Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
1
Nr 25
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till stöd
åt Aktiebolaget Statsgruvor; given Stockholms slott
den 22 mars 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
Verksamheten vid Aktiebolaget Statsgruvor har under de senaste åren till
följd av betydande prisifall på exportmarknaden för järnmalm gått med förlust.
Bolagets likviditet är f. n. hårt ansträngd och driften vid bolagets gruvor
i Håksberg och Norberg kan inte fortsätta utan tillskott av medel. Frågan
huruvida ifrågavarande malmer kan utnyttjas inom landet skall närmare
undersökas. För att driften skall kunna uppehållas under härför erforderlig
tid föreslås riksdagen att å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår anvisa 5 milj. kronor till stöd åt bolaget.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 25
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om anslag till stöd åt
Aktiebolaget Statsgruvor oeh anför därvid följande.
Inledning
Aktiebolaget Statsgruvor bildades 1950 enligt beslut av riksdagen samma
år. Bolaget skulle överta och, i den mån ekonomiska förutsättningar bedömdes
föreligga, driva ett antal mellansvenska gruvföretag, som tidigare innehafts
av bolag med dominerande tyska intressen. De viktigaste gruvorna var
belägna inom Håksbergsområdet och vid Stollberg (norr respektive nordost
om Ludvika), i Norbergs köping och vid Intrånget (nordost om Hedemora).
Vid samtliga gruvor brytes järnmalm utom vid Stollbergsgruvan, där
en malm med zink, bly och järn tillgodogöres. Bolaget erhöll ett aktiekapital
å nominellt 10 milj. kronor och en reservfond å 2 milj. kronor. Erforderliga
medel, sammanlagt 12 milj. kronor, anvisades av riksdagen, som härjämte
beslöt, att staten skulle ställa garanti för lån i mån av behov åt bolaget till
ett belopp av högst 8 milj. kronor (prop. 1950:63, SU 55, Rskr 108).
I februari 1952 lade bolaget fram förslag om fortsatt drift i Håksberg i
första hand under en tioårsperiod. Under denna period skulle bolaget utföra
de undersökningar beträffande malmernas omfattning, som erfordrades för
en framtida bedömning av verksamheten. Det bedömdes inte helt uteslutet,
att resultaten av undersökningarna kunde bli sådana, att fortsatt drift efter
tioårsperiodens utgång ej kunde förordas. Med hänsyn härtill planerades
verksamheten så, att bolaget, om fortsatt drift efter periodens slut inte bedömdes
ekonomiskt lönande, dock skulle få igen utläggen för undersökningarna
jämte det kapital, som investerats i Håksberg. Planen byggde i huvudsak
på den relation mellan kostnader och intäkter, som förelåg inom bolaget
under första kvartalet 1951. Erforderliga investeringar för rationalisering
och viss produktionsökning samt tillredningsarbeten i gruvan och förbätt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
3
ring av bostäder m. in. beräknades medföra ett kapitalbehov av högst ca 9,2
milj. kronor. Kungl. Maj:t medgav den 28 mars 1952, att bolaget fick i den
mån så erfordrades för att genomföra planen utnyttja statens garanti för lån
å högst 8 milj. kronor till bolaget. Återstoden av kapitalbehovet förutsattes
kunna täckas med överskott på bolagets övriga verksamhet.
Frågan om gruvdriften i Håksberg togs på nytt upp år 1955. Bolaget hade
då av ett holländskt stålverk erbjudits ett tioårigt kontrakt för årlig leverans
av 100 000 ton järnslig med möjlighet till viss ökning av kvantiteten.
Håksbergsgruvans produktionskapacitet i fråga om slig utgjorde vid denna
tid ca 120 000 ton per år. För att bolaget skulle kunna anta långtidskontraktet
och samtidigt tillgodose tidigare avnämare var en ökning av järnsligproduktionen
till ungefär det dubbla nödvändig. Då malmbasen i Håksberg efter
de gjorda undersökningarna ansågs tillräcklig och utsikter till räntabel
drift förelåg, beslöt bolaget efter anmälan vid 1955 års ordinarie bolagsstämma,
att göra nya investeringar å tillhopa ca 9 milj. kronor för att möjliggöra
produktionsökningen. Investeringsprogrammet omfattade i huvudsak utbyggnad
av anrikningsverket och komplettering av den maskinella utrustningen
i gruvan.
Vid bolagets gruvanläggningar i Norberg framställdes under större delen
av 1950-talet en styckemalm som, ehuru relativt lågprocentig, vid goda
malmkonjunkturer kunde finna avsättning till tillfredsställande priser. Efter
hand som brytningen kom ner på större djup visade det sig emellertid
svårt att bearbeta malmen till en på marknaden godtagbar styckemalm. Samtidigt
konstaterades, att en bland malmkonsumenterna sedan länge pågående
förskjutning av intresset från styckemalm till slig ytterligare accentuerats.
