Ktingl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
1
Nr 133
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående oissa av Europarådets rådgivande
församling år 1962 och 1963 vid dess fjortonde
ordinarie möte fattade beslut; given Stockholms
slott den 29 mars 1963.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1962 och 1963 vid dess fjortonde ordinarie
möte fattade beslut.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Torsten Nilsson
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 133
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande:
Det fjortonde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling
ägde rum i Strasbourg den 16—18 maj och 19—25 september 1962 samt
den 14—18 januari 1963.
Av de sammanlagt fyrtio rekommendationer som antogs har de tjugo i
det följande refererade ansetts vara av den vikt, att de på sedvanligt sätt
bör underställas riksdagen. I anslutning härtill har även vissa resolutioner
berörande motsvarande ämnesområden redovisats.
Texterna till de ifrågakommande rekommendationerna och resolutionerna
ävensom korta referat av övriga vid mötet antagna rekommendationer torde
såsom bilaga litt. A få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Rekommendation 313 om Europarådets allmänna politik, rekommendation
337 om europeisk integration, rekommendation 338 och resolution 221 om de
europeiska ekonomiska förbindelserna samt rekommendation 347 om
europeisk politisk och ekonomisk integration
I rekommendation 313, som antogs enhälligt vid majsessionen, föreslås att
EEC påskyndar respektive öppnar förhandlingar syftande till anslutning eller
associering av länder som ansökt därom. Vidare rekommenderas vissa
riktlinjer för fortsatta förhandlingar om ett europeiskt politiskt samarbete.
Ministrarnas ställföreträdare diskuterade rekommendationen vid sitt 112 :e
möte den 18—22 juni, varvid de underströk dennas betydelse och intresset
av att församlingen vaksamt följde dessa frågor. Det beslöts att rekommendationen
skulle översändas till EEC och EFTA.
Rekommendationerna 337 och 338 antogs enhälligt vid septembersessionen.
I den förstnämnda rekommendationen föreslås att EEC:s medlemsregerdngar
uppmanas att definiera sin ståndpunkt till de problem, som
uppkommit genom att de tre neutrala EFTA-länderna ansökt om associering
med EEC, och att börja förhandlingar med dessa länder så snart som
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
möjligt med vilja att nå en överenskommelse som ej inkräktar på Romfördragets
vitala bestämmelser och som är förenlig med neutralitetens juridiska
och politiska krav såsom dessa bedöms mot bakgrunden av det
aktuella läget. Vidare föreslås ett differentierat system för Europas enande,
som skulle möjliggöra att med en utökad gemenskap associera stater som
ej kan eller vill binda sig för fullt medlemskap.
Enligt rekommendation 338, som rör endast förhandlingarna om en brittisk
anslutning till gemensamma marknaden, borde de berörda parterna
göra alla ansträngningar för att i en förstående anda snabbt nå överenskommelse
på sådana punkter som alltjämt står öppna.
Ministrarnas ställföreträdare har beslutat översända sistnämnda rekommendationer
till EEC och EFTA för kännedom.
Rekommendation 347 antogs vid januarisessionen med 67 röster och 6
nedlagda. Två norska och fyra brittiska representanter nedlade rösten.
I rekommendationen föreslås att ministerkommittén till parterna i Brysselförhandlingarna
sänder en enträgen vädjan om att överenskommelse rörande
en brittisk anslutning träffas så snart som möjligt.
Ministrarnas ställföreträdare tog vid sitt 118:e möte den 11—15 februari
kännedom om rekommendationen.
I resolution 221, som antogs enhälligt vid maj sessionen, uttalar församlingen
bl. a. uppfattningen att det är väsentligt att utan dröjsmål grundligt
diskutera de problem som sammanhänger med de neutrala EFTA-medlemmarnas
associationsansökningar, varför en förberedande konferens mellan
dessa länder och EEC borde äga rum.
Rekommendation 315 om jordbrukspolitiken i Europa
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid majsessionen, föreslås att
medlemsregeringarna dels samordnar sin strukturpolitik på jordbruksområdet
i överensstämmelse med de principer som utarbetats av EEC och
OECD, dels stimulerar undervisning och forskning på jordbrukets område,
dels ock studerar möjligheterna att utarbeta regler för ett gradvis avskaffande
av konkurrensstörande subsidier. Det understryks att man vid utformningen
av en gemensam jordbrukspolitik skall ta vederbörlig hänsyn
till de medlemsstaters intressen som ej deltar i förhandlingar liksom till
tredje länders legitima handelsintressen.
Ministrarnas ställföreträdare beslöt vid sitt 112 :e möte att överlämna
rekommendationen till OECD, EEC och EFTA. Den är föremål för behandling
inom OECD och skall jämte den i proposition 1962: 152 redovisade
rekommendationen 280 diskuteras vid ett särskilt möte mellan företrädare
för församlingens jordbruksutskott och OECD:s jordbrukskommitté.
fl liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 133
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
Rekommendation 316 om anslutning till den europeiska konventionen angående
de mänskliga rättigheterna av stater som ej är medlemmar i
Europarådet
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid maj sessionen, föreslås att
vederbörande expertkommitté får i uppdrag att utarbeta ändringsförslag till
konventionen angående de mänskliga rättigheterna, varigenom det skulle bli
möjligt för ministerkommittén att efter konsultation med församlingen
inbjuda icke medlemsstater med de erforderliga förutsättningarna att ansluta
sig till konventionen.
Rekommendationen har vid flera tillfällen diskuterats av ministrarnas
ställföreträdare, som vid sitt 118:e möte förklarade att det av såväl tekniska
som politiska skäl ej syntes tillrådligt att vidtaga någon åtgärd med anledning
av församlingens förslag.
Rekommendation 317 om skydd av privata utländska investeringar i utvecklingsländerna,
rekommendation 332 om bistånd till utvecklingsländer, rekommendation
333 om den internationella råvaruhandeln och rekommendation 345
om en europeisk byrå för rekrytering av frivilliga till tekniskt samarbete
Rekommendation 317 antogs enhälligt vid majsessionen. Församlingen
uttalar önskemålet att medlemsregeringarna lämnar aktivt stöd åt OECD:s
arbete med en multilateral konvention som bekräftar folkrättens allmänna
regler om skydd för utländsk egendom. I detta sammanhang borde såväl de
kapitalinvesterande som de mottagande länderna medverka. Vidare förordas
tillsättandet av en expertkommitté med uppgift att studera de förslag som
församlingen tidigare framfört i rekommendationerna 159 och 211 (refererade
i proposition 1958: 128, respektive 1960: 113) om en investeringsstadga och
en garantifond mot politiska risker vid investeringar i utvecklingsländerna.
Bestämmelser om obligatorisk skiljedom eller andra rättsliga medel för reglering
av tvister borde intagas i konventioner och bilaterala avtal på området.
Rekommendationen har överlämnats till OECD, som torde ha för avsikt att
bereda såväl vissa organisationer, däribland Europarådet, som några utvecklingsländer
tillfälle att yttra sig över konventionsförslaget.
I rekommendation 332, som antogs vid septembersessionen, föreslås att
medlemsregeringarna godkänner och stödjer av OECD:s kommitté för utvecklingshjälp
utarbetade förslag om bistånd till utvecklingsländerna samt
att de genom mellanstatliga avtal inom OECD formulerar en gemensam politik
i syfte att uppnå maximal effekt i den bilaterala och multilaterala hjälpen
till utvecklingsländerna.
Rekommendationen har enligt beslut av ministrarnas ställföreträdare överlämnats
till OECD.
Rekommendation 333 antogs likaledes enhälligt vid septembersessionen.
1 densamma förordas att medlemsstaterna ger sitt stöd åt vissa förslag, vilka
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
utarbetats inom Förenta Nationerna, rörande garantier för utvecklingsländerna
mot prisfluktuationer på råvarumarknaden, samt att de söker genomföra
förslagen i lämpliga former.
Ministrarnas ställföreträdare beslöt vid sitt 114:e möte den 22—26 oktober
att överlämna rekommendationen till OECD för vidare åtgärd.
Rekommendation 345 antogs enhälligt vid januarisessionen. Det föreslås
att Europarådet och OECD gemensamt upprättar en mellanstatlig europeisk
byrå, som skulle arbeta inom Europarådets ram och få ett antal uppgifter i
samband med anställningen av unga frivilliga i biståndsverksamheten till
förmån för utvecklingsländerna. Man skulle särskilt försöka inrikta sig på
att fylla den besvärande bristen på arbetskraft på mellannivå liksom på administrativ
personal i dessa länder. Byrån skulle bestå av ett flertal organ,
och en fond skulle inrättas för finansiering av dess verksamhet.
Vid det 118:e mötet med ministrarnas ställföreträdare instruerades Europarådets
generalsekreterare att i samråd med generalsekreteraren i OECD närmare
utreda de i rekommendationen angivna förslagen. Ärendet kvarstår på
ställföreträdarnas dagordning.
Rekommendation 318 om den europeiska kärnforskningsorganisationen
(CERN)
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid maj sessionen, föreslås att
medlemsregeringarna ger CERN allt stöd och att de ägnar den största uppmärksamhet
åt ett långtidsprogram för organisationen, varigenom denna
skulle få tillfälle att utveckla sitt hittills mycket nyttiga arbete.
Ministrarnas ställföreträdare beslöt vid sitt 112:e möte uppdraga åt generalsekreteraren
att med CERN:s generaldirektör överväga lämpligheten av
ett samarbetsarrangemang mellan de båda organisationerna samt att eventuellt
utarbeta förslag därtill.
Rekommendation 320 om sammankallande av en europeisk konferens på ministernivå
för att diskutera och framlägga förslag rörande en europeisk
vetenskapspolitik
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid maj sessionen, föreslås att
en europeisk konferens på ministernivå sammankallas för att dryfta och
framlägga förslag om en europeisk vetenskapspolitik. Berörda europeiska
organisationer borde förbereda konferensen och Europarådets generalsekreterare
skulle instrueras att samordna förberedelsearbetet och lämna erforderlig
administrativ hjälp.
Vid det 113:e mötet med ministrarnas ställföreträdare i september hänsköts
rekommendationen för yttrande till den europeiska undervisningsministerkonferens
som ägde rum i Rom i oktober. Konferensen förordade i
sitt svar att ett beslut beträffande församlingens förslag borde anstå, till
dess att OECD färdigställt en rapport om det vetenskapliga samarbetet inom
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
en vidare internationell krets. Det har sedermera bestämts att OECD skall
anordna en vetenskapskonferens på ministernivå, sannolikt i oktober innevarande
år. Med anledning härav instruerade ställföreträdarna vid sitt 118:e
möte generalsekretariatet att hålla nära kontakt med OECD:s sekretariat
i samband med förberedelserna för konferensen.
Rekommendationerna 323 och 330 om de ekonomiska förbindelserna mellan
Europa och Nord-Amerika mot bakgrunden av den europeiska integrationen
samt rekommendation 346 om handelsförbindelserna mellan Atlantområdet
och andra delar av världen
Rekommendation 323 antogs enhälligt vid maj sessionen. Församlingen
förordar att OECD påskyndar sina ansträngningar att samordna medlemsstaternas
ekonomiska politik. Vidare borde åtgärder vidtagas inom OECD för
att öppna atlantiska marknader för halvfabrikat och färdigvaror från utvecklingsländerna
och för att stabilisera priserna på råvaror som importeras från
dessa länder. Slutligen borde EEC:s och EFTA:s medlemmar genom att förbereda
åtgärder efter de linjer som för Förenta Staternas del angivits i
»Trade Expansion Act» upprätta en grundval för en öppen ekonomi omfattande
de två stora atlantiska marknaderna.
Rekommendationen har enligt beslut av ministrarnas ställföreträdare överlämnats
till OECD, EEC och EFTA samt till de enskilda medlemsregeringarna.
I rekommendation 330, som antogs enhälligt vid septembersessionen, lägges
tonvikten vid åtgärder ägnade att medverka till en lösning av främst
Förenta Staternas och Kanadas betalningsbalansproblem. Sålunda föreslås
att OECD stärker sitt maskineri för samarbete på det monetära området,
särskilt i vad avser kortfristiga kapitalrörelser. Slutligen förordas att OECD
fortsätter studiet av de tendenser till kostnadsinflation, som nu uppträder i
den västliga världen, och föreslår åtgärder för att motverka dessa.
