Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

1

Nr 32

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet,
m. mgiven Stockholms slott den 1 februari
1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att maskiner för automatisk databehandling (datamaskiner)
skall införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet
med bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna.

Förslaget innebär att länsstyrelserna med vissa undantag förses med egna
anläggningar för automatisk databehandling. Maskinerna avses skola ersätta
länsstyrelsernas nuvarande adresseringsmaskiner och de hos postverkets
skatteavdelningar i residensstäderna befintliga hålkortsmaskinerna.
Skatteavdelningarnas arbetsuppgifter överflyttas till länsstyrelserna. Vid
varje med datamaskin utrustad länsstyrelse inrättas inom landskontoret en
ny sektion (datakontoret).

Den i administrativt hänseende erforderliga centrala ledningen av och
tillsynen över folkbokförings- och uppbördsverksamheten föreslås fr. o. m.
1 juli 1964 skola åvila centrala uppbördsnämnden, som i anslutning därtill
ombildas och erhåller namnet centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå samt generalpoststyrelsens
skattekontor indrages.

I propositionen föreslås vidare, att Kungl. Maj :t bemyndigas ingå avtal
om anskaffning av datamaskiner. Maskinerna föreslås skola vara av fabrikat
IBM och SAAB.

De i propositionen framlagda förslagen skall ligga till grund för det fortsatta
arbetet med utformning av detaljerat organisations- och systemförslag
in. m. Den nya organisationen avses vara genomförd senast vid årsskiftet
1967/68. Dessförinnan skall viss försöksverksamhet ske.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 32

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Kling, Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående riktlinjer
för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m. m. samt
anför därvid följande.

I. INLEDNING

På uppdrag av Kungl. Maj:t företog dåvarande statens organisationsnämnd
en översyn av folkbokföringsväsendet i vad avser organisatoriska
frågor. Nämnden undersökte även möjligheterna till förenkling av folkbokföringsverksamheten.
Med stöd av särskilt bemyndigande bedrev nämnden
organisationsundersökningar vid länsstyrelserna.

Organisationsnämndens undersökningar omfattade bl. a. kyrkobokföringen
och mantalsskrivningen, länsbyråernas registrering samt förfarandet vid
debitering, uppbörd och redovisning av skatt enligt uppbördsförordningen.
Resultaten av undersökningarna framlades i olika promemorior (samtliga
stencilerade). En promemoria angående kyrkobokföringen och mantalsskrivningen
överlämnades till Kungl. Maj :t med skrivelse den 4 oktober 1957 och
blev därefter föremål för remissbehandling. Med skrivelse den 23 juni 1958
överlämnades två promemorior angående hålkortssystem respektive elektroniskt
databehandlingssystem inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
samt en promemoria angående medborgarkort. Om de i promemoriorna redovisade
rationaliseringsförslagen genomfördes, komme de att medföra i
vissa hänseenden betydande förändringar av nuvarande arbetsformer och
organisation för berörda verksamhetsområden.

Organisationsnämnden framhöll i den sistnämnda skrivelsen, att statsverkets
kostnader för folkbokföringsväsendet och den allmänna skatteuppbörden
vid ett genomfört system med användning av elektroniska databehandlingsmaskiner
kunde beräknas nedgå med omkring 13,5 milj. kr. och
att den inom den statliga organisationen permanent sysselsatta personalen
då kunde minskas med närmare 1 100 personer. För genomförandet av

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

3

ett dylikt system erfordrades emellertid ytterligare utredningsarbete utöver
de dittills utförda undersökningarna. Sålunda behövde den tekniska systemlösningen
närmare analyseras i olika detaljer, vartill komme ett programmeringsarbete
av betydande omfång. Användningen av databehandlingsmaskiner
påkallade ändringar i det författningskomplex som reglerade
de ifrågavarande verksamheterna. Vidare kvarstod att lösa vissa uppkommande
följdproblem, bland vilka nämndes de lokala skattemyndigheternas
framtida verksamhet och organisation. Med hänsyn till de stora besparingar
som kunde påräknas genom en mekanisering och de fördelar i övrigt som
härvid kunde nås ansåg organisationsnämnden det angeläget att nämnda
utredningsarbete påbörjades snarast.

I detta sammanhang vill jag även erinra om att jag med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1955 tillkallade särskilda sakkunniga,
kommittén för maskinell databehandling, med uppdrag att verkställa utredning
rörande statsförvaltningens behov av datamaskiner och därmed sammanhängande
frågor.1

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1958 tillkallade
jag fem utredningsmän för att verkställa utredning och framlägga förslag
rörande eventuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmännen, vilka antagit
benämningen uppbördsorganisationskommittén, utgöres av landskamreraren
s Stockholms län K. S. Edström (tillika ordförande), avdelningschefen hos
riksförsäkringsverket G. F. Bruno, chefen för budgetavdelningen i finansdepartementet
A. L. G. Lindmark, kammarrättsrådet S. F. von Otter och byråchefen
hos statistiska centralbyrån W. Å. E. Pernelid.2

I utredningsdirektiven erinrades om att organisationsnämnden efter samråd
med kommittén för maskinell databehandling föreslagit, att det nuvarande
inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten använda tekniska
systemet skulle ersättas av ett system med regionalt placerade, i länsstyrelseorganisationen
inordnade hålkortsmaskiner och en för hela riket gemensam
anläggning för elektronisk databehandling (ADB-system). Såsom ett
alternativ hade nämnden också redovisat ett system med regionalt placerade
hålkortsanläggningar, av vilka ungefär halva antalet skulle utrustas med
elektronkalkylator (hålkortssystem).

I fortsättningen anfördes i direktiven bl. a. följande.

Enligt de av organisationsnämnden verkställda undersökningarna föreJigger
möjligheter att göra betydande rationaliseringar genom en ökad meka 1

Kommittén har avlämnat ett den 20 juni 1962 dagtecknat betänkande Automatisk databehandling
(SOU 1962:32).

2 Såsom experter har i utredningsarbetet deltagit komministern i Sofia församlings
pastorat, kyrkohokföringsinspektören i Stockholms stift G. O. L. Dahlsten, landskamreraren
i Värmlands län S. V. A:son Dryselius, förste revisorn hos generalpoststyrelsen L. H.
Edsfeldt, byrådirektören hos statskontoret E. R. Hallman, häradsskrivaren j Svartsjö fögderi
G. Heimer, häradsskrivaren i Ale-Vättle fögderi C. T. Landerholm, byrådirektören
hos statistiska centralbyrån A. H. Lindström, arkivrådet G. R. Swedlund, byråchefen hos
riksrevisionsverket T. A. R. Thorson, byråchefen i lantmäteristyrelsen H. Wallner, byråchefen
hos statistiska centralbyrån T. O. Widstam och kronokamreraren i Borås A. E.
Winnermark.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 32 är 1963

nisering inom de verksamhetsområden varom här är fråga. Nämnden räknar
också med att — elmru kostnaderna för en sådan omläggning som den föreslagna
visserligen kan bli förhållandevis höga — avsevärda besparingar uppkommer,
sedan rationaliseringen väl är genomförd.

Det är självfallet, att man bör utnyttja de möjligheter som finns att rationalisera
inom de ifrågavarande verksamhetsområdena och att sådana åtgärder
bör vidtagas, att man snarast möjligt kan tillgodogöra sig de vinster en
genomförd rationalisering kan inbringa. Det må även framhållas, att den
maskinutrustning som nu användes inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
är starkt försliten och att olägenheterna härav blir påtagligare, allteftersom
maskinerna behöver tagas i anspråk för nya arbetsuppgifter. Det
är desto mer angeläget, att rationaliseringsåtgärder snabbt vidtages som.
exempelvis i anslutning till ett genomförande av den planerade allmänna
tilläggspensioneringen, nya omfattande arbetsuppgifter kan komma att läggas
på en del av de myndigheter vilka närmast skulle beröras av den av organisationsnämnden
föreslagna omläggningen. I den mån detta kräver ökad
insats av personal och maskiner, måste man givetvis räkna med en reducering
av eljest uppkommande kostnadsbesparingar.

Nämndens undersökningar har främst varit inriktade på att lösa de problem
av mera teknisk natur som sammanhänger med en övergång till användning
av nya, rationellare maskintyper. Innan detta kan ske, kräves
emellertid grundliga utredningar av organisatoriska och författningstekniska
frågor. En övergång till ökad mekanisering — oavsett vilket system som
väljes och om omläggningen kan genomföras i etapper — innebär nämligen,
att betydande förändringar måste ske beträffande arbetsgången inom folkbokföring
och skatteuppbörd och att de bestämmelser som reglerar detta
arbete behöver överarbetas. Omläggningarna kommer att beröra stora delar
av den offentliga administrationen. Den föreliggande utredningen, som är
av företrädesvis maskinteknisk art, måste alltså fullföljas på det organisatoriska
och författningsmässiga planet.

Bland de frågor av huvudsakligen organisatorisk natur som bör lösas i
anslutning till ett nytt tekniskt systems genomförande må nämnas den om
de lokala skattemyndigheternas organisation och verksamhet. Vidare må
framhållas, att organisationsnämnden föreslagit, att ett centralorgan för
folkbokföring och uppbörd skall inrättas samt att detta skall träda i funktion
på ett förhållandevis tidigt stadium. I

I direktiven framhölls också att vid utredningen avseende borde fästas
vid bland annat frågan, på vad sätt en ökad mekanisering påverkade möjligheterna
att framdeles företaga ändringar i skattelagstiftningen och att upprätthålla
här avsedd verksamhet under krigsförhållanden.

Utredningsarbetet borde bedrivas i etapper. Sådana grundläggande frågor
som kunde äga betydelse för det fortsatta arbetets bedrivande borde sålunda
lösas i första hand och föranleda förslag från utredningens sida.

Kommittén avlämnade den 23 januari 1961 ett principbetänkande, benämnt
Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväscndet
(SOU 1961: 4).

I nämnda betänkande föreslog kommittén i huvudsaklig överensstämmelse
med det av statens organisationsnämnd framlagda förslaget, att länsstyrelserna
skulle förses med viss hålkortsutrustning samt att den egentliga databehandlingen
skulle ske inom en central, till riksskattenämnden knuten an -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

läggning för automatisk databehandling, rikssystem. I betänkandet redovisades
även, ehuru mera summariskt, förutsättningarna för en organisation
med regionalt placerade datamaskiner. Som alternativa möjligheter angavs
härvid en organisation med antingen en datamaskinanläggning hos varje
länsstyrelse (med undantag för länsstyrelsen i Gotlands län), länssystem,
eller ett mindre antal, förslagsvis nio, regionalt placerade sådana anläggningar,
regionsystem. Kommittén framhöll, beträffande uppläggningen av
sitt arbete, att den ansett angeläget att snarast möjligt föra fram undersökningarna
så långt att ställning kunde tagas till den principiella frågan, huruvida
ett system med automatisk databehandling (ADB-system) borde accepteras
eller ej. Arbetet hade som följd därav i första hand inriktats på att
klarlägga, om ett genomfört ADB-system — oaktat det ur rent systemteknisk
synpunkt befunnits lämpligt — från andra synpunkter sett kunde få icke
önskvärda konsekvenser för arbetet inom folkbokföring, taxering och uppbörd.
Vad beträffar kyrkobokföringen uttalade kommittén, att de därmed
sammanhängande spörsmålen inte hade betydelse när det gällde att taga
ställning till principfrågan ADB-system eller ej, varför de komme att tagas
upp till behandling i ett kommande betänkande.

Över uppbördsorganisationskommitténs nyssnämnda betänkande avgavs
yttranden av centrala värnpliktsbyrån, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, socialförsäkringens administrationsnämnd,
civilförvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd,
matematikmaskinnämnden, sjömansskattenämnden, kupongskattenämnden,
riksarkivet, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetet
efter hörande av Stockholms stad, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
efter hörande av Göteborgs stad, ytterligare aderton länsstyrelser, domkapitlen
i tio stift, 1955 års stadsutredning, kommittén för maskinell databehandling,
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, delegationen för
statistikfrågor, 1959 års länsindelningsutredning, ordföranden i allmänna
skatteberedningen, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,
Sveriges industriförbund, Sveriges häradsskrivarförening, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation
och Riksförbundet Landsbygdens folk. Besvärssakkunniga och Landsorganisationen
i Sverige, vilka beretts tillfälle yttra sig över betänkandet, förklarade
sig avstå härifrån.

Sedermera anbefalldes uppbördsorganisationskommittén, enligt Kung].
Maj :ts beslut den 15 september 1961, att utarbeta förslag till automatisk dalabehandling
inom folkbokförings- och uppbördsväsendet i huvudsak enligt
det i nyssnämnda betänkande (SOU 1961:4) skisserade länssystemet. Fn

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

samordning av databehandlingen mellan län med litet befolkningsunderlag
borde dock övervägas. Sedan granskning och bedömning skett av vederbörande
leverantörers genom kommitténs försorg infordrade förslag till maskinutrustning,
skulle förslag angående val av sådan utrustning avgivas.
Kommittén borde jämväl taga under omprövning frågan om det för verksamheten
erforderliga tillsyns- och ledningsorganet.

Kommitténs med anledning av de sålunda meddelade direktiven utarbetade
förslag redovisades i ett av kommittén den 23 maj 1962 avlämnat betänkande
Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet,
Del II, datamaskiner hos länsstyrelserna (SOU 1962: 18).

Över kommitténs sistnämnda betänkande har yttranden avgivits av flertalet
av de myndigheter och organ, vilka yttrade sig över det tidigare avlämnade
betänkandet, samt därjämte av ytterligare några länsstyrelser och av
1961 års storstadsutredning.

II. GÄLLANDE SYSTEM

Innan jag närmare går in på att redovisa de överväganden beträffande
riktlinjerna för folkbokförings- och uppbördsverksamheten, vilka gjorts
dels av statens organisationsnämnd och dels av uppbördsorganisationskommittén,
torde jag få lämna en översikt över verksamhetens nuvarande arbetsformer
och organisation. 1

1. Tekniska hjälpmedel

De år 1945 beslutade reformerna inom folkbokföringsväsendet och uppbördsväsendet
innebar bl. a., att länsstyrelserna i egenskap av länsbyråer för
folkbokföringen utrustades med maskinella hjälpmedel för användning inom
folkbokförings- och uppbördsförfarandet. För uppbördsredovisningen
inrättades vid postkontor i residensstäderna särskilda skatteavdelningar,
vilka utrustades med hålkortsmaskiner. De lokala skattemyndigheterna —
häradsskrivarna pa landet och kronokamrerarna i städer med egen uppbördsförvaltning
— försågs med bl. a. vissa enkla bokföringsmaskiner.

Länsbyråerna förfogar sålunda över adressmaskinanläggningar, i vilka ingår
präglingsmaskiner och adresseringsmaskiner. Hos länsbyråerna föres
särskilda av tryckplåtar bestående s. k. tryckande register över fastigheter
och personer. Maskiner och tryckplåtar är av samma typ i hela riket, bortsett
från Stockholm.

Elektriskt drivna adresseringsmaskiner användes företrädesvis för tryckning
av längder och debetsedlar samt för framställning av avtryckskort i
större mängd. Maskinerna kan kopplas så, att avtryck erhålles för t. ex. endast
vissa åldersklasser. Enkla, ej elektriska adresseringsmaskiner utnyttjas
vid mera begränsade tryckningsarbeten. Maskinparken vid länsbyråerna
(frånsett Stockholm, Göteborg och Malmö) representerar ett återanskaff -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

ningsvärde av ca 2,4 milj. kr. Huvuddelen av maskinparken har varit i bruk
sedan 1947. Underhållskostnaderna uppgår till ca 170 000 kr. per år. Kostnaderna
för inköp av nya plåtar och för sådant präglingsarbete som föranledes
av att äldre plåtar förslitits uppgår nu till ca 80 000 kr. per år.

Maskinparken är starkt försliten och torde därför endast kunna användas
ytterligare några år.

Postens skatteavdelningar använder som hjälpmedel vid uppbördsredovisningen
hålkortsmaskiner. Maskinparken utgöres av stansmaskiner, sorteringsmaskiner,
tabulatorer m. m., till större delen anskaffade åren 1946 och
1947. Maskinerna ifråga representerar ett återanskaffningsvärde av ca 5
milj. kr. Erforderligt underhåll av denna maskinpark ombesörjes i huvudsak
av postverkets egna organ.

Dessa maskiner börjar bli förslitna, och en total nyanskaffning av maskinparken
kan bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid.

2. Folkbokföring

Folkbokföringens ändamål är att åstadkomma en redovisning av den i
Sverige bosatta befolkningen. Detta sker genom kyrkobokföring, årligen
återkommande mantalsskrivning samt genom registrering hos länsbyråerna
och riksbyrån för folkbokföringen. Jämsides med folkbokföringen av fysiska
personer förekommer registrering av fastigheter samt, i viss omfattning,
även av juridiska personer.

Kyrkobokföringen ombesörj es av pastorsämbetena och sker i regel församlingsvis.
Hos pastor föres, förutom kyrkoböckerna, register över församlingens
befolkning och över dem som varit bokförda inom församlingen.
Dessa register består av avtryckskort, framställda genom länsbyråernas försorg.

Domkapitlen utövar tillsyn över kyrkobokföringen och biträdes därvid av
kyrkobokföringsinspektörer.

Mantalsskrivningen förrättas årligen inom varje kommun av lokal skattemyndighet.
Mantalsskrivningen innebär, dels att med ledning av lämnade
mantalsuppgifter en kontroll sker av den inom kyrkobokföringen och hos
länsbyråerna gjorda registreringen av de fysiska personerna och av fastigheterna,
dels att befolkningsläget per den 1 november förrättningsåret fixeras
i mantalslängder för nästföljande kalenderår, mantalsåret. Beträffande
envar i mantalslängdens personella liggare upptagen person redovisas bl. a.
namn, födelsetid och födelsenummer, mantalsskrivningsort- och fastighet,
bostads- och postadress, yrke, civilstånd, dag för civilståndsändring, samhörighet
till make (beträffande barn samhörighet till huvudman), nationalitet,
pensionsförhållanden etc. I mantalslängdens fastighetsliggare redovisas
fastigheterna församlingsvis per den 1 januari mantalsåret.

Hos länsstyrelse i dess egenskap av länsbyrå för folkbokföringen föres,
som nyss berörts, de tryckande registren över fastigheterna och befolkning -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

en inom länet. Tryckande register för städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö föres dock hos den lokala skattemyndigheten i dessa städer. Den lokala
skattemyndigheten är i dessa fall, i stället för länsstyrelsen, länsbyrå
såvitt angår staden. Det ankommer på länsbyrå att fortlöpande hålla tryckplåtarna
aktuella samt att med hjälp av det tryckande registret framställa
bl. a. avtryckskort och längder, vidare att förse debetsedelsblanketterna med
adresstryck.

Ehuru de tryckande registren utgör en viktig beståndsdel i folkbokföringssystemet,
är de dock blott att betrakta som sekundära register. Tryckplåtarna
är hjälpmedel, avsedda att underlätta framställningen av längder och
meddelanden m. in. som förekommer inom folkbokförings- och uppbördssystemen.
Aktualiseringen av registren sker därför med ledning av meddelanden
av olika slag, vilka tillstålies länsbyrån från de olika myndigheter som
fattar beslut i registreringsfrågorna och som i regel ombesörjer den primära
registreringen. Sålunda rapporterar vederbörande pastor av honom vidtagna
registreringsåtgärder som sammanhänger med kyrkobokföringen,
främst flyttningar, födelser, dödsfall och civilståndsändringar. För denna
rapportering använder pastor blanketter, vilka även utnyttjas för andra ändamål.
Pastor erhåller från länsbyrån rapport rörande alla i det tryckande
registret registrerade ändringar, vilka kan vara av betydelse för arbetet inom
församlingen. Rapporten erhålles i form av ett med tryckplåten framställt
avtryckskort, vilket skall ingå i pastors församlingsregister. Den aktualisering
av det tryckande registret som föranleds av åtgärder vid mantalsskrivningen
sker med ledning av stomme till mantalslängd, vilken av vederbörande
lokala skattemyndighet översändes till länsbyrån. Lokal skattemyndighet
erhåller från länsbyrån avtryckskort avseende personer och fastigheter
inom fögderiet (staden). För rapportering och återrapportering mellan
riksförsäkringsverket och länsbyråerna användes särskilda blanketter
och avtryckskort.

I egenskap av riksbyrå för folkbokföringen utövar statistiska centralbyrån
den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen i riket. Riksbyråns
arbetsuppgifter är av administrativ, juridisk, kameral och organisatorisk
art. De fullgöres i huvudsak genom att riksbyrån utfärdar anvisningar
för pastorsämbeten och länsstyrelser m. fl. rörande tillämpningen av gällande
författningar och föreskrifter beträffande folkbokföringen i riket. Riksbyrån
följer och samordnar länsbyråemas arbete samt utför den erforderliga
planläggningen av större arbetsuppgifter. På riksbyrån ankommer att träffa
avtal om underhåll av maskinparken samt att ombesörja inköp av erforderliga
ytterligare maskiner m. m. Riksbyrån har att bl. a. förmedla och kontrollera
rekvisitioner av arbetsmateriel m. m. från folkbokföringsorganen
till centralupphandlande eller annan myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

9

3. Uppbörd

Debiteringsarbetet ankommer huvudsakligen på de lokala skattemyndigheterna.
Till grund för debiteringen ligger bl. a. taxeringsnämndernas beslut
samt uppgifter från de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.
Uppbörd och redovisning av skatt sker under medverkan av arbetsgivare,
postanstalter, vissa penninginrättningar och postens skatteavdelning
i residensstäderna. Hos skatteavdelningarna antecknas inbetald skatt å
kreditkort för envar skattskyldig. Länsstyrelserna ombesörjer den slutliga
uppbördsredovisningen.

Lokal skattemyndighet (häradsskrivare, kronokamrer, uppbördsverk)
åligger bl. a. att angiva, hur preliminär A-skatt skall beräknas, att verkställa
preliminär taxering, att debitera preliminär B-skatt samt att utfärda uppbördskort
och debetsedlar å preliminär skatt. För ändamålet tillhandahålles
lokal skattemyndighet årligen av vederbörande länsbyrå adressmaskintryckta
stommar till uppbördskort och till debetsedlar å preliminär skatt med
tillhörande skattekort.

För envar, som skall erlägga preliminär A-skatt, antecknar lokal skattemyndighet
tillämplig skattetabell och kolumn i tabellen eller i förekommande
fall i stället den särskilda grund för beräkning av skatten, som den
lokala skattemyndigheten kan ha föreskrivit. Beträffande B-skattskyldiga
som inte blivit föremål för preliminär taxering debiteras skatt med ledning
av den slutliga skatt som påförts året näst före inkomståret. För övriga
B-skattskyldiga debiteras skatten på grundval av avlämnad deklaration, varvid
som hjälpmedel begagnas tabeller för vissa skatter och avgifter.

Den årliga taxeringen ankommer på taxeringsnämnderna. I deras arbete
biträder lokal skattemyndighet bl. a. med sortering av deklarationsmaterialet
och med längdföring av taxeringsresultatet i adressmaskintryckta
stommar till taxeringslängder.

Lokal skattemyndighet debiterar slutlig och tillkommande skatt samt utfärdar
uppbördskort och debetsedlar. Debiteringen av slutlig skatt sker i
debiteringslängd. Adressmaskintryckt stomme till sådan längd upprättas
ärligen av länsbyrå. Innan stommen, som innehåller avtryck av personplåtarna
för skattskyldiga fysiska och juridiska personer, överlämnas till lokal
myndighet, har vederbörande allmänna försäkringskassa i stommen antecknat
den sjukförsäkringsavgift som skall påföras envar avgiftspliktig inom
försäkringskassans område. Vidare har länsstyrelse för varje skattskyldig
antecknat beloppet av den preliminära skatt som skall räknas vederbörande
till godo i samband med debiteringen av slutlig skatt.

I debiteringslängden skall dessutom antecknas pensionsgrundande inkomster
enligt lagen om allmän försäkring. Underlaget härför utgöres av
särskilda inkomstkort som upprättas av den lokala skattemyndigheten med
ledning av deklarationsmaterialet. Stommar till dessa kort tillhandahålles
av länsbyrån. Förekommande tilläggspensionsavgifter uträknas och uppföres
även i debiteringslängden.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Vederbörande länsbyrå tillhandahåller ärligen lokal skattemyndighet
adressmaskintryckta stommar till kreditkort och debetsedlar å slutlig skall
med tillhörande skatteanvisningar å kvarstående skatt respektive återbetalningskort
för överskjutande preliminär skatt. Till dessa stommar överföres
med särskild additionsmaskin i debiteringslängden förekommande uppgifter
om taxerad och beskattningsbar inkomst, debiterad statlig och kommunal
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt samt sjukförsäkringsavgift m. m.

På lokal skattemyndighet ankommer att besluta om jämkning m. m. avpreliminär
skatt, bevilja nedsättning i eller befrielse från skatteavdrag samt
avgöra frågor om anstånd med inbetalning av debiterad skatt. Vidare äger
lokal skattemyndighet verkställa sådan omdebitering av slutlig skatt som
betingas av beslut om ändring i skattskyldig åsatt taxering eller av felaktighet
i debitering.

Lokal skattemyndighet skall utöva kontroll över att arbetsgivare fullgör
sin skyldighet att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och i föreskriven
ordning redovisa sålunda innehållen skatt.

Bland lokal skattemyndighets allmänt administrativa uppgifter må även
nämnas lämnande av upplysningar åt allmänheten m. fl. i skatte- och taxeringsfrågor.
Lokal skattemyndighet är även inordnad i administrationen av
den allmänna försäkringen.

På länsstyrelse ankommer åtskilliga arbetsuppgifter i vad avser debitering,
uppbörd och redovisning av skatt in. m. Länsstyrelse har bl. a. att utöva
kontroll över de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelse skall pröva besvär
över lokal skattemyndighets beslut rörande debitering, tillämpning avbestämmelserna
om existensminimum, jämkning och anstånd med erläggande
av skatt samt besvär rörande ansvarighet för arbetstagares skatt. Det
åvilar länsstyrelse bl. a. att besluta om restitution, avskrivning och avkortning
av skatt samt om befrielse från restavgift och från ränta å kvarstående
skatt ävensom att föra räkenskaper och avge redovisning över länets uppbörd
och länsstyrelsens medelsförvaltning.

Centrala uppbördsnämnden har i huvudsak att meddela bindande förklaring
beträffande sättet för uttagande av preliminär skatt samt om verkställande
av skatteavdrag, att lämna anvisningar i frågor rörande uppbördsförfarandet,
att avgiva yttranden i ärenden rörande uppbörd av skatt och
att, när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag till föreskrifter
rörande tillämpning av uppbördsförordningen.

Riksskattenämndens arbetsuppgifter hänför sig främst till taxeringsverksamheten.
En av nämndens viktigaste arbetsuppgifter härvidlag är att meddela
förhandsbesked i taxeringsfrågor. Ett annat betydelsefullt område för
nämndens verksamhet är att genom rådgivande och vägledande verksamhet
främja en riktig och likformig taxering samt verka för en effektiv och ändamålsenlig
taxeringskontroll. Nämnden fullgör emellertid även vissa funktioner
som sammanhänger med skatteuppbörden; bl. a. fastställer nämnden
tabeller för preliminär A-skatt och värden å naturaförmåner för beräkning
av dylik skatt. Nämnden har vidare att fastställa formulär till åtskilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1063

11

blanketter som användes inom uppbördsverksamheten, t. ex. preliminär
självdeklaration, olika slags debetsedlar samt debiteringslängd.

Riksrevisionsverket skall som revisionsorgan kontrollera bl. a. att skatter
är rätt uträknade. Verket skall tillse att räkenskaper och redovisningshandlingar
avseende uppbördsverksamheten blir vederbörligen granskade.
Efter samråd med vederbörliga myndigheter fastställer verket vissa för uppbördsredovisningen
erforderliga formulär m. in. Verket utövar även en omfattande
rådgivningsverksamhet såvitt avser på länsstyrelse och lokal skattemyndighet
ankommande arbetsuppgifter inom uppbördsverksamheten.

Skatteavdelning vid postkontor i residensstad åligger bl. a. att bokföra
inbetald skatt på kreditkort, vilket sker hålkortsmässigt, samt att till länsstyrelsen
i länet överlämna avräkning och uppbördslistor. Skatteavdelning
har också att upprätta och till länsstyrelsen överlämna restlängd å debiterad
skatt, som inte erlagts i föreskriven tid och ordning. Vad avser arbetet med
återbetalning av överskjutande preliminär skatt medelst återbetalningskor t,
bifogade debetsedlarna å slutlig skatt, åligger det skatteavdelning att överlämna
förteckningar dels över belopp som utbetalats enligt dylika återbetalningskort,
dels över belopp som angivits på återbetalningskort men inte
utbetalats.

Generalpoststyrelsens skattekontor, som ingår i styrelsens kameralbyrå,
utövar den centrala ledningen över den postala uppbördsorganisationen.
Skattelcontoret har bl. a. att utfärda anvisningar och instruktioner av administrativ
eller organisationsteknisk art för postens skatteavdelningar i
residensstäderna, svara för underhåll och reparation av skatteavdelningarnas
hålkortsmaskiner, fortlöpande granska av dessa skatteavdelningar, postgirokontorets
skatteavdelning och det centrala skattekontot avgiven uppbördsredovisning
samt upprätta de statistiska uppgifter som skall lämnas till
riksrevisionsverket samt till övriga myndigheter och avdelningar inom generalpoststyrelsen.
4

4. Särbestämmelser för vissa städer

Av rikets totala folkmängd hänför sig ca 10 procent till Stockholm och ca
25 procent till övriga städer med egen uppbördsförvaltning. Verksamheten
hos de lokala skattemyndigheterna i dessa städer bekostas av vederbörande
stad. Stockholm, Göteborg och Malmö uppbär dock viss ersättning av statsverket
för att de har egna tryckande register. Städer med egen uppbördslörvaltning
bär dessutom bl. a. viss andel av statsverkets kostnader för
uppbördsverksamheten; sålunda utbetalas ersättning till postverket för dess
bestyr med uppbörden.

Folkbokföringen i Stockholm och Göteborg är i vissa hänseenden ordnad
annorlunda än i övriga delar av landet.

Uppbördsverksamheten är i städer med egen uppbördsförvaltning mer
omfattande än dylik verksamhet hos lokal skattemyndighet på landet.
Liksom häradsskrivare ansvarar kronokamrerare för den debitering som

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

på honom ankommer men dessutom för redovisning av skatt. I stället för
postens skatteavdelning äger kronokamrerare upprätta restlängd. Han skall
tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter om skatt, som skall återbetalas
till skattskyldiga i staden. Lokal skattemyndighet i stad med egen
uppbördsförvaltning fullgör även i åtskilliga andra hänseenden länsstyrelsen
eljest åvilande arbetsuppgifter. Sålunda skall kronokamrerare granska skatteinbetalningar
som ägt rum till centrala skattekontot, vid behov tillhandahålla
postens skatteavdelningar kreditkort avseende skattskyldiga i staden,
för indrivning av skatt överlämna vederbörliga restlängder till utmätningsman,
granska utmätningsmans anmälningar till avkortning eller avskrivning
av skatt, m. m. Kronokamrerare skall vidare bl. a. föra kassajournal samt
avgiva månadsräkning och granska redovisning som avgives av utmätningsman
i staden.

III. RATIONALISERING AV FOLKBOKFÖRINGS- OCH
UPPBÖRDSVERKSAMHETEN

A. Tidigare förslag

Nu gällande folkbokförings- och uppbördssystem har tillämpats sedan ingången
av år 1947. Redan när reformerna blev beslutade, framstod det klart
att de nya systemen, sedan de varit i praktisk tillämpning under några år,
borde bli föremål för en viss översyn. Denna uppdrogs åt två kommittéer,
1949 års uppbördssakkunniga och 1949 års folkbokföringssakkunniga. Enligt
de meddelade utredningsdirektiven skulle bl. a. undersökas vilka förbättringar
av systemen, som kunde vidtagas, varjämte det borde eftersträvas
att åstadkomma förenklingar av förfarande och organisation.

De uppbördssakkunniga redovisade sitt uppdrag i två betänkanden med
förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1950: 7 och 1952: 1).

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 29 juni 1951 förordnades, att 1949 års
folkbokföringssakkunniga skulle upphöra med sin verksamhet med utgången
av samma månad. Samtidigt uppdrogs åt statens organisationsnämnd att
slutföra det av de folkbokföringssakkunniga påbörjade översynsarbetet i
vad detsamma avsåg organisatoriska frågor inom folkbokföringsväsendet
ävensom att inkomma med de förslag i övrigt till förenkling av folkbokföringsväsendet,
nämnden funne lämpliga. Vidare tillkallades eu sakkunnig
för att inom finansdepartementet slutföra de folkbokföringssakkunnigas
arbete i de delar som ej omfattades av det åt nämnden givna uppdraget. Med
stöd av särskilt bemyndigande påbörjade organisationsnämnden sedermera
vid länsstyrelserna vissa organisationsundersökningar. Nämndens i anledning
av ifrågavarande uppdrag utförda undersökningar har, som jag inledningsvis
berört, överlämnats till Kungl. Maj :t. Samtliga handlingar har därefter
överlämnats till uppbördsorganisationskommittén för att av kommittén
beaktas vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

Uppbördsorganisationskommittén har i sina hittills avlämnade betänkan -

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

13

den tagit under övervägande de problem vilka behandlats i organisationsnämndens
promemorior angående hålkortssystem och angående elektroniskt
databehandlingssystem inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Övriga
problem såsom kyrkobokföring, mantalsskrivning, lokal skattemyndighets
verksamhet och organisation samt medborgarkort kommer, enligt vad som
framhållits av kommittén i dess principbetänkande, att behandlas under det
fortsatta arbetet. Den översikt över organisationsnämndens förslag som redovisas
i det följande kommer med hänsyn härtill att begränsas till i huvudsak
frågan om de tekniska hjälpmedlen i folkbokförings- och uppbördsverksamheten
och vissa därmed sammanhängande frågor rörande den för verksamheten
lämpliga organisationen.

De inom organisationsnämnden bedrivna rationaliseringsundersökningarna
var till en början inriktade på att hålkortsmetodiken skulle användas inom
folkbokförings- och uppbördsverksamheten. För uträkningen av skatter
och andra avgifter avsågs skola användas elektronkalkylatorer. Förslag till
ett för berörda verksamhetsområden lämpat hålkortssystem utarbetades, och
systemet blev föremål för försöksverksamhet inom ett fögderi i Jönköpings
län. Försöken ägde rum från hösten 1955 till våren 1957. Enligt nämndens
mening gav försöksverksamheten vid handen, att de därvid utförda arbetsuppgifterna
lämpade sig väl för hålkortsmässigt utförande.

Hålkortssystemet innebar, ansåg nämnden, en lösning i fråga om utformningen
av ett tekniskt system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Utvecklingen av kontorstekniska maskiner hade emellertid gått mycket
snabbt genom de framsteg som gjorts inom elektroniken. Med hänsyn härtill
undersökte nämnden möjligheterna att använda maskiner för automatisk
databehandling (ADB-maskiner eller datamaskiner) inom de aktuella verksamhetsområdena.
Nämnden ville därigenom erhålla underlag för att bedöma,
huruvida en rationalisering borde ske genom ett hålkortssystem eller ett
ADB-system. Användningsområdet för ett ADB-system fann nämnden bli i
allt väsentligt detsamma som för ett hålkortssystem.

