Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
1
Nr 60
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om
äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av
fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län; given Stockholms
slott den 1 mars 1963.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs
län.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen om äganderättsutredning, lagfart och
sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län skall bli tilllämplig
inom hela riket.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 60
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1962 om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs
län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagens
rubrik skall lyda som följer.
Lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Beträffande sådant område inom
Kopparbergs län där äganderätten till
fastigheter är oviss må Konungen,
om det från allmän och enskild synpunkt
är av väsentlig betydelse att
ovissheten undanröjes samt åtgärder
härför lämpligen böra vidtagas i ett
sammanhang, förordna att äganderättsutredning
skall ske enligt bestämmelserna
i denna lag.
Förordnande om äganderättsutredning
må ock eljest meddelas beträffande
område inom länet, där fastighetsägarna
i betydande omfattning
sakna lagfart.
§•
Beträffande område där äganderätten
till fastigheter är oviss må
Konungen, om det från allmän och enskild
synpunkt är av väsentlig betydelse
att ovissheten undanröjes samt
åtgärder härför lämpligen böra vidtagas
i ett sammanhang, förordna att
äganderättsutredning skall ske enligt
bestämmelserna i denna lag.
Förordnande om äganderättsutredning
må ock eljest meddelas beträffande
område där fastighetsägarna i
betydande omfattning sakna lagfart.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 februari 1963.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändrade
regler om äganderättsutredning m. m. samt anför.
För att göra det lättare att ordna upp de notoriskt tilltrasslade fastighetsförhållandena
i stora delar av Dalarna tillkom lagen den 6 juni 1962 (nr
270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter
i vissa fall i Kopparbergs län (prop. 1962: 159; L3U 35; rskr 350).
I skrivelse den 8 mars 1961 hemställde överlantmätaren och lantbruksnämnden
i Gävleborgs län att lagen, vilken då var under förberedelse, skulle
få gälla även i detta län. Denna framställning biträddes av häradshövdingen
i Västra Hälsinglands domsaga i skrivelse den 17 mars 1961 samt
av läns jägmästaren och hushållningssällskapets verkställande direktör i
skrivelse den 23 oktober 1961. Lantmäteristyrelsen yttrade sig över framställningen
i skrivelse den 13 juli 1962 samt föreslog därvid att lagen skulle
göras tillämplig inom hela riket. Vid skrivelsen fanns fogade yttranden
från överlantmätarna i samtliga län utom Kopparbergs och Gävleborgs län.
över lantmäteristyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av
1954 års fastighetsbildningskommitté, hovrätten för Nedre Norrland, lantbruksstyrelsen
(som även överlämnat en framställning till styrelsen från
lantbruksnämnden i Gävleborgs län om åtgärder för att få lagen tillämplig
i nämnda län), skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens
län, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Sveriges skogsägareförbund. Härjämte bär inkommit yttranden
från lantbruksnämnden i Gotlands län, överlantmätarna i Blekinge,
Skaraborgs, Värmlands och Örebro län samt lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen
och överlantmätaren i Västerbottens län.
Lagstiftningsärendet har därefter beretts inom jordbruksdepartementet,
och jag anhåller nu att få anmäla detsamma.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1963
Gällande rätt
En bestämmelse om äganderättsutredning finns i 3 kap. 10 §
andra stycket lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen).
Enligt detta stadgande skall lantmätare vid laga skifte utreda
och i protokollet anteckna vilka som är delägare i det område, som skall
skiftas, och den andel var och en innehar. Sådan utredning skall också
verkställas vid laga skifte inom område, för vilket lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad är tillämplig (6 kap. 1 och 15 §§), ävensom vid avstyckning
enligt jorddelningslagen (19 kap. 5 § första stycket) eller lagen
om fastighetsbildning i stad (5 kap. 2 §).
Beträffande lagfart å fång till fast egendom stadgar 1 § förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom (lagfartsförordningen)
skyldighet för den, som med äganderätt åtkommer fast egendom,
att söka lagfart å fånget. Om sökt lagfart av särskilda skäl inte kan
beviljas och ansökan inte heller omedelbart avslås, skall den förklaras vilande
i avbidan på undanröjande av det föreliggande hindret. Har ansökan
förklarats vilande av den anledningen att förre ägarens laga åtkomst inte
styrkts, anvisar lagfartsförordningen ett särskilt kungörelseförfarande för
att lagfart skall kunna meddelas, s. k. kungörelselagfart (10 §). Möjligheten
att erhålla kungörelselagfart står dock inte till buds i fall då lagfart tidigare
meddelats på fastigheten. Rättelse i meddelad lagfart kan under vissa
förhållanden ske enligt lagen den 3 juni 1932 om uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet. Då för överföring till vederbörligt upplägg i fastighetsboken
erforderlig upplysning inte annorledes kan vinnas, skall undersökning
anställas vid sammanträde med sakägare och andra som kan
antas ha kännedom om förhållandena (6 §). Visar sig vid sådan undersökning
eller eljest att fastighet vid inskrivning angetts med felaktig eller missvisande
beteckning eller i övrigt redovisats oriktigt, skall inskrivningen rättas
vid överföringen till fastighetsboken (7 §).
För sammanläggning av fastigheter på landet gäller lagen den
18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet. Fastigheter — i
vissa fall också fastighelsdelar —- som är i en ägares hand kan sammanläggas
till en fastighet (1 §). Fastigheterna skall i regel vara upptagna i
jordregistret samt måste innehas med samma rätt och höra till samma
socken eller annat förvaltningsområde (3 och 5 §§). I jordpolitiskt hänseende
gäller för sammanläggning i huvudsak samma villkor som för avstyckning
(7 §). Den nybildade fastigheten skall vara sådan att den är varaktigt
lämpad för sitt ändamål. Berörs jordbruksfastighet, får åtgärden inte medföra
men av någon betydelse för jordbruksnäringen. Sammanläggning för
jordbruksändamål skall anlas för jordbruksnäringen medföra fördel som
överväger med åtgärden förenade olägenheter. Den nybildade fastighetens
ägor skall såvitt möjligt ligga i ett sammanhang och med hänsyn tagen
jämväl till väg- och vattenavledningssystem ha så regelbunden och för än
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 är 1963
5
damålet lämplig form som förhållandena medger. I övrigt finns utförliga
bestämmelser om hur jordbruksfastigheter av olika typer bör vara beskaffade
(19 kap. 2—4 och 11 §§ jorddelningslagen).
Om fastighet besväras av inteckning eller annan gravation och denna inte
belastar övrig fast egendom som skall ingå i sammanläggningen, fordras
i allmänhet medgivande till sammanläggningen från innehavare av fordran
eller annan rättighet, för vilken åtnjutes säkerhet med sämre rätt i annan
av fastigheterna på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.
Även i vissa andra fall krävs medgivande från rättighetsinnehavare
(8 och 14 §§). Finns i lagfartsprotokollet anteckning om instämd klandertalan
beträffande fastighet eller är rätten till fastighet eljest tvistig, får
fastigheten inte sammanläggas. Detsamma gäller, om fastighet är utmätt
eller beslut meddelats om fastighets försäljning i den ordning som är stadgad
om utmätt fast egendom (13 §). För sammanläggning fordras i regel
att sökanden erhållit lagfart å fastigheterna eller, såvitt avser fastighetsdel
som avstyckats för sammanläggning, att ansökan om lagfart förklarats vilande
enbart av det skälet att avstyckningen inte fastställts (14 §).
