Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

1

Nr 118

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om
sambruksföreningar, m. mgiven Stockholms slott
den 22 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den
30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar,

dels ock bifalla det ytterligare förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sambruksförening skall f. n. bestå av minst fem medlemmar. I propositionen
föreslås att Kungl. Maj :t skall äga i särskilda fall medge att antalet
får vara tre eller fyra. Härjämte förordas bl. a. att statlig garanti skall kunna
i viss omfattning beviljas för lån till insats i sambruksförening. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 1063. 1 saml. Nr 118

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om
sambruksföreningar

Härigenom förordnas, att 4, 40 och 51 §§ lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4

För att vinna registrering skall
sambruksförening bestå av minst fem
medlemmar samt i enlighet med denna
lag hava antagit stadgar och ekonomisk
plan för verksamheten ävensom
utsett styrelse och revisorer.

§•

För att vinna registrering skall
sambruksförening bestå av minst fem
medlemmar; dock äger Konungen i
särskilda fall medgiva att antalet må
vara tre eller fyra. Härjämte skall föreningen
i enlighet med denna lag hava
antagit stadgar och ekonomisk
plan för verksamheten ävensom ut -

sett styrelse och revisorer.

Till medlem------erforderlig yrkeskunskap.

Medlemmarna vare------oförmåga därtill.

40 §.

Styrelsen äger-----extra föreningssammanträde.

Revisorerna må-----böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall Extra föreningssammanträde skall
ock av styrelsen utlysas, då det för ock av styrelsen utlysas, då det för
uppgivet ändamål skriftligen påförd- uppgivet ändamål skriftligen påfordras
av minst en tiondel av samtliga ras av minst en tiondel av samtliga
medlemmar, dock minst tre. medlemmar, dock minst två.

51

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar
nedgått under fem samt tillräckligt
antal medlemmar ej inträtt inom ett
år och lantbruksstyrelsen ej heller
funnit särskilda skäl medgiva, att föreningens
verksamhet likväl må fortsättas;
1

§•

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar
nedgått under fem eller det lägre antal,
som må hava medgivits enligt 4 §
första stycket, samt tillräckligt antal
medlemmar ej inträtt inom ett år och
lantbruksstyrelsen ej heller funnit
särskilda skäl medgiva, att föreningens
verksamhet likväl må fortsättas;

1 Senaste lydelse av 51 §, se SFS 1952: 90.

Kungi. Maj. ts proposition nr 118 år 1963 3

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2. då förhållande---

Varder ej------

Utser föreningen----

av rätten.

---så skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade
bestämmelser rörande sambruksföreningar samt anför.

I en den 13 augusti 1962 till jordbruksdepartementet inkommen skrift har
Hy ds sambruksförening, Gudhems sambruksförening, Hörnsjöfors sambruksförening
och Tarvs nya sambruksförening hemställt om sådan ändring i lagen
den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar, i fortsättningen kallad
sambrukslagen, att antalet medlemmar i sambruksförening kan få vara
lägre än fem. Sedermera har inom jordbruksdepartementet upprättats en
promemoria angående vissa frågor rörande föreningsj ordbruk (stencilerad).
Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skaraborgs och
Västmanlands län, riksrevisionsverket, arrendelagsutredningen, Svenska lantarbetareförbundet,
Riksförbundet Landsbygdens folk samt fullmäktige i riksbanken.
Härjämte har inkommit yttranden från lantbruksnämnderna och
hushållningssällskapen i nyssnämnda län.

Ifrågavarande bestämmelser i sambrukslagen

Enligt 1 § sambrukslagen kan förening registreras som sambruksförening,
om den har till ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att på fastighet,
som föreningen äger eller arrenderar, låta medlemmarna bedriva
gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående verksamhet (föreningsjordbruk).