Rekommendationen har enligt beslut av ministrarnas ställföreträdare överlämnats
till OECD för beaktande.
I rekommendation 346, som antogs enhälligt vid januarisessionen, föreslås
att OECD:s medlemsländer samordnar sin ekonomiska politik och vidtager
en serie åtgärder för att främja utvecklingsländernas handel.
Ministrarnas ställföreträdare beslöt vid sitt 118:e möte att överlämna rekommendationen
till OECD för beaktande samt till EEC och EFTA för
kännedom.
Rekommendation 325 om den kommunistiska kolonialismens metoder i
Central- och Östeuropa
Rekommendationen antogs vid septembersessionen utan omröstning. I
densamma föreslås att medlemsregeringarna begär att Förenta Nationernas
generalförsamling insisterar på verkligt fria val i Europas kommuniststyrda
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
länder, och att de inom Förenta Nationerna bemöter beskyllningar från kommunistsidan
om »imperialism» och »kolonialism» genom att inleda offentliga
debatter om de metoder som tillämpas inom sovjetblocket.
Under erinran om att det ej tillkomme Europarådet att taga initiativ till
frågors behandling i Förenta Nationerna, bestämde ministrarnas ställföreträdare
vid det 114:e mötet att rekommendationen ej skulle föranleda någon
åtgärd från deras sida.
Rekommendation 326 om ett utvidgat juridiskt arbetsprogram
för Europarådet
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid septembersessionen, föreslås
att ministerkommittén beslutar om en utvidgning av Europarådets
verksamhet på det juridiska området och tillsätter en ad hoc kommitté bestående
av högre tjänstemän som skall draga upp allmänna riktlinjer för
ett utvidgat juridiskt arbetsprogram.
Sedan den andra justitieministerkonferensen, som sammanträdde i Rom
i oktober, givit församlingsförslaget sitt stöd, antog ministerkommittén vid
sitt 31 :a möte i december en resolution innefattande beslut att utvidga det
europeiska samarbetet i Europarådet på det rättsliga området och att tillsätta
den i rekommendationen föreslagna ad hoc kommittén. Det första
mötet med denna kommitté avses äga rum under våren 1963.
Rekommendation 331 om trafiksäkerheten på vägarna
Rekommendationen antogs enhälligt vid septembersessionen. Församlingens
förslag har indelats i tre avdelningar. I den första föreslås att ministerkommittén
anmodar regeringarna att vidtaga olika åtgärder i fråga
om forskning på trafiksäkerhetsområdet, undervisning, förbättring av vägar,
hastighetsbegränsning, regler om rattfylleri samt propaganda för trafiksäkerhet.
I den andra avdelningen föreslås att i samråd med den europeiska
transportministerkonferensen (ECMT) experter sammankallas för att utarbeta
föreskrifter om bl. a. periodisk besiktning av motorfordon. I den tredje
avdelningen hemställer församlingen att transportministerkonferensen
fortsätter sitt värdefulla arbete för att få till slånd eu samordning av vägtrafikbestämmelser
och slutligen en allsidig europeisk vägtrafikkod. Vidare
borde en utredning företagas beträffande sambandet mellan olycksfrekvens
och tillfälliga hastighetsbegränsningar.
Rekommendationen har vid flera tillfällen diskuterats av ministrarnas
ställföreträdare. Vid det 118:e mötet beslöts att medlemsregeringarnas uppmärksamhet
skulle riktas på rekommendationen och att sekretariatet skulle
utreda vad andra organisationer, särskilt ECMT och ECE (Förenta Nationernas
ekonomiska kommission för Europa) uträttar på detta område. I avvaktan
på utredningsresultatet kvarstår rekommendationen på ställföreträdarnas
dagordning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
Rekommendation 336 om förbindelserna mellan Europarådets församling
och OECD samt resolution 241 om anordnande av parlamentariska debatter
rörande OECD-frågor
Rekommendationen antogs enhälligt vid septembersessionen. Under hänvisning
till ett inom OECD framlagt förslag om en ad hoc konferens mellan
parlamentariker från organisationens medlemsländer, i vilken förslagsvis
två till fem representanter från varje land skulle deltaga, uttalar församlingen
den uppfattningen, att förslaget ur dess synpunkt kunde godtagas
endast för det fall att rådgivande församlingen på ett eller annat sätt
finge representera Europarådets medlemsländer och att församlingens sekretariat
utnyttjades maximalt i samband med en eventuell konferens. Ministerkommittén
uppmanas godkänna församlingens ståndpunkt och vidtaga
åtgärder för att få den accepterad i OECD:s råd.
Rekommendationen bär i flera omgångar diskuterats av ministrarnas
ställföreträdare, som vid sitt 117 :e möte i december uttalade att de ställde
sig avvisande till en ny församling men att de vore positiva till en parlamentarisk
anordning för OECD, som innefattade parlamentariker jämväl från
Förenta Staterna och Kanada, liksom från de europeiska medlemsstater i
OECD vilka ej vore representerade i Europarådet. Ställföreträdarna hyste
förståelse för församlingens önskemål. Ärendet kvarstår på dagordningen.
I anslutning till rekommendation 336 antog församlingen vid januarisessionen
med 85 röster och 2 nedlagda resolution 241. I denna beslutar
församlingen utse en delegation med uppgift att taga kontakt med ministerkommittén
och medlemsstaternas regeringar för att utverka deras medverkan
till förhandlingar med Förenta Staternas och Kanadas regeringar i
syfte att genomföra den av församlingen föreslagna lösningen.
Rekommendation 339 om Europas energiproblem
I rekommendationen, som antogs enhälligt vid septembersessionen, anmodas
medlemsregeringarna bl. a. att öka sina ansträngningar för att framställa
atomenergi till konkurrenskraftiga priser, att intensifiera samarbetet
i fråga om atomkraftens fredliga utnyttjande, att åstadkomma en av säkerhetsskäl
betingad spridning av oljeimporten och att hålla betryggande lager.
Det understrykes att de västeuropeiska länderna bör undvika alltför stort
beroende av oljeimport från sovjetblocket. Regeringarna borde vidare ompröva
principerna för energibeskattningen och söka utforma en gemensam
politik på detta område. Slutligen föreslås att rekommendationen och den
rapport som ligger till grund för densamma överlämnas till OECD för studium
och lämplig åtgärd.
Ministrarnas ställföreträdare beslöt vid sitt 114:e möte att överlämna rekommendationen
till OECD för åtgärd samt till EEC, Euratom och Koloch
Stålunionen för kännedom. Rekommendationen behandlas för närvarande
inom OECD.
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
9
Departementschefen
Förhandlingarna mellan Storbritannien och den europeiska ekonomiska
gemenskapen samt ansökningarna från andra länder om anslutning eller
associering till gemenskapen föranledde ingående debatter i församlingen
under dess fjortonde session. I de rekommendationer, som antogs i detta
ämne, gav församlingen uttryck åt sin livliga önskan, att integrationsfrågan
skulle bringas till en snar lösning och att alla berörda länders legitima intressen
skulle beaktas. I rekommendation 337, som antogs den 25 september
1962, behandlas särskilt de spörsmål, som sammanhänger med de tre neutrala
EFTA-ländernas ansökningar om associering. EEC:s medlemsländer
uppmanas taga ställning till dessa problem och inleda förhandlingar med
de neutrala om en överenskommelse, som ej inkräktar på Romfördragets
vitala bestämmelser och som är förenlig med neutralitetens juridiska och
politiska krav. Rekommendation 347 — som antogs den 17 sistlidne januari,
alltså några dagar efter president de Gaulles bekanta presskonferens —
återspeglar församlingens oro över den brittiska förhandlingsfrågans kritiska
läge liksom dess uppfattning, att målet för ett integrerat Europa ej är
isolering utan ett nära samarbete med andra världsdelar. Den allmänna inställning,
varåt församlingen i dessa och andra rekommendationer givit
uttryck, står i god överensstämmelse med de av Sverige hävdade synpunkterna
på det europeiska ekonomiska samarbetet. Ett sådant stöd av den parlamentariska
europeiska opinion, som framträder i Europarådet, är icke utan
betydelse.
Såsom ett uttryck för församlingens värde som kontaktorgan för parlamentariker
i vad gäller ekonomiska, kulturella och andra frågor torde
man få se den önskan som Schweiz under året ådagalagt för att söka inträde
i Europarådet. Ministerkommittén riktade i december efter vederbörlig
konsultation med församlingen en inbjudan till Schweiz, vilken besvarats
positivt. Den erforderliga parlamentariska proceduren i Schweiz för en anslutning
väntas vara genomförd inom kort. Schweiz’ inträde i Europarådet
bör från svensk sida hälsas med tillfredsställelse.
I rekommendationerna 317, 332, 333 och 345 har församlingen väckt förslag
om åtgärder, som syftar till att främja framåtskridandet i utvecklingsländerna,
såsom skydd för privata utländska investeringar, effektivisering
av den bilaterala och multilaterala hjälpen genom ökad samordning av givarländernas
biståndspolitik, garantier mot prisfluktuationer på råvarumarknaden
och skapandet av en fredskår som genom frivilliga insatser skulle
kunna fylla bristen på utbildad arbetskraft. Det förtjänar påpekas att alla
de nu nämnda rekommendationerna avser samtliga utvecklingsländer och
ej blott vissa grupper av länder, vilket plägat vara fallet i församlingens
tidigare rekommendationer av denna art. Detta får anses vara en fördel.
Vad gäller den sakliga sidan av de nu anförda rekommendationerna märkes,
att flertalet av de i dessa framförda uppslagen redan behandlas i olika internationella
organ under svensk medverkan.
10
Kangl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
Församlingen har i rekommendationerna 323, 330 och 346 behandlat olika
aspekter av förbindelserna mellan Europa och Nordamerika. De framställda
förslagen går i korthet ut på intensifierad samordning inom OECD av medlemsstaternas
ekonomiska politik, ökad liberalisering av handeln i den anda,
som präglar Förenta Staternas »Trade Expansion Act», och effektiva åtgärder
för att stödja utvecklingsländerna i deras strävanden att öka exporten
av råvaror och industriprodukter. Beträffande dessa rekommendationer
begränsar jag mig till konstaterandet, att Sverige i de internationella organ,
i vilka vi deltar, verkar för de angivna syftena.
I rekommendation 325 föreslås att medlemsländerna i Förenta Nationernas
generalförsamling samordnar sitt handlande i fråga om vissa förhållanden
avseende de östeuropeiska länderna. Under erinran om att det ej tillkommer
Europarådet att taga initiativ till frågors behandling i Förenta Nationerna
har ministrarnas ställföreträdare beslutat att rekommendationen ej
bör föranleda någon åtgärd från ministerkommitténs sida.
Rekommendation 326 om Europarådets juridiska verksamhet har föranlett
ett beslut av ministerkommittén att utvidga det europeiska juridiska
samarbetet inom Europarådets ram och tillsätta en ad-hoc-kommitté med
uppgift att utarbeta ett verksamhetsprogram. Detta beslut överensstämmer
med önskemål varåt svenska regeringen vid flera tillfällen givit uttryck.
I rekommendation 336 anknyter församlingen till två tidigare rekommendationer,
245 och 273 (redovisade i proposition 1961: 124), i vilka förordas
att en inofficiell församling för OECD byggs upp kring Europarådets församling.
Tillkomsten av ytterligare en internationell parlamentarisk församling
i Europa borde undvikas. I den nya rekommendationen understryks
önskemålet, att församlingen vid eventuella parlamentariska konferenser
rörande OECD-frågor får representera Europarådsländerna, medan övriga
medlemmar i OECD bibehåller rätten utse sina representanter på sätt de
själva önskar. Församlingen har i resolution 241 utsett en delegation som
skall taga kontakt med medlemsregeringarna i frågan. Jag erinrar om att
man från svensk sida, såsom framgår av nyss anförda proposition, i princip
uttalat sitt stöd för tanken på att OECD skall få en parlamentarisk anknytning.
Svexdge bör verka för att frågan får en politiskt och praktiskt
tillfredsställande lösning, som så långt möjligt tillgodoser Europarådets intressen.
