Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

1

Nr 42

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1963/64 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 13, punkterna 36—39, 43—44, 102—103 samt
105) har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari 1963, föreslagit riksdagen att

A. beträffande anslag å driftbudgeten

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad föredragande statsrådet
föreslagit;

II. godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad föredragande
statsrådet föreslagit;

IV. godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;

V. godkänna av föredragande statsrådet förordade ändringar i bestämmelserna
om räntebidrag;

VI. godkänna av föredragande statsrådet förordad ändring i reglerna
för invalidbostadsbidrag;

VII. för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 568 000 kr.;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 980 000 kr.;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 7 205 000
kr.;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 901 000
kr.;

5) till Räntebidrag ett förslagsanslag av 240 000 000 kr.;

6) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 9 000 000 kr.; samt

1 — Rihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 42

2

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

B. beträffande anslag å kapitalbudgeten

I. godkänna av föredragande statsrådet förordade ändringar i bestämmelserna
om statliga bostadslån;

II. medgiva att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 710 000 000 kr. under tiden den 1 juli—31 december
1963 samt 1 270 000 000 kr. under år 1964;

III. godkänna av föredragande statsrådet framlagda förslag angående
utestående kapitalsubventioner till flerfamiljshus och egnahem;

IV. medgiva att beslut om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, må meddelas intill belopp av 10 000 000 kr. under
tiden den 1 juli—31 december 1963 samt 15 000 000 kr. under år 1964;

V. för budgetåret 1963/64 anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
740 000 000 kr.;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 1 000 kr.;

b) under fonden för låneunderstöd

till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 20 000 000
kr.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 45 av herrar Adolfsson och Lager,

I: 79 av herr Adolfsson,

1: 80 av herr Lager,

1: 81 av herrar Bertil Petersson och Herbert Larsson,

I: 131 av herrar Adolfsson och Lager,

I: 133 av herr Bergman in. fl.,

I: 134 av herrar Boheman och Hilding,

I: 141 av herr Gunnar Pettersson,

1: 174 av herrar Einar Eriksson och Axel Svensson,

I: 229 av herr Knut Johansson m. fl.,

I: 239 av herr Sörlin m. fl.,

I: 343 av herr Hagberg m. fl.,

1: 347 av herr Lundström m. fl.,

I: 348 av herr Lundström m. fl.,

I: 491 av herr Bengtson m. fl.,

I: 492 av herr Bengtson m. fl.,

1: 493 av herr Bengtson m. fl.,

I: 494 av herr Hagberg in. fl.,

1: 495 av herr Lundström m. fl.,

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

3

1: 549 av herr Åkerlund, samt
från andra kammaren

II: 53 av herrar Nilsson i Gävle och Hermansson,

II: 95 av herrar Nilsson i Gävle och Holmberg,

II: 96 av herrar Nilsson i Gävle och Holmberg,

II: 97 av herrar Svenning och Lindkvist,

II: 162 av herr Kristenson i Göteborg m. fl.,

II: 165 av fru Nettelbrandt in. fl.,

II: 166 av herr Nilsson i Gävle in. fl.,

II: 167 av herr Svensson i Ljungskile m. fl.,

II: 206 av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.,

II: 266 av herr Blomkvist m. fl.,

11:279 av herr Lundmark m. fl.,

II: 400 av herr Heckscher m. fl.,

II: 405 av herr Ohlin m. fl.,

II: 406 av herr Ohlin m. fl.,

11:595 av herr Heckscher m. fl.,

II: 596 av herr Hedlund m. fl.,

II: 597 av herr Hedlund m. fl.,

II: 598 av herr Hedlund m. fl.,

II: 606 av herr Ohlin m. fl.,

II: 664 av fröken Wetterström m. fl.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

I de likalydande motionerna 1: 45 (av herrar Adolfsson och Lager) och
11: 53 (av herrar Nilsson i Gävle och Hermansson) har föreslagits att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag till upprättandet av en bostadsbyggnadsfond ur vilken
kommunala, kooperativa och andra samhällsnyttiga bostadsbyggnadsföretag
äger rätt att för bostadsbyggande erhålla långsiktiga lån till en ränta
av förslagsvis högst två procent.

I de likalydande motionerna I: 79 (av herr Adolfsson) och 11: 96 (av herrar
Nilsson i Gävle och Holmberg) har föreslagits att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om att en utredning snarast möjligt göres i
syfte att i samhällelig ägo överföra hyreshus och tillhörande tomtmark.

I de likalydande motionerna 1:80 (av herr Lager) och 11:95 (av herrar
Nilsson i Gävle och Holmberg) har föreslagits

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utformning av
anvisningar till statliga myndigheter rörande prispolitiken vid försäljning
av staten tillhörig mark i enlighet med vad i motionerna angivits, inklusive

4

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

möjligheten av ett upplåtande av statlig mark med tomträtt, samt

att frågan om skapandet av en lånefond eller andra åtgärder för att
underlätta kommunernas förvärv av tomtmark samt finansiering av markinnehav
för bostadsbebyggelse skyndsamt utredes.

I de likalydande motionerna I: 81 (av herrar Bertil Petersson och Herbert
Larsson) och II: 97 (av herrar Svenning och Lindkvist) har hemställts
att riksdagen måtte uttala sig för en sådan differentiering av de statliga belåningsvärdena
för bostadshus att produktion av kvalitetsbostäder främjas.

I de likalydande motionerna I: 131 (av herrar Adolfsson och Lager) och
II: 166 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte

a) avslå Ivungl. Maj:ts förslag till ändringar i bestämmelserna om räntebidrag,

b) till räntebidrag för budgetåret 1963/64 anvisa ett förslagsanslag av
300 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:133 (av herr Bergman m. fl.) och II: 162
(av herr Kristenson i Göteborg m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte
besluta att Kungl. Maj:t skyndsamt prövar de förslag till markpolitiska
åtgärder, som bostadsstyrelsen föreslagit i sin skrivelse av den 24 augusti
1962, och för riksdagen framlägger förslag i ämnet.

I de likalydande motionerna 1:134 (av herrar Boheman och Hilding)
och II: 165 (av fru Nettelbrandt m. fl.) har föreslagits att riksdagen måtte
i samband med bostadsfrågornas behandling besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att frågan om lämpliga åtgärder från statens sida
att stimulera byggande av servicehus måtte ingående prövas av 1959 års
bostadsbyggnadsutredning.

I de likalydande motionerna I: 141 (av herr Gunnar Pettersson) och
II: 167 (av herr Svensson i Ljungskile m. fl.) har yrkats att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts yrkande i statsverkspropositionen bil. 13 punkt
105 a.

I de likalydande motionerna I: 174 (av herrar Einar Eriksson och Axel
Svensson) och II: 206 (av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.) har — såvitt nu
är i fråga — hemställts att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till en
kreditfond ur vilken kommun, som önskar köpa mark avsedd för upplåtelse
mot tomträtt, kan få låna medel samt villkoren härför.

f de likalydande motionerna I: 229 (av herr Knut Johansson m. fl.) och
II: 266 (av herr Blomkvist m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

5

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en utredning angående
åtgärder för att säkra kommunernas penningbehov i samband med
markförvärv samt förhindra markvärdestegring och därav följande hinder
för önskvärd samhällsbebyggelse.

I de likalydande motionerna 1: 239 (av herr Sörlin m. fl.) och II: 279 (av
herr Lundmark m. fl.) har hemställts att riksdagen vid behandling av
punkt D 9 under elfte huvudtiteln måtte besluta att inkomststrecket för erhållande
av bostadsförbättringslån höjes till 7 000 kr.

I de likalydande motionerna I: 343 (av herr Hagberg m. fl.) och II: 400
(av herr Heckscher m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — föreslagits att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att belåningsvärdet för
flerfamiljshus ökas med ett belopp om 400 kr. för varje lägenhet som är
avsedd för pensionärsbostad.

I de likalydande motionerna 1: 347 (av herr Lundström m. fl.) och
II: 405 (av herr Ohlin m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts

A. att riksdagen måtte besluta

1. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
beträffande

a) att bostadsbyggnadsprogrammet för 1963 med hänsyn till konjunkturavmattningen
bör omfatta cirka 90 000 lägenheter;

b) att det ordinarie bostadsbyggnadsprogrammet för 1964 bör omfatta
85 000 lägenheter men utökas i den mån konjunkturläget så medger;

c) att det må ankomma på Kungl. Maj :t att på tilläggsstat begära de höjningar
av ramarna för igångsättningen, som kan bli erforderliga;

2. att tertiärlån för privatägda småhus skall förräntas och amorteras genom
fast annuitet, att tillämpas fr. o. m. 1 juli 1963;

3. att tertiärlånets övre gräns för fastigheter, som påbörjats efter den 1
juli 1963, skall vara 97 procent för företagsformer, som nu får låna 100 procent,
samt 92 procent för kooperativa företag, som nu får låna 95 procent;

4. omläggning av lånevillkoren för att stimulera amorteringssparandet och
innebärande att räntesubventionen ersättes med ett enhetligt schablonbidrag
enligt i motionerna angivna riktlinjer;

5. att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag om tillämpning av kreditgarantisystem
för bostadsfinansieringen;

6. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte i samverkan
med på kreditmarknaden verkande företag och institut förbereda
och för riksdagen framlägga de förslag, som kan erfordras för att introducera
värdebeständiga lån för bostadsbyggandet;

7. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att en parlamentarisk

6

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

bostadsberedning skyndsamt tillsättes för att behandla i motionerna angivna
uppgifter och avgiva förslag till den statliga bostadspolitikens utformning;
samt

B. att riksdagen måtte beakta vad som i övrigt anförts i motionerna.

I de likalydande motionerna 1: 348 (av herr Lundström m. fl.) och
II: 406 (av herr Ohlin m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts att
riksdagen måtte besluta att slopa de spärrar för beviljande av invalidbostadsbidrag,
som består i att tillämpningsområdet för bidraget är begränsat
till att avse endast vissa bostadshus, nämligen hus vilka uppföres eller
ombygges med statliga lån samt nybyggda hus till vilka statligt räntebidrag
utgår, fr. o. m. den 1 januari 1964, och som följd härav anslå ytterligare
2 000 000 kr. till invalidbostadsbidrag under nästa budgetår och således
till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1963/64 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 11 000 000
kr.