Förutsättning för att registrering skall få ske är bl. a. att föreningen har
minst fem medlemmar. Till medlem får inte utan tillstånd av Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, av lantbruksstyrelsen antas annan
än svensk medborgare, som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten
erforderlig yrkeskunskap. Medlem är skyldig och berättigad att i
mån av arbetstillgång med egen arbetsinsats delta i föreningens verksamhet,
om inte sjukdom, ålder eller liknande förhållande vållar oförmåga därtill
(4 §). Enligt 51 § skall sambruksförening träda i likvidation, bl. a. då an -

5

Knngl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

ialet föreningsmedlemmar nedgått under fem samt tillräckligt antal medlemmar
inte inträtt inom ett år och lantbruksstyrelsen inte heller funnit
särskilda skäl att medge att föreningens verksamhet likväl får fortsättas.
Slutligen bör här omnämnas en bestämmelse i 40 §, enligt vilken styrelsen
är skyldig att utlysa extra föreningssammanträde, då det för uppgivet ändamål
skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga medlemmar, dock
minst tre.

D e par tements promemorian

Efter tillkomsten av sambrukslagen har bildats fem sambruksföreningar,
nämligen år 1951 Ryds sambruksförening i Östergötlands län, år 1952 Tarvs
nya sambruksförening i Stockholms län och Hörnsjöfors sambruksförening
i Västmanlands län, år 1953 Lessebo sambruksförening i Kronobergs län
samt år 1959 Gudhems sambruksförening i Skaraborgs län. Lessebo sambruksförening,
som hade sex medlemmar och av kommunen arrenderade 90
ha åker samt 65 ha äng och bete, har sedermera upphört enär kommunen
inte förlängde arrendet. Ryds sambruksförening, som har fem medlemmar
och av kommunen arrenderar 112 ha åker samt 17 ha äng och bete, kommer
att av samma skäl upphöra 1963. De återstående tre sambruksföreningarna
arrenderar mark av kronan. I var och en av dessa finns fem medlemmar.
Tarvs nya sambruksförening arrenderar 181 ha åker jämte 49 ha äng
och bete, Hörnsjöfors sambruksförening 181 ha åker jämte 13 ha äng och
bete samt Gudhems sambruksförening 150 ha åker jämte 150 ha äng och
bete.

Möjligheterna att bilda förenings jordbruk har sålunda, konstateras i promemorian,
inte utnyttjats i någon nämnvärd omfattning. För en del av
föreningarna har också det ekonomiska resultatet varit mindre tillfredsställande.
Det ifrågasätts om inte gynnsammare resultat skulle ernås ifall medlemsantalet
minskades. Det föreskrivna minimiantalet förefaller alltför stort
i förhållande till föreningsjordbrukens nuvarande arealer. Med ett lägre
medlemsantal kan visserligen insatskapitalet komma att bli lägre än eljest.
Gentemot denna nackdel framhävs dock i promemorian angelägenheten av
att antalet medlemmar kan anpassas till arbetskraftsåtgången vid ett rationellt
drivet sambruk av förekommande storlek. Det synes därför lämpligt
att möjlighet skapas att låta minimiantalet nedgå under fem, dock ej
under tre. Det bör enligt promemorian ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra
när så skall få ske.

I promemorian anföres vidare.

Föreningsjordbruket är till sin natur ett kapitalkrävande företag. Föreningens
eget kapital inskränker sig vid starten till medlemmarnas egna insatser.
Av vinstmedel skall sedan tillskapas en reservfond. Då medlemmarna
ej kan beräknas vid starten äga maskiner och redskap lämpliga för ifrågavarande
storjordbruk, är föreningen sålunda till övervägande del beroende

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1068

av främmande kapital. Detta torde för de nuvarande föreningsjordbruken
till huvudsaklig del bestå av statliga driftslån.