De tekniska hjälpmedlen skulle i hålkortssystemet vara placerade hos
länsstyrelserna. Dessa skulle sålunda förses med hela den för den maskinella
bearbetningen erforderliga maskinutrustningen. Elektronkalkylatorer
skulle dock placeras endast i ett begränsat antal län. I ADB-systemet skulle
länsstyrelserna förses med utrustning för stansning av hålkort. Datamaskinerna
skulle placeras i en central anläggning. Länsstyrelserna skulle övertaga
de funktioner som åvilar postens skatteavdelningar i residensstäderna.
Ett centralt tillsyns- och ledningsorgan för folkbokförings- och uppbördsverksamheten
skulle tillskapas. Detta organ, i vilket skulle uppgå riksbyrån
för folkbokföringen och generalpoststyrelsens skattekontor, borde enligt
nämndens mening anknytas till riksskattenämnden.

Organisationsnämnden ansåg båda systemen i och för sig väl lämpade att
användas inom de ifrågavarande verksamheterna. I ekonomiskt avseende
ansåg dock nämnden ett ADB-systcin ställa sig något mera fördelaktigt än
ett hålkortssystem. Förefintlig överkapacitet vid ett ADB-systems centrala

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

maskinanläggning kunde i praktiken visa sig vara mera värdefull än överkapaciteten
hos de regionala maskinanläggningarna vid ett hålkortssystem.
Vidare krävde ADB-systemet mindre personal.

Åtskilliga av de problem som sammanhänger med genomförandet av ett
nytt system ansåg nämnden vara lättast att lösa i ADB-systemet. Sistnämnda
system förutsattes skapa ökade möjligheter för en nära samordning i
tekniskt avseende mellan det ifrågavarande verksamhetsområdet och andra
verksamheter, vilka anknyter till eller eljest berör detsamma, exempelvis
folkpensioneringen.

Nämnden förordade lösningen med ADB-system.

B. Automatisk databehandling

Under de senaste åren har datamaskiner i allt större omfattning tagits i
anspråk som kontorstekniskt hjälpmedel inom näringsliv och offentlig verksamhet.
Den automatiska databehandlingen har öppnat möjligheter att rationalisera
kontorsarbetet. Datamaskinerna användes här för en mångfald
uppgifter av typen förrådsredovisning (lagerbokföring) inom industrier och
affärsföretag, registrering av försäkringstagare, låntagare m. fl. inom försäkringsföretag,
av räkningsinnehavare hos banker, av pensionstagare hos pensionsanstalter.
Ett annat vanligt användningsområde är personalredovisning
av olika slag och i anslutning därtill uträkning och redovisning av löner och
utskrift av utbetalnings- och redovisningshandlingar.

Vad som skiljer datamaskinerna från de konventionella kontorstekniska
hjälpmedlen och gör dem speciellt lämpade för den typ av kontorsarbete som
här exemplifierats, är väsentligen deras förmåga att genomföra långa bearbetningskedjor,
innefattande räkneoperationer, tabellslagningar, sorteringar,
urval av önskade data och registerposter, utskrift av erhållna resultat m. m.
Olika delmoment i en kontorsrutin, vilka med konventionella tekniska hjälpmedel
utföres som separata operationer, kan sålunda av datamaskinerna
utföras i en sammanhängande bearbetningskedja. Datamaskinerna utför
dessutom sådana operationer utomordentligt snabbt. Bearbetningen sker med
stor säkerhet. Riskerna för att felräkningar eller andra felaktigheter skall
uppkomma är obetydliga och i varje fall mindre än vid användning av andra
tekniska hjälpmedel där den manuella arbetsinsatsen är förhållandevis stor.

Insatsen av kontorspersonal för ernåendet av ett visst arbetsresultat blir
vid användning av datamaskiner ovedersägligt mindre än vid användning av
äldre typer av kontorsmaskiner. Det är emellertid för den skull inte alltid
säkert att några mera väsentliga personalbesparingar kan göras, enär det
som ett resultat av rationaliseringen inom ett företag kan eftersträvas att få
flera arbetsuppgifter utförda och detta utan ökad personalinsats.

En automatisk datamaskin definieras som en med minne utrustad maskin,
vars arbete styres av ett i minnet lagrat program och som automatiskt,
genom modifiering av programmet, kan anpassa sitt verkningssätt efter resultat
erhållna under bearbetningen.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

I ett datamaskinsystem ingår — oavsett typ och storlek — följande delar:
inorgan, minnesenhet, styrenhet, aritmetisk enhet och utorgan. De tre delarna
minnesenhet, styrenhet och aritmetisk enhet går oftast under den
samlande benämningen centralenhet.

Centralenheten samt in- och utorganen skiljer sig till sin tekniska uppbyggnad
från varandra såtillvida att centralenheten saknar mekaniskt rörliga
delar. Den arbetar helt med elektriska impulser. In- och utorganen däremot
arbetar i stor utsträckning mekaniskt.

Varje del i datamaskinen har sin speciella uppgift. Minnesenheten är en
lagringsplats för information av olika slag. Här lagras det program enligt
vilket maskinen skall arbeta men också de data som skall bearbetas, respektive
resultatet av bearbetningen. Själva bearbetningen av data utföres av den
aritmetiska enheten. Denna utför inte enbart räkneoperationer utan också
omflyttningar av data inom minnet samt andra bearbetningar av data.

De data som skall bearbetas i centralenheten tillföres denna med hjälp av
inorganen. De vanligaste inorganen är hålkortsläsare, hålremsläsare och
magnetbandstation.

Resultaten av utförd bearbetning överföres med hjälp av utorganen till
hålkort, hålremsa, magnetband, skrivna listor, kort eller dylikt. Bland utorganen
är hålkortsstans, hålremsstans, magnetbandstation och radskrivare
\anligast

Såsom samordnande och ordergivande organ fungerar styrenheten. Den
får underlag för allt handlande från det i minnet lagrade programmet och
ger på grundval härav order till övriga enheter.

Det i minnet lagrade programmet bestämmer således maskinens behandling
av data. Genom att programmet omedelbart kan utbytas mot ett nytt,
helt annorlunda beskaffat program kan maskinen mycket snabbt tagas i anspråk
för arbete av annat slag än tidigare. En och samma maskin kan således
t. ex. först användas för skatteuträkning och strax efteråt för framställning
av mantalslängd.

Programmet är uppbyggt av ett antal instruktioner enligt en för maskinen
given instruktionslista. Av instruktioner finns olika typer t. ex. instruktioner
för in- och utmatningsoperationer, för aritmetiska operationer
och för logiska operationer. De olika instruktionerna i ett program utföres
i en bestämd följd, vanligen i den ordning de lagrats i minnet.

Det program maskinen skall arbeta efter är slutprodukten i ett synnerligen
omfattande planerings- och utredningsarbete. Automatisk databehandling
kräver en ytterst omsorgsfull planering vilket tillämpningsområde det
än gäller. Framförallt när det är fråga om att använda datamaskiner på det
administrativa området blir det ofta nödvändigt att »tänka om» och inte
slentrianmässigt följa arbetsrutiner, vilka är anpassade för ett rent manuellt
förfarande eller en arbetsprocess, där förhållandevis enkla konlorstekniska
hjälpmedel kominer till användning. Vid planeringsarbetet måste man
söka tillvarataga och verkligen utnyttja datamaskinens förmåga att automatiskt
genomföra långa och komplicerade arbetsprocesser.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

I den första fasen av planeringsarbetet, systemarbetet, krävs eu ingående
kartläggning och analys av den verksamhet det gäller och de arbetsrutiner,
vilka skall bli föremål för omläggning. Därefter sker vid skapandet av ADBsystemet
en anpassning till detta, varvid särskilt beaktas möjligheterna till
integration i databehandlingen. Arbetet utmynnar i en grov plan för det nya
systemet. I andra fasen, den s. k. programmeringen, brytes det tänkta systemet
ner i minsta detalj varvid flödesplaner upprättas och instruktioner skrives
för att visa respektive reglera maskinarbetets förlopp. Slutligen sker en
översättning av instruktionerna till ett för maskinen begripligt språk. Innan
driften kan sättas i gång måste en testning ske dels av de enskilda programmen
och dels av sambandet mellan olika program i hela systemet.

En viktig detalj i den automatiska databehandlingen är sättet att registrera
data utanför maskinen. Som produkter från en maskinbearbetning har
man möjlighet att få data stansade i hålkort eller hålremsa, att få dem registrerade
i form av magnetiseringar på magnetband eller i klartext i längder,
på listor och avier. Skall produkten framdeles bilda ingångsmaterial i
senare maskinbearbetning är det en fördel att använda halkort, hålremsa eller
magnetband, eftersom maskinen direkt kan avläsa dessa i inorganen.
Härigenom kan databehandlingen integreras inom stora arbetsområden.
Skall produkten användas i t. ex. manuella register, måste i stället materialet
uttagas i klartext.

Säkerheten i den automatiska databehandlingen är större än vid arbete
med andra tekniska hjälpmedel. Man undgår i mycket stor utsträckning inverkan
av fel hänförliga till den s. k. mänskliga faktorn. Programmen kan
nämligen testas mycket noggrant och det finns stora möjligheter att i programmen
bygga in långtgående kontroller. Risken för direkta maskinfel är
synnerligen liten.

Användningsområdena för automatisk databehandling har efter hand utökats
betydligt. Från början var den främst inriktad på tekniskt vetenskapliga
beräkningar med stor beräkningsvolym. Numera användes datamaskiner
i minst lika stor utsträckning för arbeten av administrativ natur. Framhållas
må att vissa typer av nu förekommande datamaskiner tillverkats speciellt
med tanke på att de skall användas för beräkningsarbeten, andra med
tanke på att de främst skall användas för administrativ databehandling. Ytterligare
andra maskintyper sägas skola vara i stort sett lika lämpade för tekniskt
vetenskapliga beräkningar som för administrativ databehandling .

En intensiv och synnerligen kostnadskrävande forskningsverksamhet pågår
i syfte att få fram allt billigare och snabbare och allt mera allmänt användbara
datamaskiner och att tillskapa enkla metoder för bl. a. programmeringsarbetet.
Forsknings- och försöksverksamheten är för närvarande inriktad
bl. a. på möjligheten att konstruera maskinsystem som möjliggör avläsning
av och översättning till maskinsprak av bokstäver och siffror direkt
från grunddokument.

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

17

C. Kommitténs överväganden

1. ADB-systcm eller icke
Kommitténs principbetänkande

Kommittén framhåller i principbetänkandet, att hålkortsmaskiner under
1940- och 1950-talen i allt större omfattning tagits i anspråk som hjälpmedel
i kontorsarbetet i statsförvaltningen. Den successiva övergången till användning
av hålkortsmaskiner inom statsförvaltningen och inom det privata
näringslivet har utgjort ett viktigt led i rationaliseringen av bl. a. registrerings-
och redovisningsarbeten av olika slag. Insatsen av personal har
därmed kunnat begränsas.

Erfarenhet av hålkortsmetod för vissa rutiner inom folkbokföring och
uppbörd finns redan nu, anför kommittén, och nämner därvid förutom postens
skatteavdelningars verksamhet även de tidigare omnämnda försök som
statens organisationsnämnd bedrivit inom Jönköpings län från hösten 1955
till utgången av mars 1957. Försöksverksamheten i fråga har givit vid handen,
att hålkortsmetoden lämpar sig väl för användning inom folkbokförings-
och uppbördsverksamheten och att den erbjuder minst samma tillförlitlighet
som nu tillämpade förfaringssätt. Kommittén erinrar vidare om
att längdföring av taxeringsresultat samt debitering av skatt ägt rum i begränsad
omfattning hålkortsmässigt inom uppbördsverket i Stockholm, åren
1954—1956 på prov och från år 1957 i praktisk drift. Denna verksamhet har
omfattat ca 20 procent av stadens skattskyldiga. År 1960 har hålkortsmetod
tillämpats av uppbördsverket även vid utskrift av debetsedlar å slutlig skatt.

Med tillkomsten av datamaskinerna, till vilka hålkort i regel är informationsbärande
medium, har, framhåller kommittén, erhållits ett för kontorsarbetet
värdefullt hjälpmedel, som i jämförelse med konventionella maskiner
har mycket stor kapacitet. Datamaskinernas förmåga att genomföra
fullständiga och komplicerade arbetsförlopp, den stora hastigheten och säkerheten
i databehandlingen är egenskaper som skiljer dessa maskiner från
konventionell hålkortsmaskinutrustning. Vad beträffar metodiken i ett ADBsystem
erinrar kommittén bl. a. om att datamaskinens prestation uteslutande
dirigeras av uppgjorda program. Maskinen saknar helt möjligheter att
utföra något utöver vad som beordrats i programmen. Som tidigare anförts
överföres datamaskininformationer primärt medelst hålkort eller hålremsa.

Kommittén erinrar om att organisationsnämnden för sin del ansett, att
ADB-metoden är väl lämpad för det registrerings-, beräknings- och redovisningsarbete
som utföres inom folkbokförings- och beskattningsområdet. Under
den tid som gått sedan nämnden framlade sitt förslag har såväl inom
landet som utomlands vunnits ytterligare erfarenheter, när det gäller användning
av datamaskiner för administrativa uppgifter. Kommittén anför
vidare.

2 Bihanq till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 32

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Oss veterligt har dessa erfarenheter genomgående varit goda. Man torde ha
funnit ADB-systemet motsvara de förväntningar man ställt på det, och man
har av allt att döma inte någonstädes övervägt att återgå till äldre, mindre
mekaniserade arbetsmetoder. Det förtjänar också framhållas, att man i vårt
land både inom statsförvaltningen och inom det enskilda näringslivet genom
särskilda, i vissa fall omfattande undersökningar kommit fram till att ADBsystemet
skapar stora möjligheter till rationalisering av kontorsverksamheten.
Dessa undersökningar har lett till ett antal maskinbeställningar. Inom
danska statsförvaltningen har påbörjats förberedelser för att använda ADBmaskiner
för skatteuppbörden.

Vad här sagts innebär i och för sig inte, att ADB-metoden utan vidare
skulle vara lämplig även för folkbokförings- och uppbördsverksamheten i
vårt land. Men det får ändock anses ge belägg för att de slutsatser i fråga
om metodens lämplighet, som organisationsnämnden kom till, bör ha varit
riktiga.

Inte heller har kommittén för sin del funnit metoden vara behäftad med
några svagheter, som kan göra den olämplig för de arbetsuppgifter det här
är fråga om. Kommitténs uppfattning grundar sig härvidlag, uttalar kommittén,
på de överväganden som gjorts rörande bl. a. tillförlitligheten av de
resultat, vilka redovisas på olika stadier av databehandlingen.

Kommittén uttalar beträffande arbetsresultatets tillförlitlighet bl. a., att
fel av teknisk art givetvis kan uppstå. Risken för oupptäckta fel är dock ytterst
liten med hänsyn till de många kontroller, automatiska och programmerade,
som förekommer under bearbetningen. Enligt kommitténs bedömande
finns ingen anledning ifrågasätta annat än att de resultat som kan
utvinnas genom maskinell bearbetning med användande av datamaskiner
skall visa sig vara minst lika tillförlitliga som de vilka f. n. åstadkommes
genom ett i stort sett manuellt förfarande.

Frågan om arkivbeständighet m. m. hos det framställda längdmaterialet
har beaktats av kommittén, som bl. a. låtit företaga vissa skriftprov. Till dessa
har tillhandahållits normalpapper. Proven har enligt kommitténs mening
givit tillfredsställande resultat.

Det har inte synts föreligga någon risk för att ett system med datamaskiner
skall försvåra genomförandet av reformer inom beskattningen eller
på andra områden av samhällslivet.

Ett införande av ADB-system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten
innebär inte någon förändring i förhållande till nuvarande system i
den händelse landet blir indraget i krig.

De lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna har under årens lopp
tillförts nya arbetsuppgifter. Inte minst reformerna på det sociala området
har medfört ökad arbetsbelastning för dessa myndigheter. Ansvällningen av
förvaltningsuppgifter har tid efter annan framtvingat personalökningar. Maskinerna
hos länsbyråerna och postens skatteavdelningar har som inledningsvis
antytts blivit hårt slitna. Kostnaderna för reparation och underhåll
av den maskinella utrustningen har ökat, och maskinparken måste otvivelaktigt
snart bytas ut helt och hållet.

Enligt kommitténs mening är det knappast möjligt att med befintlig typ

19

Kungl. Mnj:ts proposition nr 32 år 1963

av maskinuppsättning göra några nämnvärda, ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla
rationaliseringar. Förutsättningarna härför blir betydligt större i
ett ADB-system. Ett sådant system innebär att åtskilligt hittills med manuella
metoder utfört arbete överföres till automatiserad bearbetning.

Mot bakgrunden av de slutsatser, till vilka kommittén kommit under det
utredningsarbete som föregått principbetänkandet, har kommittén föreslagit,
att datamaskiner införes som hjälpmedel i folkbokförings- och uppbördsarbetet.
Kommittén har inte ansett det vara ekonomiskt motiverat att
dröja med rationaliseringens genomförande i avvaktan på ytterligare maskintekniska
framsteg.

Yttranden

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i den här berörda principfrågan,
har tillstyrkt eller lämnat utan erinran kommitténs förslag att ett för folkbokföring
och uppbörd lämpat ADB-system skall genomföras. Berörda myndigheter
har därvid motiverat sitt ställningstagande främst med att de stora
framsteg som gjorts inom det kontorstekniska området bör kunna utnyttjas
för en avsevärd rationalisering av rutinerna inom folkbokförings-, taxeringsoch
uppbördsverksamheten samtidigt som åtminstone vissa kostnadsbesparingar
bör kunna göras. Bland de synpunkter som anförts kan följande
återges.

Flertalet länsstyrelser understryker vikten av att ADB-systemet genomföres
så snart som möjligt, enär länsbyråernas maskinella utrustningar och
personplåtar är kraftigt förslitna och behöver utbytas. Sålunda framhåller
länsstyrelsen i Malmöhus län, att en utveckling mot datamaskiner är betingad
av icke blott tidsförhållandena och den anpassningsförmåga till framtida
reformer som systemet innefattar utan även önskemålet att snarast förnya
länsstyrelsernas nedslitna och delvis omoderna adressmaskinpark.

Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar, att vad kommittén anfört
till stöd för införandet av ADB-metoden inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
i allt väsentligt synes vara övertygande. Liknande synpunkter anföres
av Sveriges häradsskrivarförening som även åberopar de positiva erfarenheter
vilka framförallt i USA synes ha vunnits i fråga om användningen
av datamaskiner inom den administrativa sektorn.

Vad beträffar hålkortsmaskinerna hos postens skatteavdelningar är dessa
enligt general post styrelsen inte så slitna att övergången till ADB-system
med hänsyn därtill måste forceras.

Åtskilliga remissinstanser erinrar om de fördelar som ADB-metodiken innebär
jämfört med nu tillämpade metoder. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför sålunda bl. a., att den nuvarande folkbokförings-, taxeringsoch
uppbördstekniken är föråldrad och att man snarast bör övergå till ADBsystemet
som innebär att framstegen inom kontorstekniken tillfredsställande
utnyttjas. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de nuvarande adressmaskinanläggningarnas
kapacitet inte är tillräcklig. Samhällsutvecklingen
ställer ökade krav på att anläggningarna utnyttjas för nya ändamål.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Överståthållarämbetet anser sig, under erinran om det i stort sett mycket
goda arbetsresultat, som hålkortsdriften medfört i Stockholm, i princip kunna
biträda det av kommittén framlagda förslaget om övergång till automatisk
databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Statens
organisationsnämnd understryker kommitténs uttalande, att det inte är ekonomiskt
motiverat att dröja med systemets genomförande i avvaktan på ytterligare
maskintekniska framsteg.

Riksförsäkringsanstalten motsätter sig inte att man övergår till ADB-system
men säger sig tvivla på möjligheten att ernå de kostnadsbesparingar
som kommittén räknat med.

ADB-systemets tillförlitlighet understrykes i de yttranden som avgivits av
bl. a. statens organisationsnämnd och statistiska centralbyrån. Centralbyrån
uttalar sålunda på basis av egna erfarenheter av datamaskiner, att maskinernas
tekniska överlägsenhet inte kan ifrågasättas samt att ADB-metoden
utan all tvekan skall visa sig uppfylla de rigorösa krav på tillförlitlighet som
måste ställas inom folkbokföring och uppbörd.

Delegationen för statistikfrågor påpekar de väsentligt förbättrade tekniska
möjligheter att tillgodose statistikproduktionens krav som systemet erbjuder.
Fördelen ur samhällsplaneringssynpunkt av att lätt kunna bearbeta
på hålkort eller magnetband lagrat primärmaterial anser sig lantmäteristyrelsen
böra understryka. Kommittén för maskinell databehandling framhåller,
att väsentliga fördelar kan vinnas genom de möjligheter till samordning
med andra arbetsuppgifter som ett ADB-system på förevarande område erbjuder
för såväl statsförvaltningen som samhället i dess helhet.

Riksarkivet noterar med tillfredsställelse, att kommittén beaktat de krav
som måste ställas på arkivbeständigheten hos de produkter vilka framställes
i ett ADB-system.

Samtliga remissinstanser, däribland riksskattenämnden och statens organisationsnämnd,
som yttrat sig rörande ADB-systemets eventuella inverkan
på ett framtida lagstiftningsarbete, delar kommitténs uppfattning att ett sådant
system inte kommer att stå hindrande i vägen för reformer inom beskattningsområdet.
I likhet med kommittén anser organisationsnämnden även
att ADB-systemet inte kommer att minska möjligheterna att vid ett krigsläge
upprätthålla folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Civilförsvarsstyrelsen
och centrala värnpliktsbyrån understryker vikten av att särskilt registreringsverksamheten
hålles intakt även under krigsförhållanden.

Kommitténs andra betänkande

Det i principbetänkandet framlagda förslaget att man skall använda datamaskiner
för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten har, uttalar
kommittén, accepterats av samtliga remissinstanser. Kommittén anser
sig sakna anledning att till förnyad diskussion taga upp frågan om ADBsystem
eller icke.

Kommittén erinrar om att den i principbetänkandet omnämnt, att man
bl. a. i USA börjat använda datamaskiner för arbetsuppgifter inom taxe -

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

rings- och uppbördsväsendet. Numera har, framhåller kommittén, i Maitinsburg,
West Virginia, inrättats en central datamaskinanläggning, vilken
utnyttjas för skattebokföring m. m. Vidare kommer inom de nio »skatteregioner»
i vilka USA är indelat datamaskinanläggningar att installeras, vilka
skall samverka med den centrala anläggningen. Huvudregister med skattebetalarnas
konton skall föras hos den centrala datamaskinanläggningen i Martinsburg.
Allt material skall samlas in till de regionala servicecentralerna,
där erforderliga uppgifter stansas i halkort och sedan överföres till magnetband.
De sistnämnda skickas kontinuerligt till centralen i Martinsburg för
veckovis uppdatering av huvudregistret. Bearbetningen av de data som finnes
i detta register omfattar bl. a. uträkning av den skatt vederbörande skall
erlägga samt avräkning mot preliminärt erlagd skatt. En mångfald sammanställningar
avseende skatteförhallandena framtages ävensom förteckningar
över skattebetalarna samt olika slag av statistik. Resultatet av bearbetningarna
registreras i magnetband vilka återsändes till regionkontoren.
Vid dessa sker i datamaskiner utskrift av alla för skatteverksamheten
erforderliga handlingar och längder. Man har valt att starta ADB-systemet
inom en region och räknar med att ha alla regioner inordnade i detta år
1967.

Kommittén erinrar även om att man i Sverige fått ytterligare praktisk
erfarenhet av datamaskinerna som hjälpmedel inom beskattningen. Sålunda
har Stockholms stads uppbördsverk i anslutning till 1961 års taxering, såvitt
avser fyra församlingar inom staden, med hjälp av datamaskiner upprättat
inkomstlängdens del A, motsvarande del av debiteringslängden samt
debetsedlar å slutlig skatt. Uppbördsverket har erhållit Kungl. Maj:ts medgivande
att använda datamaskiner på motsvarande sätt även i anslutning
till 1962 års taxerings- och debiteringsarbete och då såvitt avser hela staden.
Erfarenheterna av den hittills inom uppbördsverket bedrivna verksamheten
är goda.

Frågan om att för folkbokföring, taxering och uppbörd utnyttja mera
avancerade tekniska hjälpmedel har, framhåller kommittén, varit föremål
för utredning under mer än tio års tid. Under denna tid har i skilda sammanhang
och från olika håll gjorts uttalanden av innebörd att den ena eller
andra åtgärden bör anstå til! dess resultatet av pågående utredningsarbete
rörande folkbokförings- och uppbördsväsendets framtida organisation föreligger.
Inte minst har sådana uttalanden förekommit i samband med arbetet
på socialförsäkringsområdet.

Den omständigheten att man inte kunnat förutse vad översynen inom
folkbokförings- och uppbördsväsendet skulle komma att leda till eller när
en eventuell upprustning av de tekniska hjälpmedlen skulle kunna ske anser
kommittén ha haft till följd, att man inom olika verksamhetsområden fått
vidtaga åtgärder vilka betraktats som provisorier i avvaktan på en reformerad
organisation på folkbokförings- och uppbördssidan.

Kommittén understryker angelägenheten av att det tillstånd av ovisshet
som nu råder snarast möjligt bringas att upphöra. Det är därvid viktigt att

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

principbeslut kan fattas inte bara om vilka tekniska hjälpmedel som skall
användas utan också om var de skall placeras och av vilket fabrikat och
vilken typ de skall vara. För de olika myndigheternas planeringsarbete är
det vidare betydelsefullt att få klarhet beträffande den tidpunkt, då utbytet
av tekniska hjälpmedel hos folkbokförings- och uppbördsmyndigheterna
skall ske.

Yttranden

Den av kommittén i dess första betänkande upptagna principfrågan om
övergång till automatisk databehandling diskuteras även i remissyttrandena
över kommitténs andra betänkande. Sveriges häradsskrivarförening uttalar
sålunda, att statsverket lika litet som någon annan kan vid förnyelse av
sin organisation bortse från den maskintekniska utvecklingen som otvetydigt
visar hän mot automation. Någon omständighet som talar emot lämpligheten
av att för folkbokföring och beskattning tillgodogöra sig fördelarna
av att automatiskt, snabbt och säkert kunna omforma en gång registrerade
data för praktiskt taget vilka kontorsrutiner som helst föreligger inte. Ju
förr dess hellre bör omläggningen ske. Liknande synpunkter framföres även
av vissa länsstyrelser. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län,
att de inom folkbokföring och uppbörd nu tillämpade arbetsformerna mot
bakgrund av nutida framsteg inom kontorstekniken framstår som föråldrade
och tyngande, varför behovet av rationalisering av den mångfald rutinarbeten
som förekommer inom nämnda områden blir alltmer framträdande.
Det synes därför enligt länsstyrelsen naturligt, att de möjligheter till
rationalisering som ADB-systemet kan erbjuda, bör tillvaratagas. Länsstyrelsen
i Västmanlands län uttalar, att de erfarenheter som vunnits från åtskilliga
ADB-anläggningar i verksamhet styrker länsstyrelsen i dess uppfattning
att ADB-systemet är lämpligt. Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar,
att frågan om automatiska datamaskiner skall komma till användning
eller ej inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsväsendet numera
får anses vara avförd från dagordningen. Allmän enighet torde numera råda
om att dessa maskiner är väl lämpade på ifrågavarande område och att
systemet med datamaskiner bör genomföras så snabbt omständigheterna
tillåter.

Riksförsäkringsverket som använder en ADB-anläggning för uppgifter i
samband med beräkning och uppbörd av arbetsgivaravgifter uttalar, att planering
pågår för att överföra den av verket handhavda utbetalningen av
pensioner, vilken för närvarande utföres med hålkortsmaskiner, till ett ADBsystem.
Databehandlingsmaskiner kan vidare enligt verket tänkas komma till
användning bl. a. för utbetalning av yrkesskadelivräntor och pensioner på
grund av frivillig försäkring. Data härrörande från folkbokförings- och uppbördsväsendet
kommer till användning i betydande omfattning vid utförandet
av vissa av dessa arbetsuppgifter. Genomförandet av en ADB-lösning för
folkbokförings- och uppbördsväsendet underlättar därför verkets möjligheter
till en rationell lösning av nämnda arbetsuppgifter.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Stockholms stadskollegium framhåller bl. a., att den fortsatta ADB-verksamheten
vid uppbördsverket i Stockholm givit goda resultat och att allt
talar för att vinsterna i tid, arbetskraft och kostnader blir de beräknade.

Föreningen Sveriges kronokamrerare ställer sig i sitt denna gång avgivna
yttrande tveksam till huruvida tiden kan anses mogen att fatta ett definitivt
avgörande om övergång till ADB-system. Ett eventuellt uppskov bör
emellertid enligt föreningens mening inte hindra, att de nuvarande adressmaskinanläggningarna
ersättes med hålkortsanläggningar, varigenom en
framtida övergång till ADB-metoden underlättas.

Statskontoret finner det angeläget att en omläggning till automatisk databehandling
inom folkbokförings- och uppbördsförfarandet kommer till stånd
utan fördröjning.

Kommitténs uttalanden om angelägenheten av alt beslut snarast kommer
till stånd i frågan om eventuellt införande av ADB-system inom folkbokförings-,
taxerings- och uppbördsväsendet understrykes av länsstyrelsen
i Stockholms län. Även generalpoststyrelsen och Statstjänstemannens
riksförbund betonar vikten härav och erinrar om att rådande ovisshetstillstånd
vållar oro hos de berörda personalgrupperna samt har en ogynnsam
inverkan på möjligheterna att behålla personal vid postverkets skatteavdelningar.
Generalpoststyrelsen tillägger, att ett avgörande om framförallt
dessa avdelningars framtida öde skulle möjliggöra en mera ingående
planering av personalens framtida användning och placering.

Angelägenheten av att ersätta den nuvarande maskinutrustningen med nya
maskiner understrykes av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län samt av Sveriges
häradskrivarförening. Statistiska centralbyrån framhåller, att den nuvarande
situationen börjar bli ohållbar med anledning av maskin- och plåtbeståndets
starka och fortgående förslitning. 2

2. Maskinutrustningens lokalisering
Kommitténs principbetänkande

Kommittén erinrar om att det, när organisationsnämnden framlade resultatet
av sina utredningar, i marknaden förekom endast förhållandevis stora
och dyrbara datamaskiner, som kunde lämpa sig för de här ifrågavarande
verksamhetsområdena. En förutsättning för att det överhuvudtaget skulle
vara tänkbart att uppnå rationaliseringsvinster med utnyttjande av ADBmetoden
var därför, att det egentliga databehandlingsarhetet koncentrerades
till en enda för riket gemensam anläggning.

Numera förekommer även datamaskiner av mindre typ. Detta förhållande
gör det praktiskt möjligt att utrusta antingen samtliga län (utom Gotlands
län) eller ett begränsat antal län med datamaskiner. Ett nytt system
kan alltså enligt kommittén byggas upp efter endera av tre alternativa lösningar.
En sådan innebär, att man inrättar tjugofyra mindre anläggningar,
länssystem. En andra lösning är, att databehandlingsarbetet koncentreras

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

till ett begränsat antal datamaskinanläggningar, regionsystem. Den tredje
lösningen slutligen innebär, att de för arbetet erforderliga datamaskinerna,
på sätt organisationsnämnden föreslagit, placeras i en central anläggning,
rikssystem.

Kommittén förutsätter, att i länssystemet den till länsstyrelsen hörande
hålkortsanläggningen och datamaskinanläggningen lokalt skall ligga i anslutning
till varandra. Några transporter av hålkort mellan olika anläggningar
kommer då knappast att förekomma. Längder av olika slag och avier
kommer att utskrivas inom länsstyrelsens anläggning. Å andra sidan måste
ett visst utbyte av data äga rum mellan länen. I rikssystemet däremot skall
hos länsstyrelserna stansade hålkort transporteras till den centrala datamaskinanläggningen.
Från denna skall till bl. a. samtliga länsstyrelser översändas
de centralt framställda längderna m. m. Någon överföring av data
mellan länen kommer däremot inte att äga rum. Såvitt avser regionsystemet
måste inom respektive regioner förekomma vissa transporter av både
hålkort och längder in. m. Detta material skall sålunda sändas mellan den
länsstyrelse inom regionen som är utrustad med datamaskinanläggning, och
det eller de län som saknar sådan. Viss överföring av data måste vidare förekomma
mellan samtliga med datamaskinanläggningar utrustade länsstyrelser.
Regionsystemet utgör alltså enligt kommitténs mening ett mellanting
mellan länssystemet och rikssystemet.

Länens inbördes olika storlek i befolkningshänseende är sådan, framhåller
kommittén, att i ett länssystem belastningen på datamaskinanläggningaina
maste bli mycket olika. I län med litet befolkningsunderlag synes man
få räkna med att anläggningarna blir relativt dåligt utnyttjade.

Frågan om eventuella fördelar och nackdelar hos de olika systemen har
av kommittén ansetts böra främst bedömas med utgångspunkt från två hu''
udfaktorer nämligen ekonomi och allmän funktionsduglighet.

Vad beträffar den ekonomiska sidan framhåller kommittén, att en för
folkbokförings- och uppbördsverksamheten erforderlig datamaskinpark bei
äknas få helt olika sammansättning, beroende på vilken organisationsform
man väljer. I rikssystemet samlas hela kapaciteten inom en central anläggning,
som utrustas med eu stor datamaskin jämte erforderliga satellitmaskiner.
Investeringskostnaderna för maskiner, inklusive erforderlig hålkortsutrustning,
skulle då uppgå till i runt tal 26 milj. kr.

I ett regionsystem har man möjlighet att på basis av befolkningsunderlag
och kommunikationsförhållanden bilda ett antal regioner, vilka var för sig
har sådan storlek att de kan utrustas med datamaskiner av mindre typ. Enligt
en av kommittén skisserad indelning skulle i så fall samtliga länsstyrelser
och uppbördsverket i Stockholm förses med hålkortsmaskiner samt åtta
länsstyrelser och uppbördsverket i Stockholm därjämte med datamaskinutxustning.
Investeringskostnaden i ett regionsystem om nio regioner skulle
bli ca 40 milj. kr. Kostnadsberäkningarna är baserade på att sex av regionerna
erhåller en datamaskinutrustning, vilkens kapacitet är i stort sett
den dubbla mot kapaciteten hos den inom de tre övriga regionerna placerade
utrustningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

25

I ett rikssystem och i ett regionsystem blir maskinparken i det närmaste
fullt utnyttjad. Den eventuella överkapaciteten beräknas i dessa fall knappast
kunna användas för andra arbetsuppgifter, som fordrar kontinuerlig
tillgång till maskinerna. Den kan däremot behöva tagas i anspråk i händelse
arbetsvolymen inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten skulle öka.