Sammanläggning söks hos vederbörande ägodelningsdomare. Ansökning
erfordras dock inte, då sammanläggning utgör förutsättning för fastställelse
å avstyckning och ägaren vid förrättningen anhållit om sammanläggning
(10 §). Ägodelningsdomare skall i allmänhet inhämta yttrande från
överlantmätaren och inskrivningsdomaren, i vissa fall också från förrättningslant
mätare (11 och 12 §■§). Om ägodelningsdomaren finner sig inte
kunna bifalla ansökningen eller om överlantmätaren eller lantbruksnämnden
framställt erinran mot den sökta sammanläggningen, skall ärendet hänskjutas
till ägodelningsrättens prövning. I annat fall skall ägodelningsdomaren
meddela förordnande om sammanläggning (15 §). Om utgången i
sammanläggningsärende skall överlantmätaren och inskrivningsdomaren
underrättas (19 §). Inskrivningsdomaren skall sedan göra vederbörliga anteckningar
om sammanläggningen i fastighetsboken (20 §). Genom sammanläggning
kommer inteckningar o. dyl., som besvärar någon av fastigheterna,
att besvära hela den nybildade fastigheten (16 och 17 §§). — Bestämmelserna
i lagen om sammanläggning av fastigheter å landet gäller
enligt 4 § ej för sammanläggning av områden som ingår i tomtindelning
eller är belägna inom samhälle eller annan ort å landet, där de i 4 kap.
lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad meddelade bestämmelserna
om sammanläggning äger tillämpning. I 3 och 4 kap. sistnämnda lag
finns bestämmelser om sammanläggning av områden, som enligt fastställd
tomtindelning utgör tomt, samt av stadsägor och vissa områden som redovisas
i jordregister. Sammanläggning får enligt dessa bestämmelser ej ske
av områden eller fastigheter som redovisas i olika slag av fastighetsregister
(3 kap. 1 § och 4 kap. 3 b §). Några jordpolitiska villkor gäller eljest ej för
sådan sammanläggning. I övrigt motsvarar bestämmelserna i huvudsak dem
som gäller för sammanläggning av fastigheter på landet.
Av visst intresse i förevarande sammanhang är också lagen den 17 april
lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt. Nr 60
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963
1953 om verkan som laga skifte av säm jedelning m. in. (legalisering slagen).
Sådan sämjedelning av jordregisterfastighet, som kommit till
stånd före den 1 januari 1928, kan enligt denna lag legaliseras därigenom
att den förklaras äga verkan som fastställt laga skifte, om samtliga delägare
i fastigheten är ense om delningens innehåll och önskar legalisering. Hör
inrösningsjord till fastigheten får legalisering ske endast om denna jord ingått
i delningen. Med sämjedelning jämställs s. k. privat ägostyckning,
d. v. s. överlåtelse av område jämte skattetal (1 §). Om sämjedelning omfattar
två eller flera jordregisterfastigheter, får legalisering inte ske, såvida
inte envar delägare inom varje fastighet fått ägor som väsentligen motsvarar
hans andel i fastigheten. Legalisering får inte heller ske av sämjedelning
som endast avser för fastigheterna samfälld mark (2 §). Legalisering
sker genom särskild förrättning, utformad på samma sätt som lantmäteriförrättning
i allmänhet. Lagen föreskriver ej att jordpolitisk prövning skall
ske vid dylik förrättning. — Enligt lagen om fastighetsbildning i stad skall
vid upprättande av registerkarta fastställas en indelning i fastigheter. Som
särskilda fastigheter skall redovisas bl. a. förefintliga sämjelotter. Därmed
likställs från fastighet överlåtet område och område, som är särskilt intecknat
eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet, även
om området vid tiden för registerkartans upprättande har samme ägare
som fastigheten i övrigt. Hänsyn tas dock inte till sämjedelning, som skett
efter ingången av år 1928 (7 kap. 9 §). — I lagen den 25 april 1930 om delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. stadgas om legalisering
av sämjedelning, som kommit till stånd före den 1 januari 1928, att
varje vid sådan delning utlagd ägolott skall behandlas såsom en fastighet,
därest ej på ansökan av sakägare laga skifte sker på hela jordregisterfastigheten.
Sämjedelning erhåller genom indelningsförrättningen verkan som
fastställt laga skifte (7 § andra stycket).
1962 års äganderättsutredningslag för Kopparbergs län
Enligt 1 § i äganderättsutredningslagen må Kungl. Maj:t beträffande sådant
område inom Kopparbergs län, där äganderätten till fastigheter är
oviss, förordna att äganderättsutredning skall ske. Förutsättning för dylikt
förordnande är alt det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig
betydelse att ovissheten undanröjs samt att åtgärder härför lämpligen bör
vidtas i ett sammanhang. Förordnande om äganderättsutredning får ock
eljest meddelas beträffande område inom länet, där fastighetsägarna i betydande
omfattning saknar lagfart.
Äganderättsutredning sker vid förrättning. Till förrättningsman förordnar
lantmäteristyrelsen lantmätare eller annan som har erforderlig kunskap
och erfarenhet och som även i övrigt är lämplig för uppdraget. Förrättningsmannen
får anlita biträde av sakkunnig person, om vid förrättningen
uppkommer fråga för vars avgörande fordras särskild fackkunskap
(2 §).
Kiiiu/l. Maj. ts proposition nr 60 år 1963
7
Förrättningsmannen skall införskaffa utdrag ur fastighetsregister rörande
förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och
inteckningsförhållanden som kan ha betydelse för äganderättsutredningen
(3 §).
Om förrättningsmannen så finner lämpligt äger han utbryta visst hemman
eller annan del av förrättningsområdet till behandling vid särskild
förrättning (4 §).
Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första
sammanträdet. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet
anslås på kommunens anslagstavla samt införas i tidningarna. Härjämte
skall utfärdas personliga kallelser enligt vissa bestämmelser i 3 kap. jorddelningslagen.
I kungörelsen och kallelserna skall anges vilken egendom
som berörs av förrättningen och vad sakägarna bör iaktta för att bevaka
sin rätt. Vidare skall lämnas upplysning om äganderättsutredningens
rättsverkningar. — Uteblir sakägare från lagligen kungjord förrättning,
skall detta inte hindra förrättningens företagande (5 §).
Vid första sammanträdet skall förrättningsmannen redogöra för förrättningens
omfattning och ändamål samt låta sakägarna få ta del av de i 3 §
angivna handlingarna. Förrättningsmannen skall därefter förelägga sakägarna
att inom viss tid, minst en månad, hos honom muntligen eller skriftligen
anmäla sina äganderättsanspråk samt förete sådana handlingar och
meddela sådana upplysningar angående hävdeförhållanden nr. in., som kan
vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall uppläsas
för sakägarna och så snart kan ske anslås på kommunens anslagstavla
(6 §).
Förrättningsmannen skall tillse, att innebörden av anmälda äganderättsanspråk
blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över anspråken och
vad eljest är för honom känt rörande förhållanden av betydelse för äganderättsutredningen.
Härefter skall hållas nytt sammanträde. Vid detta skall
sakägarna få tillfälle att ta del av sammanställningen. Vidare skall förrättningsmannen,
i den mån så föranleds av att två eller flera anmält anspråk
beträffande samma egendom eller förhållandena eljest ge anledning därtill,
vid sammanträdet redogöra för den förebragta utredningen. Sakägarna skall
därjämte få tillfälle att slutföra sin talan (7 §).