Bland annat måste beaktas att sammanblandning med parlamentariska
organ, som har till uppgift att diskutera militära frågor, undvikes.
Såsom nämnts i föregående års proposition om Europarådet genomfördes
år 1962 en väsentlig förstärkning av rådets organisation för kulturell verksamhet.
Den kulturstyrelse, som jämte tre permanenta kommittéer och ett
antal ständiga arbetsgrupper då upprättades, har hållit sina första sammanträden
under året. Vidare har ett flertal kurser och konferenser organiserats
rörande olika kulturella verksamhetsgrenar, varvid utbildningsfrågor
särskilt uppmärksammats. Erfarenheterna från detta första verksamhetsår
ger anledning till tillförsikt beträffande det framtida kultursamarbetet
inom Europarådet. Det kan här nämnas att Europarådet och OECD genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
11
ett intimt samarbete på sekretariatsplanet söker undvika att träda in på
varandras verksamhetsområden.
I vad avser frågan om en eventuell svensk förklaring enligt artikel 46 i
konventionen angående de mänskliga rättigheterna (erkännande av domstolens
jurisdiktion), har utrikesutskottet med anledning av en tidigare proposition
uttryckt en önskan att regeringen måtte redovisa sin inställning till
detta spörsmål, sedan frågan ånyo behandlats i Nordiska rådet. Under hänvisning
härtill önskar jag framhålla, att rådet på förslag av sin juridiska
niomannakommitté beslutat att ej behandla detta ärende vid den nyligen
avhållna elfte sessionen utan uppskjuta detsamma till nästa session.
I proposition 1962:152 anfördes, att utrikesutskottet med anledning av
rekommendation 232 om utsträckande av europeiska domstolens för de
mänskliga rättigheterna behörighet att tolka konventionen angående dessa
rättigheter förväntade, att regeringen skulle redovisa sin ståndpunkt till de
förslag som en expertkommitté skulle utarbeta i ämnet. Med anledning
härav vill jag meddela, att experterna numera färdigställt ett sådant förslag
till protokoll. Detta avser behörighet för domstolen att efter framställning
av ministerkommittén avge rådgivande yttranden i rättsfrågor, som gäller
tolkningen av ifrågavarande konvention med tillhörande protokoll. Undantagna
är dock frågor rörande innehållet och omfattningen av de fri- och
rättigheter som anges i konventionens första avdelning samt i protokollen
Ministrarnas ställföreträdare har beslutat, att protokollet skall framläggas
för undertecknande vid ministerkommitténs 32 :a session instundande maj
månad. Från svensk sida torde detsamma kunna godtagas. Experterna överväger
alltjämt förslag om vidsträcktare tolkningsrätt för domstolen.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1962 och 1963 vid
dess fjortonde ordinarie möte fattade beslut.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
L. Schönander
t2 llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 133
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
Bilaga
Vid rådgivande församlingens fjortonde ordinarie möte
antagna rekommendationer
(I propositionens text särskilt behandlade rekommendationer återges i fullständig
översättning, övriga endast i kort sammanfattning)
Sessionen 16 — 18 maj 1962
Rekommendation 312 om beviljande av konsultativ status för vissa ickestatliga
organisationer
Konsultativ status vid Europarådet skulle beviljas Internationella
unionen av katolska arbetsgivareföreningar,
Internationella socialvårdskonferensen och
Världsfederationen för djurskydd.
Rekommendation 313
om Europarådets allmänna politik
1. Församlingen
2. som uppmärksammat nyligen vidtagna åtgärder för att utvidga den
europeiska ekonomiska gemenskapen ävensom utvecklingen mot ett närmare
ekonomiskt och politiskt samarbete i Europa, nämligen :
(a) de ansökningar om anslutning till och associering med Gemenskapen
som gjorts av Turkiet, Irland, Förenade Konungariket, Danmark,
Österrike, Sverige, Schweiz och Norge;
(b) öppnandet av förhandlingar mellan Gemenskapen och Förenade
Konungariket, Danmark, Irland och Turkiet;
(c) utvecklingen av:
(i) förhandlingarna mellan Förenade Konungariket och Gemenskapen,
samt
(ii) diskussionerna om metoder för det politiska samarbetet mellan
Gemenskapens medlemmar;
3. som inser att ingen överenskommelse i dessa förhandlingar kan vara
godtagbar för alla berörda parter med mindre den:
(a) främjar den nuvarande Gemenskapens ekonomiska och politiska
utveckling,
(b) tryggar samväldets väsentliga intressen,
(c) tryggar EFTA-ländernas och övriga europeiska länders legitima
intressen;
4. som anser att både i Brysselförhandlingarna om utvidgning av EEC
och i Parisförhandlingarna om europeiskt politiskt samarbete alla parter
bör eftersträva »utvidgade g e m e n s k a p s 1 ö s n i n g a r » på de problem vilka berör
den utvidgade gemenskap, som förhandlingarna syftar till, i överensstämmelse
med den princip, som antagits av de sex medlemmarna i den nuvarande
gemenskapen;
5. som anser att ett framgångsrikt genomförande av förhandlingarna
mellan Förenade Konungariket och EEC delvis beror av neutralitetsproblemets
lösning; som vidare tar i betraktande att de neutrala staterna antytt
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
13
sin villighet att så långt deras status som neutrala det medger deltaga i en
fullständig ekonomisk associering ävensom i sådant politiskt samarbete som
innefattas däri;
6. som hänvisar till den studie rörande neutralitetens rättsliga aspekter,
som fogats till politiska utskottets rapport, dok. 1420;
7. som håller före att Europas ekonomiska och politiska enhet kräver
att både förhandlingarna om brittiskt inträde i gemensamma marknaden
och diskussionerna om politiskt samarbete fortsätter i oförminskad takt;
8. rekommenderar att ministerkommittén uppmanar medlemmarna i
EEC;
(a) att påskynda förhandlingarna med Förenade Konungariket, Irland
och Danmark samt att inleda förhandlingar med Norge;
(b) att öppna förhandlingar med regeringarna i Schweiz, Sverige och
Österrike;
(c) att slutföra pågående förhandlingar med Turkiet;
9. rekommenderar att en överenskommelse i förhandlingarna rörande
europeiskt politiskt samarbete erkänner följande principer:
(a) de europeiska gemenskapernas befogenheter måste förbli orubbade;
(b)
intet ingripande får ske i försvarssamarbetet inom NATO:s ram;
(c) enhällighetsprincipen får ej göras permanent;
samt yrkar att dessa förhandlingar återupptagas så fort som möjligt;
10. erinrar om sina föregående rekommendationer med begäran om sammanslagning
utan ytterligare dröjsmål av de tre gemenskapernas verkställande
organ.
Rekommendation 314 om möjligheten av något slags ekonomisk överenskommelse
mellan Spanien och den europeiska ekonomiska
gemenskapen
EEC:s medlemmar skulle pröva möjligheten av något
slags ekonomisk överenskommelse med Spanien
under beaktande av de konstitutionella förändringar,
som skulle bli nödvändiga innan någon form av politisk
associering kunde övervägas.
Rekommendation 315
om jordbrukspolitiken i Europa
Församlingen,
som välkomnar besluten i Bryssel den 14 januari angående tillämpningen
av en gemensam marknadspolitik för jordbruksprodukter inom de sex
medlemsländernas territorium såsom ett steg mot förverkligandet av en
gemensam jordbrukspolitik;
som anser att dessa beslut av den 14 januari ej lägger hinder i vägen
för andra medlemsländers tillträde till de europeiska gemenskaperna;
som anser att förverkligandet av en gemensam jordbrukspolitik står i nära
samband med utvecklingen på andra ekonomiska områden och att detta inbördes
samband måste bibehållas;
som välkomnar de ansträngningar som göres av Gemenskapens organ för
att komplettera den gemensamma jordbruksmarknadspoliliken med en gemensam
handelspolitik, eu samordnad strukturpolitik och en gemensam
socialpolitik på jordbruksområdet;
som fäster stor vikt vid eu effektiv samordning av strukturpolitiken och
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
anser att ytterligare dröjsmål på detta område skulle i första hand hindra
utvecklingen mot Gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik, i andra
hand skapa svårigheter för en överenskommelse mellan Gemenskapen och
andra medlemsländer och slutligen begränsa handeln mellan Västeuropa
som helhet och dess handelspartner på jordbruksområdet i världen,
rekommenderar ministerkommittén att anmoda medlemsregeringarna:
1. att vidtaga omedelbara åtgärder för att genomföra en effektiv samordning
av strukturpolitiken på jordbruksområdet inom alla medlemsstaterna
i överensstämmelse med de principer som utarbetats av OEEC/OECD och
med beaktande av dels de möjligheter som regionala utvecklingsplaner för
industrin erbjuder och dels nödvändigheten att undvika oekonomisk överskottsproduktion;
2.
att intensifiera sina ansträngningar beträffande undervisning, upplysning
och forskning -— i synnerhet marknadsforskning — på jordbruksområdet
ävensom beträffande omskolning av jordbruksbefolkning som kan
komma att friställas därest eu omfattande strukturpolitik genomföres;
3. att i nära samarbete med andra medlemsländer inom OECD aktivt
studera införandet av regler för en gradvis avveckling av subsidier och
andra metoder, som kan leda till en snedvridning av konkurrensen, i överensstämmelse
med artikel 93 mom. 2 i Romfördraget;
4. att vid utarbetandet av en gemensam jordbrukspolitik och i förhandlingarna
om en utvidgning av den europeiska ekonomiska gemenskapen ta
vederbörlig hänsyn till de medlemsstaters intressen, vilka ej deltager i förhandlingarna,
liksom till tredje länders legitima handelsintressen.
Rekommendation 316
om anslutning till den europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna
av stater som ej är medlemmar i Europarådet
Församlingen,
som erinrar om att den europeiska konventionen angående de mänskliga
rättigheterna icke är öppen för anslutning av stater som ej är medlemmar
i Europarådet;
som anser det önskvärt att inbjuda sådana stater som äger de nödvändiga
förutsättningarna för en anslutning,
rekommenderar ministerkommittén att instruera den expertkommitté, som
redan studerar olika frågor i samband med den europeiska konventionen
angående de mänskliga rättigheterna, att utarbeta ändringsförslag till konventionen,
vilka skulle möjliggöra för ministerkommittén att efter konsultation
med församlingen inbjuda icke medlemsstater med de erforderliga förutsättningarna
att ansluta sig.
Rekommendation 317
om skydd av privata utländska investeringar i utvecklingsländerna
Församlingen,
som konstaterar att privata investeringar i utvecklingsländerna är ett av
medlen att främja det ekonomiska och sociala framåtskridandet i dessa länder
och att förbättra deras folks levnadsförhållanden;
som konstaterar att frånvaron av tillräckligt rättsligt skydd och sannolikheten
av icke-kommersiella risker f. n. begränsar den privata utländska investeringsvolymen
;
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
som följaktligen är medveten om behovet att finna metoder godtagbara
för både kapitalimporterande och kapitalexporterande länder, vilka skulle
kunna åstadkomma bättre förutsättningar för att öka de privata utländska
investeringarna;
som erinrar om sina rekommendationer 159 (1958) och 211 (1959) om en
investeringsstadga och en garantifond mot politiska risker och som framhåller
att de förslag som då framfördes, ehuru de utformats med tanke på
investeringar i Afrika, är tillämpliga i lika mån på investeringar i utvecklingsländer
i allmänhet;
som beklagar att ministerkommittén ej bedömt lämpligt att fullfölja förslagen
i dessa rekommendationer;
som noterar att förslaget om en internationell garantifond avseende utvecklingsländer
i allmänhet har fått stöd av flera andra organ och institutioner,
däribland internationella handelskammaren;
som har kännedom om att förslaget om utarbetande av en investeringsstadga
nu studeras av OECD;
som är övertygad om att ett system för obligatorisk skiljedom i tvister
sammanhängande med privata utländska investeringar bör under alla förhållanden
upprättas och knytas till garantifonden eller infogas i investeringsstagdan,
rekommenderar ministerkommittén:
beträffande en multilateral investeringskonvention:
(a) att medlemsregeringarna aktivt stödjer OECD:s arbete på att förbereda
och avsluta en internationell konvention, vari folkrättens allmänna regler om
skydd för utländsk egendom bekräftas, och att de eftersträvar att såväl kapitalexporterande
som kapitalimporterande stater ansluter sig till en sådan
konvention;
beträffande den internationella garantifonden:
(b) att tillsätta en expertkommitté med instruktion att dels skyndsamt studera
de förslag som församlingen redan gjort om upprättande av en internationell
garantifond mot icke kommersiella risker, dels ock överväga huruvida
en andra konvenion bör utarbetas, vilken sedermera skulle kunna utgöra en
grundval för diskussion med regionala grupper av länder, ej blott i Afrika
såsom församlingen tidigare föreslagit, utan också i andra delar av världen;
beträffande obligatorisk skiljedom:
(c) att i båda konventionerna intages en bestämmelse som föreskriver obligatorisk
skiljedom eller andra rättsliga medel för reglering av tvister;
(d) att motsvarande bestämmelser rörande obligatorisk skiljedom intages i
framtida bilaterala avtal av den typ som under senare år ingåtts av Förenta
Staternas och Förbundsrepubliken Tysklands regeringar ävensom i kontrakt
mellan investerande företag eller personer och kapitalmottagande regeringar;
slutligen:
Ce) att målet på lång sikt skall vara en världsomfattande investeringskonvention;
en sådan konvention, allmänt godtagbar och sannolikt härledd ur
OECD-konventionen samt innehållande bestämmelser om obligatorisk skiljedom
i fall av tvist rörande utländsk egendom, skulle beteckna ett värdefullt
steg framåt.