I de likalydande motionerna I: 491 (av herr Bengtson in. fl.) och II: 597
t av herr Hedlund in. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts att riksdagen
måtte

A. besluta

1) att nuvarande inkomstgräns för erhållande av räntefri stående del av
förbättringslån, 6 000 kr. beskattningsbar inkomst, fr. o. m. den 1 juli 1963
må höjas till 8 000 kr. beskattningsbar inkomst,

2) att statliga bostadslån, såvitt gäller flerfamiljshus, till enskilda må
beträffande lån som preliminärt beviljas fr. o. m. den 1 juli 1963 utgå upp
till 90 procent av belåningsvärdet i stället för nu gällande 85 procent av belåningsvärdet
;

B. i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla

1) att förslag rörande plan för fortsatt successiv avveckling av de generella
subventionerna snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen,

2) att förslag rörande ersättande av den statliga bostadslångivningen med
statligt kreditgarantisystem måtte framläggas snarast möjligt,

3) att frågan om bostadsfinansieringens utformning, särskilt vad gäller
omläggning av nuvarande ränte-, amorterings- och annuitetsbetalningar i
syfte att avjämna höga inledande kostnader samt införande av värdebeständiga
bostadslån i syfte att genom lägre ränta få förmånligare boendekostnader,
snarast måtte utredas;

C. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I de likalydande motionerna I: 492 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 596
(av herr Hedlund m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1003

I

A. besluta

1) att statligt lån till småhus beträffande lån soin preliminärt beviljas
fr. o. m. den 1 juli 1963 må utgå intill 95 procent av belåningsvärdet i stället
för nu gällande 90 procent av belåningsvärdet,

2) att nuvarande särskilda villkor för lån till småhus — att bostadsytan
ej får överskrida 125 m* — må upphöra att gälla fr. o. in. den 1 juli 1963;

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

1) att den av 1962 års riksdag beslutade ändringen av nedre lånegränsen
för statligt lån för småhus, från 50 till 70 procent av belåningsvärdet, vars
tillämpning avsågs att efter viss övergångstid bli successi\t inföid, ej må
tillämpas förrän de statliga bostadslånen ersatts av ett statligt kreditgarantisystem,
samt att amortering och förräntning av de statliga lånen till småhus
må erläggas genom lika stora årliga annuitetsbelopp,

2) att vid ersättande av den statliga långivningen med kreditgarantisystem
sådana ränte- och amorteringsvillkor må eftersträvas alt de höga initialkostnaderna
utjämnas, förslagsvis genom att de första fem låneåren blir amorteringsfria
och genom att amorteringsplikten därefter successi\t inträdei.
så att erforderlig full amortering uppnås efter ytterligare fem år,

3) att frågan om införande av särskilt stöd till barnfamiljernas småhusförvärv,
genom lämpligt avvägd räntefri stående lanedel ellei pa därmccl
likvärdigt sätt, måtte prövas under beaktande av de i motionerna angivna
riktlinjerna, så att förslag i ärendet snarast kan föreläggas riksdagen,

4) att nu förekommande restriktiva prövning och vägran av statliga lån
till småhusbyggande som tillämpas på grundval av vissa arbetsmarknadspolitiska
skäl, må upphöra samt att statligt lån till småhus på grund av kreditvärdesskäl
må vägras endast om uppenbart olämplig plats valts i enlighet
med riksdagens tidigare uttalanden,

5) att berörda myndigheter på samhällsplaneringens område genom anvisningar
måtte meddelas att behovet av ett ökat småhusbyggande böi iakttagas
i planeringen, samt

6) att de författningsändringar som föranledes av ovanstående yrkanden
måtte vidtagas;

C. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I de likalydande motionerna 1:493 (av herr Bengtson in. fl. ) och 11:598
(av herr Hedlund in. fl.) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla

1) att sådana ändringar i gällande regler och anvisningar för beräkning a\
låneunderlag in. in. vid bostadsbyggande måtte vidtagas att dels koncentrerat
storhusbyggande och hård markexploatering motverkas, dels tillkomsten
av trafikskyddade fritids- och lekplatser, grönområden, stimuleras, dels
lokaler för tillgodoseende av de boendes behov av fritidsverksamhet kan
inräknas i låneunderlaget, samt

8

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

2) att en parlamentarisk beredning med erforderlig expertis måtte tillkallas
för att utforma riktlinjer för den framtida bostadspolitiken och för
en samordning av bostadspolitiska åtgärder med olika åtgärder på samhällsplaneringens
områden i enlighet med motionerna och allt i syfte att främja
en god bomiljö med särskilt beaktande av familjernas och det uppväxande
släktets behov.

I de likalydande motionerna I: 494 (av herr Hagberg m. fl.) och II: 595
(av herr Heckscher m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts att
riksdagen måtte

A. besluta att de såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretagen skall
åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder, dessas storlek och successiva
uPPbyggnad samt för de principer efter vilka dels fonderna uppbygges, dels
hyressättningen sker;

B. uttala att en grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara
att de boende själva skall betala vad deras bostäder kostar;

C. besluta

1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. m. den 1 juli 1963 skall ersättas
av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till samma
fond från nämnda datum;

3) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 procent
skall erläggas;

4) att fr. o. in. den 1 juli 1963 ränteeftergift ej längre skall medgivas beträffande
hus som påbörjats före ingången av 1958;

o) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför sig
till tiden fr. o. in. den 1 januari 1962, skall grundas på en räntesats av 4,5
procent vad avser hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari 1958;

6) att tertiärlån mellan 70 och 85 procent av belåningsvärdet för hus påbörjade
fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1963
förräntas efter en räntesats av 5,5 procent;

7) alt tertiärlån till den del de överstiger 85 procent av belåningsvärdet
för hus påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1
januari 1963 förräntas efter en räntesats av 6 procent;

8) att egnahemslån och förbättringslån avseende hus som påbörjats
tr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1963 förräntas
efter en räntesats av 5 procent;

9) att avslå Kungl. Maj :ts förslag att eftergiva återbetalningsskyldigheten
beträffande tilläggslån, vilka icke enligt beslut av tidigare års riksdag gjorts
amorteringspliktiga;

10) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1953, 1957 och 1959 års riks -

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

9

dagar gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1963
förräntas efter en räntesats av 5,5 procent;

11) att de tilläggslån, som avser hus påbörjade före den 1 januari 1958,
skall till den del de icke på grund av tidigare riksdagsbeslut redan är amorteringspliktiga
bli ränte- och amorteringspliktiga fr. o. in. den 1 juli 1963
efter en räntesats av 5,5 procent och med en amorteringstid av 25 år;

12) att riksdagen i överensstämmelse med senast år 1962 fattat beslut
måtte uppskjuta ställningstagandet till frågan om att efterskänka utestående
ränte- och amorteringsfria delar av egnahemslån;

D. om förslagen under C. 1)—3) ovan icke vinner riksdagens bifall besluta

1) att tertiärlån, till vilka tillstånd länmas tidigast den 1 juli 1963, skall
beviljas upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden mot enbart
inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 procent för
s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 90 procent
för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag
eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de
överstiger 85 procent av belåningsvärdet amorteras på 25 år;

2) att tertiärlån till egnahem skall beviljas upp till 90 procent av lånevärdet
oavsett företagsform;

3) att vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5
procent skall uttagas i samband med lånets utbetalande;

4) medgiva att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 650 000 000 kr. under tiden den 1 juli—31 december 1963
samt 1 180 000 000 kr. under år 1964;

F. i övrigt beakta vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna l: 495 (av herr Lundström in. fl.) och
II: 606 (av herr Ohlin in. fl.) har föreslagits att riksdagen i överensstämmelse
med senast år 1962 fattat beslut måtte uppskjuta ställningstagandet
till frågan om att efterskänka utestående ränte- och amorteringsfria delar
av egnahemslån ävensom utestående oreglerade tilläggslån till flerfamiljshus,
vilket innebär att ränte- och amorteringsfriheten tills vidare kvarstår.

I de likalydande motionerna I: 549 (av herr Åkerlund) och II: 664 (av
fröken Wetterström in. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts att
riksdagen måtte beakta vad i motionerna anförts angående bl. a. ett ökat
småhusbyggande.

Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna I: 133
och 229 samt 11:53, 95, 96, 97, 165, 166, 167, 206, 279, 400, 405, 406, 595,
596, 597, 598, 606 och 664.

10

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

Utskottet

Allmänna grunder för bostadspolitiken. Beträffande bostadsbyggandets
omfattning anföres i statsverkspropositionen, att bostadsstyrelsens undersökningar
av det behövliga bostadsbyggandet liksom de beräkningar 1959
års långtidsutredning lagt fram synes visa, att bostadsförsörjningsläget
motiverar en årlig nyproduktion av åtminstone omkring 85 000 lägenheter.
En försiktig konjunkturbedömning utvisar även, att ett bostadsbyggande
av sådan omfattning kan upprätthållas under de närmaste åren.
Föredragande statsrådet utgår därför från att bostadsbyggandet kommer
att hållas vid en nivå av ca 85 000 lägenheter under såväl 1963 som 1964.
Föredraganden framhåller vidare, att premisserna för konjunkturbedömningen
är osäkra. Om arbetsmarknadsläget gör det möjligt, bör igångsättningen
ökas utöver 85 000 lägenheter. Antagandet om igångsättningen under
1964 bör enligt föredraganden betraktas som preliminärt.

I motionerna 1:347 och 11:405 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall ge till känna vad motionärerna anfört om att bostadsbyggnadsprogrammet
för 1963 med hänsyn till konjunkturavinattningen
bör omfatta ca 90 000 lägenheter. Motionärerna uttalar vidare, att det ordinarie
bostadsbyggnadsprogrammet för 1964 bör omfatta 85 000 lägenheter
men utökas i den mån konjunkturläget så medger.

Utskottet finner det tillfredsställande, att möjligheter har skapats för en
ökning av bostadsproduktionen till dess nuvarande omfattning. Med hänsyn
till att läget på bostadsmarknaden alltjämt kännetecknas av en på sina håll
besvärande brist på lägenheter synes det angeläget att bostadsbyggandet kan
hållas kvar på den uppnådda höga nivån och om möjligt ökas ytterligare.
Kungl. Maj :ts förslag synes innebära, att tillgängliga resurser skall utnyttjas
för största möjliga bostadsbyggande under åren 1963 oeh 1964. Utskottet
förutsätter att, om en ökning av igångsättningen utöver det angivna programmet
är möjlig, Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag härom. Något
ytterligare uttalande från riksdagens sida om bostadsbyggandets omfattning
torde inte vara påkallat.

Yrkandet i motionerna 1: 347 och II: 405 avstyrkes.

I fråga om bostadsbyggandets inriktning har föredragande statsrådet anfört,
att lån till småhus liksom hittills bör beviljas i en omfattning, som
svarar mot de faktiska bygginitiativen.

