoden inom frivilligverksamheten anses för låga och
att risk föreligger för försämrad rekrytering och sänkt utbildningsstandard.
Lärarutredningen framhåller, att utredningen haft att göra sina bedömanden
utifrån att frivilligutbildningen avses skola öka såväl med avseende
på antal deltagare som i kvalitetshänseende. I fråga om utbildningens
kvalitetsnivå framhåller utredningen, att målet för befälsutbildningen
höjts genom den nya befälsordningen 1960, i princip tillämpad inom
frivilliga befälsutbildningsrörelsen från och med sagda år. Mot bakgrunden
av det sagda finner utredningen nödvändigt att sådana åtgärder vidtas, att
de för frivilligutbildningen ansvariga kan tillgodose behovet av lärare och
instruktörer genom härför väl lämpad personal. De faktorer som enligt ut
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
redningens mening i första hand bör tas med i bedömningen vid bestämmandet
av arten och omfattningen av erforderliga åtgärder hänför sig till följande
områden, nämligen utbildningsnivån, kompetenskraven samt de förhållanden
—- bl. a. i arbetstidshänseende — under vilka frivilligutbildningen
bedrivs ävensom förhållandena i viss annan utbildningsverksamhet inom totalförsvaret.
Vid bedömning av frågan, huruvida särskild ersättning bör ifrågakomma
för instruktörspersonal enbart med hänsyn till arten av utbildningen konstaterar
utredningen, att målet för all befälsutbildning -— även av kvinnor
-— successivt har höjts ifråga om taktisk och stridsteknisk utbildning
samt truppföring. Krav på förmåga i trupputbildning har dessutom tillkommit.
För A-personal har utbildningen av instruktörer intensifierats. Nya
kurser för cheflottor, chefbilkårister o. s. v. har tillkommit. Såsom utgångspunkt
vid angivandet av gällande målsättning för utbildning av värnpliktigt
befäl har utredningen tagit vad som härom anförts av 1954 års befälsutredning
i dess betänkande »Arméns befäl» (SOU 1959:23). Lärarutredningen
har kommit till den uppfattningen, att frivilligutbildningen allmänt
sett icke kan sägas stå på sådan nivå att den motiverar särskilda förmåner
utöver lön åt instruktörspersonal och att kraven på instruktörernas kompetens
icke är så speciella, att man enbart för att finna personal som uppfyller
desamma måste tillgripa en arvodering, även om kraven på instruktörerna
i frivilligverksamheten ur skilda synpunkter måste ställas högt.
Lärarutredningen har vid sina överväganden beaktat de av Kungl. Maj :t
med stöd av 1962 års riksdags beslut (prop. 1962: 169) utfärdade bestämmelserna
om arbetstid för viss militär och civilmilitär personal. Bestämmelserna
innebär i huvudsak icke blott att en arbetstidsreglering genomförs för
i princip all militär och civilmilitär personal, utan även att denna personal
kommer att på i huvudsak samma sätt som civil personal bli delaktig av de
förmåner i form av övertidsgottgörelse, ersättning för arbete på obekväm
arbetstid och beredskapsersättning som enligt gällande avlöningsbestämmelser
kan utgå till personal med reglerad arbetstid. Nämnda bestämmelser
innehåller icke några särskilda föreskrifter beträffande den frivilliga
instruktörsverksamheten. Med hänsyn till att denna i väsentlig utsträckning
är förlagd till tid som eljest normalt är fritid och mot bakgrunden av
arbetstidsregleringen och därav följande förmåner vid arbete på övertid
och obekväm arbetstid anser utredningen det nödvändigt, att vid bedömningen
av huruvida särskild ersättning bör utgå till frivilliginstruktörerna
hänsyn tas till arbetstidsfrågan.
I fråga om hur arbetstidsfrågan för frivilliginstruktörer bör lösas erinrar
lärarutredningen om att militära arbetstidskonnnittén i sill betänkande
(SOU 1959: 26, s. 64) föreslog en strikt gränsdragning mellan åligganden i
tjänsten och frivilliga åtaganden. En sådan lösning av frågan skulle enligt
lärarutredningen leda till att tid för frivilligverksamhet i tjänsten icke finge
10
Kungl. Ma j. ts proposition nr SO år 1963
inräknas i arbetstiden ens om den skulle kunna planeras och schemaläggas.
För egen del förordar lärarutredningen, att under arbetstidsregleringen
skall falla tid som tas i anspråk för frivilligverksamhet under sådana förhållanden,
att den kan rymmas inom den veckoarbetstid som tillämpas för
instruktören i den tjänst i vilken han är placerad. Kan tiden icke inrymmas
i denna veckoarbetstid bör den falla utanför arbetstidsregleringen, och
det utförda arbetet betraktas därvid som rent fritidsarbete utanför tjänsten.
Härav följer, att utredningen anser deltagande i frivilligverksamhet icke
skola få ingå i arbetstiden under sådana förhållanden att därvid uppkommer
en övertidssituation.
Det nu anförda har närmast tagit sikte på instruktörer inom liemortsutbildningen.
Vad lägerkursutbildningen beträffar föredrar utredningen en anordning
som i motsats till vad som nu tillämpas innebär, att instruktör som
deltar i lägerkurs under tiden härför — i det fall semester icke utnyttjas
— beredes tjänstledighet med oavkortad lön. Om bestämmelser av sådan
innebörd icke nu kan meddelas anser utredningen, att nuvarande anordning
med kommendering efter frivilligt åtagande tills vidare bör bibehållas.
Med anledning av att instruktörsarvodena inom civilförsvarets utbildningsverksamhet
ligger på en högre nivå än inom krigsmaktens frivilligutbildning
har lärarutredningen närmare undersökt, huruvida några mera
väsentliga skiljaktigheter föreligger med avseende på utbildningsnivån mellan
de båda verksamhetsområdena. Utredningen anser, att några avgörande
skillnader i fråga om utbildningens art, mål och krav på instruktörer icke
föreligger, vilka skulle motivera väsentligt olika grunder för arvodering
av civilförsvarets och krigsmaktens frivilligutbildning. Utredningen understryker,
att de olika normerna för ersättning till instruktörer inom skilda
delar av totalförsvaret väckt irritation och medfört svårigheter att rekrytera
instruktörer.
Mot nu angiven bakgrund framlägger lärarutredningen förslag till förmåner
som enligt utredningens mening bör komma i fråga i förevarande
sammanhang. Förslaget sammanfattas i tablå å s. 11.
