Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd till barnstugor
m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogöres för vissa av familjeberedningen gjorda undersökningar
rörande barnstugeverksamheten.

För att stimulera kommunerna till en snabb utbyggnad av daghem och
fritidshem — en fördubbling av platsantalet fram till 1970 åsyftas — förordas
en kraftig uppräkning av statens stöd till dessa institutioner. Förslag
till nya statsbidragsregler framlägges.

Årskostnaderna för de nya statsbidragen beräknas, sedan systemet varit
i funktion något år, till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr. mer
än f. n. För nästa budgetår äskas anslag med sammanlagt 16 milj. kr., varav
5 milj. kr. avser anordningsbidrag och 11 milj. kr. driftbidrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

Utdrag ao protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet Lindström anför efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 7
p. 50) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret 1963/64 beräkna ett reservationsanslag
av 5 300 000 kr.

Jag anhåller nu att få ta upp detta ärende till fortsatt behandling.

I. Inledning

I sitt utlåtande nr 5 till 1962 års riksdag anförde statsutskottet bl. a., att
det mot bakgrunden av den arbetsmarknadssituation, som kunde förväntas
för de närmaste åren, och den ökning av yrkesverksamheten bland mödrarna,
som sannolikt kunde påräknas, vore angeläget, att frågan om omfattningen
och utformningen av statens stöd till barnstugor och liknande
ändamål bleve föremål för en allmän översyn. Därvid kunde en kartläggning
även behöva ske av de åtgärder som hittills vidtagits. Därjämte borde
så långt möjligt söka bedömas det framtida behovet av daghemsplatser.
Utskottet förutsatte, att denna översyn skulle kunna bedrivas skyndsamt.

I anledning av vad statsutskottet sålunda anfört hemställde riksdagen
(skrivelse nr 5) om den av utskottet begärda översynen.

Kungl. Maj :t tillsatte den 6 juni 1962 en beredning — familjeberedningen1

l Statsrådet Ulla Lindström (ordförande), landstingsdirektör N. G. Albinsson, professor
R. Bentzel, fru Barbro Bornedal, barnavårdsdirektör K.-E. Granath, professor Georg
Karlsson, kassörskan Maj-Lis Landberg, journalist Kerstin Lundberg, fil. kand. Linnea
Nyman, byrådirektör B. Rehnberg, med. dr. B. Söderling och fru Katarina Wilandh.

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 är 1963

3

— jned uppgift att kartlägga och analysera olika problem i anknytning till
samhällets service för barnfamiljerna in. in. Beredningen har som första
arbetsuppgift upptagit frågan om det statliga stödet till barnstugorna och
därmed sammanhängande problem i syfte att möjliggöra ett förslag om
stimulansåtgärder för barntillsynen att föreläggas 1963 års riksdag. För
att kartlägga den aktuella tillgången och efterfrågan på platser för tillsyn
av barn i förskoleåldern och huvudmännens synpunkter på situationen har
beredningen genom en enkät inhämtat uppgifter i denna fråga från ett
100-tal kommuner. Vidare har intervjuer genomförts med ca 700 sökande
i vänteköerna till daghem. Det insamlade materialet har bearbetats i vissa
avsnitt för att ge underlag för bedömning av hur bl. a. det ekonomiska
stödet lämpligen bör utformas.

Familjeberedningens undersökningar och analyser samt ett i anslutning
härtill inom socialdepartementet utarbetat förslag till nya regler för det
statliga stödet till barnstugorna har redovisats i en den 30 januari 1963 dagtecknad
promemoria om barnstugor (stencilerad).

över promemorian har yttranden avgivits av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förskollärares
riksförbund. II.

II. Gällande bestämmelser m. m.

Med barnstugor avses i barnavårdslagen barnavårdsanstalter, vilka regelbundet
tar emot barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor, daghem
och fritidshem. Vid lekskolorna tas barn i förskoleåldern emot under kortare
tid, 3—3,5 timmar om dagen. Lekskolornas främsta uppgift är att ge
barnen kontakt med andra miljöer och som en förberedelse för skolarbetet
vänja dem vid gruppsamvaro. Daghemmen avses för barn i förskoleåldern
och tillgodoser barnens behov av tillsyn och omvårdnad under den del avdagen
då föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete.
Fritidshemmen avses för barn i den lägre skolåldern och lämnar tillsyn
under den skolfria delen av dagen.

Vid sidan av nämnda institutioner finns s. k. familjedaghem. Härmed avses
enskilda hem som upplåtes för att under dagen ge vård och tillsyn åt
barn. Många familjedaghem ordnas privat. I betydande utsträckning organiseras
dock denna verksamhet av barnavårdsnämnderna, som utövar viss
kontroll av hemmens lämplighet. Verksamheten är ej reglerad i författning.

1* Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

För närvarande kan anordningsbidrag till barnstugor erhållas från allmänna
arvsfonden, medan bidrag till driften av barnstugor utgår från ett
riksstatsanslag.

Enligt hittills tillämpad praxis för bidrag ur allmänna arvsfonden har
anordningsbidrag till barnstugor utgått med högst 1 400 kr. per plats, dock
högst 50 procent av de verkliga kostnaderna. För att inte anstränga fondens
resurser för mycket har emellertid Stockholms stad och Göteborgs
stad generellt uteslutits från möjlighet att erhålla bidrag till barnstugor
ur arvsfonden. För övriga huvudmän motsvarar nuvarande byggnadsbidrag
i genomsnitt ca 20 procent av byggnadskostnaderna i fråga om daghem och
ca 30—35 procent i fråga om lekskolor.

Bidrag från arvsfonden brukar även utgå till anskaffning av inventarier
och annan utrustning vid barnstugor. Sådant bidrag har i regel beviljats
med hälften — i vissa fall med upp till två tredjedelar — av de verkliga
kostnaderna.

Statsbidrag till driften av barnstugor utgår i form av bidrag till avlönande
dels av föreståndare, som med godkända vitsord genomgått statsunderstött
förskoleseminarium eller av socialstyrelsen förklarats skickad att förestå
barnstugor, och dels av övriga befattningshavare som äger sådan utbildning.
Bidraget utgår fr. o. m. budgetåret 1962/63 med följande belopp för befattningshavare
och år.

Ortsgrupp 3 Ortsgrupp 4 Ortsgrupp 5
Daghem och fritidshem 4 900 5 200 5 500

Lekskolor 1 750 1 850 1 950

Bidrag utgår f. n. till kommun, stiftelse, förening eller industriföretag,
under förutsättning att barnstugan av socialstyrelsen prövas fylla ett inom
orten förefintligt behov. Statsbidraget beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.
Det utgår för budgetår i efterskott. Efter utgången av halva budgetåret
kan dock högst hälften av statsbidraget utbetalas i avräkning på
det slutliga statsbidraget för budgetåret.

Till s. k. jordbruksdaghem utgår statsbidraget med högst 60 procent av
driftkostnaderna. III.

III. Familjeberedningens undersökningar
Kvinnornas förvärvsarbete

Familjeberedningen har såsom en bakgrund till sina överväganden lämnat
vissa uppgifter och synpunkter rörande utvecklingen av kvinnornas
förvärvsarbete. Beredningen anför härom följande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1063

5

Utvecklingen av den kvinnliga yrkesintensitetcn belyses av inkomststatistiken,
folkräkningarna samt de särskilda arbetskraftsundersökningarna.
Dessa tre källor bygger emellertid på sinsemellan olika definitioner av begreppet
förvärvsarbetande, vilket försvårar direkta jämförelser. Folkräkningarna
har sålunda en snävare avgränsning av begreppet än vad de arbetskraftsundersökningar
har, som under senare tid tilldragit sig stort intresse
när det gällt att mäta den kvinnliga yrkesverksamheten1. Då sistnämnda
undersökningar pågått endast under de senaste åren, är man dock
vad beträffar den mera långsiktiga utvecklingen hänvisad till uppgifter
från i första hand folkräkningarna.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens arbetskruftsundersökning i augusti 1962
uppgick antalet förvärvsarbetande kvinnor i åldern 18—54 år med hemmavarande
barn under 7 år till i runt tal 200 000. Av dessa var ca 180 000
gifta och 20 000 ogifta eller förut gifta, vilket utgör 36,7 % resp. 55,8 %
av totala antalet gifta resp. ogifta kvinnor med barn under 7 år. Av samma
undersökning framgår, att antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökat kraftigt
sedan augusti 1961, medan antalet män på arbetsmarknaden varit i
stort sett oförändrat. Andelen yrkesverksamma bland den kvinnliga befolkningen
i åldern 14 år och däröver har under nämnda tidsperiod ökat från
43,3 % till 45,3 % — huvudsakligen beroende på en ökad förvärvsintensitet
bland gifta kvinnor. Den största relativa ökningen redovisas för gruppen
gifta kvinnor med hemmavarande barn under 7 år, nämligen en ökning
av andelen yrkesverksamma från 31,0 % i augusti 1961 till 36,7 % i augusti
1962.

Den kvinnliga förvärvsintensitetens utveckling under en något längre
period framgår av folkräkningarna åren 1950 och 1960. Enligt dessa uppgick
andelen förvärvsarbetande kvinnor år 1950 till 30,0 % av den kvinnliga
befolkningen i åldern 15 år och däröver, och denna andel hade år 1960
stigit till 33,1 %. Dessa procenttal kan som nämnts inte direkt jämföras
med tidigare nämnda procenttal från arbetskraftsundersökningarna. I
båda fallen kan man dock utläsa en tydlig ökning av den kvinnliga yrkesverksamheten
och av arbetskraftsundersökningarna en relativt starkare ökning
under de senaste åren. En förklaring härtill ger bl. a. det rådande läget
på arbetsmarknaden med stor efterfrågan på arbetskraft.

