Kimgl. Maf:ts proposition nr 34 dr IMS
1
Nr 34
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlösning av
vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvågarnes
pensionskassa^ given Stockholms slott den 1 februari
1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den allmänna pensionsreformen har aktualiserat frågan om avveckling
av pensioneringsverksamheten genom Enskilda järnvägarnes pensionskassa.
I propositionen föreslås, att inbetalningen av pensionsavgifter till
kassan skall under vissa villkor kunna avbrytas och premiereserven överföras
till annat pensioneringsorgan. För därav föranledd kapitalöverföring
äskas för budgetåret 1963/64 ett investeringsanslag av 7 mkr. under statens
järnvägars fond.
1—487» 83 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 34
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 februari 1963,
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Kling, Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Asp
ling.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
— efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
— fråga om avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvugarnes
pensionskassa samt anför därvid följande.
Inledning
En del av personalen vid de enskilda järnvägarna var före den 1 juli
1945 pensionsförsäkrad i Enskilda järnvägarnes pensionskassa, understödsförening,
i det följande benämnd EJP. I samband med det fortlöpande förstatligandet
av enskilda järnvägar i början av 1940-talet aktualiserades frågan
om en reglering av denna pensionsverksamhet. Efter förslag av 1943
års järnvägspensionsutredning övertogs kassan fr. o. m. den 1 juli 1945
helt av staten genom ett avtal med EJP.'' Därvid bestämdes, att det för kassan
gällande reglementet med vissa undantag skulle äga fortsatt tillämpning
och att järnvägsstyrelsen skulle handha kassaverksamheten efter övertagandet.
Genom den allmänna pensionsreformen har frågan om pensionskassans
fortsatta verksamhet aktualiserats. I första hand har uppkommit frågan
hur pensionsförmånssystemet för de anställda skall anpassas till de nya
förhållanden, som inträtt efter statsmakternas beslut om bl. a. en förbättrad
folkpensionering och införande av allmän tilläggspension.
Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening och Svenska järnvägsmannaförbundet
— dit flertalet trafikföretag är anslutna respektive vid trafikföretagen
anställda delägare i kassan organiserade — hemställde den 10
augusti 1961 att tilläggsbestämmelser skulle utfärdas i syfte att möjliggöra
en anpassning av pensioneringen genom EJP till den allmänna tilläggspensioneringen.
Sedan utlåtanden i ärendet infordrats från järnvägsstyrelsen,
försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt uppdrog Kungl. Maj :t
den 12 januari 1962 åt f. d. byrådirektören O. H. Ivalén att utreda frågan om
1 Prop. 1945: 183, BU 33, Rskr 281.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
3
pensionering genom EJP efter införandet av den allmänna tilläggspensioneringen.
Utredningsmannen har den 25 oktober 1962 avlämnat en promemoria
med förslag till lösning av pensioneringsfrågan.
Över promemorian har yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, försäkringsinspektionen,
statens pensionsanstalt, Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag,
Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska järnvägsmannaförbundet,
Svenska järnvägarnas kontorspersonal- och arbetsledareförbund
samt Föreningen enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän.
Innan jag går in på utredningsmannens förslag och yttrandena däröver
ämnar jag i korthet redogöra för de gällande bestämmelserna för kassan
samt verksamhetens utveckling och ekonomi.
Gällande bestämmelser för kassan
Verksamheten vid EJP regleras numera genom dels förenämnda kassareglemente,
dels kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 500; ändr. 1946: 27 och
519) angående reglering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare
och pensionärer vid statens järnvägar m. fl.
Tillämpningsområde. Enligt de för kassan grundläggande bestämmelserna
har de enskilda järnvägsförvaltningarna i riket varit berättigade vinna
anslutning till kassan. Därjämte har, då särskilda skäl ansetts föreligga,
även andra trafikföretag kunnat vinna sådan anslutning.
Förmånssystem. Pensionsåldern är 63 år och pensionsförmånerna utgöres
av ålders-, sjuk- och familjepension.
Ålderspensionens belopp utgör 77 % och sjukpensionens lägst 55 och
högst 74,8 % av anmäld lön. Motsvarande relationstal för ensam änka är
36,3 % och för föräldralöst barn 22 %. Genom kollektivavtal har pensionsberäkningen
för huvudparten av anställda fastlåsts vid löner mellan 2 000
och 4 000 kr. för år. Enligt kungörelsen 1946: 519 förbättrades förmånerna
med högst 100 kr. för år i den mån ålderspensionen ej bringades överstiga
1 800 kr. och pensionen för änka 1 200 kr.
Delägare i EJP, som i samband med statens förvärv av till kassan anslutet
företag övergår i statens järnvägars tjänst, erhåller i princip pensionsrätt
enligt de för statens anställningshavare gällande pensionsbestämmelserna.
För beräkning av statspension tillgodoräknas i dessa fall hl. a.
tid, varunder anställningshavare varit pliktig erlägga avgift till kassan.
Avgiftssystem. För delaktigheten i EJP utgår försäkringstekniskt avvägda
månadsavgifter, lägst 15,3 % av månadslön eller löneökning, som anmälts
innan delägaren fyllt 25 år, och högre vid senare inträde eller löneökningar.
Enligt kollektivavtal har arbetsgivarna numera att betala hela avgifterna.
Den, som före pensionsavgång avskedas eller avgår ur tjänst samt icke
inom ett år därefter anmält sig vilja kvarstå i kassan (frivilligt kvarstående),
förlorar sitt delägarskap i kassan. Därvid äger vederbörande återfå etl
1*—1378 03 Uihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 34
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
belopp lika med vad som för honom erlagts såsom delägareavgift till kassan,
därest avgången står i samband med tjänsteindragning, och 3/4 av
detta belopp för övriga fall.
Verksamhetens utveckling och ekonomi
Redan före år 1945 krympte kassans verksamhet successivt till följd av
det fortskridande förstatligandet av enskilda järnvägar. Nyanslutningen av
personal hos alltjämt befintliga enskilda järnvägar har efter hand fått eu
allt mindre omfattning och har med 1961 års utgång helt upphört.