Påfrestningarna av det främmande kapitalet kan göras mindre kännbara
genom åtgärder ägnade att öka den egna insatsen. Sålunda kan ifrågasättas
om staten skulle kunna i samband med startandet av ett sambruk hjälpa
medlemmarna att inträda i föreningen med större insats än de själva kan
åstadkomma. Någon möjlighet att vid startandet av ett föreningsj ordbruk
bevilja medlem statlig garanti för lån till den egna insatsen finns f. n. inte.
För ett sambruks fortbestånd måste det vara angeläget att insatskapitalet
redan vid starten täcker en betydande del av företagets kapitalbehov. Kunde
insatskapital till önskvärd storlek anskaffas med hjälp av lånegaranti,
skulle detta på ett väsentligt sätt förbättra föreningens utgångsläge. Visserligen
skulle den enskilde medlemmen på grund av den beviljade lånegarantien
få eu skuldbörda, men denna skulle bli av den art att det måste ligga
i medlemmens eget intresse att spara för att kunna eliminera skulden. För
föreningen såsom sådan måste det även vara angeläget att insatssumman
och därigenom indirekt reservfonden snarast möjligt blir så stor att trycket
av det främmande kapitalet ej verkar hämmande på verksamheten. Behovet
av främmande kapital, huvudsakligen driftslån, blir även mindre ju större
det egna kapitalet är.

Med hänsyn till det anförda förordas i promemorian att statlig lånegaranti
skall kunna beviljas medlem för ökning av den egna insatsen i samband med
startande av sambruksförening. Garantien föreslås begränsad till lånebelopp
som uppgår till högst dubbla värdet av den insats medlemmen själv presterar
och som ej överstiger 10 000 kr.

Härefter anföres i promemorian.

Föreningsj ordbruket är i högre grad än ett konventionellt jordbruk industriellt
betonat och behöver driftsledare med kunnighet, personlig pondus
och förmåga att smidigt avveckla eventuella meningsmotsättningar. Någon
bestämmelse, som kräver att driftsledare skall utses för föreningsjordbruk,
finnes inte. I de befintliga föreningsjordbruken har dock driftsledare utsetts,
och erfarenheten visar att driftsledarens lämplighet kan på ett avgörande
sätt inverka på resultatet av verksamheten. Det är av stor vikt att
en sambruksförening redan vid starten har så god driftsledning som möjligt.
Lantbruksstyrelsen bör därför i samband med tillkomsten av en sambruksförening
tillse att föreningen utsett driftsledare med erforderliga kvalifikationer.

Enligt 22 § sambrukslagen skall arbetslön, som på förhand tillförsäkras
medlem, bestämmas under iakttagande av all den varsamhet som betingas
av önskemålet om en betryggande fondbildning. Det har rekommenderats att
viss del av lönen innehålles tills bokslutet fastställts. Innehållet lönebelopp,
som med hänsyn till det ekonomiska resultatet ej kunnat utbetalas efter bokslutet,
får balanseras såsom föreningens skuld till medlemmarna. Enär medlem
äger rätt att utfå sin andel av eventuell vinst, kan dock diskuteras om
innehållen lönandel verkligen bör belasta föreningen såsom skuld under år
när jordbruket visat underskott. Det synes ej oskäligt om medlems intresse
och ansvar för föreningens fortbestånd skulle medföra att sådan del av innestående
lön, som på grund av det dåliga ekonomiska resultatet ej kunnat utbetalas,
inte upptogs som skuld hos föreningen.

För bedömningen av sambruksföreningars driftsresultat vore det önskvärt
att resultatanalyser årligen upprättades, innehållande uppgifter om bl. a.
arbetsåtgång, arealanvändning, djurhållning, avkastning av olika produk -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 ur 1963

tionsgrenar, produktionsmedelsanvändning in. in. För Ryds sambruksförening
har resultatanalyser upprättats sedan år 1954 och för Hörnsjöforsföreningen
åren 1952—1956. Det merarbete i fråga om bokföring, som upprättandet
av sådana analyser kan kräva, torde uppvägas av den ekonomiska
nyttan därav för föreningarna. Det är vidare betydelsefullt att resultatanalyser
finns tillgängliga vid planläggning av föreningarnas jordbruksdrift. Det
är önskvärt att dessa analyser liksom föreningarnas årsredovisningar utförs
efler enhetliga principer, så att det blir möjligt att göra jämförelser mellan
föreningarna.

