Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

Nr 29

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1962 vid
dess fyrtiosjätte sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 25 januari 1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1962 vid dess fyrtiosjätte sammanträde
fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1962 antagna
instrument, nämligen konvention (nr 117) angående socialpolitikens grundläggande
syften och normer och konvention (nr 118) angående utlänningars
likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet
samt rekommendation (nr 116) angående förkortning av arbetstiden och
rekommendation (nr 117) angående yrkesutbildning ävensom akt angående
ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga. Det föreslås
att konvention nr 118 samt akten ratificeras av Sverige, medan däremot
konvention nr 117 inte för närvarande anses böra ratificeras. Av de båda
rekommendationerna anses nr 116 ej böra för närvarande föranleda några
särskilda åtgärder, medan i fråga om nr 117 föreslås att denna skall, i den
mån så befinnes möjligt och lämpligt, tagas i beaktande vid yrkesutbildningsverksamhetens
framtida utformning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari
1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för ecklesiastikdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet,
statsrådet Aspling, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1962 vid dess fyrtiosjätte sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera
i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens
medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,
avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den
bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet
är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det
gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de
omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

dovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,
som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning
av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbelsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två
officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention skall
delgivas Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet
med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonf erensens fyrtios jätte sammanträde hölls i Geneve
under tiden 6—28 juni 1962. I sammanträdet deltog över 1 000 representanter
för 92 av organisationens då 102 medlemsstater, av vilka det stora flertalet
sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och
ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.
1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar
och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av ILO-kommittcn
i dess publikationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfattade
följande överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Yrkesutbildning (andra behandling).

V. Utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om
social trygghet (andra behandling).

VI. Förbud mot försäljning, uthyrning och användning av maskinella anordningar,
som icke är försedda med tillfredsställande skydd.

VII. Uppsägning av anställningsavtal (avskedande och permittering).

VHI. Förslag syftande till att i de bestämmelser av Internationella arbctsor -

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1962 hade att deltaga i konferensen utsetts
såsom rcgeringsombud: statssekreteraren i socialdepartementet Ernst Michanek och
ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter hovrättsassessorn
Ingrid Hilding, t.f. förste kanslisekreteraren lan Lagergren, hovrättsassessorn
Carl Lidbom och kanslirådet Olof Petersson, samtliga i nämnda departement
ävensom ordföranden och chefen för försäkringsrådet, generaldirektören Yngve Samuelsson; såsom

arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström
samt såsom experter biträdande direktören Erik Forstadius, direktörerna CurtSteffan
Giesecke, Folke Haldén och Gunnar Lindström, samtliga i nämnda förening
ävensom direktören i Försäkringsbolaget pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén; *
såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist, internationella direktören
Bertil Bolin samt såsom experter Tjänstemännens centralorganisations jurist, juris doktorn
Lennart Geijer, ordföranden i Svenska lantarbetareförbundet Ewald Jansson samt
ombudsmannen Tore Karlson och ingenjören K.-G. Karlsson, Landsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ganisationens stadga, vilka hänför sig till styrelsens sammansättning,
utbyta siffrorna »fyrtio» och »tjugo» mot siffrorna »fyrtioåtta» och
»tjugofyra» samt siffran »tio» mot siffran »tolv», utom i artikel 7
mom. 2, där antalet av de i industriellt hänseende mest betydande medlemsstaterna
skall bestämmas till tio och antalet valda medlemsstater
till fjorton.

IX. Arbetstid (för slutligt antagande av ett internationellt instrument).

X. Revision av konventionen angående socialpolitik (inom områden belägna
utanför moderlandet), 1947.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1963; budgeten fastställdes
till 14 006 834 U.S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna
IV, V, VIII, IX och X på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med
artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas
riksdagen, nämligen

1. Konvention (nr 117) angående socialpolitikens grundläggande syften
och normer.

2. Konvention (nr 118) angående utlänningars likställande med ett lands
egna medborgare i fråga om social trygghet.

3. Rekommendation (nr 116) angående förkortning av arbetstiden.

4. Rekommendation (nr 117) angående yrkesutbildning.

5. Akt angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga.

Texterna till dessa internationella instrument torde få såsom bilagor (Bilagor
A—E) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga F) lämnas en förteckning över samtliga vid
konferensen antagna resolutioner.

Konvention angående socialpolitikens grundläggande syften och normer

Ifrågavarande internationella instrument är icke någon ny konvention utan
utgör en revision av en vid 1947 års Internationella arbetskonferens antagen
konvention (nr 82) angående socialpolitik i områden belägna utanför
moderlandet. Frågan om revision av konvention nr 82 hade uppförts på dagordningen
för 1962 års konferens med anledning av en resolution, som antagits
vid ILO:s första regionala konferens för Afrika (Lagos, december
1960).

Revisionen är i första hand avsedd att göra det möjligt för tidigare icke
självstyrande områden att förbli bundna av de i konvention nr 82 fastställda
normerna. Dessa har varit tillämpliga på icke självstyrande områden i kraft
av de förpliktelser som åvilat stater, vilka burit ansvaret för nämnda områdens
administration, innan de blivit självständiga. Under konferensens
utskottsbehandling uttalades emellertid från arbetstagarnas och vissa rege -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ringars sida att konventionen inte borde begränsas till att endast avse icke
självstyrande områden, vilka nyligen blivit självständiga, utan konventionen
borde stå öppen för ratificering även av andra länder, i den mån de
fann, att konventionen innehöll målsättningar, som var av betydelse för
dem. Den reviderade konventionstexten utformades i enlighet med nämnda
uttalande, vilket innebär att varje medlemsstat kan bestämma, huruvida
den kan och önskar ansluta sig till konvention nr 117.

Konventionen antogs av konferensen med 294 röster mot 0 och 15 nedlagda.
Samtliga svenska ombud röstade för konventionen.

Konventionen

I konventionen återges med erforderliga modifikationer de bestämmelser
i 1947 års konvention som berör höjande av levnadsstandarden, migrerande
arbetstagare, löner och därmed sammanhängande frågor, förbud mot diskriminering
på grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse, stamtillhörighet
eller medlemskap i facklig sammanslutning samt undervisning och utbildning.
Slutartiklarna i konventionen innehåller en bestämmelse (artikel 19),
vari stadgas att ikraftträdandet av konventionen icke skall innebära uppsägning
ipso jure av 1947 års konvention av medlem, för vilken sistnämnda
konvention även i fortsättningen skall vara gällande, och ej heller skall
medföra att sistnämnda konvention icke längre står öppen för ytterligare
ratificering.

Yttranden

över konventionen har yttranden inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.

Svenska arbetsgivareföreningen finner, att konventionen har sitt huvudsakligaste
intresse för underutvecklade länder. Åtskilliga bestämmelser synes
sakna intresse i moderna industriländer. Föreningen avstyrker att Sverige
tillträder konventionen. Ett avgörande skäl är att del IV i artiklarna
10—13 innehåller regler om storleken av löner samt värdering av naturaförmåner.
Vidare finner föreningen det oriktigt att konventionen innefattar
förord för en viss företagsform, vilket är indirekt utsagt genom uttalandet i
texten, att stöd skall lämnas producent- och konsumentkooperativa sammanslutningar.
En bestämmelse av detta innehåll återfinnes i del II, artikel
4 e).

Bestämmelsen i del V under 3. om tillägg till lönerna vid anställning i annat
land kan ej heller accepteras av föreningen. Bestämmelsens placering gör
dock att bestämmelsen torde sakna allt intresse för Sverige.

Landsorganisationen anser att några särskilda åtgärder med anledning av
konventionens antagande icke är aktuella från svensk sida.

Enligt TCO.s mening synes konventionen inte vara av någon direkt praktisk
betydelse för Sveriges vidkommande och frågan om ett ratificerande av
densamma från svensk sida bör endast bedömas med hänsyn till huruvida

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ratificering ur allmänna synpunkter är lämplig eller inte. Några direkta
hinder för en svensk ratificering av konventionen finner TCO å andra sidan
inte föreligga.

ILO-kommittén framhåller att när det gäller att bedöma frågan om
svensk ratificering av konventionen nr 117, som utgör en revision av 1947
års konvention om socialpolitik i områden belägna utanför moderlandet,
det bör uppmärksammas att enligt inledningen till konventionen nr 117
avsikten med revisionen i första hand är att göra dess fortsatta tillämpning
och ratificeidng möjlig för oberoende stater. Konferensens syfte med revisionen
var för det första att bereda tidigare icke självständiga territorier,
där 1947 års konvention varit tillämplig före deras oberoende, möjlighet att
på eget ansvar fortsätta att tillämpa konventionens bestämmelser. För det
andra skulle också länder, vilka icke haft ställning som kolonier, ha möjlighet
att ratificera konvention nr 117.

Sistnämnda syfte med konventionen underströks vid flera tillfällen under
den debatt, som i konferensen föregick antagandet av konvention nr
117. I och för sig synes därför anslutning till konventionen från ett land
som Sverige inte vara stridande mot de motiv, som varit vägledande för
konferensen vid konventionens antagande.

Återstår frågan huruvida en svensk ratificering ur allmänna synpunkter
framstår såsom lämplig eller ej. Mycket av konventionens innehåll är anpassat
efter förhållanden och behov i industriellt mindre utvecklade stater.
Med hänsyn härtill bör beslut i frågan, huruvida Sverige skall ansluta sig
till konventionen, inte fattas förrän man vunnit erfarenhet om hur i första
hand de nordiska länderna ställer sig till ratifikationsfrågan.

I syfte att få klarhet i sistnämnda hänseende anser kommittén, att ratitikationsspörsmålet
bör hänskjutas till Nordiska socialpolitiska kommittén,
som har tillsatt ett särskilt underutskott för genomgång av ILO-konventioner.
Sagda kommitté bör därvid även anmodas pröva de sakliga invändningar
mot ratifikation, som från arbetsgivarsidan framförts till ILO-kommittén.
Sedan denna prövning verkställts kan ratifikationsfrågan upptagas
till förnyat övervägande.

ILO-kommittén vill betona, att det icke är utan betydelse att Internationella
arbetsorganisationens strävanden på detta för utvecklingsländerna
viktiga område vinner stöd från alla organisationens medlemsstater. Det är
mot bakgrunden härav som de svenska ombudens ställningstagande till
förmån för konventionen vid omröstningen på konferensen får bedömas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Konvention angående utlänningars likställande med ett lands egna
medborgare i fråga om social trygghet

Vid 1961 års arbetskonferens hade diskuterats möjligheten av att antaga
ett antal internationella instrument, vilka skulle tillförsäkra arbetstagare
sysselsatta i ett främmande land ett skydd likvärdigt det som i enlighet med
landets system för social trygghet tillkom dess egna medborgare. I detta syfte
hade konferensen godkänt vissa preliminära förslag till en konvention
och en rekommendation. Det må även bringas i erinran att redan 1952 års
konferens hade antagit en resolution, vari uttalades att bestämmelserna om
lika behandling i den samma år antagna konventionen om minimistandard
för social trygghet (nr 102) icke helt tillfredsställande behandlade det komplicerade
problem på den sociala trygghetens område som uppstår för ett
land i och med att utländska och migrerande arbetstagare vistas i landet;
därför rekommenderades i resolutionen att ett särskilt internationellt instrument
skulle antagas, som reglerade denna fråga.

Vid 1962 års arbetskonferens diskuterades av ILO utarbetade förslag till
texter avseende en konvention och en rekommendation med beaktande av
de konklusioner, vartill föregående konferens kommit. Dessa förslag behandlade
tre särskilda frågor, nämligen utlänningars likställande med ett
lands egna medborgare inom landets territorium, utgivande av förmåner
till personer bosatta i utlandet samt vidmakthållande av migrerande personers
rättigheter och fördelning mellan emigrations- och immigrationslandet
av därav härflytande kostnader.

Sedan konventionstexten under behandlingen i vederbörande konferensutskott
blivit föremål för vissa ändringar, antogs konventionen av konferensen
med 251 röster mot 1 och 50 nedlagda. Den föreslagna rekommendationen
med därvid fogade typbestämmelser till ledning för utarbetandet av
multilaterala eller bilaterala avtal uppnådde däremot icke för godkännande
erforderlig majoritet och blev därför ej antagen. Samtliga svenska ombud
röstade för såväl konventionen som rekommendationen.

Konventionen

I konventionen stadgas att varje medlemsstat, för vilken konventionen
är i kraft, skall inom sitt territorium i förhållande till sin lagstiftning tillförsäkra
medborgare från varje annan medlemsstat, som ratificerat konventionen,
samma behandling som statens egna medborgare, i fråga om såväl
anslutning till som rätt till förmåner inom varje gren av social trygghet,
beträffande vilken medlemsstaten godtagit konventionens förpliktelser. Ett
lands ratificering må omfatta en eller flera av följande grenar av social
trygghet, nämligen hälso- och sjukvård, kontantförmåner vid sjukdom, förmåner
vid havandeskap och barnsbörd, förmåner vid invaliditet, förmåner
vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid yrkesskada, för -

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

måner vid arbetslöshet samt familj ef örmåner. Ratificerande stat kan tillfoga
ytterligare grenar till dem som omfattas av dess ursprungliga ratifikationshandling.

Konventionen föreskriver vad angår förmåner att likabehandlingen skall
garanteras utan villkor med avseende på bosättning. Likväl kan i fråga om
vissa törmåner, vilkas utgivande är oberoende av direkt finansiellt deltagande
från de skyddade personernas eller deras arbetsgivares sida eller av
viss kvalifikationstid i förvärvsarbete, uppställas krav på bosättning.

Vad beträffar utgivande av förmåner till personer bosatta utomlands stadgai
konventionen, alt ålders-, invalid- och efterlevandepensioner samt livräntor
på grund av yrkesskada på vissa villkor skall utgivas även till förmånstagare
bosatta utomlands. I detta hänseende gick konferensen längre
än den hade gjort i samband med den förberedande behandlingen år 1961,
i det att den utsträckte bestämmelserna rörande utgivande av förmåner
utomlands till att omfatta s. k. icke kontributiva förmåner, t. ex. familjetormåner.
Härigenom vidgades ifrågavarande bestämmelsers tillämpningsområde
avsevärt. Slutligen innehåller konventionen vad angår migrerande
arbetstagare bestämmelser om sammanläggning av försäkrings-, anställnings-,
bosättnings- och liknande perioder för förvärvande, vidmakthållande
eller återvinnande av rättigheter beträffande ålders-, invalid- och efterlevandepensioner.
Konventionen äger utan villkor om ömsesidighet tillämpning
på flyktingar och statslösa.

Yttranden

yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och ILO-kommittén
Socialstyrelsen begränsar sig till att jämföra den svenska lagstiftningen
inom sitt omedelbara kompetensområde, dvs. lagstiftningen om familjeför maner,

med konventionens bestämmelser i detta hänseende samt anför
följande.

I 1955 års europarådskonvention innefattades under uttrycket »fainilv
allowances» allmänt barnbidrag och familjebostadsbidrag. Av förarbetena
till nu ifrågavarande ILO-konvcntion framgår icke klart om uttrycket Family
benefit» /art. 2 mom. 1 i)/ i konventionen skall ha samma innebörd.
Icke heller synes ställning ha tagits till frågan huruvida bidragsförskott
skall ingå under bestämmelsen. Socialstyrelsen har emellertid tidigare utgått
från att detta icke avsetts.

Kungörelsen om familjebostadsbidrag (SFS 1957:358) innefattar, säger
styrelsen vidare, ingå bestämmelser om författningens tillämpning på ''utländska
medborgare. Denna bidragsverksamhet handhaves centralt av bostadsstyrelsen.

Socialstyrelsen erinrar härefter, att styrelsen då konventionstexten ännu
befann sig på forslagsstadiet yttrade i huvudsak följande rörande de allmänna
barnbidragen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

I Europarådets av Sverige år 1955 ratificerade överenskommelse om social
trygghet och om social och medicinsk hjälp medgavs beträffande icke-kontributiva
förmånsgrenar att krav på sex månaders vistelse i landet fick
uppställas. För de allmänna barnbidragen krävdes vid denna tid enligt
svensk rätt att vederbörande skulle vara bosatt och mantalsskriven i landet.
De svenska bestämmelserna godtogs emellertid av övriga medlemsstater. Genom
lag den 12 maj 19(51 har sedermera i syfte bland annat att bringa de
svenska bestämmelserna i bättre samklang med våra internationella överenskommelser
stadgats att allmänt barnbidrag skall utgå bland annat då barnet
eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistats i riket. I det
föreliggande konventionsförslaget kan uppställas krav på sex månaders
bosättning endast beträffande förmåner vid havandeskap och barnsbörd.
Socialstyrelsen anser att för Sveriges del krav på sex månaders bosättning
här i landet måste ställas även beträffande familjeförmåner.

Även enligt den nu ifrågavarande slutgiltiga konventionen (art. 4 mom. 2)
skall, fortsätter styrelsen, i fråga om barnbidrag likabehandling garanteras
beträffande bosättningskravet. Detta innebär att specialbestämmelserna i 1 §
andra stycket barnbidragslagen rörande barn som icke är svensk medborgare
utgör hinder för Sverige att ratificera konventionen. Vidare stadgas i
art. 6 av konventionen att barnbidrag i vissa fall skall utgå bl. a. till
svenska barn som är bosatta på vissa andra medlemsstaters territorium.
Detta strider mot det i 1 § första stycket av barnbidragslagen stadgade bosättningskravet
och utgör följaktligen ratifikationshinder.

Slutligen anmärker styrelsen att bidragsformerna mödrahjälp och särskilda
barnbidrag slopats i och med ikraftträdandet den 1 januari 1963 av lag
om allmän försäkring.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att den svenska arbetslöshetsförsäkringen
är av frivillig karaktär men kassorna har i stor utsträckning öppnat
möjlighet för utländsk medborgare att här få tillgodoräkna sig erlagda
avgifter i annat lands försäkring vid prövning av ersättningsrätten från
svensk arbetslöshetskassa. Oberoende av om utländsk medborgare kan åberopa
medlemskap i utländsk arbetslöshetsförsäkring står det honom dock
fritt att vinna inträde i svensk kassa, vilket i regel blir en följd av att han
inträder i svensk fackorganisation. I sådana fall är han underkastad samma
inbetalnings- och avgiftsvillkor som gäller för svensk medborgare.

Utlänning, som icke omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, har, säger
styrelsen, möjlighet att erhålla hjälp från arbetslöshetsnämnd. Enligt arbetslöshetskungörelsen
må arbctslöshetshjälp åt utlänning endast tillkomma
den som tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats om ömsesidighet
beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet. Arbetslöshetsnämnd kan emellertid
bevilja utlänning arbetslöshetshjälp, även om han tillhör stat med vilken
överenskommelse inte träffats, under förutsättning att han haft stadigvarande
anställning inom det svenska näringslivet under minst ett år. Samma
villkor gäller i fråga om rätt för utlänning att erhålla kontanta bidrag vid
deltagande i utbildningskurs för arbetslösa.

Om den svenska arbetslöshetsförsäkringen således står öppen även för utländsk
arbetstagare i landet, stipuleras emellertid strängare villkor beträf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

fande arbctslöshctshjälpen än som skall gälla efter eu anslutning till konventionen
genom att konventionen uppställer såsom villkor föi likabchandling
att utlänningen, omedelbart innan ansökan om förmån göres, skall
ha varit bosatt här under en tid av minst sex. månader. Med hänsyn till
önskvärdheten att vårt land inte tillämpar strängare villkor än som kan
vara gällande i andra medlemsstater och med tanke på det \äide som ligger
i anslutning till en internationell konvention som berör frågan om reciprok
arbetslöshetshjälp, vill styrelsen förorda en ändring i gällande arbetslöshetskungörelse
i enlighet med konventionstexten.

Under åberopande av det anförda förordar styrelsen en anslutning till konventionen.

Riksförsäkringsverket framhåller, att konventionen inom verkets ämbetsområde
avser hälso- och sjukvård (viss sjukvårdsverksamhet som av verket
bedrives i anslutning till den allmänna pensioneringen), kontantförmåner vid
sjukdom (sjukförsäkringen), förmåner vid havandeskap och barnsbörd
(sjukförsäkringen), förmåner vid invaliditet, vid ålderdom och till efterlevande
(folkpensioneringen och tilläggspensionsförsäkringen) samt förmåner
vid yrkesskada (yrkesskadeförsäkringen).

Såsom förmåner enligt artikel 2 punkt 6 a) synes för Sveriges del böra anses
kontantförmåner vid sjukdom, förmåner från folkpensioneringen vid invaliditet,
vid ålderdom och till efterlevande samt förmåner vid yrkesskada.
Härvid må dock anmärkas, att vid Sveriges anslutning till 1953 års provisoriska
europeiska överenskommelser om social trygghet förmåner från yrkesskadeförsäkringen
förutsättes falla under det i dessa överenskommelser
använda begreppet »benefits provided under a contributory scheme» (proposition
nr 1955: 53 s. 4).

I fråga om trygghetsgrenarna förmåner vid invaliditet, vid ålderdom och
till efterlevande synes konventionen inte kunna ratificeras utan betydelsefulla
ändringar i de regler som i lagen om allmän försäkring uppställts rörande
folkpension och tilläggspension. På detta område pågår undersökningar,
delvis på ett internordiskt plan, vilka torde delvis ha aktualiserats av det
ifrågasatta samgåendet med EEC-länderna. Resultatet härav kan inte väntas
föreligga inom sådan tid, att det kan redovisas i en proposition till 1963 års
vårriksdag.

I övrigt må anmärkas att — frånsett pensioneringen -— endast inom sjukförsäkringen
uppställes sådana bosättningsvillkor för rätt till förmåner från
de olika trygghetsgrenarna som avses i artikel 4. Enligt lagen om allmän
försäkring gäller för sjukförsäkringen i detta avseende följande. För rätt
till sjukvårdsersättning enligt 2 kap., sjukpenning enligt 3 kap. 7 § och
barntillägg enligt 3 kap. 9 § (kontantförmåner vid sjukdom) samt till moderskapspenning
enligt 3 kap. 12 § och tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 §
(förmåner vid havandeskap och barnsbörd) fordras bosättning i riket eller
— i fråga om sjukvårdsersättning — att vårdbehovet uppkommit under
vistelse härstädes. För rätt till tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § fordras
därjämte bl. a. att kvinnan varit bosatt i riket minst 270 dagar i följd
före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten härför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Dessa bosättningskrav gäller för såväl svenska medborgare som utlänningar
och torde därför ej utgöra hinder för ratificering. För att utlänning
skall omfattas av sjukförsäkringen fordras därjämte att han är mantalsskriven
i riket. Enligt 20 kap. 15 § äger emellertid Konungen träffa överenskommelse
med främmande makt angående utsträckt tillämpning av lagen
eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat. Ej heller det särskilda
mantalsskrivningskravet inom sjukförsäkringen torde således utgöra
hinder att utan lagändring ratificera konventionen beträffande kontantförmåner
vid sjukdom samt förmåner vid havandeskap och barnsbörd.

Enligt artikel 5 skall medlemsstat garantera att till dess egna medborgare
och till medborgare från varje annan medlemsstat, som godtagit konventionens
förpliktelser beträffande en motsvarande trygghetsgren, vid bosättning
i utlandet utgives bl. a. livräntor på grund av yrkesskada. Detta
krav uppfylles av den svenska yrkesskadeförsäkringslagen beträffande svenska
medborgare, men i fråga om utlänningar föreskrives i lagens 30 § första
och andra styckena vissa inskränkningar i rätt till förmåner vid utlandsvistelse
m. m. Enligt tredje stycket samma paragraf äger emellertid Konungen
medgiva undantag från bestämmelserna, och sådant undantag har
medgivits i ett stort antal fall. Artikel 5 synes därför ej utgöra hinder för
ratifikation i fråga om förmåner vid yrkesskada. I övrigt innehåller artikel
5 endast regler om pensionsförmåner.

Riksförsäkringsverket konstaterar slutligen att konventionsbeslämmelserna
ej synes lägga hinder i vägen för konventionens ratificering i fråga
om hälso- och sjukvård, såvitt angår riksförsäkringsverkets ämbetsområde,
och ej heller i fråga om kontantförmåner vid sjukdom, förmåner vid
havandeskap och barnsbörd samt förmåner vid yrkesskada.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att denna konvention tillträdes
i största möjliga omfattning. Hinder synes icke föreligga för tillträdande i
vad avser avdelningen förmåner vid yrkesskada. Beträffande avdelningarna
rörande förmåner, som regleras i den svenska lagstiftningen om vård och
ersättningar vid sjukdom och barnsbörd torde likaledes ratifikation vara
möjlig med hänsyn till att mantalsskrivning kräves även av svensk medborgare.
Vår arbetslöshetslagstiftning synes fylla konventionens krav under
förutsättning att den svenska förordningens föreskrift om skyldighet för den
försäkrade att vid arbetslöshet anmäla sig som sökande vid arbetsförmedling
kan anses avse ansökan om arbetstillfälle inom vårt land.

Däremot finner föreningen det mera tveksamt om Sverige kan tillträda
konventionen såvitt avser förmåner vid ålderdom och förmåner till efterlevande.
Bosättningskravet och medborgarskapskravet i folkpensioneringen
och de speciella reglerna i den allmänna tilläggspensioneringen avseende utlänningar
synes för närvarande utgöra hinder. Föreningen anser att kvarstående
mot utlänningar diskriminerande regler i den allmänna tilläggspensioneringen
snarast bör upphävas.

Föreningen förordar att regeringen vid ett eventuellt tillträdande av konventionen
gör förbehåll för reciprocitet enligt artikel 3, avsnitt 3 och artikel
4 avsnitt 1 och 3.

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

Enligt Landsorganisationens mening torde det inte förefinnas några författningssvårigheter
eller praktiska hinder för att från svensk sida ratificera
konventionen åtminstone beträffande de tre första socialvårdsgrenarna,
nämligen hälso- och sjukvård, kontantförmåner vid sjukdom och förmåner
vid havandeskap och barnsbörd.

Vad gäller övriga i konventionen nämnda grenar av social trygghet, bl. a.
rörande pensions-, yrkesskade- och arbetslöshetsförinåner, torde höra avvaktas
resultatet av pågående eller förväntade utredningar innan slutgiltig
ståndpunkt till ratifikation kan tas.

Allmänt sett vill organisationen emellertid ge uttryck för en positiv inställning
till konventionen och de däri upptagna reglerna. Detta gäller bl. a.
de viktiga bestämmelserna om utgivande av förmåner vid bosättning i utlandet
både till egna medborgare och medborgare från varje annan medlemsstat
som godtagit konventionens förpliktelser beträffande motsvarande
socialvårdsgren, t. ex. i fråga om ålderdoms- och invaliditetsförmåner och
livräntor vid yrkesskador. Organisationen anser sålunda att ytterligare ratifikationer
så småningom bör kunna göras från svensk sida i avseende å
den nu behandlade konventionen.

Även TCO förordar att man ifrån svensk sida i största möjliga utsträckning
ratificerar konventionens olika branscher. Möjligheten till branschvis
reciprocitet bör därvid ej utnyttjas annat än då detta framstår som särdeles
angeläget med hänsyn till ekonomiska och allmänna konsekvenser.

Vissa av de ifrågavarande svenska lagstiftningskomplexen innehåller bestämmelser
som innebär att utländska medborgare behandlas på mindre
gynnsamt sätt än svenska medborgare, framhåller TCO vidare. Det är önskvärt
att sådan diskriminering i största möjliga utsträckning elimineras från
den svenska lagstiftningen så att ratificeringen av ifrågavarande branscher
jämväl möjliggöres. Ifråga om de komplex i konventionen som berör frågan
om åstadkommandet av anordningar för bevarandet av helt eller delvis
intjänade rättigheter finner TCO det önskvärt att man från svensk sida deltager
i sådana anordningar.

ILO-kommittén erinrar om att konventionen nr 118 angående utlänningars
likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet
ingår som ett led i internationella strävanden att göra arbetskraften fritt
rörlig över gränserna. Grundtanken i konventionen är att migranten skall
åtnjuta ett fullt effektivt socialt skydd när det gäller förmåner vid vanlig
sjukdom, vid yrkesskada, vid havandeskap och barnsbörd, vid invaliditet
och i händelse av familjeförsörjarens död. Den som delat sitt arbetsföra liv
mellan olika länder skall också kunna få en ålderspension jämförlig med
den som tillkommer en person som tillbragt hela sitt liv i samma land.
Uppnåendet av dessa mål förutsätter en samordning mellan olika länders
sociala trygghetssystem, vilken erbjuder åtskilliga vanskligheter på grund
av skillnader i de nationella systemens konstruktion.

