Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963
1
Nr 6
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms
slott den 7 december 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
3) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås skattebefrielse för stiftelser och föreningar med
ändamål att främja nordiskt samarbete. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 6
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 53 § 1 inom. kommunal skattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives2.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---eller rörelse.
Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,
att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att
främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning
av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som
ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna
det föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut, som riksskattenämnden
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt3 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives2. 7
7 §•
Från skattskyldighet---hänförlig verksamhet.
Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara,
att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att
främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning
av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening,
som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när om
1
Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1962:160.
! Förslaget innebär den ändringen i förhållande till gällande lydelse att det föreslagna andra
stycket infogats i författningstexten.
3 Senaste lydelse av 7 § se 1962: 161.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963
3
ständigheterna det föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut,
som riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Aktiebolag och--—- bolagens verksamhet.
Om aktierna--- — lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — — icke föras.
Att personer,---samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
b örslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623)
Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla ändrad lydelse på
(Gällande lydelse)
33 §.
Är stiftelse---till beskatt
ning.
Uppgiftsskyldighet, som i första
stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse,
2) jämlikt lagen — — — vid
olycksfall,
3) stiftelse som — — — rikets
försvar,
4) stiftelse som har till huvudsakligt
ändamål att, utan begränsning
till viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer, främja vård och
uppfostran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning
eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning, ävensom
5)
förening som, utan att den i sin
verksamhet tillgodoser medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen
verkar för ändamål av den art, som
angivits vid 3) eller 4).
sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
33 §.
Är stiftelse — — —• till beskattning.
Uppgiftsskyldighet, som i första
stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse,
2) jämlikt lagen ■—- — — vid
olycksfall,
3) stiftelse som — — — rikets
försvar,
4) stiftelse som har till huvudsakligt
ändamål att, utan begränsning
till viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer, främja vård och
uppfostran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning
eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning,
5) förening som, utan att den i sin
verksamhet tillgodoser medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen
verkar för ändamål av den art, som
angivits vid 3) eller 4), ävensom
4
Kungl. Maj. ts proposition nr (i år 1963
(Gällande lydelse)
Uppgift avfattas--— från skatt
skyldighet.
Uppgift avlämnas---nämn
da
skyldighet.
Det åligger — — -— föreningens
skattskyldighet.
(Föreslagen lydelse)
6) stiftelse och förening, som avses
i 53 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen
eller 7 § andra stycket
förordningen om statlig inkomstskatt.
Uppgift avfattas---från skatt
skyldighet.
Uppgift avlämnas —---nämn
da
skyldighet.
Det åligger -— — — föreningens
skattskyldighet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 december
1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för
stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete samt
anför därvid följande.
1. Inledning
I skrivelse den 20 april 1956, nr 186, hemställde riksdagen, att Kungl.
Maj :t ville låta verkställa utredning om skattefrihet för stiftelser med huvudsakligt
ändamål att främja nordiskt samarbete och för riksdagen framlägga
de förslag, som kunde föranledas av utredningen.
Utredningsuppdraget överlämnades av Kungl. Maj:t till skattelagssakkunniga,
som i december månad 1957 framlade en promemoria (stencilerad)
med förslag till bestämmelser om skattefrihet för stiftelser och föreningar
med ändamål att främja samhörigheten mellan de nordiska folken. Förslaget
var inom skattelagssakkunniga utarbetat av taxeringsintendenten P. B. Sundberg.
över skattelagssakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom
av Föreningen Nordens centralstyrelse.
Frågan om skattefrihet i Sverige för berörda stiftelser och föreningar
diskuterades därefter inom Nordiska rådet vid dess tionde session i Helsingfors
under mars månad 1962. Vid behandlingen av ett medlemsförslag rörande
denna fråga uttalades därvid från den svenska regeringens sida att
regeringen — oaktat sin principiellt restriktiva inställning till spörsmålet om
utvidgande av skattefrihet för stiftelser och föreningar — var beredd att
överväga åtgärder för genomförande av sådana ändringar i reglerna om beskattning
av stiftelser och föreningar att stiftelser och föreningar med ändamål
att främja nordiskt samarbete i möjligaste mån befriades från skattskyldighet.
Under hänvisning till detta uttalande beslöt Nordiska rådet uppfl
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 6
6 Kurtgl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
skjuta vidare behandling av medlemsförslaget till nästa ordinarie session
(februari 1963).
Skattelagssakkunnigas förslag i ämnet har härefter överarbetats inom finansdepartementets
rättsavdelning av taxeringsintendenten S. V. Villner,
som den 24 september 1962 avlämnade en promemoria (stencilerad) angående
ifrågasatt skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål att
främja nordiskt samarbete. Till promemorian hörande författningsförslag
torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Efter remiss har yttranden över departementspromemorian inkommit från
de remissinstanser, som enligt vad nyss nämndes tidigare yttrat sig över
1957 års promemoria.
2. Gällande bestämmelser m. m.
53 § 1 mom. kommunalskattelagen innehåller bestämmelser om bl. a.
begränsning av skattskyldigheten för vissa rättssubjekt. Vid e) nämnda
moment föreskrives sålunda bl. a. att stiftelser och föreningar med huvudsakligt
ändamål att stärka rikets försvar eller främja vård och uppfostran
av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning
eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning under vissa betingelser är skattskyldiga endast för inkomst av
fastighet och av rörelse. Byggnader, som är avsedda för dessa stiftelsers och
föreningars verksamhet, är jämlikt 5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen
undantagna från skatteplikt.
Nämnda stiftelser och föreningar är jämlikt 7 § f) förordningen om statlig
inkomstskatt frikallade från skattskyldighet utom för sådan inkomst
som härflutit av rörelse. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger
dessa rättssubjekt jämlikt 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt
i regel endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga
skatt för inkomst.
Dessa bestämmelser har tillkommit genom lagstiftning år 1942, som trätt
i kraft den 1 januari 1943. Lagstiftningen grundar sig på ett av 1936 års
skattekommitté avgivet betänkande (SOU 1939: 47).
I propositionen 1942: 134 med förslag till lagstiftning i ämnet framhölls
att en generell skattelindring eller skattebefrielse inte utgjorde det mest
rationella sättet att understödja en allmänt gagnelig verksamhet. Systemet
omöjliggjorde erforderlig kontroll av verksamheten och medförde i tider av
ökat skattetryck ett både relativt och absolut ökat understöd från det allmännas
sida. Någon principiell grund för skattefrihet torde icke kunna åberopas
av någon. Att helt slopa skattefriheten för vissa slags rättssubjekt,
som utövade allmännyttig verksamhet, kunde av rent praktiska skäl dock
icke förordas men urvalet av de rättssubjekt, som skulle erhålla skattefrihet,
borde enligt propositionen ske med ganska stor stränghet. Skattefriheten
borde sålunda icke omfatta andra rättssubjekt än sådana som verkade å
områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida finge anses
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963 7
ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas initiativ befunnes överflödiga.
