Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetaret
1963/64- till socionomutbildning; given Stockholms
slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande utbyggnad av socionomutbildningen.

På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas att antalet
utbildningsplatser vid socialinstituten ökas från 380 till 480 och att socialinstituten
förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Vidare förordas en betydande förstärkning
av socialinstitutens lärarorganisation, bl. a. inrättande av tjänster som
universitetslektor.

Till driftkostnader för de fyra socialinstituten under budgetåret 1963/64
äskas sammanlagt 2 410 000 kr., vilket jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten
innevarande budgetår medför en ökning av statens kostnader med
892 000 kr. Till fortbildning av socionomer äskas för nästa budgetår 55 000 kr.,
en ökning i förhållande till medelsanvisningen innevarande budgetår med
13 000 kr. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

2

Kun gl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag
för budgetåret 1963/6b till socionomutbildning och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10
p. 226) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1963/64 beräkna

till Socionomutbildning ett anslag av 2 465 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen
för ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa utredning
rörande socionomutbildningens uppgifter, innehall och organisation.

Utredningen1 antog benämningen socionomutbildning skommittén. I september
1960 överlämnade kommittén en skrivelse med förslag till åtgärder i syfte
att öka utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstituten. På grundval
härav framlades i propositionen 1961:1 VIII ht (s. 494) förslag om viss ökning
av elevintagningen vid instituten; riksdagen beslöt i enlighet härmed (SU 57,
Rskr 179).

Vidare avgav kommittén i maj 1961 förslag om inrättande av ett socialinstitut
i Umeå. I propositionen 1962:1 (bil. 10 s. 460 ff.), förordades, att ett socialinstitut
i Umeå skulle komma till stånd fr. o. m. den 1 juli 1962. Riksdagen godkände
förslaget (SU 73, Rskr 193).

Som ett sista led i sitt arbete har kommittén den 16 augusti 1962 framlagt
betänkande om »Socionomutbildningen» (SOU 1962:43). 1

1 Numera landshövdingen T. Andersson, ordförande, socialinspektören Märta Lannemyr (f. Iveroth),
rektorn P. Lindblom, numera kanslichefen R. Linnér, kanslirådet O. Petersson och numera
sekreteraren O. Schärman.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket,
kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande
universitets- och högskolemyndigheter, styrelserna för socialinstitutet i Stockholm,
socialinstitutet i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet och socialinstitutet
i Umeå, statens råd för samhällsforskning, socialpolitiska kommittén, personalutbildningsberedningen,
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet,
1962 års Umeåkommitté, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län och
Västerbottens län samt riksbibliotekarien. Till överståthållarämbetets och berörda
länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala
myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sammanslutningar
beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav
har yttranden avgivits av direktionen för handelshögskolan i Stockholm efter
hörande av högskolans lärarråd, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges socionomförbund, Socialinstitutens
elevkårers organisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet,
Centralförbundet för socialt arbete, förvaltningsutskotten i Kronobergs läns
landsting, Blekinge läns landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns
landsting, Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvsborgs
läns landsting och Västerbottens läns landsting, Svenska diakonförbundet,
Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet, Svenska diakonsällskapet,
Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund samt Svenska barnpsykologiska
föreningen.

Dessutom har särskilda skrifter i ämnet inkommit från Sveriges sociologförbund,
Nykterhetsvårdens anstaltsförbund, elevkåren vid Sköndalsinstitutet,
Svenska läkaresällskapets sektion för socialmedicin, Svensk kuratorsförening,
Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt Svenska ekumeniska nämndens
sociala utskott.

I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rörande
anslag för budgetåret 1963/64 till verksamheten vid socialinstituten.
Vidare har direktionen för Svenska diakonsällskapet i en särskild skrift anhållit
om statsbidrag till lönekostnaderna för socialutbildningen vid Sköndalsinstitutet
budgetåret 1963/64.

I den följande redogörelsen för kommitténs betänkande och remissinstansernas
yttranden lämnas en mera ingående redovisning för synpunkter och förslag
främst beträffande sådana frågor som aktualiseras genom förevarande proposition,
nämligen spörsmål rörande socialinstitutens utbildningskapacitet och
huvudmannaskapet för instituten. I samband med departementsberedningen av

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kommitténs förslag har uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare
undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet
av nämnda undersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad
den 12 februari 1963 och i det följande benämnd den kompletterande promemorian.
Rörande vissa i promemorian berörda spörsmål har samråd ägt rum
med rektorerna för de fyra socialinstituten.

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag

Socionomutbildningskommittén föreslår en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten
samt en betydande kvalitativ förstärkning av såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen. I det följande återges i sammanfattning vissa avsnitt
av kommitténs förut nämnda slutbetänkande.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Under senare år har det i många kommuner varit svårt att besätta tjänster
inom socialvården och den kommunala förvaltningen med kvalificerade sökande.
Tillgången på socionomer har inte svarat mot efterfrågan. Arbetsmarknadsstyrelsen
företog år 1959 en undersökning rörande behovet av socionomutbildad
arbetskraft. I denna undersökning, som är offentliggjord i serien Arbetsmarknadsinformation
(serie S, nr 6/1959), konstateras att det råder en besvärande
brist på socionomer. Med dåvarande tendenser på efterfrågesidan borde den
årliga examinationen under 1960-talet öka till 330, medan den under 1950-talet
utgjort i genomsnitt 240 per år. Denna framtidsbedömning betraktades som ett
minimialternativ; det ansågs sannolikt, att arbetsmarknaden utan större svårighet
skulle kunna absorbera ca 400 nyexaminerade om året. En examination av
330 förutsätter en höjning av antalet antagna elever till 375 om året och en
examination av 400 en höjning till omkring 450 elever per år.

Kommittén har lagt denna undersökning till grund för sin bedömning av det
framtida socionombehovet. Samtidigt pekar kommittén på svårigheten att ställa
en någorlunda säker prognos rörande tillgång och efterfrågan på socionomer, då
de förutsättningar i fråga om samhällsåtgärder, yrkesverksamhetsgrad, elevtillströmning
o. s. v. som prognoserna bygger på kan ändras under årens lopp.

Utvecklingen under senare år tyder enligt kommittén på att undersökningen i
vissa avseenden har underskattat socionombehovet. En rad omständigheter som
talar för ökat behov av socionomer anföres, bl. a. den inom socialvården pågående
förskjutningen mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,
den pågående upprustningen inom vårdområdena samt
primär- och landstingskommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska
engagemang. Bristen på socionomer har skärpts under senare år. Mest

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 5

markerad är denna brist i fråga om socionomer som utexaminerats från social
linje.

Kommittén anser det nödvändigt, att en ökning av utbildningskapaciteten vid
socialinstituten sker snarast möjligt. Elevintagningen föreslås öka från 380 studerande
läsåret 1962/63 till 480 läsåret 1963/64. Denna ökning bör ske vid de
befintliga instituten. Socialinstituten är i jämförelse med flertalet andra högre
utbildningsanstalter relativt små enheter, och en fortsatt utbyggnad av instituten
synes kommittén medföra åtskilliga fördelar. Ett större elevunderlag ger möjlighet
till mer differentierad undervisning i olika ämnen, och vidare kan fler fasta
lärare knytas till utbildningen. Kommitténs förslag rörande utbildningskapaciteten
framgår av följande tabell, som även anger intagningen under de senaste

läsåren.

Läsår

Lärosäte 1960/61 1961/62 1962/63 1963/61

Stockholm ............... 130 130 130 150

Göteborg ................. 65 80 80 120

Lund .................... 70 85 100 120

Umeå .................... — — 70 90

Summa 265 295 380 480

Kommittén bedömer det som sannolikt att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten
kommer att bli erforderlig i framtiden.

Utbildningens uppgifter och uppläggning

Kommittén framhåller, att socionomutbildningen i stort sett visat sig motsvara
sitt syfte att lämna högskolemässig teoretisk och praktisk utbildning för
blivande tjänstemän inom kommunal förvaltning, socialvård m. m. I vissa avseenden
har utbildningen emellertid icke helt motsvarat arbetsmarknadens krav,
anser kommittén, som därför föreslår en ändrad uppläggning av utbildningen.

Enligt kommittén bör socialinstituten betraktas som fackhögskolor med uppgift
att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning.
Genom en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen och en förstärkning
av lärarorganisationen skulle socionomutbildningen kunna bli kvalitativt
likvärdig med den utbildning som lämnas vid andra fackhögskolor; med
hänsyn till utbildningsuppgifterna och utbildningens allmänna uppläggning bör
enligt kommitténs uppfattning socialinstituten i framtiden benämnas socialhögskolor.

Vidare anser kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling
av den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som har särskild
aktualitet i samband med socionomutbildningen, främst kommunal ekonomi,
socialrätt, kommunalrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi.
Kommittén föreslår, att professorstjänster inrättas vid socialhögskolorna;

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

innehavare av dylika tjänster förutsätts fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet
vid universitet.

I fråga om socionomutbildningens uppläggning föreslår kommittén följande
riktlinjer:

1. Tiden för den teoretiska utbildningen ökas, och den praktiska utbildningen
effektiveras.

2. Kraven på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grundkurs,
där studierna inom varje ämnesområde har en brett orienterande karaktär.

3. Specialiseringen främjas genom att utbildningen närmare anpassas efter
arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne.

Socionomexamen kan nu avläggas på olika linjer, nämligen teoretisk, social
eller socialkommunal linje (i Stockholm förvaltningslinje). Under 1950-talet har
två tredjedelar av de studerande avlagt examen på den sociala linjen. Kommittén
har kommit till uppfattningen att skälen mot en linjedifferentiering i nuvarande
form är starka. De gemensamma grundelementen i utbildningen är så
framträdande, att det är både möjligt och lämpligt att hålla samman utbildningen
i början av studiegången och uppskjuta differentieringen till ett senare
skede av studierna. Kommittén föreslår därför att samtliga studerande under
första studieåret genomgår en samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna
genom val av lämplig ämneskombination och studiepraktik differentieras efter
intresseinriktning och framtidsplaner.

Kommittén har vid sin prövning av frågan om nivådifferentiering av utbildningen
kommit till slutsatsen att utbildningen liksom hittills bör inriktas på en
enda självständig examen, socionomexamen.

Normalstudietiden vid socialinstituten är nu 2V2 år, varav 17 månader
ägnas teoretiska studier och 8—10 månader studiepraktik. Härtill kommer ett
års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén nödvändig,
om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås. Kommittén
föreslår en sammanlagd utbildningstid av 3V2 läsår, varav 2V2 läsårs teoretiska
studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Samtidigt bör enligt kommittén
förpraktiken avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom
bli lika lång som för närvarande.

Den samhällsvetenskapliga grundkursen föreslås omfatta följande delkurser:
rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik
och praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering. För studierna efter
grundkursen föreslås följande examensämnen (alternativkurser anges inom parentes)
:

statskunskap (allmän förvaltning; social förvaltning), rättsvetenskap (kommunalrätt
med civilrätt; socialrätt), samhälls- och företagsekonomi (kommunal
ekonomi; företagsekonomi; socialpolitik), sociologi (arbetssociologi; social desorganisation;
gruppsociologi) och psykologi (allmän psykologi; social vårdsmetodik).
Dessutom föreslås en särskild kurs i socialmedicin.

Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som dels

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i examensämnena,
varav minst två betyg i ett sadant ämne, dels ock fullgjort godkänd
studiepraktik.

Skälet till att förpraktiken föreslås bortfalla är, att den — enligt kommitténs
mening — i allmänhet inte ger tillräcklig orientering, erfarenhet och kunskap.
Om hela praktiken förlägges till studietiden kan de teoretiska och praktiska momenten
i utbildningen stödja och komplettera varandra. Kommittén föreslår,
att studiepraktiken fördelas på två fem-månadersperioder, förlagda till terminerna,
och en två-månadersperiod, förlagd till sommaren.

Inträdesvillkor

Socialinstitutens inträdesvillkor har alltsedan institutens start varit så utformade
att inträde i mån av utrymme kunnat beredas var och en som haft tillräcklig
underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.
Samtidigt som undervisningen legat på en högskolemässig nivå och bedrivits
i akademiska former har socialinstituten i stor omfattning rekryterat
elever bland icke-studenter.

Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon större förändring av
inträdesvillkoren. De har fungerat tillfredsställande i sin nuvarande utformning.
De antagna har i allmänhet väl kunnat tillgodogöra sig undervisningen
och bortfall har varit ovanligt. Examinationsfrekvensen har uppgått till 85—
90% av de antagna. Det föreligger inte heller några väsentliga skillnader i
studieresultat mellan studerande med olika förutbildning.

