Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1963

1

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. ni.; given Stockholms slott den 15 mars
1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa
undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla även
för tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964. Enligt vid propositionen fogat
Jagförslag skall riksbanken få utgiva sedlar till ett belopp av högst 8 400
miljoner kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 7 800 miljoner kronor.

Vidare föreslås riksdagen medgiva, att riksbanken för tiden den 1 juli 1963
—den 30 juni 1964 även fritages från skyldigheten att vid anfordran inlösa
av banken utgivna sedlar med guld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 115

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1963

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1963 till
och med den 30 juni 1964 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.1

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst åttatusenfyrahundra
miljoner kronor.

i i - l/i . 2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugo dagar från början
av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla. 3

3 §•

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

1 Jfr SFS 1962: 106.

"v* '' T -• u * * I i Mj JJi Lll) imf*:}-. it tl;j •. *» ">i 1 ■'' I •’ • " ;• • -"i*1'' * •

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet tf Stockholms slott den
15 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm

Kling, Skoglund, Ed enman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson

Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. och anför därvid
följande.

I skrivelse den 31 januari 1963 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning
om fortsatt provisorisk lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivning
och hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Över framställningen har,
efter remiss, yttrande den 18 februari 1963 inkommit från fullmäktige i
riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och
inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.
Enligt detta lagrum har riksbanken även skyldighet att — om
inte Kungl. Maj:t och riksdagen i viss ordning medger undantag därifrån
— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva
sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av
riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt ett belopp därutöver
av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under
vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp
av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den
utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad som
utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger
bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i samma paragraf angivna
tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;

It liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 115

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 är 1963

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i
metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning inneståendc, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmäies under a) och b), samt, intill ett belopp av 100 miljoner
kronor, mot annan säkerhet;

g) medel, utlånade till Internationella valutafonden.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas
allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande
femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas
vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

1 syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena
påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna
temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till
och med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången
genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i
krigsårens beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag,
tillämplig vid krig eller krigsfara vari riket befann sig eller eljest under
utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,
innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse
angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket
riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda
kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas
allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna
för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,
hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens
guldbehållning, som från säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp
varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen
fick överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen
den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens
sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1963

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 194-7 (nr 251) med viss bestämmelse
angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner
kronor.

1039 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni månad
1948, ersattes av lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948
till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första
stycket riksbankslagen finnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända
till efterrättelse, nämligen att riksbanken fick utgiva sedlar till ett belopp
av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövades nödigt Kungl. Maj :t fick, om riksdagen
inte var samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter
samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva
sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att dylikt av
Kungl. Maj :t lämnat medgivande skulle, därest detsamma inte godkändes
av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt, efter
utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens
metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och
omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni
månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid
maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser
återfinns i lagen den 13 april 1962 (nr 106). Maximibeloppet för sedelutgivningen
bestämmes däri till 7 800 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas
till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag
förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 1956: 117).

Genom kungörelsen den 13 april 1962 (nr 107) har riksbanken för tiden
till och med den 30 juni 1963 medgivits befrielse från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena
därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen av
bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i
riksbanken, att Kungl. Maj :t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté
utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsakligen
formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten
skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen
inte fastställas. Inte heller i övrigt skulle några »spärrar» för

6

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1963

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de
speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar
ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av
dessa tillgångar såsom täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att
riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-
och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget
mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter
bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition
(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning
rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade
sig departementschefen inte beredd att för det dåvarande taga slutlig
ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde
regleras. Samtidigt anmälde han emellertid sin avsikt att senare taga spörsmålet
under närmare övervägande. Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen
— därvid visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga
för ytterligare utredningar i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november
1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven
framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas
till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda
förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter
fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,
överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed
sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet
har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté
intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag
bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.
De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens
skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen
innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling. Bankofullmäktige
har i avgivet yttrande förklarat sig inte vara beredda att taga
ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad
allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om ny
riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

I framställning år 1957 om fortsatt provisorisk lagstiftning angående
riksbankens sedelutgivning anförde bankofullmäktige, att nyssnämnda utredningsarbete
fortskridit så långt att man hade anledning räkna med förslag
till ny riksbankslag under år 1957. Följande år förklarade sig fullmäktige
emellertid ännu inte vara i tillfälle att framlägga förslag om ny uttormning
av riksbankslagen på nu ifrågavarande och andra punkter.

