Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

Nr 74

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen angående den försvarsmedicinska
forskningens organisation m. m.; given Stockholms
slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av resultatet av en sakkunnigutredning framlägges i propositionen
förslag om en reorganisation av den försvarsmedicinska forskningens ledning
och verkställighetsorgan. De av utredningen förordade riktlinjerna godtages
i huvudsak. Ledningen föreslås i propositionen skola uppdelas på dels ett inom
statens medicinska forskningsråd fungerande organ för försvarsmedicinska uppgifter
av grundforskningskaraktär, dels ett under försvarsdepartementet lydande
organ för tillämpad försvarsmedicinsk forskning. Enligt propositionen skall i
samband med omorganisationen den försvarsmedicinska nämnden inom statens
medicinska forskningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden samt militärmedicinska
forskningsberedningen upphöra.

I propositionen förordas vidare, att verksamheten vid nu befintliga enheter
under flyg- och navalmedicinska nämnden koncentreras till två forskargrupper,
vilka placeras vid karolinska institutet. I samband därmed förordas bl. a., att
en laboratur i flygmedicin omvandlas till professur i flygfysiologi.

I propositionen behandlas även statens medicinska forskningsråds förslag till
anslagsäskanden för nästa budgetår avseende övrig medicinsk forskning samt
förvaltningskostnader.

För budgetåret 1963/64 föreslås anslag under fjärde huvudtiteln till tillämpad
försvarsmedicinsk forskning med 1 200 000 kr. och under åttonde huvudtiteln
till försvarsmedicinsk grundforskning med 1 135 000 kr., till övrig medicinsk
forskning med 7 750 000 kr. och till förvaltningskostnader med 920 000 kr. Förslagen
innebär anslagshöjningar, för fjärde huvudtiteln med 600 000 kr. och för
åttonde huvudtiteln med 1 941 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 7i

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp LING.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om den försvarsmedicinska
forskningens organisation m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bil. 6, har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen
för försvarsdepartementet under punkten 181 föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1963/64 till Militärmedicinsk
forskning beräkna ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

Vidare har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, bil. 10, på min hemställan
under punkten 265 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1963/64 till Medicinsk forskning beräkna ett
anslag av 9 800 000 kr.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla desamma.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 71+ år 1963

I. Inledning

I betänkandet »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958:32) berörde 1955
års universitetsutredning även frågan om den försvarsmedicinska forskningens
organisation och anförde därvid bl. a. följande.

Det torde för närvarande vara oklart, hur samverkan mellan försvarsmedicinska
nämnden, flyg- och navalmedicinska nämnden och försvarets forskningsanstalt
i framtiden bör organiseras. Utredningen har för sin del icke kunnat taga
ställning till dessa i sina detaljer synnerligen invecklade frågor vilka även berör
liera departement. Utredningen föreslår, att en särskild kommitté snarast tillsättes
med uppdrag att företa en förutsättningslös utredning av organisationen
av den försvarsmedicinska forskningen.

Genom beslut den 9 oktober 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet
att dels tillkalla en utredningsman med uppdrag att verkställa
utredning rörande den försvarsmedicinska forskningen, dels ock tillkalla
särskilda experter för att stå till utredningsmannens förfogande för överläggningar
och samråd.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsman professorn
Bror Rexed och såsom experter generaldirektören Martin Fehrm, arméöverläkaren
Gustaf Hesselblad, professorn Börje Uvnäs, professorn Arne Engström,
översten Torsten Schmidt, professorn Carl-Johan Clemedson, marinöverläkaren
Lars Troell och professorn Gunnar Ström.

Utredningsmannen, vilken antagit benämningen försvarsmedicinska forskningsutredningen,
har den 2 augusti 1962 avlämnat ett betänkande, »Försvarsmedicinsk
forskning i totalförsvaret» (SOU 1962:34), med förslag rörande den försvarsmedicinska
forskningens ledning, inriktning och anslagsbehov i fredstid.
I en stencilerad bilaga till betänkandet har utredningen redovisat en beskrivning
av forskningsprojekt jämte projektkatalog.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av kanslersämbetet
för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna (motsvarande)
och tandläkarhögskolorna, överbefälhavaren efter hörande av cheferna för armén,
marinen och flygvapnet, medicinalstyrelsen efter hörande av strålskyddsnämnden
och sjukvårdsberedskapsnämnden, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets
forskningsanstalt, statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, veterinärstyrelsen, överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion,
statens medicinska forskningsråd efter hörande av försvarsmedicinska
nämnden, flyg- och navalmedicinska nämnden, statens råd för atomforskning,
bercdskapsnämndcn för psykologiskt försvar, styrelserna för statens bakteriologiska
laboratorium, statens institut för folkhälsan, statens veterinärmedicinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

anstalt, statens växtskyddsanstalt och farmaceutiska institutet, direktionen över
gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan,
Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien, militärpsykologiska
institutet, direktionerna över Akademiska sjukhuset i Uppsala och Karolinska
sjukhuset, länsstyrelserna i Västerbottens län och Malmöhus län efter
hörande av respektive landstings sjukvårdsstyrelse, 1962 års försvarssjukvårdsutredning,
utredningen angående veterinärmedicinsk forskning och undervisning
samt militärmedicinska forskningberedningen.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt vissa organisationer och sammanslutningar
beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning
härav har yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, Göteborgs stads sjukvårdsstyrelse,
Malmö stads sjukvårdsstyrelse, Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade
studentkårer (SFS) och Svenska tandläkaresällskapet. I ärendet har även inkommit
en skrift från Stiftelsen Svensk näringsforskning.

I den försvarsmedicinska forskningsutredningens uppdrag ingår jämväl att
pröva frågan om den försvarsmedicinska forskningens krigsorganisation. Denna
fråga sammanhänger med utformningen av fredsorganisationen, och utredningen
har därför ansett sig böra avvakta statsmakternas ställningstagande till de förslag,
som framlagts i det nu aktuella betänkandet, innan den framlägger sina förslag
rörande forskningsorganisationen i krig.

I det följande kommer en redogörelse att lämnas för innehållet i utredningens
betänkande samt de synpunkter, som framkommit vid remissbehandlingen av
detsamma. Därefter kommer även statens medicinska forskningsråds framställning
om anslag till medicinsk forskning i övrigt för budgetåret 1963/64 att redovisas.
Slutligen kommer de sålunda framlagda förslagen att underställas Kungl.
Maj :ts prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7| år 1963

II. Den försvarsmedicinska forskningen

A. Betänkandet

1. Forskningsorganisationens tillkomst och nuvarande utformning

Utredningen framhåller, att den nuvarande organisationen för den försvarsmedicinska
forsknings- och försöksverksamheten vuxit fram under en följd av
år utan att någon översiktlig plan legat till grund för utvecklingen. Organisationen
har snarare tillkommit genom att speciella behov vid skilda tillfällen föranlett
lösningar för begränsade avsnitt av det försvarsmedicinska forskningsområdet.
Från tid till annan har också förändringar och omorganisationer företagits,
vilket bidragit till att organisationen blivit synnerligen komplicerad och
svåröverskådlig.

Ansvaret för den försvarsmedicinska forsknings- och försöksverksamheten
åvilar, framhåller utredningen, f. n. fyra departement, nämligen ecklesiastik-,
försvars-, inrikes- och jordbruksdepartementen.

Utredningen konstaterar vidare, att de enda organ, som har en direkt ledningsfunktion
för den försvarsmedicinska forskningen återfinnes under ecklesiastikdepartementet.

Efter särskild utredning inrättades statens medicinska forskningsråd från den
1 juli 1945. Ett av skälen för inrättandet av detta råd var, att främjandet av
vetenskapliga undersökningar av bl. a. militärmedicinsk art framstod som önskvärt
från samhällets synpunkt. Forskningsrådet borde vidare i kris- och krigstider
kunna tjäna som en beredskapsorganisation för den medicinska vetenskapen.
Utredningen anför vidare bl. a. följande.

Inom militärmedicinen hade den flygmedicinska forskningen vid tidpunkten
för tillkomsten av statens medicinska forskningsråd redan varit föremål för överväganden
och förslag av en år 1943 av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallad
kommitté — den flygmedicinska utredningen. En av forskningsrådets
första åtgärder beträffande försvarsmedicinen blev att verkställa en överarbetning
av de förslag den flygmedicinska utredningen framlagt. De förslag rådet
med utgångspunkt i denna överarbetning framlade ledde till bildandet av statens
nämnd för flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet (Flygmedicinska
nämnden) fr. o. m. den 1 oktober 1946. Samtidigt inrättades vid nämnden
tre tjänster som laborator i flygmedicin med placering vid envar av de fysiologiska
institutionerna vid universitetet i Lund, karolinska institutet och gymnastiska
centralinstitutet.

Medicinska forskningsrådets nästa åtgärd rörande försvarsmedicinen blev en
utredning angående arméns och marinens behov av militärmedicinsk forskning,
vilken genomfördes åren 1946—1947 och enligt beslut av 1948 års riksdag ledde
dels till inrättandet av statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 7) år 1963

nämnd, dels till att den flygmedicinska nämnden omorganiserades till statens
nämnd jör flyg- och navalmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet (Flygoch
navalmedicinska nämnden). Dessa organ har f. n. ledningen och ansvaret för
den försvarsmedicinska forsknings- och försöksverksamheten inom vårt totalförsvar.

Försvarsmedicinska nämnden fungerar som en permanent subkommitté under
medicinska forskningsrådet med uppgift att enligt den för nämnden gällande
instruktionen leda, följa, samordna och taga initiativ till försvarsmedicinsk
forsknings- och försöksverksamhet. Enligt instruktionen skall dylik verksamhet
bedrivas vid försvarets forskningsanstalt (FOA) och statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) samt vid andra institutioner eller av enskilda forskare verksamma
inom ämnesområdet. Utredningen anför bl. a. följande.

Den försvarsmedicinska nämndens sammansättning är sådan, att den genom
sina skilda ledamöter kan räkna med information och sakkunskap rörande väsentliga
försvarsmedicinska problem inom försvarsmakten. På samma sätt uppehålls
en förbindelse med civilförsvarsstyrelsen och vissa av de laboratorier, som
bedriver försvarsmedicinsk forskning och försöksverksamhet såsom SBL och
FOA. Nämnden erhåller däremot inte någon enhetlig behovssammanställning
eller prioritering för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet från
vare sig medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen eller försvarsdepartementet.

Nämnden disponerar inga särskilda laboratorier och har icke egen forskningspersonal
anställd. Större delen av dess verksamhet anknyter sig till fördelningen
av forskningsanslag. Ramen för denna verksamhet bestäms av statens medicinska
forskningsråd, som årligen beslutar om att en viss del av dess eget anslag
skall avsättas för försvarsmedicinsk forskning. Formellt är även fördelningen av
anslagen till försvarsmedicinska forskningsändamål underkastad statens medicinska
forskningsråds prövning, men i praktiken har rådet delegerat denna uppgift
till nämnden. De ansökningar om forskningsanslag, som inkommer till nämnden,
är till en icke ringa del en följd av nämndens egna åtgärder i olika avseenden.
Betydelsefull synes i detta sammanhang den nämndens verksamhet vara, som
bl. a. tar sig uttryck i anordnandet av konferenser, symposier eller diskussioner
rörande försvarsmedicinska problem eller förhållanden i anslutning till totalförsvarets
sjukvårdsuppgifter. Nämnden har också tillsatt utredningskommittéer,
som bearbetat speciella områden i syfte att nå en överblick över landets behov
av forskning på dessa fält. Genom sådana skilda åtgärder har enligt utredningens
uppfattning nämnden kunnat stimulera enskilda forskare och forskargrupper till
väsentliga forskningsinsatser.

Nämndens ursprungliga reglemente syftade till ett närmare organisatoriskt
samband med FOA och SBL, men av olika anledningar har ett sådant inte kommit
till stånd. Avdelningen för försvarsmedicin vid sistnämnda institution var
ursprungligen organiserad som ett särskilt försvarsmedicinskt laboratorium men
ändrades senare till en försvarsmedicinsk sektion inom den av statsepidemiologen
ledda epidemiologiska avdelningen, som har att handlägga ärenden bl. a. rörande
epidemibekämpning i krig. Med denna ändrade och i huvudsak epidemiologiska
inriktning har följt, att en egentlig försvarsmedicinsk mikrobiologisk forskning
av större omfattning icke har kommit att bedrivas vid avdelningen.

Även med den medicinska institutionen vid FOA skulle nämnden enligt sitt
ursprungliga reglemente ha ett nära samband bl. a. i form av ett betydande in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963 7

flytande på dess ledning. Ehuru nämnden och FOA:s medicinska institution
uppehållit en nära kontakt, har likväl utvecklingen kommit att gå därhän, att
nämnden icke i nämnvärd grad deltagit i ledningen av institutionens arbete.
FOA:s medicinska institution har — såsom naturligt är — bearbetat vissa medicinska
aspekter på problem, som inom forskningsanstaltens andra organisationsenheter
blivit särskilt framträdande. Institutionen har därigenom, framhåller
utredningen, icke kommit att täcka mer än vissa speciella delar av försvarsmedicinen.

Utredningen understryker, att medicinska forskningsrådet även direkt understött
forskare och forskargrupper med försvarsmedicinsk anknytning, även om
huvuddelen av rådets åtgärder på detta område vidtagits genom dess försvarsmedicinska
nämnd. Ett exempel härpå är, att rådet sedan flera år ger anslag till
cn arbetsgrupp vid karolinska institutet för undersökningar i mikrobiologisk
bioteknik.

Som ett fristående organ direkt under ecklesiastikdepartementet karakteriserar
utredningen flyg- och navalmedicinska nämnden. Som förut anförts tillkom denna
nämnd år 1948 genom omorganisation av den dåvarande flygmedicinska
nämnden. Särskilda medel för främjande av navalmedicinsk forskning beviljades
dock först fr. o. m. budgetåret 1951/52. Från den 1 juli 1954 inrättades en särskild
laboratur i navalmedicin med placering vid flyg- och navalmedicinska avdelningen
vid karolinska institutets fysiologiska institution.

Den flyg- och navalmedicinska nämnden tar speciellt sikte på försvarsmedicinska
forskningsproblem av betydelse för flyget och marinen. Nämndens sammansättning
återspeglar det nära samband, som eftersträvas med berörda myndigheter,
genom att flygvapnet, marinen och luftfartsstyrelsen har representanter
i nämnden vid sidan av de rent vetenskapliga företrädarna. Av utredningen
inhämtas bl. a. följande.

Under nämndens ledning har under 1950-talet den nuvarande organisationen
för flyg- och navalmedicinsk forskning uppbyggts i enlighet med riktlinjer,^ som
uppdrogs i utredningar och propositioner under åren 1943—48. Som utgångsorganisation
fanns — som redan nämnts — tre laboratorstjänster i flygmedicin,
förlagda till den flygmedicinska avdelningen i anknytning till den fysiologiska
institutionen vid respektive universitetet i Lund, karolinska institutet och gymnastiska
centralinstitutet, samt den år 1954 inrättade laboraturen i navalmedicin,
förlagd till den navalmedicinska avdelningen i anknytning till den fysiologiska
institutionen vid karolinska institutet. Flyg- och navalmedicinska nämndens
verksamhet är koncentrerad till ifrågavarande avdelningar, vilka står under
nämndens ledning. De disponerar cn betydande instrumentell utrustning såsom
t. ex. över- och undertryckskammare samt centrifuganläggning avsedd för humanförsök
vid karolinska institutet. Samtliga avdelningar leds av de nyss nämnda
laboratorerna och har även annan personal på nämndens stat. Vid sidan av
anslag för tjänster och drift disponerar nämnden också anslag för vissa särskilda
forskningsändamål, vilket gör det möjligt för nämnden att taga initiativ såväl
vid de egna flyg- och navalmedicinska avdelningarna som vid sidan av dem. En
viss verksamhet av växlande omfattning har med hjälp av sådana fristående anslag
upprätthållits inom öronklinikens byggnad i Uppsala med cn utrustning be -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 74 år 1963

stående av undertryckskammare och klimatkammare. Dessa anläggningar lyder
administrativt under Uppsala universitet.

Flyg- och navalmedicinska nämndens verksamhet omfattar såväl mera grundforskningsbetonad
aktivitet som tillämpad forskning av typen försöks- och provverksamhet.
De skilda avdelningarna har deltagit i båda dessa former av nämndens
verksamhet, dock med tonvikt på grundforskningen. Måhända kan man
— framhåller utredningen — ur laboratorernas redogörelser för verksamheten utläsa,
att karolinska institutets avdelningar i större grad ägnat sig åt grundforskning
än de övriga avdelningarna.

Enligt utredningens uppfattning har konstruktionen med en flyg- och navalmedicinsk
nämnd som — förankrad i ecklesiastikdepartementet — på en gång
skall lösa grundforskningsproblem och sköta den tillämpade forskningen inte
varit lyckad.

Nämndens forskare, som organiskt infogats i ett civilt forskningssammanhang
vid universiteten (motsv.), har på en gång varit starkt medvetna om grundforskningens
väsentliga behov för utvecklingen av det försvarsmedicinska skyddet i
samband med flygets och marinens verksamhet och samtidigt från flygvapnets
och marinens sida blivit ställda inför ständigt ökande krav på en utvecklad försöks-
och provverksamhet. En sådan sammankoppling av i vissa avseenden
ganska skilda intressen och arbetsmetoder har enligt utredningen lett till att
stundom grundforskningen, stundom den tillämpade forskningen fått eftersättas.
Slutresultatet har blivit, att ingendera verksamheten blivit tillgodosedd så som
forskarna själva skulle önskat och att vapengrenarna inte fått de praktiska resultat,
som de med skäl kunnat förvänta sig. Vapengrenarna har tvingats att i ständigt
ökad omfattning försöka att i egen regi bedriva försöks- och provverksamhet,
något som i avsaknad av en försvarsdepartementets egen medicinska forskningsorganisation
stött på betydande svårigheter. Den svaghet i organisationen
som på ett särskilt markant sätt framträtt, när det gällt att lösa de försvarsmedicinska
forskningsbehoven inom flygvapnet och marinen, föreligger — understryker
utredningen — över hela fältet om än i allmänhet i mindre utpräglad
form.

Till de under ecklesiastikdepartementet lydande institutionerna, som är av
betydelse för den försvarsmedicinska forskningen, hänför utredningen även statens
råd för atomforskning. Utredningen konstaterar, att rådet inom ramen för
sin allmänna uppgift att främja atomforskningen dels med betydande summor
stött bl. a. strålskyddsforskningen vid lantbrukshögskolan i Ultuna, veterinärhögskolan
och avdelningen för skyddsforskning mot kärnvapen vid FOA, dels
beviljat anslag till forskning inom radiofysiken, till genetisk forskning och till
forskning rörande radioaktivitetens transport genom växtlighet och djur samt
övrig radiobiologisk forskning.

Under försvarsdepartementet bedrivs enligt utredningen sedan ett
antal år försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i viss omfattning,
bl. a. vid försvarets forskningsanstalt (FOA), vilken inrättades från den 1 april

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7i år 1963

1945 efter förslag av den år 1943 organiserade försvarets forskningsnämnd. Till
forskningsanstalten sammanfördes därvid pågående naturvetenskaplig och teknisk-vetenskaplig
forskning för militärt ändamål. Bland annat övertog anstalten
de uppgifter, som vid den aktuella tidpunkten åvilade försvarsväsendets kemiska
anstalt. De uppgifter, vilka ålegat den medicinske assistenten vid kemiska anstalten,
hade varit av begränsad räckvidd och nära sammanhängande med anstaltens
verksamhet i övrigt. Denna princip för omfattningen av den medicinska
verksamheten vid FOA har bibehållits, och anstalten består nu av fyra avdelningar,
nämligen en kemisk, en fysikalisk, en teleteknisk samt en avdelning med
uppgift att bedriva skyddsforskning mot kärnvapen. Den medicinska verksamheten
bedrivs i nära sammanhang med den övriga forskningen och är sedan år
1958 koncentrerad till de medicinska och stridsgaskemiska institutionerna. Anstaltens
organisation gör emellertid att vissa delar av den försvarsmedicinska
forskningen inte upptagits där. Särskilt gäller detta alla undersökningar som
berör kliniska materiel, men forskningsanstaltens utrustning och uppbyggnad
är ej heller inriktad på vissa andra typer av försvarsmedicinsk forskning. Inom
styrelsen finnes ej någon representant för försvarsmedicinsk forskning.

Utredningen framhåller, att det under försvarsdepartementet inte finns någon
annan ansvarig instans med uppgift att samla och prioritera de försvarsmedicinska
forskningsbehoven från försvarsmaktens synpunkt. Försvarsstabens forskningsavdelning
är sålunda inriktad på andra frågeställningar än de medicinska.
Försvarets sjukvårdsstyrelse har visserligen ett allmänt uppdrag att tillgodose
tillämpningen av den medicinska forskningens rön inom krigsmaktens hälso- och
sjukvård men har ingen särskild avdelning eller speciell personal, som kunnat
åta sig en översiktlig bedömning av medicinska forskningsproblem inom försvaret.

