Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 20 december 1957 (nr
684) om betalningsväsendet under krigs förhållanden,
m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 20
december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden, och
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas vissa förslag rörande planläggningen för betalningsväsendet
under krigsförhållanden. I anslutning härtill föreslås sådan
ändring i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden, att
Kungl. Maj :t under dylika förhållanden skall äga dels meddela vissa från
postgiroförordningen avvikande bestämmelser, dels föreskriva skyldighet
för riksbanken att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar, utfärdade
även av annan än statsmyndighet, samt skyldighet för statlig myndighet att
mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar.

Det direkta ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalningsväsendets
område föreslås i propositionen överflyttat från överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap till riksbanken.

1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 169

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalnings*
väsendet under krigsförhållanden

Härigenom förordnas, att i lagen den 20 december 1957 om betalningsväsendet
under krigsförhållanden skall införas en ny paragraf, benämnd
3 a §, av nedan angiven lydelse samt att 4 § skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 a §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen,
efter hörande där så är möjligt
av fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela
av förhållandena påkallade bestämmelser
att gälla i stället för vad
som finnes stadgat i 5 § förordningen
den 11 juli 192b (nr 378) angående
postgirorörelse.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, så ock eljest under utomordentliga
förhållanden, föranledda av krig
eller krigsfara, vari riket befunnit
sig, äger Konungen, efter hörande av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret, meddela
bestämmelser som i första stycket
avses.

4 §■

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt
av fullmäktige i riksbanken, förordna

att riksbanken skall vara skyldig
inlösa sådant av statsmyndighet utfärdat
utbetalningskort och direktutbetalningskort,
som är avsett att användas
i postgirorörelsen, samt

att riksbanken skall vara skyldiginlösa
för postgirorörelsen avsedda utbetalningskort
och direktutbetalningskort,
som utfärdats av statsmyndighet,
kommunalmyndighet, allmän försäkringskassa
eller sådan annan postgirokont
oinnehav are, som erhållit
medgivande att verkställa utbetalning
medelst direktutbetalningskort, samt
att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till statlig
myndighet.

Vid krigsfara —--stycket avses.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss ändring i beredskapslagstiftningen
samt anför därvid följande.

1. Inledning

Jämsides med den fortlöpande beredskapsplanläggningen på totalförsvarets
olika områden har alltsedan andra världskrigets slut en kontinuerlig
översyn och komplettering skett av den administrativa försvarsberedskapen.
Ett led i arbetet härmed utgjorde den utredning av vissa frågor rörande beredskapsorganisationen
inom finansdepartementets verksamhetsområde, som
under åren 1954—1955 utfördes av numera kammarrättsrådet S. F. von
Otter.

Utredningsmannen verkställde bl. a. en översyn av planläggningen av betalningsväsendet
och penningmedelsförsörj ningen under krigsförhållanden
och överlämnade den 20 juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna
riktlinjer för underlättande av utbetalningsväsendet m. m. under krig. Med
ledning av de remissyttranden, som avgavs över promemorian, i vilken förutsattes
att Kungl. Maj :t i händelse av krig hade erforderliga fullmakter att
reglera förhållandena inom betalningsväsendets område, företogs inom finansdepartementet
en överarbetning av utredningsmannens förslag. I anslutning
därtill skedde en genomgång av de fullmaktslagar, som gällde under
andra världskriget och tiden närmast därefter, för att klarlägga, huruvida
i beredskapssyfte en motsvarande lagstiftning borde genomföras redan
i fredstid. Som ett resultat av detta arbete framlades till 1957 års riksdag
förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets
verksamhetsområde (prop. 1957:176). Sedan propositionen
bifallits av riksdagen, utfärdades bl. a. lagen den 20 december 1957
(nr 684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Enligt denna lag,
som inte är tidsbegränsad, äger Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar

fl Bitxang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 169

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

dels meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och
bankrörelse m. m. samt meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser,
som kan bli påkallade, dels föreskriva skyldighet för riksbanken
att inlösa vissa av statsmyndighet utfärdade postala utbetalningshandlingar
och skyldighet för statlig myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid
vid inbetalningar.

Till den nämnda propositionen var såsom bilaga fogat ett förslag till kungörelse
med vissa föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna
lagen. I propositionen uttalades att avsikten var att iordningställa tillämpningsföreskrifter
till lagen, utformade i huvudsaklig överensstämmelse med
det utarbetade kungörelseförslaget, och att redan det nämnda förslaget borde
kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete.
Enär det kunde förutsättas, att under detta arbete vissa frågor skulle uppkomma,
vilka borde regleras i tillämpningsföreskrifterna, underrättades sedermera
berörda myndigheter om att någon slutgiltig överarbetning av det
till propositionen fogade förslaget till sådana föreskrifter tills vidare inte
skulle komma att ske.

I september 1961 uppdrogs åt en arbetsgrupp inom finansdepartementet,
bestående av t. f. kanslirådet i departementet N. O. Lindberg, tillika ordförande,
bankokommissarien i riksbanken G. Å. Gustafsson, avdelningsdirektören
hos överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap C. R. G. Högberg
samt avdelningschefen hos generalpoststyrelsen P. E. Å. Törnqvist, att verkställa
utredning rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden m. in.
Byråchefen hos riksrevisionsverket S. O. Säfström utsågs att deltaga i utredningsarbetet
såsom expert. Arbetsgruppen överlämnade den 7 december
1962 en promemoria med förslag rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden
m. m. (stencilerad).

Arbetsgruppens huvuduppgift har varit att överarbeta det föreliggande
förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av
lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. I samband härmed
har arbetsgruppen behandlat en rad spörsmål, som rör penningmedelsförsörjningen
och betalningsväsendet vid krig. Till promemorian har fogats
två av gruppen utarbetade författningsförslag, nämligen förslag till lag angående
ändring i lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden och förslag till kungörelse med vissa föreskrifter
angående tillämpningen av sistnämnda lag.

I anslutning till sin behandling av frågor rörande betalningsväsendet
under krig har arbetsgruppen vidare framlagt förslag i fråga om dels handhavandet
av beredskapsplaneringsansvaret på bank- och betalningsväsendets
område, dels viss omläggning av det statliga betalningssystemet under fredstid.

över arbetsgruppens promemoria har yttranden avgivits av fullmäktige i
riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsverket,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och juste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

5

ringsverket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd,
riksrevisionsverket, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen för
ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavarna i första, tredje,
fjärde och femte civilområdena, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska
stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringskasseförbundet,
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen
och Sveriges Kreditbank. Civilbefälhavaren i andra civilområdet har
såsom eget yttrande åberopat det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i
Jämtlands län.

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stockholms
stadskollegium och chefen för krigslänsstyrelsens för Stockholms stad och
län kameralsektion, vid länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande utlåtanden
från länets landstings förvaltningsutskott och Luleå stad samt vid civilbefälhavarens
i fjärde civilområdet yttrande utlåtande från den försörjningssakkunnige
i civilbefälhavarens krigskansli.

Jag anhåller att nu få anmäla detta ärende.

2. Tillämpningsföreskrifter till lagen om betalningsväsendet
under krigsförhållanden

Arbetsgruppen

Arbetsgruppen erinrar inledningsvis om den under åren 1954—1955 verkställda
utredningen rörande planläggningen av betalningsväsendet och penningmedelsförsörj
ningen under krigsförhållanden och om de förslag till
åtgärder och föreskrifter, som framlades i samband därmed. Dessa förslag
har utgjort grundvalen för gruppens fortsatta utredning i ämnet. Arbetsgruppen
har vid sina överväganden ägnat huvudintresset åt penningmedelsförsörjningen
i stort och åt det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden.
De olika förslag gruppen framlagt i anslutning härtill överensstämmer
i allt väsentligt med de vid den tidigare utredningen uppdragna
riktlinjerna för planläggningen på dessa områden. Arbetsgruppen har emellertid
även undersökt möjligheterna till medverkan från statens sida i syfte
att underlätta kommunala myndigheters och allmänna försäkringskassors
betalningar under krig och har vidare tagit upp vissa spörsmål, som äger
samband med det enskilda näringslivets och allmänhetens möjligheter att
under krig genomföra betalningar m. m. Dessa frågor behandlades endast
i mindre utsträckning eller — vad sistnämnda spörsmål beträffar — berördes
blott flyktigt vid den tidigare utredningen. Som framgår av det följande

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

har arbetsgruppen funnit viss reglering i förväg önskvärd när det gäller statlig
medverkan till förmån för kommunala myndigheters, allmänna försäkringskassors
och vissa enskilda företags betalningsverksamhet under krig.

Arbetsgruppen framhåller, att de förslag till ytterligare planläggningsåtgärder
och -föreskrifter, som framlägges i promemorian, har till främsta
syfte att möjliggöra upprätthållande av verksamheten på betalningsväsendets
område under det inledande skedet av ett krig, då förbindelser av olika
slag är ansträngda och i flera fall kanske helt avbrutna och då svårigheterna
i samband med samhällets omställning till krigsförhållanden fortfarande är
starkt kännbara. Ett system, som avses möjliggöra nödvändiga betalningstransaktioner
i de svårbemästrade situationer, som kan uppstå i ett sådant
läge, måste främst kännetecknas av en långt driven enkelhet. Det bör dessutom
så litet som möjligt skilja sig från det i fred tillämpade. Då det bl. a.
från psykologisk synpunkt är av betydelse, att brist på pengar inte uppstår,
måste systemet kompletteras med åtgärder till tryggande av att penningmedel
finns tillgängliga i landets skilda delar.

Beredskapsåtgärderna avseende penningmedelsförsörjningen
bör enligt arbetsgruppens mening främst syfta till att säkra tillgången på
sedlar och mynt i omedelbar anslutning till ett krigsutbrott, då efterfrågan
på penningmedel sannolikt blir större än normal och erforderliga penningtransporter
kan beräknas bli försvårade av kommunikationsstörningar.
Planläggningen för penningmedelsförsörjningen bör därför i första hand
inriktas på en decentraliserad lagring av sedlar och mynt.

Med hänvisning till risken för att silver- och bronsmynt kan komma att
undandras marknaden under krig uttalar arbetsgruppen, att beredskapsvärdet
av lager av skiljemynt troligen skulle vara högre, om lagren innehöll
mynt med lågt metallvärde. Någon fredstillverkning av särskilda krigsmynt
förordas dock inte. Gruppen framhåller, att skäl inte skulle finnas att tillverka
dylika mynt, om redan de för fredsbruk avsedda mynten tillverkades
med lågt metallvärde, och erinrar om att mynt- och justeringsverket i skrivelse
till finansdepartementet den 14 november 1962 föreslagit en översyn av
myntlagstiftningen. I skrivelsen har bl. a. framhållits, att man därvid bör
diskutera en övergång från silverlegering till andra och billigare myntmetaller.

Arbetsgruppen erinrar vidare om den beredskapsplanläggning, som bedrives
inom riksbanken på penningförsörjningsområdet och uttalar, att vad
gruppen erfarit om denna inte givit gruppen anledning framlägga förslag
om ytterligare åtgärder utöver de redan vidtagna eller planerade.