Antalet i tjänst varande delägare den 1 juli 1945 var 4 595 och antalet
pensionstagare 4 497, fördelade med 1 986 på ålderspension, 743 på invalidpension
och 1 768 på familjepension. Efter hand som olika enskilda järnvägar
förstatligats eller på annan grund utbrutits ur kassan har antalet
nedgått så att den 31 december 1961 återstod 670 i 12 trafikföretag anställda
delägare samt 17 efter avgång från anställning kvarstående delägare, s. k.
fristående delägare. Antalet pensionstagare var vid samma tidpunkt 503
fördelade med 278 på ålderspension, 27 på invalidpension och 198 på familjepension.
Reglementsenliga pensionsförmåner utgjorde den 31 december 1961 ca
944 000 kr. varav ålderspension 660 000 kr., invalidpension 51 000 kr., familjepension
233 000 kr. Tilläggen enligt kungörelsen 1946: 519 utgjorde
sammanlagt ca 26 000 kr.
Enligt balansräkningen den 30 juni 1945 utgjorde kassans tillgångar
sammanlagt omkring 159 mkr. Huvudparten därav utgjordes av obligationer,
bokförda till ca 127 mkr.
Skuldsidan i samma balansräkning upptog ett belopp av omkring 159
mkr. för pensionsfonden, varav ca 75 mkr. hade beräknats motsvara förpliktelser
till pensionärer och personal hos enskilda järnvägar, medan återstoden
eller omkring 84 mkr. var att hänföra till delägare som övergått i
statstjänst. Vid beräkningarna hade såsom försäkringstekniska grunder tilllämpats
räntefoten 3, 5 % och dödlighetstabellen R 32.
Vid förstatligandet av EJP upphävdes dittills gällande bestämmelser rörande
fondbildning, fondförvaltning, kassaupplösning och andra med förpliktelsernas
säkerställande sammanhängande frågor, som plägar vara reglerade
inom en understödsförening. 1 stället övertog staten ansvaret för alla
pensionsförpliktelser på grund av de avgifter, som redan var erlagda eller
kunde komma att erläggas. Någon som helst reglering av avgifter eller förmåner
med hänsyn till förändringar av kassans ekonomiska ställning efter
statsövertagandet har alltså i enlighet med uppgörelsen och kassans förstatligande
inte ägt rum.
De av staten övertagna tillgångarna uppfördes i statens järnvägars balansräkning
per den 1 juli 1945 på konton för värdeportfölj med ca 166
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963
5
inkr. nominellt värde, mot på skuldsidan »Enskilda järnvägars pensionsfond»
75 mkr. och »värdeminskningskontots delkonto för pensionsförpliktelser»
91 mkr.
Statens järnvägars fond nedskrevs den 1 juli 1947 med 189 mkr. mot
överföring till riksgäldskontoret från statens järnvägars dåvarande värdeportfölj.
1
»Enskilda Järnvägars pensionsfond» har sedan den 1 juli 1945 belastats
med pensionsutgifter samt gottskrivits inflytande pensionsavgifter och ränta
efter 3,5 % för år å den fondandel som förts på investeringsräkning.
I samband med att EJP åvilande pensionsförpliktelser övertagits av andra
företag2 * än statens järnvägar har kontot nedskrivits med belopp lika med
premiereserven för den av övertagandet berörda personalen.
Nedanstående sammanställning visar utvecklingen av pensionsfonden
under tiden fr. o. in. den 1 juli 1945 t. o. m. den 30 juni 1961.
[Miljoner kronor
[ökning minskning
Av statens järnvägar den 1 juli 1945 övertagna fondmedel* 74,9 —
Nedskrivning för utträdda företag* .............................. — 59,2
Årlig räntegottgörelse4 ................................................ 21,5 —
Erlagda pensionsavgifter4 .......................................... 21,7 —
Utbetalda pensioner4 ................................................. — 30,3
118,1 8<k5
Per den 1 juli 1961 upptog fonden en behållning om ca 28,6 mkr., varav
i runda tal 16 mkr. förts på investeringsräkning och 13 mkr. på drifträkning.
De vid utgången av år 1961 aktuella årsavgifterna till EJP utgjorde sammanlagt
543 000 kr.
Utredningmannen
Med Hänsyn till Svenska järnvägarnas arbetsgivareförenings och Svenska
järnvägsmannaförbundets hemställan den 10 augusti 1961 och järnvägsstyrelsens,
försäkringsinspektionens och statens pensionsanstalts utlåtanden
har utredningsmannen till en början ansett sig kunna sammanfatta
premisserna för utredningen på följande sätt.
Organisationerna är överens om att ett pensionsskydd av nuvarande
EJP-modell inte bör bestå efter ATP:s införande. De är också eniga om bur
1 Prop. 1947:242, SU 165, Rskr. 309.
a Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund utbröts år 1953 och till en för "ändamålet bildad
pensionsstiftelse erlades ca 13 mkr. En liknande utbrytning har skett i fråga om personal
vid GDG Biltrafik Aktiebolag.
* Bokfört på investeringsräkning.
4 Bokfört på drifträkning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
dt nytt pensionsförmånssystem i stort bör vara konstruerat. Järnvägsstyrelsen,
försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt har understrukit
nödvändigheten av eller tagit för givet att en omläggning av förmånssystemet
nu skall komma till stånd men har inte gått in på den överenskommelse,
som parterna träffat rörande den framtida utformningen av förmånssystemet.
Frågan om pensioneringsverksamheten i fortsättningen skall bedrivas
i EJP:s regi eller inte har parterna lämnat öppen. Både järnvägsstyrelsen
och statens pensionsanstalt har emellertid uttalat sig bestämt emol
att EJP engageras för en nykonstruerad pensionsförsäkring.
För egen del anser utredningsmannen, att de senare årens utveckling pa
pensionsområdet gör det nödvändigt att tillmötesgå yrkandet på en reglering
av verksamheten i EJP.
