Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

1

Nr 18

Kungl. Maj.ls proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen den 28
juni 1946 (nr 469); given Stockholms slott den 30 november
1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

En på Nordiska rådets initiativ tillsatt intemordisk utredning (Nordiska
utredningar 1961: 4) har framlagt förslag om ett avtal mellan medlemsstaterna
angående enhetligt registreringsförfarande för internordiska flyttningar.
I syfte att möjliggöra för svenska regeringen att biträda sådana avtal föreslås
bemyndigande för Kungl. Maj :t att ingå internationella avtal på folkbokföringens
område och att meddela erforderliga föreskrifter för avtalens
tillämpning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

Förslag

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469)

Härigenom förordnas, att i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946
skall införas en ny paragraf, betecknad 75 §, av nedan angiven lydelse.

75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande
stat träffa överenskommelse i fråga om enskilda personers folkbokföring
här i riket och i den andra staten.

2 mom. Där för tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs
erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är
stadgat, gäller vad Konungen därom förordnar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 november
1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss ändring i folkbokföringsförordningen
och anför därvid följande.

I. Inledning

Vid Nordiska rådets andra session i Oslo i augusti 1954 framfördes en
enhällig rekommendation (nr 5/1954) till regeringarna om att giva flyttningsbetyg
internordisk giltighet och att i samband därmed undersöka möjligheterna
för ett utbyte av flyttningsrapporter. Bakgrunden till denna rekommendation
var bl. a. vissa uttalanden i ett av rådets juridiska utskott
den 11 augusti 1954 avgivet betänkande, vari anfördes följande.

I praktiken torde i de nordiska länderna ett flyttningsbetyg från ett nordiskt
land godtagas av vederbörande folkregistreringsmyndighet i ett annat
land vid flyttning till detta. Bestämmelser härom torde vara önskvärda.

För att ur folkbokföringssynpunkt effektiv ordning skall kunna erhållas
erfordras dock, att folkregistreringsmyndigheten i den kommun, dit inflyttningen
sker, ålägges att meddela motsvarande myndighet i den kommun,
varifrån den flyttande kommer, om flyttningen, oaktat den senare är belägen
i ett annat nordiskt land. Om sådan skyldighet infördes, skulle man nå fram
till att Norden, såvitt angår flyttningar, i folkbokföringshänseende kommer
att bilda ett enhetligt område. Utskottet anser, att möjligheten att genomföra
denna ordning bör närmare undersökas. Därvid kunna även andra hithörande
spörsmål uppmärksammas. Det kan sålunda nämnas, att mellan
Norge och Sverige föreligger en överenskommelse om utbyte av uppgifter
om civilstånd m. m., men att liknande överenskommelser saknas mellan
andra nordiska länder.

Den norska regeringen fick i uppdrag att svara för den vidare behandlingen
av rekommendationen och på grundval av vissa undersökningar förordade
denna vid Nordiska rådets tredje session (melding den 23 december
1954) att rekommendationen borde genomföras i vart fall mellan Danmark,
Norge och Sverige samt att en internordisk utredning måtte tillsättas för att
närmare undersöka de därmed förenade spörsmålen. En sådan utredning
fl Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

tillsattes år 1956 med representanter för de nämnda länderna samt för Island
och Finland. Det överenskoms att utredningen även skulle behandla
betydelsen av ett utbyte av civilståndshandlingar för folkbokföringen i de
olika länderna.

Såsom svenska representanter i utredningen utsågs kammarrättsrådet
S. F. von Otter och byråchefen i statistiska centralbyrån A. E. Olsson. Sedan
Olsson på egen begäran erhållit entledigande, uppdrogs åt kammarrättsrådet
E. Hedelius att deltaga i utredningsarbetet. Såsom utredningens ordförande
har fungerat byråchefen i statistiska centralbyrån i Oslo B. Bendiksen.