Under en kortare krigsperiod anses inte mycket stå att vinna genom tillverkning
av penningmedel; tillverkningskapaciteten väntas vara så låg i förhållande
till efterfrågan, att produktionen skulle sakna nämnvärd betydelse
jämfört med lagerhållningen. Vid ett krig av längre varaktighet kan det däremot,
menar arbetsgruppen, vara av vikt att tillverkning i någon form kom -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

mer till stånd. Då det inte anses möjligt att i en krigssituation evakuera sedeltryckeriets
och myntverkets hela maskinpark, har gruppen funnit det
mest ändamålsenligt från beredskapssynpunkt, att redan fredstillverkningen
förlägges till en mindre utsatt plats än den nuvarande. Gruppen erinrar om
att frågan om en omlokalisering av bl. a. sedel- och mynttillverkningen för
närvarande överväges av lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet
och framhåller, att — i avvaktan på utredningens ställningstagande i
denna fråga — en decentraliserad lagring kan ske av halvfabrikat för mynttillverkning,
s. k. myntplattar. Av dylika skulle mynt kunna tillverkas under
krig med användande av präglingsmaskiner, som utflyttats från myntverket
under ett tidigt stadium av en krissituation. Härutöver kan — då det för
närvarande inte anses vara möjligt att reservera och utanför Stockholm beredskapsuppställa
för sedel- och mynttillverkning erforderliga specialmaskiner
— i dagens läge planläggningen för tillverkning under krig av penningmedel
endast omfatta förberedande åtgärder, som syftar till att göra det
möjligt att vid krig utgiva provisoriska betalningsmedel, vilkas framställande
inte förutsätter tillgång till specialmaskiner av nyss nämnt slag.

I ett centralt avsnitt av promemorian behandlar arbetsgruppen frågan om
val av system för de statliga betalningarna under krig. I syfte att
vinna största möjliga stadga och enhetlighet i statsmyndigheternas kassaväsen
förordar gruppen en ordning, där myndigheterna hänvisas till att i
första hand och så länge det visar sig vara möjligt utnyttja ett och samma
betalningssätt. En dylik ordning anses vidare vara mest tillfredsställande
från kontrollsynpunkt. Arbetsgruppen föreslår, att det statliga betalningssystemet
vid krig skall i första hand baseras på postgirorörelsen. Postgirosystemet
anses fylla rimliga krav i avseende på funktionssäkerhet och bokföringskapacitet
under lcrigsförhållanden, och gruppen påpekar, att man
genom att välja postgiroalternativet som primärt system för de statliga betalningarna
bygger vidare på den fredstida ordningen och att statsmyndigheternas
kassarörelse därför utan större omgång kan ställas om till krigsförhållanden.

Transaktioner berörande statsverkets checkräkning i riksbanken skall enligt
förslaget företrädesvis verkställas över för denna räkning upplagda centrala
postgirokonton. Medel, som inbetalas till de statliga huvudförvaltningarnas
postgirokonton för inbetalningar, överföres för närvarande till ett riksbankens
postgirokonto för insättning på statsverkets checkräkning i banken.
Arbetsgruppen förordar en motsvarande ordning redan i fredstid även för
överföringarna från statsverkets checkräkning i riksbanken till huvudförvaltningarnas
postgirokonton för utbetalningar och föreslår, att för ändamålet
upplägges särskilda centrala postgirokonton för statsverkets checkräkning
i riksbanken. Härigenom skulle övergång från freds- till krigsförhållanden
i detta avseende kunna ske utan förändringar i den invanda arbetsrutinen
hos myndigheterna. Vidare skulle man redan under fredstid kunna

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

draga fördel av den administrativa förenkling ett genomförande av förslaget
innebär.

Statsmyndigheterna — huvudförvaltningarna samt andra myndigheter,
som av generalpoststyrelsen efter samråd med vederbörande huvudförvaltning
erhållit rätt därtill — föreslås skola få använda s. k. direktutbetalningskort.
Denna rätt kombinerad med möjlighet att använda utbetalningskort,
som inte behöver insändas till postgirokontoret (postgiroavdelning)
för bokföring, innan de expedieras till betalningsmottagarna, är avsedd att
göra myndigheterna mindre beroende av post- och teleförbindelser vid deras
betalningar än de är i fredstid. Till ett minskat beroende av dessa förbindelser
bidrager även arbetsgruppens förslag, att huvudförvaltnings postgirokonto
skall kunna överdragas under krigsförhållanden. Gruppen förutsätter,
att underskott, som uppstår på huvudförvaltnings postgirokonto till
följd av överdragning, utan onödigt dröjsmål täckes genom myndighetens
försorg. Statsmyndighet föreslås vidare skola tillerkännas viss prioritet när
det gäller utnyttjande vid postgiroavdelning av belopp, som är bokfört på
dess konto vid postgirokontoret.

Som nyss nämnts föreslås statsmyndigheterna skola i första hand anlita
postgirorörelsen för sina betalningar under krig. I frågan om eventuell rätt
för myndigheterna att när läget så kräver utnyttja även andra betalningsvägar
föreslår arbetsgruppen, att möjlighet beredes myndigheterna att för
sin kassarörelse öppna checkräkning i penninginrättning. Denna rätt bör
enligt gruppens mening få tagas i anspråk av statsmyndighet, som har eget
postgirokonto, då krigshändelser föranleder, att myndigheten inte på ett
tillfredsställande sätt kan använda detta för inbetalningar eller utbetalningar.

När det gäller frågan om kommunala myndigheters och allmänna
försäkringskassors betalningar under krig, framhåller
arbetsgruppen, att många av dessa organ torde komma att utöva en
avsevärt mer omfattande ekonomisk verksamhet under krig än i fred.

Vad beträffar kommunernas ekonomiska verksamhet vid krig erinrar
gruppen om vissa förslag i hithörande frågor, som framlagts av kommunalrättskommittén,
socialberedskapskommittén och 1954 års värnpliktsavlöningsutredning.
Kommunalrättskonnnittén har funnit skäl tala för att kostnaderna
för totalförsvarsverksamheten genom kommunerna i betydande utsträckning
skall bäras av alla gemensamt. Inkvarteringskommunernas kostnader
för verksamhet till förmån för utrymda från andra orter bör enligt
kommittén i huvudsak helt ersättas av statsmedel. Förskott av statsmedel
för dessa kostnader anses böra kunna utges av vederbörande länsstyrelse,
som även bör ha att påfylla anslagen allteftersom redovisning sker. I fråga
om kostnader för viss annan kommunal verksamhet anför kommittén, att
möjligheter bör finnas för hårt drabbade kommuner att å conto — lämpligen
från länsstyrelsen —- erhålla medel från statligt håll.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Den av socialberedskapskommittén föreslagna s. k. krigshjälpen skall enligt
kommitténs förslag i princip administreras av kommunerna, och för
kostnader för utgiven krigshjälp skall kommun äga erhålla ersättning av
statsmedel. Statsbidraget föreslås fastställt av vederbörande länsstyrelse, som
även skall ha att till kommun utanordna förskott å sådant statsbidrag.

Enligt förslag av värnpliktsavlöningsutredningen skall familjebidragsförordningen
träda ur kraft, då den av socialberedskapskommittén föreslagna
lagen om krigshjälp tillämpas och i stället för familjebidrag utgå krigshjälp
till värnpliktigs (civilförsvarspliktigs m. fl.) hustru och minderåriga barn.

Med hänsyn bl. a. till de anförda exemplen på arbetsuppgifter, som för
kommunernas del föreslagits skola tillkomma vid krig, måste det enligt arbetsgruppens
mening antagas, att kommunala myndigheter i vissa situationer
får en mångfald uppgifter av närmast statlig karaktär. Detta anses gälla
även för landstingskommunerna. Gruppen pekar särskilt på dessas betydande
uppgifter inom sjukvården. Krigssjukvårdslagen ålägger vederbörande
lredshuvudman att svara för verksamheten i krig på detta område. Staten
kommer jämlikt lagens bestämmelser att primärt bestrida kostnaderna i krig
för det allmänt civila medicinalväsendet. Ehuru detta således då till stor
del kommer att liksom i fred bedrivas av kommunala organ (landsting och
landstingsfria städer), blir finansieringen av detsamma väsentligen en statlig
angelägenhet.

Arbetsgruppen räknar med att ytterligare arbetsuppgifter även kan komma
att läggas på de allmänna försäkringskassorna i krig — under alla förhållanden
kommer enligt gruppens mening verksamheten vid sådana kassors
kontor inom inkvarteringsområdena att svälla ut — och framhåller att
de får att ombesörja övervägande statliga förvaltningsuppgifter.

Oavsett statsmakternas ställningstagande till de nyss redovisade utredningsförslagen
har arbetsgruppen funnit det angeläget att överväga olika
möjligheter till medverkan från statens sida i syfte att underlätta och trygga
såväl kommunala myndigheters som allmänna försäkringskassors betalningsverksamhet
under krig. Arbetsgruppen föreslår, att sådan medverkan
lämnas i den formen, att nämnda organ beträffande sina postgirokonton
skall kunna tillerkännas en prioritet, motsvarande den som föreslagits komma
statsmyndigheterna till del. Med särskilt medgivande av generalpoststyrelsen
efter samråd med vederbörande länsstyrelse skall kommunalmyndighet
och försäkringskassa sålunda äga använda s. k. direktutbetalningskort
vid utbetalning från postgirokonto. Medgivande skall även kunna innefatta
rätt för myndigheten eller kassan att överdraga kontot, när så oundgängligen
erfordras, varvid förutsättes att länsstyrelsen utan onödigt dröjsmål
täcker sådant underskott på kontot, som uppstått genom överdragning,
överdragningsrätten avses kunna utnyttjas, då kommunalmyndighet eller
försäkringskassa inte i vanlig ordning eller, såsom föreslagits, efter rekvisition
från vederbörande länsstyrelse kan erhålla för verksamhetens upprätthållande
erforderliga medel. Arbetsgruppen betonar angelägenheten av att

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

de statsanslag, som krävs för att här avsedda utbetalningar skall kunna
verkställas till kommuner och försäkringskassor, ställs till länsstyrelsernas
förfogande så tidigt som möjligt i en krissituation.

I promemorian erinras om att kommunerna självfallet har möjlighet att
under krig liksom i fred utnyttja de enskilda penninginstitutens tjänster vid
sina betalningar. Vad gäller de allmänna försäkringskassorna framhålles, att
ett alternativ till gruppens förslag vore, att kassa medgavs rätt att under
krig vid behov överdraga sin checkräkning, vilket skulle direkt anknyta till
det fredstida systemet för kassornas medelsförsörjning. Dessa frågor har
dock ansetts ligga utom ramen för arbetsgruppens utredning.

En stor del av den enskilda verksamheten i landet avser produktion av varor
och tjänster, som har direkt betydelse för försvar och folkförsöx-jning.
Denna produktion kommer enligt arbetsgruppens mening uppenbarligen att
spela en avgörande roll för landets motståndskraft under ett krig, och allt
bör göras för att den skall kunna hållas i gång även i ett sådant läge. Härvid
måste sådana åtgärder tillmätas stor betydelse, som syftar till att ge företagen
möjlighet att disponera erforderligt rörelsekapital.

Med hänsyn till den omfattning och betydelse de privata betalningarna
har i samhället, är det av stor vikt, betonar arbetsgruppen,
att det enskilda näringslivet har möjlighet att i krig genomföra betalningstransaktioner
av olika slag. Om krigshändelser skulle framkalla mera omfattande
funktionsstörningar inom det privata betalningsväsendet, skulle
skadeverkningarna härav bli allvarliga för samhället i dess helhet.

I fortsättningen framhåller arbetsgruppen, att den planläggning, som syftar
till att i möjligaste mån trygga tillgången på penningmedel inom landets
olika delar i händelse av krig, självfallet inte kommer blott statliga och
kommunala myndigheter utan även det enskilda näringslivet och allmänheten
till godo. Detsamma gäller den beredskapsplanläggning, som bedrives
inom postverket.

Arbetsgruppen erinrar vidare om vissa pågående utredningar och förhandlingar,
som avser de enskilda kreditinstitutens verksamhet under krigsförhållanden
och som syftar till att skapa möjligheter bl. a. för näringslivet
och allmänheten att genomföra betalningstransaktioner. I överstyrelsens för
ekonomisk försvarsberedskap regi bedrives sålunda en utredning om kreditinstitutens
beredskapsproblem, närmast de praktiska problem, som väntas
möta i penninginstitutens verksamhet. Jämsides härmed pågår vissa undersökningar
av beredskapsproblemen inom de olika sektorerna på bankområdet.
Affärsbankerna, sparbankerna, jordbrukskassorna och postverket
förhandlar om en avsedd överenskommelse mellan dessa penninginrättningar
rörande visst samarbete när det gäller utbetalning under krigsförhållanden
av tillgodohavanden på motboksrälming. Slutligen pågår förhandlingar
mellan riksbanken och olika penninginstitut om upplagring av penningmedel
för beredskapsändamål.