Den nu ifrågavarande konventionen är konstruerad så att en ratifika -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

tion, om så anses lämpligt, kan begränsas till en eller flera i konventionen
angivna grenar av det sociala trygghetssystemet.

I Sverige har statsmakterna under senare år i olika sammanhang givit
sin anslutning i princip till nyss berörda internationella strävanden. I enlighet
med denna principinställning bör Sverige enligt kommitténs mening
redan nu ratificera konventionen såvitt gäller hälso- och sjukvård samt
förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd, yrkesskada samt arbetslöshet
/art. 2 mom. 1. a)—c) samt g) och h)/. Härvidlag erbjuder
vårt socialförsäkringssystems konstruktion inte något avgörande hinder.

Beträffande förmåner vid invaliditet och ålderdom och i händelse av familjeförsörjarens
död /art. 2 mom. 1. d)—f)/ ställer konventionen krav på
en samordning som går längre än Sverige hittills kunnat åtaga sig i andra
internationella sammanhang. I Europarådet pågår emellertid förberedande
expertförhandlingar i samma ämne, och dessutom har nyligen tillsatts en
utredning som beträffande tilläggspensioneringen skall undersöka möjligheterna
att i lagstiftningen ge utlänningarna en förmånligare ställning än
f. n. Resultatet av dessa förhandlingar och detta utredningsarbete torde böra
avvaktas innan vi på svensk sida tar ställning till frågan om en ratifikation
av ILO-konventionen såvitt gäller nu berörda grenar av trygghetssystemet.

Beträffande familjeförmåner /mom. 2. i) nyssnämnda artikel/ är en ratifikation
av konventionen inte möjlig i dagens läge. Det svenska systemet
med allmänna barnbidrag skiljer sig alltför mycket från den typ av familjeförmåner
som förekommer i de flesta andra länder för att en samordning
skall kunna ske efter de grundsatser på vilka konventionen bygger.

Rekommendation angående förkortning av arbetstiden

Frågan om förkortning av arbetstiden hade behandlats såväl vid 1960 som
vid 1961 års arbetskonferens, men ett vid sistnämnda konferens efter sedvanlig
utskottsbehandling framlagt förslag till rekommendation föll vid slutlig
omröstning i konferensens plenum, emedan stadgeenlig majoritet för
förslaget ej uppnåddes. Med anledning härav hade arbetsbyråns styrelse beslutat,
att frågan skulle på nytt uppföras på konferensens dagordning i syfte
att få en rekommendation i ämnet definitivt antagen.

Man lyckades nu vid 1962 års konferens i stort sett utjämna tidigare motsättningar
och få till stånd en text, som antogs med stor majoritet (255 röster
mot 22 och 46 nedlagda). Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Rekommendationen

Denna rekommendation är avsedd att komplettera och underlätta genomförandet
av redan befintliga internationella instrument rörande arbetstiden.
Den uppställer i inledningen fyrtiotimmarsveckan — fastslagen i 1935 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

konvention angående fyrtiotimmarsveckan — såsom socialt mål att uppnås,
om så är nödvändigt i etapper, samt bestämmer en övre gräns för den normala
arbetstiden i enlighet med 1919 års konvention angående arbetstiden
inom industrien. I rekommendationens operativa del uttalas att den normala
arbetstiden bör förkortas successivt, när så befinnes lämpligt, i syfte att den
sociala norm som anges i inledningen uppnås utan minskning i arbetstagarnas
lön samt att om den normala arbetstiden per vecka överstiger 48 timmar,
åtgärder omedelbart bör vidtagas för att nedbringa arbetstiden till
nämnda nivå utan minskning i arbetstagarnas lön. Emellertid framhålles i
rekommendationen att ekonomiska synpunkter bör beaktas, innan arbetstiden
nedbringas under 48 timmar i veckan, och det är i själva verket detta uttalande,
varigenom instrumentet erhållit den önskade flexibiliteten, som
tillförsäkrade rekommendationen ett så starkt stöd vid 1962 års konferens.
Principen om en successiv förkortning av arbetstiden bör, säger rekommendationen,
bringas i tillämpning på ett sätt som är lämpligt med hänsyn
till de särskilda förhållandena inom varje land och inom varje sektor av ekonomisk
verksamhet, med beaktande av bl. a. det stadium av ekonomisk utveckling
landet uppnått, vidmakthållandet av landets totala produktion, dess
konkurrensförmåga inom den internationella handeln, utvecklingsländernas
behov av att höja befolkningens levnadsstandard samt önskemålen från arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationerna inom berörda näringsgrenar rörande
sättet för arbetstidsförkortningens genomförande.

Principen om förkortning av arbetstiden må bringas i tillämpning i etapper,
antingen tidsmässigt eller med avseende på skilda grenar eller sektorer
av näringslivet. Den kan bringas i tillämpning genom lagstiftning, kollektivavtal,
skiljedom, eller en kombination av dessa olika medel, eller på varje
annat sätt som är förenligt med nationella sedvänjor, beroende av vilket som
finnes mest lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden och till behoven
inom varje näringsgren.

Slutligen innehåller rekommendationen detaljerade anvisningar rörande
tillämpningsmetoder, däribland regler för samråd med arbetsgivare och arbetstagare.
Rekommendationen äger inte tillämpning på jordbruk, transporter
till sjöss eller havsfiske, för vilka näringsgrenar särskilda bestämmelser
bör utformas.

Yttranden

I avgivna yttranden har socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges redareförening, Svenska lantarbetsgivareföreningen och ILOkommittén
uttalat, att några åtgärder från svensk sida med anledning av
rekommendationen icke bör vidtagas. Landsorganisationen har i stort sett
intet att erinra mot rekommendationen, medan Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) anser, att en internationell reglering av arbetstidsfrågan
borde ha givits en annan utformning än den nu föreliggande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Till ytterligare belysning av remissinstansernas inställning må följande
återges ur deras yttranden.

Socialstyrelsen påpekar att den svenska arbetslidslagstiftningen är begränsad
sålunda att stora arbetstagargrupper, som beröres av rekommendationen,
är undantagna från lagstiftningens tillämpning. Av de grupper, som
faller utanför lagstiftningen torde vissa, exempelvis hembiträden, ofta ha
längre arbetstid än den lagstiftningen föreskriver. Ur denna synpunkt synes
en eventuell anslutning till rekommendationen lämpligen böra medföra att
man överväger en mera generell reglering av arbetstiden.

Vidare bringar styrelsen i erinran 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens
verkningar (SOU 1962: 17), varav framgår, att 45-timmarsveckan
numera blivit dominerande för industriarbetare liksom för anställda
inom detaljhandel m. m. Innan 1957 års arbetslidslagstiftning trädde i kraft
hade det stora flertalet av ifrågavarande arbetstagarkategorier en normalarbetstid
av 48 timmar i veckan. För vissa grupper hade en kortare arbetstid
uppnåtts genom kollektivavtal, exempelvis 40 timmar i veckan för underjordsarbetare
inom gruvindustri och 42 timmar i
treskiftsarbete utan söndagsuppehåll inom olika industrier. Måhända kan
rekommendationen få till följd, säger styrelsen, att man kan genomföra en
fortsatt förkortning av arbetstiden för större grupper annorledes än genom
lagstiftning (jfr punkt 3 av rekommendationen).

Den på vissa håll utomlands tillämpade 40-timmarsveckan torde närmast
kunna anses motsvara en normalarbetstid av 42 timmar i veckan med hänsyn
till de här i landet relativt långa semester- och helgledigheterna. En ytterligare
motivering för att räkna med 42-timmarsvccka som det slutliga
målet skulle erhållas om den av 1960 års semesterkommitté föreslagna 4-veckorssemestern skulle komma att genomföras.

På avtalsfronten har man, framhåller styrelsen, särskilt under det senaste
året gått in för att successivt genomföra principen om likställighet
på arbetsmarknaden mellan män och kvinnor. Detta förhållande liksom
kvinnornas alltmer ökade insatser i yrkeslivet kan komma att medföra att
kvinnor i ökad utsträckning kommer att sysselsättas inom tyngre yrken,
vilket synes motivera att man uppmärksammar det i punkt 9 i rekommendationen
berörda önskemålet om en snabbare genomförd arbetstidsförkortning
för arbetstagare inom yrken som innebär särskilt svår kroppslig eller
själslig påfrestning och därvid speciellt för kvinnor och minderåriga.

Arbetarskyddsstyrclsen framhåller att rekommendationen i vissa avseenden
innehåller önskemål, som avviker från de i vårt land gällande reglerna
om arbetstidens begränsning. De år 1957 genomförda ändringarna i vår
arbetstid slagstiftning, som väsentligen innebär en förkortning av arbetstiden
till 45 timmar i veckan, lämnar sålunda möjlighet för arbetsmarknadens
parter att genom kollektivavtal komma överens om en längre arbetstid för
vecka eller om en genomsnittsberäkning av arbetstiden för längre period än
en vecka utan att detta senare, såsom i punkt 12. 1) av rekommendationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

förutsattes, behöver vara motiverat av särskilda förhållanden inom vissa
verksamhetsgrenar eller av tekniska krav. Enligt rekommendationen /punkt
19. 1)/ bör vidare övertidsarbete ersättas enligt högre taxa än normal arbetstid.
För vårt lands del gäller, att lönesättningen, både i fråga om arbete
på ordinarie arbetstid och på övertid, bestämmes av arbetsmarknadens parter.

Sjöfartsstyrelsen anser, att därest en arbetstidsförkortning till 40 timmar
genomföres för landanställda, ur social rättvisesynpunkt liknande förmåner
bör komma jämväl sjöfolket till godo. Hur en arbetstidsförkortning för
sjöfolket skall förverkligas, bör emellertid av särskilda skäl bli föremål för
särskild prövning.

I övrigt anser styrelsen under hänvisning till innehållet i rekommendationens
punkt 23 något styrelsens uttalande över rekommendationen inte
påkallat i detta sammanhang.

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens mening bör metoden att uttaga
en framtida arbetstidsförkortning just genom sänkning av veckoarbetstiden
i vart fall ej vara exklusiv. Antalet helgdagar och genom avtal eller
lag arbetsfria dagar är redan så stort i vårt land, att den sammanlagda årsarbetstiden
internationellt sett underskrider arbetstiden i åtskilliga länder
med kortare arbetsvecka än hos oss. Skulle semestern utsträckas till fyra
veckor blir denna situation ännu mer accentuerad.

Handelns arbetsgivareorganisation framhåller, att den i Sverige under
åren 1958—60 genomförda förkortningen av veckoarbetstiden från 48 till 45
timmar medförde betydande svårigheter för handel och övriga servicenäringar.
Dessa svårigheter har icke avtagit utan visat en klar tendens att
ytterligare accentueras. I den mån riksdagen dessutom skulle fatta beslut om
en förlängning av den lagenliga semestern till föreslagna fyra veckor, finnes
enligt organisationens mening välgrundad anledning antaga, att handelsoch
serviceföretagens svårigheter att anskaffa personal ytterligare ökar. Därjämte
innebär en semesterreform av angivet slag självfallet en avsevärd arbetstidsförkortning.

Svenska lantarbetsgivareföreningen påpekar att rekommendationen inte
skall äga tillämpning på bl. a. jordbruk. Det är föreningen inte bekant,
huruvida till jordbruk även är att räkna skogsbruk och trädgårdsodling,
som drives som binäring till jordbruk. Oavsett huru därmed än må förhålla
sig vill föreningen likväl — bl. a. med tanke på ett fortsatt upptagande
på det internationella planet av arbetstidsfrågan inom områden som icke
berörs av föreliggande rekommendation — ha uttalat, att, enligt föreningens
uppfattning, statsmakterna ej bör vidtaga någon åtgärd med anledning av
den nu ifrågakomna rekommendationen. Föreningen finner så mycket mindre
skäl härtill föreligga som arbetstidsförkortningen i vårt land är en fråga,
som ej endast erhåller sin lösning genom fastställande av en viss veckoarbetstid
utan därvid även genom lag och avtal fastställda arbetsfria dagar
och ej minst semesterlagstiftningen spelar en betydande roll.

Sveriges redareförening erinrar om att i Sverige sedan ett par år gäller en

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

lagfäst arbetstid om maximalt 45 timmar per vecka. Verkningarna för sjöfarten
av den sålunda för icke så länge sedan vidtagna arbetstidsförkortningen
har visat sig mycket svåra, speciellt för det mindre och medelstora
tonnaget. Sålunda har den sjöarbetstidslag, som trädde i kraft den 1 juli
11)60 och som innefattar en ordinarie arbetstid om maximalt 45 timmar i
veckan, tillsammans med den sedan en del år tillbaka rådande lågkonjunkturen
för sjöfarten, haft till följd att tonnaget icke kan drivas ekonomiskt.
Konsekvenserna härav har blivit nedläggning av rörelser, försäljning av
tonnage till utlandet etc.

Föreningen erinrar vidare om det nyligen framlagda förslaget om förlängning
av semestern, vilket om det genomföres kommer att innefatta en
ytterligare inskränkning av arbetstiden. Föreningen kan icke finna det försvarligt,
att arbetstiden nedskäres med så korta mellanrum. Näringslivet
torde ha anspråk på att få skälig tid att anpassa eller söka anpassa sig till
en reform på området, innan ny sådan företages. Den omständigheten att
arbetstidsförkortning vid ena tillfället sker genom en arbetstidslag ocb i det
andra genom en semesterlag torde icke ändra förhållandet.

Erfarenheten visar, fortsätter föreningen, att det icke varit möjligt att
få till stånd en internationell tillämpning av arbetstiden till sjöss på basis
av konventioner och rekommendationer, till vilka Sverige anslutit sig. I
samband härmed må beträffande den här ifrågavarande rekommendationen
och dess tillämpning på sjöfarten framhållas, att allt sedan tillkomsten av
ILO, sjöfartens spörsmål blivit särbehandlade, i det att de blivit föremål
för handläggning vid särskilda internationella sjöfartskonferenser i ILO:s
regi efter att först ha blivit diskuterade inom Joint Maritime Commission.

Landsorganisationen framhåller, att föreskriften i artikel 19 rörande fastställande
av behörig myndighet eller organ (»the competent authority or
body») av taxan för övertidsersättning icke är acceptabel för svenskt vidkommande.
Enligt svensk uppfattning och praxis bör denna fråga liksom
andra lönefrågor ankomma på de berörda parternas egen prövning. — Härutöver
understryker organisationen vikten av ett snart aktualiserande av artikel
23, att särskilda bestämmelser för jordbruk, transporter till sjöss och
havsfiske bör utformas.

TCO konstaterar att den regel som utbildats när det gäller internationell
reglering på socialpolitikens område inneburit, att man eftersträvat att i
konventionens form lämna mer allmänna föreskrifter, medan i rekommendationer
intagits mer preciserade och mer långtgående tillämpningsbestämmelser.
I arbetstidsfrågan har man emellertid i Forty-Hour-Week Convention,
(No. 47), 1935, infört bestämmelser av så rigorös karaktär, att ratifikation
av konventionen försvårats eller omöjliggjorts, medan man i det nu
föreliggande förslaget till rekommendation utformat bestämmelserna på ett
mer flexibelt sätt. Följden av ett antagande av den nu föreliggande rekommendationen
har alltså blivit, att man sida vid sida har en mer långtgående
konvention och en mindre preciserad rekommendation, alltså motsatsen till
vad som är naturligt och kan anses vara praxis. Enligt TCO:s mening bor 2

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

de en ny internationell reglering av arbetstidsfrågan lämpligen ha givits formen
av en revision av konventionen nr 47 i syfte att ge denna en ökad
flexibilitet, kombinerad med en rekommendation, vars innehåll skulle utgöras
av större delen av bestämmelserna i den nu föreliggande rekommendationen.
— I övrigt föranleder rekommendationen ingen erinran från organisationens
sida.

lLO-kommittén slutligen påpekar att i inledningen till den nu ifrågavarande
rekommendationen 40-timmarsveckan uppställes såsom ett socialt
mål att eventuellt uppnås i etapper. År 1957 genomfördes ändringar i den
svenska arbetstidslagsliflningen, vilka väsentligen innebar en förkortning
av arbetstiden för de anställda i hela vårt arbetsliv till 45 timmar i veckan.
Denna förkortning verkställdes i etapper och nådde full effekt år 1960. Vidare
har vi i vårt land en lagfäst årlig semester på tre veckor, och förslag
kommer att föreläggas årets riksdag om en förlängning av semestern med
en vecka. Dessa åtgärder tillsammans med hos oss förekommande relativt
långa och talrika helgledigheter synes anvisa, att åtskilligt gjorts i Sverige
på senare år för att nedbringa arbetstiden.

Arbetarskyddsstyrelsen har påpekat, att vissa skiljaktigheter mellan gällande
svensk lagstiftning och rekommendationen föreligger, vilka är av
sådan beskaffenhet att styrelsen inte anser sig kunna förorda, att ändringar
i lagstiftningen vidtages för att bringa denna i överensstämmelse med
rekommendationen.

I den mån produktionsutvecklingen det medger kan sannolikt åtgärder
förväntas, som syftar till ytterligare arbetstidsförkortning. Det synes under
sådana förhållanden inte lämpligt att på nuvarande tidpunkt göra något
särskilt uttalande i anslutning till förenämnda rekommendation. ILO-kommittén
föreslår, att rekommendationen inte för närvarande föranleder några
särskilda åtgärder.

Rekommendation angående yrkesutbildning

Rekommendationen angående yrkesutbildning har varit föremål för behandling
vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser. En
första diskussion rörande rekommendationen ägde sålunda rum år 1961 och
ledde efter ytterligare överväganden vid 1962 års konferens till instrumentets
antagande.

Genom den nya rekommendationen har ILO:s principer på detta område
reviderats och moderniserats med beaktande av den utveckling som ägt rum
och de erfarenheter som vunnits under senare tid. Tillika har konferensen
genom rekommendationens antagande fastställt mål och normer för ILO:s
framtida verksamhet i fråga om yrkesutbildning, ett ämne som Internationella
arbetsbyrån för närvarande ägnar iner än hälften av sin operativa
verksamhet.

Rekommendationen antogs med 320 röster mot 0; en röst ncdlades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Rekommendationen

Såsom framhålles i inledningen till rekommendationen ersätter denna
1939 års rekommendationer angående yrkesutbildning respektive lärlingsväsende
ävensom 1950 års rekommendation angående yrkesutbildning för
vuxna.

Under rubriken »Allmänna principer» uttalas i den nya rekommendationen
att den äger tillämpning på varje slag av utbildning, som har till
syfte att förbereda eller omskola en person för hans första eller senare anställning
eller för befordran inom alla grenar av förvärvslivet, däri inbegripen
sådan allmän undervisning, yrkesutbildning och teknisk utbildning
som må anses nödvändig för detta ändamål. Från rekommendationens tilllämpningsområde
undantages emellertid utbildning för företags- eller arbetsledande
poster över förmånsnivå, sjömansutbildning samt utbildning
inom jordbruket. De båda sistnämnda kategorierna arbetstagare undantages,
emedan de redan omfattas av två rekommendationer av år 1946 respektive
år 1956.

I fortsättningen uttalas under nyssnämnda rubrik att utbildning icke är
något självändamål utan ett medel, varigenom en persons yrkesanlag utvecklas
under vederbörligt hänsynstagande till arbetstillfällena och varigenom
den enskilde får möjlighet att utnyttja sina anlag på det sätt som
både för honom själv och för samhället är fördelaktigast; utbildningen bör
vara så anordnad att den verkar personlighetsutvecklande, i synnerhet då
fråga är om ungdom. Rekommendationen betonar, att utbildning är en process,
som fortgår under den enskildes yrkesverksamma period i enlighet
med hans behov som individ och som samhällsmedlem. Det deklareras vidare
att utbildning bör vara fri från varje form av diskriminering på grund av
ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller
socialt ursprung. Slutligen framhålles bland de allmänna principerna att utbildning
kräver ett fortgående samarbete mellan alla därav berörda organ
och personer, särskilt myndigheter, utbildningsinstitutioner samt arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer.

De tekniska delarna av rekommendationen omfattar alla aspekter på yrkesutbildning
och utarbetandet av planer för densamma på alla olika nivåer.

Den avdelning av rekommendationen, som behandlar planering och administration
på riksplanet, och som är av särskilt intresse för sådana länder
som just har börjat bygga upp sin yrkesutbildningsverksamhet, betonar vikten
av att yrkesutbildningen administrativt samordnas. Denna samordning
bör garantera, att vägarna för tillträde till yrken, särskilt de manuellt inriktade,
bör vara tillräckliga för att kunna motsvara behovet inom alla
grenar av näringslivet och anpassade efter de enskilda elevernas förmåga,
intressen och förhållanden. Vidare lämnas ett antal praktiska anvisningar
rörande administrationen av ett nationellt system av utbildningsinstitutioner,
t. ex. i fråga om arbetskraftsplanering, standardiserade läroplaner, utbildningsmetoder,
kunskapsprov.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt organisation och metoder för utbild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ning på företagsnivå. Rekommendationens anvisningar, som utformades
med utvecklingsländernas behov för ögonen, är till stor del grundade på
erfarenheter från de i industriellt avseende högre utvecklade länderna. De
delar av rekommendationen som särskilt äger tillämpning på utvecklingsländerna
omfattar i övrigt ett avsnitt om snabbutbildning i syfte att tillgodose
dessa länders trängande behov av utbildad arbetskraft samt ett avsnitt
rörande de ledande principerna för utbildningspolitiken.

Rekommendationen behandlar även ett flertal andra frågor såsom insamling
av informationer rörande olika utbildningsmöjligheter, yrkesvägledning
och urval, yrkesförberedelse, lärlingskap samt lärarpersonal i utbildningsinstitutioner
och företag.

Yttranden

Yttranden har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och ILOkommittén.

Arbetsmarknadsstyrelsen och TCO har intet att erinra mot rekommendationens
innehåll, medan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
båda anser att någon åtgärd från svensk sida ej är påkallad med
anledning av rekommendationen.

Skolöverstyrelsen lämnar en redogörelse för den obligatoriska nioåriga
svenska skolans syfte och utformning inom hithörande områden under den
pågående försöksverksamheten. Denna visar bl. a., säger överstyrelsen, att
man kan ge eleverna en med hänsyn till deras anlag och intressen meningsfull
utbildning. Genom att koncentrera utbildningen till ett fåtal skolmässiga
grundutbildningar, var och en ledande vidare till stora grupper av
varandra närstående yrken, vinner man vissa fördelar. Eleverna förvärvar
nämligen för en yrkesutövning grundläggande färdigheter utan tidig specialisering
och kan därigenom både uppskjuta ett slutligt yrkesval och nå
en god beredskap att möta krav, som ett föränderligt samhälle framdeles
kommer att ställa på dem. Häri ansluter utbildningen väl till ILO:s grundtankar.
Principen om elevens fria tillval är en av grundvalarna för den under
genomförande varande obligatoriska nioåriga skolan i Sverige, en princip,
som väl överensstämmer med rekommendationens ledande allmänna
tankegångar.

När det nu gäller, fortsätter överstyrelsen, att inordna det svenska systemet
under den rubricering, som genomförts i rekommendationen, och
med hänsyn till för de olika leden gjorda definitionerna har vissa svårigheter
framträtt.

Den praktiska yrkesorienteringen exempelvis, som hos oss närmast hänför
sig till Vocational Guidance, synes kunna hänföras till såväl Prevocational
Preparation som till Selection (åtgärder för anlagsorientering och urval).
Detta senare begrepp synes för övrigt i rekommendationen mer betona
urval än anlagsorientering i vidare mening, under det att Prevocatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

nal Preparation tar upp en del moment, som hos oss räknas till yrkesvägledningen
(Vocational Guidance) såsom redan antytts.

Vidare kan det vara tveksamt, om den förberedande yrkesutbildningen,
sådan den här beskrivits, skall hänföras till Prevocational Preparation eller
till Vocational Training. Även om det tidigare jämväl på svenskt håll rått
delade meningar om hur denna utbildning skall rubriceras, torde det numera
anses befogat att hänföra den som ett första led till den egentliga
yrkesutbildningen (Vocational Training).

Avsnitt V i rekommendationen (Åtgärder för yrkesvägledning och urval)
ger uttryck för ett allmänt synsätt, som i viss mån står i strid med
det svenska systemet, där elevens studieväg genom grundskolan utformas
på grundval av ett fritt successivt tillval av föräldrarna efter samråd med
eleven och där skolan genom att lämna studie- och yrkesorientering samt
andra upplysningar av betydelse i sammanhanget underlättar detta ställningstagande.

Ovan anförda synpunkter utgör inte hinder för överstyrelsen att tillstyrka
rekommendationen i vad den gäller sådana skolor som står under
överstyrelsens inseende.

överstyrelsen för yrkesutbildning har i huvudsak intet att erinra mot
föreliggande rekommendation, som överstyrelsen anser inrymma ett beaktansvärt
material av stor betydelse för de länder, som nu saknar, men
som önskar bygga upp ett modernt och rationellt yrkesskolväsende. Rekommendationen
inrymmer emellertid i vissa enskilda avsnitt oklarheter, som
överstyrelsen ansett sig böra upptaga till behandling.

I avdelning II. »Planering och administration på riksplanet», punkt 3, behandlas
innehållet i utbildningssystemet. Så vitt överstyrelsen har sig bekant
finns det i vårt land få yrken för vilka särskilda kvalifikationsnormer
fastställts. Inom hantverksyrkena, där framförallt bestämd yrkesfärdighet
kräves, avlägges i allmänhet färdighetsprov, s. k. gesällprov. Särskilda avgångsexamina
eller officiellt fastställda normer finns dock icke. Det har
emellertid diskuterats om man inte i vårt land borde i viss omfattning införa
avgångsprov.

I fråga om ersättning till personer, som utbildats inom företagen, påpekar
överstyrelsen att den i vårt land praktiserade utbildningsformen med
s. k. inbyggda skolor bygger på praktisk undervisning i företaget och teoretisk
vid en kommunal yrkesskola. I allmänhet gäller härvid att ersättning
utgår enligt kollektivavtal. Det finns emellertid områden där i kollektivavtal
fastställda regler för lärlingslön inte existerar och där i vissa fall någon
ersättning icke alls utgår eller också endast mindre sådan. Till denna
utbildning utgår då istället statlig studiehjälp.

Avdelningen XI. »Snabbutbildning», synes vara utformad med tanke på
utvecklingsländerna. Härför talar bl. a. att »permanenta anordningar för
snabbutbildning bör organiseras för att främja befordran inom yrket och
i socialt hänseende». Även det stränga urvalsförfarande som rekommenderas
tyder på att det snarare är fråga om snabbutbildning i annan me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ning än den som förbindes med traditionell omskolningsverksamhet. Den
omskolningsverksamhet, som bedrives här i landet, kan under vissa förhållanden
få karaktär av snabbutbildning, men hör vanligtvis till undantagen.
Med nuvarande arbetsmarknadsläge kan i omskolningsverksamheten
icke heller det urvalsförfarande av arbetskraften ske som i och för sig
kan anses önskvärt.

I avdelning XIII. »Lärarpersonal i utbildningsinstitutioner och företag»,
punkt 67, förordas särskild utbildning i säkerhetsfrågor i arbete. Överstyrelsen
anser att denna utbildning bör ingå som en naturlig del i den ordinarie
lärarutbildningen.

ILO-kommittén konstaterar, att rekommendationen i stort sett inte varit
föremål för några erinringar från remissinstansernas sida. Kommittén föreslår,
att rekommendationen överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning för att, i den mån så
betinnes möjligt och lämpligt, tagas i beaktande vid yrkesutbildningsverksamhetens
framtida utformning.

Akt angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga

Internationella arbetsbyråns styrelse hade framlagt förslag om vissa ändringar
av Internationella arbetsorganisationens stadga i syfte att få till stånd
en ökning av antalet medlemmar i styrelsen från 40 till 48. Genom den
föreslagna ökningen skulle styrelsens sammansättning anpassas till de
ändringar i arbetsorganisationens medlemstal som ägt rum sedan år 1953,
då den senaste revisionen företogs (jfr prop. 54 till 1954 års riksdag). Sedan
dess hade 56 stater vunnit anslutning till eller återinträtt i organisationen
(vars medlemstal vid utgången av år 1962 uppgick till 104). Det hade
följaktligen börjat framstå såsom nödvändigt att utvidga styrelsen — dock
utan att förändra dess karaktär av sekretariatets ledande organ — i syfte
att garantera såväl representation för det kontinuerligt stigande antalet berörda
intressen som effektiviteten i styrelsens verksamhet.