Utredningen avgav i januari 1961 ett betänkande angående internordiska
flytteattester (Nordiska utredningar nr 1961:4) innehållande bl. a. förslag
till en avtalsmässig samordning av folkregistreringen vid internordisk flyttning
och härför erforderliga nationella lagstiftningsåtgärder.

Vid Nordiska rådets tionde session i Helsingfors i mars 1962 föreslogs att
rådet skulle rekommendera regeringarna att genomföra de i betänkandet
förordade åtgärderna. Rådet beslöt uppskjuta ärendet till nästa ordinarie
session, men i skrivelse till medlemsländernas regeringar den 3 juli 1962
har rådets presidium hemställt, att regeringarna snarast och utan att avvakta
frågans slutliga behandling vid den elfte rådssessionen måtte genomföra
ett system med internordiska flyttningsattester i överensstämmelse med utredningens
förslag.

Över utredningens betänkande har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
statistiska centralbyrån efter hörande av kyrkobokföringsinspektörerna
i riket, uppbördsorganisationskommittén, socialstyrelsen, utlänningskommissionen,
överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms
stad, länsstyrelserna i Uppsala och Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus
län efter hörande av Malmö stad, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län efter hörande av Göteborgs stad, länsstyrelserna
i Värmlands, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Sveriges häradsskrivareförening.

II. Utredningen

Allmänna synpunkter

Utredningen lämnar inledningsvis i sitt betänkande (s. 7—38) en redogörelse
för bestämmelserna i de olika länderna om anmälning och registrering
av flyttningar, om betingelserna för utfärdande av flyttningsbevis
m. m. I redogörelsen erinras bl. a. om konventionen den 15 september 1955
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om social trygghet,
enligt vilken medborgare i ett av de fem nordiska länderna vid vistelse i annat
nordiskt land har i princip samma rätt till sociala förmåner som landets
egna medborgare. I anslutning härtill konstaterar utredningen, att ett be -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

tydande antal internordiska flyttningar sker varje år. Kontrollen av dessa
flyttningar medför stort besvär för folkregistreringsmyndigheterna och det
har framstått som en brist att inget internordiskt samarbete förekommer
på detta område. Till belysande härav har utredningen gjort följande sammanställning
av antalet i Danmark, Norge och Sverige registrerade internordiska
flyttningar under år 1957. Sifferuppgifterna avser antalet in- och utflyttningar
sammantagna.

Flyttning
till och Irån

Registrerings-

land

Norge

Danmark

Sverige

Finland

Island

Totalt

Norge........

7 948

4 420

259

203

12 830

Danmark ....

8 614

13 244

415

795

23 068

Sverige ......

3 735

8 033

13 723

99

25 590

Finland......

—

—

—

—

''

Island........

—

*-

—

Sammanställningen ger även, påpekar utredningen, viss uppfattning om
skiljaktigheterna mellan de olika ländernas registreringsbestämmclser. Av
sifferuppgifterna framgår t. ex., att i Danmark registrerats 13 244 flyttningar
till och från Sverige, men i Sverige endast 8 033 flyttningar till och från
Danmark, d. v. s. en skillnad på hela 5 211 registreringar. Sådana skillnader
om än av mindre storleksordning noteras i fråga om såväl Norge och
Sverige som Danmark och Norge. Dessa avvikelser torde, framhåller utredningen,
främst bero på olika nationella registreringsbestämmelser. När de
svenska talen är lägre än de danska och norska, torde sålunda detta sammanhänga
med att relativt korta uppehåll i Sverige icke registreras samt
att vistelse i utlandet blir registrerad i Sverige som utflyttning endast om
den som utrest har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort.
1 Danmark och Norge däremot är för registreringen avgörande om den som
flyttar vid utresan från riket uppgivit, att han lämnat sin tidigare hemvist.
Därmed kan följa, att även uppehåll av kortare varaktighet blir registrerat
som utflyttning i dessa länder.