De betalningsproblem, som under krigsförhållanden kan uppstå inom an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963 11

nan än statlig och kommunal verksamhet, särskilt de som avser det enskilda
näringslivets betalningar och dess behov av likvida medel, anser arbetsgruppen
kunna i stor utsträckning lösas genom överenskommelser mellan
näringslivets organisationer och enskilda företag samt mellan dessa och
riksbanken och postverket. Gruppen har därför inte funnit det erforderligt,
att dessa enskilda betalningar i någon större utsträckning behandlas i de avsedda
tillämpningsföreskrifterna till lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden.

Med hänsyn till vikten av att de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla
företagens verksamhet under krig inte hindras av likviditetsoch
betalningssvårigheter föreslår emellertid arbetsgruppen, att viss medverkan
från statens sida skall lämnas i syfte att i möjligaste mån trygga
dessa företags betalningar. Denna medverkan föreslås få samma form som
den, vilken enligt gruppens förslag skall lämnas kommunala myndigheter
och allmänna försäkringskassor. Generalpoststyrelsen skall sålunda få
möjlighet att efter samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
tillerkänna även enskilda postgirokontoinnehavare, vilkas verksamhet
är av särskild betydelse för försvarsansträngningarna, prioritet beträffande
deras konton. Genom sådan prioritering skall dylika kontoinnehavare kunna
få rätt att använda direktutbetalningskort och att erhålla en — eventuellt
i förväg särskilt reglerad — rätt att i en krigssituation överdraga sitt
postgirokonto. Arbetsgruppen förutsätter, att underskott på här avsedda
konton, som uppstår genom överdragning av dessa efter lämnat medgivande,
täckes av statsmedel. Täckningsinbetalningar till kontona anses böra verkställas
av vederbörande länsstyrelse. För sådana betalningar erforderliga anslag
måste i så fall ställas till länsstyrelsernas förfogande.

Arbetsgruppen är medveten om att ytterligare planläggning avseende den
privata sektorn kan behövas och finner det angeläget, att utredningsarbetet
rörande enskilda betalningar under krig fortsättes. Detta arbete anses böra
bedrivas under överinseende av det organ, på vilket det direkta ansvaret för
beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område kommer
att vila. Med hänsyn till vikten av att tillämpningsföreskrifter till lagen
om betalningsväsendet under krigsförhållanden — genom vilken statsmakterna
i huvudsak tagit ställning till hur de statliga betalningarna under krig
skall ordnas — snarast utfärdas, anses dock resultatet av ytterligare undersökningar
rörande enskilda betalningar inte böra avvaktas, innan förslag
till kungörelse med dylika föreskrifter framlägges.

Remissyttranden

Gentemot de allmänna principerna i arbetsgruppens förslag
riktas i allmänhet ingen erinran. Svenska bankföreningen anser dock, att arbetsgruppen
i vissa delar frångått den enligt föreningens mening riktiga
principen, att det primära betalningssystem, som anvisas för olika sektorer,
inte utan tvingande skäl bör avvika från det i fred tillämpade. Bankförening f2

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 169

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

en finner det angeläget, att statsmakterna inte binder sig för lösningar vare
sig för de statliga betalningarna eller för övriga gruppers betalningar, förrän
hela frågan om betalningsväsendet under krig blivit mer allsidigt belyst vid
en allmän utredning av problemen inom samtliga sektorer.

Stockholms stadskollegium har det intrycket att arbetsgruppens förslag är
orealistiskt, då det väsentligen grundar sig på att sådana funktioner och
kommunikationer som postgirorörelsen och bankväsendet skall fungera i en
krigssituation.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget i stort eller lämnar det utan
erinran.

Vid beredskapsplaneringen på detta område bör man, understryker fullmäktige
i riksbanken, utgå från den allmänna förutsättningen, att den ordning
för betalningsmedelsförsörjningen som tillämpas i fredstid skall upprätthållas
även i ett beredskaps- eller krigsläge i den utsträckning detta överhuvudtaget
är möjligt. Fullmäktige anför vidare.

De åtgärder som föreslås i den föreliggande promemorian böra alltså förutsättas
bliva tillämpliga under en övergångsperiod, exempelvis när befolkningsevakuering
påbjudes eller när ett område blivit avspärrat och möjligheterna
till ett normalt fungerande ekonomiskt liv inom området ej föreligga.
Om läget därefter stabiliseras, måste ansträngningarna inriktas på en
snar återgång till mera normala ekonomiska förhållanden. Även om det torde
vara ofrånkomligt att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden
lämna möjligheter för statsmyndigheter, kommuner m. fl. till medelsdispositioner
och överdragningsrätter, som i realiteten innebära ett av normala
regler obundet utnyttjande av statsmedel, måste dylika medgivanden i
görligaste män tidsbegränsas.

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap finner de principer, som
varit vägledande vid gruppens arbete, väl överensstämma med styrelsens syn
på hithörande problem.

Arbetsgruppens mening om hur penningmedelsförsörj ninge
n bör ordnas under krig delas i allt väsentligt av de remissinstanser, som
berört frågan.

Fullmäktige i riksbanken är ense med arbetsgruppen om att beredskapsplanläggningen
i nuvarande läge bör koncentreras till frågor som rör lagerhållningen
av sedlar och mynt. Fullmäktige avser att fullfölja planerna att
bringa upp lagerhållningen av sedlar till en tillfredsställande nivå.

Vikten av att planerade åtgärder för decentralisering av penningförlagen
snarast fullföljes understryker bl. a. generalpoststyrelsen, som räknar med
att stora medelsbehov kan komma att uppstå vid postanstalterna även innan
egentliga krigsförhållanden råder.

Mynt- och justeringsverket förordar livligt, att de under fredstid använda
mynten får ett sådant utförande, att de vid krig inte kommer att undandragas
marknaden för nedsmältning. Därigenom skulle även särskilda krigsmynt
kunna undvikas, vilket verket anser vara en fördel från psykologisk
synpunkt.

Kangl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

13

Liknande synpunkter framföres av överbefälhavaren, överstyrelsen för
ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen i Örebro län.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jämtlands län befarar, att allmänheten
i ett inledande krigsskede mer eller mindre panikartat kommer
att lyfta tillgodohavanden i penninginrättningar och ifrågasätter om det inte
genom uttryckliga bestämmelser bör ges möjlighet att i ett sådant läge införa
begränsningar i rätten att göra bankuttag.

I den av arbetsgruppen berörda lokaliseringsfrågan uttalar mynt- och justeringsverket,
att en lokalisering av mynttillverkningen redan i fredstid till
en mindre utsatt plats än Stockholm självfallet vore att föredraga från beredskapssynpunkt
och att detta bör beaktas vid diskussionen om verkets
framtida lokalisering. Fullmäktige i riksbanken anser emellertid, att beredskapssynpunkterna
inte bör få tillmätas utslagsgivande vikt vid bedömningen
av frågan om omlokalisering i fredstid av sedeltryckeriet och myntverket.
En motsatt uppfattning redovisar civilbefälhavaren i femte civilområdet,
som menar att dessa synpunkter måste få avgörande betydelse vid frågans
bedömning.

Överbefälhavaren, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län
och civilbefälhavaren i fjärde civilområdet uttalar sig för en fredstida utflyttning
av här avsedda tillverkningar, och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
utgår från att frågan om krigstillverkning av penningmedel
finner sin lösning i samband med frågan om fredslokaliseringen av sedeltryckeriet
och myntverket.

Arbetsgruppens förslag att postgirorörelsen skall användas i första hand
vid de statliga betalningarna tillstyrkes eller lämnas uttryckligen
utan erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret,
mynt- och justeringsverket, försälcringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd,
riksrevisionsverket, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jämtlands
samt Norrbottens län, civilbefälhavarna och Svenska sparbanksföreningen.

Överbefälhavaren anser dock, att myndigheterna bör få använda checkkonto
så snart uppenbara fördelar härmed kan konstateras, och även statens
krigsförsäkringsnämnd uttalar, att de föreslagna checkbestämmelserna
bör ges mer vidsträckt tillämpningsområde.

Svenska bankföreningen vill inte motsätta sig alt postgirot blir den primära
vägen för de statliga betalningarna i krig. Föreningen finner emellertid
de föreslagna checkbestämmelserna vara alltför restriktiva. Elasticiteten
och effektiviteten i ett beredskapsläge bör inte onödigtvis hämmas av bestämmelser,
vid vilkas utformning i första hand tagits hänsyn till redovisningstekniska
synpunkter, framhåller föreningen och föreslår, all checkräkning
i bank skall få användas, när vederbörande myndighet finner det av
förhållandena påkallat.

Viss tveksamhet beträffande arbetsgruppens förslag kommer till uttryck i

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

yttranden av fullmäktige i riksbanken, försvarets civilförvaltning och överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap.

Ett betalningssystem, uppbyggt på sätt som arbetsgruppen föreslagit, skulle,
finner fullmäktige i riksbanken, vara ägnat att i huvudsak lösa de betalningsproblem,
som kan beräknas uppkomma under krigsförhållanden. Genom
systemet anses också efterfrågan på sedlar och mynt kunna nedbringas.
Fullmäktige anför vidare.

Fullmäktige vilja emellertid ifrågasätta om i praktiken ett dylikt system
kan komma att fungera. Särskilt inom ett avspärrat område kan det därför
bliva nödvändigt att för den statliga betalningsförmedlingen i avsevärt större
utsträckning än arbetsgruppen synes ha tänkt sig jämväl anlita inom området
verksamma enskilda bankinrättningar. I vart fall är det angeläget att
ett intimt samarbete kommer till stånd mellan riksbanken, postverket och
enskilda bankinrättningar inom ett dylikt område. Det torde få ankomma
på det centrala organ, som har att svara för beredskapsplaneringen för bankoch
betalningsväsendet, att fullfölja och samordna planläggningsarbetet i
detta avseende.

För försvarets civilförvaltning förefaller det tveksamt om det kan vara välbetänkt
att binda myndigheterna så starkt till postgirot som arbetsgruppen
föreslagit. Civilförvaltningen ifrågasätter om inte gruppen övervärderat postgirots
funktionssäkerhet under krig och anser, att checkens stora betydelse
som betalningsmedel i dagens samhälle inte tillräckligt beaktats. Planläggningen
bör enligt civilförvaltningens mening redan från början inriktas på
ett utnyttjande av samtliga betalningsvägar, och statsmyndigheterna bör få
största möjliga frihet att begagna alla till buds stående alternativ. Kraven på
stadga, enhetlighet och kontroll torde inte i första hand böra vara avgörande,
menar civilförvaltningen, även om de självfallet så långt möjligt bör beaktas.
I stället bör betalningsväsendets funktionsduglighet och möjligheter
till smidig anpassning till skilda lägen sättas främst.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap erinrar om att det statliga
betalningssystemet i krig föreslås i första hand baserat på postgirorörelsen
och i andra hand på möjlighet att i vissa fall öppna checkräkning hos
penninginstitut, överstyrelsen fortsätter.

Då båda betalningsförfarandena i princip bygger på att en bakomvarande
central organisation fungerar, synes i händelse av förbindelseavbrott det ena
alternativet knappast vara funktionssäkrare än det andra. Det oaktat anser
emellertid överstyrelsen att båda förfarandena må kunna tillämpas. Detta
skulle nämligen öka såväl myndigheternas som näringslivets handlingsfrihet
och bidraga till en större och med fredsförhållandena mera överensstämmande
spridning av betalningstransaktionerna.

