Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

1

Nr 48

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); given Stockholms slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ändrade regler för beskattning av
försäkringsanstalt i vissa fall då utjämningsfond tages i anspråk för återbäring
till försäkringstagarna. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 48

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunal
skattelagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 30 §.

2. Vid beräkning---egen räk ning.

Avdrag för--- — av brandskada.

Med utjämningsfond---för säkringsaktiebolags

reservfond.

Den på---livräntor, undan taget)

.

Nedsättning av försäkringsfond för
egen räkning, av säkerhetsfond samt
av i första stycket omnämnd reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
och regleringsfond för
trafikförsäkringsanstalt ävensom
minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt. Sker ändring
av bolagsordningen, varigenom anstalten
får rätt att på annat sätt än
ovan sagts disponera vid denna lags
ikraftträdande befintlig utjämningsfond,
för vilken bestämmelser om inskränkt
dispositionsrätt funnits, eller
utjämningsfond, som bildats efter lagens
ikraftträdande, skall fonden anses
härigenom undergå minskning
med hela det belopp, vartill den uppgick
före ändringen.

Utöver vad---till försäkrings tagare.

1

2. Vid beräkning---egen räk ning.

Avdrag för---av brandskada.

Med utjämningsfond---för säkringsaktiebolags

reservfond.

Den på---livräntor, undan taget).

Nedsättning av försäkringsfond för
egen räkning, av säkerhetsfond samt
av i första stycket omnämnd reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
och regleringsfond för
trafikförsäkringsanstalt ävensom
minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt. Sker ändring
av bolagsordningen, varigenom anstalten
får rätt att på annat sätt än
ovan sagts disponera en den 1 januari
1929 befintlig utjämningsfond,
för vilken bestämmelser om inskränkt
dispositionsrätt funnits, eller
utjämningsfond, som bildats efter
nämnda dag, skall fonden anses härigenom
undergå minskning med hela
det belopp, vartill den uppgick före
ändringen, dock att vad nu sagts
icke skall gälla om ändringen verkställts
för att anstalt, som driver rörelse
avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring,
för vilken grunder fastställts
jämlikt lagen om försäkringsrörelse,
skall äga taga fonden i anspråk
för återbäring i enlighet med
sagda grunder.

Utöver vad —--till försäkrings tagare.

1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 30 § se 1950: 308.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering
i första instans verkställes år 1963.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
il Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade regler för
beskattningen av försäkringsanstalt i vissa fall samt anför därvid följande.

Inledning

I anledning av en av försäkringsinspektionen gjord hemställan om översyn
av gällande beskattningsregler för sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse
uppdrog jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13
januari 1961 åt kammarrättsrådet Nils G. Lindquist, ordförande, kammarrättsrådet
Per Eklund samt byrådirektören Gösta D. V. Jonsson att verkställa
den av inspektionen förordade utredningen. De sakkunniga har den
28 september 1962 avgivit ett betänkande med förslag till ändrade bestämmelser
angående beskattning av sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse
(stencilerat). Betänkandet har varit föremål för remissbehandling i
vanlig ordning och förslaget har i huvudsak godtagits av hörda myndigheter
och näringsorganisationer även om erinringar gjorts mot olika detaljer
i detsamma.

Av skäl som jag i det följande närmare skall utveckla anser jag emellertid
att genomförandet av de ändringsförslag som de sakkunniga framlagt i
betänkandet tills vidare bör anstå. Endast i ett speciellt hänseende synes
frågan om ändrade beskattningsregler nu böra upptagas till behandling. Det
gäller det fall att försäkringsanstalt, som driver viss s. k. lång sjuk- och
olycksfallsförsäkringsrörelse ändrar sin bolagsordning för att möjliggöra
för anstalten att taga utjämningsfond eller del därav i anspråk för återbäring
till försäkringstagarna.