Den tekniska utformningen av ett samordnat system

Inom utredningen har man varit ense om önskvärdheten av att få till
stånd en samordning av reglerna för anmälan och registrering av internordiska
flyttningar och att i detta hänseende göra Norden till ett gemensamt
registreringsområde. Därför har utredningens arbete helt inriktats på
att finna en sådan ordning för detta samarbete, som låter sig inpassas i de
olika ländernas folkbokföringslagstiftning och som samtidigt uppfyller
kraven på en tillfredsställande registrering av de internordiska flyttningarna.
Utredningens enhälliga förslag härom syftar till att åstadkomma ett
samordnat anmälnings- och registreringsförfarande med hjälp av internor -

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

diska flyttningsattester inom ramen för ett mellan länderna slutet avtal om
folkregistreringen av sådana flyttningar. Betänkandet innehåller förslag till
sådant avtal liksom också förslag till enhetligt utformade blanketter för internordiska
flyttningsattester och flyttningsbevis.

Det i betänkandet intagna förslaget till ett avtalsmässigt samordnat registreringsförfarande
torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende. Utkastet innebär i korthet att frågan om registrering av person,
som flyltar från ett nordiskt land till annat, skall avgöras enligt den
i inflytlningslandet gällande lagstiftningen. Den dag, från vilken den inflyttande
blivit registrerad i detta land, skall även gälla som dagen för flyttningen
från utflyttningslandet.

Genom den föreslagna principen avsåg utredningen att uppnå kontinuitet
i registreringsbestämmelserna. Man skulle också undgå sådana med nuvarande
ordning förknippade olägenheter, att den som flyttat till annat medlemsland
kan bli registrerad i inflyttningslandet men likväl kvarstå såsom
registrerad i utflyttningslandet eller också bli registrerad som utflyttad från
detta land utan att kunna bli registrerad såsom inflyttad i det andra landet.

För tillämpningen av detta system kräves enligt utredningen ett någorlunda
enhetligt bosätlningsbegrepp. Det har dock bedömts som mindre lämpligt
att intaga regler härom i själva avtalet, enär tvekan då skulle kunna
uppstå om avtalets räckvidd med försening av registreringarna som följd.
1 stället förordas att dessa regler intages i de nationella föreskrifter, som
enligt utredningen torde bli nödvändiga för tillämpningen av avtalet i de
olika medlemsländerna.

Systemet kräver vidare, att registreringsmyndigheterna i utflyttningslandet
erhåller uppgift om verkställda registreringar. Enligt utredningens förslag
skall till grund för dessa ligga en av den lokala myndigheten i utflyttningslandet
utfärdad och till den flyttande överlämnad flyttningsattest av
en för samtliga nordiska länder enhetlig utformning. Vid denna attest skall
vara fogad en blankett för flyttningsbevis med i princip samma utformning
som attesten. Den flyttande överlämnar den erhållna attesten jämte vidhängande
blankett till flyttningsbevis till registreringsinyndigheten i inflyttningslandet.
På grundval av attestens uppgifter i förening med ev. muntligen
inhämtade upplysningar avgöres härefter registreringsfrågan. Sker registrering
skall flyttningsattesten behållas av registreringsinyndigheten medan
flyttningsbeviset med notering om den verkställda registreringen och dagen
härför återsändes till den registreringsmyndighet, som utfärdat flyttningsattesten.
Sker å andra sidan icke registrering, återlämnas attesten till den,
som anmält sig för registrering. Även i detta fall översändes beviset till registreringsmyndigheten
i utflyttningslandet med anteckning om beslutet.
Har bevis icke återsänts inom viss tid ankommer det på myndigheten i utflyttningslandet
att med hjälp av de kvarliggande kopiorna över utfärdade
attester ta kontakt med registreringsmyndigheten på den av den flyttande
uppgivna nya bostadsorten och efterhöra ärendets gång. Skulle den inflyttande
icke medföra någon flyttningsattest åvilar det i första hand honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

7

att införskaffa denna handling från den lokala registreringsmyndigheten i
utflyttningslandet; dock förutsättes att den lokala myndigheten i inflyttningslandet
skall kunna ombesörja rekvisition av attesten, om den inflyttade samtycker
härtill.