Vidkommande arbetsgruppens förslag om viss ändring i fredstid av det
statliga betalningssystemet uttalar fullmäktige i riksbanken, att frågan härom
bör ytterligare övervägas, medan övriga remissinstanser, som berört frågan,
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fullmäktige i riksbanken erinrar om att frågan, såsom arbetsgruppen

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

framhållit, tidigare varit uppe till diskussion och att ett förslag av samma innebörd
framlades i den förut omnämnda promemoria med förslag till allmänna
riktlinjer för underlättande av utbetalningsväsendet m. m. under
krig, som framlades år 1955. Fullmäktige anför vidare.

I remissyttrande den 8 december 1955 över denna promemoria ställde sig
fullmäktige i princip positiva till ifrågavarande förslag men framhöllo, att
frågan borde bliva föremål för ytterligare utredning under medverkan av de
övriga myndigheter, som saken närmast anginge. Fullmäktige finna alltjämt,
att frågan till sina konsekvenser ej är tillfredsställande klarlagd. Det är av
väsentlig betydelse att inbetalningarna till statens kassor så snabbt som möjligt
kunna tagas i anspråk för täckande av de statliga utbetalningarna. En
om än i och för sig obetydlig — förlängning av den tid som förflyter mellan
det att inbetalningen av medel sker till dess medlen kunna disponeras, får
konsekvenser i fråga om det statliga upplåningsbehovet. Ett betalningssystem,
som praktiskt taget helt bygger på anlitande av postgirorörelsen och
som utformats på det sätt som föreslagits, kan beräknas giva upphov till viss
fördröjning på inbetalningssidan. Denna fråga ävensom vissa andra frågor
av bokförings- och bankteknisk natur synas böra närmare övervägas.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran arbetsgruppens
förslag avseende kommunala myndigheters och allmänna
försäkringskassors betalningar.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelsen i Örebro
län framhåller dock att kommunalmyndigheterna och de allmänna försäkringskassorna
bör kunna få föreslagen prioritet utan prövning i varje särskilt
fall, medan fullmäktige i riksbanken anser att befogenheten att lämna
i förslaget avsett medgivande bör tillkomma länsstyrelse efter samråd med
postal myndighet.

Den föreslagna rutinen för att förse de kommunala myndigheterna med
medel för de speciella utbetalningar, som kommer att åligga dem under krig,
finner Svenska bankföreningen i och för sig ändamålsenlig. Principen att
den fredsmässiga rutinen bör brytas så litet som möjligt borde emellertid,
anför bankföreningen vidare, innebära att även bankerna kunde förse kommunerna
med erforderliga medel, eftersom bankerna i fred i inte oväsentlig
utsträckning utnyttjas härför, överdragningsrätt på kommunala checkräkningar
i bank borde alltså kunna beviljas, varvid i förekommande fall kreditgaranti
borde lämnas av riksbanken.

Vad särskilt beträffar de allmänna försäkringskassorna framhåller riksförsäkringsverket
såsom angeläget, att försäkringskassa får rätt att överdraga
sin checkräkning för den händelse länsstyrelse blir förhindrad att tillhandahålla
för kassas verksamhet erforderliga medel.

Även Försäkringskasseförbundet förordar, att kassa erhåller överdragningsrätt
beträffande checkräkning. Detta skulle anknyta direkt till det fredstida
systemet för kassornas medelsförsörjning, och en dylik anknytning finner
förbundet innebära så påtagliga fördelar, att detta system bör användas i
första hand så länge förhållandena under krig det medger.

Eu påbyggnad av nuvarande system för försäkringskassornas medelstor -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

sörj ning, innebärande att kassorna får rätt att övertrassera sina checkräkningar,
är enligt Sveriges Kreditbank mycket lätt att genomföra.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen,
gencralposlstijrclscn, järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket,
försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnd, statens
jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jämtlands samt Norrbottens
län, civilbefälhavarna i första, tredje och fjärde civilområdena, Sveriges
jordbrukskasseförbund samt Svenska försäkringsbolags riksförbund tillstyrker
arbetsgruppens förslag om prioritering av vissa enskilda
företag eller lämnar det uttryckligen utan erinran.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap räknar med att de postgirokontoinnehavare,
som åsyftas i förslaget, i första hand är företag, som är
registrerade hos styrelsen eller hos statens jordbruksnämnd såsom s. k. Kföretag.
Överstyrelsen säger sig ha förstått förslaget så att det första urvalet
av företag skulle ske redan i fred genom styrelsens försorg, överstyrelsen
fortsätter.

Vad gäller själva urvalet av företag, torde detta bli komplicerat och arbetskrävande.
Det synes svårt att uppställa sådana kriterier för urvalet att detta
blir ändamålsenligt och rättvist. Det skulle vidare fordras att det en gång
gjorda urvalet ständigt hålles aktuellt. Med hänsyn till dessa svårigheter vill
överstyrelsen ifrågasätta, om icke de ifrågavarande lättnaderna kunde medgivas
generellt för alla i överstyrelsens och jordbruksnämndens företagsregister
förtecknade K-företag. Dessa äro omsorgsfullt utvalda med hänsyn till
sin betydelse för landets försvar och för folkförsörjningen ävensom till sin
förmåga att fullgöra tilltänkta uppgifter. Det torde kunna förutsättas att,
därest ett urval skulle ske genom överstyrelsens försorg, den alldeles övervägande
delen av dessa företag skulle anses böra få åtnjuta förmåner, varom
här är fråga. Därest en sådan generell regel som här ifrågasatts skulle införas
synes den böra kompletteras med föreskrift om rätt för generalpoststyrelsen
att i särskilt fall utesluta visst företag eller grupp av företag från
nämnda förmåner eller medgiva förmåner jämväl åt andra enskilda kontoinnehavare
än K-företag, allt efter samråd med vederbörande försörjningsmyndighet.

Viss tveksamhet beträffande förslaget kommer till uttryck i yttranden från
fullmäktige i riksbanken och civilbefälhavaren i femte civilområdet.

Fullmäktige i riksbanken erinrar om att rätt att överdraga postgirokonto
och att använda direktutbetalningskort enligt förslaget skulle kunna medges
även vissa för landets försvar och försörjning särskilt betydelsefulla enskilda
företag. Medgivandet skulle i så fall lämnas av generalpoststyrelsen efter
samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Fullmäktige
anför i fortsättningen.

Även om det kan inge vissa betänkligheter att beträffande här ifrågavarande
bemyndiganden gå utanför kretsen av statliga och kommunala myndigheter,
anse sig dock fullmäktige icke vilja motsätta sig förslaget i denna del.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Enligt fullmäktiges mening bör dock frågan om vem som beslutanderätten
bör tillkomma ytterligare övervägas.

Gränsdragningen mellan prioriterade och andra företag torde enligt civ ilbefälhavarens
i femte civilområdet mening bli ytterst vansklig att göra. Civilbefälhavaren
förutsätter vidare att viss återhållsamhet i fråga om överdragningsrätten
torde behöva iakttagas bland annat av penningpolitiska
skäl.

Mer eller mindre avstyrkande uttalanden återfinnes i yttranden från Sveriges
industriförbund och Svenska bankföreningen.

Sveriges industriförbund, som inte finner arbetsgruppens förslag vara tillfyllest
för tryggande av de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla
företagens behov av betalningsmedel, anför bland annat följande.

Det är angeläget att de krigsviktiga företag, som under fredstid i huvudsak
sköter sina betalningar via affärsbankerna, även under krigsförhållanden
skall kunna utnyttja dessa kreditinstitut. För att tillgodose de behov av
betalningsmedel, som kan bli aktuella utöver den normala kreditgivningen,
vore enligt förbundets mening ett system med kreditgarantier utfärdade av
Riksbanken i samråd med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
lämpligare än det av arbetsgruppen utformade förslaget i detta avseende.

Principen att de fredsmässiga rutinerna bör ändras så litet som möjligt
innebär, att affärsbankerna i väsentlig utsträckning kommer att svara för
näringslivets och allmänhetens betalningsförmedling i krig, framhåller Svenska
bankföreningen och erinrar i fortsättningen om att arbetsgruppen, för
att säkerställa att de för försvar och folkförsörjning mest betydelsefulla företagens
verksamhet inte hindras av likviditetssvårigheter, föreslagit att generalpoststyrelsen
skall kunna bevilja dylika företag överdragningsrätt på
postgirokonto. Bankföreningen uttalar vidare.

Mot detta förslag kan riktas åtskilliga erinringar. I fredstid anses det vara
av betydelse, att en kreditgivare till ett företag har översikt över företagets
samtliga krediter, och betydelsen av att så är fallet är icke mindre i krig.
Arbetsgruppens förslag innebär emellertid, att ett företag skall få kredit på
två håll. Därtill kommer, att generalpoststyrelsen knappast har några erfarenheter
av kreditprövningsfrågor. Den omständigheten att generalpoststyrelsen
icke har några lokalorgan kan också medföra att det i praktiken kan
bli svårt att snabbt få till stånd medgivanden till övertrassering i lägen då
behovet därav blivit särskilt aktuellt.

Bankföreningen föreslår, att behov, som icke kan tillgodoses inom ramen
för kreditinstitutens normala kreditgivning, säkerställes genom en av riksbanken
lämnad kreditgaranti, och att denna garanti skall få utnyttjas i den
kreditinrättning, som företaget önskar anlita. Det förutsättes, alt riksbanken
i sådana ärenden samråder med överstyrelsen och vederbörande kreditinstitut.
En särskild fördel med att riksbanken får ansvara för denna funktion
är, att det redan i fred finns en lokal riksbanksorganisation, som om
den centrala riksbanksledningen icke längre kan fungera bör kunna anförtros
hithörande uppgifter i samråd med vederbörande kreditinrättning och
länsstyrelsen, till vilken den lokala riksbanksledningen ju förutsättes vara
knuten i krig.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

3. Ändringar i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

Arbetsgruppen

I arbetsgruppens förslag till kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter
till lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden förutsättes, att såväl
statlig huvudförvaltnings, kommunal myndighets och allmän försäkringskassas
som vissa enskilda företags postgirokonton skall kunna överdragas.
Arbetsgruppen erinrar om att i 5 § förordningen den 11 juli 1924 (nr
378) angående postgirorörelse stadgas, att av tillgodohavande innestående
på postgirokonto må belopp enligt kontoinnehavarens förfogande överföras
till annat konto (girering) eller ock kontant utbetalas. Bestämmelsen anses
innebära, att postgirokonto inte får överdragas. I den nämnda lagen skall
därför enligt arbetsgruppens förslag införas en ny paragraf, benämnd 3 a §,
som ger Kungl. Maj :t fullmakt att under krigsförhållanden meddela av förhållandena
påkallade bestämmelser att gälla i stället för vad som finnes
stadgat i 5 § postgiroförordningen.

Arbetsgruppen framhåller vidare, att gruppen med sina i promemorian
framlagda förslag beträffande kommunala myndigheters, allmänna försäkringskassors
och vissa andra postgirokontoinnehavares möjligheter att utnyttja
sina postgirokonton bland annat sökt åstadkomma, att av nämnda
kontoinnehavare utfärdade postgiroutbetalningshandlingar i viss mån likställes
med av statsmyndighet utfärdade dylika handlingar. Av denna anledning
finner arbetsgruppen det angeläget, att sådant förordnande, som Kungl.
Maj :t med stöd av 4 § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden
äger meddela, även kan avse av vissa andra postgirokontoinnehavare
än statsmyndighet utfärdade utbetalningshandlingar. Genom den av gruppen
föreslagna ändringen av nämnda lagparagraf erhåller Kungl. Maj :t härför
erforderlig fullmakt.