Kommittén anser det angeläget att bevara möjligheten för personer utan studentexamen
att vinna inträde till socionomutbildningen. Många personer i vuxen
ålder har, trots teoretisk begåvning och fallenhet för studier, inte genomgått
gymnasiet och fått den skolunderbyggnad som i allmänhet krävs för att fa tillträde
till högre studier. För socialinstitutens del har den breda rekryteringsbasen
inneburit ett värdefullt inslag av studieintresserade och studielämpliga ungdomar
med skiftande bakgrund. Kommittén räknar dock med att de vidgade möjligheterna
till gymnasieutbildning på längre sikt kommer att medföra en minskning
av antalet sökande utan studentexamen. Ungdomar som har intresse av och
fallenhet för högre studier kommer att i ökad utsträckning kunna avlägga studentexamen.
Under de närmaste åren kan man emellertid — främst på grund av
de stora ungdomskullarna — räkna med ett högt antal icke-studenter bland de
sökande.

Vid urvalet av studerande tas nu hänsyn till såväl studieförmåga och teoretisk
skolning som praktisk lämplighet och erfarenhet. Kommittén anser att urvalet
i första hand bör grundas på sökandes studieförmåga och teoretiska skolning.
För inträde bör enligt kommittén fordras att sökande avlagt studentexamen eller

_ utöver god allmän bakgrund — vid särskilt inträdesprov styrker kunskaper

motsvarande fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern
historia, samhällskunskap och ekonomisk geografi samt fr. o. m. läsåret 1965/6G

8

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1968

jämväl i engelska. Mångårigt och väl vitsordat yrkesarbete, liksom kvalificerade
statliga, kommunala och andra förtroendeuppdrag, bör tillgodoräknas, anser
kommittén.

Då det även i fortsättningen blir nödvändigt att begränsa antagningen, föreslår
kommittén, att en för ifrågavarande läroanstalter gemensam antagningsnämnd
inrättas med uppgift att företa urval av sökande.

Socialinstitutens ställning

Socialinstituten är för närvarande fristående stiftelser under ledning av var
sin styrelse. Ordförande och vissa ledamöter i sådan styrelse förordnas av Kungl.
Maj:t, övriga ledamöter utses av olika städer, landsting och sammanslutningar.
Styrelsen har en vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsförvaltnmg,
administration och undervisningens ordnande. Verksamheten finansieras
genom statsbidrag och kommunala anslag. Staten svarar numera för närmare
90 % av kostnaderna.

Kommittén erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen
1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor
m. m. uttalade, att socionomutbildningen tills vidare borde vara en från universiteten
fristående utbildning. I direktiven för kommitténs arbete återgavs detta
uttalande. Kommittén utgår därför från att socionomutbildning skall meddelas
vid från universiteten fristående läroanstalter. Dessa föreslås av kommittén bli
ställda under statligt huvudmannaskap fr. o. m. den 1 juli 1963. Enligt kommitténs
mening bör socionomutbildningen — i likhet med annan högre utbildning
— vara en uppgift som staten tar ansvaret för. Den nära anknytning till
kommunerna, som kännetecknat socionomutbildningen och varit av särskilt
värde när det gäller den praktiska utbildningen, synes enligt kommittén kunna
bevaras även vid en ändrad organisation.

\ ar och en av läroanstalterna föreslås bli ställd under ledning av en styrelse,
i övrigt bör högskolans angelägenheter ombesörjas av ett lärarråd samt rektor.
Styrelsen bör enligt kommittén förordnas av Kungl. Maj:t samt bestå av högst
tio ledamöter och innefatta representanter för statliga myndigheter, kommunförbunden,
arbetsmarknadsorganisationerna, universitetet på orten jämte de kommunala
myndigheterna på orten.

Kommittén förordar vidare, att en för läroanstalterna gemensam samarbetsnämnd
inrättas, med uppgift att verka för en samordning av verksamheten.
Nämnden, som föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande jämte
lektorerna, bör bl. a. verka för att studieplanerna ges en likvärdig utformning,
bereda frågor rörande utbildningskapaciteten och rörande fortbildning av socionomer
samt verka för en samordning av läroanstalternas förslag till anslagsäskanden.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Personalorganisation

Kommittén framhåller, att antalet fasta lärartjänster vid socialinstituten för
närvarande är lågt. Undervisningen bestrides till betydande del av timarvoderad
lärarpersonal. Den personella och materiella upprustning, som skett vid universitet
och högskolor, har inte berört socialinstituten. I samband med genomförandet
av en omläggning av utbildningen och en ökning av utbildningskapaciteten
blir enligt kommittén en betydande upprustning av resurserna nödvändig.

Kommittén föreslår, att följande typer av lärartjänster skall finnas inrättade
nämligen universitetslektorat och lektorat samt i vissa ämnen professurer jämte
assistenttjänster; för tillsynen av studiepraktikens uppläggning och genomförande
skall enligt kommitténs förslag dessutom finnas tjänster som studiekonsulent.

Kommittén framlägger detaljerade förslag rörande personalorganisationen för
budgetåret 1963/64 och har även angivit den beräknade organisationen vid full
utbyggnad. För läsåret 1963/64 föreslås följande antal lärartjänster, nämligen i
Stockholm tolv, i Göteborg nio, i Lund nio och i Umeå sju. Som jämförelse kan
nämnas att den fasta lärarpersonalen under läsåret 1962/63 uppgår till i Stockholm
sju, i Göteborg fyra, i Lund fyra och i Umeå tre. Även den administrativa
personalen föreslås bli förstärkt.

Kostnadsberäkningar m. m.

Vid ett förstatligande av socialinstituten bortfaller de kommunala bidragen
till verksamheten. Dessa beräknas för budgetåret 1962/63 uppgå till omkring
180 000 kr. Det statliga bidraget till socialinstituten utgör budgetåret 1962/63
1 518 000 kr. Bidraget fördelas med 546 000 kr. till institutet i Stockholm,
374 000 kr. till institutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska socialinstitutet
och 247 000 kr. till institutet i Umeå. Enligt kommitténs förslag skulle statens
kostnader öka till 3 121 000 kr. budgetåret 1963/64. Den av kommittén beräknade
kostnadsökningen hänför sig dels till den betydande ökning av utbildningskapaciteten,
vilken började redan läsåret 1961/62, dels till förslagen om en personell
och materiell upprustning av läroanstalterna. Statsverkets kostnader för
socionomutbildningen kan, enligt kommittén, vid bifall till dess förslag beräknas
öka till 4,5 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1966/67.

B. Yttranden

I följande sammanfattning refereras remissinstansernas ställningstaganden till
huvudsakligen sådana frågor som rör utbildningskapaciteten och huvudmannaskapet
för läroanstalterna. Inledningsvis beröres de allmänna omdömena; därjämte
redovisas mera summariskt ställningstaganden till vissa andra spörsmål,
avseende bl. a. utbildningens uppläggning och innehåll.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Allmänna omdömen

De allmänna omdömena om kommitténs förslag är genomgående positiva.
Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en kvantitativ och kvalitativ förstärkning
av socionomutbildningen och anser betänkandet i stort sett väl ägnat
att läggas till grund för en reformering av utbildningen. Vissa invändningar har
rests, främst i fråga om utbildningens innehåll och forskningsorganisationen.

Företrädare för avnämarna av den socionomutbildade arbetskraften samt
arbetsmarknadens myndigheter och organisationer, liksom socialinstituten och
studentorganisationerna har intagit en positiv hållning till kommitténs synpunkter
och förslag. Sålunda framhåller Svenska stadsförbundet bl. a. följande.

I kommunernas sociala och ekonomiska förvaltning är socionomerna den kvantitativt
dominerande gruppen bland befattningshavare med mera kvalificerade
förvaltningsuppgifter. De har också visat sig vara en i kommunal administration
mycket användbar kategori. Med hänsyn till den stora betydelse som denna
utbildningskategori således kommit att få i den kommunala förvaltningsorganisationen,
konstaterar styrelsen med tillfredsställelse, att de framlagda förslagen
syftar till en kraftig ökning av den samlade utbildningskapaciteten och till en
anpassning av den nuvarande socionomutbildningen till de ökade krav utvecklingen
på socionomernas arbetsmarknad ställer.

Kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen såsom en klart yrkesinriktad
fackhögskoleutbildning med en genomförd integration mellan teori och praktik
vill styrelsen kraftigt understryka.

Detsamma gäller kommitténs uttalanden om att den teoretiska utbildningen,
på det sätt som hittills varit utmärkande just för socialinstituten, alltjämt måste
anknyta till och i själva undervisningen förankras i den praktiska verksamheten,
exempelvis på olika kommunala förvaltningsområden. Förslagen synes i stort
sett väl ägnade att läggas till grund för en reformering av socialinstituten och
deras verksamhet.

Mera kritiska synpunkter redovisas av bl. a. personalutbildningsberedningen,
som anför i huvudsak följande.

Beredningen har ingen erinran mot den föreslagna vidgningen av utbildningskapaciteten
och anser den åsyftade kvalitativa förbättringen av utbildningen
klart motiverad. Beredningen finner det även naturligt, att staten nu övertar
ansvaret för socionomutbildningen.

Ett allmänt drag i utredningens förslag synes vara en strävan att utvidga
socialinstituten från markerade yrkesutbildningsanstalter till mera universitetsliknande
undervisningsinstitutioner. I den mån instituten ges ställning av fackhögskolor,
aktualiseras emellertid frågan om en organisatorisk samordning med
andra högskolor och med universiteten. Vad som främst ingett beredningen betänkligheter
är den alltför ringa vikt utredningen tillmätt de praktiska behov,
som socionomutbildningen skall tjäna. Man bör hålla fast vid att ändamålet är
att ordna en yrkesutbildning och att det därvid främst gäller att tillgodose samhällets
behov av socionomer, som är lämpliga och väl användbara inom den
statliga och kommunala socialvårdande verksamheten, inom den kommunala
förvaltningen och på anstaltsområdet. Det allmänna kan svårligen vara väl betjänt
av en socionomexamen, som utöver en ettårig kurs med allmän samhällsorientering
och viss praktik innehåller en mångfald olika ämneskombinationer,

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

vilkas användbarhet i det enskilda fallet man på arbetsmarknaden och kanske
främst i de kommunala nämnderna ofta kan ha svårt att bedöma. De praktiska
kraven på en mera allsidigt användbar yrkesutbildning har en sådan vikt att
beredningen anser sig böra avstyrka förslaget om en socionomexamen grundad
på dylik fullständig valfrihet bland examensämnena.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag rörande fortsatt ökning
av utbildningskapaciteten. Många instämmer även i kommitténs uttalande
att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.
Svenska landskommunernas förbund uttalar för sin del följande.

Styrelsen kan vitsorda, att bristen på socionomer är betydande. Kommunerna
har i brist på kompetenta sökande i icke ringa utsträckning tvingats att besätta
socionom tjänster med personer, som saknat denna utbildning, och i vissa fall
avstått från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att
kompetenta sökande knappast skulle erhållas. På grund av den nuvarande bristen
på socionomutbildad arbetskraft bör en ökning av intagningarna i enlighet
med kommitténs förslag komma till stånd.

Svenska socialvårdsförbundet anför bl. a. följande.

I likhet med kommittén finner förbundet att arbetsmarknadsstyrelsen i sin
prognos om det framtida behovet av socionomer underskattat detta behov.
Den allmänna bedömning av läget som kommittén gjort, finner förbundet mera
realistisk. Den av kommittén föreslagna ökningen av elevintagningen från 380
elever läsåret 1962/63 till 480 elever läsåret 1963/64 hälsar förbundet därför med
tillfredsställelse. Förbundet är emellertid inte helt övertygat om ens denna
jämte tidigare genomförd ökning av utbildningskapaciteten kommer att vara
tillfyllest för 1960-talets behov. För socialvårdens vidkommande torde sålunda
det latenta behovet av utbildad arbetskraft vara avsevärt. Därvid bör uppmärksammas,
att man på många håll inte synes ha redovisat sitt behov av ytterligare
arbetskraft med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla utbildad
arbetskraft.

Förbundet är väl medvetet om att en ytterligare utökning av utbildningskapaciteten
för närvarande knappast låter sig göra men är angeläget framhålla,
att kommitténs förslag bör ses som ett minimiförslag. Det torde därför vara nödvändigt
att med uppmärksamhet följa frågan om en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten.