Förutsättning för att instruktörstillägg skall utgå bör enligt
lärarutredningen vara att instruktören fullgör med hans befattning förenat
instruktörsarbete och därvid som regel har att ta i anspråk obekväm
arbetstid. Instruktörstillägget skall utgå i stället för eventuellt ifrågakommande
obekvämhetstillägg. Med hänsyn till att samtliga ordinarie instruktörer
enligt vad statistiken utvisar kan förutsättas bli tagna i anspråk i
ungefär samma omfattning och då arvodet icke är kvalitetsbetingat (obekvämhetstillägget
är ej differentierat med hänsyn till lönegrad), föreslår
utredningen icke någon differentiering av ersättningen.
Såsom framgår av tablån å s. 11 skall frivilligarvodet ej differentieras
med avseende på »lektion» eller »övning», kvällskurs eller heldagskurs,
elevklientel eller instruktörens (löne)grad. Arvodet förutsättes kunna
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
11
Hemortsutbildning Reseersättning, traktamente och naturaförmåner i |
LägerLurser |
|
Ordinarie instruktörer Instruktörslillägg 900 kr. för år |
Tillfälliga instruktörer Frivilligarvode 18 kr. för undervisningstim-me om minst 45 minuter; |
Utbildningsverksamhet som pågår Resekostnadsersättning och trakta-mente enligt allmänna resereglemen-tet1 Lågerkurstillågg (Utgår icke till icke ständigt tjänst-görande militär personal, som full-gör instruktörsverksamhet vid 12 kr. för hel 24-timmarsperiod. |
1 Om vederbörande frivilligorganisation tillhandahåller förläggning och fri förplägnad bör
instruktören ha att av sitt traktamente erlägga ersättning till organisationen enligt dennas
bestämmande.
tillkomma alla som ställer sig till förfogande vid utbildning anordnad av
frivilligorganisation, hemvärnet eller sjövärnskåren.
Såsom motivering för sitt förslag i vad det avser frivilligarvode anför lärarutredningen
i huvudsak, att enligt vad utredningen framhållit den frivilliga
instruktörsverksamheten icke kan motivera särskild arvodering enbart
vid en nivåmässig jämförelse med utbildningsverksamheten i övrigt inom
krigsmakten. Däremot anser lärarutredningen att frivilliginstruktörerna
bör honoreras för sin instruktörsverksamhet med hänsyn till att verksamheten
fullgöres efter frivilligt åtagande på fritid och regelmässigt på obekväm
arbetstid samt kräver förberedelse- och efterarbeten, som normalt
måste utföras på fritid. Härtill kommer att verksamheten ofta bedrives under
obekväma arbetsförhållanden och att den riktar sig till ett speciellt
elevklientel med heterogen sammansättning och annan karaktär än eleverna
i den normala trupputbildningen. Lärarutredningen anför vidare, att inom
utredningen ingående övervägts, huruvida tillräckliga skäl kan anses föreligga
att jämväl i fortsättningen bibehålla olika arvodesgrunder för kvällskurser
och heldagskurser. Vid övervägandena i frågan har utredningen
kommit till att skälen för en differentiering icke har den styrkan, att utredningen
vill förorda att frivilligarvodet bestäms till olika belopp med
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
hänsyn till utbildningens karaktär av kvällskurs eller heldagskurs. Timarvodet
bör alltså utgå med samma belopp i bägge fallen. Ett särskilt skäl
för ett sådant ställningstagande har utredningen ansett vara, att man med
ett odifferentierat arvode undviker de ojämnheter i arvoderingen rent sakligt
sett, som eljest skulle uppstå vid de relativt vanligen förekommande övningar
som omfattar ett kvällspass med lång förberedelsetid och mindre
fritidsinsats och ett dagpass med lindrigare förberedelsearbete men större fritidsinsats.
Lärarutredningen anser icke heller skäl föreligga att såsom
för närvarande differentiera arvodena med hänsyn till elevkategori, oaktat
viss utbildning ligger väsentligt högre än annan utbildning. Emellertid synes
enligt utredningen möjlighet böra finnas att i vissa fall ta hänsyn till
behovet av speciellt kvalificerade instruktörer. Utredningen föreslår därför
att högre arvode får utgå efter prövning av försvarets civilförvaltning i varje
särskilt fall.
I frågan om att bibehålla arvoden differentierade efter instruktörernas
grad eller införa enhetsarvode för all instruktörsverksamhet vid hemortsutbildning
har enligt utredningen från olika håll med skärpa framhållits
angelägenheten av att blivande arvodesregler ges en sådan utformning, att
det högre och bättre skolade befälet i större utsträckning än vad nu är fallet
finner det lockande att ställa sig till förfogande för frivilligverksamhet. En
förutsättning härför anses vara, att instruktörsarvodena är anpassade till
vederbörandes lön. Lärarutredningen finner angivna skäl för en differentierad
arvodering mycket beaktansvärda men anser att mot en sådan anordning
talar med större styrka — förutom vad utredningen anfört om differentieringar
— svårigheten att anknyta utanför statstjänsten stående personer
till ett löneklass- eller lönegradsreglerat arvodessystem samt den omständigheten
att inom civilförsvarets lokala utbildning icke förekommer
någon differentiering med hänsyn till instruktörens status. När utredningen
jämväl i förevarande sammanhang föreslår enhetsarvode för all instruktörsverksamhet
har utredningen förutsatt, att vid arvodesbeloppets fastställande
hänsyn tas till vad som anförts angående angelägenheten av att till verksamheten
kan knytas även ett ökat antal officerare.
Vid avvägningen av frivilligarvodets storlek har lärarutredningen — utöver
vad redan sagts — beaktat, att arvodena varit oförändrade sedan 1957
och att den reglerade arbetstiden i förening med grunderna för övertidsersättning
starkt understryker behovet av en uppräkning av nuvarande arvode.
Samma är förhållandet vid en jämförelse mellan frivilligarvodena
samt arvodena inom civilförsvarets lokala utbildning och enligt timlärarkungörelsen
utgående timarvoden.
Mot bakgrunden av det sagda finner utredningen uppenbart, att frivilligarvodet
måste anpassas så, att det kommer i rimlig relation till den ersättning
som numera kan utgå för annat till arten jämförbart arbete på fritid.