I sitt betänkande nr 21 anslöt sig 1942 års bevillningsutskott till vad i propositionen
anförts i dessa frågor. Utskottet hade sålunda intet att erinra mot
att skattefriheten bibehölls för sådana rättssubjekt, som bedrev verksamhet
av i hög grad allmännyttig art. Även den i propositionen föreslagna gränsdragningen
för skattefriheten lämnades av utskottet utan erinran. Någon
utvidgning av skattefriheten utöver vad i propositionen föreslagits kunde
utskottet icke förorda. Därest det i särskilda fall skulle befinnas, att beskattningen
av juridiska personer, som främjade exempelvis vissa kulturella
ändamål, kom att verka på sådant sätt, att det allmännas stöd ansågs
påkallat, syntes det utskottet lämpligare att sådant stöd lämnades i form
av anslag till den bedrivna verksamheten. I enlighet med det anförda tillstyrkte
utskottet i princip det framlagda förslaget. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
Av de relativt fåtaliga avgöranden i regeringsrätten, där frågan om skattskyldighet
för föreningar och stiftelser med ändamål att främja nordiskt
samarbete varit föremål för prövning, framgår att ett sådant ändamål icke
i och för sig berättigar till någon begränsning i skattskyldigheten.
I utslag den 8 november 1929 (RÅ 1929 not. Fi 1919) ogillade regeringsrätten
av Clara Lachmans fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan
framställt yrkande om skattefrihet.
Den 11 maj 1943 meddelade regeringsrätten utslag rörande Letterstedtska
föreningens taxering åren 1939 och 1940 (RÅ 1943 not. Fi 516, 517). Föreningen,
som har till ändamål »att befordra gemenskapen emellan de tre
Skandinaviska rikena i afseende på industri, vetenskap och konst, samt att
åt yrkesflitens så väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom
dessa länder bereda uppmuntran och stöd», förklarades oinskränkt skattskyldig
för inkomst och förmögenhet. Detta utslag föranledde föreningen att
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte taga initiativ
till sådan lagstiftning, som medförde befrielse för föreningen från skattskyldighet.
Skrivelsen överlämnades till skattelagssakkunniga.
I fråga om lagstiftningen i de nordiska grannländerna på förevarande
område må följande nämnas.
I Danmark är föreningar och stiftelser skattskyldiga för statlig inkomstskatt
endast om de bedriver förvärvsverksamhet. Välgörande stiftelser o. d.
kan befrias från sådan skatteplikt. Kommunen äger rätt att befria föreningar
och stiftelser med välgörande, vetenskapliga eller eljest allmännyttiga
ändamål från den s. k. personliga skatten till kommunen. Välgörande stiftelser
och ändra allmännyttiga institutioner kan vidare av finansministern
befrias från statlig fastighetsskatt. Motsvarande rätt att befria från kommunal
fastighetsskatt äger kommunens styrelse. Föreningar och stiftelser
är slutligen helt befriade från förmögenhetsskatt.
I Norge är s. k. milda stiftelser, d. v. s. stiftelser med välgörande ända -
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1963
mål, ävensom sammanslutningar och inrättningar, som icke har till ändamål
att bedriva förvärvsverksamhet, frikallade från skattskyldighet till
stat och kommun för inkomst och förmögenhet.
I Finland är ideella föreningar och stiftelser, som har till ändamål att främja
folkupplysning, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller har
annat allmännyttigt syftemål, frikallade från skatt till staten. Dessa rättssubjekt
är skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet
och av rörelse.
3. Skattelagssakkunnigas promemoria
I skattelagssakkunnigas promemoria konstateras inledningsvis, att en
verksamhet som syftar till att främja nordiskt samarbete otvivelaktigt är
att anse som samhällsnyttig. I promemorian redovisas olika vägar, genom
vilka man skulle kunna bereda skattelindring åt organisationer som bedriver
sådan verksamhet.
En möjlighet vore, enligt promemorian, att inom ramen för verksamhetens
allmänna syfte söka avskilja speciella verksamhetsgrenar som skulle
vara mer förtjänta av skattelindring än andra och att bereda dessa verksamhetsgrenar
en särställning i beskattningshänseende. Svårigheterna att
gå fram denna väg bedöms dock som stora i promemorian. Därtill kommer
att de verksamhetsgrenar som enligt den antydda linjen borde betraktas
som speciellt samhällsnyttiga i huvudsak torde omfattas av sådan verksamhet
som redan enligt nuvarande lagstiftning ansetts böra medföra skattelindring
för utövarna.
En annan metod för skattelindring skulle vara att bibehålla den oinskränkta
skattskyldigheten men vid inkomsttaxeringen medgiva vissa avdrag.
Avdragen skulle i princip avse vad stiftelse eller förening under beskattningsåret
utgivit till fullföljande av ifrågavarande ändamål. I taxeringstekniskt
avseende skulle utgivet belopp, såvitt angår rätten att därför
åtnjuta avdrag, likställas med periodiskt understöd och avdragas under
»allmänna avdrag». Den angivna metoden skulle dock medföra skattelättnader
allenast för beskattningsår, under vilket utgifter för det här avsedda
ändamålet faktiskt förekommit. Även andra olägenheter kan enligt promemorian
anföras mot ett avdragssystem.
I promemorian överväges slutligen om inte en begränsning i skattskyldigheten
skulle kunna vinnas genom fullständig befrielse från skattskyldighet
för inkomst av visst eller vissa slag. Härom anföres bl. a. följande.
Den inkomstart som i detta sammanhang företrädesvis torde vara av
intresse är inkomst av kapital. Såvitt framgår av tillgängliga uppgifter
grundar nu förefintliga institutioner av ifrågavarande slag så gott som undantagslöst
sin verksamhet å inkomst av kapital eller å inkomst av icke
skattepliktig natur. Enda undantaget i detta avseende synes vara föreningen
Nordens stiftelse Bohusgården, som i egen fastighet bedriver rörelse (mottagning
av inackorderingar). Inkomst av kapital torde helt eller delvis kunna
anses utgöra grundvalen för den verksamhet som bedrives å förevarande
område. Skattefrihet synes därför i första hand böra ifrågakomma be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 19G3
9
träffande inkomst av nämnda förvärvskälla. Jämväl inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet torde i detta sammanhang böra undantagas från beskattning.
Såsom skäl därför må framhållas, att det synes obilligt att med
skatt belägga realisationsvinster som kan uppkomma i samband med omplacering
av värdepapper o. dyl. Det bör ur allmän synpunkt framstå som
angeläget att högsta möjliga avkastning tillförsäkras kapitaltillgångar, som
ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål.