Tendensen till ökad förvärvsintensitet bland gifta kvinnor och då främst
kvinnor med minderåriga barn kan beräknas bestå under 1960-talet. När
1959 års långtidsutredning i sina kalkyler för tiden 1960—1965 utgår från

1 Till den förvärvsarbetande befolkningen hänföres vid folkräkningarna personer,
som vid räkningstillfällct arbetade minst halv norma] arbetstid. Som förvärvsarbetande
räknas vid arbetskraftsundersökningarna alla som under mätveckan arbetade miitst 1
timme som löntagare eller egen företagare eller minst 15 timmar som oavlönad medhjälpare
i företag tillhörigt i husliället ingäende familjemedlem.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

en ökning av antalet sysselsatta med 4 % eller 140 000 personer under
nämnda femårsperiod, kan enligt utredningen en sådan ökning endast ske
genom ökad yrkesverksamhet bland gifta kvinnor och genom immigration
av arbetskraft. Inom förstnämnda kategori räknar långtidsutredningen med
en ökning av omkring 110 000 kvinnor under förra och med ytterligare
110 000 under senare delen av 1960-talet.

Familjeberedningen sammanfattar situationen på följande sätt.

Sannolikt kommer en stark efterfrågan på arbetskraft att leda till fortsatt
ökning av yrkesverksamheten bland gifta kvinnor och främst då inom
gruppen gifta med barn under skolåldern, där förvärvsintensiteten hittills
varit lägst men ökningstendensen f. n. är störst. Efterfrågan förefaller att
hittills ha mötts av önskemål hos kvinnorna själva om möjligheter att gå
ut i förvärvslivet redan under barnens förskoleår. Förmodligen blir denna
tendens ännu mer framträdande hos kommande årsklasser som resultat av
ökad utbildning, ökat arbetskraftsbehov, rationaliserat hushållsarbete och
en allmänt förändrad syn på kvinnan i samhället.

Barnstugeverksamhetens omfattning

Vid årsskiftet 1961/62 fanns enligt socialstyrelsens statistik inalles 289
daghem med 9 900 godkända platser. Av dessa platser hade Stockholm 42
procent, Göteborg 13 procent och Malmö 7 procent. Återstående 38 procent
eller 3 700 platser var fördelade på ett 60-tal orter, huvudsakligen större
städer. Av de 289 daghemmen drevs 184 av kommuner, 98 av föreningar och
stiftelser, 5 av industrier och 2 av landsting.

Antalet disponerade platser vid av barnavårdsnämnd godkända familjedaghem
torde uppgå till omkring 5 000, varav ca 1 000 avser barn i den
lägre skolåldern. Antalet platser i familjedaghem fördelar sig på Stockholm
med 25 procent, på Göteborg med 8 procent, på Malmö med 14 procent och
på det övriga landet med 53 procent, varav flertalet är hänförliga till större
städer.

Utbyggnaden av daghemsverksamheten har under senare år varit mycket
obetydlig. Antalet statsbidragsberättigade daghemsplatser har ökat med
ca 450 sedan år 1954. Samtidigt torde emellertid antalet platser utan statsbidrag
ha minskat med ungefär motsvarande antal, varför totalantalet daghemsplatser
varit i stort sett oförändrat under nämnda tid. Däremot har
antalet platser vid av barnavårdsnämnd godkända familjedaghem ökat
från omkring 1 800 år 1954 till omkring 5 000 år 1962.

Antalet platser vid fritidshem beräknas uppgå till ca 2 500, även dessa i
huvudsak belägna i de största städerna och drivna i kommunal regi. Även
antalet platser i fritidshem har varit praktiskt taget oförändrat sedan år
1954.

Antalet godkända platser i lekskola uppgår till ca 20 000, varav 33 pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

7

cent hänför sig till Stockholm, Göteborg och Malmö. På varje plats kan två
barn tas emot. Omkring 40 000 barn kan sålunda f. n. beredas lekskolevistelse.
Enligt en av socialstyrelsen företagen undersökning vistas 25 procent
av samtliga sexåringar i landet och 10 procent av femåringarna i lekskola.
Omkring 2/3 av antalet lekskolor drivs i kommunal regi, medan övriga
drivs av föreningar och stiftelser samt ett fåtal fall av industriföretag. Ett
50-tal lekskolor drivs i helt privat regi utan statsbidrag. Lekskolorna har
utbyggts snabbare än övriga barnstugor. Under de senaste fem åren har antalet
lekskoleplatser sålunda ökat med i genomsnitt 800 per år (dvs. för
1 600 barn).

Familjeberedningen konstaterar att de senare årens utbyggnad av samhällets
insatser för barntillsynen i huvudsak gällt den utvecklingspsykologiskt
motiverade lekskoleverksamheten, medan utbyggnaden av möjligheterna
till heldagstillsyn för barn till främst förvärvsarbetande mödrar inskränker
sig till ett ökat antal godkända familjedaghem, trots att undersökningar
både åren 1954 och 1962 visar avsevärda vänteköer till plats vid
daghem. Samtidigt visar arbetsmarknadsutvecklingen en ökad yrkesverksamhet
bland kvinnor med barn i förskoleåldern.

Daghem och familjedaghem

Platsbehov

Familjeberedningen bär gjort en undersökning rörande antalet ansökningar
till befintliga daghemsplatser. Undersökningen utvisar att det i oktober
1962 registrerade antalet ansökningar på väntelistor till landets ca
10 000 daghemsplatser kan uppskattas till ca 7 000. Stockholm och Göteborg
representerar 43 procent resp. 20 procent av den registrerade daghemskön
i landet. Enligt undersökningen representerar 100 ansökningar
genomsnittligt 116 barn. Å andra sidan förekommer det att vissa barn anmälts
till flera daghem samtidigt, vilket motiverar en reducering av antalet
ansökningar. Man kan därför vid en bedömning av behovet rimligen
utgå från det faktiska antalet ansökningar och ett barn per ansökan.

De på väntelistorna registrerade ansökningarna till daghemsplats kan
med utgångspunkt från familjeberedningens intervjuundersökning beräknas
representera ett aktuellt behov av ca 5 200 nya platser på de orter, som
redan har daghem. Av detta behov är dock tredjedelen — 1 800 platser —
inte omedelbart aktuellt så till vida som de sökande vid intervjutillfället förklarat
att de behöver två månader eller mer på sig innan de kan ta en
eventuell daghemsplats i anspråk. Ungefär hälften av det aktuella platsbehovet
avser endast daghem medan 44 procent kan tillgodoses genom alternativt
daghem eller familjedaghem.

2* Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1963

Beträffande de undersökta familjernas sammansättning och sättet för
barntillsynens ordnande m. m. anföres bl. a. följande.

Ettbarnsfamiljerna utgör 62 procent. 79 procent av familjerna har endast
ett barn under 7 år, men en del av dem har därtill barn i åldern 7—12
år. 17 procent av familjerna har två barn under 7 år och tvåbarnsfamiljerna
utgör totalt 30 procent av de sökande. En jämförelse mellan grupperna
förvärvsarbetande resp. icke förvärvsarbetande sökande visar, att andelen
ettbarnsfamiljer ligger några procentenheter högre bland de redan
förvärvsarbetande.

Inom den grupp, som inte redan har förvärvsarbete, skötes nu barntillsynen
i flertalet fall av modern. Bland de redan förvärvsarbetande
är familjedaghemmet den vanligaste tillsynsformen med 38
procent och därefter kommer barnets mor/far med 23 procent, annan släkting
med 16 procent, hemhjälp med 10 procent samt grannar med 7 procent.
Barnets syskon har hand om tillsynen i 3 procent, medan 2 procent
uppges inte erhålla någon särskild tillsyn. Av de sökande reflekterar 23
procent inte alls på plats i familjedaghem, även om sådan kan erhållas. 21
procent skulle vilja ta sådan plats i anspråk endast i avvaktan på daghemsplats,
medan 44 procent är beredda att ta en plats vid familjedaghem, även
om de därigenom avföres från väntelistan till daghem.

Enligt familjeberedningens beräkningar kan endast 3 procent av barnen
till de gifta och 20 procent av barnen till de förvärvsarbetande1 icke gifta
kvinnorna f. n. beredas plats vid daghem, trots att i kalkylen upptagits en
överinskrivning av drygt 10 procent i förhållande till det godkända platsantalet.
Om den organiserade familjedaghemsverksamheten inräknas blir
motsvarande siffror 4—5 procent av de giftas barn, resp. 30 procent av de
icke giftas eller ett medeltal av omkring 7 procent av samtliga förvärvsarbetande
mödrars barn under 7 år.

Ett betydande antal av de här aktuella mödrarna torde endast ha några
timmars förvärvsarbete per vecka. I dessa fall kan tillsynen ofta ordnas
t. ex. genom vistelse på lekskola. Även om tillsynen kan vara fullt tillfredsställande
ordnad med privata arrangemang finns det enligt beredningen
fall då den är otillfredsställande för både mor och barn. Miljön kan vara
olämplig för barnet eller situationen sådan, att modern ängslas för att barnet
far illa eller för att störningar skall uppstå i barnets attityd mot henne
själv.