Inom försvarsgrenarna har emellertid utvecklingen, som redan nämnts, framtvingat
en medicinsk försöks- och provverksamhet under medverkan av försvarsgrensöverläkarna.
Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Med arméöverläkaren som huvudintressent och under ledning av försvarets
sjukvårdsstyrelse har vid militärmedicinska undersökning scentralen (MMUC)
vid karolinska sjukhuset (startad 1/7 1957) bedrivits vetenskaplig undersökning
och bearbetning av fysiska urvalsproblem beträffande stridande personal. Inriktningen
av arbetet vid MMUC bestämmes av en forskningskommitté bestående
av representanter för medicinsk och klinisk fysiologisk forskning, militära
instanser samt sjukvårdsstyrelsen.

Under flygöverläkarens medverkan har sedan år 1945 en viss uppföljning av
de flygfysiologiska försvarsproblemen skett med hjälp av specialflygläkare och
flygfysiologisk konsult. Praktisk forskningsverksamhet särskilt avseende försök
och prov har kunnat ske dels vid de flygmedicinska laboratorierna vid universiteten
och gymnastiska centralinstitutet och dels vid flygförvaltningens försökscentral
i Malmslätt. Sistnämnda central förfogar bl. a. över en undertryckskammaranläggning
och viss annan laboratorieutrustning av provisorisk karaktär i
den s. k. höjdanläggningen, vilken utgör kärnan för det flygmedicinska höjdlaboratorium,
vars utbyggnad påbörjats vid försöksccntralen. Vid flygmedicinska

Kungl. Maj:ts -proposition nr 74 år 1963

undersökning scentralen i Stockholm (FMU) undersöks all flygande personal inom
försvarsmakten. Vid FMU har studier av somatisk konditions- och lämplighetsprövning
kunnat ske även från forskningssynpunkt.

Med marinöverläkarens medverkan har navalmedicinsk expertis granskat navalfysiologiska
och navelmedicinska forskningsproblem, och en viss anslutande
forskningsverksamhet har kunnat bedrivas dels vid de navalmedicinska laboratorierna
vid universiteten och dels med hjälp av marinens studiegrupp för dykeriärenden
(tillskapad år 1955) och specicdmarinläkare (tjänsten inrättad 1961).
Specialundersökningarna av till submarin tjänstgöring uttagen personal har hittills
som ett provisorium verkställts vid MMUC under marinöverläkarens överinseende.

Någon genomförd samordning av denna under senare år framväxande och
huvudsakligen på försök och prov inriktade forskningsverksamhet inom de olika
försvarsgrenarna har — framhåller utredningen — inte skett. Försvarsmakten
disponerar dessutom ej egna vårdplatser på sjukhus eller kliniker utanför de
direkt till förbanden förlagda sjukförläggningarna. Den slutliga avvecklingen
år 1961 av de s. k. garnisonssjukhusen innebar utan tvivel en rationalisering av
en väsentlig del av försvarets rutinsjukvård men betydde samtidigt, att en möjlighet
för försvarsgrenarna att inom egna sjukhus bedriva på försvarsmedicinska
problem inriktad klinisk forskning försvann.

Vidare framhåller utredningen att det militärpsykologiska institutet har att
leda och fullfölja verksamhet med psykologisk vetenskaplig metodik, som har
betydelse även från medicinsk synpunkt. Emellertid har institutet inte tagit upp
problem som direkt haft anknytning till psykiatriska eller medicinsk-psykologiska
frågeställningar, bl. a. därför att institutets personaluppsättning inte är avsedd
för sådan verksamhet.

Sedan 1962 års riksdag på förslag av chefen för försvarsdepartementet anvisat
medel till militärmedicinsk forskning under budgetåret 1962/63, inrättade Kungl.
Maj:t i april 1962 en militärmedicinsk forskningsberedning, bestående av sju
ledamöter. Enligt reglementet skall beredningen vara ett sammanhållande och
rådgivande organ inom försvaret för tillämpad militärmedicinsk forskning. I avvaktan
på resultatet av försvarsmedicinska forskningsutredningen har beredningen
ställningen av ett provisoriskt organ.

Beträffande den under inrikes- och jordbruksdepartementen
bedrivna försvarsmedicinska forskningen anför utredningen huvudsakligen följande.

Under inrikesdepartementet har civilförsvarsstyrelsen och medicinalstyrelsen
med sin strålskvddsnämnd, sin sjukvårdsberedskapsnämnd och sitt biologiska
råd en allmän uppgift att ägna uppmärksamhet åt försvarsmedicinska skyddsforskningsproblem.
SBL skulle ursprungligen i enlighet med försvarsmedicinska
nämndens instruktion bedriva försvarsmedicinsk forskning. Emellertid har, som
redan nämnts, det försvarsmedicinska laboratoriet sedermera ändrats till en av
statsepidemiologen ledd epidemiologisk avdelning, vilken bland annat har att
handlägga ärenden rörande epidemibekämpningen i krig och frågor som eljest
sammanhänger med skyddet mot biologisk krigföring.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 74. år 1963

Under jordbruksdepartementet sorterar bl. a. veterinärstyrelsen, veterinärmedicinska
anstalten och v äxtsky dds anstalten, vilka alla följer utvecklingen inom
livsmedels- och veterinärmedicin.

Som ett sammanfattande omdöme om den nuvarande försvarsmedicinska
forskningsorganisationen uttalar utredningen att organisationen har växt fram
under en följd av år utan att någon översiktlig plan legat till grund för utvecklingen.
Den splittrade ansvarsfördelningen inom ledningen av den försvarsmedicinska
forsknings- och försöksverksamheten har lett till ett dåligt samband i
planläggning och utförande av forskningen. Intet organ eller instans har uppdraget
att samlat framtaga och prioritera de forskningsbehov, som uppställer
sig med hänsyn till sjukvårdens och militärmedicinens verksamhet inom totalförsvaret.

Frånvaron av en enhetlig ledning och en klar orderlinje har särskilt lett till en
långsam och bristfällig tillämpning av faktiskt föreliggande forskningsresultat
och nya medicinska data i totalförsvarets sjukvård. Sammankopplingen i delar
av forskningsorganisationen av grundforskning och tillämpad forskning med försök
och prov har lett till att stundom den förra och stundom den senare fått
eftersättas. Härigenom har särskilt försvarsmaktens behov av försvarsmedicinsk
målforskning inom tekniskt snabbt avancerande grenar som flygvapnet och marinen
ej blivit tillgodosedda i önskvärd grad.

2. Den försvarsmedicinska forskningens allmänna uppgifter

Försvarsmedicinsk forskning mot det totala krigets bakgrund

I direktiven för 1960 års försvarsledningsutredning anförde chefen för försvarsdepartementet
bl. a. följande.

I ett nutida krig måste man räkna med att krigshandlingar riktas icke blott
mot de väpnade styrkorna utan även mot den angripnes övriga mänskliga och
materiella resurser, mot ledning, försörjnings- och produktionsapparat och mot
den andliga motståndskraften. Genom denna av den moderna tekniken möjliggjorda
krigföring kommer alla delar av samhället i stridslinjen; kriget är totalt.
Det totala kriget måste mötas av ett totalt försvar, som omspänner nationens
alla personella, materiella, ekonomiska och psykiska resurser.

Med utgångspunkt i detta uttalande konstaterar utredningen, att ett framtida
krig erbjuder en bild, som är skrämmande och nästan ofattbar för den som i fred
söker föreställa sig en sådan situation. Redan det konventionella kriget kräver
en löpande anpassning av moderna sjukvårdsmetoder.

Vid sidan av konventionella vapen, framhåller utredningen vidare, kan de s. k.
ABC-stridsmedlen komma att insättas mot oss — kärnvapen, biologiska och
kemiska vapen. Atomvapnen — A-stridsmedlen — är mest omtalade, eftersom
de kan användas för massförintelse och sättas in mot tätbefolkade områden och

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7i år 1963

centra. Förutom ett stort antal dödade ger atomangrepp anhopningar av sårade
med fruktansvärda skador — strålskador, brännskador, krosskador — i en skala,
som tidigare inte kunnat tänkas.

B-stridsmedlen, de biologiska vapnen, kan brukas effektivt, om angriparen
vill. Angriparen kan i förväg immunisera sin egen befolkning eller stridande personal
mot ett smittämne, som sedan används att infektera vår befolkning. Invasion
kan ske, när vårt land är starkt försvagat av den framkallade epidemien.
Biologisk krigföring kan genomföras utan uppenbara krigshandlingar, och angriparen
kan för en tid förbli officiellt anonym.

Kemisk krigföring — C-stridsmedlen — delar enligt utredningen de biologiska
stridsmedlens egenskap att kunna användas med stor effekt på befolkningen utan
att samtidigt förstöra industrier och göra stora landområden onyttiga. Många
skäl talar för att ABC-vapnen kommer att användas i kombination t. ex. så, att
ett område som i centrum angrips med A-vapen, i ytterområdena beläggs med
B- och C-vapen. För Sveriges del är en sådan taktik av särskilt intresse, emedan
vi — även om vi förblir neutrala — måste räkna med att lida av både A-, B- och
C-vapenangrepp, som inte är riktade mot vårt land.

Utredningen anför vidare, att de militära förbanden i eu krigssituation måste
räkna med att uppträda i små, relativt självständiga enheter, som är utspridda
över en stor yta. Detta »ytkrig» ställer mycket stora krav på enheternas tekniska
utrustning. Sjukvård och underhåll blir större problem än tidigare. Även
civilbefolkningen måste vid evakuering placeras utan koncentrationer enligt
»ytkrigets» principer, och här kommer sjukvård samt underhåll att skapa väldiga
problem. Verkan av exempelvis bakteriologiska angrepp på en civilbefolkning,
som under primitiva omständigheter lever i ett evakueringsområde, kommer
att bli katastrofal om inte ett effektivt medicinskt skydd organiserats.

Av nyss återgivna resonemang drar utredningen den slutsatsen, att både stridande
styrkor och civilbefolkning måste ha tillgång till ett säkert medicinskt
skydd såväl mot konventionella vapen som mot ABC-stridsmedel, för att Sverige
skall kunna möta och bemästra problemen i ett kommande krig, även om detta
väsentligen utspelas utanför landets gränser. Detta fordrar emellertid enligt utredningen
en välorganiserad och omfattande forskning rörande de medicinska
problemen i totalförsvaret.

Aktuella forskningsuppgifter

Utredningen har efter en grundläggande kartläggning lämnat en ingående
redogörelse för behovet av försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet
i vårt land. För att få en allsidig belysning av problemen har utredningen genom
en bred materialsamling samt genom en rad studiebesök och informativa sammanträden
sökt medverkan hos samtliga myndigheter, organ, forskargrupper
och enskilda forskare, som sysslar med försvarsmedicinsk forskning i vårt land.
Då det torde föra för långt att i detta sammanhang upptaga dessa frågor till

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1963

behandling i den utsträckning som skett i betänkandet, torde beträffande detaljer
få hänvisas till detta. Beträffande vissa grundläggande faktorer och synpunkter,
som här torde böra beröras, inhämtas av utredningen i huvudsak följande.

Kärnst rids medlens medicinska verkningar. Trots intensiv
forskning inom kärnstridsmedlens område krävs fortfarande insatser för att klarlägga
frågeställningar kring radioaktiva bränn- och strålskador, kombinerade
skador, genetiska verkningar, radioaktiv beläggning, radioaktiva klyvningsprodukters
vandring i den långa kedjan gröda—boskap—människa m. fl. andra aktuella
problem. Det har blivit alltmera uppenbart att det krävs mycken forskning
för att få fram lämpliga skyddsmetoder, diagnostiska hjälpmedel och adekvata
behandlingsmetoder och behandlingsmedel. Behovet härav understrykes
inte minst av det förhållandet, att man beräknar att minst 10 % men kanske
ända upp till 50 % av dem, som efter de båda atombombsanfallen i Japan dog
av sina skador, kunde ha räddats till livet och flertalet av dem dessutom
blivit helt återställda, om man förfogat över adekvata behandlingsmedel och
-metoder.

Radiobiologi. I händelse av kraftig bestrålning vid ett kärnvapenkrig
skall den radiobiologiska forskningen kunna ge ledning för utarbetandet av metoder,
med vilka de eventuellt skadliga verkningarna av strålning kan förebyggas
eller botas. Den radiobiologiska forskningen blir därför ytterst omfattande
till sin natur. Utredningen framhåller bl. a. följande.

Under de senaste åren har tillkomsten av ny mätmetodik gjort det möjligt
att tränga in på frågeställningar rörande grundläggande aspekter på verkan
av joniserande strålning. Parallellt med dylik grundläggande radiobiologisk
forskning arbetar man över hela världen med tillämpad radiobiologisk forskning.
Exempel härpå är vandringen av radioaktiva nedfallsprodukter orsakade av t. ex.
kärnvapenprov alltifrån dessa produkters uppträdande i atmosfären, upptagande
i jord och gröda samt deras vidare vandring via boskap och livsmedel till människan.

Skydd mot biologiska stridsmedel. De biologiska stridsmedlen
har utvecklats mycket snabbt och kan numera brukas effektivt. De når också
mycket långt inom ett land, när de angripna oförberedda utsätts för en ovanlig
infektion och själva genom ohejdad smittspridning förmedlar epidemins utbredning.
Av betänkandet inhämtas bl. a. följande.

Av särskilt intresse är, att man funnit det möjligt att genomföra storangrepp
med moln (aerosoler) av smittämnen, som ger upphov till sjukdomar som normalt
blott överföres genom insektbett. Antalet aktiva bakterier eller viruspartiklar,
som behöver inandas för att ge infektion, är ofta så litet, att viktsmängden
material som behöver insättas blir relativt liten. Man har exempelvis i ett modellförsök
funnit spår av »infektionsdosen» inom ett 260 km2 stort område efter
utspridning av ca 500 liter av en sporsuspension från ett fartyg, som tillryggalade
en ca 3 km lång distans utanför den kust, där målområdet var beläget. Det
är uppenbart, att en angelägen försvarsmikrobiologisk forskningsuppgift berör

Kungl. Maj:ts proposition nr 7''4- år 1963

utvecklandet av ett »early warning»-system (»tidig varning») inriktat på biologiska
aero- och hydrosoler liksom även etablerandet av en provtagningsrutin som
leder till snabb isolering av den eller de aktuella sjukdomsalstrarna.

Andra angelägna forskningsuppgifter återfinnes inom bakterietoxinernas farmakologi
och patofysiologi och inom den mikrobiologiska genetiken. Härtill kommer
nödvändigheten av fortlöpande dokumentation och analys inom området,
»biologisk krigföring».

Skydd mot kemiska stridsmedel. Kemisk krigföring delar med
den biologiska egenskapen att kunna användas med stor effekt på befolkningen
utan att samtidigt förstöra industrier och göra stora landområden onyttiga. Inför
hotet av total krigföring är därför skyddsforskning över medel, vilka motverkar
effekten av nervgaser, toxiner och stridsvärdesnedsättande medel av fundamental
betydelse för totalförsvaret, enär kemisk-toxikologisk krigföring kan sättas
in mot såväl militär personal som civilbefolkning.

Vårt lands insatser rörande skyddsforskning inom nervgasområdet har varit
framgångsrika, och vi befinner oss beträffande motmedel och skydd mot nervgaskrigföring
i ett tämligen gott kunskapsläge. Forskning rörande medicinsk verkan
av nervgaser bör även i fortsättningen bedrivas i den omfattning, som för
närvarande sker, men med huvudvikten förlagd till motmedel.

Det är numera relativt lätt att isolera och kemiskt karakterisera i växter, bakterier
och djur förekommande giftiga substanser, s. k. toxiner. Beträffande dessa
inhämtas bl. a. följande.

Alla källor för toxiskt material har blivit föremål för militärt intresse. Bakteriegifter
(t. ex. giftet av korvbakterien = botulinustoxin) har blivit föremål för särskild
uppmärksamhet, därför att de relativt lätt kan erhållas i stora kvantiteter.
Dödlig dos för människa uppgår till mindre än 1/1 000 mg.

Ett annat toxin, som blivit föremål för stor uppmärksamhet, är det vid vissa
tillfällen i blåmusslan förekommande gift, som till skillnad från botulinustoxiner
motstår kokning. Ett annat gift av hög verkningsgrad förekommer i den japanska
biåsfisken. Den militärmakt, som först når fram till sådana högtoxiska derivat av
dessa eller liknande substanser, som i fråga om kemiska och fysikaliska egenskaper
lämpar sig för militär användning, har i sin hand fått ytterligt potenta
stridsmedel, enär medicinska motmedel för närvarande saknas, i varje fall i vårt
land.

En tredje grupp av kemiska stridsmedel, som för närvarande tilldrar sig stort
intresse utomlands, utgöres av de stridsvärdesnedsättande medlen. Dessa utgöres
dels av psykofarmaka, som åstadkommer förvirringstillstånd och andra psykiska
förändringar, och dels av medel, som nedsätter den fysiska prestationsförmågan.
Medicinska motmedel mot substanser av denna art saknas, i varje fall
i Sverige. Inom neuro- och psykofarmakologi är en svensk forskningsinsats av
hög angelägenhetsgrad ej enbart av försvarsmedicinska skäl, utan även därför
att psykofarmakologisk forskning kan förväntas påskynda utvecklingen inom
mentalsjukvården. De framsteg, som ägt rum inom dessa områden på senare tid,
är en direkt följd av de forskningsinsatser, som gjorts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U år 1963

Problem betingade av ändrade hygieniska och epidemiologiska
förhållanden. I händelse av krig avses en mycket omfattande
evakuering av tätorternas befolkning till landsbygden ske. Inom evakueringsområdena
kommer trångboddheten att bli ett mycket stort problem på
grund av bristen på bostäder. Härigenom ökas överföringsmöjligheterna för virus
och bakterier. En rad sanitära problem kommer att uppstå inom stora områden
med risk för infektion av bl. a. vattentäkter. Mycket stora svårigheter torde uppstå
att upprätthålla livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning, vilket bl. a.
kan medföra försämrad kvalitet och ökade risker för tillväxt av patogena bakterier.
Störningar i produktion och distribution kan vidare leda till, att vattenreningsmedel,
desinfektionsmedel och insektbekämpningsmedel ej kan erhållas i
tillräcklig omfattning.

Icke heller epidemier i våra grannländer kommer att respektera gränserna. Bearbetning
av problem avseende påvisandet av patogena bakterier och virus, förbättring
av metodiken vid gängse desinfektionsförfarande, fortsatta studier över
kemoprofylax avseende såväl bakteriella infektioner som virusinfektioner samt
fortsatt studier angående massimmunisering är således angelägna forskningsuppgifter.

Kirurgiska och in tern medicinska problemställningar
inom totalförsvaret. De kirurgiska försvarsmedicinska problemställningarna
domineras helt av verkan av olika sorts traumata på organismen orsakade
av såväl konventionella vapen som kärnvapen. Chock och dess behandling,
metabolisk forskning samt nutritionsundersökningar utgör härvid dominerande
problem.

De intemmedicinska problemställningarna utgöres bl. a. av frågor om sjukdomar
i cirkulationsorgan samt inverkan härav på personal, vilken på grund av
sin befattning eller utbildning är utsatt för stark påfrestning, såsom stabspersonal,
flygande personal och personal med submarin tjänstgöring. Vidare krävs
forskning kring de akuta luftvägsinfektionerna, vilka redan i fredstid utgör ett
allvarligt problem inom krigsmakten, strålsjukan och därmed sammanhängande
skador på de blodbildande organen samt slutligen frågor angående mörkerseende
och synskärpa.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att de försvarsmedicinska problemen
inom kirurgi och internmedicin i många fall inte kan inpassas i den nuvarande
civila forskningens ram utan fordrar en särskild organisation, där hänsyn tages
till soldatens arbetsmiljö samt krigsmedicinsk målsättning och taktik jämte
vapenteknikens utveckling.

Navalmedicinska problemställningar. De medicinska frågeställningar,
som den submarina tjänsten inom marinen aktualiserar, kan efter
den praktiska tjänstens krav indelas i problem som uppstår till följd av a) vistelse
i slutet rum under längre tid, b) vistelse under förhöjt atmosfärtryck samt
c) andra speciella förhållanden som aktualiseras av den submarina tjänsten. Utredningen
framhåller bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7-4 år 1963

Inom en snar framtid kommer svenska marinen att tillföras nya ubåtar, konstruerade
för gång i uläge under lång tid. Härvid ställs ubåtsvapnet inför nya
och svårlösta medicinska problem, vilka sammanhänger med att besättningarna
kan komma att exponeras för luftförorenande ämnen under extremt långa tider.
Kännedom om dessa ämnens natur erfordras för att det skall bli möjligt att
objektivt bedöma hälsoriskerna ombord.