Av övriga inkomstslag beröres i promemorian särskilt blott inkomst av
fastighet. För sådan inkomst åtnjuter de enligt gällande rätt skatteprivilegierade
stiftelserna och föreningarna skattefrihet vid den statliga men
icke vid den kommunala beskattningen. Längre gående skattefrihet bör enligt
promemorian inte ifrågakomma för de nu ifrågavarande institutionerna.
I fråga om skatteplikt för fastighet och skattskyldighet för garantibelopp
för fastighet torde, fortsätter promemorian, denna beskattningsform — åtminstone
för närvarande — sakna större betydelse för institutioner av ifrågavarande
slag. Mest konsekvent torde dock vara alt från skatteplikt undantaga
jämväl fastigheter, avsedda för dessa institutioners verksamhet såsom
sådana. Därmed skulle vid den kommunala inkomstbeskattningen eljest föreliggande
skattskyldighet för inkomst av sådan fastighet genom dess begagnande
för ifrågavarande ändamål bortfalla.
I fråga om skattskyldigheten för förmögenhet erinras om att juridiska
personer är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i den mån de
är skyldiga att till staten erlägga skatt för inkomst. Med den ståndpunkt
som intagits i promemorian beträffande inkomstbeskattningen följer, att
ifrågavarande institutioner skulle bli skyldiga att utgöra statlig förmögenhetsskatt
allenast för sådana tillgångar som användes i rörelse.
I fråga om ändamålsbestämningen anföres i skattelagssakkunnigas promemoria
följande.
Vad beträffar ändamålsbestämningen kan givetvis tveksamhet råda om
lämpligheten av att denna ges en så vid avfattning att varje institution,
vars ändamål är att främja ifrågavarande samarbete, skulle komma i åtnjutande
av den föreslagna skattefriheten. Därvid må emellertid erinras om
den tidigare berörda svårigheten att avskilja viss eller vissa verksamhetsgrenar
med hänsyn till graden av allmännyttighet och med ledning därav
bestämma det område, inom vilket skattefrihet skulle få åtnjutas utöver
vad för närvarande gäller. Vidare må erinras om att institutioner av ifrågavarande
slag åtnjuter eller kan komma i åtnjutande av skattefrihet enligt
dansk, norsk och finsk rätt — — —. Med hänsyn till det anförda synes
övervägande skäl tala för en lösning av ifrågavarande spörsmål på det sätt,
att stiftelse eller förening med ändamål att främja nordiskt eller skandinaviskt
samarbete beviljas skattefrihet i angiven omfattning. Skattefriheten
torde emellertid härjämte höra förknippas med det villkoret att stiftelsen
eller föreningen uteslutande skall ha till ändamål att främja nämnda samarbete.
—■ •---Här föreliggande uppgift är att reglera beskattningen för
institutioner av en speciell karaktär. Det för dessa gemensamma ändamålet
är eller bör i varje fall vara att enbart främja det förut angivna syftet,
även om verksamheten kan vara inriktad på ett eller flera specialområden
av nordiskt eller skandinaviskt samarbete. Något annat ändamål bör verk
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
samheten ytterst ej främja. Därest en dylik fordran uppställes beträffande
ändamålet med verksamheten, torde även den allmänna avfattningen av
ändamålsbestänmingen kunna lättare accepteras. Den omständigheten att
verksamheten — såsom här föreslagits — uteslutande skall vara inriktad
på ett befrämjande av ifrågavarande samarbete bör icke utgöra hinder för
att en institution av förevarande slag kommer i åtnjutande av skattefrihet
även om den haft att vidkännas vissa — stundom betydande — administrationskostnader
i samband med utövningen av verksamheten. Från sådana
utgifter torde böra bortses vid bedömandet av ändamålet med verksamheten.
Utgifter för fullgörande av pensionsåtaganden gentemot anställda
bör ej heller verka diskvalificerande ur beskattningssynpunkt. Vad sålunda
anförts torde överensstämma med gällande rätt. Den skattefrihet som här
föreslagits bör emellertid självfallet icke tillkomma andra institutioner än
sådana som på ideell grund bedriver verksamhet för främjande av ifrågavarande
ändamål.
Skattelagssakkunnigas förslag innebär, såsom framgår av det förut anförda,
att institutioner, som uteslutande har till ändamål att främja samarbetssträvandena
å förevarande område, skulle komma att i beskattningshänseende
helt likställas med de 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och
7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt avsedda stiftelserna och föreningarna.
Bestämmelserna härom föreslås intagna i en särskild författning.
Vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas promemoria
har den föreslagna skattefriheten tillstyrkts av de hörda länsstyrelserna och
Föreningen Nordens centralstyrelse men avstyrkts av kammarrätten, riksskattenämnden
och överståthållarämbetet.
Föreningen Nordens centralstyrelse framhåller, att ifrågavarande verksamhet
kan betraktas som ett komplement till den offentliga nordiska aktiviteten
och innebär en betydande avlastning och besparing för staten. Om
verksamheten hos dessa föreningar och stiftelser bortfaller, skulle staten
troligen finna sig nödsakad att i väsentlig grad upprätthålla ett motsvarande
arbete med statliga anslag och i statlig regi. Länsstyrelsen i Malmöhus
län finner skattelagssakkunnigas synpunkter i allt väsentligt väl motiverade
och ägnade att läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län hyser betänkligheter mot att ställa det nordiska samarbetet
i en särställning utan att medtaga andra former av mellanstatlig verksamhet.
Länsstyrelsen vill dock inte avstyrka att frågan löses efter de föreslagna
linjerna.
Kammarrätten erinrar om att nu gällande bestämmelser i 53 § e) kommunalskattelagen
och 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt uppbäres
av tanken, att skattefriheten inte bör omfatta andra rättssubjekt än
sådana, som verkar på områden, inom vilka positiva insatser från det
allmännas sida anses ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas
initiativ befinnes överflödiga. Från denna utgångspunkt kan kammarrätten
inte godta, att åt institutioner av förevarande slag beredes en undantagsställning.
Det kan icke anses lämpligt att skattebefrielse medges stiftelser
eller föreningar med en så allmän ändamålsbestämning som be
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963
främjande av nordisk samhörighet. En utsträckning av skattefriheten på
sätt som föreslagits måste också innebära, att man bryter mot de principer,
varpå 1942 års lagstiftning är uppbyggd. En bestämmelse som den
föreslagna torde dessutom ge upphov till att krav på liknande skatteföimåner
kommer att resas av andra skattskyldiga, som i sin verksamhet främjar
likvärdiga ändamål. Eventuell uppmuntran åt verksamhet av ifrågavarande
slag bör inte lämnas genom att införa förmåner på beskattningens område
utan på det sättet att anslag av allmänna medel beviljas till den bedrivna
verksamheten. Kammarrätten erinrar om att bevillningsutskottet
vid upprepade tillfällen givit uttryck åt denna uppfattning.