Förslaget hänsköts till ett av konferensens utskott och på dess rekommendation
antog konferensen enhälligt en akt rörande vissa ändringar i artikel
7 av Internationella arbetsorganisationens stadga. Genom bestämmelserna
i denna akt ökas antalet regeringsrepresentantcr i styrelsen från 20 till 24,
antalet arbetsgivarrepresentanter från tio till 12 och antalet arbetstagarrepresentanter
likaledes från tio till 12. Dessutom skall 14 av de 24 regeringsrepresentanterna
(i stället för tio såsom hittills varit fallet) väljas
av regeringsdelegaterna vid konferensen med undantag för delegaterna från
de tio i industriellt hänseende mest betydande staterna, vilka är ständiga
medlemmar av styrelsen. Tillika ströks den numera föråldrade bestämmelsen
i mom. 4 av artikel 7 att två representanter för arbetsgivarna och två
för arbetarna skulle tillhöra utomeuropeiska stater. Akten kommer att träda
i kraft när den ratificerats eller godkänts av två tredjedelar av organisationens
medlemsstater, däribland fem av sistnämnda tio stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Yttranden

Yttranden har inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen,
Tjänstemännens centralorganisation och ILO-kommittén.

Med hänsyn till den kraftiga ökning av antalet av ILO:s medlemsstater,
som ägt rum under senare år har ingen av remissinstanserna något att erinra
mot beslutet att öka antalet ordinarie ledamöter i styrelsen på sätt som
angives i akten. Svensk ratificering av akten tillstyrkes därför.

I likhet med de hörda organisationerna tillstyrker ILO-kommittén svensk
ratificering av ifrågavarande akt.

Bestämmelserna i akten är, framhåller kommittén, avsedda att tillämpas
vid det styrelseval som skall äga rum i samband med innevarande års arbetskonferens
i juni månad. Internationella arbetsbyrån har med hänsyn
härtill i skrivelser till medlemsstaternas regeringar betonat angelägenheten
av att akten dessförinnan erhållit det för dess ikraftträdande erforderliga
antalet ratifikationer, dvs. att akten godtagits av två tredjedelar av ILO:s
samtliga medlemsstater.

D epar tementscliefen

Vad först beträffar konventionen (nr 117) angående socialpolitikens
grundläggande syften och normer anser jag i likhet med ILO-kommittén
att ett slutgiltigt ställningstagande till frågan huruvida konventionen bör
ratificeras av Sverige bör uppskjutas till dess klarhet vunnits om hur i
första hand de nordiska länderna ställer sig till ratifikationsspörsmålet.
Jag har därför intet att erinra mot ILO-kommitténs uppfattning att detta
spörsmål bör hänskjutas till Nordiska socialpolitiska kommittén, som har
tillsatt ett särskilt underutskott för genomgång av ILO-konventioner. Sedan
sistnämnda kommittés yttrande föreligger kan frågan om svensk ratifikation
upptagas till förnyat övervägande.

Den inbördes likabehandling av olika medlemsstaters medborgare som är
syftet med konventionen (nr 118) angående utlänningars likställande med
ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet måste enligt min mening
vara en naturlig konsekvens av hela det komplex av sociala lagstiftnings-
och trygghetsåtgärder, som byggts upp inom ILO:s medlemsstater
och som i viss utsträckning fått sin utformning bestämd av de konventioner
och rekommendationer som antagits inom ILO. En sådan likabehandling
har också kommit att framstå såsom en följdriktig utveckling av det ökade
mellanstatliga folkutbyte som ägt rum framför allt efter andra världskriget
och som, speciellt för arbetskraftens del, skapat en internationell marknad.
Detta folkutbvte har blivit ett led i en bättre hushållning med den mänskliga
arbetskraften i syfte att stegra produktionen och levnadsstandarden,
samtidigt som värdefulla kontakter skapats mellan länderna till fromma
för samförstånds- och fredssträvandena i världen.

För Sveriges del har förbindelserna med andra länder utvecklats starkt
efter kriget, och vårt land, som tidigare var ett emigrationsland, har nu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

mera under olika perioder och för olika delar av näringslivet haft intresse
av alt arbetskraft kunnat tillföras landet utifrån för att här sättas in i produktionen.
Det framstår som en naturlig sak att utländska arbetstagare här
i landet i möjlig mån får del av den sociala trygghet som landets egna medborgare
åtnjuter.

Jag ansluter mig därför till ILO-kommitténs förslag att Sverige skall ratificera
konventionen nr 118.

En ratifikation kan grundas på en eller flera av de grenar av det sociala
trygghetssystemet som finns angivna i artikel 2 mom. 1. På de skäl som
anförts av ILO-kommittén anser jag liksom kommittén, att Sveriges ratifikation
i nuvarande läge bör avse de i nyssnämnda moment under a)—c)
samt g) och h) angivna grenarna, dvs. hälso- och sjukvård, kontantförmåner
vid sjukdom samt förmåner vid havandeskap och barnsbörd, vid yrkesskada
och vid arbetslöshet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att beträffande
arbetslöslietshjälpen utfärda härav betingade föreskrifter. I ratifikationshandlingen
skall i enlighet med artikel 2 mom. 3 angivas att Sverige
godtager konventionens förpliktelser beträffande de nvss angivna fem
grenarna.

Enligt artikel 2 mom. 4 kan en stat som ratificerat konventionen sedermera
utsträcka ratifikationen till att omfatta en eller flera av de grenar,
som ej inedtagits i dess ursprungliga ratifikation. För Sveriges vidkommande
skulle detta innebära att ratifikation i framtiden kan utvidgas till
att avse förmåner vid invaliditet och ålderdom och i händelse av familjeförsörjarens
död ävensom familjeförmåner. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att allteftersom förutsättningar för nya åtaganden skapas utsträcka
ratifikationen.

Till vad ILO-kommittén anfört beträffande rekommendationen (nr 116)
angående förkortning av arbetstiden kan jag ansluta mig. I likhet med
kommittén anser jag att rekommendationen inte för närvarande bör föranleda
några särskilda åtgärder från svensk sida.

Rekommendationen (nr 117) angående yrkesutbildning ersätter ett antal
tidigare av ILO antagna rekommendationer på yrkesutbildningens område.
Avsikten med den nya rekommendationen är att revidera och modernisera
ILO:s principer för yrkesutbildning under hänsynstagande till den utveckling
på området som ägt rum under senare tid.

Gentemot rekommendationens allmänna principer eller innehåll i övrigt
har i stort sett ingå erinringar framförts. En närmare prövning av frågan
huruvida rekommendationens anvisningar kan och bör tillämpas på svenska
förhållanden torde det få ankomma på vederbörande myndigheter att verkställa.
Jag ansluter mig sålunda till den av ILO-kommittén uttalade uppfattningen
att rekommendationen skall överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för beaktande
i samband med yrkesutbildningsverksamhetens framtida utformning.

\ ad slutligen beträffar den vid konferensen antagna akten angående
ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga må erinras om att
enligt stadgans artikel 7 mom. 1 i dess nu gällande lydelse Internationella

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

arbetsbyråns styrelse skall bestå av 40 personer, av vilka 20 skall representera
medlemsstaternas regeringar samt 10 arbetsgivarna och 10 arbetstagarna.
Mom. 2 av samma artikel föreskriver vidare, att av de 20 ledamöter,
som representerar regeringarna, 10 skall utses av de medlemmar, som i industriellt
hänseende är de mest betydande, samt 10 av de medlemmar, som
därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid konferensen, med undantag
av ombuden för nyssberörda 10 i industriellt hänseende mest betydande
medlemmar. I mom. 4 slutligen stadgas bl. a., att två representanter för
arbetsgivarna och två för arbetstagarna skall tillhöra utomeuropeiska stater.

De vid 1962 års arbetskonferens antagna ändringarna i stadgan innebär,
att antalet ledamöter i styrelsen ökas från 40 till 48, av vilka 24 skall representera
regeringarna, 12 arbetsgivarna och 12 arbetstagarna. Av de 24
ledamöter som skall företräda regeringarna skall liksom hittills 10 utses
av de medlemsstater, som i industriellt hänseende är de mest betydande, och
14 av regeringarnas ombud vid konferensen med undantag av ombuden för
nyssnämnda 10 stater. Därjämte har bestämmelsen att två arbetsgivarombud
och två arbetstagaroinbud skall tillhöra utomeuropeiska stater slopats.

Den nu beslutade stadgeändringen har ansetts motiverad av den ökning
av arbetsorganisationens medlemsantal som ägt rum genom att åtskilliga
— sammanlagt 56 — stater vunnit inträde eller återupptagits i organisationen
under den tid som förflutit från år 1953, då styrelseledamöternas
antal senast ökades, och fram till tidpunkten för avhållandet av 1962 års
arbetskonferens. Det synes mig uppenbart, att arbetsorganisationens numerära
tillväxt bör leda till en rimlig breddning av arbetsbyråns styrelse för
att därigenom bereda medlemsstaterna vidgade möjligheter att öva inflytande
på riktlinjerna för arbetsorganisationens verksamhet.

Vad slutligen angår stadgans regel att ett visst minimiantal av styrelsens
arbetsgivar- respektive arbetstagarrepresentanter skall vara utomeuropeiska
framstår föreskriften härom numera såsom föråldrad, varför den bör
utgå.

Jag tillstyrker alltså att 1962 års akt angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga ratificeras av Sverige.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att med anledning
av de vid Internationella arbetskonferensens fyrtiosjätte sammanträde
antagna internationella instrumenten

dels godkänna att Sverige i enlighet med vad jag föreslagit
ansluter sig till konventionen (nr 118) angående utlänningars
likställande med ett lands egna medborgare i
fråga om social trygghet ävensom till akt angående ändringar
i Internationella arbetsorganisationens stadga,
dels ock besluta

att konventionen (nr 117) angående socialpolitikens
grundläggande syften och normer ej skall för närvarande ratificeras
av Sverige,

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

att rekommendationen (nr 116) angående förkortning av
arbetstiden ej skall för närvarande föranleda någon åtgärd
samt att rekommendationen (nr 117) angående yrkesutbildning
skall överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för
att, i den mån så är möjligt och lämpligt, tagas i beaktande
vid yrkesutbildningsverksamhetens framtida utformning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Ingemar Lindberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 117) concerning Basic Konvention (nr 117) angående socialAims
and Standards of Social Policy politikens grundläggande syften och

normer

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-sixth Session on 6
June 1962, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals concerning
the revision of the Social Policy
(Non-Metropolitan Territories)
Convention, 1947, which is the
tenth item on the agenda of the
Session, primarily with a view to
making its continued application
and ratification possible for independent
States, and

Considering that these proposals
must take the form of an International
Convention, and

Considering that economic development
must serve as a basis för
social progress, and

Considering that every effort
should be made, on an international,
regional or national basis, to
secure financial and technical assistance
safeguarding the interests
of the population, and

Considering that, in appropriate
cases, international, regional or
national action should be taken
with a view to establishing conditions
of trade which would encourage
production åt a high level
of efficiency and make possible
the maintenance of a reasonable
standard of living, and

Considering that all possible
steps should be taken by appropriate
international, regional and

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 6
juni 1962 till sitt fyrtiosjätte sammanträde och

beslutat antaga vissa förslag
angående revision av konventionen
angående socialpolitik (inom områden
belägna utanför moderlandet),
1947, vilken fråga utgör den
tionde punkten på sammanträdets
dagordning, i första hand i syfte att
göra dess fortsatta tillämpning och
ratificering möjlig för oberoende
stater, och

som finner att dessa förslag måste
taga form av en internationell
konvention,

som anser att ekonomisk utveckling
måste utgöra grundvalen för
socialt framåtskridande,

som anser att man bör eftersträva
att såväl internationellt som regionalt
och nationellt säkerställa finansiellt
och tekniskt bistånd till
tryggande av befolkningens intressen,

som finner att, där så lämpligen
kan ske, internationella, regionala
eller nationella åtgärder böra vidtagas
för att få till stånd handelsvillkor,
ägnade att främja en effektiv
produktion och möjliggöra vidmakthållandet
av en skälig levnadsstandard,

som anser att alla genomförbara
åtgärder böra på lämpligt sätt vidtagas
såväl internationellt som re -

Kungi. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

national measures to promote improvement
in such fields as public
health, housing, nutrition, education,
the welfare of children, the
status of woraen, conditions of
employment, the remuneration of
wage earners and independent
producers, the protection of migrant
workers, social security,
standards of public services and
general production, and

Considering that all possible
steps should be taken effectively to
interest and associate the population
in the framing and execution
of measures of social progress,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-two the following
Convention, which may be cited as
the Social Policy (Basic Aims and
Standards) Convention, 1962:

Part I. General Principles
Arlicle 1

1. All policies shall be primarily
directed to the well-being and development
of the population and to the
promotion of its desire för social
progress.

2. All policies of more general application
shall be formulated with
due regard to their effect upon the
well-being of the population.

Part II. Improvement of Standards
of Living

Article 2

The improvement of standards of
living shall be regarded as the principal
objective in the planning of
economic development.

Artide 3

1. All practicable measures shall be
taken in the planning of economic
development to harmonise such de -

gionalt och nationellt för att åvägabringa
bättre förhållanden i fråga
om bl. a. hälso- och sjukvård,
bostadsförsörjning, livsmedel, undervisning,
barnens välfärd, kvinnans
ställning, sysselsättningsvillkor,
löntagares och självständiga
företagares löner, skydd för migrerande
arbetare, social trygghet, av
det allmänna tillhandahållna tjänster
samt produktionen i allmänhet
och

som anser att alla genomförbara
åtgärder böra vidtagas för att effektivt
intressera och anknyta befolkningen
till utformningen och
genomförandet av åtgärder för socialt
framåtskridande,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotvå
följande konvention, vilken må
benämnas konvention angående socialpolitik
(grundläggande syften och
normer), 1962.

Del I. Allmänna principer
Artikel 1

1. All politik skall i första hand
syfta till befolkningens välfärd och
till stärkande av dess förhoppningar
om sociala framsteg.

2. Den allmänna politiken skall utformas
under vederbörligt hänsynstagande
till dess återverkningar på
befolkningens välfärd.

Del II. Höjande av levnadsstandarden

Artikel 2

Höjande av levnadsstandarden
skall anses såsom främsta mål vid
planläggningen av den ekonomiska
utvecklingen.

Artikel 3

1. Vid planeringen av den ekonomiska
utvecklingen skola lämpliga
åtgärder vidtagas för att bringa den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

velopment with the healthy evolution
of the communities concerned.

2. In particular, efforts shall be
made to avoid the disruption of
family life and of traditional social
units, especially by—

(a) close study of the causes and
effects of migratory movements and
appropriate action where necessary;

(b) the promotion of town and
village planning in areas where
economic needs result in the concentration
of population;

(d) the improvement of living conditions
in rural areas and the establishment
of suitable industries in
rural areas where adequate manpower
is available.

Article 4

The mesasures to be considered by
the competent authorities for the promotion
of productive capacity and
the improvement of standards of living
of agrieultural producers shall
inelude—

(a) the elimination to the fullest
practicable extent of the causes of
chronic indebtedness;

(b) the control of the alienation of
agrieultural land to non-agriculturalists
so as to ensure that such
alienation takes place only when it
is in the best interests of the country;

(c) the control, by the enforcement
of adequate laws or regulations, of
the ownership and use of land and resources
to ensure that they are used,
with due regard to customary rights,
in the best interests of the inhabitants
of the country;

(d) the supervision of tenancy arrangements
and of working conditions
with a view to securing for
tenants and labourers the highest
practicable standards of living and an
equitable share in any advantages
which may result from improvements
in produetivity or in price levels;

na i harmoni med berörda samfälligheters
sunda framåtskridande.

2. Särskilt bör man söka undvika
att splittra familjer och andra traditionella
sociala enheter genom

a) ingående studium av migrationens
orsaker och verkningar samt
lämpligt inskridande, där så finnes
påkallat;

b) främjande av samhällsplanering
i områden, där den ekonomiska utvecklingen
medför en koncentration
av befolkningen;

c) förhindrande och avskaffande
av en alltför stark befolkningsanhopning
i stadssamhällena;

d) förbättring av levnadsvillkoren
på landsbygden och förläggande av
lämpliga industrier till sådana landsbygdsområden,
där arbetskraft finnes
att tillgå i tillfredsställande omfattning.

Artikel å

I syfte att öka produktionskapaciteten
och förbättra den jordbrukande
befolkningens levnadsstandard skola
vederbörande myndigheter överväga
följande åtgärder

a) undanröjande i möjligaste mån
av orsakerna till kronisk skuldsättning; b)

kontroll över att överlåtelse av
jordbruk till icke-jordbrukare medgives
endast i sådana fall, då den överensstämmer
med landets intresse;

c) kontroll genom lämplig lagstiftning
över äganderätten till och brukandet
av jord och andra naturtillgångar
för att trygga deras utnyttjande
till befolkningens fromma under
vederbörligt beaktande av hävdvunna
rättigheter;

d) övervakning av arrende- och arbetsvillkor
för att tillförsäkra arrendatorer
och arbetstagare högsta möjliga
levnadsstandard och skälig andel
i den vinst, som må föranledas av
förbättringar i produktionsresultat eller
prisnivå;

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

(e) the reduction of production and e) minskning av produktions- och
distribution costs by all practicable distributionskostnader genom lämpmeans
and in particular by forming, liga åtgärder, särskilt genom stöd vid
encouraging and assisting producers’ grundandet och uppehållandet av
and consumers’ co-operatives. producent- och konsumentkooperati va

sammanslutningar.

Article 5

1. Measures shall be taken to secure
for independent producers and
wage earners conditions which will
give them scope to improve living
standards by their own efforts and
will ensure the maintenance of minimum
standards of living as ascertained
by means of official inquiries
into living conditions, conducted after
consultation with the representative
organisations of employers and workers.

2. In ascertaining the minimum
standards of living, account shall be
taken of such essential family needs
of the workers as food and its nutritive
value, housing, clothing, medical
care and education.

Part III. Provisions concerning
Migrant Workers

Article 6

Where the circumstances under
which workers are employed involve
their living away from their homes,
the terms and conditions of their
employment shall take account of
their normal family needs.

Article 7

Where the labour resources of one
area are used on a temporary basis
for the benefit of another area, measures
shall be taken to encourage the
transfer of part of the workers’
wages and savings from the area of
labour utilisation to the area of
labour supply.

Article 8

1. Where the labour resources of a
country are used in an area under
a different administration, the competent
authorities of the countries
concerned shall, whenever necessary

Artikel 5

1. Åtgärder skola vidtagas för att
tillförsäkra självständiga företagare
och löntagare sådana villkor som sätta
dem i stånd att genom egna insatser
höja sin levnadsstandard och som
trygga uppehållandet av en minimilevnadsstandard,
fastställd genom officiella,
i samråd med de representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna
utförda undersökningar
av levnadsvillkoren.

2. Vid fastställandet av minimilevnadsstandarden
skall hänsyn tagas
till sådana oundgängliga behov inom
arbetstagarens familj som livsmedel
och deras näringsvärde, bostad, kläder,
sjukvård och undervisning.

Del III. Bestämmelser rörande migrerande
arbetstagare

Artikel 6

Därest anställningsförhållandena
påfordra, att arbetstagarna vistas utom
hemorten, skall vid anställningsvillkorens
bestämmande hänsyn tagas
till familjens normala behov.

Artikel 7

Därest inom ett område arbetskraft
från annat område tillfälligt utnyttjas,
skola åtgärder vidtagas för att
underlätta överföring av en del av arbetstagarnas
lön och besparingar från
förstnämnda område till det område,
som ställt arbetskraften till förfogande.

Artikel 8

1. Därest arbetskraft från ett land
utnyttjas inom ett område under annan
administration skola vederbörande
myndigheter i berörda länder, om
så finnes erforderligt eller önskvärt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

or desirable, enter into agreements
for the purpose of regulating matters
of common concern arising in connection
with the application of the
provisions of this Convention.

2. Such agreements shall provide
that the worker shall enjoy protection
and advantages not less than
those enjoyed by workers resident
in the area of labour utilisation.

3. Such agreements shall provide
for facilities for enabling the worker
to transfer part of his wages and
savings to his home.

Article 9

Where workers and their families
move from low-cost to higher-cost
areas, account shall be taken of the
increased cost of living resulting
from the changé.

Part IV. Remuneration of Workers
and Related Questions

Artide 10

1. The fixing of minimum wages
by collective agreements freely negotiated
between trade unions which
are representative of the workers
concerned and employers or employers’
organisations shall be encouraged.

2. Where no adequate arrangements
exist for the fixing of minimum
wages by collective agreement,
the necessary arrangements shall be
made whereby minimum rates of
wages can be fixed in consultation
with representatives of the employers
and workers, including representatives
of their respective organisations,
where such exist.

3. The necessary measures shall
be taken to ensure that the employers
and workers concerned are informed
of the minimum wage rates in forcc
and that wages are not paid åt less
than these rates in cases where they
are applicable.

avtala om reglering av frågor av gemensamt
intresse, vilka kunna uppkomma
i samband med tillämpningen
av denna konvention.

2. I sådant avtal skall föreskrivas,
att arbetstagarna skola åtnjuta minst
samma skydd och förmåner, som tillkomma
arbetstagare bosatta i anställningsområdet.

3. Avtalet skall vidare innehålla
bestämmelser om lättnader för arbetstagaren
vid överförandet av en del
av hans lön och besparingar till hemmet.

Artikel 9

Då arbetstagarna och deras familjer
flytta från ett område med låga
levnadskostnader till ett annat med
högre sådana kostnader, skall hänsyn
tagas till den ökning i levnadskostnaderna,
som överflyttningen medför.

Del IV. Arbetstagarnas löner och därmed
sammanhängande frågor

Artikel 10

1. Fastställandet av minimilöner
genom kollektivavtal, fritt ingångna
mellan fackliga sammanslutningar,
som äro representativa för de berörda
arbetstagarna och arbetsgivarna eller
deras organisationer, skall främjas.

2. Där ett effektivt system för fastställande
av minimilöner genom kollektivavtal
saknas, skola erforderliga
åtgärder vidtagas för fastställande av
minimilönesatser i samråd med representanter
för arbetsgivare och arbetstagare,
däri inbegripna representanter
för deras respektive organisationer,
där sådana finnas.

3. Erforderliga åtgärder skola vidtagas
för att garantera såväl att därav
berörda arbetsgivare och arbetstagare
erhålla kännedom om gällande
minimilönesatser som ock att utgående
löner icke understiga tillämpliga
lönesatser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

4. A worker to whom minimum
rates are applicable and who, since
they became applicable, has been paid
vvages åt less than these rates shall
be entitled to recover, by judicial or
other means authorised by law, the
amount by which he has been underpaid,
subject to such limitation of
time as may be determined by law
or regulation.

Article 11

1. The necessary measures shall
be taken to ensure the proper payment
of all wages earned and employers
shall be required to keep registers
of w''age payments, to issue to workers
statements of wage payments and
to take other appropriate steps lo
facilitate the necessary supervision.

2. Wages shall normally be paid
in legal tender only.

3. Wages shall normally be paid
direct to the individual worker.

4. The substitution of alcohol or
other spirituous beverages for all or
any part of wages for services performed
by the worker shall be prohibited.

5. Payment of wages shall not be
made in tavcrns or stores, except in
the case of workers employed therein.

6. Unless there is an established
local custom to the contrary, and the
competent authority is satisfied that
the continuancc of this custom is
desired by the workers, wages shall
be paid regularly åt such intervals
as will lessen the likelihood of indebtedness
among the wage earners.

7. Where food, housing, clothing
and other essential supplies and
services form part of remuneration,
all practicable steps shall be taken
by the competent authority to ensure
that they are adequate and their cash
value properly assessed.

8. All practicable measures shall
be taken—

(a) to inform the workers of their
wage rights;

(b) to prevent any unauthorised
deductions from wages; and

4. Varje arbetstagare, på vilken minimilönesatser
äro tillämpliga, och
som efter deras ikraftträdande erhållit
en lön, understigande dessa lönesatser,
skall äga att på rättslig väg eller
genom annat i lag godkänt förfarande
påkalla utbetalandet av resterande
belopp inom tid, som må vara
bestämd i lagstiftningen.

Artikel 11

1. Erforderliga åtgärder skola vidtagas
för att garantera, att intjänta
löner vederbörligen utbetalas, och
skola arbetsgivarna åläggas att föra
register över utbetalade löner, att giva
arbetstagarna intyg över utbetalade
löner samt att i övrigt medverka till
erforderlig kontroll.

2. Lönen skall i regel utbetalas endast
i lagligt betalningsmedel.

3. Lönen skall i regel utbetalas direkt
till den enskilde arbetstagaren.

4. Ersättning för utfört arbete får
icke till någon del lämnas i form av
alkoholhaltiga drycker eller andra
rusdrycker.

5. Lön må icke utbetalas på utskänkningsställen
eller i butiker, utom
såvitt avser i sådana företag anställda
arbetstagare.

6. Såframt icke lokal sedvänja,
som arbetstagarna enligt vederbörande
myndighets bedömande önska bibehålla,
till annat föranleder, skall
lönen utbetalas regelbundet med sådana
intervaller som äro ägnade att
minska risken för löntagarnas skuldsättning.

7. Därest kost, bostad, kläder och
andra förnödenheter eller tjänster ingå
i lönen, skall vederbörande myndighet
vidtaga alla lämpliga åtgärder
för att övervaka, att de äro tillräckliga
och att deras kontanta värde är
riktigt uppskattat.

8. Lämpliga åtgärder skola vidtagas
för att

a) upplysa arbetarna om deras rättigheter
med avseende å lönen;

b) förhindra varje otillåtet avdrag
å lönen; och

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

(c) to restrict the amounts deductible
from wages in respect of
supplies and services forming part of
remuneration to the proper cash
valne thereof.

Article 12

1. The maximum amounts and
manner of repayment of advances on
wages shall be regulated by the competent
authority.

2. The competent authority shall
limit the amount of advances which
may be made to a worker in consideration
of his taking up employment;
the amount of advances permitted
shall be clearly explained to
the worker.

3. Any advance in excess of the
amount laid down by the competent
authority shall be legally irrecoverable
and may not be recovered by the
withholding of amounts of pay due
to the worker åt a later date.

Artide 13

1. Voluntary forms of thrift shall
be encouraged among wage earners
and independent producers.

2. All practicable measures shall
be taken for the protection of wage
earners and independent producers
against usury, in particular by action
aiming åt the reduction of rates of
interest on loans, by the control of
the operations of money lenders, and
by the encouragement of facilities
for borrowing money for appropriate
purposes through co-operative credit
organisations or through institutions
which are under the control of the
competent authority. 3

c) begränsa de belopp, som må avdragas
från lönen såsom ersättning
för däri ingående förnödenheter och
tjänster, till det faktiska värdet av
desamma.

Artikel 12

1. De högsta belopp av lönen, som
må förskottsvis utgivas, ävensom sättet
för återbetalning av förskott skola
bestämmas av vederbörande myndighet.

2. Vederbörande myndighet skall
begränsa det löneförskott, som må
utgivas till en arbetstagare i samband
med att han tillträder anställning; beloppet
av medgivna förskott skall noga
angivas för arbetstagaren.

3. Därest utgivet förskott överstiger
av vederbörande myndighet bestämt
belopp, skall detsamma icke
kunna lagligen återkrävas och må
icke återtagas genom innehållande av
lönebelopp, som vid en senare tidpunkt
förfaller till betalning.

Artikel 13

1. Frivilligt sparande i skilda former
bland löntagare och självständiga
företagare skall uppmuntras.

2. För att skydda löntagare och
självständiga företagare mot ocker
skola lämpliga åtgärder, särskilt sådana
som syfta till nedsättning av
ränta å lån, vidtagas medelst kontroll
över långivarnas verksamhet samt genom
vidgade möjligheter att erhålla
lån för legitima ändamål genom kooperativa
kreditorganisationer eller
andra institutioner under offentlig
kontroll.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Part V. Non-Discrimination on
Grounds of Race, Colour, Sex, Belief,
Tribal Association or Trade Union
Affiliation

Article H

1. It shall be an aim of policy to
abolish all discrimination araong
workers on grounds of race, colour,
sex, belief, tribal association or trade
union affiliation in respect of—

(a) labour legislation and agreements
which shall afford equitable
economic treatment to all those lawfully
resident or working in the
country;

(b) admission to public or private
employment;

(d) opportunities for vocational
training;

(e) conditions of work;

(f) health, safety and welfare
measures;

(g) discipline;

(h) participation in the negotiation
of collective agreements;

(i) wage råtes, which shall be
fixed according to the principle of
equal pay for work of equal value in
the same operation and undertaking.