Rekommendation 318
om den europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN)
Församlingen,
som erinrar om CERNs utomordentliga framgångar inom grundforskningen,
vilka fört den europeiska kärnforskningen till en förstarangsplats;
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
som konstaterar att denna framgång är resultatet av tio års planerings- och
konstruktionsarbete på det internationella samarbetets grund;
som anser att CERNs framgång är ett bevis på värdet av att genom mellanstatliga
avtal upprätta internationella forskningsinstitutioner på områden
som kräver stora materiella resurser,
rekommenderar ministerkommittén att inleda förbindelser med CERN
och föreslå medlemsregeringama:
1. att ge CERN allt stöd såsom ett utmärkt exempel på europeiskt samarbete;
och
2. att ägna den största uppmärksamhet åt ett långtidsprogram för CERN,
varigenom institutionen skulle kunna behålla sin framskjutna plats på detta
forskningsområde, samt åt finansieringsmetoder för ett sådant program.
Rekommendation 319 om upprättande av ett gemensamt europeiskt observatorium
på södra halvklotet
Medlemsländernas regeringar skulle anmodas biträda
konventionen om upprättande av ifrågavarande observatorium,
och de deltagande regeringarna anmodas
vidtaga åtgärder för observatoriets igångsättande och
effektiva drift.
Rekommendation 320
om sammankallande av en europeisk konferens på ministernivå för att diskutera
och framlägga förslag rörande en europeisk vetenskapspolitik
Församlingen,
som erinrar om och stöder det uttalande som ministerkommittén gjorde i
sitt arbetsprogram (dok. 238, 1954), nämligen att samarbete på vetenskapens
område »synes vara en förutsättning för framsteg nödvändiga för att bevara
Europas ledande position»;
som vidare erinrar om den av den parlamentariska och vetenskapliga konferensen
i London 1961 antagna rekommendationen att »församlingen bör
äga framställa nya förslag och stimulera regeringarna att mera aktivt samverka
för att utnyttja vetenskapliga upptäckter»;
som tagit kännedom om den verksamhet på detta område som sker eller
planeras i olika europeiska och internationella organisationer, i synnerhet
OECD, den europeiska kärnforskningsorganisationen, Euratom och de två
organ som föreslås bedriva rymdforskning (ELDO och ESRO);
som uttrycker tillfredsställelse över att så mycket värdefullt arbete redan
utföres på vetenskapens område i Europa och att man i vida kretsar inser
den stora betydelse som ett europeiskt samarbete kan få på detta område;
som anser att tiden nu kommit för att på högsta nivå göra en översikt
över den pågående verksamheten och att på denna grundval upprätta en gemensam
plan för europeiskt vetenskapligt samarbete under de kommande
åren,
rekommenderar ministerkommittén:
!• att en europeisk konferens på ministernivå sammankallas för att dryfta
och framlägga förslag rörande en europeisk vetenskapspolitik, till vilken
konferens alla medlemsstater ävensom de stater, som undertecknat eller anslutit
sig till den europeiska kulturkonventionen, skall inbjudas att sända
representanter;
2. att delegationerna till denna konferens skall innefatta tjänstemän från
samtliga ministerier och institutioner som i varje land ansvarar för olika delar
av vetenskapspolitiken;
17
Kungl. Maj:ts proposition, nr 133 år 1963
3. att förberedandet av denna konferens skall anförtros berörda europeiska
organisationer och att Europarådets generalsekreterare skall instrueras
att samordna förberedelsearbetet och lämna sådan administrativ hjalp
som visar sig erforderlig för att konferensen framgångsrikt skall kunna genomföras.
Rekommendation 321 om rapporten över den europeiska civila luftfartskonferensens
fjärde session
Medlemsländernas regeringar skulle tillämpa de vid
konferensen antagna rekommendationerna, försöka
att utarbeta en multilateral liberaliseringskod för
europeiska lufttransporter och stimulera flygbolagen
till ökat samarbete.
Rekommendation 322 om FAO:s fond för användning av livsmedelsöverskott
(Världslivsmedelsprogrammet)
Ministerkommittén skulle stödja programmet och anmoda
medlemsregeringarna att generöst bidraga därtill.
Rekommendation 323
om de ekonomiska förbindelserna mellan Europa och Nord-Amerika mot
bakgrunden av den europeiska integrationen
Församlingen, . .
som inser att utvecklingen av Västeuropas ekonomiska integration kan
föranleda avsevärda förändringar i de ekonomiska förbindelserna med NordAmerika
*
som anser att Västeuropas och Nord-Amerikas utveckling till två väsentligen
självförsörjande ekonomiska enheter vore ytterst beklaglig;
som är övertygad om att lösningen på dessa problem måste sökas i en
ständigt ökad liberalisering av handelspolitiken på bägge sidor av Atlanten
och i samordning av den ekonomiska politiken över huvud;
som erkänner Västeuropas och Nord-Amerikas ansvar mot de nya länderna
som är stadda i utveckling; .
som av dessa skäl välkomnar förslagen i den »Trade Expansion Bill» som
förelagts Förenta Staternas kongress,
rekommenderar ministerkommittén:
1. att anmoda OECD att påskynda sina ansträngningar för att samordna
medlemsstaternas ekonomiska politik, särskilt EEC:s och Förenta Staternas;
2. att anmoda medlemsländerna att inom OECD vidtaga åtgärder för att
öppna atlantiska marknader för halvfabrikat och färdigvaror, som härrör
från utvecklingsländer, ävensom att stabilisera priserna pa råvaror som importeras
från dessa länder;
3. att anmoda EEC, EFTA:s medlemmar och andra Europarådets medlemsregeringar
att förbereda åtgärder motsvarande dem som förutses i Förenta
Staterna och att därigenom upprätta en grundval för en öppen ekonomi
som omfattar de två stora atlantiska marknaderna.
Sessionen 19 — 25 september 196 2
Rekommendation 324 om nya industriella användningsområden för jordbruksprodukter
Medlemsländernas
regeringar skulle anmodas vidtaga
olika åtgärder för att stimulera verksamheten på detta
område.
18
Ilungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
Rekommendation 325
om den kommunistiska kolonialismens metoder i
Central- och Östeuropa
1. Församlingen,
2. som ger uttryck åt sin oro över att artikel 21 i den universella deklarationen
rörande de mänskliga rättigheterna icke tillämpas inom Central- och
Östeuropas kommuniststyrda stater;
3. som understryker att, medan den av Europarådets medlemsländer förda
politiken i Afrika och Asien syftar till att föra kolonialfolken till självbestämmande
och självstyrelse, den sovjetiska imperialismens mål i Centraloch
Östeuropa är att kvarhålla kommunistblocket under sovjetisk kontroll;
4. rekommenderar ministerkommittén:
—- att medlemsregeringarna anmodas begära att Förenta Nationernas gegeneralförsamling
insisterar på att verkligt fria val kommer till stånd i Europas
kommuniststyrda länder;
— att medlemsregeringarna anmodas tillbakavisa beskyllningar om »imperialism»
och »kolonialism», som riktas emot dem i Förenta Nationernas
generalförsamling, genom att inleda offentliga debatter om de metoder som
den sovjetiska kolonialismen tillämpar i Europa.
Rekommendation 326
om ett utvidgat juridiskt arbetsprogram för Europarådet
Församlingen,
som erinrar om ministerkommitténs uttalande den 12 december 1960 att
den avsåg att »koncentrera sig på ett omfattande program av praktiska uppgifter»
och att den inbjöd församlingen att »samarbeta med sig vid studiet
och genomförandet av lämpliga projekt»;
som erinrar om att ministerkommittén den 20 maj 1954 meddelade församlingen
att den skulle »överväga Europarådets roll på de juridiska och administrativa
områdena, eller, med andra ord, vilka uppgifter som rådet lämpligen
kan utföra på detta område»;
som erinrar om de uttalanden som i församlingen gjorts av ministerkommitténs
ordförande den 17 januari 1962 och av Österrikes justitieminister
den 17 maj 1962;
som anser att det är nödvändigt att genomföra ett så omfattande samarbete
som möjligt i Europa på det juridiska området, och att Europarådet är
det lämpliga organet för denna uppgift;
som studerat juridiska utskottets rapport (dok. 1452),
rekommenderar ministerkommittén:
1. att som ett första steg besluta om en utvidgning av Europarådets juridiska
arbetsprogram;
2. att tillsätta en ad hoc kommitté bestående av högre tjänstemän för att
utarbeta allmänna riktlinjer för ett utvidgat juridiskt samarbetsprogram i
Europa. Denna kommitté skulle kunna bestå av två representanter per land,
exempelvis en från justitieministeriet eller motsvarande ministerium och
en från utrikesministeriets rättsavdelning. Församlingens juridiska utskott
borde associeras med ad hoc kommitténs arbete (lämpligen genom sin ordförande
och vice ordförande) på samma sätt som dess kulturutskott associerades
med det arbete som utfördes av den särskilda kulturkommittén;
3. Programmet skulle givetvis utarbetas i samråd med Haagkonferensen
tör internationell privaträtt och Rominstitutet för unifiering av privaträtten,
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
19
vilka skulle vara representerade i ad hoc kommittén. Dessutom skulle vunna
erfarenheter och framtida planer inom Beneluxländerna, de nordiska länderna
(Nordiska rådet) och den europeiska ekonomiska gemenskapen beaktas.
4. Ad hoc kommittén skulle draga upp de allmänna riktlinjerna för ett utvidgat
juridiskt arbetsprogram och upprätta en prioritetsordning med beaktande
av juridiska utskottets rapport och de förslag som framförts av Österrikes
justitieminister inför församlingen den 17 maj 1962.
Det förväntas att programmet kommer att innehålla tre huvudavdelningar:
frågor rörande offentlig och privat internationell rätt, frågor rörande harmonisering
och unifiering av lagstiftning samt kriminologiska frågor.
5. Ad hoc kommitténs konklusioner torde underställas ministerkommittén
för beslut och församlingen för yttrande.
Rekommendation 327 med yttrande över den europeiska kommunalkonferensens
resolution 30 (1962) rörande »United Towns
Association»
Ministerkommittén anmodades vidtaga åtgärder med
anledning av resolutionen.
Rekommendation 328 med yttrande över den europeiska kommunalkonferensens
resolution 34 (1962) rörande Europa-dagen
Ministerkommittén anmodades söka nå ett snabbt, positivt
beslut i frågan om firande av och tidpunkt för
en Europa-dag.
Rekommendation 329 om den tionde verksamhetsrapporten från Förenta Nationernas
Höge Flyktingkommissarie
Medlemsländernas regeringar skulle anmodas lämna
särskilda bidrag till Höge Flyktingkommissariens
verksamhet till förmån för gamla flyktingar i Europa
ävensom medgiva ett anslag i Europarådets budget för
samma ändamål.