För att kunna tillfredsställa kraven på säkerhet mot de avsevärda potentiella
faror av medicinsk art, som även i fredstid föreligger vid t. ex. räddning från
sjunken ubåt och bärgningsföretag av olika slag fordras även ingående forskningar.

Bland övriga problem av betydelse för den submarina tjänsten märkes kännedom
om drunkningens och den konstgjorda andningens fysiologi, kunskap om
låga vattentemperaturers inverkan på olika fysiologiska och psykomotoriska
funktioner samt härmed sammanhängande frågor angående utveckling av en
lämplig beklädnad för olika dykare.

Flygmedicinska problemställningar. Dessa domineras av att
den tekniska utvecklingen snabbt går mot allt högre flyghastigheter och allt
större flyghöjder. Hastigheter på 6 500 km/tim och höjder på 90 000 m med
bemannat flygplan ställer oerhörda krav på flygförarnas motståndskraft. Denna
blir i många fall den begränsande faktorn för man-maskin-enhetens samlade prestanda.
Utredningen framhåller bl. a. följande.

Så länge flygplan rör sig med konstant hastighet i rak bana, har hastigheten
icke någon skadlig inverkan på organismen. Indirekt medför dock höga farter
stora påfrestningar till följd av att besättningens arbetsuppgifter måste verkställas
inom allt kortare tidsrymd. Detta ställer allt större krav på snabbhet och
simultankapacitet hos flygföraren. I vissa flygmanövrar kan även hastigt växlande
rörelser av flygplanet inträffa. Dylika varierande accelerationer kan ge
särskilt allvarliga rubbningar av förarens orienteringsförmåga. Även starka skakningar
kan ge avsevärd störning såväl av synförmåga som av orienteringsförmåga
hos föraren.

På grund av den kritiska betydelsen av flygförarens prestationsförmåga beträffande
såväl kroppsliga som psykiska funktioner måste särskild omsorg utövas
vid urvalet av flygförare. Den personliga och annan utrustning som flygföraren
använder måste även utprovas i detalj före införandet i rutinverksamheten.

Experimentalpsykologiska problemställningar inom
flyg- och na valmedicinen. Den tekniska utvecklingen av stridsmedlen
inom flygvapnet och marinen har medfört, att personalen ställs inför ökade krav
på effektivitet i psykiska prestationer samtidigt med att de påfrestningar som
äventyrar effektiviteten ökar i antal och intensitet. Exempel på experimentalpsykologiska
problem, som kräver bearbetning, är inverkan av yttre miljöpåfrestningar
(vibrationer och skakningar, buller, isolering från den naturliga miljön)
och emotionella påfrestningar på den psykiska prestationsförmågan. Av
betänkandet inhämtas bl. a. följande.

Experimentalpsykologiska problem intar i viss mån en särställning inom den
flyg- och navalmedicinska forskningen beroende på den sena tidpunkt, vid vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

ken behovet av psykologisk forskning inom dessa områden börjat uppmärksammas.
Detta innebär, att man inte — såsom är fallet inom flera medicinska forskningsgrenar
— har en väl etablerad grund att bygga vidare på. Sålunda kommer
experimentalpsykologisk forskning inom dessa områden att till stor del få
karaktären av nyskapande verksamhet, där tonvikten måste läggas vid grundläggande
forskning, inte minst ren metodforskning. Man har nämligen ej en
färdig metodarsenal ur vilken man kan välja relevanta psykologiska prov och
undersökningsmetoder.

Bioteknologiska problemställningar. Dessa betingas av att
stridsmaskiner och vapensystem under krig ofta måste utnyttjas i miljöer, som
medför inte endast psykiska utan även svåra fysiska påfrestningar för personalen.
Problem som rör samfunktioner i människa-maskinsystem är dels experimentalpsykologiska,
vilka berörts tidigare, dels bioteknologiska, vilket innebär,
att de utgör ett mötesområde mellan olika biologiska och tekniska vetenskapsgrenar.

Exempel på aktuella bioteknologiska problem är signalmottagning (uppfångning
av visuella, akustiska och andra signaler), signalbehandling (uppfattning,
lagring och bearbetning av information, beslutsfunktioner) och åtgärdsfunktioner
(koordinerade muskelrörelser, som resulterar i t.ex. förflyttning, styrning, inställning,
skjutning eller signalavgivning i tal eller skrift).

Övriga fysiologiska problem inom försvarsmedicinen.
När försvarsmaktens personal skall fördelas på utbildningsenheter eller tjänstgöringsenheter,
möter urvalsproblem som innebär, att hänsyn måste tagas till
arbetskravet och individens psykiska och fysiska förutsättningar. Den värnpliktiges
psykiska (närmast intellektuella) förutsättningar mätes f. n. med standardiserade
tester vid inskrivningsförrättningen. De fysiska förutsättningarna uppskattas
däremot endast summariskt, och bedömningen av dem influerar relativt
sällan på den värnpliktiges placering. Man borde därför komplettera inskrivningsförfarandet
med någon form av somatisk klassificering för att möjliggöra
större exakthet i placeringen. Utredningen framför bl. a. följande synpunkter.

En representativ kartläggning bör ske av den manliga befolkningens nuvarande
fysiska prestationsförmåga, med hänsyn bl. a. till ålders- och träningseffekter.
Därefter bör principer fastställas för fördelning av personal på olika uppgifter
inom försvaret och begränsade försök göras att dels enligt de nya kriterierna
fördela personal på olika uppgifter inom försvarsmakten, dels kontrollera
det verkliga resultatet under utbildnings- och tjänstgöringstiden.

Andra väsentliga fysiologiska forskningsproblem av betydelse för militärmedicinen
utgöres av somatiska reaktioner hos stridande personal, som utsättes för
starka och långvariga påfrestningar av fysiskt och psykiskt slag, samt problem
betingade av extrema miljöfaktorer såsom värme, kyla och fuktighet.

Krigets psykiska påfrestningar och därav föranledda
problem. Det har länge varit känt, att psykiska reaktioner vid stridande förband,
s. k. krigsneuroser, utgör ett allvarligt problem från militär synpunkt. Det

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 7i

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

framgår bl. a. av uppgiften, att ca 40 % av alla frikallelser på grund av sjukdom
och krigsskador i USA:s armé under det andra världskriget hänförts till psykiska
orsaker. Jämväl för civilbefolkningen i England och Tyskland, som utsattes för
ständiga bombanfall, blev fruktan och ångest ett dominerande problem. Civilbefolkningens
psykiska sjukdomstillstånd var därvid av samma slag som de neuroser,
som drabbade soldaterna, således övervägande ångesttillstånd och depressivt
neurasteniska tillstånd. Robotålderns oinskränkta luftkrigföring kan medföra
utbrott av uttalade psykiska massreaktioner och paniktillstånd. Utredningen
uttalar härom bl. a. följande.

En av militärpsykologiens och militärpsykiatriens viktigaste uppgifter är att
söka komma till rätta med människors sätt att reagera under stress. Människor
reagerar olika, och samma människa reagerar på skilda sätt allt efter arten av
den yttre påfrestning, som hon försätts i under strid.

Ytterligare en viktig uppgift för militärpsykologien är de problem som det
sociala samspelet inom militära enheter ställer. Hit hör frågor som stridsmoralen,
motståndsviljan, förbandsandan etc.

I samband härmed står de olika formerna för psykologisk krigföring, som sätter
sin prägel på krigets och fredens förhållanden. Dessa åtgärder måste baseras
dels på existerande socialpsykologiska förhållanden, dels på psykologiska tekniker
av propagandamässig eller annan karaktär, som går att använda i det föreliggande
läget.

Försvarsmedicinsk dokumentation. En av de mest väsentliga
uppgifterna för en försvarsmedicinsk forskningsorganisation, och detta gäller
såväl grundforskning som försök och prov, är att i så fullständig grad som möjligt
inhämta väsentlig information från utländska källor samt att fördela den
bland de egna leden. Utredningen framhåller bl. a. följande.

Någon systematisk dokumentationsverksamhet med uppgift att samla, klassificera,
återvinna och distribuera publicerade forskningsresultat inom hela medicinens
eller försvarsmedicinens samlade område har hittills icke kommit till stånd
i vårt land. Bristen på dokumentationsverksamhet inom det försvarsmedicinska
området har haft särskilt stora nackdelar för den tillämpade forskningen, som
på flera områden därigenom kommit att sakna många av de annars tillgängliga
impulserna till framsteg.

Dokumentationsverksamhet inom den försvarsmedicinska forskningen är nödvändig
och av högsta prioritet. En brett upplagd s. k. passiv eller katalogiserande
dokumentation bör komma i första hand, men även s. k. aktiv eller analytisk
dokumentation inom begränsade arbetsområden bör komma ifråga. Igångsättningen
bör ske genom ett forsknings- och utredningsprojekt över själva dokumentationsmetodiken,
anslutet till ett medicinskt centralbibliotek.

Urna av gr ansning s jr ägor

Vid sammanställningen av de i föregående avsnitt redovisade forskningsbehoven
inom försvarsmedicinen har utredningen och dess experter stött på flera svårigheter.
En sådan svårighet är avgränsningen mellan allmän-medicinsk och jörsvarsmedicinsk
forskning. Fastän nästan varje form av medicinsk forskning kan

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1963

ha betydelse från försvarsmedicinsk synpunkt, måste enligt utredningen en gräns
likväl dragas, så att benämningen »försvarsmedicinsk» reserveras endast för sådana
undersökningar, som bearbetar från försvarsmedicinsk synpunkt omedelbart
betydelsefulla områden. Utredningen framhåller, att avgränsningen mot
de allmänna medicinska forskningsproblemen är svårast på de fält, som utgör en
sorts försvarsmedicinsk grundforskning, dvs. närmast syftar till att nå sådana
medicinska forskningsresultat, som kan tas till utgångspunkt för utveckling av
medicinska skyddsåtgärder för civilbefolkning och stridande styrkor eller som
förutsättes vid sådana försök och prov, som direkt syftar till utveckling av medicinsk
skyddsmateriel. Efter att ha prövat var denna gräns mellan allmän medicinsk
forskning och försvarsmedicinsk forskning bör gå, har utredningen funnit
sig böra utesluta ett antal forskningsprojekt, som enligt dess mening legat alltför
långt bort från den centrala försvarsmedicinen.

En annan gränsdragningsfråga gäller åtskillnaden mellan grundforskning och
tillämpad forskning inom försvarsmedicinen. Utredningen framhåller, att man
både när det gäller grundforskning och tillämpad forskning vill ha fram från
försvarsmedicinsk synpunkt väsentliga resultat med hjälp av medicinsk forskning.
I det första fallet saknar forskaren vissa fundamentala medicinska eller
biologiska data, som måste förutsättas kända för att nå det försvarsmedicinska
skyddsresultatet, medan han i andra fallet har alla relevanta sådana fakta i sin
hand men måste tillämpa dem i utvecklingen av en metodik, en teknik, i konstruktionen
av en apparat, ett skyddsmedel, en skyddande substans eller något
dylikt. I det konkreta fallet torde denna gräns mellan mera grundforskningsinriktad
försvarsmedicin och mera på tillämpning och utveckling inställd försvarsmedicin
enligt utredningens mening vara lättare att dra än den, som tidigare
diskuterats mellan allmän medicinsk forskning och försvarsmedicinsk forskning.

Utredningen understryker dock, att uppdelningen på grundforskning och tilllämpad
forskning inte får vara absolut utan endast huvudsaklig. 3

3. Den centrala forskningsledningen

Förutsättningar och uppgifter

Med utgångspunkt i den tidigare återgivna redogörelsen för den försvarsmedicinska
forskningens tillkomst och utformning framhåller utredningen, att
forskningsorganisationen inte fungerar tillfredsställande på grund av alltför stor
splittring på olika organ och dålig samverkan. Brister säges också föreligga, när
det gäller att överföra uppnådda forskningsresultat till praktisk tillämpning. En
reorganisation av ledningen är enligt utredningen dessutom befogad med tanke
på att de nuvarande organen inte tillkommit som led i en enhetlig plan utan inrättats
från tid till annan, när särskilda behov gjort sig gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

En allmän förutsättning för planeringen av den försvarsmedicinska forskningen
är, framhåller utredningen, att denna sker inom totalförsvarets ram. Såväl
stridande styrkor som civilbefolkning kan i ett kommande krig bli utsatta
för alla slags angreppsmedel. Vid planeringen av den medicinska skyddsforskningen
måste därför organ såsom t. ex. medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
samt de myndigheter vilka ansvarar för landets försörjning ha möjlighet att
påverka forskningens planläggning och prioritering. Utredningen anför i detta
sammanhang huvudsakligen följande.

En förutsättning för en ny försvarsmedicinsk forskningsorganisation måste
vara, att den får möjligheter att ta tillvara och effektivt utnyttja samtliga forskningsresurser
av betydelse. Den försvarsmedicinska forskningen i vårt land kan
aldrig tänkas bli helt förlagd till särskilda institutioner eller enbart till försvarsmaktens
egna anläggningar. Inom universitetsinstitutionerna finns omfattande
anläggningar med tung och dyrbar utrustning, som inte utan mycket stora kostnader
skulle kunna dubbleras. Dessa institutioner måste utnyttjas av den framtida
försvarsmedicinska forskningsorganisationen.

En annan sak är, att forskning av tillämpad typ samt praktiskt inriktade försök
och prov inte synes böra förläggas till universitetsinstitutioner utan i huvudsak
till de laboratorier och anläggningar, som är speciellt anordnade för sådan
verksamhet. En alltför stor mängd av dylika uppdrag kan vid en universitetsinstitution
lätt bli betraktade som ett störande element utan intresse för de där
arbetande forskarna.

Betydelsefullt i sammanhanget är därför utredningens i det föregående redovisade
uttalande om behovet av avgränsning mellan grundforskningsbetonade
och tillämpade eller målforskningsbetonade försvarsmedicinska forskningsprojekt.
Som grundforskning bör enligt utredningen därvid karaktäriseras medicinsk
forskning, som syftar till att genom nya forskningsrön åstadkomma det medicinska
faktaunderlaget för en försvarsmedicinsk tillämpning och som sålunda,
fastän av mera allmän medicinsk problemtyp, dock har nära anknytning till och
stor direkt betydelse för försvarsmedicinska problemställningar. Som tillämpad
forskning eller målforskning bör klassificeras alla forskningsuppgifter, vilka med
utgångspunkt i redan kända medicinska grundfakta söker utveckla teknisk
skyddsmateriel, skyddssubstanser eller metodik för medicinska skyddsåtgärder
eller söker genomföra praktiskt inriktade försök och prov.

En rationell och effektiv ledning av den försvarsmedicinska forskningen kan,
framhåller utredningen, åstadkommas endast om dessa två försvarsmedicinska
forskningsområden får en god ledningsorganisation. Den grundforskningsbetonade
försvarsmedicinska forskningen bör enligt utredningens uppfattning anknytas
till universitetsinstitutioner för att till fullo kunna samverka med den allmänna
medicinska forskningen och utnyttja den utrustning och sakkunskap,
som finns på dessa institutioner. Den tillämpade forskningen bör på motsvarande
sätt anknytas till försvarets egna anläggningar, där den fogas in i ett sammanhang
som ständigt inriktar intresset just på en målmedveten tillämpning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1963

medicinska data för försvarets räkning och där sakkunskap inom andra delar
av försvarets verksamhet ständigt är lätt tillgänglig.

En decentralisering av forskningsarbetet till universitetsinstitutioner och andra
anläggningar kräver organ för samordning och planering, understryker utredningen,
vars analys av ett dylikt organs uppgifter i korthet kan sammanfattas
i följande punkter.

1. Insamling av iakttagelser och erfarenheter, som visar, att behov föreligger
av en viss typ av forskning.

2. Omsättning av insamlat material i forskningsprojekt, varvid behovet av
personal, driftsanslag och utrustning beräknas.

3. Sammanställning och prioritering av forskningsprojekt inom olika sektorer
av totalförsvaret.

4. Tilldelning av anslag och personal för de forskningsprojekt, som enligt prioriteringen
skall genomföras.

5. Bearbetning och bedömning av uppnådda forskningsresultat.

6. Information till de organ inom totalförsvaret, som bedömes ha nytta och
användning av forskningsrönen.

De nyss angivna uppgifterna gäller enligt utredningen såväl den grundforskningsinriktade
som den tillämpade eller målforskningsbetonade delen av den försvarsmedicinska
forskningen. Inom båda dessa områden, framhåller utredningen
vidare, är det viktigt, att den hittillsvarande splittrade organisationen undviks
och att ledningen får en enhetlig organisation med förutsättningar för en klar
orderlinje mellan de högsta ledningsorganen och de funktionsenheter, som skall
verka i forskningsarbetets olika faser.

Alternativ för ledningens utformning

Ett förverkligande av de av utredningen angivna principerna för ledningen
av den försvarsmedicinska forskningen kan enligt utredningens mening ske
enligt tre olika huvudalternativ. Schematiskt kan dessa beskrivas så, att enligt
ett alternativ — i det följande kallat alternativ Ecklesiastik — ledningsorganet
för försvarsmedicinsk forskning är enhetligt för hela fältet och lagt under ecklesiastikdepartementet,
medan det i ett annat alternativ — i det följande kallat
alternativ Försvar — också är enhetligt men lagt under försvarsdepartementet.
Ett tredje alternativ — i det följande kallat alternativ Kombination — skulle
vara en mellanväg, där ecklesiastik- resp. försvarsdepartementet var för sig upprättar
en enhetlig forskningsledning, mellan vilka organ ett samband förverkligas
antingen direkt enligt instruktioner eller med hjälp av ett sambandsorgan för
totalförsvaret.

Alternativet Ecklesiastik innebär enligt utredningen, att huvudorganet för
den försvarsmedicinska forskningens ledning blir ett nytt forskningsråd, kallat
statens försvarsmedicinska forskningsråd, vilket underställes ecklesiastikdepartementet.
Rådet ersätter den flyg- och navalmedicinska nämnden och statens me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

dicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd. Rådet bör ha möjlighet att
ge anslag till och sätta upp forskarlag samt understöda enskilda forskare.

Utredningen anför vidare huvudsakligen följande.

Ordföranden i rådet bör utnämnas av Kungl. Maj:t. Som ledamöter bör ingå
generaldirektören för medicinalstyrelsen, civilförsvarsöverläkaren, generalläkaren
(eller de personer, dessa vill sätta i sitt ställe) och chefen för FOA:s medicinska
institution. Därjämte bör Kungl. Maj:t efter inhämtade förslag från medicinska
och försvarsmedicinska forskningsråden samt försvarets sjukvårdsstyrelse
utse sex vetenskapliga representanter, vilkas mandattid bör begränsas till
tre år med möjlighet till omval en gång.

Behovet av samband med totalförsvarsintressena skall i rådet tillgodoses genom
de ledamöter, som representerar medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och försvarets sjukvårdsstyrelse, vilka årligen till rådet bör överlämna sammanställningar
av försvarsmedicinska forskningsbehov inom respektive totalförsvarsfält.
Dylika sammanställningar bör överlämnas även från veterinärstyrelsen och
överbefälhavaren.

Alternativet Försvar innebär enligt utredningen, att ett nytt huvudorgan för
den försvarsmedicinska forskningens ledning, benämnt den försvarsmedicinska
forskningsberedningen, inrättas under försvarsdepartementet. Samtidigt upphör
statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd och den flyg- och
navalmedicinska nämnden. Vid forskningsberedningens sida ställs ett vetenskapligt
råd bestående av representanter för den försvarsmedicinska forskningens
huvudområden. Beredningen bör disponera anslagsmedel för anslag till enskilda
forskare och till forskarlag såväl inom grundforskning som tillämpad forskning
Av utredningen inhämtas i detta sammanhang huvudsakligen följande.

Ordförande i beredningen bör utses av Kungl. Maj:t. I beredningen bör ingå
generalläkaren, generaldirektören för medicinalstyrelsen, civilförsvarsöverläkaren,
generaldirektören för försvarets forskningsanstalt (eller de personer, dessa
vill sätta i sitt ställe) samt en representant för försvarsstaben. Till beredningen
bör adjungeras försvarsgrensöverläkarna och chefen för FOA:s medicinska institution.

Det nyss nämnda vetenskapliga rådet bör utses av Kungl. Maj:t efter inhämtade
förslag från statens medicinska forskningsråd, försvarets sjukvårdsstyrelse
och beredningen. Angående ämnesområden och mandattid bör samma gälla som
föreslagits ifraga om de vetenskapliga representanterna i försvarsmedicinska
forskningsrådet enligt alternativet Ecklesiastik.

För krigsmaktens del prioriteras de försvarsmedicinska behoven av överbefälhavaren
efter beredning i försvarsstaben i samråd med generalläkaren. Information
och prioritering i fråga om totalförsvarets övriga fält lämnas till beredningen
av medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och veterinärstyrelsen. Ett samband
bör också uppehållas med statens medicinska forskningsråd, som leder den allmänna
medicinska forskningen.