Liknande synpunkter anföres av socialstyrelsen, som betraktar den föreslagna
ökningen som endast ett första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning
av socionomer. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid vissa sjukhus kuratorstjänster
under en följd av år inte kunnat besättas. Fångvårdsstyrelsen anför,
att en aktuell förstärkning av personalorganisationen, framför allt inom frivården,
kan väntas leda till att ett stort antal nya tjänster för socionomer inrättas.
Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar på att många socionomer anställts
inom de allmänna försäkringskassorna och att ytterligare flera skulle ha
fått anställning hos dessa kassor, om lämpliga sökande funnits. Socialpolitiska
kommittén uttalar bl. a. att cn övergång till en mera aktiv vårdpolitik kommer

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

att kräva ökade samhällsinsatser inte minst i fråga om välutbildad arbetskraft
för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men uttalar att kommitténs
slutsats, att styrelsen i vissa avseenden underskattat behovet av socionomutbildad
arbetskraft, skulle kunna verifieras endast genom en aktuell prognos
över socionomer och med dessa konkurrerande kategorier. Då det för närvarande
inte finns några hållpunkter för att styrelsen i sitt maximialtemativ,
som förutsatte en årlig antagning av ca 450 studerande, överskattat det framtida
utbildningsbehovet och då vissa tendenser synes tala för ytterligare behov av
socionomer, anser styrelsen sig böra tillstyrka den föreslagna utbildningskapaciteten.

Styrelserna för socialinstituten finner den av kommittén föreslagna utökningen
önskvärd och fullt möjlig att genomföra under förutsättning att kommitténs
förslag rörande personalorganisation och medelsbehov samtidigt förverkligas.
Beträffande kommitténs förslag om årlig antagning vid respektive institut anför
styrelsen för socialinstitutet i Stockholm huvudsakligen följande.

Lokaliseringshänsyn kan anföras för kommitténs förslag att ge en mer dämpad
utbyggnadstakt åt stockholmsinstitutet än övriga institut. Det har emellertid
under senare år visat sig att antalet sökande till stockholmsinstitutet är avsevärt
större än till övriga institut. Totala antalet sökande till de fyra instituten
var sålunda i år 641 varav 299 sökte till institutet i Stockholm. Flertalet sökande
till Stockholm var hemmahörande inom storstockholmsområdet. Enligt styrelsens
mening kan lokaliseringsskäl knappast anföras för att tvinga dessa studerande
till studier i annan del av landet. Härtill kommer att storstockholmsområdet
visat sig ha ett även relativt sett större behov av socionomutbildad personal
än andra delar av landet. Området har också fördelen att inom relativt kort avstånd
från utbildningsanstalten erbjuda ett stort antal lämpliga praktikplatser.
Med hänsyn härtill vill styrelsen föreslå att maximiantalet antagna elever för
socialinstitutets i Stockholm del sättes högre. Ett maximum av 180 årligen
antagna kan vara tänkbart. En sådan ökning av elevantagningen utöver kommitténs
förslag, förutsätter ökade lärår- och personalresurser. Kostnadsökningen
blir emellertid så begränsad att den genomsnittliga utbildningskostnaden per
elev sjunker i jämförelse med kommitténs förslag. Den provisoriska lösning, som
institutets lokalfråga får, ger åtminstone till nöds utrymme för ett något högre
elevantal än det av kommittén föreslagna.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser däremot att en utbyggnad
i Stockholm bör undvikas. Utredningen diskuterar även frågan om ett
femte socialinstitut och framhåller, att det av kommittén påvisade utbildningsbehovet
ger underlag för ytterligare en undervisningsanstalt på detta område.
Utredningen anför huvudsakligen följande.

Utredningen har tidigare i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av
snara åtgärder för att få till stånd nya högskoleresurser i Mellansverige utanför
Stockholm/Uppsala-områdena. Det synes utredningen naturligt, att planeringen
av en ny socialhögskola samordnas med sådana åtgärder. Då utökningen av
elevintagningen synes böra ske redan nästa höst, vill utredningen emellertid inte

13

Kungi. Maj:ts -proposition nr 79 år 1963

motsätta sig att åtgärder vidtages för att tillgodose detta behov, i första hand
genom utbyggnad i Umeå och därefter i Göteborg och Lund. En utbyggnad i
Stockholm synes däremot böra undvikas.

Kommitténs uttalande om önskvärdheten av att en ny prognos rörande socionombehovet
utarbetas inom de närmaste åren understrykes av några remissinstanser,
bl. a. universitetskanslern, SFS och TCO. TCO förutsätter att fragan
om socionombehovet blir föremål för en fortlöpande prognosverksamhet.

Utbildningens uppgifter och uppläggning

Remissinstanserna delar kommitténs syn på socionomutbildningens uppgifter.
När det gäller de allmänna riktlinjerna för utbildningen och inriktningen mot
angivna verksamhetsområden har endast undantagsvis avvikande meningar
framförts. Kommitténs synpunkter och förslag rörande forskningen diskuteras
ingående i flera yttranden, varvid behovet av intensifierad och planmässig social
forskning allmänt understrykes. Dock framföres skiftande meningar angående
organisationen av denna forskning.

Universitetsmyndigheterna tillstyrker att socialinstituten får karaktär av fackhögskolor,
att de med hänsyn härtill benämnes socialhögskolor samt att forskningsresurserna
förstärkes inom de områden socionomutbildningen omfattar.
Önskvärdheten av ett nära samarbete mellan universitet och socialhögskolor
betonas genomgående; i något fall förordas att socionomutbildningen inordnas i
universitetens utbildning. I fråga om de föreslagna professorstjänsterna anser
flertalet universitetsmyndigheter, bl. a. universitetskanslern, att tjänsterna bör
inrättas vid universitet men att tjänstinnehavarna bör fullgöra en del av undervisningsskyldigheten
vid socialhögskola.

Statskontoret anser, att den föreslagna organisationen icke kan anses rationell
från forskningssynpunkt. I yttrandet anföres huvudsakligen följande.

Förslaget innebär nämligen dels att de nytillkommande forskningsresurserna
splittras mellan fyra olika orter, dels att den till socialhögskolorna förlagda forskningen
kan komma att bli otillräckligt samordnad med den vid universiteten
bedrivna forskningen inom samma eller angränsande ämnen, dels att socialhögskolornas
forskningsinstitutioner icke kommer att lämna rum för en fullständig
forskarkarriär. En vidgad forskning på det sociala området torde för att kunna
bedrivas effektivt ställa krav på såväl stora institutionella resurser med bl. a. en
stab av forskare på olika nivåer som goda möjligheter till samverkan mellan
företrädare för olika ämnen. I avvaktan på cn mera fullständig utredning rörande
forskningsbehov och forskningsresurser på förevarande områden bör man
enligt statskontorets mening icke nu fatta beslut som binder den sociala forskningens
framtida organisation.

De riktlinjer som kommittén presenterat i fråga om socionomutbildningens
uppläggning vinner i stort sett allmän anslutning hos remissinstanserna. Dessa
konstaterar genomgående, att förslaget innebär en välbehövlig kvalitativ förstärkning
av utbildningen.

Kommitténs förslag att dela upp de teoretiska studierna i en ettårig samhälls -

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

vetenskaplig grundkurs och tre terminers fördjupade studier i yrkesinriktade
examensämnen tillstyrkes av remissinstanserna. I vissa yttranden ifrågasattes
emellertid lämpligheten av ett fritt val av examensämnen. I fråga om grundkursen
förordas i ett stort antal yttranden, att studier i psykologi bör inrymmas
i denna kurs. Förslag härom framföres av bl. a. fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, personalutbildning sberedning en, Sveriges socionomförbund,
Svensk kurator sförening, Svenska barnpsykologiska föreningen, styrelsen
för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet och styrelsen
för socialinstitutet i Umeå. I flera av dessa yttranden betonas den centrala
roll som kunskap om människors beteende har i samhällsarbetet; det betecknas
som en allvarlig brist, om så centrala ämnen som psykologi och socialvårdsmetodik
inte påbörjas redan under det första studieåret. Några instanser understryker,
att det även av socionomer som skall ägna sig åt förvaltning och personaltjänst
fordras psykologiskt kunnande.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande den praktiska utbildningen tillstyrkes
av remissinstanserna. Förslaget att avskaffa kravet på förpraktik vinner
allmän anslutning. Socialstyrelsen finner omläggningen från förpraktik till studiepraktik
fördelaktig och menar att praktiktiden härigenom bör kunna utnyttjas
betydligt mer effektivt än tidigare. Svenska stadsförbundet anser det inte
oväsentligt, att slopandet av kravet på förpraktik kan tänkas leda till ett ökat
antal sökande till socialinstituten. SACO framhåller, att förpraktiken visat sig
otillförlitlig som urvalsinstrument för bedömning av de sökandes lämplighet.

Kommitténs förslag rörande högre utbildning — att licentiatstudier förläggs
till universitet och att filosofie licentiatexamen skall kunna avläggas av socionom
som vid universitet förvärvat tre betyg i ett ämne — tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Skiftande meningar om förslaget framföres emellertid av universitetsmyndigheterna
och några fakulteter menar att frågan bör göras till föremål
för vidare utredning. Universitetskanslern förklarar att han icke nu är beredd att
biträda kommitténs förslag på denna punkt utan anser, att i avvaktan på närmare
erfarenheter den nuvarande ordningen med individuell dispensgivning bör
bibehållas.

Inträdesvillkoren

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs förslag rörande
inträdesvillkoren. I några yttranden föreslås vissa ändringar i fråga om inträdesprovets
omfattning.

Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, om inte någon form av lämplighetstestning
skulle kunna anordnas i samband med antagningen av studerande
till socionomutbildning.

Styrelserna för socialinstituten framhåller, att kunskaper i matematik visat
sig nödvändiga för studierna, inte bara som underlag för statistik och ekonomi
utan även inom sådana ämnen som psykologi och sociologi.

Några universitetsmyndigheter finner kravet på avlagd studentexamen moti -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

verat samt framhåller, att frågan om inträdesvillkoren bör tas upp till förnyad
prövning när nu planerade reformer av skolväsendet genomförts och fatt verka
någon tid.

LO framhåller, att personer som har kvalificerade arbetsuppgifter och förtroendeuppdrag
inom statlig och kommunal verksamhet, inom socialvård och inom
organisationsarbete bör ha samma möjligheter att genomgå socionomutbildning
som hittills.

SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund finner det
angeläget att frågan om spärrarnas borttagande till socionomutbildning så snart
som möjligt aktualiseras; arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd,
och dessutom skulle socionomutbildningen härigenom även kunna bidra till att
det befarade humanistöverskottet avlänkas till områden, där användbarhet och
placeringsmöjligheter blir bättre tillgodosedda. Organisationerna delar inte kommitténs
pessimism i fråga om möjligheterna att uppbringa tillräckligt antal
praktikplatser, då ett slopande av förpraktiken friställer praktikplatser; vidare
torde en växande arbetsmarknad för socionomer ge vidgat utrymme för placering
av praktikanter.

Socialinstitutens ställning

Remissinstanserna instämmer, med ett par undantag, i kommitténs förslag att
socionomutbildning skall meddelas vid fristående socialhögskolor under statligt
huvudmannaskap.

Förslaget om förstatligande av socialinstituten tillstyrks genomgående. Svenska
stadsförbundet anför i denna fråga huvudsakligen följande.

Förslaget att ställa socialhögskolorna under statligt huvudmannaskap finner
styrelsen riktigt. Lika väl som staten ombesörjer utbildning av exempelvis lärare
och flertalet andra tjänstemän i kommunernas förvaltning, lika väl bör staten
ansvara för utbildningen av socionomer. Den kostnadsökning för staten, som
föranledes dels av institutens förstatligande och slopandet av hittillsvarande
bidrag från vissa primärkommuner och landsting, dels av den — såvitt styrelsen
kan bedöma — mycket välbehövliga personella och materiella upprustningen av
de nuvarande utbildningsanstalterna, är enligt styrelsens mening av relativt
måttlig storleksordning. Den bör i varje fall inte få utgöra anledning till uppskov
med de föreslagna reformerna, vilka framför allt i fråga om upprustningen av
personalorganisationen framstår som utomordentligt angelägna.

Förvaltningsutskotten i de landstingskommuner som nu lämnar bidrag till
socialinstitutens verksamhet och som därigenom är representerade i institutens
styrelser — sammanlagt åtta landsting — tillstyrker att läroanstalterna förstatligas.
Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför bl. a. följande.