Den föreslagna nya 3 a § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden
har utformats så att den till konstruktionen överensstämmer med
^—4 §§ samma lag. Arbetsgruppen erinrar om att bestämmelserna i dessa
paragrafer träder i tillämpning antingen omedelbart, om riket kommer i
krig, eller efter särskilt förordnande, som Kungl. Maj :t meddelar med stöd av
1 § lagen. Gruppen framhåller vidare, att ett flertal bestämmelser i förslaget
till kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen förutsätter,
att förordnande enligt 2—4 §§ lagen har meddelats och att kungörelsens
motsvarande föreskrifter omfattas av meddelat förordnande. Arbetsgruppen
anför vidare.

Vid utformningen av senare års beredskapsförfattningar har man strävat
efter att nå största möjliga »automatik» beträffande sådana författningars
tillämpning, om riket kommer i krig eller eljest, då beredskapslarm gives.
Sålunda stadgas i 9 § 1 mom beredskapskungörelsen (SFS 515/1960), att
beredskapslarm innebär — i den mån Kungl. Maj :t inte bestämmer annat -—

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

förordnande om tillämpning av bl. a. lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden. Beredskapsvärdet av detta stadgande i vad det avser
nämnda lag vore givetvis större, om automatiken även omfattade förordnande,
som avses i 2—4 §§ lagen. Dessa lagrum liksom den av arbetsgruppen
föreslagna nya 3 a § förutsätter dock, att, om riket befinner sig i krig, fullmäktige
i riksbanken och i vissa fall även fullmäktige i riksgäldskontoret
där så är möjligt höres, innan förordnande meddelas. I de andra situationer,
som avses i nämnda lagrum, är dylikt hörande obligatoriskt; förordnande
enligt 2 § förutsätter då dessutom särskild framställning av fullmäktige
i riksbanken. För uppnående av här avsedd automatik skulle bl. a. krävas,
att samrådsbestämmelserna togs bort ur lagen och att kungörelser innehållande
nämnda förordnanden utfärdades redan i fredstid. Med hänsyn till
att de i 2—4 §§ förenämnda lag avsedda förordnandena skulle nära beröra
riksbankens resp. riksgäldskontorets verksamhetsområden, är gruppen inte
beredd förorda ett borttagande av samrådsbestämmelserna. Då det emellertid
är angeläget, att sådana förordnanden, som här avses, kan meddelas snabbt,
bör de enligt arbetsgruppens mening förberedas i fredstid så långt det är
möjligt. Om riket kommer i krig eller eljest i händelse av beredskapslarm är
det av särskild vikt, att de kan meddelas utan tidsutdräkt. Preliminärt samråd
avseende förordnanden i sådana fall synes därför böra ske redan i fredstid.

Remissyttranden

Uttalanden som direkt tar sikte på utformningen av arbetsgruppens lagändringsförslag
återfinnes i yttranden från överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning
och arbetsmarknadsstyrelsen.

Föreskrifterna i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden,
tillämpningskungörelsen och postgiroförordningen bör enligt överbefälhavarens
mening formuleras så att statliga myndigheters rätt att överdraga postgirokonto
automatiskt träder i tillämpning, då beredskapslarm ges och eljest
enligt Kungl. Maj :ts bestämmande. Kommunala myndigheters och allmänna
försäkringskassors rätt att under krigsförhållanden överdraga postgirokonto
och använda direktutbetalningskort anses böra regleras på motsvarande
sätt, d. v. s. dessa organ bör vid beredskapslarm automatiskt äga
denna rätt.

Försvarets civilförvaltning anser, att lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden med tillämpningskungörelse samt förordningen angående
postgirorörelse bör utformas så att myndigheters och prioriterade företagares
rätt att överdraga postgirokonto samt riksbankens skyldighet att inlösa
utbetalningskort och direktutbetalningskort automatiskt träder i tilllämpning,
då beredskapslarm ges eller krigstillstånd proklameras. Något
särskilt förordnande därom bör således enligt civilförvaltningens uppfattning
inle krävas. Civilförvaltningen anför vidare.

Med hänsyn till att händelserna kunna komma att utveckla sig mycket
snabbt, ifrågasättes om icke bestämmelsen i 3 a § andra stycket lagförslaget
om hörande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
bör ändras från att vara ett undantagslöst villkor till eu bestämmelse
som skall iakttagas då så är möjligt.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter, att beslut om vilka myndigheter som
bör ha överdragningsrätt beträffande postgirokonto kommer att fattas redan
i fredstid, och framhåller, att under den förutsättningen rätten bör kunna
utnyttjas senast då beredskapslarm ges.

4. Ansvaret för beredskapsplaneringen på bank- och betalningsväsendets
område

Arbetsgruppen

Arbetsgruppen framhåller, att en råd skilda myndigheter och institutioner
beröres av den beredskapsplanläggning avseende penningmedelsförsörjning
och betalningsförmedling under krig, som hittills skett och som alltjämt
måste bedrivas, och att flera olika samhällsorgan har att deltaga i
planeringsarbetet. För vinnande av största möjliga planmässighet i detta
bör arbetet samordnas så långt ske kan. Det direkta ansvaret för att erforderlig
planläggning sker och att samordning kommer till stånd synes
enligt arbetsgruppen böra åvila ett enda organ.

I fortsättningen erinrar arbetsgruppen om ett av särskilt tillkallad utredningsman
den 21 juni 1960 avgivet betänkande angående riksnämnden
(numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap, dess verksamhet
och organisation. I betänkandet uttalades, att vissa arbetsuppgifter av
mindre omfattning syntes kunna med fördel överföras från riksnämnden
till andra myndigheter, varvid utredningsmannen avsåg sådana områden
berörande ekonomiskt försvar som försäkrings-, bank- och penningväsende.
Utredningen fann det naturligt, att ansvaret för nämnda uppgifter anknöts
till de myndigheter (försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen
etc.), som genom sin fredsmässiga verksamhet hade den särskilda sakkunskapen.
Att riksnämnden skulle lämna erforderligt bistånd vid beredskapsplaneringens
utförande ansågs följa av nämndens ställning som centralorgan.

I de remissyttranden, som avgavs över betänkandet, tillstyrktes utredningsmannens
förslag i fråga om ansvaret för beredskapsplaneringen på
bank- och penningväsendets område eller lämnades utan erinran av statens
organisationsnämnd, kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelsen
i Kronobergs län samt vissa handelskammare.

För ett bibehållet huvudansvar hos riksnämnden uttalade sig bank- och
fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt vissa andra handelskammare.
Bank- och fondinspektionen sade sig väl kunna förstå utredningens
önskan att tillvarataga förefintlig speciell sakkunskap men ifrågasatte, om
den av utredningen föreslagna lösningen vore den lämpligaste, när det gällde
försäkrings-, bank- och sparbanksområdet, detta bl. a. med hänsyn till att
det var tre myndigheter, som svarade för var sin. del av detta fält. Inspektionen
fann det därför riktigt, att huvudansvaret för initiativ och plan -

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

läggning kvarlåg hos riksnämnden. Inspektionen fann det emellertid nödvändigt
för uppnående av ett tillfredsställande resultat, att planläggningen
verkställdes i intimt samarbete med de ifrågavarande tillsynsmyndigheterna.
Liknande synpunkter framfördes av fullmäktige i riksbanken, som
ifrågasatte, huruvida något stod att vinna genom en decentralisering av
huvudansvaret från riksnämnden till inspektionerna. Härigenom kunde
riskeras att den på detta område viktiga samordningen mellan de olika
organen på penning- och kapitalmarknaden inte tillbörligen beaktades.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förklarade för sin del,
att den av utredningsmannen förordade ordningen redan genomförts. I det
krigsförberedelsearbete, som dittills ägt rum, hade riksnämnden tagit vissa
initiativ samt deltagit såsom allmänt samordnande organ medan planläggmingsarbetet
i detalj utförts eller avsågs utföras av respektive fackmyndigheter.
Nämndens medverkan hade dels bestått i att klargöra de praktiska
förutsättningarna för verksamheten i krig, dels avsett sådana frågor som
t. ex. tillgodoseende av behov av transportmedel, arbetskraft, lokaler och
telekommunikationsmedel i krig m. m.

Enligt generalpoststyrelsens mening borde ansvaret för här avsedd beredskapsplanering
åvila ett särskilt samarbetsorgan, vari borde ingå representanter
för de myndigheter och organisationer, som hade särskilt intresse
av att planläggning kom till stånd på området.

På grundval av utredningens betänkande framlades genom proposition
nr 84 till 1961 års riksdag förslag till omorganisation av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap. I propositionen uttalade föredragande departementschefen
bl. a., att han inte hade något att erinra mot att planeringsansvaret
på försäkringsområdet instruktionsmässigt pålades försäkringsinspektionen,
samt fortsatte.

Såvitt gäller beredskapsplaneringen av bank- och betalningsväsendet kommer
enligt vad jag inhämtat chefen för finansdepartementet inom kort att
begära bemyndigande att igångsätta en särskild utredning i fråga om bankoch
betalningsväsendet i krig. I avvaktan på resultatet av denna utredning
torde någon ändring i nuvarande ordning tills vidare icke böra genomföras.

Vad föredragande departementschefen sålunda anfört föranledde inte
någon erinran eller särskilt uttalande från riksdagens sida.

Genom ändring (SFS 1961:538) i instruktionen för försäkringsinspektionen
(SFS 1957:635) har inspektionen ålagts att ombesörja beredskapsplanläggningen
på försäkringsväsendets område. Härvid skall inspektionen
i erforderlig utsträckning samråda med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
och vidare hålla denna underrättad om beredskapsplanläggningen.

Inför sitt ställningstagande i denna fråga erinrar arbetsgruppen om att
de i betänkandet uppdragna riktlinjerna syftade till en decentralisering från
dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap av sådana arbetsuppgifter,
som lämpligen kunde åläggas viss fackmyndighet, och framhåller,
att dessa principer blev vägledande vid den följande omorganisationen
av nämnden. Arbetsgruppen anför vidare.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

Arbetsgruppen finner det följdriktigt, att jämväl det primära ansvaret för
beredskapsplanläggningen på bank- och betalningsväsendets område överflyttas
från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap till lämpligt
fackorgan. Detta bör sålunda ha att ombesörja beredskapsplanläggningen
på förevarande område. Det får därvid förutsättas, att skyldigheten att detaljplanera
alltjämt skall åvila de olika myndigheter och organ, som är
verksamma på betalningsområdet. Som centralorgan inom det ekonomiska
försvaret bör överstyrelsen tillhandahålla ansvarsmyndigheten de allmänna
förutsättningar och utgångspunkter, som är nödvändiga som underlag vid
planeringsarbetet. I likhet med vad som numera gäller för försäkringsinspektionen
bör ansvarsmyndigheten ha att samråda med överstyrelsen i försvarsberedskapsfrågor
och hålla denna informerad om beredskapsplanläggningen.

Som inledningsvis nämnts torde planeringsansvaret böra åvila ett enda
organ, inom vilket planläggningen om så befinnes önskvärt självfallet kan
handläggas av en arbetsgrupp med representation från olika myndigheter
och institutioner på betalningsområdet. Till ansvarsmyndighet bör utses ett
organ, som genom sin normala fredstida verksamhet har erforderlig sakkunskap
och som dessutom har förutsättningar att i ett verkställighetsläge
alltjämt kunna fungera som samordnande och rådgivande organ.

En möjlighet är att i enlighet med utredningsmannens förslag lägga ansvaret
på bankinspektionen, särskilt som tillsynen över affärs- och sparbanker
samt jordbrukskassor numera sammanförts till denna myndighet.
Uppgiften att handha ifrågavarande planeringsansvar torde till stor del
ligga i linje med inspektionens ordinarie verksamhet. Visserligen avses denna,
enligt vad arbetsgruppen inhämtat, komma att nedläggas under krig,
men frågan härom synes kunna omprövas, om inspektionen erhåller här
ifrågavarande arbetsuppgift.