Av tablån å s. 11 framgår, att lärarutredningen föreslår, att under läger -
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
kurs skall till vissa instruktörer utgå förutom förmåner av traktamentsnatur
en särskild ersättning, s. k. lägerkurstillägg. Detsamma är
avsett att utgöra gottgörelse i första hand för bortfallet av möjligheterna att
erhålla med en arbetstidsreglering följande förmåner, men även för de
med lägerkurstjänstgöring förenade särskilda omständigheterna, såsom
speciella förläggningsförhållanden, bundenhet till arbetsplatsen, verksamhet
på icke arbetstid m. in. Detta lägerkurstillägg bör i princip konstrueras
på samma sätt som förbandsövningstillägget enligt arbetstidsbestämmelserna.
Lärarutredningens motiv för att icke göra vissa — i förenämnda sammanfattning
angivna — instruktörer berättigade till lägerkurstillägg är, att arbetstidsregleringen
beträffande beställningshavare på reservstat och personal
i reserven samt värnpliktigt och krigsfrivilligt befäl av lägst furirs
grad blir tillämplig endast vid frivllig tjänstgöring för att tillgodose föreliggande
behov av befäl.
Kostnaderna för föreslagna instruktörstillägg åt ordinarie instruktörer
beräknas av utredningen för arméns del kunna rymmas inom nuvarande
kostnadsram men vid flygvapnet medföra en kostnadsökning av 15 000 kr.
I fråga om instruktörer i övrigt beräknas utredningens förslag medföra en
kostnadsökning av 750 000 kr. beträffande hemvärnet, 80 000 kr. beträffande
sjövärnskåren och 850 000 kr. beträffande frivilligorganisationerna.
Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av utredningens
förslag beräknas alltså till ca 1,7 miljon kronor. Denna i och för sig betydande
ökning bör enligt utredningen bedömas bl. a. mot bakgrunden av
det sedan 1957 oförändrade arvodesläget för tillfälliga instruktörer, den betydande
förbättringen i statstjänstemännens löneförhållanden sedan 1957
samt den förbättrade situation i förmånshänseende som arbetstidsregleringen
kommer att medföra.
Enligt utredningens mening bör ökade kostnader till följd av förbättringar
i förmånerna för instruktörspersonalen kompenseras genom höjda
anslag och bidrag.
Yttranden
Huvudpunkterna i betänkandet har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Dessa framhåller, att den av utredningen
lämnade översikten av frivillig utbildningsverksamhet och dennas organisation
inom totalförsvaret ger en överskådlig och riktig bild, som är ett
utmärkt underlag för bedömning av verksamhetens omfattning och värde.
Utredningens granskning av de faktorer som kan påverka rekryteringen
och dess prövning av skäliga grunder för ett ersättningssystem bedöms av
remissinstanserna i huvudsak ha medfört riktiga slutsatser. Enligt remissinstanserna
är det av vikt, att beslut snarast fattas i huvudsak enligt utredningens
förslag för att frivilligutbildningen skall kunna bedrivas i den
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
omfattning och med den effektivitet som är nödvändig. Vidare understrykes
betydelsen av likartade arvoderingsgrunder inom totalförsvaret.
Väsentligen en fråga har tilldragit sig remissinstansernas uppmärksamhet,
nämligen förslaget att avskaffa differentierade arvoden, överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna och Centralförbundet för befälsutbildning uttalar
sålunda farhågor för att de mera kvalificerade instruktörerna icke
kommer att kunna anlitas i erforderlig utsträckning på grund av att arvodet
är odifferentierat. Under förutsättning att de möjligheter till högre
arvoden åt »specialister» som utredningen föreslår får en sådan utformning
och tillämpning att kvaliteten på instruktörerna kan hållas på erforderligt
hög nivå godtager dock nämnda remissinstanser utredningens förslag
härutinnan. Statskontoret anser däremot ett borttagande av alla differentieringar
i fråga om kompetens etc. vara en betydande fördel.
Av remissyttrandena inhämtas i övrigt huvudsakligen följande. Överbefälhavaren
understryker frivilligverksamhetens betydelse. De frivilliga försvarsorganisationerna
ger ett tillskott till landets försvarskraft, som är
stort i förhållande till kostnaderna. Verksamheten bör ges ökat stöd och
den aktiva personalen bättre än hittills gottgöras för sina insatser. Överbefälhavaren
anser, att nuvarande anslutning till frivilligutbildningen — med
hänsyn till behovet på lång sikt av frivilligutbildad personal — kvantitativt
inte är tillräcklig. Med hänsyn till de alltmer ökade kraven på befälet i krigsorganisationen
är enligt överbefälhavaren en tidsmässig ökning i frivilligutbildningen
önskvärd. Enligt överbefälhavaren bör de ökade kostnaderna
för ett genomförande av förmånsregleringen tillgodoses på samma sätt som
vid generella löne- och arvodeshöjningar genom en motsvarande höjning av
kostnadsramen för det militära försvaret (basbelopp enligt 1962 års försvarsöverenskommelse).
Chefen för armén påpekar, att utredningens förslag att tillfälliga instruktörer
i vissa fall skall ges möjlighet att under veckoarbetstid utföra vissa förberedelse-
och efterarbeten icke helt står i överensstämmelse med arbetstidsbestämmelserna.
Tillämpningen av dessa synes chefen för armén kräva, att
sådant arbete utföres på instruktörens fritid. Chefen för armén anser, att
lägerkurstillägget är för lågt. En höjning av detsamma till minst samma
belopp som nu tillämpas för civilförsvarets centrala utbildning är enligt
arméchefen nödvändig för att icke tvångskommendering skall behöva tillgripas
med väsentligt högre kostnader som följd.
Chefen för marinen framhåller, att aspirantförmännen vid sjövärnskåren
på grund av ålder, civil sysselsättning (som regel skolynglingar) och genomgången
utbildning intar en särställning i förhållande till övriga instruktörer.
På grund därav föreslår chefen för marinen förmånerna för aspirantförmännen
vid hemortsutbildning till nio kronor för timme samt vid lägerkurser
till lägerkurstillägg och fri förläggning och förplägnad.
Chefen för flygvapnet föreslår, att instruktörstillägg enligt chefens för
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
flygvapnet närmare bestämmelser skall få tilldelas personal med huvudsaklig
arbetsuppgift som (ordinarie) instruktörer, oavsett om de uppehåller
befattning som luftbevakningsofficer eller icke. Enligt chefen för flygvapnet
är nämligen icke alla luftbevakningsofficerare lämpade för instruktörstjänst
och används icke heller härför.
