Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
1
Nr 124
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete; given
Stockholms slott den 22 mars 1963.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om igångsättningstiilstånd för byggnadsarbete.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att säsongutjämningen för byggnadsindustrins
arbetskraft skall övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan
mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida. En permanent fullmaktslag skall dock finnas
som, därest de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsongutjämningen,
ger Kungl. Maj :t möjlighet att förordna att igångsättningstillstånd
av arbetsmarknadsmyndighet skall inhämtas innan byggnadsarbete
påbörjas. Det nya, på frivillig planering grundade systemet genomföres
successivt under en tvåårig övergångsperiod fr. o. m. den 1 juli 1963, då den
nuvarande byggnadsregleringslagen upphör att gälla.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 12i
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
Förslag
till
Lag
om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest inom visst område visat sig att jämn sysselsättning under olika
delar av året icke kan på annat sätt upprätthållas för byggnadsindustriens
arbetskraft, äger Konungen förordna, att byggnadsarbete icke må påbörjas
inom området utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt denna lag.
Förordnande skall avse viss tid och må begränsas till byggnadsarbete av
visst slag.
2 §•
Med byggnadsarbete förstås i denna lag uppförande av hus av alla slag,
rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg,
spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn,
farled, flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande
av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,
så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete
å byggnad eller anläggning, som nu sagts.
3§.
Igångsättningstillstånd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter
dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.
Igångsättningstillstånd må förenas med villkor om storleken och sammansättningen
av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas
i arbetet.
4§.
Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad eller annan egendom eller
till förekommande av sådan skada eller erfordras av annan därmed jämförlig
anledning att byggnadsarbete verkställes utan dröjsmål, må arbetet,
utan hinder av vad som föreskrivits med stöd av 1 eller 3 §, bedrivas i erforderlig
omfattning under högst åtta dagar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963 3
5§.
Bedrives byggnadsarbete utan igångsättningstillstånd, där sådant erfordras,
eller i strid mot villkor som avses i 3 § andra stycket, äger arbetsmarknadsstyrelsen
eller efter dess bemyndigande länsarbetsnämnden, i den omfattning
som finnes erforderlig för att vinna rättelse, föreskriva förbud vid
vite att fortsätta arbetet. Förbud skall hävas, när det icke längre befinnes
erforderligt.
Talan om utgivande av vite må ej väckas utan arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande.
6§.
Den som bedriver byggnadsarbete, som beröres av förordnande enligt 1 §,
så ock hos honom anställd arbetstagare är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd de upplysningar och förete de handlingar,
som äro av betydelse för tillämpningen av denna lag eller med stöd
av densamma meddelade föreskrifter.
De som hava att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden av denna
lag skola äga tillträde till arbetsplats och rätt att där göra sig underrättade
om förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av lagen eller med
stöd av densamma meddelade föreskrifter.
7 §•
Den som underlåter att fullgöra skyldighet, som föreskrives i 6 § första
stycket, eller vid skyldighetens fullgörande medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig uppgift, dömes till dagsböter.
Brott, som avses i första stycket, må åtalas av åklagare endast om arbetsmarknadsstyrelsen
anmäler brottet till åtal.
8 §•
Vad som inhämtats med stöd av bestämmelserna i 6 § må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är ämbetsbrott.
9 §•
Talan mot beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut
föres talan genom besvär hos Konungen.
Beslut som avses i första stycket skall lända till efterrättelse utan hinder
av förd klagan, om ej annorlunda förordnas.
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1963
10 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.
I'' '' '' i : i / : i l I i
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.
För område, inom vilket den 30 juni 1963 arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnd äger besluta om tid för byggnadsarbetes igångsättande,
skall förordnande enligt 1 § anses meddelat för tiden till och med den 30
juni 1965, i den mån Konungen ej beslutar annorlunda.
ibtyA* -ii;
i-ys.Wt
f
vmu
•''ill-;
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga angående lagstiftning
om säsongutjämnande åtgärder för byggnadsindustrins arbetskraft
samt anför.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 1948: 18G, 1948: 749 och 1956: 222)
om tillståndstvång för byggnadsarbete begagnas numera endast som ett
medel för främjande av säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Lagen
gäller — sedan dess giltighetstid vid olika tillfällen blivit förlängd, senast
genom lag den 23 mars 1961 (nr 58) — till och med den 30 juni 1963. Inom
arbetsmarknadsstyrelsen har på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställts en
utredning rörande byggnadsindustrins arbetsmarknad i syfte att klarlägga
vilka åtgärder, som erfordrades för att trygga byggnadsindustrins behov
av arbetskraft och bereda denna jämn sysselsättning. Utredningen har redovisats
i ett betänkande kallat Byggnadsindustrins arbetskraft (SOU 1961: 19).
Frågan om behovet av lagreglering på ifrågavarande område har tagits upp
i en inom socialdepartementet upprättad, den 14 december 1962 dagtecknad
promemoria angående säsongutjämning för byggnadsindustrins arbetskraft
(stencilerad). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats i vanlig
ordning.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete äger Kungl. Maj :t,
i den mån det finnes erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde
och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft,
förordna, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande
meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan
särskilt tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Kungl.
Maj:t eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, av myndighet, åt vil
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
ken Kungl. Maj:t uppdrager att utöva tillsyn över tillimpningen av lagen,
eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten. Genom kungörelse
den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete har Kungl. Maj:t förordnat, att 2—7 §§
i lagen skall äga tillämpning.
Med byggnadsarbete förstås enligt 3 § uppförande av hus av alla slag,
rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg,
spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled,
flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande
av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,
så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete å
byggnad eller anläggning, som nu sagts. I byggnadstillstånd kan enligt 4 §
stadgas begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för användning
av förnödenheter eller arbetskraft.
Genom bestämmelser i tillämpningskungörelsen har i praktiken tilllämpningsområdet
för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete efter
hand inskränkts, i det en rad särskilt angivna arbeten undantagits från
kravet på byggnadstillstånd. Bland dessa arbeten märks arbete avseende
bostadshus med högst två lägenheter, enskilda skogsvägar, ekonomibyggnader
för jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov, beredskapsarbeten
samt reparations- och underhållsarbete, det sistnämnda såframt för arbetets
utförande sammanlagt kommer att sysselsättas högst tre personer.
Allteftersom tillgången på arbetskraft och förnödenheter inom byggnadsmarknaden
ökats har regleringen kunnat alltmer uppmjukas. Från
och med 1959 gäller tills vidare enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 december
1958 meddelat beslut (SFS 1958:648) generellt byggnadstillstånd för varje
slag av byggnadsarbete. Kungl. Maj :t har dock samtidigt, med stöd av 4 §
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, föreskrivit, att såsom villkor
för byggnadsarbetes bedrivande skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar,
gälla dels att vederbörande länsarbetsnämnd skall, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen
ej finner skäl att själv bestämma därom, besluta om
tid för arbetets igångsättande samt, därest så finnes erforderligt, om avbrott
i detsamma, dels att nämnden har att bestämma storleken och sammansättningen
av den arbetsstyrka, som vid varje tid må sysselsättas i arbetet.
Denna igångsättningsreglering innebär en reglering av byggnadsarbetets
påbörjande på så sätt att i tillståndet anges tidigaste och senaste igångsättningsdatum.
Om icke byggnadsarbetet påbörjats inom föreskriven tid, upphör
igångsättningstillståndet att gälla. Vidare innebär regleringen ett fastställande
av en tidplan för arbetets bedrivande med uppgift om antalet
sysselsatta arbetare månad för månad. Igångsättningen skall om möjligt
ske på sådan tid, att största möjliga sysselsättning erhålles under vintermånaderna
eller eljest på sådan tid, som länsarbetsnämnden finner ändamålsenlig
med hänsyn till det väntade sysselsättningsläget. I igångsättnings
-
7
Kungl. Maj. is proposition nr 12b år 1963
tillståndet angives enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar den arbetsförmedling,
med vilken byggherre eller entreprenör skall taga kontakt,
innan arbetare sysselsättes i byggnadsarbetet. Arbetskraft till detta kan antingen
anvisas av arbetsförmedlingen eller av företagaren redovisas på särskild
förteckning, vilken skall ha granskats av arbetsförmedlingen, innan
däri upptagna arbetare sysselsättes. Anställning av arbetskraft, som förut
icke varit stadigvarande sysselsatt i byggnads- eller anläggningsarbete, får
ske endast efter samråd med arbetsförmedlingen. På grund av angelägenheten
att bereda äldre arbetare inom byggnadsfacken arbete i sina yrken
föreskrives även, att vid varje tidpunkt under arbetets bedrivande en viss
del av arbetsstyrkan skall utgöras av arbetare, som fyllt 50 år. Härvid gäller
som allmän regel, att minst V« av de i arbetet sysselsatta skall ha uppnått
nämnda ålder. Länsarbetsnämnd äger dock fastställa annan ålderssammansättning
med hänsyn till arbetsmarknadsläget och till ålderssammansättningen
av byggnadsarbetarkåren på den ort, där byggnadsarbetet skall
bedrivas.
Särskilda åtgärder för säsongutjämning
Utöver byggnadsregleringen, vilken som framgår av det föregående för
närvarande endast begagnas som ett instrument för att nå en så långt möjligt
jämn fördelning av byggnadsverksamheten under olika delar av året,
har vidtagits vissa åtgärder, som också syftar till en önskvärd säsongutjämning
inom byggnadsbranschen.
Byggrådet
Sedan år 1959 finnes till socialdepartementet knuten en grupp rådgivare,
kallad byggrådet, som står till departementschefens förfogande för behandling
av olika frågor rörande byggnadsverksamheten. Rådet, som består av
representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen, har behandlat
en råd spörsmål av betydelse för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten.