Sedan erforderliga sammanträden hållits, skall förrättningsmannen på
grundval av den förebragta utredningen och vad i övrigt är för honom känt
om föreliggande fång och hävdeförhållanden pröva vem som bör anses vara
ägare till varje särskild fastighet eller mark inom sådan eller mark som
är samfälld för flera fastigheter samt upprätta förteckning i enlighet härmed
(äganderättsförteckning). Fång, vartill erfordras tillstånd av myndighet,
får inte beaktas förrän tillstånd erhållits. — Är fastighet eller för fastigheter
samfälld mark delad genom sämjcdelning, arealöverlåtelse eller
liknande åtgärd som kommit till stånd före den 1 juli 1962, skall varje del
upptas såsom särskild ägolott i förteckningen. Denna bestämmelse skall
dock inte tillämpas i den mån fastighetsbildning i överensstämmelse med
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
delningen länder till skada för innehavare av fordran eller rättighet, för vilken
fastighet eller del därav häftar, eller hinder eljest föreligger på grund
av inteckningsförhållandena. — Ägolotterna skall redovisas på karta över
förrättningsområdet (8 §).
Kostnaderna för förrättningen skall, i den mån de icke gäldas av statsmedel,
fördelas mellan sakägarna efter vad som prövas skäligt. Vid förrättningens
avslutande skall förrättningsmannen meddela besked rörande
fördelningen (10 §).
Talan mot förrättningen förs hos ägodelningsrätten genom besvär. Besvär,
vari yrkas att klaganden i stället för annan skall i äganderättsförteckning
upptas såsom ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande
om bättre rätt till egendomen (11 §).
Om äganderättsförteckningen utvisar att delning som sägs i 8 § föranlett
att mark enligt vad där stadgas upptagits såsom särskild ägolott, skall, sedan
äganderättsutredningen härutinnan blivit slutligen gällande, delningen
anses verkställd genom lagligen gällande lantmäteriförrättning.
Om lagfart efter äganderättsutredning innehåller lagen följande bestämmelser.
För envar, som i äganderättsförteckning upptas som ägare till fast
egendom, skall, där ej annat följer av 14 §, på grund av förteckningen meddelas
lagfart å egendomen. Ny lagfart erfordras dock inte för den som redan
har lagfart på samma egendom. Sedan äganderättsutredningen avslutats och
innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, skall förrättningsmannen
för det nyss angivna ändamålet inge ett exemplar av äganderättsförteckningen
till inskrivningsdomaren. Lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen
efter det förrättningen blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande
egendom (13 §).
Lagfart får inte meddelas på annan egendom än sådan som är i fastighetsregister
upptagen såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik
fastighet. Möter sådant hinder mot lagfart på del av fastighet, får inte heller
meddelas lagfart på återstoden. Lagfart får inte heller meddelas, om den
i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt till egendomen finns vara
tvistig med hänsyn till att anteckning förekommer, som avses i 13 § lagtartsförordningen,
eller till att annan erhållit eller söker lagfart å fång som
skett efter det äganderättsutredningen avslutades. Möter mot lagfart sådant
hinder som nu sagts skall ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets
undanröjande (14 §).
Om sammanläggning stadgas följande. Fastigheter, som enligt äganderättsförteckning
är i en ägares hand och som innehas med samma rätt, skall
sammanläggas till en fastighet, om därigenom vinns lämpligare fastighetsindelning.
Sammanläggning får dock inte ske, om ägaren bestrider åtgärden
och inte uppenbart saknar fog härför. Sammanläggning får vidare ske av
sådana i äganderättsförteckning upptagna fastigheter som tillhör makar var
för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet. Sammanläggning får inte
ske, om fastigheterna hör till skilda socknar eller andra förvaltningsområden
(16 §).
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963
9
Innan äganderättsutredning avslutas, skall förrättningsmannen höra sakägarna
över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden
och verkan av sådan åtgärd. Det åligger förrättningsmannen att i särskilt
förslag ange i vilka fall sammanläggning från fastighetsbildningssynpunkt
lämpligen bör äga rum och skälen härför. Förslaget skall insändas till
ägodelningsdomaren senast tre veckor efter det äganderättsutredningen blivit
slutligen gällande i vad den avser berörda fastigheter. Har förrättningsområde
uppdelats enligt 4 §, skall beträffande varje delförrättning frågan
om sammanläggning bedömas med avseende jämväl å områdena för delförrättningar
som avslutats tidigare (17 §).
Förslag som sägs i 17 § skall av ägodelningsdomaren upptas som ansökan
om sammanläggning. Bestämmelserna i 2, 8 och 12—21 §§ lagen om sammanläggning
av fastigheter å landet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om
dylikt ärende; dock skall prövningen alltid hänskjutas till ägodelningsrätten
(18 §).
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen får meddelas av
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantmäteristyrelsen
(19 §).
Den 21 december 1962 förordnade Kungl. Maj :t att äganderättsutredning
skall ske inom vissa områden i Gagnefs, Husby och Nås socknar. Samtidigt
utfärdades kungörelse (SFS nr 708) med vissa bestämmelser i anledning
av äganderättsutredningslagen. Syftet med flertalet av dessa bestämmelser
är att skapa garantier för effektiv samverkan mellan förrättningsmän,
domstolar och fastighetsregisterförare. Beträffande fastighetsregistreringen
ges ett par specialbestämmelser. Sålunda skall vid registrering av
ägolott, som i äganderättsförteckningen redovisas såsom från samfälld mark
överlåtet område, så anses som om området avstyckats för att utgöra en fastighet
för sig. Redovisas i äganderättsförteckningen för viss ägolott flera
ägare med andel efter olika förhållande i olika ägoområden (s. k. heterogent
andelsinnehav), skall varje andel eller grupp av sinsemellan ensartade andelar
registreras som en fastighet. Slutligen innehåller kungörelsen ett bemyndigande
för lantmäteristyrelsen att meddela förrättningsmän och fastighetsregisterförare
närmare föreskrifter rörande tillämpningen av äganderättsutredningslagen
och kungörelsen samt att i särskilda fall medge undantag
från eljest gällande rcgistreringsbestämmelser.
Framställningen rörande Gävleborgs län
I skrivelsen den 8 mars 1961 anför överlantmåtaren och lantbruksnämnden
i Gävleborgs län följande.