Såsom tidigare nämnts har familjeberedningen inhämtat vissa uppgifter
från ett 100-tal kommuner inkl. de tre största städerna rörande deras synpunkter
på frågan om tillsynen av barn i förskoleåldern. De tillfrågade
kommunerna har indelats i följande tre grupper:

l Arbetskraftsundersökningarnas mycket rymliga definition av förvärvsarbetande är
dock en felkälla vid bedömning av platsbehovet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1963

9

1. Kommuner med statsbidragsberättigade daghem.

2. Kommuner utan statsbidragsberättigade daghem och med mer än
8 000 invånare.

3. Kommuner utan statsbidragsberättigade daghem och med mindre än
8 000 invånare.

De tillfrågades bedömning av nuvarande tillgång och efterfrågan på
heldagstillsyn av barn framgår av följande tablå.

Platstillgången bedöms vara

Grupp 1

Grupp 2

Grupp 3

Totalt

tillräcklig

35

21

58

38

otillräcklig

65

67

27

53

Ej svar

—

12

15

9

100

100

100

100

Stockholm, Göteborg och Malmö samt närmare 70 procent av kommunerna
inom grupp 1 och 2 anser att nuvarande platstillgång vid daghem och
familjedaghem är otillräcklig. Det visar sig också att större kommuner anser
platstillgången otillräcklig i större utsträckning än de mindre kommunerna,
trots att de förra förfogar över praktiskt taget alla nu befintliga
daghemsplatser. Inom grupp 3 har endast 27 procent ansett att behov av
åtgärder för barntillsyn över huvud taget föreligger.

Som anledning till den aktuella platsbristen anges av kommunerna i
grupp 1 bl. a. att kommunernas insatser på detta område inte kunnat hålla
jämn takt med behovsutvecklingen. Andra områden av den kommunala
verksamheten har ställt stora krav på ekonomiska och personella resurser,
samtidigt som man kunnat notera en kraftig befolkningsökning och en
starkt ökad efterfrågan på daghemsplatser. I de största städerna synes huvudmännen
för barnstugeverksamheten ha haft svårt att vinna gehör hos
de anslagsbeviljande myndigheterna för en nödvändig utbyggnad.

Kommunerna inom grupp 2 har av skilda anledningar hittills valt att lösa
tillsynsfrågan med hjälp av familjedaghem. Flera av dem anser dock, att
daghem nu borde byggas som komplement till familjedaghemmen. Som skäj
härför anföres att det är önskvärt att mödrarna skall kunna välja tillsynsform
och att det också är nödvändigt för vissa barn, för vilka familjedaghem
visat sig vara en mindre lämplig tillsynsform.

Bland de kommuner, som ännu inte har någon organiserad heldagstillsyn
men som anser att behov kan föreligga, synes frågan blivit aktuell först
helt nyligen. Utredningar har påbörjats i flera sådana kommuner för att
undersöka vilka åtgärder som är motiverade och möjliga att realisera.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

Kommunernas utbyggnadsplaner

Av familjeberedningens undersökningar framgår att av de undersökta
kommunerna 14 redovisar utbyggnadsplaner, som med relativt stor säkerhet
kommer att förverkligas inom de närmaste två åren. I samtliga fall
rör det sig om större städer, som redan har daghemsverksamhet. Nämnda
planer innefattar en utbyggnad under 1063 om sammanlagt 739 nya platser,
varav 535 hänför sig till Stockholm, Göteborg och Malmö. För år 1964
redovisas planer för ytterligare 250 nya platser.

Mindre definitiva utbyggnadsplaner redovisas av 19 kommuner, varav 11
även ingår bland ovannämnda kommuner med fasta utbyggnadsplaner. Uppräknat
för hela landet på grundval av nuvarande fördelning av daghemsverksamheten
beräknas planer föreligga för en utbyggnad av 940 platser
1963, 1 300 platser 1964 och 1 100 platser åren 1965—1966 eller totalt omkring
3 300 platser under de närmaste fyra åren. Därtill kommer att ett förhållandevis
stort antal kommuner f. n. har daghemsfrågan under utredning.

Familjeberedningen konstaterar att utbyggnadsplaner och pågående utredningar
ger intryck av ett ökat delvis nyväckt intresse för daghemsfrågan
på kommunalt håll. Trots den ökade aktiviteten i kommunerna redovisar
dock två tredjedelar av de tillfrågade kommunerna varken utbyggnadsplaner
eller pågående utredningar.

Den av kommunerna planerade utbyggnaden kommer endast att täcka
en del av den nu föreliggande bristen på daghemsplatser. Av familj eberedningens
undersökningar framgår att det huvudsakligen är kostnaderna och
den bristande planeringen som verkar återhållande på utbyggnaden av
daghem.

Av tillfrågade kommuner med otillräckligt platsantal har närmare 60
procent angivit driftkostnaderna som en av de främsta återhållande faktorerna
för en utbyggnad. Även investeringskostnaderna verkar återhållande
i vissa fall.

Detta gäller särskilt de mindre kommunerna men även några större
städer.

Eftersläpande planering påverkar utbyggnadstakten särskilt hos de större
kommunerna. Familjeberedningen anför härom bl. a. följande.

Eftersläpningarna i planering avser dels den allmänna planeringen av
barnstugeverksamhetens omfattning och utformning dels att institutionsbehovet
för kollektiv barntillsyn inte beaktats vid bebyggelseplaneringen.
I de typiska inflyttningskommunerna har sålunda planeringen av den organiserade
barntillsynen inte hållit jämna steg med befolkningstillväxten
och den ökade yrkesverksamheten bland mödrarna. I andra kommuner
synes frågan om barntillsynen för de förvärvsarbetande mödrarna tidigare
ha rönt ett ringa intresse. Mycket få kommuner har planlagt dessa frågor
för flera år framåt med sikte på att tillgodose e-tt kartlagt eller uppskattat
behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

11

Bland de undersökta kommunerna med daghemsverksamhet synes bristen
på daghemsplatser i stor utsträckning vara koncentrerad till nya
bostadsområden, där det finns en stor andel unga familjer med småbarn.
Där har behovet av barnstugor inte uppmärksammats vid bebyggelseplaneringen,
varför varken lämplig tomtmark eller lokaler i befintliga
hus finns att tillgå för daghem. Ofta är detta resultat av ett bristande
samarbete mellan de bebyggelseplanerande och de barnavårdande organen.

Även bristen på förskollärare har av flera kommuner angivits som en
starkt återhållande faktor på utbyggnadstakten. Familjeberedningen upplyser
att enligt beredningens kommunundersökning ett 30-tal förskollärartjänster
i landet kan beräknas vara vakanta. Närmare två tredjedelar av
dessa hänför sig till daghemmen. Dessutom beräknas ca 150 förskollärartjänster
uppehållas av personal utan förskollärarutbildning.

Kostnader och finansering

Driftkostnaderna per daghemsplats och år beräknas av familjeberedningen
för år 1963 komma att uppgå till i genomsnitt ca 4 700 kr., motsvarande
25 kr. per barn och utnyttjad vårddag. Härvid har beredningen utgått
ifrån den genomsnittliga beläggningsfrekvensen, enligt vilken varje daghemsplats
utnyttjas 186 dagar per år. Personalkostnaderna beräknas utgöra
78 procent av de totala kostnaderna.

Kostnaderna för daghemmens drift täckes av avgifter från barnens föräldrar,
statsbidrag och av huvudmän tillskjutna medel. I vissa fall erhålles
bidrag i mindre omfattning även från annat håll såsom arbetsgivare,
ideella sammanslutningar m. fl.

Föräldraavgifternas andel av driftkostnaderna skiftar mellan olika kommuner.
Då daghemmen f. n. till stor del utnyttjas av ensamstående eller annan
förälder, som är direkt beroende av sitt förvärvsarbete för familjens
försörjning är avgifterna genomsnittligt relativt låga.

Statsbidragets andel av driftkostnaderna kan för år 1963 beräknas utgöra
11 procent av totalkostnaden. Härvid har förutsatts en personalorganisation
med en bidragsgrundande befattningshavare på tio platser. Då antalet
befattningshavare för vilken bidrag utgår, i genomsnitt för hela landet
ligger något högre, uppgår statsbidraget i genomsnitt till ca 9 procent av
driftkostnaden.

Vad angår investeringskostnaderna uppger familjeberedningen att det enligt
tillgängliga uppgifter synes vara möjligt att uppföra ett daghem med
godtagbar standard för en anläggningskostnad av 6 000—8 000 kr. per daghemsplats
vid 1962 års prisnivå. Kostnaderna för inventarier beräknas uppgå
till 900 kr. per plats.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

Fritidshem

Av de av familjeberedningen tillfrågade kommunerna har ett tiotal sagt
sig ha planer på att inom de närmaste åren bygga ut fritidshemsverksamheten
eller påbörja sådan verksamhet. På grundval av de angivna utbyggnadsplanerna
kan man räkna med att det för hela landet planeras en utbyggnad
med omkring 150 platser i fritidshem under 1963, 370 platser under 1964
och omkring 440 platser under åren 1965—1966. Liksom för daghemmen utgör
bristande planering och kostnaderna för verksamheten de främsta återhållande
faktorerna för en önskvärd utbyggnad av fritidshemsverksamheten.

Driftkostnaderna för fritidshemmen uppskattas för år 1963 komma att
uPPgå till 2 200 kr. per plats eller ca 16 kr. per dag och utnyttjad plats.