Statskontoret framhåller, att när det gäller medverkan av instruktörer
i den frivilliga utbildningen av olika slag som bedrives i försvarsområdesstabernas
regi är dessa staber med nuvarande ordning i princip hänvisade
till personal vid närliggande förband. Den omständigheten att schemalagd
veckoarbetstid införts torde enligt statskontoret komma att medföra en
mera restriktiv inställning vid förbanden till instruktörernas möjligheter
att inplanera förberedelser för frivilligutbildning i schemat för ordinarie
arbetstid. Detta kommer enligt statskontoret att bli till förfång för frivilligverksamhet
i stabernas regi. Ämbetsverket fäster uppmärksamheten på att
svårigheterna att tillgodose instruktörsbehovet på många sätt skulle minska,
om ett närmare organisatoriskt sammanhang funnes mellan försvarsområdesstab
och på samma ort befintligt förband. En sammanslagen organisation
innesluter nämligen enligt statskontoret i sig större förutsättningar för
ett effektivt utnyttjande av instruktörspersonalen. — Statskontoret framhåller
vidare, att det inom de delar av landet där avstånden blir långa mellan
förläggningsort och ort för utbildning, i vissa lägen visat sig praktiskt
att ordna kursverksamheten under en serie av kvällar (och dagar) och
hålla instruktören(-erna) kvar på utbildningsorten under dagen. En sådan
till en serie kvällar komprimerad kurs får en viss likhet med en lägerkurs,
dock utan att verksamheten per dygn uppgår till minst 8 timmar. Vid en
sådan form av utbildning på kvällstid kan det enligt statskontoret sannolikt
i vissa fall från statsnyttans synpunkt bli ofördelaktigt med schemalagd
veckoarbetstid eller timtid för tillfälliga instruktörer (eller en kombination
av dem båda). För att ge utbildningsmyndigheten större rörelsefrihet
kan det därför möjligen övervägas, om ej bestämmelser borde tillkomma
för denna typ av utbildning och utformas i analogi med bestämmelserna
för lägerkurs. Kombinationsmöjligheterna, när det gäller personalens
effektiva utnyttjande — utan att instruktörernas personliga villkor behöver
försämras — synes enligt statskontoret öka genom åtgärden. — Statskontoret
anser, att för tillfälliga instruktörer, som på fritid har att utföra ett
mycket omfattande förberedelsearbete, bör öppnas möjlighet att erhålla
särskild gottgörelse för detta arbete.
TCO-S och SR hävdar, att bestämmandet av ersättningarna vid den frivilliga
utbildningen är en förhandlingsfråga.
SACO påpekar, att timlärare med akademisk kompetens vid sådan undervisning,
som avses i timlärarkungörelsen och som kan sägas motsvara
undervisning, som bedrives av ifrågavarande instruktörer, i den mån deras
akademiska utbildning har betydelse för undervisningen, får ersättning
16
Kungl. Moj. ts proposition nr 80 år 1963
enligt löneklass AT 17 eller högre (i ortsgrupp 3 för närvarande 25 kr. 10
öre per undervisningstimme). Enligt SACO:s uppfattning saknas anledning
att sätta arvodet lägre inom den frivilliga utbildningsverksamheten. Sedan
instruktören vunnit erfarenhet i sin undervisning bör han enligt SACO
kunna få uppflyttning i löneklass.
Civilförsvarsstyrelsen delar icke lärarutredningens uppfattning, att några
avgörande skillnader, som motiverar väsentligt olika grunder för arvodering
av instruktörerna, icke föreligger mellan civilförsvarets obligatoriska
utbildning och krigsmaktens frivilliga utbildning. Ämbetsverket framhåller,
att medan krigsmakten för sin frivilligutbildning i huvudsak har ordinarie
instruktörer, d. v. s. personal på aktiv stat, har civilförsvaret för sin obligatoriska
manskapsutbildning endast deltidsanställda instruktörer. Det är
enligt civilförsvarsstyrelsen väsentligt att betona, att denna obligatoriska
utbildning icke bedrives med hjälp av någon frivillig försvarsorganisation.
Civilförsvarsinstruktörerna är rekryterade direkt av civilförsvaret, har genomgått
speciell instruktör sutbildning, har skrivit tjänstgöringsavtal med
civilförsvarsstyrelsen och ledes i sitt arbete av civilförsvarsstyrelsen och
länsstyrelserna. I sitt utbildningsarbete ställs civilförsvarsinstruktörerna i
en annan situation än instruktören i frivilligutbildningen. Den förstnämnde
har att instruera elever, som enligt i lag och författning givna bestämmelser
kallats till utbildning, medan den senare har elever, som frivilligt anmält
sig till viss vidareutbildning. Detta förhållande har enligt civilförsvarsstyrelsen
som regel till följd, att det spontana intresset för utbildningen är
helt olika hos de nämnda båda elevkategorierna.
III. Reseförmåner för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om reseförmåner till hemvärnspersonal återfinnes i hemvärnskungörelsen
och bestämmelser om reseförmåner till medlemmar i
vissa frivilliga försvarsorganisationer i Kungl. Maj :ts brev den 3 juni 1960
med bestämmelser om viss frivillig tjänstgöring och utbildning vid försvaret
m. m. Beträffande personal i sjövärnskåren är motsvarande bestämmelser
givna i Kungl. Maj :ts brev den 16 januari 1959 rörande förmåner
till personal vid sjövärnskåren m. m. Nämnda bestämmelser är i åtskilliga
hänseenden desamma som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen gäller för
värnpliktig vid författningsenlig tjänstgöring. Innebörden av för närvarande
gällande bestämmelser är i korthet följande.
Vid färd från bostaden till platsen för tjänstgöring och åter ävensom vid
resa för deltagande i sammanträden med representations- och verkställande
organ inom hemvärnsområde och försvarsområde är hemvärnspersonal
berättigad till fri resa under förutsättning att den kortaste färdvägen
mellan platserna överstiger 10 kilometer. Vid fri resa skall, där ej
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
Kungl. Maj:t för visst fall annat föreskriver, som regel allmänt trafikmedel
begagnas, överstiger den kortaste färdvägen icke 80 kilometer, må dock
användas annat färdmedel än allmänt trafikmedel (oftast eget motorfordon).
Ersättning utgår vid sådant fall med i allmänhet 10 öre per kilometer.