Alternativet Kombination innebär enligt utredningen, att ledningen av den
försvarsmedicinska forskningen ålägges inom grundforskningsområdet ett till
ecklesiastikdepartementet anknutet organ och inom den tillämpade forskningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 7h- år 1963

område ett under försvarsdepartementet sorterande organ. Samordningen mellan
grundforskning och tillämpad forskning säkras genom vissa i det följande redovisade
särskilda instruktioner för de båda organen.

I alternativet Kombination ersättes statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska
nämnd och flyg- och navalmedicinska nämnden av ett nytt
organ, vilket organiskt infogas i statens medicinska forskningsråd. Rådet omorganiseras
i två sektioner, nämligen en allmän medicinsk sektion, som i stort
sett motsvarar det nuvarande rådet, och en jörsvarsmedicinsk sektion, som får
ansvara för planering och ledning av den försvarsmedicinska grundforskningen.
Rådets ordförande är ordförande i båda sektionerna. Statens medicinska foiskningsråds
sekretariat fungerar gemensamt för de båda sektionerna. I fråga om
den försvarsmedicinska sektionen anför utredningen i huvudsak följande.

Sektionen bör ha elva ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t. Bland dessa bor
ingå generalläkaren och civilförsvarsöverläkaren eller den de sätter i sitt ställe.
Fyra rådsledamöter föreslås bli gemensamma med den allmänna medicinska sektionen
av rådet. Därjämte bör i sektionen ingå ytterligare fyra vetenskapliga
representanter med forskningserfarenhet, vilka utses på förslag av den allmanna
medicinska sektionen, försvarets sjukvårdsstyrelse samt det under försvarsdepartementet
sorterande försvarsmedicinska organet. Beträffande mandattider ior
de vetenskapliga ledamöterna bör samma gälla som för statens medicinska forskningsråd.
Ledningen av och anslagsbevillningen till forskning bör ske inom den
allmänna medicinska sektionen på samma sätt som nu i statens medicinska forskningsråd.
Den försvarsmedicinska sektionen bör överta den direkta ledningen av
de flyg- och navalmedicinska laboratorierna jämte de ytterligare permanenta
grundforskningslaboratorier inom försvarsmedicinen som bör organiseras. De
anslag, som står till statens medicinska forskningsråds förfogande fördelas, efter
förslag från sektionerna, i samband med de årliga anslagsäskandena av ecklesiastikdepartementet
mellan den allmänmedicinska och den försvarsmedicinska sektionen.
På den försvarsmedicinska sektionens anslagsdel skall anslag till driften
av de permanenta laboratorierna utgå samt därjämte anslag kunna beviljas till
forskning i forskarlag, till individuella forskare samt till reseanslag m. m. Publikationsunderstöd
bör, som hittills, utdelas av statens medicinska forskningsråds
publiceringsnämnd.

Som ledningsorgan för den tillämpade och målinriktade försvarsmedicinska
forskningen inom totalförsvarets område bör enligt alternativet Kombination under
försvarsdepartementet inrättas en jörsvarsmedicinsk jorskningsberedmng,
vilken ersätter den år 1902 inrättade militärmedicinska forskningsberedningen.
Till beredningen bör knytas ett permanent sekretariat, i vilket bl. a. bör ingå
militärläkare med forskningserfarenhet. Beredningen bör disponera anslag som
kan användas till understöd av forskargrupper och individuella forskare, i första
hand placerade vid försvarets egna anläggningar eller vid de försvarsmedicinska
laboratorierna och kliniska grupperna i grundforskningsorganisationen. För verkställighet
av forskningsprojekt bör beredningen vidare kunna lita till FOA samt
försvarsgrenarnas forskningslaboratorier och anläggningar. I anslutning härtill
anför utredningen i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 74 år 1963

Ordföranden^ i beredningen bör vara utsedd av Kungl. Maj:t, och som ledamöter
bör ingå generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, generaldirektören vid
FOA och två ledamöter utsedda av överbefälhavaren. Ledamöter bör vidare vara
fem vetenskapliga representanter med sakkunskap inom forskningen på huvudområdena
av försvarsmedicinen, varav minst tre bör ha god militärmedicinsk
erfarenhet. De bör utses av Kungl. Maj:t efter förslag av statens medicinska
forskningsråds försvarsmedicinska sektion, försvarets sjukvårdsstyrelse och beredningen.
I fråga om de vetenskapliga representanternas ämnestillhörighet och
mandatperiod hänvisas till vad som sagts under alternativet Ecklesiastik. Till
beredningen bör vid behov adjungeras medicinsk expertis från t. ex. försvarsgrenarna
och FOA:s medicinska institution. Beredningen bör vidare skaffa sig sakkunnig
belysning av sitt ämnesfält genom att organisera vetenskapliga kommittéer^
med uppgift att framlägga översikter och förslag till åtgärder inom skilda
områden av försvarsmedicinen.

Information angående totalförsvarets prioritering av försvarsmedicinska problem
bör ske genom att beredningen får del av resultatet av planeringsarbetet
inom medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och veterinärstyrelsen. För krigsmakten
bör överbefälhavaren avge en prioriterad översikt över försvarsmedicinska
behov efter samråd med generalläkaren. Inom beredningen sker sedan
en ^översyn av de försvarsmedicinska problemen från totalförsvarets synpunkt.
Frågor, som därvid anses böra lösas inom den försvarsmedicinska grundforskningsorganisationen,
hänvisas till statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska
sektion.

Efter att ha diskuterat de olika alternativens fördelar och svagheter finner sig
utredningen böra förorda, att den försvarsmedicinska forskningsledningen reorganiseras
i enlighet med alternativet Kombination. Som skäl härför anföres i
huvudsak följande.

Även om detta alternativ kan synas vara svagare i sin uppbyggnad och mindre
enhetligt än de^ båda övriga, är dock ledningen inom den försvarsmedicinska
forskningens tva huvudområden enhetlig och effektiv. Genom den principiella
gränsdragningen mellan å ena sidan grundforskningen vid universitetsanknutna
institutioner och kliniker och å andra sidan den tillämpade forskningen inom i
huvudsak försvarets egna laboratorier och anläggningar uppnås ett enhetligt
verkställighetsområde för vart och ett av ledningsorganen och en intim förankring
inom de forskningsområden, varifrån huvudsakliga informationer och prioriteringar
skall hämtas. Anknytningen av den universitetsanslutna försvarsmedicinska
grundforskningen till statens medicinska forskningsråd säkrar ett nära
samband med den allmänna medicinska forskningen.

Ledningsorganet under försvarsdepartementet fungerar i alternativet Kombination
i intim kontakt med försvarsmaktens ledningsorgan och kan även lokalmässigt
förläggas i nära anslutning till dessa. Fördelningen av anslagsmedel på
ecklesiastik- och försvarsdepartementen blir naturligare i förhållande till departementens
huvuduppgifter. Någon större svårighet att avgränsa de uppgifter,
som skall lösas inom den ena eller den andra forskningsorganisationen, synes inte
föreligga. Det later sig väl göra att samordna de två ledningsorganen med hjälp
av föreskrifter i respektive reglementen samt genom försvarsdepartementets
sa mordningsavdelning för totalförsvarsfrågor.

Utredningen är väl medveten om att försvarssjukvårdens högsta ledning är

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

föremål för utredning, men anser det oaktat alternativet Kombination vara
utformat efter sådana principer, att det låter sig förenas även med en omorganiserad
sjukvårdsledning.

Samordning inom totalförsvaret

Som en väsentlig del av alternativet Kombination framhåller utredningen frågan
om att organisera samarbetet och samordningen mellan de två ledningsorganen.
Utredningen föreslår därför, att det i instruktionerna för de båda organen
föreskrives, att dessa minst en gång årligen skall hålla ett gemensamt sammanträde
för att dryfta prioriteringsfrågor och fördelning av forskningsprojekt. Enligt
utredningens uppfattning bör det åvila de två organen att gemensamt upprätta
och årligen revidera en flerårsplan för forskningen. Vidare bör det ankomma
på försvarsdepartementets samordningsavdelning för totalförsvarsfrågor
att vid den årliga budgetbehandlingen av ledningsorganens anslagsäskanden beakta
samordningen av deras arbete.

Oavsett vilket alternativ som väljes för en reorganisation av forskningsledningen
finner utredningen, att behovet av samverkan inom totalförsvaret kräver,
att totalförsvarets huvudorgan utrustas med avdelningar och personal med
uppgift att bl. a. kartlägga forskningsbehov och preliminärt utforma och prioritera
forskningsprojekt. Härom anför utredningen bl. a. följande.

Inom medicinalstyrelsen synes denna planeringsfunktion bäst kunna tillgodoses,
därest i enlighet med förslag från utredningen rörande utbildning av värnpliktiga
läkare m. m. inrättas en försvarsmedicinsk planeringsbyrå, vilken ersätter
sjukvårdsberedskapsnämnden. Vid denna omorganisation synes biologiska
rådet kunna upphöra. Motsvarande funktion inom civilförsvarsstyrelsen fylls
av dess planeringssektion. Inom veterinärstyrelsen bör en liknande sektion organiseras
med uppdrag att inom styrelsens verksamhetsområde samla information,
som är av betydelse för den försvarsmedicinska forskningen.

Inom krigsmakten bör motsvarande samling av information och behovssammanställning
i första hand ske inom försvarsgrenarna. Till försvarsgrensöverläkarna
bör därför knytas en särskild avdelning eller byrå med uppgift att samla
och bearbeta uppkommande forskningsbehov. En prioritering av dessa forskningsbehov
bör även företas av varje försvarsgrenschef. Krigsmaktens ställningstagande
till behovet av försvarsmedicinsk forskning och dess prioritering av hela
materialet bör slutgiltigt göras av överbefälhavaren efter samråd med generalläkaren.
Med hänsyn härtill bör försvarsstaben förstärkas med medicinsk representation.
I

I detta sammanhang framhåller utredningen vidare, att en viktig och tämligen
omfattande del av den försvarsmedicinska forskningen för närvarande sker
och även i fortsättningen kommer att ske vid försvarets forskningsanstalt. Detta
forskningsarbete anknyter i huvudsak till sådana projekt inom den tekniska och
naturvetenskapliga försvarsforskningen, som för sitt fullföljande kräver ett nära
samordnat medicinskt forskningsarbete, och har därför cn naturlig avgränsning.
Utredningen anser det oaktat, att ett nära samband mellan den vid FOA be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1963

drivna forskningen och den av försvarsmedicinska forskningsberedningen initierade
forskningen bör eftersträvas, och har därför — såsom tidigare redovisats —
föreslagit, att generaldirektören för FOA skall ingå i beredningen. Av samma
skäl anser utredningen, att FOA:s styrelse bör utökas med en eller eventuellt tva
medicinska ledamöter. Utredningen anför därefter följande.

Därest alternativet med en medicinsk ledamot i FOA:s styrelse väljes, föreslår
utredningen, att någon av försvarsmedicinska forskningsberedningens ledamöter
får uppdraget. Om ytterligare en medicinsk ledamot anses böra väljas, bör denna
andra representant tagas från statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska
sektion.

4. Forskningsarbetets organisation

Permanenta forskår grupp er

Vid behandlingen av forskningsarbetets organisation understryker utredningen
önskvärdheten av en rörlig planläggning. Den försvarsmedicinska forskningen
förutsätter ofta upprättande av forskargrupper under ledning av högt kvalificerade
forskare. Utredningen anser sig inte böra rekommendera särskilda institutioner
för försvarsmedicinsk forskning av teoretisk eller klinisk art utan förordar,
att forskargrupper upprättas för att säkra en viss permanens i bearbetningen
av särskilt aktuella områden.

Denna organisationsform är — såsom utredningen framhåller inte ny i vart
land. Sålunda har statens medicinska forskningsråd vid flera tillfällen för särskilda
uppgifter organiserat forskargrupper och avlönat såväl forskningsledare
som annan personal. Under flyg- och navalmedicinska nämnden finns vidare
forskargrupper, vid vilka både forskningsledare och övriga anställda erhållit
extra ordinarie anställning.

Den förordade organisationsformen har enligt utredningen visat sig synnerligen
användbar inom de mest skilda forskningsfält, eftersom den dels kan anpassas
till större eller mindre forskningsuppgifter, dels gör det möjligt att inpassa
akademisk och teknisk personal med skilda inriktningar i samarbetet på något
visst projekt. Sistnämnda faktor anses viktig bl. a. med hänsyn till att bearbetningen
av många projekt, särskilt inom det tillämpade forskningsområdet, kräver
samarbete mellan olika experter.

Inom några av försvarsmedicinens områden framlägger utredningen detaljerade
förslag rörande om- eller nyorganisering av forskargrupper.

Beträffande de befintliga flyg- och navalmedicinska
grupperna förordas sålunda, att den centrala ledningen överflyttas från
flyg- och navalmedicinska nämnden till den föreslagna försvarsmedicinska sektionen
inom statens medicinska forskningsråd.

Den navalfysiologiska gruppen, som är förlagd till karolinska
institutet, bör enligt utredningen kvarstå under ledning av en laborator i navalmedicin.
För denna grupp föreslås vidare dels en förstärkning med en forskar -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7k år 1963

tjänst i Ag 25 och en kanslibiträdestjänst i Ae 7, dels ombildning av en tjänst
som forskningsläkare i Ag 24 till forskare i Ae 25, dels ock extraordinariesättning
av två extra tjänster, nämligen en som laboratorieingenjör i Ag 15 och en som
laboratoriebiträde i Ag 9.

lieorganisationen av forskningsledningen kräver enligt utredningen vidare,
dels att verksamheten vid de flygfysiologiska grupperna, vilka
är förlagda vid universitetet i Lund samt vid karolinska institutet och gymnastiska
centralinstitutet, renodlas att avse grundforskning, dels att gruppernas
uppgifter inom den tillämpade forskningen överföres till försvarsmedicinska
forskningsberedningen. Utredningen föreslår, att den grundforskningsinriktade
nygfysiologiska forskningen koncentreras till gruppen vid karolinska institutet
samt att gruppens ledare, laboratorn H. Bjurstedt, i samband därmed får professors
tjänsteställning. Förslaget innebär därjämte, att grupperna i Lund och
vid gymnastiska centralinstitutet avvecklas, varvid Lundagruppens personal,
inklusive forskningsledaren, överföres till fysiologiska institutionen vid universitetet
därstädes, medan personalen i gruppen vid gymnastiska centralinstitutet,
inklusive forskningsledaren laboratorn W. von Döbeln, överflyttas till gruppen
vid karolinska institutet. Laboratorn von Döbeln förutsättes dock få fortsätta
nuvarande undersökningar i de speciella laboratorier, som inom den närmaste
tiden kommer att ställas till hans förfogande vid gymnastiska centralinstitutet.
Utredningens förslag angående sammansättningen av den nya gruppen vid karolinska
institutet framgår av följande sammanställning, i vilken även förändringarna
i förhållande till nuläget anges.

Personal

1 professor ........................ Be 3

1 laborator1 ........................ Be 1

1 forskare ......................... Ae25

1 forskare ......................... Ag25

1 driftsingenjör2 * .................... Ae 21

1 laboratorieingenjör ................ Ae 19

1 laboratorieingenjör1 ............... Ae 15

1 y-i instrumentmakare .............. Ag 11

1 laboratorieassistent ............... Ag 11

2 laboratoriebiträden8 ............... Ae 9

1 kontorist ......................... Ae9

1 djurskötare2 ...................... Ag7

Förändring

1 laborator i Be 1 indrages

1 forskningsläkare i Ae24 indrages
1 forskningsläkare i Ag 24 indrages
1 ingenjör i Ae 19 indrages
1 laboratorieingenjör i Ae 15 indrages

Ny tjänst
Ny tjänst

1 Flyttas från GCI.

2 Gemensam för hela flyg- och navalmedicinska institutionen.

8 Varav en flyttas från GCI.

28 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7U år 1963

Inom försvarsmedicinens övriga forskningsområden föreslår utredningen följande
nya forskargrupper.

Tjänster

Forskningsområde

Förläggning

Professor i B 3

Laborator i B 1

Forskare i A 25

Forskn. ing/förste

bibliotekarie i A 24

Forskn. ass. i A 21

Psykolog i A 21

Lab.ing i A 19

Lab.ing i A 13

Kanslist i A 13

Instr.makare i A 11

Lab.biträde i A 9

Kontorist i A 9

Lab.biträde i A 7

Kanslibiträde i A 7

Djurskötare i A 7

Summa

Veterinärhögsk.

Karolinska inst.

Mikrobiologisk bio-

Försvarsmed. virologi

Avgöres senare
Karolinska inst.

Neuropsykofarmako-

Göteborg

Avgöres senare
Avgöres senare

Karolinska inst.

Klinisk strålskade-

Blodkonservering ___

Experimentalpsyko-

Avgöres senare

Karolinska inst.

Försvarsmed. doku-mentation ........

Summa

| i

| 3

110

|49

Grupperna i radiobiologi, mikrobiologisk bioteknik, försvarsmedicinsk virologi,
toxikologi, neuropsykofarmakologi, brännskadeforskning och experimentalpsykologi
bör enligt utredningen sortera under medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska
sektion och övriga grupper under försvarsmedicinska forskningsberedningen.

Utredningen berör även vissa andra, redan befintliga forskargrupper
och uttalar i samband därmed huvudsakligen följande.

Den fältepidemiologiska sektionen vid statens bakteriologiska laboratorium
bör fortsätta sin verksamhet med oförändrad personaluppsättning. Sektionen
bör även i fortsättningen budgetmässigt tillhöra bakteriologiska laboratoriet men
i forskningshänseende nära anknytas till försvarsmedicinska forskningsberedningen.

1 För laboratorn C. G. Hedén.

2 För laboratorn B. Holmstedt.

3 Fr. o. m. andra året.

4 Fr. o. m. tredje året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

Även den militärmedicinska undersökning scentralen vid karolinska institutet
bör bestå med tanke på dess stora betydelse för försvarsmakten. Forskningsledaren
bör få laborators ställning. Gruppen bör anslagsmässigt överföras från
försvarets sjukvårdsstyrelse till försvarsmedicinska forskningsberedningen.

För att säkra den försvarsmedicinska forskningen vid Uppsala universitets
klimatjysiologiska laboratorium är det önskvärt, att den administrativa ledningen
av laboratoriet överflyttas till forskningsberedningen.

Grupper bör vidare inrättas för forskning rörande det slutna rummets hygien
under ledning av en forskare i A 25 och tillämpad flygjysiologi under ledning av
en laborator i B 1. Sammansättningen i övrigt av dessa grupper bör prövas av
den sittande militärmedicinska forskningsberedningen.

Avslutningsvis anför utredningen, att de föreslagna forskargrupperna bör inrättas
successivt under de kommande åren och att det i sista hand bör ankomma
på de nya ledningsorganen att pröva, i vilken ordning detta skall ske. Enligt
utredningens mening är dock behovet av grupper för mikrobiologisk bioteknik,
toxikologi, brännskadeforskning, klinisk strålskadeforskning, chockforskning,
blodkonservering, det slutna rummets hygien, tillämpad flygfysiologi och dokumentation
så stort, att dessa grupper omedelbart bör organiseras.

Totalförsvarets medicinalp er sonal och forskningsarbetet

I samband med behandlingen av den försvarsmedicinska forskningens personalbehov
framhåller utredningen, att det vid många tillfällen kan vara lämpligt,
att totalförsvarets sjukvårdspersonal under delar av arbetstiden eller under vissa
perioder av sin tjänstgöring ägnar sig åt forskningsarbete eller uppgifter som
sammanhänger därmed, t. ex. dokumentation, försök eller instruktionsverksamhet.
I anslutning härtill tar utredningen upp ett av utredningen rörande utbildning
av värnpliktiga läkare m. m. i dess betänkande (SOU 1961:63) framlagt
förslag, att värnpliktiga läkare under vissa perioder skall kunna anlitas
för försvarsmedicinsk assistenttjänstgöring, och understryker därvid önskvärdheten
av att åtgärder i denna riktning vidtages. Av framställningen inhämtas
i detta hänseende huvudsakligen följande.

Härigenom skulle för det första de försvarsmedicinska forskargrupperna kunna
förstärkas. En annan fördel vore, att ett större antal läkare än nu skulle få en
inblick i försvarsmedicinska forskningsproblem och därigenom kunna väckas till
förståelse för dessa problem. Vidare skulle de kommenderade värnpliktiga läkarna
genom sin assistenttjänstgöring vid en försvarsmedicinsk forskningsgrupp
få en väsentlig utbildning med forskningsinslag, vilket torde vara av största
betydelse för deras fortsatta tjänstgöring som värnpliktiga läkare och i sjukvården
i övrigt.