Utredningsmannen delar järnvägsstyrelsens och pensionsanstaltens uppfattning
att frågan hör lösas genom kassaverksamhetens avveckling, således
inte genom något försök till omkonstruktion av förmånssystemet inom
EJP:s ram. För avvecklingsalternativet kan åberopas inte endast statligt
pensionsadministrativa skäl. Hänsyn bör även tagas till att delaktigheten
i EJP numera — för en del järnvägsförvaltningar sedan rätt länge — inte
gäller nyanställda. Praktiska förhandlings- och avtalssynpunkter talar därför
också för avvecklingsalternativet.
Organisationerna synes ha förutsatt, att en gräns skall dragas mellan
nuvarande pensionärer och nu aktiv personal. EJP skulle sålunda fortsätta
utbetalningen av författningsenlig pension för den förra gruppen, medan
för de i tjänst varande avgiftsbetalningen skulle avbrytas och beräknelig
premiereserv överföras till annat pensionsorgan samtidigt som statens pensionsansvar
för dem skulle upphöra. Utredningsmannen finner en sådan
gränsdragning principiellt sett vara ändamålsenlig.
Beträffande frågan om statens prestationer i anslutning till att avgiftsbetalningen
upphör framhåller utredningsmannen följande.
Med förstatligandet slutade EJP att fungera såsom fristående ekonomisk
institution. Att bestämma statens prestationer med hänsyn till graden av
kassans soliditet — vilken i så fall måste fingeras — kan därför inte bli
aktuellt. Någon diskussion om hur överskott eller underskott skall fördelas
på staten, järnvägsförvaltningarna och delägarna i kassan kommer alltså
inte ifråga. Under sådan förhållanden synes det vara naturligt, att i nu föreliggande
sammanhang värdet av statens prestationer bestäms på grundval
av samma försäkringstekniska antaganden som tillämpats vid kassans förstatligande
och vid de senare tillfällen, då kapitalöverföring ägt rum till
andra pensioneringsorgan. Det finns för övrigt ingenting som tyder på att
utvecklingen av kassaverksamhetens ekonomi efter 1945 — om den kunde
klarläggas — skulle motivera vederlag från staten av väsentligen annan storleksordning
än som följer vid tillämpning av nyssnämnda beräkningsgrunder.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
Utredningsmannen erinrar om åtagandet av staten att vid senare statsförvärv
av enskild järnväg i princip tillgodoräkna vederbörande personal
lelaktiglietstiden i EJP vid bestämmande av statspension, vid vilken tillgodoräkning
det inte beaktas i vad mån de härmed förenade kostnaderna
för statsverket kan anses täckta av vad järnvägsstyrelsen uppburit i pensionsavgifter
för tiden ifråga. Det vid kassans förstatligande etablerade
ekonomiska förhållandet mellan staten, å ena sidan, och till kassan anslutna
företag och delägare, å den andra, bestäms följaktligen inte enbart av
kassans ekonomi den 30 juni 1945 och verksamhetens ekonomiska utveckling
därefter på grund av erlagda avgifter, beräknade räntor och utbetalade
pensioner. Sett mot bakgrunden av att de statsanställdas pensionsförmåner
nominellt vuxit starkt medan avgifter och pensionsförmåner inom EJP
stått på nästan oförändrad nivå sedan 1945, torde statsförvärven av enskilda
järnvägar i pensionshänseende medföra avsevärt större kostnadsbelastning
för staten än som år 1945 kunde förutses. Även om kassans ekonomi hade
varit en mätbar realitet, skulle det knappast vara möjligt att i nu förevarande
sammanhang fixera statens prestationer på grundval av pensionsekonomiska
överväganden i vid mening.
En på det ena eller andra sättet värderad prestation kan i princip lämnas
antingen såsom en pensionsförmån att utbetalas av järnvägsstyrelsen enligt
det för EJP gällande förmånsschemat (närmast i form av fribrev å nedsatta
pensionsbelopp) eller genom kapitalöverföring i anslutning till att avgiftsbetalningen
upphör eller enligt någon amorteringsplan. Då kapitalöverföring
praktiserats både vid statsövertagandet och vid senare utbrytningar
ur EJP torde denna lösning ligga närmast till hands även denna
gång. Vad beträffar metoden med en fortsatt förmånsgivning från EJP
synes den vara olämplig med hänsyn till att den mellan parterna träffade
överenskommelsen om nya pensionsförmåner förutsätter, att nuvarande
EJP-förmåner delvis transformeras till ett nytt utbetalningsschema. Eu
amorteringsplan slutligen vore överhuvudtaget svår att motivera i detta
sammanhang.
Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår utredningsmannen att eu
väg för kapitalöverföring från EJP till annat pensionsorgan öppnas i principiell
överensstämmelse med parternas önskemål. Situationen är emellertid
eu annan nu än då liknande överföringar av EJP-medel ägt rum tidigare,
något som påkallar särskilda överväganden beträffande såväl villkor som
former för kapitalöverföringen.
Utredningsmannen syftar på att den nu föreliggande frågan gäller samtliga
i tjänst varande delägare, fördelade på 12 olika företag, jämte de s. k.
fristående delägarna. Tre av dessa företag, nämligen Krylbo—Norbergs
järnväg, Stockholm—Nynäs järnväg och Stockholm—Södra Lidingöns järnväg,
tillhör inte Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening och åtskilliga
av delägarna hos företagen är inte organiserade i Svenska järnvägsmanna
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963
förbundet. Förhållandena är alltså ganska splittrade, vilket kräver en större
smidighet hos anordningen för kapitalöverföringen jämfört med vad som
var behövligt vid de tillfällen då kapitalöverföring tidigare varit aktuell.
1 samma riktning talar också den omständigheten, att spörsmålet om kapitalmottagande
organ står öppet och att företagen härvidlag möjligen kan
tänkas slå in på olika vägar. Uteslutet är inte heller, att det beträffande
vissa järnvägar kan befinnas vara mest praktiskt att berörda delägare får
stå kvar i EJP.