Rekommendation 330
om de ekonomiska förbindelserna mellan Europa och Nordamerika
mot bakgrunden av den europeiska integrationen
Församlingen,
som erinrar om sin rekommendation 323, vilken antogs den 18 maj 1962,
rörande utvecklingen av handelsförbindelserna mellan Europa och NordAmerika
mot bakgrunden av den europeiska integrationen;
som inser att en harmonisk utveckling av de ekonomiska förbindelserna
mellan Europa och Nord-Amerika förutsätter samarbete och gemensamt
handlande ej blott i fråga om utrikeshandeln utan också inom den ekonomiska
och finansiella politiken över huvud;
som särskilt understryker behovet av snabb gemensam aktion för att komma
till rätta med den bristande betalningsbalansen i Atlantområdet och som
i detta sammanhang uttalar en varning för faran av kostnadsinflation;
som välkomnar de överenskommelser, vilka träffats under de senaste tolv
månaderna i syfte att stabilisera nyckelvalutorna, och de ansträngningar i
denna riktning som gjorts av internationella valutafonden, av andra europeiska
och internationella institutioner samt av centralbankerna i medlemsländerna
och i länder som samarbetar med nämnda organisationer;
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
som anser att dessa ansträngningar måste i en anda av atlantiskt samarbete
kompletteras med ytterligare åtgärder inom OECD särskilt med tanke
på att fullt ut förverkliga dess ekonomiska utbyggnadsprogram,
rekommenderar ministerkommittén att:
1. anmoda OECD att utveckla sitt maskineri för samarbete pa det monetära
området, särskilt med hänsyn till kortfristiga kapitalrörelser;
2. kräva att Europarådets medlemsländer vidtager åtgärder mom OECD
för att samarbeta med varandra och med Förenta Staternas och Kanadas
regeringar i syfte att uppnå permanenta och effektiva lösningar av betal
ningsproblemen;
. ,
3. anmoda OECD att fortsätta och intensifiera studiet av de tendenser
till kostnadsinflation, som nu uppträder i den västliga världen, i syfte att
få till stånd åtgärder som kan motverka dessa tendenser.
Rekommendation 331
om trafiksäkerheten på vägarna
Församlingen,
som med oro konstaterar det stigande antalet olyckor pa Europas vagar
med ungefär 65 000 dödade och 1 500 000 skadade per år;
som anser det nödvändigt att en omfattande, långsiktig politik utformas
som täcker alla viktiga sidor av trafiksäkerheten för vilken regeringar, lokala
myndigheter och privata organisationer gemensamt bär ansvaret;
som anser att de problem, som kräver åtgärder, bör upptagas i prioritetsordning
och att en del av dem kan lösas snabbt till ringa kostnad,
som understryker värdet av vetenskaplig forskning pa trafiksäkerhetens
område liksom det betydelsefulla bidrag som trafikteknikerna kan lämna i
fråga om vägarnas konstruktion; . . ...
som är övertygad om att den största utsikten till en minskning av tralikolyckorna
utgöres av undervisning och övning av vägtrafikanterna, eftersom
en mycket hög procent av alla olyckor kan tillskrivas den mänskliga faktorn;
"dock utan att man därigenom underlåter åtgärder för att förbättra
vägarna, införa bättre forclonsinspektion och. fa till stånd en strängare tilllämpning
av trafiksäkerhetsföreskrifterna;
som upprepar sin övertygelse att det är nödvändigt att införa trafiksäkerheten
som ett särskilt ämne i folkskolans undervisningsprogram och som uttrycker
sin tillfredsställelse över att styrelsen för kulturellt samarbete i enlighet
med församlingens rekommendation 276 (1961) rekommenderat ministerkommittén
att ett internationellt sammanträde anordnas i samarbete
med europeiska transportministerkonferensen i syfte att utbyta erfarenheter
om de modernaste metoderna för undervisning av barn i trafiksäkerhet;
som välkomnar de av den europeiska transportministerkonferensen
(ECMT) i april 1962 antagna rekommendationerna om samordning av vägtrafikbestämmelserna
såsom ett första konkret steg mot den europeiska \ägtrafikkod
som församlingen påyrkat i tidigare rekommendationer;
som beaktar de mycket värdefulla tekniska råd som lämnats av framstående
vägtrafikexperter från mellanstatliga och privata organisationer under
en ad hoc konferens, som anordnats av församlingens ekonomiska utskott i
april 1962,
I
rekommenderar ministerkommittén att i överensstämmelse med artikel
15 (b) i Europarådets stadga yrka att medlemsregeringarna:
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
21
(a) gör alla ansträngningar för att snarast möjligt upprätta den internationella
organisation för samarbete inom trafiksäkerhetsforskningen som
föreslagits av OECD:s vetenskapliga kommitté, samt att förlägga organisationens
sekretariat till Förenade Konungarikets »Road Research Laboratory»
i Crowthorne;
(b) ägnar större uppmärksamhet åt att utöka undervisningen i trafikteknik
genom att upprätta institutioner i detta ämne vid Europas olika universitet,
åtminstone en i varje medlemsland;
(c) i första hand inriktar vägförbättningarna på s. k. »svarta punkter»,
där ett onormalt stort antal olyckor konstaterats, och vidtager dessa åtgärder
i samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter, eftersom arbeten
som erfordras för att eliminera dessa farliga punkter blir relativt billiga;
(d) gör anbringandet av fästanordningar för säkerhetsbälten obligatoriskt
i alla nya bilar;
(e) inom ramen för vederbörande internationella organisation upprättar
maximi- och miniminormer för styrkan på motorfordonens fram- och bakbelysning
liksom på signalanordningar i syfte att anpassa dem likartat efter
natt- och dagförhållanden;
(f) snarast möjligt antager de normer för maximivikt och maximidimensioner
på fordon som nedlagts i ECMT:s överenskommelse den 5 oktober
1960;
(g) förstärker trafikpolisen och vägpatrullerna samt förser polisen med
fullständigare teknisk utrustning för trafikkontrollen men ävenledes avskaffar
alla kontroller som har karaktär av fällor;
(h) inför allmän hastighetsbegränsning i alla tättbebyggda områden samt
tillser att alla hastighetsgränser i och utanför sådana områden utmärkes genom
skyltar vid början och slutet av de sträckor för vilka hastighetsbegränsningen
gäller;
(i) företager en vetenskaplig undersökning på europeisk nivå i syfte att
utröna vid vilken alkoholkoncentration i blodet en person kan anses bli
olämplig att framföra fordon samt skärper straffen för fordonsförare, som
befunnits ha mer än den lagligen tillåtna alkoholkoncentrationen i blodet,
ävensom inför sådana straff, därest de ej redan finnes;
(j) snabbt ratificerar den europeiska överenskommelsen av den 19 januari
1962 rörande arbetsförhållandena för besättningar på fordon, som utför
internationella transporter på landsväg, vilken överenskommelse utarbetats
inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa, samt genom
lämplig övervakning tillser att de i överenskommelsen intagna bestämmelserna
om största antal arbetstimmar och skäliga viloperioder noggrant iakttages;
(k)
upprättar ett större antal rörliga psykotekniska testlaboratorier för
att främja den frivilliga kontrollen av förarnas lämplighet samt uppmuntrar
och understödjer vidareutbildningskurser för yrkesförare och förare som
varit inblandade i olyckor;
(l) uppmuntrar de lokala myndigheterna, försäkringsbolagen, oljebolagen,
bilindustrin etc. att finansiera trafiksäkerhetspropaganda samt lämnar privata
trafiksäkerhetsorganisationer finansiell hjälp;
II
rekommenderar ministerkommittén:
(a) att i samverkan med ECMT sammankalla eu expertgrupp, som skall
utarbeta regler, baserade på fordonets ålder och körsträcka, rörande regelbunden
obligatorisk fordonsinspektion, samt att yttra sig över huruvida en
konvention vore det lämpliga sättet att reglera denna fråga;
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
(b) att sammankalla en expertgrupp för att utarbeta ett europeiskt standardformulär
till polisrapporter om olyckor, varigenom ett likformigt dokument
för rättsliga och statistiska ändamål skulle erhållas;
(c) att inbjuda församlingens underutskott för vägtrafiksäkerhet till det
gemensamma expertmöte med Europarådet och ECMT som avses äga rum
för att diskutera trafiksäkerhetsundervisning i skolorna;
III
anmodar ministerkommittén att översända följande förslag till ECMT:
(a) att fortsätta med att formulera konstruktiva rekommendationer om
samordning av vägtrafikregler och att överväga möjligheten att göra dessa
regler bindande och infoga dem i en konvention, som skulle utgöra en omfattande
europeisk vägtrafikkod och kunna vara färdig för undertecknande
före 1963 års utgång;
(b) att i samarbete med OECD:s tekniska organ studera den framtida
utvecklingen av vägtrafiken i Europa med beaktande av relationen mellan
bruttonationalproduktens tillväxt och andra liknande faktorer å ena sidan
samt ökningen av antalet privata och kommersiella fordon i Europas länder
å den andra;
(c) att som ett led i en vetenskaplig undersökning om olycksorsakerna
företaga en noggrann utredning om sambandet mellan hastighetsbegränsning
utanför tättbebyggda områden och olycksfrekvensen samt att återupptaga
studiet av hastighetsföreskrifter;
(d) att påbörja och underlätta distribution inom ECMT:s medlemsländer
av korta televisionsprogram, som utarbetats gemensamt av polismyndigheter,
trafiksäkerhetsexperter och televisionstekniker och som visar olyckor i
rekonstruktion och lämnar upplysning om lämpligt uppträdande på vägarna.
Rekommendation 332
om bistånd till utvecklingsländer
1. Församlingen,
2. som är övertygad om att utvecklingen ställer den fria världen inför
problem som med varje år växer i betydelse och angelägenhetsgrad;
3. som med tillfredsställelse konstaterar att OECD, till vilken ministerkommittén
överlämnat rekommendation 288, eftersträvat att samordna medlemsstaternas
politik gentemot utvecklingsländerna;
4. som konstaterar att kommittén för utvecklingshjälp efter ett års arbete
nu upprättat eu rapport som i sina huvudlinjer motsvarar de tankar som
framförts i rekommendation 288 och i tidigare rekommendationer;
5. som likväl erinrar om att nämnda kommittés arbete icke lett till undertecknandet
av några regeringsavtal inom OECD och att hittills allt helt och
hållet beror på regeringarnas vilja att var för sig tillämpa de principer och
metoder som gemensamt utarbetats;
6. rekommenderar medlem sregeringarna att godkänna och stödja kommitténs
för utvecklingshjälp förslag och att genom mellanstatliga avtal formulera
en gemensam politik inom OEDC i syfte att uppnå maximal effekt i den
bilaterala och multilaterala hjälpen till utvecklingsländerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
23
Rekommendation 333
om den internationella råvaruhandeln
1. Församlingen,
2. som erinrar om sin rekommendation 288;
3. som anser att det senaste årets erfarenheter i väsentlig grad har bekräftat
dess uppfattning att en bättre organisation av den internationella råvarumarknaden
är en förutsättning för framåtskridande i de underutvecklade
jordbruks- och råvaruproducerande länderna;
4. som anser att utsikten av Storbritanniens anslutning till Europamarknaden
aktualiserat denna fråga i särskild grad, enär gemensamma marknaden
som den viktigaste potentiella marknaden för råvaror bär ett tungt
ansvar för världshandelns utveckling;
5. som konstaterar att råvarumarknadens utveckling på lång sikt utvisar
en ständig sänkning av priserna och en relativ minskning i efterfrågan jämfört
med industriprodukter och tjänster;
6. som anser att i avsaknad av en långsiktig lösning, vilken alltjämt ter
sig osäker, de lösningar på kort sikt som föreslagits av Förenta Nationernas
expertgrupp skulle erbjuda utvecklingsländerna möjligheter att fortsätta
sina utvidgningsplaner och samtidigt göra det lättare att på erfarenhetens
grund utarbeta metoder för organiseringen av den internationella råvaruhandeln,
7. rekommenderar ministerkommittén att besluta att medlemsstaterna
stödjer Förenta Nationernas experters förslag och eftersträvar att genomföra
deras plan antingen genom att inrätta ett internationellt ad hoc organ
eller genom att uppdraga åt GATT, internationella valutafonden eller annan
lämplig organisation att utarbeta ett försäkringssystem varigenom utvecklingsländerna
kan erhålla garantier mot alltför kraftiga fluktuationer på
råvarumarknaden.