I fråga om krigsmaktens fast anställda medicinalpers on
a 1 finner utredningen det nödvändigt att läkare med speciell forskningsutbildning
hcltidsanställes inom försvarsgrensledningarna och i försvarsstaben. Som
skäl härför åberopas betydelsen av en sakkunnig insamling, bearbetning och prio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 k år 1963

ritering av försvarsmedicinska problemställningar inom krigsmakten. Beträffande
krigsmaktens läkarpersonal anför utredningen därefter bl. a. följande.

Vidare är det uppenbart att de fast anställda läkarna över huvud taget bör
ha förståelse för och insikt i försvarsmedicinska forskningsproblem för att rätt
kunna utöva sin verksamhet. Särskilt torde det från utbildnings- och fortbildningssynpunkt
vara väsentligt, att de får tillfälle att med jämna mellanrum ta
del av den försvarsmedicinska forskningens resultat och öva sig i sådana nya
metoder och sätta sig in i den nya teknik, som kan ha utvecklats i forskningsarbetet.
Kommenderingar av intresserade och för sådant arbete genom sin tidigare
utbildning lämpade fast anställda läkare under kortare eller längre tider
till försvarsmedicinska forskningsgrupper eller institutioner, torde vara ett inslag
av stor betydelse i arbetet att hålla läkarnas kvalitet på en hög nivå.

5. Kostnadsberäkningar

Hittillsvarande medelstilldelning

För att få en bild av den försvarsmedicinska forsknings- och försöksverksamhetens
omfattning under senare år har utredningen infordrat uppgifter om medelsförbrukningen
under budgetåren 1954/55—1959/60 från berörda institutioner
och enskilda forskare. Resultatet av denna enkät framgår av följande sammanställning.

Medelsförbrukning under budgetåren 195^/55—1959/60

1 000-tals kr.

Budgetår	Offentliga anslag	Privata anslag	Summa
Riksstats- anslag	Övriga1	Svenska	Utländska
1954/55 ...........	1 287	299	_	_	1 586
1955/56 ...........	1 580	539	5	—	2 124
1956/57 ...........	1 921	394	—	—	2 315
1957/58 ...........	2 124	815	—	69	3 008
1958/59 ...........	2 392	943	124	215	3 674
1959/60 ...........	2 220	1 272	81	127	3 700
Summa	11 524	4 262	210	411	16 407
% ................	70	26	1	3	100

Som framgår av sammanställningen har medelsförbrukningen för försvarsmedicinsk
forskning under de sex budgetåren 1954/55—1959/60 uppgått till totalt
16,4 miljoner kr. med en ökning från 1,6 miljoner budgetåret 1954/55 till 3,7
miljoner kr. budgetåret 1959/60.

Av sammanställningen utläses vidare att de huvudsakliga finansieringskällorna
är offentliga anslag (96 %), vilka till övervägande delen utgöres av

Från statliga råd, fonder och myndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/ år 1963

riksstatsanslag (70 %). Övriga offentliga anslag, vilka svarar för sammanlagt
26 % av medelstilldelningen, fördelar sig med 24 % på statliga råd och fonder
och med 2 % på marin- och flygförvaltningarna. De privata anslagen har utgjort
4 %.

Utredningen har även undersökt de offentliga anslagens fördelning med hänsyn
till betalande huvudtitel och därvid funnit, att hälften av medlen
anvisats från fjärde huvudtiteln och inemot hälften från åttonde huvudtiteln.
Återstoden, ca 4 %, har utgått från tionde och elfte huvudtitlarna. Beträffande
den hittillsvarande medelstilldelningen inhämtas av utredningen vidare
i huvudsak följande.

Med avseende på förbrukare svarar FOA under den aktuella tidsperioden för
förbrukningen av nära hälften av de tillgängliga medlen. Flygmedicinen inom
flyg- och navalmedicinska nämnden har förbrukat genomsnittligt 18 % och
navalmedicinen 4 %. Försvarsmedicinska nämndens andel av den totala medelstilldelningen
under de aktuella åren ligger i medeltal vid 10 %. Statens bakteriologiska
laboratoriums försvarsmedicinska sektion har förbrukat i runt tal 3 %.
Gruppen enskilda forskare och övriga institutioner svarar för förbrukningen av
en femtedel av de tillgängliga medlen.

Med hänsyn till forskningens art har nära 2/3 av förbrukade medel använts
för forskning inom ABC-stridsmedlens område. Flygmedicinen har förbrukat 1/6
och navalmedicinen 1/25 under det att 1/6 gått till forskning inom övriga områden
(problem rörande kirurgi, bränn- och köldskador, träns- och infusion, vätskebalans,
psykologi, psykiatri och fysiologi).

Den försvarsmedicinska forskningens andel av den totala medicinska forskningsvolymen
utgjorde under den aktuella tidsperioden mellan 6 och 7 %.

Som framgår av följande, ur betänkandet hämtade sammanställning har den
successiva ökningen av medelstilldelningen till försvarsmedicinsk forskning fortsatt
under de senaste budgetåren.

Medelstilldelning för budgetåren 1961/62—1962/63

Miljoner kr.

	Budgetåret 1961/62	Budgetåret 1962/63
Statens medicinska forskningsråd: Försvarsmedicinska
nämnden ......................................	0,6	0,7
Flyg- och navalmedicinska nämnden ..............	0,9	0,9
Försvarets forskningsanstalt ......................	1,7	2,0
Militärmedicinsk forskning .......................	—	0,6
Anslag från övriga forskningsråd, in- och utländska
fonder m. m....................................	1,0	1,1
	4,2	5,3

Utredningen understryker, att de i sammanställningen redovisade siffrorna i
vissa delar bygger på en uppskattning utgående från tidigare budgetår. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1963

gäller främst anslaget till försvarets forskningsanstalt och de medel, som vid tidpunkten
för utarbetandet av betänkandet väntades bli anvisade från forskningsråd
samt in- och utländska fonder m. m. Utredningen finner det dock klarlagt,
att den nuvarande medelstilldelningen ligger i storleksordningen 5 miljoner kr.
per år.

Framtida anslagsbehov och prioritering

I samband med den tidigare redovisade kartläggningen av aktuella forskningsupgifter
inhämtade utredningen även forskarnas uppfattning om behovet av
anslag till försvarsmedicinsk forskning under den närmaste femårsperioden. De
anslagsbehov, som därvid anmäldes, uppgår enligt utredningen till inte mindre
än 110 miljoner kr., varav 23 miljoner, dvs. nära fem gånger den nuvarande
forskningsvolymen, skulle falla på det första året, för den händelse alla äskanden
oavkortat skulle bifallas.

Enligt utredningens mening kan ett forskningsprogram av denna storlek inte
omedelbart genomföras med hänsyn till vårt lands begränsade personella och
ekonomiska resurser. I syfte att dels uppnå nedskärningar utan att ge avkall på
resultatet, dels få till stånd en rangordning mellan de anmälda forskningsprojekten
företog utredningen därför med hjälp av sina experter en preliminär granskning
av forskarnas äskanden och kom därvid till resultatet, att årskostnaden
kunde nedbringas till ca 17 miljoner kr.

En slutlig prövning och prioritering av det framlagda materialet genomfördes
därefter vid en av utredningen sammankallad konferens i Öregrund, i vilken förutom
utredningen och dess experter generalläkaren, försvarsgrensöverläkarna,
civilförsvarsöverläkaren och av överbefälhavaren utsedda representanter för försvarsstaben,
armén, marinen och flygvapnet deltog. Denna granskning resulterade
i att sådan forskning, som bedömdes ha högsta prioritet och under alla förhållanden
borde komma till utförande, beräknades kräva drygt 13 miljoner kr.
under första anslagsåret, varav för grundforskning ca 8 miljoner kr. och för tilllämpad
forskning ca 5,5 miljoner kr.

Som det närmaste målet för medelstilldelningen till försvarsmedicinsk
forskning förordar utredningen en ökning till den anslagsvolym, som
erfordras för att under den närmaste femårsperioden kunna sätta igång de till
den högsta prioritetsgruppen hänförda forskningsprojekten. Från denna utgångspunkt
och med avsikten att stegvis öka insatsen och personalrekryteringen inom
det försvarsmedicinska forskningsområdet framlägger utredningen följande förslag
rörande medelstilldelningen inom de forskningsområden, som utredningen
haft att diskutera. I sammanställningen redovisas även anslag från sådana källor,
som utredningen i och för sig icke berör i sitt betänkande. Dessa anslag avser
dels FOA, dels anslag från olika forskningsråd och in- och utländska fonder. Utredningen
har dock ansett det värdefullt, att en bedömning av storleken av

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

denna ytterligare anslagstilldelning för försvarsmedieinsk forskning får komma
med i den totala bilden.

Utredningens förslag rörande den framtida medelstilldelningen

Miljoner kr.

	1963/61	1964/65	1965/66	1966/67
Statens medicinska forskningsråd: försvarsmedi-
cinska sektionen ..............................	2,2	2,8	3,6	4,0
Försvarets forskningsanstalt ....................	2,25	2,5	2,75	3,0
Försvarsmedicinska forskningsberedningen: centralt .....................................	0,5	1,5	1,75	2,0
försvarsgrenarna .............................	1,0	1,75	2,0	2,0
Övriga forskningsråd, in- och utländska fonder m. m.	1,3	1,5	1,5	1,5
	7,25	10,05	11,6	12,5

Utredningen anför härefter bl. a. följande.

Utgångspunkten för det framlagda förslaget är, att de av utredningen föreslagna
ledningsorganen kommer till stånd. Medelstilldelningen till den grundforskningsinriktade
försvarsmedicinska forskningen bör vid slutet av beräkningsperioden
ha kommit upp till ca 4 miljoner kr. Den tillämpade forskningen bör
vid slutet av beräkningsperioden likaledes disponera ca 4 miljoner kr. Under den
etappvisa ökningen bör sistnämnda forskning förses med anslagsmedel något
snabbare än grundforskningen. Forskning bedriven i anslutning till försvarsgrenarna
bör få disponera ca 2 miljoner kr., medan den till försvarsmedicinska forskningsberedningens
förfogande stående centrala posten för mera fri fördelning
också bör uppgå till ca 2 miljoner kr. I detta sammanhang vill utredningen anmärka,
att de nya ledningsorganens administrationskostnader bör ingå som en
del i deras totalanslag.

Den siffra, som upptagits för FOA:s försvarsmedicinska forskning har beräknats
från förutsättningen att anstalten kommer att öka sin allmänna forskningsinsats,
varvid även en ökad, samordnad medicinsk forskning krävs. Anslagen till
försvarsmedicinskt betydelsefulla projekt från övriga forskningsråd vid sidan
av det medicinska och från in- och utländska privata fonder m.m. kan svårligen
förutses, och utredningen har endast velat ge en siffra på en ökning upp till
1,5 miljoner kr.

Enligt utredningen måste vidare även en gångsan slag för tillbyggnad
av vissa institutioner samt för utrustning tagas med i beräkningarna. Forskarnas
egna äskanden för dessa ändamål uppgår till ca 15 miljoner kr. Utredningen har
dock ej genomfört någon prioritering av engångsanslagen utan föreslår, att storleken
av behövliga nybyggnads- och utrustningsanslag bestäms av vederbörande
ledningsorgan, när nya projekt beslutas.

Avslutningsvis framhåller utredningen att förslaget till medelstilldelning under
de närmaste åren kan synas vara omfattande. Den skisserade ökningen av forskningsanslagen
är enligt utredningens uppfattning oundgängligen nödvändig. Ut ,

''i — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 7''t

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J+ år 1963

redningen understryker, att en väsentlig förutsättning för vårt lands försvar
kommer att saknas eller försvagas, därest försvarsmedicinen inom totalförsvaret
inte kan bygga på en intensivt bedriven forskning.

B. Yttranden

1. Den försvarsmedicinska forskningens uppgifter, ledning och organisation

Utredningens redovisning av aktuella försvarsmedicinska
forskningsproblem bedömes av flertalet remissinstanser som värdefull
och väl ägnad att läggas till grund för den försvarsmedicinska forskningens fortsatta
inriktning. Representativt för denna uppfattning är bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelses
yttrande, av vilket i detta hänseende huvudsakligen följande inhämtas.

Utredningen har enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt löst denna uppgift på ett
mycket förtjänstfullt sätt. Den har utfört en systematisk kartläggning av hela
fältet genom omfattande materialinsamling, genom studier och övriga informationer,
den har klart påvisat de brister som den försvarsmedicinska forskningen
hittills varit behäftad med, och den har vidare framlagt en översikt av de områden
inom försvarsmedicinen, vilka idag och i den närmaste framtiden kräver
forskning i olika avseenden. Ehuru invändningar på några punkter kan göras
mot vissa av utredningens principiella ställningstaganden och fastän sjukvårdsstyrelsen
finner sig böra framlägga kompletterande synpunkter på forskningsbehov
inom vissa områden, vill styrelsen uttala sitt varma erkännande för vad
utredningen härvidlag med sitt grundliga arbete uträttat. I och med detta har
för första gången i vårt land presenterats de data, som utgör den nödvändiga
fömtsättningen för uppbyggandet av en effektiv försvarsmedicinsk forskning.

Kritiska invändningar mot den redovisade kartläggningen framföres av styrelsen
för statens institut för folkhälsan, som bl. a. finner det otillfredsställande, att
utredningen låtit forskarna själva bedöma vad som skall anses tillhöra den försvarsmedicinska
forskningen. Med hänsyn till forskarnas bristande kännedom
om militära förhållanden kan denna metod enligt styrelsen förutsättas ha medfört,
att vissa forskningsbehov ej anmälts. Kritiska synpunkter anföres även av
medicinska fakulteten i Lund, som finner redovisningen ensidig och bristfällig.

Även om flertalet remissinstanser är beredda att i stort godtaga utredningens
redovisning av aktuella forskningsuppgifter, framlägges från olika håll förslagtill
kompletteringar. Sålunda påpekar medicinska fakulteten i TJppsala, medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd, försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvars
styr elsen, veterinär styr elsen, medicinslca forskningsrådets försvarsmedicinska
nämnd och Stiftelsen Svensk näringsforskning, att utredningen visserligen
uppmärksammat men inte till fullo beaktat behovet av näringsforskning.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskoleutredningcn
och SACO framhåller, att utredningen inte närmare berört områden, som har
anknytning till veterinärmedicinsk forskning, och att utredningens
förslag som följd härav inte omfattar totalförsvarets hela behov av försvars -

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 74 år 1963

medicinsk forskning. Veterinär styrelsen förklarar emellertid, att detta torde bero
på att utredningen behandlat endast veterinärmedicinsk forskning av mera direkt
humanmedicinsk betydelse.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö framhåller med instämmande
från lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm, medicinalstyrelsen, försvarets
sjukvårdsstyrelse och Svenska tandläkaresällskapet, att även vissa
odontologiska forskningsuppgifter faller inom den försvarsmedicinska
forskningens intressesfär, om begreppet försvarsmedicinsk forskning fattas
i vid bemärkelse.

Epidemiologien har enligt medicinska fakulteten i Lund, styrelsen för
statens bakteriologiska laboratorium, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,
försvarets sjukvårdsstyrelse och medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska
nämnd fått ett alltför knapphändigt omnämnande i utredningen.
Detsamma gäller behovet av hygienisk forskning enligt uttalanden
av lärarkollegiet vid karolinska institutet, styrelsen för statens institut för folkhälsan,
styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium, medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd och Sveriges läkarförbund.

Till de områden, som utredningen enligt vissa remissinstansers uppfattning
givit för litet utrymme, hör vidare mikrobiologi, radiobiologi, psykologi
och läkemedelsforskning.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd framhåller i detta sammanhang
angelägenheten av att de frågor rörande utformningen av den försvarsmedicinska
forskningen inom det civila och militära försvaret, som utredningen
i enlighet med sitt uppdrag inte ansett sig böra penetrera i detalj, snarast klarlägges
i samråd med 1962 års försvarssjukvårdsutredning.

Utredningen har som förut nämnts ansett det möjligt att inom den försvarsmedicinska
forskningen göra en gränsdragning mellan grundforskning
och tillämpad forskning. Utredningens uppfattning
på denna punkt vinner oreserverat eller i allt väsentligt stöd av bl. a. lärarkollegiet
vid karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd och flyg- och
navalmedicinska nämnden. Ett stort antal remissinstanser — bland dem överbefälhavaren,
medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, medicinska forskningsrådets
för sv arsmedicinslca nämnd, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska
läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund — framhåller emellertid, att en gränsdragning
av denna art torde vara svår och i vissa fall omöjlig att genomföra. I
anslutning härtill påpekas vidare, att ett och samma forskningsprojekt under
arbetets gång ibland glider över från det ena området till det andra och att
åtskillnaden mellan grundforskning och tillämpad forskning med tiden torde
komma att bli allt mindre markerad.

De nyss relaterade åsiktsbrytningarna återspeglas i remissinstansernas ställningstagande
till utredningens förslag beträffande den centrala forsk 3*

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 74

Kungl. Maj:ts -proposition nr 74 år 1963

ningsledningens organisation. Majoriteten, som omfattar bl. a.
medicinska fakulteten i Göteborg, lärarkollegiet vid karolinska institutet, civilförsvarsstyrelsen,
statens medicinska forskningsråd, flyg- och nav almedicinska
nämnden, Vetenskapsakademien, länsstyrelserna i Västerbottens län och Malmöhus
län, 1962 års försvarssjukvårdsutredning och SACO, ansluter sig odelat eller
med endast mindre erinringar till utredningens förord för alternativet
Kombination. En annan grupp, i vilken ingår bl. a. universitetskanslern,
medicinalstyrelsen och dess sjukvårdsberedskapsnämnd, försvarets forskningsanstalt,
medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska nämnd, direktionen för
Akademiska sjukhuset och Sveriges läkarförbund, anser, att en enhetlig ledninghade
varit att föredraga men finner sig det oaktat kunna acceptera den av utredningen
föreslagna tudelningen. Detsamma gäller försvarets sjukvårdsstyrelse,
som emellertid tillägger, att den föreslagna ledningen bör betraktas som provisorisk
i avvaktan på resultatet av pågående utredning angående totalförsvarets
sjukvårdsorganisation m. m.

Enhetlig ledning förordas jämväl av chefen för marinen, Ingenjörsvetenskapsakademien,
militärpsykologiska institutet och Svenska läkaresällskapet, vilka
dock ansluter sig till alternativet Försvar eller varianter därav. En
likartad uppfattning redovisas av medicinska fakulteten i Uppsala, som föreslår,
att en ny lösning sökes genom någon form av sammanslagning av alternativen
Ecklesiastik och Försvar.

Ett helt nytt, av utredningen inte diskuterat förslag, benämnt alternativ
Verkstyrelseplanet, framlägges av överbefälhavaren, chefen för armén
och chefen för flygvapnet. Detta innebär i stort sett, att ledningen på grundforskningsområdet
i huvudsak ordnas enligt utredningens förslag, medan motsvarande
funktion beträffande den tillämpade forskningen överlåtes på vederbörande
myndigheter på verkstyrelsenivå. Av överbefälhavarens yttrande inhämtas
huvudsakligen följande.

Varje myndighet måste inom sitt ansvarsområde ha möjlighet att vidta de
åtgärder, som krävs för att den samlade verksamheten inom detta område skall
kunna rätt bedrivas. Myndighet på verkstyrelseplanet bör därför äska de medel,
som krävs för försvarsmedicinsk forskning inom det egna ansvarsområdet, samt
förvalta och utnyttja till förfogande ställda medel. Angiven verksamhet bedrivs
lämpligen vid planeringsbyråer (-sektioner) inom respektive myndigheter. Vetenskaplig
expertis bör stå till förfogande för rådgivning m. m.

En samordning på verkstyrelsenivå inom totalförsvarets ram bör komma till
stånd bl. a. i syfte att undvika, att medel äskas av olika myndigheter för samma
forskningsbehov. För denna verksamhet kan det övervägas att inrätta ett samverkansorgan
på verkstyrelseplanet. Detta kan utgöras av den av utredningen
föreslagna försvarsmedicinska forskningsberedningen, som skulle erhålla en i förhållande
till utredningens förslag något ändrad funktion. Under förutsättning
att en samverkan på verkstyrelseplanet på angivet sätt kommer till stånd, torde
verksamheten på departementsplanet endast behöva avse den principiella inriktningen
av den försvarsmedicinska forskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis, att det torde dröja, innan en
reorganisation av den försvarsmedicinska forskningsledningen kan genomföras.
Under en övergångstid bör därför enligt överbefälhavaren ledningen inom det
tillämpade forskningsområdet utövas av försvarsmedicinska forskningsberedningen.