Med hänsyn till nu nämnda omständigheter — som befarades i längden
medföra avsättningssvårigheter för Norbergsmalmen — beslöt bolaget att
övergå till anrikning av malmen. Vidare planerades en rationalisering och
ökning av brytningen. Kostnaderna för erforderliga investeringar i bl. a. anrikningsverk
och gruvarbeten, i runt tal 18 milj. kronor, beräknades ''säd
oförändrat pris- och kostnadsläge kunna täckas genom självfinansiering.
Projektet, som anmäldes vid 1957 års ordinarie bolagsstämma, var i huvudsak
genomfört år 1961. Vissa svårigheter av teknisk natur har föranlett bolaget
att övergå till en annan anrikningsmetod än den ursprungligen planerade.
Vid bolagets gruvor vid Intrånget och Stollberg har någon utbyggnad
av mera betydande omfattning hittills icke ägt rum. Malmfyndigheten vid
Intrånget beräknas vara utbruten inom en jämförelsevis nära framtid.
Marknaden för bolagets malmproduktion är utsatt för kraftiga konjunkturväxlingar.
Under 1950-talet lämnade dock bolagets verksamhet som helhet
betraktad genomsnittligt tillfredsställande resultat, som medgav erforderlig
avskrivning av anläggningstillgångarna samt avsättningar till pensionsstiftelse
och investeringsfond. Bolagets tidvis mycket omfattande investeringsverksamhet
ävensom undersökningar av malmfyndigheterna kunde
fram till 1958 finansieras med rörelseöverskottet. Statens lånegaranti
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
behövde inte tas i anspråk förrän sistnämnda år. Under 1959 måste den
emellertid utnyttjas till fulla beloppet, 8 milj. kronor. För räkenskapsåren
1960/G1 och 1961/62 redovisade bolaget förluster å 439 000 respektive
898 000 kronor och de långfristiga skulderna till utomstående steg till ca
14 milj. kronor. En på bolagets årsredovisningar grundad översikt av bolagets
hittillsvarande verksamhet, ekonomiska resultat och ekonomiska ställning
torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.
Framställning av Aktiebolaget Statsgruvor
I skrivelse den 22 februari 1963 och en därtill fogad promemoria redogör
bolaget för det aktuella läget på marknaden för bolagets järnmalmsprodukter
och för de ekonomiska utsikterna för bolagets gruvrörelse under
den närmaste framtiden. Bolaget hemställer i anslutning till redogörelsen
om ett aktieägaretillskott av 6 milj. kronor, att tillföras bolaget vid ingången
av nästkommande verksamhetsår, som börjar den 1 april 1963.
Bolaget anför i sin skrivelse i huvudsak följande.
Under större delen av 1950-talet var det samlade utbudet av järnmalm
ej tillräckligt för att helt täcka världsmarknadens behov. Gruvorna fann
avsättning även för lågvärdiga malmer och priset steg. De efter andra
världskrigets slut framlagda långsiktiga prognoserna förutsåg en fortgående
stegring av järnmalmsbehovet. Under intryck härav byggde gruvföretagen
ut sin produktionskapacitet. Samtidigt började stora fyndigheter
exploateras bl. a. i Brasilien och andra sydamerikanska stater, i Canada och
i Afrika. Mot slutet av 1950-talet uppkom ett jämviktsläge, där tillgång och
efterfrågan för en kortare tid balanserade varandra och den uppåtriktade
prisrörelsen bröts. Snart försämrades gruvornas situation, i det att kapacitetsökningen
i förening med stagnation i efterfrågan åstadkom ett alltmer
accentuerat järnmalmöverskott och ett fortgående prisfall. Ännu torde icke
de kapacitetshöjande åtgärderna ha nått full effekt. Det kan förutses, att
utbudet ytterligare ökar. Efterfrågan kan däremot inte antagas öka i sådan
utsträckning, att någon väsentlig förbättring av gruvornas situation är att
påräkna inom överskådlig tid.
Bolagets järnmalm avsättes huvudsakligen på exportmarknaden. De naturliga
förutsättningarna för en lönande, på export inriktad drift av bolagets
järnmalmrörelse är under rådande förhållanden föga gynnsamma. Malmerna
är fattiga och kan till övervägande del inte säljas som styckemalm utan måste
anrikas. Försäljningen på export medför betungande fraktkostnader till
hamnarna. Exportmalmen är i full utsträckning utsatt för konkurrens från
transoceana storgruvor. De senaste årens radikala fraktsänkningar har ytterligare
skärpt denna konkurrens.