Ett statligt huvudmannaskap för socialhögskolorna tillstyrkes. Deras nuvarande
ställning såsom formellt fristående stiftelser torde i vissa avseenden ha
inneburit fördelar, men dessa kan ej i stort uppväga de därmed förenade nackdelarna.
Ehuru socionomutbildningen till stora delar är cn utbildning för kommunal
yrkesverksamhet, bör landsting och kommuner ej vara nödsakade att

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

bidraga till denna utbildning, då de icke behöver göra det för utbildning av
andra kvalificerade personalgrupper. Å andra sidan är det angeläget att de kommunala
synpunkterna på utbildningen beaktas, och lämpligen kan de i högskolornas
inre verksamhet framföras på det av kommittén föreslagna sättet att
styrelseledamöter utses på förslag av kommunförbunden.

Endast riksrevisionsverket anser, att socionomutbildningen även i framtiden
skall finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. I ämbetsverkets
yttrande återges dåvarande departementschefens uttalande i propositionen
1945:153 angående bidrag till socialinstituten. Departementschefen uttalade då
bl. a. att om instituten förstatligades möjligheten att erhålla bidrag av kommunala
och enskilda medel troligen skulle förminskas eller bortfalla. Dessutom borde
institutens styrelser äga en tämligen vittgående självbestämmanderätt med avseende
på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.
Enligt riksrevisionsverkets mening äger detta uttalande alltjämt giltighet, och
socionomutbildningen bör därför enligt ämbetsverkets uppfattning även i fortsättningen
finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. Då några
enhetliga normer för fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna
för närvarande icke finnes, synes sådana normer böra fastställas.

Frågan om de föreslagna socialhögskolornas ställning i förhållande till universiteten
behandlas utförligt i vissa yttranden. Flertalet remissinstanser ansluter
sig till kommitténs synpunkter och förslag, men i några yttranden framhålls,
att en ökad samordning med universiteten vore önskvärd. Statskontoret förordar
en närmare administrativ samordning med universiteten och uttalar bl. a.
följande.

Socialhögskolorna bör — med på väsentliga punkter bibehållen självständighet
— kunna i de flesta hänseenden anslutas till den organisation för planerande
och administrativa uppgifter, som av statskontoret föreslagits i en till universitetsutredningen
den 5 juli 1962 avgiven undersökning rörande universitetsväsendets
organisation.

Den samordning på planerings- och administrationsområdet, som här föreslagits,
anser statskontoret vara så mycket mera motiverad som socialinstitut och
universitet redan i vissa fall har gemensamma befattningshavare (sociologiprofessorerna
i Stockholm och Göteborg), vilken anordning för övrigt skulle bli
vanligare enligt kommitténs förslag om nya professorstjänster med undervisningsskyldigheten
fördelad på socialhögskola och universitet. Det må även understrykas
att kommittén räknat med att socialhögskolornas lokalfrågor åtminstone
på längre sikt genomgående skall lösas i gemenskap med respektive universitet.

Universitetskanslern återger i sitt yttrande departementschefens uttalande i
propositionen 1960: 119, att socionomutbildningen borde vara fristående från
universiteten och anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka det av juridiska
fakulteten i Uppsala framförda önskemålet om en närmare anknytning av
de tänkta socialhögskolorna till universiteten. Kanslern ansluter sig därför till
kommitténs mening att socialhögskolorna i princip bör organiseras som fristående
statliga läroanstalter, som ej står under kanslersämbetets överinseende.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund hävdar, att ett
inordnande av socionomutbildningen i universitetsorganisationen skulle vara till
uppenbar fördel från allmän planerings- och administrationssynpunkt samt förmodligen
skapa bättre förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga
resurser i fråga om lärare, lokaler etc.

Styrelsernas sammansättning beröres i några remissyttranden. Kommunförbunden
betonar värdet av att socialinstituten får behålla sin reella anknytning
till primärkommuner och landsting; därför bör representanter för bl. a. kommunförbunden
och de kommunala myndigheterna på orten även efter ett förstatligande
av instituten ingå i de lokala styrelserna.

Personalorganisation

Kommitténs förslag rörande socialhögskolornas personalorganisation behandlas
endast i ett fåtal remissyttranden. Styrelserna för socialinstituten framför
önskemål om viss förstärkning av personalorganisationen utöver vad kommittén
föreslagit. Statskontoret anser, att en administrativ samordning med universiteten
skulle möjliggöra en begränsning av kanslipersonalen.

Svenska diakonskolan

Kommitténs ståndpunkt att inte närmare beröra utbildningen vid Svenska
diakonskolan (Sköndalsinstitutet) i samband med frågan om socionomutbildningens
uppgifter, innehåll och organisation föranleder uttalanden i vissa remissyttranden.

Sålunda har direktionen för Svenska diakonsällskapet, styrelsen för Svenska
diakonförbundet, styrelsen för Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet
och elevkåren vid Sköndalsinstitutet uttalat att kommitténs behandling
av utbildningen vid Svenska diakonskolan är ofullständig och missvisande.
I nämnda yttranden yrkas att bestämmelserna rörande socionomutbildningen
utformas på ett sådant sätt, att dessa innefattar även utbildningen vid Sköndalsinstitutet
och att vid behandlingen av frågan om statsbidrag till den sociala
utbildningen inberäknas bidrag även till Sköndalsinstitutets socialutbildning.

1 yttrandena framhålls, att utbildningen vid Svenska diakonskolan är likvärdig
med utbildningen vid socialinstitutet och att det föreligger möjligheter att utvidga
utbildningen vid Sköndalsinstitutet.

Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott anför liknande synpunkter och
styrelsen för Nykterhetsvårdens anstaltsförbund uttalar att de vid Sköndalsinstitutet
utbildade varit i hög grad väl ägnade för arbete inom den institutionella
vården.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under överskådlig tid socialvården synes
ha behov även av personal med sådan utbildning, som bedrivs vid Svenska
diakonskolans sociala linje. Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att Sköndalsinstitutcts
framtida ställning bör ytterligare utredas.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1963. 1 saml. Nr 79

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

C. Den kompletterande promemorian

Som förut nämnts har i samband med beredningen av kommitténs förslag
uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor
rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet av nämnda undersökningar
har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963.
Som en utgångspunkt för ifrågavarande undersökningar har antagits, dels att
utbildningen vid socialinstituten läsåret 1963/64 i huvudsak bedrives enligt hittills
gällande studieordning och studieplaner, dels att antalet utbildningsplatser
vid instituten ökas från 380 till 480 läsåret 1963/64, dels ock att instituten förstatligas
fr. o. m. den 1 juli 1963. Ett genomförande av nämnda åtgärder nödvändiggör,
framhålles det i promemorian, vissa ändringar av institutens organisation
och inträdesbestämmelser samt en förstärkning av personalorganisation
och ekonomiska resurser. De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna
har delvis baserats på socialinstitutens förslag till anslagsäskanden för budgetåret
1963/64, vilka utgick från oförändrade förhållanden.

I det följande återges en sammanfattning av de i promemorian redovisade
undersökningarna.

Socialinstitutens organisation

Följande riktlinjer bör enligt promemorian gälla, därest socialinstituten förstatligas
fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Staten övertar den 1 juli 1963 de fyra befintliga socialinstituten. De bör i fortsättningen
benämnas socialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet i Göteborg,
socialinstitutet i Lund och socialinstitutet i Umeå. Socialinstitutens inventarier
och boksamlingar skall övergå till staten. Vid tillträdet övertar staten i sin
tjänst alla arbetstagare som den 30 juni 1963 innehar anställning vid socialinstituten.
Ingen av de anställda skall genom statens övertagande av socialinstituten
erhålla sämre löne- och anställningsvillkor.

För socialinstituten gemensamt bör en samarbetsnämnd inrättas. Vid varje
socialinstitut skall finnas en styrelse. I övrigt handhas institutens angelägenheter
av lärarråd och rektor. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang
bl. a. följande.

Samarbetsnämnden bör utgöras av ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t
för en tid av tre år, och av rektorerna vid socialinstituten. Nämndens uppgift
bör vara att befrämja samordning av socialinstitutens verksamhet, t. ex. genom
att verka för att studieplaner ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande
utbildningskapacitet och rörande fortbildning av socionomer samt medverka till
en samordning av institutens anslagsäskanden. Nämnden bör vidare ha till uppgift
att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande.

Styrelsen skall ha högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska
förvaltningen vid respektive institut. Styrelsen bör bestå av högst tio ledamöter,
nämligen ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, högst åtta
av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter samt institutets
rektor. I styrelserna bör ingå representanter för statliga myndigheter, kommunförbunden,
arbetsmarknadsorganisationerna och universitetet på orten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

19

Inträde svillkor

För att vinna inträde vid socialinstitutens fackutbildning fordras för närvarande
att sökande fullgjort ett års förpraktik. Socionomutbildningskommittén
har som förut nämnts föreslagit att kravet på förpraktik slopas. Även om detta
förslag sammanhänger med en samtidigt föreslagen utbyggnad av studiepraktiken,
talar mycket — framhålles det i promemorian — för att man inom den
nuvarande utbildningens ram ger förpraktikkravet en mindre kategorisk utformning.
Ett bestämt fasthållande vid kravet på ett års förpraktik kan nämligen
vid en snabb ökning av antalet utbildningsplatser medföra svårigheter att rekrytera
erforderligt antal kvalificerade elever. Det bör därför inte föreligga hinder
för socialinstituten att antaga elever, vilka ej fullgjort föreskriven förpraktik.
Institutens samarbetsnämnd bör emellertid ha rätt att föreskriva en förlängning
av dessa studerandes studiepraktik från nu gällande tid av omkring nio månader
till tolv månader.

Lärarpersonal

Undervisningen vid socialinstituten ombesörjes i stor utsträckning av timarvoderade
lärare. Antalet fasta lärartjänster är lågt. Svårigheterna att rekrytera
och behålla såväl timarvoderade lärare som fast anställda lärare har varit stora
under senare år, framhålles det i promemorian. Kontinuiteten och stadgan i utbildningen
blir lidande, om en alltför stor del av undervisningen skötes av tillfälligt
engagerade lärare. För närvarande svarar fast anställda lärare för endast
omkring en fjärdedel av undervisningen vid socialinstituten. Därest den föreslagna
ökningen av utbildningskapaciteten genomföres bör enligt promemorian
en förstärkning av institutens fasta lärartjänster komma till stånd. Detta bör
ske dels genom inrättande av vissa nya tjänster, dels genom omvandling av nuvarande
lektorstjänster i teoretiska ämnen till universitetslektorstjänster. Av
promemorian inhämtas i detta sammanhang bl. a. följande.

De vid instituten befintliga lektorstjänsterna i teoretiska ämnen — placerade
i lönegrad Ao 27 och med en undervisningsskyldighet, förutom examination och
medverkan vid antagning av studerande m. m., av 250 timmar för läsår — fick
sin nuvarande utformning innan det genom universitetslektoraten tillkommit en
särskild undervisningstjänst inom det högre utbildningsväsendet. Med hänsyn
till önskvärdheten att för institutens huvudlärare upprätthålla kraven på grundlig
vetenskaplig utbildning bör tjänsterna omvandlas till universitetslektorat.
Under senare år har svårigheter förelegat att besätta lediga lektorstjänster vid
instituten. En omvandling av tjänsterna till universitetslektorat är av allt att
döma en förutsättning för att nya tjänster skall kunna besättas med kompetenta
innehavare och nuvarande befattningshavare kunna behållas.

I fråga om undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m. bör i tillämpliga
delar gälla samma bestämmelser som finns föreskrivna beträffande nämnda
tjänster vid universitet. Detta innebär bl. a., att undervisningsskyldigheten för
de befintliga lektoraten kommer att öka med i genomsnitt ca 25%.

De befintliga lektorstjänsterna vid socialinstituten bör enligt promemorian
vid en omvandling till universitetslektorat avse följande ämnesområden:

2* —■ Bihang till riksdagens ''protokoll 19G3. 1 sand. Nr 79

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Socialinstitutet i Stockholm: 1) statskunskap, med särskild hänsyn till förvaltningskunskap
och kommunalkunskap, 2) nationalekonomi och socialpolitik,
3) socialrätt samt 4) kommunal ekonomi och redovisning.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) stats- och kommunalkunskap samt 2) socialrätt.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialpolitik och sociologi samt 2) kommunal förvaltning
med samhällsplanering samt kommunal ekonomi och bokföring.