överläggningarna inom byggrådet är av stort värde då det gäller
att utbyta informationer om de inom byggnadsverksamheten föreliggande
problemen och finna samlande lösningar av dessa frågor.
Samarbet snämnder
För att utröna möjligheterna att i andra former än via igångsättningstillständ
främja säsongutjämningen inom byggnadsbranschen tillämpas i
vissa försöksorter en ordning enligt vilken igångsättningstillstånd inte
fordras. Denna försöksverksamhet, som påbörjades den 1 april 1959, omfatlar
enligt Kungl. Maj :ts beslut den 10 februari 1961 (SFS 1961:17) från
och med den 1 april 1961 Östergötlands län, städerna Växjö, Karlskrona,
Uddevalla, Västerås, Hudiksvall, Skellefteå och Luleå med vissa kringlig
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
gande landskommuner samt Uppsala och Hälsingborg. Som förutsättning för
att igångsättningstillstånd ej skall fordras gäller, att i nämnda områden
inrättas samarbetsnämnder. Östergötlands län har därvid enligt överenskommelse
mellan berörda parter indelats i fem försöksområden med var sin
nämnd. Samarbetsnämnd har till uppgift att verka för att byggnadsverksamheten
ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen inte blir sämre
än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt hade tillämpats på
ifrågavarande orter. Nämnderna består av en representant för arbetsmarknadsverket
(ortens arbetsförmedling), två representanter vardera för områdets
byggnadsarbetsgivare och byggnadsarbetare samt två för de i försöksområdet
ingående kommunerna. Varje nämnd utser inom sig ordförande.
Samarbetsnämnd har att skaffa sig god kännedom om all pågående och
planerad byggnadsverksamhet inom orten. Vidare skall nämnden — under
beaktande av arbetsmarknadsförhållandena även inom andra, främst angränsande
områden — eftersträva en planering av byggnadsverksamheten i
orten så, att bästa möjliga säsongutjämning och i övrigt ett rationellt ianspråktagande
av arbetskraften ernås. Nämnden skall på lämpligt sätt delge
berörda myndigheter, byggherrar och byggnadsföretagare de resultat nämnden
kommit fram till. Hos byggherrar, byggnadsföretagare och arbetstagare
bör nämnden sprida kännedom om och verka för ett fullföljande av
nämndens strävanden.
Några regler rörande arbetsformerna eller anvisningar om hur det praktiska
arbetet skall läggas upp har ej lämnats. Syftet bakom detta är att
nämnderna fritt skall få finna en enkel arbetsform som passar försöksortens
storlek, byggnadsverksamhetens omfattning osv. Därvid har följande
arbetsrutiner utvecklats. Som sammankallande ledamot fungerar arbetsmarknadsverkets
representant. Förekommande kansligöromål utföres på
länsarbetsnämndens kansli eller på resp. arbetsförmedlingskontor. Nämnderna
sammanträder som regel en gång per månad. Antalet ärenden vid
varje sammanträde varierar starkt men torde i allmänhet uppgå till mellan
tio och femton.
Nämnderna skaffar sig i ett stort antal fall kännedom om planerade byggnadsobjekt
genom kontakt med kommunala organ såsom drätselkontor och
byggnadsnämnd. Kontakt hålles även med länsmyndigheter, större industrier,
byggmästare osv. Så snart man fått kännedom om ett planerat projekt
tillskrives byggherren för ytterligare uppgifter. Härvid användes ett
enkelt formulär, som kan variera mellan nämnderna. På grundval av de
insamlade informationerna har prognoser upprättats, varefter nämnden
bedömt när igångsättningen av nya byggen borde ske. Nämndens synpunkter
på lämpligaste tidpunkten för ett arbetes påbörjande har därefter — i regel
skriftligen —- delgivits vederbörande. Nämnderna ger också de olika intressenterna
inom byggnadsverksamheten allmänna informationer om den
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
väntade utvecklingen på den lokala byggnadsmarknaden och medverkar till
att undanröja hinder för igångsättning av nybyggnadsföretag vid en lämplig
tidpunkt.
Statlig och annan planeringsverksamhet
I syfte bl. a. att uppnå förbättrad säsongutjämning utfärdade Kungl.
Maj :t 1960 och 1961 föreskrifter om begränsning av den statliga byggnadsoch
anläggningsverksamheten under sommarhalvåret, förskjutning av leveranser
m. in. (SFS 1960:90, 1960:91, 1961:29, 1961:30). Redan tidigare
hade generella riktlinjer lämnats till statsmyndigheterna i säsongutjämnande
syfte i ett cirkulär år 1954 till samtliga statsmyndigheter angående
fördelning av entreprenadarbeten under året (SFS 1954: 81). Med ledning
av de vunna erfarenheterna utfärdades den 9 mars 1962 nya bestämmelser
i ett cirkulär till samtliga statsmyndigheter angående planering av den
statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte,
m. m. (SFS 1962: 65). Enligt detta gäller bl. a. följande.
Statlig myndighet, som bedriver byggnads- och anläggningsverksamhet i
egen regi eller genom entreprenör, skall planera denna verksamhet på ett
sådant sätt att den ger största möjliga bidrag till en säsongutjämning på arbetsmarknaden.
I den utsträckning så kan ske utan avsevärda olägenheter
skall statens arbeten förläggas till vintermånaderna. Myndighet skall i detta
syfte samråda med vederbörande länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnden)
eller samarbetsnämnder för byggnadsarbetsmarknaden angående
tiden för utförande av planerade byggnads- och anläggningsarbeten. Programhandlingarna
för arbetena skall innehålla föreskrift om att anbud
skall vara upprättat under iakttagande av vad nyss sagts om förläggning
av arbeten till vintermånaderna samt upptaga sysselsättningsplan. Myndighet,
som bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet, skall per den 15 i
varje månad lämna uppgift om antalet kollektivavtalsanställda arbetstagare
i egna arbeten och hos entreprenörer till vederbörande statsdepartement
och arbetsmarknadsstyrelsen.
Samtidigt som Kungl. Maj :t år 1961 utfärdade föreskrifter för den
statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte
riktade Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet samt
de olika kommunförbunden uppmaningar till sina medlemmar att genomföra
liknande åtgärder, som avsågs med de statliga föreskrifterna.
Enligt kungörelse den 14 december 1962 (SFS 1962: 655) skall bl. a. varje
kommun med mera än 10 000 invånare upprätta plan — bostadsbyggnadsprogram
— till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen förberedes
och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. Rostadsbyggnadsprogram
skall upprättas varje år och avse de fem närmast följande kalenderåren.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 12k år 1963
Arbetsmarknadsstyrelsens utredning om byggnadsindustrins arbetskraft
jämte yttranden däröver
I utredningen belyses såväl byggnadsarbetarkårens som sysselsättningens
storlek, utveckling och övriga struktur. Därvid har särskilt
sysselsättningens säsongvariationer samt arbetslöshetens omfattning och
fördelning ägnats uppmärksamhet. Det framhålles, att säsongvariationerna
fortfarande är betydande i byggnadsarbetarnas sysselsättning och arbetslöshet.
Fortsatta ansträngningar är därför nödvändiga för att bemästra
dessa. Från arbetsmarknadspolitiska synpunkter är det i första hand igångsättningsregleringens
effektivitet och nödvändighet som är av intresse. Av
gjorda inventeringar framgår, att säsongutjämningen inom den reglerade
delen av byggnadsverksamheten är långt driven. Däremot är variationerna
inom den icke reglerade sektorn fortfarande stora. Detta kan tyda på att
igångsättningsregleringen varit ett betydande säsongutj ämnande medel, men
hänsyn måste därvid tagas till andra faktorer såsom de olika projektens karaktär
och storlek. Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter:
Oavsett frågan om regleringens effektivitet och behövlighet synes säsongförhållandena
inom vissa slag av byggnadsarbeten såväl inom som utom
regleringen böra uppmärksammas i högre grad än vad som blivit fallet.
Som redan sagts är säsongutjämningen för den reglerade sektorn totalt sett
tillfredsställande. Vid en närmare analys visar det sig emellertid, att det
inom vissa slag av byggnadsarbeten fortfarande finns en icke önskvärd säsongvariation
i sysselsättningen. Under åren 1958—60 var antalet sysselsatta
grov- och träarbetare samt murare vid kraft- och belysningsverk ca
2 400 större i augusti än i februari, vid byggen av skolor, kyrkor, samlingslokaler
m. in. 800 större i augusti än i februari. Det ligger i sakens natur,
att speciella förhållanden av institutionellt och klimatiskt slag kan göra, att
en helt säsongutj ämnad sysselsättning vid de nämnda sektorerna ej går att
uppnå. En närmare utredning av orsakerna till säsongsvängningarna bör
emellertid ske. Det gäller här huvudsakligen offentliga byggnader, och det
är troligt, att en bättre säsongutjämning skulle kunna åstadkommas genom
en bättre planering från statliga och kommunala organ.