Det starka prisfallet på järnmalmen — som exempelvis innebär att priset
för vissa av bolagets produkter f. n. är 45 procent lägre fritt gruvan än
motsvarande pris 1957 — har medfört, att bolagets rörelse nu går med
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1963
elt betydande underskott. För innevarande verksamhetsår, 1/4 1962 31/3
1963, förutses en förlust av 2,5 milj. kronor, sedan normala avskrivningar
skett och värdet av malmlagret anpassats till 1963 års prisläge. Bolagets
likviditetsläge är svagt. Om verksamheten i fortsättningen skall bedrivas i
nuvarande omfattning, måste betydande belopp tillföras bolaget. Härtill bidrar
i hög grad svårigheterna att på malmmarknaden i rådande läge introducera
den i Norberg numera producerade sligen. Förbrukarnas intresse
för att pröva nya malmer från mindre producenter är obetydligt. Med hänsyn
härtill kan fortsatt drift i Norberg i oförminskad skala förutses medföra
lagerökning med sådana anspråk på likvida medel, att bolagsledningen
vid beräkning av företagets medelsbehov funnit sig böra utgå från att
driften i Norberg inte skall belasta bolagets likviditet efter utgången av verksamhetsåret
1963/64. Beträffande Håksbergsgruvan räknar bolaget i förevarande
sammanhang med fortsatt drift under en treårsperiod, under vilken
klarhet skulle kunna vinnas huruvida situationen för denna gruvas vidkommande
kan förbättras. Vissa indikationer tyder nämligen på att avsättningsmöjligheterna
för Håksbergssligen kan komma att bedömas gynnsammare
efter några år.
Med beaktande av den betydande osäkerhet som vidlåder beräkningarna
och då resultatet av vissa undersökningar beträffande Norberg ännu inte
föreligger, har bolaget begränsat sin framställning om medelstillskott till att
avse de två närmaste verksamhetsåren. Härvid har förutsatts, att frågan om
behovet av tillskott för verksamhetsåret 1965/66, nu uppskattat till 2,5 milj.
kronor, framdeles får tas upp i förnyad framställning.
Av den till skrivelsen fogade promemorian kan inhämtas bl. a. följande.
Håksbergssligen har hittills endast sporadiskt och i mindre kvantiteter
kunnat placeras på den inhemska marknaden. En förbättring av de inhemska
avsättningsmöjligheterna synes möjlig. En prognos för de mellansvenska
järnbruken tyder på att bergslagsbrukens malmbehov under 1960-talet kommer
att öka så, att även de mellansvenska sliger, som nu går på export, skulle
i sin helhet åtgå för att täcka bergslagsbrukens behov. Vissa tekniska nyheter
inom metallurgien pekar även mot att Håksbergssligen kan komma att
framdeles bli betydligt intressantare än nu för bergslagsbruken. Om Håksbergssligen
kan finna avsättning inom Mellansverige förbättras gruvans situation
på grund av att fraktkostnaderna blir lägre. Avsättningen bör bli
säkrare eftersom konkurrensen från utländska malmer blir något mindre
besvärande än i nuläget. De anförda omständigheterna synes berättiga till
en förhoppning att läget för Håksbergs del i framtiden bör kunna bli gynnsammare.
En annan fråga är om denna förbättring kan förväntas bli av sådan
storleksordning att den ger gruvan ett existensberättigande i framtiden.
Svaret på denna fråga kan icke givas nu. Det förefaller som om situationen
liar möjlighet att bli betydligt klarare om två å tre år, speciellt i fråga om
de inhemska avsättningsmöjligheterna. En fortsatt drift under denna tid
framstår ur denna synpunkt som önskvärd.
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
Antalet anställda vid bolagets gruvor framgår av följande sammanställning.
Håksberg Norberg Intrånget Stollberg
Tjänstemän och arbetsledare .... 29 12 11 8
Arbetare ...................... 225 38 83 60
Härtill kommer 58 tjänstemän och arbetsledare samt 70 arbetare vid bolagets
centrala serviceavdelning och huvudkontor i Håksberg.
I övrigt redogöres i promemorian för de beräkningar, som ligger till grund
för bolagets framställning om aktieägaretillskott. Dessutom redovisas kalkyler
rörande bl. a. sådana fasta kostnader och stilleståndskostnader, som
väntas kvarstå efter eventuell driftsnedläggelse.
Yttranden
Över bolagets framställning har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium samt länsstyrelserna
i Västmanlands och Kopparbergs län.
Kommerskollegium har överlämnat ett från handelskammaren i Gefle inhämtat
utlåtande.