2. All practicable measures shall be
taken to lessen, by raising the rates
applicable to the lower-paid workers,
any existing differences in wage rates
due to discrimination by reason of
race, colour, sex, belief, tribal association
or trade union affiliation. 3

3. Workers from one country
engaged for employment in anolher
country may be granted in addition
to their wages benefits in cash or in
kind to rneet any reasonable personal
or family expenses resulting from
employment away from their homes.

Del V. Förbud mot diskriminering på
grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse,
stamtillhörighet eller medlemskap
i facklig sammanslutning

Artikel /4

1. Ett av målen för socialpolitiken
skall vara att avskaffa alla slag av
diskriminering av arbetstagare på
grund av ras, hudfärg, kön, trosbekännelse,
stamtillhörighet eller medlemskap
i facklig sammanslutning
med avseende å

a) arbetslagstiftning och avtal, vilka
skola tillerkänna alla dem som äro
lagligen bosatta och arbeta i landet
rättvis ekonomisk behandling;

b) rätt till anställning i allmän eller
enskild tjänst;

c) villkor för anställning och befordran; d)

tillfällen till yrkesutbildning;

e) arbetsvillkor;

f) hälsovårds-, säkerhets- och välfärdsåtgärder; g)

disciplinära åtgärder;

h) deltagande i kollektivavtalsförhandlingar; i)

lönesatser, vilka skola bestämmas
i enlighet med principen om lika
lön för arbete av lika värde i en och
samma arbetsprocess och i ett och
samma företag.

2. Alla genomförbara åtgärder skola
vidtagas för att begränsa sådana
skillnader i lönesatser, vilka äro att
hänföra till diskriminering av arbetstagare
på grund av ras, hudfärg, kön,
trosbekännelse, stamtillhörighet eller
medlemskap i facklig sammanslutning,
genom att höja för de lägre betalda
arbetstagarna gällande lönesatser.

3. Arbetstagare från ett land, som
vinner anställning i ett annat, må utöver
sin lön tillerkännas kontant- eller
naturaförmåner för att bestrida av
anställningen utom hemorten föranledda
skäliga utgifter för sig och sin
familj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

4. The foregoing provisions of this 4. Utan hinder av i denna artikel
Article shall be without prejudice to meddelade bestämmelser skall vedersuch
measures as the competent au- börande myndighet vidtaga de åtgärthority
may think it necessary or der, som må finnas erforderliga eller
desirable to take for the safeguarding önskvärda till skydd för kvinnliga arof
motherhood and for ensuring the betstagares moderskap, hälsa, säkerhealth,
safety and welfare of wornen het och välfärd,
workers.

Part VI. Education and Training

Arlicle 15

1. Adequate provision shall be
made to the maximum extent possible
under local conditions, for the
progressive development of broad
systems of education, vocational
training and apprenticeship, with a
view to the effective preparalion of
children and young persons of both
sexes for a useful occupation.

2. National laws or regulations
shall prescribe the school-leaving age
and the minimum age for and conditions
of employment.

3. In order that the child population
may be able to profit by existing
facilities for education and in order
that the extension of such facilities
may not be hindered by a demand
for child labour, the employment of
persons below the school-leaving age
during the hours when the schools
are in session shall be prohibited in
areas where educational facilities are
provided on a scale adequate för the
majority of the children of school
age.

Article 16

1. In order to secure high productivity
through the development of
skilled labour, training in new techniques
of production shall be provided
in suitable cases. 2

2. Such training shall be organised
by or under the supervision of the
competent authorities, in consultation
with the employers’ and workers’
organisations of the country
from which the trainees come and
of the country of training.

Del VI. Undervisning och utbildning
Artikel 15

1. I den utsträckning de lokala förhållandena
medgiva skola lämpliga
åtgärder vidtagas för en successiv utveckling
av omfattande anordningar
för undervisning, yrkesutbildning och
lärlingsväsen, i syfte att effektivt förbereda
barn och minderåriga av båda
könen för en nyttig sysselsättning.

2. Den nationella lagstiftningen
skall innehålla föreskrifter rörande
åldersgränsen för skolpliktens upphörande
ävensom minimiålder och övriga
villkor för arbetsanställning.

3. För att barnen skola kunna tillgodogöra
sig förefintliga undervisningsmöjligheter
och för att skolväsendets
utveckling icke skall hämmas
av efterfrågan på minderårig arbetskraft
må barn i skolåldern under tiden
för skolarbetet icke användas till
arbete inom område, där undervisningsmöjligheter
finnas i en utsträckning,
som är tillräcklig för flertalet
barn i skolåldern.

Artikel 16

1. I syfte att garantera hög produktivitet
genom främjande av yrkesskickligheten
skola möjligheter till
utbildning i nya produktionsmetoder
tillhandahållas, där så befinnes lämpligt.

2. Sådan utbildning skall anordnas
eller övervakas av vederbörande myndigheter
i samråd med arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer i
det land, från vilket eleven kommer,
och i det land, där utbildningen äger
rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Part VII. Final provisions

Article 17

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 18

1. This Convention shall be linding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereaftcr, this Convention
shall come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 19

The coming into force of this Convention
shall not involve the ipso jure
denunciation of the Social Policy
(Non-Metropolitan Territories) Convention,
1947, hy any Member for
which that Convention continues to
remain in force, nor shall it close
tliat Convention to further ratification.

Artide 20

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years from
the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Director-General
of the International Labour Office
for registration. Such denunciation
shall not take effect until one year
after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expira -

Del VII. Slutartiklar

Artikel 17

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 18

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 19

Ikraftträdandet av denna konvention
skall icke innebära uppsägning
ipso jure av konventionen angående
socialpolitik (inom områden belägna
utanför moderlandet), 1947, av
medlem, för vilken sistnämnda konvention
även i fortsättningen skall
vara gällande, och skall ej heller medföra
att sistnämnda konvention icke
längre står öppen för ytterligare ratificering.

Artikel 20

1. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. Uppsägningen
träder icke i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

tion of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided för in this Artide, will be
bound for another period of ten years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of ten years under the terms
provided for in this Artide.

Article 21

1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by
the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of
the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
shall draw the attention of the Members
of the Organisation to the date
upon which the Convention will come
into force.

Article 22

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 23

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall consider the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision
in whole or in part.

Article 24

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Con -

moment nämnda tioårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av tio år och kan
därefter, med iakttagande av de i denna
artikel föreskrivna villkoren, uppsäga
konventionen vid utgången av
varje följande tioårsperiod.

Artikel 21

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella arbetsorganisationen
om registreringen
av alla ratifikationer, förklaringar
och uppsägningar, som delgivits honom
av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag, då
konventionen träder i kraft.

Artikel 22

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation,
förklaring och uppsägning, som
av honom registrerats i enlighet med
bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 23

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt,
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning föreligger
att på konferensens dagordning
uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.

Artikel 24

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

vention in whole or in part, then,
unless, the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Artide
20 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention shall cease to
be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Article 25

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

vision, helt eller delvis, av förevarande
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av
den nya, reviderade konventionen, för
såvitt denna trätt i kraft, ipso jure
medföra omedelbar uppsägning av förevarande
konvention, utan hinder av
vad i artikel 20 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 25

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga B

(Översättning)

Convention (No. 118) concerning Equa- Konvention (nr 118) angående utlänlity
of Treatment of Nationals and Non- ningars likställande med ett lands egna
Nationals in Social Security medborgare i fråga om social trygghet

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-sixth Session on 6
June 1962, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with
regard to equality of treatment of
nationals and non-nationals in
social security, which is the fifth
item on the agenda of the session,
and

Having determined that these
proposals shall take the form of an
international Convention,

adopts this twenty-eighth day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-two the following
Convention, which may be cited as
the Equality of Treatment (Social
Security) Convention, 1962:

Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as well as
laws and regulations;

(b) the term “benefits” refers to
all benefits, grants and pensions, including
any supplements or increments; (c)

the term “benefits granted
under transitional schemes” means
either benefits granted to persons
who have exceeded a prescribed age
åt the date when the legislation ap -

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats
den 6 juni 1962 till sitt fyrtiosjätte
sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående utlänningars likställande
med ett lands egna medborgare i
fråga om social trygghet, vilken
fråga utgör den femte punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugoåttonde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotvå
följande konvention, som må
benämnas konvention angående likställighet
(social trygghet), 1962.

Artikel 1

I denna konvention skall

a) med uttrycket »lagstiftning»
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) med uttrycket »förmåner» avses
varje förmån, bidrag, livränta och
pension, däri inbegripet eventuella
tillägg eller höjningar;

c) med uttrycket »förmåner enligt
särskilda övergångsbestämmelser»
förstås antingen förmåner, vilka skola
tillkomma personer, som vid tidpunkten
för den tillämpliga lagstift -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

plicable camé into force, or benefits
granted as a transitional measure in
consideration of events occurring or
periods completed outside the present
boundaries of the territory of a Member; (d)

the term “death grant” means
any lump sum payable in the event
of death;

(e) the term “residence” means
ordinary residence;

(f) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation as defined in subparagraph
(a) above;

(g) the term “refugee” has the
meaning assigned to it in Artide 1 of
the Convention relating to the Status
of Refugecs of 28 July 1951;

(h) the term “stateless person” has
the meaning assigned to it in Artide
1 of the Convention relating to the
Status of Stateless Persons of 28 September
1954.

A rticle 2

1. Each Member may accept the
obligations of this Convention in
respect of any one or more of the
following branches of social security
for which it has in effective operation
legislation covering its own
nationals within its own territory:

(n) medical care;

(b) sickness benefit;

(d) invalidity benefit;

(e) old-age benefit;

(f) survivors’ benefit;

(g) employment injury benefit;

(h) unemployment benefit; and

(i) family benefit.

2. Each Member for which this
Convention is in force shall comply
with its provisions in respect of the
branch or branches of social security
for which it has accepted the obligations
of the Convention.

3. Each Member shall specify in its

ningens ikraftträdande överskridit
viss ålder, ävensom förmåner vilka
skola utgå övergångsvis under hänsynstagande
till händelser som inträffat
eller till kvalifikationstider som
fullgjorts utanför gränserna för en
medlemsstats territorium;

d) med uttrycket »begravningshjälp»
förstås varje engångsbelopp,
som skall utbetalas i händelse av
dödsfall;

e) med uttrycket »bosättning» förstås
den vanliga bosättningen;

f) med uttrycket »föreskrivet» förstås
fastställt i eller med stöd av den
nationella lagstiftningen, såsom denna
definierats i mom. a) ovan;

g) uttrycket »flykting» ha samma
innebörd, som i artikel 1 av konventionen
den 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning;

h) uttrycket »statslös» ha samma
innebörd som i artikel 1 av konventionen
den 28 september 1954 om
statslösa personers rättsliga ställning.

Artikel 2

1. Varje medlemsstat må godtaga
de ur denna konvention härrörande
förpliktelserna med avseende på en
eller flera av följande grenar av social
trygghet, beträffande vilka medlemsstaten
har en inom dess territorium
på dess egna medborgare faktiskt
tillämpad lagstiftning, nämligen

a) hälso- och sjukvård;

b) kontantförmåner vid sjukdom;

c) förmåner vid havandeskap och
barnsbörd;

d) förmåner vid invaliditet;

e) förmåner vid ålderdom;

f) förmåner till efterlevande;

g) förmåner vid yrkesskada;

h) förmåner vid arbetslöshet;

i) familjeförmåner.

2. Varje medlemsstat, för vilken
denna konvention är i kraft, skall
tillämpa konventionens bestämmelser
med avseende på den gren eller de
grenar, beträffande vilka den godtagit
konventionens förpliktelser.

3. Varje medlemsstat skall i sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ratification in respect of which
branch or branches of social security
it accepts the obligations of this Convention.

4. Each Member which has ratified
this Convention may subsequently
notify the Director-General of the
International Labour Office that it
accepts the obligations of the Convention
in respect of one or more
branches of social security not already
specified in its ratification.

5. The undertakings referred to in
paragraph 4 of this Article shall be
deemed to be an integral part of the
ratification and to have the force of
ratification as from the date of notification.

6. For the purpose of the application
of this Convention, each Member
accepting the obligations thereof in
respect of any branch of social security
which has legislation providing
for benefits of the type indicated
in clause (a) or (b) below shall communicate
to the Director-General of
the International Labour Office a
statement indicating the benefits
provided for by its legislation which
it considers to be—

(a) benefits other than those the
grant of which depends either on
direct financial participation by the
persons protected or their employer,
or on a qualifying period of occupational
activity; or

(b) benefits granted under transitional
schemes.

7. The communication referred to
in paragraph 6 of this Article shall
be made åt the time of ratification
or åt the time of notification in accordance
with paragraph 4 of this
Article; as regards any legislation
adopted subsequently, the communication
shall be made within three
months of the date of the adoption
of such legislation.

Article 3

1. Each Member for which this
Convention is in force shall grant

ratifikationshandling angiva den gren
eller de grenar, beträffande vilka den
godtager förpliktelserna i denna konvention.

4. Varje medlemsstat, som ratificerat
denna konvention, äger därefter
underrätta Internationella arbetsbyråns
generaldirektör om att medlemmen
godtager de ur konventionen
härrörande förpliktelserna med avseende
å en eller flera av de grenar,
vilka icke redan angivits i dess ratifikationshandling.

5. I mom. 4 av förevarande artikel
omnämnda åtaganden skola anses ingå
i medlemsstatens ratifikation och
de skola från och med dagen för underrättelsen
medföra samma rättsverkningar
som den ursprungliga ratifikationen.

6. I och för tillämpningen av denna
konvention skall varje medlemsstat,
som godtager de ur konventionen
härrörande förpliktelserna med avseende
på någon gren för social trygghet
när anledning därtill förekommer
tillställa Internationella arbetsbyråns
generaldirektör ett meddelande med
angivande av vilka förmåner i dess
lagstiftning som medlemsstaten anser
vara

a) förmåner, vilkas utgivande är
oberoende såväl av direkt finansiellt
deltagande från de skyddade personernas
eller deras arbetsgivares sida
som av fullgörandet av viss kvalifikationstid
i förvärvsarbete;

b) förmåner, som utgivas inom ramen
för övergångssystem.

7. I föregående moment avsett meddelande
skall lämnas antingen vid
tidpunkten för ratificeringen eller vid
tidpunkten för den i mom. 4 angivna
underrättelsen samt i fråga om senare
antagen lagstiftning inom tre
månader efter dennas antagande.

Artikel 3

1. Varje medlemsstat, för vilken
denna konvention är i kraft, skall in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

within its territory to the nationals
of any other Member for which the
Convention is in force eqnality of
treatment under its legislation with
its own nationals, both as regards
coverage and as regards the right to
benefits, in respect of every branch of
social security for which it has accepted
the obligations of the Convention.

2. In the case of survivors’ benefits,
such equality of treatment shall also
be granted to the survivors of the
nationals of a Member for which the
Convention is in force, irrespective
of the nationality of such survivors.

3. Nothing in the preceding paragraphs
of this Artide shall require a
Member to apply the provisions of
these paragraphs, in respect of the
benefits of a specified branch of
social security, to the nationals of
another Member which has legislation
relating to that branch but does
not grant equality of treatment in
respect thereof to the nationals of the
first Member.

Article \

1. Equality of treatment as regards
the grant of benefits shall be accorded
without any condition of residence:
Provided that equality of treatment
in respect of the benefits of a specified
branch of social security may
be made conditional on residence in
the case of nationals of any Member
the legislation of which makes the
grant of benefits under that branch
conditional on residence on its territory.

2. Notwithstanding the provisions
of paragraph 1 of this Article, the
grant of the benefits referred to in
paragraph 6 (a) of Article 2—other
than medical care, sickness benefit,
employment injury benefit and family
benefit—may be made subject to
the condition that the beneficiary has
resided on the territory of the Member
in virtue of the legislation of
which the benefit is due, or, in the

om sitt territorium i förhållande till
sin lagstiftning tillförsäkra medborgare
från varje annan medlemsstat,
för vilken konventionen likaledes är
i kraft, samma behandling som statens
egna medborgare i fråga om såväl
anslutning till som rätt till förmåner
inom varje gren av social
trygghet, beträffande vilken medlemsstaten
godtagit konventionens
förpliktelser.

2. Sådan likabehandling skall, då
fråga är om förmåner till efterlevande,
därjämte tillerkännas efterlevande
till medborgare i medlemsstat, för
vilken denna konvention är i kraft,
oavsett sådana efterlevandes nationalitet.

3. Medlemsstat är dock i fråga om
viss bestämd gren av social trygghet
icke skyldig att tillämpa bestämmelserna
i de båda föregående momenten
i denna artikel med avseende på
medborgare i annan medlemsstat,
som visserligen har en lagstiftning
beträffande denna gren, men ändock
icke tillerkänner förstnämnda stats
medborgare likabehandling beträffande
samma gren.

Artikel 4

1. Vad angår förmåner skall likabehandling
garanteras utan villkor
med avseende på bosättning. Dock
kan likabehandling i fråga om förmåner
från en viss bestämd gren göras
beroende av bosättning, då det
gäller medborgare i medlemsstat, vars
lagstiftning uppställer bosättning inom
dess territorium såsom villkor för
utgivande av förmåner enligt samma
gren.

2. Utan hinder av bestämmelserna
i mom. 1 må såsom villkor för utgivandet
av andra i artikel 2 mom. 6
angivna förmåner än hälso- och sjukvård,
kontantförmåner vid sjukdom,
förmåner vid yrkesskada och familjeförmåner
uppställas krav på alt förmånstagaren
varit bosatt inom den
medlemsstats territorium, enligt vars
lagstiftning förmånen skall utgå, eller,
då fråga är om efterlevande, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

case of a survivor, that the deceased
had resided there, för a period which
shall not exceed—

(a) six monlhs immediately preceding
the filing of claim, for grant
of maternity benefit and unemployment
benefit;

(b) five consecutive years immediately
preceding the filing of claim,
for grant of invalidity benefit, or
immediately preceding death, for
grant of survivors’ benefit;

(c) ten years after the age of 18,
which may include five consecutive
years immediately preceding the
filing of claim, for grant of old-age
benefit.

3. Special provisions may be prescribed
in respect of benefits grantcd
under transitional schemes.

4. The measures necessary to prevent
the cumulation of benefits shall
be determined, as necessary, by special
arrangements between the Members
concerned.

Article 5

1. In addition to the provisions of
Article 4, eacb Member which has
accepted the obligations of this Convention
in respect of the branch or
branches of social security concerned
shall guarantee both to its own nationals
and to the nationals of any
other Member which has accepted
the obligations of the Convention in
respect of the branch or branches in
question, when they are resident
abroad, provision of invalidity benefits,
old-age benefits, survivors’ benefits
and death grants, and employment
injury pensions, subject to
measures for this purpose being
taken, whcre necessary, in accordance
with Article 8.

2. In case of residence abroad, the
provision of invalidity, old-age and
survivors’ benefits of the type referred
to in paragraph 6 (a) of Article
2 may be made subject to the
participation of the Members concerned
in schemes for the mainte -

den avlidne hade varit bosatt där under
en tid, som icke må överstiga

a) sex månader omedelbart innan
ansökan om förmån göres, då det gäller
förmåner vid havandeskap och
barnsbörd samt vid arbetslöshet;

b) fem år i oavbruten följd innan
ansökan om förmån göres, då det gäller
invaliditet, eller före dödsfallet,
då det gäller förmån till efterlevande;

c) tio år efter 18 års ålder, därav
fem år i oavbruten följd omedelbart
innan ansökan om förmån göres, då
det gäller förmån vid ålderdom.

3. Särskilda föreskrifter må utfärdas
med avseende på förmåner, som
utgivas inom ramen för övergångssystem.

4. Erforderliga åtgärder för att förhindra
sammanträffande av förmåner
av samma slag skola vid behov
regleras genom särskilda överenskommelser
mellan berörda medlemsstater.

Artikel 5

1. Utöver vad i artikel 4 stadgas
skall varje medlemsstat, som har godtagit
förpliktelserna i denna konvention
beträffande en eller flera av de
i förevarande artikel omnämnda grenar,
garantera att till dess egna medborgare
samt till medborgare från
varje annan medlemsstat, som godtagit
konventionens förpliktelser beträffande
en motsvarande gren, vid
bosättning i utlandet utgivas förmåner
vid invaliditet, förmåner vid ålderdom,
förmåner till efterlevande
samt begravningshjälp, ävensom livräntor
på grund av yrkesskada, under
förutsättning att härför erforderliga
åtgärder vidtagas i enlighet med
artikel 8.

2. I händelse av bosättning i utlandet
må utgivandet av invaliditets-,
ålderdoms- och efterlevandeförmåner
av det slag som avses i artikel 2
mom. 6 a) göras beroende av det villkoret,
att berörda medlemsstater deltaga
i sådan anordning för vidmakt -

Knngl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

nance of rights as provided for in
Artide 7.

3. The provisions of this Artide
do not apply to benefits grantcd
under transitional schemes.

Article 6

In addition to the provisions of Artide
4, each Member which has accepted
the obligations of this Convention
in respect of family benefit
shall guarantee the grant of family
allowances both to its own nationals
and to the nationals of any other
Member which has accepted the
obligations of this Convention for
that brandi, in respect of children
who reside on the territory of any
such Member, under conditions and
within limits to be agreed upon by
the Members concerned.

Article 7

1. Members for which this Convention
is in force shall, upon terms being
agreed between the Members
concerned in accordance with Article
8, endeavour to participate in schemes
for the maintenance of the acquired
rights and rights in course of acquisition
under their legislation of the
nationals of Members for which the
Convention is in force, for all
branches of social security in respect
of which the Members concerned
have accepted the obligations
of the Convention.

2. Such schemes shall provide, in
particular, for the totalisation of
periods of insurance, employment or
residence and of assimilated periods
for the purpose of the acquisition,
maintenance or recovery of rights
and för the calculation of benefits.

3. The cost of invalidity, old-age
and survivors’ benefits as so determined
shall either be shared among
the Members concerned, or be borne
by the Member on whose territory
the beneficiaries reside, as may be
agreed upon by the Members concerned.

hållande av rättigheter som angives i
artikel 7.

3. Bestämmelserna i denna artikel
äga icke tillämpning på förmåner enligt
särskilda övergångsbestämmelser.

Artikel 6

Utöver vad i artikel 4 stadgas skall
varje medlemsstat, som godtagit ur
denna konvention härrörande förpliktelser
med avseende på familjeförmåner
garantera, att barnbidrag
utgivas både till dess egna medborgare
och till medborgare i varje annan
medlemsstat, som godtagit ur denna
konvention härrörande förpliktelser
med avseende på samma gren, såvitt
avser barn bosatta på andra medlemsstatens
territorium, under villkor
och inom gränser, varom överenskommelse
må träffas mellan vederbörande
medlemsstater.

Artikel 7

1. De medlemsstater, för vilka denna
konvention är i kraft, skola, på
villkor varom överenskommelse skall
träffas mellan berörda medlemsstater
i enlighet med artikel 8, i fråga
om alla grenar, med avseende på vilka
medlemsstaterna godtagit konventionens
förpliktelser, söka åstadkomma
en anordning för bevarande av
helt eller delvis intjänade rättigheter,
vilka deras lagstiftning tillerkänner
medborgare i de medlemsstater, för
vilka denna konvention är i kraft.

2. Denna anordning bör bland annat
innefatta bestämmelser om sammanläggning
av försäkrings-, anställnings-,
bosättnings- och liknande perioder
för förvärvande, vidmakthållande
eller återvinnande av rättigheter
och för beräkning av förmåner.

3. Kostnaderna för förmåner vilka
i enlighet med dylik anordning utgivas
vid invaliditet, vid ålderdom samt
till efterlevande skola antingen fördelas
mellan vederbörande myndigheter
i berörda medlemsstater eller
bäras av vederbörande myndighet i
den stat, inom vars territorium förmånstagaren
är bosatt, i enlighet med

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

Article 8

The Members for which this Convention
is in force may give effect to
their obligations under the provisions
of Articles 5 and 7 by ratification of
the Maintenance of Migrants’ Pension
Rights Convention, 1935, by the application
of the provisions of that
Convention as between particular
Members by mutual agreement, or by
any multilateral or bilateral agreement
giving effect to these obligations.

Artide 9

The provisions of this Convention
may be derogated from by agreements
between Members which do
not affect the rights and duties of
other Members and which make provision
for the maintenance of rights
in course of acquisition and of acquired
rights under conditions åt
least as favourable on the whole as
those provided for in this Convention.

Article 10

1. The provisions of this Convention
apply to refugees and stateless
persons without any condition of
reciprocity.

2. This Convention does not apply
to special schemes for civil servants,
special schemes for war victims, or
public assistance.

3. This Convention does not require
any Member to apply the provisions
thereof to persons who, in accordance
with the provisions of international
instruments, are exempted
from its national social security
legislation.

Artide 11

The Members for which this Convention
is in force shall afford each
other administrative assistance free
of charge with a view to facilitating
the application of the Convention and

vad berörda medlemsstater därom må
överenskomma.

Artikel 8

De medlemsstater, för vilka denna
konvention är i kraft, må uppfylla
sina förpliktelser enligt artiklarna 5
och 7 antingen genom att ratificera
1935 års konvention angående bevarande
av pensionsrättigheter för migrerande
arbetare eller genom att på
grund av ömsesidigt avtal tillämpa
bestämmelserna i sagda konvention
eller ock genom att sluta multilaterala
eller bilaterala avtal, som garantera
uppfyllande av nämnda förpliktelser.

Artikel 9

Medlemsstaterna må genom speciella
avtal avvika från bestämmelserna
i denna konvention, utan att
dock därvid annan medlemsstats rättigheter
och skyldigheter må påverkas
samt under förutsättning att helt
eller delvis intjänade rättigheter bevaras
på villkor som på det hela taget
äro minst lika förmånliga som de
i denna konvention angivna.

Artikel 10

1. Bestämmelserna i denna konvention
äro tillämpliga på flyktingar
och statslösa personer utan villkor
om ömsesidighet.

2. Denna konvention äger ej tillämpning
på särskilda för offentliga
tjänstemän gällande system, ej heller
på förmåner till krigets offer eller
på socialhjälpsförmåner.

3. Denna konvention förpliktar
icke medlemsstat att tillämpa konventionens
bestämmelser på personer,
vilka i enlighet med bestämmelserna
i internationella instrument
äro undantagna från dess lagstiftning
om social trygghet.

Artikel 11

De medlemsstater, för vilka denna
konvention är i kraft, skola utan vederlag
lämna varandra bistånd för
att underlätta såväl konventionens
tillämpning som genomförandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

the execution of their respective
social security legislation.

Article 12

1. This Convention does not apply
to benefits payable prior to the Corning
into force of the Convention for
the Member concerned in respect of
the branch of social security under
which the benefit is payable.

2. The extent to which the Convention
applies to benefits attributable
to contingencies occurring before
its coming into force for the Member
concerned in respect of the branch
of social security under which the
benefit is payable thereafter shall be
determined by multilateral or bilateral
agreement or in default thereof
by the legislation of the Member concerned.

Artide 13

This Convention shall not be regarded
as revising any existing Convention.

Artide li

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 15

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention shall
come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 16

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it

medlemsstaternas lagstiftning om social
trygghet.

Artikel 12

1. Denna konvention äger icke tilllämpning
på förmåner, som förfallit
till betalning innan konventionens
bestämmelser rörande den gren, från
vilken de skola utgivas, trätt i kraft
för medlemsstaten ifråga.

2. I vad mån konventionen skall
äga tillämpning på förmåner, som
äro att hänföra till riskfall, vilka inträffat
innan konventionen trädde i
kraft för vederbörande medlemsstat
med avseende på den gren av social
trygghet, enligt vilken förmåner därefter
skola utgivas, skall bestämmas
genom multilaterala eller bilaterala
instrument eller, i avsaknad av sådana
instrument, genom vederbörande
medlemsstats lagstiftning.

Artikel 13

Vad i denna konvention stadgas
skall icke anses innebära revision av
någon existerande konvention.

Artikel 74

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 15

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv månader
efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 16

1. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention, kan, sedan tio år

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

after the expiration of ten years from
the date on which the Convention
first comes into force, by an act communicated
to the Director-General of
the International Labour Office for
registration. Such denunciation shall
not take effect until one year after
the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiralion
of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for another period of ten years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of ten years under the terms
provided for in this Article.

Article 17

Article 18

The Director-General of the International
Labour Office shall coinmunicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration in
accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
partieulars of all ratifications and
aets of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 19

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall

förflutit från den tidpunkt, då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. Uppsägningen
träder icke i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av tio år och kan
därefter, med iakttagande av de i
denna artikel föreskrivna villkoren,
uppsäga konventionen vid utgången
av varje följande tioårsperiod.

Artikel 17

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer, förklaringar
och uppsägningar, som delgivits honom
av organisationens medlemmar.