En annan utväg är att riksbanken påtager sig ansvaret för beredskapsplanläggningen
på bank- och betalningsområdet. Med hänsyn till bankens
centrala ställning på penningmedels- och kreditmarknaden har den uppenbarligen
ett starkt intresse av att erforderlig beredskapsplanläggning kommer
till stånd på området. Ett visst ansvar för att så sker torde få anses
åvila banken redan nu, främst i fråga om penningmedelsförsörjningen. Enligt
arbetsgruppens mening talar starka skäl för att detta planeringsansvar
nu i sin helhet formellt knytes till banken. Genom sin ställning torde riksbanken
ha goda förutsättningar att ombesörja planeringsarbetet under fredstid.
I en krigssituation skulle den dessutom under alla förhållanden självfallet
vara den instans, både centralt och — genom avdelningskontoren —
regionalt, till vilken myndigheterna, penninginstituten och näringslivet i
övrigt vände sig med uppkommande svårare problem i betalningsförmedlings-,
penningförsörjnings- och kreditfrågor.

I valet mellan de nämnda alternativen har arbetsgruppen funnit sig böra
förorda, att uppgiften att fungera som här avsedd ansvarsmyndighet överflyttas
från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap till riksbanken.
Några formella hinder för att riksbanken såsom ett riksdagens verk påtager
sig dessa uppgifter anses inte föreligga.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963
Remissyttranden

En överflyttning av planeringsansvaret enligt arbetsgruppens förslag har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fullmäktige i
riksbanken, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen, överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus, Örebro samt Jämtlands län, civilbefälhavarna
i fjärde och femte civilomradena samt Svenska sparbanksföreningen.

Fullmäktige i riksbanken förklarar sig beredda, om statsmakterna så
finner önskvärt, att låta riksbanken åtaga sig ansvaret för planeringen av
de beredskapsåtgärder, som kan behöva vidtagas på bank- och betalningsväsendets
område. Fullmäktige finner det självfallet, att samråd med andra
berörda myndigheter och institutioner därvid kommer att bli erforderligt.

Planeringsansvaret bör enligt överbefälhavarens mening åvila ett organ.
Riksbanken bör åläggas att i erforderlig utsträckning samråda med överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap och hålla denna myndighet underrättad
om planläggningen.

Generalpoststyrelsen anser att erforderlig samordning bör kunna åstadkommas,
om huvudansvaret för planeringsarbetet ålägges riksbanken.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför bl. a.

Överstyrelsen utgår från att uppgiften att ombesörja beredskapsplanläggningen
ävensom den av arbetsgruppen förutsatta skyldigheten att samråda
med överstyrelsen i försvarsberedskapsfrågor och hålla överstyrelsen underrättad
om planläggningen komma till uttryck i riksbankslagen eller i annan
författning. Vidare må erinras om att enligt krigsinstruktionen för länsstyrelserna
det åligger länsstyrelse att vidtaga åtgärder för att trygga betalningsväsendet
och penningförsörjningen inom länet. Ansvarsfördelningen
mellan riksbanken och länsstyrelserna torde likaså böra klarläggas i detta
sammanhang.

Även överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jämtlands län berör ansvarsfördelningen
på länsplanet och framhåller, att riksbankens avdelningskontors
befogenheter bör närmare klarläggas.

Järnvägsstyrelsen och bankinspektionen vill inte motsätta sig
att överflyttning av planeringsansvaret sker.

Järnvägsstyrelsen understryker vikten av att ansvaret för beredskapsplanläggning
och samordning på detta enligt styrelsens mening betydelsefulla
område inom totalförsvaret inte splittras samt fortsätter.

Centralorganet, d. v. s. överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,
bör enligt styrelsens mening i sista hand ha huvudansvaret för planläggningen
och, framför allt, samordningen av beredskapsåtgärder, som berör
bank- och betalningsväsendet. Styrelsen vill dock icke motsätta sig gruppens
förslag, att ansvaret för beredskapsplanläggningen i första hand överflyttas
till riksbanken som samlande instans för övriga berörda myndigheter och
institutioner men förutsätter att centralorganet blir slutligt avgörande instans.
Enligt styrelsens uppfattning bör jämväl generalpoststyrelsens förslag
om en samarbetsnämnd övervägas. En sådan samarbetsnämnd torde kunna
fungera inom ramen för centralorganet.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Inledningsvis erinrar bankinspektionen om bank- och fondinspektionens
nyss omnämnda uttalande i yttrande över betänkandet rörande riksnämndens
för ekonomisk försvarsberedskap organisation. Bankinspektionen anför
vidare i huvudsak följande.

Den uppfattning, åt vilken bank- och fondinspektionen då gav uttryck,
omfattas alltjämt av bankinspektionen. Skulle emellertid en överflyttning
av planeringsansvaret på bank- och betalningsväsendets område —- i likhet
med vad som skett på försäkringsområdet — anses böra komma till stånd,
synes en sådan överflyttning böra ske antingen till riksbanken eller bankinspektionen.
När det gäller beredskapsplaneringen i vad den avser penningmedelsförsörjningen
är riksbanken uppenbarligen det lämpligaste organet.
Beredskapsplanläggningen beträffande bank- och betalningsväsendet åter
ligger otvivelaktigt i linje med inspektionens ordinarie arbete, såsom arbetsgruppen
också påpekat. Med hänsyn härtill vore det motiverat att planläggningen
i denna del anförtroddes inspektionen. Det torde dock vara uppenbart
att även riksbanken på grund av sin centrala ställning på penning- och
kreditmarknaden är väl lämpad att anförtros här ifrågavarande uppgift. Då
därtill kommer att bankinspektionen under krig avses skola nedlägga sin
verksamhet och det torde bliva riksbanken, som då har att tillse att uppgjorda
beredskapsplaner träda i tillämpning, vill bankinspektionen ej motsätta
sig det i promemorian framförda förslaget att beredskapsplaneringen
på hela här ifrågavarande område överföres på riksbanken. Inspektionen
vill emellertid betona vikten av att inspektionen lämnas tillfälle att medverka
vid det fortsatta planläggningsarbetet.

Avstyrkande yttranden föreligger från Sveriges jordbrukskasseförbund
och Svenska bankföreningen.

Sveriges jordbrnkskasseförbund anser, att betalningsförmedlingen under
krigsförhållanden måste vara en central fråga för överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap och därför bör handläggas under dess direkta överinseende.

Svenska bankföreningen erinrar om att bank- och fondinspektionen och
fullmäktige i riksbanken vid remissbehandlingen av betänkandet angående
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förklarat sig anse, att ansvaret
för planeringen borde kvarligga hos nämnden (överstyrelsen). Bankföreningen
fortsätter.

Bankföreningen ansluter sig bestämt till denna uppfattning. Att betalningsförmedlingen
fungerar är även under krigsförhållanden en väsentlig
förutsättning för övriga samhällsfunktioner. Detta område bör inte utbrytas
ur centralplaneringen hos det organ, som har den ekonomiska planeringen
som huvuduppgift. Eftersom, såsom arbetsgruppen själv konstaterat, samverkan
förutsättes mellan ett flertal sinsemellan olikartade institutioner, är
det ur arbetsteknislc synpunkt riktigare, att ledningen av planeringen ligger
hos det centrala planeringsorganet än hos t. ex. riksbanken, som själv ingår
i den krets av institutioner, som skall samverka. Uppslaget i generalpoststyrelsens
remissvar på 1960 års betänkande, att ett samordningsorgan borde
organiseras, skulle kunna tillvaratagas på det sättet, att under överstyrelsen
bildades en särskild kommitté bestående av representanter för riksbanken,
generalpoststyrelsen, affärsbanker m. fl. berörda parter.

Bankföreningen förutsätter, att överstyrelsen i övrigt utrustas med erforderliga
resurser, för att planeringsarbetet skall kunna bedrivas effektivt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

25

5. Departementschefen

Lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden ger Kungl. Maj :t
— om landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå —- möjlighet
att meddela från riksbankslagen avvikande bestämmelser och att dispensera
från vissa stadganden i myntlagen. Med stöd av denna beredskapslag
äger Kungl. Maj :t vidare meddela särskilda föreskrifter rörande skyldighet
för statliga myndigheter att inlösa eller såsom likvid mottaga vissa
postala utbetalningshandlingar.

När förslaget till nämnda beredskapslag förelädes 1957 års riksdag, var såsom
bilaga till propositionen (nr 176) fogat ett förslag till kungörelse med
vissa föreskrifter angående tillämpningen av den föreslagna lagen. Såsom
framgår av det föregående har detta kungörelseförslag numera överarbetats
inom finansdepartementet av en särskild arbetsgrupp. För att genomföra en
beredskapsplanläggning i enlighet med gruppens förslag erfordras viss ändring
i lagen. Innan jag går närmare in härpå vill jag något beröra de föreslagna
tillämpningsföreskrifterna.

Arbetsgruppen har funnit det väsentligt, att betalningsväsende och penningmedelsförsörjning
under krig ordnas på sådant sätt, att man så långt
det är möjligt blir oberoende av kommunikationer av skilda slag. Vidare har
eftersträvats en sådan enkelhet, att ett vidmakthållande av betalningsfunktionerna
kräver ett minimum av personal och teknisk utrustning. Gruppen
har även funnit det angeläget att, särskilt vad gäller det statliga betalningssystemet,
föreslå en ordning, som så litet som möjligt avviker från fredssystemet.
Dessa allmänna principer, som varit vägledande vid arbetsgruppens
utredning, överensstämmer med de riktlinjer för planläggningen
på förevarande område, som godkänts av 1957 års riksdag. De har i
allmänhet godtagits även i remissyttrandena över gruppens promemoria.

När det gäller frågan om hur penningmedelsförsörjningen i stort och det
statliga betalningsväsendet skall ordnas under krig, följer arbetsgruppens
förslag i allt väsentligt de riktlinjer i dessa hänseenden, som tidigare antagits
av riksdagen. Vissa avvikelser föreslås emellertid beträffande de statliga
betalningarna. De problem, som rör kommunala myndigheters ekonomiska
verksamhet och det enskilda näringslivets möjligheter att genomföra betalningsuppdrag
och erhålla rörelsekapital behandlades endast i mindre utsträckning
i nämnda proposition. Arbetsgruppen har funnit skäl tala för
viss statlig medverkan i syfte att under krigsförhållanden ekonomiskt trygga
den verksamhet, som bedrives av kommunala myndigheter, allmänna försäkringskassor
och krigsviktiga företag.

Planläggningen för penningmedelsf örsör j ningen under
krig synes såsom arbetsgruppen föreslagit främst böra inriktas på en decentraliserad
lagring i fredstid av sedlar och mynt, så att tillgången på betal -

26

Kungl. Maj.ts proposition, nr 169 år 1963

ningsmedel inom landets olika delar blir säkrad i anslutning till ett krigsutbrott.
Som framgår av det föregående torde av riksbanken redan vidtagna eller
avsedda åtgärder i detta syfte få anses vara tillfyllest.

I en krigssituation föreligger risk för att mynt med högt metallvärde undandras
marknaden. Därför skulle beredskapsvärdet av här avsedd lagring
vara större, om lagren innehöll mynt med lägre metallvärde än i nuvarande
fredsmynt. I likhet med en del remissmyndigheter anser jag emellertid, att
beredskapslagren bör innehålla skiljemynt i fredsutförande. Tillverkning under
fredstid av särskilda krigsmynt bör således enligt min mening inte komma
ifråga. I detta sammanhang vill jag förutskicka, att jag har för avsikt att
inom den närmaste tiden begära bemyndigande att tillsätta en utredning för
översyn av gällande myntlagstiftning. I samband härmed torde frågan om de
under fredstid använda myntens utförande komma att aktualiseras.