Flertalet remissinstanser tillstyrker med vissa förbehåll, som framgår av
det följande, att bolaget erhåller det begärda aktieägaretillskottet. Arbetsmarknadsstyrelsen
finner inte arbetsmarknadspolitiska skäl tala för att bolagets
verksamhet upprätthålles under avsedd tid men anser viktigt, att bolaget
får de finansiella förutsättningar som fordras för eventuell avveckling
i former, som är skäliga ur samhälleliga och sociala synpunkter.
Statskontoret motsätter sig inte att aktieägaretillskott lämnas bolaget för
fortsatt drift under den tid Håksbergsgruvans framtidsutsikter bedöms. En
mera detaljerad teknisk-ekonomisk analys enligt förslag i ett sakkunnigutlåtande,
som ämbetsverket inhämtat, bör dock snarast underställas Kungl.
Maj :t. Måhända kan den erforderliga tiden för bedömningen härigenom bli
kortare än de tre år bolaget förutsatt. Statskontoret understryker, att frågan
om driften vid Håksbergsgruvan måste ses inte blott från företagsekonomisk
utan även från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt.
De i ärendet hörda länsstyrelserna tillstyrker, att bolaget får det begärda
medelstillskottet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, där Norberg ligger, framhåller att enligt
länsarbetsnämnden frågan om rörelsens fortsatta drift ur arbetsmarknadssynpunkt
är av begränsad storleksordning och i alla händelser av mindre
betydelse än de perinitteringar, som under 1962 sammanlagt skedde vid gruvorna
i Norberg. Den aktuella frågan bör därför bedömas ur ekonomisk synpunkt.
Ett kapitaltillskott för driftsutgifter bör betraktas som en övergångsåtgärd
i förväntan på att en ekonomiskt lönsam långtidslösning skall kunna
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1963
åstadkommas. Svårigheterna har uppenbarligen förvärrats av att bolaget hittills
varit så gott som helt beroende av export. Därför bör undersökas vilka
möjligheter som finns att vinna avsättning inom landet, i första hand till
närbelägna järnbruk. Särskilt viktigt är att driften vid detta bolag och andia
gruvföretag samordnas. I annat sammanhang har länsstyrelsen understrukit
betydelsen av strukturrationalisering inom gruvnäringen. Länsstyrelsen anser,
att det finns goda förutsättningar att genom ändrade dispositioner göra
driften vid bolagets anläggningar lönsam. Det är med hänsyn härtill angeläget
att bolaget beredes rådrum att upprätthålla driften till dess läget klarnat.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller de samhällsekonomiska vådorna
av att stödja oräntabla företag med extra kapitaltillskott och finner
tveksamt om bolagets ekonomiska situation överhuvudtaget kan förbättras.
Då länsstyrelsen likväl tillstyrker bolagets framställning, sker detta under
åberopande av de konsekvenser en avveckling av verksamheten a id Haksbergsgruvan
skulle få för de anställda och för Ludvika stad. Många av de
anställda är bundna vid bygden genom egna hem och insatslägenheter. En
omedelbar överflyttning av arbetskraften till andra områden torde kunna
ske endast i ett fåtal fall. Både för enskilda och för företaget skulle en brådstörtad
avveckling medföra förluster. Under den närmaste tvåårsperioden
borde man kunna få underlag för att bedöma möjligheterna att öka gruvans
konkurrenskraft. Om bedömningen skulle vara ogynnsam borde förberedelser
kunna träffas för att avveckla företaget under gynnsammare omständigheter
än för närvarande.
Handelskammaren i Gefle framhåller, att de mellansvenska gruvorna f. n.
befinner sig i en mycket ogynnsam situation. I fråga om orsakerna härtill
nämner handelskammaren i huvudsak de förhållanden på malmmarknaden,
som även bolaget berört, samt framhåller även sambandet mellan malmpriserna
och läget på tackjärnsmarknaden, vilket kännetecknas av överutbud
och pressade priser. Handelskammaren finner det oundvikligt, att gruvrörelsen
i Norberg upphör, men tillstyrker med tvekan att aktieägaretillskott till
bolaget lämnas för en tvåårsperiod under förbehåll, att en expertgrupp tillsättes
för att omedelbart utröna förutsättningarna för att driva en ekonomiskt
bärkraftig rörelse i Håksberg.
Kommerskollcgium anser, att en från företagsekonomisk synpunkt försvarlig
drift inte kan upprätthållas vid ifrågavarande gruvor, men tillstyrker
dock bolagets framställning under hänvisning till handelskammarens yttrande.
Kollegium understryker, att staten efter utgången av den tvåårsperiod
för vilken aktieägaretillskott begärts icke bör tillhandahålla bolaget belopp,
som kan betraktas som driftssubventioner.
Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar som sin principiella uppfattning, att det
från arbetsmarknadssynpunkt ej tinns anledning påkalla att en rörelse upprätthålles,
om förutsättningar för lönsam produktion saknas. Genom varselförfarandet
har styrelsen sökt åstadkomma en av samhällsekonomiska och
sociala skäl önskvärd avvecklingsperiod beträffande företag eller verksam
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1963
hetsgrenar som nedlägges. Avvecklingsperioden bör emellertid inte tänjas ut
iner än nödvändigt, enär detta skulle innebära, att arbetskraften kvarhölls i
ett mindre lönande arbete än det som eljest stod till buds.
Härefter redovisar arbetsmarknadsstyrelsen i sitt yttrande resultatet av
överslagskalkyler rörande å ena sidan kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, som kan erfordras för arbetskraftens omställning vid
driftsstopp i Håksbergs- och Norbergsgruvorna, och å andra sidan det nettotillskott
till produktionen, som omställningen kan tänkas medföra. Styrelsen
har utgått från mycket försiktiga antaganden om möjligheterna att placera
om arbetskraften inom respektive orter och närliggande relativt betydande
tätorter. Kalkylerna bygger sålunda på att omplacering till stor del
skulle ske interlokalt och i åtskilliga fall föregås av omskolning. Statsverkets
kostnader för ifrågavarande åtgärder beräknas uppgå till omkring 4,5 milj.
kronor. Det sammanlagda nettotillskottet till produktionen genom omställningen
skulle enligt styrelsens kalkyler redan efter två år uppgå till omkring
10 milj. kronor. Åtgärderna bör sålunda enligt styrelsens mening efter relativt
kort tid ge en samhällsekonomisk vinst. Styrelsen anser sig därför
inte av arbetsmarknadspolitiska skäl kunna påkalla att gruvdriften uppehälles
under så lång tid som avses i bolagets framställning, om ej företagsekonomiska
skäl härför föreligger. Därest en nedläggning av driften av företagsekonomiska
skäl visar sig nödvändig, förutsätter styrelsen att nedläggningen
tidsmässigt så planeras att omställningen för arbetskraften i största
möjliga utsträckning underlättas. Styrelsen finner det också viktigt att bolaget
får de finansiella förutsättningar som kan erfordras för att en eventuell
temporär eller definitiv avveckling skall kunna ske i former som är
skäliga ur samhälleliga och sociala synpunkter.
Departementschefen
Aktiebolaget Statsgruvor bildades 1950 för att överta och i den mån ekonomiska
förutsättningar bedömdes föreligga driva fyra mellansvenska gruvföretag,
som tidigare ägts av tyska intressenter, nämligen järnmalmsgruvor
i Håksberg, Norberg och Intrånget samt en gruva vid Stollberg, där en malm
med bly, zink och järn tillgodogöres. Driften har hittills uppehållits vid
samtliga dessa gruvor. Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet
var under större delen av 1950-talet igenomsnitt tillfredsställande. Bolaget
kunde med anlitande av vinstmedel bekosta undersökningar av malmfyndigheterna
samt investeringar för rationalisering och ökning av produktionen.
Under senare år har emellertid priserna på bolagets järnmalmsprodukter
sjunkit betydligt. Följden har blivit, att gruvrörelsen i Håksberg och
Norberg åsamkat bolaget förluster, som endast till en mindre del kunnat täckas
av vinst från de övriga gruvorna. För innevarande verksamhetsår,
som utlöper den 31 mars, beräknas förlusten på bolagets verksamhet i dess
helhet uppgå till 2,5 milj. kronor. Den pågående investeringsverksamheten
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 25 år 1963
har medfört en icke ringa långfristig skuldsättning och bolagets likviditet
är hårt ansträngd. För att verksamheten skall kunna upprätthållas i nuvarande
omfattning måste medel tillföras bolaget. För verksamhetsåren 1963/
64 och 1964/65 räknar bolaget med ett behov av 6 milj. kronor. Bolaget förutsätter,
att driften i Håksberg skall upprätthållas i vart fall under tre år
och ämnar framdeles återkomma till medelsbehovet för 1965/66. För drift
i Norberg, där malmen f. n. inte kan avsättas, har medel beräknats endast
för verksamhetsåret 1963/64.
Orsaken till försämringen av bolagets ekonomi är som nämnts det betydande
prisfall, som under senare år inträffat på järnmalmsmarknaden. Det
tryckta läget synes vara följden av att det totala utbudet av järnmalm ökat i
avsevärt snabbare takt än avsättningsmöjligheterna, beroende på en sedan
ganska lång tid pågående utbyggnad av världens järnmalmsproducerande
företag och inte minst exploateringen i stor skala av rika järnmalmsfyndigheter
i andra världsdelar. Priskonkurrensen från storgruvorna skärpes till
följd av de låga frakter, som f. n. tillämpas i oceanfart. I likhet med bolagsledningen
är jag böjd för att anse den aktuella situationen för bolagets järnmalmsgruvor
•— en situation i vilken flera av de mellansvenska gruvföretagen
befinner sig — såsom resultatet av en strukturell förskjutning av marknadsläget,
som kan få bestående verkningar under överskådlig tid.
