Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
1
Nr 72
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande
av en atomkraftstation i Marviken; given Stockholms
slott den 15 februari 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den atomreaktor, som enligt principbeslut av 1962 års riksdag skall uppföras
i Marviken inom östra Vikbolandets kommun i Östergötland, föreslås i
propositionen utförd som kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär
överhettning samt med dimensionering för ett effektuttag om 200 megawatt.
Anläggningen, som avses bli färdig år 1968 och kommersiellt tagen i drift
år 1969, beräknas kosta ca 372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter.
Kostnaderna förutsättes bli täckta med anslagsmedel, som ställes till vattenfallsstyrelsens
och Aktiebolaget Atomenergis förfogande. Av beloppet avses
bolaget svara för 150 milj. kr., vilket utgör kostnaden för reaktordelen exkl.
tungt vatten.
För nästa budgetår uppskattas medelsbehovet till 28,5 milj. kr., vilket
motsvarar vad som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 72
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 februari 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om uppförande av en
atomkraftstation i Marviken, och anför därvid följande.
Inledning
Vid 1962 års riksdag fattades — i anslutning till förslag, som förts fram
i samma års statsverksproposition under tionde huvudtiteln — principbeslut
om uppförande av Marvikens atomkraftstation inom östra Vikbolandets
kommun i Östergötland (prop. 1962: 1, bil. 12 s. 128, SU 10 s. 47, Rskr. 10).
Till frågan om den konstruktiva utformningen av anläggningen — vilken
avsågs bli färdig för drift under budgetåret 1967/68 — togs dock icke ställning.
Det förutsattes därvid ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan vissa pågående
utredningar genomförts och nytt yttrande inkommit från delegationen
för atomenergifrågor, slutligt pröva frågan.
Reaktorprojektet sådant det från början redovisades avsåg närmast en
anläggning i tryckvattenutförande med 105 MW (megawatt) eleffekt till en
beräknad total anslagskostnad om 320 milj. kr. Projektet innefattade även
möjligheten att genom viss tillbyggnad till reaktorn prova utvecklingsmöjligheterna
för kokardrift. En under våren 1962 framlagd utredning visade,
att detta kunde ske genom en särskild kokartillsats, vilken lämpligen utformades
för 30 alternativt 53 MW eleffekt. Aktiebolaget Atomenergi (atombolaget)
liksom vattenfallsstyrelsen ansåg den mindre kokartillsatsen ■—- representerande
en ytterligare anslagskostnad om 34 milj. kr. — tillräcklig för
att få erfarenhetsunderlag för att uppföra en fullstor kokarreaktor direkt
efter Marviken-anläggningen.
Under våren 1962 slutfördes även vissa inom atombolaget och industrin
bedrivna utredningar, vilka avsåg dels konstruktionen av större kokarreaktorer
med eller utan intern överhettning, dels turbinutrustningen till dylika
reaktorer. Dessa utredningar gav resultat, vilka betecknades som genom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
3
gående gynnsamma. Sannolika skäl redovisades för att man till en förhållandevis
begränsad merkostnad skulle kunna taga ett större utvecklingssteg
genom ett rent kokarutförande av reaktorn. Delegationen för atomenergifrågor
hade i ärendet ingående överläggningar med vattenfallsstyrelsen,
atombolaget och den berörda industrin. Som resultat av sina i anslutning
därtill gjorda överväganden fann delegationen, att en detaljprojektering
även av kokaralternativet för Marviken borde genomföras, innan slutlig
ställning togs i konstruktionsfrågan. Enligt den med nämnda intressenter
överenskomna uppläggningen av projekteringsarbetet borde detta inriktas
på en reaktoranläggning med ett effektuttag — vid intern nukleär överhettning
— om 200 MW samt bedrivas i sådan takt, att en presentation av
resultatet kunde ske vid årsskiftet 1962/63. Delegationen redovisade sina
sålunda gjorda överväganden i en den 30 juni 1962 dagtecknad skrivelse till
chefen för handelsdepartementet.
Ifrågavarande projekteringsarbete har sedan sommaren 1962 bedrivits i
vattenfallsstyrelsens och atombolagets regi i enlighet med de uppdragna
riktlinjerna, och resultatet har redovisats i en den 12 december 1962 dagtecknad
rapport. Styrelsen och bolaget har i skrivelser den 17 och den 18
januari 1963 redovisat sina synpunkter på vissa med ett kokarutförande
av Marviken-anläggningen sammanhängande tekniska, ekonomiska och organisatoriska
frågor. På grundval av det sålunda föreliggande underlaget har
frågan om Marviken-anläggningens konstruktiva utformning slutligt övervägts
av delegationen för atomenergifrågor, som i en den 28 januari 1963
dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj :t föreslagit, att anläggningen skall utföras
som kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär överhettning för
en beräknad kostnad av ca 372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter.
Då en omläggning av Marviken-projektet i här förutsatt riktning innebär
uppförande av en större anläggning till en större totalkostnad, torde frågan
härom genom proposition böra underställas riksdagens prövning. Detta har
också förutskickats i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 101).
Vattenfallsstyrelsens och atombolagets rapport och skrivelser
I rapporten lämnas en teknisk beskrivning av den nu föreslagna reaktorn.
Därav framgår i huvudsak följande.
Reaktorn har tungt vatten som moderator och urandioxid som bränsle.
Den är av s. k. kokartyp med naturlig cirkulation och direkt cykel samt
har en trycktankkonstruktion. I reaktortanken finns 150 kokarkanaler var
och en innehållande ett bränsleelement, som består av ett knippe zirkoniumkapslade
urandioxidstavar. Upp genom kanalerna strömmar tungvattnet,
som genom bränsleelementens värmeeffekt till större delen förångas vid
passagen. Vid kanalernas utlopp avskiljes ångan från vattnet och strömmar
upp i ångdomen och därefter ned genom ett trettiotal överhettarkanaler.
Bränsleelementen i dessa kanaler beslår av ett dubbelt så stort antal urandioxidstavar
som i kokarkanalerna. På grund av den större korrosionen är
lf llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sant!. Nr 72
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
kapslingen utförd i rostfritt stål. Tungvattenångan överhettas till 500° C och
går via rör genom reaktortankens botten till en ånglåda och därefter direkt
till turbinen. Efter passage av denna och kondensering går det tunga vattnet
tillbaka till reaktorn. Genom särskilda tätningsanordningar i turbinen
motverkas läckage av tungvattenånga.
Turbinen kommer att utformas för drift både med mättad och med överhettad
ånga. I det förra fallet blir effekten 140 MW vid den ur ekonomisk
synpunkt lämpligaste anrikningen, 1,15 % U 235. Drift med naturligt uran,
vilket som bekant innehåller 0,72 % U 235, är fullt möjlig men beräknas
trots det lägre bränslepriset ge sämre ekonomi, eftersom effektuttaget därvid
måste sänkas med något tiotal MW för att utbränningen, d. v. s. utnyttjningsgraden
för bränslet, icke skall bli alltför ringa. Utom att den är
mer ekonomisk ger också driften med det svagt anrikade uranet alla de erfarenheter
man behöver för att senare bygga större reaktorer för drift med
naturligt uran.