Genom att inflyttningslandets lagstiftning skall vara avgörande för registreringen
undgår man, framhåller utredningen, tvister mellan de lokala
registreringsmyndigheterna. Därmed föreligger icke heller behov av någon
internordisk besvärsinstans. Dock förutsättes möjligheter för de lokala myndigheterna
att under hand ta upp registreringsfrågor, t. ex. om man är av
i princip olika uppfattning, ävensom att hänskjuta sådana frågor till de
centrala registreringsmyndigheterna. I den föreslagna avtalstexten utsäges
därför, att utväxling skall kunna ske av sådana upplysningar, som befinnes
nödvändiga för bedömning av bosättningsfrågor.

Med hänsyn till att de allmänna folkregistreringsbestämmelserna i Danmark
icke gäller för Grönland och endast i vissa delar för Färöarna och de
norska bestämmelserna icke gäller för Spetsbergen, Jan Mayen och de norska
territorierna utanför Europa förutsättes att dessa landområden icke skall
omfattas av det samordnade systemet. Av praktiska skäl har utredningen
icke ansett det lämpligt att angiva dessa inskränkningar i själva avtalet
utan har funnit det mera lämpligt att uppgifterna härom intages i de kompletterande
nationella tillämpningsföreskrifterna.

Vidare må här framhållas, att den finske representanten i utredningen för
egen del anslutit sig till de i betänkandet framförda förslagen. Med hänsyn
till vissa speciella förhållanden i fråga om den finska folkbokföringen är det
dock ovisst om Finland kan komma med i ett samordnat system redan från
början. Samtidigt som utredningen understryker önskvärdheten av en finsk
anslutning, särskilt med hänsyn till det stora antalet flyttningar mellan
Finland och Sverige, finner utredningen det angeläget att det föreslagna
systemet blir genomfört i vart fall mellan de övriga nordiska länderna.

I detta sammanhang må även beröras den av utredningen behandlade frågan
om ett utbyte av civilståndshandlingar mellan de nordiska länderna.
Enligt utredningens uppfattning kan ett utbyte av sådana handlingar ha
viss betydelse för en fullständig och riktig folkbokföring. Frågan synes dock,
fortsätter utredningen, icke ha sådan betydelse för folkregistreringen vid
flyttningar att den behöver tagas upp i detta sammanhang.

Lagstiftningsåtgärder

Ett på föreslaget sätt utformat gemensamt system för registrering och
rapportering av internordiska flyttningar kan, framhåller utredningen, genomföras
med endast smärre ändringar i de olika ländernas lagstiftning
på området. För Sveriges vidkommande erfordrar förslagets genomförande
vissa ändringar i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).
Härvid kan man antingen vidtaga erforderliga ändringar i de bestämmelser,
som reglerar flyttningsförfarandet, eller också komplettera förordningen

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 dr 1963

med en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t bemyndigas ingå avtal
varom här är fråga och utfärda för sådant avtals tillämpning erforderliga
föreskrifter. Utredningen förordar den sistnämnda lösningen med följande
förslag till lydelse av den nya 75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande
stats regering träffa överenskommelse om utbyte av sådana uppgifter,
som behövas för bedömande av fråga om enskilda personers folkbokföring
här i riket och i den andra avtalsslutande staten.

2 mom. De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen
av överenskommelser som i 1 mom. sägs, meddelas av Konungen eller av
myndighet, som Konungen bestämmer.