Artikel 18

Artikel 19

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the
desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Article 20

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise provides— (a)

the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
16 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the new
revising Convention comes into force
this Convention shall cease to be
open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content för those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Artide 21

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

nella arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning föreligger
att på konferensens dagordning
uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.

Artikel 20

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av förevarande
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso
jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention, utan hinder
av vad i artikel 16 här ovan stadgas; b)

skall från den dag, då den nya,
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 21

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga C

(Översättning)

Recommendation (No. 116) concerning Rekommendation (nr 116) angående
Reduction of Hours of Work förkortning av arbetstiden

The General Conference of the In- Internationella arbetsorganisatioternational
Labour Organisation, nens allmänna konferens,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
niet in its Forty-sixth Session
on 6 June 1962, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to hours of work, which is
the ninth item on the agenda of
the session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of
a Recommendation designed to
supplement and facilitate the implementation
of the existing international
instruments concerning
hours of work—

by indicating practical measures
for the progressive reduction of
hours of work, taking into account
the different economic and social
conditions in the different countries
as well as the variety of national
practices for the regulation
of hours and other conditions of
work;

by outlining in broad terms methods
whereby such practical measures
might be applied; and

by indicating the standard of the
forty-hour week, which principle
is set out in the Forty-Hour Week
Convention, 1935, as a social standard
to be reached by stages if necessary,
and setting a maximum limit
to normal hours of work, pursuant
to the Hours of Work (Industry)
Convention, 1919, 4

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 6
juni 1962 till sitt fyrtiosjätte sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
med avseende på arbetstiden, vilken
fråga utgör den nionde punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,
avsedd att komplettera och
underlätta genomförandet av redan
befintliga internationella instrument
rörande arbetstiden,

genom att anvisa praktiska åtgärder
för en successiv förkortning
av arbetstiden under beaktande av
såväl skiftande ekonomiska och sociala
förhållanden i skilda länder
som även olikheten i nationell
praxis beträffande reglering av arbetstid
och andra arbetsförhållanden,

genom att i störa drag angiva de
metoder, med vilkas hjälp sådana
praktiska åtgärder må kunna
bringas i tillämpning, samt

genom att angiva fyrtiotimmarsveckan
— fastslagen i konventionen
angående fyrtiotimmarsveckan,
1935 — såsom socialt mål att
uppnås, om så är nödvändigt i etapper,
samt genom att bestämma en
övre gräns för den normala arbetstiden
i enlighet med konventionen
angående arbetstiden inom industrien,
1919,

4 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

adopts this twenty-sixth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-two the following Recommendation,
which may be cited
as the Reduction of Hours of Work
Recommendation, 1962:

I. General Principles

1. Each Member should formulate
and pursue a national policy designed
to promote by methods appropriate
to national conditions and practice
and to conditions in each industry
the adoption of the principle of
the progressive reduction of normal
hours of work in conformity with
Paragraph 4.

2. Each Member should, by means
appropriate to the methods which are
in operation or which may be introduced
for the rcgulation of hours of
wTork, promote and, in so far as is
consistent with national conditions
and practice, ensure the application
of the principle of the progressive reduction
of normal hours of work in
conformity with Paragraph 4.

3. The principle of the progressive
reduction of normal hours of work
may be given effect through laws or
regulations, collective agreements, or
arbitration awards, by a combination
of these various means, or in any
other manner consistent with national
practice, as may be most appropriate
to national conditions and to
the needs of each branch of activity.

4. Normal hours of work should
be progressively reduced, when appropriate,
with a view to attaining
the social standard indicated in
the Preamble of this Recommendation
without any reduction in the w4 5 * 7ages
of the workers as åt the time
hours of work are reduced.

5. Where the duration of the nor mal

working week exceeds forty-eight
hours, immediate steps should be ta ken

to bring it down to this level

antager denna den tjugosjätte dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotvå
följande rekommendation, vilken
må benämnas rekommendation angående
förkortning av arbetstiden,
1962.

I. Allmänna principer

1. Varje medlemsstat bör utforma
och fullfölja en nationell politik, som
är ägnad att på sätt, som finnes lämpligt
med hänsyn till förhållanden inom
landet och även till förhållandena
inom varje särskild industri, befrämja
godtagandet av principen om
en successiv förkortning av den normala
arbetstiden i enlighet med mom.
4 nedan.

2. Varje medlemsstat bör på sätt
som finnes lämpligt med hänsyn till
de metoder som användas eller kan
komma att användas för reglering av
arbetstiden, befrämja och, i den mån
detta är förenligt med nationella förhållanden
och sedvänjor, trygga tilllämpningen
av principen om en successiv
förkortning av den normala
arbetstiden i enlighet med mom. 4
nedan.

3. Principen om en successiv förkortning
av den normala arbetstiden
må bringas i tillämpning genom lagstiftning,
kollektivavtal, skiljedom eller
en kombination av dessa olika
medel, så ock på varje annat sätt som
är förenligt med nationella sedvänjor,
beroende av vilket som finnes
mest lämpligt med hänsyn till nationella
förhållanden och till behoven
inom varje näringsgren.

4. Den normala arbetstiden bör förkortas
successivt när så befinnes
lämpligt, i syfte att den sociala norm
som anges i inledningen till denna rekommendation
uppnås utan minskning
i arbetstagarnas lön vid tidpunkten
för genomförandet av respektive
arbetstidsförkortning.

5. Överstiger den normala arbetstiden
per vecka fyrtioåtta timmar, böra
åtgärder omedelbart vidtagas för
att nedbringa arbetstiden till nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

without any reduction in the wages
of the workers as åt the time hours
of work are reduced.

6. Where normal weekly hours of
work are either forty-eight or less,
measures for the progressive reduction
of hours of work in accordance
with Paragraph 4 should be worked
out and implemented in a manner
suited to the particular national circumstances
and the conditions in
each sector of economic activity.

7. Such measures should take into
account—

(a) the level of economic development
attained and the extent to
which the country is in a position to
hring about a reduction in hours of
work without reducing total production
or productivity, endangering its
economic growth, the development of
new Industries or its competitive position
in international trade, and
without creating inflationary pressures
which couid ultimately reduce
the real incorne of the workers;

(b) the progress achieved and
which it is possible to achieve in raising
productivity by the applicalion
of modern technology, automation
and management techniques;

(c) the need in the case of countries
still in the process of development
for improving the standards of
living of their peoples; and

(d) the preferences of employers’
and workers’ organisations in the different
branches of activity concerned
as to the manner in which the reduction
in working hours might be
brought about.

8. (1) The principle of the progressive
reduction of normal hours of
work, as expressed in Paragraph 4,
may be applied by stages which need
not be determined åt the international
level. 2

(2) Such stages may include—

(a) stages spaced over time;

(b) stages progressively encompassing
branches or sectors of the national
economy;

nivå utan minskning i arbetstagarnas
lön vid tidpunkten för genomförandet
av respektive arbetstidsförkortning.

6. Om den normala veckoarbetstiden
är fyrtioåtta timmar eller mindre,
böra åtgärder för en successiv förkortning
av arbetstiden i enlighet
med mom. 4 planeras och genomföras
på sätt som är lämpligt med hänsyn
till de särskilda förhållandena
inom varje land och inom varje sektor
av ekonomisk verksamhet.

7. Därvid bör beaktas

a) den ekonomiska utveckling som
uppnåtts och vederbörande lands möjlighet
att förkorta arbetstiden utan
att landets totala produktion eller produktivitet
nedgår eller dess ekonomiska
expansion och utvecklingen av
nya industrier eller dess konkurrensförmåga
inom den internationella
handeln äventyras och utan att framkalla
ett inflationstryck, som skulle
kunna leda till en minskning i arbetstagarnas
realinkomster;

b) de framsteg som redan uppnåtts
och vilka det är möjligt att uppnå i
fråga om höjning av produktiviteten
genom tillämpning av modern teknik,
automation och rationell företagsledning; c)

utvecklingsländernas behov av
att höja befolkningens levnadsstandard; d)

önskemålen från arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationerna inom
berörda näringsgrenar rörande
sättet för arbetstidsförkortningens genomförande.

8. 1) Principen om en successiv förkortning
av den normala arbetstiden
såsom denna kommit till uttryck i
mom. 4 må bringas i tillämpning i
etapper, vilka icke behöva fastställas
på det internationella planet.

2) Sådana etapper må avse

a) etapper fördelade på viss tid;

b) etapper, som successivt omfatta
skilda grenar eller sektorer av näringslivet; -

5 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(d) such other arrangements as
may be most appropriate to national
circumstances and to conditions in
each sector of economic activity.

9. In carrying out measures for
progressively reducing hours of work,
priority should be given to industries
and occupations which involve a particularly
heavy physical or mental
strain or health risks for the workers
concerned, particularly where these
consist mainly of women and young
persons.

10. Each Member should communicate
to the Director-General of the
International Labour Office, åt appropriate
intervals, information on
the results obtained in the application
of the provisions of this Recommendation
with all such details as
may be asked for by the Governing
Body of the International Labour Office.

II. Methods of Application

A. Definition

11. Normal hours of work shall
mean, för the purpose of this Recommendation,
the nuinber of hours fixed
in each country by or in pursuance
of laws or regulations, collective
agreeinents or arbitration awards, or,
where not so fixed, the number of
hours in excess of which any time
worked is remunerated åt overtime
rates or forms an exception to the
recognised rules or custom of the establishment
or of the process concerned.

B. Determination of Hours of Work

12. (1) The calculation of normal
hours of work as an average over a
period longer than one week should
be permitted when special conditions
in certain branches of activity or
technical needs justify it.

c) en kombination av ovannämnda
båda förfaranden; eller

d) sådana andra förfaranden, som
må visa sig lämpligast med hänsyn
till nationella förhållanden och till
förutsättningarna inom varje sektor
av ekonomisk verksamhet.

9. Vid genomförandet av åtgärder
för en successiv förkortning av arbetstiden
bör företräde givas åt sådana
näringsgrenar och yrken, som för
vederbörande arbetstagare innebära
särskilt svår kroppslig eller själslig
påfrestning eller risker för hälsan,
framför allt där arbetsstyrkan till
övervägande delen består av kvinnor
och minderåriga.

10. Varje medlemsstat bör med
lämpliga mellanrum underrätta Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
om de resultat som uppnåtts vid
tillämpningen av denna rekommendation
samt därvid tillhandahålla de
detalj uppgifter som kunna komma
att begäras av arbetsbyråns styrelse.

II. Tillämpningsmetoder

A. Definition

11. I denna rekommendation skall
med uttrycket normal arbetstid förstås
den i varje land genom eller i
enlighet med lagstiftning, kollektivavtal
eller skiljedom fastställda arbetstiden,
eller, i avsaknad av en sålunda
bestämd arbetstid, den arbetstid,
utöver vilken utfört arbete gottgöres
med övertidsersättning eller utgör
undantag från regler eller sedvänja
inom vederbörande företag eller
arbetsprocess.

D. Bestämmande av arbetstidens
längd

12. 1) Den normala arbetstiden må
beräknas såsom ett genomsnitt för en
period överstigande en vecka, när detta
är motiverat av särskilda förhållanden
inom vissa verksamhetsgrenar
eller av tekniska krav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(2) The competent authority or
body in each country should fix the
maximum length of the period over
which the hours of work may be averaged.

13. (1) Special provisions may be
formulated with regard to processes
whicli, by reason of their nature,
have to be carried on continuously
by a succession of shifts.

(2) Such special provisions should
be so formulated that normal hours
of work as an average in continuous
processes do not exceed in any case
the normal hours of work fixed för
the economic activity concerned.

C. Exceptions

14. The competent authority or
body in each country should determine
the circumstances and limits in
which exceptions to the normal hours
of work may be permitted—

(a) permanently —

(i) in work which is essentially intermittent; (ii)

in certain exceptional cases required
in the public interest;

(iii) in operations which for technical
reasons must necessarily be
carried on outside the limits laid
down for the general working of the
undertaking, part of the undertaking,
or shift;

(b) temporarily—

(i) in case of accident, actual or
threatened;

(ii) in case of urgent work to be
done to machinery or plant;

(iii) in case of force majeure;

(iv) in case of abnormal pressure
of work;

(v) to make up time lost through
collective stoppages of work due to
accidents to materials, interruptions
to the power supply, inclement
weather, shortages of materials or
transport facilities, and calamities;

(vi) in case of national emergency;

2) Vederbörande myndighet eller
organ i varje land bör fastställa den
längsta period, för vilken arbetstiden
må beräknas på sådant sätt.

13. 1) Särbestämmelser må gälla i
fråga om arbete, som med hänsyn till
sin natur måste bedrivas i kontinuerliga
skift.

2) Sådana särbestämmelser böra
utformas på sådant sätt, att den genomsnittliga
normala arbetstiden i
dessa kontinuerliga skift i intet fall
överstiger den för vederbörande näringsgren
bestämda normala arbetstiden.

C. Undantag

14. Vederbörande myndighet eller
organ i varje land bör bestämma under
vilka förhållanden och inom vilka
gränser undantag från den normala
arbetstiden må medgivas

a) permanent —

i) vid arbete som huvudsakligen är
av intermittent natur;

ii) i vissa utomordentliga fall, där
det är nödvändigt med hänsyn till det
allmännas intresse;

iii) i fråga om arbeten, som av tekniska
orsaker nödvändigtvis måste utföras
utom den tid som är bestämd
för arbete i allmänhet inom företaget
eller del därav eller inom skiftet;

b) tillfälligt —

i) vid inträffad eller hotande
olyckshändelse;

ii) i fall av brådskande arbete på
maskiner eller utrustning;

iii) i fall av force majeure;

iv) vid utomordentligt stor arbetsanhopning; v)

för att återvinna sådan förlust i
arbetstid, som vållats genom totalt
driftstopp på grund av skador på material,
avbrott i krafttillförseln, otjänlig
väderlek, brist på material eller
transportmedel eller på grund av katastrofer; vi)

i händelse av nationellt nödtillstånd; c)

periodiskt —

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

(1) for annual stocktaking and the
preparation of annual balance sheets;

(ii) for specified seasonal activities.

15. In cases where normal hours
of work exceed forty-eight a week,
the competent authority or body
should, before authorising exceptions
in the cases mentioned in subparagraphs
(a) (i) and (iii), (b) (iv)
and (v) and (c) (i) and (ii) of Paragraph
14, most carefully consider
whether there is a real need for such
exceptions.

D. Overtime

16. All hours worked in excess of
the normal hours should be deemed
to be overtime, unless they are taken
into account in fixing remuneration
in accordance with custom.

17. Except for cases of force majeure,
limits to the total number of
hours of overtime which can be
worked during a specified period
should be determined by the competent
authority or body in each country.

18. In arranging overtime, due consideration
should be given to the special
circumstances of young persons
under 18 years of age, of pregnant
woinen and nursing mothers and of
handicapped persons.

19. (1) Overtime work should be
remunerated åt a higher rate or råtes
than normal hours of work.

(2) The rate or rates of remuneration
for overtime should be determined
by the competent authority or
body in each country: Provided that
in no case should the rate be less
than that specified in Article 6, paragraph
2, of the Hours of Work (Industry)
Convention, 1919.

E. Consultation of Employers
and Workers

20. (1) The competent authority
should make a practice of Consulting
the most representative employers’
and workers’ organisations on
questions relating to the application
of this Recommendation.

i) vid årlig inventering och upprättande
av årsbokslut;

ii) vid vissa bestämt angivna säsongbetonade
arbeten.

15. I fall den normala arbetstiden
överstiger fyrtioåtta timmar i veckan,
bör vederbörande myndighet eller organ,
innan undantag inedgives i fall,
som avses i mom. 14 a) i) och iii),
b) iv) och v) samt c) i) och ii), ingående
pröva huruvida verkligt behov
av sådana undantag föreligger.

D. Övertid

16. Hela den arbetstid som uttages
utöver den normala bör anses såsom
övertid, såvida icke enligt sedvänja
hänsyn tages till densamma vid fastställande
av lönen.

17. Med undantag för fall av force
majeure böra gränser uppställas för
det sammanlagda antal arbetstimmar
som må uttagas i övertid under en
angiven tidrymd. Dessa gränser böra
fastställas av vederbörande myndighet
eller organ i varje land.

18. I fråga om uttagande av övertid
bör tillbörlig hänsyn tagas till
minderåriga under 18 år, blivande
och ammande mödrar samt handikappade
personer.

19. 1) övertidsarbete bör ersättas
enligt högre taxa eller taxor än normal
arbetstid.

2) Taxan för övertidsersättning bör
fastställas av vederbörande myndighet
eller organ i varje land men bör
under inga förhållanden understiga
den taxa som finnes angiven i artikel
6 mom. 2 i konventionen angående arbetstiden
inom industrien, 1919.

E. Samråd med arbetsgivare och
arbetstagare

20. 1) Vederbörande myndighet bör
taga till regel att samråda med de
mest representativa arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationerna i frågor,
som röra tillämpningen av denna rekommendation.

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

(2) In particular, there should be
such consultation on the following
matters in so far as they are left to
the determination of the competent
authority in each country:

(a) the arrangements provided for
in Paragraph 8;

(b) the maximum length of the
period over which hours of work
may be averaged as provided for in
Paragraph 12;

(c) the provisions which may be
made in pursuance of Paragraph 13
concerning processes which have to
be carried on continuously by a succession
of shifts;

(d) the exceptions provided for in
Paragraph 14;

(e) the limitation and remuneration
of overtime provided for in Paragraphs
17 and 19.

F. Supervision

21. For the effective enforcement
of the measures taken to reduce
hours of work progressively in pursuance
of Paragraphs 4 and 5—

(a) appropriate measures should
be taken to ensure the proper administration
of the provisions concerning
hours of work by ineans of adequate
inspection or otherwise;

(b) the employer should be required
to notify the workers concerned,
by the posting of notices in the establishment
or by such other methods
as may be approved by the competent
authority, of—-

(i) the times åt which work begins
and ends;

(ii) whére work is carried on by
shifts, the time åt which each shift
begins and ends;

(iii) rest periods which are not included
in the normal hours of work;

(iv) the days worked during the
week;

(c) the employer should be required
to keep, and on request to produce
for inspection, a record in a
form acceptable to the competent
authority of the hours of work, wages
and overtime för each worker;

2) Sådant samråd bör särskilt äga
rum beträffande följande frågor, i
den mån det ankommer på vederbörande
myndighet i varje land att däri
fatta beslut, nämligen

a) de åtgärder som angivas i mom.

b) maximilängden av den period,
som skall läggas till grund för beräkningen
av genomsnittlig arbetstid enligt
mom. 12;

c) de särbestämmelser vilka må
komma att utfärdas i enlighet med
mom. 13 i fråga om arbete som med
hänsyn till sin natur måste bedrivas i
kontinuerliga skift;

d) de undantag, som angivas i
mom. 14;

e) de begränsningar i och ersättning
för övertid, varom stadgas i
mom. 17 och 19.

F. Tillsyn

21. För ett effektivt genomförande
av de åtgärder som vidtagas för en
successiv förkortning av arbetstiden
enligt mom. 4 och 5

a) böra lämpliga åtgärder vidtagas
i form av betryggande inspektion eller
annorledes för att säkerställa en riktig
tillämpning av reglerna rörande
arbetstid;

b) bör det åligga arbetsgivarna atl
medelst anslag inom företaget eller på
annat av vederbörande myndighet
godkänt sätt bringa till de anställdas
kännedom —

i) tid för arbetets början och slut;

ii) där skiftarbete förekommer, tid
för varje skifts början och slut;

iii) vilopauser, som ej äro inräknade
i den normala arbetstiden;

iv) veckans arbetsdagar;

c) bör det åligga arbetsgivarna att
i en av vederbörande myndighet godtagbar
form föra anteckningar över
arbetstid, löner och övertid för varje
arbetstagare ävensom att på anmodan
förete sådana anteckningar för
granskning;

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

(d) provision should be made for
such sanctions as may be appropriate
to the method by which effect is given
to the provisions of this Recommendation.

G. General Provisions

22. This Recommendation does not
affect any law, regulation, award,
custom, agreement, or negotiation
between employers and workers
which ensures, or aims åt ensuring,
more favourable conditions for the
workers.

23. This Recommendation does not
apply to agriculture, to maritime
transport and to maritime fishing.
Special provisions should be formulated
for these branches of economic
activity.

d) böra åtgärder vidtagas för införande
av sådana sanktioner som må
befinnas lämpliga med hänsyn till
metoderna för genomförandet av anvisningarna
i förevarande rekommendation.

G. Allmänna uttalanden

22. Intet i denna rekommendation
skall rubba lag, reglemente, skiljedom,
sedvänja eller överenskommelse
och ej heller förhandling mellan
arbetsgivare och arbetstagare, vilka
tillförsäkra eller avse att tillförsäkra
arbetstagarna förmånligare villkor.

23. Denna rekommendation äger
inte tillämpning på jordbruk, transporter
till sjöss eller havsfiske. För
dessa näringsgrenar böra särskilda
bestämmelser utformas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga D

(Översättning)

Recommendation (No. 117) concerning
Vocational Trafning

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
niet in its Forty-sixth Session
on 6 June 1962, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to vocational training, which
is the forth item on the agenda of
the session, with a view to superseding
the Vocational Training Recommendation,
1939, the Apprenticeship
Recommendation, 1939,
and the Vocational Training
(Adults) Recommendation, 1950,
and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation, and

Noting that the United Nations
Educational, Scientific and Cultural
Organisation has in preparation
a recommendation on technical
education,

adopts this twenty-seventh day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-two the following
Recommendation, which may be cited
as the Vocational Training Recommendation,
1962:

I. General Principles

1. This Recommendation applies to
all training designed to prepare or
retrain any person for initial or later
employment or promotion in any

Rekommendation (nr 117) angående
yrkesutbildning

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats
den 6 juni 1962 till sitt fyrtiosjätte
sammanträde,

och beslutat att i anslutning till
den fjärde punkten på sammanträdets
dagordning antaga vissa förslag
angående yrkesutbildning, i
syfte att dessa förslag skola ersätta
rekommendationen angående yrkesutbildning,
1939, rekommendationen
angående lärlingsväsende,
1939, och rekommendationen angående
yrkesutbildning (för vuxna),
1950,

och beslutat att nämnda förslag
skola taga form av en rekommendation,

samt beaktat att Förenta Nationernas
organisation för uppfostran,
vetenskap och kultur är sysselsatt
med att utarbeta en rekommendation
angående teknisk undervisning,

antager denna den tjugosjunde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotvå
följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation angående
yrkesutbildning, 1962.

I. Allmänna principer

1. Denna rekommendation äger tilllämpning
på varje slag av utbildning,
som har till syfte att förbereda eller
omskola en person för hans första el -

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

branch of economic activity, including
such general, vocational and
tcchnical education as may be necessary
to that end, except—-

(a) training for management or for
supervisory posts above the level of
foreman in industry or the equivalent
in other branches of economic
activity;

(b) training for seafarers, which
continues to be governed by the Vocational
Training (Seafarers) Recommendation,
1946;

(c) training in agriculture, which
continues to be governed by the Vocational
Training (Agriculture) Recommendation,
1956.

2. (1) Training is not an end in
itself, but a means of developing a
person’s occupational capacities, due
account being taken of the employment
opportunities, and of enabling
him to use his abilities to the greatest
advantage of himself and the community;
it should be designed to develop
personality, particularly where
young persons are concerned.

(2) Training is a single whole characterised
by the interdependence of
its various parts.

(3) Training is a process continuing
throughout the working life of
the individual according to his needs
as an individual and as a member of
the community.

(4) Training should be free from
any form of discrimination on the
basis of race, colour, sex, religion,
political opinion, national extraction
or social origin.

(5) Training requires the continuous
co-operation of all the bodies
and persons concerned with any aspect
of it, as set forth in Paragraph
11.

ler senare anställning eller för befordran
inom alla grenar av förvärvslivet,
däri inbegripen sådan allmän undervisning,
yrkesutbildning och teknisk
utbildning som må anses nödvändig
för detta ändamål, dock med undantag
för

a) utbildning för företags- eller arbetsledande
poster över förmånsnivå
inom industrien eller motsvarande
nivå inom andra grenar av näringslivet; b)

sjömansutbildning, beträffande
vilken rekommendationen angående
yrkesutbildning för sjömän, 1946,
alltjämt skall gälla;

c) utbildning inom jordbruket, beträffande
vilken rekommendationen
angående yrkesutbildning inom jordbruket,
1956, alltjämt skall gälla.

2. 1) Utbildning är inget självändamål
utan ett medel, varigenom en
persons yrkesanlag utvecklas under
vederbörligt hänsynstagande till arbetstillfällena
och varigenom den enskilde
får möjlighet att utnyttja sina
anlag på det sätt som både för honom
själv och för samhället är fördelaktigast;
utbildningen bör vara så anordnad
att den verkar personlighetsutvecklande,
i synnerhet då fråga är om
ungdom.

2) Utbildning är en helhet, vars
olika beståndsdelar icke kunna särskiljas.

3) Utbildning är en process, som
fortgår under den enskildes yrkesverksamma
period i enlighet med
hans behov som individ och som samhällsmedlem.

4) Utbildning bör vara fri från varje
form av diskriminering på grund
av ras, hudfärg, kön, religion, politisk
uppfattning, nationell härstamning
eller socialt ursprung.

5) Utbildning kräver ett fortgående
samarbete mellan alla därav berörda
organ och personer i enlighet med
vad i mom. 11 sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

II. National Planning and
Administration

3. (1) Each country should have a
network of training facilities, adjusted
as regards number, location and
curricula to the economic requirements
and employment possibilities
of the country as a whole or, where
inore appropriate, of each region or
locality, to meet the training needs
of the residents of the country.

(2) The network should be so designed
as to facilitate transfer from
one type of training to another and
access to successive stages and different
levels of training, so that an
individual may be able to reach the
highest level of training within his
capacity and in accordance with his
inclination.

(3) The avenues of entry to occupations,
particularly the trades,
should be sufficient to meet the requirements
of all branches of economic
activity and the varied abilities,
interests and circumstances of
individual trainees.

(4) Where national circumstances
do not permit the development of a
full national network, the country
concerned should consider collaborating
with neighbouring countries in
developing a coinmon network or in
establishing one or more coinmon
training institutions.

4. (1) The respective responsibilities
of public authorities concerned
with training matters should be clearly
defined.

(2) The public authorities and the
various public and private bodies in
each country which deal with training
should, while allowing free play
to initiative and ensuring adaptability
to the requiremenls of the different
branches of economic activity,
regions and localities, co-operate in
developing fully co-ordinated training
facilities—

(a) on the basis of a general programme
centrally planned;

II. Planering och administration på
riksplanet

3. 1) För att tillgodose befolkningens
behov av yrkesutbildning bör inom
varje land finnas ett system av
utbildningsinstitutioner, vilkas antal,
belägenhet och läroplaner böra anpassas
efter de ekonomiska behoven
och sysselsättningsmöjligheterna i
landet i dess helhet eller, om så anses
lämpligare, i varje region eller ort.

2) Utbildningssystemet bör vara sådant,
att det underlättar övergång
från en utbildningsform till en annan
och flyttning till på varandra följande
stadier och olika nivåer av utbildning,
så att den enskilde blir i stånd
att nå den högsta utbildningsnivå som
hans förmåga och fallenhet medge.

3) Vägarna för tillträde till yrken,
särskilt de manuellt inriktade, böra
vara tillräckliga för att kunna motsvara
behovet inom alla grenar av näringslivet
och anpassade efter de enskilda
elevernas förmåga, intressen
och förhållanden.

4) Om de nationella förhållandena
icke medge uppbyggandet av ett fullständigt
nationellt utbildningssystem,
bör vederbörande land överväga att i
samverkan med grannländerna skapa
ett gemensamt system eller inrätta en
eller flera gemensamma utbildningsinstitutioner.

4. 1) Det ansvar som åvilar varje
av utbildningsfrågor berörd myndighet
bör klart angivas.

2) De myndigheter samt olika offentliga
organ och enskilda institutioner,
som i varje land syssla med utbildningsfrågor,
böra, samtidigt som
de lämna fritt spelrum för olika initiativ
och säkerställa anpassning till
behovet inom olika grenar av näringslivet
och inom olika regioner
och orter, samverka vid uppbyggandet
av helt samordnade utbildningssystem a)

på grundval av ett allmänt, centralt
planerat program;

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(b) on a voluntary basis with the
assistance of appropriate machinery;
or

(3) Whichever method is adopted,
the measures to be taken to develop
the facilities referred to in subparagraph
(2) should, while respecting
the freedom of occupalional choice
of the candidates, include measures
for—

(a) the detcrmination of the scope
and character of training requirements
and of the facilities available;

(b) the determination of the occupations
för which training should
be given priority without neglecting
other occupations and the training of
the persons required for them;

(c) the determination of the occupations
för which standards of qualification
are considered necessary or
desirable, the setting and application
of such standards, the establishment
of appropriate training curricula, and
the selting and application of standards
for the examinations on completion
of training in these occupations; (d)

the setting and application of
standards relating to the conditions
and methods of training;

(e) the setting and application of
standards for training institutions,
particularly those offering training
för occupations in respect of which
standards of qualification have been
set;

(f) the setting and application of
standards of qualification för teaching
staff in training institutions;

(g) the provision, according to circumstances,
of technical help and financial
assistance to the institutions
and undertakings providing training.