Föräldraavgifterna beräknas uppgå till i genomsnitt 10—15 % av driftkostnaderna
och statsbidraget till 8—10 %, medan återstoden utgör kommunernas
nettokostnader, i vissa fall med avdrag för mindre bidrag från
annat håll.

Lekskolor

Av familjeberedningens kommunundersökning har framgått hl. a. följande.

92 procent av de tillfrågade kommunerna med över 8 000 invånare (utom
de tre storstäderna) har lekskoleverksamhet men inte någon av kommunerna
med mindre än 8 000 invånare. 86 procent av den förstnämnda gruppen
anser nuvarande platstillgång otillräcklig, medan 11 procent anser att
platsbehovet är tillgodosett. Bland de mindre kommunerna, som nu inte
har någon lekskoleverksamhet, anser 45 procent att behov av lekskolor inte
föreligger på orten. I flertalet fall hänvisar man till det ringa befolkningsunderlaget
och den glesa bebyggelsen.

Flertalet tillfrågade kommuner med mer än 8 000 invånare planerar utbyggnad
av lekskoleverksamheten inom de närmaste åren. Med utgångspunkt
från de angivna utbyggnadsplanerna kan man räkna med ett nytillskott
av omkring 1 850 platser (för dubbla antalet barn) under år 1963 och
2 500 platser under 1964. De främsta återhållande faktorerna för utbyggnaden
är även här eftersläpande planering och kostnaderna för verksamheten.

Driftkostnaderna beräknas för år 1963 uppgå till 1 400 kr. per lekskoleplats
(700 kr. per barn). Föräldraavgifterna uppgår till mellan 20 och 30 %
av driftkostnaderna och statsbidraget beräknas för innevarande budgetår
täcka ca 7 procent av kostnaderna.

Anläggningskostnaderna beräknas för år 1963 uppgå till omkring 4 000

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1966

kr. per lekskoleplats, vartill kommer inventariekostnader med omkring 650
kr. per plats.

IV. Familjeberedningens förslag till utbyggnad
Förbättrad planering

Familjeberedningen tar upp frågan om åtgärder för att åstadkomma en
förbättrad planering av kommunala åtgärder för barntillsynen. Beredningen
framhåller att trots det stigande intresset och den ökade förståelsen för
betydelsen av kommunal service på området har frågan ännu inte tillräckligt
uppmärksammats av ett förhållandevis stort antal kommuner. Olika
möjligheter bör därför prövas för att öka intresset hos de lokala myndigheterna
samt göra det möjligt för dem att lättare kunna följa behovsutvecklingen
på området och i tid vidtaga erforderliga åtgärder. På initiativ av beredningen
har de tre närmast berörda ämbetsverken — socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen — bildat en central samarbetsgrupp.
Dennas uppgift är att lämna fortlöpande informationer till kommunerna
om folkökning, sysselsättning och kvinnlig yrkesverksamhet inom
olika bebyggelsecentra och om aktuella tekniska, ekonomiska och organisatoriska
villkor och förutsättningar för anordnare av daghemsverksamhet.

På det lokala planet torde en ökad aktivitet kunna befrämjas av ett samgående
mellan de myndigheter som beträffande verksamhetsfältet motsvarar
de nämnda centrala ämbetsverken nämligen barnavårdsnämnden, den
lokala arbetsförmedlingen och förmedlingsorganet för bostadsförsörjning.
I ett samarbetsorgan mellan dessa tre myndigheter kan eventuellt också
ingå representanter för kvinnoorganisationerna på orten. Familjeberedningen
uttrycker förhoppningen att den centrala samarbetsgruppen kommer
att utfärda rekommendationer i denna riktning.

Daghem och familjedaghem

Familjeberedningen erinrar om att åsikterna sedan gammalt är delade
om daghemsmiljöns värde för barnens fostran och utveckling till social anpassning.
Beredningen anför vidare bl. a. följande.

Med den höga standard, som utbildad personal och goda lokaler har givit
daghemsverksamheten i vårt land, åtnjuter den ett förtroende, som inte
rubbas av det faktum, att en del barn inte kan finna sig tillrätta i ett barnkollektiv,
som omfattar hela dagen. Även om den individuella vård, som
hemmet ger, kan vara att föredraga — särskilt för barn i de lägsta åldrarna
och där det finns syskon i hemmet — har man att utgå från det faktiska
förhållandet, att endabarnsproblemen berör hälften av alla barnfamiljer,
att upp till ett par hundra tusen mödrar med barn under 7 år har förvärvs -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

arbete i större eller mindre utsträckning och att endast en ringa andel av
dessa kan få frågan om barntillsynen löst genom de omkring 14 000 platserna
i daghem och kontrollerade familjedaghem. I många fall ordnas tillsynen
ändå på ett tillfredsställande sätt, men familjeberedningens vänteköundersökning
tyder på att förhållandena kan vara instabila och barntillsynen
allt annat än tryggt och väl ordnad. Härtill kommer att flera faktorer
väntas medverka till en fortsatt stegrad förvärvsintensitet bland mödrarna.

Från dessa utgångspunkter har familjeberedningen ansett det angeläget
att öka tillgången på kollektivt organiserad barntillsyn. Beredningen
framhåller, att det är svart att med anspråk på någon precision mäta det
verkliga behovet av organiserad heldagstillsyn inom riket, inte minst emedan
en ökad platstillgång i sig självt inbjuder till en ökad efterfrågan från
sådana som tidigare inte ansett det lönt att anmäla sig som sökande. Enbart
för det otillfredsställda behov som visat sig i vänteköerna erfordras en ökning
av nuvarande antal daghemsplatser (10 000) med ca 50 %. Om hänsyn
tages dels till det ovannämnda latenta behovet och dels till den ökning
av de gifta kvinnornas yrkesverksamhet, som kan väntas under 1960-talet, förutsatt att tendensen från de senaste folkräkningarna står sig, torde
det inte innebära någon överskattning att ange platsbehovet fram till
1970 till motsvarande minst en fördubbling av nuvarande platstillgång.

Detta innebär i runt tal 20 000 daghemsplatser som en målsättning för år
1970. Även med ett ökat statsstöd till uppmuntran av en sålunda eftersträvad
utbyggnad, torde man få räkna med att utbyggnadstakten blir ojämn,
särskilt under de första åren, då tillskottet av nya förskollärare inte förmår
täcka både nuvarande vakanser och de nya personalbehov som en utbyggnad
av barnstugeverksamheten föranleder.

Vad angår familjedaghemmen framhåller familjeberedningen att de tillför
barntillsynsverksamheten en viss elasticitet. Vid ökad efterfrågan på
barntillsyn är det lättare för barnavårdsmyndigheterna att intensifiera rekryteringen
av familjedaghem än att förmå kommunen att besluta om nya
daghem. På mindre orter, där efterfrågan ej är tillräcklig för ett daghem,
är familjedaghemmen en lämplig lösning.

Av familjeberedningens vänteköundersökning framgår, att en fjärdedel
av sökandena till daghemsplats bestämt avvisar alternativet familjedaghem
och ytterligare en fjärdedel betraktar familjedaghemmen som ett sämre
alternativ än daghemsvård. Bland orsakerna härtill angives bl. a. att
den pedagogiska kvaliteten hos familjedaghemsmammorna inte kan jämföras
med den utbildade daghemspersonalens. Med en ökad rådgivningsoch
kursverksamhet för familjedaghemsmammor kan huvudmännen minska
men inte undanröja denna olägenhet. De för- och nackdelar, som är förknippade
med de olika formerna av barntillsyn, må uppväga varandra el -

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1963

15

ler icke. Oberoende av i hur hög grad de sökande på efterfrågesidan låter
sig vinnas för det ena eller andra alternativet av tillsyn för sina barn, har
en intensifiering av familjedaghemsverksamheten också sina gränser, framhåller
beredningen. Särskilt i större orter och städer erbjuder arbetsmarknaden
numera så många konkurrenskraftiga arbetstillfällen, att antalet
hemmafruar med intresse att binda sin tid vid tillsynen av dagbarn, knappast
kan ökas i någon större omfattning. Den avgörande utbyggnaden på
större orter måste därför enligt familjeberedningens mening ske i form av
nya daghem.

Fritidshem

Familj eberedningen anser det angeläget att få till stånd en ökad utbyggnadstakt
av fritidshemmen.

Målet för en utbyggnad under 1960-talet bör — liksom för daghemmen
— kunna sättas till åtminstone en fördubbling av nuvarande platsantal, dvs.
från nuvarande ca 2 500 platser till 5 000. På grundval av angivna utbyggnadsplaner
torde man kunna räkna med ett tillskott av 150 platser 1963
och 370 platser 1964.

Lekskolor

Familjeberedningen uppger att kommunernas utbyggnadsplaner för de
närmaste åren upptar en relativt stor andel lekskoleprojekt. Kommunerna
har sålunda prioriterat den barnstugeverksamhet som varit lättast att
anordna: den för vilken det varit billigast att bygga och mindre svårt att
rekrytera personal till och som appellerat till alla småbarnsfamiljer som
varande i lika mån intresserade av lekskolans pedagogiska värden. Enligt
de uppgifter som familjeberedningen insamlat är f. n. kommunernas nettodriftkostnad
per daghemsplats omkring 2 000 kr. per år högre än per lekskoleplats.
Det vitsordas vidare att tjänstgöring vid lekskola utövar en större
lockelse på förskollärarna än anställning vid daghem. Dessa omständigheter
avspeglas i de utbyggnadsplaner som redovisats i familjeberedningens
kommunundersökning. Med utgångspunkt från de i undersökningen angivna
planerna kan man räkna med ett nytillskott för hela landet av omkring
1 850 lekskoleplatser under 1963 och ca 2 500 lekskoleplatser under 1964.