Vad angår den av staten i bolagsform drivna Stockholm—Nynäs järnväg
torde hänsyn böra tagas till att personalen av bolaget tillförsäkrats pensionsrätt
i princip lika med den som tillkommer statens anställningshavare och
att någon ändring härutinnan inte blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande
och då enligt uppgift en införlivning av banan med statens järnvägar förestår,
synes det inte vara motiverat med någon utbrytning ur EJP — inbegripet
kapitalöverföring — såvitt angår denna järnväg. Utredningsmannen
utgår från att någon utbrytning i denna fullständiga mening inte kommer
till stånd i detta fall.
Däremot kan det knappast vara en rationell anordning under nyssnämnda
förhållanden att bolaget skall betala fortlöpande pensionsavgifter enligt
reglementet för EJP, f. n. ca 50 000 kr. för år. Utredningsmannen har
för sin del ingenting att erinra mot att bolaget får möjlighet upphöra med
avgiftsbetalningen under samma förutsättningar, som i det följande föreslås
i fråga om övriga, icke statsägda järnvägsförvaltningar. Om så sker
har alltså järnvägsstyrelsen att i pensionsfall, som inträffar medan verksamheten
ännu drives i bolagsform, utbetala EJP-pension liksom i nu förekommande
pensionsfall, dock med den skillnaden att hel pension icke utgår
till följd av att avgifter erlagts endast för en del av anställningstiden.
Avvecklingen av EJP-verksamheten bör enligt utredningsmannen anordnas
efter följande huvudlinjer.
Järnvägsstyrelsen bör få möjlighet medgiva EJP-anslutet företag att efter
ansökan upphöra med inbetalning till kassan av pensionsavgifter. Redan
erlagda avgifter torde härvid böra tillgodoräknas vederbörande delägare
för uppskjuten pension till delägaren själv och hans pensionsberättigade
efterlevande, allt enligt försäkringsteknisk beräkning.
Av administrativa skäl bör arbetet med EJP-verksamhetens avveckling
inte utsträckas över mer än 2—3 år, varför en viss tidsgräns bör sättas för
ansökans ingivande. Den 30 juni 1965 torde vara en lämplig tidpunkt, då
ansökan senast bör vara inkommen till järnvägsstyrelsen. En sådan tidsfrist
synes vara tillräcklig med hänsyn till de ytterligare förberedelser för
den fortsatta pensioneringens ordnande, som av de EJP-anslutna företagen
måste vidtagas innan definitiv ställning kan tagas till frågan om utträde ur
EJP.
Järnvägsstyrelsen bör vidare äga att utbetala kapitalvärdet av uppskju -
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år t963
ten pension till sådan pensionsanordning, som enligt avtal skall handha
pensioneringen för berörd personal, under förutsättning att styrelsen bedömer
anordningen lämplig härför främst ur soliditetssynpunkt. Sådan
utbetalning bör dock inte förekomma beträffande Stockholm—Nynäs järnväg
eller den eller de andra förvaltningar, som eventuellt kan bli överförda
i statlig ägo innan utbetalningsfrågan aktualiseras.
Parterna har nämnt pensionskassan SPP såsom anordnare av pensionering
och mottagare av EJP-medel. Häremot torde inte vara något att erinra.
Hinder bör emellertid inte föreligga för överföring av medel till annat organ
än SPP, som har pensioneringen ordnad på betryggande sätt, t. ex. pensionsstiftelse
eller understödsförening, överföring förutsättes kunna ske
individuellt eller kollektivt, allt efter avtalets innehåll.
Liksom fallet var med den tidigare berörda personalen hos Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägar, torde vederbörande delägare
böra avkrävas ett godkännande av åtgärderna och en försäkran om att han
fritager statsverket från alla vidare pensionsförpliktelser.
Även s. k. fristående delägare bör efter ansökan kunna avbryta avgiftsbetalningen
till EJP och i stället bli berättigad till en mot redan erlagda
avgifter svarande rätt till uppskjuten pension. Utbetalning i sådant fall av
den uppskjutna pensionens kapitalvärde bör kunna ifrågakomma till pensionsinrättning,
där delägaren på grund av anställning är pensionsförsäkrad
och som är så anordnad att den kan mottaga engångsbelopp.
Rent övergångsvis bör företagen lämnas möjlighet att utträda ur EJP
retroaktivt från 1962 års ingång, i den mån pensionsfall därefter inte inträffat.
Detsamma bör gälla i fråga om fristående delägare.
Avsikten med de föreslagna bestämmelserna är, att järnvägsstyrelsen
skall äga avslå trafikföretags ansökan om avgiftbetalnings upphörande, om
styrelsen finner skäl därtill. Sådant skäl kan t. ex. vara att det föreligger
avtal om statsförvärv och personalens inordnande under statliga anställningsvillkor
från viss näraliggande tidpunkt eller att det eljest kan antagas
att sådant avtal kommer till stånd inom kort tid. Saken, som torde äga
aktualitet främst beträffande Stockholm—Nynäs järnväg, bör emellertid
inte regleras genom bindande föreskrifter, utan det torde få ankomma på
järnvägsstyrelsen att fatta beslut efter omständigheterna från fall till fall.
Utredningsmannen har utarbetat följande förslag till bestämmelser för
reglering av pensioneringsverksamheten i EJP, att lända till efterrättelse
fr. o. in. den 1 juli 1963.
1. Efter ansökan av till kassan anslutet trafikföretag äger järnvägsstyrelsen
besluta, att betalning av avgifter enligt kassans reglemente icke vidare
skall äga rum för personal med anställning hos trafikföretaget. Avgiftsbetalning
må upphöra tidigast fr. o. in. månaden näst efter den då ansökan
härom inkommit till järnvägsstyrelsen.