Enligt de nuvarande sambruksföreningarnas stadgar skall förening träda
i likvidation då 3/4 av insatskapitalet gått förlorade och bristen ej fyllts
inom sex månader. Denna bestämmelse kan tvinga till likvidation även där
det ej är påkallat av hänsyn till tredjeman. Om en sambruksförening första
året får underskott och följande år jämväl är dåliga ur skördesynpunkt, torde
insatskapitalet bli så hårt beskuret att föreningen ej kan undgå att träda
i likvidation. Då staten står som garant för det huvudsakliga skuldbeloppet,
driftslånet, synes det onödigt hårt att under alla förhållanden framtvinga en
likvidation så snart ifrågavarande situation uppstår. Den berörda stadgebestämmelsen
synes därför böra uppmjukas.

Vid utarrendering av kronojord till sambruksförening torde böra tillämpas
samma principer som gäller för de nuvarande föreningsj ordbruken. Lantbruksstyrelsen
skall sålunda vara beslutsmyndighet. Brukningsenheten bör
vara sådan att jordbruket kan bereda föreningsmedlemmarna tillfredsställande
försörjning. I samband med upplåtelsen skall brukningsenheten genom kronans
försorg förses med nödiga byggnader och övriga för jordbruksdriften
erforderliga anläggningar. Upplåtelsen skall i regel ske enligt bestämmelserna
i nyttjanderättslagen. Arrendeavgiften skall avpassas till jordbruksdriftens
avkastning. Arrendetiden bör ej överstiga 20 år. Föreningen bör få företrädesrätt
till arrendet vid fortsatt utarrendering samt viss rätt att inlösa
föreningsj ordbruket. Som förutsättning för inlösen skall gälla att föreningens
medlemmar varit dugliga och skötsamma samt att föreningen kan antas
vara i stånd att genomföra köpet. Köpeskillingen skall bestämmas med hänsyn
till brukningsenhetens värde vid försäljningstillfället. För att förebygga
spekulation bör dock lantbruksstvrelsen kunna fastställa köpeskillingen till
högre belopp, i vilket fall köparen skall kunna få avskrivningslån motsvarande
skillnaden mellan köpeskillingen och det uppskattade värdet av brukningsenheten.
Dylikt avskrivningslån skall kunna avskrivas efter tio ar från
försäljningen. Skulle brukningsenheten säljas före utgången av tioårsperioden,
skali lantbruksstyrelsen pröva om avskrivningslånet skall inbetalas.
Betalning bör i regel krävas endast om köpeskillingen överstiger brukningsenhetens
värde vid inlösentillfället, inklusive kostnaden för sedermera vidtagna
förbättringsåtgärder.

I arrendet av ett föreningsj ordbruk ingår liksom i allmänhet vid jordbruksarrende
allenast de till den upplåtna fastigheten hörande inägorna.
Tanken har framkastats att låta jämväl tillhörande skog ingå i arrendet.
Föreningsmedlemmarna skulle därigenom beredas arbetstillfällen på egendomen
även under den lid av året då arbetet med det egentliga jordbruket
ej tar samtliga föreningsmedlemmars lid i anspråk. F. n. torde två a tre
medlemmar under vinterhalvåret vara sysselsatta utanför föreningsjordbruket.
Under denna tid minskar föreningens inkomster, medan inkomsterna
ökar för dessa medlemmar. Om skogen kunde på något sätt infogas i föreningens
rörelse, skulle detta sannolikt medföra fördelar för föreningen av
både ekonomisk och arbetsmässig art. Det torde emellertid, bl. a. med hänsyn
till svårigheten att beräkna värdet av skogen vid arrendetidens början

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

och slut, inte vara genomförbart att låta arrendet omfatta även skogen.
Däremot kunde tänkas att bland arrendevillkoren inta bestämmelse om rätt
för föreningen att efter samråd med den myndighet som förvaltar skogen
tå utföra allt arbete i skogen beträffande avverkning och skogsvård m. m.
Vid inlösen av ett föreningsjordbruk torde merendels viss skogsmark böra
åttolja egendomen med hänsyn till de jordbrukspolitiska strävandena att
skapa så vinstgivande jordbruk som möjligt.