Ett länssystem, där varje län utrustas med hålkortsmaskiner och samtliga
län utom Gotlands län dessutom med egen datamaskinanläggning av
mindre typ, skulle innebära, att investeringskostnaden kommer att uppgå
till ca 55 milj. kr., alltså ungefär en fördubbling i jämförelse med investeringskostnaden
i ett rikssystem. Datamaskinerna beräknas i länssystemet
bli fullt utnyttjade endast inom de största länen. Skillnaden i länens maskinbeläggning
gör det svårt att taga överkapaciteten i anspråk för nytillkommande
arbetsuppgifter, om arbetsmängden — såsom ofta är fallet —
blir proportionell mot länens storlek. I de stora länen skulle arbetstillskottet
därvid kunna bli betydande, nnder det att överkapaciteten är ringa eller
ingen. I små län bleve förhållandet det omvända.

En jämförelse ur ekonomisk synpunkt de olika organisationsformerna
emellan ger sålunda enligt kommitténs beräkningar otvetydigt utslag till
förmån för rikssystemet, vad beträffar investeringskostnaderna. Någon närmare
beräkning av skillnaden mellan alternativen i fråga om årliga kostnader
har inte gjorts. En grov kalkyl visar dock, att dessa kostnader kan beräknas
i regionsystemet bli 2,5 milj. kr. högre än i rikssystemet. De årliga
driftskostnaderna i länssystemet beräknas bli ca 5 milj. kr. högre än i
rikssystemet.

Beträffande den allmänna funktionsdugligheten anför kommittén inledningsvis,
att det för såväl de enskilda medborgarna som för samhället är av
betydelse att allt det arbete som sammanhänger med registreringen inom
folkbokföringen och med skattedebitering och skatteuppbörd blir utfört med
största noggrannhet. Det måste förutsättas, att ett nytt system för folkbokföring
och uppbörd utformas så, att vederbörande myndighet får möjlighet
utföra sitt arbete på sådant sätt att resultatet därav blir minst lika tillfredsställande
som i den nuvarande organisationen. Efter att närmare ha berört
de förhållanden som kan ha betydelse för en bedömning av de tre alternativa
systemens allmänna funktionsduglighet uttalar kommittén bl. a., att en förutsättning
för att rikssystemet skall kunna accepteras är, att det inom statsförvaltningen
finns ytterligare någon maskinanläggning vilken bl. a. är så
sammansatt och så belägen att den kan utnyttjas som reserv för arbeten
inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Behovet av reservanläggning
skulle bli tillgodosett i och med att en för statistiska centralbyrån planerad
anskaffning av en datamaskinanläggning realiserades. Rikssystemets
fördelar är bl. a., att kvalificerad teknisk personal torde vara lättare att
erhålla till en central anläggning, att reservtiden är mera lättillgänglig i en
sådan anläggning och att det är lättare att leda och övervaka den rent
maskinella driften, när datamaskinerna finns på ett håll.

Länssystemet å andra sidan, fortsätter kommittén, har bl. a. de fördelarna.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

att kravet på allmän smidighet i systemet blir väl tillgodosett, att de olägenheter
som är förenade med transport av hålkort och längder till och från
centralorganet bortfaller, att expeditionsarbete och vad därmed sammanhänger
kan fortlöpa smidigare i ett decentraliserat system än i ett centraliserat,
att förseningar inom ett län inte nämnvärt inverkar på arbetet inom
andra län samt att varje länsanläggning kan anses utgöra reservanläggning.
Regionsystemet åter skulle innebära en mellanform mellan länssystem
och rikssystem, vilken knappast skulle ge de fördelar som är förenade med
sistnämnda båda system.

Kommittén uttalar att, om den föreliggande frågan finge bedömas allenast
med utgångspunkt från den allmänna funktionsdugligheten, länssystemet
enligt kommitténs mening synes böra givas företräde, framför allt med hänsyn
till den större smidigheten hos detta system.

Kommittén kommer emellertid till den slutsatsen, att ADB-metoden kan
tillämpas oavsett om den erforderliga datamaskinutrustningen är placerad på
ett håll (rikssystem) eller den är utplacerad hos regionala myndigheter
(länssystem eller regionsystem). Med hänsyn till att rikssystemet bedömts
vara ur ekonomisk synpunkt väsentligt fördelaktigare än något av de båda
andra, har kommittén ansett sig böra förorda rikssystemet.

Yttranden

Frågan om maskinutrustningens lokalisering behandlas ingående i flertalet
remissyttranden. Rikssystemet förordas bl. a. av åtskilliga centrala
verk och myndigheter, av överståthållarämbetet och av fem länsstyrelser,
därav två med vissa förbehåll. Det övervägande antalet remissinstanser, däribland
åtskilliga länsstyrelser, förordar däremot länssystemet. Några länsstyrelser
återfinnes vidare bland dem som förordar ett regionsystem.

I de yttranden vari rikssystemet förordas tillmätes i första hand
de avsevärt lägre kostnaderna en avgörande betydelse. Även andra omständigheter
som talar till förmån för ett rikssystem anföres emellertid. Statskontoret
anser, att rikssystemet gör det möjligt att mera ingående planera
verksamheten i dess nya former. Statens organisationsnamnet framhåller
bl. a. fördelarna av att man till en central anläggning har större möjligheter
att rekrytera kvalificerad teknisk personal och att effektivt kunna utnyttja
tillgänglig maskinkapacitet. Statistiska centralbyrån liksom delegationen för
statistikfrågor pekar på de väsentligt förbättrade möjligheterna till statistiska
bearbetningar som rikssystemet erbjuder. Liknande synpunkter framföres
även av kommittén för maskinell databehandling som dessutom betonar,
att samordningsbehoven bäst kan tillgodoses i ett rikssystem. Till förmån
för ett rikssystem talar även, enligt samma kommitté, att möjligheten
att dra fördel av väntade förbättringar på maskinområdet — t. ex. anordningar
för utskrift på xerografisk eller fotografisk väg — torde vara större
i ett rikssystem, där den samlade stora datavolymen och de större möjligheterna
att utnyttja förefintlig överkapacitet för andra arbetsuppgifter medför
ett effektivare utnyttjande av maskinell utrustning.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Riksskattenämnden som anser att kostnadsfrågan väger tyngre än hänsynen
till de med rikssystemet förenade transportproblemen erinrar om att
den snabba utvecklingen på ADB-teknikens område torde göra det möjligt
att inom relativt kort tid använda transmissionsanordningar av t. ex. telextyp
för överföring av data.

Enligt överståthållarämbetets mening blir det vid en eventuell framtida
övergång till definitiv källskatt lättare att i ett rikssystem bemästra de vid
en radikal omläggning av beskattningssystemet uppkommande problemen.

Flera av de remissinstanser som tillstyrkt rikssystemet framhåller emellertid
vikten av att en reservanläggning av motsvarande kapacitet finns tillgänglig,
och i några fall påpekas att denna anläggning av säkerhetsskäl bör
vara förlagd till ort utanför Stockholm.

Det övervägande antalet remissinstanser är emellertid kritiskt inställda
till förslaget om rikssystem och förordar i allmänhet länssystemet.
Rikssystemets mest framrädande svagheter är enligt dessa yttranden de
tidsödande, besvärliga och framförallt riskfyllda transporterna av hålkort
och längder till och från centralanläggningen. Även centralanläggningens
stora känslighet för driftsstörningar av olika slag anses vara en stor nackdel.
De remissinstanser vilka förordar ett länssystem såsom det ur folkbokförings-
och uppbördssynpunkt mest ändamålsenliga framhåller samstämmigt
och med skärpa att man av sparsamhetsskäl inte får eftersätta kraven
på smidighet och funktionsduglighet i det system som skall användas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att rikssystemet kommer att innebära
en mycket stor påfrestning för centralorganets personal som inom
knappa tidsutrymmen måste behandla stora datamängder. Det kan i sin tur
medföra stockningar i arbetet med katastrofala följder för hela landet.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att förslaget strider mot de numera
allt starkare strävandena att åstadkomma såväl en decentralisering inom
statsförvaltningen som utflyttning från Stockholm till landsorten av vissa
ämbetsverk. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Östergötlands
län som anser, att ett beslut i enlighet med förslaget innebär ett avgörande
steg i riktning mot en stark centralisering och byråkratisering inom svensk
statsförvaltning.

Riksräkenskapsverket som ansluter sig till uppfattningen att länssystemet
bör givas företräde om frågan får bedömas allenast med utgångspunkt
från den allmänna funktionsdugligheten ifrågasätter om valet av maskintyp
inte kan uppskjutas i avvaktan på att prisbilliga och för länsstyrelser
lämpade maskiner kommer i marknaden, så att en kostnadsjämförelse inte
behöver bli av avgörande betydelse. Samma uppfattning har även länsstyrelsen
i Värmlands län som anser det viktigt att kostnadsfrågorna blir föremål
för ytterligare utredning, allrahelst när man befinner sig i den situationen
alt man av kostnadsskäl eventuellt måste avstå från det fördelaktigaste
systemet. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser länssystemet
uppenbart vara att föredraga ur lokaliseringssynpunkt.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Några av remissinstanserna, däribland Föreningen Sveriges kronokamrerare,
pekar på de inkomstmöjligheter som man kan åstadkomma genom att
kommersiellt utnyttja länsanläggningarna.

Flera länsstyrelser anger exempel på arbetsuppgifter som kan tänkas
lämpade för bearbetning i datamaskinanläggningar placerade hos länsstyrelserna.
Sålunda framhåller länsstyrelsen i Hallands län att den större smidighet
som kännetecknar datamaskinerna skall öppna utvägar att med en
sådan anläggning företaga ytterligare rationaliseringsåtgärder inom länsstyrelsernas
ämbetsområde, t. ex. i fråga om löneuträkning. Vidare bör det
vara möjligt att t. ex. anordna automobilskatteuppbörden som bedrives efter
föråldrade metoder från början av l&20-talet på ett rationellare och betydligt
mindre arbetskrävande sätt. Måhända kan också, framhåller länsstyrelsen,
en sådan maskin utnyttjas i det planeringsarbete rörande länets
framtida utveckling och bebyggelse som ständigt bedrives inom länsstyrelsen.
Anläggningens överkapacitet kunde eventuellt mot skälig ersättning
under tider då den ej utnyttjades för sitt egentliga ändamål få tagas i anspråk
av andra myndigheter såsom landstinget, hushållningssällskapet eller
enskilda företag.

I andra yttranden anvisas som lämpliga arbetsuppgifter för datamaskinanläggningarna
bl. a. värnpliktsregistreringen och den sociala bidragsverksamheten.
Socialförsäkringens administrationsnämnd för fram tanken på eu
decentralisering av pensionsutbetalningarna och anser, att maskinutrustningen
inom länens datamaskinanläggningar bör kunna utnyttjas för dessa
utbetalningar. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att anläggningarna
skulle kunna utnyttjas för adressändringstjänst, vilket skulle medföra
en icke ringa kostnadsbesparing för försäkringsbolagen.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att behovet av datamaskiner börjat
göra sig gällande även inom landstingens område och betonar värdet av
en viss samordning med de statliga organisationerna på detta område. Liknande
synpunkter framföres av flera länsstyrelser, däribland länsstyrelsen
i Östergötlands lån, som understryker vikten av att man vid planeringen av
länens ADB-utrustning också tar hänsyn till övriga regionala myndigheters
behov av tillgång till en ADB-central.

Några remissinstanser, däribland domkapitlet i Göteborgs stift, framhåller
länssystemets fördelar ur servicesynpunkt.

Övervägande antalet remissinstanser anser, att det renodlade regionsystemet
inte utgör något godtagbart alternativ till läns- och rikssystemen.
Regionsystemet förordas dock av några remissinstanser. Bland dessa
återfinnes Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Kommitténs andra betänkande

Kommittén erinrar om alt den, som tidigare berörts, enligt de nya direktiven
haft att framlägga förslag till ett i organisatoriskt hänseende så utformat
ADB-system att datamaskinanläggningar placeras inom flertalet län. Kom -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

mittén har följaktligen inte haft anledning att, mot bakgrund av bl. a. de avgivna
remissyttrandena, på nytt bedöma vilket av de tre alternativen rikssystem,
regionsystem och länssystem som ur olika synpunkter sett kan vara
att föredraga. Remissinstansernas uttalanden rörande möjligheterna att
använda hos länen placerade datamaskiner även för andra arbetsuppgifter
än dem som äger samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten,
har emellertid föranlett kommittén att något belysa hur man för
närvarande bedömer dessa möjligheter.

Kommittén erinrar sålunda om att man vid ett länssystem ute i landet får
tillgång till maskinell utrustning som är väl lämpad för databehandling i
allmänhet.

Utvecklingen inte minst under det senast förflutna året anser kommittén
ha givit belägg för att automatisk databehandling undan för undan vinner
insteg i statsförvaltningen. Intresset för att åstadkomma rationalisering genom
att övergå till användning av datamaskiner är uppenbarligen stort. En
bromsande faktor, när det gällt att i handling omsätta intresset för att taga
datamaskiner till hjälp i den administrativa verksamheten, har enligt kommitténs
mening varit bristen på sådan personal som är lämplig för utrednings-
och systemarbete. I någon mån torde också ovissheten om vilken
utformning som ADB-systemet för folkbokföring, taxering och uppbörd skall
få i organisatoriskt avseende ha inverkat hämmande på utredningsarbetet.
Kommittén har inte kunnat finna, att det hittills gjorts några undersökningar
rörande möjligheterna att använda länsanläggningar för andra arbetsuppgifter
än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering och uppbörd.
Kommittén anser, att det därför i dagens läge inte är möjligt att säga, när
och i vilken omfattning som det kan bli fråga om att utnyttja länsanläggningarna
för arbetsuppgifter inom den statliga förvaltningen.

Även hos kommunerna och inom näringslivet är intresset för automatisk
databehandling stort, framhåller kommittén. Förberedande undersökningar
pågår flerstädes i syfte att klarlägga förutsättningarna för övergång till
ADB-system. Intresset för ett eventuellt samarbete med staten torde på sina
håll vara betydande. Arbetet synes dock, liksom inom den statliga sektorn,
hittills ha kännetecknats av en viss återhållsamhet, vilken till en del kan
tillskrivas bristen på erfaren ADB-personal men också torde bero på ovissheten
om den kommande folkbokförings- och uppbördsorganisationen. Först
sedan personalläget lättat och klarhet vunnits rörande den nyssnämnda organisationen,
föreligger förutsättningar för mera ingående överväganden
rörande ADB-samverkan mellan staten och kommunerna respektive det enskilda
näringslivet. Den uppfattning som här kommit till synes, framhåller
kommittén, har bestyrkts av uttalanden som gjorts vid de kontakter kommittén
haft med företrädare för kommunförbunden och näringslivet.

Sammanfattningsvis framhåller kommittén, att länsanläggningarna kommer
att kunna utnyttjas även för arbetsuppgifter som endast har indirekt
samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten eller
är helt oberoende av sådan verksamhet. Frågan härom måste ses på lång

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

sikt. Några möjligheter att göra ens en ungefärlig uppskattning av serviceverksamhetens
blivande omfattning och därav motiverad kostnadsfördelning
finns inte. Genom att utbyggbara datamaskiner anskaffas blir kravet på att
maskinanläggningarna i framtiden skall kunna användas för nya arbetsuppgifter
tillgodosett. Vid lokalplaneringen för länsanläggningarna bör därför
hänsyn tagas till att utvidgningar kan bli aktuella inom en förhållandevis
snar framtid.

Mot bakgrund av det i direktiven gjorda uttalandet, att en samordning
av databehandlingen mellan län med litet befolkningsunderlag borde övervägas,
har kommittén tagit upp frågan vilka län som bör förses med egen
datamaskin och vilka som för sin databehandling bör vara hänvisade till
annat län. Vid bedömningen härav har kommittén inte tagit hänsyn till
att maskinanläggningarna eventuellt kan komma att utnyttjas för andra
arbetsuppgifter än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering
och uppbörd. Enligt kommitténs beräkningar kommer beläggningen på maskinanläggningarna
att variera starkt under olika delar av året men genomsnittligt
att uppgå till omkring ett skift.

För fem län, nämligen Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämtlands
län beräknar kommittén genomsnittsbeläggningen till endast mellan
1/2 och 2/3 skift, oaktat kommittén räknat med minsta tänkbara grundtyp
av anläggning. Kommittén framhåller, att det enligt dess mening inte är
ur ekonomisk synpunkt försvarbart att med egen datamaskinanläggning
nu utrusta de län, där den genomsnittliga beläggningen håller sig på en så
förhållandevis låg nivå som det här är fråga om. Med hänsyn härtill anser
sig kommittén böra föreslå att, i överensstämmelse med vad som förutsatts
beträffande Gotlands län, inte heller Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands
eller Jämtlands län förses med någon endast för länets eget behov avsedd
datamaskin. Dessa läns behov av databehandling bör tillgodoses sålunda,
att Uppsala län hänvisas till datamaskinanläggningen för Västmanlands
län. Jämtlands län bör anlita datamaskinanläggningen i Västernorrlands län.

Hallands län skulle eventuellt kunna utnyttja datamaskinanläggningen för
Göteborgs och Bohus län, framhåller kommittén. Datavolymen på göteborgsanläggningen
skulle emellertid vid denna kombination bli sådan, att en ur
ekonomisk synpunkt mindre gynnsam utökning av anläggningen bleve erforderlig.
Kommittén rekommenderar i stället att låta Hallands län utnyttja
anläggningen i Jönköpings län. Vad beträffar Kronobergs län och Blekinge
län anser kommittén det ligga nära till hands att låta dessa två län få
sin databehandling utförd på samma anläggning, vilken synes böra knytas
till Kronobergs län. Den för länen sammanlagda datavolymen blir av ungefär
samma omfattning som i ett medelstort län. Anledning saknas, uttalar
kommittén, att frångå den tidigare intagna ståndpunkten att Gotlands län
bör utnyttja anläggningen för Stockholms län.

Kommittén har räknat med särskilda maskinanläggningar för Stockholms
stad och Stockholms län. Dessa anläggningar kommer nämligen att var
lör sig bli hårt belagda och fullt ekonomiskt utnyttjade. Det har inte an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

31

setts möjligt att genom en sammanslagning av anläggningarna nedbringa
behovet av maskinutrustning. Kommittén utgår dock från att samarbete skall
äga rum vid överbeläggning på en av anläggningarna.

En fördelning av datamaskinanläggningarna på föreslaget sätt leder till att
man erhåller tjugo med datamaskiner utrustade länsanläggningar. Inom
Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län kommer att finnas
endast den utrustning som erfordras för stansning av hålkort samt sortering
av dessa. Kommittén understryker emellertid att dessa läns anläggningar
givetvis kan — om så skulle bli aktuellt — utrustas med datamaskiner.
Till belysande av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan utbyggnad
—• varvid bortses från Gotlands län — framhålles att en utökning av
antalet datamaskinanläggningar till tjugofyra beräknas medföra en ökning
av de årliga driftskostnaderna med totalt ca 1,5 milj. kr.

Yttranden

Kommitténs förslag om datamaskiner i länen hälsas med tillfredsställelse
av det övervägande antalet remissinstanser, däribland de flesta
länsstyrelserna.

Överbefälhavaren framhåller, att det föreslagna systemet med länsvis
ADB-redovisning av personalresurserna förbättrar möjligheterna att överblicka
arbetskraftens lokalisering, åldersfördelning och kvalifikationer. Detta
är synnerligen betydelsefullt från totalförsvarets synpunkt. Placeringen
av datamaskinanläggningarna enligt det modifierade länssystemet gör det
enligt civilförsvarsshjrelsen svårare på grund av datamaskinernas utspridning
för en eventuell fiende i händelse av krig att lamslå verksamheten, och
ur denna synpunkt är det modifierade länssystemet att föredraga framför
ett rikssystem.

Generalpoststyrelsen uttalar, att ett länssystem otvivelaktigt har stora
fördelar med hänsyn till distributionen av bl. a. debetsedlar och till övriga
transporter. Även länsstyrelsen i Stockholms län erinrar härom och framhåller,
att de tidsödande och besvärliga samt riskfyllda transporterna bortfaller.
Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser, att länssystemets
genomförande kommer att främja en decentralisering inom den
statliga förvaltningen och uttalar att detta innebär så stora fördelar, att de
val uppväger länssystemets eventuella merkostnader i förhållande till rikssystemet.
Länssystemet bör därför enligt utredningens mening väljas oavsett
de ekonomiska konsekvenserna. Liknande synpunkter anlägges av Svenska
försäkringsbolags riksförbund, som erinrar om att förbundet i tidigare
yttrande över principbetänkandet avrått från rikssystemet främst med hänsyn
till detta systems känslighet i händelse av krig. Svenska stadsförbundet
framhåller, att det även ur andra synpunkter är av värde att ha tillgång till
statliga datamaskinanläggningar i länen. Sålunda torde bl. a. en del kommuner
vara intresserade av möjligheten att, därest överkapacitet visar sig
föreligga vid datakontorens maskinanläggningar, få på servicebasis anlita
dessa for skilda statistiska och redovisningstekniska arbeten. Med hänsyn

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

härtill finner förbundet icke anledning att motsätta sig ett genomförande
av länssystemet.

Några remissinstanser vidhåller sina i yttranden över principbetänkandet
gjorda uttalanden till förmån för ett rikssystem eller uttalar tveksamhet
beträffande länssystemet. Statistiska centralbyrån erinrar om att den i sitt
tidigare utlåtande anfört, att frågan om ADB-metodens administrativa lämplighet
sammanhänger med frågan om vilken organisationsform, som låter
metodens tekniska överlägsenhet komma till sin rätt. Det är inte utan vidare
givet i vad mån och på vilket sätt rikssystemets fördelar kan vinnas inom
ett länssystem. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, att såvitt framgår
av gjorda utredningar, ett för hela riket centralt system utan tvekan synes
vara överlägset. Förhåller det sig så, bör definitivt beslut om systemet inte
fattas utan att detta alternativ får ingå i övervägandena. Länsstyrelsen anser
emellertid, att den centrala serviceanläggningen inte nödvändigtvis behöver
placeras i Stockholm, varför även andra lokaliseringar bör kunna övervägas.
Svenska arbetsgivareföreningen hävdar liksom tidigare, att en organisation
med ett begränsat antal regionalt placerade anläggningar är lämpligast. Det
kan inte, framhålles det, vara tillfredsställande på längre sikt att, som kommittén
gjort, med utgångspunkt från vissa maskinenheter konstruera en länsindelning
som mera anpassar sig till maskinerna, än där hänsyn tagits till
näringsgeografiska, kommunikationstekniska samt bebyggelse- och befolkningsmässiga
synpunkter.

Möjligheterna att använda länsanläggningarna för service av olika
slag beröres av åtskilliga remissinstanser. Sålunda framhåller överbefälhavaren,
att krigsmaktens nuvarande system för personredovisningen inte kan
tillgodose de föreliggande kraven på statistiska uppgifter av olika slag. Förberedande
undersökningar rörande möjligheterna för övergång till hålkortsmässig
personalredovisning vid armén och flygvapnet (redan genomfört vid
marinen) tyder på lämpligheten av regionala redovisningsinstanser. Frågan
huruvida detta regionala behov av tillgång till ADB-anläggning kan lösas
genom att krigsmakten får disponera ledig tid vid länsanläggningarna kan
icke besvaras utan närmare undersökning och kartläggning av arbetsbehovet.
Civilförsvarsstyrelsen uttalar, att ADB-anläggningar vid länsstyrelserna
skulle med stor fördel kunna utnyttjas för civilförsvarets personalregistrering.
Tidsbesparingar och förenklingar i registreringen skulle kunna åstadkommas,
bl. a. genom en integrering med folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Riksförsäkringsverket erinrar om att det tidigare ifrågasatts om inte vissa
arbetsuppgifter som ankommer på riksförsäkringsverket skulle kunna decentraliseras.
Länssystemet öppnar goda möjligheter härtill. Om länssystemet
genomföres bör vidare undersökas om den registrering av pensionsgrundande
inkomst samt den uträkning och registrering av pensionspoäng som
nu åvilar de allmänna försäkringskassorna i stället bör utföras av länsanläggningarna.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det viktigt, att möjligheterna utnyttjas

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

33

att använda datamaskinanläggningarna för andra ändamål än för folkbokföring
och uppbörd.

Svenska landskommunernas förbund håller för troligt, att åtminstone de
större kommunerna skall kunna rationalisera arbetet med vissa uppgifter
genom att anlita länsanläggningen. Handläggning och utbetalning av allmänna
barnbidrag som nu ombesörjes av kommunerna anses kunna förbilligas
väsentligt, om arbetet centraliseras till länsstyrelserna. Svenska stadsförbundet
anser, att kommunerna kommer att vara intresserade av möjligheten
att få anlita datakontorens maskinanläggningar. Sveriges industriförbund
framhåller, att det i annat sammanhang angivit såsom sin uppfattning
att maskinerna under tider av låg belastning bör ställas till statens, landstingens,
kommunernas och andras förfogande mot avgift.

Överståthållarämbetet understryker vikten av att det redan under övergångstiden
ingående prövas i vilken omfattning maskinanläggningarna kan
utnyttjas såsom allmänt serviceorgan inom länen.

De betydande investeringskostnader som ett länssystem innebär måste
enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län medföra att maskinparken utnyttjas
rationellt och så att betydande rationaliseringsvinster uppnås inom de skilda
statliga och halvstatliga verksamhetsområden, där ett påtagligt behov
föreligger att beträffande vissa arbetsmoment övergå till användning av automatiska
datamaskiner. Länsstyrelsen anför vidare.

Av kommitténs förslag framgår att en avsevärd kapacitetsreserv föreligger
hos de ifrågasatta anläggningarna, vilken reserv kan utnyttjas för ändamål
utanför folkbokförings-, uppbörds- och taxeringsområdena. Enligt länsstyrelsens
uppfattning måste det betecknas som en allvarlig brist att man
icke närmare sökt kartlägga och analysera de ytterligare arbetsuppgifter,
som med fördel bör kunna överlämnas till dataanläggningarna. I varje fall
gäller det nu anförda arbetsuppgifter inom länsstyrelsens eget verksamhetsområde,
såsom beträffande samhälls- och bebyggelseplanering, lokalisering,
utrymnings- och inkvarteringsplanläggning, avlöningsuträkning, automobilskatte-
och varuskatteuppbörd samt förrådsbokföring. Inom andra länsmyndigheters
och kommuners verksamhetsområden torde även — som kommittén
också anfört — finnas åtskilliga arbetsuppgifter, för vilka ADBmaskiner
är väl lämpade.

Enligt länsstyrelsens mening bör en skyndsam utredning göras angående
datamaskinernas användning inom olika verksamhetsområden av ett län
inom den statliga och halvstatliga sektorn och med utgångspunkt från att
de föreslagna maskinanläggningarnas kapacitet redan från början skall utnyttjas
på ett så rationellt och ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt.
Liknande synpunkter anföres även av länsstyrelsen i Norrbottens län. I

I en del yttranden beröres frågan om län med och utan datamaskiner.
Civilförsvarsstyrelsen anser, att de nackdelar som följer av
sammanslagningen av vissa län för utnyttjande av samma datamaskiner ej
kan anses så stora att de menligt inverkar på det positiva i förslagets genomförande.

it llihang till riksdagens protokoll I9G3. 1 samt. Nr 32

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Generalpoststyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation är inte
främmande för tanken på en ytterligare begränsning av antalet län med
datamaskiner.

Statistiska centralbyrån, länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen
Sveriges kronokamrerare anser det beklagligt, att den för länssystemet
grundläggande principen, att varje länsstyrelse skall vara utrustad med
maskinanläggning för databehandling, på grund av den otillräckliga beläggningen
inom vissa mindre län, icke ansetts kunna helt genomföras. En del
remissinstanser, däribland centrala uppbördsnämnden, anser sig kunna tillstyrka
kommitténs förslag i denna del mot bakgrund av uttalandet att också
de nu föreslagna undantagna länen, om så visar sig erforderligt, kan förses
med fullständig datamaskinanläggning.

Av de fem länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,
Blekinge, Hallands och Jämtlands län, vilka enligt kommitténs förslag inte
skola utrustas med fullständiga datamaskinanläggningar, accepterar endast
länsstyrelsen i Gotlands län förslaget. Länsstyrelsen har inte någon erinran
emot förslaget att Gotlands län skall utnyttja datamaskinanläggningen för
Stockholms län. Länsstyrelsen erinrar om att en liknande sammanslagning
av arbetsuppgifter med annat län redan prövats, i det att postens skatteavdelning
i Stockholm betjänar länsstyrelsen i fråga om källskatteredovisningen
m. m. Av detta samarbete har länsstyrelsen endast goda erfarenheter.

Övriga fyra länsstyrelser anser, att de bör erhålla egna datamaskinanläggningar
och åberopar som skäl härför bl. a., att den ekonomiska vinsten av den
föreslagna reduceringen av länsanläggningarnas antal är jämförelsevis obetydlig
och att den i varje fall inte är tillräcklig för att motivera undantagandet
av ett fåtal län. Likaså framhålles behovet av att kunna använda anläggningarna
för andra arbetsuppgifter än dem som sammanhänger med folkbokförings-
och uppbördsverksamheten. Länsstyrelsen i Uppsala län erinrar
om att befolkningsökningen förutsättes bli förhållandevis stor i Västmanlands
och Uppsala län och ifrågasätter om inte maskinanläggningens
överkapacitet bör kunna tagas i anspråk av t. ex. Uppsala universitet eller
lantbrukshögskolan. Länsstyrelsen i Blekinge lån anser sig böra uppställa
det kravet att samtliga länsstyrelser, även om befolkningsnumerären inte är
så stor, på så viktiga och omfattande arbetsområden som det här är fråga
om ges samma organisatoriska struktur och härigenom samma förutsättningar
för arbetets bedrivande. Länsstyrelsen framhåller också, att det hos
i Karlskrona förlagda marina myndigheter föreligger intresse av att ha en
datamaskinanläggning inom räckhåll. Länsstyrelsen i Hallands län understryker
bl. a. värdet av att i Halmstad ha en anläggning som, förutom att den
kan tjäna som serviceanläggning åt statliga och kommunala organ samt åt
näringslivet, kommer att utgöra en reservanläggning för Göteborgs- och Maimöområdena.

Länsstyrelsen i Jämtlands län, som anser att en utökning av arbetsuppgifterna
för en länsanläggning kan förväntas rätt snart med hänsyn till de

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

35

allmänna ralionaliseringssträvandena inom förvaltningen, uttrycker farhågor
för att ärendena från ett annat län kommer att behandlas i efterhand i
förhållande till det egna länet.

3. Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd
Kommitténs principbetänkande

Lokal skattemyndighet skall även i fortsättningen vara mantalsskrivningsförrättare
och föra register över befolkningen in. in. inom sitt verksamhetsområde.
Från taxeringsnämnderna inkomna deklarationer skall genom
den lokala skattemyndighetens försorg granskas och ställas i ordning
så att de kan ligga till grund för den stansning som avses skola utföras hos
länsstyrelsen. Den lokala skattemyndighetens arbetsuppgifter i övrigt på
uppbördsområdet kommer att kraftigt reduceras. Främsta skälet härtill är,
att de kvantitativt stora arbetena med längdföring av taxeringsdata, uträkning
och debitering av slutlig skatt samt utfärdande av debetsedlar å preliminär
och slutlig skatt skall utföras med hjälp av datamaskiner.

Länsstyrelsen skall såsom regionalt registreringsorgan föra register över
länets befolkning och, med anlitande av datamaskiner hos ett centralorgan,
lullgöra huvudparten av den nuvarande länsbyråns arbetsuppgifter. Länsstyrelsen
skall vidare övertaga det arbete med bl. a. arbetsgivares, postanstalters
och bankers redovisning av inbetalda skatter, vilket nu åvilar postens skatteavdelningar.
De sistnämnda föreslås skola indragas.

Länsstyrelsernas uppbördssektioner föreslås i principbetänkandet skola
organiseras på en uppbördsdetalj och en hålkortsdetalj. Kontrollfunktionerna
på uppbördssektionerna skall ombesörjas av uppbördsdetaljen. På hålkortsdetaljen,
där i huvudsak registrerings- och stansningsfunktioner för folkbokföring
och uppbörd skall fullgöras, skall till hålkort överföras dels från
pastorsämbeten och lokala skattemyndigheter aviserade ändringar i personoch
fastighetsregistreringen, dels uppgifter om inbetald preliminär, kvarstående
och tillkommande skatt, dels uppgifter om taxeringsresultat dels ock
data avseende tilläggspensioneringen in. m.

Hålkortens uppgifter överföres maskinellt till magnetband för vidare bearbetning.
Med hjälp av banden skall, i enlighet med särskilt uppgjorda maskinprogram,
framställas mantals-, fastighets-, taxerings- och debiteringstängder,
debetsedlar å preliminär och slutlig skatt, restlängder, överskottsförteckningar,
förteckningar för arhetsgivarkontrollen ävensom underlag för
upprättande av taxerings- och uppbördsstatistik m. m.

Beträffande de huvudsakliga arbetsuppgifter som i nuvarande system ankommer
på lokal skattemyndighet och som i ett ADB-system avses skola
utföras av sådan myndighet respektive av annat organ torde få hänvisas till
eu i kommitténs principbetänkande intagen sammanställning över de huvudsakliga
arbetsuppgifterna för liäradsskrivare före och i ett ADB-system, vilken
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1063

Kommittén erinrar om att detaljutformningen av systemet kommer att
ske under det fortsatta utredningsarbetet och det i anslutning därtill bedrivna
svstemuppläggningsarbetet. I den mån det under detta arbete framkommer
nya synpunkter som gör att i betänkandet redovisade lösningar bör revideras,
kommer så givetvis att ske.

Yttranden

De remissinstanser som yttrat sig över grunddragen av ADB-systemet har
i allmänhet lämnat utan erinran förslaget i denna del. Några myndigheter,
däribland länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön, anser det dock vara
föga rationellt att deklarationsmaterialet skall sändas fram och tillbaka mellan
lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Länsstyrelsen ifrågasätter, om
inte stansningen av taxeringsresultatet bör utföras av lokal skattemyndighet.

Kommitténs andra betänkande

Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd blir enligt
kommitténs mening i allt väsentligt desamma i ett länssystem och i ett rikssystem.
Den huvudsakligaste skillnaden blir att man i länssystemet, som
framgått av vad tidigare sagts, slipper skicka material mellan länsstyrelserna
och en central anläggning. Uppstansningen av data från grunddokument
skall ske i samma omfattning, oberoende av var datamaskinerna är placerade.
Den maskinella bearbetningen kommer att ske efter i stort sett likartade
principer, likaså utskriften av erforderliga handlingar.

Mot bakgrund härav och av kommitténs i principbetänkandet gjorda uttalanden,
att det kunde bli anledning att revidera redan förordade lösningar,
har kommittén ansett sig inte nu böra gå närmare in på olika detaljer i
systemutformningen. Självfallet, framhålls det, kommer dock kommittén att
under sitt fortsatta axbete beakta sådana synpunkter som framkommit under
remissbehandlingen av principbetänkandet.

Yttranden

Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och uppbörd behandlas
av några remissinstanser.

Överbefälhavaren framhåller, att under systemuppläggningen hänsyn bör
tagas till möjligheterna och förutsättningar skapas (eventuellt genom reservation
av vissa positioner i hålkort m. m. för gemensamma begrepp) för att
ömsesidigt kunna utnyttja data från hålkort och magnetband tillhörande de
civila och militära redovisningsmyndigheterna.