Vid drift med överhettad ånga blir effekten 200 MW, vilket ger avsevärt
förbättrad driftsekonomi. Visserligen medför den rostfria kapslingens höga
neutronabsorption att överhettarelementen måste anrikas till 1,80 % U 235,
men denna merkostnad uppvägs dock mer än väl av ökningen i verkningsgrad
och totaleffekt. Eftersom utvecklingsarbetet beträffande överhettarelement
icke är avslutat, kan det visa sig nödvändigt att i avvaktan på att tillfredsställande
resultat i detta avseende uppnås driva reaktorn i något eller
några år med mättad ånga eller med en konservativt dimensionerad första
sats överhettarelement, t. ex. med tjockare kapsling och högre nickelhalt i
det rostfria kapslingsstålet. För möjligheterna att genomföra överhettningen
talar icke bara de hittills i vissa hänseenden lovande försöksresultaten,
utan också de stora insatser som f. n. görs och under de närmaste åren kommer
att göras — utom i vårt land, Storbritannien och Kanada — främst i
USA och Sovjetunionen. Fem reaktorer med intern nukleär överhettning
väntas sålunda komma i drift inom de närmaste åren, av vilka fyra i USA
och en i Sovjetunionen.
De för Marviken-reaktorns konstruktion valda värdena på effekt och anrikning
medför en så hög utbränning, att man kan bortse från värdet av
det uran och plutonium, som finns kvar i det begagnade bränslet. En bearbetning
av detta kan med andra ord icke ge reaktorn bättre ekonomi. Däremot
beräknas mängden av plutonium, som kan återvinnas ur det utbrända
bränslet, i och för sig vara tillräcklig för framställning av anrikade bränsleelement
för drift av reaktorn vid fulla prestanda, inklusive överhettning.
Vidareutvecklingen av kokarreaktorer av samma typ som Marviken-reaktorn
till eleffekter av storleksordningen 500 MW erbjuder enligt de tidigare
utförda utredningarna goda möjligheter och kan i fråga om tillverkningsteknik
direkt anknyta till erfarenheterna från Marviken-reaktorn. Kombinationen
av hög specifik effekt, enkel utrustning för energiöverföring till turbinen,
tungvattenmoderatorns goda neutronekonomi samt hög termisk verkningsgrad
beräknas kunna ge denna reaktortyp goda ekonomiska möjligheter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
5
Vattenfallsstyrelsen och atom bolaget framhåller i sina väsentligen
likalydande skrivelser av den 17 och den 18 januari 1963, att man
genom det redovisade projekteringsarbetet på flertalet punkter kunnat stärka
det tekniska underlaget för kokardrift med mättad ånga. De problem som
återstår att lösa anses ligga inom ramen för vad som kan accepteras, då ett
utvecklingsprojekt går in i ett verkställighetsskede. Vad angår den särskilda
frågan om möjligheterna att driva en kokaranläggning med intern nukleär
överhettning, är emellertid de tekniska problemen av särskild svårighetsgrad,
speciellt beträffande konstruktionen av överhettarelementen. Det framhålles
dock, dels att överhettarelementen icke utgör en fast del av reaktorn varför
tekniska förbättringar successivt kan tillgodogöras, dels att anläggningen
kan drivas med mättad ånga utan överhettarelement till dess ifrågavarande
utvecklingsarbete givit resultat. Styrelsen och bolaget förordar därför, att
reaktorarbetet upplägges så att anläggningen utformas som kokarreaktor
med möjlighet till intern nukleär överhettning. Värdet av att så sker dels
ur synpunkten av det fortsatta utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, dels
med hänsyn till den tillverkande industrin understryks i sammanhanget
särskilt av bolaget, som framhåller att man därmed tar ett betydande steg
framåt inom atomtekniken i vårt land.
Anslagskostnaden för Marviken-stationen utförd som kokarreaktor med
möjlighet till drift med överhettad ånga samt dimensionerad för ett effektuttag
om 200 MW angives av styrelsen och bolaget till 372 milj. kr., varav
150 milj. kr. hänför sig till reaktordelen, exklusive tungt vatten. Det framhålles,
att man med hänsyn till den tekniska osäkerhet som vidlåder reaktordelen
— närmast då till följd av överhettningsproblemen — i kalkylen
för densamma tagit med ett belopp för oförutsett, vilket bör täcka utgifterna
för sannolika ändringar och kompletteringar. Angivna belopp säges dock
icke vara avsett att täcka kostnaderna för sådana mer omfattande ändringar,
som bedömes mindre sannolika men som likväl kan uppkomma för
ett avancerat projekt av utvecklingskaraktär.
Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse med utgångspunkt från den angivna
anslagskostnaden och under vissa preciserade förutsättningar i fråga
om avskrivningstid, ränta, utnyttjningsgrad etc. gjort en kostnadsberäkning
för den framtagna energin vid olika projektalternativ. Enligt denna skulle
vid de båda kokaralternativen med och utan intern överhettning — och sålunda
med effektuttag om resp. 200 och 140 MW — energikostnaden bli
resp. 5,2 och 7,1 öre/kWh. Motsvarande siffra vid tryckvattenversionen med
dess effektuttag om 105 MW blir 7,8 öre/kWh. Att kostnadssänkningen vid
kokaralternativet utan överhettning blir så relativt begränsad i jämförelse
med tryckvattenalternativet trots höjningen i effekt förklaras med att det
förra är belastat med investeringar för att möjliggöra drift med överhettad
ånga.
Frågan om kostnadsfördelningen mellan vattenfallsstyrelsen och atombolaget
sammanhänger enligt de båda skrivelserna med spörsmålet om ansvarsfördelningen
vid Marviken-anläggningens uppförande. Härvid erinras
6
Knngl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
om att vid tryckvattenutförandet av reaktorn en utgångspunkt var, att vattenfallsstyrelsen
ensam skulle ha ansvaret för uppförandet, sedan bolaget
utarbetat underlag för upphandlingen. Vid ett kokarutförande med sikte på
intern nukleär överhettning har projektet blivit väsentligt mer avancerat
och i större utsträckning fått karaktären av utvecklingsarbete. Därmed har
ett ökat engagemang från bolagets sida framstått som erforderligt. Enighet
råder sålunda om att bolaget måste ha ansvaret för reaktordelens funktion
och prestanda. Det har under sådana förhållanden tett sig rimligt att låta
bolaget taga del i finansieringen av projektet i en utsträckning, som svarar
mot dess reella inflytande på detta. Det föreslås därför, att bolaget skall ges
finansieringsansvaret för reaktordelen. — I anslutning till frågan om ansvars-
och kostnadsfördelningen lämnas i skrivelserna en redogörelse för de
former, i vilka projektsamarbetet ansetts böra bedrivas. Härvid förordas att
en under bolaget lydande projektledare för reaktordelen placeras hos styrelsen
med rätt att för sina verkställighetsuppgifter utnyttja styrelsens organisation,
som i tillämpliga delar linjemässigt underställes vederbörande.
Styrelsens organisation skall vidare i erforderlig utsträckning temporärt
kunna förstärkas med personal från bolaget.