Frågan om lösande av de besvärliga fastighetsförhållandena i Järvsö socken
har övervägts under åtskilliga år. Övervägandena har gett anledning till
vidlyftiga utredningar och flera framställningar till lantmäterimyndigheterna
från Järvsö sockens skifteslags styrelse och enskilda jordägare inom
socknen med begäran om råd i fråga om vilka åtgärder som bör vidtas för
10
Kungl. Maj:is proposition nr G0 år 1963
att bringa ordning och reda i förhållandena. Frågan har numera än mer aktualiserats
genom det alltmer framträdande behovet av omarrondering av
skogsmarkerna inom socknen. Detta behov är trängande. Frågor rörande
jordbrukets rationalisering inom socknen är jämväl högaktuella" — De säregna
fastighet sförhållandena i socknen har flera orsaker. Grunden för dem
alla är dock gemensam, nämligen den åt! Järvsö sockens skifteslag inte varit
föremål för laga skifte. Lagstiftningen om fastighetsbildning inom de
ursprungliga skifteslagen har från 1828 i huvudsak behandlat delningsformen
laga skifte och olika sätt att dela lagaskifteslotter. Där endast storskifte
(delningsformen före 1828) förekommit, såsom fallet är i Järvsö, har stadgandena
rörande jorddelning inte varit tillämpliga i full utsträckning. Det
bär sålunda inte varit möjligt att använda ägostyckningsförfarandet, som
varit ett enkelt och smidigt sätt att dela jord. Hemmansklyvning kunde ske
även av storskiftad mark men har i Järvsö socken förekommit endast i ett
fåtal fall, eftersom köp och försäljning av bestämda områden på marken
dominerat och utbrytning av kvotdelar därför sällan blivit aktuell. Eu tredje
delningsform, användbar i fråga om storskiftad mark, var avsöndring. Eftersom
det inte var tillåtet att avskilja mer än en femtedel av hemmanets hela
ägovidd, kunde avsöndring ofta inte användas. Följden av dessa hinder mot
lagstadgad jorddelning blev för Järvsö sockens vidkommande begagnandet
av privata delningsformer, sämjedelning eller sämjestyekning. - Rätt snart
efter det storskiftet av Järvsö socken fastställts år 1827 uppkom behov av
ändringar i fastighetsindelningen. Genom köp och byte av jord försökte man
skapa bättre arronderade brukningsenheter. Indelningen genom storskiftet
hade nämligen vissa brister beroende på att någon radikal sammandragning
av ägor inte skett. En järvsöbonde kunde på den tiden äga odaljord i hembyn,
ängsskiften på holmarna, nyröjningar på egna eller oskiftade utmarker,
s. k. bodeland kanske miltals från hembyn och slutligen ägor på byns
fäbodställe. Vid storskiftet togs hänsyn till dessa hävdeförhållanden och
följden blev många och vitt spridda skiften. Med jordbrukets utveckling och
ändrade driftsformer blev det mindre lönande för bonden att ha kvar bodelandsjorden
som därför såldes. På detta sätt uppstod ett nytt jordbruk och
av odalbyns bodelandsägor kunde så småningom bli en ny by. I överlåtelseavtalen
definierades den försålda jorden som en kvotdel av hemmanet,
uttryckt genom skattetal. Härigenom behövde man inte befara några svårigheter
vid lagfartsbehandlingen. Men i avtalen brukade i allmänhet också sägas
att det försålda skattetalet motsvarade en viss äga, vanligen med hänvisning
till storskiftesbeskrivmingen. I regel innehöll avtalen även bestämmelse
om att överlåtelsen inkluderade andel i skog efter skattetalet. Denna
andel, som ju utgjorde en verklig kvotdel, utbröis sedan genom laga delning
eller mestadels genom sämjedelning. — De vanligtvis knapphändiga
och ofta svårtolkade beskrivningarna på försålda ägor har på sina håll medfört
osäkerhet om äganderätten samt gränstvister. Eftersom det dessutom
ytterst sällan finns några skriftliga dokument angående sämjedelningarna
är det förklarligt om nya fastighetsägare inte riktigt vet vad som hör till deras
fastigheter. — Det finns också andra olägenheter förknippade med det
nuvarande tillståndet i Järvsö. Snart sagt varje ärende rörande fastighetsbildning
eller jordbruksrationalisering kräver betydande utredningar med
tidsutdräkt och ökade kostnader som följd. Lagfart saknas eller är i många
fall ofullständig. Fastighetskrediter kan därför ej erhållas. På grund härav
sjunker jordvärdet och av generationsväxlingen betingade överlåtelser av
jordbruksföretag försvåras. Risken för avfolkning och förstöring av kapital
som nedlagts i jordbruket synes överhängande. Berörda jordägare har framhållit
att behovet av åtgärder från statsmakternas sida är brådskande, enär,
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1663
11
sedan pågående generationsväxling skett, oöverstigliga svårigheter kommer
att uppstå för utredning om sämjedelningar och sämjebyten. Uppläggandet
av fastighetsboken inom Norr- och Sörsäljesta byar i Järvsö socken har
hittills inte kunnat slutföras på grund av svårigheterna att utreda fastighetsförhållandena.
— Järvsö socken har en areal av omkring 75 000 ha. Liknande
svåra fastighetsförhållanden som i Järvsö socken råder även inom
Kyrkbyns, Tyby och Prästbordets skifteslag i Mo socken. Detta skifteslag
har en areal av cirka 3 000 ha.
Lantmäteristyrelsens framställning
För att utröna i vilken omfattning det inom landet i övrigt fanns områden,
där tillämpning av äganderättsutredningslagen kunde ifrågakomma, anmodade
lantinäteristyrelsen överlantmätarna i samtliga län utom Kopparbergs
och Gävleborgs att yttra sig i frågan. Lantmäteristyrelsens framställning
grundar sig på det sålunda införskaffade materialet.
Behov av äganderättsutredningslagen föreligger enligt överlantmätarnas
yttranden i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro
och Västerbottens län. Beträffande Värmlands län angavs att sådant behov
kunde tänkas uppkomma.
Vad först angår Kalmar län anförde överlantmätaren huvudsakligen
följande.
Ett stort antal byar i Kalmar län bär inte övergåtts av laga skifte utan
är endast storskiftade. Storskiftena har i regel följts av åbodelningar och
därefter ofta av sämjedelningar, sämjebyten och arealfång med åsättande
av kvotdelar av stamfastighetens mantal. Med de tre sist nämnda delningsformerna
har lätt uppstått oklarhet rörande äganderätten till de utlagda
ägolotterna. Men sådan oklarhet kan föreligga redan på grund av
otillfredsställande redovisning vid själva storskiftena, särskilt på grund
av den jämkningsrätt som delägarna ansågs ha i det av lantmätaren upprättade
delningsförslaget. Det är ofta mycket svårt att utläsa resultatet av
protokollförda sådana jämkningar och det är inte ovanligt att de företagits
först inför häradsrätten vid prövningen av storskiftet, i vilket fall de bli
kända för en utredare först då han får tillgång till vederbörligt domboksutdrag.
— I något eller några fall har storskifte inte kunnat registreras på
grund av oklar redovisning av ägolotterna men synes efterlevas åtminstone
i viss omfattning eller har storskiftad by senare övergåtts av laga skifte,
som icke blivit fastställt men som likväl efterlevts mer eller mindre, med
en ohjälplig oreda i fastighetsförhållandena som följd. — Tilltrasslade fastighetsförhållanden
har också lett till brister och oreda i äganderätts- och
lagfart shänseende. Inom länet torde därför kunna påstås föreligga oklarhet
rörande äganderätten till fast egendom i rätt betydande omfattning. Mest
framträdande är detta i socknarna Frödinge, Södra Vi, Vena, Vimmerby
och Mörlunda.