III. Remissyttrandena

Utredningens förslag om att göra Norden till ett gemensamt folkbokföringsområde
genom en avtalsmässigt reglerad samordning av registreringsförfarandet
vid internordiska flyttningar har vid den svenska remissbehandlingen
i princip tillstyrkts i samtliga remissyttranden. Värdet av en sådan
samordning understrykes av flertalet remissinstanser, varvid man särskilt
framhållit möjligheterna att åstadkomma en effektivare kontroll av flyttningarna
och att undanröja vissa nu föreliggande missförhållanden i fråga
om utbetalning av sociala bidrag. Ett allmänt uttalat önskemål är vidare,
att samordningen måtte genomföras med minsta möjliga dröjsmål och att
härvidlag eventuella svårigheter för en finsk anslutning icke bör föranleda
att beslut i frågan uppskjutes. Samtidigt understrykes angelägenheten av att
även Finland kommer med i det samordnade systemet. Statistiska centralbyrån
ifrågasätter dessutom, om inte vissa bestämmelser i förslaget för Sveriges
del bör få giltighet även beträffande annan inflyttning än från de
nordiska länderna.

Några principiella erinringar har vid remissbehandlingen icke riktats mot
den föreslagna tekniska utformningen av det samordnade systemet. Förslagen
till avtalsbestämmelser och registreringsblanketter har föranlett vissa
påpekanden och ändringsförslag, dock huvudsakligen endast i förtydligande
syfte eller av praktisk natur inom ramen för de av utredningen förordade
riktlinjerna. På alla mera väsentliga punkter biträdes utredningens förslag
i dessa delar.

I fråga om anknytningen av det samordnade systemet till gällande svensk
lagstiftning ansluter sig samtliga remissinstanser, som behandlat denna
fråga, till den av utredningen förordade lösningen att i folkbokföringsförordningen
införa en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t äger
sluta avtal varom här är fråga och utfärda för sådant avtal erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Beträffande utformningen av det nya författningsrummet
anför kammarrätten följande.

Rätt att med stöd av det nya författningsrummet 75 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
utfärda tillämpningsföreskrifter bör icke tilläggas annan
än Konungen. I författningen angående dylika tillämpningsföreskrifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

9

kan lämpligen ges befogenhet för den myndighet, som Konungen bestämmer,
att därutöver utfärda föreskrifter.

Uppbördsorganisationskommittén framhåller att utformningen av 75 §
2 mom. folkbokföringsförordningen bör anknyta till ordalagen i 31 § 2 mom.
och 55 § 2 mom. samma förordning, förslagsvis på följande sätt: »Där för
tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs erfordras föreskrifter
utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, skall gälla vad
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, därom förordnar.»
Liknande synpunkter anföres av länsstgrelsen i Värmlands län.

Beträffande kommitténs uttalande angående utväxling av civilståndshandlingar
framhåller statistiska centralbyrån, att frågan är av vikt och bör
behållas på dagordningen, men att den inte har ett nödvändigt sammanhang
med frågan om internordiska flyttningsattester.

Här må även nämnas att såväl centralbyrån som kyrkobokföringsinspektörerna
påpekat önskvärdheten av att frågan om internordisk tjänstebrevsrätt
löses.

IV. Departementschefen

Skillnaderna i de nordiska ländernas folkbokföringsbestämmelser medför
speciella problem i fråga om registreringen av internordiska flyttningar.
Från bl. a. kontrollsynpunkt ter sig den nuvarande ordningen föga
tillfredsställande. Det stora antalet flyttningar mellan de nordiska länderna
bereder de svenska registreringsmyndigheterna betydande svårigheter.