Svårare både till sin omfattning och till sin karaktär är säsongsvängningarna
vid en- och tvåfamilj shusbyggen, reparations- och ombyggnadsarbeten
samt jordbrukets ekonomibyggnader. Dessa områden har under senare
år haft en variation i sysselsättningsvolymen mellan februari och
augusti med ca 12 000 byggnadsarbetare. Problemet måste angripas från
flera olika håll. Som tidigare anförts har för statsbelånad gruppbebyggelse
av småhus införts sådana villkor i lånebesluten, att en någorlunda god
säsongutjämning kanske kan vinnas vid dessa byggen. Större delen av småhusen
byggs emellertid inte i grupp. Möjligen skulle generösare lånevillkor
eller bidrag till egnahemsbyggare, som bygger på vintern, till någon del
utjämna säsongvariationerna. Samma gäller för den del av reparations- och
ombyggnadsarbetet, som sker på småhus. Fortsatt teknisk och ekonomisk
forskning och upplysning om vinterbyggandets olika problem vid såväl småhus
som annan husproduktion behövs. Därvid torde speciellt vintermur
-
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963
ningens problem böra beaktas. När det gäller reparations- och ombyggnadsarbeten
på flerfamiljshus och andra hus, bör säsongfrågan diskuteras med
representanter för fastighetsägare och företagare. Till viss del torde reparationsverksamhetens
koncentration till sommaren vara betingad av tradition.
Därför behövs en saklig, korrekt upplysningsverksamhet, helst i samverkan
med de berörda parterna, om för- resp. nackdelar med en säsongmässigt
jämnare byggnads- och reparationsverksamhet.
Avslutningsvis anföres bland annat följande slutsatser och rekommendationer.
En effektivisering av arbetsförmedlingen är erforderlig. Statistiken
rörande sysselsättning och produktion inom byggnadsverksamheten är
för närvarande ytterst bristfällig och bör förbättras. Det offentliga och av
offentliga myndigheter understödda byggandet är av sådan omfattning att
det dominerar byggnadsverksamheten. En förbättrad flerårsplanering av
investeringarna inom denna sektor bör komma till stånd som ett medel i
konjunkturpolitiken. Samtidigt måste emellertid även aktiva åtgärder vidtagas
för att utjämna de privata investeringarnas konjunkturvariationer.
Värdet av fortsatt teknisk-ekonomisk forskning rörande vinterbyggandet
understrykes. Vidare hemställes att frågan om en förbättring av de ekonomiska
villkoren för vinterbygge av småhus överväges. En permanent organiserad
verksamhet för vidareutbildning och omskolning behövs. Byggnadsarbetarnas
genomsnittsålder är högre än för flertalet andra större arbetargrupper.
Detta i förening med de rätt stora fysiska krav, som byggnadsarbetet
ställer, gör att åldersproblemet är allvarligt. Betydande lokala
variationer kräver parternas aktiva medverkan. Slutligen föreslås, att det
lokala samarbete som påbörjats i olika former utbygges och intensifieras
samt att arbetsmarknadsstyrelsen tar initiativ till bildandet av en central
delegation med representanter från arbetsmarknadsverket, byggnadsindustrin
och byggnadsindustrins fackliga parter.
Över utredningen bär efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
delegationen för statistikfrågor, konjunkturinstitutet, överstyrelsen för
yrkesutbildning, kommerskollegium, statens råd för byggnadsforskning, arbetsmarknadsutredningen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige (efter hörande av Svenska byggnadsarbetareförbundet),
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska
stadsförbundet, Byggnadsindustrins byrå för arbetarskydd och yrkesutbildning,
Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund, Näringslivets
byggnadsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska riksbyggen,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Sveriges fastighetsägareförbund.
Arbetsmarknadsstyrelsens uttalanden har i allt väsentligt godtagits eller
lämnats utan erinran av remissorganen. Frågan om säsongvariationer och
åtgärder för alt utjämna dessa har särskilt berörts i ett antal utlåtanden.
Sålunda anser bostadsstyrelsen, att säsongutjämningen för närvarande
2* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
inte erbjuder några större problem beträffande flerfamiljshusbyggandet.
Det är av vikt att säsongproblemet ej förvärras, när igångsättningsregleringen
en gång upphör. Via den statliga långivningen och genom de planerade
samarbetsformerna bör dock samma effekt kunna ernås som för närvarande.
Styrelsen anför dock att läget beträffande småhusen är ett annat.
Fråga är om man inte får acceptera att småhusbyggandet till största delen
sker på sommaren och i stället ev. låta flerfamiljshusbyggandet mer än
vad som nu sker koncentreras till vinterhalvåret. En över hela året jämn
sysselsättning inom det totala bostadsbyggandet skulle därmed inte äventyras.
Arbetsmarknadsutredningen vill för sin del framhålla, att en säsongutjämning
i fråga om en- och tvåfamilj shus troligen kommer att efter hand
uppnås utan särskilda åtgärder från samhällets sida, genom att dylika hus
i ökad utsträckning uppföres i grupp av särskilt anlitad entreprenör. Klart
är dock att en betydande del av småhusen även i fortsättningen kommer att
uppföras individuellt. Det kan därför vara välbetänkt att, som föreslås, genom
generösare låne- och bidragsvillkor försöka få över en större del av detta
byggande till vinterhalvåret. När det gäller möjligheterna att åstadkomma
utjämning mellan säsongerna inom det totala bostadsbyggandet hänger
mycket på planeringen. Svenska byggnadsarbetareförbundet är av den uppfattningen,
att problemet i fråga om planeringen numera inte är att komma
till rätta med vinterarbetslösheten, utan fastmer att stävja arbetskraftsbristen
på sommaren. Visserligen är »vinterkostnader» fortfarande en realitet
inom vissa grenar av byggandet — det finns fortfarande byggnation
som inte låter sig utföras vintertid. Emellertid torde farhågorna för ökade
kostnader vid vinterbyggande ofta vara betydligt överdrivna. Fråga är om
man inte i detta sammanhang även kan tala om »sommarkostnader», dvs.
fördyringar till följd av svårigheter att skaffa arbetskraft sommartid. Det
bör också påpekas, att vi, om vi hade en tillräcklig tillgång på byggnadsarbetare
för att kunna tillfredsställa efterfrågan under sommarhalvåret, med
all säkerhet skulle få dras med en mycket omfattande vinterarbetslöshet.
Svenska riksbyggen uttalar, att igångsättningsregleringen haft avgörande
betydelse för utjämningen av säsongvariationerna, och understryker angelägenheten
av att de lokala samarbetsorganen kommer till stånd i god tid,
om igångsättningsregleringen upphävs. Byggnadsstyrelsen uttalar, att de
åtgärder som statsmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter hittills vidtagit
varit ägnade att befrämja vintersysselsättningen och att mycket mer
ej är att vinna genom reglerande åtgärder. Byggnadsföretagarna har under
de senaste åren anpassat sin produktion i sådan riktning, att vinterbyggen
numera anses som en fullt normal företeelse. Statens råd för byggnadsforskning
gör gällande, att det finns tekniska möjligheter att bygga mer på
vintern än vad man nu gör. Härför behövs dock fortsatt forskning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har numera till sig knutit den föreslagna cent»
rala delegationen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
13
Frågans behandling vid 1961 års riksdag
1 proposition nr 32 till 1961 års riksdag föreslogs, att lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete skulle äga fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni
1963. Till grund för förslaget om förlängning av lagen låg behovet av lagreglering
för att trygga en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen.
Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 7) med hemställan om bifall
till propositionen bland annat följande.
Utvecklingen mot en ökad planering genom lokala samarbetsnämnder
bör givetvis icke ske snabbare än att nämnderna hinner uppbyggas och organiseras
på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter emellertid, att
utbyggandet av denna verksamhet sker med all den skyndsamhet som är
möjlig. Utskottet anser det vidare nödvändigt, att Kungl. Maj :t under den
närmaste tiden utarbetar och framlägger förslag till åtgärder, avsedda att
äga tillämpning på de orter där tillräckliga förutsättningar för inrättande
av samarbetsnämnder saknas. Härvid utgår utskottet från att en generell
planering i annan form än genom krav på igångsättningstillstånd enligt
nu gällande lag bör kunna realiseras i så god tid före den 30 juni 1963 att
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete då icke skall behöva erhålla
förlängd giltighet.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Departementspromemorian
I promemorian framhålles, att byggnadsverksamheten kännetecknas av
starkare säsongmässiga variationer än flertalet andra verksamheter. Arbetsmarknadsstyrelsens
utredning om byggnadsindustrins arbetskraft visar,
att arbetslösheten inom byggnadsfacken, vilken under 1940-talet
minskade avsevärt, efter 1950—1951 legat på oförändrad eller tidvis högre
nivå än nämnda år. Under åren 1956—1959 har en medelarbetslöshet av ca
4,5—6,5 procent registrerats för byggnadsfacken totalt medan endast 1,5—
2,5 procent av samtliga medlemmar i arbetslöshetskassor var arbetslösa.
Arbetsmarknadsmyndigheternas möjlighet att genom igångsättningstillstånd
påverka tidpunkten för olika byggnadsföretag har, framhålles i promemorian,
varit ett verksamt medel när det gällt att komma till rätta med säsongvariationerna
inom byggnadsverksamheten. Arbetsmarknadsstyrelsens
undersökning har visat, att medan totalt antalet sysselsatta i byggnadsverksamhet
under åren 1955—1960 varit ca 11 500 högre i augusti än i februari
har inom småhusbyggande, reparations- och ombyggnadsarbete och arbete
avseende jordbrukets ekonomibyggnader, dvs. i stort sett inom den oreglerade
sektorn, sysselsatts ca 11 700 fler i augusti. Sysselsättningen inom den
reglerade sektorn var något lägre i augusti än i februari.
Vidare påpekas i promemorian, att byggnadsregleringen alltsedan sin
tillkomst kunnat utnyttjas som ett instrument i kampen mot säsongarbets
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
lösheten inom byggnadsarbetarkåren. Numera har regleringen över huvud
taget inte någon annan uppgift än att medverka till säsongutjämningen inom
byggnadsfacket. Under senare år har flera åtgärder vidtagits för att vid
sidan av byggnadsregleringen finna vägar ägnade att leda till en utjämning
av säsongvariationerna vid byggnadsarbetena. Som exempel nämnes, att
olika samarbetsorgan upprättats, från det till socialdepartementet knutna
byggrådet till samarbetsnämnderna i de områden, där regleringen på försök
upphävts, samt att de statliga myndigheterna intensifierat sina ansträngningar
att förlägga arbeten till vintersäsongen.