Statskontoret påpekar, att omfattande arbetsuppgifter tillhörande folkbokföring
och skatteuppbörd förekommer såväl hos skilda myndigheter inom
allmän förvaltning som hos det enskilda näringslivet. Systemuppläggningen
för automatisk databehandling måste bli sådan att en samordning
inom hela detta komplex av mer eller mindre sammanhängande databehandlingsrutiner
så långt möjligt kan komma till stånd. Frågan om anordningar

Knngl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963 37

för översättning mellan främst olika typer av magnetband måste ägnas uppmärksamhet.

Bland vissa remissmyndigheter, främst länsstyrelserna, råder delade meningar
om förläggningen av stansningsarbetet, d. v. s. om det skall utföras
hos lokal skattemyndighet eller hos länens datakontor.

Några remissinstanser har även uttalat sig beträffande folkbokföringen.
Sveriges industriförbund understryker sålunda angelägenheten av att ställning
snarast tages till principerna för kyrkobokföringen. Enligt förbundet
kan det ifrågasättas, om inte det nuvarande systemet med dubbel registrering
redan nu bör omarbetas till en enhetligt uppbyggd folkbokföring. Skall
eu omläggning ske är det självfallet önskvärt att denna genomföres i samband
med att ADB-anläggningarna tages i bruk.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte tiden är inne för eu
reform i fråga om folkbokföringen. Den nuvarande ordningen, som torde
vara historiskt betingad, anser länsstyrelsen inte vara tillfredsställande. En
utredning bör göras rörande möjligheter att överflytta folkbokföringen till de
lokala skattemyndigheterna. Liknande synpunkter anföres av centrala uppbördsnämnden,
länsstyrelsen i Stockholms län samt kronokamrerarna i Göteborg,
Kristinehamn och Västerås.

IV. DEPARTEMENTSCHEFEN

Principfrågan

Efter beslut vid 1945 och 1946 års riksdagar genomfördes omfattande reformer
inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. I fråga om folkbokföringen
beslöts en modernisering av registreringssystemet i dess helhet.
Efter dåtida förhållanden moderna tekniska hjälpmedel togs i anspråk för
registreringsarbetet. Varje länsstyrelse försågs sålunda i sin egenskap av
länsbyrå för folkbokföringen med en adressmaskinanläggning. Adressplåtar
lades upp för hela befolkningen, fastigheterna i riket och de juridiska personerna.
Adressmaskinanläggningarna skulle utnyttjas för att förse längder
av olika slag, t. ex. inkomsllängder, fastighetslängder och röstlängder, med
namn- och adresstryck. Utskriften av dessa längder hade tidigare — utom
i vissa städer där man redan förut börjat använda adresseringsmaskiner —
skett med hjälp av skrivmaskin. Statistiska centralbyrån erhöll uppgiften
att i egenskaj) av riksbyrå för folkbokföringen utöva den centrala ledningen
av och tillsynen över folkbokföringen i riket.

På uppbördsområdet infördes den s. k. källskatten. Vid postkontoren i
residensstäderna inrättades särskilda skatteavdelningar. Till dessa skulle
inflytande skatter redovisas. Skatteavdelningarna försågs med hålkortsmaskiner.
Inom gencralpoststyrelsen inrättades ett skattekontor. Debetsedlarna
å preliminär och slutlig skatt försågs med namn- och adressuppgifter med

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

hjälp av länsstyrelsernas adressmaskinanläggningar. De lokala skattemyndigheterna,
d. v. s. liäradsskrivarna och kronokamrerarna, vilka ombesörjer
uträkning och debitering av skatter och avgifter, utrustades däremot inte
med några speciella tekniska hjälpmedel utöver konventionella kontorsmaskiner.

Redan vid beslutet om dessa reformer förutsattes, att en översyn av de
nya systemen skulle företagas, sedan en tids erfarenhet vunnits. Visst utredningsarbete
påbörjades år 1949 av särskilda sakkunniga. Arbetet fullföljdes
sedermera av dåvarande statens organisationsnämnd, som åren 1957
och 1958 framlade förslag i ämnet. Organisationsnämndens undersökningar
var till eu början inriktade på att klarlägga om hålkortsmetoden var lämplig
för de arbeten som förekommer inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Nämnden fann metoden vara ändamålsenlig. De totala årskostnaderna
för de ifrågavarande verksamhetsområdena skulle bli väsentligt
lägre i ett hålkortssystem än med nuvarande hjälpmedel. Ett av nämnden
utarbetat detaljerat förslag till hålkortssystem lades till grund för
viss försöksverksamhet som under ungefär ett och ett halvt års tid bedrevs
parallellt med den ordinarie folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Försöken utvisade att det skulle vara ur systemteknisk synpunkt lämpligt
och ekonomiskt fördelaktigt att övergå till att använda hålkortsmaskiner
för arbetet inom folkbokföringen och uppbörden.

Medan utredningsarbetet och försöken pågick inom organisationsnämnden,
började de elektroniska datamaskinerna komma i bruk. Eftersom det
för statsförvaltningens del fanns anledning att följa utvecklingen inom databehandiingsområdet,
tillkallade jag enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
hösten 1955 särskilda utredningsmän, kommittén för maskinell databehandling,
med uppdrag att hl. a. verkställa utredning rörande statens behov av
datamaskiner. I samråd med denna kommitté kompletterade organisationsnämnden
sina tidigare gjorda undersökningar för att få klarlagt, om det
vore fördelaktigt att använda datamaskiner vid folkbokföring och skatteuppbörd.

Enligt den av nämnden år 1958 till Kungl. Maj :t lämnade redovisningen
för undersökningarna skulle ett system med automatisk databehandling
(ADB-system) vara ekonomiskt fördelaktigare än ett hålkortssystem. Vad
som väsentligen skilde de båda systemen var datamaskinernas högre grad
av automatik och avsevärt större hastighet vid bearbetningen i förhållande
till liålkortsmaskinerna. Nämnden föreslog en övergång till automatisk databehandling.
Enligt förslaget skulle en för hela riket gemensam datamaskinanläggning
inrättas och inordnas i riksskattenämnden.

Ett genomförande av organisationsnämndens förslag förutsatte emellertid,
att ytterligare utredningsarbete kom till stånd. Med stöd av Kungl.
Maj.ts bemyndigande tillkallade jag därför hösten 1958 särskilda sakkunniga,
uppbördsorganisationskominittén, med uppdrag att verkställa utredning
och framlägga förslag rörande eventuell omorganisation av folkbokförings-
och uppbördsväsendet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

39

Kommittén har avgivit två betänkanden i ämnet, här betecknade som kommitténs
principbetänkande (SOU 1961:4) respektive kommitténs andra betänkande
(SOU 1962: 18). Detaljutformningen av ett ADB-system av den
storleksordning som det här är fråga om är synnerligen arbetskrävande och
fordrar lång tid. Kommittén har därför i betänkandena endast angivit grunderna
för hur ett ADB-system för folkbokföring och skatteuppbörd bör utformas.
Kommitténs förslag bygger här i princip på de av organisationsnämnden
tidigare framlagda förslagen. Särskild uppmärksamhet bar ägnats
frågan hur möjligheterna att genomföra ändringar på skattelagstiftningens
område och att upprätthålla folkbokförings- och uppbördsverksamheten
under krigsförhållanden påverkas vid användningen av ADBtekniken.
Efter att för sin del ha konstaterat, att ett ADB-system i allt
väsentligt är väl lämpat för folkbokförings- och uppbördsverksamheten,
har kommittén föreslagit att en övergång skall ske till ett sådant system.
Kommittén har härvid haft samråd med kommittén för maskinell databehandling.

Det tekniska system med adressmaskinanläggningar som genomfördes
vid folkbokförings- och uppbördsreformen innebar efter dåtida förhållanden
eu avsevärd rationalisering. Systemlösningen kan fortfarande anses som
relativt rationell, om man uteslutande ser den som en metod för att hålla
aktuella register över befolkning och fastigheter m. m. Systemet kräver
emellertid insatser av personal för rutingöromål — arbetsuppgifter som numera
i stor utsträckning kan utföras med hjälp av moderna kontorsmaskiner.
Vidare har arbetsuppgifterna ökat i omfattning och nya uppgifter tillkommit.
Bland nya arbetsuppgifter kan särskilt nämnas framställning av
längder och avier in. in. för den allmänna försäkringen. Följden har blivit,
att det nuvarande systemets kapacitet helt utnyttjats och att organisatoriska
och personella problem uppkommit. Redan nuvarande arbetssituation inom
folkbokföringsväsendet motiverar sålunda en omprövning av verksamheten
ur organisatoriska och tekniska synpunkter. Detta bekräftas av åtskiliga av
de remissinstanser som yttrat sig över uppbördsorganisationskomitténs nu
framlagda betänkanden.

Kravet på en ökad mekanisering av verksamheten accentueras än mer
om man beaktar den betydelse som folkbokföringen har för andra myndigheter
och organ inom samhället. Anspråken på att utnyttja folkbokföringens
register för andra samhällsfunktioner har ökat avsevärt under senare
år. Inte minst gäller detta på samhällsplaneringens område. Det är sålunda
vid planering av t. ex. sjukvård, åldringsvård och skolväsende av
synnerlig vikt att man har möjligheter att snabbt erhålla aktuella uppgifter
rörande befolkningens fördelning på olika områden och inom olika åldersgrupper.
Jag vill i detta sammanhang nämna att man i två län på grundval
av uppgifter från folkbokföringen låtit upprätta särskilda hålkortsregister
för att därigenom möjliggöra maskinella bearbetningar. Dessa register
innebär i viss mån en dubblering av folkbokföringens registrering: ett förhål -

40

Kung!. Maj. ts proposition nr 32 år 1363

lande som kan sägas ha framtvingats av bristerna i det nuvarande folkbokföringssystemet.
Det kan enligt min mening inte råda något tvivel om att
en högre mekaniseringsgrad skulle ge möjlighet till en vidgad och mera rationell
användning av folkbokföringens registeruppgifter. Jag syftar härvid
främst på att det växande kravet på utökade informationer till andra myndigheter
och samhällsorgan skulle kunna tillgodoses i en för fortsatt bearbetning
lämplig form samt att en för många samhällsfunktioner önskvärd
fördjupad analys av registermaterialet skulle möjliggöras.

När det gäller skatte- och uppbördsverksamheten är denna baserad på manuella
metoder i en sådan utsträckning, att pennan kan sägas utgöra det
dominerande tekniska hjälpmedlet. De lokala skattemyndigheterna erhåller
Irån folkbokföringen längder och debetsedlar, tryckta med namn och adress.
Genom ett manuellt förfarande förses sedan dessa handlingar med erforderliga
uppgifter om taxering, skattebelopp o. s. v. Bokföringen av inflytande
skatter sker genom hålkortsmaskinell bearbetning hos postens skatteavdelningar,
varifrån maskinellt framställda redovisningshandlingar tillställes
de lokala skattemyndigheterna. Den vidare bearbetningen där, t. ex. avräkning
av preliminärt erlagd skatt mot slutlig skatt, ränteberäkningar och
summering av skattebeloppen sker emellertid med hjälp av enkla kontorsmaskiner.

Den nuvarande organisationen för folkbokföring och skatteuppbörd omfattar
ca 2 800 fast anställda befattningshavare, vartill kommer extra befattningshavare
motsvarande 3 000 biträdesmånader årligen. Av den fast anställda
personalen utgör drygt 2 000 biträdespersonal, varav mer än tre fjärdedelar
är placerade hos de lokala skattemyndigheterna. Huvudparten av
personalen sysselsättes med redovisningsgöromål inom skatte- och uppbördsverksamheten
och det är inom detta område som de avancerade kontorstekniska
hjälpmedlen kan förväntas resultera i särskilt omfattande rationaliseringsvinster
i form av kostnadsbesparande personalminskningar. Genom rationaliseringen
skulle sålunda personal, som nu sysslar med rutingöromål,
friställas för mera kvalificerade arbetsuppgifter. En sådan rationalisering är
särskilt angelägen i nuvarande arbetsmarknadssituation. Av det anförda
framgår enligt min mening, att det även inom uppbördsområdet finns starka
motiv för en ökad mekanisering.

Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över uppbördsorganisationskommitténs
betänkande]! understryker behovet av ett utbyte av nuvarande
tekniska hjälpmedel inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Härvid har
man åberopat, förutom här tidigare anförda skäl, det förhållandet att nuvarande
utrustning är starkt försliten.

Det är med tillfredsställelse jag konstaterar, att den allmänna uppslutningen
kring det förslag om långt gående mekanisering som framlagts i
dessa betänkanden nu ger statsmakterna underlag att fatta beslut om den
framtida organisationen inom berörda verksamhetsgrenar. Jag vill vidare
tillägga, alt ovissheten rörande denna organisation försvårat och i vissa
fall även förhindrat en långsiktig planering inom andra förvaltningsområ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

41

den. Som exempel härpå kan jag nämna, att frågan om en eventuell decentralisering
av uträkningen av arbetsgivaravgifter till den allmänna försäkringen
samt uträkning och utbetalning av folkpension och tilläggspension
i åtskilliga hänseenden påverkas av den organisatoriska och tekniska lösning
som väljes för folkbokföring och skatteuppbörd. Dessutom vill jag
peka på en annan faktor av betydelse i detta sammanhang. Det är naturligt,
att det mångåriga utredningsarbetet fört med sig en viss känsla av osäkerhet
och ovisshet inför framtiden bland den personal som är sysselsatt inom
nuvarande organisation. Problem av denna art uppkommer så gott som
alltid vid rationaliseringsprojekt av betydelse. Det slutliga avgörandet i eu
sådan fråga måste alltid fattas utifrån en avvägning mellan kravet på en
effektivt och rationellt verkande förvaltningsapparat och hänsynen till de
anställdas berättigade intresse av säkerhet i anställningsförhållandena. Även
för länsstyrelsernas del har ovissheten om den framtida organisationen medfört
olägenheter när det gällt att rekrytera och behålla personal inom folkbokförings-
och uppbördsväsendet. Inte minst från dessa synpunkter anser
jag det angeläget att organisationen av folkbokföringsväsendet och skatteuppbörden
nu fastlägges.

Av den tidigare redogörelsen har framgått att kommittén på grundval av
ett allsidigt utredningsmaterial och i samråd med kommittén för maskinell
databehandling föreslagit, att datamaskiner införes som hjälpmedel i folkbokförings-
och uppbördsarbetet. Kommittén har också i sina betänkande!!
angivit grunddragen av ett sådant ADB-system. Huvudsakligen innebär systemet,
att datamaskinerna skall användas för att löpande aktualisera i folkbokförings-
och uppbördsväsendet ingående register samt framställa mantals-,
fastighets-, taxerings- och debiteringslängder, debetsedlar å preliminär
och slutlig skatt in. m.

Under de senaste åren har datamaskiner i växande utsträckning kommit
att utnyttjas för administrativa arbetsuppgifter. Därmed har nya vägar öppnats
för eu rationalisering och effektivisering av detta arbetsfält. Den mekanisering
och automatisering, som inom industriproduktionen varit en helt
naturlig företeelse och utgjort en allmänt accepterad grundval för fortgående
produktivitetsvinster, kan genom datamaskinernas tillkomst numera
på motsvarande sätt realiseras inom kontorsområdet. De egenskaper hos
datamaskinerna som medfört en helt ny syn på kontorsarbetets rationalisering
och effektivisering är maskinernas förmåga att automatiskt genomföra
långa och komplexa arbetsprocesser. Genom att de däri ingående operationerna
— beräkningar, tabcllslagningar, sorteringar, urval av vissa data
och informationer, ändringar i registreringen, utskrift av erhållna resultat
in. m. — utföres på elektronisk väg blir arbetshastigheten utomordentligt
hög i förhållande till manuellt arbete. Bearbetningen sker dessutom med
stor säkerhet, och datamaskinerna kan instrueras så alt felaktigheter inte
tillätes passera utan att de i lid uppmärksammas. Vad som förutom arbetshasligheten
skiljer dessa maskiner från konventionella kontorshjälpmedel är att
de slyrs av program, som steg för steg instruerar dem om hur eu given ar -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

betsprocess i alla dess detaljer skall genomföras. Ett sådant program täcker
därvid alla de bearbetningsalternativ som kan uppkomma och har följaktligen
en helt likartad funktion som arbetsanvisningarna i en manuell kontor
srutin. En mera detaljerad redogörelse för maskinernas tekniska uppbyggnad
och deras arbetssätt har lämnats i det föregående (s. 14—16).

Datamaskinerna är en produkt av en ständigt fortgående teknisk utveckling
och bör därför ses som ett naturligt led i framåtskridandet. Mot bakgrunden
av vad som här sagts kan det ändock vara berättigat att påstå, att
dessa maskiner innebär något av en revolution på kontorsarbetets område.
De öppnar helt nya möjligheter till genomgripande rationaliseringsåtgärder
och effektivisering av administrationen. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar,
att olika statliga myndigheter insett detta och att statsförvaltningen
i flera fall varit föregångare inom landet när det gällt att utnyttja den nya
teknik som datamaskinerna erbjuder.

Kommittén för maskinell databehandling har i sitt betänkande (SOU 1962:
32) lämnat en utförlig beskrivning av de områden inom förvaltningen, där
ADB-tekniken användes i dag eller där denna teknik är möjlig och lämplig
i eu nära framtid. Av redogörelsen framgår, att det den 1 januari 1962 fanns
70 anläggningar i landet, varav 20 inom statsförvaltningen. I januari i år
uppskattades antalet anläggningar till 120, varav 26 inom statsförvaltningen
och tre hos kommunala myndigheter. Bland myndigheter inom den centrala
statsförvaltningen som har datamaskiner installerade vill jag här nämna
järnvägsstyrelsen, statistiska centralbyrån, flygförvaltningen, riksförsäkringsverket,
domänstyrelsen och postbanken.

Inom statsförvaltningen har datamaskinerna alltså fått en vid spridning.
De har tagits i anspråk för de mest skiftande arbetsuppgifter, och resultaten
kan i stort sett sägas ha motsvarat de förväntningar man hyst inför övergången.
ADB-metoden tillämpas sålunda för bl. a. omfattande och komplicerade
personal-, anslags- och förrådsredovisningsuppgifter. Bland dessa kan
särskilt nämnas löneuträkning för försvarsväsendets personal, registreringen
av landets motorfordonsbestånd, anslagsredovisningen för försvarshuvudtiteln,
dispositionsbokföringen för de militära förvaltningarna, flygvapnets
förrädsredovisning samt behovsberäkningar inom armén och civilförsvaret.
Datatekniken har vidare tagits i anspråk inom det medicinska området, bl. a.
för registrering av cancerfall. Även inom det enskilda näringslivet är registrerings-
och redovisningsområdet ett allmänt förekommande arbetsfält
för ADB-maskiner och deras användning är särskilt stor inom försäkringsbranschen.
När det gäller skattesidan finns erfarenheterna hos uppbördsverket
i Stockholm. Under två år har uppbördsverket använt ADB-tekniken för
uträkning av den slutliga skatten och för utskrift av slutskattesedlar. Resultatet
har betecknats som gott. Inom folkbokföringen har tekniken ännu inte
tillämpats men väl inom ett folkbokföringen närstående område, nämligen
1960 års folk- och bostadsräkning. Denna har genomförts med hjälp av
statistiska centralbyråns datamaskinanläggning. Även här är erfarenheterna
goda. Förutom att datamaskinerna möjliggjort en mera djupgående sta -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1!)63

tistisk bearbetning och en väsentligt utvidgad service till huvudkonsumenterna
har publiceringen av resultaten kunnat ske ett k tre år tidigare i
jämförelse med föregående räkning, då konventionella maskiner användes.

Det förtjänar också framhållas, att man i Amerikas förenta stater sedan
lång tid tillbaka använder datamaskiner inom verksamhetsområden som är
likartade dem det nu gäller. Sålunda sker sedan 1957 registrering och utbetalning
inom socialförsäkringen med hjälp av datamaskiner. Det gäller
där central registrering av en mycket ansenlig datavolym omfattande inte
mindre än ca 135 milj. personer. Vissa delstater har även använt denna teknik
i sitt arbete med uträkning och uppbörd av skatter och andra avgifter.
Vad gäller det federala skatteväsendet håller detsamma på att f. n. byggas
ut med en central datamaskinanläggning och nio regionala mindre datamaskinanläggningar.

De automatiska datamaskinerna torde ha passerat försöksstadiet och är
numera en realitet inom administrationens område. Hittills gjorda erfarenheter
samt nu skönjbara utvecklingstendenser såväl inom som utom landet
ger stöd för en sådan bedömning. Det är därför naturligt, att man för rationalisering
av folkbokförings- och uppbördsområdet föreslagit ADB-maskiner
som mest lämpade tekniska hjälpmedel. De undersökningar och utredningar
som i samråd med kommittén för maskinell databehandling företagits
av dåvarande statens organisationsnämnd och nu senast av uppbördsorganisationskommittén
visar, att dessa maskiner med fördel skulle kunna
användas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. De erfarenheter av
datamaskindrift som föreligger beträffande dessa båda speciella områden
bestyrker de slutsatser utredningarna kommit till. Så gott som alla remissinstanser,
däribland matematikmaskinnämnden som representerar den tekniska
sakkunskapen på detta område, delar uppfattningen om maskinernas
användbarhet och lämplighet för här berörda förvaltningsgrenar.

För egen del vill jag sammanfatta mina synpunkter på frågan om modernisering
av folkbokförings- och uppbördsväsendet sålunda. Genom datamaskinerna
har erhållits ett utomordentligt tekniskt hjälpmedel för de registreringsuppgifter
in. m. som framställcs inom folkbokföringen. Något alternativt
hjälpmedel som i dag och för överblickbar framtid kan mäta sig
med dessa maskiner i fråga om effektivitet och mångsidighet i användningen
finns inte. Maskinerna skapar förutsättningar för eu effektivisering av
själva folkbokföringen. Behovet härav har jag tidigare utförligt motiverat.
Vidare erbjuder de goda möjligheter att inom ramen för den ordinarie folkbok
föringsverksamheten — och som en biprodukt av denna verksamhet —
taga fram underlag för statistikproduktionen och andra data, som är nödvändiga
för verksamheten på skilda områden i samhället. Inom uppbördsväsendet
befrias de lokala skattemyndigheterna från omfattande rutinuppgifter.
Genom att utnyttja datamaskiner kan man erhålla avsevärda rationaliseringsvinster
även i form av personalbesparingar och kostnadsminskningar.
Kommittén har uppskattat personalminskningen till 600 å 800 personer

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

hos de lokala skattemyndigheterna och den årliga rationaliseringsvinsten
till 5 å 10 milj. kr. Med hänvisning till vad här anförts förordar jag, att
principbeslut nu fattas om övergång till automatisk databehandling inom
folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Kommitténs förslag till utformning
av ADB-systemet kan jag ävenledes i huvudsak godtaga. Jag förutsätter
dock, att de erinringar som framförts vid remissbehandlingen rörande
olika detaljer i systemutformningen beaktas i det fortsatta utredningsarbetet
och att samråd sker med de myndigheter och organ vilkas verksamhet
kan komma att beröras av den föreslagna omläggningen.

Frågan om lokaliseringen av den för ADB-systemet erforderliga maskinutrustningen
har tilldragit sig särskilt stort intresse. Som jag tidigare framhållit
föreslog kommittén i sitt principbetänkande inrättande av eu till
riksskattenämnden anknuten central datamaskinanläggning, där bearbetning
och framställning av längder och debetsedlar in. in. för hela riket
skulle ske. Länsstyrelserna skulle förses med erforderlig utrustning
för framställning av hålkort, vilka för bearbetning skulle sändas till riksskattenämnden.
Som alternativ till det sålunda föreslagna rikssystemet
redovisades även summariskt två andra lösningar, innebärande den ena
att i princip varje länsstyrelse skulle utrustas med en datamaskinanläggning
(länssystem) och den andra att endast ett begränsat antal länsstyrelser
skulle erhålla sådana anläggningar (regionsystem). Kommittén förordade
rikssystemet, då detta ur kostnadssynpunkt ställde sig inte oväsentligt
förmånligare än de övriga. Mot en årlig driftskostnad av drygt 61 milj.
kr. i nuvarande system svarade enligt kommitténs beräkningar en årskostnad
av ca Öl milj. kr. i ett rikssystem och ca 56 milj. kr. i ett länssystem.

Förslaget att samla datamaskinulrustningen i en riksanläggning kritiserades
hårt av åtskilliga remissinstanser, främst länsstyrelserna. De ansåg det
olämpligt och riskabelt att sända material av olika slag mellan länsstyrelserna
och det centrala maskinorganet liksom att de i sitt löpande arbete
skulle bli beroende av central bearbetning. Vidare framhölls att det allmänt
sett skulle vara en fördel för länsstyrelserna att disponera över en egen datamaskinanläggning.
Även om, såsom kommittén gjort gällande, anskaffnings-
och driftskostnaderna skulle bli högre i länssystemet än i rikssystemet,
uppvägde enligt remissinstanserna länssystemets fördelar mer än väl
nackdelen av de högre kostnaderna. Också ur totalförsvarets synpunkt ansågs
en central anläggning mindre lämplig.

Mot bakgrund av den kritik som från remissinstansernas sida riktades
mot kommitténs förslag till rikssystem erhöll kommittén Kungl. Maj :ts uppdrag
att utarbeta förslag till ett i viss mån modifierat länssystem. Det med
anledning härav utarbetade förslaget, vilket redovisats i kommitténs andra
betänkande, innebär att tjugo län, inklusive Stockholms stad, skall förses
med datamaskiner och viss utrustning för stansning av hålkort. Övriga fem
län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

45

rustas med endast den stansutrustning som erfordras för framställning av
hålkort, vilka skall sändas till närbeläget län för bearbetning. Anledningen
härtill är den genomsnittligt låga beläggning som skulle uppkomma på
maskinerna i dessa län. Kommittén understryker dock, att ifrågavarande
län, om arbetsuppgifterna ökar i framtiden, kan utrustas med datamaskiner.
Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget
att datamaskinerna skall placeras ute i länen.

Mot kommitténs i betänkandena redovisade kostnadsberäkningar har från
en del remissinstansers sida riktats den kritiken, att kommittén belastat
folkbokförings- och uppbördsverksamheten med hela kostnaden för anläggningarnas
drift, oaktat man kunde ha anledning räkna med att datamaskinanläggningarna
i ett länssystem skulle komma att utnyttjas även för
andra arbetsuppgifter. Länssystemet skulle därigenom kunna ställa sig ur
ekonomisk synpunkt mera fördelaktigt än vad kommittén räknat med. Häremot
kan dock, som kommittén också påpekat, invändas att man i dag inte
med säkerhet vet hur mycket tid i maskinanläggningarna som blir tillgänglig
för andra arbetsuppgifter än folkbokföring och uppbörd. Inte heller vet
man vilka dessa andra arbetsuppgifter kan bli eller vilka inkomster de
skulle ge. Jag vill här också framhålla, att beläggningen på maskinerna beräknas
komma att variera starkt under olika tider på året med vissa markerade
toppbelastningsperioder. Detta kan medföra en viss begränsning när
det gäller möjligheten att utnyttja anläggningarna för andra arbetsuppgifter.
Jag delar alltså kommitténs uppfattning, att det i dagens läge saknas
förutsättningar att göra någon uppskattning av storleken av de inkomster
som eventuellt skulle kunna tillföras statsverket genom serviceverksamhet
hos maskinanläggningarna.

Valet mellan ett rikssystem och ett länssystem är en komplicerad fråga.
Båda systemen har sina bestämda fördelar och nackdelar. Betraktar man
problemet från snävt ekonomisk synpunkt råder det ingen tvekan om att
rikssystemet ställer sig fördelaktigare för den närmaste framtiden. Det förhåller
sig vidare så, att rikssystemet ger något större möjligheter att tillvarataga
framstegen på det maskintekniska området. Mot detta får å andra sidan
ställas de nackdelar som ligger i att länsstyrelserna i sitt löpande arbete
blir beroende av riksanläggningen och de transporter av material denna organisation
ger upphov till. Remissinstanserna har också, som jag tidigare
berört, överlag förordat länssystemet och därvid åberopat den större smidighet
länsanläggningarna skulle ge i det dagliga arbetet. Vidare har de betonat
det värde för framtiden som ligger i att erhålla en statlig dataorganisation i
länen. Även beredskapssynpunkter har åberopats. En bidragande orsak till
det negativa mottagandet som förslaget om ett centralsystem mött är oviljan
mot varje form av centralisering av eu nu decentraliserad verksamhet. För
min del kan jag i många avseenden instämma i den kritik som riktats mot
rikssystemet. Redan införandet av eu helt ny teknik för med sig organisatoriska
och arbetstekniska problem för de berörda myndigheterna. Man bör

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1063

vid övergången därför undvika åtgärder som medför onödiga störningar i
arbetsrutinerna. Den centrala bearbetning och den transport av material
mellan berörda organ som rikssystemet bygger på kan vara ett sådant störningsmoment.
Även nuvarande decentraliseringssträvanden inom förvaltningen
talar för ett länssystem. Till detta kommer att jag i likhet med remissinstanserna
bedömer det som framsynt att utrusta länen med egna datamaskinanläggningar.
Det är min övertygelse att dessa i en inte alltför avlägsen
framtid kommer att beläggas med åtskilliga statliga och kommunala uppgifter.
I detta sammanhang må erinras om den pågående utredningen om
den statliga länsförvaltningens ordnande, vars förslag, oavsett vilken organisationsform
som väljes, kan beräknas medföra en sådan rationalisering
och intensifiering av verksamheten på länsplanet att behov av att anlita
datamaskiner säkerligen uppkommer. Jag vill understryka betydelsen av att
planeringen för anläggningarnas användning för dylika och ytterligare andra
uppgifter kommer i gång så snart som möjligt.

Jag anser mig således — oaktat rationaliseringsvinsten åtminstone för
den närmaste framtiden skulle bli större i rikssystemet — böra tillstyrka eu
organisation med datamaskiner i princip enligt länssystemet. Att såsom förordats
av några remissinstanser ha ett regionalt system med datamaskiner endast
hos ett begränsat antal län anser jag inte böra komma ifråga då nackdelarna
i en sådan organisation blir i stort sett desamma som i ett rikssystem.

Kommittén har, som jag nyss berört, föreslagit en viss, mindre begränsning
av antalet maskinanläggningar. Förslaget överensstämmer med vad
som förutsattes i de hösten 1961 meddelade direktiven. I dessa framhölls,
att en samordning av databehandlingen mellan län med litet befolkningsunderlag
borde övervägas. De fem län som enligt kommitténs förslag inte
nu skall erhålla någon datamaskinanläggning har en folkmängd av högst omkring
170 000 personer. Av de ifrågavarande länen föreslås att Uppsala län
(ca 170 000 invånare) betjänas av datamaskinanläggningen för Västmanlands
län (ca 235 000 invånare), Gotlands län (ca 54 000 invånare) av anläggningen
för Stockholms län (ca 487 000 invånare), Blekinge län (ca
145 000 invånare) av anläggningen för Kronobergs län (ca 159 000 invånare),
Hallands län (ca 171 000 invånare) av anläggningen för Jönköpings län
(ca 286 000 invånare) och Jämtlands län (ca 138 000 invånare) av anläggningen
för Västernorrlands län (ca 283 000 invånare). Detta betyder att av
samtliga de sex län, vilka f. n. har eller vid årsskiftet 1970/71 kan beräknas
uppnå en folkmängd om högst 200 000 personer, fem län utrustas med
endast stansutrustning. Det sjätte länet (Kronobergs län) erhåller en datamaskinanläggning
som skall betjäna även annat län med lågt befolkningstal
(Blekinge län). Om samtliga län utom Gotlands län försågs med egen datamaskinanläggning,
skulle driftskostnaderna öka med totalt ca 1,5 milj. kr.
Enligt kommitténs mening är det inte ekonomiskt motiverat att belasta sy -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963 47

stemet med en sådan kostnad, då den genomsnittliga beläggningen på de
minsta anläggningarna skulle bli förhållandevis låg.

Frågan om begränsningen av antalet datamaskiner har närmare behandlats
endast av de fem berörda länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Gotlands län
tillstyrker för sin del förslaget. Övriga fyra länsstyrelser däremot motsätter
sig detsamma. Från dessa länsstyrelsers sida hävdas, att kostnadsfördyringen
om ca 1,5 milj. kr. per år är så obetydlig att den inte bör spela någon avgörande
roll i förevarande sammanhang.

Enligt min mening skulle det i och för sig medföra vissa fördelar om samtliga
länsstyrelser kunde få egna datamaskiner. De skulle därigenom erhålla
samma organisatoriska struktur och ges samma möjligheter att tjäna som
serviceanläggningar åt myndigheter och enskilda inom länet. Som jag tidigare
berört råder det emellertid f. n. oklarhet rörande omfattningen av den
serviceverksamhet som kan komma att åvila datamaskinanläggningarna. Vidare
vill jag erinra om att Kungl. Maj:t i dagarna bemyndigat chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla en sakkunnig för utredning om ändrad länsindelning.
Utan att på något sätt föregripa denna utrednings överväganden
torde man få förutsätta att den kommer att utmynna i förslag om mindre
antal län än f. n. Genomföres ett dylikt förslag torde underlag komma att
finnas för en anläggning i varje län. Med hänsyn till vad nu anförts synes
det motiverat att icke f. n. taga definitiv ställning till antalet anläggningar.
Då enbart verksamheten för folkbokföring och skatter inte motiverar anskaffning
av datamaskiner i de minsta länen, saknas enligt min mening nu
underlag för ett beslut som tillmötesgår berörda länsstyrelsers önskemål. Jag
kan för dagen inte förorda principbeslut om anskaffning av datamaskinutrustning
för samtliga län. Frågan torde automatiskt få sin lösning i samband
med en länsindelningsrevision.

V. KOMMITTÉNS ORGANISATIONS FÖR SLAG M. M.
JÄMTE YTTRANDEN

1. Länsanläggningarnas administration
Kommitténs andra betänkande

Efter att ha erinrat om det organisationsförslag som redovisats i principbetänkandet
framhåller kommittén i sitt andra betänkande, att de maskinella
hjälpmedel som användes i nuvarande system — såsom torde framgå
av den tidigare lämnade redogörelsen — är placerade hos olika organ inom
länet, nämligen hos länsstyrelsen, poslens skatteavdelning och de lokala

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

skattemyndigheterna. Hjälpmedlen är av helt olika art och utnyttjas oberoende
av varandra inom skilda avsnitt av arbetsprocessen. Genom ADB-systemet
öppnas möjligheter till en vidgad integrering i databehandlingen. De
olika inom systemet förekommande maskinerna samverkar med varandra
på ett sätt, som saknar motsvarighet i nuvarande system.

Kommittén anser, att av praktiska skäl och ur effektivitetssynpunkt den
inom länen placerade maskinutrustningen — datamaskinerna och stansutrustningen
— bör vara så samlad som möjligt och placerad i nära anslutning''
till de lokaler, där mottagning, registrering och förgranskning sker av inkommande
material. Kommittén finner det naturligt att, så länge verksamheten
på länsanläggningarna helt domineras av arbetsuppgifter inom länsstyrelseorganisationen,
anläggningarna organisatoriskt knytes till länsstyrelsen.
Att, såsom några remissinstanser ifrågasatt, placera länsanläggningarna
fristående från länsstyrelseorganisationen anser kommittén inte vara
ändamålsenligt.