Socialinstitutet i Umeå: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten motiverar enligt promemorian
att följande nya universitetslektor stjänster inrättas fr. o. m. den 1 juli
1963:

Socialinstitutet i Stockholm: 1) psykologi samt 2) social metodik och administration.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialrätt och socialpolitik samt 2) psykologi och
sociologi.

Socialinstitutet i Umeå: 1) socialrätt samt 2) psykologi och sociologi.

I samband med tjänsternas tillsättande bör respektive styrelse föreslå och
Kungl. Maj:t fastställa ämnesområde.

I promemorian behandlas även frågan om ställningen för institutens rektorer.
Härvid framhålles bl. a. följande.

Såsom rektorer vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är lektorer vid
respektive institut förordnade. Vid socialinstitutet i Umeå är universitetslektorn
vid Stockholms universitet Lars Sköld förordnad som rektor. I samband med
omvandling av institutens lektorstjänster till universitetslektorat bör Sköld utnämnas
till universitetslektor i stats- och kommunalkunskap vid socialinstitutet
i Umeå. Detta medför behov av ytterligare ett universitetslektorat vid institutet.
Berörda universitetslektorat vid instituten skall vara obesatta så länge innehavarna
är förordnade som rektorer.

Rektorerna är för närvarande placerade i lönegrad Bp 1 och uppbär därjämte
särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. för år. Med hänsyn till förslaget om
större personalorganisation och ökat elevantal bör rektorstjänsterna placeras i
lönegrad Bp 1 jämte avlöningsförstärkning med 4 140 kr. för år. Ett ytterligare
skäl härtill är att endast en obetydlig löneskillnad kommer att uppstå mellan
rektorstjänsten och bottentjänsten som universitetslektor, därest dylika lektorat
inrättas.

För den praktiska utbildningen finns dels tjänster som lektor i lönegrad Ae 25,
dels tjänster som biträdande lektor i lönegrad Ae 19. Vid varje institut finns för
närvarande en lektorstjänst i Ae 25; dessutom finns vid institutet i Stockholm
två biträdande lektorstjänster och vid vart och ett av instituten i Göteborg och
Lund en biträdande lektorstjänst. Samtliga dessa lärare meddelar undervisning
i ämnet social metodik och administration, svarar för praktikförmedling och
kontakten med praktikinstitutioner, medverkar i handledarutbildning och vid
rådgivning av inträdessökande och antagning av studerande m. m. Undervisningen
i praktisk kommunal förvaltning meddelas dels av fasta lärare, dels av
timarvoderade lärare.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Med hänsyn till det ökade elevantalet är det enligt promemorian nödvändigt
att inrätta ytterligare tjänster för dessa uppgifter. I samband härmed bör en
viss differentiering av tjänsteinnehavarnas arbetsuppgifter äga rum. Lektorerna
bör i första hand svara för undervisning, medan de biträdande lektorerna främst
bör svara för anskaffning och förmedling av praktikplatser, kontakten med praktikinstitutioner
och handledare m. m. Tjänsterna som biträdande lektor bör därvid
ändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. För allmänt
institutionsarbete, såsom anordnande av studiebesök, studierådgivning o. d.
samt för biträde vid undervisningen bör dessutom medel beräknas för assistenthjälp.
En dylik anordning kan tillföra lärarna i de praktiska ämnena värdefull
hjälp och samtidigt vara av betydelse för den framtida lärarrekryteringen. Av
promemorian inhämtas vidare bl. a. följande.

Vid vart och ett av instituten i Stockholm, Göteborg och Lund bör inrättas en
ny tjänst som lektor i lönegrad Ae 25. Tjänsterna avser vid socialinstitutet i
Stockholm främst praktisk kommunal förvaltning, vid de andra instituten social
metodik och administration. Vid socialinstitutet i Umeå bör en motsvarande
lektorstjänst inrättas fr. o. m. budgetåret 1964/65. Nuvarande tjänster som biträdande
lektor omändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen.
Dessutom inrättas en ny tjänst som konsulent vid socialinstitutet i Umeå. Det
är angeläget att till tjänsterna kunna förvärva personer med god teoretisk utbildning
och omfattande praktisk erfarenhet. Flertalet av de kvalificerade tjänstemännen
inom socialvård och kommunal förvaltning är nu placerade i lönegrad
A 21 eller högre. Tjänsterna som konsulent bör därför placeras i lönegrad Ae 21.

För assistenthjälp bör vid socialinstitutet i Stockholm beräknas 750 assistenttimmar,
vid socialinstituten i Lund och Göteborg vartdera 500 assistenttimmar
samt vid socialinstitutet i Umeå 250 assistenttimmar.

Administrativ personal

De administrativa resurserna är redan nu otillräckliga vid instituten, framhålles
det i promemorian. Rektor och lärare är belastade med rutinmässiga uppgifter
i en omfattning som hindrar deras undervisning. En förstärkning av den
administrativa personalen synes därför nödvändig. Av promemorian inhämtas i
detta sammanhang följande.

Vid varje institut bör inrättas en ny tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.
Dessutom erfordras ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid vart och
ett av instituten i Göteborg och Lund. Slutligen bör för varje institut beräknas
medel för extra vaktmästar- och biträdeshjälp.

Den högsta administrativa tjänsten vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå
är för närvarande placerad som kansliskrivare i lönegrad Ae 11. Med hänsyn till
de ökade arbetsuppgifterna, främst i samband med den ekonomiska förvaltningen,
bör tjänsterna omvandlas till tjänster som kontorsskrivare i lönegrad
Ae 13.

Bibliotekspersonal

Särskild bibliotekspersonal finns endast vid socialvetenskapliga biblioteket i
Stockholm. Detta bibliotek, som administreras och i fråga om omkostnader

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

huvudsakligen finansieras av socialinstitutet i Stockholm, tillgodoser såväl institutet
som huvuddelen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet
i Stockholm. Biblioteket är på en gång kursbibliotek för berörda studerande
och forskningsbibliotek för lärare och samhällsvetenskapliga forskare och har
fått en speciell inriktning inom socialvetenskaperna till vilken motsvarighet saknas
vid centralbiblioteken.

Tjänsten som bibliotekarie vid biblioteket är för närvarande placerad i lönegrad
Ae 23. Motsvarande tjänster vid jämförliga specialbibliotek är placerade i
lönegrad A 27 eller högre. Biblioteket har fått betjäna ett starkt ökat antal
studerande och forskare, vilket medför ökade och mer ansvarsfulla uppgifter för
bibliotekarien. Tjänsten bör bl. a. med hänsyn härtill enligt promemorian ändras
till tjänst som förste bibliotekarie i lönegrad Ae 27.

Sammanfattning av personalorganisationen

I följande tablå sammanfattas nuvarande och föreslagen personalorganisation
vid socialinstituten.

Tjänst

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

Rektor (Bp 1) .....

1

1

1

1

1

1

1

1

Universitetslektor
(Ao 27) (nu lektor
Ao 27) ...........

3

5

1

2

1

3

1

3

Lektor (Ae 25) .....

1

2

1

2

1

2

1

1

Konsulent (Ae 21)

(nu bitr. lektor

Ae 19) ...........

2

2

1

1

1

1

1

Sekreterare (Ae 17) .

1

1

—

—

—

—

—

—

Kontorsskrivare
(Ae 13) ...........

_

_

_

1

_

1

1

Kansliskrivare (Ae 11)

1

1

1

—

1

—

1

—

Kontorist (Ae 9) ...

—

1

—

1

—

1

—

1

Expeditionsvakt
(Ae 7) ...........

1

1

_

_

Kanslibiträde (Ae7) .

2

2

1

1

1

1

1

1

Kontorsbiträde (regi.
befordringsgång) ..

1

1

1

2

1

2

_

Förste bibliotekarie
(Ae 27) (nu bibliote-karie Ae 23) ......

1

1

Förste biblioteksassi-stent (Ae 13) .....

1

1

_

_

_

Förste biblioteksbiträ-de (Ae 9) (nu arvo-de motsvarande lkl
A 9) ..............

1

1

Anm. I tabellen har inte medtagits de tjänster som lektor (universitetslektor) vid instituten i
Stockholm, Göteborg och Lund, vilka är obesatta så länge innehavaren är förordnad som rektor.
Nuvarande lektorstjänst i teoretiska ämnen vid socialinstitutet i Umeå är placerad i lönegrad Ae 27.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Kostnadsberäkningar

De förslag som framlagts i det föregående föranleder enligt promemorian följande
medelsbehov för socialinstituten budgetåret 1963/64.

1. Avlöningar

Anslags- och delposter i

Socialinstitutet i

avlöningsstaten

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Avlöningar till ordinarie tjänste-män, förslagsvis ................

200 000

104 600

133 800

132 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, för-slagsvis .......................

8 200

3 400

3 400

3 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie per-sonal

a. Avlöningar till vissa lärare

175 800

185 000

160 200

91 600

b. Avlöningar till annan icke-ordi-narie personal, förslagsvis.....

152 000

55 900

55 300

40 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......

175 300

91 200

101 000

81 400

5. Kompensation för höjda folkpen-sionsavgifter, förslagsvis ........

5 700

2 900

3 300

2 600

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ..

22 000

12 000

12 000

7 000

Summa kr.

739 000

455 000

469 000

359 000

Av promemorian inhämtas beträffande anslagsberäkningarna bl. a. följande.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t har medel beräknats dels till arvode till samarbetsnämndens ordförande
med 1 200 kr. (Stockholm), dels till arvode till samarbetsnämndens sekreterare
med 3 600 kr. (Stockholm), dels till arvode till respektive styrelses
ordförande med 2 400 kr., dels ock till arvode enligt kommittékungörelsen till de
av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i respektive styrelse.

Under delposten till avlöningar till vissa lärare m. to. har medel beräknats
bl. a. till undervisnings- och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal,
till arvoden till tentamensvakter med 1 000 kr. vid vartdera institutet samt till
arvoden i samband med inträdesprov med 4 000 kr. vid socialinstitutet i Stockholm
och med 3 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och Lund samt med
2 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå.

Undervisningsarvode har beräknats utgå för föreläsning och seminarieövning
med högst 115 kr., dock i undantagsfall högst 135 kr., per undervisningstimme,
och för lektionsundervisning med högst 85 kr., därest undervisning meddelas
av lärare som avlagt disputationsprov, och eljest med högst 70 kr., allt för
undervisningstimme. För lektionsundervisning bör det högre arvodet kunna utgå
jämväl till person som inte avlagt disputationsprov, men har andra meriter av
särskilt värde för undervisningen, exempelvis till läkare och till ämbetsmän och
tjänstemän inom förvaltning och rättsskipning. Dessa arvodesgrunder ansluter
till gällande bestämmelser vid universiteten.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

För tentamen beräknas utgå till timanställda lärare examinationsarvode enligt
hittills gällande grunder med högst 30 kr., såvitt gäller muntlig sluttentamen,
och eljest med högst 15 kr.

Under delposten till avlöningar till annan icke-ordinarie personal har medel
beräknats, bl. a. till extra vaktmästar- och biträdeshjälp med 12 000 kr. vid
socialinstitutet i Stockholm, med 6 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och
Lund samt med 7 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå. Medel har under denna
anslagspost även beräknats till vikariatsersättning med 4 000 kr. vid socialinstitutet
i Stockholm och med 2 000 kr. vid vart och ett av de övriga instituten.

Under anslagsposten till huvudmansavgijter har upptagits medel för de arbetsgivaravgifter
instituten har att erlägga. Dessa avgifter kommer att till väsentlig
del bortfalla i samband med att instituten förstatligas, men under budgetåret
1963/64 skall vissa avgifter erläggas, vilka avser tiden före ett statligt
huvudmannaskap.

2. Omkostnader

Anslags- och delposter i
omkostnadsstaten

Socialinstitutet i

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ......

2 000

1 500

1 500

1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis .....

10 000

7 000

7 000

12 000

3. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, för-

slagsvis .....................

—

9 000

15 000

9 000

b. Biblioteket .................

40 000

9 000

9 000

9000

c. Övriga expenser .............

56 000

49 500

43 500

36 500

4. Inredning och utrustning av nya

lokaler ........................

—

5 000

15 000

40 000

Summa kr.

108 000

81 000

91 000

108 000

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas bl. a. följande.

Under anslagsposten till reseersättningar har medel bl. a. beräknats till resekostnadsersättning
och traktamente enligt rese- och traktamentsklass A, allmänna
resereglementet, för sammanträden med samarbetsnämnd och styrelse.

Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten samt för städning och rengöring vid
socialinstitutet i Stockholm redovisas å omkostnadsstaten för universitetet i
Stockholm.

Vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm är en upprustning ofrånkomlig.
Biblioteket tillgodoser, som ovan framhållits, såväl socialinstitutet som huvuddelen
av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet i Stockholm.
Studerandeantalet i de aktuella ämnena har stigit med över 30 % under
de två senaste läsåren och en fortsatt ökning torde vara att vänta. Nya ämnesområden
och ämnesgrupper har tillkommit. Samtidigt har priserna på böcker och
tidskrifter, liksom på bokbindning, stigit kraftigt under de senaste åren. Det är
nödvändigt för biblioteket att bygga upp ett bokbestånd som kan svara mot den
expanderande undervisningens behov. Med hänsyn till dessa omständigheter
har ett anslag av 40 000 kr. beräknats.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Vid socialinstitutet i Umeå har det för de medel som anvisats innevarande
budgetår blott varit möjligt att inreda två lektionssalar och fyra tjänsterum.
Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten nödvändiggör att ytterligare
två lektionssalar och fem tjänsterum samt biblioteket utrustas. Medel härför har
beräknats under anslagsposten Inredning och utrustning av nya lokaler.

Fortbildning av socionomer

Under riksstatens åttonde huvudtitel är för budgetåret 1962/63 uppfört ett
reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare
i kommunal och social tjänst. Från anslaget har medel anvisats till
bestridande av kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet
i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m.

Under rubriken Fortbildning av socionomer bör enligt promemorian för budgetåret
1963/64 uppföras ett reservationsanslag av 55 000 kr. Till detta anslag
bör den vid utgången av budgetåret 1962/63 befintliga reservationen å anslaget
Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst
överföras. Under budgetåret 1963/64 bör anvisas högst 42 000 kr. till anordnande
av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt högst 10 000 kr.
till stipendier och resekostnadsbidrag åt deltagare i nämnda kurs.

Stipendium bör inom ramen av för ändamålet tillgängliga medel utgå med
högst 1 000 kr. till kursdeltagare som icke äger uppbära oavkortad lön.

D. Departementschefen

Innan jag går närmare in på föreliggande förslag rörande socionomutbildningen
vill jag i korthet beröra nuläget på detta utbildningsområde.

Socialinstitutens uppgift är att lämna kvalificerad utbildning i samhällsvetenskapliga
ämnen, i första hand för blivande tjänstemän inom primärkommunernas
sociala och kamerala förvaltning, inom landstingskommunal förvaltning
och sjukvårdsadministration, inom statlig och enskild socialvård samt inom
näringslivets personaltjänst. Sedan år 1921, då det första socialinstitutet startade
sin verksamhet, har närmare 4 500 socionomer utexaminerats. Av omkring
3 000 yrkesverksamma socionomer har ca 1 600 sociala uppgifter inom kommunernas
socialvård, inom anstaltsvård, sjukvård och näringslivets personaltjänst;
drygt 1 000 har administrativa och kamerala uppgifter inom kommunal och
statlig förvaltning och något mer än 200 är anställda i fackliga och ideella organisationer
eller inom pressen.

För närvarande finns fyra socialinstitut, samtliga organiserade som stiftelser.
Instituten är förlagda till Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå. Den årliga
intagningen är i Stockholm begränsad till 130 studerande, i Göteborg till 80,
i Lund till 100 och i Umeå till 70. Av de 382 elever som antogs år 1962 hade 215
avlagt studentexamen, medan de övriga antagits efter särskilt inträdesprov.
Socionomexamen kan avläggas på olika linjer. Vid samtliga institut finns en

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

social och en teoretisk linje, vid institutet i Stockholm dessutom en förvaltningslinje
och vid instituten i Göteborg och Lund en socialkommunal linje. Normalstudietiden
är två och ett halvt år. Utbildningen vid de olika instituten är i
stort sett likartad, även om ämnenas benämning och studiegången varierar något.

De principiella riktlinjerna för utbildningen vid socialinstituten fastställdes för
snart tjugo år sedan. År 1944 framlade socialutbildningssakkunniga utredning
och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen (SOU
1944: 29). Detta betänkande låg till grund för propositionen 1945:153 angående
bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning.
I anledning av nämnda proposition beslöt 1945 års riksdag att socialinstituten
skulle erhålla stöd av staten i större utsträckning än dittills varit fallet.

Utbildningen har därefter utvecklats på grundval av socialutbildningssakkunnigas
förslag och under hänsynstagande till utvecklingen inom socialvetenskaperna
och till de behov som nya förhållanden skapat. Sålunda har socialinstituten
efter inbördes samråd företagit vissa ändringar i utbildningen. Bl. a. har undervisningen
utvidgats till nya områden — exempelvis sociologi och samhällsplanering
— och vissa förskjutningar har skett i fråga om ämnenas innehåll och omfattning.
Behovet av fortbildning har i viss mån tillgodosetts genom påbyggnadskurser
vid socialinstituten, t. ex. kurser i personaladministration och sjukhuskameral
förvaltning. Sedan 1956 anordnas varje år en femmånaders mentalhygienisk
påbyggnadskurs.

En ökning av det statliga bidraget till socialinstituten har successivt genomförts
sedan 1940-talets mitt. Staten svarar numera för närmare 90 % av kostnaderna
för socionomutbildningen. Tillhopa uppgår de statliga och kommunala
anslagen innevarande budgetår till ca 1,7 miljoner kr.

Frågan om en översyn av socionomutbildningens innehåll och utformning har
under senare år aktualiserats från flera håll. I anledning av förslag av 1955 års
universitetsutredning i dess sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959: 45), tillkallade jag i juni 1960 särskilda sakkunniga
för att utreda frågan om socionomutbildningens uppgifter, innehåll och organisation.
I direktiven till de sakkunniga framhöll jag som den mest brådskande
uppgiften för utredningen att framlägga förslag om ökning av utbildningskapaciteten,
bl. a. genom upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Vidare underströk
jag att en andra — på kort sikt inte fullt så brådskande men likväl
utomordentligt viktig — utredningsuppgift vore att finna den lämpligaste utformningen
av socionomutbildningens innehåll med hänsyn till pågående förändring
av samhällsstrukturen, särskilt inom de områden av samhällslivet, där
arbetskraft med social utbildning erfordras. Som en tredje huvuduppgift för
utredningen anförde jag slutligen frågan om socialinstitutens framtida organisatoriska
ställning, bl. a. beträffande huvudmannaskapet.

De sakkunniga — socionomutbildningskommittén — har tidigare framlagt
förslag dels om ökning av utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstitu -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

ten, dels om upprättande av ett socialinstitut i Umeå. På grundval av dessa
förslag har beslut fattats om ökning av antalet utbildningsplatser vid instituten
från 265 läsåret 1960/61 till 380 innevarande läsår. I sitt nu föreliggande slutbetänkande
har kommittén föreslagit en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten,
en kvalitativ förbättring av såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen,
omvandling av instituten till socialhögskolor med professurer i vissa för
socionomutbildningen centrala ämnen samt statligt huvudmannaskap för läroanstalterna.

Enskildheterna i förslagen åsyftar i viktiga avseenden förändringar i jämförelse
med nuvarande utbildning. Förslagen innebär bl. a. att utbildningen
förlängs till tre och ett halvt läsår, varav två och ett halvt års teoretiska studier
och ett års studiepraktik. Samtidigt avskaffas den nuvarande förpraktiken; den
sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande.
Den teoretiska utbildningen föreslås omfatta dels en ettårig samhällsvetenskaplig
grundkurs, dels tre terminers mera djupgående studier i yrkesinriktade examensämnen.
Den nuvarande linjeindelningen skulle enligt förslaget ersättas med ett
friare val av examensämnen. Vidare föreslås att den praktiska utbildningen
effektiviseras, bl. a. genom utbyggd handledarutbildning. Utbildningens högskolekaraktär
bör enligt kommittén förstärkas och socialinstituten omvandlas till
socialhögskolor. Den socialvetenskapliga forskningen byggs ut genom att professorstjänster
successivt inrättas vid socialhögskolorna inom ämnesområden som
är särskilt angelägna för socionomutbildningen — kommunal ekonomi, kommunalrätt,
socialrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi.
Innehavare av professorstjänst föreslås fullgöra hälften av sin undervisningsskyldighet
vid universitet. Den högre utbildningen — licentiatstudier — bör
enligt kommittén förläggas till universitet.

Jag vill först understryka, att socionomerna är den på arbetsmarknaden dominerande
gruppen bland personer med samhällsinriktad utbildning. Denna utbildningsgrund
är den vanligaste för personal inom kommunernas ekonomiska
och sociala förvaltning. Även inom statlig förvaltning återfinns många socionomer.
Det är därför givet att socionomutbildningens utformning måste tillmätas
en stor betydelse. Socionomerna har också inom andra yrkessektorer visat sig
utgöra en mycket användbar kategori. Konkurrensen om den socionomutbildade
arbetskraften ger vid handen, att utbildningen vid socialinstituten inom åtskilliga
arbetsmarknadssektorer betraktas som synnerligen ändamålsenlig. Från
arbetsgivarhåll har dock påtalats, att utbildningen i vissa avseenden inte helt
motsvarar arbetsmarknadens krav.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt kommitténs förslag rörande
utbildningens uppgifter och innehåll. I flera yttranden betonas dock att utbildningens
praktiska yrkesinriktning måste bevaras. Angelägenheten av en förstärkning
av den sociala forskningens resurser undcrstrykes av remissinstanserna,
men delade meningar framföres rörande organisationen av denna forskning.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna synpunkter rörande
behovet av en kvalitativ förbättring av socionomutbildningen, ehuru jag samtidigt
vill understryka att utbildningens standard i väsentliga delar redan nu
får anses god. Situationen på socionomernas arbetsfält, framför allt inom de
sektorer vilkas betydelse växer till följd av det socialpolitiska reformarbetets
utveckling och differentiering, ställer emellertid otvivelaktigt större krav på
ökade kunskaper hos dem som har att möta de konkreta frågorna i yrkesverksamheten.
Särskilt den pågående utbyggnaden av det allmännas resurser för
vad som kan innefattas i begreppet människovärd — socionomerna har i sådan
verksamhet på en rad områden en nyckelställning — kräver en fortsatt förkovran
av underlaget för samhällsverksamheten, dvs. i första hand av forskning
och utbildning inom motsvarande ämnesområden.

Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens
resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten på personella
och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna punkt helt
statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger med den
sociala forskningens organisation och lokalisering måste undersökas ingående.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad och
planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild sakkunnigutredning
— socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt några förslag
i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis ett centralt spörsmål att
pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas med organisationen
för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten. Från skilda
synpunkter finner jag det naturligt att frågan om möjligheterna att koncentrera
nytillkommande resurser på detta område därvid överväges ingående. Redan
härav synes det stå klart att ett ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén
väckta förslagen rörande anordningar på forskningssidan —
exempelvis förslagen om professurer — icke bör ske nu.

Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära samman
med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning och
innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre utbildningsanstalter.

En av de centrala punkterna i kommittébetänkandet är tanken att socialinstituten
skulle omvandlas till socialhögskolor. Därmed åsyftas en väsentlig
förändring av institutens ställning i organisatoriskt avseende och en förskjutning
i utbildningens uppläggning och utformning. I anslutning till 1955 års universitetsutrednings
rekommendation att socialinstituten och socionomutbildningen
borde anknytas till universiteten och den samhällsvetenskapliga utbildningen
uttalade jag i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av
universitet och högskolor m. m., att socionomutbildningen liksom hittills borde
vara en från universiteten fristående institutsutbildning. I direktiven till kommittén
erinrade jag om detta uttalande men framhöll, att de sakkunniga borde
pröva frågan huruvida utbildningen inom vissa ämnen lämpligen kunde mer

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1963 29

än som hittills skett anpassas till motsvarande utbildning vid humanistisk
fakultet.

I just hithörande frågor, som rymmer spörsmålet om i vilken grad den nuvarande
institutsutbildningen bör omvandlas till en mera universitetsmässig utbildning,
ligger enligt min mening ett av de vanskligaste avvägningsproblemen.
Det synes mig principiellt viktigt, att den karaktär av sammanhållen, mot vissa
centrala fält inriktad yrkesutbildning, som nu präglar socionomutbildningen,
inte går förlorad. Synpunkter av detta slag har också, såsom jag redovisat i det
föregående, framkommit vid remissbehandlingen. Detta sätt att betrakta utbildningen
bör enligt min mening vara grundläggande vid en bedömning av frågan
om den lämpligaste utbildningsorganisationen.