Rekommendation 334 om åtgärder från medlemsstaternas sida för att stärka
styrelsens för kulturellt samarbete administrativa och
finansiella resurser
Medlemsländernas regeringar skulle anmodas att i olika
former stödja Europarådets utökade kulturverksamhet.
Rekommendation 335 om europeiskt tekniskt bistånd till Afrika på det rättsliga
området
Medlemsregeringarna skulle anmodas att bl. a. genom
att underlätta utbildningen av afrikanska jurister och
publiceringen av eventuellt i regeringsarkiven befintligt
material om de afrikanska rättssystemen medverka
till teknisk hjälp åt afrikanska stater som begär
bistånd på det rättsliga området.
Rekommendation 336
om förbindelserna mellan Europarådets församling och OECD
1. Församlingen,
2. som välkomnar det arrangemang, vilket träffats den 1 februari 1962 mellan
Europarådet och OECD, och som är beredd att fullgöra den rådgivande
uppgift som tilldelats densamma genom detta arrangemang;
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
3. som anser att en diskussion med amerikanska och kanadensiska parlamentariker
skulle förläna denna konsultativa funktion större vikt;
4. som erinrar om sina tidigare rekommendationer 245 och 273 med förslag
till anordnande av ad hoc möten mellan rådgivande församlingen samt
amerikanska och kanadensiska parlamentariska delegationer;
5. som erfarit att OECD:s råd för närvarande överväger förslag om anordnande
av en separat parlamentarisk konferens, bestående av 2—5 parlamentariker
per medlemsland, med uppgift att diskutera OEGD:s angelägenheter;
(5.
som hävdar att bildandet av OECD ej får föranleda uppkomsten av en
ny internationell parlamentarisk församling, vare sig officiell eller icke officiell,
eftersom det ur europeisk synpunkt finns de allvarligaste invändningar
mot en särskild församling, som skulle utöka antalet redan existerande parlamentariska
församlingar och leda till en för Europa skadlig splittring av
resurserna;
7. som dessutom anser att det skulle vara särskilt olägligt att överväga
inrättandet av en ny församling vid en tidpunkt, då gemensamma marknadens
utvidgning kan leda till en viss reorganisering bland europeiska och
kanske även atlantiska organisationer;
8. beslutar av dessa skäl, att det nya förslaget skulle — i rationaliseringssyfte
— kunna godtagas endast om:
—- rådgivande församlingen på ett eller annat sätt kommer att på den
europeiska sidan representera Europarådets medlemsländer, under det att
Förenta Staterna, Kanada och andra europeiska länder må representeras
såsom de finner lämpligast;
— rådgivande församlingens byrå och dess kansli kommer att maximalt
utnyttjas;
9. och rekommenderar ministerkommittén att godkänna församlingens i
denna rekommendation framförda förslag samt vidtaga alla erforderliga åtgärder
för att säkra deras antagande i OECD:s råd.
Rekommendation 337
om europeisk integration
1. Församlingen,
2. som med tillfredsställelse tagit kännedom om de positiva resultat, som
har nåtts vid Brysselkonferensen rörande den brittiska ansökningen om anslutning
till europeiska ekonomiska gemenskapen, men som beklagar att
vissa problem icke har lösts och att konferensen har måst uppskjutas;
3. som är medveten om det hot mot den europeiska enhetens sak som den
av uppskovet framkallade osäkerheten medför;
4. som är övertygad om att efter de vid förhandlingarna redan gjorda
framstegen överenskommelse kan uppnås beträffande återstående frågor, om
det göres en ömsesidig ansträngning i syfte att åstadkomma kompromiss
och under förutsättning att Gemenskapens väsentliga särdrag och dess möjligheter
till framtida ekonomisk och politisk utveckling respekteras, under
det att samtidigt tillräckliga garantier tillskapas för samväldets intressen,
vilka icke kan eftersättas utan allvarliga risker; som bringar i erinran den
avsevärda utveckling som Europas handel med, hjälp till och investeringar
i samväldet undergått;
5. som anser det högeligen önskvärt, att de förhandlingar, som inletts
mellan europeiska ekonomiska gemenskapen å ena sidan samt Danmark och
Norge å den andra, slutföras framgångsrikt på kortast möjliga tid;
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
G. som anser det mycket önskvärt, att förhandlingarna med Turkiet leder
till en association med möjlighet till fullt medlemskap i framtiden;
7. som anser det angeläget, att förhandlingar så snart som möjligt påbörjas
med Irland;
8. som noterar att Portugal har begärt förhandlingar i syfte att definiera
sitt framtida förhållande till europeiska ekonomiska gemenskapen;
9. som konstaterar, att de av svenska och österrikiska regeringsrepresentanter
i Bryssel den 28 juli 1962 avgivna deklarationerna visar, att dessa två
länder är beredda att inom ramen för en association med EEC åtaga sig
skyldigheter, som går utöver enbart en tullunion, men att den exakta innebörden
av de avvikelser från Rom-fördraget, som de önskar, ej har blivit
klart angiven ännu;
10. som konstaterar att Gemenskapens behöriga organ ännu ej redogjort
för sin ståndpunkt till de problem som uppkommit genom de neutrala ländernas
associationsansökningar, och att delade meningar råder i fråga om
begreppet neutralitet och de begränsningar som neutraliteten kan innebära
med avseende på de neutrala staternas deltagande i Gemenskapen;
11. som anser det viktigt att klarlägga dessa problem i förhandlingarna
mellan Gemenskapen å ena samt Schweiz, Sverige och Österrike å andra
sidan, och som hoppas att dessa förhandlingar snart skall börja och att de
skall lyckas;
12. som anser att de beträffande den ekonomiska integrationen uppnådda
resultaten skulle vara otillräckliga, om det europeiska enhetsverket icke fullföljdes
på politisk nivå;
13. som konstaterar att, vilket maskineri som än till sist visar sig bäst
ge uttryck åt gemenskapsandan, de förslag, som förberetts och diskuterats i
den kommission, vars nuvarande ordförande är herr Catani, för närvarande
utgör den enda möjliga utgångspunkten, men att förhandlingarna om denna
fråga avbröts den 17 april 1962;
14. som ånyo bekräftar de principer vilka måste ingå i varje överenskommelse
om en politisk union, och vilka formulerats av församlingen i dess
rekommendation 313 av den 17 maj 1962;
15. som anser det vara av största betydelse både för att ena Europa och
stärka dess position i den övriga världen, att Storbritannien och alla andra
stater, som må erhålla fullt medlemskap i EEC, också deltar i en politisk
union;
16. som anser det vara mycket önskvärt, att alla fria folk på vår kontinent
får tillfälle att på något sätt deltaga i Europas enande, men som också
erkänner behovet att ge den europeiska gemenskapen ett maximum av sammanhållning
och dynamisk kraft; som anser att dessa två strävanden svårligen
skulle kunna bringas till harmoni inom ramen för ett enhetligt uppbyggt
organ, och att det därför är önskvärt att utarbeta ett differentierat
system för Europas enande;
17. som är medveten om den historiska betydelsen av den deklaration, i
vilken Förenta Staternas president den 4 juli 1962, årsdagen av Amerikas
frigörelse, föreslog att, så snart som Europa nått full enhet, länkar av ömsesidigt
beroende skall upprättas mellan hans land och Europa;
18. som anser att det är en skyldighet för framstående talesmän för
Europa att ge svar på dessa förslag och att godkänna de principer som inspirerat
desamma och den riktning som förslaget anger för den fortsatta
utvecklingen;
19. som anser det önskvärt att omedelbart studera följderna av det amerikanska
erbjudandet ävensom konkreta lösningar som kan förutses för
dess genomförande,
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
20. rekommenderar ministerkommittén:
(a) att anmoda regeringarna i EEC:s medlemsstater och Förenade Konungarikets
regering att återupptaga och framgångsrikt slutföra förhandlingarna
rörande den brittiska ansökan om anslutning genom att eftersträva
en överenskommelse, som å ena sidan helt respekterar Gemenskapens väsentliga
särdrag och dess möjligheter till politisk och ekonomisk utveckling och
å den andra säkrar en riktig avvägning mellan fördelar och nackdelar för
samväldet i samband med Storbritanniens anslutning;
(b) att anmoda regeringarna i EEC:s medlemsstater att fortsätta de förhandlingar
som redan börjat med Danmark, Norge och Turkiet samt att
inleda förhandlingar med Irland;
(c) att anmoda regeringarna i EEC:s medlemsstater att undersöka möjligheten
av något slags ekonomisk överenskommelse mellan Portugal och
EEC;
(d) att anmoda EEC:s medlemsregeringar att definiera sin ståndpunkt
till de problem som uppkommit genom Sveriges, Schweiz’ och Österrikes ansökningar
om associering samt att börja förhandlingar med dessa länder
så snart som möjligt med vilja att nå en överenskommelse, som utan att inkräkta
på några vitala bestämmelser i Rom-fördraget är förenlig med neutralitetens
juridiska och politiska krav såsom de bedöms i ljuset av det rådande
internationella läget;
21. rekommenderar återupptagandet av förhandlingarna om dels upprättande
av en europeisk politisk union i överensstämmelse med de principer,
som angivits i rekommendation 313 av den 17 maj 1962, och dels deltagande
i denna union av länder som kan komma att erhålla fullt medlemskap i
EEC, särskilt Förenade Konungariket;
22. rekommenderar vidare att ett differentierat system för Europas enande
utarbetas, vilket möjliggör att en verklig gemenskap successivt åvägabringas
med institutioner som är i stånd att formulera och utföra gemensamma
beslut, speciellt i ekonomiska, politiska och militära frågor, och som
medger en associering med gemenskapen av de stater som icke kan eller
vill binda sig för fullt medlemskap;
23. erkänner den historiska betydelsen av den deklaration, i vilken president
Kennedy den 4 juli 1962 föreslog att länkar av ömsesidigt beroende
skulle upprättas mellan hans land och Europa så snart detta nått enhet;
24. fastslår att de principer som angivits i deklarationen av den 4 juli
motsvarar önskningarna hos de folk, som är representerade i Europarådets
rådgivande församling;
25. rekommenderar ministerkommittén att så snart som möjligt igångsätta
studiet av de problem, som aktualiseras av denna deklaration, samt
förklarar sig villig att själv deltaga i detta studium, om möjligt i samverkan
med medlemmar av Förenta Staternas kongress.
Rekommendation 338
om de europeiska ekonomiska förbindelserna
1. Församlingen,
2. som är övertygad om att den ekonomiska integrationen av hela västra
Europa, vilken utgör ett mål av största betydelse för alla medlemsländer i
Europarådet, kan och bör förverkligas omkring den europeiska gemensamma
marknaden såsom kärna genom anslutning till EEC av de europeiska
stater, som kan acceptera Rom-fördragets politiska och ekonomiska principer
och säkra deras genomförande, samt genom association på ett eller an
-
Knngl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
27
nät sätt av de europeiska stater som ej är i stånd vare sig att godtaga alla
dessa principer eller att tillämpa dem fullt ut för närvarande;
3. som beaktar dels ratifikationen i augusti 1962 av associationsavtalet
mellan Grekland och gemensamma marknaden, dels de ansökningar om förhandlingar
som successivt ingivits till EEC av Turkiet, Förenade Konungariket,
Danmark, Irland, Sverige, Österrike, Schweiz, Spanien, Norge och
Portugal, dels det aktuella läget i de förhandlingar eller formella diskussioner
som ägt rum till följd av dessa ansökningar;
4. som är övertygad om att förhandlingarna mellan Förenade Konungariket
och EEC:s medlemsländer är både de svåraste och mest betydelsefulla
av alla förhandlingarna, dels på grund av sina ekonomiska följder och dels
emedan ett framgångsrikt slutförande av desamma är avgörande för framsteg
och resultat i förhandlingarna mellan EEC och flertalet av de andra
europeiska länderna;
5. som beträffande förhandlingarna mellan Förenade Konungariket och
EEC:s medlemsländer anser att, även om det återstår vissa vitala punkter
om vilka parterna ännu ej kunnat nå överenskommelse, det likväl har visat
sig möjligt att enas om ett mycket stort antal grundläggande frågor tack
vare den vilja att lyckas som alla de berörda länderna visat; och som i synnerhet
anser, att dessa lösningar utformats på ett sådant sätt att EEC:s karaktär
av gemenskap och Rom-fördragets principer kommer att respekteras
i en framtida utvidgad gemenskap;
6. som vidare anser det nödvändigt att undvika att utsätta utanförstående
europeiska och icke europeiska länder, i synnerhet dem som tillhör samväldet,
för skada eller risker som går utöver vad som är absolut nödvändigt
till följd av behovet att respektera Gemenskapens grundläggande särdrag
såsom de definierats i Rom-fördraget;
7. rekommenderar ministerkommittén:
(i) att rikta en mycket allvarlig maning till regeringarna i de medlemsländer
som deltar i förhandlingarna rörande Förenade Konungarikets anslutning
till EEC att göra alla ansträngningar för att uppnå snar överenskommelse
på alla ännu utestående punkter i den anda av förståelse som bör
besjäla framtida medarbetare i ett gemensamt företag;
(ii) att underrätta berörda regeringar om rådgivande församlingens sålunda
formulerade önskemål genom att fästa deras uppmärksamhet vid inledningen
till denna rekommendation och till församlingens debatt om densamma.