I motionerna 1:347 och 11:405 anföres att småhusbyggandet inte skulle
svara mot allmänhetens efterfrågan om det förelåge ett fritt val. Bygginitiativen
utgör enligt motionärerna inte någon mätare på den faktiska
efterfrågan från allmänhetens sida utan beror på möjligheten att bygga
med hänsyn till tillgången på exploateringsfärdig tomtmark. Enligt motionärernas
mening måste statsmakterna fixera ett flerårsprogram för småhusbyggandet
samt bedriva eu intensiv upplysningsverksamhet för att få
till stånd en inriktning av stadsplanearbetet som möjliggör att detta pro -

Statsutskottets utlåtande nr 12 år 1963

11

gram fullföljes. I motionen anföres även att ett flertal frågor, som är av
betydelse för åstadkommande av goda bostadsmiljöer, bör prövas.

I motionerna 1:492 och 11:596 yrkas på åtgärder i syfte att främja ett
ökat småhusbyggande. Bl. a. hemställes sålunda att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte föreslå att frågan om införande av särskilt stöd till
barnfamiljernas småhusförvärv blir prövad. Vidare föreslår motionärerna
att bostadslåneorganens arbetsmarknadspolitiskt betingade restriktiva prövning
av ansökningar om bostadslån till småhus skall upphöra samt avslag
på låneansökan av kreditvärdesskäl endast meddelas om en uppenbart
olämplig plats för huset har valts. Därjämte föreslår motionärerna, att berörda
myndigheter på samhällsplaneringens område genom anvisningar
skall meddelas, att behovet av ökat småhusbyggande bör iakttagas i planeringen.

I motionerna I: 134 och II: 165 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall hemställa, att frågan om lämpliga åtgärder från statens
sida att stimulera byggande av servicehus måtte ingående prövas av bostadsbyggnadsutredningen.

I motionerna 1: 549 och II: 664 yrkas att riksdagen måtte beakta vad i
motionen anförts angående behovet av ökat småhusbyggande m. in.

När frågan om bostadsbyggandets inriktning behandlades vid föregående
års riksdag anförde utskottet bl. a. (uti. nr 46, s. 37), att bostadsproduktionens
inriktning borde vara sådan, att de boendes behov och värderingar
så långt möjligt bleve tillgodosedda vid bebyggelsens utformning.
Detta mål bör vara vägledande såväl i planeringen av bostadsförsörjningen
som vid utformning av villkoren för det statliga bostadsstödet.

Vad angår planeringen må erinras om att riksdagen föregående år fattade
beslut om en intensifierad kommunal planeringsverksamhet. På grundval
av detta beslut har en försöksverksamhet med femåriga kommunala
bostadsbyggnadsprogram påbörjats. Ändamålet med denna planeringsverksamhet,
vilken står under ledning av de statliga bostadsmyndigheterna,
skall bl. a. vara att ge bostadsproduktionen en inriktning, som svarar mot
bostadskonsumenternas efterfrågan på längre sikt. Denna planeringsverksamhet
torde i allt väsentligt tillgodose syftet med yrkandet i motionerna
I: 347 och II: 405.

Utskottet vill vidare erinra om, att bostadsbyggnadsutredningen har till
uppgift att pröva frågan om bostadsproduktionens inriktning på hustyper.
Enligt vad utskottet inhämtat torde utredningen under innevarande år
komma att lägga fram resultatet av denna prövning, såvitt angår byggandets
fördelning på småhus och flerfamiljshus. Enligt utskottets mening
torde spörsmål, som gäller bostadsbyggandets inriktning, kunna bedömas
bättre sedan erfarenheter vunnits av verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram
och när bostadsbyggnadsutredningens slutsatser
kunnat prövas av statsmakterna. Det synes inte påkallat att riksdagen f. n.
gör något uttalande om småhusbyggandets omfattning.

12

Statsutskottets utlåtande nr i2 år 1963

Utskottet kan inte biträda tanken på att införa särskilda finansieringsformer
för att underlätta barnfamiljernas förvärv av småhus. I den mån
ett offentligt stöd till bostadsefterfrågan erfordras för barnfamiljer och
andra hushåll bör sådant stöd lämnas i form av periodiska bidrag till bostadskonsumtionen.
Det synes däremot inte lämpligt att införa ett kapitalstöd
enbart för en viss bostadsform. Kapitalsubventioner för småhusbyggandet
har tidigare ingått som ett led i samhällets bostadspolitiska åtgärder.
Denna stödform avskaffades dock år 1960. Ifrågavarande yrkande i
motionerna I: 492 och II: 596 avstyrkes.

I anledning av yrkandet i motionerna 1: 492 och II: 596 om den arbetsmarknadspolitisk
betingade prövningen av ansökningar avseende bostadslån
till småhus torde utskottet få erinra om att frågan behandlades vid
1961 års riksdag. Utskottet framhöll därvid (uti. nr 53, s. 28), att den
ifrågavarande prövningen inte kan ges annat syfte än att i särskilda fall
bedöma låneansökningen med hänsyn till de framtida sysselsättningsbetingelserna.
Då ansökningar om bostadslån inte bör avgöras utan att skälig
hänsyn tages till sökandens sannolika återbetalningsförmåga synes det
ofrånkomligt att förutsättningarna för den framtida sysselsättningen ägnas
uppmärksamhet vid prövning av lånefrågan. Utskottet vill emellertid framhålla
att denna prövning inte får bli så snäv, att bostadsbyggandet på landsbygden
systematiskt missgynnas. En avvägning av de olika omständigheter
som inverkar på frågans bedömning får göras i varje särskilt fall, varvid
riktpunkten för myndigheternas handlande i enlighet med tidigare uttalanden
av riksdagen bör vara att en låneansökan inte skall avslås av kreditvärdesskäl
annat än då en uppenbart olämplig tomtplats för bostaden har
valts. I vidare mån än som framgår av det anförda kan utskottet inte biträda
ifrågavarande motionsyrkande.

Med anledning av vad som anförts i motionerna I: 134 och II: 165 har
utskottet inhämtat, att spörsmålet om kollektivhus och andra former av
servicehus prövas av bostadsbyggnadsutredningen. Ett uttalande från riksdagens
sida att en sådan prövning skall göras synes därför obehövligt.

Uttalandena om bostadsbyggandets inriktning i motionerna 1: 549 och
II: 664 föranleder inte något särskilt uttalande från utskottets sida.

Föredragande statsrådet omnämner vissa i bostadsstyrelsens anslagsframställning
behandlade markpolitiska frågor. Styrelsen har föreslagit,
att staten med förskott på bostadslån skall underlätta för kommunerna att
anskaffa mark för bostadsbyggande och förvärva fastigheter med saneringsmogen
bebyggelse. Styrelsen har därjämte föreslagit, att staten skall
främja upplåtelse av mark med tomträtt genom att i fall där sådan upplåtelse
för bostadsändamål förekommer bevilja vederbörande kommun lån
för täckande av viss del av kommunens tomtkostnad. Slutligen har styrelsen
föreslagit en ändrad procedur för behandling av ärenden rörande för -

Statsutskottets utlåtande nr i2 år 1963

13

sälj ning av staten tillhörig mark till kommunerna. Efter att ha redogjort
för innebörden av bostadsstyrelsens förslag framhåller föredraganden, att
förslagen innefattar spörsmål av delvis invecklad och kontroversiell natur.
När det gäller behovet av statliga krediter hänvisas i propositionen till det
förbättrade läget på kapitalmarknaden. Föredraganden förklarar sig ej beredd
att ta upp styrelsens förslag i kreditfrågorna. Ställningstagandet till
styrelsens förslag angående proceduren för statlig markförsäljning bör enligt
föredraganden anstå.

I motionerna I: 133 och II: 162 föreslås att riksdagen måtte hemställa,
att Kungl. Maj :t skyndsamt prövar bostadsstyrelsens förenämnda framställning
och för riksdagen framlägger förslag i ämnet.

I motionerna I: 229 och II: 266 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära en utredning angående åtgärder för att säkra kommunernas
penningbehov i samband med markförvärv samt förhindra markvärdestegring
och därav följande hinder för önskvärd samhällsbebyggelse.

I motionerna I: SO och II: 95 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer dels att anvisningar, enligt i motionerna angivna riktlinjer,
utfärdas till statliga myndigheter rörande prispolitiken vid försäljning av staten
tillhörig mark, innefattande en möjlighet att upplåta statlig mark med
tomträtt, dels att frågan om skapandet av en lånefond eller andra åtgärder
för att underlätta kommunernas förvärv av tomtmark samt finansiering av
markinnehav för bostadsbebyggelse skyndsamt utredes.

I motionerna I: 174 och II: 206 föreslås inrättande av en kreditfond ur
vilken kommun, som önskar köpa mark avsedd för upplåtelse med tomträtt,
kan få låna medel.

En effektiv planering av bostadsförsörjningen är en nödvändig förutsättning
för att bostadsproduktionen i olika orter och områden skall få en omfattning
och inriktning som svarar mot behovet. Markfrågorna spelar i sin
tur ofta en nyckelroll i planeringsverksamheten. En positiv lösning av olika
markpolitiska problem är därför av grundläggande betydelse för att en god
bostadspolitik skall kunna föras.

Av särskild vikt synes vara att markresurser i tillräcklig omfattning och i
god tid ställes till förfogande. Det förefaller tydligt, att den förda markpolitiken
på många håll inte har varit tillräckligt framgångsrik i detta avseende.
Skälen härtill är flera. Det torde här räcka med att peka på att kommunernas
markförvärv ofta måste äga rum under former, som medför en betydande
tidsutdräkt, och att anskaffningen av erforderliga krediter i många fall berett
kommunerna svårigheter. Ett annat markpolitiskt problem av stor räckvidd
utgör den pågående markprisstegringen.

Vad först angår formerna för kommunala markförvärv må erinras om att
en översyn av expropriationslagstiftningen pågår inom en särskild kommitté,
expropriationsutredningen. Vissa delar av utredningens arbete, vilka är av

14 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

betydelse i förevarande sammanhang, beräknas bli slutförda under loppet av
196,1.

Av statsverkspropositionen framgår att bostadsstyrelsen i sin anslagsframställning
har lagt fram förslag i syfte att medverka till lättnader i fråga om
kommunernas kreditanskaffning för markförvärv. Såsom föredragande statsrådet
framhållit torde den nuvarande situationen på kapitalmarknaden i och
för sig inte innebära några allvarligare problem i detta avseende. Det synes
emellertid utskottet angeläget att frågan om kommunernas kreditförsörjning
för markförvärv prövas, inte minst med hänsyn till att utbudet på kapitalmarknaden
på längre sikt kan förete betydande variationer. Med hänsyn till
vikten av att kommunerna för eu aktiv markpolitik bör därjämte övervägas,
om inte statsmakterna i någon form bör stimulera kommunerna till önskvärda
insatser. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t snarast möjligt prövar
denna fråga och förelägger riksdagen de förslag, vartill en sådan prövning
kan föranleda. I anslutning till vad som anförts i bostadsstvrelsens förenämnda
framställning och i vissa av motionerna bör prövningen även innefatta
frågan om statliga åtgärder för att underlätta kommunala tomträttsupplåtelser.