Familjeberedningen konstaterar, att lekskolorna synes ha en egen inneboende
växtkraft. De ökar hastigt i antal även med nuvarande statsstöd, varför
ytterligare stimulansåtgärder ej synes nödvändiga.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

Finansiering

Förutom bristande planering är kostnadsfrågan en återhållande faktor
vid utbyggnaden av daghemsverksamheten. Förutom av tillskott från huvudmännen
finansieras barnstugeverksamhelen i huvudsak av föräldraavgifter
och statsbidrag.

Föräldrarnas avgifter för barnens vård uppgår f. n. till ca 20 procent av
sj älvkostnaderna.

Då daghemmen f. n. till stor del utnyttjas av barn till föräldrar med svag
familjeekonomi — barn till ensamma föräldrar beräknas disponera ca 40
procent av platsantalet — anser familjebcredningen, att man inte kan uppnå
någon påtaglig minskning av kommunernas utgifter genom höjning av
föräldraavgifterna. Vid en större utbyggnad av daghemsverksamheten kan
visserligen nuvarande överrepresentation av barn till ensamstående förälder
samt till föräldrar med lägre inkomster komma att minska och andra
grupper barn beredas plats i större utsträckning än nu. Detta kan i sin tur
medföra att kommunerna får en något större inkomst av föräldraavgifterna
genom att högsta avgift erlägges för en större andel av barnen. Vidare
skulle en generell höjning av avgifterna kunna vara befogad med hänsyn
till pris- och löneutvecklingen. Men resultatet av sådana avgiftshöjningar
torde under alla förhållanden bli av mindre betydelse ur allmän finansieringssynpunkt.
Man borde därför enligt familjeberedningen nöja sig med
den målsättningen för föräldraavgifterna, att de skall motsvara i genomsnitt
25 procent av daghemskostnaden. En större höjning av föräldraavgifterna
skulle kunna medföra den konsekvensen att mödrarna försöker
ordna tillsynen på ett billigare men ur allmän social och barnavårdande
synpunkt kanske mindre lämpligt sätt. Till en del skulle väl också höga avgifter
kunna förorsaka kommunerna andra kostnader i form av socialhjälp
till familjer, som inte kan betala dem.

Vad tidigare sagts angående avgifter vid daghem gäller även för fritidshem.

Familjeberedningen understryker till slut starkt behovet av en uppräkning
av statsbidraget, som kan stimulera kommunerna till nödvändiga ökade
insatser för utbyggnad av institutioner för främst de förvärvsarbetande
mödrarnas barn. Beredningen anför härom följande.

Med hänsyn till den betydelse, som kostnadsfrågan har för kommunernas
inställning till barnstugeverksamheten, kan en utbyggnad av önskvärd
omfattning knappast uppnås utan att proportionen mellan statens och
kommunernas andel av kostnaderna ökar. En ökning av statsbidragen bör
enligt familjeberedningens uppfattning omfatta både drift- och investeringskostnaderna.
Närmast gäller detta daghems- och fritidshemsverksamheten
som i konkurrensen med lekskolorna befinner sig i underläge. Detta
betyder dock inte att familjeberedningen betraktar ett oförändrat stöd till

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

17

lekskoleverksamheten som något för alltid givet. En utbyggnad av lekskoleverksamheten
är utan tvivel ett starkt önskemål inte minst för landsbygdens
hem. Familjeberedningen kommer i fortsättningen att behandla frågan
om lekskolornas utveckling.

Y. Förslag till nya statsbidragsregler

På grundval av familjeberedningens i det föregående refererade undersökningar
och analyser har frågan om reglerna för statens stöd till barnstugeverksamheten
övervägts i socialdepartementet. I promemorian anföres
i huvudsak följande.

Av familjeberedningens i det föregående redovisade undersökningar framgår,
att antalet platser vid lekskolorna ökat kraftigt, medan platsantalet vid
daghem och fritidshem varit praktiskt taget oförändrat sedan 1950-talets
början. En av anledningarna härtill är tydligen, att det för huvudmännen
— även efter den förra året beslutade höjningen av driftbidraget till daghemmen
— varit väsentligt dyrare att anordna och driva daghem och fritidshem
än lekskolor. Från denna synpunkt är en förstärkning av det statliga
stödet till anordnande och drift av daghem och fritidshem motiverad. Vad
lekskolorna beträffar synes en fortsatt utbyggnad kunna förväntas även
utan den stimulans som ett vidgat statsstöd är avsett att ge. En ökad bidragsgivning
bör därför koncentreras på daghem och fritidshem.

Mot det nuvarande anordningsbidraget har kritik riktats väsentligen i två
avseenden. Dels anses bidragsbeloppet otillräckligt främst beträffande daghemmen.
Dels föreligger inte någon författningsenlig rätt till bidrag, eftersom
bidragsfrågan prövas i varje särskilt fall med beaktande av medelstillgången
i allmänna arvsfonden. Visserligen har ännu ingen ansökan om
bidrag till uppförande av barnstugor avvisats på grund av medelsbrist (för
de två största städerna har som nämnts gällt särskilda förhållanden). För
att ge önskad stadga åt bidragsverksamheten bör det likväl övervägas att
reglera denna i författning såvitt angår daghem och fritidshem. Medel till
uppförande av sådana institutioner bör därvid anvisas från ett riksstatsanslag
och inte ur arvsfonden.

Det nya statsbidraget synes böra avvägas så, att det normalt täcker
ungefär samma andel av byggnadskostnaderna för daghem och fritidshem
som arvsfondsbidraget nu gör i fråga om lekskolorna, dvs. ca eu tredjedel.
Från denna utgångspunkt bör bidraget fastställas till 2 500 kr. per plats,
dock högst motsvarande halva anläggningskostnaden. Bidrag bör vidare
utgå till både ny- och ombyggnad av lokaler. Genom det föreslagna bidrags -

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

beloppet skulle stödet till daghem och fritidshem vid nybyggnad höjas till
samma nivå som man genomsnittligt uppnår med statsbidragen till skollokaler
inom det obligatoriska skolväsendet. Vid ombyggnad torde statsbidraget
komma att täcka ca hälften av ombyggnadskostnaderna.

Bidrag med ovan angivet belopp bör också utgå till lokal som anordnas så,
att den kan användas lika väl för daghem som för lekskola. På senare år
har man experimenterat med kombinationslokaler, som medger en omställning
från det ena till det andra användningssättet. De möjligheter detta innebär
till anpassning efter behov, som kan variera inom olika årsgrupper
barn, bör uppmuntras genom att det högre investeringsbidraget får omfatta
även sådana för daghemsverksamhet anpassade lekskolelokaler.

Ifrågavarande bidrag bör utgå till kommun, förening eller stiftelse samt
beviljas och utbetalas av socialstyrelsen. Bidraget bör utbetalas i efterskott
och säkerställas med erforderliga förbindelser av mottagaren. Förskott på
statsbidraget bör kunna lämnas med upp till tre fjärdedelar av det beviljade
bidragsbeloppet.

De nya bidragsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1963.

Bidrag till anordnande av vanliga, icke kombinerbara lekskolor liksom
till inventarier för barnstugor av skilda slag förutsättes få utgå som hittills
av tillgängliga medel i allmänna arvsfonden.

Av familjeberedningens uträkningar framgår, att driftkostnaderna vid
daghemmen nu kan beräknas till ca 4 700 kr. per plats och år. Motsvarande
kostnader utgör vid fritidshemmen ca 2 200 kr. och vid lekskolorna ca 1 400
kr. Statsbidrag enligt nuvarande regler beräknas täcka ca 10 procent av
totalkostnaderna vid daghem och fritidshem samt ca 7 procent vid lekskolor.
Statsbidraget motsvarar ca 500 kr. per plats vid daghemmen, ca 350 kr.
per plats vid fritidshemmen och ca 100 kr. per plats vid lekskolorna, allt
för år räknat. Med frånräknande av statsbidragen och inflytande föräldraavgifter
kan huvudmännens nettokostnader, räknat per plats, f. n. uppskattas
till ca 3 300 kr. vid daghemmen, ca 1 600 kr. vid fritidshemmen och ca
1 000 kr. vid lekskolorna.

Driftbidraget till barnstugorna utgår f. n. i form av lönebidrag för personal,
som besitter viss formell kompetens. Den ursprungliga avsikten med
denna anknytning var att försäkra sig om att huvudmännen skulle anställa
kvalificerad personal och inte ge avkall härpå, önskvärdheten av att utbildad
och kompetent personal tar hand om barnen i den kollektiva heldagsvården
råder det emellertid allmän enighet om numera. Det anses ingå
i en god daghemsstandard. Endast där knappheten på kvalificerad personal
har gjort — såsom på senare år— att huvudmännen inte lyckats uppbringa
arbetskraft med förskollärarutbildning, har de nöjt sig med personal
som inte uppfyllt de allmänt accepterade fordringarna. Därvid har de
emellertid gått miste om statsbidraget, och detta kan ha minskat deras in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

19

tresse att uppehålla driften vid institutionerna och kan ha motverkat en
eljest önskvärd utbyggnad av dem. Det nuvarande systemet har också —
särskilt vid personalbyten — medfört åtskilligt administrativt besvär.