Enligt vad bankoutskottet förklarade i utlåtande (B:oU 1962:10) över
prop. 1962: 65 med förslag till den nu gällande provisoriska lagen om riksbankens
sedelutgivning hade utskottet under hand inhämtat, att ett utkast
till ny riksbankslag upprättats men att det fortsatta arbetet komplicerats av

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1963

7

att mera djupgående överväganden i vissa stycken ansetts nödvändiga. Därvid
hänvisades till att frågan om sedelutgivningen utgjorde en del av den vidare
kreditpolitiska problematik, som kunde komma att aktualiseras vid ett ställningstagande
till Sveriges medverkan i det europeiska ekonomiska samarbetet.
Det hade därför inte ansetts lämpligt att bryta ut frågan om sedelutgivningsrätten
ur sitt sammanhang i riksbankslagen.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin inledningsvis omnämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att
gällande lagstiftning med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
ges förlängd giltighet till utgången av juni 1964 och att
maximibeloppet för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjs till 8 400
miljoner kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och
med den 1 juli 1963 till och med den 30 juni 1964 fritas från skyldigheten
att inlösa sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
ger anledning därtill, före utgången av nämnda tid återuppta
inlösningen av bankens sedlar.

I skrivelsen anför fullmäktige.

Det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten
torde böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan
om nu gällande maximibelopp, 7 800 miljoner kronor, kan bibehållas
även under denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1961 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 7 330 miljoner
kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 22 december
och uppgick till 7 661 miljoner kronor. När sedelomloppet var som
störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning
om 139 miljoner kronor, motsvarande omkring 1,8 procent av den då
utelöpande sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1962
jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna
i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 1,1 procent,
som förefanns den 31 mars, och en höjning å 8,3 procent, som registrerades
den 22 december samtidigt som sedelmängden nådde sin största
omfattning.

Om sedelomloppet under 1963 skulle procentuellt öka lika mycket som
under 1962, skulle det utelöpande beloppet sedlar den 23 december 1963
komma att uppgå till 8 297 miljoner kronor. Av olika skäl synes det emellertid
knappast vara anledning räkna med en lika stor procentuell höjning
av sedelomloppet den 23 december 1963 som vid motsvarande tidpunkt
1962. Inom sedeltaket bör emellertid rymmas även sådana ökningar i sedelbehovet
som kunna sammanhänga med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor.
För sådant ändamål har under senare år vid uppskattning av
det erforderliga maximibeloppet räknats med en reserv om 300 miljoner
kronor. För att tillgodose behovet av sådant reservutrymme torde maximibeloppet
för riksbankens sedelutgivningsrätt för nästa budgetår böra höjas
med förslagsvis 600 miljoner kronor till 8 400 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige
sålunda föreslagit.

8

Iiiingl. Ma j. ts proposition nr 115 år 1963

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att ge ut sedlar gäller för närvarande --- i
stället för riksbankslagens motsvarande stadganden — föreskrifterna i lagen
den 13 april 1962 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Dessa innebär, bland annat, att riksbanken får ge ut sedlar
till ett belopp av högst 7 800 miljoner kronor. 1962 års lag, som gäller intill
utgången av juni månad 1963, har — liksom den föregående lagstiftningeft
på området — tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera
definitiv reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen, står frågan om
den framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt i samband
med frågan om en ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt
tillkallade sakkunniga lade fram i betänkande år 1955, har — efter
remissbehandling — gjorts till föremål för överarbetning inom riksbanken.
Detta arbete har emellertid ännu inte slutförts. Riksbanksfullmäktige har
nu hemställt om förlängning av den provisoriska lagstiftningen under ytterligare
ett år. Denna hemställan har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Även jag kan biträda förslaget, att den särskilda lagstiftningen
med bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt ges fortsatt giltighet
för ännu ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt om en höjning av maximibeloppet
för sedelutgivningen från nuvarande 7 800 miljoner kronor till 8 400 miljoner
kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att
riksbanken skall kunna möta en viss ökning av sedelmängden och såsom
hittills hålla en tillräcklig reserv till mötande av eventuella ytterligare ökningar
i sedelbehovet. Förslaget, som tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret,
föranleder inte någon erinran från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning under tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964 meddelas
genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1962 års lag
i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen
höjs till 8 400 miljoner kronor.

Vad slutligen angår riksbankens skyldighet att vid anfordran inlösa utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse biträder jag bankofullmäktiges
hemställan om förslag till riksdagen att för tiden den 1 juli 1963—den 30
juni 1964 medge riksbanken befrielse från denna skyldighet. Banken skall
dock ha rätt att, om förhållandena ger anledning därtill, före utgången av
nämnda tid återuppta inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

9

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 115 år 1963

dels antaga nyssnämnda lagförslag;
dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och
med den 1 juli 1963 till och med den 30 juni 1964 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock
för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av
bankens sedlar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Stockholm 1063. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G3041