Här avsedd ansökan skall, för att kunna bifallas, vara inkommen till
järnvägsstyrelsen senast den 30 juni 1965.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1963
2. Delägare i kassan, för vilken avgiftsbetalning upphör i enlighet med
beslut som ovan nämnts, erhåller för redan erlagda avgifter — delägareavgiftei
och avgifter från trafikföretag — gottgörelse från kassan i form av
uppskjuten pension för sig själv och sina pensionsberättigade efterlevande.
Uppskjuten pension utgör så stor del av reglementsenlig delägare- respektive
änke- och barnpension, som motsvarar kvoten mellan, å ena sidan, kapitalvärdet
av nämnda förmåner minskat med kapitalvärdet av återstående
avgifter och, å andra sidan, förstnämnda kapitalvärde, allt räknat per tidpunkten
för avgiftsbetalningens upphörande. Om vid denna beräkning kvoten
skulle bli negativ eller eljest mindre än det tal, som utgör relationen
mellan summan av redan erlagda avgifter och denna summa ökad med summan
av beräkneliga återstående avgifter, ersätter detta relationstal den
förstnämnda kvoten.
Med reglementsenlig pension förstås pension enligt 7 § kungl. kungörelsen
den 29 juni 1945 angående reglering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare
och pensionärer vid statens järnvägar m. fl. (nr 500) med
däri senare vidtagna ändringar. I fråga om villkor för rätt till uppskjuten
delägarepension före pensionsålderns uppnående beträffande den, som icke
är i järnvägstjänst, skall tillämpas vad i § 6 kassans reglemente är stadgat
för delägare, som avses i § 9 samma reglemente.
3. Efter ansökan av till kassan anslutet trafikföretag, som icke är statsägt,
äger järnvägsstyrelsen i anslutning till att avgiftsbetalning upphör utbetala
kapitalvärdet av uppskjuten pension till sådan pensionsanordning,
som enligt överenskommelse mellan vederbörande avtalsslutande parter avses
skola handha pensioneringsverksamheten i fortsättningen och vars soliditet
eller lämplighet i övrigt järnvägsstyrelsen icke finner skäl att ifrågasätta.
4. För bifall till ansökan om åtgärd enligt 1. eller 1. och 3. erfordras, att
vederbörande delägare avger försäkran — enligt formulär, som järnvägsstyrelsen
fastställer — att han godkänner åtgärden och fritager statsverket
från alla förpliktelser gentemot honom och hans pensionsberättigade efterlevande
utöver vad som betingas av dessa bestämmelser.
Beslut om avgiftsbetalnings upphörande eller om utbetalning av kapitalvärde
skall omfatta alla hos vederbörande trafikföretag anställda delägare
i kassan, dock att förekomst i enstaka fall av delägare, som icke önskar
avge försäkran som nyss nämnts, icke utgör hinder för järnvägsstyrelsen
att upptaga ärendet till avgörande och beslut såvitt angår övriga delägare
med anställning hos trafikföretaget.
5. Kapitalvärdesberäkning enligt dessa bestämmelser sker med tillämpning
av bilagda kapitalvärdestabell.1
6. Har ansökan om åtgärd enligt 1. inkommit till järnvägsstyrelsen före
den 1 oktober 1963, må styrelsen besluta, att avgiftsbetalningens upphörande
skall räknas fr. o. m. den 1 januari 1962 i den mån fråga icke är om
delägare, som avlidit eller som avgått med pension eller med rätt till gottgörelse
enligt § 10 kassans reglemente. Beträffande delägare, som omfattas
av här avsett beslut, må på tid efter 1961 års utgång belöpande, till kassan
erlagda avgifter återbetalas utan räntegottgörelse.
7. Efter ansökan av den, som enligt § 9 reglementet är fristående delägare,
äger järnvägsstyrelsen för sökandens del besluta om upphörande av
avgiftsbetalning och om utbetalning av kapitalvärde. Härvid skall i tilllämpliga
delar gälla vad som föreskrives i 1.—6. här ovan.
1 Beträffande kapitalvärdestabellen torde få hänvisas till handlingarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
11
8. Järnvägsstyrelsen bemyndigas vidtaga de åtgärder och lämna de föreskrifter,
som styrelsen finner erforderliga för tillämpningen av dessa bestämmelser.
Vad angår detaljerna i den föreslagna regleringen understryker utredningsmannen,
att utbetalning av kapitalbelopp inte avses kunna äga rum
till enskild delägare. Finns inte godtagbar pensionsinrättning såsom mottagare
bör delägaren erhålla gottgörelse från EJP i form av uppskjuten
pension.
Såsom framgår av 2. i de föreslagna bestämmelserna ersätts under viss
förutsättning den försäkringstekniska beräkningen av uppskjuten pension
med en annan, utgående direkt från erlagda och återstående avgifter. Anordningen,
som i det hela är av ringa ekonomisk betydelse, är påkallad av
att den uppskjutna pensionen eljest i en del individuella fall kunde bli negativ
till följd av avgiftssystemets konstruktion.
Beträffande avgifter, som belöper på tid efter 1961 års utgång och som
ifrågakommer för återbetalning enligt 6. i de föreslagna bestämmelserna,
har inte i bestämmelserna intagits några villkor rörande dispositionen av
desamma. I regel bör återbetalningen ske till samma subjekt som verkställt
avgiftsbetalningen. Är detta subjekt ett trafikföretag, torde frågan om den
vidare dispositionen av avgiftsbeloppen få lösas efter överenskommelse
mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarparter. Där det förekommer
att till kassan icke ansluten huvudman erlägger avgifter för fristående
delägare, bör järnvägsstyrelsen lämpligen ta kontakt med såväl delägaren
som hans arbetsgivare i syfte att nå en lösning, som båda dessa parter förklarar
sig kunna biträda.
Om betalningen av pensionsavgifter till EJP upphör, torde delaktighet i
kassareglementets mening inte längre föreligga. De i det föregående omnämnda
särskilda bestämmelserna i 1945 års kungörelse för personal vid
statsövertagen järnväg torde därför inte bli tillämpliga för det fall järnvägen
tänkes bli övertagen av staten vid någon senare tidpunkt. Enligt utredningsmannens
mening bör saken inte föranleda något särskilt ställningstagande
i detta sammanhang utan, i den mån avtal om statsförvärv av ifrågavarande
järnvägar aktualiseras längre fram, i stället upptagas till prövning
vid senare tillfälle.
