Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963
1
Nr 61
Utlåtande i anledning av väckt motion angående tidpunkten
för firande av Marie bebådelsedag.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 21,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Eriksson i Bäckmora
hemställt »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i helgdagsordningen, att Marie bebådelsedag firas som fristående
helgdag å den lördag som infaller under tiden 22—28 mars eller,
om denna lördag är påskafton, å lördagen före palmsöndagen».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från ärkebiskopen. Yttranden har därjämte
på utskottets begäran avgivits av Sveriges frikyrkoråd, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.
Vidare har Sveriges akademikers centralorganisation beretts
tillfälle avgiva yttrande men förklarat sig sakna anledning taga ställning
i frågan. Bedogörelse för remissyttrandena lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser m. m.
Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet uppdragit åt särskilt tillkallade
sakkunniga (helgdagssakkunniga) att utreda huruvida en allmän högtidsdag
kunde inrättas under höstens lopp, avgav utredningen år 1947 betänkande
med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar (SOU
1947:27). Förslaget behandlades av arbetslidsutredningen i dess betänkande
del IV om tre veckors semester (SOU 1950: 32). Förslag till lagstiftning
i frågan framlades genom Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1952, som
bifölls av riksdagen. Kungl. Maj :ts förslag hade dessförinnan i enlighet
med kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 godkänts av 1951 års kyrkomöte.
Enligt den sålunda antagna lagen den 22 februari 1952 ang. tiden för firandet
av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen firas
Marie bebådelsedag fr. o. m . år 1953 å den söndag som infaller under tiden
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 61
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963
den 22—den 28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag eller påskdag,
ä söndagen före palmsöndagen.
Kyrkolagsutskottet anförde i sitt ovan angivna betänkande bl. a.
Föreliggande förslag att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till söndag
är förenat med olägenheter. Den föreslagna ordningen innebär nämligen,
att femte söndagen i fastan, vilken måste anses vara särskilt värdefull,
skulle undanträngas mycket ofta, under en viss 28-årsperiod ej mindre
än 16 gånger. Denna olägenhet skulle undvikas enligt det i motionerna
nr 57 och 81 framförda förslaget att förlägga firandet av Marie bebådelsedag
till viss lördag. Med hänsyn härtill skulle detta förslag — även om det
medför eu ökning av antalet i och för sig icke önskvärda dubbelhelger
vara ur kyrklig synpunkt att föredraga. Denna lösning skulle emellertid
medföra att antalet helgdagar skulle ökas med en. Med hänsyn till den
bestämt avvisande hållning till en ökning av antalet helgdagar, som av
statsmakterna intagits efter genomförandet av eu lagstadgad semester om
tre veckor, synes en lösning efter denna linje ej vara framkomlig. Andra
möjligheter kunna dock tänkas.----Mot envar av dessa möjligheter
kunna emellertid så starka erinringar riktas att utskottet ej kan förorda
någon av dem.
Såsom av det anförda framgår anser utskottet att det framlagda förslaget
medför olägenheter ur kyrklig synpunkt och utskottet har ej funnit någon
framkomlig väg att undvika dem. Utskottet anser emellertid att olägenheterna
ej äro så allvarliga, att de böra utgöra hinder för kyrkomötet att godtaga
den föreslagna reformen, om vilkens lämplighet praktiskt taget enighet
råder mellan alla i ärendet hörda icke-kyrkliga instanser.
I den proposition varigenom förslaget till 1952 års lag förelädes riksdagen
anförde föredragande departementschefen om helgdagssakkunnigas
förslag bl. a.
Detta förslag avser att tillgodose de nyss angivna önskemålen om att
åstadkomma en jämnare fördelning under året av helgdagarna samt att
undvika eu onödig splittring av arbetsveckorna. Men förslaget innebär därjämte,
att det totala antalet helgdagar under året i regel ökas med eu.
Starkt delade meningar om lämpligheten av en sådan ökning ha kommit
till uttryck i yttrandena över helgdagssakkunnigas förslag. Efter det att
detta förslag avgivits och remissbehandlats ha dessutom de skäl som kunna
anföras för en utökning av antalet helgdagar avtagit i styrka. Vid årets
riksdag har nämligen införts en lagstadgad semester om tre* veckor. Under
behandlingen av denna fråga rådde enighet om att ett genomförande av
tre veckors semester uteslöte möjligheten att nu företaga en kalenderreform
som skulle ytterligare minska antalet arbetsdagar. För egen del kan
jag ansluta mig till denna ståndpunkt. Jag anser alltså att åtminstone för
närvarande antalet helgdagar ej bör ökas. Å andra sidan finner jag ej
heller skäl föreligga att, på sätt ifrågasatts från några håll vid behandlingen
av frågan om förlängning av semestertiden, ''minska antalet helgdagar.
Med denna standpunkt förutsätter inrättandet av helgdagar under hösten
att motsvarande antal fristående helgdagar under det tidigare halvåret
indrages. Det kan självfallet vara tveksamt hur långt man skall gå i strävandet
att vinna en jämnare fördelning under året av helgdagarna. Jag
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963
anser, att övervägande skäl tala för att åtminstone för närvarande begränsa
reformen i detta syfte till att avse indragande av en vårhelgdag och
inrättande i dess ställe av en hösthelgdag.