Enligt nuvarande bestämmelser skall anstalten i dylikt fall beskattas för
utjämningsfondens hela belopp och alltså inte blott för den del av fonden
som tagits i anspråk. De sakkunniga har framhållit att speciella bestämmelser
för att förhindra uppkomsten av sådana skattekonsekvenser i försäkringsanstalt
med lång sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse snarast bör
införas i komunalskattelagen. Jag delar denna uppfattning och anhåller att
nu få anmäla nämnda fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

5

Gällande bestämmelser

Enligt reglerna i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen
angående överskottsbeskattning av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkringsrörelse gäller att från bruttointäkten avdrag får göras förutom
för driftkostnader som avses i 29 § samma lag även för avsättningar
till vissa fonder. Till dessa fonder hör utjämningsfonden. I fråga om avsättning
till utjämningsfonden är avdragsrätten på visst sätt maximerad. Härom
är dock inte nu fråga.

Med utjämningsfond förstås enligt tredje stycket av nyssnämnda anvisningspunkt
fond, som enligt bolagsordningen får användas endast till att
helt eller delvis täcka förlust å själva försäkringsrörelsen samt efter sådan
disposition kvarstående förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån den inte
kan täckas av andra till framtida förfogande avsatta medel. I fråga om ömsesidigt
försäkringsbolag räknas som utjämningsfond jämväl fond, som
utöver försäkringsfond, premieåterbäringsreserv och säkerhetsfond — funnits
före kommunalskattelagens ikraftträdande och vilkens användning
enligt bolagsordningen inte begränsats till förlusttäckning enligt vad nyss
sagts. Som utjämningsfond skall ej anses i lag föreskriven säkerhetsfond
eller försäkringsaktiebolags reservfond.

Gentemot den nyssnämnda avdragsrätten för avsättning till utjämningsfond
står å andra sidan den skatteplikt som uppkommer när fondmedlen
tages i anspråk. Därom stadgas i femte stycket av ifrågavarande anvisningspunkt.
Man skiljer här mellan två olika fall.

Huvudregeln är att som intäkt skall anses utjämningsfondens minskning.
Härvid förutsättes, ehuru det inte uttryckligen utsagts, att utjämningsfonden
använts för förlusttäckning på sätt nyss angivits. Samma regel gäller i
fråga om en gammal utjämningsfond som ett ömsesidigt försäkringsbolag
haft före kommunalskattelagens ikraftträdande och där sådan inskränkning
i fråga om användningen icke varit föreskriven.

Det andra fallet då beskattning av fondmedlen föreskrives är då sådan
ändring av bolagsordningen sker, att försäkringsanstalten får rätt att på
annat sätt än nyss sagts — d. v. s. för annat ändamål än förlusttäckning -—
disponera utjämningsfond. Det kan då vara fråga om en utjämningsfond,
som fanns redan vid kommunalskattelagens ikraftträdande och för vilken
bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt funnits i bolagsordningen, eller
om en utjämningsfond som bildats senare. Om bolagsordningen på detta
sätt ändras skall hela det belopp, vartill fonden uppgått före ändringen, upptagas
som skattepliktig intäkt.

Det är denna senare beskattningsregel som de sakkunniga föreslår skola
ändras.

6

Kungl. Ma j. ts proposition nr 48 år 1963

De sakkunnigas förslag

De sakkunniga framhåller, att utjämningsfond i företag, som driver lång
sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse, även kan ha karaktär av återbäringsfond
enligt lagen om försäkringsrörelse. Detta följer då av de för ifrågavarande
försäkringsformer fastställda grunderna. Ett dylikt företag kan
därför ha behov av att ändra sin bolagsordning i överensstämmelse med
grunderna så att utjämningsfonden kan användas jämväl för återbäring till
försäkringstagarna.

För att närmare belysa detta har de sakkunniga i betänkandet lämnat en
redogörelse för grundbunden barnolycksfallsförsäkring i skadeförsäkringsanstalt.
De sakkunniga framhåller att detsamma i tillämpliga delar gäller i
fråga om grundbunden reseolycksfallsförsäkring i sådan anstalt. I nämnda
redogörelse anför de sakkunniga följande.