I förevarande sammanhang har även försvarsg rensöverläkarnas
ställning aktualiserats. Statens medicinska forskningsråd framhåller sålunda,
att det hade varit av intresse, om utredningen såsom ett alternativ för reorganisationen
av forskningsledningen även diskuterat ett system, i vilket försvarets
ledande läkare innehade viktiga positioner inom den försvarsmedicinska forskningen.
I anslutning härtill understryker rådet vikten av att dessa läkare erhåller
en starkare ställning med möjlighet att odelat ägna sig åt försvarsmedicinen och
därmed sammanhängande forskningsuppgifter. Denna uppfattning delas av medicinska
fakulteten i Lund, som anser, att försvarsgrensöverläkarna borde utgöra
kärnan i varje framtida ledningsorgan för teoretisk eller tillämpad försvarsmedicinsk
forskning, vilket dock bl. a. anges kräva, att denna karriär göres mer
lockande än för närvarande. Under hänvisning till att denna fråga bör ytterligare
övervägas, avstyrker fakulteten utredningens förslag och förordar vissa provisoriska
anordningar beträffande forskningsledningen.

Ett stort antal remissinstanser understryker, att den av utredningen förordade
tudelningen av forskningsledningen kräver en intim samverkan mellan ledningsorganen.
Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium anser, att den
föreslagna organisationen inte ger goda betingelser härför, och kräver av denna
anledning att utredningen överarbetas, innan den lägges till grund för konkreta
åtgärder. För att säkerställa behovet av samarbete föreslår medicinalstyrelsen
och dess sjukvårdsberedskapsnämnd, att ledningsorganen får ett gemensamt sekretariat,
medan civilförsvarsstyrelsen och medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska
nämnd anser, att en överordnad planeringsnämnd, bestående av
företrädare för de båda ledningsorganen, bör inrättas. Jämväl Ingenförsvetenskapsakademien
uttalar sig för ett planeringsorgan. Denna uppfattning delas
inte av statens medicinska forskningsråd, som framhåller, att ett välplanerat
samarbete bör kunna uppnås genom tillsättande av ett mindre samarbetsutskott.

Utredningens förslag beträffande ledningsorganens sammansättning
har mött vissa erinringar. Lärarkollegiet vid karolinska institutet och
Vetenskapsakademien framhåller, under hänvisning till utredningens eget uttalande
på denna punkt, att det avgörande vid valet av ledamöter bör vara
vederbörandes egen forskarauktoritet och intresse för militärmedicinen, och finner
det mot denna bakgrund inte självklart, att de av utredningen angivna
administrativa cheferna för vissa verksamhetsområden bör ingå i ledningen, eftersom
andra representanter för dessa myndigheter kan vara bättre lämpade att
företräda och bedöma vetenskapliga frågeställningar.

Statens medicinska forskningsråds försvarsmedicinska nämnd avvisar förslaget
om fyra gemensamma ledamöter för rådets allmänmedicinska och försvars -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 är 1963

medicinska sektioner och föreslår, att någon obligatorisk föreskrift härom inte
fastställes. Medicinska forskningsrådet ansluter sig emellertid härvidlag till utredningens
uppfattning. Försvarets sjukvårdsstyrelse förordar, att antalet gemensamma
ledamöter minskas till tre och att det totala antalet ledamöter i den
försvarsmedicinska sektionen som följd härav fastställes till tio.

För att säkerställa erforderlig samverkan med försvarets forskningsanstalt
föreslår bl. a. överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, statens medicinska forskningsråd
och Vetenskapsakademien, att denna anstalt blir representerad i försvarsmedicinska
sektionen. Medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse
anser, att anstaltens representant i forskningsberedningen bör vara medicinskt
sakkunnig.

Som tidigare nämnts hävdar medicinska fakulteten i Lund att försvarsgrensöverläkarna
fått en alltför undanskymd plats i ledningsorganen. Fakulteten får
i detta hänseende stöd av universitetskanslern och flyg- och navalmedicinska
nämnden, som anser, att dessa läkare bör kunna adjungeras också till försvarsmedicinska
sektionen. Nämnden framhåller därutöver, att försvarsgrensöverläkarna
bör ingå som ordinarie ledamöter i forskningsberedningen. Styrelsen för
statens institut för folkhälsan anser, att försvarsgrensöverläkarna tillsammans
med hygienisk expertis bör bilda ett expertråd till stöd för forskningsberedningens
arbete.

Överbefälhavaren och chefen för marinen anser det erforderligt, att försvarsmedicinska
sektionen tillföres flyg- och navalmedicinsk sakkunskap. Denna uppfattning
delas av flyg- och navalmedicinska nämnden, som därutöver föreslår
en företrädare för experimentalpsykologien.

Enligt överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen bör en representant för
medicinalstyrelsen ingå i forskningsberedningen. Detta förslag biträdes av försvarets
sjukvårdsstyrelse och medicinalstyrelsen, vilka anser, att chefen för sistnämnda
verk eller ersättare för denne bör beredas plats i båda ledningsorganen.

Beträffande nomineringen av vetenskapliga representanter
i ledningsorganen anmäler försvarets sjukvårdsstyrelse en från utredningen
avvikande mening. Styrelsen föreslår, att de med medicinska forskningsrådets allmänna
sektion gemensamma ledamöterna av försvarsmedicinska sektionen utses
efter förslag av rådets ordförande samt att två av de övriga vetenskapliga representanterna
förordnas efter förslag av överbefälhavaren och två efter förslag av
medicinalstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen gemensamt. Av de vetenskapliga
företrädarna i den försvarsmedicinska forskningsberedningen bör enligt sjukvårdsstyrelsen
en föreslås av försvarsmedicinska sektionen, två av överbefälhavaren,
en av medicinalstyrelsen och en av civilförsvarsstyrelsen.

Mot utredningens förslag rörande sammanställning och prioritering
inom krigsmakten av försvarsmedicinska forskningsprojekt
anför överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
sjukvårdsstyrelse och 1962 års för svar ssjukvårdsutredning erinringar. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

uppgift bör enligt dessa remissinstanser åvila generalläkaren i samråd med iorsvarsgrensöverläkarna,
vilka i denna verksamhet bör biträdas av en forskningssektion
(motsvarande) inom generalläkarens organ, för närvarande sjukvårdsstyrelsen.

De av utredningen förordade planeringsorganen inom medicinal-
och veterinärstyrelserna har inte givit remissinstanserna
anledning till erinran. Detsamma gäller förslaget om utökning av s ty r e 1-sen för försvarets forskningsanstalt med medicinska ledamöter.

Såsom närmare redovisats i det föregående har utredningen, för att säkra en
viss permanens i bearbetningen av särskilt aktuella forskningsområden, funnit
sig böra föreslå upprättandet av försvarsmedicinska forskargrupper.
Detta förslag anses av flertalet remissinstanser principiellt värdefullt men
har i vissa hänseenden blivit föremål för erinringar.

Beträffande tidpunkten för forskargruppernas inrättande
framhåller statens medicinska forskningsråd, att det från lämplighetssynpunkt
torde vara bäst att först genomföra den planerade omorganisationen av ledningsorganen.
Dessa bör därefter mera detaljerat avväga omfattning och placering av
speciella grupper och enheter eller inrättandet av särskilda forskarbefattningar.

Statens medicinska forskningsråd, medicinska fakulteten i Lund och försvarets
forskningsanstalt framhåller, att en omfattande permanent fältorganisation medför,
att tillgängliga medel bindes, vilket minskar möjligheterna att
smidigt följa utvecklingen och utnyttja landets totala resurser. Som ett alternativ
till utredningens förslag hänvisas i dessa yttranden till möjligheterna att dels
utlägga forskningsuppdrag genom kontrakt, dels anställa forskare medelst förordnande
på viss tid.

Erinringar riktas även mot den föreslagna lokaliseringen av grupperna.
Medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg, statens medicinska
forskningsråd, Malmö stads sjukvårdsstyrelse och SACO anser sålunda, att forskargrupperna
bör förläggas till den institution, där de gynnsammaste förutsättningarna
för arbetets bedrivande föreligger, och finner den av utredningen förordade
koncentrationen till Stockholm mindre lämplig. En spridning av forskargrupperna
är enligt nämnda remissinstanser även befogad från rekryteringssynpunkt
och med hänsyn till det utsatta läge, som huvudstadsområdet kan väntas
få i händelse av krig. I detta sammanhang påpekar Lundafakulteten och medicinska
forskningsrådet vidare, att utredningen inte behandlat möjligheterna att
utnyttja industriens stora kapacitet.

I fråga om forskargruppernas sammansättning betonar försvarets
forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet och Ingenjörsvetenskapsakademien
vikten av att den blir så mångsidig, att ett forskningsprojekt kan
genomföras från början till slut. Arbetet bör karakteriseras av interdisciplinär
samverkan samt samverkan mellan teoretiker och praktiker. Ingenjörsveten -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

skapsakademien framhåller i detta sammanhang vidare, att de föreslagna grupperna
i många fall synes vara för små för att bli fullt arbetsdugliga, om de inte
infogas i större enheter. Sveriges läkarförbund anser, att grupperna bör tillföras
sakkunskap även från »beställarsidan».

Beträffande forskargruppernas ledning förordar försvarets sjukvårdsstyrelse
fortsatt utredning i syfte att särskilja sådana grupper, främst avsedda
för forskning av försök- och provtyp, som bör stå direkt under den centrala
forskningsledningen, och sådana, som kan inlemmas i respektive totalförsvarssektor
och ledas på verkstyrelseplanet.

Utredningens förslag till reorganisation av de redan befintliga, under flyg- och
na valmedicinska nämnden organiserade flygfysiologiska grupperna
i Lund samt vid karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet avstyrkes
helt av chefen för flygvapnet, som anför bl. a. följande.

Utöver den synnerligen värdefulla grundforskning, som bedrivits vid laboratorierna
i Lund och vid gymnastiska centralinstitutet, har flygvapnet ofta och
med utmärkta resultat kunnat dra nytta av den stora erfarenhet inom flygfysiologien
och därmed förenade problem, som finns där och som många gånger utgjort
en grundförutsättning för utformningen bl. a. av vitala säkerhetssystem
såsom syrgasutrustning, katapultstolar, tryckkabiner o. s. v. Den nära anknytningen
till grundforskningen har därvid varit av största värde, och laboratoriernas
insatser i berörda avseenden synes icke inom överskådlig tid kunna helt ersättas
av en motsvarande verksamhet inom t. ex. den föreslagna forskargruppen
för tillämpad forskning i flygvapnets egen regi. De båda laboratorierna har också
gjort en synnerligen viktig och värdefull insats, då det gällt utbildning och instruktion
av bl. a. flygande personal, flygläkare och säkerhetsmaterielofficerare.
Samma gäller de praktiska prov och demonstrationer i undertryckskammare, utprovning
och kontroll av syrgasutrustningar etc. som till övervägande delen utförts
just i Lund och vid GCI.

Med hänsyn härtill skulle avveckling av de båda flygmedicinska forskargrupperna
framkalla synnerligen svåra organisatoriska och ekonomiska problem för
flygvapnet, som ej utan betydande svårigheter och kostnader självt skulle kunna
bygga upp egna resurser för denna viktiga verksamhet .

Flyg- och navalmedicinska nämnden förordar, att de tre nuvarande enheterna
bildar bestående forskargrupper under den föreslagna försvarsmedicinska sektionen.
Om detta ej skulle bifallas, tillstyrker nämnden utredningens förslag beträffande
gruppen vid karolinska institutet men förordar i övrigt följande alternativ.

Lundagruppen. Nämnden finner det rimligt, att personalen vid avdelningen
överförs till universitetet. Under förutsättning att forskargruppen i Lund —
infogad i universitetets stat — erhåller självständig ställning som flygmedicinsk
avdelning i avseende på personal och anslag, synes garantier kunna skapas för
att gruppen kan fortsätta sin hittillsvarande humanfysiologiska forskningsinriktning
och därigenom även tillgodose försvarsmedicinska behov, särskilt inom
flygvapnet.

Gruppen vid gymnastiska centralinstitutet. Med hänsyn till att de uppgifter,
som f. n. bearbetas vid gymnastiska centralinstitutet, placerats i högsta

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

prioritetsgruppen, finner nämnden det naturligt, att arbetsgruppen fortsätter
sin verksamhet därstädes samt bildar en särskild grupp, sorterande direkt under
medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska sektion. Ett sådant arrangemang
synes motiverat även genom forskningsprojektets långsiktiga karaktär och
dess allmänna militärmedicinska betydelse. Vidare kan härigenom garantier skapas
för att laboratoriets resurser även i fortsättningen liksom hittills kan utnyttjas
för viss undersöknings- och instruktionsverksamhet för flygande personal.

Ledamoten av flyg- och navalmedicinska nämnden, professor G. Kalilson,
framhåller i ett särskilt uttalande, att en koncentration till karolinska institutet
med slopande av verksamheten i Lund och vid gymnastiska centralinstitutet
allvarligt skulle vedervåga den flygmedicinska forskningen i Sverige. Även
medicinska fakulteten i Lund avstyrker avveckling av gruppen därstädes, medan
lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrker utredningens förslag på denna
punkt. Universitetskanslern, statens medicinska forskningsråd och lärarkollegiet
vid medicinska högskolan i Umeå anser, att denna fråga bör prövas av den försvarsmedicinska
forskningens nya ledningsorgan. De två sistnämnda remissinstanserna
hyser samma uppfattning rörande indragningen av gruppen vid
gymnastiska centralinstitutet, medan universitetskanslern och lärarkollegiet vid
karolinska institutet biträder och direktionen över gymnastiska centralinstitutet
avstyrker utredningens förslag i denna del.

Direktionen för karolinska sjukhuset ställer sig positiv till förslaget om inrättande
av kliniska forskargrupper men delar inte utredningens uppfattning,
att dylika grupper med lätthet skulle kunna infogas i bestående kliniker.
Enligt direktionens mening bör en forskargrupps verksamhet av organisatoriska
skäl inte bindas till ett bestämt antal vårdplatser, utan i stället bör hela patientmaterialet
ställas till gruppens förfogande, varvid gruppen bör inkopplas på
sådana fall, som är av särskilt intresse för den aktuella forskningsuppgiften.
Direktionen understryker vidare vikten av en noggrann lokalinventering, innan
beslut fattas om upprättandet av kliniska grupper.

Den av utredningen förordade gruppen för försvarsmedicinsk dokumentation
tillstyrkes av en stort antal remissinstanser, bland dem lärarkollegiet
vid karolinska institutet, chefen för flygvapnet, medicinalstyrelsen, försvarets
sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsstyrelsen, medicinska forskningsrådets försvarsmedicinska
nämnd och Ingenjörsvetenskapsakademien.

Utredningens konkret utformade förslag angående inrättande av forskargruppen
inom försvarsmedicinens övriga forskningsområden
blir i remissyttrandena föremål för både positiva och negativa uttalanden. Från
olika håll uttalas därjämte önskemål om inrättande av forskargrupper inom områden,
som inte omfattas av utredningens förslag. Beträffande dessa frågor torde
få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Chefen för armén, försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjulcvårdsutredning
samt vissa civila remissinstanser biträder utredningens förslag, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

värnpliktiga läkare och inom krigsmakten fast anställd
medicinalpersonal skall kunna anlitas inom det försvarsmedicinska
forskningsarbetet. Med anledning av nämnda förslag framhåller styrelsen för
farmaceutiska institutet det önskvärda i att även värnpliktiga apotekare
tages i anspråk för assistentjänstgöring inom detta område.

2. Kostnadsberäkningar

Den av utredningen förordade an slagsprioriteringen godtages av
flertalet remissorgan. Som en följd av de tidigare återgivna synpunkterna på de
aktuella försvarsmedicinska forskningsuppgifterna understryker dock några instanser
det önskvärda i att vissa områden får en högre prioritering än utredningen
rekommenderat.

Samtliga remissinstanser, som berör utredningens beräkning av den
försvarsmedicinska forskningens anslagsbehov anser,
att utredningen klart påvisat behovet av ökade anslag. Enligt medicinska fakidteten
i Göteborg framstår den av utredningen förordade medelstilldelningen som
blygsam i förhållande till de totala försvarskostnaderna.

Statens medicinska forskningsråd tillstyrker utredningens kostnadsberäkningar
och förslag till medelsanvisning för försvarsmedicinska forskningsändamål för
budgetåret 1963/64 men understryker samtidigt, att anslagen till medicinsk
forskning i övrigt bör höjas i motsvarande mån, så att en snedbelastning av den
medicinska vetenskapens arbetsvillkor undvikes. Liknande synpunkter framföres
av medicinska fakulteten i Göteborg, Sveriges läkarförbund och Malmö stads
sjukvårdsstyrelse.

Flyg- och navalmedicinska nämnden redovisar i sitt yttrande kostnadsberäkningar
för de nu befintliga flyg- och navalmedicinska forskargruppernas verksamhet
under 1963/64, vilka i huvudsak överensstämmer med nämndens i augusti
1962 ingivna förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1963/64. Med utgångspunkt
i de redovisade beräkningarna framhåller nämnden, att den sammanlagda
anslagssumman, som budgetåret 1963/64 bör ställas till den försvarsmedicinska
sektionens disposition, bör väsentligt ökas. Nämnden framlägger även förslag till
ändringar av löneställning och tjänstebenämning för vissa av de tjänster, som
nu finns inrättade vid nämnden.

Överbefälhavaren, som biträder den föroi’dade anslagshöjningen, hävdar att
den på fjärde huvudtiteln belöpande delen av kostnaderna för upprustningen av
den försvarsmedicinska forskningen måste falla utanför den av statsmakterna
fastställda kostnadsramen för försvaret. Om så inte skulle bli fallet, måste en ny
avvägning mot övriga behov företagas.

Landstingets i Västerbottens län förvaltningsutskott förklarar sig, i likhet med
flertalet övriga hörda kommunala instanser, berett att medverka till genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

förandet av utredningens förslag under förutsättning att staten svarar för uppkommande
kostnader.

I sitt yttrande framlägger statens medicinska forskningsråd även förslag till
anslagsäskanden för nästa budgetår avseende det av rådet disponerade förslagsanslaget
till förvaltningskostnader, vilket för närvarande är uppfört
med 201 000 kr. Forskningsrådet hemställer, att förvaltningsanslaget för nästa
budgetår uppföres med 326 500 kr., vilket innebär en ökning med 125 500 kr.
Rådet understryker, att bifall till förslaget om reorganisation av den försvarsmedicinska
forskningsledningen kommer att medföra en ökad belastning av
rådets kansliorganisation. Medel kommer dock i fortsättningen inte att behöva
anvisas till förvaltningskostnader vid flyg- och navalmedicinska nämnden. Forsk -

ningsrådets förslag framgår av följande sammanställning.

1. Arvode till rådets ordförande (nu 6 000) ...................... + 4 000

2. Arvode till publiceringsnämndens ordförande (nu 1 080)........ + 420

3. Resekostnadsersättning och traktamente åt ledamöter av rådet,
dess publiceringsnämnd och dess försvarsmedicinska sektion (nu

16 000) ................................................... + 4 000

4. Ersättning för särskilda utredningar (nu 70 000) .............. + 23 000

5. Ersättning åt sekreterare, biträdande sekreterare och annan personal,
sjukvård, expenser m.m. (nu 107 920).................. + 94 080

Summa kronor 125 500

Av rådets framställning inhämtas i övrigt huvudsakligen följande.

Punkt 1. En ökning av arvodet till rådets ordförande är motiverad med hänsyn
till att denne skall vara ordförande i både den allmänmedicinska och den
försvarsmedicinska sektionen.

Punkt 2. På grund av den ökade arbetsbörda, som kommer att åvila publiceringsnämndens
ordförande, föreslår rådet, att dennes arvode uppräknas med
angivet belopp.

Punkt 3. Belastningen på denna post är redan mycket stor och väntas stiga
ytterligare på grund av den ökade aktivitet, som torde bli en följd av rådets vidgade
uppgifter. Posten bör vidare höjas med hänsyn till den fördyring, som järnvägs-
och flygbiljetter undergått.

Punkt 4. Rådet föreslår, att arvodet till ledamot av rådet fastställes till 2 000
kr. per år i såväl den allmänmedicinska som den försvarsmedicinska sektionen.
Därutöver föreslås ett särskilt årligt arvode av 1 000 kr. till ledamot i arbetsutskottet
och 750 kr. till ledamot i publiceringsnämnden. Kostnaderna för dessa
arvoden beräknas till 64 000 kr. per år.

Behov av förstärkning föreligger även i fråga om arvoden till sakkunniga och
ledamöter i vissa av rådets nämnder och kommittéer m. m.

Punkt 5. Den av försvarsmedicinska forskningsutredningen föreslagna reorganisationcn
av rådet motiverar enligt rådets uppfattning en genomgripande översyn
av kansliorganisationen. Ledningen av denna föreslås skola åvila den för

Kungl. Maj:ts proposition nr 71+ år 1963

båda sektionerna gemensamme vetenskaplige sekreteraren, vilken liksom hittills
bör erhålla ett arvode av 12 000 kr. per år. Till hjälp åt denne bör finnas två
biträdande sekreterare, en för den allmänna och en för den försvarsmedicinska
sektionen (arvode 10 000 resp. 6 000 kr.). Även dessa bör vara i medicinska frågor
kompetenta personer.