När fråga uppkommer om investering i ett föreningsjordbruk under kronan,
bör samråd givetvis ske med föreningen. Medlemmarna bör vara införstådda
med de byggnadsföretag som avses skola utföras, och skälig hänsyn
bör tas till deras önskemål beträffande byggnadsföretagets utformning
och placering. Då storleken av arrendeavgälden direkt eller indirekt bestäms
med hänsyn till de investeringar som görs, talar även detta för att
medlemmarna skall få tillfälle att framföra sin mening i investeringsfrågor.

F. n. ombesörjs tillsynen och den rådgivande verksamheten med avseende
å sambruksförening av vederbörande lantbruksnämnd med lantbruksstyrelsen
som godkännande myndighet. Eftersom föreningsjordbruk utgör en speciell
form av jordbruksdrift, har ifrågasatts om ej lantbruksstyrelsen bör
mera direkt engagera sig för dessa jordbruk. Lantbruksnämndernas prövning
skulle därigenom komma att inskränkas i förvaltningsfrågor. Den kontakt-
och beredningsverksamhet, som måste äga rum mellan lantbruksstyrelsen
och sambruksförening, torde fortfarande böra utföras av lantbruksnämnden.
Det synes dock ej nödvändigt att för detta ändamål engagera hela
lantbruksnämnden. Det torde vara tillfyllest om lantbruksstyrelsen uppdrar
denna verksamhet åt ett utskott inom nämnden eller åt lantbruksdirektören
eller annan tjänsteman hos nämnden.

Remissyttrandena

Med endast ett undantag ställer sig remissorganen positiva till s a mbruksidén.
Enligt lantbruksnämnderna i Stockholms län och stad samt
i Östergötlands och Västmanlands län tyder utvecklingstendenserna inom
jordbruket på att jordbruk i föreningsform kan få ökad tillämpning. Det
framhålls även att föreningsjordbruk ger lantarbetare möjlighet att bli egen
töretagare med bibehållande av åtskilliga sociala förmåner för arbetstagare.
Svenska lantarbetareförbundet omtalar, att många förbundsmedlemmar önskat
starta föreningsjordbruk men inte kunnat fullfölja sin avsikt på grund
av brist på lämpliga jordbruk. Förbundet anser att statsmakterna bör vidta
åtgärder för att lämpliga jordbruk skall bli tillgängliga för föreningsjordbruksändamål.
Endast Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar tvekan om
lämpligheten av fortsatt drift i form av föreningsjordbruk.

Samtliga remissorgan tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget angående
medlemsantalet i sambruksförening. Riksbanksfullmäktige
framhåller att ett minskat medlemsantal synes vid given storlek
på föreningsjordbruket vara av väsentlig betydelse för jordbrukets ekonomi,
om medlemmarna därmed kan beredas bättre sysselsättning. Men
medlemsantalet har även betydelse för kapitalfrågan, då ett lägre medlemsantal
förutsätter större egna kapitalinsatser, om beroendet av främmande

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

kapital inte skall bli för stort. Kan medlemmarna prestera dessa större insatser,
synes det lägre medlemsantalet vara av värde; om de inte kan det,
synes kapitalfrågan vara det väsentligaste problemet.