Anordningen med samarbetsnämnder har varit i bruk förhållandevis kort
tid och erfarenheterna är, enligt den uppfattning som kommer till uttryck
i promemorian, ännu alltför begränsade för att man skall kunna bilda sig
en fullt säker uppfattning om dess användbarhet och betydelse. Emellertid
torde insikten om värdet av planering på längre sikt och samarbete med
andra intressenter bli allt större bland företagarna inom branschen. Ju
större kapital som nedlägges i företagen desto angelägnare blir det att tillse
att tillgängliga resurser i maskiner och arbetskraft utnyttjas effektivt och
att verksamheten så långt möjligt fortgår i jämn takt utan avbrott. I samma
riktning verkar också utökad forskning på det byggnadstelcniska området
och tekniska framsteg, som lett till att det i allt högre grad blir möjligt
att med framgång utföra byggnadsarbete under vinterförhållanden, då detta
tidigare inte varit möjligt.
I promemorian konstateras att, trots allt som gjorts och fortfarande göres,
alla problem inte är lösta, när det gäller att nå en önskvärd säsongutjämning
inom byggnadsbranschen. Särskilda åtgärder i säsongutj
ämnande syfte är alltjämt erforderliga. En intensifierad planläggning
byggd på ett tillfredsställande prognosunderlag är bl. a. en förutsättning
för en effektiv säsongutjämning.
Planläggningsverksamheten bör enligt promemorian främst ses som en
uppgift för länsarbetsnämnderna. När det gäller den lämpliga avvägningen
av tidpunkten för igångsättning av byggnadsföretag bör målet vara att lösa
hithörande spörsmål på frivillig grund, utan tvångsingripanden från myndigheternas
sida. Därför krävs ytterligare ansträngningar. Främst torde
ifrågakomma att utveckla systemet med samarbetsnämnder och att inrätta
sådana organ i så många områden som möjligt. Övervägandena i promemorian
utmynnar i att den nuvarande byggnadsregleringen i enlighet med
riksdagens ställningstagande bör avvecklas, så att säsongutjämningen övergår
till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan
företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida.
Den frågan uppställes dock, om man kan undvara varje form av författningsenlig
möjlighet att påverka utvecklingen. Vid bedömande av behovet
av fortsatt lagstiftning anses i promemorian stor vikt
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963
böra fästas vid den mening som arbetsmarknadens parter hyser. De närmast
berörda partsorganisationerna, Svenska byggnadsindustriförbundet
och Svenska byggnadsarbetareförbundet, har i en skrivelse till socialministern
den 22 mars 1962 uttalat, att enligt deras åsikt även i fortsättningen en
författningsenlig grund bör finnas av sådan innebörd, att arbetsmarknadsorganen
kan stödja en byggplanering. Även i de fall, där samarbetsnämnderna
visar sig ändamålsenliga, kan deras möjligheter att påverka byggherrarna
vara beroende av vetskapen, att möjligheten till offentligt ingripande
står öppen. Därtill kommer de särskilda problem, som sammanhänger
med att många byggnadsföretagare står utanför organisationerna
på arbetsgivarsidan. Förhållandena torde ännu inte ha nått sådan stabilitet
att man på alla orter helt kan lita till frivilligheten. Slutsatsen blir att en
reservmöjlighet att ingripa reglerande bör finnas för den händelse de på
frivillighet grundade åtgärderna visar sig otillräckliga. Enligt promemorieförslaget
bör det finnas en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t möjlighet
att, efter bedömande av de föreliggande omständigheterna, förordna om
skyldighet för dem som vill påbörja byggnadsarbetet att inhämta igångsättningstillstånd.
Den föreslagna lagens utformning bör vara sådan att Kungl.
Maj :ts förordnande om lagens tillämpning får göras, endast om det visat sig
att tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom
andra åtgärder och skall gälla endast för sådant geografiskt område, inom
vilket dessa åtgärder visat sig ineffektiva. Ett ingripande med stöd av lagstiftningen
bör givetvis inte ske utan att arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsmarknadens
organisationer haft tillfälle att ta ställning till frågan. I
en lag av angivet slag bör begreppet byggnadsarbete omfatta samma arbeten
som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det bör sålunda avse
såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations- och underhållsarbeten.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vid förordnande om
krav på igångsättningstillstånd ange i vilken utsträckning vissa slags arbeten
fortfarande skall vara fria, t. ex. statliga arbeten, beredskapsarbeten och
småhusbyggande. I länsarbetsnämndernas tillståndsgivning ingår för närvarande
också att bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.
Starka skäl anses tala för att behålla dessa möjligheter att påverka
byggnadsverksamheten, i de fall då man nödgas ingripa med reglerande åtgärder.
I fråga om storleken av arbetsstyrkan bedöms en sådan befogenhet
vara nödvändig redan för att förebygga missbruk av igångsättningstillstånd
genom att låta arbetet bedrivas med en obetydlig arbetsstyrka över vintern
för att ta upp det på allvar först följande vår.
Giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete utlöper
med juni månad 1963. Samtidigt härmed bör enligt promemorian systemet
enligt den föreslagna nya lagen omedelbart kunna tillämpas i de orter där
igångsättningstillstånd på grund av Kungl. Maj ds beslut nu inte fordras.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
Igångsättningsplaneringen skall alltså där fortsätta i de dittillsvarande fria
formerna och ingripande enligt den nya lagen kan ske endast om denna
planering inte förmår fylla sitt syfte.
I de orter där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd
för påbörjande av byggnadsföretag har uppenbarligen förutsättningarna
ännu inte ansetts föreligga för en igångsättningsreglering byggd på frivillig
grund. Det kan inte antagas att dessa förutsättningar överallt kan bli
uppfyllda med ingången av juli 1963. För dessa orter föreslås att genom
övergångsbestämmelser stadgas, att förordnande enligt den nya
lagen automatiskt gäller vid ikraftträdandet den 1 juli 1963, därest inte
Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Förordnandet bör därefter genom beslut
av Kungl. Maj :t kunna bävas allteftersom förutsättningarna för en fri igångsättningsplanering
bedöms föreligga i olika områden. För avvecklingen av
det krav på igångsättningstillstånd, som kommer att bibehållas för vissa
orter enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen, bör sättas en tidsfrist,
efter vars utgång lagen endast får tjäna som ett instrument, som kan tillgripas
då det konstaterats, att den fria planeringen misslyckats på någon
ort. Slutpunkten för denna avvecklingstid föreslås bli den 31 december
1964.
I promemorian uttalas slutligen, att författningsenlig grund bör skapas
för införskaffande av sådant statistiskt pr ognos material, som
enligt vad i promemorian anförts erfordras för en framgångsrik sysselsättningsplanering
inom byggnadsindustrin. Bestämmelser i angivet hänseende
anses kunna utfärdas i administrativ ordning. De bör innehålla
att den, som bedriver eller avser att bedriva byggnadsarbete, skall vara
skyldig att efter anmaning av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd
lämna de uppgifter rörande arbetet, som är erforderliga för en bedömning
av sysselsättningsförhållandena för byggnadsindustrins arbetskraft.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör få utfärda närmare föreskrifter angående
omfattningen av uppgiftsskyldigheten och sättet för dess fullgörande.
Yttranden över departementspromemorian
Över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av
justitiekanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (efter hörande av länsarbetsnämnderna
och arbetsnämnden i Stockholms stad), bostadsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, Landsorganisationen
i Sverige och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Därjämte har inkommit
en skrift från HSB:s riksförbund. Justitiekanslersämbetets yttrande inskränker
sig till författningslekniska synpunkter på det i promemorian
upptagna lagförslaget.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
Behovet av åtgärder i säsongutj ämnande syfte vitsordas
genomgående. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att skiftningar i byggnadsbehovet
medför att byggandets omfattning och inriktning ständigt förändras
på olika delmarknader. På grund av svårigheterna att helt koordinera
olika byggnadsprojekt uppstår luckor i sysselsättningen. Man måste därför
räkna med något högre omsättningsarbetslöshet inom byggnadsindustrin
än inom andra branscher. En avsevärd del av arbetslösheten inom detta
område är dock säsongmässigt betingad, och arbetslösheten inom byggnadsindustrin
ligger avsevärt högre än inom näringslivet i övrigt, anför
styrelsen vidare. Tidvis förekommer dock inom begränsade geografiska områden
brist på byggarbetskraft, särskilt under högsäsongen, dvs. under
sommarmånaderna. Inom den reglerade sektorn är säsongutjämningen totalt
sett långt driven, medan däremot svängningarna är stora inom den
oreglerade sektorn. Projekten inom sistnämnda sektor är emellertid till viss
del av sådan karaktär och förutsättningarna för arbetenas bedrivande sådana,
att man inte kan räkna med att nå samma grad av säsongutjämning
som inom den reglerade sektorn. Det bör dock vara möjligt att även här
få en bättre utjämning än vad nu är fallet. För att nå en total utjämning
kan det dock vara nödvändigt att för en del av byggnadsverksamheten eftersträva
en högre sysselsättning under vintern än under sommaren.
Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas
arbetsgivareförbund anför i ett gemensamt yttrande, att säsongsvängningarna
inom byggnadsindustrin markant dämpats under de senaste decennierna,
så att årsarbetslösheten nu understiger 5 procent, varav säsongarbetslösheten
utgör drygt en tredjedel eller till sin storlek ett med flera
andra näringar jämförbart tal. Vidare framhålles, att den produktionstekniska
utvecklingen pekar mot en fortsatt naturlig säsongutjämning i det
att de fasta kostnadernas andel av produktionskostnaderna fortfar att öka
till följd av ökat antal maskiner och tekniker. Medan år 1958 antalet större
byggnads- och anläggningsmaskiner i landet uppgick till cirka 8 000 utgjorde
motsvarande antal år 1962 cirka 25 000. Av den totala personalkostnaden
är för närvarande en femtedel hänförlig till arbetsledare och tjänstemän.
Dessa stora fasta kostnader konstituerar självverkande säsongutjämnande
faktorer av stor företagsekonomisk styrka.
Den i promemorian framförda tanken att frågan om säsongutjämning
bör övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan
företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida har också vunnit anslutning bland remissorganen, även
om på eu del håll göres vissa reservationer beträffande förutsättningarna för
att det nya systemet skall kunna träda i tillämpning.
Flera länsarbetsnämnder understryker värdet av den hittillsvarande regleringen
som ett medel att ernå säsongutjämning och framhåller att övergången
till ctl system byggt på frivillig samverkan kräver avsevärda förstärkningar
av arbetsmarknadsorganens resurser.
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963
Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att erfarenheterna av den hittillsvarande
försöksverksamheten med samarbetsnämnder är begränsade. Någon systematisk
insamling och analys av erfarenheter har inte kunnat göras. Samarhetsnämndernas
ledamöter har emellertid i regel uttalat sig positivt om
försöksverksamheten och i flertalet fall ansett att resultatet inte blivit sämre
än om igångsättningsregleringen bibehållits. Till de klart positiva erfarenheterna
hör, anför styrelsen vidare, den dokumenterade samarbetsviljan
hos olika kategorier byggherrar, byggföretagare, kommunala och andra
myndigheter i syfte att planera sysselsättningen. Härigenom har de lokala
arbetsmarknadsmyndigheterna fått möjligheter alt bättre än eljest följa
byggnadsverksamheten. Några fria orter hade under vintern 1961/1962 otvivelaktigt
en högre sysselsättning än tidigare. För flertalet fria orter måste
emellertid konstateras att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna steg betydligt
kraftigare än i övriga orter. Den korta tid som försöksverksamheten
med samarbetsnämnder pågått och svårigheterna att direkt härleda orsakerna
till olikheterna i utvecklingen på skilda orter motiverar dock enligt
styrelsen stor försiktighet i omdömena. Det kan emellertid inte anses uteslutet,
att regleringens upphävande medfört försämrad sysselsättning på
vissa orter och att den fria planeringen där ännu inte fungerat tillfredsställande.
De hittills prövade samarbetsformerna synes emellertid kunna
tjäna som grund för ett utbyggt system för planering i samverkan mellan
arbetstagare och arbetsgivare, kommuner och arbetsmarknadsorgan. I en
arbetsgrupp inom styrelsen, i vilken också deltagit representanter för parterna
på byggnadsarbetsmarknaden, har uppdragits vissa riktlinjer härför.
Det synes nu vara en allmän uppfattning att gemensamma ansträngningar
är nödvändiga för att få till stånd en rationell användning av arbetskraftsoch
övriga produktionsresurser inom byggnadsbranschen. Enligt styrelsens
mening är det angeläget att bygga vidare på detta gemensamma intresse med
sikte på en ytterligare utjämning av sysselsättningen. Det centrala är härvid
att få till stånd en bättre planering i vidare mening. Ett tillräckligt långt
planeringsperspektiv är nödvändigt för att man skall få tillräcklig tid för
utbildning, omskolning och arbetskraftsöverflyttning. Även om en viss
förbättring skett under senare år, får länsarbetsnämnder och lokala samarbetsnämnder
ofta information om planerat statligt byggande alltför sent.
Också i fråga om kommunalt och enskilt byggande lämnas i många fall alltför
kort varsel, i synnerhet gäller detta mindre objekt. Styrelsen finner
det därför önskvärt att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts cirkulär om samrad
mellan statsmyndighet och länsarbetsnämnd eller samarbetsnämnd angående
tiden för utförande av planerat byggnads- och anläggningsarbete
kompletteras med stadgande om att sådant samråd skall ske i god tid. Vidare
bör i beslut om statliga lån eller bidrag till såväl kommunala som enskilda
byggherrar ingå en föreskrift om samråd med länsarbetsnämnden
i god tid före arbetenas påbörjande. Kommunernas liksom byggföretagarnas.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
fastighetsägarnas, industrins och handelns organisationer bör intresseras
att påverka sina medlemmar till aktiv medverkan i sysselsättningsplaneringen.
Styrelsen framhåller, att det behov av ytterligare planeringspersonal
hos arbetsmarknadsmyndigheterna, som en effektiv sysselsättningsplanering
medför, kan beräknas uppgå till ett femtiotal personer. Under förutsättning
att beslut fattas om införande av ett nytt planeringssystem kommer
styrelsen att redovisa mera preciserade beräkningar härom.
Bostadsstyrelsen framhåller, att överenskommelser på frivillig grund angående
lämpliga igångsättningstider inom flera sektorer av byggandet, däribland
bostadsbyggandet som finansieras med statliga lån, kan kompletteras
med vissa direktiv från olika myndigheter. De vinterbidrag, som i kombination
med bostadslån kan beviljas för att täcka merkostnader vid vinterbygge,
kan för närvarande utgå endast till flerfamiljshus och till sådana
småhus som är avsedda att uthyras eller försäljas. Bostadsstyrelsen avser
emellertid att ta under övervägande att tillämpa bestämmelserna om vinterbidrag
även beträffande hus som skall bebos av låntagaren. Styrelsen förutsätter
vidare att sysselsättningsplaneringen, såvitt gäller bostadsbyggnadssektorn,
skall bedrivas under fortlöpande samråd mellan länsarbetsnämnderna
och länsbostadsnämnderna. Genom sina kontakter med kommuner
och byggnadsföretagare har länsbostadsnämnderna tillgång till uppgifter
av betydelse för planeringen. Å andra sidan behöver länsbostadsnämnderna
för planeringen av sin långivande verksamhet och som underlag för sina
överläggningar med kommunerna beträffande upprättande av bostadsbyggnadsprogram
kännedom om sysselsättningsläget och de avsedda igångsättningstiderna.
Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas
arbetsgivareförbund anser, att förutsättningarna för en anpassning av
byggnads- och anläggningsindustrins resurser — inte minst dess arbetskraft
— till samhällets skiftande behov av byggnader och anläggningar kan
väsentligt förbättras, om man inom sammanhängande naturliga regioner
kan få en sådan överblick över kommande byggprojekt att erforderliga marknadsbalanserande
åtgärder kan vidtagas i god tid. För att kunna få denna
överblick erfordras en långsiktig ehuru relativt grov bild av totalvolymen
av kommande projekt. En sådan långsiktig planering öppnar även vidare
möjligheter för företagens interna planering, vilket sannolikt kommer att
påverka varaktigheten av arbetarnas anställning så att omsättningsarbetslösheten
sjunker. Därtill utgör den interna planeringen en av de viktigaste
förutsättningarna för en dämpning av säsongvariationerna. Med planeringsåtgärderna
kan man skaffa underlag för en effektiv rådgivning åt presumtiva
byggherrar beträffande arbetsmarknadsutsikterna för kommande projekt.
Det goda utfallet av försöksverksamheten med frivillig planering på
flertalet av de orter där sådan planering prövats kan huvudsakligen tillskrivas
det självverkande planeringsbehov, som kännetecknar det moderna
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
byggandet. Efter någon förenkling av den administrativa handläggningen
— exempelvis genom en fastare anknytning till länsarbetsnämnderna —
torde den ordning som tillämpats i försöksverksamheten vara väl ägnad
att över hela landet avlösa den nuvarande regleringen.
Landsorganisationen uttalar, att erfarenheterna av samarbetsnämndernas
hittillsvarande verksamhet inte är så entydiga, att systemet med sådana
nämnder nu kan anses lämpat att läggas till grund för sysselsättningsplanering
över hela landet i den takt promemorian räknar med. Enligt
Landsorganisationens mening bör en avveckling av igångsättningsregleringen
inte ske förrän det är klart dokumenterat genom försöksverksamhet att ett
system med lokala samarbetsnämnder ej innebär en försämrad säsongmässig
sysselsättningsplanering och att berörda parter är ense. Erfarenheterna
från den bedrivna försöksverksamheten bör grundligt bearbetas av arbetsmarknadsstyrelsen
för att ge underlag för eventuella fastare riktlinjer för
att göra nämndernas arbete mera effektivt. Landsorganisationen anför vidare,
att de centrala såväl som de lokala arbetsmarknadsorganen bör förbättra
kontakten med statliga och kommunala myndigheter samt privata
fastighetsägare in. fl. för att söka förmå dem att i större utsträckning överflytta
icke reglerade byggnadsarbeten — främst reparationer — till de tider
av året särskilt hög arbetslöshet råder bland byggnadsarbetarna.
Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller, att ersättande av byggnadsregleringen
med en genom frivillig samverkan bedriven planering av
byggnadsverksamheten endast kan komma i fråga, om de genom byggnadsregleringen
vunna förbättringarna inte äventyras. En frivillig planering av
byggnadsverksamheten får emellertid inte enbart inrikta sig på de sektorer
och grupper, som i första hand berörts av byggnadsregleringen, utan även
omfatta den nuvarande fria sektorns arbeten. Förbundet anför vidare, att
regleringen endast får hävas i den takt som lokala förutsättningar medger,
dvs. när de lokala parternas samarbete för planering av sysselsättningen
nått sådan effektivitet, att parterna själva är beredda att ta fulla ansvaret
för säsongplaneringen.