Att man anknyter rätten till statsbidrag till en viss formell kompetens
hos personalen vid den verksamhet som understödjes är ovanligt. Utvecklingen
har på senare år gått i motsatt riktning; preciserade kompetensvillkor
har avskaffats eller ersatts med allmänna föreskrifter om utbildning
och erfarenhet. Det synes inte erforderligt att beträffande driftbidraget till
barnstugor fasthålla vid anknytningen till vissa utbildningskrav, som allmänt
torde respekteras.

Från dessa utgångspunkter föreslås, att i stället för den nuvarande bidragskonstruktionen
införes ett driftbidrag med visst belopp för plats och
år. Samtidigt bör bidragsnivån höjas vid daghem och fritidshem. Det synes
rimligt, att huvudmännen — vanligen kommunerna — svarar för åtminstone
hälften av driftkostnaderna. Om man såsom familjeberedningen förutsatt
räknar med avgiftsinkomster motsvarande en fjärdedel av kostnaderna,
skulle statsbidraget avvägas så, att det ungefärligen täcker den återstående
fjärdedelen. Statsbidrag föreslås utgå vid daghem med 1 200 kr.
och vid fritidshem med 500 kr. för plats och år. I jämförelse med nuvarande
förhållanden innebär förslaget en höjning i fråga om daghemmen med ca
140 procent och i fråga om fritidshemmen med drygt 40 procent. Bidraget
till lekskolorna föreslås utgå med 100 kr. per plats, vilket i stort sett motsvarar
nuvarande bidragsnivå.

Nuvarande regler i fråga om bidragsmottagare, bidragets fastställande
och utbetalning m. m., torde i huvudsak kunna bibehållas. Statsbidraget
till jordbruksdaghem bör utgå enligt oförändrade grunder.

De nya statsbidragen bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1963.

Vid en höjning av det statliga stödet till daghem och fritidshem uppkommer
frågan om någon form av statsbidrag bör införas även till den organiserade
familjedaghemsverksamheten. Det får anses önskvärt, att institutionsvårdens
utbyggnad inte sker på bekostnad av familjedaghemsverksamhetens.
En sådan utveckling förefaller emellertid osannolik eftersom
huvudmännens nettokostnader för daghem även efter den föreslagna statsbidragshöjningen
torde vara påtagligt större än deras kostnader för familjedaghem.
Det synes därför inte påkallat att införa statsbidrag till familjedaghemsverksamheten.

Årskostnaderna för de nya statsbidragen kan, sedan systemet varit i
funktion något år, beräknas till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr.
mer än f. n. Då statsbidragen delvis utbetalas i efterskott, kan kostnaderna
för nästa budgetår beräknas till ca 16 milj. kr., varav närmare 5 milj. kr.
avser anordningsbidrag och återstoden driftbidrag.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

VI. Yttranden

Behovet att öka möjligheterna för tillsyn i daghem och fritidshem
av förvärvsarbetande mödrars barn vitsordas i ett flertal yttranden.
De i promemorian i detta syfte framlagda förslagen anses i stort
sett väl avvägda. I några yttranden framhålles dock, att förslagen endast
synes avse att hjälpa sådana förvärvsarbetande mödrar som utnyttjar daghemmen.
Tjänstemännens centralorganisation erinrar sålunda om att många
grupper förvärvsarbetande mödrar av olika skäl inte använder sig av barnstugorna.
Organisationen förutsätter, att familjeberedningen i sitt fortsatta
arbete även beaktar vilka åtgärder i övrigt som kan vidtagas för att underlätta
de förvärvsarbetande kvinnornas situation. Svenska arbetsgivareföreningen
anser, att även andra faktorer än barntillsynsfrågan, som kan verka
återhållande på mödrars vilja att ta förvärvsarbete, bör undersökas.

Vad familjeberedningen anfört rörande behovet av förbättrad planering
och samarbete mellan olika myndigheter vid barnstugornas utbyggnad
har i allmänhet godtagits i remissyttrandena. I några yttranden har
särskilda synpunkter och önskemål framförts.

Bostadsstyrelsen, som delar beredningens uppfattning att behovet av kollektiv
barntillsyn mer än hittills bör uppmärksammas vid bebyggelseplaneringen,
anser det angeläget att redan på ett tidigt stadium ett intimt samarbete
etableras mellan bebyggelseplanerande och barnavårdande organ. Vederbörande
kommunala organ bör också själva bevaka att behovet av barnstugor
blir tillgodosett i samband med planering och projektering av nya
bostadsområden. Styrelsen erinrar om att den verksamhet med upprättandet
av kommunala bostadsbyggnadsprogram som i enlighet med bestämmelser
härom skall påbörjas i praktiskt taget alla större och medelstora kommuner
måste komma att innebära ökade möjligheter även att bedöma behovet
av institutioner för barntillsyn.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation anser, att
de fackliga organisationerna bör vara representerade i de lokala samarbetsorganen.

Skolöverstyrelsen uttalar, att skolstyrelserna bör medverka i planeringen
av verksamheten på det lokala planet. Vidare bör även överstyrelsen beredas
tillfälle att på det centrala planet ta del i samarbetsgruppens arbete.
Skälet härtill är att planeringen för förskollärarutbildningen hör samman
med utbyggnaden av barnstugeverksamheten, varför överstyrelsen behöver
fortlöpande informationer om läget.

Familjeberedningens mål för utbyggnaden av daghem och fritidshem
godtas eller lämnas utan erinran i remissyttrandena. Sveriges förskollärares
riksförbund uttalar i detta sammanhang att nya daghem bör byggas
så att de smidigt kan omvandlas till t. ex. lekskolor, fritidshem eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

21

lokaler för ungdomsverksamhet för att ändrade behov skall kunna mötas.

De i promemorian redovisade övervägandena om familjedaghemsvården
har föranlett synpunkter och erinringar i flera yttranden.

Landsorganisationen delar familjeberedningens ståndpunkt att det vid
avvägningen av en utbyggnad av daghemmen och familjedaghemmen är
mest angeläget att en utbyggnad sker av daghemmen. Familjedaghemsvården
är mycket instabil och svår att kontrollera. Vårdformen bör endast utgöra
ett komplement för barn som av någon anledning inte kan vistas på
daghem. Landsorganisationen anser, att familj edaghemsverksamheten inte
torde kunna bli konkurrenskraftig ens om statsbidrag skulle utgå.

Även Sveriges förskollärares riksförbund anser, att vård i familjedaghem
är ett komplement till daghemsvård. Enligt förbundets mening kommer
rekryteringen av familjedaghem säkert att minskas i framtiden.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det angeläget att också resurserna för
barntillsyn genom familjedaghem ökas framförallt på orter där förutsättningar
för byggande av daghem saknas. Styrelsen anser, att det bör prövas
om inte en kvalitativt tillfredsställande barntillsyn borde kunna åstadkommas
i familjedaghem. Härför synes ökade insatser krävas från kommunernas
sida för information och utbildning av kvinnor som åtar sig barntillsyn.
Det bör övervägas om inte familjedaghemsvården bör stimuleras till
utbyggnad genom statsbidrag. Detta synes särskilt angeläget eftersom en
betydande brist på förskollärare och annan för barnstugorna utbildad personal
kommer att finnas ytterligare några år framåt.

Även Svenska stadsförbundet och Tjänstemännens centralorganisation
uttalar sig till förmån för statligt bidrag till familjedaghemsvården.

Svenska arbetsgivareföreningen håller för sannolikt att genom intensifierad
rekrytering från barnavårdsmyndighetemas sida ett inte obetydligt tillskott
av familjedaghem skulle kunna erhållas. I och med en ökande tillströmning
av mödrar till arbetsmarknaden torde det bli aktuellt att i större
utsträckning än hittills ta hänsyn till mer speciella önskemål rörande barntillsynen
från förvärvsarbetande föräldrar, t. ex. tillsyn av sjuka barn och
av barn till föräldrar med arbete förlagt nattetid eller till söndagar. Sådana
uppgifter ligger eventuellt närmast till hands att lösa genom en ökning och
differentiering av verksamheten med familjedaghem.

Vad familjeberedningen anfört i fråga om föräldrarnas avgifter
har berörts i några remissyttranden.

Sveriges förskollärares riksförbund anser beredningens målsättning om
avgifternas andel i kostnaderna rimlig.

Landsorganisationen ställer sig mycket tveksam till en höjning av föräldraavgifterna.
Denna fråga bör utredas ytterligare, innan definitiv ställning
tas. Framförallt bör undersökas vad en höjning skulle innebära för
föräldrar med låga inkomster. Om en höjning i dessa fall skulle medföra

22

Kungl. Maj ds proposition nr 62 år 1963

att barntillsynen ordnas på ett billigare men ur sociala synpunkter mindre
lämpligt sätt, blir samhällets ökade insatser för förbättrad barntillsyn delvis
förfelade.

Den föreslagna ökningen av det statliga stödet till daghem och
fritidshem för att stimulera utbyggnaden tillstyrkes eller lämnas utan erinran
av de flesta remissorganen. Endast Sveriges akademikers centralorganisation
avstyrker förslaget.