Beträffande spörsmålet bur stor del av anslagskostnaden för Marvikenanläggningen
som skall föranleda förräntningsskyldighet erinrar vattenfallsstyrelsen
om att den i sin anslagsskrivelse år 1961 avseende tryckvattenversionen
bedömde förräntningsdelen till 100 milj. kr. av den beräknade totala
kostnaden om 320 milj. kr. — Hur det föreslagna ändrade utförandet av
anläggningen kommer att påverka storleken av det förräntningsbara kapitalet
kan enligt styrelsen icke nu angivas. Frågan härom föreslås få anstå
tills anläggningen tages i kommersiell drift. Styrelsen utgår från att till
dess den i nämnda skrivelse gjorda bedömningen preliminärt får vara vägledande.
— Styrelsen och bolaget förutsätter, att styrelsen vid ett framtida
övertagande av reaktordelen skall till bolaget utbetala det belopp, varmed
den förräntningsbara investeringsdelen har visat sig överstiga den av styrelsen
år 1961 angivna förräntningsbara delen för tryckvattenversionen.
Vattenfallsstyrelsen och atombolaget erinrar om att man i årets statsverksproposition
under statens vattenfallsverks fond —• anslaget Kraftstationer
m. m. — i avvaktan på särskild proposition preliminärt beräknat medelsförbrukningen
för Marviken-proj ektet under nästa budgetår till 28,5
milj. kr. Styrelsen och bolaget finner alltjämt beloppet rimligt och konstaterar,
att av detta 11,5 milj. kr. hänför sig till reaktordelen, för vilken bolaget
tänkes ha finansieringsansvaret, medan återstående 17 milj. kr. belöper på
själva stationsanläggningen. I enlighet härmed yrkar bolaget i sin skrivelse,
att det för nästa budgetår — utöver det anslag som redan förordats under
tionde huvudtiteln — måtte få sig anvisat ett reservationsanslag av 11,5 milj.
kr. Styrelsen föreslår i sin skrivelse, att det under vattenfallsverkets fond
upptagna investeringsanslaget Kraftstationer m. m. —- vilket i statsverkspropositionen
är uppfört med 430 milj. kr. — måtte räknas ned med motsvarande
belopp. Härutöver kan en ytterligare nedräkning ske med 2 milj. kr.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
till följd av en förväntad ökning i medelsbehållningen från innevarande budgetår.
Anslaget kan sålunda för nästa budgetår tagas upp med (430 — 11,5
— 2 =) 416,5 milj. kr. eller med avrundat 415 milj. kr. Vad angår den för
samma budgetår till de med anslaget avsedda ändamålen beräknade investeringsramen
om 412 milj. kr., bör denna enligt de ändrade förutsättningarna
bestämmas till (412 — 11,5 =) 400,5 milj. kr. — Styrelsen föreslår, att dess
medelsförbrukning för Marviken-anläggningen under nästa budgetår i sin
helhet skrivs av, och beräknar det härför erforderliga avskrivningsanslaget.
Den energipolitiska bakgrunden
C D L : s kraft balansstudie. Det svenska kraftsystemets framtida
utbyggnad har under senare år ägnats stor uppmärksamhet. Under år 1962
tiar de problem som sammanhänger med kraftproduktionens utveckling under
1970-talet i Sverige utretts av en kommitté, som tillsatts på initiativ av
Centrala driftledningen (CDL). I denna har ingått representanter för vattenfallsstyrelsen,
enskild kraftindustri och atombolaget. Kommittén avlämnade
sitt utlåtande i november 1962.
Kraftsystemets utveckling blir i första hand beroende av elkonsumtionens
ökning. Kommittén har förutsatt en genomsnittlig ökning under 1960-talet
av ungefär 6 % om året i enlighet med den detaljerade prognos som CDL
utarbetade under år 1961. För 1970-talet har i ett medelalternativ antagits
att ökningstakten i genomsnitt uppgår till 5,5 % om året. Den årliga förbrukningen
blir med dessa antaganden 57 TWh1 år 1970 och 98 TWh år
1980.
Under innevarande decennium är kraftsystemets utbyggnad i stor utsträckning
bunden på grund av pågående arbeten och sådana nybyggnader
för vilka planerna är långt framskridna. Ännu år 1970 kommer kraftproduktionen
att väsentligen vara baserad på vattenkraft, men under innevarande
decennium sker en relativt betydande utbyggnad av såväl mottryckskraft
som kondenskraft. För atomkraftens del förutser man för 1960-talet
endast de prototypstationer som nu är under byggnad eller planering, d. v. s.
Ågesta, Marviken och Siinpevarp.
Mot bakgrunden av den bild av kraftsystemet som sålunda antagits för
år 1970 har kommittén sedan studerat den optimala sammansättningen av
kraftsystemet år 1975 och år 1980. Förutom kraftbalanstekniska synpunkter
är givetvis kostnadsrelationerna mellan olika kraftslag avgörande. För vattenkraften
har man genomfört en grundlig inventering av alla återstående
vattenkraftsobjekt i landet. Allt eftersom dessa resurser tas i anspråk, stiger
kostnaderna för utbyggnaden.
För den konventionella kondenskraften förutses gradvis sänkta anläggningskostnader,
bl. a. genom att allt större enheter kommer till användning.
Avgörande för kraftkostnaderna är dock i detta fall de framtida bränslepriserna.
Kommittén har som huvudalternativ antagit ett bränslepris av 9 kr.
1 TWh = terawattimmc = miljard kWli
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1963
per Gcal,1 vilket är ungefär 40 % högre än dagspriset. Detta pris har dock
valts som ett sannolikt värde på längre sikt under beaktande av ett flertal
faktorer, som bedöms påverka den framtida prisutvecklingen på den internationella
bränslemarknaden. Kalkyler har dock för jämförelsens skull utförts
på basis av ett pris av 7 kr. per Gcal.
För atomkraften har man sökt förutsäga kostnadsutvecklingen under
1970-talet mot bakgrunden av de erfarenheter som redan vunnits i samband
med uppförande av atomkraftverk och de anbud som för närvarande kan
erhållas. Under 1970-talet förutses kostnadssänkningar på grund av teknisk
utveckling men främst på grund av övergång till allt större enheter.
Resultatet av beräkningarna redovisas i ett antal alternativ. Enligt huvudalternativet
skulle tillskotten i produktionsapparaten under 1970-talet fördela
sig på följande sätt.
Vattenkraften, som effektmässigt ökar från 10 800 MW till 12 700 MW under
decenniet, ökar sin årliga produktionsförmåga från 54 TWh till 64 TWh.
Denna ökning antas fördelad med 1,2 TWh om året under 1970-talets första
hälft och med 0,8 TWh om året under dess andra. Den årliga energiproduktionen
i mottrycksanläggningar ökas med totalt 2,5 TWh mellan år 1970
och år 1980. Effektmässigt innebär detta en ökning med 600 MW. Någon
ytterligare konventionell kondenskrafteffekt skulle icke tillkomma under
årtiondet. Den årliga energiproduktionen från den år 1970 befintliga kondenskraftinstallationen
om 1 800 MW ökar dock från 0,5 TWh år 1970 till
4,3 TWh år 1975 genom längre årlig utnyttjningstid för att sedan åter sjunka
till 1,5 TWh år 1980. Atomkraftens effekt ökar från omkring 200 MW år
1970 till 3 800 MW år 1980. Härav faller 600 MW på första hälften och
3 000 MW, det vill säga 600 MW om året, på andra hälften av decenniet.