Förslaget om statlig garanti för lån till insats tillstyrks av
iantbruksstyrelsen samt av lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen
och länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län ävensom av lantbruksnämnden
och hushållningssällskapet i Västmanlands län, Svenska
lantarbetareförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk. Stockholms
läns och stads lantbruksnämnd och hushållningssällskap finner att lånegarantin
bör kunna avse högre belopp än 10 000 kronor. Hushållningssällskapet
anser att medlemmarna bör genom större insatser påta sig vidgat ansvar
för föreningens skulder; de bör bli personligen ansvariga för minst en
tredjedel av det från staten lånade kapitalet. Andra remissorgan åter ifrågasätter
om någon nämnvärd förbättring åstadkoms genom att en del av skuldbördan
läggs på medlemmarna i stället för på föreningen. Det förmodas
också bli svårt att finna medlemmar som vill ikläda sig större personligt ekonomiskt
ansvar. Den ekonomiska belastningen på föreningarna skulle i stället
kunna minskas genom att amorteringstiden för driftslån förlängdes. Riksbanksfullmäktige
anmärker att beroendet av främmande kapital inte minskas
av att medlemmarna själva tar på sig en del av skuldbördan.

Vad i promemorian anföres rörande driftsledning vinner praktiskt
taget allmän anslutning bland remissorganen. Svenska lantarbetareförbundet
avvisar dock tanken att Iantbruksstyrelsen skulle tillse att driftsledare
med tillräckliga kvalifikationer utses, enär en sådan ordning skulle medföra
ovidkommande inblandning i föreningens interna angelägenheter.

Remissorganen har inte gjort någon invändning mot uttalandena i promemorian
angående avskrivning av medlems lönefordran på
föreningen.

Med anledning av promemorians uttalande rörande årliga resultatanalyser
framhåller lantbruksnämnden i Skaraborgs län att sambruksföreningarna
inte bör betungas med någon extra bokföring. Svenska lantarbetareförbundet
betonar att upprättandet av sådana analyser visserligen
i och för sig är önskvärt men bör få bero på föreningarna själva. I fråga om
sambruksföreningarnas bokföring understryker flera remissorgan angelägenheten
av att tillämpa enhetliga principer.

Mot uttalandet i promemorian angående lättnad i likvidation stvånget
har remissorganen inte gjort någon invändning liksom ej heller
mot promemorians innehåll beträffande principerna för utarrender
i n g av kronojord.

Även promemorians innehåll angående sambruksförenings deltagande
i skogsarbete lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Domänstyrelsen framhåller dock svårigheten att i förväg beräkna skogsarbetets
omfattning under hela arrendetiden samt förordar att skogsarbetet inte
regleras i arrendeavtalet utan i särskilt arbetsavtal i huvudsaklig överens -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1963

stämmelse med vad som tillämpas inom domänverket vid anlitande av tillfällig
skoglig arbetskraft.

Mot promemorians uttalande angående samråd rörande investering
har remissinstanserna inte gjort någon invändning. Med anledning
av promemorians rekommendationer angående handläggningen av
ärenden rörande föreningsj ordbruk uttalar Svenska lantarbetareförbundet
att lantbruksnämnd bör befatta sig med dessa frågor endast
på direktiv från lantbruksstyrelsen.

Departementschefen

De fåtaliga sambruksföreningar, som bildats hittills och som alla började
sin verksamhet på 1950-talet, har haft att kämpa med ekonomiska svårigheter
till följd av bland annat de dåliga skördeutfallen under större delen
av 1950-talet. Trots detta synes råda ett visst intresse för bildande av nya
föreningsjordbruk. Utvecklingstendensen inom jordbruket mot större brukningsenheter
tyder också på att sambruksdrift kan ha framtiden för sig.

På grundval av de erfarenheter, som hittills vunnits angående föreningsjordbruken,
har i den departementspromemoria, som återgivits i det föregående,
framförts en del förslag och rekommendationer i syfte att avhjälpa vissa
yppade olägenheter och underlätta tillkomsten av nya föreningsj ordbruk.