Kommittén föreslår därför, att maskinutrustningen placeras hos länsstyrelserna
och att den för driften erforderliga personalen inlemmas i länsstyrelseorganisationen.
Kommittén erinrar i anslutning därtill, att den haft
samråd med länsförvaltningsutredningen rörande denna fråga. Länsförvaltningsutredningen
hade därvid hävdat, att det rent allmänt sett syntes
angeläget att i största möjliga utsträckning reducera antalet länsorgan
inom olika verksamhetsområden. En splittring av ADB-verksamheten inom
länen skulle verka i motsatt riktning och kunde befaras leda till olägenheter
vid strävandena att sammanföra olika fristående länsorgan med länsstyrelsen
eller att i vax-je fall bättre än nu samordna deras verksamhet med
länsstyrelsens. Ur de synpunkter nämnda utredning hade att företräda, hade
den förklarat sig kunna biträda kommitténs förslag.

I den framtida organisationen kommer enligt kommittén länsstyrelsen att
vara utrustad med datamaskiner i stället för adresseringsmaskiner. De sistnämnda
är placerade inom uppbördssektionens folkbokföringsdetalj. Arbetsuppgifterna
kommer inom den nya organisationen att spänna över ett väsentligt
mera vidsträckt fält än i nuvarande organisation. Benämningen folkbokföringsdetalj
anser kommittén därför inte vara lämplig i fortsättningen.
Kommittén föreslår, att den underavdelning inom länsstyrelsen, där den för
ADB-systemet erforderliga maskinutrustningen placeras, benämnes länsstyrelsens
datakontor.

Som tidigare berörts avses länens maskinanläggningar vara av två typer,
dels fullständiga anläggningar med såväl datamaskiner som maskiner för
stansning, dels anläggningar med enbart stansutrustning. Vissa av de förstnämnda
anläggningarna skall utnyttjas för att åt de senare utföra det egentliga
ADB-arbetet, främst aktualisering av bandregister, beräknings- och utskriftsarbeten.
Beredningsarbetet, handhavandet av erforderliga kortregister,
distribution av längder och avier m. m. skall däremot alltid ombesörjas av
vederbörande länsstyrelse.

Efter att ha lämnat en redogörelse för hur arbetsuppgifterna inom ett data -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

49

kontor kommer att vara fördelade på vissa huvudgrupper framhåller kommittén,
att datakontoren i län med datamaskinanläggning kommer att få
kvantitativt mycket omfattande arbetsuppgifter. I ett län av genoinsnittsstorlek
beräknas för datakontoret erfordras ca 25 personer, vilket jämfört
med nuvarande folkbokföringsdetalj innebär en fördubbling.

Till datakontorets arbete kommer även att höra att ge uppgiftslämnarna
— pastorsämbeten, lokala skattemyndigheter, allmänna försäkringskassor,
taxeringsnämnder m. fl. —- de råd och anvisningar som erfordras för att
utväxlingen av uppgiftsmaterial skall ske på föreskrivet sätt. Hur ADBverksamheten
ifråga skötes inom datakontoret i ett län kan i vissa lägen
ha betydelse för motsvarande verksamhet i annat län till följd av det inom
folkbokföringen och skatteuppbörden förekommande datautbytet länen
emellan.

Kommittén nämner, att säkerheten i systemet och bästa ekonomiska utnyttjande
av datamaskinparken kräver omsorgsfull arbetsplanering och god
arbetsdisciplin. Även om en hel del av planeringsarbetet kommer att ske
centralt för hela riket, återstår dock mycket som måste överlåtas på datakontoren
att själva ombesörja. Här nämnes bl. a. samverkan med andra i
ADB-arbetet engagerade organ inom länet.

Arbetet inom datakontoren kommer, framhåller kommittén, uppenbarligen
att ha en annan inriktning än arbetet inom länsstyrelsen i övrigt. Inom
datakontoren kommer sålunda inte att i princip ske någon direkt handläggning
av ärenden. Verksamheten blir huvudsakligen inriktad på servicearbete.
Med den maskinella utrustningen skall utföras beräknings- och skrivarbete,
men beslut skall inte fattas i materiella frågor.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som kommer
att åvila datakontor i län med datamaskinanläggning föreslår kommittén,
att sådant datakontor skall utgöra en särskild sektion inom landskontoret.
Sektionschefen skall närmast under landskamreraren vara ansvarig för
den maskinella driften. Han skall bära ansvaret för att arbetet utföres i enlighet
med de direktiv som meddelas från centralorganet och att resultatet
av arbetet, d. v. s. de maskinellt framställda produkterna, redovisas på sätt
och inom tider som är föreskrivna. På sektionschefen skall ankomma att
beträffande eventuella nya ADB-projekt verkställa förberedande undersökningar
samt därefter vidarebefordra frågan till centralorganet för avgörande.
Sektionschefen måste vara väl insatt i ADB-tekniken. Han bör emellertid
också ha god kännedom inte bara om folkbokförings-, taxerings- och
uppbördsarbetet utan även om länsstyrelsearbetet i övrigt. I län med datamaskinanläggning
anses chefen för länsstyrelsens datakontor, med förslagsvis
tjänstetiteln byrådirektör, böra placeras i samma lönegrad som
chefen för uppbördssektionen.

Vad beträffar datakontoren i län utan datamaskinanläggning ifrågasätter
kommittén om de skall utgöra särskilda sektioner. Arbetsuppgifterna är visserligen
enligt kommitténs mening även här av kvalificerad art, men de är
inte lika omfattande och av sådan natur att de kräver samma ingående kän 1

llihang till riksdagens protokoll 1903. t samt. Nr 32

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

nedom om ADB-tekniken som när det gäller län med fullständig datamaskinutrustning.
Kravet på arbetsplanering och arbetsledning är här inte lika stort.
Kommittén anser därför, att åtminstone till en början och till dess man fått
en viss erfarenhet av det nya systemet, datakontoret i dessa län bör utgöra
en särskild detalj inom uppbördssektionen med en förste landskanslist (i Gotlands
län en landskanslist) som arbetsledare.

Kommittén erinrar även om att städerna Stockholm, Göteborg och Malmö
för närvarande intager en viss särställning när det gäller folkbokförings- och
uppbördsverksamheten. Hur frågan om dessa städers inordnande i länssystemet
skall lösas blir enligt kommittén i mycket beroende av de ställningstaganden
som kan komma att ske i frågan om ett eventuellt förstatligande av
uppbördsverken i städer med egen uppbördsförvaltning. Kommittén anser för
sin del att det inte kan vara rationellt att låta vederbörande lokala skattemyndighet
i dessa städer ombesörja stansningsarbetet och att databehandlingsarbetet
i övrigt skall utföras på länsstyrelsens (överståthållarämbetets)
datamaskinanläggning.

Yttranden

Kommitténs förslag rörande maskinutrustningens placering
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland
samtliga länsstyrelser, riksskattenämnden och centrala uppbördsnämnden.

Överståthållarämbetet finner det sålunda naturligt, att datamaskinerna
placeras i omedelbar anknytning till länsstyrelseorganisationen, enär den
maskinella verksamheten främst tar sikte på arbetsuppgifter just inom denna
organisation. Mot denna bakgrund skulle det enligt ämbetet vara mindre
ändamålsenligt att inom varje län tillskapa en fristående datamaskinanläggning.
Liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Stockholms län
och Södermanlands län. I anslutning härtill understryker sistnämnda länsstyrelse
angelägenheten av att inom länen placerad maskinutrustning blir
så samlad som möjligt. Länsstyrelsen tillägger att, med tanke på det nära
samband, som i flera hänseenden säkerligen kommer att visa sig föreligga
mellan uppbördssektionen i ett länssystem och det föreslagna datakontoret,
det likaledes är angeläget, att dessa sektioners lokaler om möjligt förlägges
i nära anslutning till varandra. Genom datakontorets inlemmande i länsstyrelsen
skapas enligt länsstyrelsen i Östergötlands län förutsättningar för
en god samordning av dess arbetsuppgifter med verksamheten hos de organ
som det skall betjäna.

En viss tveksamhet uttalas däremot av Statstjänstemännens riksförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen, som ställer sig kritiska till förslaget
om en inordning av datakontoren i länsorganisationen.

1961 års storstadsutredning framhåller, att vissa av de av kommittén framlagda
förslagen uppenbarligen kan komma att påverkas av de resultat som
utredningen kommer att redovisa beträffande Stockholms-regionen.

Den av kommittén föreslagna organisationen av datakontoren
har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

51

remissinstanserna, däribland statistiska centralbyrån, flertalet länsstyrelser,
Riksförbundet Landsbygdens folk och domkapitlet i Karlstads stift.

Några länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Malmöhus län, ställer sig
dock tveksamma eller negativa till förslaget i denna del och förordar för sin
del, att datakontoret, liksom nu är fallet beträffande folkbokföringsdetaljen,
ingår i uppbördssektionen.

I flera remissyttranden har berörts vissa personal- och lönefrågor.
Angelägenheten av en tillfredsställande lönesättning för befattningarna
vid datakontoren betonas sålunda bl. a. av överståthållarämbetet samt
av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands, Skaraborgs och Värmlands
län. Statistiska centralbyrån uttalar därjämte, att datakontoren kommer
att bli ganska olika med avseende å storlek och därmed även i fråga
om administrationsproblemens omfattning och svårighetsgrad samt i fråga
om den arbetsledande personalens ansvar. En differentiering av lönesättningen
förtjänar därför att komma under övervägande, inte endast i fråga
om sektionschefsbefattningen utan även när det gäller arbetsledarposten.

I några yttranden understrykes angelägenheten av att den av kommittén
i principbetänkandet föreslagna särskilda delegationen för handläggning av
personalfrågor snarast kommer till stånd. Några länsstyrelser, däribland
länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län, betonar vikten av att
utbildnings- och informationsverksamheten beaktas. 2

2. Den centrala organisationen
Kommitténs principbetänkande

I principbetänkandet erinrar kommittén om att den nuvarande folkbokförings-
och uppbördsverksamheten ledes och övervakas av centrala organ,
vilka bl. a. har att utfärda tillämpningsföreskrifter samt att meddela råd och
anvisningar rörande den ifrågavarande verksamheten. Kommittén nämner
sålunda riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens skattekontor,
riksräkenskapsverket (numera riksrevisionsverket), centrala uppbördsnämnden
och riksskattenämnden. Vidare framhålles, att det även i ADBsystemet
erfordras central tillsyn och ledning. Den omständigheten att all
bearbetning av data, såsom föreslagits i principbetänkandet, skall ske inom
en central anläggning, förutsätter inte bara att en mycket omsorgsfull planläggning
sker av arbetet inom denna, utan också att noggranna planer upprättas
till ledning för den samverkan som skall äga rum mellan bl. a. länsstyrelserna
och den centrala anläggningen. Liksom i nuvarande organisation
behövs en från centralt håll utövad tillsyn över länens maskinutrustning.

Kommittén framhåller fördelen av att tillsyn och ledning utövas från allenast
ett håll. De avsedda centrala funktionerna, som nu är uppdelade på
bl. a. riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens skattekontor och
centrala uppbördsnämnden, anses därför böra sammanföras till ett för folkbokföring
och uppbörd gemensamt centralt organ.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

De centrala tillsynsfunktionerna finner kommittén bli av den art och omfattning
att de i och för sig kan fullgöras inom en självständig administrativ
enhet. Med hänsyn till det starka sambandet mellan beskattningsväsende»
samt folkbokföringen och skatteuppbörden förordas dock att det för beskattningsväsendet
centrala organet, riksskattenämnden, skall utgöra centralorgan
även för folkbokföring och uppbörd. Nämnden bör därför byggas ut,
speciellt när det gäller nämndens kansli.

Kommittén redovisar i principbetänkandet ett förhållandevis detaljerat
förslag till organisation för riksskattenämnden. Enligt detta skall till riksskattenämnden
— utbyggd med en tredje avdelning — överföras de arbetsuppgifter
som nu åvilar riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens
skattekontor och centrala uppbördsnämnden. Den tredje avdelningen,
vilken skulle övertaga de arbetsuppgifter som nu ankommer på centrala uppbördsnämnden,
avses skola bestå av riksskattenämndens ordförande och ytterligare
sex ledamöter. Av dessa skall en förordnas till vice ordförande, en
äga särskild insikt och erfarenhet i folkbokföringsfrågor, en äga särskild
insikt och erfarenhet i uppbördsfrågor samt tre vara i arbetsförhållanden
erfarna och kunniga. Enligt kommitténs mening är det påkallat att en särskilt
i kyrkobokföringsfrågor väl förfaren person, t. ex. en kyrkobokföringsinspektör,
blir ledamot i nämnden. Det ifrågasättes, om det inte kan finnas
skäl att i nämnden ha — förutom två ledamöter representerande Svenska
arbetsgivareföreningen respektive Landsorganisationen — även en representant
för tjänstemannasidan på arbetstagarområdet. Hinder anses inte möta
att till ledamot eller suppleant på tredje avdelningen utse någon som är ledamot
eller suppleant på annan avdelning inom nämnden.

Kommittén behandlar därefter frågan om bl. a. ordförandeskapet i riksskattenämnden.
Efter att ha framhållit att den nya riksskattenämndens
verksamhet kommer att bli synnerligen omfattande, uttalar kommittén att
nämndens ordförande utan tvekan kommer att få ägna en avsevärd del av
sin arbetstid åt ordförandeskapet på de tre avdelningarna och det därmed
förenade arbetet. Nämndens ordförande bör regelmässigt fungera som ordförande
på samtliga tre avdelningar. Därigenom erhålles garantier för den
fullständiga samordning som utgör ett av de starkaste skälen för att samla
alla arbetsuppgifter hos ett organ. De rent administrativa arbetsuppgifter
som kommer att åvila ordföranden i hans egenskap av chef för ett
centralt verk blir betydande.

En naturlig följd blir, anser kommittén, att nämndens ordförande skali
vara heltidsanställd. Hans tid kommer att till väsentlig del tagas i anspråk
för handläggningen av nämndärendena. Övriga ärenden blir uppenbarligen
till antalet mycket betydande och av starkt skiftande art. Enär det inte
synes finnas någon möjlighet för riksskattenämndens ordförande att själv
leda arbetet inom kansliet och att ansvara för detta -— även om beslutanderätten
i viss utsträckning kan delegeras till cheferna på respektive byråer
— anser kommittén det vara ofrånkomligt att huvudparten av detta arbete
avlastas honom. Den erforderliga avlastningen anser kommittén böra åstad -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

53

kominas genom att en särskild befattning som chel'' för kansliet inrättas.
Kommittén finner att denne, i likhet med nämndens ordförande, bör vara
lagfaren. Han bör äga särskild insikt i folkbokförings- och uppbördsfrågor.
Chefens för kansliet arbetsuppgifter bör enligt kommitténs mening i första
hand vara inriktade på de ärenden som avser folkbokföring och uppbörd
samt databehandlingen.

Personalen inom kansliet beräknas komina att uppgå till drygt 150 personer,
varav 1 överdirektör eller kanslichef samt 5 byråchefer. Kommitténs
förslag härvid bygger dock på förutsättningen att en central datamaskinanläggning
skulle anknytas till nämnden. Det framhålles dock, att ca en
tredjedel av dessa tjänster har sin motsvarighet i nuvarande organisation
inom riksskattenämnden, statistiska centralbyrån och generalpoststyrelsens
skattekontor, ökningen som så gott som helt faller på den byrå som handhar
datamaskinutrustningen bör ses mot bakgrund av det avsevärt minskade
personalbehovet hos lokala och regionala organ.

1 betänkandet har också lämnats en översiktlig redogörelse för den tänkta
beslutsfördelningen inom den utbyggda riksskattenämnden.

I anslutning till sina överväganden rörande riksskattenämndens organisation
och verksamhet berör kommittén frågan om att till riksskattenämnden
överföra ytterligare en del arbetsuppgifter, som nu ankommer på andra
organ. Kommittén erinrar sålunda om att frågan om att tillskapa en topporganisation
för den del av beskattningsväsendet som avser den direkta beskattningen
under senare år diskuterats mycket ingående. I olika betänkanden
och till riksdagen avgivna propositioner har lämnats utförliga redogörelser
för framlagda förslag och i anledning av dessa gjorda ställningstaganden.
Senast aktualiserades frågan av 1958 års riksdagsrevisorer, vilka
för sin del ansett att ett av 1955 års taxeringssakkunniga på sin tid avgivet
förslag (SOU 1955:51) om tillskapandet av en central myndighet — en
riksskattestyrelse — för nu ifrågavarande ändamål på nytt borde prövas.
Enligt revisorernas mening gick emellertid nämnda förslag om sammanslagning
av riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden och kupongskattenämnden
knappast tillräckligt långt. Det ifrågasattes, huruvida det
inte i fortsättningen borde ankomma på det nya organet att också utfärda
anvisningar in. in. som rörde uppbördsförfarandet och som det enligt föreskrifter
i särskilda författningar ålåg dåvarande riksräkenskapsverket att
lämna. Skäl kunde anföras för att inordna även sjömansskattenämnden
och sjömansskattekontoret. Enligt revisorernas mening borde uppbördsorganisationskommittén
vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag pröva
de organisatoriska frågorna i beaktande av vad revisorerna anfört rörande
önskvärdheten av eu närmare samordning av de centrala organen för den
direkta beskattningen.

Förklaringar i ämnet avgavs av närmast berörda myndigheter samt statskontoret,
statens organisationsnämnd, överståthållarämbetel och ett antal
länsstyrelser.

Kommittén erinrar om att statsutskottet i sitt utlåtande nr 1959: 87 an -

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

förde att, då utskottet förutsatte att uppbördsorganisationskommittén komine
att närmare pröva de av revisorerna i förevarande sammanhang aktualiserade
organisationsproblemen, utskottet begränsade sig till att för riksdagen
omförmäla vad i ärendet förevarit.

För sin del anser kommittén, att den på riksrevisionsverket ankommande
uppgiften att utfärda anvisningar m. in. som rör uppbördsförfarandet
betydligt mera hänger samman med ämbetsverkets åligganden som revisions-
och kontrollorgan än med den verksamhet som utövas av riksskattenämnden.
En övergång till ADB-system medför härvidlag ingen ändring..

Vad beträffar de arbetsuppgifter, som åvilar sjömansskattenämnden och
sjömansskattekontoret, är de, framhåller kommittén, huvudsakligen av den
art som i allmänhet tillkommer lokala och regionala organ på beskattningsväsendets
område. Sjömansskattenämnden motsvarar i mycket en vanlig beskattningsnämnd.
Arbetsuppgifterna är sådana, att de av praktiska skäl bör
handläggas på ett håll. Därav följer emellertid inte, uttalar kommittén, att
de också lämpligen bör handläggas inom det centrala organ, vars huvuduppgift
är att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig
och enhetlig tillämpning av vissa skatteförfattningar och att meddela förhandsbesked
i taxeringsfrågor. Sjömansskattenämnden som sådan, med representanter
från sjöfartsnäringen, skulle uppenbarligen behöva bibehållas
i den formen att ytterligare en avdelning med vice ordförande bildades inom
riksskattenämnden. Därtill kommer, att åtskilligt talar för att såväl kontoret
som nämnden även i fortsättningen bör vara förlagt till Göteborg. Liknande
argument anser kommittén kunna anföras mot att med riksskattenämnden
införliva kupongskattenämnden och kupongskattekontoret.

Några besparingar för det allmänna skulle enligt kommitténs uppfattning
inte vinnas genom de ifrågasatta sammanslagningarna. Då några bärande
skäl för sammanslagning sålunda inte framförts, men däremot skäl mot en
sådan föreligger, föreslår kommittén att någon ändring inte göres på dessa
punkter.

Reservation

Mot majoritetens förslag i vad avser riksskattenämndens organisation har
en ledamot1 av kommittén reserverat sig. Reservanten anser bl. a. att centralorganet
bör organiseras som ett ämbetsverk, benämnt riksskatteverket eller
riksskattestyrelsen, med verkschef och verksstyrelse, under det att nämndärendena
bör samlas hos en nämnd, riksskattenämnden, med verkschefen
som självskriven ordförande.

Yttranden

Kommitténs förslag om ett gemensamt centralorgan på folkbokförings-
och beskattningsväsendets område har tillstyrkts av bl. a. riksskattenämnden,
som uttalar, att det är värdefullt om man i fortsättningen
kan låta riksskattenämnden utåt framstå som det centrala organet på be -

1 von Otter.

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

skattningsväsendets, folkbokföringens och uppbördens område. Överståthållarämbetet
anser det ställt utom allt tvivel, att det efter övergång till
automatisk databehandling kominer att föreligga ett ökat behov av en från
centralt håll utövad ledning av folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten
hos regionala samt lokala myndigheter och organ. Även länsstyrelsen
i Kalmar län anser det ofrånkomligt att en topporganisation för
folkbokföring, taxering och uppbörd kommer till stånd i någon form. Behovet
av att vid en tillämpning av ADB-metoden ha en nära samordning avlednings-
och tillsynsverksamheten över folkbokföring och uppbörd talar
enligt statistiska centralbyråns mening för att de därmed sammanhängande
funktionerna samlas hos ett organ. Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot
ifrågasätter, om det inte beträffande lednings- och tillsynsverksamheten —
såsom nu är fallet — bör råda boskillnad mellan å ena sidan taxeringsväsendet
och å andra sidan folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrker förslaget i denna del, anser
det över huvud taget inte böra förekomma att man sammanför de nuvarande
organen riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, riksbyrån
för folkbokföringen och generalpoststyrelsens skattekontor. Centrala uppbördsnämnden
uttalar, att skälen för överföring av dess verksamhet till riksskattenämnden
inte kan anses tillräckligt bärande.

Vad beträffar centralmyndighetens organisation tillstyrker
riksskattenämnden, att en omorganisation sker i huvudsaklig överensstämmelse
med vad kommittén föreslagit. Enligt nämndens mening föreligger
dock inte tillräckliga skäl att — såsom kommittén föreslagit — tillföra
nämnden en helt ny avdelning för handläggning av folkbokförings- och
uppbördsärenden. Antalet ledamöter inom nämnden borde i stället utökas
med allenast tre. Dessa kunde lämpligen givas ställning av adjungerade ledamöter
och såsom sådana deltaga på nämndens nuvarande första (allmänna)
avdelning i stället för tre av de ordinarie ledamöterna vid handläggning av
uppbörds- och folkbokföringsfrågor.

Överståthållarämbetet anser däremot, att det för tillsyns- och ledningsfunktionerna
erforderliga centrala organet med hänsyn till sina omfattande
administrativa uppgifter bör organiseras som ett ämbetsverk.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför i gemensamt
yttrande, att riksskattenämnden tillvunnit sig både allmänhetens
och skattemyndigheternas förtroende. För att nämnden även i fortsättningen
skall kunna fylla sina funktioner är det nödvändigt, att dess sammansättning
och fria ställning behålles oförändrade. Både dess arbete för enhetlighet
i taxeringen, vilket för organisationerna framstår som ytterst värdefullt,
och dess funktion som remissinstans förutsätter att nämnden bibehåller sin
expertkaraktär. Även Tjänstemännens centralorganisation ställer sig kritisk
till kommitténs förslag.

Den av kommittén framförda tanken att utöka nämnden med t. ex. eu
kyrkobokföringsinspektör och en representant för tjänstemannasidan på arbetstagarområdet
har inte föranlett någon erinran.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Frågan om att till riksskattenämnden överföra vissa arbetsuppgifter från
riksrevisionsverket samt de funktioner som ankommer på kupongskattenämnden
och kupongskattekontoret samt sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret
beröres i de yttranden, som avgivits av förutvarande
riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, kupongskattenämnden och sjömansskattenämnden,
vilka samtliga remissinstanser delar kommitténs uppfattning
att någon ändring icke skall göras på dessa punkter. Kupongskattenämnden
framhåller, att den starkt ökade bolagsbildningen med därav föranledd
ökning av kupongskattekontorets arbetsuppgifter gör det än mer angeläget
att kontoret även i fortsättningen utgör en avdelning inom överståthållarämbetets
skatteavdelning.

Kommitténs andra betänkande

Huvudförslag. Behovet av tillsyn, ledning och samordning blir enligt kommitténs
mening mera påtagligt ju flera datamaskinanläggningar som ingår
i ADB-systemet. Tillsyn över den maskinella utrustningen måste, i likhet
med vad nu sker i fråga om länsbyråernas och skatteavdelningarnas maskinutrustning,
utövas från centralt håll. I ett ADB-svstem blir det ofrå»komligt
att en myndighet svarar för denna tillsyn.

Den maskinella bearbetningen skall i ett ADB-svstem ske efter principer
som är enhetliga för hela landet. Systemlösningar skall utarbetas och programmering
skall ske för maskinbearbetningen. Arbetet härmed kräver
specialutbildad personal. Denna personal måste finnas samlad hos den centrala
myndighet hos vilken tillsyns- och ledningsfunktionerna ligger. Även
om det inte är teoretiskt omöjligt att hos de olika länsstyrelserna hålla personal
för här avsedda arbetsuppgifter, anses en sådan lösning vara ur praktisk
och ekonomisk synpunkt nära nog otänkbar. Den omständigheten att
datamaskinerna placeras på olika håll i landet gör det enligt kommitténs mening
nödvändigt att man på centralt håll följer upp verksamheten inte endast
ur teknisk utan också ur ekonomisk synpunkt. Länsstyrelsernas anslagsäskanden
såvitt avser datakontoren, bör upprättas med ledning av centralt
meddelade anvisningar. Kommittén ifrågasätter också, om inte äskandena
i denna del bör insändas till centralorganet för att av detta jämte eget yttrande
sedermera tillställas vederbörligt departement.

Den i ett rikssystem gemensamma datamaskinanläggningen blir inte aktuell
i ett länssystem, varigenom personalstyrkan hos centralorganet minskas
avsevärt. Enligt kommitténs mening ökas förutsättningarna för att inordna
det nya organet under något nu befintligt organ genom att omfattande arbetsuppgifter,
som har karaktär av rutin- och expeditionsarbete, bortfaller.
Kommittén föreslår även nu, att riksskattenämnden skall vara centralt tillsyns-
och ledningsorgan på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet.

Kommittén anser, att nämnden i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som föreslogs i principbetänkandet, bör byggas ut med en tredje avdelning
för handläggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden. Denna avdelning

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

57

kommer då att motsvara centrala uppbördsnämnden med viss förstärkning.
Genom det i principbetänkandet framlagda förslaget skulle antalet ledamöter
i riksskattenämnden utökas med sex, dock att ledamöterna och suppleanterna
på de olika avdelningarna i viss utsträckning skulle kunna vara
gemensamma.

En begränsning av antalet ledamöter i riksskattenämnden kan emellertid
ske genom att den tredje avdelningen får en sammansättning, som motsvarar
centrala uppbördsnämndens, nämligen förutom ordföranden, fyra ledamöter,
därav en lagfaren vice ordförande, en med särskild erfarenhet i uppbördsfrågor
samt en representant för vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan
på arbetsmarknaden. Den i principbetänkandet framförda tanken att
låta tjänstemannasidan på arbetstagarområdet bli representerad i nämnden
kan realiseras genom en suppleantplats. Riksskattenämndens behov av en
särskild sakkunnig i kyrkobokföringsfrågor kan, uttalar kommittén, tillgodoses
genom att nämnden förordnar lämplig sådan person att såsom expert
biträda nämnden och dess kansli.

Kommittén erinrar om att enligt det i principbetänkandet framlagda förslaget
riksskattenämndens kansli skulle utökas med en folkbokförings- och
uppbördsbyrå samt en teknisk byrå. I ett länssystem blir de folkbokföringsoch
uppbördsbyrån åvilande arbetsuppgifterna i stort sett desamma som
i rikssystemet. Verksamheten kognmer dock att få en i viss mån annan inriktning
till följd av att datamaskinerna blir placerade hos olika länsstyrelser
i stället för inom riksskattenämnden. Den utåt riktade rådgivningsverksamheten
torde således komma att öka i omfattning. Med hänsyn till
bl. a. denna omständighet har kommittén övervägt, huruvida skäl föreligger
att dela folkbokförings- och uppbördsbyrån på två byråer. Kommittén konstaterar
dock att det på nuvarande stadium av utredningsarbetet är svårt
att överblicka, hur omfattande arbetsuppgifterna kommer att bli på uppbördsområdet
och av vilken svårighetsgrad de kommer att bli. Med hänsyn
härtill anser sig kommittén för närvarande böra förorda, att det inom riksskattenämndens
kansli skall finnas en folkbokförings- och uppbördsbyrå,
vilken indelas i två sektioner. Frågan om en eventuell uppdelning på två
byråer anser kommittén få tagas under omprövning, sedan en tids erfarenhet
vunnits av den nu föreslagna organisationen.

Från riksskattenämndens sida skall utövas viss tillsyn över den datamaskinutrustning
som blir placerad hos länsstyrelserna. Vidare skall hos nämnden
finnas specialutbildad personal för system- och programmeringsarbete.
Arbetet inom de olika datakontoren skall följas upp så att man inom riksskattenämnden
ständigt har den kännedom om bl. a. maskinbeläggningen
på olika datakontor som erfordras för den allmänna planeringen av den
statliga databehandlingsverksamheten. Nämnden skall härutinnan ha ett
nära samarbete med matematikmaskinnämnden eller dennas framtida motsvarighet.
Kommittén anser, att berörda planerings- och ledningsfunktioner,
vilka sammanhänger med ADB-systemets tillämpning i länssystemet liksom
i rikssystemet, är av sådan speciell natur alt de inte lämpligen kan fullgöras

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

inom folkbokförings- och uppbördsbyrån. Stora krav i fråga om teknisk
kunskap måste ställas på den person som närmast under riksskattenämndens
ledning har att svara för arbetet ifråga. Denne bör emellertid också
vara väl insatt i hur arbetet bedrives inom datakontoren och ute på fältet.
Enligt kommitténs mening bör arbetsuppgifterna ifråga inom riksskattenämnden
hänföras till en särskild byrå, benämnd planeringsbyrån. Kommittén
anser, att chefen för denna byrå bör vara kontraktsanställd. En särskild
kameral- eller kanslisektion anses böra inrättas.

Kommittén, som erinrar om att den i principbetänkandet föreslog, att riksskattenämndens
ordförande skall vara heltidsanställd och att han vid sin
sida skall ha en kanslichef, håller fast vid detta förslag. Den nytillkommande
personalen inom riksskattenämnden beräknas uppgå till ca 45 befattningshavare,
därav 5 gemensam personal, 25 på folkbokförings- och uppbördsbyrån
samt 15 på planeringsbyrån.

Alternativa lösningar. Mot bakgrund av att vissa remissinstanser ifrågasatt
nödvändigheten av att inordna det för folkbokförings- och uppbördsverksamheten
erforderliga centralorganet i riksskattenämnden har kommittén
lagt fram förslag till alternativa lösningar rörande den centrala organisationen.
Man kan, säger kommittén, ha ett ämbetsverk bestående av
verkschef och ett antal byråer samt vid sidan härav en motsvarighet till nuvarande
centrala uppbördsnämnden. En annan lösning, om man vill hålla
fast vid att organet skall vara uppbyggt som ett ämbetsverk, är att nämnden
utgör verkets styrelse med verkschefen som ledamot av styrelsen. Ytterligare
en tänkbar väg är att, med riksskattenämnden som förebild, bygga
ut centrala uppbördsnämnden med ett kansli bestående av två byråer, en
folkbokförings- och uppbördsbyrå samt en planeringsbyrå. Organet skulle
då kunna benämnas centrala uppbörds- och folkbokföringsnämnden. Av
dessa tre alternativ förordar kommittén det sistnämnda.

Vid här angiven lösning, fortsätter kommittén, synes det inte kunna anföras
några skäl mot att ge nämnden en sammansättning motsvarande den
som i principbetänkandet föreslogs för riksskattenämndens tredje avdelning.
Nämnden skulle sålunda komma att bestå av nämndens ordförande
och ytterligare sex ledamöter, av vilka en i likhet med ordföranden skulle
vara lagfaren och erfaren i domarvärv eller i administrativ verksamhet (vice
ordförande), en äga särskild insikt i folkbokförings- (kyrkobokförings-)frågor
och en särskild insikt i och erfarenhet av uppbördsfrågor samt tre vara
i arbetsförhållanden erfarna och kunniga. Kommittén kommer därefter in på
frågan vem som skall bära ansvaret för det dagliga arbetet inom nämndens
kansli och för samordningen av arbetet byråerna emellan. Under den period,
då nämnden bygges upp och ADB-systemet genomföres liksom under tiden
närmast därefter, anser kommittén det vara ofrånkomligt att nämndens
ordförande eller vice ordförande på heltid ägnar sig åt arbetet inom
nämnden. Huruvida det kan bli möjligt att sedermera lägga arbetsuppgifterna
ifråga på en av byråcheferna eller att fördela arbetet mellan en deltids -

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

59

tjänstgörande ordförande eller vice ordförande och någon av byråcheferna
får enligt kommittén tagas under omprövning, när man vunnit erfarenhet av
den nya organisationen.

Slutligen framhåller kommittén att personalbehovet föga påverkas av den
organisationsform som väljes för centralorganet.

Yttranden

Behovet av ett gemensamt centralorgan inom folkbokföringsoch
uppbördsväsendet vitsordas av åtskilliga remissinstanser. Sålunda uttalar
länsstyrelsen i Stockholms län att det i ett ADB-system torde vara nödvändigt
med en från centralt håll utövad tillsyn och ledning. Detta synes vara så
mycket mera av behovet påkallat som datamaskiner enligt förslaget skall
placeras på olika håll i landet. Liknande synpunkter anlägges av länsstyrelserna
i Östergötlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Värmlands län
ställer sig däremot tveksam till om det föreligger behov av ett sådant centralorgan
som kommittén föreslagit.

Centralorganets organisation och dess anknytning till annat
redan befintligt organ beröres av flertalet remissinstanser.

Förslaget att riksskattenämnden skall byggas ut till centralorgan för folkbokföring,
taxering och uppbörd tillstyrkes eller lämnas utan erinran av
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads,
Hallands, Älvsborgs och Västernorrlands län samt av Svenska
stadsförbundet och Sveriges häradsskrivarförening. Även två reservanter i
statskontoret och en reservant i kammarrätten förordar, att riksskattenämnden
bygges ut till centralt organ för folkbokföring, taxering och uppbörd.

Riksrevisionsverket, som inte heller har något att erinra mot att riksskattenämnden
bygges ut på föreslaget sätt, ifrågasätter dock om inte frågan
om tillsynsorganets placering och närmare utformning borde slutligt lösas
först när erfarenhet från den föreslagna försöksverksamheten vunnits.

Det alternativa förslaget att bygga ut centrala uppbördsnämnden förordas
av statskontoret, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Skaraborgs
och Värmlands län, Sveriges industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation,
domkapitlen i Västerås och Luleå stift samt kyrkobokföringsinspektören
i Härnösands stift. Av de synpunkter som därvid framförts må
följande återges.