Mot bakgrunden härav framstår det som angeläget att få till stånd en
bättre ordning på detta område. Den på Nordiska rådets initiativ tillsatta
internordiska kommittén har föreslagit att Norden skall utgöra ett gemensamt
registreringsområde. Detta skulle enligt förslaget uppnås genom ett
avtal mellan de nordiska länderna om samordnat registreringsförfarande
med hjälp av särskilda internordiska flyttningsattester. Enligt det föreslagna
förfarandet skulle vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat bestämmelserna
i inflyttningslandet bli avgörande för frågan om flyttningen
skall medföra registrering i inflyttningslandet och avregistrering i utflyttningslandet.
Denna regel torde för Sveriges vidkommande medföra avvikelse
från våra interna bestämmelser i vissa fall av utflyttning, när den
flyttande visserligen bosätter sig i inflyttningslandet men inte uppfyller
folkbokföringsförordningens krav för utvandringscertifikat, nämligen att ha
för avsikt att »stadigvarande bosätta sig å utrikes ort». I sådana fall kan
den flyttande för närvarande bli kvar skriven i Sverige samtidigt som han
blir registrerad i inflyttningslandet. En sådan dubbelregistrering skulle undvikas
genom det föreslagna systemet och avregistrering i Sverige alltid ske,
när den flyttande vunnit registrering såsom inflyttad i annat nordiskt land.

Liksom remissinstanserna anser jag att utredningens förslag erbjuder

10

Kungi. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

goda möjligheter att på ett enkelt sätt och utan större ingripanden i gällande
nationell lagstiftning undgå de olägenheter som är förenade med nuvarande
ordning. Utredningens förslag synes i allt väsentligt vara välgrundade
och i tekniskt hänseende lämpligt utformade. Utredningens avtalsutkast
är avsett att ligga till grund för diskussioner mellan regeringarna om
ett internordiskt avtal i frågan. På vissa punkter har förslagen föranlett
särskilda påpekanden vid remissbehandlingen. Dessa riktar sig emellertid
icke mot den principiella utformningen av det samordnade systemet utan
gäller detalj spörsmål av begränsad betydelse. Påpekandena torde få beaktas
vid den slutliga utformningen av avtalet och de av avtalet föranledda
tillämpningsbestämmelserna. Givetvis bör därvid även beaktas, att svenska
medborgare icke genom avtalet går miste om dem eljest tillkommande rösträtt
vid allmänna val.

I enlighet med vad Nordiska rådets presidium föreslagit förordar jag,
att åtgärder redan nu och utan avvaktan på frågans behandling vid nästkommande
rådssession vidtages för genomförandet av ett registreringsförfarande
i överensstämmelse med utredningens förslag. För att möjliggöra avtal
av förevarande slag bör, såsom utredningen föreslagit, i folkbokföringsförordningen
intagas en ny 75 § med bemyndigande för Kungl. Maj :t att
ingå avtal på området och utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. Förslag
till detta tillägg till folkbokföringsförordningen har utarbetats inom
finansdepartementet under beaktande av de synpunkter på författningstexten
som framförts vid remissbehandlingen. Fråga är blott om visst förberedelsearbete
för vinnande av tid. Det slutliga ställningstagandet i frågan, avtalets
ingående, kommer inte att ske förrän efter nästa rådssession. Motsvarande
förberedelsearbete pågår även i de övriga nordiska länderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå 1963 års riksdag att antaga det inom finansdepartementet
upprättade förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

11

Bihang

Utkast til avtaler om folkeregistreringen ved intemordiske flytninger

I sanisvar med de resultater utvalget er kommet fram til, er en blitt enig
om f0lgende utkast til

Avtale mellom Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige om

folkeregistrering

Regjeringene i Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige er, for å
Jette registreringen av personer i de kontraherende land, kommet overens
om fplgende avtale:

Artikkel 1

Denne avtale gjelder personer som er registrert som bosatt i et av de
kontraherende land og som har til hensikt å flytte eller som har flyttet til
et annet av disse land.

Artikkel 2

1. Den som har til hensikt å flytte fra et av de kontraherende land til
et annet av disse land, skal melde dette til vedkommende lokale registreringsmyndighet
i utflytningslandet.

Det påligger nevnte myndighet straks å levere den flyttende internordisk
flytteattest med vedheftet blankett for internordisk flyttebevis.