Såväl i bostadsstyrelsens framställning som i vissa motioner har formerna
lör statliga markförsäljningar till kommunerna samt principerna för prissättningen
vid dylika marköverlåtelser berörts. Uppmärksamheten har därigenom
fästs vid det problem som kan anses ligga i statens dubbla ställning
såsom säljande part vid marköverlåtelser och som huvudman för bostadspolitiken.
I förstnämnda egenskap har staten ett intresse att söka erhålla ett
förmånligt pris lör marken. Av statsmakternas bostadspolitiska målsättning
följer å andra sidan, att staten bör medverka till att hindra oskälig prisstegring
på mark.

Det förefaller självklart, att staten inte genom prissättningen vid marköverlåtelser
till kommunerna bör medverka till att den på orten utbildade
markprisnivån stiger. Såvitt utskottet har sig bekant torde praxis vid statliga
marköverlåtelser innebära dels att kommunerna tillerkännes en faktisk förtur
framför andra köpare till förvärv av statlig mark, dels att prissättningen
sker under skäligt hänsynstagande till de bostadspolitiska målen. Det synes
emellertid ligga i klarhetens intresse att direktiven till de markförvaltande
myndigheterna ges en avfattning som bättre än f. n. överensstämmer med
nämnda praxis. Utskottet anser sig kunna förutsätta att detta önskemål beaktas
vid en blivande översyn av nämnda direktiv.

I detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla, att en ökad användning
av tomträttsupplåtelser av statlig mark synes väl värd att pröva såsom
ett alternativ till försäljning av marken.

Vad slutligen gäller frågan om den allmänna prisstegringen på mark vill
utskottet erinra om att expropriationsutredningen har uppdrag att undersöka
i vad mån problemet kan lösas inom ramen för expropriationslagstift -

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

15

ningen. Det synes utskottet angeläget, att utredningens arbete i denna del
bedrives med största möjliga skyndsamhet. Samtidigt bör framhållas att expropriationsutredningens
uppdrag inte avser värdestegringslrågan i hela dess
vidd. Bl. a. torde det ligga utom ramen för utredningens uppdrag att behandla
frågorna om att med andra medel än genom expropriation motverka prisstegring
och förhindra oförtjänta värdestegringsvinster. Utskottet anser skäl föreligga
att dessa spörsmål blir föremål för särskild utredning jämsides med arbetet
inom expropriationsutredningen. Utskottet föreslår därför, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om tillsättande av en sådan utredning.

Med vad utskottet anfört torde syftet med förenämnda motioner, såvitt nu
är i fråga, i allt väsentligt bli tillgodosett.

I motionerna I: 347 och II: 405 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall hemställa om förslag angående tillämpning av ett kreditgarantisystem
för bostadsfinansieringen.

I motionerna I: 494 och II: 595 yrkas att den statliga bostadslångivningen
fr. o. in. den 1 juli 1963 skall ersättas av ett kreditgarantisystem samt att för
erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall erläggas.

I motionerna I: 491 och II: 597 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att förslag rörande ersättande av den statliga bostadslångivningen
med ett statligt kreditgarantisystem måtte framläggas snarast möjligt Motionsyrkanden

med samma innehåll förekom till behandling vid föregående
års riksdag. Utskottet anförde därvid (uti. nr 46, s. 40) att fortsatt
undersökning av möjligheterna att övergå till ett kreditgarantisystem på småhusområdet
borde anstå till dess bostadsbyggnadsutredningens arbete slutförts.
Utskottet finner inte anledning att nu inta en ändrad ståndpunkt härtill
och avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.

I motionerna I: 347 och II: 405 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om förslag — efter beredning i samverkan med företag och
institut på kreditmarknaden — som kan erfordras för att introducera värdcbestundiga
lån för bostadsbyggande.

I motionerna I: 491 och II: 597 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en utredning i fråga om bostadsfinansieringens utformning,
särskilt vad gäller omläggning av nuvarande ränte-, amorteringsoch
annuitetsbetalningar i syfte att avjämna höga inledande kostnader samt
införande av värdebeständiga bostadslån i syfte att genom lägre ränta få
förmånligare bostadskostnader.

Utskottet vill erinra om, att frågan om värdesäkring av fordringar och därmed
sammanhängande problem prövas av värdesäkringskommittén. Denna
kommitté har Ll. a. att behandla frågan om indexbundna bostadslån. Det torde
därför inte finnas anledning för riksdagen att bos Kungl. Maj :t hemställa
om förslag i ämnet.

16

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

I enlighet med tidigare uttalanden av riksdagen bör en allmän översyn av
reglerna för bostadsbyggandets finansiering företagas, när bostadsbyggnadsutredningen
blivit färdig med sitt arbete. Utskottet anser därför ej skäl föreligga
att nu begära någon utredning angående en omläggning av lånereglerna.

Motionsyrkandena avstyrkes.

I motionerna 1:494 och 11:595 föreslås att såsom allmännyttiga betecknade
bostadsföretag skall åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder,
dessas storlek och successiva uppbyggnad samt för de principer efter vilka
dels fonderna byggs upp dels hyressättningen sker.

Motionsyrkanden av samma innebörd har framförts under en följd av
år. Utskottet har vid tidigare tillfällen avstyrkt förslagen under hänvisning
till att vederbörande myndigheter utan särskilt stadgande kan erhålla tillgång
till ifrågavarande uppgifter och att en fortlöpande uppgiftsinsamling
är obehövlig. Motionärerna har ej anfört några skäl, som föranleder ändrat
ståndpunktstagande. Utskottet avstyrker förslaget.

I motionerna I: 347 och II: 405 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall hemställa att en parlamentarisk bostadsberedning skyndsamt
tillsättes för att behandla i motionerna angivna uppgifter och avge förslag
till den statliga bostadspolitikens utformning.

I motionerna I: 493 och II: 598 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att en parlamentarisk beredning tillkallas för att utforma
riktlinjer för den framtida bostadspolitiken och för en samordning av bostadspolitiska
åtgärder med olika åtgärder på samhällsplaneringens områden.

Såsom utskottet tidigare anfört kan bostadsbyggnadsutredningen beräknas
bli färdig med huvuddelen av sitt arbete under innevarande år. Utredningens
uppgift är bl. a. att bedöma den behövliga omfattningen av bostadsbyggandet
på något längre sikt samt att överväga bostadsproduktionens inriktning.
Utredningens arbete är väsentligen avsett att läggas till grund för
statsmakternas prövning av de bostadspolitiska produktionsmålen. Därjämte
torde utredningens material i åtskilliga avseenden kunna bilda utgångspunkt
för överväganden om bostadsstödets och bostadsfinansieringens
form. Det är också avsikten att, sedan dess slutsatser prövats av statsmakterna,
en annan kommitté med parlamentarisk sammansättning skall få till
uppgift att företa en omprövning av de bostadspolitiska medlen.

Då en utredning om den statliga bostadspolitiken sålunda kan väntas bli
tillsatt i nära anslutning till att bostadsbyggnadsutredningen blir färdig
med sina huvuduppgifter, synes det ej föreligga tillräckliga skäl för riksdagen
att nu göra någon framställning i ämnet. Utskottet avstyrker för den
skull ifrågavarande motionsyrkanden.

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

17

I motionerna I: 79 och II: 96 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om en utredning snarast möjligt i syfte att i samhällelig
ägo överföra hyreshus och tillhörande tomtmark.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört om att målen för
bostadspolitiken torde komma att övervägas inom en relativt nära framtid
kan utskottet ej biträda motionsyrkandet.

Nya lån till bostadshus. I motionerna I: 494 och II: 595 föreslås — därest i
motionerna framlagt förslag om införande av ett kreditgarantisystem inte
vinner riksdagens bifall -— att vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltning
savgift av 0,5 % skall uttagas i samband med lånets utbetalande.

Utskottet är ej berett att föreslå några åtgärder, som leder till ökade bostadskostnader
i nyproduktionen. Motionsyrkandet avstvrkes.

Beträffande bostadslånets storlek föreslås i motionerna I: 347 och II: 405
att bostadslånets övre gräns för hus, som påbörjats efter den 1 juli 1963, skall
vara 97 % för företagsformer, som nu får låna till 100 %, samt 92 % för
kooperativa företag, som nu får låna till 95 %.

I motionerna 1: 494 och II: 595 föreslås — därest i motionerna framlagt
förslag om övergång till ett kreditgarantisystem ej vinner riksdagens bifall
— att bostadslån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1963, skall
beviljas upp till 85 % av totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsform, upp till 95 % för s. k. allmännyttiga
bostadsföretag mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat företag
av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger 85 %
amorteras på 25 år. Motionärerna föreslår även, att bostadslån till egnahem
skall beviljas upp till 90 % av pantvärdet oavsett företagsform.

I motionerna 1:492 och 11:596 föreslås att övre gränsen för bostadslån
till småhus höjs från 90 % av pantvärdet till 95 %. Motionärerna föreslår
vidare, att den av 1962 års riksdag beslutade höjningen av nedre gränsen för
bostadslån till småhus från 50 till 70 % av pantvärdet inte skall tillämpas
förrän de statliga bostadslånen ersatts av ett statligt kreditgarantisystem.

I motionerna 1:491 och 11: 597 föreslås att bostadslån för flerfamiljshus
till enskilda må beträffande lån, som preliminärt beviljas fr. o. m. den 1 juli
1963, utgå upp till 90 % av pantvärdet i stället för nu gällande 85 %.

Såsom utskottet anfört i det föregående torde formerna för bostadsbyggandets
finansiering komma att övervägas vid eu utredning om medlen för
bostadspolitiken. Utskottet är därför ej berett att nu förorda sådana ändringar
i lånereglerna som mera väsentligt påverkar bostadsbyggandets nuvarande
finansieringsbetingelser. I enlighet därmed avstyrker utskottet ifrågavarande
motionsyrkanden om ändrade övre lånegränser. Ej heller kan ut2
— Biliang till riksdagens protokoll 1963. 6 saml. iVr 42

18

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

skottet tillstyrka förslaget i motionerna 1: 494 och II: 595 om ändrad amorteringstid
för bostadslån i vissa fall.

Förslaget i motionerna I: 492 och II: 596 om uppskov med tillämpningen
av den regel beträffande höjd undre lånegräns för småhus, som beslöts av
föregående års riksdag, är grundat på farhågor för att bottenlån till den nya
gränsen ibland inte skulle kunna erhållas. Enligt vad utskottet inhämtat
har emellertid kreditinstituten av allt att döma accepterat den nya lånegränsen
i större utsträckning än man tidigare räknat med. Utskottet kan därför
ej tillstyrka motionsyrkandet.

I fråga om metoden för förräntning och amortering av bostadslån föreslås
i motionerna 1: 347 och II: 405 att bostadslån för privatägda småhus
skall förräntas och återbetalas med fast annuitet.