(4) Where a general programme
has been adopted, the competent authorities
should ensure that the
measures taken to give effect to it
include the measures set out in subparagraph
(3).

(5) Where co-ordination is developed
voluntarily, the measures set

b) på frivillig grund med stöd av
en lämplig organisationsform; eller

c) genom dessa båda metoder i förening.

3) Vilken metod man än väljer, böra
de åtgärder som skola vidtagas för
uPPbyggandet av i punkt 2) nämnda
utbildningssystem — samtidigt som
hänsyn tages till de utbildningssökandes
fria yrkesval — innefatta
bl. a.

a) bestämning av utbildningsbehovens
omfattning och art samt tillgängliga
utbildningsmöjligheter;

b) bestämning av yrken, vilka i
första hand kräva utbildning, utan
att fördenskull övriga yrken och utbildning
av personal för dessa eftersättas; c)

bestämning av yrken, för vilka
särskilda kvalifikationsnormer anses
nödvändiga eller önskvärda, fastställande
och tillämpning av dylika normer,
upprättande av lämpliga läroplaner,
samt utarbetande och tillämpning
av normer för avgångsexamen
efter avslutad utbildning i dessa yrken
;

d) fastställande och tillämpning av
normer avseende villkor och metoder
för utbildning;

e) fastställande och tillämpning av
normer för utbildningsinstitutioner, i
synnerhet sådana som tillhandahålla
utbildning i yrken, beträffande vilka
särskilda kvalifikationsnormer bestämts; f)

fastställande och tillämpning av
kompetensnormer för lärarpersonal
vid utbildningsinstitutioner;

g) beviljande av teknisk hjälp eller
ekonomiskt bistånd åt institutioner
och företag som tillhandahålla yrkesutbildning.

4) Om ett allmänt program antagits,
böra vederbörande myndigheter
tillse, att för dess genomförande vidtagna
åtgärder innefatta vad som angivits
i punkt 3) ovan.

5) Där frivillig samverkan inletts
böra i punkt 3) ovan angivna åtgär -

Ktingl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

out in subparagraph (3) should be
the responsibility of the authorities
and bodies referred to in subparagraph
(2) in their fields of competence.

(6) The standards referred to in
subparagraph (3) should, whenever
possible, be applicable throughout the
territory of the Member.

(7) When this is not possible, recommended
standards should be
drawn up to serve as a guide to the
setting of standards which are as uniform
as possible throughout the
country.

(8) In developing the fully co-ordinated
training facilities referred to
in subparagraph (2), due account
should be taken of the following:

(a) the occupalional interests and
the cultural and moral requirements
of the individual, the labour requirements,
and the economic and social
interests of the community;

(b) national education and training
policies;

(d) existing and projected training
facilities, including facilities for vocational
and technical education;

(e) the structure of and trend of
development in the employment
märket;

(f) national economic policy and
development;

(g) the demographic situation and
anticipated changes;

(h) anticipated changes in techniques
and methods of organisation
of work;

(i) the existence of any population
groups which, because of geographic
isolation, ethnic differences or for
any other reason, call for special consideration.

(9) The fully co-ordinated training
facilities should be kept under review
and steps should be taken as
necessary to keep them abreast of
changing requirements.

(10) The development of the fully

der ankomma på de myndigheter och
organ, som åsyftas i punkt 2) ovan,
beroende på deras behörighetsområden.

6) I punkt 3) ovan angivna normer
böra såvitt möjligt tillämpas inom
medlemsstatens hela territorium.

7) Där en sådan allmän tillämpning
ej är möjlig, böra normer utarbetas
till ledning för fastställandet av
en standard, som är i möjligaste mån
enhetlig i hela landet.

8) Vid genomförandet av sådana
helt samordnade utbildningssystem
som åsyftas i punkt 2) ovan, bör vederbörlig
hänsyn tagas till följande:

a) den enskildes yrkesplaner samt
kulturella och andliga behov ävensom
behovet av arbetskraft samt samhällets
ekonomiska och sociala intressen; b)

den nationella politiken i undervisnings-
och utbildningsfrågor;

c) vidtagna och planerade åtgärder
för allmän undervisning, yrkesvägledning
och urval;

d) vidtagna och planerade anordningar
för utbildning, däri inbegripna
möjligheter till yrkes- och fackutbildning; e)

struktur och utvecklingstendenser
på arbetsmarknaden;

f) den nationella ekonomiska politiken
och utvecklingen;

g) befolkningssituationen och väntade
förändringar däri;

h) väntade förändringar i arbetsprocesser
och i arbetets organisation;

i) förekomsten av befolkningsgrupper,
vilka på grund av geografisk isolering,
etnografiska särdrag eller av
andra skäl påkalla särskild uppmärksamhet.

9) De helt samordnade utbildningssystemen
böra göras till föremål för
ständig översyn och där så erfordras
fortlöpande anpassas efter växlande
behov.

10) De helt samordnade utbild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 ar 1963

co-ordinated training facilities should
be undertaken on a national scale
with the collaboration of the authorities
concerned with the different aspects
of the problem which are mentioned
in subparagraph (8) and of
other interested parties.

5. (1) Co-operation åt the national
level should be achieved by means
of some appropriate body or bodies
fully representative of the interests
concerned.

(2) The body or bodies should be
assisted by similarly representative
bodies set up as necessary åt the regional
and local levels.

6. Advisory committees representative
of branches of economic activity
or of occupations should be established
to collaborate with the bodies
refcrred to in Paragrapli 5 in assessing
training requirements för the occupations
with which they are concerned
and developing training programmes
for these occupations.

7. (1) Training in publicly operated
training institutions should be
given without charge to the trainee.

(2) This should not however preclude
institutions from making a
charge where the trainee is not under
an obligation to attend the course
or does not require training in order
lo obtain or retain employment.

(3) During training in training institutions
which is provided or approved
by the competent authority,
adults not in receipt of remuneration
and young persons in need should, in
so far as economic and financial resources
permit, rcceive adcquate allowances
from the competent authority
fixed with due regard to—

(a) any unemployment benefit or
any other allowance which they may
receive;

(b) other faetors, such as family
responsibilities, cost of living in the
district concerned, special personal
expenses connected with the training

ningssystemen böra utvecklas på riksplanet
i samverkan med de myndigheter
som äro berörda av de i punkt
8) ovan omförmälda skilda aspekterna
av problemet, ävensom med övriga
intresserade parter.

5. 1) Samverkan på nationell nivå
bör åstadkommas genom ett eller flera
därför lämpade organ, vilka äro
fullt representativa för alla berörda
intressen.

2) Ifrågavarande organ böra allt
efter behov biträdas av liknande representativa
organ på regional och
lokal nivå.

6. Rådgivande kommittéer med företrädare
för olika grenar av näringslivet
eller olika yrken böra upprättas
för att biträda de i mom. 5 ovan
omförmälda organen vid beräkning
av utbildningsbehoven i de yrken som
falla inom deras respektive verksamhetsområden
samt vid utarbetandet
av utbildningsprogram för dessa yrken.

7. 1) Utbildning i offentliga utbildningsinstitutioner
bör meddelas utan
kostnad för eleven.

2) Detta bör dock icke hindra institutionerna
från att uttaga avgifter, då
eleven icke är förpliktad att deltaga
i kursen eller icke behöver utbildningen
för att erhålla eller behålla
arbete.

3) Under utbildning i institutioner,
som ställts till förfogande eller godkänts
av vederbörande myndighet böra
vuxna, som ej uppbära någon arbetslön
ävensom ungdom som är i behov
därav, åtnjuta skäligt bidrag från
vederbörande myndighet, i den mån
detta är möjligt med hänsyn till ekonomiska
och finansiella resurser, bidraget
bör fastställas under vederbörligt
beaktande av

a) arbetslöshetsunderstöd eller annat
understöd som eventuellt må utgå; b)

andra faktorer såsom försörjningsbörda,
levnadskostnader å vederbörande
ort samt särskilda personliga
utgifter, som föranledas av ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

such as expenses for transport or
housing, and, in special cases, age;

(c) the need to encourage adults
to undertake and complete training
in accordance with the requirements
of the employment märket and the
requirements of the community for
traincd persons.

(4) Persons training in undertakings
should be adequately remunerated,
in accordance with criteria established
by law or regulation, by
collective agreement or by the rules
of the undertaking concerned.

(5) Attendance åt publicly operated
training institutions and åt approved
private institutions of a similar
nature and participation in
othcr approved forms of training
should be facilitated as circumstances
require by the grant of economic
assistance in such forms as free
meals, provision of working clothes,
tools, equipment and texlbooks, free
transport or reduction in the cost of
transport, maintenance or family allowances,
scholarships, loans or bursaries,
or provision of lodging.

8. (1) Measures should be taken to
ensure that the conditions of work
of persons, particularly young persons,
who are receiving training,
whether in an undertaking or a training
institution, are satisfactory, and
in particular that the work done by
them is suitably restricted so that it
is essentially of an educative charactcr.

(2) The work of trainees in training
institutions should not be primarily
intendcd för commercial profit.

(3) Training institutions and undertakings
in which training is given
should be responsible for ensuring
that rules and standards governing
safety and the protection of the trainees
while åt work exist and are observed.

9. (1) Training for occupations for
which national standards of qualificalion
have been set should include
examinations for which the standards

bildningen — till exempel för resor
eller bostad — samt i speciella fall ålder; c)

behovet av att stimulera vuxna
att genomgå och fullfölja en utbildning,
som motsvarar arbetsmarknadens
och samhällets behov av yrkesutbildad
arbetskraft.

4) Personer som utbildas inom företagen
böra erhålla skälig ersättning
enligt grunder, som fastställas i lagstiftning,
i kollektivavtal eller i särskilda,
för vederbörande företag gällande
bestämmelser.

5) Deltagande i undervisningen vid
offentliga utbildningsinstitutioner och
godkända enskilda institutioner av
liknande slag ävensom deltagande i
andra godkända former av utbildning
bör, allt efter omständigheterna, underlättas
genom ekonomiskt bistånd
i form av exempelvis fria måltider,
tillhandahållande av arbetskläder,
verktyg, utrustning och läroböcker,
fria resor eller resor till nedsatt pris,
underhålls- eller familjebidrag, stipendier,
studielån eller studiebidrag
eller upplåtelse av bostad.

8. 1) Åtgärder böra vidtagas för att
tillse, att tillfredsställande arbetsförhållanden
råda för personer — i synnerhet
minderåriga — som genomgå
utbildning inom ett företag eller vid
en utbildningsinstitution, och i synnerhet
att det av dem utförda arbetet
är på lämpligt sätt begränsat, så att
det huvudsakligen får en utbildande
karaktär.

2) Det arbete eleverna utföra i utbildningsinstitutioner
bör icke i första
hand vara avsett för affärsmässig förtjänst.

3) Utbildningsinstitutioner och företag
i vilka utbildning meddelas böra
ansvara för att regler och normer rörande
säkerhet och skydd för eleverna
under arbetet finnas och iakttagas.

9. 1) Utbildning till yrken, för vilka
nationella kvalifikationsnormer antagits,
bör innefatta kunskapsprov, för
vilka enhetliga normer fastställts med

Kiingl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

liave been uniformly fixed åt a high
level of reliability and validity, and
the necessary measures should be
taken to ensure the observance of
these examination standards.

(2) The certificates issued as a result
of such examinations should be
recognised throughout the country.

(3) Even when no national standards
of qualification exist, it is desirable
that persons who have completed
any systematic course of training
should receive a certificate to
that effect from the training institution
or undertaking; such a certificate
should state the essential and
main elements of the training given.

10. Persons completing a training
course should be assisted by the placeinent
authorities of the country
concerncd in obtaining work corresponding
to the skill and knowledge
they have acquired, the free choice
of the place of work being guaranteed.

III. Arrangements for Co-operation

11. (1) All those concerned with
training and particularly public authorities,
educational bodies and employers’
and workers’ organisations
should take every opportunity of mutual
assistance and consultation in
planning, developing and operating
training schemes, and in dealing with
training questions generally.

(2) Provision should be made for
all those responsible for training to
visit the training site regularly in
order to keep abrcast with the conditions
in which the training is being
given.

(3) Representatives of employers’
and workers’ organisations should be
included in the bodies responsible for
governing publicly operated training
institutions and för supervising their
technical operation; where such bodies
do not exist, representatives of
employers’ and workers’ organisations
should be brought in other

hög tillförlitlighets- och giltighctsgrad;
erforderliga åtgärder "böra därjämte
vidtagas för att tillse att de sålunda
fastställda normerna iakttagas.

2) På grundval av sådana kunskapsprov
utfärdade betyg böra äga
riksgiltighet.

3) Även om inga nationella kvalifikationsnormer
finnas, är det likväl
önskvärt, att personer som genomgått
en systematisk utbildningskurs erhålla
intyg härom från vederbörande utbildningsinstitution
eller företag; i
dylikt intyg bör angivas den huvudsakliga
arten och omfattningen av utbildningen
i fråga.

10. Personer som genomgått utbildning
böra erhålla hjälp av vederbörande
lands arbetsförmedlingsorgan
att få ett arbete, som svarar mot förvärvade
kunskaper och skicklighet,
varvid dock frihet beträffande val av
arbetsplats bör garanteras.

III. Åtgärder för samverkan

11. 1) Alla som ha med utbildning
att göra, särskilt myndigheter, utbildningsinstitutioner
samt arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer, böra
utnyttja varje tillfälle till ömsesidigt
bistånd och samråd vid planering, utarbetande
och genomförande av utbildningsprogram
ävensom vid behandling
av utbildningsfrågor i allmänhet.

2) Alla som ha att svara för utbildning
böra erhålla tillfälle att regelbundet
besöka de platser, där utbildningen
sker, för att därigenom kunna
hålla sig underrättade om de villkor
under vilka densamma bedrives.

3) Representanter för arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
böra ingå i de organ som ha att svara
för samhälleliga utbildningsinstitutioner
och för övervakning av deras
tekniska verksamhet; om sådana organisationer
icke finnas, böra representanter
för arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer på annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ways into close association with the
running of such institutions.

(4) Co-operation should be maintained
and promoted between training
institutions, or the competent
authority providing the instruction,
and undertakings, especially in cases
where training is given partly within
an undertaking and partly in training
institutions outside the undertaking.

(5) Without prejudice to the generality
of subparagraph (1) and to
the extent possible in the national
circumstances—

(a) educational and training bodies,
employers’ and workers’ organisations
and others directly concerned
should collaborate in—

(i) defining the occupations for
which standards of qualification are
considered necessary or desirable;

(ii) establishing such standards
and the appropriate training curricula; (iii)

conducting the appropriate
examinations and determining the
nature and status of the qualificalions
obtainable;

(b) there should be the fullest cooperation
in the collection and dissemination
of information about training
opportunities referred to in Paragraph
12, in which the primary and
secondary schools, technical and vocational
education institutions, educational
authorities, vocational guidance
services, employment counselling
services, public employment services,
employers’ and workers’ organisations,
professional institutions and
undertakings should participate;

(i) the study of employment märket
trends;

(ii) the assessment of current and
future manpower needs;

(iii) the placement of the trained
personnel.

sätt bringas i nära kontakt med sådana
institutioners drift.

4) Samverkan bör vidmakthållas
och främjas mellan å ena sidan utbildningsinstitutionerna
eller den
myndighet som meddelar utbildningen
och å andra sidan företagen, i synnerhet
då utbildningen äger rum delvis
inom ett företag och delvis vid institutioner
utanför företaget.

5) Utan att avkall göres på den i
punkt 1) ovan angivna allmänna principen
och i den mån de nationella förhållandena
det medgiva

a) böra olika organ för handläggningen
av undervisnings- och utbildningsfrågor,
arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer samt övriga
direkt berörda parter samarbeta
då det gäller att

i) bestämma de yrken, för vilka
kvalifikationsnormer anses nödvändiga
eller önskvärda;

ii) fastställa dylika normer samt
lämpliga läroplaner;

iii) avhålla lämpliga kunskapsprov
samt bestämma arten och graden av
de kvalifikationer som skola kunna
ernås;

b) bör ett intimt samarbete äga rum
för insamling och spridning av upplysningar
angående de i mom. 12 nedan
omförmälda utbildningsmöjligheterna;
i detta samarbete böra det
allmänna skolväsendet, fack- och yrkesskolor,
undervisningsmyndigheter,
organ för yrkesvägledning, den offentliga
arbetsförmedlingen, arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer,
yrkesutbildande institutioner och
företag deltaga;

c) den offentliga arbetsförmedlingens
medverkan bör även omfatta

i) undersökning av tendenserna på
arbetsmarknaden;

ii) en bedömning av nuvarande och
framtida arbetskraftsbehov;

iii) arbetsplacering av utbildad
personal.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

IV. Information about Training
Opportunities

12. (1) Information about training
opportunities for every occupation
should be continuously collected and
be available to all interested persons
and agencies.

(2) This information should deal
with such matters as—

(a) the types of training available;

(b) the duration of the various
types of training;

(d) the characteristics of each type
of training in relation to the prospects
of employment or promotion;

(e) the nature and conditions of
any financial or other assistance obtainable
by persons while undergoing
training;

(f) the examinations following
such training and the qualifications
obtainable.

(3) The methods by which such
information may be disseminated
should include as appropriate all or
any of the following: interviews, lectures,
brochures, artides, posters,
films, film strips, radio and television
talks, visits to undertakings, and occupational
exhibitions.

V. Arrangements for Vocational
Guidance and Selection

IV. Upplysningar om utbildningsmöjligheter 12.

1) Upplysningar om utbildningsmöjligheter
inom varje yrke
böra fortlöpande insamlas och hållas
tillgängliga för alla därav intresserade
personer och organ.

2) Dessa upplysningar böra avse
exempelvis

a) olika typer av tillgänglig utbildning; b)

utbildningstidens längd inom utbildning
av olika slag;

c) villkoren för tillträde till utbildning
av olika slag;

d) karakteristiska drag i varje slag
av utbildning i förhållande till sysselsättnings-
eller befordringsmöjligheter; e)

arten av och villkoren för erhållande
av ekonomisk eller annan hjälp
under utbildningstiden;

f) kunskapsprov efter avslutad utbildning
samt den kompetens, som
följer med avlagda prov.

3) Sådana upplysningar böra alltefter
omständigheterna spridas genom
någon eller några av följande
metoder, nämligen intervjuer, föredrag,
broschyrer, artiklar, affischer,
filmer, stillbilder, samtal i radio och
television, besök på företag samt utställningar.

V. Åtgärder för yrkesvägledning
och urval

13. (1) Candidates for training, and 13. 1) De som önska utbildning och
in partieular those who have not yet särskilt de som ännu ej genomgått
received any training, should be able någon yrkesutbildning böra av veto
have the benefit of individual guid- derbörande yrkesvägledningsorgan erance
from the competent vocational hålla individuell vägledning i fråga
guidance or employment counselling om val av yrke innan de påbörja utbodies
before they enter a line of bildning eller välja yrke.
training or choose an occupation.

(2) Workers should have the possi- 2) Arbetstagare böra inom arbetsbility
of benefiting, within the frame- förmedlingens ram få möjlighet att
work of the employment services, komma i åtnjutande av en yrkesvägfrom
an employment counselling sys- ledande verksamhet med tanke på
tern with a view to their guidance, vägledning, omskolning eller fortbild -

hungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

their retraining or their further training.

14. (1) The selection of trainees
should be conducted in conformity
wilh the requirenients and specific
nature of individual occupations,
without prejudice to the freedoin of
occupational choice.

(2) The selection procedure should
be so designed as to reduce to a minimum
the risk of accepting persons
for training in occupations for which
they are not suited and the consequent
risk of wastage of training and
human effort.

(3) The selection procedure should
include provision for ascertaining
that trainees have the physical and
mental capacity required for the
training and occupation in view.

(4) When inedical examinations
form part of the selection procedure,
they should be based on the specific
requirements of the training and occupation
in view.

(5) When psychological tests form
part of the selection procedure, they
should be suited to the conditions of
the country concerned, be sufficiently
reliable, and be valid in terms of
criteria directly related to the requirements
of the occupation in view.

VI. Prevocational Preparation

15. (1) Prevocational preparation
should provide young persons who
have not yet entered employment
with an introduction to a variety of
forms of work; it should not be pursued
to the detriment of general education,
nor should it replace the first
phase of actual training.

(2) The prevocational preparation
should include such general and practical
instruction appropriate to the
ages of the young persons as are calculated
to—

(a) continue and supplement the
education already received;

(b) give an idea of and develop a
Bihang till riksdagens protokoll 1963. I

14. 1) Urvalet av elever bör ske i
enlighet med de enskilda yrkenas
krav och särskilda natur, utan avkall
på frihet beträffande yrkesvalet.

2) Urvalsmetoden bör utformas så,
att risken för att personer antagas till
utbildning i yrken, för vilka de icke
passa, och den därmed förenade risken
för slöseri med utbildning och
mänsklig energi, reduceras till ett minimum.

3) Urvalsmetoden bör innefatta åtgärder,
som möjliggöra kontroll av
att aspiranterna besitta de fysiska och
psykiska egenskaper som erfordras
för utbildningen och det tillämnade
yrket.

4) När läkarundersökning ingår
som ett led i urvalsmetoden, bör undersökningen
verkställas på grundval
av den tillämnade utbildningens och
yrkets speciella krav.

5) När psykologiska test ingå som
ett led i urvalsmetoden böra dessa anpassas
efter förhållandena i vederbörande
land, äga nöjaktig tillförlitlighet
samt vara giltiga enligt kriterier
direkt hänförliga till det tillämnade
yrkets krav.

VI. Yrkesförberedelse

15. 1) Yrkesförberedelse bör erbjuda
ungdomar, som ännu ej trätt ut på
arbetsmarknaden, en introduktion till
olika slag av arbete; den bör ej meddelas
på bekostnad av den allmänna
skolutbildningen och ej heller bör den
ersätta det första stadiet av den verkliga
yrkesutbildningen.

2) Yrkesförberedelse bör innefatta
en till de ungas ålder anpassad allmän
och praktisk utbildning, som är ägnad
att

a) utgöra fortsättning på och komplement
till redan erhållen undervisning; b)

hos de unga utveckla kunskap
saml. Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år J963

tåste and esteern för practical work
and develop an interest in training;

(d) facilitate future vocational adjustment.

(3) The prevocational preparation
should include, wherever possible,
familiarisation with the equipment
and materials common to a number
of occupations.

VII. Organisation of Training

16. (1) The training curriculum for
each occupation should be worked
ont on the basis of a systematic analysis
of the work, skills, knowledge,
and health and safety factors involved
in that occupation, due account
being taken of developments and foreseeable
changes therein.

(2) The training curriculum
should be periodically reviewed to
keep it up to date.

17. (1) The training curriculum
should provide for all trainees a
sound basis of theoretical and practical
knowledge.

(2) In addition to instruction in
the work, skills, knowledge, and
health and safety factors involved in
the occupations concerned, and in the
elements of social legislation, trainees
should as far as possible be provided
with background knowledge related
to the occupations and to the branches
of economic activity in which
they wish to engage, with a view, in
particular, to facilitating promotion.

(3) Subjects of general educational
value should be included in the curriculum
for long-term training and,
so far as the time available permits,
för short-term training.

18. (1) Curricula and training
plans should be so drawn up as to
facilitate the future adaptability of
the trainee within the general framework
of the occupation concerned.

om samt lust och aktning för praktiskt
arbete ävensom intresse för utbildning; c)

klarlägga deras yrkesintresse
och anlag och på så sätt underlätta
yrkesvägledningen;

d) underlätta framtida yrkesanpassning.

3) Yrkesförberedelse bör om möjligt
ge förtrogenhet med verktyg och
material som äro gemensamma för
elt antal yrken.

VII. Utbildningens organisation

16. 1) Läroplanen för varje yrke
bör utarbetas på grundval av en systematisk
analys av de arbetsuppgifter,
färdigheter och kunskaper samt
hälso- och säkerhetsfaktorer som äro
av betydelse för vederbörande yrke,
varvid framtida utveckling och förutsebara
förändringar inom yrket böra
vinna vederbörligt beaktande.

2) Läroplanen bör med jämna mellanrum
överses för att hållas i takt
med utvecklingen.

17. 1) Läroplanen bör så utformas,
att den ger alla elever en god grund
för teoretiska och praktiska kunskaper.

2) Förutom undervisning i de arbetsuppgifter,
färdigheter och kunskaper
samt hälso- och säkerhetsfaktorer
som äro av betydelse för vederbörande
yrke ävensom i sociallagstiftningens
grunder böra eleverna i görligaste
mån bibringas en elementär
kännedom om de yrken och grenar
av näringslivet, åt vilka de önska ägna
sig, i främsta rummet för att underlätta
deras befordran.

3) I läroplanen för längre utbildning
och, i den mån tiden det medger,
även i läroplanen för kortare utbildning,
böra ämnen av allmänbildande
natur upptagas.

18. 1) Läroplaner böra utformas på
sådant sätt, att elevens framtida anpassning
inom vederbörande yrkes
allmänna ram underlättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

(2) För this purpose care should
be taken in long-term training—

(a) to enable the trainee to acquire
a wide grasp of the theoretical principles
underlying the practice of his
occupation;

(b) to avoid specialisation in the
early period of training so as to provide
the trainee with a broad basis
of skill and knowledge on which subsequent
specialisation can be built
with a minimum of additional training
or retraining.

19. (1) Undertakings not in a position
to furnish their trainees with
all the theoretical and practical knowledge
required for a particular occupation
should as necessary —

(a) arrange for the deficiency to
be made up in training institutions
on the basis of one or more of the
following:

(1) day release;

(ii) release for periods of several
weeks åt a time every year;

(iii) alternating substantial periods
of training within the undertaking
with substantial periods of study in
the training institution;

(iv) other suitable training arrangements
in accordance with national
regulations;

(b) establish and operate joint
training schemes involving the use
of their several facilities or the establishment
of a common training
centre.

(2) Trainees from undertakings attending
training institutions under
the arrangements referred to in subparagraph
(1) should be released for
this purpose during working hours
without loss of pay.

20. Undertakings should co-operate
in the implementation of training
schemes established by training institutions
by providing substantial
periods of practical on-the-job training
for institution students.

21. (1) Supplementary courses in
further general education and tech -

2) I detta syfte bör vid längre utbildning
beaktas

a) att eleven skall få möjlighet att
förvärva en omfattande överblick över
de teoretiska grunderna för hans
yrke;

b) att specialisering i början av utbildningen
undvikes, så att eleven erhåller
en god grund av färdigheter
och kunskaper, på vilken specialisering
senare kan byggas upp med ett
minimum av ytterligare utbildning eller
omskolning.

19. 1) Företag som ej kunna bibringa
sina elever all den teoretiska
och praktiska kunskap som erfordras
för ett visst yrke böra alltefter behov
—

a) sörja för att denna brist avhjälpes
vid utbildningsinstitutioner, varvid
följande bör beaktas

1) ledighet bör beviljas under dagen; ii)

ledighet bör beviljas under sammanhängande
perioder av flera veckor
varje år;

iii) längre perioder av utbildning
inom företaget böra avlösas av längre
studieperioder förlagda till en utbildningsinstitution; iv)

andra lämpliga åtgärder för utbildningens
anordnande böra vidtagas
i enlighet med nationella föreskrifter;

b) fastställa och genomföra utbildningsprogram,
för vilka de berörda
företagens resurser kunna gemensamt
tagas i anspråk eller ett gemensamt
utbildningscentrum kan skapas.

2) Elever från företag, som besöka
i punkt 1) åsyftade utbildningsinstitutioner
böra för detta ändamål erhålla
ledighet under arbetstid utan
löneavdrag.

20. Företagen böra medverka vid
genomförandet av utbildningsinstitutionernas
utbildningsplaner genom att
bereda eleverna vid vederbörande institution
tillfälle att under längre perioder
förvärva praktisk utbildning
på arbetsplatsen.