Förslaget att organisationen av den frivilliga samverkan
i första hand skall bygga på ett system av samarbetsnämnder av den
art som försöksvis prövats har allmänt vunnit gillande. Från flera håll betonas
därvid värdet av en nära anknytning till länsarbetsnämnderna.
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att samarbetsorganen betecknas byggarbetsnämnder
och att i varje nämnd skall ingå två representanter för byggarbetsgivarna,
två representanter för arbetstagarna, två representanter för
de inom nämndens verksamhetsområde belägna kommunerna — varav den
ene skall representera huvudorten och den andre övriga kommuner — samt
en representant för arbetsmarknadsmyndigheterna. Den sistnämnde bör
utgöras av arbetsförmedlingsföreståndaren i huvudorten. Styrelsen uttalar,
att de geografiska områden, inom vilka nämnderna skall verka, i möj
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963
ligaste mån bör utgöra naturliga arbetsmarknadsområden. Styrelsen anser
att indelningen i s. 1c. A-regioner kan tjäna som utgångspunkt och förutsätter
att antalet nämnder totalt skall uppgå till ett 80-tal.
Även Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar benämningen byggnadsnämnder.
Förbundet framhåller att problemet med att nå effektivitet
i samarbetet i första hand hänför sig till svårigheterna att få de överenskomna
riktlinjerna och rekommendationerna accepterade och tillämpade
av de enskilda byggherrarna och av byggföretagarna. Här måste enligt förbundets
mening såväl de lokala som de centrala organisationerna vara
beredda träda in som aktiva informations- och opinionsförmedlare. Förbundet
betonar vidare, att ansvaret för sysselsättningsplaneringens effektivitet
i första hand måste ligga hos byggarbetsnämnderna och då främst
hos partsrepresentanten där.
I fråga om behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för
en på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har olika meningar
framkommit.
Flertalet remissorgan ansluter sig här till promemorians förslag om en
fullmaktslag. Denna ståndpunkt intar bostadsstyrelsen, Landsorganisationen,
länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen. Sistnämnda myndighet
anser, att det efter en övergångsperiod bör finnas förutsättningar
inte blott att bibehålla utan också att förbättra säsongutjämningen utan
tillämpning av den föreslagna lagen. Styrelsen vill dock inte utesluta att sådana
extraordinära situationer kan uppstå, då man för en säsongutjämning
kan behöva stöd av lagstiftning. Svenska byggnadsarbetareförbundet betonar
att det erfordras legala föreskrifter, som ger myndigheterna möjligheter
till direkta åtgärder, när den frivilliga planeringen inte fungerar tillfredsställande.
Motståndare till en lagreglering av den i promemorian föreslagna typen
är Svenska arbetsgivareföreningen. Enligt föreningens uppfattning saknas
bärande motiv för lagstiftningen, då den helt dominerande andelen av byggnadsverksamheten
bedrives av företag, som anpassat sin produktion i sådan
riktning, att vinterbyggande nu anses som en normal företeelse. Föreningen
anser det vidare principiellt otillfredsställande att som ett led i en arbetsmarknadspolitik,
som fått allt större resurser till sitt förfogande för att
kunna fungera smidigt och effektivt, införa en lagstiftning med syfte att
åstadkomma en speciell reglering för en viss del av arbetsmarknaden. Samma
inställning kommer till uttryck i yttrandet från Svenska byggnadsindustriförbundet
och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.
Byggnadsindustriförbundet förklarar, att då förbundet i den i promemorian
åberopade skrivelsen den 22 mars 1962 begärt en författningsenlig
grund, på vilken arbetsmarknadsmyndigheterna kunde stödja en produktionsplanering,
avsågs från förbundets sida rätt för arbetsmarknadsmyndigheterna
alt införskaffa erforderliga planeringsdata. Däremot avsåg förbundet
inte någon lag av det i departementspromemorian angivna slaget.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963
I fråga om lagens utformning har departementsförslaget i allmänhet
godtagits. Svenska arbetsgivareföreningen uttalar dock att -— därest
lagen genomföres —- villkoren för ett förordnande om lagens tillämpning
bör skärpas eller preciseras så, att det för ett förordnande kräves att svåra
olägenheter i arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende
eljest skulle uppkomma. Liknande synpunkter anföres av Svenska byggnadsindustriförbundet
och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.
Beträffande behovet av övergångsbestämmelser och deras utformning
föreligger motstridiga uppfattningar.
Landsorganisationen och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser, att
begränsningen av övergångstiden till den 31 december 1964 är alltför snäv.
Byggnadsarbetareförbundet konstaterar för sin del att de lokala förutsättningarna
för en sysselsättningsplanering är mycket olika inom olika orter
och områden, inte bara beroende på geografiska olikheter utan även på
grund av byggnadsverksamhetens struktur, byggherrarnas och byggföretagens
organisation samt personella förhållanden inom organisationer och
företag. Det är enligt förbundets mening därför inte möjligt att på förhand
och generellt för hela riket ange en bestämd tidpunkt då lokal planering kan
ersätta byggnadsreglering.
Svenska arbetsgivareföreningen anser däremot, att någon övergångsbestämmelse
av den i promemorian föreslagna typen inte alls bör finnas. Enligt
föreningens uppfattning finns, med hänsyn till det faktiska sysselsättningsläget,
inte någon anledning att låta fullmaktslagen träda i tillämpning
den 1 juli 1963. Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och
vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, som också motsätter sig den föreslagna
övergångsbestämmelsen, framhåller att vid igångsättandet av nuvarande
försöksverksamhet samarbetsnämnder tillsattes först i samband
med försöksperiodens början eller t. o. m. senare. Erfarenheterna härav
ger enligt förbunden stöd för uppfattningen att någon övergångstid, under
vilken den nya lagen skall tillämpas, inte är erforderlig.
Arbetsnämnden i Stockholms stad såge gärna, att möjligheter skapades
att även efter övergångstidens slut vid behov bibehålla en tillståndsgivning
utan att det, såsom förutsättes i promemorian, först måste konstateras, att
en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom
andra åtgärder. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att
det för Göteborgsområdets del föreligger behov av förordnande enligt den
nya lagen under en femårsperiod framåt. Länsarbetsnämnden i Jönköpings
län beräknar att för dess vidkommande det nya systemet skall kunna införas
under slutet av 1963 eller början av 1964. Länsarbetsnämnden i Värmlands
län finner det angeläget att avvecklingstiden göres så kort som möjligt.
Länsarbetsnämnden i Södermanlands län uttalar som sin mening, att
en övergång till frivillig reglering bör vara lättast att få till stånd när till
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963
gången på aktuella objekt är god och då det synes uppenbart för envar att
en reglering har berättigande. Det vore enligt nämndens mening fördelaktigt,
om de fria formerna för igångsättningsplanering kunde tillämpas redan
fr. o. m. den 1 juli 1963 för så många områden som möjligt och att
undantag endast komme i fråga där speciella arbetsmarknadsskäl påkallar
annan ordning.
önskvärdheten av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial
betonas i ett flertal remissutlåtanden. Svenska byggnadsarbetareförbundet
vill gå längre än departementspromemorian och kräva skyldighet för den
som planerar byggnadsarbete att utan anmaning meddela detta till länsarbetsnämnden.
Vidare önskar förbundet att den som bedriver byggnadsarbete
skall vara skyldig att — likaledes utan anmaning — senast tre dagar
efter det att ett arbete påbörjats meddela detta till länsarbetsnämnden.
Även Landsorganisationen vill skärpa kraven på uppgiftslämnandet. Arbetsmarknadsstyrelsen
ansluter sig till promemorians förslag att uppgifter angående
planerade byggnadsföretag skall lämnas först på anfordran men förordar
skyldighet att lämna uppgifter angående påbörjade arbeten utan anmodan
senast tre dagar efter påbörjandet. Möjlighet bör dock enligt styrelsen
finnas att beträffande vissa byggnadsarbeten göra undantag från
skyldigheten att lämna sådan uppgift.
Departementschefen
Den nuvarande byggnadsregleringen, som vad gäller de grundläggande
lagbestämmelserna går tillbaka till år 1943, tillkom som ett led i strävandena
att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av stor brist på arbetskraft och
byggnadsmaterial. Under större delen av den tid regleringen varit i kraft har
dess huvuduppgift också varit av investeringsbegränsande natur. Den har
använts som ett instrument vid utväljandet av de byggnadsföretag, som med
hänsyn till sin betydelse ansetts böra främst få ta de disponibla investeringsutrymmena
i anspråk. Den har vid sidan därav begagnats som ett medel att
till förmån för näringslivet på andra orter begränsa de största städernas
expansion. Slutligen har en viktig uppgift för regleringen varit att bidra till
en sådan spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att
största möjliga vinterbyggande uppnås och säsongarbetslösheten inom
byggnadsbranschen därigenom motverkas. Det är enbart för sistnämnda
ändamål som regleringen numera begagnas.
Sedan början av 1950-talet har en successiv avveckling av byggnadsregleringen
skett genom att undantag beviljats från regleringen och generellt
byggnadstillstånd meddelats för stora delar av byggnadsverksamheten. Från
och med 1959 gäller generellt byggnadstillstånd för all byggnadsverksamhet,
som omfattas av regleringen. Kvar står endast en reglering i säsongutjämnande
syfte. Denna innebär att tillstånd för igångsättning fordras för vissa
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963
byggnadsarbeten, varvid vederbörande länsarbetsnämnd bestämmer tiden
för arbetenas påbörjande och även kan meddela föreskrifter angående storleken
och sammansättningen av arbetsstyrkan. På vissa orter har kravet på
sådant igångsättningstillstånd slopats i anslutning till försök med helt fri
planering under medverkan av särskilt inrättade samarbetsnämnder med
representanter för byggnadsarbetsgivare, byggnadsarbetare, kommuner och
arbetsmarknadsmyndigheter. Denna försöksverksamhet har pågått på några
orter sedan den 1 april 1959 och i utökad omfattning sedan den 1 april
1961.