I stort sett råder allmän enighet om den föreslagna bidragsnivån. I vissa
yttranden anföres dock betänkligheter mot den föreslagna bidragskonstruktionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det tveksamt om det föreslagna statsbidraget
kommer att ge tillräcklig stimulans för den skisserade utbyggnaden.
Styrelsen förutsätter, att frågan får tas upp till omprövning, om det
åsyftade resultatet inte skulle nås.

Svenska landskommunernas förbund är inte övertygat om att en stimulans
åstadkommen på föreslaget sätt är en riktig metod för att öka den
kommunala verksamheten. Resultatet kan enligt förbundet bli en mindre
önskvärd snedvridning av verksamheten genom den ojämnhet varvid stimulanseffekten
gör sig gällande i kommunerna. Fortgående kostnadsstegringar
fördyrar verksamheten och urholkar de icke värdebeständiga bidragen. Förbundet
konstaterar att inte ens en så kraftig engångshöjning av statsbidragen
-som nu föreslagits framstår som särskilt lockande. Oaktat dessa betänkligheter
tillstyrker förbundet dock förslaget under förutsättning att det
inte får som följdverkan skärpta villkor i fråga om standard o. d. på anläggning
och drift av dag- och fritidshemmen.

Landsorganisationen kan inte biträda förslaget att statsbidragen fastställes
till bestämda belopp. Det uppstår då en överhängande risk för att det
statliga stödet minskar vid en allmän kostnadsstegring. Landsorganisationen
föreslår, att statsbidraget fastställes att utgå med en viss procentsats
av de nuvarande drifts- och investeringskostnaderna.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att man med hänsyn till föreliggande
utbyggnadsplaner bör kunna räkna med att kommunerna även utan
föreslagen stimulans från staten fortsätter utbyggnaden av daghemmen i
ökande omfattning. För att ernå en utbyggnad av sådan omfattning, att den
täcker det behov beredningen ansett kommer att finnas år 1970 torde dock
viss stimulans bli erforderlig.

Storleken av anordningsbidraget till daghem och fritidshem godtas
av de remissinstanser som yttrat sig däröver med undantag av socialstyrelsen.
Styrelsen uppger, att den genomsnittliga anläggningskostnaden för en
daghemsplats enligt 1962 års priser utgör 9 000 kr. Om anordningsbidraget
bör täcka en tredjedel av kostnaderna bör bidraget fastställas till 3 000 kr.
per plats, dock högst halva anläggningskostnaden. Styrelsen anser dock att

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1663

23

det bör övervägas om inte bidraget i stimulerande syfte bör uppgå till hälften
av anläggningskostnaden.

Bostadsstyrelsen anser det viktigt inte endast att finansieringen underlättas
genom statsbidrag utan också att alla möjligheter till förenklingar
och rationaliseringar, ägnade att pressa ned anläggningskostnaderna, undersökes
och utnyttjas. Styrelsen anser, att den centrala samarbetsgruppen
särskilt bör uppmärksamma denna fråga. Styrelsen erinrar vidare om att
statliga bostadslån kan beviljas till lokaler som har karaktären av komplement
till bostäder, bl. a. barnstugor.

Sveriges förskollärares riksförbund förutsätter, att anordningen med bidrag
till lekskolorna ur arvsfonden inte blir permanent. Eljest kan på längre
sikt utbyggnaden av lekskolorna stagnera.

Utformningen av driftbidraget till barnstugor har godtagits eller lämnats
utan erinran i flertalet remissyttranden. Svenska stadsförbundet uttalar
sålunda, att den föreslagna bidragskonstruktionen innebär en administrativ
lättnad för kommunerna och avskaffar en obehövlig kontroll över
kommunala befattningshavares kompetens.

I några yttranden har dock förslaget att avskaffa kompetenskraven för
viss personal väckt kritik.

Skolöverstyrelsen föreslår, att som villkor för statsbidrag bör fordras, att
barnstugorna har tjänster inrättade för vilka förskollärarutbildning är ett
behörighetskrav. Tidsbegränsad dispens bör kunna beviljas för personal
utan sådan utbildning. Liknande synpunkter anföres av Sveriges förskollärares
riksförbund.

Socialstyrelsen finner det för tidigt att nu släppa anknytningen till vissa
utbildningskrav. Styrelsen anför bl. a. följande.

Styrelsens direkta, praktiska erfarenheter vid statsbidragsgivningen och
kontakterna med kommunerna och andra huvudmän visar att enighet ingalunda
råder om önskvärdheten av utbildad och kompetent personal på daghem.
Tvärtom framför huvudmännen i stor utsträckning den uppfattningen,
att det räcker om föreståndarinnan har föreskriven utbildning och att det
för övriga anställda inte erfordras särskild utbildning.

Förslaget om en ny bidragskonstruktion, med ett bidrag med visst belopp
för plats och år är rationellt ur rent bidragsteknisk synpunkt. Med hänsyn
till vad ovan sagts kan emellertid en sådan konstruktion innebära allvarliga
risker för cn försämrad standard vid daghemmen. De förvärvsarbetande
kvinnornas barn, som tas om hand för kollektiv heldagsvård, vilket i och
för sig får anses innebära en viss påfrestning, skulle därvid i stor utsträckning
kunna gå miste om de möjligheter, som hemarbetande mödrars barn
har i lekskolorna. Den nuvarande standarden vid daghemmen är inte i något
avseende sådan alt den kan utsättas för risken att sänkas.

De av styrelsen uttalade farhågorna kan elimineras för så vitt man i en
statsbidragskungörelse inför en bestämmelse om kompetensvillkor för föreståndarinna
och visst antal övriga befattningshavare. Styrelsen är dess -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

värre av den uppfattningen att det inte räcker med endast anvisningar från
tillsynsmyndigheten i detta avseende. Under den nuvarande perioden med
brist på förskollärare bör möjlighet finnas för tillsynsmyndigheten att lämna
dispens för alla berörda tjänster i likhet med den nuvarande möjligheten
att lämna dispens för föreståndarinna.

I några yttranden beröres frågan om driftbidraget till lekskolorna.

Svenska stadsförbundet vill inte motsätta sig att gällande bidragsnivå för
lekskolor tills vidare bibehålies. Förbundet förutsätter dock, alt familjeberedningen
vid sitt fortsatta arbete beaktar att minskningen av det statliga
stödet främst drabbat denna verksamhetsgren.

Sveriges förskollärares riksförbund anser, att bidraget till lekskolor med
det snaraste bör ställas i paritet med bidragen till dag- och fritidshem så
att man slipper riskera att Iekskoleverksamheten ej bygges ut i önskvärd
omfattning.

VII. Föredraganden

Med barnstugor avses daghem, fritidshem och lekskolor, dvs. barnavårdsanstalter
som regelbundet tar emot barn för tillsyn under begränsad del
av dygnet. Daghemmen är avsedda för barn i förskoleåldern och tillgodoser
barnens behov av tillsyn och omvårdnad under den del av dagen då
föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete, studier eller
dylikt. Fritidshemmen ger tillsyn under dagens skolfria timmar åt barn i
den lägre skolåldern som eljest skulle vistas ensamma i hemmet eller på
gatan. På lekskolorna tas barn i förskoleåldern emot under en kortare tid
av dagen för lek och uppfostran. Vid sidan av nämnda institutioner finns
s. k. familjedaghem. Härmed avses enskilda hem som åtagit sig att under
dagen ge vård och tillsyn åt ett eller ett par barn.

Vid årsskiftet 1961—1962 fanns ca 9 900 godkända platser vid daghem
och ca 2 500 platser vid fritidshem. Ca 40 000 barn kunde vid samma tidpunkt
beredas plats vid lekskolor. Antalet platser i daghem och fritidshem
har praktiskt taget varit oförändrat sedan 1954, medan platstillgången i
lekskolor ökat kraftigt. Antalet platser i av barnavårdsnämnd godkända
familjedaghem har under nämnda tid stigit från ca 1 800 till ca 5 000.

Under senare år har den starkt ökade yrkesverksamheten hland mödrar
gjort, att frågan om barntillsynen tilldragit sig ett allt större intresse. 1962
års riksdag begärde, att frågan om omfattningen och utformningen av statens
stöd till barnstugor och liknande ändamål skulle bli föremål för skyndsam
utredning. Härvid borde man även så långt möjligt söka bedöma det
framtida behovet av daghemsplatser.

Familjeberedningen, som tillsatts för att kartlägga och analysera olika

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1963

25

problem i anknytning till samhällets service för barnfamiljerna m. m., har
som sin första uppgift behandlat frågan om det statliga stödet till barnstugorna
och därmed sammanhängande problem. I en promemoria har beredningen
redovisat relevanta delar av de undersökningar, som är av betydelse
för de av riksdagen angivna frågeställningarna. I anslutning till familjeberedningens
material och överväganden har sedan förslag till nya
statsbidragsregler utarbetats.

Familjeberedningen bär sökt bedöma platsbehovet vid daghemmen. Av
beredningens undersökningar framgår, att det finns avsevärda vänteköer
till befintliga daghemsplatser. Det aktuella behovet av heldagstillsyn på
orter, som redan har daghem, uppskattas till ca 5 200. Därtill kommer ett
latent behov. Arbetsmarknadsutvecklingen tyder på en ökad yrkesverksamhet
bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Tendensen härtill har varit
stadig och entydig under 1950-talet, och ingenting talar för någon ändring
härvidlag hos nya årsklasser. Från dessa utgångspunkter har beredningen
beräknat platsbehovet vid daghemmen fram till 1970 till 20 000 platser, dvs.
dubbelt mot nuvarande platstillgång. Även i fråga om fritidshemmen har
beredningen räknat med en fördubbling av platsantalet, dvs. från ca 2 500
till 5 000.