Atomkraftens årliga energiproduktion beräknas för åren 1970, 1975 och
1980 till resp. 1,0, 5,3 och 25,5 TWh.
Den sålunda beräknade optimala utbyggnaden av olika kraftslag påverkas
givetvis av kostnadsrelationerna. Skulle oljepriset på längre sikt stanna
vid 7 kronor per Gcal i stället för i beräkningarna antagna 9 kronor per
Gcal, sjunker sålunda vid i övrigt lika förutsättningar den optimala atomkraltsinstallationen
år 1980 med 500 MW. Största inverkan på atomkraftutbyggnaden
har dock en ändring i efterfrågeutvecklingen. Kommittén har
i två alternativ behandlat de fall som skulle uppstå om olika faktorer skulle
samverka i en för atomkraftutbyggnaden ogynnsam resp. gynnsam riktning.
Den för år 1980 förutsedda atomkraftseffekten blir i dessa båda extrema
fall 2 000 MW resp. 5 000 MW.
Vid sina sålunda gjorda överväganden har kommittén bland annat dragit
följande slutsatser. Under första hälften av 1970-talet kommer atomkraften
att bli kommersiellt konkurrenskraftig och kunna introduceras i kraftsystemet.
Det återstår emellertid så mycket billig vattenkraft att denna
kommer att svara för mer än hälften av utbyggnaderna under denna period.
Under andra hälften av 1970-talet kommer atomkraften att representera det
1 Gcal = gigakalori = miljon kcal
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
största inslaget av erforderliga krafttillskott. Samtidigt kommer dock vattenkraft
i reducerad omfattning och kanske också kondenskraft att byggas
ut. Även under 1970-talet kommer kondenskraften att tjäna endast som
kompletterande kraftkälla, såvida icke atomkraftens utveckling skulle fördröjas.
Mottryckskraften kommer visserligen att få stor betydelse, men kommer
ändå att representera endast omkring 10 % av nyutbyggd kraft.
Internationella jämförelser. De här berörda frågeställningarna
har även utomlands studerats ingående under den senaste tiden. Sålunda
avlämnade den amerikanska atomenergikommissionen i november
1962 en rapport till president Kennedy rörande det amerikanska atomkraftprogrammets
framtida utveckling. Rapporten baseras på en mycket långsiktig
bedömning av USA:s energiförsörjning. Tillgångarna på ekonomiskt utnyttjningsbara
fossila bränslen beräknas vara uttömda inom 100 å 200 år,
såvida icke nya energikällor tillkommer och kan utnyttjas i stor omfattning.
Det konstateras att atomenergin i stor skala kan användas för åtminstone två
ändamål, nämligen produktion av elkraft och industriell processvärme.
Dessa båda tillämpningar svarar för en betydande och växande andel av
energiförbrukningen.
Den energireserv som inom USA finns av uran och torium blir dock på
längre sikt tillräcklig endast om s. k. breeding kan förverkligas, varigenom
allt uran och torium kan utnyttjas för energialstring. Under ett långt övergångsskede
innan det blir möjligt att sätta in breederreaktorer i tillräcklig
utsträckning måste utbyggnaden huvudsakligen baseras på s. k. konverterreaktorer,
helst sådana som mer effektivt än de nuvarande lättvattenreaktorerna
utnyttjar bränslet.
Elkraftproduktionen i dag är i huvudsak baserad på den rikliga tillgången
på billigt fossilt bränsle. Bränslepriserna inom olika områden av USA varierar
mellan 3 och 8 kr. per Gcal. Enligt rapporten kan en stor lättvattenreaktor
redan i dag beställas, som över reaktorns livslängd beräknas ge elkraft
till en kostnad, vilken är konkurrenskraftig gentemot konventionell
ångkraft baserad på ett bränslepris av drygt 6 kr. per Gcal. Tillsammans
svarar de områden i USA där man har ett bränslepris vid och över denna
nivå för ungefär en tredjedel av landets totala elkraftproduktion.
Mot bakgrunden av den analys som utförts föreslår amerikanska atomenergikommissionen
ett praktiskt handlingsprogram för tiden fram till år
1975, vilket bl. a. innefattar följande. Ett fortsatt statligt stöd lämnas för
utveckling av effektiva konverter- och breederreaktorer. Kommissionen bör
till större delen bekosta byggandet av 7 ä 8 prototypreaktorer av angivna
slag. Dessutom bör hjälp ges åt kraftindustrin att bygga 10 å 12 reaktorer i
full storlek med en efter hand alltmera förbättrad konstruktion. Detta program
bör understödjas av ett allmänt tekniskt utvecklingsprogram, omfattande
bl. a. reaktorteknologi, säkerhets- och förläggningsproblem samt avfallsfrågor.
—- Som nämnts bedömcs atomkraften redan kunna konkurrera
med konventionell ångkraft inom stora områden. Med hänsyn härtill ut
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
tryckes en förhoppning, att vid sidan av det statsunderstödda programmet
ett långt större antal reaktorer av beprövad konstruktion skall komma att
byggas på rent kommersiella grunder.
Storbritannien har som bekant för närvarande den största utbyggnaden av
atomkraft. Redan mot slutet av innevarande decennium räknar man med
att atomkraften för bottenbelastning skall vara lönsam i jämförelse med
konventionell ångkraft. Nu pågående och planerade atomkraftutbyggnader
ger år 1969 en installerad kapacitet av omkring 6 000 MW, vilket motsvarar
en årlig elkraftproduktion av minst 40 TWh. För år 1975 har den installerade
kapaciteten beräknats till omkring 15 000 MW.
Inom sexstatsunionen har nyligen offentliggjorts en studie av det långsiktiga
perspektivitet för energiförsörjningen inom unionen. Den har gjorts
gemensamt av kol- och stålmyndigheten samt EEC- och Euratom-kommissionerna.
I studien analyseras behovsutvecklingen inom olika sektorer av
energiförbrukningen fram till år 1975. Särskilt intresse ägnas frågan om
prisutvecklingen för de olika fossila bränslen som förbrukas inom sexstatsområdet.
Kolproduktionen antas komma att utsättas för betydande priskonkurrens
såväl från importerat kol som från olja. Kolgruvornas konkurrensläge
beräknas icke heller förbättras på längre sikt, ty även om produktiviteten
i kolgruvorna kan väntas stiga, kommer sannolikt löneutveclclingen
att medföra en markant kostnadshöjning. Om hjälp icke utgår till
gemenskapens kolgruvor, beräknas den egna kolproduktionen komma att
starkt gå ned. Det bränslepris som man på längre sikt räknar skall bli bestämmande
inom sexstatsområdet är ungefär lika såväl för importerat amerikanskt
kol som för tunga oljor. Detta motsvarar ett bränslepris av drygt
9 kr. per Gcal.