1 en by med oregistrerat storskifte, sämjedelningar och sämjebyten har
lantbruksnämnden »köpt in sig» i avsikt att få till stånd laga skifte. Lantmäteriet
har emellertid på grund av oredan i fastighets- och äganderättsförhållandena
ännu icke kunnat ta ställning till under vilka former registrerings-
och förrättningsförfarandet lämpligast skall ske för att att man skall
få ett godtagbart resultat med en rimlig arbetsinsats. Möjligen kan uppgif
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963
ten inte lösas med nuvarande rättsliga medel. — Även om den föreslagna
mS\SltUlIe -k°mma att tillämpas endast på ett fåtal skifteslag, torde d&är
atf^åkHnnVnbeaPa^S-
83 mycket arbete och tid att det är fullt motiverat
hlir Hiren ga lande 1 ianet- 1 andra hand föreslår överlantmätaren att lagen
u "tlllamPn§ -n0m §e,vede och Tunaläns samt Aspelands och Handbörds
domsagor eller i vart fall i Sevede och Tunaläns domsaga.
Lan tmäteris tyr elsen finner förhållandena inom de byar i länet, som inte
undergått laga skifte, i viss utsträckning jämförbara med förhållandena i
de besvarhgäste delarna av storsldftesbygden i Kopparbergs län. Inom storskiftesbyarna
i Kalmar län är det därjämte förenat med särskilda svårigbeter
att utreda och klarlägga storskiftesindelningen. Styrelsen konstaterar
a e radande tilltrasslade fastighetsförhållandena i ett antal storskiftesya7
län avsevärt försvårar erforderlig fastighetsrationalisering.
Beträffmide Gotlands län anförde distriktslantmätaren i yttrande
till overlantmataren att ordnade äganderättsförhållanden regelmässigt föreligger
inom huvuddelen av länet. Undantag härifrån utgö/dock Fårö socken,
dar inom vissa hemman äganderättsförhållandena i fråga om oklarhet
synes jamtorbara med dem inom de aktuella delarna av Kopparbergs län.
Samjedelnmgär ar enligt distriktslantmätaren ytterst vanliga och ofta påtraffäs
icke lagfarna äldre överlåtelser av markområden. Sådana delningar
och överlåtelser forsvårar eller förhindrar successiv rationalisering och gör
orrattningsverksamheten ytterst tungrodd. På grund av den inom hela^ön
förekommande agoblandmngen mellan hemmanen och ägoskiftenas regelmässigt
dåliga utformning torde enligt distriktslantmätaren laga skifte komma
att framstå såsom önskvärt för jordbrukarna. Såväl för den successiva
rationaliseringen som för en eventuellt kommande genomgripande fastighetsreglering
skulle det, anförde distriktslantmätaren, vara av utomordentlgt
varde om okade möjligheter skapades för att lösa de förekommande
tilltrasslade äganderättsförhållandena på Fårö.
... 0verlant™taren anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen att inom
irnet förekommer fall med så tilltrasslade äganderättsförhållanden att faslg.
. jagarna saknar möjlighet att bringa reda i dem. Såsom särskilt bes\arliga
betecknade överlantmätaren de fall då det är omöjligt att från en
lagfaren agare sluta fångeskedjan fram till dagens ägare. Kungörelselagfart
ai i dessa fall inte möjlig och jordrannsakan enligt 1932 års lag erbjuder
mte någon framkomlig utväg. Man har i sådana fall nödgats provocera
exeleutivä försäljningar for att möjliggöra lagfart. Överlantmätaren fram,
.° ,VldariC att oklarheter och felaktigheter, som upptäcks och ordnas upp
forst vid lantmäteriförrättning, kan vålla mer tidsödande och kostnadskrävan
c arbete an sjalva förrättningen, önskvärda ändringar i fastighetsine
ningen hindras eller i varje fall försenas. — Behov föreligger därför enligt
overlantmataren av ett icke alltför tidsödande förfarande för att reda
ut oklara aganderatts- och lagfartsförhållanden. Det hade därför varit
önskvärt att förslag framlagts avseende landet i dess helhet. Om lagen ges
lokal begränsning föreslog överlantmätaren att den görs tillämplig i Fårö
13
K ungt. Maj:ts proposition nr 60 år 1063
Överlantmätaren i Blekinge län anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen
i huvudsak följande.
Inom Hasslö socken råder synnerligen oklara äganderättsförhållanden,
vilket föranlett att framställning tidigare gjorts om ^lagstiftning för socknen
efter mönster av den då gällande dalalagstiftningen. Framställningen
ledde icke till någon lagstiftningsåtgärd, vilket mot bakgrunden av bristerna
i de för Kopparbergs län gällande lagarna den 17 juni 1932 och den
4 juni 1943 kanske inte bör stort''beklagas. Äganderättsutredningslagen skulle
däremot kunna ge en verklig möjlighet att ordna upp de oefterrättliga
äganderätts- och lagfartsförhållandena på Hasslö. — I hög grad tilltrasslade
äganderätts- och lagfartsförhållanden förekommer också i Gammalstorps
socken, bl. a. inom "Agerums by, beroende på mängder av överlåtelser av
fastighetsdelar, vilka i stor utsträckning utgör områden men angivits såsom
mantalsandelar. Fången är stundom lagrade på varandra i många skikt
och lagfartsbehandlingen ofullständig. Redan i mitten av förra århundradet
förekom det vid skifte att äganderättskedjorna ej kunde utredas, varför
man tillgrep förfarandet att dela efter innehavet och räkna ut helt nya
mantal efteråt. I många fall överensstämmer ej äganderätterna enligt fastighetsboken
med äganderätterna på marken. Även i detta fall förefaller
det som om ett förfarande enligt äganderättsutredningslagen skulle ge en
reell möjlighet till praktisk lösning.
Inom Kristianstads län förekommer tilltrasslade fastighetsförhållanden
särskilt i Ingelstads och Järrestads domsaga. Distriktslantmätaren
i Simrishamns distrikt anförde härom följande.
Ända fram till 1900-talet — i vissa fall längre — har användandet av torv
till bränsle gjort kärrmarker eller mossar, lämpliga för torvtäkt, begärliga
och föranlett delningar av sådan mark. Delningar har skett dels i samband
med skiften, hemmansklyvningar eller ägostyckningar, dels sekundärt —
legalt eller privat — av utbrutna torvjordsskiften. Sedan bränntorven börjat
ersättas av annat bränsle och till följd av torrläggningar, särskilt under
början av 1900-talet, har bränntorvsmossarna antingen uppodlats till åker
eller utlagts til] bete. Deras värde ur jordbrukssynpunkt är i allmänhet
stort. — Inom de gamla torvmossarna har av skilda anledningar uppkommit
stor oreda i äganderätts- och lagfartshänseende. Det förekommer t. ex.
fastställda delningar av sådan mark, vilka inte kunnat registreras, emedan
ägolotterna utbrutits för fastighetsdelar eller delägare, som inte kan identifieras.
Torvlotterna har ofta kommit i handeln — ungefär som lös egendom
— utan att lagfaras eller avsöndras från stamfastigheten. Uppspaltningen
gick så långt att värdet av en liten lott blev obetydligt, sedan den användbara
torven tagits. — De rätta äganderättsförhållandena i torvjordarna
avspeglas numera inte korrekt i lagfarterna. I regel förtigs i senare köpehandlingar
att torvjordsskifte tidigare frånsålts. Å andra sidan har uppgift
i äldre lagfarna köp att sådant ägoskifte icke ingått i försäljningen föranlett
upptagande i jordregistret av ett stort antal lägenheter efter anmälan
på formulär F enligt jordregisterförordningen. Lagfart på sådana lägenheter
har i allmänhet icke sökts. —- Den påtalade oredan medför otrygg brukningsrätt,
hinder mot rationella brukningsformer samt osäkerhet för taxeringsmyndigheter
och kreditinstitut.