Även riksskattenämnden konstaterar, att förslaget innebär ett avsteg från
1942 års lagstiftning. Ändamålsbestämningen i förslaget är, fortsätter nämnden,
så allmän att inom densamma ryms åtskilliga av de ändamål, som
1942 icke ansågs nog kvalificerade. Skattefrihet synes nämligen enligt förslaget
komma att åtnjutas av stiftelser eller föreningar, som internordiskt
främjar teater, konst, icke professionell idrott m. m. eller således ändamål
som icke skulle medföra skattefrihet om verksamheten var knuten enbart
till Sverige. Förslaget torde sålunda ur rena beskattningssynpunkter knappast
vara tillräckligt motiverat. Anses förslaget likväl böra genomforas,
kan det motiveras med att man därigenom — till befordrande av den nordiska
samhörighetskänslan — skulle komma något närmare de principer,
som i denna del tillämpas i övriga nordiska länder. Riksskattenämnden tilllägger,
att promemorieförslagets krav alt stiftelsen eller föreningen »uteslutande»
skall verka för angivna ändamål komplicerar bestämmelserna. Det
torde enligt nämnden vara tillfyllest att stiftelsen eller föreningen uppfyller
det i 53 § kommunalskattelagen uppställda kravet, att verksamheten har
till »huvudsakligt ändamål» att främja det syfte varom fråga är. Enligt gällande
lagstiftning skall uttrycket »huvudsakligt ändamål» tolkas så, att
annat ändamål än det, för vilket skattefrihet föreligger, endast får tillgodoses
i ringa omfattning.
4. Frågans behandling vid Nordiska rådets tionde session
I ett niedlemsförslag av herr Birger Lundström och fru Ingrid Segerstedt
Wiberg till Nordiska rådets tionde session i mars månad 1962 hemställdes
att rådet — i syfte att skapa likformiga regler i Norden beträffande beskattningen
av stiftelser och föreningar med huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete — ville rekommendera svenska regeringen att verka för
sådana ändringar av hithörande regler i den svenska skattelagstiftningen,
att denna kommer att överensstämma med vad som gäller i övriga nordiska
länder.
över medlemsförslaget inhämtades yttranden från de remissinstanser som
yttrat sig över skattelagssakkunnigas promemoria. Remissinstanserna åberopade
vad de tidigare anfört. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län tilläde
följande.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
Enligt ett mål anhängiggjort hos prövningsnämnden i länet år 1960 har
en stiftelse med ändamål att främja norskt-svenskt samarbete anvisat en
väsentlig del av tillgängliga medel för att möjliggöra medverkan av en ensemble
från Göteboi-gs orkesterförening i »festspillene» i Bergen år 1958
samt ett mindre anslag för gästspel av norsk teatertrupp i Göteborg. Det
kan måhända anses tveksamt, om medelsdisposition av angivet slag låter sig
förena med skatteprivilegier av det slag, förslagsställarna tänkt sig. Det kan
även tänkas, att en förening eller en stiftelse framdeles bildas av huvudsakligen
sällskaplig eller politisk karaktär med angivet syfte att främja nordiskt
samarbete. Institutioner av sistnämnda slag synas i vart fall icke böra
erhålla skatteprivilegier. Det torde knappast heller vara motiverat, att föreningar
med ändamål att främja nordiskt samarbete på idrottens område
erhålla mera gynnad ställning i skattehänseende än dylika föreningar med
verksamhet enbart knuten till Sverige.
Länsstyrelsen ifrågasatte därför, om generell skattefrihet bör införas för
stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete. Eu
omarbetning av våra beskattningsbestämmelser torde dock kunna övervägas
i syfte alt för nu ifrågavarande föreningar och stiftelser bringa bestämmelserna
i bättre harmoni med motsvarande bestämmelser i våra grannländer.
Länsstyrelsen fortsatte.
Vilken metod som här bör väljas, kan diskuteras. En diskretionär prövning
torde här få göras beträffande vederbörande institutioners verksamhetsformer.
Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om icke denna prövning lämpligen
skulle kunna anförtros åt riksskattenämnden. Åt riksskattenämnden skulle
sålunda uppdragas att efter undersökning av varje särskilt fall besluta, huruvida
befrielse från skattskyldighet kan medgivas för stiftelser och föreningar
med ändamål att främja nordiskt samarbete. Sådant beslut torde
böra givas tidsbegränsad räckvidd.
Nordiska rådets juridiska niomannakommitté avgav utlåtande över medlemslörslaget
och anförde bl. a. följande.
Gällande svenska regler om skatteprivilegier för stiftelser och föreningar
med uppgift att verka för allmännyttiga ändamål bygger som framhållits i
liera av yttrandena över medlemsförslaget på en sträng sovring av ändamålen.
Endast allmännyttiga ändamål av betydande vikt har ansetts böra
föranleda skattebefrielse. Allmänna kulturella ändamål som sådana har
t. ei. endast i fråga om Nobelstiftelsen ansetts tillräckligt vägande som skäl
lör skattebefrielse. Det är emellertid att märka, att flera av de i lagstiftningen
uppräknade skatteprivilegierade subjekten beskrivits medelst en så
allmän ändamålsbestämning, att utrymme finnes även för kulturell verksamhet
inom ramen för den skatteprivilegierade uppgiften. Intet hinder möter
t. ex. att stiftelser med den skatteprivilegierade uppgiften att främja
barns och ungdoms vård och fostran inom ramen för denna sin uppgift stöder
musik, teater, konst, litteratur, idrott m. m.
Kommittén framhöll därjämte, att gällande svenska regler om beskattning
av stiftelser och föreningar med allmännyttiga ändamål tillkom 1942 och
att sedan dess en radikal omvärdering av det nordiska samarbetets betydelse
skett, som väl torde motivera en ändrad ståndpunkt i fråga om beskattningen
av stiftelser och föreningar med uppgift att främja detta sam
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
13
arbete. Det nordiska samarbetet tillmäts numera allmänt en sådan betydelse,
att det bör kunna anses likvärdigt med åtskilliga av de ändamål, som
privilegieras av gällande lagstiftning. Bärande skäl för ändring, som i beskattningshänseende
jämställer stiftelser och föreningar för nordiskt samarbete
med de redan privilegierade stiftelserna och föreningarna, bör alltså
kunna anses vara för handen. Ändamålsbestämningen bör därvid enligt
kommitténs mening icke ges en alltför generell utformning. En lämplig begränsning
synes kunna erhållas, om det angives, att fråga skall vara om främjande
av nordiskt samarbete, som bedrives antingen i samverkan med statlig
eller kommunal myndighet eller ock efter godkännande av någon bestämd
statlig instans, t. ex. den svenska riksskattenämnden. Härigenom
uteslutes de mera perifera samarbetsuppgifter, som icke anses motivera
uppmärksamhet från det allmännas sida. Kommittén föreslog slutligen, att
rådet skulle besluta rekommendera regeringen i Sverige att föranstalta om
sådana ändringar i reglerna om beskattning av stiftelser och föreningar, att
stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete i möjligaste
mån befriades från skattskyldighet.