I motionerna 1: 492 och II: 596 föreslås att amortering och ränta å bostadslån
till småhus skall erläggas genom lika stora annuiteter. Motionärerna
yrkar vidare att vid ersättande av den statliga långivningen med ett kreditgarantisystem
sådana ränte- och amorteringsvillkor eftersträvas att de höga
initialkostnaderna utjämnas, förslagsvis genom att de första fem åren av
lånets löptid blir amorteringsfria samt att därefter amorteringsplikt successivt
inträder så att full amortering nås efter ytterligare fem år.

I motionerna 1: 45 och II: 53 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om utredning och förslag till upprättande av en bostadsbyggnadsfond
ur vilken kommunala, kooperativa och andra samhällsnyttiga
bostadsbyggnadsföretag äger rätt att för bostadsbyggande erhålla
långsiktiga lån till en ränta av förslagsvis högst 2 %.

Utskottet vill erinra om, att egnahemslånen återbetalas med fast annuitet.
I samband med att egnahemslån och tertiärlån genom beslut vid fjolårets
riksdag sammanfördes till enhetliga bostadslån med i huvudsak ensartade
lånebestämmelser för olika hustyper ändrades amorteringsreglerna. Utskottet
är ej berett att nu tillstyrka en återgång till den förutvarande ordningen.

De synpunkter beträffande kapitalkostnaderna, som anföres i motionerna
I: 492 och II: 596, synes lämpligen böra granskas närmare i samband med en
kommande översyn av finansieringsreglerna för bostadsproduktionen.

Utskottet är ej berett att nu förorda någon ändring i räntan för de statliga
bostadslånen. Yrkandet i motionerna 1:45 och 11:53 avstyrkes därför.

I motionerna 1: 492 och II: 596 föreslås att nuvarande storleksgräns för
småhus, som skall bebos av låntagaren — högst 125 mI 2 — skall upphöra att
gälla fr. o. m. den 1 juli 1963.

Frågan om nämnda maximiregel behandlades senast vid föregående års
riksdag. Utskottet erinrade därvid (uti. nr 46, s. 45) om att regeln enligt bostadsstyrelsen
är svår att tillämpa på ett sätt, som leder till rimliga och rättvisa
resultat. Styrelsen hade också anfört att maximeringen av lägenhets -

Statsutskottets utlåtande nr 42 är 1963

19

ytan stundom lett till att husen fått en olämplig utformning. Utskottet framhöll,
att dessa förhållanden talade för att regeln utmönstras ur lånebestämmelserna.
Härför talade också önskvärdheten att uppnå fullständigare likformighet
för flerfamiljshus och småhus i fråga om lånevillkoren. Slutligen
erinrade utskottet om, att värdet av de subventioner, som de boende tillföres
genom statslånen, begränsas av bestämmelserna om högsta låneunderlag,
varför låntagare som uppför hus med större bostadsyta än 125 in2 inte
får större subvention än andra.

Utskottet har inte funnit skäl att inta ändrad ståndpunkt i frågan. Motionsyrkandet
tillstyrkes därför.

I motionerna I: 81 och II: 97 föreslås att riksdagen skall uttala sig för en
sådan differentiering av låneunderlaget för bostadslån att produktion av kvalitetsbostäder
främjas.

I motionerna 1: 493 och II: 598 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att sådana ändringar i gällande regler och anvisningar
för beräkning av låneunderlag m. m. vid bostadsbyggande måtte vidtagas
att dels koncentrerat storhusbyggande och hård markexploatering motverkas,
dels tillkomsten av trafikskyddade fritids- och lekplatser samt grönområden
stimuleras, dels lokaler för tillgodoseende av de boendes behov av
fritidsverksamhet kan inräknas i låneunderlaget.

I motionerna 1: 343 och II: 400 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall anhålla att låneunderlaget för flerfamiljshus ökas med ett belopp
av 400 kr. för varje lägenhet som är avsedd för pensionärsbostad.

Utskottet har sig bekant att bostadsstyrelsen har påbörjat en översyn av
gällande bestämmelser om högsta låneunderlag. Syftet är bl. a. att undersöka
i vad mån det är praktiskt möjligt att utforma sådana regler för låneunderlag
att skälig hänsyn tages till kostnadsvariationer, som är beroende
av olikheter i bostadskvalitet. Utskottet anser det önskvärt, att beräkningsmetoderna
för låneunderlag medger en smidigare anpassning till kvalitetsbetingade
kostnadsolikheter än som är möjligt med nuvarande bestämmelser.
Då emellertid undersökningar härom har igångsatts inom bostadsstyrelsen
synes någon framställning i ämnet till Kungl. Maj :t inte påkallad. Motionsyrkandet
avstyrkes alltså.

Utskottet anser sig kunna förutsätta, att styrelsens översyn även kommer
att innefatta frågan om sådana jämkningar av låneunderlagets grundbelopp,
som inte är motiverade av kvalitetsskillnader. Med hänsyn härtill torde någon
framställning angående de särskilda tilläggen för pensionärsbostäder
ej vara erforderlig. Yrkandet härom avstyrkes.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att bestämmelserna om
låneunderlag såvitt möjligt bör vara så utformade att olika hustyper ges en
likartad behandling i lånehänseende. önskvärt synes vara, att reglerna om
låneunderlag för småhus och flerfamiljshus blir så nära överensstämmande

20

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 19(i3

som möjligt. Under alla förhållanden bör skillnaderna ej vara sådana, att
de kan anses missgynna en viss hustyp i förhållande till en annan. Utskottet
vill erinra om, att låneunderlaget för flerfamiljshus nyligen har justerats
med hänsyn till kostnadsutvecklingen, medan det i fråga om småhus alltjämt
synes råda en besvärande spänning mellan kostnader och låneunderlag.
Vidare må erinras att låneunderlaget för småhus inte varierar efter
bostadsytans storlek om ytan överstiger 90 m2, under det att någon motsvarande
regel ej gäller lägenheter i flerfamiljshus. Det kan ifrågasättas om
inte dessa olikheter hämmar produktionen av småhuslägenheter särskilt när
det gäller lägenheter av en storlek, som är lämplig för större barnfamiljer.
Utskottet förutsätter, att även dessa frågor och därmed sammanhängande
problem tages under övervägande vid bostadsstyrelsens översyn.

I motionerna I: 491 och II: 597 föreslås att inkomstgränsen för erhållande
av räntefri stående del av förbättring slån skall höjas från 6 000 kr. till 8 000
kr. i beskattningsbar inkomst.

I motionerna I: 239 och II: 279 yrkas en höjning av inkomststrecket till
7 000 kr.

Då en översyn av stödet till bostadsförbättringar pågår inom bostadsförbättringsutredningen,
är utskottet ej berett att tillstyrka motionsyrkandena.

Vissa äldre lån. I statsverkspropositionen föreslås att staten skall efterskänka
utestående fordringar på vissa rönte- och amorteringsfria tilläggslån
samt räntefria stående delar av egnahemslån. Föredraganden hänvisar beträffande
tilläggslånen till ett i propositionen framlagt förslag om viss reduktion
av utgående räntebidrag för hus, som påbörjats före år 1958. Denna subventionsaweckling
medför stegrade bostadskostnader. Då de kvarstående
ränte- och amorteringsfria tilläggslånen huvudsakligen avser de årgångar av
hus där hyrorna till följd av koreakrisen ligger på en högre nivå än som är
fallet för hus tillkomna under åren före och efter ifrågavarande period, bör
någon ytterligare hyreshöjande subventionsindragning ej komma i fråga.
När det gäller de räntefria stående delarna av egnahemslån erinrar föredraganden
om att motsvarande delar av vissa äldre lån efterskänkts genom
beslut av riksdagen år 1957. Det finns enligt föredragandens mening ej anledning
att nu förfara på annat sätt. Sammanlagt utestår ca 1 125 milj. kr.
i dylika lån och lånedelar.

I motionerna 1:495 och 11:606 föreslås att riksdagen måtte uppskjuta
ställningstagandet till frågan om att efterskänka utestående ränte- och
amorteringsfria delar av egnahemslån ävensom utestående oreglerade tillläggslån
till flerfamiljshus, vilket innebär att ränte- och amorteringsfriheten
tills vidare kvarstår.

I motionerna I: 494 och II: 595 föreslås att de tilläggslån, som enligt beslut
av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga, skall

Statsutskottets utlåtande nr i2 år 1963

21

för tid fr. o. in. den 1 januari 1963 förräntas efter en räntesats av 5,5 %,
samt att de tilläggslån, som avser hus påbörjade före den 1 januari 1958,
skall till den del de inte på grund av tidigare riksdagsbeslut redan är amorteringspliktiga
bli ränte- och amorteringspliktiga fr. o. in. den 1 juli 1963,
förräntas efter en räntesats av 5,5 % och återbetalas på 25 år. Motionärerna
föreslår också, att riksdagen skall uppskjuta ställningstagandet till frågan
om att efterskänka utestående ränte- och amorteringsfria delar av egnahemslån.

1 samma motioner föreslås beträffande hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari
1958 att tertiärlåneräntan skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1963
vara 5,5 % mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet samt 6 % till den del lånet
överstiger 85 % av belåningsvärdet samt att räntan för egnahemslån och
förbättringslån för tid fr. o. m. den 1 januari 1963 skall vara 5 %.

I motionerna I: 141 och II: 167 föreslås att riksdagen skall avslå Kungl.
Maj :ts förslag att efterskänka statens fordran på utestående tilläggslån samt
räntefria stående delar av egnahemslån.

Såsom föredragande statsrådet anfört berör återstående oreglerade tillläggslån
för flerfamiljshus huvudsakligen de årgångar av hus där hyrorna
till följd av koreakrisen har kommit att ligga på en högre nivå än i hus tillkomna
åren före och efter ifrågavarande period. Ett ytterligare återkrav
av utestående kapitalsubventioner skulle leda till att denna ojämnhet i hyresnivån
förstoras. Utskottet kan därför inte biträda tanken på sådant återkrav.
Ej heller finns det enligt utskottets mening anledning att uppskjuta
ett ställningstagande i frågan. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag
samt avstyrker yrkandena i motionerna 1:495 och 11:606, 1:141 och
II: 167 samt 1: 494 och II: 595.