Har flera, som är berättigade till nu nämnda ersättning, färdats gemensamt
med färdmedel, som tillhör någon av dem, äger denne åtnjuta särskild
gottgörelse för varje medresande med 5 öre per kilometer. Medresande må
därvid icke uppbära någon ersättning. Utan hinder av vad nu sagts må vid
resa i samband med utbildningskurser av lägertyp, därest kursen i fråga
pågår under minst sex dagar, vid fri resa användas eget fordon, varvid
i fråga om ersättning för resan förutberörda bestämmelser om ersättning
för resa med eget fordon skall äga tillämpning, dock att ersättningen för
sådan resa icke må överstiga 75 % av kostnad för resa med allmänt färdmedel.
Medlemmar av vissa frivilliga försvarsorganisationer,
nämligen Centralförbundet för befälsutbildning och till förbundet
ansluten organisation, Frivilliga motorcykelkåren, Föreningen svenska blå
stjärnan, Föreningen svenska röda korset samt Riksförbundet Sveriges lottakårer
är vid utbildning (lägerutbildning) om minst tre dagar i följd, in- och
utryckningsdagar inräknade, vilken krävs för att erhålla eller bibehålla kompetens
för krigsplacering vid krigsmakten m. m., berättigade till fri resa vid
inryckning till eller utryckning från sådan utbildning och äger därvid använda
eget fordon enligt enahanda grunder som i det föregående angivits
beträffande hemvärnsman; dock erhålles fri resa, endast om kortaste färdvägen
överstiger 20 kilometer. Förutberörda bestämmelser om rätt för hemvärnspersonal
att vid fri resa använda eget fordon vid vissa utbildningskurser
av lägertyp gäller också för nu ifrågavarande frivilliga personal. Vid
annan utbildning för krigsmaktens räkning (fritidsutbildning) utgår reseförmåner
enligt i det föregående för lägerutbildning angivna grunder.
Personal i sjövärnskåren, som tjänstgör vid kåren, äger under
beordrade tjänsteresor utom bostadsorten åtnjuta ersättning enligt samma
grunder som värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.
Förslag ar chefen för armén m. fl.
Chefen för armen (skr. 22/11 1962) föreslår i huvudsak, att ersättningen
för anlitande av annat färdmedel än allmänt trafikmedel höjes från 10 till
20 öre per kilometer och att rätt att vid fri resa använda sådant färdmedel
skall föreligga om den kortaste färdvägen icke överstiger 150 kilometer
eller, beträffande resor inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250
kilometer i stället för 80 kilometer för närvarande. Vidare föreslås, att bestämmelserna
om reseförmåner vid utbildningskurser av lägertyp ändras
så att de kommer att avse kurser som pågår minst fem dagar i stället för
som för närvarande sex dagar.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 dr 1963
Chefen för armén framhåller, att bilismen får allt större utbredning i det
moderna samhället. Bestämmelserna rörande hemvärnsmans rätt att mot
skälig ersättning använda egen bil vid resor i hemvärnets tjänst har icke
ändrats i takt med bilismens utveckling. Under sådana omständigheter är
det enligt arméchefen icke förvånande, att önskemål om generösare villkor
för resor i egna bilar under hemvärnstjänst ofta framföres av hemvärnsmännen.
Enligt arméchefen råder det ett mycket utbrett missnöje bland
hemvärnsmännen med de nu gällande bestämmelserna rörande användning
av egen bil i hemvärnets tjänst samt den ersättning som utgår härför. Särskilt
angelägna är hemvärnsmännen att få bättre villkor för färd med egen
bil till och från övningar. Ett ersättningsbelopp av 20 öre per kilometer
jämte 5 öre per kilometer för varje medåkande hemvärnsman torde knappast
täcka kostnaderna ens för mindre bilar. För att hemvärnsmännen
skall kunna nå övningsplatserna genom färd i egna bilar mot föreslagen
ersättning bör ersättning få utgå om den kortaste färdvägen är högst 150
i stället för högst 80 kilometer. Inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden
bör med hänsyn till de stora avstånden sådan rätt föreligga vid en
kortaste färdväg av högst 250 kilometer. Begränsning av ersättningen till
75 % av kostnaden för resa med allmänt färdmedel bör enligt arméchefen
icke förekomma bl. a. med hänsyn till del omfattande administrativa arbete
en sådan begränsning framtvingar. Arméchefen framhåller vidare, att föreslagen
ökning i hemvärnsmännens rätt att använda egna bilar vid färder
till och från övningar kommer att göra dessa resor endast obetydligt dyrare,
än om de skulle företagas med allmänna kommunikationsmedel. Härtill
kommer den mycket stora tidsvinst, som i regel kan påräknas vid färder
i bil direkt till övningsplatserna. Båda dessa omständigheter påverkar enligt
arméchefen gynnsamt hemvärnsmännens villighet att deltaga i övningar,
vilket är av avgörande betydelse för hemvärnets möjligheter att lösa
sina uppgifter i krig. Arméchefen beräknar, att ett genomförande av förslaget
medför ett ökat medelsbehov under hemvärnets övningsanslag av omkring
85 000 kr. Förslaget att låta reseersättning enligt föreslagna normer
utgå vid lägerkurs av fem dagar motiveras av arméchefen med att den allt
allmännare övergången till femdagarsvecka medför att veckokurser ofta
kommer att begränsas till fem dagar.
Chefen för armén erinrar i sammanhanget om att önskemål länge funnits
att rätt till fri resa skall föreligga för all frivillig personal oberoende av färdvägens
längd och anför, att Centralförbundet för befälsutbildning, som ansluter
sig till förslaget, önskar motsvarande förbättrade förmåner för sina
medlemmar.
Hemvärnsbefälets riksförbund (skr. 3/11 1962) föreslår i huvudsak samma
förbättring av reseförinånerna för hemvärnsmän som arméchefen gjort
i det föregående. Förbundet påpekar, att regler om ersättning för resor i
tjänsten som hemvärnschef eller hans närmaste medarbetare företager inom
bostadsorten (hemvärnsområdet) saknas.
Knngl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
19
IV. Anslagsäskanden
Armén: Hemvärnets övningar
Anslag Nettoutgift Behållning
1961/62..................................... *2 150 000 2 187 730 18 279
1962/63..................................... 2 350 000
1963/64 (förslag)............................. 3 450 000
1 Härutöver har 75 000 kr. överförts från anslaget Reglering av prisstegringar.
Av reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i
runt tal 15 000 kr. bundna.
Yrkande
Arméintendenturförvaltningen (skr. 14/8 1962) hemställer, att anslaget
höjes med 120 000 kr.