Statskontoret erinrar i sitt yttrande om att Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund vid remissbehandlingen av kommitténs principbetänkande
framhållit att det, med hänsyn till den roll riksskattenämnden
fått och det förtroende från bl. a. allmänhetens sida den tillvunnit sig,
vore angeläget, att nämnden bibehölle sin nuvarande expertkaraktär och fria
ställning och inte omskapades till ett ämbetsorgan. Även statskontoret finner
det lämpligt, att de uppgifter varom här är fråga i vart fall under den
första tiden förlägges till centrala uppbördsnämnden, som därvid utbygges
med ett särskilt kansli. Detta förutsätter dock, anför statskontoret, att nära
samarbete etableras mellan den nya uppbördsnämnden och riksskattenämn -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

den. En tänkbar väg härför är att ordföranden eller vice ordföranden i vardera
nämnden även ingår som ledamot i den andra nämnden. Längre fram
bör på grundval av vunna erfarenheter frågan om att inom en enda organisation
samla tillsyns-, lednings- och rådgivningsfunktionerna på här
aktuella områden tagas under omprövning. Liknande synpunkter anlägges
av länsstyrelsen i Östergötlands län, som tillägger, att ett inordnande av det
centrala organet inom riksskattenämnden skulle innebära ett sammanförande
av en mångfald — delvis sinsemellan mycket olikartade uppgifter —
inom ett och samma verk. Särskilt under ADB-systemets uppbyggnadstid
torde komma att krävas mycket stora insatser från tillsynsorganet. Riksskattenämndens
verksamhet ligger och bör fortfarande ligga inom beskattningsväsendets
område. En anhopning av andra arbetsuppgifter på riksskattenämnden
kan befaras innebära en försvagning i organisatoriskt hänseende.
Denna svaghet kommer enligt länsstyrelsen atl ytterligare accentueras,
då ADB-tekniken, såsom planerats, utsträckes till andra områden än folkbokföring
och uppbörd.

Riksskattenämnden, som finner den skisserade alternativa lösningen tilltalande,
framhåller, att riksskattenämnden vid genomförande härav kommer
att bibehållas som ett centralt organ med huvudsaklig inriktning på den
materiella tillämpningen av skattelagstiftningen. Efter att ha erinrat om att
nämnden enligt sin instruktion genom rådgivande och vägledande verksamhet
skall främja en riktig och likformig taxering, verka för en effektiv och
ändamålsenlig taxeringskontroll samt meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor
anför nämnden.

Nämnden vill givetvis icke bestrida, atl det föreligger ett samband mellan
å ena sidan taxeringsverksamheten och å andra sidan folkbokförings- och
uppbördsverksamheten. Nämndens uppfattning härutinnan kom till uttryck
i nämndens över principbetänkandet avgivna yttrande, vari uttalades att eu
omorganisation borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén
då föreslog. Sambandet är emellertid icke av den natur eller av den
betydelse, att det skulle medföra några mera påtagliga fördelar att ha ett för
de olika verksamhetsgrenarna gemensamt centralorgan. Det erforderliga
samarbetet kan komma till stånd i form av samråd de två centralorganen
emellan beträffande exempelvis utformning av blanketter och formulär för
taxerings- och debiteringsarbetet. Det synes härvid naturligt att det nya organet
får övertaga bestyret med fastställande av formulär för bl. a. debetsedlar
och längder. I detta sammanhang må även framhållas att det centrala
uppbörds- och folkbokföringsorganet i sin verksamhet uppenbarligen
kommer att ha behov av samråd med ytterligare ett antal myndigheter, vilkas
verksamhet ligger utanför riksskattenämndens intressesfär, exempelvis
sociala myndigheter och civilförsvarsmyndigheter. Under de elva år riksskattenämnden
fungerat har samarbetet med centrala uppbördsnämnden
— vilket samarbete varit påkallat i relativt ringa omfattning — fungerat
smidigt.

Enligt Sveriges industriförbunds mening är det föga ändamålsenligt, att
till de hos riksskattenämnden befintliga experterna på skatteområdet knyta
personal med övervägande tekniska uppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

61

Tjänstemännens centralorganisation finner det av kommittén framlagda
huvudförslaget vara mindre lämpligt med hänsyn till att det förtroende
som riksskattenämnden tillvunnit sig hos allmänhet och skattemyndighet
kan förverkas, om nämnden blir ett centralt ämbetsverk inom uppbördsväsendet.
Om huvudförslaget likväl genomföres, uttalas det, är en representation
från tjänstemannasidan med enbart en suppleantplats i riksskattenämnden
i dessa ärenden mindre tillfredsställande med hänsyn till uppbördsproblemens
karaktär och omfattning för tjänstemän.

Några remissinstanser, däribland kammarrätten, statistiska centralbyrån
och centrala uppbördsnämnden förordar att ett självständigt ämbetsverk
inrättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län är inne på samma tanke.

Vikten av att lokaliseringssynpunkterna beaktas vid prövningen
av den centrala organisationen understrykes av arbetsmarknadsstyrelsen
och lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet. Lokaliseringsutredningen,
som inte tar ställning till någotdera av de framlagda alternativen,
framhåller sålunda att från lokaliseringspolitisk synpunkt alternativen
torde ha exakt samma verkningar. Såväl riksskattenämnden som en
eventuell fristående central myndighet för folkbokförings- och uppbördsväsendet
kommer att bli föremål för närmare undersökningar från lokaliseringsutredningens
sida. Då mycket tyder på att det inte föreligger några
starkare skäl för dessa centrala funktioners lokalisering till Stockholm, anser
utredningen det inte tillrådligt att — såsom kommittén antyder — permanent
söka ordna centralmyndighetens lokalfråga i anknytning till någotdera
av datakontoren i Stockholms stad eller Stockholms län. En sådan anknytning
kan enligt utredningens mening medverka till en onödig fastlåsning
av de centrala funktionerna vid Stockholms-området. 3

3. Genomförande
Kommitténs andra betänkande

Enligt kommitténs bedömande är det möjligt att genomföra ett ADB-system
för folkbokföring, taxering och uppbörd enligt det i betänkandet redovisade
länssystemet med en förberedelsetid av ca fyra år. Genomförandet
skulle alltså kunna ske vid årsskiftet 1966/67. Detta förutsätter dock att
försöksverksamhet i ett län kan börja hösten 1963 och pågå under i första
hand ca två år, d. v. s. till hösten 1965. Ändamålet med försöksverksamheten
skulle vara att pröva de upplagda rutinerna och göra eventuella justeringar i
dessa, samt att utbilda den personal som sedermera skall ingå i organisationen.

Uppläggningsarbeten för ett genomförande i riket i övrigt skall enligt kommittén
börja hösten 1965. Dessa kommer att pågå till på sensommaren 1966,
då ADB-systemet successivt avlöser det nuvarande systemet. Länsstyrelsernas
folkbokföringsdetaljer beräknas kunna helt avvecklas under hösten
1966 och postens skatteavdelningar under våren 1967.

02 Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Den skisserade tidsplanen innebär för länsstyrelsernas vidkommande, att
vissa förberedelsearbeten börjar omkring årsskiftet 1964/65 och intensifieras
efter hand. Kommittén anser, att datakontoren bör inrättas per den 1
januari 1965 och byggas upp successivt. Den arbetsledande personalen på
datakontoren bör med hänsyn därtill vara utsedd i sådan tid, att den kan
påbörja sin verksamhet vid nämnda tidpunkt.

Även det centrala tillsyns- och ledningsorganet bör enligt kommittén inrättas
den 1 januari 1965 och då från kommittén övertaga ansvaret för systemets
fortsatta genomförande.

Vad lokalfrågorna beträffar framhåller kommittén, att uppbördssektionerna
f. n. disponerar ca 12 000 m2. För datakontoren erfordras under tiden
för genomförandet — d. v. s. i stort sett under åren 1965 och 1966 —
extra lokalutrymmen om ca 10 000 in2. Lokalbehovet för tiden därefter har
för uppbörds- och datasektioner uppskattats av kommittén till ca 17 000 m2.
Totalt sett innebär detta i förhållande till nuvarande lokalutrymmen en ökning
med ca 5 000 m2. I samband härmed friställes efter genomförandet —
d. v. s. under första halvåret 1967 — de lokaler om ca 6 000 m2 som nu användes
av postens skatteavdelningar. Hur lokalfrågorna skall lösas för varje
enskild länsstyrelses del måste, framhåller kommittén, ingående klarläggas
i samråd mellan byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna och kommittén.
Kommittén har under hand haft samråd med byggnadsstyrelsen rörande
dessa problem.

Lokalbehovet för den centrala organisationen blir avsevärt mindre vid
ett länssystem än vid rikssystemet. Om centralorganet, såsom kommittén
föreslagit, skall ingå i riksskattenämnden, kommer för nämndens räkning
att erfordras ett lokaltillskott på ca 600 m2 vanligt kontorsutrymme. Motsvarande
utrymme kräves för en självständig central myndighet.

Yttranden

Kommitténs förslag i fråga om tidpunkten för genomförandet av ett
ADB-system för folkbokföring, taxering och uppbörd tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av flertalet remissinstanser som uttalat sig i hithörande
frågor, däribland riksförsäkringsverket, kammarrätten, delegationen för
statistikfrågor, statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus län, Skaraborgs län och Västmanlands län. I sitt yttrande understryker
statistiska centralbyrån, att kommittén har ett mycket betungande arbetsprogram
framför sig. Jämte den närmare utformningen av ADB-metoden
skall utredning ske beträffande kyrkobokföringen och mantalsskrivningen,
inom vilka svårlösta problem torde finnas. Då nu en allsidig översyn
inom folkbokföringsväsendet står inför sin fullbordan, är det enligt centralbyråns
mening angeläget att framhålla, att resultatet bör bli sådant, att
inte en ny översyn snart efteråt skall behöva igångsättas. Ämbetsverket erinrar
vidare om att det såsom statistikverk har betydande intressen att bevaka
vid den föreslagna försöksverksamheten, bl. a. med avseende å befolkningsregistrens
innehåll samt i fråga om sättet för dataleveranser till stati -

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

63

stikproduktionen. Centralbyrån hemställer därför att få medverka i uppläggningen
och att få inkomma med den medelsframställning, som i anledning
härav må finnas erforderlig. Även delegationen för statistikfrågor betonar,
att statistiska centralbyrån måste bli representerad jämväl i det föreslagna
förberedelsearbetet till det nya systemets genomförande samt tillstyrker
förslaget att kommittén intill inrättande av centralorganet skall svara för
förberedelsearbetet för den nya organisationens genomförande.

Enligt Sveriges häradsskrivarförening synes det lämpligt att den nya organisationen
är så väl utvecklad som möjligt, när den vid en viss tidpunkt
beräknas ha helt övertagit den gamla organisationens arbetsuppgifter. Om
man siktar på tekniskt genomförande av uppbördsreformen vid kalenderårsskiftet
1966/67, anser föreningen det vara välbetänkt att ett halvår dessförinnan
eller fr. o. m. den 1 juli 1966 omorganisera de lokala skattemyndigheterna
för sina nya uppgifter.

Vissa remissinstanser har berört personal- och utbildningsfrågor.
Sålunda betonar bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Kristianstads,
Skaraborgs, Jämtlands och Västernorrlands län samt Sveriges
industriförbund vikten av såväl en god utbildning av personalen på datakontoren
före reformens ikraftträdande som allmän information inom hela
statliga sektorn rörande systemet.

Statstjänstemännens riksförbund erinrar om att kommittén i principbetänkandet
föreslagit, att en särskild delegation tillsättes för handläggning
av de personalproblem som kan uppkomma i samband med den nya organisationen.
Förbundet understryker angelägenheten av att en dylik delegation
snarast kommer till stånd samt anhåller att bli representerad i
denna för att bevaka sina berörda medlemmars intressen. Liknande uttalanden
göres av Tjänstemännens centralorganisation. 4

4. Val av maskinutrustning
Kommitténs andra betänkande

Inledningsvis erinrar kommittén om att den i sitt principbetänkande föreslog
en för hela riket gemensam anläggning av fabrikat IBM. En översiktlig
redogörelse för maskinvalet lämnas i kommitténs andra betänkande
(SOU 1962: 18). Enligt sedermera meddelade direktiv inriktades det fortsatta
arbetet på att utforma ett länssystem. Inom kommittén har med anledning
därav utarbetats en relativt detaljerad systemlösning jämte erforderliga
anvisningar in. in. Denna »normallösning», framhåller kommittén,
har avsetts skola ligga till grund för de förslag till utrustning som maskinföretagen
skulle komma att avgiva. Underlaget har sedan tillställts intresserade
företag, bland vilka nämnes fem, som begagnat sig av möjligheten
att till kommittén ingiva förslag. Dessa är L M Ericssons Driftkontrollaktiebolag
(LME), International Business Machines Svenska AB (IBM), RCA Swe -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

den AB (RCA), Svenska Aeroplanaktiebolaget och Facit Electronics AB
(SAAB/Facit) samt Svenska Buli Maskin AB (BULL).

Enligt kommitténs besked till maskinföretagen fick normallösningjen
frångås allenast i mindre väsentliga avseenden och då endast i den mån
så påkallades av sammansättningen m. m. av maskinsystemen. Om likväi
något företag önskade framföra förslag till maskinutrustning, vilket förutsatte
avvikelser från normallösningen, hade företaget frihet att inkomma
med altemativförslag. Eventuella alternativförslag skulle i vad avsåg såväl
systemutformning som maskinutrustning vara så fullständiga, att de kunde
granskas och bedömas utan komplettering. Datamaskinutrustningen borde
så dimensioneras och sammansättas att den, även vid förekommande
toppbelastningsperioder, utnyttjades under högst tio skift per vecka, innebärande
i regel två skift per dygn. Det tredje skiftet under dygnet skulle
ograverat utgöra reserv.

I företagens förslag till maskinutrustning borde även beaktas önskvärdheten
av att kapaciteten hos datamaskinerna — om så påkallades av att
länsanläggningama i framtiden tillfördes nya arbetsuppgifter — kunde
ökas genom utbyggnad av maskinerna. Varje länsanläggning borde i princip
vara »självförsörjande» och tillgodose behovet av tekniska hjälpmedel
inom länet. Maskinarbetet skulle dock utföras efter normer giltiga för hela
landet. Produkterna skulle vidare redovisas på ett för hela landet enhetligt
sätt. Ledning av och tillsyn över arbetet inom länsanläggningama
skulle utövas från ett centralt organ i fråga om planering och programmering.
Med hänsyn till det sist sagda borde — för att inte försvåra det
administrativa arbetet — sådana variationer i de olika anläggningarnas
sammansättning icke förekomma att varje anläggning krävde sina särskilda
program. Den avsevärda skillnaden i befolkningsunderlaget inom
små och stora län förutsattes dock kunna medföra två eller högst tre storleksgrupper
på anläggningarna.

I betänkandet framhålles, att den 1 januari 1962 från BULL, IBM, LME,
RCA och SAAB inkommit förslag till maskinutrustning, upprättade i enlighet
med den angivna normallösningen. Jämte förslagen överlämnades sådana
systembeskrivningar, kostnadsuppgifter och upplysningar som var erforderliga
för granskning och bedömning av förslagen. Det av SAAB avgivna
förslaget hade utarbetats i samråd med Facit.

Sedermera hade RCA inkommit med ett alternativförslag med hålremsa
som inmatningsmedium till datamaskinerna i stället för hålkort i enlighet
med normallösningen.

Inkomna förslag till systemlösningar och maskinutrustning med därtill
hörande kostnadsförslag har inom kommittén blivit föremål för en synnerligen
omsorgsfull och detaljerad granskning. Kommittén erinrar om att, i
den mån granskningsarbetet givit anledning till mera betydelsefulla jämkningar
i företagens systemförslag eller till ändring av föreslagen maskinsammansättning,
företagen fått del av dessa ändringsförslag. Självfallet,
säger kommittén, har man vid kostnadsberäkningarna för samtliga företag
följt samma principer.

Kungi. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

65

De av företagen upprättade förslagen till systemlösningar och till datamaskinutrustning
har av kommittén i samverkan med respektive företag
anpassats för en organisation omfattande tjugofyra respektive tjugo länsanläggningar.
En jämförelse har därefter skett med beaktande av främst
följande faktorer och från den förutsättningen att maskinsystemen — även
i de fall de inte är i praktisk drift — fungerar på sätt vederbörande maskinleverantör
uppgivit:

1. Möjligheten att med hjälp av datamaskinsystemet utföra de arbetsuppgifter,
om vilka det här är fråga.

2. Datamaskinsystemets lämplighet i första hand för arbetsuppgifter
inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten, men även för
databehandling i allmänhet och främst då sådan av administrativ natur.

8. Ärlig driftskostnad. Vid beräkningen av denna har tagits hänsyn bl. a.
till kostnaden för datamaskiner jämte kringutrustning, magnetband, teknisk
service, visst systemarbete, personal för driften av datamaskinerna
jämte kringutrustning, energiförbrukning och lokaler.

4. Datamaskinsystemets kapacitet. Bedömningen har skett från den förutsättningen
att kapaciteten skall så nära som möjligt motsvara behovet för
folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten.

5. Möjligheten till framtida utbyggnad av maskinsystemets kapacitet.

6. Maskinföretagets resurser i fråga om teknisk service.

7. Driftsegenskaperna hos maskinsystemet, bl. a. säkerhet för korrekt
bearbetning och säkerhet mot driftsavbrott.

8. För maskinsystemet gällande programmeringsteknik och standardprogram.

9. Maskinföretagets resurser i fråga om systemassistans.

Kommittén framhåller vidare, att den slutliga bedömningen av förslagen
företagits i samråd med kommittén för maskinell databehandling och att
den givit till resultat, att kommittén funnit sig böra föreslå att i länssystemet
skall användas det av IBM tillhandahållna datamaskinsystemet 1401.

Resultatet av kommitténs granskning redovisas närmare i en särskild promemoria.

Kommitténs promemoria angående utvärdering av ADB-utrustning i
länssystem

I promemorian frainhålles, att från de tidigare nämnda företagen inkommit
förslag till datamaskinsystem enligt följande: BULL G 30, IBM 1401,
1CT 1301 (LME), RCA 301 och SAAB D 21-P.

Som tidigare nämnts har bedömningen av förslagen gjorts från det antagandet
att maskinsystemen — även i de fall de inte är i praktisk drift —
fungerar på sätt vederbörande maskinlcvcrantör uppgivit. Det är dock
givet, uttalas det, att en sådan utgångspunkt för bedömningen måste gälla
i huvudsak tekniska faktorer och grunda sig på av leverantören uppgivna

5 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 32

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

specifikationer. Med beaktande av det nyss berörda antagandet och med
utgångspunkt från de nio faktorer som förut beaktats vid utvärderingen kommer
kommittén till följande resultat.

1. Enligt kommitténs mening har alla de föreslagna datamaskinerna möjligheter
att utföra arbetsuppgifterna inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

2. Beträffande lämpligheten har utvärderingen, säger kommittén, begränsats
till frågan om de olika systemen är arbetstekniskt lämpade för de ifrågavarande
arbetsuppgifterna och för administrativ databehandling i allmänhet.
I fråga om lämpligheten anser kommittén någon väsentlig skillnad
mellan systemen inte föreligga. Beträffande IBM 1401 och RCA 301 (och
därmed BULL G 30) anser kommittén lämpligheten bekräftad av erfarenheter
från praktisk drift. Beträffande ICT 1301 har enbart en begränsad
prototypdrift förekommit. Kommittén anser inte att erfarenheten från
sådan försöksdrift är jämförbar med den som vunnits vid praktisk drift. Av
SAAB D 21-P saknas erfarenheter helt.

3. Vid kostnadsjämförelsen har kommittén endast medtagit vissa kostnadsskiljande
faktorer. Uppdelningen har skett på investerings- och driftskostnader.
Jämförelsen har avsett tjugo resp. tjugofyra länsanläggningar.

Som investering har räknats kostnad för datamaskiner, magnetband och
systempersonal för uppläggningen. Kostnaderna för hålkortsutrustning in. m.
har sålunda inte medtagits här. Investeringarna har för tjugo (resp. tjugofyra)
länsanläggningar beräknats till ca 37,6 (resp. 43,7) milj. kr. för RCA
301, 39,0 (resp. 45,1) milj. kr för BULL G 30, 43,0 (resp. 48,8) milj. kr.
för IBM 1401, 45,1 (resp. 52,7) milj. kr. för SAAB D 21-P och 45,5 (resp.
52,6) milj. kr. för ICT 1301. Att kostnaden för systempersonal medtagits
särskilt beror på att företagen följer olika principer för tillhandahållande
av den för en omläggning erforderliga personalen. IBM, LME och RCA tillhandahåller
erforderlig systempersonal — av kommittén uppskattad till 46
manår — inom ramen för uppgivna maskinpriser. BULL tillhandahåller inom
ramen för uppgivna maskinpriser personal till ett antal motsvarande 24
manår och betingar sig särskild ersättning för den personalinsats som därutöver
kan påfordras. SAAB åter har inte i maskinpriserna inräknat någon
kostnad för personalassistans utan betingar sig särskild ersättning för insatsen
av systempersonal.

Som driftskostnad har kommittén bl. a. räknat annuiteter för datamaskiner
och magnetband samt löpande kostnader för lokaler och personal m. m.
Även kostnaden för den för omläggningsarbetet erforderliga systempersonalen
har, i likhet med vad som skett beträffande kostnaden för inköp av
maskiner m. m., fördelats på en avskrivningsperiod av sju år. De totala årliga
driftskostnaderna under den till sju år beräknade avskrivningstiden
blir för RCA 301 9,2 (resp. 10,5) milj. kr., för BULL G 30 9,7 (resp. 11,1)
milj. kr., för IBM 1401 10,0 (resp. 11,2) milj. kr., för ICT 1301 11,3 (resp.
13,0) milj. kr. och för SAAB D 21-P 12,2 (resp. 14,3) milj. kr. Efter avskrivningstidens
utgång blir årskostnaderna för BULL G 30 2,6 (resp. 3,0) milj.

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

kr., för RCA 301 2,7 (resp. 3,0) milj. kr., för IBM 1401 2,8 (resp. 2,9) milj.
kr., för ICT 1301 3,1 (resp. 3,5) milj. kr. och för SAAB D 21-P 4,0 (resp.
4,7) milj. kr.

4. Kommittén kommer därefter in på kapacitetsjämförelser i tekniskt hänseende
och erinrar om att maskinföretagen förelagts ett antal testproblem.
Med utgångspunkt från lösningarna av dessa problem har granskningen ansetts
ge vid handen, att SAAB D 21-P intar den ledande platsen, följd av
ICT 1301. På något avstånd från dessa följer RCA 301 (BULL G 30) och
därefter IBM 1401. Skillnaden mellan RCA 301 och IBM 1401 är obetydlig
av testresultaten att döma.

Företagens beläggningsschema har efter granskning och justering lagts
till grund för beräkningen av antalet maskintimmar i drift för de olika länsanläggningarna.
Beläggningskurvorna följer varandra tämligen väl med
BULL G 30, IBM 1401 och RCA 301 på ungefär samma nivå. SAAB D 21-P
visar den lägsta beläggningen, medan ICT 1301 intar ett mellanläge.

5. I fråga om utbyggnadsmöjligheten framhålls det, att kommittén vid
uttormningen av ett länssystem beaktat möjligheterna att länsanläggningarna
kan komma att tillföras andra arbetsuppgifter än dem som sammanhänger
med folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Då en bedömning
beträffande omfattningen av tillkommande uppgifter inte kan göras — av
skäl som tidigare anförts — har målsättningen varit att till en början dimensionera
anläggningarna för den aktuella uppgiften, men att hålla vägen
öppen för en successiv kapacitetsanpassning genom utbyggnad av dessa i
den takt arbetsuppgitterna växer. Kommittén har bedömt utbyggnadsmöjligheterna
vara tillräckliga hos alla maskinsystemen utom hos ICT 1301.
För att tillgodose en ökning av skrivkapaciteten hos detta system krävs
en dubblering av anläggningen.

6. De stora maskintillverkarna har enligt kommittén de största förutsättningarna
att uppehålla den effektivaste organisationen för teknisk service
och reservdelshållning. IBM har härvidlag ett avgjort försteg framför
övriga maskinleverantörer. SAAB saknar för närvarande av naturliga skäl
utbyggd organisation i detta avseende och ställes därför efter de övriga.

7. Beträffande driftsegenskaperna framhåller kommittén, att bristande
funktionering hos datamaskinen kan få vittgående konsekvenser för verksamheten
inom hela systemet. Frågan om datamaskinernas tillförlitlighet i
dnttshänseende blir därför av utomordentlig betydelse och får i länssystemet
med dess »enmaskinsammansättning» särskild tyngd. IBM 1401, RCA
301 och BULL G 30 sättes av kommittén framför de övriga maskinsystemen,
när hänsyn tages även till tillförlitligheten i bearbetningen. IBM 1401 har bedömts
inta den ledande platsen i fråga om korrekt bearbetning. I fråga om
tillförlitligheten mot driftsavbrott föreligger ytterst begränsade möjligheter
till jämförelser. Eftersom IBM 1401 uppfyller kommitténs krav i fråga om
tillförlitligheten och erfarenheterna från installationer i Sverige sammantagna
kan betecknas som goda, sättes detta maskinsystem främst. Med någon
tvekan på grund av otillräcklig driftserfarenhet inom landet medtages

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 är 1963

RCA 301 (BULL G 30) i värderingen, men placeras efter IBM 1401 av tekniskt
kvalitativa skäl. SAAB D 21-P, som ännu inte existerar, och ICT 1301,
som hittills prövats endast i hålkortsversion, har här inte ansetts kunna
komma under bedömning.

8. Programmeringen är alltid ett viktigt led i uppläggningen av ADB-system,
och den kräver ett omfattande arbete. Olika företag tillämpar i viss utsträckning
olika programmeringsteknik. I syfte att nedbringa programmeringsarbetet
tillhandahåller maskinleverantörerna i regel generella program,
med vilkas hjälp de slutgiltiga maskinprogrammen kan framställas. Efter
en jämförelse företagen emellan i fråga om programmeringsteknik och tillhandahållande
av generella program har kommittén placerat IBM först och
sedan RCA, BULL, LME och SAAB i nu nämnd ordning. Kommittén, som
framhåller den stora vikten av tillgång till generella program, finner att
SAAB här uppvisar en anmärkningsvärd eftersläpning.

9. I fråga om systemservice slutligen framhålles, att en fullständig och
effektiv systemlösning förutsätter god tillgång på personal med ingående
kunskap om organisationen, om arbetsuppgifterna och om datamaskinsystemets
arbetssätt. Enligt kommitténs mening uppvisar IBM med sin samlade
erfarenhet från en mångfald tillämpningar av ADB den ojämförligt
största och mest förtroendegivande organisationen på systemassistanssidan.
Även RCA, BULL och LME uppvisar. systemassistansorganisationer av god
kvalitet och omfattning. En jämförelse mellan de nämnda maskinföretagen
ger dock enligt kommittén ett klart utslag till förmån för IBM. SAAB kommer
här avsevärt efter de övriga företagen.

Under rubriken sammanfattande utvärdering och förslag erinrar kommittén
först i fråga om maskinsystemen att en jämförande värdering maskinsystemen
emellan är ytterst komplicerad. I vissa fall har det varit möjligt
att basera jämförelser på direkt mätbara faktorer. I andra fall har detta
inte varit möjligt. Det sistnämnda gäller särskilt sådana jämförelser, som
förutsätter att maskinerna är praktiskt utprovade. Kommittén anför vidare.

Det är givet, att svårigheterna delvis varit betingade av att utvärdering
av datamaskiner är en till sin natur komplicerad fråga och att någon praxis
ej hunnit utbilda sig på detta område. Svårigheterna har därutöver blivit
än mer stegrade genom den ambitionsgrad med vilken utvärderingen nödvändigtvis
ansetts böra ske, beroende på dels att ifrågavarande maskinanskaffning
är av betydande storleksordning, dels att maskinerna skall användas
i en samhäll sviktig, vittomfattande och utåt känslig verksamhet.
Detta medför att stora krav måste ställas på säkerhet, inte bara vad beträffar
maskinernas funktionering, utan även företagets resurser ifråga om
medverkan vid uppläggning och genomförande av ett ADB-system, där en
försening icke blott förorsakar statsverket kostnader, utan kan få återverkningar
på andra håll inom den samhälleliga verksamheten. Vi har därför
utnyttjat varje tillgänglig möjlighet att vinna ökad klarhet i utvärderingsfrågan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

69

Sammanfattningsvis framhåller kommittén därefter, att det inte råder
någon tvekan om att SAAB D 21-P-systemet i fråga om kapacitet i tekniskt
hänseende är klart överlägset de övriga. Beträffande utbyggbarheten och
beläggningen gäller samma omdöme. Maskinsystemets överlägsenhet i dessa
hänseenden uppväger dock enligt kommitténs mening inte det förhållandet
att i fråga om vissa andra faktorer SAAB har ett klart underläge. Kommittén
finner sig inte kunna förorda SAAB-systemet dels på grund av dess högre
driftskostnader, dels enär företaget bedömts inte kunna uppfylla de vittgående
krav i fråga om systemservice, teknisk service och reservdelshållning,
som i detta fall måste anses vara en grundförutsättning.

Det av LME föreslagna systemet ICT 1301 ligger näst högst i lcostnadshänseende.
Det är underlägset övriga maskinsystem ur utbyggnadssynpunkt.
Kommittén anser sig följaktligen inte kunna förorda ICT 1301.

I fråga om BULL G 30 framhåller kommittén, att det är tillverkat av
RCA och helt överensstämmer med RCA 301. BULL kommer emellertid
fram till högre driftskostnad än RCA under avskrivningstiden. Efter utgången
av avskrivningstiden ligger företagen mycket nära varandra i kostnadshänseende.
Vid ett val mellan BULL- och RCA-systemen anser kommittén
det med tanke på framtida utvecklingsmöjligheter vara bättre med
en maskinanskaffning direkt från tillverkaren, som har egen försäljningsorganisation
inom landet, än från återförsäljaren. BULL-systemet medför
dessutom högre driftskostnad och BULL har inte en lika utvecklad systemserviceorganisation.
Kommittén finner sig därför inte kunna förorda BULLsystemet.

Kommitténs slutliga avgörande i maskinvalsfrågan har sålunda gällt ett
val mellan IBM 1401 och RCA 301.

Vid valet mellan dessa förordar kommittén IBM-systemet. De fördelar detta
system enligt kommitténs uppfattning anses ha framför RCA-systemet,
som ur driftskostnadssynpunkt ställer sig i runt tal 0,8 milj. kr. billigare,
hänför sig främst till driftssäkerheten, programmeringstekniken samt till
teknisk service och reservdelshållning.

Sedan kommittén fastslagit, att IBM 1401 bör ha företräde framför övriga
bedömda maskinsystem, framlägger kommittén några särskilda synpunkter
på frågan om praktisk driftserfarenhet. Kommittén erinrar om att bedömningen
har gjorts utifrån den förutsättningen att maskinsystemen — även
i de fall de inte är i praktisk drift — fungerar på sätt vederbörande maskinleverantör
uppgivit. Utvecklingen på datamaskinmarknaden har varit sådan
att det finns välgrundad anledning att iakttaga den allra största försiktighet
i valet av det maskinsystem som skall användas inom en organisation
av den art och omfattning, varom här är fråga. Kommittén kan inte
taga på sitt ansvar att föreslå ett maskinsystem, vars samtliga komponenter
-—- vid den tidpunkt då förberedelserna för omorganisationen intensifieras
—- överhuvudtaget inte »samkörts». Ett krav måste vara, att maskinsystemets
tillförlitlighet kunnat bedömas vid praktisk drift.

Någon anläggning med den av SAAB föreslagna maskinsainmansältningen

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

kominer, såvitt kommittén kunnat bedöma, inte att finnas i drift under 1962
eller 1963. Med hänsyn till den stora omfattningen av det system som föreslås,
kommer företaget att omkonstruera den nu marknadsförda centralenheten
D 21 — huvudsakligen innebärande att den förses med paritetskontroll.
Den första enheten med denna utrustning, D 21-P, beräknas komma i
mitten av år 1964. Den i en försöksanläggning ingående centralenheten
kommer att sakna sådan kontroll. När det gäller SAAB-systemet och dess
utvecklingsmöjligheter kan man heller inte bortse från det förhållandet, att
maskinsystemet är heterogent såtillvida att endast centralenheten jämte
vissa anslutningsenheter är tillverkade av SAAB, under det att övrig utrustning
utgöres av enheter från fyra andra tillverkare.

Kravet på att samtliga maskiner skall finnas och att de är prövade i praktisk
drift anser kommittén inte alltid behöva framföras med samma styrka
som i detta fall. Det är enligt kommitténs mening en väsentlig skillnad om
man inom ett bank- eller försäkringsföretag skall övergå till automatisk
databehandling — i det fallet kan en successiv övergång äga rum — och
om man inom en starkt begränsad tidsrymd skall genomföra en riksomfattande
omläggning av folkbokförings- och skatteuppbördssystemet. Hade
övriga maskinsystem befunnit sig på samma utvecklingsstadium som det av
SAAB offererade, skulle de, anser kommittén, ha bedömts på motsvarande
sätt som SAAB-systemet. Enligt kommitténs bedömande skulle en övergång
till ADB-system av den art och omfattning som det här är fråga om inte
kunnat rekommenderas förrän den avsedda maskinutrustningen bevisligen
fungerade. Kommittén uttalar också att, om man väljer SAAB D 21-P i stället
för det förordade maskinsystemet IBM 1401, konsekvensen blir att ADBsystemets
genomförande måste uppskjutas. Ett definitivt ställningstagande
kan i det fallet göras först sedan D 21-P-systemet blivit provat.

Vidare erinrar kommittén om att den vid sitt ställningstagande till frågan
om maskinvalet givetvis inte bortsett från den i vissa yttranden över
principbetänkandet berörda frågan om att söka välja maskiner av svensk
tillverkning. I SAAB-systemet är, framhålles det vidare, vissa maskinenheter
svensktillverkade, andra enheter av utländsk, främst amerikansk, tillverkning.
IBM 1401-systemet består av enheter tillverkade i Europa, därav
en enhet i Sverige. Den sistnämnda är föremål för en omfattande export.

Vad den i systemet ingående stansutrustningen beträffar föreslår kommittén,
att även den skall vara av fabrikat IBM.

Kommittén kommer så in på frågan om maskinutrustningen bör köpas
eller förhyras och erinrar om att det i principbetänkandet uttalades, att
köp av datamaskinutrustningen vore ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast.
Enligt kommitténs mening gäller detta även i fråga om den för ett länssystem
erforderliga datamaskinutrustningen. Kommittén har följaktligen
vid sina kostnadsberäkningar utgått från köpalternativet. Kommittén fortsätter.

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Enligt av IBM tillämpade försäljningsvillkor kan avtalet om maskinbeställning
baseras på — förutom köp eller förhyrning — förhyrning med
option till senare köp. Sådant optionsavtal, varmed är förbundet deposition
av 1 % av köpeskillingen, måste dock ingås senast sex månader före den
enligt hyresavtalet planerade maskinleveransen och ger rätt till inköp intill
två år efter det att maskinerna levererats. Därvid avräknas från inköpskostnaden
viss del av erlagt hyresbelopp.