Distriktslantmätaren uppgav vidare att rationaJiseringsåtgärder, som
lantbruksnämnden påbörjat, strandat på grund av bl. a. svårigheterna att
utreda äganderätts- och lagfartsförhållandena samt att områden av det slag
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
varom nu är fråga finns i stort antal på slättbygden inom Simrishamns distrikt,
av vilka ungefär fem är över 20 hektar.
Överlantmätaren anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen att fastighetsförhållandena
i Kristianstads län med några undantag får anses vara
relativt enkla. Inom Simrishamns lantmäteridistrikt och särskilt den del
som omfattar Ingelstads och Järrestads domsaga, har dock skett privat
jorddelning i mycket stor utsträckning. Antalet sämjedelningsfastigheler
har uppskattats till ungefär 2 000. Äganderättsutredningslagen bör göras
tillämplig inom Ingelstads och Järrestads domsaga, överlantmätaren upplyste
till sist att denna hans åsikt delades av häradshövdingen i domsagan
och av lantbruksdirektören i länet.
Överlantmätaren i Skaraborgs län anförde i yttrandet till lantmäteristyrelsen
att sådana komplicerade fastighetsförhållanden, som förekommer
i Kopparbergs län, ej finns i Skaraborgs län. Inom vissa byar, särskilt
i norra länsdelen, är dock ägosplittringen synnerligen stor. I exempelväs
Svanviks by i Undenäs socken karaktäriseras förhållandena av att äldre
delningar av inägor och skogsmark inte kan paras ihop men att ändock
registrering skett av ett betydande antal sekundära delningar och lagfarna
lägenheter. Därjämte förekommer sämjedelningar av olika slag. Markägarna
innehar ofta andra registerfastigheter eller delar av sådana än dem å vilka
de har lagfart. I vissa delar av byn är fastighetsidentifiering med hjälp av
arkivakter helt omöjlig. Försök att ordna äganderättsförhållandena i Svanvik
har måst överges huvudsakligen på grund av det till synes kostnadskrävande
och tidsödande arbetet. Byn anses för närvarande ej tillgänglig för
en fastighetsrationalisering. Liknande förhållanden ehuru mindre omfattande
förekommer i byar — t. ex. Nunnestad — i Amnehärads socken, överlantmätaren
fann det därför önskvärt att äganderättsutredningslagen gjordes
tillämplig i Skaraborgs län.
I fråga om Örebro län anmärkte överlantmätaren därstädes att sämjedelningar
förekommit i större eller mindre omfattning inom hela länet
men att härigenom förorsakad oklarhet rörande fastighetsförhållandena i
vissa fall kan undanröjas genom förrättning enligt 1953 års legaliseringslag.
överlantmätaren fortsatte.
Där sämjedelningcn avsett samfälld skogsmark eller omfattat flera fastigheter
och inneburit väsentliga utbyten dem emellan, föreligger emellertid
inte denna möjlighet. För att i sådana fall undanröja oklarheten och skapa
förutsättningar för fastighetsregleringar står i regel ingen annan utväg till
buds än att verkställa laga skifte. Förhållanden av denna art är relativt vanliga
inom framför allt Ljusnarsbergs socken. En stor del av socknens fastigheter
har varit föremål för sämjedelningar som ej kan legaliseras enligt 1953
års lag. Samtidigt kan också konstateras framträdande behov av fastighetsregleringar
med hänsyn till skogsbruket. Utan tvivel skulle tillämpning av
äganderättsutredningslagen här i åtskilliga fall undanröja avgörande hinder
för fastighetsreglering och i andra fall väsentligt förenkla en sådan. Motsvarande
förhållanden förekommer inom betydande delar av Lindes och Ramsbergs
socknar, där laga skiftena i ett flertal fall endast omfattat byarnas
inägor medan storskiftena bibehållits inom skogsmarken och där följts av
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
sämjedelningar. — De berörda oklarheterna skiljer sig såtillvida från förhållandena
i Kopparbergs län som lagfartsförhållandena i allmänhet är
rediga — låt vara att det icke är särskilt ovanligt att lagfart inom ett hemman
på grund av sämjebyte motsvaras av markinnehav inom annat hemman.
Den väsentliga olägenheten ligger här framför allt i de hinder och
svårigheter som uppkommer vid ändring i fastighetsindelningen. Enligt överlantmätarens
mening är dessa hinder av sådan betydelse, att det kan anses
motiverat att utsträcka lagens tillämpningsområde att omfatta jämväl ifrågavarande
socknar.
Överlantmätaren anmärkte vidare, att oklarheter av motsvarande beskaffenhet
givetvis förekommer inom andra delar av länet liksom förmodligen
inom stora delar av landet i övrigt, samt ifrågasatte om inte lagen borde
ges tillämplighet inom hela landet. Sämjedelning, som inte kan legaliseras
enligt 1953 års lag, kan var den än förekommer lägga hinder i vägen för
rationaliseringsprojekt av stor omfattning och betydelse. Någon direkt skada
eller olägenhet skulle enligt överlantmätarens uppfattning inte rimligen
kunna uppkomma genom en sådan vidgad tillämpning.
Överlantmätaren i Västerbottens län anförde i sitt yttrande till
lantmäteristyrelsen, att i nämnda län så gott som all mark genom avvittring
indelats i primära skifteslag vilka sedan i regel genom laga skifte eller
ägostyckning varit föremål för sekundära delningar. Sämjedelning förekommer
ytterst sällan av primära skifteslag men däremot ibland av sekundära
skifteslotter. I regel är sambandet mellan fastighets- och äganderättsindelning
ganska lätt att finna, men i två typfall föreligger svårigheter
främst med hänsyn till äganderätterna. Härom anförde överlantmätaren
följande.
Det ena fallet gäller hemmansdelar i lappmarken, vilka har sitt största
värde för fiske och jakt. Sådana fastigheter har före förvärvslagstiftningen
upplåtits i ideella andelar till personer i olika delar av landet. Dessa andelar
har sedan genom arv eller släktköp kommit i ännu flera ägares händer; lagfart
har ofta ej sökts och äganderättsfrågorna har vid fastighetstaxering
iätt lämnas öppna. Även om sådana irrationella fastighetsandelar genom
ett nytt fastighetsregleringsinstitut kan komma att inlösas synes det önskvärt
att äganderättsförhållandena blir klarlagda. Det andra typfallet avser
de tämligen vanliga ökeskatterna, vanligen bestående av en tillökning i mark
och mantal och bokförda som tillbehör till gammal fastighet eller som ny
fastighet. Oftast är en sådan tillökningsmark skiftad och föremål för hävd
medan lagfart på tillökningen i regel saknas. Detta föranleder stora olägenheter.
Det gamla mantalet följer med vid lagfart och orsakar att endast en
del av fastigheten anses vara omfattad av lagfarten. Omfattande utredningar
får i varje särskilt fall verkställas för att visa att lagfarten på gammalt mantal
även skall omfatta det nya mantalet. Försäljning från särskilt registrerad
tillökningsmark kan ej ske i brist på lagfart; detta är ett hinder för
skogsrationaliseringen som ofta kommer att beröra dessa marker. Det har
nu också gått så lång tid sedan tillökningsmarkerna tillkom att det från
början oftast klara förhållandet mellan gammal och ny skatt nu grumlats
genom att äganderätten följt skilda linjer. Behovet av att i tid genom särskild
åtgärd kunna ordna upp äganderätts- och lagfartsförhållandena måste
anses stort. En rikslagstiftning, som täcker de nu omnämnda fallen eller
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
åtminstone det sistnämnda, måste för Västerbottens del anses synnerligen
önskvärd.