ökning
1. ökad anslutning till hemvärnet och ökat antal övningstimmar.................. 100 000
2. Prisstegringar
a) förläggningskostnader.........................................,,.......... 12 000
b) förplägnadskostnader..............,..................................... 7 000
c) allmän varuskatt...................................................... 1 000
120 000
M o t i v
1. Under juli—december 1961 ökade enligt arméintendenturförvaltningen
anslutningen till det allmänna hemvärnet med netto 1 523 man samtidigt
som antalet övningstimmar ökade med omkring 10 %. Då verksamheten
torde bli av minst samma omfattning under nästa budgtår, synes
det arméintendenturförvaltningen nödvändigt att räkna upp anslaget med
100 000 kr.
Rikshemvärnschefen har härutöver begärt höjning av anslaget med
100 000 kr. för krigsspelsövningar (jfr prop. 1962: 1, bil. 6, s. 164).
Marinen: Bidrag till sjövämskåren
Anslag Nettoutgift Behållning
1961/62..................................... 330 000 324 775 12 757
1962/63.................................’ . .. 390 000
1963/64 (förslag)............................. 485 000
Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin
helhet bunden.
Försvarets civilförvaltning (skr. 29/8 1962) hemställer, att anslaget höjes
med 10 000 kr.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
Chefen för marinen anför, att det sammanlagda antalet aspiranter under
utbildningsåret 1962/63 ökat med 20 i förhållande till utbildningsåret dessförinnan.
Detta utökade antal synes marinchefen böra bibehållas tills vidare.
Med anledning härav bör anslaget uppräknas med 10 000 kr. Civilförvaltningen
har ingen erinran häremot.
Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m.m.
Anslag Nettoutgift Behållning
1961/62...................................... 2 630 000 2 649 525 32 438
1962/63...................................... 3 080 000
1963/64 (förslag).............................. 4 200 000
Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin
helhet bunden.
Från förevarande anslag utgår bidrag till Centralförbundet för befälsutbildning
med anslutna organisationer och till Frivilliga motorcykelkåren.
Försvarets civilförvaltning föreslår, att anslaget höjes med 206 000 kr.
Centralförbundet för befälsutbildning begär anslagshöjning med 306 000
kr., varav 60 000 kr. för ökad utbildningsfrekvens, 35 000 kr. för traktamenten
och portionsersättningar vid centrala lägerkurser (jfr prop. 1962: 1,
bil. 6, s. 297), 11 000 kr. för höjda järnvägstaxor, 50 000 kr. för höjda instruktörsarvoden
-— vid bifall till förslag härom — samt 150 000 kr. för förnödenheter
och materiel.
Flygvapenföreningarnas riksförbund anhåller, att bidraget för förbundets
del ökas med 290 000 kr., varav 190 000 kr. för utbildning i luftbevakningstjänst
och bastjänst samt 100 000 kr. för ammunition, administration och
rekrytering.
Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund anhåller, att dess bidrag på
grund av ökade utbildningskostnader höjes med 61 823 kr.
Frivilliga motorcykelkåren begär anslagshöjning med 10 000 kr., varav
5 000 kr. för utbildningsverksamheten och 5 000 kr. för förnödenheter och
materiel m. m.
Svenska brukshundklubben anhåller om oförändrat bidrag.
överbefälhavaren tillstyrker en uppräkning av anslaget med 206 000 kr.
Överbefälhavaren föreslår anslagshöjningar till Centralförbundet för befälsutbildning
med 166 000 kr., varav 155 000 kr. för utbildningsverksamheten
och 11 000 kr. för höjda järnvägstaxor, till Flygvapenföreningarnas
riksförbund med 20 000 kr., till Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund
med 10 000 kr. och till Frivilliga motorcykelkåren med 10 000 kr.
Civilförvaltningen biträder överbefälhavarens förslag.
Med anledning av att överbefälhavaren med hänsyn till att viss B-personal
är avtalsbunden för krigsmakten funnit det önskvärt, att åtgärder vidtages
för att utbildningskostnaderna för sådan B-personal helt eller delvis skall
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
kunna bestridas av statsmedel, anför civilförvaltningen, att statsbidrag kan
erhållas för utbildning av personal för krigsmaktens räkning. Till sådan
personal har vid tillämpningen av gällande bestämmelser ansetts kunna
hänföras endast personal placerad i krigsbefattning (A-personal). Civilförvaltningen
anser — oavsett om den sålunda angivna tolkningen av bestämmelserna
är riktig eller ej — att den nuvarande tillämpningen är väl
snäv. Om fråga är om särskild utbildning av avtalsbunden B-personal och
utbildningen tillkommit efter därom av försvarsgrenschef till frivilligorganisation
framställt önskemål, bör enligt civilförvaltningen hinder icke möta
mot att kostnaderna för denna utbildning bestrides av statsmedel på samma
sätt som ifråga om A-personalens utbildning. Civilförvaltningen föreslår, att
en sådan ordning genomföres från och med nästa budgetår.
Lottaorganisationen
Anslag Nettoutgift Behållning
930 000 938 783 82 988
1 005 000
1 400 000
1961/62........
1962/63........
1963/64 (förslag)
Reservationsbehållningen var vid utgången av budgetåret 1961/62 i sin helhet
bunden.
Försvarets civilförvaltning hemställer, att anslaget höjes med 110 000 kr.
överstyrelsen för Riksförbundet Sveriges lottakårer har beräknat medelsbehovet
för nästa budgetår till 2 032 000 kr., vilket innebär en ökning i
förhållande till innevarande budgetår med 1 027 000 kr. Av ökningen avser
116 000 kr. administration och upplysningsverksamhet, 701 200 kr. utbildningskostnader
och 209 800 kr. förnödenheter och materiel. Äskandet avser
rekrytering och utbildning av A- och B-personal avtalsbunden med krigsmakten
och grundar sig för A-personal på uppgifter från försvarsgrenscheferna.
överbefälhavaren framhåller, att bristen på A-personal ökat under år
1961 från 33 % till 37 % med häri inräknad mobiliseringsreserv på 25 %.
överbefälhavaren tillstyrker därför en uppräkning av anslaget främst för en
intensifierad upplysnings- och utbildningsverksamhet. I enlighet härmed
tillstyrker överbefälhavaren följande ökningar, nämligen till administration
och upplysningsverksamhet med 21 000 kr., för utbildningskostnader
med 49 200 kr. och för förnödenheter och materiel med 9 800 kr. Vidare förutsätter
överbefälhavaren att lottaorganisationen erhåller kompensation för
pris- och lönestegringar med 30 000 kr. överbefälhavaren föreslår således
en ökning av anslaget med sammanlagt 110 000 kr.