Familjeberedningens målsättning beträffande utbyggnaden av daghemmen
och fritidshemmen har i stort sett godtagits vid remissbehandlingen
av promemorian. För egen del anser jag en utbyggnad av den föreslagna
omfattningen nödvändig med hänsyn till det platsbehov som nu föreligger
och som kan väntas de närmaste åren till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden.
De utbyggnadsplaner, som enligt familjeberedningens undersökningar
föreligger i kommunerna, är inte på långt när tillräckliga för att
möta behovet. Särskilda åtgärder är därför nödvändiga för att stimulera
kommunerna till en snabbare och mer omfattande utbyggnad av dag- och
fritidshem. I detta syfte bör statens stöd till anordnande och drift av dessa
institutioner kraftigt ökas. Jag återkommer i det följande närmare till denna
fråga.

I några remissyttranden har framhållits såsom önskvärt, att eu ökning
av resurserna för barntillsyn genom familjedaghem stimuleras genom statsbidrag
men också genom information och utbildning av kvinnor som åtar
sig barntillsyn. Med hänsyn till vad som framkommit vid familjeberedningens
vänteköundersökning om mödrarnas önskemål ifråga om barntillsynen
— hälften av sökandena avvisar placering i familjedaghem eller anser
sådan placering som ett sämre alternativ än daghemsvård — samt till
svårigheterna att i någon större omfattning öka rekryteringen av familjedaghem
av tillfredsställande kvalitet, är det enligt min mening realistiskt
att såsom familjeberedningen gjort räkna med att behovet av heldagstill -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1966

syn i första hand inåste mötas med en kraftig utbyggnad av institutionsvården.
Detta utesluter inte att energiska ansträngningar bör göras att utvidga
familjedaghemmens antal och höja deras kvalitet genom information
och utbildning. Det hör få ankomma på kommunerna och arbetsmarknadsmyndigheterna
och de i det följande nämnda lokala samarbetsorganen att
verka för detta. Ett införande av statsbidrag till familjedaghemsverksamheten
kan jag på dessa grunder och av de i promemorian angivna övriga
skälen inte förorda.

För att åstadkomma den utbyggnad av dag- och fritidshem, som här har
uppställts som mål, är det såsom familjeberedningen påpekat nödvändigt
att även planeringsverksamheten på området effektiviseras. Med tillfredsställelse
noterar jag att de tre närmast berörda ämbetsverken —- socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och boistadsstyrelsen — inlett samarbete
i detta syfte. Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört i sitt remissutlåtande
bör det övervägas att knyta också detta ämbetsverk till den centrala
planeringsverksamheten. Vad den lokala planeringen beträffar bör de
av Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation anförda
önskemålen om representation för de fackliga organisationerna i lokala
samarbetsorgan lämpligen kunna tillgodoses genom initiativ av berörda
kommuner. Med anledning av vad bostadsstyrelsen anfört vill jag understryka
det önskvärda i att behovet av institutioner för barntillsyn ägnas
särskild uppmärksamhet vid upprättandet av kommunala bostadsbyggnadsprogram.

Mot fainiljeberedningens rekommendationer rörande föräldraavgifterna
bär Landsorganisationen framfört vissa invändningar. Organisationen ställer
sig sålunda tveksam till en höjning av avgifterna. Jag vill med anledning
härav framhålla, att avsikten inte är att centralt fastställa avgifternas
storlek. Denna angelägenhet bör liksom hittills ankomma på kommunerna.
Avgifterna är redan starkt differentierade efter betalningsförmågan. I den
mån kommunerna finner en ökad avgiftsfinansiering påkallad utgår jag
från att det större avgiftsuttaget sker från ekonomiskt bättre ställda familjer.

I det föregående har jag förordat, att statens stöd till anordnandet av
daghem och fritidshem bör kraftigt uppräknas för att stimulera till en
önskvärd utbyggnad. En sådan uppräkning är också motiverad av den anledningen
att det — såsom framgår av familjeberedningens undersökningar
— är väsentligt dyrare för huvudmännen att med nuvarande statsbidragsregler
anordna och driva daghem och fritidshem än lekskolor. Då en fortsatt
utbyggnad av lekskolorna kan påräknas även utan ökat statsbidrag och
då lekskolornas jämförelsevis höga expansionstakt redan nu beskär möjligheterna
för daghemmen och fritidshemmen att disponera över en skälig

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

27

andel av de personalresurser, som står till buds, talar starka skäl för att
i enlighet med förslaget i promemorian koncentrera den ökade bidragsgivningen
på barnstugor av de senare slagen. Denna ståndpunkt har i stort
sett godtagits vid remissbehandlingen. Även den föreslagna bidragsnivån,
som i huvudsak accepterats eller lämnats utan erinran i yttrandena, bör
godtagas.

Driftbidraget till barnstugorna utgår f. n. i form av lönebidrag för personal,
som besitter viss formell kompetens. I promemorian föreslås i stället
ett driftbidrag med visst belopp för plats och år och utan anknytning till
visst kompetensvillkor. Detta förslag har godtagits eller lämnats utan erinran
i flertalet remissyttranden. Dock har vissa invändningar gjorts av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och Sveriges förskollärares riksförbund.
Socialstyrelsen anser det för tidigt att släppa den nuvarande anknytningen.
I likhet med skolöverstyrelsen förordar styrelsen, att bestämmelser om
kompetensvillkor införes som statsbidragsvillkor men att en dispensmöjlighet
skall finnas under nuvarande brist på förskollärare.

Enligt min mening finns inte tillräckliga skäl att uppställa ett dylikt
statsbidragsvillkor. I stadgan för barnavårdsanstalter finns allmänna bestämmelser
om personal och deras utbildning m. m. Dessa bestämmelser avser
också personalen vid barnstugorna. Det synes inte lämpligt att vid sidan
härom uppställa ytterligare kompetensvillkor. Att utbildad och kompetent
personal bör handha heldagsvården på barnstugorna är numera ett kriterium
på god standard, som kommunerna säkerligen inte vill ge avkall på,
såvitt bara sådan arbetskraft går att uppbringa. När socialstyrelsen hävdar
statsmakternas intentioner genom anvisningar som understryker, att personalen
bör vara kvalificerad, torde detta vara tillräckligt för att hindra en
försämring av standarden vid daghemmen.

Beträffande statsbidragens belopp och statsbidragsvillkoren tillstyrker jag
de i promemorian framlagda förslagen.

Jag förordar alltså, att bidrag till anordnande av daghem och fritidshem
skall utgå med 2 500 kr. per plats, dock högst med belopp motsvarande halva
byggnadskostnaden. Bidrag bör utgå till både ny- och ombyggnad av
lokaler.

Också till lokal som anordnas så, att den kan användas lika väl för daghem
som för lekskola, bör bidrag — räknat på platsantalet vid daghemsanvändning
— utgå med nyss angivet belopp.

Bidrag bör utgå till kommun, förening eller stiftelse samt beviljas och
utbetalas av socialstyrelsen. Bidraget bör utbetalas i efterskott och säkerställas
med erforderliga förbindelser av mottagaren. Förskott på statsbidraget
bör dock kunna lämnas med upp till tre fjärdedelar av det beviljade
bidragsbeloppet.

Bidrag till anordnande av vanliga, icke kombinerbara lekskolor liksom

28

Kungl. Maj ds proposition nr 62 år 1963

till inventarier för barnstugor bör såsom förutsättes i promemorian även i
fortsättningen utgå av tillgängliga medel i allmänna arvsfonden.

Bidraget till driften av daghem och fritidshem bör såsom föreslagits avvägas
så, att det motsvarar ungefär en fjärdedel av nuvarande genomsnittliga
driftkostnader. Jag föreslår, att driftbidraget för daghem bestämmes
till 1 200 kr. och för fritidshem till 500 kr. per plats och år. Bidraget till
lekskolorna föreslås utgå med 100 kr. per plats, vilket i stort sett motsvarar
nuvarande bidragsnivå.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör några bestämmelser om viss
formell kompetens för personal vid barnstugor inte meddelas i de nya statsbidragsreglerna.
I övrigt torde nuvarande regler om bidragsmottagare, bidragets
fastställande och utbetalningar m. m. i huvudsak kunna bibehållas.
Statsbidraget till jordbruksdaghem bör utgå enligt nu tillämpade grunder.

De nya statsbidragen bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1963.

Årskostnaden för de nya statsbidragen kan, sedan systemet varit i funktion
något år, beräknas till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr. mer
än f. n.

Den planerade utbyggnaden av barnstugorna kommer under de närmaste
åren att försvåras av brist på förskollärare. Förslag till en inte oväsentlig
utvidgning av förskollärarutbildningen torde emellertid inom kort
komma att föreläggas riksdagen. En ökning av antalet förskollärare kan
därmed väntas om några år.

Då statsbidraget delvis utbetalas i efterskott beräknar jag anslagsbehovet
för nästa budgetår till 5 milj. kr. i anordningsbidrag och 11 milj. kr. i driftbidrag
eller totalt 16 milj. kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade reglerna för bidrag till
anordnande och drift av barnstugor;

b) till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret
1963/64 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.;

c) till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret
1963/64 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 11 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Svenska Tryckeriaktiebolaget. Stockholm 1963
621804

Ur protokollet:
Ingemar Lindberg