Föredragande statsrådet har erinrat om att riksdagen år 1957 beslöt
efterskänka vissa enligt äldre lånebestämmelser beviljade kapitalsubventioner
till egnahem. Flertalet av de egnahemsbyggare, som fått lån enligt egnahemslånekungörelsen,
torde också med all sannolikhet ha uppfattat den
ränte- och amorteringsfria lånedelen som en ren kapitalsubvention. Så har
den även i regel framställts i den offentliga debatten. Härtill kommer att de
hus som uppförts med stöd av egnahemslån, innefattande räntefri stående
del, i många fall på grund av brister i standarden är i behov av en upprustning,
som kräver nya insatser av låntagarna. Slutligen bör beaktas att ifrågavarande
låntagare genom de i propositionen föreslagna ändringarna i fråga
om räntesubventioner får sina kapitalkostnader ökade, i vissa fall med inte
oväsentliga belopp. Alla dessa omständigheter talar för att ifrågavarande
subventioner bör efterskänkas. Något skäl till uppskov med frågan synes
inte föreligga. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj :ts förslag samt avstyrker
motionsyrkandena.

Yrkandet i motionerna 1:494 och 11:595 om höjning av räntan på sådana
tilläggslån som gjorts räntebärande kan utskottet ej biträda. Inte heller

22

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196.1

anser sig utskottet böra förorda några ändringar av räntorna för tertiärlån,
egnahemslån och förbättringslån. Det i samma motioner framförda yrkandet
härom avstyrlces alltså.

Räntebidrag och bostadsrabatter m. m. I statsverkspropositionen föreslås
en omläggning av de för bostadsändamål utgående subventionerna. Ändringen
berör räntebidrag och familjebostadsbidrag samt innebär att stödet i form
av räntebidrag minskar, medan familj ebostadsbidragen byggs ut.

Under elfte huvudtiteln föreslås att räntebidrag för tid efter den 30 juni
1963 inte skall utgå beträffande hus färdigställda före 1952. Vidare föreslås
att bidragen för hus som tillkommit 1952 och senare och som finansierats
med statslån enligt de lånevillkor som gällde hus påbörjade före den 1 januari
1958 skall utgå enligt ändrade grunder. Enligt förslaget skall basräntan
(den garanterade räntan) för primärlån höjas till 4,5 % för hus uppförda
under åren 1952—1956 och till 4 % för därefter byggda hus. För de
hus som finansierats med statslån enligt villkor gällande hus påbörjade
efter den 1 januari 1958 skall basräntan enligt förslaget vara oförändrad.

Föredragande statsrådet redogör för en av bostadsstyrelsen gjord undersökning
angående hyresnivån i olika årgångar av bostadshus samt anför
att hyrorna företer rätt avsevärda skillnader i olika årgångar. Föredraganden
anför vidare bl. a. att en jämnare hyresnivå framstår som eftersträvansvärd
och att det med hänsyn till hyresnivåns utveckling under 1940- och
1950-talen — och särskilt med beaktande av hyresläget i nybyggda hus —
inte längre kan anses föreligga tillräckliga skäl att i nuvarande omfattning
använda generella subventioner för att hålla nere hyrorna i de under tidigare
år uppförda bostadshusen.

I fråga om familjebostadsbidragen föreslås under femte huvudtiteln eu
höjning av de för rätt till bidrag stadgade inkomststrecken samt slopande
av den årsgräns för lägenhetens färdigställande, som utgör särskilt bidragsvillkor.
Vidare föreslås i propositionen att utgående bidragsbelopp skall kunna
jämkas till närmaste hela krontal.

Departementschefen återger vissa preliminära uppgifter från 1960 års
bostadsräkning samt anför att den rådande situationen på bostadsmarknaden
kännetecknas av att barnfamiljer och i synnerhet familjer med minderåriga
barn har svårare att förbättra sin ställning på bostadsmarknaden än
de mindre hushållen. Denna situation utgör enligt departementschefens mening
skäl för en sådan förändring av det bostadspolitiska stödet, att tyngdpunkten
i detta förskjutes mot åtgärder, som har till direkt syfte att stödja
barnfamiljernas efterfrågan på tillräckligt stora och välutrustade bostäder.
Departementschefen nämner, att en översyn av det bostadspolitiska stödsystemet
har gjorts i socialdepartementet och att en avveckling av inkomstprövningen
av familj ebostadsbidragen därvid har övervägts. Det synes emel -

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

23

lertid departementschefen tveksamt om en sådan reform bör genomföras i
nuvarande bostadsmarknadsläge då den inte skulle ge avsett stöd till hushåll,
som med hänsyn till bostadsbristen inte kunnat skaffa sig lägenheter
med den för bidrag föreskrivna standarden. I stället bör reformen av familj
ebostadsbidragen, anför departementschefen, inriktas på en höjning
av gränserna för inkomstprövningen.

Förslaget i propositionen innebär följande. Inkomststrecket för en tvåbarnsfamilj
— i beskattningsbar inkomst — höjes för förhöjt bidrag från
6 000 till 8 000 kr., för helt bidrag från 8 000 till 12 000 kr. och för reducerat
bidrag från 9 500 till 14 000 kr. Vidare förskjutes inkomststrecket för
var och en av de tre bidragstyperna uppåt med 1 500 kr. per barn — mot nu
1 000 kr. — fr. o. m. det tredje t. o. in. det sjätte barnet. För familjer med
ett barn höjes inkomststrecket från 6 000 till 7 000 kr.

I motionerna I: 347 och II: 405 föreslås att räntesubventionen skall ersättas
med ett schablonbidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer. Motionärerna
yrkar vidare avslag på Kungl. Maj :ts förslag till höjda inkomstgränser
för familjebostadsbidrag samt föreslår följande ändringar av bidragsreglerna.
Bidragsbeloppet per barn ökas med 100 kr. i fråga om förhöjt och
helt bidrag och med 50 kr. i fråga om reducerat bidrag. För att även familjer
med något högre inkomster skall erhålla full kompensation för hyreshöjningar
i samband med föreslagen avveckling av generella subventioner föreslår
motionärerna vidare att familjer med inkomster, som med 3 000 kr.
överstiger nu gällande gräns för reducerat bidrag, skall få ett bidrag till
belopp motsvarande hälften av reducerat bidrag.

Motionärerna anför att socialministerns argumentering snarast förefaller
att leda till slutsatsen, att behovet av ökat stöd till barnfamiljerna, som
accentueras genom de hyreshöjningar, som kommer att uppstå bl. a. genom
minskade generella bostadssubventioner, borde till väsentlig del koncentreras
till ett stöd som alla erhåller, dvs. till det allmänna barnbidraget. Förslag
om höjning av detta bidrag lägger motionärerna fram i annat sammanhang.

I motionerna I: 491 och II: 597 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall anhålla att förslag rörande plan för fortsatt successiv
avveckling av de generella subventionerna snarast möjligt matte föreläggas
riksdagen. Beträffande familjebostadsbidragen föreslår motionärerna följande.
Inkomstgränserna för förhöjt och helt bidrag höjs med 1 000 kr. 1
stället för reducerat bidrag införes två nya bidrag till belopp motsvarande
resp. 2/s och Va av helt bidrag. För 2/3 bidrag skall gälla nuvarande inkomststreck
för reducerat bidrag, ökade med 1 000 kr. För Va bidrag skall gälla
inkomststreck, som med 1 500 kr. överstiger de för Va bidrag föreslagna
strecken. Helt och förhöjt bidrag ökas med 100 kr. per barn. Vidare föreslår
motionärerna införande av ett s. k. förstärkningsbidrag, som innebär, att

24

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

det föreslagna förhöjda bidraget ökas med 200 kr. per familj, om inkomsten
understiger det för sådant bidrag föreslagna strecket med 3 000 kr. Motionärerna
anför att barnfamiljernas allmänna ekonomiska situation bör beaktas
i sammanhanget. I annan motion framlägger motionärerna förslag om
höjning av de allmänna barnbidragen.

I motionerna 1: 494 och II: 595 föreslås att riksdagen skall uttala att en
grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara att de boende själva
skall betala vad deras bostäder kostar. Vidare föreslår motionärerna att räntebidrag
fr. o. m. den 1 juli 1963 ej längre skall medgivas beträffande hus,
som påbörjats före ingången av 1958, samt att räntegaranti, avseende räntor
å underliggande lån som hänför sig till tiden fr. o. in. den 1 januari 1962
skall grundas på en räntesats av 4,5 % vad avser hus påbörjade fr. o. in.
den 1 januari 1958. I motionerna yrkas därjämte en höjning av familjebostadsbidragens
belopp med 150 kr. per barn för förhöjt bidrag, 100 kr. per
barn för helt bidrag och 75 kr. per barn för reducerat bidrag. Yrkandena innefattar
även avslag på Kungl. Maj :ts förslag att höja inkomstgränserna
för familj ebostadsbidrag.

I motionerna I: 342 och II: 410 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t fäster uppmärksamheten vid vissa i motionerna nämnda förhållanden
och begär förslag om att antingen genom en höjning av familjebostadsbidragen
eller på annat sätt en förstärkning av bostadsstödet till barnfamiljer
med låga inkomster kommer till stånd.

I motionen II: 604 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
anhålla om en höjning av bostadsbidraget till barnfamiljer med låg inkomst
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motionen anförts.

I motionerna I: 131 och II: 166 föreslås att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag till ändringar i bestämmelserna om räntebidrag.

Innan utskottet går närmare in på föreliggande förslag till ändringar i de
bostadspolitiska stödformerna önskar utskottet anföra några allmänna synpunkter
beträffande bostadsstödets inriktning.

Samhällets bostadsstöd har tre huvudsyften. Uet skall främja en tillräckligt
omfattande bostadsproduktion. Vidare skall det befordra en utveckling
av bostadsbyggandet mot rymliga och väl utrustade bostäder. Slutligen skall
bostadsstödet medverka till en begränsning av boendekostnaderna för hushåll,
som behöver stöd för sin bostadsefterfrågan.

Syftet att påverka bostadsbyggandets omfattning och inriktning tillgodoses
företrädesvis genom den statliga kreditgivningen och de därmed förknippade
villkoren avseende bl. a. bostadens kvalitet. Även de generella subventioner,
som alltjämt är knutna till bostadslångivningen, har väsentligen ett
produktionsfrämjande ändamål. Dessa subventioner utgöres av låg ränta
på statslånen samt räntebidrag. Båda stödformerna leder till att hyror och
bostadskostnader begränsas. Deras primära syfte är dock inte att sänka de
boendes utgifter för bostaden utan att genom stabilisering av kapitalkost -

Statsutskottets utlåtande nr å2 år 1963

25

nadsfaktorerna skapa gynnsamma betingelser för bostadsproduktionen.
Detta mål bör vara vägledande för utformning och avvägning av räntesubventionerna.

Det bostadspolitiska målet att begränsa boendekostnaderna tillgodoses
främst genom en med statens långivning förbunden hyreskontroll samt genom
bostadsrabatter för barnfamiljer och pensionärshushåll. I fråga om
främst lägenheter i äldre hus gäller hyresregleringslagens bestämmelser
om begränsning av hyrorna.