De vetenskapliga sekreterarna bör enligt rådets mening biträdas av en i administrativa
frågor erfaren person, som samtidigt bör vara chef för rådets kansli.
För denna uppgift krävs en kvalificerad befattningshavare, och rådet föreslår
därför, att en heltidstjänst som förste byråsekreterare i Ae 23 inrättas vid
kansliet.

För rådets kamerala rådgivare föreslås en arvodeshöjning med 600 kr. med
hänsyn till den väntade ökningen av dennes arbetsuppgifter.

Som förstärkning av kansliorganisationen föreslår rådet vidare inrättandet av
en tjänst som kontorist i Ae 9 och en som biträde för skriv- och kontorsgöromål
i reglerad befordringsgång. Förstnämnda tjänst anses särskilt angelägen, då dess
innehavare skall avlasta den vetenskaplige sekreteraren. Om kontoristtjänsten
inrättas, kan en arvodesbefattning motsvarande kanslibiträde i A 7 indragas.

För inköp av en bokföringsmaskin, två skrivmaskiner, en räknemaskin och
kontorsmöbler för den nytillkommande personalen hemställer rådet om en engångsanvisning
av 21 000 kr. Anskaffningen av bokföringsmaskinen beräknas
möjliggöra en sådan rationalisering av redovisningsavdelningens arbete, att dess
kapacitet kan höjas utan personalökning.

Den vidgade verksamheten kräver slutligen enligt rådet ökad medelsanvisning
till bl. a. skrivmateriel och tillfällig skrivhjälp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7It år 1963

III. övrig medicinsk forskning

Under riksstatens åttonde huvudtitel har för innevarande budgetår anvisats
ett reservationsanslag av 6 850 000 kr. till medicinsk forskning. Detta anslag,
som står till statens medicinska forskningsråds förfogande, disponeras på föl -

jande sätt.

1. Medicinsk forskning........................................ 6 665 000

2. Medicinsk publiceringsverksamhet ........................... 185 000

Summa kronor 6 850 000

Från delposten 1 bestrides kostnaderna för såväl den allmän-medicinska som
den försvarsmedicinska forskningen inom medicinska forskningsrådets verksamhetsfält.

Statens medicinska forskningsråd har framlagt förslag till anslagsäskanden avseende
här ifrågavarande anslag, såvitt gäller medelsbehovet för medicinsk forskning
med undantag av den försvarsmedicinska samt medicinsk publiceringsverksamhet.
Förslaget innebär en anslagshöjning med 4 150 000 kr. enligt följande
sammanställning.

1. Medicinsk forskning exklusive den försvarsmedicinska (nu

6 065 000) .............................................. + 4 135 000

2. Medicinsk publiceringsverksamhet (nu 185 000)............. + 15 000

Summa kronor 4 150 000

I sin framställning erinrar rådet till en början om 1955 års universitetsutrednings
program för förstärkning av universitets- och högskoleväsendets forskningsbetingelser
och konstaterar i anslutning därtill, att den hittillsvarande anslagsutvecklingen
medfört en betydande eftersläpning i förhållande till universitetsutredningens
rekommendationer. Rådet framhåller vidare, att en stor del av
anslagsförstärkningarna under de senaste åren motsvarats av automatiska kostnadsstegringar
på grund av löneökningar för den statsanställda personalen, prisstegringar
för materiel och utrustning samt höjning av den allmänna varuskatten.
I fortsättningen redogör rådet för vissa aktuella problem och synpunkter,
vilka varit vägledande vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår.
Därvid anföres i huvudsak följande.

Under 1950-talet har en kraftig utbyggnad av de medicinska lärosätena ägt
rum, vilket medfört en stark ökning av de personella resurserna inom forskningsoch
undervisningsorganisationen. Denna utveckling kommer att fortsätta under
1960-talet och berör även de odontologiska, veterinärmedicinska och farmaceutiska
utbildningsanstalterna, vilka för sin forskning är beroende av rådets
stöd.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr Vt

Kungl. Maj:ts proposition nr 7b år 1963

Rådet berör därefter de enskilda forskningsanslagens storlek och framhåller,
att det krävs en höjning av nu utgående anslag med ca 10 % eller med 610 000
kr. för att nuvarande nivå skall kunna bibehållas. Behov föreligger emellertid
även av förbättringar, särskilt i fråga om teknisk personal och materiel, och
enligt rådets beräkningar erfordras för detta ändamål ytterligare ca 610 000 kr.
Som stöd härför hänvisas bl. a. till att de till rådet under budgetåret 1961/62
ingivna ansökningarna om anslag med ca 3,4 miljoner översteg rådets disponibla
medel.

Anslag till tyngre apparatur har enligt rådet hittills kunnat beviljas endast
i blygsam omfattning. Den medelsförstärkning, som erfordras för att i någon
mån kunna möta de angelägnaste behoven, beräknar rådet till 1 000 000 kr.
Rådet räknar vidare med en kostnad av ca 650 000 kr. till förstärkning av apparatur
och utrustning i samband med att permanenta tjänster inom universitetsorganisationen
byter innehavare.

För att genom upprättande av nya forskargrupper kunna intensifiera forskningen
inom särskilt viktiga områden erfordras enligt rådet en medelsanvisning
av ca 1 260 000 kr.

Slutligen framhåller rådet, att den alltmer ökande belastningen av anslagsposten
till medicinsk publiceringsverksamhet motiverar en höjning av medelsanvisningen
till detta ändamål med 15 000 kr.

Med anledning av att frågan om sambandet mellan, å ena sidan, stigande
forskningsanslag samt, å andra sidan, den akademiska examinationsfrekvensen
och utflödet av akademisk arbetskraft på arbetsmarknaden berördes i 1962 års
statsverksproposition, hänvisar rådet till en redovisning av den medicinska examinationsfrekvensen,
som den av Kungl. Maj:t tillkallade utredningsmannen
för vissa medicinska utbildningsfrågor lämnat i augusti 1962. Enligt utredningsmannen
kan den under senare år konstaterade nedgången i läkarexaminationen
förklaras dels av att ett stort antal medicine studerande under slutet av 1950-talet anställts i de lägre lärår- och forskarbefattningar, som då inrättades för att
möjliggöra en vidgad intagning av medicine studerande, dels av att medicine
kandidater nu i större utsträckning än tidigare vikarierar som läkare. Det minskade
utflödet av läkare på arbetsmarknaden bör därför enligt rådets mening
inte tjäna som argument för att begränsa anslagen till medicinsk forskning. Det
synes tvärtom rådet angeläget med ökade anslag, för att även de befattningshavare,
som sålunda knutits till universitetsorganisationen, skall få möjligheter
att bedriva effektiv forskning.

Från de nu redovisade utgångspunkterna, vilka i huvudsak ger en kvantitativ
bedömning, beräknar rådet det totala behovet av anslagsförstärkning till medicinsk
forskning och medicinsk publiceringsverksamhet till 4 150 000 kr. Till
grund för beräkningarna kan emellertid enligt rådet även läggas kvalitativa
aspekter såsom t. ex. angelägenheten av ökat stöd åt forskningen inom vissa,
inte minst från samhällssynpunkt, betydelsefulla områden. Som exempel på sådan
forskning nämner rådet den psykiatriska och socialmedicinska forskningen
samt diabetes-, yrkes-, läkemedels-, alkohol- och narkotikaforskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

IV. Departementschefen

Den organisation för försvarsmedicinsk forskning, som vuxit fram i vårt land
— huvudsakligen under och efter andra världskriget — har inte tillkommit efter
någon översiktlig och enhetlig plan utan genom att speciella behov vid skilda
tillfällen föranlett lösningar för begränsade avsnitt av detta fält. Som följd härav
har forskningens ledning kommit att bli splittrad, vilket i vissa hänseenden medfört
svårigheter att få ut full effekt av våra insatser på detta område.

Nämnda omständigheter föranledde statens medicinska forskningsråd att år
1957 föreslå, att den försvarsmedicinska forskningens organisation borde prövas
av 1955 års universitetsutredning. I sitt betänkande »Forskningens villkor och
behov» (SOU 1958:32) förklarade emellertid universitetsutredningen, att den
inte kunnat taga ställning till dessa i sina detaljer synnerligen invecklade frågor.
Utredningen förordade därför, att en särskild kommitté skulle tillsättas för att
förutsättningslöst utreda hela detta problemkomplex.

Den på så sätt inledda diskussionen om den försvarsmedicinska forskningens
organisation gav vid handen, att förhållandena på detta viktiga område inte
var tillfredsställande. Med anledning härav inhämtade jag hösten 1959 Kungl.
Maj:ts bemyndigande att tillkalla en särskild utredningsman med uppdrag att
pröva frågan om den försvarsmedicinska forskningens organisation och omfattning.

Utredningsmannen, som antog namnet försvarsmedicinska forskningsutredningen,
framlade i juni 1962 betänkandet »Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret»
(SOU 1962:34). I betänkandet redovisas förslag rörande en reorganisation
av den försvarsmedicinska forskningens ledning och verkställighetsorgan
samt beräkningar av anslagsbehovet för sådan forskning för tiden fram t. o. m.
budgetåret 1966/67.

Genom bl. a. en omfattande materialinsamling har utredningen företagit en
brett upplagd kartläggning av aktuella forskningsproblem inom försvarsmedicinen.
I samband därmed har utredningen funnit, att forskningsuppgifterna i stort
sett kan uppdelas i två kategorier, nämligen en mera grundforskningsinriktad och
en som avser tillämpad forskning med försök och prov.

Forskningsledningen kan enligt utredningens huvudalternativ tänkas vara förlagd
till organ underställda antingen ecklesiastik- eller försvarsdepartementet
eller båda dessa departement. Från dessa utgångspunkter diskuterar utredningen
tre olika förslag rörande ledningens utformning. I korthet kan dessa beskrivas
så, att ledningsorganet i det första, alternativet »Ecklesiastik», är enhetligt för
hela forskningsfältet och förlagt under ecklesiastikdepartementet. I alternativet

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

»Försvar» är ledningen också enhetlig men anknuten till försvarsdepartementet.
Enligt det tredje alternativet, som utredningen kallar »Kombination», upprättas
dels ett under ecklesiastikdepartementet sorterande ledningsorgan för den universitetsanknutna
forskningen av grundforskningskaraktär, dels ett under försvarsdepartementet
lydande organ för den tillämpade forskningen inom totalförsvaret.

Av dessa tre alternativ förordar utredningen för sin del alternativet »Kombination».
Den huvudsakliga innebörden av detta är följande. De nuvarande ledningsorganen
under ecklesiastikdepartementet — försvarsmedicinska nämnden
inom statens medicinska forskningsråd samt flyg- och navalmedicinska nämnden
— ersättes av ett nytt organ, vilket infogas i medicinska forskningsrådet. Rådet
omorganiseras i en allmän medicinsk sektion, som i stort sett motsvarar det
nuvarande rådet, och en försvarsmedicinsk sektion, som får ansvaret för den
försvarsmedicinska grundforskningen. Som ledningsorgan för den tillämpade
forskningen inrättas under försvarsdepartementet en försvarsmedicinsk forskningsberedning,
som ersätter den provisoriskt inrättade militärmedicinska forskningsberedningen.
I fråga om ledningen föreslår utredningen ytterligare, dels att
planeringsavdelningar organiseras inom medicinal- och veterinärstyrelserna, dels
att försvarsstaben och försvarsgrensledningarna tillföres medicinsk sakkunskap.

Forskningsarbetet bör enligt utredningens mening till stor del bedrivas inom
permanenta forskargrupper, och konkret utformade förslag framlägges därför i
betänkandet rörande ett tiotal sådana grupper. Vidare föreslås att verksamheten
vid de nuvarande flygfysiologiska grupperna under flyg- och navalmedicinska
nämnden koncentreras till en grupp, förlagd till karolinska institutet. Förslaget
i denna del innebär, att grupperna i Lund och vid gymnastiska centralinstitutet
avvecklas. För att forskargruppernas personalresurser vid behov skall kunna förstärkas
förordar utredningen, att såväl värnpliktiga som vid krigsmakten fast
anställda läkare tidvis skall kunna kommenderas till tjänstgöring vid olika forskningsanläggningar.

Utredningens förslag rörande medelstilldelningen för perioden 1963/64—
1966/67 utmynnar i ett anslagsbehov av sammanlagt 25,1 miljoner kr., varav för
nästa budgetår 2,2 miljoner kr. till försvarsmedicinsk grundforskning och 1,5 miljoner
kr. till tillämpad forskning. Som jämförelse kan nämnas att innevarande
budgetår under åttonde huvudtiteln till försvarsmedicinska nämnden samt flygoch
navalmedicinska nämnden anvisats sammanlagt 1 413 000 kr., medan under
fjärde huvudtiteln till militärmedicinsk forskning anvisats 600 000 kr. samt till
militärmedicinska undersökningscentralen i runt tal 150 000 kr.

Utredningens arbete har rönt ett övervägande gynnsamt mottagande av remissinstanserna.
Att erinringar anföres mot utredningens uppfattning på vissa
punkter eller områden är en naturlig följd av att det här är fråga om ett mycket
vittomfattande fält, där många intressen korsar varandra. För egen del finner
jag utredningsarbetet förtjänstfullt. Det samlade resultatet synes mig väl ägnat
att läggas till grund för en bedömning av den försvarsmedicinska forskningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1963

fortsatta verksamhet. I samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag
beträffande principella frågor och enskildheter rörande den försvarsmedicinska
forskningen anföra och föreslå följande.

Det finns anledning att först dröja något vid utredningens uttalanden om det
moderna krigets karaktär. Ett framtida krig, konstaterar utredningen, erbjuder
en bild som är skrämmande och nästan ofattbar för den som i fred försöker
föreställa sig en sådan situation. Mångenstädes pågår en intensiv forskning och
planläggning för att utveckla och fullända sådana angreppsmetoder, som tidigare
inte tagits i bruk och som riktar sig mot samhället i dess helhet. Det står
således klart, att ett krig kommer på ett sätt som aldrig förr att engagera
alla samhällets resurser. Det kommer att i en hittills oanad omfattning ställa
krav på våra fysiska och psykiska prestationer och vår vilja och förmåga att
överleva. Samtliga samhällsfunktioner, från de mest komplicerade till de mest
elementära, kommer att beröras. Försvarsmedicinen, vars uppgifter tidigare i
huvudsak var begränsade till sjukvård i egentlig mening, har därmed fått totalförsvarsuppgifter
med en synnerligen stor räckvidd. Härmed syftar jag inte
endast på den kunskap om våra reaktioner inför stridshandlingar av olika slag
och i olika miljöer som fordras, för att vi skall kunna bringa i funktion och begagna
olika sorters skyddsmedel. Jag syftar även på den forskning, som arbetar
med problemen om hur människan skall kunna anpassas till den fruktansvärda
verklighet som ett utnyttjande av den nutida vapentekniken skulle åstadkomma.

Det ligger sålunda i öppen dag att ökade forskningsinsatser på här ifrågavarande
område är i hög grad angelägna. Såsom utredningen framhåller, kan
dock på grund av våra begränsade resurser en forskning, som omspänner hela
det aktuella området, inte komma i fråga. Arbetet bör därför koncentreras på
sådana problem, som institutioner och enskilda forskare i vårt land har speciella
förutsättningar att lösa. Att genomföra en sådan inriktning av forskningsarbetet
synes mig vara en av ledningens viktigaste uppgifter. Jag vill i detta sammanhang
nämna, att erfarenheterna av den hittillsvarande forskningen visar, att
punktvisa insatser av den typ som nyss berörts kan leda till givande resultat,
inte minst genom att dessa ofta gör det möjligt att ta del av värdefulla utländska
rön, vilket i sin tur kan minska vårt behov av forskning på andra områden.

I likhet med flertalet remissorgan anser jag, att utredningen genom sin grundliga
och värdefulla inventering och redovisning av aktuella forskningsuppgifter
klart visat, att en serie viktiga försvarsmedicinska problem återstår att lösa. Den
av utredningen i särskild bilaga till betänkandet avgivna redogörelsen för försvarsmedicinska
forskningsprojekt m. m. torde få överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott. Vid remissbehandlingen har vissa instanser kompletterat
utredningens inventering och understrukit vikten av att skyddsforskningsproblem
även på andra områden än dem utredningen berört uppmärksammas.
Jag hänvisar i detta hänseende till mitt referat av remissyttrandena.

Kungl. May.ts proposition nr 7i år 1963

Det finns i detta sammanhang anledning att beröra utredningens gränsdragning
för den försvarsmedicinska forskningen. De forskningsuppgifter det här
gäller kan i stort sett sägas vara grupperade kring tre problemkomplex, nämligen
människan som mål för stridsmedel, människans levnadsbetingelser i krigets miljö
och människan som länk i systemet vapen-människa. Den sistnämnda gruppen
är rent militärmedicinsk, medan de två övriga har många anknytningar till
medicinsk forskning i allmänhet. Utredningen betonar också för sin del, att nästan
varje form av medicinsk forskning har försvarsmedicinska aspekter, men har
det oaktat funnit det nödvändigt att här draga en gräns för att avskilja i trängre
mening försvarsmedicinska uppgifter. En annan gränsdragning har utredningen
företagit inom den egentliga försvarsmedicinen, där det anges vara möjligt att i
stort skilja mellan grundforskning och tillämpad forskning.

Mot denna uppfattning har flera remissinstanser anfört erinringar och framhållit,
att en sådan uppdelning torde vara svår och i vissa fall omöjlig att göra.
För egen del är jag medveten om svårigheterna i detta avseende. Otvivelaktigt
är gränsen mellan grundforskning och tillämpad forskning mycket svår att
fastställa. Åtskilliga projekt som enligt vedertagna begrepp rubriceras som uppgifter
av grundforskningskaraktär bör kanske snarare hänföras till vad man nu
ofta benämner orienterad forskning. Vidare gäller det icke sällan projekt som
— även om de katalogiseras som grundforskning — avser grundläggande vetenskapliga
undersökningar på områden, där målet för en tillämpad forskning eller
ett utvecklingsarbete är bestämt men där avsaknaden av kunskaper om grundläggande
förhållanden eller förutsättningar utgör ett hinder för projektets fortsatta
bearbetning. Eftersom utredningens motiv för den föreslagna uppdelningen
främst synes vara att möjliggöra att universitetsväsendets resurser i fråga om
personal och utrustning även i fortsättningen kan utnyttjas för försvarsmedicinsk
forskning, är jag dock beredd att av praktiska skäl acceptera de utgångspunkter,
som utredningen genom gränsdragningen mellan grundforskning och tillämpad
forskning valt för sitt ställningstagande i fråga om ledningens organisation. I

I den centrala frågan om forskningsledningen vill jag först erinra om att bl. a.
överbefälhavaren — som i princip tillstyrkt bifall till utredningens förslag om
reorganisation — förordat, att denna funktion, såvitt gäller den tillämpade forskningen,
senare skall överföras till försvarsgrenscheferna och övriga totalförsvarsmyndigheter.
Detta skulle emellertid enligt min mening innebära, att en av de
största bristerna i den nuvarande organisationen, nämligen den splittrade ledningen,
skulle bevaras. Vid mitt övervägande av forskningsledningens organisation
har jag funnit skäl att i allt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag.
Ledningen bör sålunda utformas i enlighet med alternativet »Kombination» med
en försvarsmedicinsk sektion inom medicinska forskningsrådet som ledningsorgan
för den mera grundforskningsinriktade och universitetsanknutna forskningen
och med ett under försvarsdepartementet sorterande organ — som jag föreslår

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

benämnt försvarsmedicinska forskningsdelegationen — för ledning av den tilllämpade
forskningen inom totalförsvaret. Jag vill i detta sammanhang peka på,
att 1962 års försvarssjukvårdsutredning i sitt yttrande över utredningens förslag
uttalat, att de framlagda förslagen låter sig förena även med en reorganiserad
sjukvårdsledning inom försvaret. Jag föreslår, att den nya organisationen träder
i kraft fr. o.m. budgetåret 1963/64. I samband därmed bör den nuvarande försvarsmedicinska
nämnden inom statens medicinska forskningsråd samt flyg- och
navalmedicinska nämnden och militärmedicinska forskningsberedningen upphöra.

Enligt utredningens förslag bör den försvarsmedicinska sektionen bestå av
elva ledamöter, nämligen — förutom ordföranden — generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren
samt åtta vetenskapliga representanter, av vilka fyra avses
vara gemensamma med den allmänna sektionen av medicinska forskningsrådet.
Även i den försvarsmedicinska forskningsdelegationen bör enligt utredningen
ingå elva ledamöter, nämligen — förutom ordföranden — generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren,
chefen för försvarets forskningsanstalt, två företrädare för
överbefälhavaren och fem vetenskapliga representanter. Vid remissbehandlingen
har vissa avvikande synpunkter på ledningsorganens sammansättning framkommit.
Då spörsmålet härom inte synes vara av sådan art, att det behöver underställas
riksdagens prövning, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles
besluta om de båda ledningsorganens sammansättning.