Frågan vilka åtgärder som bör vidtagas med avseende på bolagets verksamhet
måste bedömas under hänsynstagande till de samlade kostnader,
som uppkommer för företaget och för det allmänna vid olika alternativ. Jag
har i flera olika sammanhang klart uttalat, att kravet på lönsamhet inte i
längden får eftersättas när det gäller de statliga företagens verksamhet. Denna
uppfattning har jag även i detta fall. Ett alternativ, som innebär nedläggning
av de förlustbringande enheterna, kan därför inte lämnas ur räkningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att den omställning av arbetskraften,
som skulle bli nödvändig vid nedläggelse av driften i Håksberg och Norberg,
skulle medföra utgifter för statsverket av inemot 5 milj. kronor. Då
omställningen redan efter ett par år kan väntas ge en samhällsekonomisk
vinst, i det att arbetskraften kommer in i lönsam produktion, vill styrelsen
inte av arbetsmarknadspolitiska skäl påfordra, att gruvdriften uppehälles
under så lång tid som bolaget avser, om ej företagsekonomiska skäl talar
därför.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sina kalkyler inte i full utsträckning kunnat
beakta alla de förluster, som vid omplacering av arbetskraften uppstår
exempelvis på grund av att bostäder och gemensamma samhälleliga anordningar
m. m. inte blir helt utnyttjade. Detta förhållande rubbar dock inte
den principiella ståndpunkt, som jag nyss givit uttryck för och som tydligen
delas av styrelsen.
Vad angår de företagsekonomiska synpunkterna på föreliggande fråga
kan framhållas följande.
För bolaget skulle det uppenbarligen innebära en ekonomisk lättnad att
lägga ned driften vid Håksberg och Norberg och låta det allmänna svara för
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1963
kostnaderna för arbetskraftens förflyttning och omställning till annan verksamhet.
Huruvida betryggande ekonomi kan ernås i bolagets kvarvarande
verksamhet är dock ovisst. Bolaget kommer nämligen även efter driftens
upphörande att ha kostnader för de nedlagda gruvorna. Exempelvis blir
räntorna för de lån som tagits för tidigare investeringar betungande. Det är
knappast sannolikt, att betryggande driftsekonomi kan säkerställas i den
kvarvarande verksamheten, om inte bl. a. räntebelastningen avlyftes. Detta
förutsätter antingen fortsatta årliga tillskott av medel eller en finansiell rekonstruktion,
varvid medel för betalning av bolagets låneskuld ställs till förfogande.
Bolaget har emellertid inte förordat nedläggningsalternativet utan hemställt
om temporärt stöd i avvaktan på att betingelserna för den framtida
driften klarlägges. Flertalet remissinstanser har, låt vara med olika motivering,
anslutit sig till bolagets linje. Förslaget grundar sig bl. a. på att det
inte är uteslutet att avsättning framdeles kan vinnas inom landet för de i
Håksberg och Norberg utvunna järnmalmsprodukterna. För denna uppfattning,
som delas av länsstyrelsen i Västmanlands län, talar att dessa produkter
vid försäljning till svenska förbrukare inte belastas med frakt- och omlastningskostnader
i den utsträckning som sker vid nuvarande exportförsäljning.
Det är för dagen vanskligt att bedöma huruvida det är realistiskt
att räkna med ifrågavarande avsättningsmöjligheter. Resultatet av vissa
sonderingar, som gjorts hos företag inom järnhanteringen, tyder dock på
att intresse kan finnas för att framdeles utnyttja malmen från Håksberg
och Norberg för inhemsk järnframställning.
Av hänsyn till de anställda och då viss tid erfordras för planering av erforderliga
avvecklings- och omställningsåtgärder kan en omedelbar nedläggning
av driften inte komma i fråga. Av vad jag tidigare sagt framgår vidare
att det finns skäl för att bereda företaget rådrum för fortsatta undersökningar
om avsättningsmöjligheterna för malmen inom landet. I vissa remissyttranden
har föreslagits, att bolagets verksamhet skulle underkastas
en teknisk-ekonomisk analys av utomstående expertis för att närmare utröna
lönsamhetsförutsättningarna. Enligt vad jag inhämtat har viss dylik
utredning redan tidigare gjorts. Resultatet tyder på att driften tekniskt
sett är väl ordnad och att nämnvärda ytterligare rationaliseringsvinster knappast
kan påräknas. Självfallet bör dock en fortlöpande teknisk-ekonomisk
översyn av driften ske med sikte på att tillvarata uppkommande nya möjligheter
att ytterligare bringa ned produktionskostnaderna. Härvid kan även
medverkan av utomstående expertis visa sig ändamålsenlig.