Bostadsrabatterna för barnfamiljer har formen av familjebostadsbidrag.
Rätten till bidrag bestämmes av antalet hemmavarande minderåriga barn
samt bostadens beskaffenhet. Bidragen är vidare inkomstprövade.

Erinras må att familjebostadsbidragen tillkom på förslag av bostadssociala
utredningen (SOU 1945: 63). Utredningen föreslog, att bidrag skulle
lämnas till alla familjer med två eller flera minderåriga barn oavsett inkomstförhållanden.
Statsmakterna anslöt sig i princip till uppfattningen att
bidragen ej borde vara förenade med någon inkomstprövning (prop.
1947: 235, s. 105). Då en dylik prövning likväl infördes, var avsikten att den
skulle gälla endast under en övergångstid. Skälen till att bidragsrätten till
en början gjordes beroende av inkomsten var att bidragen begränsades till
flerbarnsfamiljerna, under det att ettbarnsfamiljerna lämnades utanför,
samt att den rådande bostadsbristen innebar en faktisk ransonering av rymliga
och välutrustade bostäder.

Syftet med inkomstprövningen var ursprungligen att från rätten till bidrag
utestänga familjer med jämförelsevis höga inkomster. Avsikten var
däremot inte att med inkomstprövningens hjälp bestämma förefintligheten
och graden av stödbehov hos övriga barnfamiljer. Motivet för inkomstprövningen
har därefter i viss mån förskjutits. 1951 års bostadsutredning (stencil
1951) ansåg sig kunna konstatera, att bidragens ursprungliga uppgift att
medverka till en utjämning av barnförsörjningskostnaderna kommit i bakgrunden
och att de alltmer fått karaktären av socialbidrag med syfte att
trygga en bostadspolitisk minimistandard för barnfamiljerna. Bostadspolitiska
utredningen anförde bl. a. (SOU 1956:40), att huvudsyftet med de
familjebostadsbidrag utredningen föreslog var att tillförsäkra barnfamiljer
med låga inkomster en tillfredsställande bostadsstandard. Utredningen räknade
med, att behovet av denna bostadsrabatt skulle komma att minska i
samma mån som realinkomsterna stege.

Inkomstprövningen av bidragen är schablonmässig. Den utgår från den
vid taxeringen framkomna beskattningsbara inkomsten. Denna beräknade
inkomst är endast en av flera faktorer, som bestämmer ett hushålls faktiska
ekonomiska nivå. Eftersläpningen i skattetaxeringarna innebär i regel, att
bidragsrätten ett visst år grundas på den inkomst, som uppburits två kalenderår
tidigare. Ej skattepliktiga inkomster, såsom ett flertal sociala förmå -

26 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

ner, påverkar inte bidragsrätten. Förekomsten av förmögenhet beaktas ej
heller.

De beskattningsbara inkomsterna får anses vara ett i huvudsak adekvat
uttryck för hushållens skatteförmåga på grund av inkomst ett visst år. Det
ligger emellertid i sakens natur, att de inte kan ge mer än ett tämligen grovt
mått på inbördes olikheter i hushållens behov av socialt stöd. Härtill bör
hänsyn tagas vid bestämmande av villkoren för familjebostadsbidrag. Om
rätten till sådana bidrag alltjämt skall bestämmas av hushållens beskattningsbara
inkomster synes det sagda tala för att bidragsbeloppen ej i alltför
hög grad varieras efter skillnader i nämnda inkomster. En dylik differentiering
bör i huvudsak syfta till att undvika stötande tröskeleffekter i samband
med ökning av inkomsten.

Spörsmålet om en lämplig utformning av det bostadspolitiska stödet till
barnfamiljerna bör enligt utskottets mening ses i samband med de familjepolitiska
åtgärderna i övrigt. De inkomstomfördelningar, som är samhällets
viktigaste instrument för att utjämna barnförsörjningskostnaderna, har sin
tyngdpunkt i de allmänna barnbidragen. I diskussionen om dessa bidrag har
framhållits behovet av en differentiering till förmån för familjer med flera
barn. Det är allmänt omvittnat att familjeekonomien — vid i övrigt lika förhållanden
—- blir hårdast pressad i familjer med flera barn. Det är naturligt,
att så är förhållandet när stödet från samhällets sida inte helt täcker kostnaderna
för barnens vård och fostran.

Bostadsbidragen syftar till att täcka en del av merkostnaden för en modern
och rymlig bostad i förhållande till priset för en sämre. De har inte
till syfte att tjänstgöra som ett allmänt ekonomiskt stöd till flerbarnsfamiljer.
Ett sådant stöd kan inte rimligen fästas vid villkor beträffande bostaden.

En utväg att åstadkomma önskvärd differentiering av samhällets familjestöd
med hänsyn till antalet barn är att vid sidan av de allmänna barnbidragen
införa ett särskilt stöd för flerbarnsfamiljer. Familjebostadsbidragen -—
som dock i begränsad utsträckning även tillkommer familjer med ett barn —-innehåller ett element av differentiering efter barnantal. Variationerna i bidragsbelopp
förutsätter därvid i princip skillnader i bostadskostnad på
grund av olikheter beträffande bostadens storlek. Sådana flerbarnsfamiljer,
som till följd av förhållandena på bostadsmarknaden eller av andra skäl inte
bebor en för bidrag godtagbar bostad, får inget inkomsttillskott genom
denna bidragsgivning.

Utskottet vill framhålla att bidrag, förbundna med villkor beträffande
bostadens storlek och utrustning och därigenom ägnade att stimulera barnfamiljernas
bostadsefterfrågan, tills vidare inte torde kunna undvaras, om
en önskvärd inriktning av boendevanor och bostadsproduktion skall åstadkommas.
Enligt utskottets mening förtjänar det emellertid att närmare övervägas
om inte behovet av en förbättring av det allmänna ekonomiska stödet
till flerbarnsfamiljerna bör tillgodoses i annan ordning än med familje -

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

27

bostadsbidrag. Även när det gäller de ensamstående mödrarna är behovet av
förstärkta insatser från det allmännas sida påtagligt.

Utskottet övergår härefter till en prövning av de föreliggande förslagen
till ändringar i det bostadspolitiska stödsystemet.

I propositionen föreslagna jämkningar i villkoren för räntebidrag finner
utskottet ändamålsenliga. Såsom föredragande statsrådet anfört finns det
inte tillräckliga skäl att med hjälp av generella subventioner hålla hyrorna
i tidigare byggda hus under en nivå, som är skälig vid en jämförelse med
hyresnivån i nyproducerade hus. En jämnare hyresnivå kan åstadkommas
genom avveckling av kvarvarande generella subventioner i äldre hus. Med
hänsyn härtill och då räntebidragen främst bör ses som ett produktionsfrämjande
hjälpmedel inom bostadspolitiken är det rimligt att villkoren för
räntesubventioner i äldre hus från tid till annan jämkas under beaktande
av hyresutvecklingen i nyare hus. De nu föreslagna ändringarna i fråga om
räntebidrag synes ägnade att åstadkomma en viss utjämning av rådande
hyresolikheter.

Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag till ändringar i reglerna
för räntebidrag. Yrkandet i motionerna I: 131 och II: 166 avstyrkes. Åtgärder
som leder till en högre hyresnivå i nyproducerade hus kan utskottet däremot
ej förorda. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande yrkande i motionerna
I: 494 och II: 595 liksom det i dessa motioner framställda yrkandet
om en grundprincip för bostadspolitiken. Förslaget i motionerna I: 347 och
II: 405 om ersättande av räntesubventionerna med ett schablonbidrag synes
lämpligen böra prövas i samband med en framtida översyn av finansieringsbetingelserna
för bostäder. Utskottet avstyrker motionsyrkandet. Då det inte
heller synes utskottet påkallat att hos Kungl. Maj :t hemställa om en plan
för fortsatt successiv avveckling av generella bostadssubventioner avstyrker
utskottet yrkandet härom i motionerna I: 491 och II: 597.

De i statsverkspropositionen framlagda förslagen rörande familjebostadsbidragen
utgår från förutsättningen att tyngdpunkten i det bostadspolitiska
stödet bör förskjutas från åtgärder med en allmänt hyresbegränsande effekt
till stödformer, inriktade på att främja vissa hushållsgruppers bostadsefterfrågan.
Denna målsättning kan utskottet biträda.

Såsom utskottet i det föregående visat kan en på skattetaxeringarna grundad
inkomstprövning inte anses ge en helt rättvisande bild av i vilken utsträckning
samhällets bistånd är påkallat för att barnfamiljerna skall kunna
efterfråga rymliga och välutrustade bostäder. Detta förhållande talar för att
graden av stödbehov såvitt möjligt bör prövas på grundval av andra kriterier
än de uppgifter som framkommer vid taxeringarna. Å andra sidan synes
det, såsom chefen för socialdepartementet anfört, inte skäligt att f. n. utsträcka
en av bostadsförhållandena beroende bidragsrätt till alla flerbarnsfamiljer
oavsett deras ekonomiska ställning.

Nu gällande gränser för inkomstprövning av famil jobostadsbidragen in -

28

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

nebär emellertid enligt utskottets mening en alltför snäv avgränsning av hidragsrätten.
Även den omständigheten att de beskattningsbara inkomsterna
endast ger en ofullständig bild av hushållens ekonomiska läge synes tala för
en förhållandevis kraftig uppräkning av inkomststrecken. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker berörda motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker vidare Kungl. Maj :ts förslag till slopande av den nu
gällande tidsgränsen för bidragsberättigande lägenhet. Förslaget att bidragsbeloppet
i vissa fall skall jämkas till hela krontal föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

I ett flertal motioner har framförts yrkanden om ändringar i familj ebostadsbidragens
belopp. Förslagen avser en höjning av beloppen. I vissa motioner
föreslås dessutom en ytterligare differentiering av bidragsgivningen
efter olikheter i beskattningsbara inkomster. Av vad utskottet anfört i det
föregående framgår, att de beskattningsbara inkomsterna inte kan anses avspegla
olikheter i ekonomisk bärkraft på ett så tillförlitligt sätt att dessa
inkomster lämpligen kan användas såsom hjälpmedel vid en finare avvägning
av det bostadssociala stödet efter ett individuellt behov. Av detta skäl
avstyrker utskottet motionsyrkandena om en ökning av antalet bidragstyper.

Utskottet vill vidare peka på att den hyreshöjning, som i vissa fall följer
av att räntebidrag minskar eller upphör att utgå, väsentligen inte innebär
något annat än en viss anpassning av hyrorna i äldre hus till den rådande
hyresnivån i den nyare bostadsproduktionen. Ehuru en sådan utjämning avsakligt
omotiverade hyresskillnader obestridligen leder till att åtskilliga
barnfamiljer med knappa ekonomiska resurser får vidkännas hyreshöjningar,
som inte kompenseras i annan ordning, kan hyresutjämningen inte
i och för sig åberopas som skäl för att höja familjebostadsbidragens belopp.