För bedömning av atomkraftens utveckling analyseras kostnadsläget mot
bakgrunden av de offerter som f. n. kan erhållas. De värden som här använts
är lägre än de som utnyttjas i CDL-utredningen, och man räknar med att
atomkraften redan under senare hälften av innevarande decennium kommer
att vara konkurrenskraftig gentemot de bränslepriser som nyss nämnts.
Mot bakgrunden härav förutses för hela sexstatsområdet år 1975 en atomkraftproduktion
av 60—100 TWh om året.
Delegationens för atomenergifrågor överväganden och förslag
De kraftbalansstudier, vilka utförts såväl i vårt land som i de ledande industriländerna,
säges ha styrkt de bedömningar, som delegationen för atomenergifrågor
de senaste åren gjort i fråga om atomenergins roll i den framtida
energiförsörjningen och om den lämpliga utvecklingstakten i det svenska
reaktorprogrammet. En utgångspunkt synes sålunda vara, att man under
senare hälften av 1970-talet måste vara beredd att låta atomkraften svara
för en avsevärd del av det erforderliga krafttillskottet. För att detta skall
bli möjligt framstår det som önskvärt, att redan under första hälften av
1970-talet ha drivit utvecklingsarbetet så långt att underlag för en kommersiellt
gångbar reaktortyp finns att tillgå.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
Delegationen erinrar om att det svenska atomenergiprogrammet är inriktat
på utveckling av atomreaktorer av tungvattentyp, som är lämpade för
vårt land. Ett steg på vägen representerar härvidlag Ågesta-verket, som tas i
drift under innevarande år och som avses få en värmeeffekt om 65 MW.
Nästa steg utgör Marviken-projektet, som anmäldes i 1962 års statsverksproposition.
Projektet sådant det där redovisades avsåg närmast en anläggning
av tryckvattenutförande med 105 MW eleffekt till en total anslagskostnad
om 320 milj. kr. Det innefattade emellertid även möjlighet att genom
vissa tillbyggnader pröva utvecklingsmöjligheterna för kokardrift. -— Delegationen
erinrar om de under våren 1962 slutförda utredningarna, vilka avsåg
dels utformningen av kokartillsatsen till Marviken-anläggningen, dels
konstruktionen av större kokarreaktorer. Sistnämnda utredningsarbete gav
så pass gynnsamma resultat, att delegationen ansåg, att en detaljprojektering
borde ske även av ett kokaralternativ för Marviken — och då med sikte
på möjligheten till intern nukleär överhettning — innan slutlig ställning togs
till konstruktionsfrågan.
Delegationen konstaterar, att ifrågavarande projektarbete numera slutförts
och att redovisningen ger vid handen bl. a. följande. Undersökningarna har
innefattat kokarutförande av Marviken-anläggningen under olika förutsättningar,
nämligen dels vid drift med mättad ånga, dels vid drift med överhettad
ånga — i båda fallen med svagt anrikat uran som bränsle. Möjlighet
till drift med naturligt uran har också ingått som en förutsättning. Drift
med mättad ånga vid en eleffekt på 140 MW bedömes icke erbjuda några
speciella svårigheter. Förutsättningarna för drift med överhettad ånga
har ägnats särskild uppmärksamhet med hänsyn till dess stora värde ur
utvecklingssynpunkt. I detta fall konstateras en viss osäkerhet alltjämt
föreligga i fråga om konstruktionen närmast i vad gäller överhettarelementen.
Härvidlag göres emellertid betydande utvecklingsinsatser såväl i
vårt land som utomlands, och lösningar kan förväntas i en nära framtid.
Med hänsyn härtill och till att överhettarelementen icke är en fast del av
reaktorn varför successiva förbättringar kan tillgodogöras liksom till att
reaktorn kan drivas med mättad ånga utan överhettarelement, har såväl
vattenfallsstyrelsen som atombolaget förordat en konstruktion som siktar
till drift med intern nukleär överhettning. Anslagskostnaden för detta alternativ
har i 1962 års prisläge angivits till 372 milj. kr., detta utöver de 25
milj. kr. som fram till årsskiftet 1962/63 lagts ned på Marviken-projektet.
Delegationen framhåller i anslutning härtill, att det ingående utredningsarbetet
i fråga om utformningen av Marviken-projektet givetvis betingats av
en önskan att taga ett så stort utvecklingssteg som möjligt. Om det tidigare
nämnda tryckvattenutförandet kan sägas, att det ur denna synpunkt i och för
sig representerar ett betydande värde. Det utgör emellertid närmast en vidareutveckling
av den reaktortyp som ingår i Ågesta-verket, varvid värdet
främst hänför sig till den komponentutveckling som följer med den större
versionen. De i 1962 års statsverksproposition redovisade övervägandena
att kombinera tryckvattenutförandet med ett kokarexperiment genom till^ytSgaad
av en kokartillsats får sos som ett uttryck för en strävan att bredda
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
erfarenhetsutbytet av projektet. Det är mot denna bakgrund och med beaktande
av de positiva resultaten från de i fjol framlagda utredningarna
om konstruktionen av stora kokarreaktorer man har att se det fortsatta
projekteringsarbetet på ett kokarutförande av Marviken-anläggningen.
Resultatet av detta projekteringsarbete och närmast i vad detsamma avser
kokarutförande med möjlighet till intern överhettning har enligt delegationen
styrkt de positiva bedömningarna angående projektets värde ur utvecklingssynpunkt.
Det kan sålunda förväntas ge väsentligt bättre underlag än
en tryckvattenreaktor med kokartillsats för utvecklingen i nästa steg av
fullstora kokarreaktorer med direktcykel och intern överhettning. Det kan
vidare förutsättas möjliggöra bättre driftsekonomi. De med överhettningen
sammanhängande problemen har dock ännu icke i alla hänseenden lösts.
Såsom nämnts bearbetas emellertid ifrågavarande problem f. n. på olika håll.
Möjlighet finns dessutom att under en övergångstid driva reaktorn utan
överhettning, d. v. s. med mättad ånga. Med hänsyn härtill finner delegationen
lika litet som vattenfallsstyrelsen och atombolaget hinder ur teknisk
synpunkt möta för beslut om ett utförande av projektet i dess överhettarversion.
1 fråga om anslagskostnaden vid kokarutförandet har denna i prisläget
hösten 1962 angivits till 372 milj. kr. utöver de ca 25 milj. kr. som lagts
ned fram till årsskiftet 1962/63. Detta belopp bör jämföras med kostnaden
för tryckvattenutförandet, som i prisläget våren 1961 beräknats till 300 milj.
kr. utöver de 20 milj., vilka disponerats t. o. m. budgetåret 1960/61. Den
indexmässiga prishöjningen mellan angivna tidpunkter kan enligt delegationen
beräknas motsvara ca 15 milj. kr. Om man som ett mera realistiskt
alternativ till kokarutförandet tar tryckvattenutförandet kombinerat med
en mindre kokartillsats, minskar skillnaden med de omkring 34 milj. kr.
som tillsatsen kostar. — Jämförelsen måste emellertid —- framhåller delegationen
— utföras mot bakgrunden av vilka indikationer beträffande energikostnaderna
vid fullstora anläggningar, som erhålles från motsvarande kostnadsförhållanden
vid nämnda alternativ för utformning av Marviken-stationen.