Enligt 4 § sambrukslagen skall sambruksförening, liksom i regel annan
ekonomisk förening, bestå av minst fem medlemmar. Har med tiden antalet
kommit att nedgå under fem, kan dock lantbruksstyrelsen enligt 51 § på
särskilda skäl medge att verksamheten likväl får fortsättas. Sedan lagens
tillkomst har den fortgående driftsrationaliseringen minskat behovet av manuell
arbetskraft inom jordbruket. För att kunna bereda full sysselsättning
åt fem medlemmar måste ett föreningsj ordbruk numera vara av betydande
omfattning. Att vid en föreningsbildning frambringa en sådan brukningsenhet
kan emellertid i dagens läge möta oöverstigliga svårigheter. Med hänsyn
härtill bör, såsom föreslagits i promemorian, Kungl. Maj :t äga i särskilda
fall medge att medlemsantalet får stanna vid tre eller fyra. I första hand bör
dock eftersträvas att storleksrationalisera den aktuella brukningsenheten
och upprätthålla kravet på minst fem medlemmar. Innan dispens ges, bör
också tillses att insatskapitalet blir av betryggande storlek trots det låga
medlemsantalet. Vad nu förordats medför ändringar i 4 och 51 §§ sambrukslagen.
Som en följdändring bör i 40 § tredje stycket det lägsta antal föreningsmedlemmar,
som kan utverka extra föreningssammanträde, sänkas
från tre till två.

I enlighet med vad nu anförts har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om
sambruksföreningar, vilket förslag torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

Beträffande övriga i promemorian berörda spörsmål kan jag i det väsentliga
ansluta mig till de där anförda synpunkterna. Jag förordar således att
statlig garanti skall kunna beviljas för lån till insats i sambruksförening,
dock högst för lånebelopp som motsvarar två tredjedelar av insatsen och
inte överstiger 10 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela närmare bestämmelser i ämnet. -— Jag delar också uppfattningen
att ett föreningsjordbruk redan från starten behöver bästa möjliga driftsledning.
Även om lantbruksstyrelsen givetvis inte skall obehörigen blanda
sig i föreningens interna angelägenheter, synes styrelsen inte kunna undgå
att beakta huruvida tillgång finns till kompetent driftsledning, då statligt
ekonomiskt stöd beviljas föreningen. Vidare biträder jag de rekommendationer
som i promemorian givits föreningsj ordbruken om avskrivande i vissa
fall av medlems lönefordran på föreningen, om upprättande av resultatanalyser
och om uppmjukande av likvidationstvånget.

Beträffande utarrendering av kronojord till sambruksförening och inlösen
av föreningsarrendejordbruk bör även framgent i stort sett tillämpas samma
riktlinjer som gällt tidigare. Det får ankomma på lantbruksstyrelsen att
i arrendekontrakten utfästa de rättigheter och förmåner som sålunda skall
tillkomma föreningarna. Lantbruksstyrelsen bör också kunna bemyndigas
att i särskilda fall medge anstånd med erläggande av arrende. — I anslutning
till promemorian anser jag vidare att myndigheterna bör söka medverka
till att sambruksförening, som arrenderar kronojord, i arrendekontraktet
eller särskilt avtal tillförsäkras arbete på skog, som må tillhöra egendomen,
eller annan kronoskog i trakten. I fall, där skogen kan tänkas komma att
jämte föreningsj ordbruket förvärvas av föreningen, bör föreningen också få
tillfälle att framföra synpunkter på skogens skötsel.

I de frågor, som jag nu inte särskilt berört, ansluter jag mig helt till promemorian.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det förut nämnda
lagförslaget, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Raimoncl Kolk

'' Bilagan, som är likalydantle med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 mars
1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 mars
1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändring i lagen den 30 april 19i8 (nr 218) om sambruksföreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren Berndt Erneholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1963

13

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 18 mars
1963 avgivna utlåtande över det den 8 mars 1963 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om
sam bruksföreningar.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga förenämnda lagförslag,
dels ock godkänna att statlig garanti må lämnas för lån till insats i sambruksförening
i enlighet med vad föredraganden tidigare förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630381