21. 1) Unga arbetstagare vilka ej
erhålla annan utbildning, böra intill

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

nical knowledge relating to the occupations
in which they are engaged
shonld be available up to the age of
18 years for all young workers who
are not receiving other training.

(2) The young workers should be
enabled to attend these courses on
the conditions provided for in Paragraph
19 (2).

22. Supplementary courses should
be available to all workers who wish
to improve their general, technical or
commercial knowledge in order to facilitate
their promotion and thus to
improve their social and economic
standing.

23. The duration of training should
be determined having regard to—

(a) the level and type of skill and
knowledge to be attained;

(b) the methods and means of
training to be employed;

(d) in the case of adults, their past
work experience and the need to qualify
them as rapidly as possible for
employment.

24. Special attention should be given
to the training of young persons
and adults with physical or mental
disabilities as well as to the training
of young persons with little ability.

VIII. Methods and Means of Training

25. Training methods should be
adapted to the nature of the course,
the educational level, age and status
of the trainees and their previous experience.

26. As a general rule, active and
participatory methods should be preferred
to the one-way communication
of knowledge.

27. (1) Training should be as realistic
as possible.

(2) Practical training in training
institutions should—-

dess de uppnå 18 års ålder ha tillgång
till komplettcringskurser så att de
kunna vidareutveckla sin allmänbildning
samt sina tekniska kunskaper i
de yrken, som de utöva.

2) Unga arbetstagare böra få möjlighet
att deltaga i dessa kurser under
villkor som angivas i mom. 19 2).

22. Kompletteringskurser böra anordnas
för alla arbetstagare, som önska
förbättra sina allmänna, fackliga
eller handelstekniska kunskaper i syfte
att underlätta deras befordran och
därigenom förbättra deras sociala och
ekonomiska ställning.

23. Utbildningstidens längd bör
fastställas med beaktande av

a) nivån och arten av de kunskaper
och färdigheter som man avser att
uppnå;

b) metoder och hjälpmedel som
skola komma till användning vid utbildningen; c)

de lägsta inträdesfordringarna
samt de kvalifikationer eleverna faktiskt
besitta vid inträdet;

d) i fråga om vuxna deras tidigare
yrkeserfarenhet samt vikten av att
snarast möjligt kvalificera dem för ett
yrke.

24. Utbildning av ungdomar och
vuxna som lida av fysiska eller psykiska
defekter samt av ungdomar
med ringa anlag bör ägnas särskild
uppmärksamhet.

VIII. Metoder och hjälpmedel
i utbildningen

25. Utbildningsmetoderna böra anpassas
till kursens art samt till elevernas
kunskapsnivå, ålder, situation
och tidigare erfarenhet.

26. Såsom allmän regel bör gälla
att metoder, som förutsätta aktiv
medverkan från elevernas sida, äro
att föredraga framför ett ensidigt
meddelande av kunskaper.

27. 1) Utbildningen bör vara så
verklighetstrogen som möjligt.

2) Praktisk utbildning i institutioner
bör

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

(a) be given in conditions and
surroundings as similar as possible
to those of an under talang;

(b) if possible and necessary, include
or be completed by periods of
practical experience in an undertaking
so that trainees may not only become
familiar with a working atmosphere
but are also enabled to acquire
normal work speed and skill on the
job.

28. (1) Practical training not given
on the job should include the
performance of the operations involved
in the occupation and, in suitable
cases, real work experience.

(2) Such work experience should
be appropriate to the needs of the
training, and there should be proper
safeguards against the employment
of trainees in competition with the
ordinary workers.

(3) In training on the job, work
assigned to trainees should have real
training value.

29. Training exercises should be so
designed that trainees can sec the
practical application of what they are
doing and the usefulness of any artide
produced.

30. (1) Complex operations should
be broken down into their simple elements.

(2) Trainees should be enabled to
acquire facility in performing one
operation before proceeding to the
next and should move from the simple
to the complex.

31. Theory, including general education
given as part of a training
course, should be taught as far as
possible in relation to the occupation
in view.

32. Technical and related instruction
should be linked with the practical
training and, when possible, be
integrated with it.

33. The pace of instruction should
be adjusted to the trainees’ capacity
to learn, and should allow for revision
from time to time.

a) äga rum under föx''hållanden och
i en omgivning, som så nära som möjligt
ansluta sig till de som råda i ett
företag;

b) om möjligt och erforderligt innefatta
eller kompletteras med perioder
av praktisk verksamhet inom ett
företag, så att eleverna icke blott bli
i stånd att vinna förtrogenhet med
arbetsmiljön utan även få tillfälle att
på arbetsplatsen uppnå normalt arbetstempo
och normal färdighet.

28. 1) Praktisk utbildning som ej
meddelas på arbetsplatsen bör innefatta
skyldighet att utföra olika med
yrket sammanhängande arbetsuppgifter
eller, i lämpliga fall, skyldighet att
verkligen arbeta som elev i yrket.

2) Sådan erfarenhet bör motsvara
utbildningens krav, och vederbörliga
garantier böra skapas mot att elever
sysselsättas i konkurrens med den
ordinarie arbetsstyrkan.

3) Vid utbildning på arbetsplatsen
bör anvisat arbete vara av verkligt
värde för utbildningen.

29. Övningarna böra vara så utformade,
att eleverna klart förmå uppfatta
det praktiska värdet av vad de
göra och användbarheten av varje
framställd artikel.

30. 1) Komplicerade arbetsprocesser
böra sönderdelas i sina enkla beståndsdelar.

2) Eleverna böra få möjlighet att
noggrant inlära ett arbetsmoment, innan
de övergå till nästa och flyttas
från enklare till mera komplicerade
arbetsoperationer.

31. Teoretisk undervisning, däri inbegripen
inom ramen för en utbildningskurs
förmedlade allmänna kunskaper,
bör såvitt möjligt hänföra sig
till det tillämnade yrket.

32. Teoretisk teknisk och därmed
sammanhängande undervisning bör
anknytas till den praktiska utbildningen
och om möjligt infogas som
ett led i denna.

33. Tempot i undervisningen bör
anpassas till elevernas förmåga att
tillgodogöra sig densamma och bör
kunna revideras från tid till annan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

34. Steps should be taken to provide
systematic technical supervision
of trainees, particularly in the case
of training on the job.

35. A careful record should be kept
of the training and progress made
and, in addition, the trainees should
be encouraged to keep their own
detailed record of the training received
and to develop the habit of
checking their own performances.

36. (1) Instructional aids should
be used whenever appropriate to facilitate
the learning process.

(2) The responsible training authorities
should keep abreast of newly
developed training techniques and
instructional materials and aids, and
should ensure their use.

37. When training facilities, paidicularly
in isolated areas, do not meet
the training needs of the local population,
they should be supplemented
as appropriate by one or more of the
following:

(a) correspondence courses adapted
to local circumstances;

(b) itinerant teachers and mobile
demonstration units;

release of trainees from undertakings
för several weeks åt a
time every year to attend courses åt
a training institution in another locality; (e)

other measures enabling training
to be obtained in some other locality,
such as grants, scholarships
and assistance with travel or accommodation.

IX. Training by Undertakings

38. (1) Employers should establish
policies in regard to the action required
to meet their need for trained
personnel.

(2) Individual employers or groups

34. Man bör sörja för en planmässig
handledning av eleverna, särskilt i
samband med utbildning på arbetsplatsen.

35. Noggranna anteckningar böra
föras rörande utbildning och uppnådda
framsteg; dessutom böra eleverna
anmodas att föra egna detaljerade anteckningar
rörande meddelad utbildning
samt att göra det till en vana att
själva kontrollera sina prestationer.

36. 1) För att underlätta inlärningsprocessen
böra pedagogiska
hjälpmedel i den utsträckning det är
möjligt anlitas vid undervisningen.

2) De myndigheter som ha att svara
för utbildning böra följa med utvecklingen
av nya utbildningsmetoder,
pedagogiska materiel och hjälpmedel
samt tillse att dessa komma
till användning.

37. När tillgängliga utbildningsresurser,
särskilt i isolerade områden,
ej förmå fylla den lokala befolkningens
behov, böra de allt efter omständigheterna
kompletteras med en eller
flera av följande åtgärder

a) efter de lokala förhållandena
anpassade korrespondenskurser;

b) undervisning av kringresande lärare
och genom flyttbara demonstrationsenheter; c)

undervisning per radio, television
eller andra massmedia;

d) friställande av elever vid företagen
under flera veckor åt gången
varje år, så att de kunna besöka kurser
vid utbildningsinstitutioner på
annan ort;

e) andra åtgärder, som möjliggöra
utbildning på annan ort, t. ex. understöd,
stipendier, rese- eller bostadsbidrag.

IX. Utbildning genom företagen

38. 1) Arbetsgivarna böra planera
erforderliga åtgärder för täckande av
sitt behov av utbildad arbetskraft.

2) Man bör stimulera enskilda ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

of employers should be encouraged to
develop systematic training schemes
in accordance with their employment
requirements, to such an extent
as the technical operating conditions
of their undertakings perinit.

39. Employers should consuit and
co-operate with representatives of
workers employed in their undertakings
in the preparation and carrying
out of training schemes therein.

40. The responsibility within an
undertaking for training matters
should be clearly allocated either to
a special training department or to
one or more persons on a full-time or
part-time basis depending on the nature
and extent of the training requirements
of the undertaking.

41. The functions of departments
or persons responsible for training
should inelude—

(a) suggesting training policies;

(b) ensuring in consultation with
the departments concerned that
training schemes are prepared;

(d) ensuring the training of instructional
staff;

(e) supervising training within the
undertaking;

(f) making arrangements on behalf
of the undertaking concerning
any instruction that has to be given
outside the undertaking and för the
co-ordination of such instruction
with that given within the undertaking; (g)

establishing and maintaining
progress records of trainees;

(h) ensuring that the training
takes proven methods into account;

(i) undertaking, encouraging or
sponsoring research and follow-up
studies to ensure that training is
efficient and up to date.

42. Where appropriate, undertakings
should arrange for their trainees
to be given a substantial initial

betsgivare eller grupper av arbetsgivare
till att utarbeta systematiska utbildningsprogram
i enlighet med deras
behov av arbetskraft och i den
utsträckning som är förenlig med de
tekniska förhållandena i deras företag.

39. Arbetsgivarna böra samråda
och samverka med representanter för
arbetstagare, som äro anställda i deras
företag, då det gäller att uppgöra
och genomföra utbildningsprogram i
företaget.

40. Ansvaret för utbildningsfrågor
inom ett företag bör uttryckligen åvila
antingen en särskild utbildningsavdelning
eller en eller flera hel- eller
deltidsanställda personer, allt efter
arten och omfattningen av företagets
utbildningsbehov.

41. För utbildning ansvariga avdelningar
eller personer böra bl. a. ha till
uppgift

a) att utarbeta förslag till utbildningspolitik; b)

att i samråd med berörda avdelningar
tillse att utbildningsplaner utarbetas; c)

att deltaga i urvalet av elever;

d) att sörja för utbildningen av undervisningspersonal; e)

att övervaka inom företaget meddelad
utbildning;

f) att för företagets räkning vidtaga
anstalter rörande undervisning, som
måste bedrivas utanför företaget,
samt tillse att sådan undervisning
samordnas med den som meddelas
inom företaget;

g) att föra fortlöpande anteckningar
rörande elevernas framsteg;

h) att tillse att beprövade metoder
komma till användning vid utbildningen; i)

att åtaga sig, uppmuntra eller
stödja forskning samt göra uppföljningsstudier
av utbildningen för att
tillse att den är effektiv och tidsenlig.

42. Där så är lämpligt böra företagen
låta sina elever genomgå en
längre inledande period av brett lagd

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

period of broad basic training wholly
in a training institution, with a view
to reducing the over-all duration of
the training period and increasing
training efficiency.

43. Åt all stages of their training,
whether within or outside the undertaking,
trainees should remain, with
respect to their training, under the
general supervision and control of
the training department or person
responsible for training.

44. (1) In deciding where training
should be given within an undertaking,
the following factors should
be taken into consideration:

(a) the nature and duration of
training;

(b) the number, age, knowledge
and experience of the trainees;

(d) the congestion, noise or other
distractions, safety factors and risks
of damage to equipment in the normal
workplace;

(e) any saving in time, teaching
staff and equipment;

(f) the cost of separate accommodation; (g)

the need to facilitate the transition
from training to work to the
greatest extent possible;

(h) the technical possibilities of
the undertaking.

(2) Separate instructional accommodation
or åt least an instructional
area set apart in the normal workplace
and having the equipment necessary
for training should be provided,
whenever practicable, in the
early stages of training.

45. (1) Undertakings should provide
for the reception of all new
entrants on arrival and organise a
period of induction for them.

(2) Special care should be taken
with the initiation of young workers
in the light of their need for training.

grundutbildning, i sin helhet förlagd
till en utbildningsinstitution, i syfte
att förkorta den totala utbildningstiden
och höja utbildningens effektivitet.

43. Eleverna böra på alla stadier av
utbildningen, vare sig denna är förlagd
inom eller utom företaget, stå
under uppsikt och kontroll av utbildningsavdelningen
eller av en för
utbildningen ansvarig person.

44. 1) Då det gäller att avgöra till
vilken plats inom företaget utbildningen
skall förläggas böra följande
faktorer beaktas

a) utbildningens art och varaktighet; b)

elevernas antal, ålder, kunskaper
och erfarenhet;

c) frågan huruvida utbildning på
arbetsplatsen är tillräcklig för vederbörande
yrke;

d) trängsel, buller eller andra distraherande
omständigheter, säkerhetsfaktorer
samt risk för skadegörelse
på utrustningen på ordinarie arbetsplatser; e)

eventuella besparingar i fråga
om tid, lärarpersonal och utrustning;

f) kostnader för avskilda utrymmen
;

g) nödvändigheten av att i största
möjliga utsträckning underlätta övergången
från utbildning till arbete;

h) företagets tekniska möjligheter.

2) Där så är möjligt bör på utbildningens
tidigare stadier ett avskilt utrymme
upplåtas eller åtminstone en
del av den ordinarie arbetsplatsen reserveras
för undervisningen liksom
erforderlig utrustning tillhandahållas.

45. 1) Företagen böra sörja för
mottagandet av nykomlingar samt
vidtaga mått och steg för deras inpassning
i arbetskollektivet.

2) Särskild omsorg bör i nämnda
avseende ägnas unga arbetstagare
med hänsyn till deras behov av utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

X. Apprenticeship

46. Systematic long-term training
for a recognised occupation taking
place substantially within an undertaking
or under an independent
craftsman should be governed by a
written contract of apprenticeship
and be subject to established standards.

47. In deciding whether a particular
occupation should be recognised
as apprenticeable, account should be
taken of such matters as—

(a) thc degree of skid and theorctical
technical knowledge required
for the occupation in question;

(b) the period of training necessary
for the acquisition of the required
skill and knowledge;

(d) the current and anticipated
employment situation within the occupation
in question.

48. (1) The contract of apprenticeship
should be entered into either
with an individual employer, a group
of employers, or a body such as an
apprenticeship committee or service
specially entrusted with the control
of apprenticeship, as may be most
appropriate to the national circumstanccs.

(2) Where the apprentice is a minor,
a parent, guardian or legal representative
should be ineluded in the
contract as a party.

(3) The parties responsible for providing
the apprenticeship should either
themselves be properly qualified
to give the training or be in a position
to arrange for the training to be given
by a person or persons so qualified,
and the facilities available for training
the apprentice should be such as will
enable him to secure complete training
for the occupation being taught.

(4) The competent authority should
remain in regular contact with the
undertaking or person providing the

X. Lärlingskap

46. Systematisk, huvudsakligen
inom ett företag eller hos en självständig
hantverkare bedriven utbildning
av längre varaktighet för ett erkänt
yrke bör regleras genom skriftligt
lärlingsavtal och vara underkastad
fastställda normer.

47. Då det gäller att avgöra, huruvida
ett visst yrke skall erkännas såsom
lämpligt för lärlingskap, bör
man taga hänsyn bl. a. till

a) den grad av yrkesskicklighet och
teoretisk fackkunskap som kräves för
utövandet av ifrågavarande yrke;

b) den utbildningstid som erfordras
för att förvärva nödig yrkesskicklighet
och kunskap;

c) värdet av lärlingskapet såsom
utbildningsform, då det gäller att inhämta
nödig skicklighet och kunskap
;

d) nuvarande och förutsebart sysselsättningsläge
inom vederbörande
yrke.

48. 1) Lärlingsavtal bör slutas antingen
med en enskild arbetsgivare,
en grupp av arbetsgivare eller ett organ,
t. ex. en lärlingsnämnd eller annat
organ som har till särskild uppgift
att övervaka lärlingsavtal, beroende
på vilketdera som förefaller
att bäst motsvara förhållandena inom
vederbörande land.

2) Är lärlingen minderårig bör den
ene av föräldrarna, förmyndare eller
laglig företrädare ingå som part i avtalet.

3) De för lärlingsutbildning ansvariga
parterna böra antingen själva
äga vederbörlig kompetens att meddela
utbildning eller vara i stånd att
låta en eller flera med sådan kompetens
utrustade personer meddela utbildningen;
tillgängliga anordningar
för utbildning av lärlingen böra vara
ägnade att bibringa honom en fullständig
utbildning inom yrket i fråga.

4) Vederbörande myndighet bör
upprätthålla regelbunden kontakt
med det företag eller den person som

Kungl. Maj. ts proposition nr 2!) år 1963

training, and should ensure, by means
of regular inspection or supervision,
that the objectives of the apprenticeship
are being achieved.

49. The contract should—

(a) contain an express or implied
obligation to train in a particular occupation
in return for an obligation
of the same nature lo serve as an apprentice
during the period of apprenticeship
;

(b) incorporate such of the standards
and regulations established for
the occupation in question as may be
nccessary or desirable in the interests
of the parties ;

(c) provide for such olher mutual
rights and obligations as may be relevant
and not otherwise covered, including
especially the observance of
all safety regulations ;

(d) provide for the settlement of
disputes between the parties.

50. According to the circumstances
in the country concerned, an occupation
may be recognised as apprenticeable,
and the standards referred to in
Paragraph 46 and any regulations
concerning apprenticeship may be
established by—

(a) statutory enaetments ;

(b) decisions of bodies specially
entrusled with the control of apprenticeship
;

(d) a combination of these various
methods.

51. Particular account should be
taken of the following matters in the
standards and regulations governing
apprenticeship in rcspect of each recognised
apprenticeable occupation :

(a) the educational qualifications
and minimum age governing entry
into apprenticeship ;

(b) provision for special cases of
workers whose age exceeds the specified
maximum age ;

meddelar utbildningen och bör genom
regelbunden inspektion eller tillsyn
förvissa sig om att det med lärlingskapet
avsedda ändamålet uppnås.

49. Avtalet bör innehålla

a) ett uttryckligt eller underförstått
åtagande att utbilda lärlingen
för ett bestämt yrke ävensom ett liknande
åtagande av denne att i gengäld
arbeta såsom lärling under lärlingstiden; b)

sådana för ifrågavarande yrke
fastställda normer och regler som må
anses nödvändiga och önskvärda för
att tillgodose parternas intressen;

c) sådana andra ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter som äro av betydelse
i sammanhanget och vilka
icke regleras i annan ordning, däribland
särskilt sådana som röra iakttagande
av samtliga säkerhetsföreskrifter; d)

bestämmelse om biläggande av
tvister mellan parterna.

50. Allt efter förhållandena i vederbörande
land må ett yrke erkännas
såsom lärlingsyrke och de i mom.
46 angivna normerna ävensom eventuella
föreskrifter rörande lärlingsväsen
fastställas genom

a) lagstiftning;

b) beslut av organ med särskild
uppgift att övervaka lärlingsväsendet;

c) kollektivavtal;

d) dessa olika metoder i förening.

51. I de normer och föreskrifter
som reglera lärlingsväsende bör i fråga
om varje yrke, vilket erkännes såsom
lämpat för lärlingskap, särskild
hänsyn tagas till följande omständigheter a)

de allmänna förkunskaper och
den minimiålder som fordras för tillträde
till lärlingskap;

b) de särskilda fall då arbetarnas
ålder överskrider den fastställda övre
åldersgränsen;

c) lärlingskapets varaktighet, prövotid
inberäknad, med beaktande av
erforderlig grad av yrkesskicklighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

and theoretical technical knowledge
required ;

(d) measures for determining the
extent to which the normal duration
of the apprenticeship might be reduced
in the light of any prior training
or experience the apprentice may
have had or of his progress during the
apprenticeship ;

(e) the schedule of work processes,
the theory and related instruction to
be given, and the time to be spent on
each un it ;

(f) the provision of day release, or
such other forms of release as may be
appropriate, for attendance åt a
training institution ;

(g) the examinations to be held
during or on the expiry of the apprenticeship
;

(h) the qualifications or certificates
obtainable on completion of
apprenticeship ;

(i) any control of the number of
apprentices necessary to ensure adequate
training, avoid overcrowding in
the occupation, and meet the manpower
needs of the particular branch
of economic activity concerned ;

(j) the rate of remuneration payable
to the apprentice and the scale
of increases during the apprenticeship
;

(k) the conditions of remuneration
in case of absence through sickness ;

(l) accident insurance ;

(m) holidays with pay ;

(n) the nature and extent of the
supervision to be exercised over the
apprenticeship, particularly with a
view to ensuring that the rules governing
the apprenticeship are observed,
that the training is in keeping
with established standards and that
there is reasonable uniformity in the
conditions of apprenticeship ;

(o) the registration of apprentices
and apprenticeship contracts with
appropriate bodies ;

(p) the form and content of the
apprenticeship contract.

52. Apprentices should receive

B Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1

och teoretiska fackkunskaper;

d) åtgärder för att bestämma i vilken
omfattning den normala lärlingstiden
må förkortas med hänsyn till
lärlingens tidigare utbildning eller
erfarenhet eller de framsteg han gjort
under lärotiden;

e) schema beträffande den praktiska
och teoretiska undervisning
samt därmed sammanhängande instruktion
som skall meddelas ävensom
den tid som skall ägnas åt varje
stadium av utbildningen;

f) beviljande av ledighet under dagen
eller annan form av ledighet, som
gör det möjligt för lärlingen att besöka
en utbildningsinstitution;

g) kunskapsprov som skola avläggas
under loppet av eller efter avslutad
lärlingstid;

h) de kvalifikationer eller intyg
som kunna erhållas efter genomgången
lärlingstid;

i) den kontroll över antalet lärlingar
som är nödvändig för att garantera
tillfredsställande utbildning, undvika
för stor tillströmning till yrket
samt tillgodose arbetskraftsbehovet
inom vederbörande näringsgren;

j) den ersättning som skall utgå
till lärlingen samt den taxa som skall
gälla beträffande höjd ersättning under
lärotiden;

k) villkor för ersättning under
frånvaro på grund av sjukdom;

l) olycksfallsförsäkring;

m) semester;

n) arten och omfattningen av den
tillsyn som skall utövas över lärlingskapet,
särskilt för att garantera att
reglerna för lärlingskapet iakttagas,
att utbildningen sker i överensstämmelse
med fastställda normer samt
att villkoren för lärlingskap äro i rimlig
mån enhetliga;

o) registrering av lärlingar och lärlingsavtal
hos lämpligt organ;

p) lärlingsavtalet form och innehåll.

52. Lärlingarna böra erhålla en
saml. Nr 29

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

comprehensive safety instruction so
as to develop safe working habits in
the use of tools and machinery and
learn to observe general safety measures,
talang into account new hazards
as they arise.

53. (1) Entry into apprenticeship
should in every case be preceded by
comprehensive vocational guidance
and by a medical examination related
to the requirements of the occupation
for which training is to be given.

(2) Where the occupation in view
calls for special physical qualities or
mental aptitudes, these should be
specified and verified by special tests.

54. (1) It should be possible by
agreement among all parties concerned
to transfer an apprentice from
one undertaking to another when this
is considered necessary or desirable
for the completion of his training.

(2) Where several types of apprenticeship
exist, it should be possible by
agreement among all parties concerned
for an apprentice to transfer
from one type to another when his
aptitudes show that this would be to
liis advantage.

grundlig undervisning i säkerhetsfrågor,
så att de tillägna sig säkra arbetsvanor
vid användning av verktyg
och maskiner samt lära sig att iakttaga
allmänna säkerhetsregler, med beaktande
av nya riskmoment allt efter
som sådana uppkomma.

53. 1) Lärlingsanställning bör städse
föregås av en omfattande yrkesvägledning
samt av en läkarundersökning
som står i relation till kraven inom
det yrke, vari utbildning är avsedd
att meddelas.

2) Kräver det tillämnade yrket särskilda
fysiska eller psykiska egenskaper,
böra dessa angivas och prövas
medels särskilda test.

54. 1) Efter överenskommelse mellan
alla berörda parter bör det vara
möjligt att överflytta en lärling från
ett företag till ett annat, om detta bedömes
nödvändigt eller önskvärt för
att komplettera utbildningen.

2) Där flera olika typer av lärlingsutbildning
finnas, bör en lärling efter
överenskommelse mellan alla berörda
parter, kunna överflyttas från en
utbildningstyp till en annan, om hans
anlag utvisa, att en sådan förändring
skulle vara till fördel för honom.

XI. Accelerated Training XI. Snabbutbildning

55. (1) Permanent arrangements 55. 1) Permanenta anordningar för
for accelerated training should be or- snabbutbildning böra organiseras
ganised—-

(n) to assist in meeting urgent a) för att fylla akuta behov av utneeds
for trained manpower and in bildad arbetskraft och för att påquickening
the rate of industrialisa- skynda industrialisering;
tion ;

(b) as a permanent means of adapt- b) för att städse möjliggöra arbetsing
manpower to technical progress ; kraftens anpassning till tekniska

framsteg;

who need to achieve occupa- gorier av befolkningen som ha behov
tional competence quickly in order to av att snabbt uppnå yrkeskompetens
obtain employment suitable to their att erhålla ett mot deras ålder och
age and capacity; duglighet svarande arbete;

(d) to further the development of d) för att främja befordran inom
occupational and social upgrading. yrket och i socialt hänseende.

(2) These permanent arrangements 2) Dessa permanenta anordningar
for accelerated training should be för snabbutbildning höra planeras i
planned in accordance with appropri- enlighet med lämpliga pedagogiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

ate pedagogical methods, be implemented
by instructors specially
trained for the purpose and be based
on concrete techniques direcily
related to industrial work.

56. The acceleration of training
should be achieved by—

(a) applying strid selection procedures
in order to ensure as far as
possible that all trainees admitted
have the ability to acquire the neccssary
knowledge and proficiency in the
limited time set for the course, preference
being given to candidates who
also possess occupational experience
of value to the new occupations ;

(b) using a detailed syllabus setting
out the graduated exercises and
related theory which will provide
trainees with the skills and knowledge
immediately essential for obtaining
employment and based on exhaustive
analyses of the occupation
and of the work involved in it;

(c) concentrating on practical
training and teaching the indispensable
theoretical technical knowledge
in the course of practical training ;

(d) limiting the number of trainees
in each class to such an extent that,
having regard to the time available,
each one may receive constant and
close supervision throughout all
stages of his instruction ;

(e) applying such of the other
methods and means of training referred
to in Paragraphs 25 to 37 as
may be found particularly appropriate.

57. (1) After finishing an accelerated
training course the trainee should
as soon as possible be placed in employment
where, after induction, his
training should be completed if necessary
by on-the-job training.

(2) Persons who have completed
accelerated training and who are
thereafter taking part in the production
process should have the opportunity
to participate in courses which

metoder, vidtagas av för ändamålet
särskilt utbildade instruktörer samt
grundas på konkreta, med industriellt
arbete direkt besläktade metoder.

56. Snabbutbildning bör uppnås
genom

a) tillämpning av ett strängt urvalsförfarande,
som så långt möjligt
garanterar, att alla antagna elever
äga förutsättningar att förvärva nödiga
kunskaper och färdigheter inom
den begränsade tid som står till förfogande
för kursen; företräde bör givas
åt aspiranter med yrkeserfarenheter,
som kunna vara av värde i deras
nya yrke;

b) anlitande av en utförlig kursplan
med uppgift om övningar för
olika undervisningsstadier och därmed
sammanhängande teoretisk undervisning,
vilka äro avsedda att bibringa
eleverna kunskaper och färdigheter,
som äro oundgängligen erforderliga
för erhållande av anställning
och som äro grundade på en ingående
analys av yrket och därmed
förenade arbetsuppgifter;

c) koncentration på praktisk utbildning
och meddelande av oundgängliga
teoretiska kunskaper under
den praktiska utbildningen;

d) sådan begränsning av elevantalet
i varje klass att varje elev, med
hänsyn till den tid som står till förfogande,
skall kunna bli föremål för
oavlåtlig och noggrann handledning
på alla stadier av undervisningen;

e) tillämpning i övrigt av de i punkterna
25—37 angivna metoder och
hjälpmedel som må anses särskilt
lämpliga.