I detta sammanhang vill jag något beröra hur jag ser på arbetsgången och
funktionerna i den verksamhet, för vilken de båda ledningsorganen avses utgöra
de centrala instanserna. För varje gren av totalförsvaret sammanställer vederbörande
centrala myndighet forskningsbehovet, uppgör förslag till prioritering
av forskningsprojekten samt kostnadsberäknar dessa. Materialet överlämnas därefter
till ledningsorganen. Såvitt gäller krigsmakten bör dessa uppgifter ankomma
på sjukvårdsstyrelsen, som självfallet har att ställa sig av överbefälhavaren
utfärdade direktiv till efterrättelse. På grundval av de avgivna förslagen gör
vartdera ledningsorganet därefter en prioritering av totalförsvarets forskningsbehov
inom grundforskningens respektive den tillämpade forskningens område.
De av ledningsorganen prioriterade forskningsprojekten inom varje område infogas
i rullande flerårsplancr, som ligger till grund för ledningsorganens årliga
anslagsäslcanden. Arbetet med prioritering samt uppgörande av flerårsplaner
och anslagsäskanden förutsätter ett kontinuerligt och ingående samarbete såväl
mellan ledningsorganen som mellan varje organ och de berörda totalförsvarsmyndigheterna.
Vid behov kan sådana frågor anmälas till övervägande inom totalförsvarets
chefsnämnd. Sedan budgetbehandling skett i departementen och riksdagens
beslut föreligger, tillkommer det Kungl. Maj:t att meddela dispositionsföreskrifter,
vari bl. a. angelägenheten av olika forskningsprojekt kan komma att
betonas. Det ligger i sakens natur, att försvarsdepartementets samordningsavdelning
har att medverka vid departementens budgetbehandling. Härvid kan självfallet
frågor aktualiseras som gör förnyade kontakter med de centrala lednings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1963

organen erforderliga. För den tillämpade forskningen bör i första hand utnyttjas
krigsmaktens och civilförsvarets anläggningar och resurser. Ledningsorganen
bör kunna anställa såväl forskare som teknisk personal samt bekosta alla utgifter
för forskningsarbete, såsom inköp av instrument och materiel samt nödiga
resor. Vid verkställigheten bör slutligen ledningsorganen icke utöva den detaljerade
vetenskapliga ledningen av forskningen — en uppgift som självfallet bör
ankomma på den av vederbörande ledningsorgan utsedde forskningsledaren —
utan verksamheten bör i detta hänseende begränsas till övervakning och inriktning
av forskningen.

Vissa remissinstanser har understrukit behovet av speciella anordningar för
samordning mellan ledningsorganen. Att för detta ändamål inrätta någon form
av överordnad nämnd synes mig emellertid inte erforderligt. I likhet med statens
medicinska forskningsråd anser jag, att det angelägna kravet på samordning
mellan de båda ledningsorganen bör kunna tillgodoses bl. a. genom ett för dessa
organ gemensamt arbetsutskott, i vilket representanter för såväl den försvarsmedicinska
sektionen som den försvarsmedicinska forskningsdelegationen bör
ingå. Jag förordar därför att en sådan anordning kommer till stånd. I sitt arbete
bör detta utskott bl. a. beakta den civila sjöfartens och det civila flygets intressen
— rörande även rent praktiska problem — i den verksamhet som de båda ledningsorganen
har att främja. På arbetsutskottet bör vidare ankomma att ombesörja,
att den informationsverksamhet och undervisning i flyg- och navalmedicinska
frågor, som nu åligger flyg- och navalmedicinska nämnden, fortsättningsvis
kan bedrivas i ändamålsenliga former. Det synes mig i övrigt naturligt att
en samverkan etableras mellan ledningsorganen — direkt eller genom arbetsutskottet
— och huvudmännen för annan, till försvarsmedicinsk forskning gränsande
verksamhet, exempelvis delar av försvarspsykologisk forskning och trafiksäkerhetsforskning.
Beträffande samverkan med försvarets forskningsanstalt
återkommer jag strax.

Till utredningens förslag, att särskilda planeringsorgan bör inrättas inom
medicinal- och veterinärstyrelserna samt att vissa militära staber skall förstärkas
med medicinsk representation, är jag med hänsyn till pågående utredningsarbete
ej beredd att nu taga ställning.

Det är uppenbart, att en intim samverkan bör komma till stånd mellan å ena
sidan ledningsorganen, framför allt den försvarsmedicinska forskningsdelegationen,
och å andra sidan försvarets forskningsanstalt. Anstaltens styrelse bör i
sådant syfte i någon form tillföras medicinsk sakkunskap. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter härom.

Jag övergår härefter till utredningens förslag rörande inrättande av permanenta
forskargrupper och behandlar därvid till en början de redan befintliga
grupperna under flyg- och navalmedicinska nämnden.

Trots de erinringar, som främst av flygvapenchefen anförts mot de föreslagna
förändringarna beträffande de flygfysiologiska grupperna i Lund samt vid karo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

linska institutet och gymnastiska centralinstitutet, biträder jag i princip utredningens
uppfattning, att den flygmedicinska verksamheten bör koncentreras till
karolinska institutet. Som följd härav bör gruppen i Lund avvecklas och med
nu befintliga personella och materiella resurser inordnas i universitetsorganisationen
där samt gruppen vid gymnastiska centralinstitutet organisatoriskt och
lokalt anslutas till gruppen vid karolinska institutet.

Med hänsyn till flygvapnets behov av service i fråga om prov och undersökningar
synes det böra ankomma på de nya ledningsorganen att i samråd med
berörda myndigheter överväga, huruvida denna del av verksamheten framdeles
bör ske i andra organisatoriska former. I avvaktan härpå bör serviceverksamheten
trots de av mig förordade förändringarna få fortgå i huvudsak såsom hittills.
Jag förutsätter vidare, att de speciallaboratorier, som iordningställts vid
gymnastiska centralinstitutet för undersökningar rörande kroppssammansättningen,
också i fortsättningen kan utnyttjas för detta ändamål.

Ledningen av de efter omorganisationen återstående flyg- och navalmedicinska
grupperna bör i enlighet med utredningens förslag överflyttas till den försvarsmedicinska
sektionen inom medicinska forskningsrådet. Personalförändringar och
därmed sammanhängande spörsmål i fråga om de flyg- och navalmedicinska
grupperna avser jag att behandla i samband med anslagsberäkningarna.

I likhet med utredningen finner jag det ändamålsenligt, att den utökade försvarsmedicinska
forskningen delvis anordnas inom ramen för nya försvarsmedicinska
forskargrupper. Spörsmålet om antalet sådana grupper och den närmare
utformningen av desamma synes emellertid böra ytterligare övervägas av ledningsorganen.

Den av utredningen behandlade frågan om de värnpliktiga läkarnas användning
i försvarsmedicinskt forskningsarbete behandlas i särskild proposition till
årets riksdag.

Utredningens förslag att även de fast anställda militärläkarna skulle beredas
tillfälle att ägna sig åt forskning finner jag värdefullt. Jag förutsätter emellertid
att detta sker inom ramen för nu fastställd arbetstid för militärläkare och utan
undanskjutande av övriga arbetsuppgifter som åvilar sådana läkare samt att
härigenom inga merkostnader för ersättningar till läkare åsamkas statsverket.

Beträffande den militärmedicinska undersökningscentralen, som nu är anknuten
till försvarets sjukvårdsstyrelse, bör för nästa budgetår inte vidtagas
annan förändring än att forskningsverksamhetens allmänna inriktning bör fastställas
av försvarsmedicinska forskningsdelegationen och styrelsen i samråd. Det
torde få ankomma på delegationen att i samråd med styrelsen framlägga förslag
rörande undersökningscentralens ställning och därmed sammanhängande förhållanden
fr. o. m. budgetåret 1964/65.

Jag övergår nu till anslagsberäkningarna för nästa budgetår. Därvid behandlar
jag först frågor om anslag till försvarsmedicinsk forskning under fjärde och

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

åttonde huvudtitlarna, därefter frågan om anslag till övrig medicinsk forskning
under åttonde huvudtiteln samt slutligen frågan om anslag under samma huvudtitel
till medicinska forskningsrådets förvaltningskostnader.

Enligt utredningens förslag skall för budgetåret 1963/64 för den här avsedda
tillämpade försvarsmedicinska forskningen anvisas ett anslag under fjärde huvudtiteln
av 1 500 000 kr. Detta anslag förordas successivt stiga för att budgetåret
1966/67 utgöra 4 000 000 kr.

För egen del föreslår jag att för nästa budgetår för hithörande ändamål anvisas
1 200 000 kr. Medel för kostnaderna vid militärmedicinska undersökningscentralen
— vilka utredningen avsett skola inrymmas inom det av utredningen föreslagna
beloppet — har redan äskats hos riksdagen under försvarets sjukvårdsstyrelses
anslag (1963 års statsverksproposition, bil. 6, s. 34—38). Forskningsanslaget
under fjärde huvudtiteln bör i fortsättningen benämnas Försvarsmedicinsk
forskning.

Det av mig nu behandlade anslaget för den tillämpade försvarsmedicinska
forskningen torde — även om denna forskning till viss, ehuru mindre del tjänar
även andra delar av totalförsvaret än krigsmakten — böra inrymmas inom den
försvarskostnadsram för de närmaste fyra budgetåren, varom förslag avses skola
föreläggas årets riksdag. Med hänsyn härtill får utrymmet för att under nämnda
tidrymd mera väsentligt öka medelsanvisningen till hithörande ändamål anses
vara begränsat. Delegationen bör därför planlägga sitt arbete med utgångspunkt
häri. Det bör i första hand ankomma på överbefälhavaren, såsom under Kungl.
Maj:t ansvarig för långtidsplaneringen inom krigsmakten, att pröva om den
försvarsmedicinska forskningen för kommande budgetår bör få annan andel i
utgiftsramen än under budgetåret 1963/64.

Från anslaget torde få bestridas — förutom egentliga forskningskostnader —
även delegationens administrationskostnader.

Som jag tidigare redovisat, har statens medicinska forskningsråd i enlighet
med utredningens förslag för budgetåret 1963/64 hemställt om en medelsanvisning
under åttonde huvudtiteln till försvarsmedicinsk grundforskning av 2 200 000
kr. att disponeras av den av utredningen föreslagna försvarsmedicinska sektionen.
För egen del förordar jag en sammanlagd medelsram av 1 800 000 kr. till
detta ändamål. Av sistnämnda belopp motsvarar 600 000 kr. de medel, som
f. n. av medicinska forskningsrådet ställts till försvarsmedicinska nämndens
förfogande, och 813 000 kr. de medel, som anvisats under flyg- och navalmedicinska
nämndens anslag till avlöningar, omkostnader och forskning, vartill
kommer en av mig förordad anslagshöjning med 387 000 kr. I rådets anslagsberäkning
ingår kostnaderna för avlöningar åt personal vid de forskargrupper,
som efter omorganisationen avses sortera under den försvarsmedicinska sektionen.
Enligt min mening bör emellertid av budgettekniska skäl kostnaderna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 är 1963

här ifrågavarande personal bestridas i särskild ordning från rådets anslag till
förvaltningskostnader och erforderliga medel för detta ändamål — sammanlagt,
såsom jag senare kommer att redovisa, 640 000 kr. — bör därför anvisas som en
särskild post under sistnämnda anslag. Under detta anslag bör vidare inom
nyssnämnda ram — såsom jag också avser att redovisa i det följande — beräknas
25 000 kr., till viss information m. m. Med hänsyn härtill förordar jag, att
den direkta medelsanvisningen till försvarsmedicinsk grundforskning för nästa
budgetår beräknas till 1 135 000 kr. Beloppet bör uppföras som en särskild anslagspost
under det av medicinska forskningsrådet disponerade reservationsanslaget
till medicinsk forskning och ställas till försvarsmedicinska sektionens
förfogande. Till nu ifrågavarande anslagspost bör överföras vid utgången av
innevarande budgetår förefintliga reservationer på nuvarande anslag till flygoch
navalmedicinsk forskning.

Statens medicinska forskningsråd har, såsom jag tidigare redovisat, i sina ordinarie
förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt om en avsevärd
förstärkning av medelsanvisningen under åttonde huvudtiteln till medicinsk
forskning och publiceringsverksamhet. För egen del tillstyrker jag en höjning
med 1 500 000 kr. till 7 750 000 kr. Detta belopp bör liksom för närvarande uppdelas
på två anslagsposter, nämligen en för medicinsk forskning och en för medicinsk
publiceringsverksamhet. Fördelningen på nämnda poster torde liksom hittills
böra beslutas av Kungl. Maj:t efter förslag av rådet. Med hänsyn till vad
jag dels här förordat, dels tidigare anfört beträffande medelsbehovet för försvarsmedicinsk
grundforskning bör reservationsanslaget Medicinsk forskning för nästa
budgetår uppföras med summan av förut nämnda belopp, 1 135 000 kr. respektive
7 750 000 kr., eller sammanlagt 8 885 000 kr.

Under medicinska forskningsrådets förslagsanslag till förvaltningskostnader
bör, såsom jag tidigare anfört, uppföras en särskild anslagspost till avlöningar
till personal vid de försvarsmedicinska forskargrupperna. Vid min prövning av
utredningens förslag beträffande dessa grupper har jag funnit mig böra förorda
de ändringar, som följande sammanställning utvisar. Sammanställningen anger
även de tjänster — till antalet oförändrade — som fortsättningsvis bör avlönas
från denna anslagspost.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7-4 år 1963

Av dep.chefen

Tjänster 1962/63 tillstyrkta 1963/64,

förändringar

Grupp Navalmedicin
Laborator (Be 1)...................	1	of.	1
Forskningsläkare (Ag 25) ...........	1	of.	1
Psykolog (Ag 25) ..................	1	of.	1
Laboratorieingenjör (Ae 17).........	1	of.	1
Instrumentmakare (Ag 11)..........		of.
Laboratoriebiträde (högst Ae 9) .....	1	of.	1
Grupp Flygmedicin
Professor (Be 3) ...................	—	+1	1
Laborator (Be 1)...................	2	— 1	1
Forskningsläkare (Ae 25) ...........	1	of.	1
Forskningsläkare (Ag 25) ...........	1	of.	1
Driftsingenjör (Ae 21) ..............	1	of.	l1)
Laboratorieingenjör (Ag 17).........	—	+1	1
Laboratorieingenjör (högst Ae 15) ...	2	— 1	1
Förste instrumentmakare (Ag 13) ....	—	+1	1
Översköterska (Ag 13)..............	—	+1	1
Instrumentmakare (Ag 11)..........	I/2	— 1	/•x
Laboratorieassistent (Ag 11) ........	1	— 1	—
Institutionstekniker (Ae 9)..........	—	+1	1
Laboratoriebiträde (högst Ae 9).....	2	— 1	1

1 Gemensam för båda grupperna.

Till förste innehavare av den av mig förordade extra ordinarie professuren, som
bör avse ämnesområdet flygfysiologi, bör utan vederbörligt ansöknings- och sakkunnigförfarande
utses laboratorn A. G. H. Bjurstedt.

Utgifterna för nu berörda personal beräknar jag till 506 000 kr.

I samband med avvecklingen av den flygfysiologiska gruppen i Lund bör följande
tjänstemän överföras till universitetet därstädes, nämligen en laborator
i Be 1, en laboratorieingenjör i Ag 15, en instrumentmakare i Ag 11 och ett laboratoriebiträde
i Ag 9. Till gruppen är f. n. knuten viss arvodesanställd personal,
vilken torde komma att erfordras även i fortsättningen. Kostnaderna för gruppens
personal, vilka jag beräknar till 134 000 kr., bör under nästa budgetår provisoriskt
bestridas från anslagsposten till avlöningar åt personal vid de försvarsmedicinska
forskargrupperna. Fr. o. m. budgetåret 1964/65 bör ett belopp motsvarande
dessa kostnader tillgodoföras Lunds universitets avlöningsanslag. Erforderlig
ändring i personalförteckningen för universitetet bör dock vidtagas
redan fr. o. m. nästa budgetår. Härvid bör beaktas att ämnesområdet för laboraturen
bör avse fysiologi i stället för flygmedicin.

Tjänst, som nu är placerad vid någon av de flyg- och na valmedicinska grupperna
och för vilken kostnaderna — i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående
— avses skola bestridas från nu ifrågavarande anslagspost, bör utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

ansökningsförfarande få tillsättas med nuvarande innehavare. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder, som övergångsvis kan komma
att erfordras i samband med genomförandet av den nya personalorganisationen
vid de försvarsmedicinska forskargrupperna.

Anslagsposten till avlöningar till personal vid de försvarsmedicinska forskargrupperna
beräknar jag i enlighet med vad jag nu förordat till (506 000 +
134 000 =) 640 000 kr.

För de nuvarande forskargrupperna anvisas f. n. under flyg- och navalmedicinska
nämndens omkostnadsanslag särskilda medel till expenser och litteraturinköp,
tillhopa ca 14 000 kr. Någon särredovisning i fortsättningen av medel
för nämnda ändamål anser jag inte erforderlig utan har vid min avvägning
i det föregående av medicinska forskningsrådets anslagspost till försvarsmedicinsk
forskning inräknat ett motsvarande belopp. Av angivna belopp bör
3 500 kr. provisoriskt avses för gruppen i Lund. Kostnaden för motsvarande
ändamål bör — såsom jag tidigare anfört beträffande avlöningskostnaderna för
sistnämnda grupp — fr. o. m. budgetåret 1964/65 bestridas från anslag till universitetet
i Lund.

Statens medicinska forskningsråd har anfört, att reorganisationen av den försvarsmedicinska
forskningen kräver bl. a. en betydande förstärkning av rådets
kansliorganisation, och har därför hemställt om en höjning av medelsanvisningen
till de egentliga förvaltningskostnaderna — nu 201 000 kr. — med 125 500 kr.,
varav 29 000 kr. är att anse som överföring av medel, som hittills disponerats av
flyg- och navalmedicinska nämnden. För egen del har jag funnit mig böra biträda
rådets förslag om inrättande av en tjänst som förste byråsekreterare i
Ae 23 vid rådets kansli och en tjänst som kontorist i Ae 9 i stället för ett arvodesanställt
kanslibiträde. Med anledning av vad jag tidigare anfört — vid behandlingen
av frågan om ett arbetsutskott för de båda ledningsorganen — beträffande
information och undervisning rörande flyg- och navalmedicinska frågor
m. m., har jag vidare beräknat ett belopp av 25 000 kr. för detta ändamål.
Med beaktande av behovet av vissa förstärkningar i övrigt beräknar jag den
sammanlagda höjningen av medelsanvisningen till de egentliga förvaltningskostnaderna
till 79 000 kr.

Hela förslagsanslaget bör sålunda uppföras med (201 000 + 640 000 + 79 000
= ) 920 000 kr. Liksom nu är fallet, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela beslut angående den närmare dispositionen av detta förslagsanslag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna
för reorganisation av den försvarsmedicinska forskningens
ledning m. m.;

II. till Försvarsmcdicinslc forskning för budgetåret 1963/64

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963

under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
1 200 000 kr.;

III. till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 920 000 kr.;

IV. till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning
för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 8 885 000 kr.;

V. medgiva, dels att vid statens medicinska forskningsråd
må fr. o. m. budgetåret 1963/64 tills vidare vara inrättad en
extra ordinarie tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23, dels
att vid de under nämnda råd sorterande försvarsmedicinska
forskargrupperna må fr. o. m. samma tidpunkt tills vidare vara
inrättade följande extra ordinarie tjänster, nämligen en som
professor i Be 3, två som laborator i Be 1, en som forskningsläkare
i Ae 25 och en som driftsingenjör i Ae 21, samt bemyndiga
Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning i överensstämmelse
härmed;

VI. godkänna följande avlöningsstat för dels under punkt V.
nämnda forskargrupper, dels den personal, som avses skola
överföras till universitetet i Lund, att tillämpas tills vidare un -

der budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Ersättning till tillfällig arbetskraft, förslagsvis .. 33 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .... 418 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 181 000

4. Kompensation för förhöjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................... 8 000

Summa kr. 640 000

VII. medgiva, att vid universitetet i Lund utöver de tjänster
som i annan ordning kan komma att uppföras på personalförteckning
för universitetet må under budgetåret 1963/64 vara
inrättad en tjänst som extra ordinarie laborator i Be 1 i fysiologi,
samt bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallad
förändring i nämnda personalförteckning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A sa Teorell

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1963 59

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Den försvarsmedicinska forskningen .............................. 5

A. Betänkandet ................................................ 5

B. Yttranden .................................................. 34

III. Övrig medicinsk forskning........................................ 45

VI. Departementschefen ............................................ 47