Nordiska rådets juridiska utskott åberopade bl. a. niomannakommitténs
förslag och återgav ett uttalande i utskottet av den svenske justitieministern.
Enligt detta uttalande var den svenska regeringen — oaktat sin principiellt
restriktiva inställning till spörsmålet om utvidgande av skattefrihet
för stiftelser och föreningar — beredd att överväga åtgärder för ett genomförande
av syftet med det förslag, som framlagts av den juridiska niomannakommittén.
Utskottet hemställde därför, att rådet måtte uppskjuta vidare
behandling av medlemsförslaget till nästa ordinarie ''session.
Utskottets förslag bifölls av Nordiska rådet den 22 mars 1962.
5. Departementspromemorian
I departementspromemorian har övervägts möjligheterna att medge skattebefrielse
för stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt
samarbete enligt de riktlinjer som Nordiska rådets niomannakommitté antytt.
Detta innebär, att skattefriheten skulle begränsas till fall av nordiskt
samarbete antingen i samverkan med statlig eller kommunal myndighet
eller ock efter godkännande av statlig instans.
Det framhålles därvid i promemorian att skattefriheten inte bör göras
beroende av att det nordiska samarbetet bedrives i samverkan med statlig
eller kommunal myndighet. Även om härigenom skulle uteslutas stiftelser
och föreningar med perifera samarbetsuppgifter, kan man inte bortse från
att angelägna ändamål skulle uteslutas från skattefrihet enbart av den orsaken
att samverkan med offentlig myndighet inte föreligger. Härtill kommer
att —- även vid en sådan samverkan — beskattningsmyndigheterna
mången gång skulle ställas inför betydande tolkningssvårigheter.
Den av niomannakommittén antydda alternativa lösningen, nämligen att
göra skattefriheten beroende av godkännande av statlig instans, förordas
14 Kiingl. Maj. ts proposition nr 6 år 19(13
däremot i promemorian. En möjlighet, som också anvisats inom Nordiska
rådet och av remissinstanser, är att därvid låta riksskattenämnden träda till.
Härom anföres följande.
Nämnden är icke främmande för dylika uppgifter. Enligt 54 § 4 st. kommunalskattelagen
och 7 § 4 st. förordningen om statlig inkomstskatt kan
nämnden således under vissa förutsättningar besluta om viss skattefrihet
för s. k. familjebolag. Vidare må erinras om vissa dispensbestämmelser i
12 § förordningen den 9 december 1960, nr 658, med provisoriska bestämmelser
om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall, i 5 § förordningen den 15 maj 1959, nr 168, om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar, i 6 § förordningen
den 19 februari 1954, nr 40, om särskild investeringsfond för avyttrat
fartyg samt i 1 § 2 mom. förordningen den 27 juni 1927, nr 321, om
skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Det torde knappast vara att
förvänta att en liknande dispensbestämmelse beträffande nordiska stiftelser
och föreningar skulle leda till någon mera nämnvärd ökning av
nämndens arbetsbörda; sådana skatteärenden torde inte bli alltför vanliga.
I fråga om ändamålsbestämningen föreslogs av skattelagssakkunniga, att
stiftelsen eller föreningen »uteslutande» skulle ha till ändamål att främja
det internordiska samarbetet. I departementspromemorian förordas, på sätt
även föreslagits vid remissbehandlingen av tidigare förslag, den uppmjukningen
alt det »huvudsakliga» ändamålet blir avgörande för skattefrihet.
Härigenom uppnås även överensstämmelse med vad som gäller för redan
skatteprivilegierade stiftelser och föreningar.
Rörande arten av den verksamhet som skall leda till skattefrihet erinras
om att vissa ändamål redan enligt gällande bestämmelser i 35 § 1 mom. e)
kommunalskattelagen m. m. kan medföra skattefrihet för nordiska stiftelser
och föreningar. När det gäller en utvidgning av skattefriheten, förordas
en viss restriktivitet. I första hand bör, enligt departementspromemorian,
reformen begränsas till att avse ändamål som främjar nordiskt samarbete.
Följande redogörelse lämnas i promemorian för några aktuella fall, som kan
komma i fråga till denna skattelindring.
Föreningen Norden, svensk förening för nordiskt samarbete, anger som
sitt syfte att på alla områden stärka och utveckla de nordiska folkens samverkan
inåt och utåt. Den vill sålunda vidga de kulturella förbindelserna
och främja det ekonomiska och sociala samarbetet de nordiska länderna
emellan samt i så vida kretsar som möjligt öka förståelsen för de nordiska
folkens gemensamma intressen. Föreningen lägger stor vikt vid den språkliga
samhörigheten och inriktar sig därvid främst på skolor och ungdom.
Föreningen verkar bl. a. även för ökat varuutbyte mellan de nordiska länderna
och har verksamt bidragit till samordning av lagstiftningen i Norden.
Vidare utger föreningen eller medverkar vid utgivandet av nordiska publikationer.
Letterstedtska föreningen har till ändamål att befordra gemenskapen
mellan de tre skandinaviska rikena med avseende å industri, vetenskap
och konst samt att bereda uppmuntran och stöd åt yrkesflitens så
väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder. Politiska
och religiösa ämnen ligger däremot utom området för föreningens
verksamhet. Föreningen utövar sin verksamhet genom att utge cn tidskrift
»Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri» och genom att
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
15
utdela understöd, huvudsakligen till vetenskapliga ändamål. Clarn Lachinans
fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan har till uppgift
alt ekonomiskt stödja åtgärder, som är ägnade att främja den skandinaviska
samhörigheten, bl. a. genom att bereda tillfälle åt personer, tillhörande
något av de skandinaviska länderna, att lära känna inrättningar
och förhållanden i något av de andra länderna eller att där idka studier vid
skolox- eller universitet. Stiftelsen vill även sprida upplysningar om de
skandinaviska ländernas och folkens förhållanden samt om betydelsen av
deras sammanhållning.
De nämnda institutionerna har, fortsätter departementspromemorian,
stått i blickpunkten, då frågan om skattelindring aktualiserats. Ändamålsbestämningen
och verksamhetens art torde även i dessa fall vara sådana, att
skattelindring efter ett genomförande av de ifrågasatta författningsbestämmelserna
skulle kunna medges. — I övrigt hör en viss återhållsamhet iakttas
vid utväljande av de ändamål som — utöver de redan skatteprivilegierande
— skulle beredas en förmånsställning i skattehänseende. Varje sådant
ändamål hör inte leda till skattefrihet. Härom anföres följande.
En viss gradering av dessa ändamål kan naturligtvis göras alltefter deras
allmännytta. De kulturella samarbetssträvandena inom konst, teater och
litteratur träder därvid i förgrunden. Härmed närstående är syftet att verka
för språklig förståelse. Även inom de ekonomiska och sociala områdena
torde mången gång kunna urskiljas en ideellt syftande verksamhet av största
betydelse för det nordiska samarbetet. Samma torde vara förhållandet
med institutioner som avser att främja det psykiska eller fysiska uppbyggandet.