Beträffande Värmlands län anförde överlantmätaren därstädes i
yttrandet till lantmäteristyrelsen att sådana intensivt tilltrasslade fastighetsförhållanden,
som förekommer i Kopparbergs län, inte finns någonstans i
Värmlands län. Inom bergslagsbygden i östra länsdelen och på vissa andra
håll är det däremot inte ovanligt med oklarheter av det slag, som förekommer
i södra delen av Kopparbergs län. överlantmätaren ansåg att det mycket
väl kan tänkas i framtiden uppkomma behov för Värmlands del av en sådan
lagstiftning som den ifrågavarande.
Vad slutligen angår övriga län uppgav överlantmätarna i sina yttranden
till lantmäteristyrelsen att det knappast finns behov av nu ifrågavarande
särlagstiftning, även om sämjedelningar och oklara fastighetsförhållanden
förekommer i viss omfattning.
Lantmäteristyrelsen anmärker i sin skrivelse den 13 juli 1962 att man inte
kan på grundval av det föreliggande materialet bedöma huruvida omständigheterna
i vart och ett av de i överlantmätarnas yttranden berörda typtallen
är sådana som förutsätts för tillämpning av äganderättsutredningslagen.
Det synes emellertid styrelsen som om dylika förutsättningar är för
handen i flertalet av de redovisade fallen. Fördelarna för sakägarna och det
allmänna av att kunna tillämpa den nya lagen torde — liksom svårigheterna
att i annan ordning med rimlig kostnad och tidsutdräkt komma till
rätta med problemen — i dessa fall vara ungefär desamma som i Kopparbergs
län. I särskilt hög grad gäller detta beträffande Järvsö socken, där
också råder trängande behov av fastighetsrationalisering. Styrelsen hemställer
därför att lagens tillämpningsområde vidgas i erforderlig utsträckning.
Det är emellertid svårt att nu slutgiltigt avgöra inom vilka ytterligare län
eller länsdelar lagen bör gälla. Å andra sidan bör undvikas att flera gånger
lagstiftningsvägen aktualisera frågan om lagens tillämpningsområde. Med
hänsyn härtill föreslår styrelsen att äganderättsutredningslagen på en gång
tår giltighet inom hela riket. Eftersom lagens tillämpning för varje särskilt
tall jämlikt 1 § förutsätter Kungl. Maj :ts förordnande efter vederbörlig utredning
finner styrelsen inte anledning till betänkligheter mot att lagen
sålunda formellt får gälla även inom områden där den måhända är obehövlig.
Med den stora avflyttningen från landsbygden och avgången från jordbruksnäringen
avtar snabbt kännedomen om invecklade äganderätts- och
besittningsförhållanden i bygderna. Enligt lantmäteristyrelsens mening är
det därför angeläget att förevarande lagstiftningsfråga snabbt upptas till
behandling.
Kungl. Maj. ts proposition nr (iO ur 1063
17
Remissyttrandena
Fastighetsbildningskommittén uttalar viss tvekan om lämpligheten av att
nu ta upp frågan om utvidgning av äganderättsulredningslagens giltighet till
riket i dess helhet. Kommittén finner det önskvärt alt man först haft erfarenhet
rörande lagens tillämpning under någon tid. Om emellertid från myndigheters
och jordägarnas sida uttalas starka önskemål om att kunna utnyttja
lagen även utom Kopparbergs län, vill kommittén inte motsätta sig
den föreslagna utvidgningen.
De övriga remissorganen tillstyrker genomgående, att äganderättsutredningslagen
får gälla i hela riket, eller lämnar förslaget härom utan erinran.
Lantbruksstyrelsen medger att det väl kunde ha varit önskvärt med någon
praktisk erfarenhet av lagen, innan den görs riksomfattande. Styrelsen
ansluter sig dock till förslaget och hänvisar då särskilt till jord- och äganderättsförhållandena
i Järvsö socken samt inom Kyrkbyns, Tyby och Prästbordets
skifteslag i Mo socken i Gävleborgs län. Dessa förhållanden är, på
likartat sätt som är utmärkande för storskiftesbygden i Kopparbergs län, så
tilltrasslade och oklara att de i hög grad försvårar eller nära nog hindrar
effektiva åtgärder för jord- och skogsbrukets rationalisering. Med äganderättsutredningslagen
skulle man kunna ordna upp förhållandena och skapa
en utgångspunkt för strukturrationalisering. Närmast med hänsyn till påbörjade
rationaliseringsåtgärder inom Sälj esta skifteslag i Järvsö socken är
lagstiftningsfrågan i hög grad aktuell för Gävleborgs län. — Förhållandena
i Järvsö socken åberopas särskilt också av Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Sveriges skogsägareförbund i deras tillstyrkande yttranden.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att behovet för detta län av
den ifrågavarande lagstiftningen ytterligare accentuerats sedan överlantmätaren
avgav sitt yttrande till lantmäteristyrelsen.
Överlantmätaren i Västerbottens län anför såsom exempel på områden i
detta län, där lagen kan få en uppgift att fylla, Grössjöskogen i Umeå landskommun
och Söderby i Sävar kommun. Grössjöskogen är en tillökningsmark
till Tegs och Öns skifteslag och omfattar ungefär 6 km2. Den är uppdelad
i ett stort antal parceller. Ett femtiotal av dessa hävdas i strid mot
den officiella fastighetsindelningen. Söderby utgör fyllnadsmark till Täfteå
by och omfattar 3 km2, som är uppdelade i ett femtiotal parceller. Söderby
är indelad i 42 jordregisterfastigheter. Lagfart har sökts å 16 av dessa men i
samtliga fall förklarats vilande. Grössjöskogen torde komma att tas i anspråk
för samhälleliga ändamål, men då kommer frånvaron av reda och ordning
i fastighetsväsendet att bli ett hinder i utvecklingen. För såväl Grössjön
som Söderby gäller att för skogsbruket nödvändiga förbättringar i fastighetsindelningen
praktiskt taget är uteslutna på grund av oklarhet i fråga
om äganderätten. De nu angivna fallen är inte enastående i länet. Att med nu
tillgängliga medel ordna upp förhållandena skulle innebära vidlyftigt och
kostsamt arbete för enskilda och myndigheter. Då det i de särskilda fallen
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 är 1963
i regel rör sig om små arealer och små värden, föreligger också motstånd
mot att ordna förhållandena inför ovissheten om vilka kostnader och besvär
det drar med sig. Det är emellertid, slutar överlantmätaren, ett betydande
allmänt intresse att de omfattande skogsmarker, som det tillsammantaget
rör sig om, kan intas i rationaliseringsprocessen utan sådana hinder som
det här är fråga om.
Hovrätten för Nedre Norrland framhåller angelägenheten av att fastighets-,
äganderätts- och lagfartsförhållandena inom överskådlig tid bringas
i ordning i trakter där dessa förhållanden alltjämt är svåra att komma tillrätta
med. Äganderättsutredningslagen synes hovrätten vara ett verksamt
medel för att vinna detta syfte. Eftersom problem jämförliga med dem i
Kopparbergs län finns även i andra delar av landet, är det följdriktigt att
äganderättsutredningslagen må kunna tillämpas inom varje område där förhållandena
så påkallar. Hovrätten tillstyrker därför lantmäteristyrelsens
förslag.