Av skäl som arbetsgruppen anfört torde planläggning för tillverkning under
krig av penningmedel få komma i andra hand. Gruppen har uttalat, att
det från beredskapssynpunkt vore fördelaktigt, om sedel- och mynttillverkningarna
redan i fredstid förlädes till en mindre utsatt ort än Stockholm. Då
frågan om sedeltrjTckeriets och myntverkets lokalisering är föremål för överväganden
inom lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet och denna
utredning i sitt fortsatta arbete torde komma att undersöka frågan även
från beredskapssynpunkt, synes ställning till dessa problem inte böra tagas i
förevarande sammanhang. I avvaktan på resultatet av lokaliseringsutredningens
överväganden torde, såsom arbetsgruppen framhållit, planläggningen
för tillverkning under krig av penningmedel tills vidare — då det inte synes
möjligt att i en krigssituation evakuera sedeltryckeriets och samtliga för
mynttillverkning erforderliga maskiner eller att för närvarande reservera
och utanför Stockholm beredskapsuppställa dylika maskiner — kunna omfatta
vissa begränsade åtgärder. Därvid bör främst ifrågakomma decentraliserad
upplagring av s. k. myntplattar och förberedelser för utflyttning av
vissa präglingsmaskiner samt förberedande åtgärder, som syftar till att göra
det möjligt att utgiva provisoriska betalningsmedel, vilkas framställande inte
förutsätter tillgång till specialmaskiner för sedel- och mynttillverkning.

I ett par remissyttranden har ifrågasatts huruvida inte möjligheter bör finnas
att i en krigssituation införa begränsningar i allmänhetens rätt att lyfta
tillgodohavanden i penninginrättningar. Ett införande av sådana begränsningar
måste antagas få en från psykologisk synpunkt mindre gynnsam effekt
och synes därför böra i möjlig mån undvikas. Man kan dock inte helt
utesluta att åtgärder av detta slag kan bli nödvändiga. Någon reglering i förväg
torde emellertid inte erfordras på denna punkt.

Som förut nämnts skall de statliga betalningarna enligt arbetsgruppens
förslag företrädesvis verkställas över postgiro. Skulle krigshändelser
föranleda att statsmyndighets postgirokonto inte på ett tillfredsställande
sätt kan utnyttjas för inbetalningar eller utbetalningar, skall myndigheten
enligt förslaget äga för sin kassarörelse öppna checkräkning i pen -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

ninginrättning. Flertalet remissinstanser har godtagit, att det statliga betalningsväsendet
ordnas på föreslaget sätt. I en del yttranden har emellertid
uttalats, att myndigheterna borde få en i förhållande till förslaget vidgad
rätt att använda checkräkning. Enligt min mening bör den ordning för statsmyndigheternas
betalningar, som tillämpas i fredstid, upprätthållas även i
ett krigsläge i den utsträckning detta är möjligt. Eftersom huvudparten av
myndigheternas betalningstransaktioner i fredstid sker över postgiro och
postgirosystemet synes kunna väntas fylla rimliga krav i avseende på funktionssäkerhet
och bokföringskapacitet under krigsförhållanden, bör följaktligen
denna betalningsväg företrädesvis användas även under sådana förhållanden.
Först när myndighets postgirokonto inte längre kan tillfredsställande
utnyttjas, bör myndigheten ha rätt att öppna checkräkning och på så sätt
tillvarataga andra tillgängliga resurser.

I syfte att bereda statsmyndigheterna möjlighet att genomföra betalningar
även om vissa post- och teleförbindelser skulle vara brutna, har arbetsgruppen
föreslagit, att vissa myndigheter skall fa använda s. k. direktutbetalningskort
vid utbetalning från postgirokonto samt att huvudförvaltnings
konto för utbetalningar skall få överdragas. De föreslagna bestämmelserna,
vilka i allt väsentligt godtagits vid remissbehandlingen, finner jag ändamålsenliga.

Arbetsgruppen har förordat, att man redan i fredstid inför den för användning
under krigsförhållanden föreslagna ordningen, att uttag från statsverkets
checkräkning i riksbanken skall ske över postgiro. Huvuddelen av inbetalningarna
till nämnda räkning verkställes för närvarande denna väg. Förslaget
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser
utom fullmäktige i riksbanken, vilka ansett, att frågan bör ytterligare övervägas.
För egen del finner jag, med hänsyn till de fördelar från beredskapssynpunkt
och den arbetsbesparing för myndigheterna, som därigenom skulle
vinnas, att starka skäl föreligger för att redan i fredstid genomföra den föreslagna
ordningen. Innan beslut härom fattas, bör emellertid ytterligare
överväganden ske.

Vederbörande länsstyrelse skall enligt arbetsgruppens förslag tillhandahålla
kommunala myndigheter och — om riksförsäkringsverket
är förhindrat att göra utbetalningar i vanlig ordning — allmänna försäkringskassor
erforderliga rörelsemedel. Vidare har föreslagits, att
kommuner och försäkringskassor samt vissa krigsviktiga föret
a g skall kunna erhålla rätt att överdraga postgirokonto, när så oundgängligen
erfordras för upprätthållande av deras verksamhet. De skall även kunna
erhålla rätt att använda s. k. direktutbetalningskort vid utbetalning från
dylikt konto. Förslagen har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Såsom arbetsgruppen framhållit, kan kommunala myndigheter under krig
utöver sina ordinarie arbetsuppgifter väntas bli ålagda en rad viktiga uppgifter
av närmast statlig karaktär. Även de allmänna försäkringskassorna kan
komma att utsättas för särskilda påfrestningar. I likhet med gruppen finner

28

Kungl. Maj:ts proposition, nr 169 år 1963

jag det angeläget, att kommunerna och försäkringskassorna så långt möjligt
i varje situation har tillgång till erforderliga rörelsemedel. Från samhällets
synpunkt är det vidare av stor vikt, att de för försvar och folkförsörjning
mest betydelsefulla företagens verksamhet inte hindras av likviditets- och betalningssvårigheter.
Jag tillstyrker därför, att dessa företag när det gäller möjligheter
att utnyttja postgirokonto får en prioritet motsvarande den som avsetts
för kommunala myndigheter och försäkringskassor.

Arbetsgruppen har föreslagit, att medgivande om rätt till överdragning
av postgirokonto m. m. skall lämnas av generalpoststyrelsen efter samråd
med vederbörande länsstyrelse, när det gäller kommuner och försäkringskassor,
samt med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap i fråga
om vissa enskilda företag. I likhet med fullmäktige i riksbanken anser jag
att befogenhet att lämna här avsett medgivande i förstnämnda fall bör
tillkomma länsstyrelse efter samråd med generalpoststyrelsen. På samma
sätt bör överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap kunna lämna motsvarande
medgivande för enskilda företag. Erforderlig prövning samt tillståndsgivning
synes i all möjlig mån böra ske redan i fredstid. För de enskilda
företagen bör denna prövning ske med utgångspunkt från deras betydelse
för försvar och folkförsörjning.

Jag vill understryka, att bestämmelserna i arbetsgruppens kungörelseförslag
inte, som i något fall skett, bör betraktas som anvisningar för myndigheter
och organ utanför den statliga sektorn samt vissa enskilda företag
beträffande sättet för medelsanskaffning under krigsförhållanden. Rätten
att överdraga postgirokonto får i stället anses ha till syfte att erbjuda berörda
organ och företag en extra möjlighet till medelsanskaffning i situationer,
då de normalt använda vägarna härför är stängda. Denna möjlighet
bör sålunda förutsättas bli utnyttjad först då rörelsemedel inte kan erhållas
i vanlig eller särskilt beslutad ordning. De föreslagna bestämmelserna
synes därför inte hindra, att kommunala myndigheter och försäkringskassor,
om så befinnes lämpligt, får rätt att — såsom en del remissinstanser
förordat — under krig överdraga checkräkning. Självfallet lägger bestämmelserna
inte heller hinder i vägen för andra lösningar när det gäller de
krigsviktiga företagen. I ett par remissyttranden har föreslagits, att dessa
företags behov av rörelsemedel under krig — i den mån behoven inte kan
tillgodoses inom ramen för kreditinstitutens normala kreditgivning — skall
säkerställas genom ett system med kreditgarantier av riksbanken i samråd
med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Det kan antagas, att
detta förslag kommer att bli föremål för övervägande vid den fortsatta beredskapsplanläggning
på bank- och betalningsväsendets område, vilken —
såsom framgår av det följande — avses komma att bedrivas i riksbankens
regi.

Jag övergår så till frågan om viss ändring av lagen om betalningsväsendet
under krigsförhållanden.

Förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse, som ut -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

färdats med riksdagen, förutsätter, att postgirokonto inte överdrages. För
att bestämmelser om rätt till överdragning av dylikt konto skall kunna intagas
i tillämpningsföreskrifter till den nämnda lagen har arbetsgruppen föreslagit,
att Kungl. Maj :t får fullmakt att under krigsförhållanden meddela
vissa från postgiroförordningen avvikande bestämmelser.

Med sina i promemorian framlagda förslag beträffande kommunala myndigheters,
allmänna försäkringskassors och vissa andra postgirokontoinnehavares
möjligheter att utnyttja sina postgirokonton har arbetsgruppen
bland annat sökt åstadkomma, att av nämnda kontoinnehavare utfärdade
postgiroutbetalningshandlingar i viss mån likställes med av statsmyndighet
utfärdade dylika handlingar. Beträffande sistnämnda handlingar äger
Kungl. Maj :t med stöd av 4 § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden
förordna om skyldighet för riksbanken att inlösa dem och för
statlig myndighet att mottaga dem som likvid vid inbetalning. Gruppen har
funnit det angeläget, att dylikt förordnande även kan avse av vissa andra
postgirokontoinnehavare än statsmyndighet utfärdade utbetalningshandlingar.
Det föreslås därför av gruppen en utvidgning av nämnda bestämmelse
i 4 §.

För att den av mig i det föregående förordade beredskapsplanläggningen
skall kunna genomföras, finner jag i likhet med arbetsgruppen nödvändigt,
att Kungl. Maj :t erhåller här avsedda fullmakter, vilka i och för sig inte mött
invändningar under remissbehandlingen.

Ett par remissmyndigheter har ansett, att bland annat föreskrifterna om
rätt till överdragning av postgirokonto borde utformas så att de automatiskt
träder i tillämpning vid beredskapslarm. En dylik automatik skulle
emellertid, som arbetsgruppen framhållit, kräva att de föreslagna bestämmelserna
om samråd med fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret
slopades. Då ett förordnande om att postgirokonto får överdragas skulle
nära beröra riksbankens resp. riksgäldskontorets verksamhetsområden —
som framgår av det föregående avses statsmedel via länsstyrelserna skola
tagas i anspråk för täckande av underskott, som uppstått å kommunala
myndigheters, försäkringskassors och krigsviktiga företags postgirokonton
till följd av medgiven överdragning av kontona — anser jag att samrådsbestämmelser
bör finnas. En automatisk tillämpning av här avsedda föreskrifter
skulle vidare kräva, att erforderligt förordnande utfärdades redan
i fredstid. Med hänsyn till behovet av att förordnandet anpassas till de förhållanden,
som råder när föreskrifterna skall tillämpas, är jag inte beredd
att förorda en så långt gående automatik, som remissmyndigheterna föreslagit.
Då det emellertid är angeläget, att sådant förordnande som här avses
kan meddelas snabbt, bör det, såsom arbetsgruppen har framhållit, förberedas
i fredstid så långt det är möjligt. Om riket kommer i krig eller eljest
i händelse av beredskapslarm, är det av särskild vikt, att det kan meddelas
utan tidsutdräkt. Preliminärt samråd avseende förordnande i sådana
fall synes därför böra ske redan i fredstid.