I samband med att giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
år 1961 senast förlängdes till utgången av juni 1963 uttalade
riksdagen, alt den utgick från att en generell planering i annan form än
genom krav på igångsättningstillstånd enligt lagen borde kunna realiseras
i så god tid före giltighetstidens utgång, att lagen icke skulle behöva erhålla
ytterligare förlängd giltighet.
För att bedöma frågan om behovet av fortsatt lagstiftning är det nödvändigt
att något närmare beröra läget i dag och de motiv som finns för den
nuvarande regleringen. Härvid utgår jag ifrån att behovet av en reglering
skall bedömas enbart med utgångspunkt i strävandena att nå en önskvärd
säsongutjämning när det gäller sysselsättningen av byggnadsindustrins
arbetskraft.
Byggnads- och anläggningsverksamheten är sett till såväl produktionens
omfattning som arbetsstyrkans storlek en storindustri, även om den i jämförelse
med den fasta industrin har stor geografisk spridning och är uppdelad
på många företag. Med en bruttoproduktion av cirka 14 miljarder
kronor per år och cirka 300 000 sysselsatta personer intar byggnadsindustrin
en nyckelposition i samhällsekonomin.
Problemet att få till stånd en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen
är betydligt äldre än den nuvarande byggnadsregleringen. Många
faktorer samverkar att skapa svårigheter. Byggandets omfattning och inriktning
är stadd i ständig förändring till följd av skiftningar i byggnadsbehovet.
Av en rad skäl är det ofta svårt att samordna olika byggnadsprojekt.
Följden blir luckor i sysselsättningen, och man måste inom byggnadsindustrin
räkna med högre omsältningsarbetslöshet än inom andra
branscher. Vad som framförallt kännetecknar svsselsättningsförhållandena
inom byggnadsbranschen är dock att byggnadsverksamheten är utsatt för
större säsongmässiga växlingar än de flesta andra verksamheter. Dessa växlingar
har sin grund i flera olika omständigheter. Sålunda kan nämnas klimatets
betydelse och därav betingade traditioner, när det gäller tiden för
bedrivande av byggnadsarbete. Vidare kan framhållas industriers och andra
byggherrars önskemål att utföra reparationer och ombyggnadsarbeten i
samband med semester- och ferieuppehåll. Resultatet har blivit en genomsnittligt
sett hög sysselsättning med arbetskraftsbrist under somrarna men
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
med arbetslöshet vintertid. Sammantaget bär olika faktorer medfört att
arbetslösheten inom byggnadsindustrin ligger avsevärt högre än inom näringslivet
i övrigt. Under åren 1960 och 1961 har sålunda medelarbetslösheten
inom Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa legat mellan 4 och 4,5
procent, medan motsvarande siffror för samtliga arbetslöshetskassor varit
mellan 1 och 1,5 procent. Säsongarbetsiösheten inom byggnadsfacket har
beräknats motsvara 35—40 procent av den totala arbetslösheten inom
branschen.
Byggnadsregleringen har utan tvivel varit ett betydelsefullt medel när
det gällt att få till stånd en jämn fördelning av byggnadsverksamheten under
olika årstider och motarbeta vinterarbetslöshet. Arbetsmarknadsstyrelsens
undersökningar avseende åren 1955—1960 har visat att säsongutjämningen
inom den reglerade sektorn varit långt driven. Utöver byggnadsregleringen
har flera faktorer verkat för en säsongutjämning inom
byggnadsbransehen. Nya tekniska rön har gjort vinterbyggande möjligt i
större utsträckning än tidigare. Forskningen och utvecklingen på detta område
fortgår. En pådrivande faktor för ökat vinterbyggande har blivit de
ökade investeringarna i maskiner och tekniska hjälpmedel. I samma riktning
verkar det ökade antalet fast anställda tjänstemän och tekniker hos
byggnadsföretagen. I och med att de fasta kostnadernas andel av den totala
produktionskostnaden stigit, har det blivit mer angeläget att hålla verksamheten
i gång under så stor del av året som möjligt. Nödvändigheten av en god
och långsiktig planering av byggnadsföretagen har blivit uppenbar för alla
intressenter. Värdet av samverkan mellan myndigheter, företagare och
arbetstagare torde inses av de berörda parterna. Som ett led i samhällets
planeringsåtgärder har till socialdepartementet knutits ett särskilt byggråd,
sammansatt av representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen
och med uppgift att överlägga i frågor av betydelse för sysselsättningen
inom byggnadsindustrin. För de statliga myndigheterna har
utfärdats direktiv att i möjlig mån söka få statliga byggnadsarbeten förlagda
till vintersäsongen. Ett nytt inslag i planeringsverksamheten är de
förra året utfärdade bestämmelserna om bostadsbyggnadsprogram, som
flertalet kommuner med mera omfattande bostadsbyggande skall upprätta.
Det rör sig om rullande femårsplaner, som skall hållas aktuella genom att
årligen förnyas för de närmast följande fem kalenderåren.
Vid remissbehandlingen av den promemoria om säsongutjämning för
byggnadsindustrins arbetskraft som utarbetats inom socialdepartementet
har det fortsatta behovet av åtgärder i säsongutj ämnande
syfte vitsordats. Förslaget i departementspromemorian att den nuvarande
byggnadsregleringen skall avvecklas och säsongutjämningen övergå till
att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan företagare
och arbetstagare under akliv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida har allmänt godtagits. På eu del håll har dock yppats tveksamhet
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
angående den takt, vari avvecklingen kan genomföras. Betänkligheterna
synes närmast grunda sig på att resultaten av den hittills bedrivna försöksverksamheten
med fri planering inte är helt entydiga eller i varje fall för
bristfälligt redovisade för att några bestämda slutsatser skulle kunna dragas
om systemets användbarhet.
Försöksverksamheten har ännu pågått förhållandevis kort tid och tillåter
väl inte några säkra slutsatser. I ett avseende synes dock erfarenheterna
vara dokumenterade och positiva, nämligen vad gäller den samarbetsvilja
och det intresse, som de berörda parterna har visat. Systemet med samarbetsnämnder
synes vara ägnat att bilda underlag för en effektiv frivillig
planering. En sådan ordning står i god samklang med strävandena inom
arbetsmarknadspolitiken att nå förtroendefull samverkan mellan arbetsmarknadsorganen
och de närmast berörda intressenterna och grunda myndigheternas
åtgöranden på samförståndslösningar.
Mot bakgrunden av vad nu anförts finner jag att även den kvarvarande
lagreglerade tillståndsgivningen bör successivt avvecklas. I enlighet härmed
bör giltighetstiden för 1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete
inte förlängas. Den upphör då att gälla med utgången av juni månad
i år. Som jag strax skall beröra bör en fullmaktslagstiftning av annat innehåll
samtidigt träda till.
Organisationen av den frivilliga samverkan, som
skall utgöra grunden för den framtida planeringsverksamheten, bör i första
hand bygga på ett system med samarbetsnämnder av den art som försöksvis
prövats. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att närmare
planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga
distrikt. Till utgångspunkt synes i sistnämnda hänseende kunna tagas det
i arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande framförda förslaget om en indelning,
som i huvudsak ansluter sig till indelningen i s. k. A-regioner. Den
av arbetsmarknadsstyrelsen förordade sammansättningen av nämnderna —
två företrädare för byggarbetsgivarna, två för arbetstagarna, två för de i
området ingående kommunerna samt en för arbetsmarknadsmyndigheterna
•— finner jag lämplig. Likaså anser jag den föreslagna benämningen
by§Sarbetsnämnd bättre än den hittills brukade benämningen samarbetsnämnd.
Det ligger i sakens natur att b3^ggarbetsnämndernas verksamhet måste
bedrivas i nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna, då främst länsarbetsnämnderna.
Det är dessa som har den samlade överblicken över arbetsmarknadsläget
i olika branscher, och det är också de som måste bära
huvudansvaret för samordningen av planeringsverksamheten inom byggnadssektorn.
Effektiviteten i verksamheten blir emellertid i hög grad beroende
på i vilken utsträckning planeringsorganens rekommendationer följes
av byggherrar och andra. Här räknar jag med att byggarbetsmarknadens
partsorganisationer skall kunna verksamt bidraga till ett gott resultat.
Rörande behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1963
på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har under remissbehandlingen
av promemorian framkommit delade meningar. Arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen ansluter sig liksom de hörda arbetstagarorganisationerna
till promemorians förslag att sådan lagstiftning bör finnas.
Av motsatt åsikt är arbetsgivarorganisationerna.
Avgörande för bedömningen av denna fråga blir vilken tillit man sätter
till de förordade frivilliga åtgärdernas effektivitet och vilken uppfattning
man har om den kommande utvecklingen i övrigt. Härvid kan man inte
undgå att ta hänsyn till att erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten
hittills är förhållandevis begränsade. Otvivelaktigt kan det också i
många fall vara så att byggarbetsnämndernas möjligheter att påverka byggherrarna
är beroende av att viss möjlighet till offentligt ingripande står
öppen. Förhållandena har inte på alla orter nått en sådan stabilitet att en
fri planering kan undvara ett stöd av sistnämnda art. Det vore därför oklokt
att inte skapa en reservmöjlighet att ingripa reglerande, för den händelse
de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa sig otillräckliga. Det
lämpliga instrumentet härför är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t
möjlighet att ingripa och sätta regleringen i kraft, när så befinnes påkallat.