En beställning av maskinerna på förhyrningsbasis men med option till
köp ger enligt kommittén i stort sett köpalternativets ekonomiska fördelar.
Man har emellertid därvid större möjligheter än om köpeavtal träffas
att under optionstiden företaga sådana ändringar i fråga om maskinsammansättning
m. m. som kan bli aktuella, exempelvis till följd av den tekniska
utvecklingen. Kommittén anser det följaktligen lämpligast att beställa
samtliga maskiner på förhyrningsbasis med optionsrätt till köp. Sedermera
får, framhåller kommittén, ställning tagas till huruvida optionsrätten
skall utnyttjas eller ej.

Vad slutligen beträffar service och underhåll av de maskinutrustningar
som det är fråga om har kommittén, liksom när det gällde motsvarande
fråga i ett rikssystem, i kostnadsberäkningarna kalkylerat med att maskinleverantören
skall svara härför.

Yttranden

Vad kommittén i dess andra betänkande anfört rörande in a s k i n valsfrågan
och förslaget till val av maskinfabrikat har av flertalet remissinstanser
lämnats utan kommentarer. Riksrevisionsverket uttalar, att maskinvalet
bör göras i huvudsak utifrån maskintekniska synpunkter. Svenska försäkringsbolags
riksförbund förutsätter, att kommitténs val skett med all den
objektivitet och noggrannhet som frågan kräver. Liknande synpunkter framföres
av Sveriges häradsskrivarförening. Delegationen för statistikfrågor anför,
att delegationen ur den speciella synpunkten av de tekniska samordningsmöjligheterna
med statistikproduktionen inte har något att erinra mot
kommitténs förslag.

Vissa myndigheter, däribland civilförvarsstyrelsen, åberopar att de i sin
egen verksamhet använder maskiner av typ IBM 1401. Styrelsen erinrar om
att en samverkan och samkörning måhända kan åstadkommas om länsstyrelserna
får samma maskintyp. Statistiska centralbyrån framhåller, att man
där har god erfarenhet av det föreslagna fabrikatet. Centralbyrån uttalar
vidare, att användningen inom statistikproduktionen av media för dataöverföring
torde ställa sig enklare och billigare, om dessa framställts i maskiner
av samma typ och fabrikat som de som användes av ämbetsverket, övcrståthållarämbetet
erinrar om att Stockholms stads uppbördsverk använder
IBM 1401 och att erfarenheterna från utnyttjandet av denna maskintyp varit
enbart goda. övergången till det statliga systemet i Stockholm kan, anser
ämbetet, sannolikt bli väsentligt lättare och omläggningskostnaderna
lägre om sagda maskintyp väljes.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Bland remissinstanserna är det en del, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands
och Örebro län, som ger tillkänna sympatier för att man, om så är möjligt,
väljer svensk maskinutrustning i stället för utländsk. Länsstyrelsen i Östergötlands
län erinrar om att länsstyrelsen redan i sitt yttrande över principbetänkandet
framhöll, att det fabrikat som valdes på sikt skulle komma att
erhålla prioritetsställning vid leveranser av ADB-utrustning inom landet
och att länsstyrelsen funne det olämpligt att överlämna denna monopolställning
till ett utländskt enskilt företag. Länsstyrelsen anför vidare.

Länsstyrelsen vidhåller alltjämt denna uppfattning. Den utveckling som
ägt rum sedan länsstyrelsen avgav sitt tidigare yttrande synes ge vid handen
att det numera föreligger svenska databehandlingssystem med en synnerligen
modern, avancerad teknik och med en, vilket med hänsyn till den
framtida utvecklingen är väsentligt, betydande kapacitet. Vid den fortsatta
prövning, som kommer att ske från statsmakternas sida, innan definitivt
beslut fattas i maskinfrågan, bör enligt länsstyrelsens mening särskilt beaktas
att en statlig beställning av här aktuell omfattning skulle föra fram
svensk datamaskinindustri till en avsevärd storleksordning. Det föreligger
här ett tillfälle att på ett avgörande sätt påverka vårt lands möjligheter att
framdeles med utnyttjande av svensk arbetskraft och teknik producera i
tekniskt avseende avancerade produkter. En inhemsk datamaskinindustri
av tillräcklig kapacitet är i ett land med vår tekniska och ekonomiska struktur
en så viktig förutsättning för framåtskridandet, att bedömandet av här
föreliggande förslag till maskinval icke kan undgå att påverkas härav.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som beklagar att inte ett inhemskt företag
kan anförtros uppgiften att leverera maskinparken, förklarar sig ha
full förståelse för att man måste — om systemet med datamaskiner skall
kunna genomföras inom rimlig tid — välja maskiner från ett företag, som
nu ligger så långt framme i sitt arbete, att man kan räkna med att dess
maskiner löser alla aktuella problem.

Sveriges industriförbund framhåller att det synes uppenbart, att det system
som skall väljas måste tillgodose kravet på erforderlig service även i
avspärrnings- och krigssituationer. Även om man vid statlig upphandling
principiellt sett icke brukar beakta, huruvida offererad materiel är av svensk
eller utländsk tillverkning, synes man i detta fall med hänsyn till de långsiktiga
konsekvenser upphandlingen kan komma att få för en svensk tillverkning
med lovande utvecklingsmöjligheter böra beakta jämväl detta förhållande
vid det slutliga ställningstagandet. Även länsstyrelsen i Hallands
län anlägger beredskapssynpunkter på denna fråga.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket av uppbördsorganisationskommittén
fått en redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av de olika
maskintyperna och förklarar sig med hänsyn härtill och ur de synpunkter
ämbetsverket närmast har att företräda kunna lämna sina anslutning till
kommitténs val av maskintyp.

Frågan om maskinvalet sett ur teknisk synpunkt har
tagits upp av matematikmaskinnämnden, som granskat kommitténs utvärderingspromemoria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

73

Matematikmaskinnämnden framför inledningsvis vissa synpunkter på
frågan om maskinvalets betydelse och anför bl. a. att uppbördsorganisationskommittén
synes ha sett frågan om maskinvalet enbart från folkbokförings-
och uppbördsorganisationens synpunkt. Nämnden anser sig emellertid
böra framhålla, att maskinvalet torde få verkningar, som sträcker sig
betydligt längre.

Sålunda, framhåller nämnden, kommer länsanläggningarna att användas
för många väsentliga arbetsuppgifter utanför folkbokföring och uppbörd.
Sådana uppgifter kan beräknas komma att växa snabbt och snart kräva utbyggnader
eller anskaffning av egna anläggningar. Särskilt gäller detta, om
kapaciteten i de ursprungliga länsanläggningarna blir alltför nära anpassad
till enbart arbetsuppgifterna inom folkbokföring och uppbörd. Nämnden uttalar
vidare, att kommitténs förslag till maskinval kan få stor betydelse för
andra datamaskinköpare. Det är bekant, säger nämnden, att kommittén nedlagt
stort arbete på objektiva utvärderingar med hjälp av speciella s. k. testproblem,
och den uppfattningen kan lätt sprida sig, att dessa objektiva värderingar
har fällt utslaget, vilket emellertid, tillägger nämnden, icke är fallet.

Nämnden berör vidare problemet om läsning av magnetband som framställts
med hjälp av datamaskiner av olika fabrikat. Det är att befara, säger
nämnden, att det i och för sig berättigade önskemålet om standardisering
av magnetbanden leder till en koncentration till ett visst företags maskiner.
Nämnden anser att, om statsförvaltningen som är landets ojämförligt
största datamaskinkund i fortsättningen liksom hittills för administrativ
databehandling huvudsakligen anskaffar IBM-maskiner, staten då också
kommer att starkt bidraga till en konkurrensbegränsning på databehandlingsområdet.
Nämnden anför vidare.

Med den inverkan, som maskinvalet i ett så centralt fall som detta sålunda
kan få på maskinvalet i andra fall, riskerar man, att det vid framtida
maskinanskaffning icke alltid blir möjligt att välja den maskin, som ger de
lägsta kostnaderna. Under alla förhållanden bör staten aktivt försöka undanröja
sådana konsekvenser. Detta kan framför allt ske genom att staten
skaffar sig möjligheter att själv befordra viss teknisk utveckling inom ADBområdet,
exempelvis för översättning mellan olika databärare. Förekomsten
av en inhemsk datamaskinindustri av hög klass är därvid en mycket betydelsefull
faktor.

En redogörelse lämnas därefter för matematikmaskinnämndens bedömning
av var och en av de faktorer som enligt kommitténs betänkande legat
till grund för kommitténs bedömning. Möjligheten att utföra andra framtida
arbetsuppgifter än som förekommer inom folkbokföring och uppbörd,
särskilt sådana av mera komplicerad natur, anser nämnden vara väsentligt
större för SAAB D 21 än för övriga granskade maskinsystem. Enligt nämnden
är ett av maskinsystemen, SAAB D 21, i högre grad än de övriga konstruerat
med sikte på en smidig anslutning av ytterligare enheter utöver
de i grundsystemet förekommande. Detta kan förmånligt påverka driftssäkerheten
vid cn kommande utbyggnad. Vad beträffar tillverkningskvalite -

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

ten av datamaskiner är det nämndens uppfattning, att svensk industri ligger
långt framme.

En utbyggnad av länsanläggningarna måste enligt nämnden förr eller senare
bli aktuell. På längre sikt skulle datamaskinsystemet SAAB D 21 medföra
lägre investeringskostnader för staten än övriga bedömda system.

I fråga om teknisk service framhåller nämnden, att för anläggningar,
som utvecklas och byggs i Sverige, kommer med maskinsystemet väl förtrogna
konstruktionsingenjörer att ständigt finnas tillgängliga inom landet.

Nämnden framhåller, att programmeringsarbetet underlättas genom tillgång
till lättkodningssystem samt stort primärminne och bekväma kommunikationer
till och från perifera organ. För SAAB D 21 är lättkodningssystem
under utarbetande. Vad angår storleken av primärminnet och bekväma
kommunikationer till och från perifera organ är SAAB D 21, uttalar
nämnden, betydligt överlägsen övriga maskiner.

Under rubriken »Diverse olägenheter med de olika maskinsystemen»
framhåller nämnden, att det synes som om kommittén ansett, att det skulle
innebära en mycket stor olägenhet, om försöksverksamhetens igångsättande
hösten 1963 bleve fördröjd. Detta torde, uttalar nämnden, ha varit det
viktigaste skälet för kommitténs förslag av datamaskinsystemet IBM 1401.
Efter att ha konstaterat att nämnden inte kan bedöma den olägenhet som
skulle uppkomma, om annat datamaskinsystem än IBM 1401 väljes framhåller
nämnden, att denna olägenhet ej bör få vara avgörande för maskinvalet,
utan att den måste bedömas i samband med andra olägenheter, som
speciellt på längre sikt, skulle uppkomma för staten, om datamaskinsystemet
IBM 1401 väljes. Nämnden anför vidare.

Nämnden har tidigare framhållit, att ett val av IBM 1401 kommer att
resultera i en icke gynnsam konkurrensbegränsning, som på längre sikt
kan komma att medföra olägenheter för statsverket och andra datamaskinanvändare.
Vidare skulle IBM 1401 ge större svårigheter än SAAB D 21
i fråga om framtida arbetsuppgifter, särskilt sådana av mera komplicerad
natur. Den omständigheten, att kapacitetsmarginalen hos IBM 1401 är väsentligt
mindre än hos SAAB D 21, skulle dessutom medföra större investeringskostnader
för staten vid den utbyggnad av anläggningarna, som
de framtida arbetsuppgifterna beräknas komma att erfordra.

Efter att ha redovisat nämndens åsikt om vad som för kommittén varit
de reellt avgörande skälen för valet av IBM 1401, uttalar nämnden att —
om ett dröjsmål med igångsättandet av försöksverksamheten respektive
genomförandet av ADB-systemet kan accepteras — SAAB D 21 enligt
nämndens uppfattning ur alla synpunkter är att förorda framför övriga
redovisade maskinsystemalternativ. Avslutningsvis uttalar nämnden.

Nämnden vill till sist framhålla, att ett val av SAAB D 21 skulle innebära
ett verksamt stöd åt den svenska datamaskinindustrien. Denna industri,
för vars gynnsamma utveckling goda förutsättningar i övrigt finnes,
skulle härigenom komma i tillfälle att avsevärt öka sin konkurrenskraft.
För de statliga organen skulle det innebära en stor fördel att ifråga om
sådana tekniska projekt, som kan uppkomma i samband med ADB-teknikens
framtida utveckling, få ökade möjligheter till samarbete med en
svensk datamaskinindustri av hög klass.

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Arbetschefen hos nämnden samt chefen för nämndens avdelning för administrativ
databehandling har till protokollet anfört bl. a. att nämnden
i sitt yttrande angivit fördelarna med ett val av maskinsystemet SAAB D 21
men avstått från att yttra sig om huruvida ett sådant val skulle ge upphov
till dröjsmål. Nämnden hade enligt deras mening bort precisera sin ståndpunkt
i detta och vissa andra hänseenden. De framhåller också som sin
bestämda uppfattning, att risken för försening är mycket stor vid ett val
av SAAB D 21 och anför vidare.

Denna uppfattning grundar sig på två omständigheter, nämligen dels att
kommittén därvid icke omedelbart kan starta det programmeringsarbete,
som behövs för den planerade försöksverksamheten, dels att förseningar i
förhållande till Saabs planer kan uppkomma både när det gäller det tekniska
tärdigställandet och utarbetandet av programmeringssystemen.

Efter att ha framhållit att SAAB:s arbete med programmeringssystemen
redan är försenat i förhållande till den plan som anges i systemförslaget
till uppbördsorganisationskommittén uttalas den meningen att det är uteslutet
att göra maskinvalet definitivt förrän det maskinsystem med tillhörande
programmeringssystem, som man avser att välja, har kunnat provas.
I systemet SAAB D 21, framhålles det vidare, är vissa viktiga beståndsdelar
ännu icke installerade ens i en prototypanläggning, och erfarenheten visar
att svårartade förseningar kan uppkomma, hur hög leverantörsföretagets
tekniska standard än är. Vidare anföres.

Om statsmakterna kan godtaga den försening, som sannolikt skulle följa
med ett val av Saab D 21, tillstyrker vi emellertid att man inriktar sig på
denna maskintyp. Sedan maskinsystem och programsystem har kunnat
provas i praktisk drift, kan en definitiv beställning av Saab D 21 förordas,
i varje fall om inte något annat, ännu bättre system under tiden har konstruerats
och undergått praktiska prov.

Etter att ha erinrat om att kommitténs förslag avser ett omedelbart
maskinval och att det följaktligen är ofrånkomligt att taga ställning även
till det fallet, att ett uppskov icke kan accepteras, uttalas det.

I en sådan situation står valet, såvitt framgår av det förelagda materialet,
mellan Bull Gamma 30, IBM 1401 och RCA 301. Dessa tre maskinsystem är
inbördes ganska lika, och för- och nackdelar väger tämligen jämt dem
emellan. I detta läge finner vi det rimligt att den utslagsgivande bedömningen
får åvila dem som skall ha ansvaret för projektets genomförande,
alltså närmast uppbördsorganisationskommittén. Vi finner fördenskull inte
anledning att motsätta oss kommitténs förslag till val av maskinsystemet
IBM, om frågan måste avgöras nu.

Frågan huruvida dalamaskinutrustningen och stansmaskinerna skall
vara av samma 1 a b r i k a t beröres av Svenska arbetsgivareföreningen,
som hävdar att det inte är helt nödvändigt att samtliga datamaskinanläggningar
är av samma fabrikat, även om detta ur system- och programmeringssynpunkt
vore alt föredraga. Länsstyrelsen i Stockholms län finner
det emellertid angeläget framhålla att vid bedömandet av maskinvalsfrågan
hänsyn bör tagas till atl statsverket utrustas med enhetlig maskintyp

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

så att de olika myndigheterna lätt kan utbyta arbetsmaterial utan att ny
bearbetning av grundmaterialet erfordras. Länsstyrelsen i Norrbottens län
anser det lämpligt att data- och stansmaskinutrustningen med hänsyn till
det tekniska sambandet blir av samma fabrikat. Samma uppfattning framföres
av länsstyrelsen i Värmlands län.

Vad slutligen beträffar frågan om köp eller hyra av den planerade
maskinutrustningen förordar de flesta remissinstanser som yttrat sig i denna
fråga, att utrustningen förhyres med optionsrätt till köp. Denna anskaffningsforin
förordas sålunda bl. a. av statistiska centralbyrån, länsstyrelserna
i Södermanlands, Gotlands, Skaraborgs och Värmlands län samt av Riksförbundet
Landsbygdens folk.

Skrifter från maskinföretagen

Några av de berörda maskinföretagen har i särskilda skrifter framfört
synpunkter på maskinvalsfrågan. Sålunda har LME och BULL i en den 18
juli 1962 dagtecknad skrift meddelat, att dessa företag jämte RCA Sweden
AB, som numera ingår i Svenska Bull Maskin AB, överenskommit att gemensamt
företräda de maskinförslag som ingivits av BULL och RCA. Överenskommelsen
innebär, säger företagen, att LME och RCA/BULL, vilka alla
är försäljningsrepresentanter för samma datamaskinsystem — hos LME
kallat ICT 1500, hos RCA 301 och hos BULL Gamma 30 — är beredda att
ställa sina samlade resurser till förfogande för de omfattande uppläggningsoch
förberedelsearbeten som erfordras för systemets genomförande. Det
framhålles vidare i skriften, att det av företagen föreslagna systemet ställer
sig avsevärt billigare än det av kommittén föreslagna systemet.

Samma företag har, sedan de tagit del av remissyttrandena, i en den 31
juli 1962 dagtecknad skrift framhållit de fördelar som är förknippade med
ett accepterande av den av de båda företagen gemensamt föreslagna maskintypen
RCA 301. De har därvid även åberopat matematikmaskinnämndens
yttrande.

I en den 10 september 1962 dagtecknad skrift har BULL kommenterat
den av kommittén verkställda utvärderingen. Företaget framhåller, att kommittén
gjort sig skyldig till en lång rad felbedömningar och att motiveringarna
till maskinrekommendationen därför är ohållbara. Avslutningsvis konstaterar
företaget, att dess datamaskin existerar i drift, att den kan utföra
begärt arbete, samt att den är bättre än den kommittén rekommenderat och
samtidigt avsevärt billigare.

SAAB har i en den 8 augusti 1962 dagtecknad skrift framfört kritik mot
utvärderingen och hemställt att i den kommande propositionen måtte bortses
från det av kommittén lämnade förordet för IBM 1401 och att i stället
avseende måtte fästas vid matematikmaskinnämndens yttrande i vad avser
val av maskinsystem för folkbokföring och skatteuppbörd.

Sedermera har företaget i en den 28 september 1962 dagtecknad skritt
redovisat sina synpunkter på några olika avsnitt i kommitténs promemoria
angående utvärderingen. Företaget hävdar bl. a., att driftskostnaden för

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

77

SAAB-systemet bör beräknas efter delvis andra grunder än vad kommittén
gjort. Sålunda bör till grund för beräkningen av annuiteten på datamaskinerna
läggas en avskrivningstid om ca åtta år i stället för sju år. Kostnaden
för underhåll av maskinerna bör enligt företagets mening beräknas
till ungefär två tredjedelar av vad kommittén räknat med. Den tillgängliga
överkapaciteten hos maskinanläggningarna, vilken av kommittén inte åsatts
något värde, har av företaget värderats till ett marknadspris av 800 kr. per
timme. Nettoårskostnaden för SAAB-systemet under avskrivningstiden, av
kommittén beräknad till ca 12,2 milj. kr. vid sju års avskrivning, har av
företaget efter de här angivna grunderna beräknats till ca 3,2 milj. kr. vid
åtta års avskrivning.

Vidare beröres kommitténs betonande av anläggningarnas driftssäkerhet
grundad på praktiska driftserfarenheter och uppfattningen att den föreslagna
övergången till ett ADB-system inte kan rekommenderas förrän en
längre tids praktisk driftserfarenhet med ifrågavarande maskin föreligger.
Företaget anser, att, om sådana synpunkter skulle beaktas, förutsättningar
för en rekommendation av SAAB-systemet över huvud taget inte förelåg
vare sig vid den tidpunkt då SAAB/Facit bereddes tillfälle inkomma med
förslag till maskiner eller då kommittén avgav sitt betänkande. Företaget
framhåller vidare, att i den mån en äldre i praktisk drift varande maskin
skall jämföras med en nyutvecklad maskin frågan om driftssäkerheten, när
det gäller den senare, får bli en förtroendefråga.

Sammanfattningsvis framhåller företaget, att SAAB D 21-P-systemet utgör
den mest ändamålsenliga ADB-utrustningen för den ifrågavarande arbetsuppgiften
ävensom för andra kommande uppgifter och att den på längre
sikt medför lägre kostnader för staten än övriga berörda system. Vidare
anser företaget, att SAAB-systemet ger större möjligheter till förenklad programmeringsteknik
än vad övriga system ger och att det är förknippat med
fullgod teknisk service, systemservice och reservdelshållning.

Ytterligare må framhållas, att ett företag, vilket icke till kommittén avgivit
något förslag till maskinutrustning, nämligen Remington Rand AB i
en den 16 augusti 1962 dagtecknad skrift föreslagit anskaffandet av två,
alternativt fyra anläggningar av typ UNIVAC 1107 för att i ett regionalt administrerat
system för folkbokförings- och uppbördsverksamhet även kunna
tillgodose universitetens tekniskt vetenskapliga beräkningsbehov. Den
utomordentligt stora kapaciteten hos maskintypen ifråga möjliggör enligt
företagets mening ett sådant arrangemang och medför en ekonomisk lösning
av två stora problem inom statlig databehandling.

78

Kungl. Mcij:ts proposition nr 32 år 1963

5. Kostnadsberäkningar

Kommittén

Inledningsvis framhåller kommittén i sitt principbetänkande, att ett genomförande
av de framlagda förslagen rörande folkbokförings- och uppbördsväsendets
organisation och arbetsformer kommer att få betydande konsekvenser
i fråga om kostnaderna för dessa verksamhetsområden. Antalet
fast anställda statliga befattningshavare inom organisationen utgör f. n. ca
2 780 personer. Statsverkets nettokostnader vid den nuvarande organisationen
uppgår enligt kommitténs beräkningar till ca 61,4 milj. kr. Kostnader -

na fördelar sig enligt följande:

Personalkostnader.................... 54 000 000

Maskinkostnader (inkl. underhåll) .... 1 450 000

Lokalkostnader ...................... 1 300 000

Omkostnader m. m................... 9 050 000

Statsverkets bruttokostnad ............ 65 800 000

avgår ersättningar från städer med egen
uppbördsförvaltning ................ 4 400 000

Statsverkets nettokostnad.............. 61 400 000

Redovisningen omfattar kostnaderna för de lokala skattemyndigheterna
(häradsskrivarorganisationen), länsstyrelsernas uppbördssektioner samt den
centrala organisationen för taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet.
Däremot har inte medtagits kostnaderna för överståthållarämbetets bestyr
med folkbokföring och skatteuppbörd, enär dessa kostnader inte nämnvärt
torde komma att avvika från de nuvarande och för övrigt är relativt
obetydliga. Av samma anledning har även statsverkets kostnader för domkapitlens
och kyrkobokföringsinspektörernas befattning med folkbokföringen
uteslutits. Såvitt avser lönekostnaderna är dessa avvägda efter 1961 års lönenivå.

Vid ett genomfört ADB-system beräknar kommittén antalet fast anställda
statliga befattningshavare inom folkbokförings- och uppbördsväsendet till
ca 1 980 vid ett rikssystem och till ca 2 140 vid ett länssystem. Statsverkets
årliga nettokostnad för folkbokförings- och uppbördsverksamheten beräknas
av kommittén i ett rikssystem till ca 51,2 milj. kr. och i ett länssystem
till ca 56,3 milj. kr. Kostnaderna fördelar sig enligt följande:

Rikssystem

Personalkostnader........ 39 970 000

Maskinkostnader

(inkl. underhåll) ...... 5 400 000

Inventariekostnader

(merkostnad) ......... 170 000

Länssystem

42 970 000
10 060 000
140 000

Iiungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

79

Lokalkostnader .....

Rikssystem

1 150 000

Länssystem

1 250 000

Omkostnader m. m. .

9 350 000

9 350 000

Statsverkets bruttokostnad

56 040 000

63 770 000

avgår ersättningar
städer med egen
bördsförvaltning . .

från

upp-

4 840 000

7 500 000

Statsverkets nettokostnad .

51 200 000

56 270 000

Vad beträffar maskinkostnaderna har kommittén utgått från att maskinutrustningen
köpes och att anskaffningskostnaden avskrives under en tid
av sju år.

Den beräknade kostnaden för investering i maskinell utrustning anges av
kommittén till ca 24,9 milj. kr. i rikssystemet och till 49,7 milj. kr. i länssystemet.
Därtill kommer enligt kommitténs redovisning i rikssystemet kostnader
för inventarier på ca 1 milj. kr. och för lokaler (för centralorganet)
på ca 5,5 milj. kr. samt i länssystemet kostnader för inventarier på ca 0,&
milj. kr. De totala engångsutgifterna beräknas sålunda till ca 31,4 milj. kr.
i rikssystemet och till ca 50,5 milj. kr. i länssystemet.

Kommittén behandlar härefter frågan om kostnaderna för ADB-systemets
genomförande. Det framhålles att dessa i huvudsak kommer att utgöras av
kostnader för utredningsarbete, för försöksverksamhet, för omläggning av
verksamheten från nuvarande system samt för utbildning och omskolning
av personal. De ifrågavarande kostnaderna beräknas av kommittén totalt
uppgå till ca 20 milj. kr. i rikssystemet och till ca 21,5 milj. kr. i länssystemet.
Periodiseras dessa belopp erhålles en årskostnad av 3,4 milj. kr. för
rikssystemet och 3,7 milj. kr. för länssystemet. Såvitt avser länssystemet fördelar
sig kostnaderna enligt följande:

Egentliga utredningskostnader.......... 3 500 000

Försöksverksamhet.................... 1 100 000

Systemomläggningen .................. 16 000 000

Utbildning m. ........................ 500 000

21 100 000

Kommittén framhåller även att en viss minskning av kostnaderna för den
nuvarande organisationen eventuellt kan bli möjlig under tiden för systemomläggningen.
Denna kostnadsminskning anser kommittén dock kunna bedömas
först vid detaljplanläggningen av systemets genomförande.

Statens årliga kostnader för folkbokförings- och uppbördsväsendet beräknas
sålunda komma att minska med ca 10,2 milj. kr. vid ett rikssystem och
med ca 5,1 milj. kr. vid ett länssystem. Vid framräknandet av dessa kostnadsbesparingar
har inte beaktats kostnaderna för genomförandet, vilka såsom
nyss nämnts beräknats till 3,4 milj. kr. i rikssystemet och till 3,7 milj.
kr. i länssystemet. Vidare har hänsyn inte tagits till de inkomster som even -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

tuellt kan tillföras statsverket, om länsanläggningarna utnyttjas för viss
»af för sdrivande» verksamhet. Inte heller har kommittén räknat med de eventuella
rationaliseringsvinster, som kan uppkomma inom andra grenar av
statsförvaltningen till följd av att dessa kan komma att utnyttja datamaskinanläggningarna
i länen.

Vad beträffar städer med egen uppbördsförvaltning framhålles i principbetänkandet,
att kommittén inte funnit anledning att mera ingående behandla
ADB-systemets kostnadsmässiga innebörd i fråga om dessa städer,
så länge frågan om uppbördsväsendets förstatligande står öppen. Ett genomfört
ADB-rikssystem medför dock enligt kommitténs beräkningar för samtliga
städer med egen uppbördsförvaltning en minskning av kostnaderna för
folkbokföring och uppbörd med ca 5,5 milj. kr. per år. Investeringarna i
maskinutrustning för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö uppskattas
till ca 2,2 milj. kr. För uppnående av jämförbarhet i kostnadshänseende
mellan nuvarande organisation, rikssystemet och länssystemet har kommittén
räknat med samma särställning som nu för städerna Stockholm, Göteborg
och Malmö, oaktat en sådan särställning inte är lämplig i ett länssystem.

Genom att statsverkets årliga kostnader för ADB-arbetet blir högre i ett
länssystem än i ett rikssystem beräknas ersättningen till statsverket från
städer med egen uppbördsförvaltning komma att totalt uppgå till ca 7,5
milj. kr. i ett länssystem mot ca 4,8 milj. kr. i ett rikssystem. Kommittén
har upprättat följande sammanställning av kostnadsposterna vid ett länssystem
:

Ökning

Minskning

Personalkostnader..........

650

000

6 900

000

Ersättningar till statsverket

. 3 100

000

380

000

Ersättning från statsverket .

Diverse övriga kostnader . .. .

650

000

Summa kronor 4 400 000

7 280 000

Nettominskning kronor 2 880 000

För samtliga städer med egen uppbördsförvaltning beräknar kommittén
således, att ett ADB-länssystem skall medföra en minskning av kostnaderna
för folkbokföring och uppbörd med ca 2,9 milj. kr. per år.

Yttranden

Kommitténs kostnadsberäkningar har av remissinstanserna i allmänhet
lämnats utan erinran.

Stockholms stadskollegium, som i och för sig inte haft något att erinra
mot kommitténs kostnadsberäkningar, anser emellertid att, om ett förstatligande
av uppbördsverken sker, en självklar konsekvens härav bor bil att
staten påtager sig kostnaderna för den av uppbördsverken bedrivna verk -

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

samheten. Det kan även ifrågasättas om inte Stockholms stad i samband
med ett förstatligande bör äga tillgodoräkna sig en del av kostnaderna för
den pågående ADB-omläggningen vid uppbördsverket, som är av värde även
för omläggning till rikslösningen. Skulle mot förmodan ett förstatligande
inte komma till stånd, ändras förutsättningarna för ett ställningstagande i
detta ärende högst väsentligt. Detta är mer påtagligt, när det gäller länssystemet
än rikssystemet. Det kan sålunda starkt ifrågasättas, fortsätter stadskollegiet,
om det för Stockholms vidkommande finns rationell anledning, att
till ett datakontor inom exempelvis överståthållarämbetet överflytta den
databehandling som staden utför på egen anläggning av samma typ. Stadens
anläggning kommer även att anlitas för andra uppgifter och blir därigenom
effektivt utnyttjad. En absolut förutsättning för överförande av databehandlingsuppgifterna
utan ett förstatligande synes vara att stadens kostnader
för uppbördsverksamheten inte ökar.

VI. DEPARTEMENTSCHEFEN

Organisation och maskinval

Som framgår av vad jag tidigare anfört ansluter jag mig såtillvida till
kommitténs förslag att länsstyrelserna med vissa undantag skall erhålla fullständiga
datamaskinanläggningar. De län som vid en framtida prövning inte
anses böra utrustas med egen datamaskin skall förses endast med hålkortsutrustning.
Dessa län skall för datamaskinbearbetningen repliera på annat
län. Samtliga anläggningar är avsedda att i första hand användas för verksamheten
på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet. Det finns
dock anledning utgå från att de i framtiden kommer att utnyttjas även för
andra, främst statliga och kommunala, arbetsuppgifter.

Enligt kommitténs förslag skall administrationen av länsanläggningarna
anförtros åt länsstyrelserna, i varje fall så länge anläggningarna helt domineras
av arbetsuppgifter inom länsorganisationen. Samtliga länsstyrelser och
flertalet övriga remissinstanser delar kommitténs uppfattning i denna fråga.
I likhet med vad som gäller beträffande de nuvarande tekniska hjälpmedlen
för folkbokförings- och uppbördsverksamheten bör enligt min mening datamaskinerna
administreras av de myndigheter som på det regionala planet
bär ansvaret för verksamheten, d. v. s. länsstyrelserna. Jag tillstyrker följaktligen
kommitténs förslag i denna del.

Organisatoriskt innebär kommitténs förslag för länsstyrelsernas del, att en
ny sektion, ett datakontor, inrättas inom landskontoret vid de länsstyrelser
som erhåller datamaskinutrustning. Flertalet remissinstanser har anslutit
sig till detta förslag. Några anser dock att datakontoret — liksom f. n. folkbokföringsdetaljen
— bör kunna ingå som en särskild detalj i den nuvarande
uppbördssektionen.

G llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 32

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Otvivelaktigt kommer datakontoret i högre grad än den nuvarande folkbokföringsdetaljen
att få karaktären av en länsstyrelsens serviceanläggning.
Man kan förutse, att den kommer att utnyttjas för arbetsuppgifter åt
länsstyrelsens olika sektioner och även för arbeten åt andra länsorgan. Redan
detta synes mig tala för att datakontoret inte inordnas i någon av de nuvarande
sektionerna utan organisatoriskt knytes till landskontoret som en
särskild sektion. Skälen härför framträder med än större styrka, om man
räknar med att länsstyrelsens maskinanläggning i framtiden skall användas
även för arbetsuppgifter, som ligger helt utanför de egentliga länsförvaltningsuppgifterna.
Vad beträffar datakontoren hos de länsstyrelser som inte
erhåller datamaskiner anser jag i likhet med kommittén att de bör ingå som
en detalj i uppbördssektionen. Jag kan således tillstyrka, att de av kommittén
uppdragna allmänna riktlinjerna för organisationen på länsplanet
lägges till grund för det fortsatta och mera detaljerade utredningsarbetet.
Av det sagda följer att jag ansluter mig till förslaget att chefen för datakontoret
i län med egen datamaskinanläggning ges samma tjänsteställning som
chefen för uppbördssektionen.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att uppbördsverken i Göteborg och
Malmö intager en viss särställning i förhållande till övriga kommunala uppbördsverk.
Bl. a. handhar dessa uppbördsverk det tryckande registret för
respektive stad och de fungerar som länsbyrå för staden ifråga. Kommitténs
förslag innebär för dessa städers vidkommande, att de arbetsuppgifter som
nu åvilar uppbördsverken i deras egenskap av länsbyrå för folkbokföringen
skall överföras till vederbörande länsstyrelse. Från städernas sida har inte
riktats några invändningar häremot. Man har dock starkt ifrågasatt, om
inte det för databehandlingen erforderliga stansningsarbetet borde ligga kvar
hos uppbördsverken. Jag är inte beredd att nu taga ställning härtill. Under
det fortsatta utredningsarbetet bör denna fråga ytterligare övervägas liksom
också förutsättningarna överhuvudtaget för en vidare decentraliserad förläggning
av stansutrustningen än kommittén tänkt sig.

Även i Stockholms stad föres det tryckande registret av stadens uppbördsverk,
som i detta avseende alltså fungerar som länsbyrå. Kommittén synes
ha utgått ifrån att överståthållarämbetet i framtiden skall övertaga dessa
arbetsuppgifter. Fördelningen av uppgifterna mellan överståthållarämbetet
och den lokala skattemyndigheten i Stockholm kan bli beroende av ställningstagandet
till det av 1955 års stadsutredning framlagda förslaget om
förstatligande av de kommunala uppbördsverken. Härtill kommer att organisationen
av den länsadministrativa förvaltningen i bl. a. Stockholms-regionen
utredes av 1961 års storstadsutredning. Av här anförda skäl anser jag
det inte möjligt att f. n. taga ställning till frågan om den framtida organisationen
för databehandlingsverksamheten inom Stockholm. De problem som
sammanhänger härmed bör beaktas under det fortsatta utredningsarbetet
rörande den närmare utformningen av organisationen inom folkbokföringsoch
uppbördsväsendet och helst förberedas så, att de slutgiltigt kan lösas i
samband med ett beslut i anledning av förslagen från de båda nyssnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

83

utredningarna. Vad här sagts utesluter dock inte enligt min mening, att man
i det fortsatta planeringsarbetet inriktar sig på att förlägga datamaskinanläggningarna
för staden och Stockholms län i anslutning till varandra. Mot
bakgrunden av de överväganden som göres beträffande den länsadministrativa
organisationen inom Stockholms-regionen synes en sådan planering
ändamålsenlig.