Svenska bankföreningen har funnit del angeläget, att statsmakterna inte

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

binder sig för lösningar vare sig för de statliga betalningarna eller för övriga
gruppers betalningar, förrän hela frågan om betalningsväsendet under
krig blivit mer allsidigt belyst vid en allmän utredning av problemen inom
samtliga sektorer. Den nu aktuella lagstiftningen är emellertid närmast
att anse som ett fullföljande av 1957 års lagstiftning. Med hänsyn härtill
och till vad jag nyss anfört om de bestämmelser i arbetsgruppens kungörelseförslag,
som avser myndigheter och organ utanför den statliga sektorn
samt vissa enskilda företag, föreligger enligt min mening inte anledning
att avvakta resultatet av ytterligare utredning rörande bland annat
enskilda betalningar, innan ställning tas till nu föreslagna lagändringar.

Förslag till erforderliga ändringar i lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden har upprättats inom finansdepartementet på grundval av
arbetsgruppens förslag i sådant hänseende och torde föreläggas riksdagen.
Härjämte har inom departementet likaledes på grundval av arbetsgruppens
förslag ett utkast till kungörelse med tillämpningsföreskrifter utarbetats
och torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast
synes, sedan lagförslaget antagits, få utfärdas i administrativ ordning.

Vad slutligen beträffar spörsmålet om vem som bör handha det direkta
ansvaret för beredskapsplanläggningen på bankoch
betalningsväsendets område, synes det ligga i linje med
de allmänna principer, som följdes vid omorganisationen av riksnämnden
(numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap, att ansvaret för
ett specialområde som detta flyttas från överstyrelsen till lämpligt fackorgan.
I likhet med arbetsgruppen och flertalet av de remissinstanser som
berört frågan finner jag riksbanken vara särskilt lämpad att omhänderha
hithörande planeringsuppgifter. Banken ingår visserligen, som från något
håll påpekats, i den krets av institutioner, som är verksamma på betalningsområdet
och vilkas planläggning skall samordnas. Detta förhållande torde
dock inte —- med tanke på den särställning riksbanken intar — innebära
någon nackdel utan kan snarare vara till gagn vid planeringsarbetet.

Om riksdagen godkänner, att riksbanken åtar sig den föreslagna beredskapsuppgiften,
synes av riksdagen böra föreskrivas, att det skall åligga
riksbanken att ombesörja beredskapsplanläggning på bank- och betalningsväsendets
område. I likhet med vad som gäller för andra myndigheter inom
det ekonomiska försvaret, torde riksbanken vid fullgörandet av uppgiften
i erforderlig utsträckning böra samråda med överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap och hålla denna myndighet underrättad om planläggningen.
Under den fortsatta beredskapsplanläggningen torde riksbanken
böra beakta vissa under remissbehandlingen väckta frågor.

Under framhållande av att det inte torde vara något att erinra mot att
propositionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963 31

session hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå
riksdagen

dels att antaga det inom finansdepartementet upprättade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 20 december
1957 (nr 68b) om betalningsväsendet under krigsförhållanden,

dels att bifalla i det föregående framlagt förslag om överflyttning
från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
till riksbanken av huvudansvaret för beredskapsplanläggningen
på bank- och betalningsväsendets område.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lars Wettergren

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Bihang

Utkast

till

Kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen om
betalningsväsendet under krigsförhållanden

Kungl. Maj :t har, med stöd av 6 § lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i 4—13 §§ denna kungörelse skola gälla, när Kungl.
Maj :t meddelat förordnande enligt 4 § lagen om betalningsväsendet under
krigsförhållanden. Vad i 6, 11 och 12 §§ sägs om överdragning av postgirokonto
och vad i 8 § andra stycket stadgas skall dock gälla endast under förutsättning,
att Kungl. Maj :t därjämte utfärdat sådana från förordningen
angående postgirorörelse avvikande bestämmelser, som möjliggöra överdragning
av postgirokonto.

Bestämmelserna i 14—18 §§ denna kungörelse skola gälla, när bestämmelserna
i 2—5 §§ nämnda lag äro i tillämpning. Vad i 14 § andra stycket
sägs skall dock gälla endast under förutsättning, att Kungl. Maj :t utfärdat
sådana från lagen för Sveriges riksbank och lagen om rikets mynt avvikande
bestämmelser, som möjliggöra användande av provisoriska betalningsmedel.

Sådana förberedande åtgärder skola omedelbart vidtagas, som särskilt angivas
i denna kungörelse eller som eljest finnas erforderliga för att den skall
kunna tillämpas.

2 §.

I denna kungörelse förstås med

statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och kommittéer med undantag för riksdagen
och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade,
revisorer, ombudsmän och verk; samt

kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande
stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder,
råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande
verk och inrättningar.

Vad i denna kungörelse stadgas om kommunalmyndighet skall i tillämpliga
delar gälla för allmän försäkringskassa.

3 §.

I denna kungörelse förstås med

huvudförvaltning: sådan statsmyndighet, som har dragningsrätt på statsverkets
checkräkning i riksbanken;

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

utbetalning skor t: sådan postal utbetalningshandling, som användes i postgirorörelsen
och som tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet angivet
belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret (postgiroavdelning) eller
i särskild ordning redovisat hos postanstalt;

direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling, som användes
i postgirorörelsen och som av utfärdaren tillställes betalningsmottagaren
utan att på kortet angivet belopp dessförinnan blivit bokfört hos postgirokontoret
(postgiroavdelning) eller redovisat hos postanstalt; samt

gireringskort: sådan postal betalningshandling, som användes i postgirorörelsen
och medelst vilken kontoinnehavaren beordrar överföring av belopp
från ett postgirokonto till ett annat.

Betalningsväsendet

4 g.

Insättning å samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall
företrädesvis ske genom anlitande av postgirorörelsen.

5 §.

Inbetalning till huvudförvaltning skall företrädesvis ske genom överföring
till eller inbetalning å myndighetens postgirokonto för inbetalningar.

Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar,
upplagt för sådan huvudförvaltning, som icke har egen checkräkning i riksbanken,
överföras genom postgirokomtorets försorg till postgirokonto för
statsverkets checkräkning i riksbanken.

6 g.

Utbetalning från huvudförvaltning skall företrädesvis verkställas med
anlitande av myndighetens postgirokonto för utbetalningar. Därvid må
direktutbetalningskort användas.

Postgirokonto, som avses i första stycket, må överdragas.

Huvudförvaltning, som icke har egen checkräkning i riksbanken, erhåller
för verksamhetens upprätthållande erforderliga medel genom överföring
från postgirokonto för statsverkets checkräkning i riksbanken till
myndighetens eget postgirokonto för utbetalningar.

7 §•

Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas äger huvudförvaltning, som har
egen checkräkning i riksbanken, använda för inbetalningar och utbetalningar
gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika delar av
förvaltningen.

Efter medgivande av generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket må även
annan huvudförvaltning använda olika postgirokonton för olika delar av
förvaltningen.

8 §•

Inbetalning till statsmyndighet som icke är huvudförvaltning skall, om
myndigheten har eget postgirokonto, företrädesvis ske genom överföring
till eller inbetalning å nämnda konto. Även utbetalning från myndigheten
skall företrädesvis verkställas med anlitande av detta konto. Därvid må
direktutbetalningskort användas av sådan myndighet, som av vederbörande
huvudförvaltning efter samråd med generalpoststyrelsen erhållit rätt
därtill.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1963

Har statsmyndighet, som avses i första stycket, blivit avstängd från förbindelse
med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin
medelsförsörjning lyder, må myndigheten — ändock att den saknar tillgodohavande
på sitt postgirokonto — verkställa utbetalningar över nämnda
konto. Verkställda utbetalningar skola täckas genom att motsvarande belopp
av myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens
postgirokonto.

9 §•

Föranleda krigshändelser, att statsmyndighet, som har eget postgirokonto,
icke kan på ett tillfredsställande sätt använda detta för inbetalningar
eller utbetalningar, må myndigheten, utan hinder av vad i 4—8 §§ stadgas,
för sin kassarörelse öppna checkräkning i penninginrättning.

10 §.

Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd
från förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga
om sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket
myndigheten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse
till myndigheten mot rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållande
erforderliga medel.

Vad i första stycket sägs rörande skyldighet för länsstyrelse att utbetala
medel skall äga motsvarande tillämpning i sådana fall, där av riksdagen godkända
anslag, som avse understöd eller bidrag till kommuner, föreningar,
sammanslutningar, anstalter eller enskilda ställts till förfogande för viss
myndighet, vilken på grund av krigshändelser är förhindrad att verkställa
utbetalningar.

11 §•

Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erforderliga
medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndigheten
har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse. Försäkringskassas
behov av rörelsemedel tillgodoses dock i första hand genom
riksförsäkringsverkets försorg.

Vid utbetalning från kommunalmyndighets postgirokonto må direktutbetalningskort
användas av sådan myndighet, som av vederbörande länsstyrelse
efter samråd med generalpoststyrelsen erhållit rätt därtill.

Medgivande, som avses i andra stycket, må även innefatta rätt för den
kommunala myndigheten att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen
erfordras för upprätthållande av myndighetens verksamhet.

12 §.

Efter medgivande av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap må
annan innehavare av postgirokonto än stats- eller kommunalmyndighet vid
utbetalning från kontot använda direktutbetalningskort. Innan medgivande
lämnas skall överstyrelsen samråda med generalpoststyrelsen.

Medgivande, som avses i första stycket, må även innefatta rätt för kontoinnehavaren
att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen erfordras
för upprätthållande av kontoinnehavarens verksamhet.

13 §.

Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov anordna regional postgirobokföring
vid postgiroavdelning. Innehavare av konto hos postgirokontoret
må hos postgiroavdelning utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. An -

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1963

nan kontoinnehavare än stats- och kommunalmyndighet må dock icke utan
generalpoststyrelsens generella tillstånd eller vederbörlig postmyndighets
för det särskilda fallet lämnade medgivande disponera sådant tillgodohavande,
som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift därifrån
tillställts postgiroavdelningen.

Penningmedelsförsörjningen

14 §.

Riksbanken, mynt- och justeringsverket och postverket samverka för
att gemensamt trygga tillgången på sedlar och mynt i landets olika delar.

Det ankommer på riksbanken att, om så erfordras för motverkande av
knapphet på sedlar och mynt, i förekommande fall i samråd med mynt- och
justeringsverket vidtaga åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska
betalningsmedel.

15 §;

Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörligt riksbankskontor
—- i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för postverket
och berörda penninginrättningar — för att erforderlig samordning
sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verksamhet,
som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet.

16 §.

Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt,
skola de statsmyndigheter, kommunalmyndigheter samt penninginrättningar,
som ha sin verksamhet inom område, vilket kan komma att beröras därav,
vidtaga sådana åtgärder att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar
och blanketter till sådana samt gireringskort, utbetalningskort och direktutbetalningskort
icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

17 §.

Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande
föreskrifter angående bokföring m. m. icke kunna eller icke lämpligen
böra tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages
att sådana anteckningar om inkomster och utgifter skola föras, som
möjliggöra senare bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande
föreskrifter.

18 §•

Statsmyndighet, vilken verkställer utbetalning, som rätteligen bort ankomma
på annan statsmyndighet, skall därom snarast underrätta sistnämnda
myndighet.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning när kommunalmyndighet
verkställer utbetalning för statsmyndighets räkning.

Särskilda föreskrifter

19 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av här meddelade
bestämmelser, utfärdas av riksbanken, försvarets civilförvaltning,
riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket, envar
myndighet såvitt avser dess verksamhetsområde.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1963

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 samband med denna kungörelses ikraftträdande skola av Kungl. Maj :t
tidigare utfärdade, mot de nu meddelade bestämmelserna stridande föreskrifter
upphöra att gälla.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630570