Civilförvaltningen biträder förslaget.
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1903
V. Departementschefen
Som framgår av redogörelsen i det föregående är man allmänt medveten
om det frivilliga försvarsarbetets stora betydelse. Detta har särskilt understrukits
av bland andra överbefälhavaren. Även jag har tidigare i olika
sammanhang understrukit betydelsen av de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet. Det framstår som betydelsefullt att frivilligverksamheten
inom försvaret får tillräckliga resurser för sin verksamhet. Åtgärder
bör alltså vidtagas så att frivillig utbildning kan ske i sådan omfattning att
fixerad organisation kan bibehållas. Jag vill också i sammanhanget peka på
de betydelsefulla ideella värden som frivilligverksamheten representerar.
Jag övergår så att dryfta frågor om förmåner åt ifrågavarande personal.
Lärarutredningen har behandlat frågor om förmåner till instruktörer
inom hemvärnet, sjövärnskåren och frivilliga försvarsorganisationer.
Utredningen skiljer på liemortsutbildning och lägerkurser; till
lägerkurser hänföres utbildningsverksamhet som pågår minst tre på varandra
följande dygn och som för varje dygn innefattar övningsverksamhet
om minst åtta timmar. I fråga om hemortsutbildningen skiljer utredningen
på ordinarie och tillfälliga instruktörer. Till ordinarie instruktörer hänföres
instruktör vid försvarsområdesstab samt luftbevakningsofficer och beställningshavare
på aktiv stat med placering som luftbevakningsinstruktör
vid flygflottilj. Ordinarie instruktör föreslås erhålla årligt instruktörstilllägg,
vilket — till skillnad från för närvarande utgående förmåner — föreslås
utgå med enhetligt belopp till alla instruktörer. Tillfällig instruktör,
som anlitas för utbildning anordnad av frivillig försvarsorganisation, hemvärnet
eller sjövärnskåren, föreslås erhålla frivilligarvode med visst belopp
för undervisningstimme om minst 45 minuter; viss maximering för dygn föreslås
emellertid i anslutning till vad som för närvarande gäller beträffande
civilförsvaret. Arvodet skall vara odifferentierat; dock föreslås försvarets
civilförvaltning erhålla befogenhet att ifråga om särskilt kvalificerad utbildning
medge högre arvode. Vid lägerkurs föreslås särskilt lägerkurstillägg
skola utgå; undantag göres dock ifråga om reservpersonal m. fl. under författningsenlig
tjänstgöring eller tjänstgöring för egen utbildning. Personal
på aktiv stat som anlitas för lägerkurs förutsättes i allmänhet erhålla tjänstledighet
med oavkortad lön. Resekostnadsersättning och traktamente till
instruktörer och vid lägerkurser förutsättes i princip utgå enligt bestämmelserna
i allmänna resereglementet.
Utredningens förslag har i allt väsentligt biträtts eller lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen.
Lärarutredningen har i enlighet med givna direktiv framlagt konkreta
förslag till ersättningar vid olika slag av frivillig instruktörsverksamhet.
Dessa har i princip godtagits av hörda myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
För egen del kan jag helt ansluta mig till huvudpunkterna i lärarutredningens
förslag. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att närmare reglera de
olika enskildheterna. I detta sammanhang anser jag mig därför endast böra
ta ställning i frågor av särskild betydelse för anslagsberäkningarna. Jag föreslår
sålunda, att arvode till ordinarie instruktörer — till vilka bör hänföras
av utredningen angivna befattningshavare — bör utgå med ett enhetligt
årligt belopp av 900 kr. En förutsättning bör emellertid härvid vara att
den ordinarie instruktören regelmässigt har schemalagd veckoarbetstid på
lördagar och söndagar under de delar av året då frivillig utbildning bedrives.
Arvodet bör anses utgöra ersättning för eljest utgående obekvämhetstitlägg.
I den mån ordinarie instruktör efter eget åtagande tas i anspråk för instruktörsarbete
utöver fastställd veckoarbetstid bör han jämställas med
tillfällig instruktör och äga uppbära frivilligarvode. Sådant bör i enlighet
med utredningens förslag som regel utgå med 18 kr. för undervisningstimme
om minst 45 minuter; dock bör det sammanlagda arvodet för kalenderdygn
icke få överstiga 100 kr. Ett högre arvode, 25 kr. för undervisningstimme
och högst 140 kr. för kalenderdygn, bör emellertid få utgå vid
särskilt kvalificerad undervisning. Till sådan bör hänföras utbildning för
värnpliktig officer för vilken kräves tillgång till högskoleutbildad instruktör.
Även vid annan jämförbar utbildning bör efter särskild prövning högre
arvode kunna få utgå. Lägerkurstillägg bör i allmänhet utgå med 12 kr.
för varje påbörjad 24-timmarsperiod under lägerkurs, bestämd i enlighet
med lärarutredningens förslag; omfattar perioden lördag, söndag eller helgdag
bör dock kurstillägget utgöra 20 kr. för lördag och 30 kr. för söndag och
därmed i ledighetshänseende jämställd dag. Tjänstgöring vid lägerkurs bör
för aktiv militär beställningshavare anses som sådant arbete av betydelse
för verket för vilket enligt 28 § A. I. 5. statens allmänna avlöningsreglemente
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän må erhålla tjänstledighet med oavkortad
lön. Beträfande reseförmåner kan jag ansluta mig till vad lärarutredningen
föreslagit.
Föreslaget arvode till ordinarie instruktör bör utgå räknat från och med
den 1 januari 1963. I övrigt bör förslagen genomföras från och med den 1
juli 1963; dock bör nu föreslagna förmåner jämväl få utgå redan dessförinnan
då fråga är om instruktör vid lägerkurs som omfattar tid såväl före
som efter den 1 juli.
Kostnadsökningarna vid bifall till förevarande förslag kan på grundval
av utredningens bedömanden uppskattas till ca 1,7 miljon kronor. Härav
belöper 750 000 kr. på hemvärnets övningsanslag, 80 000 kr. på anslaget Bidrag
till sjövärnskåren samt ca 600 000 kr. och 240 000 kr. på anslagen till
frivilliga befälsutbildningsrörelsen och lottaorganisationen samt slutligen
50 000 kr. på andra anslag.