Härvidlag har vattenfallsstyrelsen gjort vissa beräkningar, som visar
att kostnaden för framtagen energi per KWh vid kokardrift med överhettning
väsentligt understiger kostnaden vid övriga alternativ. Kokarversionen
med mättad ånga ger även lägre energikostnad än tryckvattenversionen.
Den väsentligt lägre energikostnaden för det tekniskt mer avancerade överhettarutförandet
redan vid det mellansteg, som Marviken representerar, antyder
de ekonomiska fördelar, som kan uppnås vid framtida drift av ifrågavarande
reaktortyp i fullstor skala.
Delegationen anser sig på grundval av det anförda kunna konstatera, att
Marviken-stationens utförande i enlighet med nu redovisade projektunderlag
innebär ett betydande tekniskt-ekonomiskt framsteg. Den vill därför förorda,
att reaktorkonstruktionen inriktas på ett kokarutförande med sikte på
intern nukleär överhettning.
Marviken-reaktorn beräknas nu kunna bli färdig år 1968 och tagas i kom -
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
13
snersiell drift år 1969. I jämförelse med tidsplanen för tryckvattenutförandet
innebär detta en senareläggning med omkring ett år. Detta gör det bl. a.
möjligt att i större utsträckning utnyttja erfarenheterna från driften av
Ågesta-reaktorn. Delegationen har tidigare uttalat att den försening som inträffat
är försvarlig med hänsyn till utvecklingsaspekterna. För att Marviken-stationen
skall kunna fylla sin roll i förberedelserna för en utbyggnad
av atomkraften i stor skala under 1970-talet är det dock angeläget att stationen
färdigställes så snabbt som är rimligt ur praktisk och ekonomisk
synpunkt.
I fråga om ansvars- och kostnadsfördelningen mellan vattenfallsstyrelsen
och atombolaget vid uppförandet av Marviken-anläggningen är det enligt
delegationen uppenbart, att projektet med sin föreslagna ändrade inriktning
fått en väsentligt mer avancerad karaktär. En betydande utvecklingsinsats
blir erforderlig i fråga om reaktordelen, vilket gör atombolagets aktiva medverkan
nödvändig. Liksom vattenfallsstyrelsen och atombolaget anser delegationen,
att bolagets ökade reella inflytande på projektet bör åtföljas av ett
motsvarande finansieringsansvar. Den gjorda avvägningen att bolaget svarar
för finansieringen av reaktordelen — vilken kostnadsberäknats till 150 milj.
kr. — föranleder icke någon erinran från delegationens sida. — Vad angår
den mellan styrelsen och bolaget träffade överenskommelsen om de närmare
formerna för projektsamarbetet anser delegationen, att en ordning
åvägabringats, som möjliggör en effektiv samverkan och ett successivt erfarenhetsutbyte.
Frågan hur stor del av den totala anslagskostnaden för Marviken-anläggningen,
som skall föranleda förräntningsskyldighet, bör enligt delegationen
slutligt regleras sedan anläggningen tagits i kommersiell drift. Till dess synes
en successiv årlig bedömning få ske i anslutning till anslagsbestämningen.
För Marviken-projektet har under statens vattenfallsverks fond — anslaget
Kraftstationer m. m. — för nästa budgetår preliminärt beräknats en medelsförbrukning
om 28,5 milj. kr. Mot beloppets storlek har delegationen i
och för sig icke något att erinra. Det torde emellertid på sätt styrelsen och
bolaget föreslagit böra fördelas så, att bolaget får finansieringsansvaret för
11,5 milj. kr., vilket belopp hänför sig till reaktordelen, medan återstoden
eller 17 milj. kr. alltjämt faller på vattenfallsstyrelsen. I enlighet härmed
bör ett reservationsanslag om 11,5 milj. kr. ställas till bolagets förfogande
under tionde huvudtiteln. Å andra sidan torde den i årets statsverksproposition
för Marviken-anläggningen preliminärt beräknade medelsförbrukningen
om 28,5 milj. kr. under styrelsens anslag Kraftstationer m. m. böra minskas
med 11,5 milj. kr. till 17 milj. kr. Investeringsramen för kraftstationer,
som i statsverkspropositionen tagits upp med 412 milj. kr., torde sålunda
kunna räknas ned till (412 — 11,5 =) 400,5 milj. kr.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
Departementschefen
Avgörande för det svenska atomenergiprogrammets inriktning har varit
de krav, som vårt lands framtida energiförsörjning ställer. Som en utgångspunkt
har härvidlag gällt, att den inhemska vattenkraften, om den bygges
ut i takt med den väntade belastningsökningen, kan beräknas vara väsentligen
utnyttjad för elproduktion någon gång under 1970-talet. Planeringen
har därför fått läggas upp med sikte på att förbereda en betydande insats
av värmekraft, som kan övertaga vattenkraftens roll vid tillgodoseendet av
de fortsatta ökade energibehoven. Vid valet mellan atomkraftverk och konventionella
ångkraftverk har det därvid med hänsyn till våra energipolitiska
förutsättningar och även till den handels- och beredskapspolitiska belastning,
som den vid det senare alternativet väsentligt ökade importen av fossila
bränslen utgör, befunnits riktigt att i största möjliga utsträckning satsa
på atomenergin.
Då det gällt att bestämma det närmare tidsschemat för atomenergiprogrammet
har man under senare år haft vägledning av de s. k. optimalundersökningar,
som utförts i statlig och enskild regi och som siktat till att bestämma
den ekonomiskt fördelaktigaste avvägningen mellan vatten- och
värmekraft vid olika alternativ för de ifrågakommande kraftslagens kostnader.
Den senaste kraftbalansundersökningen av detta slag är den i november
1962 framlagda, inom Centrala driftledningen (CDL) utförda studien om
kraftsystemets utveckling under 1970-talet. Däri dragés som resultat av alternativt
gjorda överväganden — med de utgångspunkter som för dagen står
till buds i fråga om elförbrukning, atomkraftkostnader, oljepriser etc. —
bl. a. följande slutsatser. Vid 1970-talets ingång kommer vattenkraften liksom
hittills att dominera kraftsystemet och atomkraften endast utgöra ett
mindre inslag representerat av prototypanläggningar nödvändiga för att
atomkraften skall kunna byggas ut i stor skala. Under första hälften av
1970-talet bedömes atomkraften bli kommersiellt konkurrenskraftig och
kunna introduceras i kraftsystemet. Under andra hälften av 1970-talet slutligen
kommer enligt studien atomkraften att representera det största inslaget
av erforderliga krafttillskott. — Som redovisats i det föregående har under
den senaste tiden kraftbalansproblemen även utomlands gjorts till föremål
för ingående studier. Om också de resultat man kommit fram till får ses
utifrån respektive länders särskilda energipolitiska förutsättningar, så företer
de en överensstämmelse i bedömningen av atomenergins väsentligt ökade
betydelse i energiförsörjningen under 1970-talet och av dess kommersiella
konkurrenskraft vid decenniets början.