Även med angivande av nu anförda eller därmed jämförbara ändamål
torde särskild uppmärksamhet få ägnas åt sådana institutioner, vilkas
verksamhet är inriktad på viss grupp eller vissa grupper av människor. Sålunda
bör knappast politiska eller fackliga organisationer omfattas av skatteförmånen.
Inom ramen för uppgivna, mer eller mindre högt kvalificerande
ändamål kan dölja sig rena sällskapsklubbar. Det är icke avsett att sådana
skall skatteprivilegieras. Idrottsföreningar kan naturligtvis sägas syfta
till fysiskt uppbyggande, men deras verksamhet får anses vara av så
speciell karaktär, att skattefrihet för dem inte bör komma i fråga. Därvid
har även beaktats att idrottsföreningar under gynnsamma förhållanden kan
uppdriva en betydande ekonomisk verksamhet och att under sådana förhållanden
gäller särskilda, för sådana föreningar förmånliga skatteregler.
I territoriellt hänseende torde ändamålet väl vanligen avse samverkan
mellan två eller flera länder inom Norden. En mera lokal begränsning kan
dock inte uteslutas. Här må endast erinras om Öresunds- och Nordkalottenområdena,
vilka i olika sammanhang förekommer som särskilda enheter.
Även i sådana fall hör skattefrihet kunna komma i fråga, därest förutsättningarna
för skattefrihet eljest är uppfyllda.---
Till Norden bör i nu förevarande sammanhang hänföras de länder, som
är representerade i Nordiska rådet, således Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige. Uttrycklig bestämmelse härom synes dock inte erforderlig.
Departementspromemorian föreslår att frågan om skattefrihet i varje
särskilt fall prövas inom ramen för dessa riktlinjer. Prövningen bör enligt
förslaget uppdragas åt riksskattenämnden.
Fråga uppkommer då, om nämndens beslut rörande beviljad eller vägrad
skattefrihet skall få överklagas, exempelvis i den ordning som gäller för be
-
16
Kiingl. Maj:ls proposition nr 6 år 1063
svär över av nämnden meddelat förhandsbesked i taxeringsfraga. Under
hänvisning till att talan icke får föras mot nämndens beslut i dispensärenden
beträffande familjebolag m. in., förordas att ej heller nu förevarande
beslut av nämnden skall få överklagas.
Om skattefrihet medgivits bör, fortsätter departementspromemorian,
nämnden få återkalla denna förmån, när omständigheterna därtill föranleder,
t. ex. om stiftelsen eller föreningen icke längre fyller kraven enligt
punkt 8 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, d. v. s. att verksamheten
under längre tid icke bedrivits eller icke kan väntas komma att
bedrivas i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen av tillgångarna
eller dylikt. I promemorian tillägges följande.
Vad angår stiftelse eller förening, som helt eller delvis är Inkallad tran
skattskyldighet, föreligger i 33 § taxeringsförordningen en bestämmelse om
uppgiftsskyldighet för bedömande av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.
Uppgift skall avlämnas till vederbörande länsstyrelse men taxeringsintendenten
kan dispensera därifrån. Eftersom de nordiska stiftelserna och
föreningarna i skattehänseende skulle övervakas av riksskattenämnden, kan
33 § taxeringsförordningen inte lämpligen göras tillämplig på nu förevarande
fall. 1 stället torde det böra ankomma på riksskattenämnden att i beslut
om skattefrihet även ange i vilken omfattning de nordiska stiftelserna
och föreningarna skall framdeles lämna uppgift om inkomster och utgifter
samt om tillgångar och skulder ävensom upplysning om de omständigheter,
vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet. Riksskattenämnden
bör därvid kunna föreskriva, att lämplig tjänsteman, t. ex. vederbörande
taxeringsintendent, skall följa verksamhetens utveckling och övriga på
skattefriheten inverkande omständigheter samt vid behov till riksskattenämnden
anmäla inträffade förändringar. Självfallet bör nämnden i varje
ärende angående såväl medgivande som återkallelse av skattefrihet få infordra
de upplysningar, som kan erfordras för bedömande av nordisk stiftelses
eller förenings skattskyldighet. Det synes inte erforderligt att nu föreliggande
befogenheter inskrives i författning.
Slutligen framhålles, att beslut om skattebefrielse eller återkallelse — där
riksskattenämnden på grund av särskilda omständigheter inte föreskriver
annat — bör lända till efterrättelse med verkan från och med det beskattningsår,
varunder beslutet meddelats.
Departementspromemorians förslag innebär, att bestämmelser rörande den
åsyftade skattebefrielsen inarbetas i 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och
7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Enligt författningsförslaget skulle
stiftelserna och föreningarna efter riksskattenämndens beprövande i fråga
om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt jämställas med sådana stiftelser, som
avses i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och 7 § första stycket f) förordningen
om statlig inkomstskatt. Därigenom skulle även bl. a. 5 § 1 mom.
första stycket e) kommunalskattelagen ävensom punkt 2 av anvisningarna
till 31 § och punkt 8 av anvisningarna till 53 §, allt samma lag, utan vidare
bli tillämpliga i nu förevarande avseende. Så är även förhållandet med bestämmelsen
i 6 § 1 mom. första stycket b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
6. Remissyttrandena över departementspromemorian
I frågan huruvida skattelindring bör tillkomma stiftelser och föreningar
som främjar nordiskt samarbete har remissinstanserna intagit samma ståndpunkt
som i sina tidigare yttranden i ärendet. Sådan skattelindring tillstyrks
sålunda av de hörda länsstyrelserna och Föreningen Nordens centralstyrelse.
Kammarrätten, riksskattenämnden och överståthållarämbetet vidhåller däremot
sina tidigare framförda betänkligheter.
Riksskattenämnden tillägger emellertid, att, därest vid bedömning av frågan
ur mera allmänna synpunkter ett skattemässigt gynnande av nordiskt
samarbete anses böra komma till stånd, nämnden inte har något att erinra
mot att nämnden erhåller de uppgifter som i departementspromemorian förutsatts.
Kammarrätten uttalar sig i samma riktning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om lagstiftning nu bör ske
med avseende på enbart nordiskt samarbete. Länsstyrelsen erinrar om att
även övrigt internationellt arbete tenderar att öka i omfattning och betydelse.
En generell lagstiftning för beredande av skattelättnader för institutioner
med uppgift att överhuvud främja internationellt samarbete kan bli
aktuell.