Utbetalningen av kapitalvärdet förutsättes ske i direkt anslutning till att
avgiftsbetalningen upphör, varigenom beräkningarna inte kompliceras av
några riskförhållanden under tiden mellan avgiftsbetalningens upphörande
och kapitalbeloppets utbetalning. Det avsteg härifrån, som ligger i den övergångsvis
föreslagna anordningen med återbetalning av erlagda avgifter, belöpande
på lid efter 1961 års utgång, utan gottgörelse för ränta efter sistnämnda
tidpunkt, betingas av praktiska skäl och bör kunna godtagas för
en begränsad övergångstid.
På grundval av de i det föregående förordade grunderna har utrednings -
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1963
mannen företagit en beräkning för varje delägare av honom tillkommande
rätt till uppskjuten pension och däremot svarande kapitalvärde, räknat per
den 31 december 1961. De sammanlagda kapitalvärdena utgjorde då
8 628 000 kr. Till följd av pensionering, övergång till statligt pensionsreglemente
m. in. efter 1962 års ingång torde nämnda belopp vara något för
stort. Fördelningen på de olika företagen och gruppen fristående delägare
framgår av följande sammanställning.
Sammanlagt
Trafikföretag kapitalvärde,
kr.
Byvalla—Långshyttans järnväg .......................................... 147 721
Dala—Ockelbo—Norrsundets järnväg .................................... 748 776
Gruvgården—Fors järnväg................................................... 10 388
Göteborg—Särö järnväg ...................................................... 293 169
Krylbo—Norbergs järnväg ................................................... 11 219
Malmö—Limhamns järnväg ................................................ 171933
Nora Bergslags järnväg ...................................................... 2 639 810
Stockholm—-Nynäs järnväg ................................................ 1 312 055
Busstrafiken Stockholm—Björknäs—Värmdö ........................ 892 408
Stockholm—Saltsjöns järnväg ............................................. 1 156 440
Busstrafiken Stockholm—Södertörn....................................... 216 722
Stockholm—Södra Lidingöns järnväg .................................... 488 371
Fristående delägare ............................................................ 539 042
Summa kr. 8 628 054
Med borträknande av det till Stockholm—Nynäs järnväg hänförliga beloppet
skulle kapitalvärdet utgöra 7 316 000 kr.
Förslaget kan beräknas för statens järnvägar medföra ett inkomstbortfall
av högst 0,5 mkr. för år, vilket belopp motsvarar de reglementsenliga
avgifter, som för närvarande inflyter till järnvägsstyrelsen.
Om möjlighet till utträde ur EJP fr. o. in. 1962 års ingång utnyttjas helt,
behöver järnvägsstyrelsen disponera ca 0,75 mkr. för avgiftsåtcrbetalning.
Enär dessa avgifter är bokförda på drifträkning, förutsätter utredningsmannen
att järnvägsstyrelsen bemyndigas att av driftmedel verkställa erforderliga
återbetalningar.
Förslaget medför dessutom behov av medel för överföring till annan försäkringsgivare
av kapitalvärden av uppskjuten pension. Ifrågavarande medelsbehov
ligger inom 7,5 mkr. Enligt järnvägsstyrelsen kräver detta medelsanvisning
över riksstatens kapitalbudget.
Yttranden
Järnvägsstyrelsen uttalar, att en lösning av frågan i enlighet med utredningsmannens
förslag synes ändamålsenlig och även i övrigt lämplig.
Kungl. MajUs proposition nr 34 är 1963
13
Styrelsen framhåller emellertid, att en anpassning av pensionsförhållandena
till ATP redan ordnats beträffande huvudparten av industriens tjänstemän
genom en omreglering per den 31 december 1959. I förhållande härtill
framträder för de i enskild järnvägstjänst anställda eu eftersläpning på
två år när utredningen anger den 31 december 1961 som det tidigaste datum,
vilket nu kan ifrågakomma som utgångspunkt för den avsedda EJPregleringen.
Det synes därför styrelsen önskvärt att någon onödig försening
i förhållande till detta datum icke måtte ifrågakomma. För denna uppfattning
talar ytterligare dels den omständigheten att ikraftträdandet av
ATP numera fortskridit så långt att själva pensionsutbetalningen börjar
med 1963 års ingång, dels att utredningsmannen redan låtit verkställa alla
behövliga försäkringstekniska beräkningar per den 31 december 1961.
Huvudbestämmelsen för när ansökan om utträde ur EJP skall vara inkommen
till järnvägsstyrelsen måste anses vara den 1 oktober 1963, vilket
datum är avgörande för att utträdet skall räknas retroaktivt. Efter hittills
vidtagna förberedelser bör de vidare åtgärder, som de berörda parterna
(trafikföretag resp. delägare) måste vidtaga för den fortsatta pensioneringens
ordnande, knappast i något fall kunna erfordra en tid av ytterligare
två år räknat från de nya reglernas avsedda ikraftträdande den 1 juli 1963.
Styrelsen föreslår därför att den 30 juni 1965 måtte ersättas med den 30 juni
1964 som sista medgivna datum för här avsedd ansökan (de föreslagna
bestämmelserna, mom. 1, andra stycket). Man skulle genom en sådan ändring
bättre tillgodose det även av administrativa skäl betingade önskemålet
att inom rimlig tid kunna slutföra den avsedda pensionsregleringen.
För säkring sinspekiionen framhåller, att livförsäkringsbolag och understödsföreningar
övergått till ett mera betryggande dödlighetsantagande än
det av EJP ännu tillämpade äldre antagandet R 32. Därtill kommer atl
nämnda försäkringsinrättningar har att räkna med vissa förvaltningskostnader.