I likhet med helgdagssakkunniga finner jag, att den helgdag under våren,
som i första hand bär komma i fråga för indragning såsom fristående helgdag,
är Marie bebådelsedag. Den föreslagna överflyttningen av denna dag
till en söndag har också vunnit anslutning från remissinstanserna med
undantag egentligen endast för ett mindretal bland företrädarna för kyrkliga
intressen. Dessa sistnämnda, som förordat att Marie bebådelsedag förlägges
till en lördag, ha som huvudsakligt skäl för sin ståndpunkt anfört,
att enligt förslaget fastetidens söndagar regelbundet skulle genombrytas;
särskilt olägligt vore att just femte söndagen i fastan så ofta skulle komma
att undanträngas. Av vad jag förut anfört om önskvärdheten av att med
bibehållande av nuvarande antal helgdagar förlägga en högtidsdag till hösten
följer, att jag ej kan ansluta mig till detta förslag. Den av en remissinstans
framförda tanken att helt avskaffa Marie bebådelsedag såsom
helgdag — vilket självfallet ej skulle utgöra hinder att genom gudstjänst
högtidlighålla den — kan jag ej heller biträda; allmän enighet råder nämligen
mellan de kyrkliga remissinstanserna om att Marie bebådelsedag
fortfarande bör firas såsom helgdag. Med hänsyn till vad nu anförts har
jag stannat för att ansluta mig till helgdagssakkunnigas förslag.
Remissyttrandena
Ärkebiskopen anför bl. a.
Den omsorg om bevarandet av vår kyrkas gamla helgdagslradition, som
kommer till uttryck i motionen, är utan tvivel värd allt beaktande. Att
Marie Bebådelsedags upphörande såsom fristående helgdag inneburit en
försvagning av dess ställning och att dess förläggande till en söndag i
fastan medfört ett kännbart ingrepp i fastetidens söndagsfirning torde vara
omöjligt att bestrida. De skäl, som från kyrklig synpunkt anfördes mot
denna förändring under förarbetet för 1952 års reform, behåller sålunda
sin giltighet. Men frågan är, om motionärens förslag att åter göra Marie
Bebådelsedag till en särskild helgdag men förlagd till en lördag skulle innebära
någon väsentlig förbättring. Såsom förarbetet till 1952 års reform
utvisar, är värdet av en sådan dubbelhelg diskutabel från kyrklig synpunkt.
Det sannolika resultatet av eu reform enligt motionen skulle bli, att
Marie bebådelsedags ställning i det allmänna medvetandet skulle stärkas,
men att den efterföljande söndagen skulle komma i skymundan. Såsom
en nackdel måste det också betecknas, att den föreslagna nya dubbelhelgen
ej sällan skulle komma att infalla alltför nära påskhögtiden.
Även Frikyrkorådet avstyrker motionen och anför därvidlag i huvudsak
samma skäl som ärkebiskopen.
Motionen avstyrkes jämväl av Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
och Tjänstemännens centralorganisation. Dessa organisationer menar,
att vad som inträffat sedan år 1953 icke motiverar att Marie bebådelsedag
förlägges till eu lördag. Frågan härom bör, framhålles i remiss
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963
yttrandena, prövas i ett större sammanhang, såsom i samband med en
allmän kalenderreform eller — enligt Landsorganisationens uppfattning
— inom en utredning angående generell förkortning av arbetstiden.
Utskottet
I syfte att dels erhålla en jämnare och lämpligare fördelning under året
av helgdagarna och dels minska den splittring av arbetsveckorna, som vissa
av de fristående helgdagarna förorsakar, genomfördes år 1952 en partiell
kalenderreform. Därvid inrättades en särskild hösthelgdag genom att
firandet av allhelgonadagen flyttades från den söndag, då den förut firades,
till närmast föregående lördag. Samtidigt upphörde Marie bebådelsedag
att vara en fristående helgdag och firas numera i stället å den söndag som
infaller under tiden den 22—den 28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag
eller påskdag, å söndagen före palmsöndagen. I den proposition,
varigenom kalenderreformen förelädes riksdagen, uttalade föredragande
departementschefen, att en ökning av det totala antalet helgdagar borde undvikas,
särskilt som den lagstadgade semestern föregående år utökats till
tre veckor och ytterligare inskränkning i arbetsdagarnas antal ej var möjlig.
I förevarande motion göres gällande att den allt vidare tillämpningen
inom näringslivet av fria lördagar skulle möjliggöra att Marie bebådelsedag
flyttas från den söndag, då den nu firas, till den lördag som infaller under
tiden den 22—den 28 mars eller, om denna lördag är påskafton, till lördagen
före palmsöndagen. En sådan reform skulle, menar motionären, ur
kyrklig och religiös synpunkt vara välkommen.
Arbetsmarknadens organisationer avstyrker i sina remissyttranden motionen
med den motiveringen att utvecklingen inom näringslivet icke ger
anledning att återföra Marie bebådelsedag som fristående helgdag. Frågan
om en sådan reform bör enligt dessa remissinstansers mening lösas i ett
större sammanhang. Även de kyrkliga remissorganen avstyrker motionen.
Från detta håll anföres att värdet av en sådan dubbelhelg, som genom den
av motionären föreslagna reformen skulle tillskapas, är diskutabelt från
kyrklig synpunkt.
De i samband med 1952 års kalenderreform anförda skälen mot att fira
Marie bebådelsedag som fristående helgdag äger enligt utskottets mening
alltjämt giltighet. Med hänsyn härtill och då ej heller ur kyrklig synpunkt
synes vara något att vinna genom den reform som föreslagits i motionen
får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 21, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 31 oktober 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elotvsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman och
Hiibinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
fröken Wetterström, herr Odhe*, fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Johansson
i Södertälje och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Gomér.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631131