De slutsatser, som CDL-studien utmynnar i, svarar nära mot de bedömningar,
som under de senaste åren legat till grund för mina förslag om medelsanvisning
till reaktorprogrammet. Målsättningen har sålunda angetts
vara att genom successivt utvecklingsarbete skapa förutsättningar för att
i större skala taga i drift kommersiellt gångbara atomreaktorer, då sådana
från och med mitten av 1970-talet i växande omfattning erfordras för vår
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
15
kraftförsörjning. För att möjliggöra detta har den första fullstora atomkraftanläggningen
ansetts böra vara färdig någon gång under första hälften
av 1970-talet.
Reaktorprogrammet har som bekant inriktats på utveckling av svenska
konstruktioner av atomkraftverk, varvid den reaktortyp som bygger på naturligt
eller lätt anrikat uran som bränsle och tungvatten som moderator
stått i förgrunden. Denna reaktortyp kännetecknas av låga bränslekostnader
och hög utbränning, vilket är av betydelse antingen uranbränslet skall
importeras eller framställas ur de omfattande men låghaltiga svenska urantillgångarna.
Bakom uppläggningen av reaktorprogrammet ligger också en
målmedveten strävan att ge den svenska verkstadsindustrin möjlighet att
liksom vid vattenkraftutbyggnaden svara för den maskinella utrustningen.
Överhuvud framstår det som naturligt att med hänsyn till den svenska mekaniska
och metallurgiska industrins inriktning betrakta atomtekniken som
ett viktigt område för framtida svenska insatser. Avsikten har varit att
genom det successiva utvecklingsarbetet ge svensk industri den tillverkningserfarenhet,
som sådana insatser förutsätter.
För att genomföra atomenergiprogrammet har under senare år betydande
anslag ställts till förfogande. Sålunda har riksdagarna åren 1957—1962 anvisat
sammanlagt ca 679 milj. kr. till atombolaget, som bär huvudansvaret
för utvecklingsarbetet och som byggt upp en betydande forskningsorganisation.
Under samma tid har 114 milj. kr. ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande
i samband med projektering och uppförande av reaktoranläggningar.
Bolagets och styrelsens verksamhet på atomenergiområdet har bedrivits
under nära inbördes samarbete samt har kompletterats och understötts av
atomkraftavdelningarna inom berörda industrier.
De tekniska resultat som uppnåtts har utnyttjats i projekt, som varit
steg på vägen mot de fullstora, kommersiellt gångbara reaktorerna. Ett utvecklingssteg
representerar härvidlag Ågesta-verket, som tas i drift under år
1963 och får en termisk effekt om 65 MW. Marviken-projektet avses bli det
sista mellansteget före de fullstora reaktoranläggningarna. Vid min anmälan
av detsamma i 1962 års statsverksproposition åsyftade jag — i anslutning
till det projekteringsunderlag som då förelåg -— närmast en tryckvattenreaktor
med 105 MW eleffekt till en beräknad total anslagskostnad om 320 milj.
kr., vilken även vid behov kunde utrustas med en tillsats för utprovning av
kokardrift (kokartillsats). Riksdagen fattade våren 1962 principbeslut om
att anläggningen skulle uppföras men tog icke ställning till dess tekniska
utformning. Det förutsattes ankomma på Kungl. Maj :t att slutligt pröva frågan
sedan vissa pågående utredningar genomförts och nytt yttrande inkommit
från delegationen för atomenergifrågor. — Dessa utredningar, som gällde
bl. a. konstruktionen av större kokarreaktorer, hade i denna del givit så
positiva resultat, att skäl ansågs föreligga för en detaljprojektering även
av ett rent kokaralternativ för Marviken, innan ställning togs till anläggningens
tekniska utförande. Detta projekteringsarbete, som drivits i vattenfallsstyrelsens
och atombolagets regi, har numera avslutats. Efter övervägande av
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
de resultat som därvid kommit fram har delegationen för atomenergifrågor
föreslagit, att Marviken-anläggningen uppföres såsom kokarreaktor med
möjlighet till intern nukleär överhettning och med dimensionering för ett
effektuttag om ca 200 MW eleffekt. Den totala kostnaden uppskattas till
372 milj. kr. utöver vissa redan havda utgifter. — Då Marviken-anläggningen
i den nya versionen representerar en större totalkostnad än tidigare övervägt
alternativ, bör frågan om projektets utformning ånyo underställas
riksdagens prövning.
Inför ställningstagandet till Marviken-projektet vill jag först framhålla,
att det givetvis med hänsyn till det betydande anslagsbehov som projektet
representerar är av största vikt dels att det fortsatta arbetet får en ur utvecklingssynpunkt
så givande inriktning som möjligt, dels att det utvecklingssteg
som tages blir tillräckligt stort för att ge det erforderliga erfarenhetsunderlaget
för projektering i nästa steg av en fullstor reaktor om 300—500
MW eleffekt. Denna dubbla strävan har varit anledningen till det omfattande
utredningsarbete som utförts i fråga om Marviken-anläggningen. En
tryckvattenreaktor om 105 MW eleffekt kan i och för sig sägas ha ett betydande
värde även om den närmast utgör en vidareutveckling av den
reaktortyp som ingår i Ågesta-verket. Då det ansetts önskvärt att erhålla
ett vidgat erfarenhetsutbyte har emellertid övervägts i första hand att utrusta
reaktorn med en kokartillsats — då närmast dimensionerad för ett
effektuttag om 30 MW till en kostnad av ca 34 milj. kr. — och i andra
hand att utforma reaktorn som en ren kokaranläggning.
Det numera slutförda projekteringsarbetet angående ett rent kokaralternativ
har avsett dels drift med överhettad ånga, dels drift med mättad ånga.
Det förra alternativet har bedömts vara av särskilt intresse. Reaktorn dimensioneras
i detta fall för ett eleffektuttag om 200 MW och får en storlek,
som minskar avståndet till nästa, fullstora reaktorgeneration och medger en
säkrare tillämpning av uppnådda tekniska erfarenheter och kostnadsdata
vid utvecklingen av denna. Kombinationen av hög effekt, enkel utrustning
för energiöverföring till turbinen, god neutronekonomi och hög termisk
verkningsgrad kan vidare beräknas medföra driftekonomiska fördelar. Angivna
förhållanden och vad i övrigt redovisats om överhettarversionen har
styrkt mig i min uppfattning om dess stora värde ur utvecklingssynpunkt.
Som framgått av den föregående redogörelsen föreligger dock ännu viss
osäkerhet i fråga om konstruktionen av överhettarelementen. Betydande insatser
göres emellertid såväl i vårt land som utomlands för att lösa detta
problem, vilket också förväntas kunna ske i en nära framtid. Den optimistiska
bedömningen härvidlag grundar sig bl. a. på att i utlandet icke mindre
än fem reaktorer avsedda för drift med överhettad ånga kommer att tagas
i bruk inom de närmaste åren. Under angivna förhållanden finner jag lika
litet som delegationen för atomenergifrågor och de projekterande instanserna
berörda osäkerhet i underlaget utgöra något hinder för beslut om anläggningens
uppförande i dess överhettarversion. Ett sådant beslut bör så
mycket lättare kunna fattas som möjlighet finnes att under en övergångs
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1963
tid driva reaktorn utan överhettning, d. v. s. med mättad ånga. Som nämnts
har kokardrift med mättad ånga även innefattats i projekteringsarbetet.