Härav följer, att om man vid inköp av en pensionsförsäkring i eu
sådan försäkringsinrättning såsom engångsavgift endast får disponera el t
belopp, som motsvarar fribrevets kapitalvärde beräknat med användande
av de inom EJP tillämpade försäkringstekniska grunderna, kan delägaren
få vidkännas nedsättning av sina pensionsförmåner. Enligt överenskommelsen
om EJP:s förstatligande har staten emellertid åtagit sig ansvaret för
EJP:s pensionsförpliktelser. Detta torde få anses innebära en garanti från
statens sida att delägarna skall erhålla pensionsförmåner av reglementserdig
storlek. Med hänsyn härtill bör delägare, som beröres av kapitalöverföring,
få bibehålla sina fribrevsförmåner utan nedsättning.
Pensionering, som säkerställes genom pensionsstiftelse, kan enligt inspektionens
mening icke anses ordnad på lika betryggande sätt som pensionering
genom försäkringsinrättning. Icke minst med hänsyn till den betryggande
form i vilken pensioneringen hittills varit ordnad i EJP anser inspektionen,
att kapitalöverföring, varom nu är fråga, bör ske till en för
säk ringsinrättning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1963
Inspektionen framhåller vidare, att det av utredningen ej framgår på vad
sätt anpassningen till den allmänna pensionen skall ske. Det antydes dock,
alt överföring till annat pensionsorgan skall kunna ske kollektivt, om parterna
träffat avtal av sådant innehåll. Om en sålunda avtalad kollektiv
pensionsavlösning kommer att innebära, att den enskilde delägaren får
avstå från sin intjänla pensionsrätt till förmån för försäkringskollektivet,
kan avlösningen icke anses ske med iakttagande av principen om den enskildes
rätt till fribrev på den intjänta delen av pensionen. Inspektionen
framhåller i sammanhanget vikten av att delägare, för vilken avlösningsplanen
innebär en nedsättning av hans pensionsförmåner, innan han avger försäkran
att han godkänner pensionsavlösningen erhåller fullständig information
rörande bestämmelsernas innehåll och innebörden av den plan, enligt
vilken pensionsavlösningen skall ske.
Av punkterna 1 och (5 i de föreslagna bestämmelserna framgår att EJP
skall påtaga sig betalningsansvaret för försäkringsfall, som inträffar efter
1961 års utgång men före beslut om avgiftsbetalningens upphörande. Ansökan
om utträde ur EJP skall vara inkommen till järnvägsstyrelsen senast
den 30 juni 1965. Full invalidpension och familjepension kommer i enlighet
härmed att utgå från EJP samtidigt med folkpension och tilläggspension
för sådana fall. Någon anpassning till den allmänna pensionen
kommer sålunda icke till stånd i dessa fall.
Enligt punkt 6 i anförda bestämmelser skall i vissa fall verkställas återbetalning
av avgifter, som efter 1961 års utgång erlagts till EJP. Någon
gottgörelse för ränta efter sistnämnda tidpunkt skall dock icke ifrågakomma.
I gengäld står EJP risken för försäkringsfall, som inträffar före beslut
om avgiftsbetalningens upphörande utan att härför särskilda avgifter uttages.
Inspektionen finner därför ej oskäligt att någon räntegottgörelse
icke lämnas i förevarande fall.
Avslutningsvis framhåller inspektionen, att pensionsavlösningen enligt
inspektionens mening hör ske på sådant sätt att envar delägare får bibehålla
sina inom EJP intjänta fribrevsförmåner utan nedsättning. Inspektionen
yrkar emellertid för sin del icke på någon ändring av de föreslagna
bestämmelserna, om de avtalsslutande parterna är ense om att pensionsfrågan
skall lösas i anslutning till utredningens förslag och delägarna erhåller
erforderlig information innan sådan försäkran, som avses i förslaget,
lämnas.
Statens pensionsanstalt, Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag, Svenska
järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska järnvägsmannaförbundet,
Svenska järnvägarnas kontorspersonal- och arbetsledareförbund och Föreningen
enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän har ej något att erinra
mot utredningsmannens förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 är 1963
15
Departementschefen
Pensioneringsverksamheten i Enskilda järnvägarnes pensionskassa
(EJP) övertogs den 1 juli 1945 av järnvägsstyrelsen. Verksamheten liar
sedan dess successivt minskat och omfattar för närvarande ca 500 pensionstagare
samt 650 anställda vid tolv trafikföretag, jämte ett mindre antal
fristående delägare.
I anslutning till ATP-reformen hemställde Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening
och Svenska järnvägsmannaförbundet gemensamt om ändring
av bestämmelserna för EJP i syfte att en pensionssamordning, liknande
den som åstadkommits för de anställda inom den privata arbetsmarknaden
i stort, skulle möjliggöras. Efter remissbehandling av framställningen
tillkallades en särskild utredningsman med uppdrag att lägga
fram förslag i frågan.
Utredningsmannens förslag innebär, att verksamheten inom EJP på sikt
skall avvecklas. Vad angår de nuvarande pensionstagarna föreslås, att järnvägsstyrelsen
även i fortsättningen skall handha pensionsutbetalningarna.
I fråga om delägare, som ännu är i tjänst, skall enligt förslaget öppnas
möjlighet för vederbörande enskilda trafikföretag att upphöra med inbetalningen
av pensionsavgifter, varvid pensionsrätten nedsättes med hänsyn
till bortfallet av återstående avgifter. Järnvägsstyrelsen föreslås erhålla befogenhet
att överföra kapitalvärdet av sålunda nedsatt pensionsrätt till pensioneringsorgan,
som enligt överenskommelse mellan vederbörande parter
skall handha pensioneringen i fortsättningen och vars lämplighet härför
styrelsen inte finner skäl att ifrågasätta. Beträffande personalen vid den
statsägda Stockholm—Nynäs järnväg förutsätts dock, att någon kapitalöverföring
icke skall göras. För kapitalöverföring ifrågakommande värden har
beräknats till sammanlagt 7,3 mkr. vid ingången av år 1962.