De fortsatta undersökningarna rörande betingelserna för den framtida
driften vid bolagets olika gruvor bör inriktas på att uppnå långsiktiga lösningar.
Därvid kan olika alternativ komma att aktualiseras för olika gruvor
inom bolaget och en mer eller mindre långtgående integration åstadkommas
med andra statliga eller enskilda företag på området. Om riksdagen inte har
något att erinra däremot, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidta
de dispositioner beträffande bolaget, som med hänsyn till de anställda och
statens ekonomiska intresse kan befinnas ändamålsenliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 25 år 1963
11
De utredningar m. m., som sålunda återstår att genomföra för att driftsbetingelserna
i Håksberg och Norberg skall kunna klarläggas, bör verkställas
så snabbt som möjligt. Det är vanskligt att bedöma hur lång tid som kan
erfordras härför. Jag utgår dock från att läget skall kunna överblickas med
större grad av säkerhet om något år. Bolagets framställning ger vid handen,
att dess nuvarande medel och kreditresurser är otillräckliga för att
gruvdriften skall kunna upprätthållas annat än under en kortare tid. Med
hänsyn till vad som anförts i det föregående är det av vikt, att bolaget inte
kommer i ett sådant tvångsläge, att dess verksamhet måste upphöra av brist
på rörelsemedel. I rådande läge ter det sig inte förenligt med sunda finansieringsprinciper
att bolaget söker täcka sitt medelsbehov genom ytterligare
krediter. Jag förordar därför, att medel anvisas å riksstaten till stöd åt bolaget.
Storleken av medelsbehovet kan på grund av ovissheten i fråga om avsättningsläget
för malmprodukterna och leveransernas fördelning i tiden
inte f. n. bestämt anges. För att akuta likviditetskriser skall kunna förebyggas
med säkerhet och bolaget sålunda beredas det avsedda rådrummet synes
ett belopp av 5 milj. kronor böra stå till förfogande. Då bolagets likviditetsläge
redan nu är hårt ansträngt och därför finansieringsstödet torde behöva
utnyttjas inom den allra närmaste tiden bör medlen anvisas på tilläggsstat
för innevarande budgetår.
Aktierna i Aktiebolaget Statsgruvor är i statens räkenskaper upptagna
till ett värde av 12 milj. kronor. Någon utdelning å aktierna har inte hittills
förekommit. Bolagets utsikter för framtiden är sådana, att någon utdelningsbar
avkastning framdeles inte torde kunna påräknas. Det bokförda värdet
av aktierna bör därför i princip skrivas av. Frågan om erforderligt avskrivningsanslag
kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet i annat
sammanhang.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen
att till Stöd åt Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1962/63 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Christina Gartz
to
Bilaga
Översikl av Aktiebolaget Statsgruvors verksamhet 1950151—1961162
1950/51* |
1951/52 |
1962/53* |
1953/54 |
1954/55 |
1955/56 |
1956/57 |
1957/58 |
1958/59 |
1959/60 |
1960/61 |
1961/62 |
|
Produktion: |
150 |
»107 |
123 |
188 |
163 |
168 |
184 |
186 |
253 |
280 |
302 |
354 |
222 |
233 |
»172 |
223 |
141 |
149 |
187 |
181 |
73 |
30 |
46 |
47 |
|
3 400 |
4400 |
1949 |
2 376 |
2 369 |
2 470 |
2109 |
2 971 |
2 517 |
4 730 |
4 600 |
4 650 |
|
Zinkslig ton.................. |
1600 |
1600 |
2134 |
2 834 |
2 367 |
2 433 |
2 223 |
2 510 |
1540 |
2 200 |
2 185 |
2 575 |
Försäljning: |
400 |
378 |
199 |
307 |
229 |
435 |
480 |
328 |
311 |
258 |
329 |
358 |
Därav |
328 |
334 |
144 |
251 |
174 |
320 |
379 |
274 |
264 |
186 |
256 |
314 |
2500 |
4 505 |
1843 |
2354 |
1547 |
3151 |
2 489 |
-- |
4 653 |
5 049 |
4 028 |
5 587 |
|
1500 |
1645 |
644 |
1419 |
2 381 |
2 420 |
2 007 |
-- |
4 211 |
2 504 |
2 624 |
2 146 |
|
16,1 |
28,0 |
17,9 |
22,2 |
17,8 |
28,1 |
32,5 |
22,7 |
26,6 |
21,3 |
23,3 |
26,0 |
|
772 |
882 |
977 |
965 |
803 |
770 |
803 |
843 |
801 |
750 |
738 |
702 |
|
1 1/4 1950—30/6 1951.