Rekommendation 339
om Europas energiproblem
Församlingen,
som betonar att god tillgång på energi är en förutsättning för att ekonomin
skall fungera tillfredsställande;
som anser alt den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa skulle påverkas
gynnsamt av att tillräckligt med energi funnes till låga priser och genom
att konsumenten finge möjlighet att välja den typ av energi som bäst svarar
mot hans behov;
som i huvudsak instämmer i de konklusioner som gjorts i OEEC:s rådgivande
energikommittés rapport, vilken publicerades i januari 1960 under titeln
»Towards a New Energy Pattern for Europé» (the Robinson Report);
som är övertygad om att den ekonomiska och tekniska utvecklingen på
energiområdet kräver skyndsam, närmare integration av energitillgångarna
och energipolitiken i Västeuropa som helhet.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
rekommenderar ministerkommittén att hos medlemsregeringarna insistera
på att dessa i sin energipolitik beaktar följande synpunkter och förslag;
1. de ansträngningar som hittills gjorts för att förbättra tekniken för energiprognoser
bör intensifieras, enär det skulle vara ett stort misstag om den
nuvarande goda tillgängen på energi ledde till en minskning i OECD:s ansträngningar
på detta område;
2. det är angeläget att huvudvikten lägges på världsomfattande snarare
än enbart västeuropeiska energiprognoser, eftersom en allt större del av
Västeuropas energibehov tillgodoses genom import;
3. medlemsregeringarna bör, enär på längre sikt en stigande andel av
Västeuropas energibehov sannolikt kommer att fyllas av atomkraft, uppmuntras
att nedlägga erforderliga vetenskapliga och tekniska ansträngningar
för att vara i tillfälle att utnyttja atomkraften, när denna kan konkurrera
med andra typer av energi, särskilt genom samarbete inom och
mellan ENEA, Euralom och internationella atomenergiorganet;
4. närmare samarbete mellan medlemsregeringarna för fredlig användning
av atomenergi är synnerligen önskvärt för att minska förlusten av tid
och pengar liksom dubbelarbete;
5. med hänsyn till att atomenergin faktiskt redan utnyttjas, skulle det
vara felaktigt att basera den nationella energipolitiken på antagandet att
Västeuropa inom en överskådlig framtid löper risken att stå utan energitillgångar
antingen genom att de exploateringsbara petroleumreserverna uttömts
eller därför att erforderlig utländsk valuta för inköp av sådana produkter
saknas;
(5. med hänsyn till att säkerhetsproblemet i samband med oljetillförseln
huvudskligen består i risken att tillförselvägarna plötsligt avbrytes eller att
leveranserna minskas eller helt upphör i fall av politisk spänning, som ej
gått så långt som till öppna fientligheter, synes säkerhetskravet häst kunna
tillgodoses, icke genom ökad självförsörjning i syfte att minska verkningarna
av ett avbrott i tillförseln utan genom spridning av tillförselkällorna, vilket
innebär en aktiv olje- och naturgasprospektering i Västeuropa, genom ett
tanktonnage, som överstiger normala behov, varigenom alternativa tillförselkällor
och tillförselvägar snabbt kan utnyttjas, samt genom tillräckliga
lager i konsumtionsländerna för att överbrygga tillfälliga störningar;
7. i detta sammanhang är det angeläget att Västeuropas länder noggrant
beaktar nödvändigheten av att ej i alltför hög grad göra sig beroende av
oljeimporten från sovjetblocket;
8. en stabil och blomstrande kolindustri i Västeuropa kan existera endast
om den nuvarande produktionsnivån metodiskt sänkes under nästa decennium;
9.
att regeringarna i de europeiska länder som har en betydande kolproduktion
tilläte obegränsad konkurrens mellan inhemskt kol och importerat
kol eller olja skulle emellertid vara ytterst oansvarigt och få olyckliga sociala
följder;
10. om man önskar uppnå stabilitet och välstånd i den västeuropeiska
kolindustrin genom metodisk minskning av produktionen är det nödvändigt:
(a)
att även i fortsättningen lämna kolindustrin temporärt skydd;
(b) att föra en målmedveten politik som går ut på att lämna ersättning
till, omskola eller omplacera gruvarbetare som friställts genom reorganiseringen;
11.
det temporära nödvändiga skyddet av kolindustrin i Västeuropa bör
ej utformas så att det förorsakar höjning av energipriset;
12. regeringarna bör (med förbehåll för ovannämnda temporära åtgär -
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
der) uppmanas att ompröva beskattningssystem och föreskrifter på energiområdet
i syfte att genomföra Robinsonkommissionens rekommendationer
om energibeskattningen samt att fastställa en gemensam politik;
13. med hänsyn till de besparingar som kan göras genom att på lång
sikt utbyta elektrisk energi över de nationella gränserna i Västeuropa, bör
OECD anmodas att i samarbete med intresserade internationella fackorgan
på lämpligt sätt fullfölja studiet av vilka långsiktiga och varaktiga åtgärder,
som kan vidtagas på området, med beaktande av de västeuropeiska ekonomiernas
ständigt ökande beroende av varandra.
Församlingen uppmanar vidare ministerkommittén;
(a) att överlämna ovannämnda rekommendationer med åtföljande rapport
till OECD för övervägande och lämplig åtgärd; och
(b) att överlämna dessa synpunkter jämte rapporten till Europarådets
medlemsländer för studium med begäran att de underrättar rådgivande församlingen
om sin uppfattning rörande de olika rekommendationerna.
Sessionen 14—18 januari 1963
Rekommendation 340 om den europeiska konferensen av nationella organisationer
för vin, sprit, Öl och cider
Vederbörande expertkommitté skulle beredas tillfälle
att genom tätare möten snabbt avsluta ett pågående
konventionsarbete.
Rekommendation 341 om anti-buller kampanjen
Olika åtgärder skulle vidtagas för att förhindra eller
minska skadeverkningar av buller från framtida civila
överlj udsflygplan.
Rekommendation 342 om ratifikation av Europaråds-konventioner i medicinska
ämnen
Medlemsländernas regeringar skulle anmodas underteckna
och ratificera vissa uppräknade överenskommelser.
Rekommendation 343 om medicinska stipendier och programmet för samordnade
medicinska stipendier
Rådgivande församlingen skulle beredas tillfälle att
sända en representant till stipendiekommitténs sammanträden
och att genom denne framställa förslag
rörande val av ämnen för samordnade stipendier.
Rekommendation 344 om bidrag från medlemsstaterna till Förenta Nationernas
barnfond (UNICEF)
Nio medlemsstater (ej Sverige) skulle anmodas höja
sina bidrag till fonden.
Rekommendation 345
om en europeisk byrå för rekrytering av frivilliga för tekniskt samarbete
Församlingen,
som konstaterar att europeisk ungdom ofta uttryckt en önskan att lämna
frivillig hjälp till utvecklingsländerna;
som anser att den brist på arbetskraft på mellannivå och på administrativ
personal, som är ett av de allvarligaste problemen för utvecklingsländerna,
erbjuder en möjlighet för unga människor att spela en betydelsefull roll
i dessa länders ekonomiska och sociala utveckling;
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1063
som emellertid anser att tillgången på god vilja och kunnande bland de
unga kan till stor del bli oanvänd i brist på tillräcklig samordning i fråga
om rekrytering och utbildning av frivilliga samt beträffande finansieringen
därav;
som anser att de traditionella biståndsformerna — bilateral eller multilateral
hjälp •— är otillräckliga för att tillgodose de väldiga behoven, särskilt
av mänskligt kapital;
som beaktar och stödjer de konklusioner och rekommendationer som antogs
vid det colloquium »Ungdomen och utvecklingshjälpen» som anordnades
av Europarådet och OECD i december 1962, vilka beslut fogats vid sociala
utskottets rapport (dok. 1542);
som erinrar om sin preliminära rapport om en europeisk organisation för
social verksamhet till förmån för utvecklingsländerna (dok. 1433),
rekommenderar ministerkommittén:
1. att en europeisk mellanstatlig byrå upprättas av Europarådet och OECD
gemensamt i ändamål att inrymma ungdomens frivillighjälp i programmen
rörande tekniskt samarbete till förmån för utvecklingsländerna;
byrån skulle fungera inom ramen för Europarådet och underlätta förbindelserna
mellan utvecklingsländer eller tekniska samarbetsorgan, som behöver
personal, och statliga eller privata organisationer, som rekryterar unga
frivilliga, varigenom dessa organisationers verksamhet skulle kunna byggas
in i tekniska samarbetsprojekt;
byrån skulle bestå av följande organ:
(a) ett förvaltningsråd sammansatt av representanter för de regeringar
som deltar i byrån;
(b) en rådgivande kommitté sammansatt av representanter för privata
organisationer och förvaltningsrådet samt av representanter utsedda av rådgivande
församlingen;
(c) en årlig konferens med deltagande av medlemmar i förvaltningsrådet
och representanter för de mottagarländer som slutit samarbetsöverenskommelser
med byrån;
en fond skulle upprättas innefattande:
— en av samtliga medlemsstater finansierad administrativ budget;
— en verksamhetsbudget finansierad av de regeringar som deltar i genomförandet
av vissa projekt;
— donationer eller andra bidrag från privata källor;
ovannämnda organ skulle biträdas av en generaldirektör utsedd av de
bägge internationella organisationernas generalsekreterare; ett begränsat
sekretariat skulle inrättas;
en årlig verksamhetsberättelse skulle översändas till rådgivande församlingen;
byrån
skulle få till uppgift bl. a.:
(a) att utvälja uppgifter i vilka frivilliga kan användas som arbetskraft
på mellannivå eller som administrativ personal eller som instruktörer för
utbildning av lokal personal;
(b) att sluta erforderliga överenskommelser med lokala myndigheter och
tekniska samarbetsorgan;
(c) att definiera vilka kvalifikationer som skall gälla för de frivilliga;
(d) att omhändertaga dessa:
genom utbildningskurser;
genom att ordna deras transport;
genom att tillförsäkra dem ett visst mått av komfort i fråga om
husrum och underhåll;
genom att kontrollera deras hälsotillstånd;
genom att hjälpa dem att få anställning vid återkomsten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1963
31
I inledningsskedet skulle byrån upprätta ett standardkontrakt med definition
av de frivilligas rättsliga status och med bestämmelser för deras
skydd ävensom ett standardförsäkringskontrakt att tillämpas på dem;
2. att uppdraga åt Europarådets generalsekreterare att fortast möjligt och
i nära samarbete med OECD:s generalsekreterare verkställa en detaljerad
utredning rörande olika aspekter på upprättandet av den föreslagna byrån
med beaktande av de synpunkter som uttalats av rådgivande församlingen
och av de konklusioner colloquiet »Ungdomen och utvecklingshjälpen» kommit
fram till:
3. att en ad hoc kommitté upprättas av Europarådets ministerkommitté
och OECD:s råd gemensamt med uppgift att granska ovannämnda utredning.