Av vad jag här anfört rörande den sociala forskningens organisation och
aspekterna på utbildningsfrågan bör det stå klart att jag inte redan i detta
sammanhang anser mig böra taga ställning till frågorna om en omvandling av
socialinstituten till socialhögskolor och en mera genomgripande förändring av
utbildningens innehåll och uppläggning. Jag hyser emellertid ett starkt intresse
för att dessa betydelsefulla frågor skall kunna slutligen prövas utan onödigt
dröjsmål och avser därför att efter ytterligare överväganden återkomma till
reformförslagen i dessa hänseenden snarast möjligt. Jag vill dock tillägga,
att jag redan nu anser mig böra förorda vissa ändringar i institutens personalorganisation,
vilka åsyftar en kvalitativ förbättring av undervisningen.

Frågan om en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten är enligt min mening
så angelägen att ställning till socionomutbildningskommitténs förslag i denna del
bör tagas utan uppskov. Därför vill jag i det följande föreslå åtgärder för att ett
ökat antal utbildningsplatser vid socialinstituten skall komma till stånd fr. o. m.
instundande hösttermin. Jag avser också att nu framlägga förslag om ändrat
huvudmannaskap för socionomutbildningcn.

Den stora efterfrågan på socionomer har lett till en bristsituation, som enligt
min mening delvis kan försvåra samhällets socialpolitiska reformarbete. Kommuner
och andra arbetsgivare har i många fall haft vakantsatta tjänster eller
anställt personal som saknat önskad utbildning. Det torde också ha förekommit
att man avstått från att inrätta erforderliga tjänster i medvetande om att man
inte kunnat påräkna kvalificerade sökande. En ytterligare ökning av antalet
utbildningsplatser vid socialinstituten är därför nödvändig.

Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits —
ökat med sammanlagt över en tredjedel under de båda senaste läsåren. Kommittén
har nu föreslagit en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten — från
380 läsåret 19G2/G3 till 480 läsåret 1963/64. Samtidigt uttalar kommittén att en
ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.

Remissinstanserna tillstyrker genomgående kommitténs förslag i denna del.
I flera yttranden uttalas, att de avsedda åtgärderna närmast bör betraktas som
ett minimiprogram. För egen del finner jag en fortsatt utbyggnad av intagnings —

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kapaciteten nödvändig. Bristen på socionomer synes ha skärpts under senare år
och många tecken tyder på att efterfrågan på socionomer kommer att öka under
de närmaste åren. Kommittén har i sitt betänkande anfört en rad omständigheter
som talar för ett ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården
pågående förskjutningen mot förebyggande åtgärder och utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,
upprustningen inom vårdområdena och kommunernas
vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.

I några remissyttranden har uttalats, att frågan om spärrarnas borttagande
till socionomutbildning så snart som möjligt bör aktualiseras. I dessa yttranden
framhålls dels att arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, dels
att socionomutbildningen härigenom skulle kunna bidra till att avlänka det befarade
humanistöverskottet till områden, där användbarhet och placeringsmöjligheter
synes bättre tillgodosedda.

I denna fråga vill jag först helt allmänt uttala, att en bestämd kapacitet i
fråga om socionomutbildning i och för sig inte längre synes motiverad. Det är
önskvärt att så många som möjligt av dem som avser att ägna sig åt arbete
inom socialvård och förvaltning får tillfälle att genomgå kvalificerad fackutbildning,
och dessutom synes socionomutbildning vara lämplig även för studerande
som avser att söka sig till närliggande yrkesområden. Därför är enligt min
mening ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildning i princip att
föredraga. Vissa svårigheter kan dock göra ett sådant system omöjligt att
tillämpa för närvarande. Den praktiska utbildningen är en väsentlig del av
socionomutbildningen. Om antalet studerande vid socialinstituten skulle avsevärt
öka kan det med hänsyn till den snabba kapacitetsökningen under senare
år bli svårt att skaffa erforderligt antal lämpliga praktikplatser och engagera
lämpliga praktikhandledare.

Utbildningskapaciteten måste på grund härav tills vidare begränsas. Jag förordar
därför att antalet utbildningsplatser för läsåret 1963/64 angives till ca
480, varav ca 150 vid institutet i Stockholm, ca 120 vid institutet i Göteborg,
ca 120 vid institutet i Lund och ca 90 vid institutet i Umeå. Det bör
ankomma på den i det följande föreslagna samarbetsnämnden att fastställa
fördelningen av antalet utbildningsplatser på olika linjer. Jag vill endast uttala,
att de nytillkomna platserna främst bör avse social linje, då bristen på arbetskraft
med denna utbildning är mest markerad. Om det visar sig att inte alla
utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta sökande, bör de
lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning på andra
linjer.

Den föreslagna utbyggnaden synes nödvändiggöra vissa ändringar av institutens
inträdesvillkor. Kommittén har föreslagit att kravet på fullgjord förpraktik
avskaffas. Förpraktiken fyller enligt kommitténs mening i allmänhet
inte de krav på orientering m. m. som man bör kunna ställa. Remissinstanserna
har tillstyrkt kommittéförslaget på denna punkt eller lämnat det utan erinran.
I flera yttranden understryks fördelarna med en sådan åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

31

1 den kompletterande promemorian framhålls att kommitténs förslag rörande
förpraktikens avskaffande sammanhänger med en omläggning av utbildningen
och att det därför knappast synes lämpligt att förpraktiken vid i huvudsak
oförändrade utbildningsförhållanden helt avskaffas. I promemorian betonas
emellertid, att ett bestämt fasthållande vid gällande krav på ett års förpraktik
vid den pågående snabba ökningen av antalet utbildningsplatser kan medföra
svårigheter att rekrytera erforderligt antal kvalificerade sökande, och att det
därför bör vara möjligt att inom den nuvarande utbildningens ram ge förpraktikkravet
en mindre kategorisk utformning.

Jag ansluter mig till de synpunkter som anförts i den kompletterande promemorian.
Flera vägande skäl kan anföras mot gällande inträdeskrav. Frågan om
förpraktikens ställning har varit under diskussion även inom andra utbildningsgrenar,
varvid dess värde ifrågasatts. Jag anser emellertid att frågan om förpraktikens
avskaffande inte bör slutligt prövas i detta sammanhang men förordar
att samarbetsnämnden får rätt att, då särskilda skäl föreligger, antaga
elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik. Samarbetsnämnden bör därvid
ha rätt att föreskriva en förlängning av studiepraktiken för vederbörande elev i
enlighet med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det bör
ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser i denna fråga.

Frågan om inträdesprovets omfattning har berörts av kommittén och av flera
remissinstanser. Jag är emellertid inte beredd att i detta sammanhang föreslå
några ändringar på denna punkt.

I överensstämmelse med vad som föreslagits av kommittén finner jag att det
numera bör vara en uppgift för staten att helt taga ansvaret för en utbildning
av förevarande karaktär. De nuvarande huvudmännen liksom på något undantag
samtliga remissinstanser i övrigt har lämnat kommitténs förslag i detta hänseende
utan erinran. Kostnaderna för socionomutbildningen bör sålunda helt
bestridas av statsmedel och jag förordar att ett statligt huvudmannaskap inträder
fr. o. m. den 1 juli 1963. Jag ansluter mig till de riktlinjer om förstatligandet
som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser som kan bli erforderliga i
samband med förstatligandet. I detta sammanhang vill jag förorda, att instituten
benämnes i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande
promemorian, vilket innebär endast den förändringen jämfört med nuvarande
förhållanden, att sydsvenska socialinstitutet i fortsättningen bör betecknas
socialinstitutet i Lund.

Socialinstitutet i Stockholm disponerar över ett omfattande bibliotek, socialvetenskapliga
biblioteket. Detta bibliotek tillgodoser också de samhällsvetenskapliga
institutionerna vid universitetet i Sockholm. Vid de andra instituten
finns mindre bibliotek, främst för kurs- och referenslitteratur. J samband med
institutens förstatligande bör nämnda boksamlingar och andra inventarier övergå

32

Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1963

i statens ägo. Underhandskontakter med instituten har givit vid handen att
institutens styrelser inte torde ha någon erinran mot en sådan åtgärd.

I detta sammanhang torde böra erinras om en fråga som berör socialinstitutet
i Stockholm. I samband med uppförande av byggnaden Odengatan 61, som nu
disponeras av socialinstitutet, socialvetenskapliga biblioteket och institutionen
för nationalekonomi vid universitetet i Stockholm, lämnade centralförbundet för
socialt arbete ett lån å 100 000 kr. till Stockholms högskola. Enligt avtal i samband
med ombildning av Stockholms högskola till universitet har staten fr. o. m.
den 1 juli 1960 övertagit betalningsansvaret för nämnda lån. Lånet är räntefritt
och ouppsägbart så länge byggnaden vid Odengatan 61 upplåts för socialinstitutet
i Stockholm. I avtalet har förutsatts att centralförbundet beredes rum i
anslutning till institutet. Frågan om detta lån aktualiseras genom att institutet
i år flyttar till kvarteret Mimer i Vasastaden. Centralförbundet för socialt arbete
har meddelat, att förbundet inte har någon erinran mot ett förstatligande av
socialinstitutet i Stockholm, under förutsättning att förbundet liksom hittills
erhåller lokalutrymme i anslutning till institutet. Förbundet förutsätter också
att frågan om ränta och eventuell uppsägning av nämnda lån kan bli föremål
för förhandlingar mellan staten och förbundet efter det att institutet avflyttar
från Odengatan 61. Jag vill erinra om att Centralförbundet genom byggnadsstyrelsen
beretts utrymme i den nya byggnaden.

I samband med ett förstatligande aktualiseras frågan om socialinstitutens
förvaltningsmässiga ställning. Instituten är nu fristående stiftelser under ledning
av var sin styrelse. Någon särskild tillsynsmyndighet finns inte och inte heller
något för instituten gemensamt organ.

I kommittébetänkandet — liksom i den kompletterande promemorian —
föreslås att varje institut skall stå under ledning av en styrelse, förordnad av
Kungl. Maj:t. Beträffande styrelsefrågan talar enligt min mening vissa skäl för
att — i varje fall på längre sikt — någon form av gemensam ledning vore en
ändamålsenlig lösning. Tills vidare synes det emellertid lämpligt att det vid
varje institut finns en styrelse. Jag förordar därför att en sådan anordning kommer
till stånd. Styrelserna bör ha den högsta uppsikten över undervisningen
och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Varje styrelse bör
bestå av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte institutets rektor.
Styrelserna bör innefatta företrädare för bl. a. kommunförbunden, andra avnämare
och universitetet på orten. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
närmare bestämmelser i hithörande frågor.

Jag anser att ett nära samarbete bör ske mellan instituten och förordar därför
att en samarbetsnämnd inrättas med uppgift att befrämja en samordning av
socialinstitutens verksamhet, bl. a. i frågor rörande studieplaner, utbildningskapacitet,
fortbildning och anslagsäskanden. Nämnden bör även ha till uppgift
att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande vid
socialinstituten. Samarbetsnämnden bör bestå av ordförande, förordnad av

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Kungl. Maj:t för en tid av tre år, och av rektorerna vid instituten. I det följande
beräknar jag medel för arvode åt särskild sekreterare åt samarbetsnämnden.

Jag behandlar härefter frågor om personalorganisation m. m. samt medelsbehov
för nästa budgetår till de fyra socialinstituten.

För innevarande budgetår är statsbidraget till socialinstituten uppfört med
sammanlagt 1 518 000 kr. Beloppet är fördelat med 546 000 kr. till socialinstitutet
i Stockholm, 374 000 kr. till socialinstitutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska
socialinstitutet samt 247 000 kr. till socialinstitutet i Umeå. Härtill
kommer kommunala bidrag om sammanlagt ca 180 000 kr. Bidrag av detta slag
kommer vid bifall till mitt förslag om statligt huvudmannaskap att bortfalla
fr. o. m. nästa budgetår.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag till socialinstituten skall vid
instituten fast anställda befattningshavare avlönas efter samma grunder, som
enligt statens allmänna avlöningsreglemente gäller för närmast motsvarande
statstjänstemän. Som statsbidragsvillkor har vidare uppställts, att beslut rörande
löneställning för rektor, fast anställda lärare och övriga befattningshavare i högre
lönegrad än A 8, liksom tillsättning av rektorsbefattning och fast lärarbefattning,
skall underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse.