Under förutsättning alt ansökan om tillstånd att upphöra med avgiftsbetalningen
inkommit till järnvägsstyrelsen före den 1 oktober 1963, föreslås
utträdet ur EJP få räknas retroaktivt från och med 1962 års ingång.
Såsom sista datum för ansökan om pensionsavlösning föreslår utredningsmannen
den 30 juni 1965. Avvecklingsplanen omfattar i princip även de
fristående delägarna i kassan.
Därest möjligheterna till utträde ur pensionskassan fr. o. m. 1962
års ingång kommer att helt utnyttjas medför enligt utredningsmannens
beräkningar den föreslagna avvecklingen av pensioneringsverksamheten för
järnvägsstyrelsen utgifter om dels ca 0,75 mkr. för restitution av erlagda
avgifter belöpande på halvtannat år efter 1962 års ingång, dels högst 7,5 mkr.
att överföras till andra pensioneringsorgan.
Utredningsmannens förslag har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.
Försäkringsinspektionen har visserligen påpekat att en kollektiv
kapitalöverföring ävensom kostnadsförhållandena inom det enskilda
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 3''t är 1963
pensionsväsendet kan innebära att de för en enskild beräkneliga fribrevsförmånerna
inom EJP ej kan bibehållas efter avlösningen. Inspektionen
yrkar dock icke på någon ändring i de föreslagna bestämmelserna, om de
avtalsslutande parterna är ense om att pensionsfrågan skall lösas i anslutning
till utredningsmannens förslag samt delägare erhåller erforderlig information
innan han godkänner pensionsavlösningen. Inspektionen har vidare
uttalat, att kapitalöverföring bör ske endast till försäkringsinrättning
och ej till pensionsstiftelse. Järnvägsstyrelsen har förordat, att sista datum
för ansökan om pensionsavlösning skall fastställas till den 30 juni 1964 i
stället för, såsom utredningsmannen föreslagit, den 30 juni 1965.
Enligt min mening bör en avveckling av nämnda pensioneringsverksamhet
nu komma till stånd utan tidsutdräkt. Utredningsmannens förslag till
riktlinjer för en sådan avveckling finner jag mig i allt väsentligt kunna
godtaga. Beträffande försäkringsinspektionens nyssnämnda påpekanden vill
jag framhålla, att de organisationer, som representerar huvuddelen av arbetsgivarna
och de anställda, gemensamt rekommenderat en kollektiv avlösning
och sedermera i sina remissyttranden godtagit utredningsmannens
förslag till frågans lösning. För att en utbrytning ur pensionskassan slutgiltigt
skall kunna ske, erfordras emellertid enligt utredningsmannens förslag
godkännande från de enskilda delägarna. Jag förutsätter liksom försäkringsinspektionen
att delägarna — genom järnvägsstyrelsen och organisationerna
— erhåller information om avlösningsplanens innebörd innan
sådant godkännande lämnas. Det ankommer sedan på respektive parter
att i fråga om den personal, som ännu ej pensionerats träffa överenskommelse
om de framtida pensionsförmånernas storlek efter avlösningen.
Vad gäller den av försäkringsinspektionen berörda frågan huruvida kapitalöverföring
bör kunna ske till pensionsstiftelse vill jag framhålla, att de
berörda företagen har pensioneringen för sin personal ordnad på olika sätt.
Vissa företag kan ha sin personalpensionering i övrigt ordnad genom stiftelse.
Att binda dessa företag att ordna den från EJP avlösta pensioneringen
hos försäkringsinrättning skulle innebära försämrade möjligheter för dem
att få till stånd en enhetlig pensionering för personalen. Jag anser därför
att även annan betryggande pensionsanordning bör kunna ifrågakomma som
mottagare av kapital från EJP.
Vad angår järnvägsstyrelsens förslag att sista datum för ansökan om
pensionsavlösning skall fastställas till den 30 juni 1964 har jag under
hand inhämtat, att varken Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening eller
Svenska järnvägsmannaförbundet har något att erinra mot en sådan ändring
i de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna. För egen del
tillstyrker jag vad järnvägsstyrelsen sålunda förordat.
I övrigt biträder jag utredningsmannens förslag.
De medel, som erfordras för restitution av erlagda pensionsavgifter, torde
böra bestridas av statens järnvägars driftmedel. Till följd av hittills efter
Kungl. May.ts proposition nr 3b år 1963 17
den 31 december 1961 inträffade och under första halvåret 1963 förväntade
avgångar ur tjänst torde det av utredningsmannen beräknade kapitalvärdet
7,3 mkr. vid 1962 års ingång kunna reduceras med omkring 0,7 mkr. till
6,6 mkr. För kapitalöverföring torde alltså ifrågakomma högst 6,6 mkr.
jämte ränta härå med 3,5 % för helt år räknat från 1962 års ingång
till tidpunkten för kapitalöverföringen. Härför erfordras att investeringsmedel
tas i anspråk. Jag förordar att för ändamålet ett särskilt anslag om
7,0 mkr. anvisas för budgetåret 1963/64 under statens järnvägars fond. Anslaget
torde böra rubriceras Avlösning av vissa pensionsförpliktelser. Den
i årets statsverksproposition angivna medelsförbrukningsramen för nästa
budgetår om 315 mkr. för statens järnvägars investeringar bör uppräknas
med sagda 7 mkr.
Frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas för att ur statens järnvägars
balansräkning avföra resterande, till EJP hänförliga bokföringsposter torde
efter framställning av järnvägsstyrelsen få upptagas till prövning vid en
framlida tidpunkt, då pensionsbetalningarna till de nuvarande pensionärerna
upphört.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat vidtaga åtgärder
för avlösning av vissa pensionsförpliktelser i Enskilda järnvägarnes
pensionskassa;
II. till Avlösning av vissa pensionsförpliktelser för budgetåret
1963/64 under statens järnvägars fond anvisa ett investeringsanslag
av 7 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan Sylvén