2. Den som har flyttet fra et av de kontraherende land og etter innflytning
bosatt seg i et annet av disse land, skal innen den tidsfrist som gjelder
for flyttemelding innen dette land, melde innflytningen til vedkommende
lokale registreringsmyndighet. Samtidig med meldingen skal han
levere den flytteattest med vedheftet blankett for flyttebevis som er nevnt
under pkt. 1. Har han ikke slik flytteattest, skal han pålegges å skaffe den
fra utflytningslandet. Hvis han ber om det, skal den lokale registreringsmyndighet
i stedet rekvirere flytteattest fra den lokale registreringsmyndighet
i utflytningslandet.

3. Den lokale registreringsmyndighet i innflytningslandet treffer beslutning
om registreringen.

Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har meldt innflytningen
skal regnes som bosatt innenfor registreringsområdet, skal den lokale
registreringsmyndighet i utflytningslandet uten opphold underrettes
om dette. Til denne underretning skal brukes internordisk flyttebevis.

Finner den lokale registreringsmyndighet grunn til å anta åt den som
har meldt innflytningen skal regnes som bosatt et annet sted i innflytningslandet,
skal han vises til den lokale registreringsmyndighet på vedkommende
sted. Flytteattesten leveres tilbake til ham försynt med påtegning
om henvisningen.

Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har levert flytteattesten
ikke kan regnes som bosatt innenfor registreringsområdet og det
heller ikke föreligger et tilfelle som nevnt i föregående ledd, skal registreringsmyndigheten
gj0re merknad om beslutningen på flytteattesten og blan -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

ketten til flyttebeviset. Denne blankett skal deretter uten opphold sendes
tilbake til vedkommende lokale registreringsmyndighet i utflytningslandet.
Flytteattesten leveres tilbake til den som har meldt flytningen.

F0rst når flyttebeviset er mottatt, skal den lokale registreringsmyndighet
i utflytningslandet f0re den som er flyttet ut av registeret.

4. Har den lokale registreringsmyndighet i utflytningslandet ikke mottatt
flyttebevis innen en måned, skal den henvende seg direkte til den lokale
registreringsmyndighet i innflytningslandet för å få de opplysninger som
er n0dvendig av hensyn til registreringen. Det samme gjelder om en lokal
registreringsmyndighet har grunn til å anta åt en registerf0rt person er
flyttet til et annet av de kontraherende land.

Artikkel 3

Sp0rsmålet om en person etter denne avtale skal regnes som bosatt eller
ikke bosatt i innflytningslandet avgj0res etter lovgivningen i dette land.

Artikkel 4

De kontraherende stater forplikter seg til gjensidig å gi de opplysninger
som antas n0dvendige for bed0mmelsen av bosettingssp0rsmålet og gi melding
om de beslutninger som blir truffet.

Artikkel 5

Med »lokal registreringsmyndighet» forstås i denne avtale:

i Danmark og Norge registerf0reren for vedkommende kommunale folkeregister,

i Finnland den som f0rer vedkommende folkeregister (kirkeb0ker, sivilregister
og dissentermenighetenes medlemslister),

i Island nasjonalregisteret og

i Sverige vedkommende pastor.

Artikkel 6

Formulär til internordisk flytteattest og flyttebevis skal inneholde opplysning
om: 1. fraflytningsland og -kommune (i Sverige også »församling»),
2. tilflytningsland og -kommune (i Sverige også »församling»), 3.
flyttedato, 4. etternavn og samtlige fornavn (for gifte og tidligere gifte også
pikenavnet), 5. kj0nn, 6. f0dselsdag og -år, 7. ekteskapelig stilling, 8. statsborgerforhold,
9. arbeidsgiver på tilflytningsstedet (om mulig), 10. dato
för utstedelse av flytteattesten, 11. stempel og underskrift og 12. de enkelte
lands frist for melding til innflytningsstedet.

De kontraherende lands formulär til flytteattest og flyttebevis skal ha
samme form og innhold, men avfattes på de enkelte lands språk og skal
fastsettes i samråd mellom myndighetene i de kontraherende land, i Sverige
av Statistiska centralbyrån, i de 0vrige land av de respektive sentrale
myndigheter.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621304