Såsom framhållits i promemorian bör det förutsättas att arbetsmarknadsstyrelsen
och partsorganisationerna på byggarbetsmarknaden haft tillfälle
att yttra sig om behovet av ett ingripande innan Kungl. Maj :t utnyttjar
sin befogenhet enligt lagen.
Vad gäller lagens utformning innebär förslaget i departementspromemorian
att Kungl. Maj :t skall äga förordna om skyldighet för dem
som vill påbörja byggnadsarbete alt inhämta särskilt igångsättningstillstånd,
som normalt skall meddelas av länsarbetsnämnd. Kungl. Maj :ts förordnande
skall få göras endast om det visat sig att tillfredsställande säsongutjämning
inte kunnat åstadkommas genom andra åtgärder och skall gälla
endast för sådant geografiskt område, inom vilket dessa åtgärder visat sig
ineffektiva. Begreppet byggnadsarbete skall enligt förslaget omfatta samma
slags arbeten som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det skall
sålunda avse såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations-
och underhållsarbeten. Det får ankomma på Kungl. Maj :t att i samband
med eventuellt förordnande om lagens tillämpning bestämma i vad
mån vissa arbeten skall undantagas. Enligt lagen skall vidare länsarbetsnämnderna
få befogenhet att — på samma sätt som nu sker —— i samband
med tillståndsgivningcn bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.
Den föreslagna lagtexten har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Arbetsgivarorganisationerna har dock uttalat att, för den händelse lagen
kommer till stånd, villkoren för förordnande om lagens tillämpning borde
skärpas eller preciseras därhän, att det skall krävas svåra olägenheter i
arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende.
Det är givetvis svårt att i lagtext precisera förutsättningarna för ett ingri -
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963
pande. Då det i promemorieförslaget utsäges att en förutsättning för ingripande
skall vara att en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat
åstadkommas genom andra åtgärder avses att det skall vara dokumenterat,
att det inte varit möjligt på andra vägar nå fram till en godtagbar säsongutjämning.
Jag finner ej anledning frångå promemorieförslaget i denna del.
Även i övrigt anser jag att förslaget, med vissa smärre justeringar, bör godtagas.
Den nya lagen förutsättes skola träda i kraft, när lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete med utgången av juni månad i år upphör att gälla.
Systemet med en helt fri planering kan då genast börja tillämpas i orter där
igångsättningstillstånd nu inte fordras, dvs. på de hittillsvarande försöksorterna.
För de områden, där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd,
föreslås i promemorian vissa övergångsbestämmelser.
Enligt dessa skall förordnande enligt den nya lagen automatiskt gälla
vid ikraftträdandet, därest inte Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Avsikten
är att det automatiska förordnandet skall hävas allteftersom förutsättningarna
för eu fri igångsättningsplanering föreligger. En definitiv slutpunkt
för denna avvecklingstid skall enligt promemorian vara den 31 december
1964. Från ingången av 1965 skulle alltså lagen vara ett instrument, som
får tillgripas endast då det konstaterats att den fria planeringen misslyckats.
Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna har kritik riktats från skilda
utgångspunkter. Från arbetsgivarhåll har hävdats att någon övergångsbestämmelse
av den angivna typen inte bör finnas. Motsatt mening har
kommit till uttryck i arbetstagarorganisationernas yttranden, där den
angivna tidsfristen ansetts för kort.
För egen del finner jag det ofrånkomligt med övergångsbestämmelser
av förevarande slag. Att redan från och med den 1 juli i år helt lita till den
frivilliga planeringen för landet i dess helhet synes inte försvarligt. Även
om målet bör vara att så fort som möjligt övergå till fri planering, måste
man beakta de skiftande förhållandena på olika orter och ta hänsyn till att
viss förberedelsetid erfordras för att den nya ordningen skall fungera tillfredsställande.
Speciellt med tanke på storstadsregionerna finner jag det
motiverat att utsträcka avvecklingstiden till utgången av juni 1965, dvs. till
två år från den nya lagens ikraftträdande. Samtidigt vill jag dock betona
angelägenheten av alt regleringen inte för någon del av landet bibehålies
längre än vad som är nödvändigt. I samband med lagens ikraftträdande får
utfärdas bestämmelser om vilka slag av byggnadsarbeten som skall undantagas
från kravet på igångsättningstillstånd. Härvid torde det vara lämpligt
att anknyta till vad nu gäller.
Behovet av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial är allmänt
omvittnat. Författningsenlig grund för inhämtande av erforderliga
uPP§ifter måste finnas. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas i administrativ
ordning och bör innehålla förpliktelse för den som bedriver eller
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1963
avser att bedriva byggnadsarbete att på anmodan lämna länsarbetsnämnd
de uppgifter som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållandena
inom byggnadsindustrin. Dessutom torde byggnadsföretagare böra
åläggas att utan anmaning anmäla påbörjade arbeten inom viss lid efter
påbörjandet.
Specialmotivering
I överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har
på grundval av det i departementspromemorian upptagna författningsförslaget
inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete.
Utöver vad förut anförts torde följande böra nämnas rörande förslaget.
1 §•
Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelser, som ger
Kungl. Maj :t befogenhet att förordna om att igångsättningstillstånd skall
utgöra villkor för rätt att påbörja byggnadsarbete. Kungl. Maj :ts förordnande
skall omfatta avgränsade geografiska områden och vara begränsat
till viss tid, som anges i förordnandet. Fullmakten får begagnas endast i
syfte att upprätthålla jämn sysselsättning under olika delar av året inom
byggnadsindustrin. Hinder möter inte att begagna regleringen som ett instrument
för att få en säsongutjämning med sikte på mer än ett år. Förordnande
skall kunna ges först sedan försök med fri planering slagit fel
och det blivit klart att godtagbart resultat inte kan nås på annat sätt än
genom en reglering. För tiden närmast efter lagens ikraftträdande skall
dock gälla särskilda regler härvidlag, såsom framgår av övergångsbestämmelserna.
Vad byggnadsindustrin skall anses omfatta framgår av definitionen på
byggnadsarbete i 2 §. Kungl. Maj :ts förordnande kan begränsas, så att igångsättningstillstånd
inte erfordras för vissa slag av sådant arbete.
2§.
Denna paragraf överensstämmer med 3 § lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete.
3 §.
Enligt första stycket i denna paragraf skall frågor om igångsättningstillstånd
i första hand prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,
av länsarbetsnämnd. Besvärsvägen kan sedan tillståndsfrågor
bringas under Kungl. Maj :ts prövning.
Andra stycket motsvarar 4 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Befogenhet att i igångsättningstillstånd stadga särskilda villkor har begränsats
till att avse storleken och sammansättningen av arbetsstyrkan.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963
4§.
Paragrafen motsvarar 5 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
5 §•
Denna paragraf motsvarar 10 § första och tredje styckena lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete. Vitesföreläggande enligt paragrafen skall
läktas mot den som bedriver arbetet, dvs. byggherren.
Lagförslaget upptar ingen motsvarighet till straffbestämmelserna i 8 §
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete beträffande den som bedriver
byggnadsarbete utan tillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot
särskilt meddelad föreskrift. Den som underlåter att ställa sig bestämmelserna
om igångsättningstillstånd till efterrättelse skall alltså inte kunna
ådömas straff härför. Den enda sanktionsmöjlighet som skall föreligga
för sådana fall blir vitesföreläggande. Skulle ett vitesföreläggande inte ge
önskat resultat, kan förnyat föreläggande komma i fråga. Landsorganisationen
har vid remissbehandlingen förordat straffsanktioner vid sidan om
vitesbestämmelserna, medan samtliga övriga remissorgan godtagit promemorieförslaget
att endast vitessanktion skall finnas. Då kriminalisering
inte kan anses nödvändig för att säkra att syftet med lagbestämmelserna
blir tillgodosett, har promemorieförslaget följts.
Utdömande av vite skall enligt förslaget ankomma på allmän domstol.
Talan om utgivande av vitet föres därvid av allmän åklagare, som dock
först måste ha medgivande till aktionen från arbetsmarknadsstyrelsen.
6§.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 7 § lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Andra stycket överensstämmer med 6 § samma lag.
7§.
Första stycket i denna paragraf har motsvarighet i 9 § lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Andra stycket motsvarar 12 § första stycket nyssnämnda lag.
8§.
Paragrafen motsvarar 11 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Om någon, som enligt 25 kap. strafflagen är underkastad ämbetsansvar,
bryter mot tystnadsföreskrifterna skall han straffas enligt stadgandena i
strafflagen.
För åtal kräves, i motsats till vad som är fallet enligt nuvarande lagstiftning,
inte angivelse av målsägande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963
31
9§.
Besvärsreglerna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 15 § lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
I fråga om besvärstider skall gälla reglerna i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid
vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Enligt nämnda lag
skall besvär vid äventyr av talans förlust ha inkommit till vederbörande
myndighet inom tre veckor från det att klaganden fick del av det beslut,
som skall överklagas, dock att för menighet besvärstiden i stället skall vara
fem veckor.
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,
vilket har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Ingemar Lindberg
1 Bilagan, som bortsett från formella jämkningar är likalydande med det vid propositionen
fogade lagförslaget, har här utelämnats.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1963
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 mars
1963.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 7 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15 februari
1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen Gunnar Danielson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Birgitta Liljefors
Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963
33
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 18 mars
1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 februari 1963 remitterade
förslaget till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.
Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande lagförslag,
vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte med vissa formella
ändringar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingemar Lindberg