Härvidlag har kunnat konstateras, att sådan vid ett effektuttag om 140 MW
icke erbjuder några speciella svårigheter.
En kokarreaktor med möjlighet till intern nukleär överhettning beräknas
i prisläget hösten 1962 draga en kostnad om sammanlagt 372 milj. kr. utöver
de ca 25 milj. kr., som fram till årsskiftet 1962/63 lagts ned på projekteringsarbetet.
Detta belopp kan jämföras med kostnaden för reaktorn i
tryckvattenutförande, som i prisläget våren 1961 beräknats till 300 milj. kr.
utöver de 20 milj. kr., vilka tagits i anspråk t. o. m. budgetåret 1960/61. Som
delegationen för atomenergifrågor framhållit kan den indexmässiga prishöjningen
mellan angivna tidpunkter bedömas motsvara omkring 15 milj.
kr. Vid en jämförelse synes det dock riktigast att ställa kokaralternativet
mot ett tryckvattenutförande kombinerat med en kokartillsats. I så fall skulle
skillnaden minska med de ca 34 milj. kr., som tillsatsen beräknats kosta.
Med en sådan utgångspunkt kan sägas, att kokarversionen i runda tal innebär
en fördyring om ca 25 milj. kr. Jag finner denna väl motiverad med
hänsyn till det väsentligt större erfarenhetsutbyte, som kokarutförandet med
överhettning förväntas ge i förhållande till övriga tänkta alternativ och till
det större effektuttag som erhålles. — Det bör framhållas, att projektets
avancerade karaktär nödvändigtvis skapar en viss osäkerhet vid kalkyleringen.
Detta har också beaktats genom att i den nu framlagda kostnadsberäkningen
en förhållandevis bred marginal för oförutsett inrymts. Jämfört
med föregående års kalkyl har denna marginal sålunda ökats med ett belopp,
som nära motsvarar nämnda fördyring om ca 25 milj. kr.
Jag vill i sammanhanget erinra om vad jag föregående år anförde om
önskvärdheten av samverkan mellan staten och näringslivet beträffande
Marviken-projektet liksom om betydelsen av att denna samverkan får sådan
karaktär, att skälig fördelning åstadkommes av kostnader och ansvar. Även
om för dagen några konkreta förslag avseende en sådan samverkan inte kunnat
realiseras bör möjligheten likväl hållas öppen. I anslutning härtill vill
jag understryka vikten av att genom en energiskt driven och förutseende planering
och genom en effektiv beredning av anbudsfrågorna — vilken hör
sikta till fasta anbudspriser — tillses att kostnaderna hålles inom ramen för
gjorda kalkyler. För att detta bör vara möjligt talar de ingående utredningar,
vilka legat till grund för övervägandena om projektet.
Med anledning av vad sålunda anförts tillstyrker jag i likhet med delegationen
för atomenergifrågor, att Marviken-anläggningen förses med kokarreaktor
med möjlighet till intern nukleär överhettning i enlighet med föreliggande
projektunderlag. Detta ställningstagande innebär ett konsekvent
och energiskt fullföljande av det svenska atomenergiprogrammet. Det kommer
också att tillföra svensk industri arbetsuppgifter, som starkt främjar
utvecklingen mot avancerat tekniskt kunnande och skapar underlag för en
betydande framtida tillverknings- och leveranskapacitet på berörda områden.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963
I fråga om tidsschemat beräknas Marviken-reaktorn i sin nu föreslagna
version bli färdig år 1968 och kunna tagas i kommersiell drift år 1969. Detta
innebär en senareläggning med ungefär ett år i förhållande till den tidsplan
som angavs i fjolårets statsverksproposition. Med hänsyn till de utvecklingsmöjligheter
som öppnas torde icke något vara att erinra mot angivna tidsförskjutning,
så mycket mindre som denna synes förenlig med de allmänna
förutsättningar i tidshänseende, som gäller för vårt atomenergiprogram.
Vad delegationen förordat i fråga om ansvars- och kostnadsfördelningen
mellan vattenfallsstyrelsen och atombolaget vid Marviken-anläggningens
uppförande anser jag mig kunna godtaga. Med hänsyn till den utvecklingsinsats
och medverkan överhuvud, som i sammanhanget krävs av atombolaget,
synes det mig riktigt, att detta får ett direkt medinflytande på projektarbetet.
Det framstår också som rimligt, att bolaget pålägges en mot projektinflytandet
svarande finansieringsskyldighet. Den avvägning som härvidlag
gjorts av innebörd att bolagets finansieringsansvar bestämmes till
150 milj. kr. — motsvarande de beräknade kostnaderna för reaktordelen
exkl. tungt vatten — föranleder icke någon erinran från min sida. Genom
de former för projektsamarbetet, som överenskommits mellan vattenfallsstyrelsen
och atombolaget, synes förutsättningar ha skapats för en planering,
som möjliggör ett effektivt och ekonomiskt genomförande av anläggningsarbetena.
Frågan hur stor del av den totala anslagskostnaden, som icke skall föranleda
förräntningsskyldighet och sålunda i princip avskrivas, torde slutligt
böra regleras sedan anläggningen tagits i kommersiell drift. Till dess synes
en successiv årlig bedömning få ske i anslutning till anslagsbestämningen.
För nästa budgetår har till Marviken-projektet under statens vattenfallsverks
fond — anslaget Kraftstationer m. m. — preliminärt beräknats en
medelsförbrukning av 28,5 milj. kr. Mot beloppets storlek har jag i och för
sig icke något att erinra. På sätt delegationen förordat torde emellertid i
princip en uppdelning böra ske på så sätt, att atombolaget får finansieringsansvaret
för 11,5 milj. kr., vilket belopp hänför sig till reaktordelen, medan
vattenfallsstyrelsen svarar för återstående 17 milj. kr. Då utrymme för hela
medelsbehovet reserverats under statens vattenfallsverks fond, vill jag av
praktiska skäl för nästa budgetår föreslå ett arrangemang av innebörd att
vattenfallsstyrelsen från anslaget Kraftstationer m. m. till atombolaget utanordnar
angivna 11,5 milj. kr. Arrangemanget medför att den under berörda
anslag för Marviken-projektet beräknade medelsförbrukningen står
fast. Detsamma gäller den för kraftstationer upptagna investeringsramen
om 412 milj. kr. — Investeringsutgifterna för nästa budgetår synes i sin helhet
böra skrivas av. Då det för innevarande budgetår till styrelsen anvisade
avskrivningsanslaget för atomkraftanläggningar om 15 milj. kr. kan förväntas
stå kvar outnyttjat vid ingången av nästa budgetår, beräknar jag erforderligt
avskrivningsanslag för 1963/64 till (28,5 — 15 =) 13,5 milj. kr.
Chefen för finansdepartementet kommer att i annat sammanhang föreslå,
att ett avskrivningsanslag å detta belopp anvisas på driftbudgeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1963 19
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna vad jag i det föregående förordat i fråga om
den tekniska och finansiella uppläggningen av Marviken-proj
ektet.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Rolf Lake
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630207