Departementschefen
För att söka bemästra de orediga jordförhållandena i stora delar av Dalarna
har man sedan länge tillgripit särlagstiftning i olika hänseenden. Det
senaste tillskottet är den i fjol utfärdade äganderättsutredningslagen. Genom
denna tillskapades ett från skiftesverksamheten fristående institut för
klarläggande av ägaderättsförhållanden med syfte att snabbt och billigt bereda
gynnsamt utgångsläge för strukturrationalisering. Lagen innehåller i
huvudsak följande. Kungl. Maj :t äger under vissa förutsättningar förordna
att äganderättsutredning skall ske inom sådant område i Kopparbergs län,
där äganderätten till fastigheter är oviss eller fastighetsägarna i betydande
omfattning saknar lagfart. Dylik utredning, som anordnas i nära överensstämmelse
med jorddelningslagens regler för lantmäteriförrättning, förutsätter
samverkan mellan förrättningsmannen och sakägarna samt utmynnar
i en s. k. äganderättsförteckning. Redovisningen däri får grundas på
en jämförelsevis fri prövning av föreliggande fång och hävdeförhållanden.
Genom förrättningen legaliseras med viss begränsning sämjedelningar och
liknande privata åtgärder som kommit till stånd före den 1 juli 1962. På
grund av äganderättsförteckningen skall i regel meddelas lagfart för de däri
upptagna ägarna oberoende av ansökan från deras sida. För vinnande av
lämpligare fastighetsindelning inom förrättningsområdet skall också sammanläggning
i viss omfattning kunna ske oberoende av sakägarnas initiativ.
Såsom omnämndes redan i propositionen (1962: 159) rörande äganderättsutredningslagen
har framställning gjorts om att få lagen tillämplig
även inom Järvsö socken och delar av Mo socken i Gävleborgs län. I samband
med remissbehandlingen härav har lantmäteristyrelsen sökt utröna i
vad mån även andra trakter skulle vara betjänta av tillgång till det nya institutet.
Resultatet av denna undersökning föreligger numera och utvisar
att i åtskilliga län finns betydande områden med fastighetsförhållanden av
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
19
dalakaraktär. Styrelsen föreslår därlör att äganderättsutredningslagen görs
giltig över hela riket. Förslaget har vunnit praktiskt taget allmän anslutning
bland remissorganen.
I ett par remissyttranden har sagts att det skulle varit önskvärt att kunna
bygga på någon tids erfarenhet rörande lagens tillämpning. Jag delar
denna uppfattning men vill också framhålla, att erfarenheter av egentligt
värde på detta område torde kunna samlas endast efter jämförelsevis långvarig
tillämpning av lagen. Så som omständigheterna nu utvecklar sig —
med allt akutare behov av fastighetsrationalisering — är det inte möjligt
att dröja så länge. Fastmera framgår av utredningen att det på sina håll
kan bli aktuellt med äganderättsutredning mycket snart. Här må också erinras
om huru bankoutskottet i ett nyligen avgivet utlåtande (1962:34) antytt
att äganderättsutredningslagen kunde tänkas finna användning i Tornedalen,
där rationaliseringsverksamheten försvåras av stark ägosplittring.
Det mest trängande behovet av äganderättsutredning finns dock i Järvsö,
där eu påbörjad fastighetsreglering, som är synnerligen angelägen och omfattas
med stort intresse av markägarna i det berörda skifteslaget, för sin
fortsatta framgång förutsätter en genomgripande äganderättssanering. Jag
vill därför tillstyrka att äganderättsutredningslagen snarast ändras så, att
dess giltighet inte längre blir begränsad till Kopparbergs län. Lagens blivande
verkningar kommer givetvis att fortlöpande uppmärksammas av myndigheterna,
och i avbidan på betryggande erfarenhetsmaterial torde förordnanden
om äganderättsutredning meddelas endast i överhängande fall eller
där försöksverksamhet finns motiverad.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962
(nr 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter
i vissa fall i Kopparbergs län.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Raimond Kolk
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 februari
1963.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 13 februari 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
8 februari 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om
äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall
i Kopparbergs län.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Berndt Erneholm.
Lagrådet uttalade:
Bestämmelserna i 1962 års lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län innefatta på åtskilliga
punkter avvikelser från de regler som i allmänhet gälla. Dessa avvikelser
ha ansetts motiverade av de orediga fastighetsförhållanden som råda
i stora delar av Dalarna. När 1962 års lag nu föreslås skola erhålla principiell
giltighet för hela landet, bör det understrykas att bestämmelserna
förutsättas skola tillämpas endast inom områden, där fastighetsförhållandena
ha liknande karaktär som i Dalarna.
Särbestämmelserna om lagfart i 1962 års lag avse bl. a., enligt 13 § sista
stycket, att lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen efter det
förrättningen för äganderättsutredning blivit slutligen gällande i vad den
avser vederbörande egendom. Vidare stadgas i 14 § första stycket, att lagfart
ej må meddelas å annan egendom än sådan som är i fastighetsregister upptagen
såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik fastighet; enligt
14 § sista stycket skall, om hinder mot lagfart möter enligt vad i paragrafen
är stadgat, ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets undanröjande.
Vid sin behandling av förslag till 1962 års lag framförde tredje lagutskottet
farhågor för att lagfartsärenden i stort antal skulle bliva vilandeförklarade
på den grund att vederbörliga registreringsåtgärder i anledning av äganderättsutredningen
icke medhunnits. Utskottet uttalade vidare att, såvitt utskottet
kunde bedöma, initiativet till fullföljd av lagfartsärendena, sedan
registreringen genomförts, måste komma från sakägarna själva.
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 är 1963
21
I anledning av dessa uttalanden vill lagrådet framhålla att, för den händelse
risk anses föreligga att lagfartsärenden skulle i någon större utsträckning
förklaras vilande på grund av att vederbörliga registreringsåtgärder ej
medhunnits, den i 13 § sista stycket angivna tidpunkten, då lagfart skall anses
sökt, rimligen borde framflyttas. Enligt de uppgifter som lämnats lagrådet
bör emellertid registreringen av äganderättsutredning som regel kunna
ske inom den angivna tiden. För de undantagsfall, då registreringen likväl
icke medhunnits utan lagfartsärendet måst förklaras vilande, bör skyldighet
anses åvila inskrivningsdomaren att så snart han erhållit meddelande att
hindret undanröjts självmant fullfölja ärendet och meddela lagfart. Varken
avfattningen av 1962 års lags förevarande stadgande eller vad som förekommit
vid lagens förarbeten kan anses innefatta hinder mot en dylik tolkning.
Med hänsyn till vad nu anförts saknas enligt lagrådets mening anledning att
nu ifrågasätta någon ändring i de här berörda bestämmelserna i 1962 års
lag.
Ej heller i övrigt föranleder det remitterade lagförslaget någon erinran
från lagrådets sida.
Ur protokollet:
Birgitta Liljefors
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler, efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, lagrådets den 22
februari 1963 avgivna utlåtande över det den 8 februari 1963 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr
270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i
vissa fall i Kopparbergs län.
Efter redogörelse för innehållet i lagrådets utlåtande hemställer föredraganden,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt
S 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Stig Johansson
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630162