Omfattningen av nuvarande personalorganisation framgår av en sammanställning
som jag återgivit i det föregående vid redovisningen av den kompletterande
promemorian. I nämnda promemoria har vidare angivits bl. a. de personalförstärkningar
som befunnits nödvändiga fr. o. m. nästa budgetår. Häri ingår förslag
om personalökningar betingade dels av tidigare beslut om ökad elevintagning,
dels av här framlagda förslag om ytterligare utbildningsplatser vid instituten
fr. o. m. läsåret 1963/64.

Vid nuvarande socialinstitut åtnjuter rektor, utöver lön enligt lönegrad Bp 1,
särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. om året. Jag föreslår, att vid vart
och ett av de fyra instituten fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som
rektor i lönegrad Bp 1 med en avlöningsförstärkning av 2 760 kr. om året.

Som huvudlärare i teoretiska ämnen vid instituten fungerar nu lektorer med
lön enligt lönegrad Ao 27. Undervisningen bestrides emellertid till större delen
av timarvoderade lärare. Såväl i kommittébetänkandet som i den kompletterande
promemorian har föreslagits en betydande ökning av antalet fasta lärartjänster.
Vidare har föreslagits att lektoraten i Ao 27 omvandlas till universitetslektorat.
En förstärkning av den fasta lärarpersonalen betraktas som nödvändig för att
utbildningen skall få önskad stadga och kontinuitet samt för att instituten skall
kunna rekrytera och behålla kvalificerade lärare. Samtliga de remissinstanser
som berört denna fråga har med utgångspunkt i kommitténs organisationsförslag
tillstyrkt ett inrättande av sådana tjänster.

För egen del finner jag starka skäl tala för att universitetslektorat bör finnas vid
socialinstituten även vid utbildningsmässigt i övrigt oförändrade förhållanden. Det
synes mig nämligen angeläget, att undervisningen vid instituten i största möjliga

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

utsträckning ombesörjes av fast anställda lärare med samma vetenskapliga och
pedagogiska kompetens som gäller för universitetslektorer. Vidare är det — med
hänsyn till svårigheterna att rekrytera kvalificerade lärare i samhällsvetenskapliga
ämnen — enligt min mening viktigt, att det vid socialinstituten finns lärartjänster
med de avlöningsförmåner som gäller för motsvarande tjänster vid
universiteten. Jag förordar därför att universitetslektorat i den omfattning, som
följer av vad jag i det följande föreslår, inrättas vid instituten. Även i fråga om
undervisningsskyldighet m. m. bör tillämpas samma regler som vid universiteten.
För behörighet till tjänst som universitetslektor bör gälla att vederbörande avlagt
disputationsprov samt styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. Dispens från
dessa behörighetsvillkor bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i
varje särskilt fall.

Med anledning av vad som föreslagits i den kompletterande promemorian
förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid socialinstituten inrättas tjänster som
universitetslektor, nämligen i Stockholm fem tjänster, i Göteborg tre tjänster,
i Lund fyra tjänster och i Umeå fyra tjänster. Dylik tjänst bör vara inrättad
inom något av ämnesområdena statskunskap, nationalekonomi, socialpolitik,
socialrätt, psykologi, sociologi, kommunal ekonomi och kommunal förvaltning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av styrelsen för vederbörande
institut fastställa ämnesområde för respektive tjänst. Det i den kompletterande
promemorian framförda förslaget om inrättande av en universitetslektorstjänst
i social metodik och administration vid socialinstitutet i Stockholm
anser jag mig inte kunna biträda. I stället bör en tjänst som lektor i Ae 25 inrättas
vid nämnda institut. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är en lektor vid respektive
institut förordnad som rektor. Rektorn vid institutet i Umeå är universitetslektor
vid Stockholms universitet. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag, i
samband med ett inrättande av universitetslektorat vid socialinstituten föreslå
Kungl. Maj:t att utan ansökan förordna vederbörande rektorer i Stockholm,
Göteborg, Lund och Umeå till innehavare av tjänst som universitetslektor vid
respektive institut. Nu nämnda tjänster som universitetslektor bör icke få
uppehållas så länge innehavarna är förordnade som rektorer.

Den praktiska utbildningen vid instituten ombesörjes av lektorer i lönegrad
Ae 25 och av biträdande lektorer i lönegrad Ae 19. I överensstämmelse med vad
som förordas i den kompletterande promemorian föreslår jag en viss förändring
av nämnda befattningshavares arbetsuppgifter. Lektorerna i lönegrad Ae 25
bör sålunda i första hand svara för undervisning i social metodik och administration.
För övriga uppgifter sammanhängande med den praktiska utbildningen
bör inrättas tjänster som konsulent i Ae 21, vilka bör ersätta nuvarande tjänster
som biträdande lektor. Jag föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1963 skall finnas
inrättade följande lektorstjänster i Ae 25, nämligen tre vid socialinstitutet i
Stockholm — av vilka en för undervisning i praktisk kommunal förvaltning och

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

två för undervisning i social metodik och administration — två vid vart och ett
av instituten i Göteborg och Lund samt en vid institutet i Umeå, samtliga sistnämnda
fem för undervisning i social metodik och administration. Vidare föreslår
jag att fr. o. m. nämnda tidpunkt skall vid institutet i Stockholm inrättas
två tjänster som konsulent i Ae 21 samt vid vart och ett av de övriga instituten
en dylik tjänst. I den kompletterande promemorian har vidare föreslagits att
medel beräknas för assistenthjälp. Jag biträder detta förslag och beräknar för
allmänt institutionsarbete medel till arvoden av sammanlagt 40 000 kr., fördelade
med 15 000 kr. för institutet i Stockholm, 10 000 kr. för vart och ett av instituten
i Göteborg och Lund samt 5 000 kr. för institutet i Umeå.

Resterande undervisning — uppskattningsvis 800 timmar vid institutet i
Stockholm, 1 300 timmar vid institutet i Göteborg, 800 timmar vid institutet i
Lund och 400 timmar vid institutet i Umeå — i såväl teoretiska som praktiska
ämnen bör meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. Beträffande grunderna
för beräkning av undervisnings- och examinationsarvoden ansluter jag
mig till vad som förordats i den kompletterande promemorian. För ifrågavarande
arvoden m. m. beräknar jag medel med sammanlagt 305 000 kr., fördelade med
75 000 kr. för stockholmsinstitutet, 105 000 kr. för göteborgsinstitutet, 81 000 kr.
för lundainstitutet och 44 000 kr. för umeåinstitutet.

För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm finns särskild
personal. Jag förordar — i överensstämmelse med vad som föreslagits i den
kompletterande promemorian — att, i stället för nuvarande tjänst som bibliotekarie
i Ae 23, fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som förste bibliotekarie
i Ae 27.

Den i den kompletterande promemorian föreslagna biträdesorganisationen för
bibliotek, administration m. m. finner jag väl avvägd; dock bör de vid instituten
i Göteborg, Lund och Umeå föreslagna tjänsterna som kontorsskrivare utbytas
mot tjänster som assistent i Ae 15. Jag beräknar därför medel för de i promemorian
föreslagna tjänsterna. De framlagda förslagen till lönegradsplacering av
tjänster har lämnats utan erinran av vederbörande personalorganisationer.

Beträffande övriga i promemorian redovisade medelsberäkningar har jag intet
att erinra.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckning dels under ett
förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar, uppföras följande
tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fem som universitetslektor i
Ao 27, tre som lektor i Ae 25 och två som konsulent i Ae 21, dels under ett
förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande
tjänster, nämligen cn som rektor i Bp 1, tre som universitetslektor i Ao 27,
två som lektor i Ae 25 och en som konsulent i Ae 21, dels under ett förslagsanslag,
benämnt Socialinstitutet i Lund: Avlöningar, uppföras följande tjänster,
nämligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, två som
lektor i Ac 25 och en som konsulent i Ae 21, dels också under ett förslagsanslag,

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

benämnt Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar, uppföras följande tjänster, nämligen
en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, en som lektor i
Ae 25 och en som konsulent i Ae 21.

En universitetslektorstjänst vid vart och ett av instituten bör icke få uppehållas
så länge innehavaren är förordnad som rektor.

Jag avser att, vid bifall till här framlagda förslag, sedermera föreslå Kungl.
Maj:t, att rektorer, fast anställda lärare och övriga fast anställda befattningshavare
vid nuvarande socialinstitut utan ledigförklarande skall förordnas på
motsvarande, likvärdig eller i förekommande fall högre tjänst vid de statliga
socialinstituten; dock bör de av mig förordade reglerna rörande behörighet därvid
iakttagas.

Med hänsyn till bl. a. att jag här förordat en förhållandevis snabb utbyggnad av
socialinstituten synes det mig angeläget att möjlighet föreligger att, såvitt gäller
lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det bör därför
ankomma på Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — efter förslag av
vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av mig förut förordade
lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som anvisas för
ändamålet.

För nästa budgetår beräknar jag det totala medelsbehovet för avlöningar till
socialinstituten till 2 022 000 kr. För vart och ett av instituten bör fastställas
avlöningsstater, fördelade på olika poster.

Vidare bör för nästa budgetår för vart och ett av socialinstituten anvisas ett
särskilt förslagsanslag till omkostnader. De beräkningar för respektive institut
som redovisas i den kompletterande promemorian har inte givit mig anledning
till erinran. Jag förordar sålunda att till omkostnader vid socialinstituten anvisas
sammanlagt 388 000 kr.

Jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten innevarande budgetår,
1 518 000 kr., medför de av mig här framlagda förslagen en ökning av statens
kostnader med 892 000 kr.

Vid bifall till vad jag förordat i det föregående torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna verksamheten
skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1963/64. Bl. a. bör uppdragas åt
byggnadsstyrelsen att fullfölja planerade åtgärder för anskaffande av lokaler
för de föreslagna socialinstituten. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på att statens åtaganden beträffande kostnaderna för lokaler innebär
en reell anslagsförstärkning utöver den som framgår av nyss anförda riksstatssiffror.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har i särskild skrift hemställt om
ett anslag till avlöningar av 159 000 kr. för socialutbildningen vid Svenska diakonskolan
— Sköndalsinstitutet — budgetåret 1963/64. Med anledning härav
vill jag understryka, att den av mig här föreslagna förstärkningen av utbild -

37

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 79 år 1963

ningsorganisationen vid socialinstituten torde medföra, att rådande skillnader
mellan utbildningen vid dessa institut och Svenska diakonskolan i viss mån
kommer att förstärkas. Jag vill också tillägga att det, med hänsyn till vad jag
tidigare anfört om min avsikt att ytterligare överväga frågor rörande den sociala
forskningens organisation och därmed sammanhängande utbildningsorganisatoriska
frågor, ter sig mindre lämpligt att i detta sammanhang pröva frågan om
bidrag till Svenska diakonskolan.

För fortbildningsverksamhet är under riksstatens åttonde huvudtitel för
innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för
fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst. Från
detta anslag bestrides kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid
socialinstitutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m. I
överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian
förordar jag att för budgetåret 1963/64 under den ändrade rubriken Fortbildning
av socionomer m. m. uppföres ett reservationsanslag av 55 000 kr. Mitt
förslag innebär sålunda en anslagshöjning med 13 000 kr. Vid utgången av innevarande
budgetår befintlig behållning på det nuvarande anslaget bör överföras
till det nya anslaget.

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1963 inrättas
en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet
i Stockholm;

b) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1963 inrättas en
statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet
i Göteborg;

c) besluta, att i Lund skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig
läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i
Lund;

d) besluta, att i Umeå skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig
läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i
Umeå;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i
Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1963/64:

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 169 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 208 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 152 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 173 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
..................................... 6 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ............... 22 000

Summa kr. 739 000

c) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 739 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 108 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för socialinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Göteborg,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 105 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 185 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 90 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 12 000

Summa kr. 455 000

c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
455 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 81 000 kr.;

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för socialinstitutet i Lund, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i
Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 134 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 160 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 100 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 12 000

Summa kr. 469 000

c) till Socialinstitutet i Lund: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
469 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Lund: Omkostnader för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
91 000 kr.;

V. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för socialinstitutet i Umeå, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i
Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 132 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 92 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 41 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 80 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis
..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 7 000

Summa kr. 359 000

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

c) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
359 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
108 000 kr.;

VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 55 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Åsa Teorell

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963 41

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 2

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen .......... 4

A. Kommitténs förslag ......................................... 4

B. Yttranden .................................................. 9

C. Den kompletterande promemorian ............................ 18

D. Departementschefen ......................................... 25

III. Hemställan .................................................... 37