I kommitténs förslag ingår ett centralt tillsyns- och ledningsorgan för
folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Jag har tidigare erinrat om att
det nu åligger statistiska centralbyrån att i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen
utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen
i riket. Generalpoststyrelsens skattekontor utövar den centrala ledningen
över den postala uppbördsorganisationen. Riksskattenämndens arbetsuppgifter
hänför sig huvudsakligen till taxeringsverksamheten. Nämnden
fullgör dock även vissa funktioner som sammanhänger med skatteuppbörden.
Centrala uppbördsnämnden har i huvudsak att meddela bindande
förklaringar beträffande sättet för uttagande av preliminär skatt samt om
verkställande av skatteavdrag ävensom att lämna anvisningar i frågor rörande
uppbördsförfarandet. Riksrevisionsverket skall som revisionsorgan
kontrollera bl. a. att skatterna är rätt uträknade. Dessutom utövar ämbetsverket
rådgivningsverksamhet såvitt avser på länsstyrelse och lokal skattemyndighet
ankommande arbetsuppgifter inom uppbördsverksamheten.

Vid 1960 års riksdag fattades principbeslut om att till statistiska centralbyrån
koncentrera sådan statistik som inte av administrativa skäl var bunden
till annat verk (prop. 1960: 104; SU 84; rskr 210). Vid min anmälan av
denna proposition framhöll jag bl. a., att det med hänsyn till den inriktning
som det nya statistikverket skulle ha kunde visa sig önskvärt att till annan
myndighet överflytta handläggningen av de uppgifter som nu åvilar ämbetsverkets
folkbokföringsbyrå.

Enligt kommitténs uppfattning föreligger det även i ett ADB-system behov
av en central ledning av och tillsyn över folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
I själva A^erket är kravet härpå starkare i det nya än i det
gamla systemet. Bl. a. förutsätter eu ekonomisk drift av datamaskinanläggningarna
i länen, att system- och programmeringsarbete samt vissa tekniska
frågor handlägges centralt. Enligt kommittén bör tillsynsorganet vara gemensamt
för folkbokföring och uppbörd. En av anledningarna härtill är att länsstyrelserna
enligt den skisserade organisationen skall övertaga postverkets
arbete med redovisning av inflytande skatt. Remissinstanserna delar kommitténs
synpunkter. De skäl som åberopats för att sammanföra de funktioner
som f. n. ankommer på statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och
generalpostslyrelscns skattekontor till ett för den nya organisationen gemensamt
lednings- och tillsynsorgan finner jag övertygande.

Kommittén föreslår att tillsynsorganet inordnas i riksskattenämnden. En
sådan lösning förordades även på sin tid av statens organisationsnämnd.
Kommittén motiverar sitt förslag med att det råder ett nära samband mel -

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

lan å ena sidan folkbokförings- och uppbördsverksamheten och å andra sidan
taxeringsverksamheten. Sambandet kommer enligt kommittén att bli
starkare i ADB-systemet än i nuvarande system.

Riksskattenämndens kansli, som nu består av tre byråer, skulle enligt förslaget
byggas ut med en planeringsbyrå, en folkbokförings- och uppbördsbyrå
och en kameralsektion. Planeringsbyrån skulle handha planerings- och
ledningsfunktionerna i fråga om maskinanläggningarna, medan folkbokförings-
och uppbördsbyrån skulle handlägga de övriga arbetsuppgifter som nu
åvilar statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och generalpoststyrelsens
skattekontor samt vissa uppbördsfrågor. Riksskattenämnden arbetar f. n. på
två avdelningar med förutom ordföranden sex ledamöter på varje avdelning.
Enligt kommitténs förslag skulle nämnden utökas med fyra ledamöter, vilket
motsvarar det antal ledamöter, utom ordföranden, som nu ingår i centrala
uppbördsnämnden. Dessa skulle enligt förslaget bilda en tredje avdelning
inom riksskattenämnden. Nämndens ordförande förutsättes skola vara heltidsanställd.
I syfte att avlasta ordföranden det omedelbara ansvaret för den
administrativt betonade delen av arbetet föreslår kommittén, att en befattning
som kanslichef eller överdirektör inrättas.

En enligt kommitténs mening tänkbar alternativ lösning är att centrala
uppbördsnämnden med riksskattenämnden som förebild bygges ut med ett
kansli bestående av de två byråer som enligt det av kommittén förordade
förslaget skulle ingå i riksskattenämnden. Antalet ledamöter i centrala uppbördsnämnden
utökas med två, varav en skall äga särskild insikt i folkbokförings-
(kyrkobokförings-) frågor och en representera tjänstemannaorganisationerna
på arbetstagarområdet. Den sålunda utbyggda nämnden bör enligt
kommittén benämnas centrala uppbörds- och folkbokföringsnämnden.

Flertalet remissmyndigheter biträder kommitténs förslag om utbyggnad
av riksskattenämnden. I vissa remissyttranden riktas emellertid kritik mot
en sådan lösning. Härvid har man hävdat, att riksskattenämndens arbetsuppgifter
i första hand hänför sig till rättstillämpningen och att nämnden
inte bör belastas med uppgifter utanför detta område. I stället borde den alternativa
lösningen med centrala uppbördsnämnden väljas.

Jag kan instämma i kommitténs uppfattning, att ett samband föreligger
mellan å ena sidan folkbokförings- och uppbördsverksamheten och å andra
sidan taxeringsverksamheten. Som bl. a. riksskattenämnden framhåller i sitt
yttrande är emellertid detta samband inte så påtagligt, att det i och för sig
utgör något avgörande skäl för att dessa verksamhetsgrenar samordnas inom
en myndighet. Riksskattenämnden har tillvunnit sig ett mycket gott anseende
i sin nuvarande egenskap. Jag delar den i vissa remissyttranden framförda
uppfattningen, att man inte bör sammanföra nuvarande verksamhet
med uppgifter av mera administrativ och teknisk art. Jag finner sålunda
den av kommittén i andra hand föreslagna och av bl. a. statskontoret och
riksskattenämnden förordade lösningen att bygga ut centrala uppbördsnämnden
vara att föredraga framför alternativet med riksskattenämnden.

Den organisationsskiss som kommittén lagt fram beträffande centrala

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

85

uppbördsnämndens omändring till centralmyndighet för folkbokföring och
uppbörd anser jag mig i princip kunna godtaga. Jag föreslår att den nya
myndigheten erhåller benämningen centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Det torde få ankomma på kommittén att senare avge ett detaljerat
förslag angående nämndens organisation. Härvid bör särskilt tillses att
klara gränser dragés mellan nämndens och länsstyrelsernas befogenheter
och skyldigheter, så att någon tvekan om ansvarsfördelningen inte kan uppkomma.

Jag övergår härefter till frågan om val av maskinsystem för länsanläggningarna.
Maskinvalet är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den framträdande
roll som datamaskinerna kommer att intaga som tekniskt hjälpmedel
i den nya organisationen och den betydelse som denna organisation
kommer att få även för andra förvaltningsområden. Utvärderingen av
datamaskiner är till sin natur en komplicerad fråga, där en mångfald svårbedömbara
faktorer får vägas mot varandra. Förutom de tekniska faktorer
som påverkar maskinvalet anmäler sig även andra omständigheter som i
olika avseenden måste beaktas.

Maskinvalet har ägnats en synnerligen omfattande och noggrann utredning
av kommittén, som härvidlag haft tillgång till expertis från matematikmaskinnämnden
och samrått med kommittén för maskinell databehandling.
Den utförda granskningen har redovisats i en särskild promemoria.
Denna promemoria behandlades ursprungligen som icke offentlig, då den
ansågs innehålla uppgifter, som kunde utgöra affärshemligheter för de företag
vilkas maskiner kommit under bedömning. Efter framställning av berörda
företag beslöts sedermera, att promemorian skulle få utlämnas.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att fem företags datamaskiner
jämförts och bedömts, nämligen L M Ericssons driftkontrollaktiebolags
ICT 1301, IBM Svenska aktiebolags IBM 1401, RCA Sweden aktiebolags RCA
301, Svenska aeroplanaktiebolagets SAAB D 21-P (tillsammans med Facit
Electronics aktiebolag) samt Svenska Bull aktiebolags G 30. Sammanfattningsvis
konstaterar kommittén, att det endast i vissa avseenden varit möjligt
att basera jämförelserna på objektivt mätbara faktorer och att utvärderingen
därjämte i särskilt hög grad komplicerats i sådana fall då praktisk
driftserfarenhet av maskinerna saknats. Bedömningen har också omfattat
företagens resurser när det gäller att i systemtekniska och maskintekniska
avseenden bistå statsförvaltningen i den utsträckning som regelmässigt förekommer
inom detta område.

Utifrån ett flertal bedömningsgrunder förordar kommittén IBM 1401, för
vilken den årliga driftskostnaden under avskrivningstiden beräknas till 10
milj. kr. och investeringskostnaden till 43 milj. kr. i ett länssystem med
tjugo anläggningar. Denna maskin anses böra ges företräde framför RCA
301 av vissa tekniska skäl och trots den sistnämnda maskinens lägre kostnader,
beräknade till 9,2 respektive 37,6 milj. kr. Eftersom RCA Sweden aktiebolag
numera uppgått i Svenska Bull aktiebolag och sistnämnda bolag skrift -

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

ligen informerat mig om att det även svarar för RCA 301-förslaget, saknas
anledning att här beröra Svenska Bull aktiebolags ursprungliga förslag gällande
maskinen G 30. Beträffande ICT 1301 anser sig kommittén inte kunna
förorda denna, bl. a. till följd av kostnaderna, som beräknas till 11,3 milj.
kr. i årskostnad och 45,5 milj. kr. i investeringskostnad.

I fråga om Svenska aeroplanaktiebolagets maskin D 21-P, vars kostnader
av kommittén beräknas till 12,2 respektive 45,1 milj. kr., framhåller kommittén
att denna maskin visserligen i tekniskt kapacitetshänseende kan bedömas
vara klart överlägsen de övriga maskinsystemen, men att den å andra
sidan i den nu ifrågavarande versionen ännu inte nått utprovningsstadiet.
Den uppfyller följaktligen inte kravet på praktisk driftserfarenhet. Detta
krav anser kommittén vara en nödvändig förutsättning för att maskinsystemet
skall kunna komma i fråga. Kravet får en särskild styrka, då det gäller
en så omfattande och för driftsstörningar känslig verksamhet som i detta
fall. Dessutom framhålles att tidigare erfarenheter på datamaskinmarknaden
skapar motiv för ett sådant krav.

Kommitténs utvärderingspromemoria har granskats av matematikmaskinnämnden,
som i sitt remissvar anför från kommittén avvikande uppfattning
när det gäller maskinvalet ur teknisk synpunkt. Nämnden uttalar sålunda
att SAAB-systemet är att förorda framför övriga alternativ, dock under
förutsättning att ett dröjsmål med igångsättandet av försöksverksamhet
och genomförande kan accepteras.

Jag kan instämma i kommitténs allmänna uttalanden om svårigheterna
att åstadkomma en rättvisande jämförelse och en invändningsfri värdering
av de olika maskinsystemen. Klart belägg för dessa svårigheter ger de i
många fall skiftande omdömen om kommitténs utvärdering, som kommit
till uttryck i den stundom hetsiga debatt denna fråga givit upphov till.
Utifrån de förutsättningar kommittén enligt sina direktiv haft att beakta
vid sitt ställningstagande i maskinvalsfrågan finner jag inte anledning att
ifrågasätta de av kommittén tillämpade utvärderingsgrunderna.

Vid remissbehandlingen har vissa andra synpunkter framkommit utöver
dem som kommittén lagt på maskinvalsfrågan. Sålunda har några remissinstanser
framhållit önskvärdheten av att man om möjligt väljer datamaskiner
av svensk tillverkning. Matematikmaskinnämnden och länsstyrelsen
i Östergötlands län, vilka understryker betydelsen av en inhemsk datamaskinindustri,
hävdar, att valet av ett svenskt datamaskinsystem för folkbokförings-
och uppbördsverksamheten skulle få avgörande betydelse för möjligheterna
att utveckla en svensk datamaskinindustri av hög klass. Därjämte
har från dessa remissinstansers sida framhållits, att kommitténs förslag
till maskinval skulle medföra att staten bidrog till en faktisk begränsning
av konkurrensen genom att det förordade fabrikatet erhölle en alltför dominerande
ställning.

Enligt min mening kan principiella skäl anföras mot att näringspolitiska
aspekter av det slag som åberopats av matematikmaskinnämnden och vissa
andra remissinstanser tillmätes en utslagsgivande betydelse i det nu aktuella
upphandlingsärendet. Däremot vill jag uttala att staten vid avgörande

87

Knngl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

av ett upphandlingsärende även bör beakta dess verkan på konkurrensläget
inom den sektor som beröres av upphandlingen. Denna synpunkt väger i
detta ärende särskilt tungt då staten för närvarande är och även i framtiden
kan väntas bli en av de största beställarna av datamaskiner.

Vad jag nu anfört leder naturligen till den slutsatsen att staten bör undvika
att ge dominans åt ett enda maskinfabrikat vid anskaffning av ett så
stort antal maskiner, som det här gäller, och med hänsyn till den centrala
ställning i samarbetet med andra organ som det ifrågavarande datasystemet
kommer att intaga. Man bör därför enligt min mening överväga möjligheterna
att fördela beställningen på skilda fabrikat. Denna tanke att i folkbokförings-
och uppbördsverksamheten använda datamaskiner av olika
fabrikat kan tyckas vara främmande. Helt naturligt har också utgångspunkten
för kommitténs förslag till maskinval, liksom för de ställningstaganden
som kommit till synes i en del remissyttranden, varit ett enhetligt maskinsystem
för samtliga länsanläggningar. Undantag utgör Svenska arbetsgivareföreningen,
som i sitt remissvar framhåller att det inte är nödvändigt att
samtliga datamaskinanläggningar är av samma fabrikat. Enligt vad jag under
hand inhämtat föreligger inte några tekniska svårigheter att använda flera
maskintyper, även om datautbytet vid ett blandat system inte uppfyller de
allra högst ställda anspråken på likformighet.

Ett blandat system medför flera betydande fördelar. Jag har redan nämnt
den konkurrensstimulerande effekten av att fördela anskaffningen på flera
fabrikat. Jag vill också betona det värde som ligger i att erfarenheter på
bred basis från olika maskintyper kan utvinnas, jämföras och nyttiggöras
vid olika myndigheters framtida maskinval. Dessa erfarenheter blir särskilt
representativa, eftersom de grundar sig på ett flertal anläggningar med helt
överensstämmande arbetsuppgifter. Vidare torde frågan om samarbetet mellan
olika system, särskilt när det gäller möjligheterna till datautbyte, kunna
få en allsidig belysning och bli av värde för såväl statsförvaltningen som
kommunerna och det enskilda näringslivet.

Man kan å andra sidan givetvis inte bortse från att ett blandat system
innebär vissa olägenheter. Sålunda måste särskilda anordningar vidtagas för
att tillgodose behovet av integration i databehandlingshänseende såväl inom
folkbokförings- och uppbördsväsendet som när det gäller med detta samarbetande
organ. Vidare erfordras ett utökat system- och programmeringsarbete,
något som i varje fall till en början medför en viss ökning av personalinsatserna
inom den centrala organisationen. Här berörda förhållanden
samt nu rådande knappa personalresurser på ADB-området gör att man vid
valet av ett blandat system måste begränsa sig till att utnyttja två maskinfabrikat.

Vid övervägandet av de skäl som kan åberopas för och emot ett system
med olika maskinfabrikat har jag alltså kommit till den uppfattningen, att
fördelarna av det blandade systemet klart överväger nackdelarna. Jag förordar
därför, att för verksamheten inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
skall användas två maskinfabrikat.

Som jag redan tidigare antytt anser jag, att kommitténs förord för IBM -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

systemet är väl motiverat. Jag förordar därför att IBM-maskiner skall
ingå i det blandade systemet. Mot bakgrunden av att kommittén, ehuru den
av särskilda skäl inte ansett sig kunna förorda SAAB-systemet, ändock bedömt
detta vara i tekniskt kapacitetshänseende överlägset övriga system och
att matematikmaskinnämnden för sin del givit SAAB-systemet sitt förord,
anser jag att även SAAB-maskiner bör ingå i det av mig föreslagna maskinsystemet.

Beträffande fördelningen mellan de båda fabrikaten av de i ett länssystem
ingående datamaskinerna är jag inte beredd att i nu förevarande
sammanhang taga ställning. Försiktigheten bjuder att ytterligare erfarenheter
avvaktas, innan den slutliga fördelningen göres. Av betydelse blir därvid
de båda företagens resurser i fråga om leverans och deras allmänna förutsättningar
att motsvara uppställda krav inom databehandlingsområdet.
Likaså bör erfarenheterna från den försöksverksamhet, som jag senare kommer
att föreslå, få påverka det slutgiltiga beslutet i anskaffningsfrågan. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den närmare fördelningen
mellan de två maskinsystemen.

När det slutligen gäller frågan huruvida maskinutrustningen bör köpas
eller förhyras, anser jag, i likhet med kommittén och de remissinstanser
som yttrat sig härom, starka skäl tala för att maskinerna förhyres med
optionsrätt till köp. Jag är emellertid inte beredd att nu taga slutlig ställning
till frågan om formen för anskaffningen. Vilken lösning som kommer
att väljas torde bl. a. få bli beroende av de förhandlingar med maskinföretagen
som måste föras innan avtal om maskinanskaffningen kan träffas.

Enligt kommittén bör genomförandet av ADB-systemet kunna ske vid årsskiftet
1966/67. Detta innebär att under hela år 1966 omläggningen av
samtliga register till det nya systemet kommer att pågå jämsides med den
ordinarie verksamheten enligt nuvarande system. Kommittén föreslår att
dessförinnan viss försöksverksamhet skall utföras med början hösten 1963.

Ändamålet med försöksverksamheten är att under praktiska förhållanden
pröva den nya systemorganisationen och vinna erfarenheter som kan komma
den slutliga systemutformningen till godo. I anslutning till försöken
skall bedrivas den utbildnings- och informationsverksamhet som nödvändigtvis
måste föregå omorganisationen. Jag delar kommitténs uppfattning
om värdet av en försöksverksamhet och föreslår att en sådan kommer till
stånd i huvudsak enligt de riktlinjer som kommittén angivit. I överensstämmelse
med mitt förslag till ett blandat maskinsystem anser jag dock,
alt försöksverksamheten bör utvidgas till att avse båda maskinfabrikaten.
Försöken, som enligt kommitténs förslag skall avse Stockholms län och genomföras
med en datamaskin av fabrikat IBM, bör därför enligt min mening
utökas till att omfatta ytterligare ett län, förslagsvis Östergötlands län,
och där genomföras med en datamaskin av SAAB:s fabrikat. Försöksverksamheten
bör påbörjas snarast.

Jag har tidigare framhållit angelägenheten av att datareformen genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

89

föres så snart som möjligt bl. a. med hänsyn till förslitningen av länsbyråernas
adressmaskinanläggningar. Tidpunkten för ett genomförande är emellertid
beroende av ett flertal faktorer. Av väsentlig betydelse är sålunda den
planering som ankommer på byggnadsstyrelsen och länsstyrelserna, när
det gäller anskaffning av erforderliga lokaler för bl. a. datakontoren. En annan
faktor är fullföljandet av det fortsatta utredningsarbetet. Detta arbete
kan visa sig bli mer tidskrävande än beräknat och påverkas av omständigheter
som nu inte kan förutses. Jag förordar att för det fortsatta planeringsarbetet
såsom en målsättning skall gälla, att det nya systemet genomföres
senast vid årsskiftet 1967/68.

Det omfattande planläggningsarbete som erfordras för genomförandet av
omorganisationen bör åvila den föreslagna centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Jag föreslår att denna träder i funktion redan fr. o. m. den
1 juli 1964. Samtidigt upphör den nuvarande centrala uppbördsnämnden och
statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå. Den nya nämnden bör övertaga
uppbördsorganisationskommitténs återstående arbetsuppgifter. Härför erfordras,
att nämndens personal tillfälligt förstärkes. Förslag om den närmare
utformningen av nämndens organisation och de övergångsanordningar
som kan komma att erfordras torde få underställas 1964 års riksdag.

Kommittén har beräknat den på statsverket belöpande årliga kostnaden
för folkbokförings- och uppbördsverksamheten vid ett ADB-system till ca
56 milj. kr. I detta belopp ingår även avskrivningar på de till ca 50 milj. kr.
uppgående investeringskostnaderna i maskiner. Den uppkommande årliga
besparingen för statsverket vid en ADB-reform beräknas av kommittén till
ca 5 milj. kr. Härtill kommer en besparing av ca 3 milj. kr. för städer med
egen uppbördsförvaltning. Därvid har dock inte medräknats de engångskostnader
för försöksverksamhet som det nya systemet förutsätter och
vilka beräknats till ca 21 milj. kr.

Mot de principer som kommittén tillämpat vid kostnadsberäkningen har
jag ingen erinran. Såsom flera remissinstanser framhållit föreligger det
emellertid betydande svårigheter att med någon större grad av säkerhet beräkna
kostnadsbesparingarna vid den föreslagna reformen. Det blandade maskinsystem
som jag tidigare förordat kan medföra, i varje fall till en början,
vissa kostnader utöver de av kommittén beräknade. Besparingen kan av
denna anledning bli något mindre än den av kommittén angivna. Å andra
sidan vill jag peka på vissa icke preciserbara kostnadsbesparingar som det
nya systemet medför. Arbetsuppgifterna inom folkbokföring och uppbörd
har hittills successivt ökat med påföljd att ytterligare personal erfordrats.
I ett ADB-system kan, inom vissa gränser, nya arbetsuppgifter och mera
ingående bearbetningar av materialet utföras inom den befintliga organisationsramcn
och till en låg marginalkostnad. Vidare medför den datainlegration
med främst folkbokföringen som ADB-tekniken möjliggör att besparingar
kan uppkomma även hos andra statliga organ. Även om jag delar
kommitténs uppfattning att i kalkylerna inte räkna med de inkomster som

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

kan uppkomma, i den mån länsanläggningarna blir utnyttjade för andra
arbetsuppgifter än folkbokföring och skatter, kan det dock finnas anledning
att erinra därom i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis konstaterar jag i fråga om kostnaderna för det föreslagna
ADB-systemet, att de besparingar detta möjliggör kan synas relativt
obetydliga. I ett vidare perspektiv är det emellertid uppenbart, att datatekniken
ger anledning till en optimistisk bedömning av rationaliserings- och
ef fektiviseringsmöj ligheterna.

Jag vill till sist något beröra de lokala skattemyndigheternas verksamhet
och organisation sedan ett ADB-system införts. En övergång till ett sådant
system medför som jag tidigare berört, att de lokala skattemyndigheterna
befrias från, kvantitativt sett, betydande arbetsuppgifter. Med hänsyn
härtill har kommittén berört möjligheterna att på lokal skattemyndighet
lägga sådana angelägna uppgifter, för vilka utrymme inte hittills kunnat
beredas. Härigenom skulle man även nå den fördelen att personal inom nuvarande
organisation kan nyttiggöras även i den fortsatta verksamheten.

Storleken av de lokala skattemyndigheternas verksamhetsområde, deras
allmänna organisation och framtida personalbehov, blir beroende av frågan
om nya arbetsuppgifter bör läggas på dessa myndigheter. Kommittén har
som exempel på sådana eventuella arbetsuppgifter nämnt vidgad biträdeshjälp
åt taxeringsnämnderna, medverkan vid eftergranskning av taxeringsnämndernas
arbete, ökade insatser i fråga om kontroll av arbetsgivare i uppbörds-
och ATP-hänseende o. s. v.

I flertalet av de remissyttranden som berör denna fråga understrykes vikten
av att de nämnda problemen vidare överväges under det fortsatta utredningsarbetet.
Några remissinstanser ifrågasätter härjämte, om man inte i
detta sammanhang bör aktualisera frågan om överflyttning till de lokala
skattemyndigheterna av den på pastorsämbetena nu ankommande delen av
folkbokf öringen.

För egen del vill jag framhålla följande. Självfallet kommer den föreslagna
reformen inom folkbokföringen och uppbördsväsendet att få betydande
återverkningar för de lokala skattemyndigheternas del. Det är angeläget, att
kommitténs utredning rörande dessa myndigheters framtida organisation
och verksamhet fullföljes. Eftersträvas bör en rationell och ekonomiskt ändamålsenlig
organisation, som samtidigt kan tillgodose allmänhetens krav
på service i skatteärenden. Givetvis bör man söka effektivisera taxering och
uppbörd så långt som möjligt. En bedömning av åtgärder som i dessa hänseenden
är lämpliga torde få ske med ledning av erfarenheter från försöksverksamheten
med ADB-systemet. Lösningen av detta spörsmål torde även
komma att b.li beroende av ställningstagandet till det tidigare berörda förslaget
av 1955 års stadsutredning om förstatligande av de kommunala uppbördsverlcen.
Det fortsatta utredningsarbetet bör planläggas så, att i varje
fall huvuddragen av den framtida organisationen av de lokala skattemyndigheterna
föreligger utarbetade vid tidpunkten för övergången till ADB -

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

system. Frågan om en eventuell överflyttning från pastorsämbetena till
andra myndigheter av bestyret med folkbokföringen torde böra prövas i
samråd med 1958 års utredning kyrka—stat.

VII. HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående angivna riktlinjer
för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att ingå avtal om anskaffning
av datamaskinanläggningar m. m. för folkbokförings- och
uppbördsväsendet ävensom att vidtaga de förberedande åtgärder
i övrigt som erfordras för den föreslagna omorganisationen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Lars Hummerhielm

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

Bilaga

Käradsskrivares huvudsakliga arbetsuppgifter före och i ett

ADB-system

Nuvarande huvudsakliga arbetsuppgifter -

Motsvarande arbetsuppgifter utföres i ett ADB-system

A.

1

1

av häradsskrivare

av länsstyrelse och/eller
centralorgan (co)

3

Inom folkbok/öringsområdet
Mantal sskrivning

1. Kvar. Preliminärskattekod
anges för skattskyldiga
(jfr 5 och 6 nedan)

2. Aktualisering av fastighetsförteckningar
efter uppgifter
från överlantmätare, fastighetsregisterförare
och inskrivningsdomare
m. fl.

3. Röstlängder kompletteras
och färdigställes

2. Kvar. Nybildade fastigheter
åsättes ordningsnummer
m. m.

3. Kvar i princip men beräknas
bli mindre arbetskrävande -

4. Skötsel av avtryckskortregister
över

a) den kyrkobokförda befolkningen b)

fastigheter

4. a) Kvar

b) Bortfaller eventuellt

B. Avseende källskcd.earbetet

5. Debetsedlar å preliminär Askatt
utfärdas och expedieras 6.

Debetsedlar å preliminär Bskatt
utfärdas och expedieras -

5. Arbetsuppgiften reduceras
till viss kod-sättning i samband
med mantalsskrivningen
(jfr p. 1)

6. Jfr punkt 5 ovan

5. Debetsedlarna färdigställes
maskinellt och expedieras
från co

6. Jfr punkt 5 ovan

7. Preliminära taxeringar till
B-skatt

8. Debetsedlar å preliminär Bskatt
enligt p. 7 utfärdas

9. Handhavande av debetkort
för preliminär skatt

10. Jämkningar och existensminimum
m. m. avseende preliminär
skatt

11. Anstånd med betalning av
debiterad B-skatt

7. Kvar

8. Kvar endast avseende sådana
debetsedlar som ej
framställes maskinellt vid
årets början

9. Ersättes av anteckningar
i mantalslängd eller särskild
debiteringslista om
vidtagna jämkningar m. m.

10. Kvar

11. Kvar

8. Debetsedlarna utfärdas till
största delen centralt

Kungl. Maj. ts proposition nr 32 år 1963

93

12. Redovisning till länsstyrel- 12. Kvar
se om ändring i debiterad

B-skatt sedan föregående
uppbördstermin m. m.

13. Arbetsgivarkontroll med led- 13. Kvar
ning av redovisad preliminär
skatt beträffande registrerad
arbetsgivare

14. Arbetsgivarkontroll m. m.
med ledning av uppgift om
att preliminär skatt ej influtit
beträffande skattskyldig
med A-skatt

14. Kvar

C. Avseende den årliga taxeringen

15. Sortering av självdeklarationer
och kontrolluppgifter
m. m.

16. Komplettering av stommar
till fastighetslängd ochlängdföring 17.

Komplettering och tillrättaläggande
av taxeringsmaterialet
för längdföring

18. Längdföring i stommar till
, inkomst- och förmögenhets;
längder, summering och sammandrag
jämte expediering

19. Utväljande av deklarationer
för de skattskyldiga, vilkas
taxering skall ske av rörelsenämnd 20.

Medverkan i övrigt vid taxeringsarbetet
i den utsträckning
länsstyrelse eller Kungl.
Maj:t föreskriver

15. Kvar. Taxeringsavier tillkommer 16.

Kvar i princip men av
mindre omfattning

17. Kvar

18. Bortfaller

19. Kvar

20. Ökad medverkan kan ifrågasättas -

18. Hålkort stansas på läns
styrelserna. Bearbetning
och längdföring hos co

D. Debitering m. m. av slutlig

*.* och tillkommande skatt

21. Skatteuträkning, summering
och sammandrag av debiteringslängd
m. m.

22. Debitering av annuiteter för
avdikningslån m. m.

23. Stommar till debetsedlar rät4
tas vid ändrad adress

24. Debiteringens överförande
och summering på i övrigt
färdigtryckta debetsedlar å
slutlig skatt jämte kreditkort
och återbetalningskort,
viss ränteberäkning; expediering
m. m.

21. Bortfaller

22. Bortfaller

23. Bortfaller

24. Bortfaller

25. Upprättande av taxeringskontrollförteekningar
(s. k.
överskottsförteckningar)

25. Bortfaller

21. Verkställes hos co efter
håikortsstansning på länsstyrelse 22.

Sker i särrutin hos länsstyrelse -

24. Debetsedlar utskrives hos
co

25. Utskrives hos co

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 32 år 1963

1 1

2

3

26. Åtgärder för spärrning av

26. Bortfaller

26. övertages av länsstyrelse

överskjutande skatt eller
dess innehållande för restan-tier m. m.

och co

27. Debitering av tillkommande
skatt samt omdebiteringar
för restitution och avkort-ning

27. Bortfaller

27. övertages av länsstyrelse

28. Anstånd med betalning av
skatt

28. Kvar

29. Statistiska uppgifter och re-dovisningar över debiterade
skatter m. m.

E. Allmän varuskatt

29. Bortfaller

29. övertages av länsstyrelse

30. Fr. o. in. 1961 års taxering

30. Längdföringen ersättes av

30. Det huvudsakliga arbetet

verkställer häradsskrivare

beredning av deklarations-

övertages av länsstyrelse

viss längdioring. Därjämte

materialet för stansning.

och co

skall debitering ske av all-män varuskatt för jordbruks-produkter; skattebeloppet
upptages på debetsedeln å
slutlig skatt

F. Allmän tilläggspensionering

Debiteringen bortfaller

31. Sortering och granskning av
i samband med löneuppgif-ter m. m. för taxering läm-nad arbetsgivaruppgift för
beräkning av arbetsgivarav-gift m. m.

31. Kvar

32. Fastställande av pensions-

32. Kvarstår, men stor del av

32. Resultatet stansas av läns-

grundande inkomst. (Anteck-

det manuella arbetet över-

styrelse. Hålkorten bear-

nas även på vederbörande
slutdebetsedel)

tas av co

betas av co

33. Översändande av inkomst-avier till centralsjukkassa

33. Bortfaller

33. Övertages av co

34. Arbetsgivarkontroll avseen-de ATP

34. Kvar

35. Upplysningsverksamhet och
kontakter med RFA

G. Allmänna administrativa upp-gifter

35. Kvar

36. Utredning och yttranden i
besvärs- och underställnings-ärenden rörande kyrkobok-föring och mantalsskrivning,
jämkningar m. m. och ATP-ärenden. Lämnande av upp-lysningar åt allmänheten och
andra, särskilt kommunala
myndigheter, åklagare m. fl.
i skatte- och taxeringsfrågor.
Skattereklamationer, utfär-dande av bevis och längd-utdrag m. m.

36. Kvar

Kungl. Maj ds proposition nr 32 år 1963 95

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... X

I. Inledning ............................................ 2

II. Gällande system ...................................... 6

1. Tekniska hjälpmedel ................................ 6

2. Folkbokföring ...................................... 7

3. Uppbörd .......................................... 9

4. Särbestämmelser för vissa städer...................... 11

III. Rationalisering av folkbokförings- och uppbördsverksamheten 12

A. Tidigare förslag .................................... 12

B. Automatisk databehandling.......................... 14

C. Kommitténs överväganden .......................... 17

1. ADB-system eller icke............................ 17

Kommitténs principbetänkande .................... 17

Yttranden ...................................... 19

Kommitténs andra betänkande .................... 20

Yttranden ...................................... 22

2. Maskinutrustningens lokalisering.................... 23

Kommitténs principbetänkande.................... 23

Yttranden ...................................... 26

Kommitténs andra betänkande.................... 28

Yttranden ...................................... 31

3. Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och

uppbörd ........................................ 35

Kommitténs principbetänkande .................... 35

Yttranden ...................................... 36

Kommitténs andra betänkande .................... 36

Yttranden ...................................... 36

IV. Departementschefen (principfrågan) ...................... 37

V. Kommitténs organisationsförslag m. m. jämte yttranden...... 47

1. Länsanläggningarnas administration.................... 47

Kommitténs andra betänkande........................ 47

Yttranden.......................................... 50

2. Den centrala organisationen.......................... 51

Kommitténs principbetänkande........................ 51

Reservation ........................................ 54

Yttranden.......................................... 54

Kommitténs andra betänkande........................ 56

Yttranden.......................................... 59

3. Genomförande...................................... 61

Kommitténs andra betänkande........................ 61

Yttranden.......................................... 62

4. Val av maskinutrustning ............................ 63

Kommitténs andra betänkande........................ 63

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1963

Kommitténs promemoria angående utvärdering av ADB utrustning

i länssystem..............................

Yttranden..........................................

Skrifter från maskinföretagen ........................

5. Kostnadsberäkningar ................................

Kommittén ........................................

Yttranden..........................................

VI. Departementschefen (organisation och maskinval)..........

VII. Hemställan............................................

Bilaga. Häradsskrivares huvudsakliga arbetsuppgifter före och i ett
ADB-system........................................

65

71

76

78

78

80

81

91

92

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621240