I de för barnolycksfallsförsäkringen stadfästa grunderna av år 1939 stadgades,
att avsättning till utjämningsfond — då benämnd utjämningsreserv
— skulle ske vid varje års slut med minst 0,1 procent av sammanlagda försäkringssumman
för försäkringar i kraft för olycksfall till dess fonden
uppnått 3 procent av nyssnämnda försäkringssumma. Denna utjämningsfond
fick ej användas till annat än att helt eller delvis täcka förlust å dödlighet,
invaliditet eller sjuklighet samt därefter till sådan kvarstående förlust
på rörelsen i dess helhet, som icke kunde täckas av andra till framtida
förfogande avsatta medel.

Först år 1945 stadfästes i grunderna bestämmelser angående vinstfond
och vinstmedel. I vad grunderna berörde återbäring infördes emellertid år
1957 genomgripande förändringar. Enligt övergångsbestämmelserna till de
då ändrade, alltjämt gällande grunderna skulle, förutom uppsamlade vinstmedel
per den 31 december 1949, även den utjämningsfond, som nämnda
dag fanns avsatt för då ikraftvarande försäkringar, betraktas som vinsttond
och således hänföras till anstaltens beskattade medel. Vidare skulle
det för åren 1950—1956 uppkomna överskottet beräknas enligt de nya grunderna.
Detta innebar, att de bokföringsmässiga avsättningarna till utjämningsfond
i barnolycksfallsförsäkringsrörelse enligt äldre grunder i fortsättningen
skulle ingå bland överskottsmedlen enligt de särskilda bokslut,
som ligga till grund för framräkning av skattepliktigt överskott å rörelsen.

Gällande grunder för barnolycksfallsförsäkring föreskriva vidare, att avsättning
till utjämningsfond från och med den 1 januari 1957 ej vidare skall
ske samt att utjämningsfond icke må användas till annat än täckande av
förlust å rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av andra
till framtida förfogande avsatta medel. I barnolycksfallsförsäkringsrörelse
skola därför samtliga den 1 januari 1957 innestående överskottsmedel —
med undantag av den del av utjämningsfonden som bildats av medel från
försäkringar, vilka upphört före den 1 januari 1950 — från och med den
1 januari 1957 betraktas som tillhörande återbäringskapitalet. Därmed äro
dessa medel i enlighet med grunderna avsedda för fördelning bland försäkringstagarna,
oavsett om samma medel tidigare avsatts till vinstfond eller
utjämningsfond. I särskilda bokslut, som förts vid sidan av den formella
bokföringen och som uteslutande haft till uppgift att fördela intäkter och
kostnader (inklusive skatter) eller således överskott och underskott mellan
barnolycksfallsförsäkringsrörelse, å ena sidan, och övrig försäkringsrörelse,
ä den andra, ha avsättningarna till utjämningsfond i barnolycksfallsförsäk -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

ring ingått i de överskottsmedel, å vilka barnolycksfallsförsäkringsrörelsens
andel av anstaltens totala skatt beräknats. För försäkringstagarna ha avsättningarna
därför karaktär av vinstmedel på samma sätt som avsättningarna
till vinstfonden. _

Ifrågavarande skadeförsäkringsanstalter ha avsatt återbäringskapital enligt
de gällande grunderna för barnolycksfallsförsäkring. Därvid har i vissa
anstalter ansetts riktigast att redovisa återbäringskapitalet med återbäringsfond
och utjämningsfond. Detta leder emellertid förr eller senare till att,
när återbäringsfonden genom tilldelning av återbäring till försäkringstagarna
försvunnit, utjämningsfonden måste tagas i anspråk för återbäring eller
således för annat ändamål än det, för vilket fonden ursprungligen bildats.
Härigenom uppkommer ett motsatsförhållande till tanken bakom KL:s bestämmelser
om utjämningsfondens användning.

I vissa andra skadeförsäkringsanstalter har därför förfarits på annat sätt.
Sålunda ha till återbäringsfonden överförts överskottsmedel från andra
verksamhetsgrenar än barnolycksfallsförsäkring till belopp, motsvarande utjämningsfondens
belopp. Medel motsvarande sistnämnda belopp ha därigenom
avsatts två gånger. Detta leder till att återbäringsfonden blir tillräcklig
för all förekommande återbäring utan att utjämningsfonden behöver tillgripas.
I stället blir sistnämnda fond herrelös så snart beståndet av barnolycksfallsförsäkringar
dött ut.