I allmänhet har remissinstanserna funnit departementspromemorians förslag
i huvudsak vara ändamålsenligt. Emot förslaget i vad det avser rätt för
riksskattenämnden att efter prövning i varje särskilt fall avgöra om stiftelse
eller förening skall få åtnjuta skattefrihet har blott övcrståthållarämbetet
framfört erinringar. Ämbetet anser att bärande skäl inte föreligger att
just organisationer med ändamål att främja nordiskt samarbete skall vara
underkastade annan instansordning än den vanliga. Ämbetets uppfattning
torde vara den, att det vid en eventuell utvidgning av nuvarande skattefrihetsregler
skall ankomma på beskattningsnämnder och skattedomstolar alt
pröva om förutsättningar för skattefrihet är förhanden. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, som i och för sig tillstyrker att riksskattenämnden
skall äga meddela beslut om skattebefrielse i förevarande fall, anser likväl
att nämndens beslut i sådan fråga bör få överklagas i den ordning som är
stadgad om överklagande av förhandsbesked i taxeringsfråga, d. v. s. direkt
till regeringsrätten.
I fråga om förutsättningarna för skattefrihet framhåller riksskattenämnden,
att de i promemorian uppdragna riktlinjerna för den tilltänkta dispensprövningen
ger erforderlig ledning för bedömande av dispensfallen.
I övrigt har följande synpunkter på dessa riktlinjer framkommit. Överståthållarämbetet
anser, att begränsningen i skattskyldigheten i fråga om
föreningar bör begränsas till sådana föreningar som inte verkar för tillgodoseende
av medlemmarnas ekonomiska intressen. Länsstyrelsen i Stockholms
län förordar att uttrycket »främja nordiskt samarbete» i någon mån närmare
preciseras. Kammarrätten berör samma fråga samt anför därom följande.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
I promemorian har redogjorts för de verksamhetsområden (konst, teater,
litteratur etc.), som skall kvalificera för skattefrihet. Däremot har icke angivits
vilka krav på själva samarbetet, som skall ställas. Man frågar sig
exempelvis, om det är tillräckligt, att en stiftelse eller förening på konstlivets
område har sin verksamhet utsträckt att omfatta ej blott Sverige utan
även ett eller flera andra nordiska länder, eller om det skall fordras, att
samarbetet mellan länderna tar sig mera positiva uttryck.
Några remissinstanser berör frågan hur den övervakning bör ordnas som
erfordras för att kontrollera att förening eller stiftelse efter det skattefrihet
beviljats fortfarande fyller kraven för skattefrihet. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att denna övervakning helt bör åvila riksskattenämndens kontrollbyrå.
Det torde enligt länsstyrelsen erbjuda betydande svårigheter för
annan instans än den som företagit prövningen i dispensfrågan att taga ställning
till om stiftelsens eller föreningens dispositioner kan inverka på den
beviljade skattefriheten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter
om icke riksskattenämnden borde med jämna mellanrum, exempelvis
vart femte år, tillställa vederbörande taxeringsintendent en förteckning å
stiftelser och föreningar inom län, som beröres av besluten om skattefrihet.
Taxeringsintendenten skulle äga befogenhet att, även om skattebefrielse
medgivits, på given anledning infordra erforderliga uppgifter för bedömande
av om verksamheten alltjämt är av den art och inriktning att befrielse bör
åtnjutas. Länsstyrelsen utgår därvid från att taxeringsintendent, när helst
anledning härtill vppas, hos riksskattenämnden skall kunna fora talan om
skattefrihetens återkallande.
Riksskattenämnden erinrar i detta sammanhang om den i 33 § taxeringsförordningen
reglerade uppgiftsskyldigheten för sådana stiftelser och föreningar,
som helt eller delvis är frikallade från skattskyldighet. Intet torde
enligt nämndens mening hindra att delta författningsrum göres tillämpligt
jämväl med avseende å ifrågavarande stiftelser och föreningar. Härigenom
skulle vederbörande taxeringsintendent kunna i mån av behov kontrollera,
att sådan stiftelse eller förening, som erhållit dispens av riksskattenämnden,
alltjämt uppfyller förutsättningarna härför. I förekommande fall skulle
taxeringsintendenten hos riksskattenämnden kunna hemställa om omprövning
av beslutet om dispens. Nämnden förutsätter, att i beslut om dispens
intages förbehåll av innebörd att dispensen gäller under förutsättning att
veiksamheten bedrives på sätt avses i punkt 8 av anvisningarna till 53 §
kommunal skattelagen.
Vissa redaktionella ändringar i den föreslagna författningstexten har
ifrågasatts. Kammarrätten och länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att
det uttryckligen anges, att dispensförfarandet endast gäller stiftelser och
föreningar med »huvudsakligt» ändamål att främja nordiskt samarbete.
Riksskattenämnden föreslår att såsom förutsättning för dispens angives,
att »särskilda skäl därtill äro»; därigenom skulle markeras, att icke alla
stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete kan
ifrågakomma för dispens.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963
7. Departementschefen
Frågan om i vilken utsträckning institutioner med en verksamhet, som
kan betecknas som ideell, välgörande eller allmännyttig, skall fritas från
skattskyldighet för inkomst och förmögenhet erhöll år 1942 den lösning,
som nuvarande författningsbestämmelser anger. De principer för skattefrihet
som då kom till uttryck var mycket restriktiva. Den för vår skattelagstiftning
i detta hänseende bärande tanken kan, med en viss förenkling,
anges som så, att ideell, välgörande och allmännyttig verksamhet, som är
förtjänt av det allmännas stöd, skall erhålla sådant stöd, icke genom skatteförmåner
utan genom synliga anslag och bidrag. Härigenom kan de medelsbeviljande
instanserna behålla kontroll över förmånernas storlek och
användning.
Från denna allmänt avvisande inställning till skattelättnader för ifrågavarande
slags verksamhet gjordes vid lagstiftningens tillkomst betydande
undantag. Den skattefrihet som då medgavs vissa organisationer hade emellertid
främst historisk bakgrund. Det ansågs naturligen mindre lämpligt att
införa skatteplikt för »fromma stiftelser» och liknande, vilka redan enligt
förut gällande bestämmelser undantagits från skattskyldighet. När fråga
var om utvidgning av kretsen av skatteprivilegierade organisationer iakttogs
dock största restriktivitet.
De principer pa vilka 1942 års lagstiftning sålunda vilar har upprätthållits
alltsedan dess. Återhållsamhet har under de senaste tjugu åren visats
av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen när olika förslag om utvidgning av
området för befrielse från skattskyldighet väckts. Den enda verkliga utvidgning
som skett är att fyra särskilt namngivna stiftelser och fonder erhållit
skattefrihet, nämligen Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond, norrlandsfonden samt malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Mot bakgrunden härav framstår det som naturligt, att de hittills framkomna
förslagen om skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål
att främja nordiskt samarbete inte lett till lagstiftning. Vid remissbehandlingen
av ett efter framställning från riksdagen tillkommet utredningsförslag
i frågan framfördes även från skilda remissinstanser vägande invändningar
mot förslaget, som icke ansågs stå i överensstämmelse med den
svenska lagstiftningens principer.