Jag upptar härefter till behandling frågan om reseförmåner för
bemvärnspcrsonal och medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer samt
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1963
personal i sjövärnskåren. Jag vill först erinra om 1962 års riksdags beslut
(prop. 1962: 101; SU 126; rskr. 294) om nya grunder för avlöning och
andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga. Beslutet innebär bland annat
att de civilförsvarspliktigas reseförmåner i princip är desamma som motsvarande
förmåner för värnpliktiga vid tjänstgöring inom krigsmakten, dock
att civilförsvarspliktig fortfarande skall vara berättigad till fria resor oavsett
färdvägens längd. Då tjänstgöringsförhållandena för hemvärnspersonal, för
medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer vid lägerutbildning och
hemortsutbildning samt för personal i sjövärnskåren under tjänstgöring
vid kåren är i viss mån likartade dem vid civilförsvaret föreslår jag, att
sådan personal hädanefter blir berättigad till fria resor oberoende av färdvägens
längd. På min anmodan har försvarets civilförvaltning (skr. 16/11
1962) beräknat den kostnadsökning som skulle uppstå vid genomförande av
detta mitt förslag. Civilförvaltningen beräknar att detta medför en kostnadsökning
av ca 475 000 kr. Härav faller i runt tal 115 000 kr. på hemvärnets
övningsanslag, 170 000 kr. på anslaget till frivilliga befälsutbildningsrörelsen,
40 000 kr. på anslaget till lottarörelsen och slutligen 145 000
kr. på anslaget Reseersättningar till värnpliktiga m. fl.
Chefen för armén m. fl. har föreslagit utökad rätt för ifrågavarande personal
att använda egen bil och höjd ersättning härför. Jag biträder detta
förslag. I enlighet härmed bör för personalen föreligga rätt att använda
eget fordon, om den kortaste färdvägen icke överstiger 150 kilometer eller,
beträffande resor inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer.
Ersättningen härför bör bestämmas till i allmänhet 20 öre per kilometer.
Vid resa i samband med utbildningskurs av lägertyp bör vidare eget
fordon få användas under förutsättning att kursen i fråga pågår under
minst fem dagar. Kostnadsjämförelse med allmänt fortskaffningsmedel vid
sådan resa bör icke göras på annat sätt enligt bestämmelserna i allmänna
resereglementet. Förslaget om bilresor medför en merkostnad av omkring
230 000 kr. för år fördelade med 85 000 kr. på hemvärnets övningsanslag,
75 000 kr. på anslaget till frivilliga befälsutbildningsrörelsen, 20 000 kr. på
anslaget till lottaorganisationen och 50 000 kr. på anslaget Reseersättningar
till värnpliktiga.
Slutligen vill jag i förevarande sammanhang erinra om att hemvärnspersonal
är berättigad till resekostnadsersättning enligt bestämmelserna i
allmänna resereglementet vid deltagande i rikshemvärnstingets och hemvärnets
centrala förtroenderåds sammanträden. Jag har i årets statsverksproposition
(bil. 6, s. 113) med anledning av förslag av chefen för armén
föreslagit förbättrade förmåner för hemvärnsmän i allmänna hemvärnet
vid resa för deltagande i sammanträden med försvarsområdes förtroendenämnd.
Arméchefens framställning i ämnet innefattade jämväl förslag om
viss förbättring av driftvärnsmäns förmåner vid resa till sammanträden
Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1063 25
med driftvärnsdistrikts förtroendenämnd. Detta förslag kan jag icke biträda.
Den av mig i det föregående föreslagna förbättringen av förmåner av olika
slag för hemvärnspersonal och övrig frivillig personal medför ett ökat medelsbehov
under förevarande anslag av sammanlagt i runt tal 2 150 000 kr.
I riksstatsförslaget för nästa budgetår har under förevarande anslag preliminärt
beräknats ett belopp av sammanlagt (2 950 000 + 400 000 + 3 625 000 +
1 185 000 = ) 8 160 000 kr. Vid bifall till mina förenämnda förslag bör ifrågavarande
anslag uppräknas med sammanlagt 1 375 000 kr. i förhållande till
vad som preliminärt beräknats i riksstatsförslaget. Härtill kommer merkostnader
på anslaget Reseersättningar till värnpliktiga m. fl. med ca
200 000 kr. Jag torde i annat sammanhang få återkomma med slutligt medelsäskande
för detta anslag vilket också upptagits med beräknat belopp i
riksstatsförslaget.
Ifrågavarande kostnadsökningar har den karaktär att de bör inrymmas i
kostnadsramen för det militära försvaret. Jag torde i annat sammanhang
få framlägga förslag till de begränsningar på andra anslag som till följd
härav för nästa budgetår erfordras för anpassning till kostnadsramen för det
militära försvaret.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t dels att besluta om erforderlig ändring
i hemvärnskungörelsen, dels ock att i övrigt utfärda bestämmelser i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig framlagda förslag.
Jag upptar slutligen till behandling myndigheternas anslag säskanden
under förevarande anslag för nästa budgetår.
Anslaget Armén: Hemvärnets övningar bör för nästa budgetår upptagas
med 3 450 000 kr., innebärande en höjning med 1 100 000 kr. Jag räknar
därvid med en uppräkning av anslaget, förutom för de ändamål som arméintendenturförvaltningen
föreslagit och för förbättrade förmåner enligt
mina förslag i det föregående, med ett belopp av 20 000 kr. för höjda järnvägstaxor.
Anslaget Marinen: Bidrag till sjövärnskåren bör uppföras med 485 000
kr., innebärande en höjning med 95 000 kr. Av anslaget beräknar jag ett belopp
av 120 000 kr. för mathållningskostnader.
Anslagen till frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. in. och lottaorganisationen
bör uppföras med 4 200 000 kr. respektive 1 400 000 kr., innebärande
höjningar med 1 120 000 kr. respektive 395 000 kr. Av anslagshöjningarna
hänför sig 150 000 kr. respektive 9 800 kr. till förnödenheter m. m. Vid beräkningen
av dessa anslag har jag inte räknat med utbildningskostnader för
B-personal.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:l
måtte föreslå riksdagen att
under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1963/64 anvisa
till
Kungl. Maj. ts proposition nr 80 år 1963
a) Armén: Hemvärnets övningar ett reservationsanslag
av 3 450 000 kr.;
b) Marinen: Bidrag till sjövärnskåren ett reservationsanslag
av 485 000 kr.;
c) Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. ett reservationsanslag
av 4 200 000 kr.;
d) Lottaorganisationen ett reservationsanslag av 1 400 000
kr.; ; .... -v , • • . - ... ! ;. },,( !. • '' '' • i
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Berndt Bodin
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM «8
31*3*4