57. 1) Deltagare i en kurs för snabbutbildning
böra så snart som möjligt
efter kursens avslutande placeras i ett
arbete, där deras utbildning efter förberedelse,
kan kompletteras med
eventuellt erforderlig utbildning på
arbetsplatsen.

2) Personer som genomgått snabbutbildning
och som därefter blivit inlemmade
i produktionsprocessen böra
få tillfälle att deltaga i kurser avsed -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

should be organised för the purpose da att öka deras mångsidighet och yr of

increasing their versatility and kesskicklighet.

skills.

XII. Training of Supervisors up to the
Level of Foremen

58. (1) Supervisors should receive
special training to ensure that they
are fully equipped for their duties.

(2) Such training should include
as necessary—-

(a) further general education ;

(b) further technical training and
experience ;

(i) leadership and human relations,
including industrial relations
and procedures for the avoidance
and settlement of disputes ;

(ii) administrative procedures ;

(iii) teaching method ;

(iv) occupational safety and hygiene
;

(v) co-ordination åt the different
levels of the undertaking ;

(vi) adaptation to duties of responsibility
;

(vii) methods of work ;

(viii) labour legislation ;

(ix) specialised spheres of activity
such as planning, work study
and cosling.

(3) Supervisors should be sufficiently
informed about vocational
counselling to recognise its role and
importance and the necessity for it to
be given by specialists in this ficld.

59. (1) In principle initial supervisor
training should be given before
the assumption of supervisory duties ;
if this is not practicable, it should be
given immediately after the assumption
of such duties.

(2) Further training should be given
to supervisors on a continuing
basis ; it should include the provision
of information about developments
generally within the undertaking and

XII. Utbildning av arbetsledare upp
till förmånsnivå

58. 1) Förmän böra erhålla särskild
utbildning, så att de bli i stånd att i
varje hänseende fullgöra sina uppgifter.

2) Sådan utbildning bör i den mån
så är erforderligt omfatta

a) kompletterande allmänbildning;

b) kompletterande facklig utbildning
och erfarenhet;

c) undervisning i

i) arbetsledning och sociala kontakter,
däri inbegripet förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare
samt åtgärder för att undvika
eller bilägga tvister;

ii) administrativa förfaranden;

iii) undervisningsmetoder;

iv) arbetarskydd och yrkeshygicn; v)

samordning på olika nivåer
inom företaget;

vi) anpassning till uppgifter som
äro förenade med ansvar;

vii) arbetsmetoder;

viii) arbetslagstiftning;

ix) speciella områden såsom planering,
arbetsstudier och kostnadsberäkningar.

3) Förmän böra tillräckligt ingående
informeras om yrkesvägledning
för att de skola inse dess roll och betydelse
samt nödvändigheten av att
sådan vägledning meddelas av specialister
i ämnet.

59. 1) Förmän böra i princip redan
innan de börjat utöva verksamhet såsom
förmän erhålla en första utbildning
för sina uppgifter. Om detta
icke låter sig göra, bör utbildning
meddelas omedelbart efter det de börjat
utöva sådan verksamhet.

2) Förmän böra fortlöpande erhålla
vidareutbildning; denna bör särskilt
innefatta upplysningar rörande
utvecklingen såväl inom företaget i
allmänhet som inom deras eget fack -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

in the supervisor’s own technical field
and should provide the basis for promotion
in appropriate cases.

XIII. Teaching Staff in Training
Institutions and Undertakings

60. The selection of teaching staff
should be carried out with due regard
to—

(a) general education, technical
qualifications and experience, character
and personality, and aptitude for
teaching ;

(b) the persons they will be called
upon lo teach ;

(d) any applicable national standards.

61. Teaching staff responsible for
general education subjects should be
recruited from among persons with
the qualifications normally required
of teachers of these subjects in general
educational institutions.

62. Teaching staff responsible for
theorelical technical courses should
be recruited, according to the type of
training involved—

(a) from among persons who have
been trained för and have had several
years’ practical experience in the occupation
they are to teach, in addition
to having a sound theoretical
knowledge of it and a good background
of general education, as well
as teaching ability ; or

(b) from persons with appropriate
practical experience as well as a degree
or diploma awarded after appropriate
training in a university,
technical institution or teachers’
training college or by a body approved
by the public authorities.

63. (1) Teaching staff responsible
for practical courses should be recruited
from among persons with the
qualifications specified in clause (a)
of Paragraph 62.

(2) When it is not possible to recruit,
for practical courses, teaching
staff with all the desirable qualifications,
greater importance should be

område och bör i lämpliga fall ge dem
möjlighet till befordran.

XIII. Lärarpersonal i utbildningsinstitutioner
och företag

60. Vid urvalet av lärare böra följande
omständigheter vederbörligen
beaktas

a) allmänbildning, facklig kompetens
och erfarenhet, karaktär och personlighet
samt pedagogiska anlag;

b) de personer som skola bli föremål
för undervisningen;

c) undervisningens natur;

d) tillämpliga nationella normer.

61. För undervisning i allmänbildande
ämnen ansvariga lärare böra
rekryteras bland personer med sådana
kvalifikationer som normalt fordras
av lärare i dylika ämnen i de allmänna
undervisningsinstitutionerna.

62. För teoretiska tekniska kurser
ansvariga lärare böra, allt efter utbildningens
art, rekryteras antingen

a) bland personer, som utbildats
för och som haft flera års praktisk erfarenhet
av det yrke, i vilket de skola
undervisa, och som dessutom besitta
goda teoretiska kunskaper däri,
god allmänbildning samt förmåga
att undervisa; eller

b) bland personer, som besitta erforderlig
praktisk erfarenhet ävensom
grad eller diplom, utfärdat efter vederbörlig
utbildning vid universitet,
teknisk institution, utbildningsanstalt
för lärare eller av organ som godkänts
av myndigheterna.

63. 1) För praktiska kurser ansvariga
lärare böra rekryteras bland personer
med i mom. 62 a) angivna kvalifikationer.

2) Om det ej är möjligt att till
praktiska kurser rekrytera lärare,
som besitta alla önskvärda kvalifikationer,
bör större avseende fästas vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

attached to technical competence, occupational
experience and teaching
ability than to a high level of general
education.

64. Teaching staff responsible for
courses in supervisory functions
should be recruited from among persons
who have been trained as supervisors
and have had several years’ experience
in that capacity in addition
to having a good background of technical
training and general education.

65. Use should be made as far as
possible of the experience of persons
from industry, commerce or the professions
hy employing them as parttime
teachers of special subjects in
training institutions.

66. In principle initial teacher training
should be given before the assumption
of teaching duties; if this
is not practicable it should be given
immediately after the assumption of
such duties.

67. (1) Teaching staff employed
either full-time or part-time in training
institutions or in undertakings
should receive special training, including
teaching practice, for the purpose
of developing their teaching ability
and, where necessary, their technical
qualifications and general education.

(2) The provision of such teaching
practice for the teaching staff of
training institutions should be facilitated
by combining teacher training
institutions as far as possible with
ordinary training institutions.

(3) Teaching staff in training institutions
and undertakings should
receive special training on the subworking
conditions and the safe use
of tools and appliances used in the
occupations in which they instruct.

(4) Further training should be
made available to teaching personnel
on a continuing basis ; it should include
provision for them to keep abreast
with teaching and technical developments
and to qualify for promotion.

fackkunskap, yrkeserfarenhet och
undervisningsförmåga än vid hög allmänbildning.

64. För arbetsledarkurser ansvariga
lärare böra rekryteras bland personer,
som utbildats till och haft flerårig
erfarenhet såsom arbetsledare
och som dessutom besitta god teknisk
utbildning och allmänbildning.

65. Man bör så långt möjligt utnyttja
personer med erfarenhet från
industri, handel och fria yrken genom
att i utbildningsinstitutionerna anställa
dem såsom lärare på deltid i speciella
ämnen.

66. Lärare böra i princip redan innan
de börjat utöva verksamhet som
lärare erhålla en första utbildning för
sina uppgifter. Om detta ej låter sig
göra bör utbildning meddelas omedelbart
efter det de börjat utöva sådan
verksamhet.

67. 1) I utbildningsinstitutioner eller
i företag hel- eller deltidsanställda
lärare böra genomgå särskild utbildning,
innefattande bl. a. övning i undervisnings
bedrivande, i syfte att
utveckla deras pedagogiska anlag och
om så erfordras även deras yrkeskvalifikationer
och allmänbildning.

2) Meddelande av sådan utbildning
i undervisnings bedrivande för utbildningsinstitutionernas
lärarpersonal
bör underlättas genom att institutioner
för utbildning av lärare så långt
möjligt kombineras med vanliga utbildningsinstitutioner.

3) Lärare i utbildningsinstitutioner
och företag böra genomgå särskild
utbildning i säkerhetsfrågor, varvid
speciell vikt bör läggas på säkerheten
i arbetet och användning av verktyg
och redskap, som nyttjas inom de yrken,
i vilka de skola undervisa.

4) Lärarkåren bör beredas tillfälle
till en fortlöpande vidareutbildning,
som ger den möjlighet att hålla sig
underrättad om pedagogisk och teknisk
utveckling och samtidigt skapar
förutsättningar för befordran.

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1963

(5) The following should also be
taken into consideration as a means
of furlher training :

(a) the organisation of periodical
visits to undertakings or training institutions
and of special courses snch
as in-service, weekend or holiday
courscs för individual teachers or
groups of teachers ;

(b) the grant, in special cases, of
travelling or research scholarships or
special leave with or without pay.

68. Teachers of general education
and theoretical technical subjeets
should, as part of their training, acquire
knowledge of the branch of activity
which their trainees are intended
to enter or have already entered.

69. Full-time teachers responsible
for practical courses in training institutions
should be enabled to curry out
practical work in undertakings from
time to time.

70. The training of staff responsible
for courses in supervisory funetions
should inelude further instruetion in
the subjeets listed in Paragraph 58
as may be required, and instruetion
in methods and techniques of supervisory
training.

71. (1) In order to attraet and retain
an efficient teaching staff in
training institutions, the conditions
of employment of such staff should
compare favourably with those enjoyed
by persons with similar knowledge
and experience employed elsewhere
on other than teaching duties,
due account being taken of the extra
qualifications required for teaching.

(2) A similar policy should be
applied to teaching staff within undertakings.

72. Where national standards of
qualification for teaching staff in
training institutions have been established,
undertakings giving training
should be encouraged to apply such
standards when appropriate to their
own teaching staff.

73. Persons concerned with the direct
supervision or technical administration
of training institutions

5) Såsom medel för vidareutbildning
bör man även överväga följande
åtgärder, nämligen

a) att anordna periodiska besök vid
företag eller utbildningsinstitutioner
samt specialkurser, såsom kurser på
arbetsplatsen, veckosluts- eller feriekurser
för individuella lärare eller
grupper av lärare;

b) att i särskilda fall bevilja resecller
forskningsstipendier ävensom
särskild ledighet med eller utan lön.

68. Lärare i allmänbildande och
teoretiska tekniska ämnen böra såsom
ett led i sin utbildning förvärva
kännedom om den verksamhetsgren,
åt vilken deras elever ägna sig eller
vilken de redan tillhöra.

69. Heltidsanställda lärare som ha
till uppgift att i utbildningsinstitutioner
leda praktisk undervisning böra
från tid till annan beredas tillfälle
till praktiskt arbete i företag.

70. Utbildning av personal, som har
till uppgift att leda kurser för arbetsledare,
bör i den utsträckning detta är
erforderligt omfatta kompletterande
undervisning beträffande i mom. 58
angivna ämnen ävensom undervisning
rörande arbetsledarutbildningens metoder
och teknik.

71. 1) För att tillgodose behovet av
kompetent lärarpersonal i utbildningsinstitutionerna
böra de arbetsvillkor
som erbjudas denna personal
vara minst lika förmånliga som för
personer med liknande kunskaper
och erfarenhet i andra yrken, varvid
hänsyn bör tagas till de för utövandet
av läraryrket erforderliga särskilda
kvalifikationerna.

2) Samma princip bör tillämpas
på lärarpersonal som är knuten till
företagen.

72. Därest nationella kvalifikationsnormer
gälla för lärarpersonal i utbildningsinstitutioner,
böra företag
som meddela utbildning, stimuleras
att, då så befinnes lämpligt, tillämpa
sådana normer på sin egen lärarpersonal.

73. Det är önskvärt att de personer
som ha att utöva den omedelbara tillsynen
över utbildningsinstitutioner

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

should, if possiblc, liavc liacl botli production
and teaching experience.

74. The teaching slaff of training
institutions should be regularly inspected
or supervised by the competent
authorities with a view to assisting
them in their work and improving
the instruction given.

XIV. Countries in Process of
Industrialisation

75. (1) Industrialising countries
should aim åt developing their training
systems progressively in accordance
with the provisions of this Recommendation.

(2) They should pay primary attention
to establishing an inventory
of their current and future manpower
needs and resources.

(3) A plan should be drawn up for
the establishment and developinent of
training facilities to meet these needs,
giving due priority as circumstances
require to—

(a) the creation of a body of competent
teaching staff ;

(b) the provision and equipinent of
the necessary training premises ;

(4) The plan should be put into
operation in accordance with the priorities
established.

76. (1) Industrialising countries
should take special measures to meet
the training needs of—-

(a) persons in rural areas in which
it is intended to establish industrial
activities ;

(b) persons who have left rural
areas and seek industrial employment
in urban areas.

(2) Such measures should include
the establishment, particularly in rural
areas, of special training institutions,
such as simple training work -

och dessas förvaltning själva äga erfarenhet
från såväl produktion som
undervisning.

74. Vederbörande myndigheter böra
regelbundet inspektera och utöva tillsyn
över lärarpersonalen i utbildningsinstitutionerna
i syfte att vara
personalen till hjälp i dess arbete
samt förbättra undervisningen.

XIV. Länder som befinna sig
i industriell utveckling

75. 1) Länder som befinna sig i industriell
utveckling böra sträva efter
att successivt bringa sitt utbildningssystem
i samklang med denna rekommendation.

2) De böra i första hand inrikta sig
på att göra en inventering av sitt nuvarande
och framtida arbetskraftsbehov.

3) En plan bör uppgöras för skapande
och utbyggnad av utbildningsanordningar
ägnade att tillgodose dessa
behov, varvid allt efter omständigheterna,
någon av följande åtgärder
bör givas prioritet

a) skapandet av en kompetent lärarkår; b)

tillhandahållande och utrustning
av erforderliga utbildningslokaler;

c) utarbetande av ett lämpligt utbildningsprogram
med läs- och skrivkurser
för illitterata elever.

4) Planen bör bringas i verkställighet
i enlighet med fastställd prioritetsordning.

76. 1) Länder som befinna sig i industriell
utveckling böra vidtaga särskilda
åtgärder för att tillgodose utbildningsbehoven
hos

a) personer i sådana distrikt på
landsbygden, dit industrier skola förläggas; b)

personer som flyttat från landsbygden
och söka anställning i industrier
i städerna.

2) Dessa åtgärder böra, särskilt på
landsbygden, innefatta inrättandet av
särskilda utbildningsinstitutioner, exempelvis
enkla träningsverkstäder för

K ungt Maj:ts proposition nr 29 år 1963

shops covering a few basic trades, and
the adaptation of training methods
to suit the level of education and
degree of advancement of the rural
groups in the localities concerned.

(3) The training in rural areas
should take account of the possibility
of developing new economic activities
which utilise the natural resources
of the area and are in keeping with
the cultural traditions of the local
population.

77. Industrialising countries should
examine the desirability of—

(a) establishing joint training facilities
with adjacent countries;

(b) obtaining international assistance
in the implementation of their
training plans.

ett begränsat antal grundyrken, ävensom
anpassandet av utbildningsmetoderna
till bildningsnivån och utvecklingsgraden
hos vederbörande grupper
i berörda orter.

3) I samband med utbildning på
landsbygden bör hänsyn tagas till
möjligheten av att utveckla ny ekonomisk
verksamhet, som skulle kunna
utnyttja områdets naturliga resurser
och stå i samklang med den lokala
befolkningens kulturella traditioner.

77. Länder som befinna sig i industriell
utveckling böra undersöka
önskvärdheten av

a) att skapa gemensamma utbildningsmöjligheter
tillsammans med
grannländer;

b) att söka internationellt bistånd
för genomförandet av sina utbildningsplaner.

XV. International Co-operation

78. (1) Countries should co-operate
in the field of training to the greatest
extent possible and, where desired,
with the help of international organisations.

(2) Such co-operation should extend
to such measures as—

(a) the organisation of seminars
and working parties on training matters
of mutual interest;

(b) making available training facilities
to enable selected personnel
from other countries, either on an
exchange basis or otherwise, to acquire
skill, knowledge and experience
not available in their own country;

(c) the organisation of visits abroad
for persons concerned with training
to enable them to become familiar
with training practices in other countries; (d)

the loan of experienced personnel
from one country to another
to help organised training;

XV. Internationellt samarbete

78. 1) Länderna böra så nära som
möjligt samverka på utbildningsområdet,
eventuellt med bistånd från internationella
organisationer.

2) Denna samverkan bör omfatta
bl. a.

a) anordnandet av seminarier och
arbetsgrupper rörande utbildningsfrågor
av gemensamt intresse;

b) tillhandahållandet av utbildningsmöjligheter
åt utvald personal
från andra länder, antingen på utbytesbasis
eller efter andra grunder, för
att bereda sådan personal tillfälle att
förvärva kunskaper och erfarenheter,
som icke stå till huds i hemlandet;

c) anordnandet av utlandsbesök
för att bereda personer, som syssla
med utbildningsfrågor, tillfälle att
göra sig förtrogna med utbildningsmetoder
i andra länder;

d) utlåning av erfaren personal
från ett land till ett annat för att biträda
vid utbildningens organisation;

e) utbyte av kvalificerad personal;

Kungl. Mcij:ts proposition nr 29 år 1963

(f) the preparation and supply of
textbooks and other materials for
training;

(g) the systematic exchange of information
on training questions;

(h) helping the industrialising
•countries to create and develop their
national training systems and to acquire
their own qualified teachers
and instructors.

79. Consideration should be given
to—

(a) the desirability and possibility
of progressively assimilating training
levels för the same occupation within
a group of countries with a view to
facilitating access to training abroad
as well as occupational mobility;

(b) the possibility of reciprocal rekognition
of examination certificates
in territories where training levels
for the same occupation are comparable; (c)

the preparation and exchange
of occupational information such as
job descriptions which may be particularly
useful in the training of
migrants.

XVI. Effect on Earlier Recommendations -

f) utarbetandet och tillhandahållandet
av läroböcker och annat utbildningsmaterial
;

g) systematiskt utbyte av informationer
rörande utbildningsfrågor;

h) bistånd åt länder, som befinna
sig i industriell utveckling, att skapa
och utveckla nationella utbildningssystem
och att bygga upp en egen kvalificerad
lärår- och instruktörskår.

79. Man bör överväga

a) ändamålsenligheten och möjligheten
av att successivt standardisera
utbildningsprogrammen för samma
yrke inom en grupp av länder i syfte
att underlätta tillträde till utbildning
utomlands och arbetskraftens rörlighet; b)

möjligheten av ömsesidigt godtagande
av examensbetyg inom länder
med jämförlig utbildningsnivå
inom samma yrke;

c) utarbetande och utbyte av informationsmaterial
i yrkesfrågor, exempelvis
arbetsbeskrivningar, vilka kunna
komma till särskild nytta vid utbildning
av migranter.

XVI. Inverkan på tidigare rekommendationer -

80. This Recommendation super- 80. Denna rekommendation ersätsedes
the Vocational Training Recom- ter rekommendationen angående yrmendation,
1939, the Apprenticeship kesutbildning, 1939, rekommendatioRecommendation,
1939, and the Vo- nen angående lärlingsväsende, 1939,
cational Training (Adults) Recom- och rekommendationen angående yrmendation,
1950. kesutbildning (för vuxna), 1950.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga E

(Översättning)

Instrument för the Amendment of the
Constitution of the International Labour
Organisation

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-sixth Session on
6 June 1962; and

Having decided upon the adoption
of proposals for the substitution,
in the provisions of the
Constitution of the International
Labour Organisation relating to
membership of the Governing
Body, of the figures “forty-eight”
and “tventy-four” for the figures
“förty” and “twenty”, and of the
figure “twelve” for the figure
“ten” except in paragraph 2 of artide
7 which shall provide for ten
Members of chief industrial importance
and fourteen eleeted
members, a question ■which is the
eighth item on the agenda of the
session,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-two the following
instrument for the amendment of
the Constitution of the International
Labour Organisation, which may be
cited as the Constitution of the International
Labour Organisation Instrument
of Amendment, 1962.

Akt angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 6
juni 1962 till sitt fyrtiosjätte sammanträde,

samt beslutat antaga vissa förslag,
syftande till att i de bestämmelser
av Internationella arbetsorganisationens
stadga, vilka hänföra
sig till styrelsens sammansättning,
utbyta siffrorna »fyrtio» och
»tjugo» mot siffrorna »fyrtioåtta»
och »tjugofyra» samt siffran »tio»
mot siffran »tolv», utom i artikel
7 mom. 2, där antalet av de i industriellt
hänseende mest betydande
medlemsstaterna skall bestämmas
till tio och antalet valda medlemsstater
till fjorton, en fråga,
som utgör åttonde punkten på sammanträdets
dagordning,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotvå
följande akt rörande ändringar i
Internationella arbetsorganisationens
stadga, vilken må benämnas Akt av
år 1962 angående ändringar i Internationella
arbetsorganisationens stadga -

Article 1 Artikel 1

In the text of the Constitution of I nu gällande text av Internationelthe
International Labour Organisa- la arbetsorganisationens stadga
tion as åt present in force—

(a) the figures “forty-eight” and a) skola siffrorna »fyrtio» och »tju -

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1963

“twenty-four” shall be substituted
for the figures “förty” and “twenty”
in paragraphs 1 and 2 of article 7;

(b) the figure “twelve” shall be
substituted for the figure “ten” in
paragraph 1 of article 7;

(c) the figure “fourteen” shall be
substituted for the figure “ten” in the
reference contained in paragraph 2
of article 7 to the persons to be appointed
by Members selected for that
purpose by Government delegates to
the Conference;

(d) the sentence “Two Employers’
representatives and two Workers’
representatives shall belong to nonEuropean
States” shall be deleted
from paragraph 4 of article 7.

Article 2

As from the date of the coming into
force of this Instrument of Amendment
the Constitution of the International
Labour Organisation shall have
effect as amended in accordance with
the preceding Article.

Article 3

On the coming into force of this Instrument
of Amendment the DirectorGeneral
of the International Labour
Office shall cause an official text of
the Constitution of the International
Labour Organisation as modified by
the provisions of this Instrument of
Amendment to be prepared in two
original copies, duly authenticated by
his signature. One of these copies
shall be deposited in the archives of
the International Labour Office and
the other shall be communicated to
the Secretary-General of the United
Nations for registration in accordance
with article 102 of the Charter of the
United Nations. The Director-General
shall communicate a certified copy of
the text to each of the Members of the
International Labour Organisation.

Article 4

Two copies of this Instrument of
Amendment shall be authenticated by
the signatures of the President of the
Conference and of the Director-Gener -

go» i artikel 7 mom. 1 och 2 utbytas
mot siffrorna »fyrtioåtta» och »tjugofyra»
;

b) skall siffran »tio» i artikel 7
mom. 1 utbytas mot siffran »tolv»;

c) skall siffran »tio» utbytas mot
siffran »fjorton» i den del av mom.
2 av artikel 7, vari hänvisas till de
personer, som skola väljas av de medlemsstater,
vilka därtill blivit utsedda
av regeringarnas ombud vid konferensen; d)

skall i artikel 7 mom. 4 meningen
»Två representanter för arbetsgivarna
och två för arbetarna skola tillhöra
utomeuropeiska stater» utgå.

Artikel 2

Från och med den dag, då denna
akt träder i kraft, skall Internationella
arbetsorganisationens stadga hava
ändrad lydelse i enlighet med föregående
artikel.

Artikel 3

Då denna akt trätt i kraft, skall Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
låta upprätta en officiell text
till Internationella arbetsorganisationens
stadga med däri genom bestämmelserna
i denna akt vidtagna ändringar
i två med hans underskrift vederbörligen
bestyrkta originalexemplar.
Av dessa exemplar skall ett deponeras
i Internationella arbetsbyråns
arkiv och det andra översändas till
Förenta Nationernas generalsekreterare
för registrering jämlikt artikel
102 av Förenta Nationernas stadga.
Generaldirektören har att tillställa
envar av Internationella arbetsorganisationens
medlemmar bestyrkt avskrift
av texten.

Artikel 4

Två exemplar av denna akt skola
undertecknas av konferensens ordförande
och av Internationella arbetsbyråns
generaldirektör och skola där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

al of the International Labour Office.
One of these copies shall be deposited
in the archives of the International
Labour Office and the other shall be
communicated to the SecretaryGeneral
of the United Nations for registration
in accordance with article
102 of the Charter of the United Nations.
The Director-General shall communicate
a certified copy of the Instrument
to each of the Members of
the International Labour Organisation.

Article 5

1. The formal ratifications or acceptances
of this Instrument of
Amendment shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office, who shall
notify the Members of the Organisation
of the receipt thereof.

2. This Instrument of Amendment
will come into force in accordance
with the provisions of article 36 of
the Constitution of the Organisation.

3. On the coming into force of this
Instrument the Director-General of
the International Labour Office shall
so notify all the Members of the International
Labour Organisation and
the Secretary-General of the United
Nations.

med vara autentiska. Av dessa exemplar
skall det ena deponeras i Internationella
arbetsbyråns arkiv och det
andra översändas till Förenta Nationernas
generalsekreterare för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta
Nationernas stadga. Generaldirektören
har att tillställa envar av Internationella
arbetsorganisationens medlemmar
bestyrkt avskrift av akten.

Artikel 5

1. De formella ratifikationerna eller
godkännandena av denna akt skola
översändas till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör, som har
att därom lämna meddelande till organisationens
medlemmar.

2. Denna akt skall träda i kraft
jämlikt bestämmelserna i artikel 36
av Internationella arbetsorganisationens
stadga.

3. Då denna akt trätt i kraft, har
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
att därom underrätta envar
av Internationella arbetsorganisationens
medlemsstater och Förenta Nationernas
generalsekreterare.

The English and French versions of De engelska och franska texterna
the text of this Instrument of Amend- till denna akt skola äga lika vitsord,
ment are equally authoritative.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1963

Bilaga F

Resolutioner

I. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens verksamhet
på arbetarutbildningens område.

II. Resolution angående utvidgning av Internationella arbetsorganisationens
verksamhet i fråga om social trygghet.

III. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens verksamhet
till förmån för upphävande av de ogynnsamma följderna av kolonialism
såvitt avser arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

IV. Resolution angående intensifiering av forskningen rörande arbetsmarknadsfrågor.

V. Resolution angående rätt och frihet för ledamöterna av Internationella
arbetsbyråns styrelse att utöva sina funktioner.

VI. Resolution angående medlemsstaternas deltagande i full utsträckning
i Internationella arbetsorganisationens verksamhet.

VII. Resolution angående småindustrien i utvecklingsländerna.

Vill. Resolution angående Förenta Nationernas årtionde för utvecklingsverksamhet.

IX. Resolution angående främjande av ett gott förhållande mellan arbetsmarknadens
parter, särskilt i utvecklingsländerna, samt samråd
med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

X. Resolution angående genomförandet av arbetskonferensens resolutioner.

XI. Resolution angående yrkesutbildning och teknisk undervisning.

XII. Resolution angående ratificering och tillämpning av konventionen
angående minimistandard för social trygghet, 1952.

XIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om förbud mot försäljning, uthyrning
och användning av maskinella anordningar, som icke är
försedda med tillfredsställande skydd.

XIV. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om uppsägning av anställningsavtal.

XV. Resolution angående antagande av budget för 45 :e budgetåret (1963)
och fördelning av utgifterna för samma budgetår på olika medlemsstater.

XVI. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till
arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1963.

XVII. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella
arbetsorganisationens administrativa domstol.

XVIII. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella
arbetsbyråns personalpensionskommitté (Förenta Nationernas gemensamma
tjänstepensionsfond) samt av Internationella arbetsbyråns
tjänstepensionskassas styrelse.

XIX. Resolution angående justering av Förenade Arabrepublikens avgift
för åren 1961 och 1962 såsom följd av fastställelse av Syriska Arabrepublikens
avgift.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621283