Med hänsyn till ärendets brådskande natur borde ad hoc kommittén
tillsättas mycket snart, så att den blir i tillfälle att granska utredningen så
fort som denna verkställts.
Rådgivande församlingen torde få del av sekretariatets utredning och ad
hoc kommitténs konklusioner.
Rekommendation 346
om handelsförbindelserna mellan atlantområdet och andra delar av världen
Församlingen,
som erinrar om sina två tidigare rekommendationer om de atlantiska ekonomiska
problemen;
som anser att det atlantiska »partnership» som föreslagits av president
Kennedy måste utvecklas under hänsynstagande till industristaternas ansvar
för det ekonomiska framåtskridandet i mindre utvecklade områden;
som konstaterar att de mindre utvecklade områdenas handel under det
senaste årtiondet ökat i långsammare takt än världshandeln och vida långsammare
än den atlantiska och inomeuropeiska handeln, vilket återspeglar
den växande ojämnheten i välståndsfördelningen mellan utvecklade och
mindre utvecklade länder;
som konstaterar att denna tendens åtföljts av fallande priser på råvaror
och stigande priser på industriprodukter med en allvarlig försämring av de
mindre utvecklade områdenas »terms of trade» som följd;
som konstaterar att de importprodukter till de mindre utvecklade länderna
som allvarligast berörts av denna utveckling är kapitalvaror, som är
oundgängliga för deras produktionskapacitet, och att de oregelbundna prisförändringarna
på råvarumarknaden ytterligare försvårat genomförandet av
deras utvecklingsplaner;
som fäster uppmärksamheten vid att de mindre utvecklade länderna under
de närmaste tio åren eller årtiondena måste öka sin import av färdigvaror
mycket snabbare än de kan hoppas öka sin traditionella råvaruexport,
om deras nationalinkomst och inkomst per capita skall stiga i rimlig''
takt;
som anser alt, ehuru det finansiella bistånd som i stigande omfattning
lämnas av industristaterna såsom lån eller gåva spelat en väsentlig roll som
komplement till exportinkomsterna i de mindre utvecklade länderna, vilket
bistånd bör höjas avsevärt och samordnas effektivare, ett dylikt bistånd
likväl ej utgör ett mål i sig utan bör åtföljas av och leda till en ökning av
exporten från dessa länder;
som därför anser det oundgängligt att de atlantiska nationerna reviderar
sin nuvarande handelspolitik i syfte att vidga sina marknader för exporten
från de mindre utvecklade länderna, i första hand för sådana råvaror och
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
enklare färdigvaror, som dessa nu producerar, och successivt för bearbetade
varor och industriprodukter i större omfattning;
som välkomnar Förenta Staternas »Trade Expansion Act» av 1962 som
ett djärvt initiativ för att anpassa den atlantiska handelspolitiken till våra
dagars behov,
rekommenderar Europarådets medlemsregeringar:
1. att dels samordna sin politik med Förenta Staternas och Kanadas i
OECD i syfte att utarbeta ett sammanhängande och effektivt program för
handelns utveckling i mindre utvecklade områden, vilket bör genomföras
i samarbete med alla berörda länder i GATT och med Förenta Nationernas
vederbörande organ, dels ock med detta mål för ögonen särskilt:
(i) underlätta importen till sina marknader av råvaror och tropiska produkter
genom att sänka eller avskaffa tullar, reducera eller avskaffa kvantitativa
restriktioner och andra regleringar, som berör importen, så långt
möjligt på icke diskriminatorisk basis, och uppmuntra konsumtionen av
dessa produkter genom att väsentligt reducera fiskala och andra interna
avgifter och skatter som åvilar många av dessa;
(ii) minska skillnaden mellan tullarna på råvaror och de bearbetade produkter
som framställts därav, när denna skillnad har en hindrande effekt
på importen av bearbetade varor från de mindre utvecklade länderna;^
(iii) reducera gällande tulltariffer och kvantitativa restriktioner på importen
av enklare bearbetade varor, som kräver stor insats av arbetskraft
och som de mindre utvecklade länderna redan tillfredsställande producerar,
och efter hand öppna sina marknader för importen av lätta verkstadsprodukter
samt kemiska och farmaceutiska produkter från dessa länder;
(iv) skyndsamt, allvarligt ompröva målen för sin jordbrukspolitik i syfte
att öka den internationella handeln med tempererade jordbruksprodukter
på en sund ekonomisk bas, med beaktande av säkerhetskravet och behovet
av ökad livsmedelshjälp i gåvoform utan att därigenom menligt påverka
handelsutbytet;
(v) bistå de mindre utvecklade länderna med att utvidga sina egna marknader
och handeln med varandra — om så befinnes lämpligt på regional
basis — och förbättra sin handelsfrämjande politik;
2. att intimt samordna handelspolitiken med sina program för finansiellt
bistånd, som måste fortsätta i växande omfattning, och med programmen
för tekniskt bistånd, som i högre grad bör koncentreras på hjälp till dessa
länder att utarbeta och genomföra sina utvecklingsplaner i samarbete med
varandra;
3. att vidtaga åtgärder för att temporärt kunna lämna tillräcklig omställningshjälp
till egna industrier och arbetare som kan råka i svårigheter eller
vidkännas förluster till följd av ökningen av importen från de mindre
utvecklade länderna;
4. att hålla församlingen underrättad om vidtagna åtgärder och konsultera
den om planer och program som diskuterats.
Rekommendation 347
om europeisk politisk och ekonomisk integration
1. Församlingen,
2. som konstaterar att de förhandlingar rörande brittiskt inträde i den
europeiska ekonomiska gemenskapen, vilka började i oktober 1961, har pågått
längre tid än de Sex behövde för att utarbeta Rom-fördraget;
3. som är övertygad om att förhandlingarna befinner sig i ett avgörande
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963 33
skede, och att ett slutligt ställningstagande bör äga rum inom några få
månader;
4. som är övertygad om att förhandlingarnas misslyckande skulle innebära
ett bakslag i ansträngningarna att skapa verklig europeisk enhet, och
att Västern därigenom skulle förlora ett tillfälle, som troligen icke skall återkomma
inom en nära framtid, att upprätta ett omfattande atlantiskt samarbete;
5.
som är övertygad om att Västerns skyldigheter mot utvecklingsländerna
kan fullföljas endast om Europa gemensamt utnyttjar sina resurser
och integrerar dessa i ett utvidgat EEC;
6. som erinrar om att den alltid ansett, att de svårigheter, som fördröjer
Förenade Konungarikets och andra Europarådsmedlemmars anslutning till
den europeiska ekonomiska gemenskapen liksom vissa staters associering
med denna, icke är oöverstigliga, och att de kan och måste lösas i försonlig
anda med beaktande av att dels Rom-fördragets regler och principer respekteras,
dels tillämpnings- och övergångsarrangemang, som är nödvändiga med
hänsyn till det väsentliga intresset av Europas fortgående politiska och ekonomiska
integration, antagas,
7. rekommenderar ministerkommittén att till parterna i Brysselförhandlingarna
sända en enträgen vädjan om att en överenskommelse måste träffas
så snart som möjligt.
Rekommendation 348 om utnyttjande av Europarådets »Resettlement Fund»
vid biståndsverksamhet till förmån för utvecklingsländerna
i Europa
Fonden skulle få behörighet att lämna hjälp till europeiska
utvecklingsländer, särskilt med avseende på
projekt av humanitär och social art. Vidare skulle
de medlemsregeringar, som ej redan deltoge i fonden,
anmodas ansluta sig till densamma.
Rekommendation 349 om ratifikation av Europaråds-konventioner
Medlemsländernas regeringar skulle anmodas att beakta
vissa av församlingen framförda synpunkter vid
överlämnandet till ministerkommittén av de årliga
rapporterna om ratifikationsläget beträffande Europarådskonventioner.
Rekommendation 350 om mened inför internationella rättsinstanser
En expertkommitté skulle få i uppdrag att utarbeta
eu modellag att införlivas med medlemsstaternas lagstiftning.
Därigenom skulle det bli möjligt att i vederbörandes
hemland lagfora och straffa en person som
begått mened inför en internationell rättsinstans.
Rekommendation 351 med yttrande över den europeiska kommunalkonferensens
resolution 25 (1962) rörande utvecklingsplaner
inom de europeiska gemenskaperna
Konferensen skulle få möjlighet att närmare följa
EEC:s verksamhet på områden som berörde kommunerna
i organisationens medlemsländer. Vidare
skulle kommunerna associeras med denna verksamhet
i vissa angivna hänseenden samt tillerkännas rätt
att erhålla finansiellt bistånd från exempelvis den
europeiska investeringsbanken.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1963
Sessionen 16 — 18 maj 1962
Resolution 221
om de europeiska ekonomiska förbindelserna
1. Församlingen,
2. som noterat framstegen i förhandlingarna och de steg som tagits mot
en utvidgning av den europeiska ekonomiska gemenskapen genom anslutning
eller associering av andra europeiska länder;
3. som erinrar om de synpunkter på denna fråga som den redan redovisat
i rekommendation 303 år 1961 och i resolution 220 år 1962;
4. som är övertygad om vikten av att snarast möjligt framgångsrikt avsluta
förhandlingarna, särskilt mellan de Sex och Föreniade Konungariket,
vilka senare är avgörande för alla de andra förhandlingarna, enär ett alltför
långt dröjsmål kan komplicera snarare än underlätta för parterna att
finna de nödvändiga lösningarna;
5. anser följaktligen att, sedan den förberedande fasen av samtalen mellan
Förenade Konungariket och de Sex avslutats, det nu är angeläget att de
bägge parterna gemensamt fastställer en bestämd tidtabell för förhandlingarnas
fortsättande så att alla grundläggande beslut som erfordras för att
säkra Förenade Konungarikets anslutning till gemensamma marknaden fattas
före den 1 januari 1963;
6. välkomnar norska regeringens och parlamentets beslut i april 1962
att begära förhandlingar med EEC:s medlemmar rörande Norges anslutning
till gemensamma marknaden;
7. hoppas att de Sex, utan att avvakta de brittiska förhandlingarnas avslutande,
skall inleda förberedande förhandlingar med Norge, liksom redan
skett med Danmark, så att förhandlingarna med dessa två länder kan avslutas
nästan samtidigt med att en principöverenskommelse nås om Förenade
Konungarikets anslutning till gemensamma marknaden, samt att
principbeslut fattas beträffande Irland;
8. anser det önskvärt att samtidigt påskynda förhandlingarna mellan EEC
och Turkiet;
9. hyser uppfattningen att det är väsentligt att utan dröjsmål grundligt
diskutera de problem som sammanhänger med de tre neutrala EFTA-medlemmarnas
ansökningar om associering med EEC; för detta ändamål vore
det önskvärt att sammankalla en förberedande konferens mellan de tre
neutrala länderna och EEC; denna konferens skulle lägga grunden till förhandlingar
om riktlinjer för dessa länders associering; de slutliga överenskommelserna
skulle sedan ganska snart kunna ingås på denna grundval,
med förbehåll för individuella anordningar som kunde visa sig erforderliga
för att reglera Sveriges, Schweiz’ och Österrikes speciella problem.
Sessionen 14—-18 januari 1963
Resolution 241
om anordnande av parlamentariska debatter rörande OECD-frågor
1. Församlingen,
2. som erinrar om sina tidigare rekommendationer om anordnande av
parlamentariska debatter rörande OECD-frågor (rekommendationerna 245
den 29 april 1960, 273 den 3 mars 1961 och 336 den 25 september 1962),
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1963
35
3. beslutar att bland sina ledamöter utse en delegation med uppgift:
(a) att taga kontakt med ministerkommittén och medlemsstaternas regeringar
för att utverka att dessa regeringar inleder förhandlingar med Förenta
Staternas och Kanadas regeringar i syfte att genomföra den av församlingen
föreslagna lösningen;
(b) att, om så erfordras, senare taga direkt kontakt med amerikanska
kongressen och kanadensiska parlamentet för att medverka till avslutandet
av en överenskommelse och till dennas praktiska tillämpning.
Stockholm 1963. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
620381