1 1/7 1952—31/3 1953. Efterföljande verksamhetsår löper frän 1/4 till 31/3,
3 Produktionsminskning till följd av brand.
Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1963
Stockholm 1963. Isaac Marcu.s Boktryckeri Aktiebolag 630420
översikt av Aktiebolaget Slatsgruvors ekonomiska resultat och ställning 1950151—1961162
1950/51* |
1951/52 |
1952/53* |
1953/54 |
1954/55 |
1955/56 |
1956/57 |
1957/58 |
1958/59 |
1959/60 |
1960/61 |
1961/62 |
|
Ekonomiskt resultat (Tusental |
||||||||||||
Bruttovinst .................... |
1772 |
5 233 |
3 545 |
2 619 |
2 750 |
3 860 |
8 634 |
3 812 |
3 045 |
3114 |
3146 |
2 351 |
Övriga intäkter ................ |
850 |
292 |
182 |
318 |
201 |
213 |
531 |
721 |
306 |
271 |
235 |
335 |
Årets förlust.................... |
— |
— |
— |
-- |
— |
— |
— |
— |
— |
-- |
439 |
898 |
2 622 |
5 525 |
3 727 |
2 937 |
2 951 |
4 073 |
9165 |
4 533 |
3 351 |
3 385 |
3 820 |
3 584 |
|
Allm. omkostnader m. m....... |
812 |
639 |
643 |
717 |
670 |
569 |
2130 |
855 |
463 |
493 |
508 |
477 |
Kostnadsräntor ................ |
4 |
50 |
36 |
54 |
59 |
46 |
45 |
71 |
125 |
354 |
894 |
861 |
Avskrivningar.................. |
980 |
4067 |
2 034 |
1172 |
1192 |
1193 |
1836 |
1527 |
1631 |
1592 |
1762 |
2 214 |
Undersökningsarbeten .......... |
212 |
474 |
719 |
971 |
1017 |
838 |
1190 |
1939 |
1015 |
710 |
656 |
32 |
Avs. till pensionsstiftelse........ |
587 |
— |
235 |
— |
— |
1400 |
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
Avs. till investeringsfond........ |
-- |
-- |
— |
-- |
— |
— |
1400 |
-- |
— |
-- |
-- |
— |
Årets vinst .................... |
27 |
295 |
60 |
23 |
13 |
27 |
1063 |
141 |
117 |
236 |
-- |
-. |
2 622 |
5 525 |
3 727 |
2 937 |
2 951 |
4 073 |
9165 |
4 533 |
3 351 |
3 385 |
3820 |
3 584 |
|
Ekonomisk ställning (Milj. kronor) |
||||||||||||
Omsättningstillgångar .......... |
7,8 |
10,5 |
11,6 |
9,7 |
10,2 |
11,9 |
15,9 |
11,4 |
10,1 |
10,7 |
14,0 |
13,8 |
Anläggningstillgångar .......... |
9,3 |
6,7 |
6,4 |
7,4 |
6,5 |
6,6 |
9,8 |
13,1 |
13,7 |
17,7 |
20,8 |
19,6 |
17,1 |
17,2 |
18,0 |
17,1 |
16,7 |
18,5 |
25,7 |
24,5 |
23,8 |
28,4 |
34,8 |
33,4 |
|
Kortfristiga skulder ............ |
3,5 |
3,3 |
3,7 |
2,9 |
2,6 |
3,1 |
6,5 |
5,2 |
4,5 |
2,8 |
4,1 |
3,8 |
Långfristiga skulder ............ |
— |
— |
-• |
— |
-* |
— |
0,2 |
8,2 |
14,2 |
14,3 |
||
Investeringsfond................ |
-• |
-- |
-- |
-- |
-- |
-- |
1,4 |
1,4 |
1,4 |
-- |
-’ |
-- |
Pensionsstiftelse ................ |
1,6 |
1,6 |
1,9 |
1,8 |
1,7 |
3,0 |
4,3 |
4,3 |
3,9 |
3,4 |
2,9 |
2,6 |
Eget kapital.................... |
12,0 |
12,3 |
12,4 |
12,4 |
12,4 |
12,4 |
13,5 |
13,6 |
13,8 |
14,0 |
13,6 |
12,7 |
17,1 |
17,2 |
18,0 |
17,1 |
16,7 |
18,5 |
25,7 |
24,5 |
23,8 |
28,4 |
34,8 |
33,4 |
* 1/4 1950—30/6 1951.
2 1/7 1952—31/3 1953. Efterföljande verksamhetsår löper från 1/4 till 31/3.
03
Kungl. Maj. ts proposition nr 25 år 1963