De sakkunniga anser att särskilda bestämmelser måste införas för den
del av försäkringsanstalts utjämningsfond som belöper å rörelse avseende
lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. Dessa bestämmelser bör enligt de sakkunniga
utformas så, att den ifrågavarande delen av utjämningsfonden undantages
från den påföljd, varom i femte stycket punkt 2 av anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen förmäles.

I de remissyttranden som avgivits över betänkandet har några erinringar
inte anförts mot förslaget i denna del.

Departementschefen

Kommunalskattelagens regler för beskattning av försäkringsföretag är
delvis ganska komplicerade och svåra att tillämpa för taxeringsmyndigheterna.
Detta gäller framför allt beskattningen av skadeförsäkringsrörelse.
Därför har, bl. a. från försäkringsinspektionens sida, framförts tanken att
för försäkringsföretagen övergå till någon form av bruttobeskattning. Det
kan erinras om att man för utländska försäkringsanstalter, som här i riket
driver annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse, av praktiska skäl
beräknar den beskattningsbara inkomsten till viss procent av premieinkomsten.
Beträffande livförsäkring här i riket har man för såväl in- som utländska
försäkringsanstalter övergått från nettobeskattning till en räntebeskattningsmetod.

I den skrivelse från försäkringsinspektionen, som föranlett den nu verkställda
utredningen, framhöll inspektionen att man kunde tänka sig en övergång
till en bruttobeskattningsmetod som en alternativ lösning av problemen.
Emellertid ansågs vid detta tillfälle att det borde ankomma på allmänna
skatteberedningcn att undersöka möjligheterna för en dylik reform.

De förslag de sakkunniga nu framlagt innebär bl. a. en anpassning av

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 48 år 1963

beskattningsreglerna till de särskilda redovisningsregler, som gäller för försäkringsföretagen
på grund av lagen om försäkringsrörelse. En sådan anpassning
blir nödvändig om man alltjämt skall tillämpa en nettobeskattningsmetod.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag kräver emellertid
omfattande och delvis komplicerade författningsbestämmelser. Innan förslaget
genomföres synes det därför angeläget att pröva om man inte för försäkringsföretagens
del kan övergå till en enklare beskattningsform.

De ändringar de sakkunniga föreslagit kan — frånsett den detaljbestämmelse
som berörts i det föregående — utan större olägenheter anstå en kortare
tid. Detta innebär å andra sidan inte, att en ändrad lagstiftning lämpligen
bör anstå i avvaktan på att allmänna skatteberedningens utredningsarbete
ytterligare fortskridit eller avslutats. Det måste nämligen anses i någon
mån ovisst, huruvida det kan anses ligga i skatteberedningens uppdrag att
ingå på en prövning av den mångfald av specialregler, vilka nu gäller i särskilda
hänseenden såsom exempelvis beträffande försäkringsbeskattningen.
Frågan om en reformering av denna beskattning synes utan olägenhet kunna
hänskjutas till en specialutredning. Hur än beskattningsreglerna för företagen
i en framtid kan komma att utformas, torde särskilda regler för försäkringsföretagen
ändock bli erforderliga.

Jag har därför för avsikt att låta frågan om förenkling av beskattningsreglerna
för försäkringsföretagen bli föremål för en särskild utredning, som
bör bedrivas skyndsamt. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör
någon ändring av nu gällande beskattningsregler i princip inte genomföras.
För att möjliggöra för försäkringsföretag, som driver lång sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse,
att utan skattekonsekvenser ändra sin bolagsordning
för att kunna taga utjämningsfonden i anspråk för återbäring till försäkringstagare
i enlighet med de för rörelsen stadfästa grunderna bör dock en
ändring göras i punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.
Bestämmelsen torde kunna göras tillämplig redan vid innevarande års taxering.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630283