Såsom uttalades från den svenska regeringens sida vid Nordiska rådets
session i våras torde emellertid ett avsteg från våra interna principer få
övervägas i denna fråga. Anledningen härtill är närmast att söka i den internordiska
karaktär föreningar och stiftelser av förevarande slag har. Lagstiftningen
i övriga nordiska länder medger i princip skattefrihet för motsvarande
stiftelser och föreningar. De skäl som framförts för att ge stiftelser
och föreningar som verkar för nordiskt samarbete samma skatterättsliga
ställning i alla nordiska länder kan inte frånkännas styrka. Jag
vill därför förorda att, såsom ett bidrag till det nordiska samarbetet, de
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
från svensk sida framförda principiella betänkligheterna får falla och att
skattefrihet ges även åt svenska stiftelser och föreningar med sådan verksamhet.
De stiftelser och föreningar, som bör bli befriade från skattskyldighet,
är sådana som tillgodoser ändamål som främjar nordiskt samarbete. I den
departementspromemoria som upprättats i ärendet har den avsedda ändamålsbestämningen
närmare utvecklats och jag får i detta hänseende hänvisa
till den föregående framställningen. De synpunkter som framförts i
promemorian har i huvudsak godtagits vid remissbehandlingen och synes
kunna accepteras. Det bör dock understrykas att det icke är tillräckligt för
skattefrihet att en stiftelse eller förening bedriver verksamhet i två eller
flera nordiska länder utan avgörande bör vara, att verksamheten direkt syftar
till att främja samarbetet mellan länderna. Det samarbete som här avses
är det nordiska samarbetet. Ett allmänt främjande av internationellt samarbete
berörs däremot inte av de regler som nu är aktuella. Självfallet skall
verksamheten för att kunna leda till skattefrihet för en förening vara av sådan
art att den inte tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen.
Riksskattenämnden har föreslagit, att såsom ytterligare förutsättning för
skattefrihet skall angivas att »särskilda därtill äro». Detta förslag anser
jag mig böra biträda. Härmed markeras, att endast stiftelser och föreningar
med från allmänna synpunkter mera betydelsefull verksamhet bör ifrågakomrna
för skattefrihet.
Beträffande formen för erhållande av skattefrihet har tidigare olika vägar
beträtts. I regel ankommer det i första hand på vederbörande taxeringsnämnd
att pröva om förutsättningarna för skattefrihet är för handen. Frågan
härom kan sedan i vanlig ordning genom besvär underställas prövningsnämnd,
kammarrätten och regeringsrätten.
I vissa situationer har lagstiftaren dock valt en annan väg. Riksskattenämnden
kan nämligen i speciella fall besluta om dispens från föreliggande
skatteplikt. Nämnden kan således under vissa förutsättningar befria bolag
från eljest uppkommande kedjebeskattning av aktieutdelningar. Vidare
äger nämnden pröva om förutsättningar föreligger för utsträckande av tiden
för återförande till beskattning av medel som avsatts till vissa investeringsfonder.
Slutligen har riksskattenämnden vid fusioner mellan aktiebolag
att pröva om moderbolaget skall få överta utskiftningsskatteskulden.
Gemensamt för dessa dispenser är att nämnden efter ansökan prövar ärendet
i första och sista instans. Klagan över nämndens beslut i sådana ärenden
medges sålunda icke.
I departementspromemorian har föreslagits, att frågan om stiftelse eller
förening, som främjar nordiskt samarbete, uppfyller kraven på befrielse
från skattskyldighet skall prövas av riksskattenämnden i den ordning som
gäller för de nyss nämnda dispensfallen. Fördelen med detta förfarande kan
sägas ligga däri att vederbörande snabbt får ett definitivt besked i skattskyldighetsfrågan
och kan rätta sina medelsdispositioner därefter.
Departementspromemorians förslag i detta hänseende har i regel godta -
Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963
21
gits av remissinstanserna. Även jag vill förorda att prövningen av skattskyldigheten
i dessa fall sker hos riksskattenämnden. I enlighet med de principer
som förut tillämpats för sådan dispensprövning bör nämndens beslut i
dessa frågor icke kunna överklagas.
Av allmänna regler följer att riksskattenämnden över ansökan om skattefrihet
hör taxeringsintendenten i det län där stiftelsen eller föreningen
har säte. Det bör ankomma på denne taxeringsintendent att följa verksamheten
hos stiftelse eller förening, som erhållit skattebefrielse, för att kontrollera
att förutsättningarna för skattefrihet alltjämt föreligger. Om institutionens
verksamhet ändrat karaktär i något väsentligt hänseende har taxeringsintendenten
att hos riksskattenämnden aktualisera frågan om återkallelse
av beslutet om befrielse från skattskyldighet.
För att taxeringsintendenten skall få erforderliga upplysningar för denna
kontrollverksamhet bör den uppgiftsskyldighet som enligt 33 § taxeringsförordningen
åvilar vissa skattefria rättssubjekt utsträckas till att gälla
även stiftelse och förening, som vunnit den nu avsedda skattebefrielsen.
Den reform som av mig sålunda förordas förutsätter tillägg till 53 § 1
mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt
samt ändring i 33 § taxeringsförordningen. På grundval av departementspromemorians
författningsutkast och de vid remissbehandlingen framkomna
synpunkterna har förslag till erforderliga författningsändringar utarbetats
inom finansdepartementet.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart. Av riksskattenämnden
meddelade beslut om skattebefrielse torde, såsom föreslagits i departementspromemorian,
få verkan redan från och med det beskattningsår, under
vilket beslutet meddelats. Självfallet bör nämnden, när omständigheterna
det föranleder, kunna bestämma annan tidpunkt för skattefrihetens inträdande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå 1963 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli
19V7 (nr 576) om statlig inkomstskatt; och
3) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Tb. Hellström
22
Kungl. Maj:ts proposition nr G år 1963
Bihang
Departementspromemorians författningsförslag
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---eller rörelse.
Finner riksskattenämnden, att stiftelse eller förening har till ändamål att
främja nordiskt samarbete, må riksskattenämnden efter ansökan förklara,
att stiftelsen eller föreningen i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning
av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening som
ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, om omständigheterna
därtill föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över beslut, som
riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Denna lag träder i kraft den
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
7 §•
Från skattskyldighet —--hänförlig verksamhet.
Finner riksskattenämnden, att stiftelse eller förening har till ändamål att
främja nordiskt samarbete, må riksskattenämnden efter ansökan förklara,
att stiftelsen eller föreningen i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tilllämpning
av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening
som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, om omständigheterna
därtill föranleda, av riksskattenämnden återkallas. Över be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1963 23
slut, som riksskattenämnden meddelat enligt detta stycke, må klagan icke
föras.
Aktiebolag och---bolagens verksamhet.
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må---icke föras.
Att personer — --samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft den
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621424