Hyreshöjningarna torde också beröra åtskilliga barnfamiljer, som har inkomster
under inkomststrecken men som på grund av trångboddhet i bidragskungörelsens
mening inte får familjebostadsbidrag. Med hänsyn härtill
och då även i övrigt många barnfamiljer i små omständigheter står utanför
rätten till bidrag synes skäl föreligga att iaktta återhållsamhet i fråga om
familjebostadsbidragens belopp. Utskottet vill återigen understryka, att
familjebostadsbidragen är avsedda att utgöra eu stimulans för barnfamiljerna
att efterfråga rymliga och välutrustade bostäder. Bidragsbeloppen bör
ej vara högre än som påkallas för att nämnda syfte med bidragsgivningen
skall tillgodoses.

Utskottet kan av anförda skäl ej tillstyrka någon höjning av familjebostadsbidragens
belopp. Denna ståndpunkt innebär ej att utskottet anser det
nuvarande familjepolitiska stödet tillräckligt effektivt i alla avseenden. Det
framstår tvärtom som angeläget att ytterligare förstärka detta stöd. Därvid
bör dels de ensamstående mödrarnas uppenbara behov av ökat stöd tillgodoses,
dels flerbarnsfamiljernas behov av ett förstärkt bistånd uppmärksam -

Statsutskottets utlåtande nr Y2 år 1963

29

mas. Nivån för stödet till barnfamiljerna bör bli sådan att de barnfamiljer
som lever på knappa arbetsinkomster får en reell förbättring av sin situation.

Utskottet förutsätter, att dessa frågor blir föremål för Kungl. Maj :ts
uppmärksamhet och att de synpunkter utskottet anfört därvid blir beaktade.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker de i motionerna 1:347 och
11:405, 1:491 och 11:597 samt 1:494 och 11:595 gjorda yrkandena såvitt
gäller familjebostadsbidragens belopp.

Yrkandena i motionerna I: 342 och II: 410 samt II: 604 torde få anses beaktade
genom vad utskottet anfört.

I motionerna I: 494 och II: 595 samt I: 343 och II: 400 föreslås att pensionärsbostadsbidrag
skall, därest bostaden uppfyller nu gällande standardkrav,
utgå oavsett när huset färdigställts.

I motionerna 1:341 och 11:401 föreslås att pensionärsbostadsbidrag må
utgå även i fall då lägenheten är inrymd i hus, för vilket statligt bostadslån
eller räntebidrag ej beviljats och utan avseende vid tidpunkten för lägenhetens
färdigställande samt även i de fall då pensionären är ägare till den
fastighet i vilken bostaden är inrymd. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om skyndsamt tillsättande
av särskilda sakkunniga för utredning och framläggande av förslag rörande
pensionärernas bostadsförsörjning i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer.

I motionen II: 603 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om en utredning och förslag i fråga om statligt pensionärsbostadsbidrag
till lägenhet, som upplåtes med bostadsrätt till pensionär.

I motionerna I: 227 och II: 272 föreslås att riksdagen av Kungl. Maj :t begär
sådan översyn av bestämmelserna rörande pensionärsbostadsbidrag,
att deras ursprungliga storlek i förhållande till bostadskostnaderna återställes
till ingången av år 1964 och sedan bibehålies på sådan nivå.

Enligt direktiven för bostadsförbättringsutredningen skall denna utredning
även överse bestämmelserna om pensionärsbostadsbidrag. Utskottet
finner därför inte skäl föreligga att hemställa om ytterligare utredning av
härmed sammanhängande spörsmål. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes.

I statsverkspropositionen föreslås att maximibeloppet för invalidbostadsbidrag
skall höjas från 7 000 till 10 000 kr.

I motionerna 1:348 och 11:406 föreslås att riksdagen skall hesluta att
fr. o. m. den 1 januari 1964 slopa de spärrar för beviljande av invalidbostadsbidrag,
som består i att tillämpningsområdet för bidraget är begränsat till
att avse endast vissa bostadshus, nämligen hus vilka uppföres eller omhygges
med statliga lån samt nybyggda hus till vilka statligt räntebidrag utgår.

30

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

Utskottet tillstyrker den av Kungl. Maj :t föreslagna höjningen av invalidbostadsbidragets
maximibelopp.

Då det önskemål som kommer till uttryck i motionsyrkandena synes vara
tillgodosett genom nu gällande bestämmelser om invalidbostadsbidrag synes
förslagen ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten m. m. Enligt Kungl.
Maj :ts beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1963/64 bör anslaget till
Räntebidrag uppföras med 240 000 000 kr.

I motionerna I: 131 och II: 166 yrkas att anslaget uppföres med
300 000 000 kr.

Motionsyrkandena är betingade av förslag, som innefattar avslag på de i
propositionen föreslagna ändringarna i räntebidragsreglerna. Enär utskottet
i det föregående har tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag avstyrkes motionsyrkandena.

Till följd av att lånemarknadens räntor för bostadslån har ändrats efter
att statsverkspropositionen framlades, kan utgifterna för räntebidrag under
budgetåret 1963/64, under antagande att de nya räntorna blir bestående
hela innevarande budgetår, numera beräknas till ett lägre belopp än enligt
propositionen. Utskottet beräknar att medelsbehovet på grund av ränteförändringarna
kommer att minska med ca 30 000 000 kr. Utskottet föreslår
därför, att anslaget uppföres med 210 000 000 kr.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås i propositionen uppfört med
180 000 000 kr.

I motionerna 1:347 och II: 405 föreslås att anslaget uppföres med
135 000 000 kr., och i motionerna I: 491 och II: 597 yrkas att anslaget anvisas
med 145 000 000 kr.

Motionsyrkandena är föranledda av förslag till ändrade belopp för familjebostadsbidrag
samt lägre inkomstgränser för bidragen än de i propositionen
föreslagna. Utskottet, som i det föregående avstyrkt berörda motionsförslag,
tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker följaktligen nu ifrågavarande
motionsyrkanden.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
anvisas med 9 000 000 kr.

I motionerna 1:348 och 11:406 föreslås att anslaget uppföres med
11 000 000 kr.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Med utgångspunkt i förut nämnda antagande beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj:t att ramen för långivning från lånefonden
för bostadsbyggande fastställes till 710 000 000 kr. för tiden 1 juli—31 december
1963 samt 1 270 000 000 kr. för år 1964.

Statsutskottets utlåtande nr i2 år 1963

31

I motionerna I: 494 och II: 595 föreslås att — därest i motionerna framlagt
förslag om övergång till ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
inte vinner riksdagens bifall — ifrågavarande ramar skall bestämmas till
resp. 650 000 000 kr. och 1 180 000 000 kr.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts beräkning av låneramarna och avstyrker
berörda motionsyrkanden.

Kungl. Maj :t har föreslagit att till Lånefonden för bostadsbyggande för
nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 740 000 000 kr.

I motionerna I: 494 och II: 595 föreslås, som följd av det i samma motioner
framlagda förslaget om övergång till ett kreditgarantisystem, att något
anslag till lånefonden inte skall anvisas.

Då utskottet avstyrkt den i motionen föreslagna övergången till ett kreditgarantisystem,
biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker
berörda motionsyrkanden.

Utskottet biträder i propositionen framlagda förslag rörande den bostadspolitiska
organisationen och anslagen till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Vad föredragande statsrådet i förevarande sammanhang i övrigt anfört
och föreslagit har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
yttrande.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet — med
förmälan att utskottet såvitt gäller i det föregående behandlade frågor beträffande
bostadsrabatter gör hemställan i ett särskilt utlåtande — hemställa,

att riksdagen må

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
1: 347 och II: 405, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

2. beträffande bostadsbyggandets inriktning med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av motionerna
I: 347 och II: 405, I: 492 och II: 596 samt I: 549 och II: 664,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag
å motionerna I: 134 och II: 165 godkänna vad utskottet anfört; 3.

beträffande vissa markpolitiska frågor i anledning av
motionerna 1:133 och 11:162, 1:80 och 11:95, 1:229 och
II: 266 samt I: 174 och II: 206, sistnämnda fyra motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;

4. avslå i motionerna I: 347 och II: 405, I: 494 och II: 595

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

32

samt 1:491 och 11:597 framställda yrkanden angående införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet;

5. avslå i motionerna 1:347 och 11:405 samt 1:491 och
II: 597 framställda yrkanden angående värdebeständiga lån
för bostadsbyggandet;

6. avslå i motionerna I: 491 och II: 597 framställt yrkande
om utredning angående ändrad utformning av bostadslångivningen; 7.

avslå i motionerna I: 494 och II: 595 framställt yrkande
beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag;

8. avslå i motionerna 1:347 och 11:405 samt 1:493 och
II: 598 framställda yrkanden angående tillsättande av en
parlamentarisk bostadsberedning;

9. avslå i motionerna I: 79 och II: 96 framställt yrkande
angående utredning i syfte att i samhällelig ägo överföra
hyreshus och tillhörande tomtmark;

10. avslå i motionerna 1:494 och 11:595 framställt yrkande
angående en förvaltningsavgift för bostadslån;

11. avslå i motionerna 1:347 och 11:405, 1:494 och
11:595, 1:492 och 11:596 samt 1:491 och 11:597 framställda
yrkanden beträffande bostadslånets storlek och
amorteringstid;

12. avslå i motionerna I: 347 och II: 405 samt I: 492 och
II: 596 framställda yrkanden om nya regler för förräntning
och amortering av vissa bostadslån;

13. avslå i motionerna I: 45 och II: 53 framställt yrkande
om upprättande av en bostadsbyggnadsfond;

14. beträffande bestämmelsen om maximiyta för småhus,
som bebos av låntagaren, med bifall till motionerna 1: 492 och
II: 596, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;

15. beträffande bestämmelserna om låneunderlag i anledledning
av motionerna 1:81 och 11:97 samt 1:493 och
II: 598, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga,
ävensom med avslag å motionerna 1: 343 och II: 400, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

16. avslå i motionerna I: 491 och II: 597 samt I: 239 och
11:279 framställda yrkanden beträffande inkomstgränsen
för erhållande av räntefri stående del av förbättringslån;

17. beträffande ränte- och amorteringsfria tilläggslån
för flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:495 och 11:606, 1:494 och

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963 33

11:595 samt I: 141 och II: 167, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

18. beträffande räntefria stående delar av egnahemslån
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
1:495 och 11:606, 1:494 och 11:595 samt 1:141
och II: 167, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

19. avslå i motionerna 1:494 och 11:595 framställda yrkanden
angående höjning av räntorna för vissa tilläggslån,
tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån;

20. beträffande bestämmelserna om räntebidrag in. m.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
1:347 och 11:405, 1:491 och 11:597, 1:494 och
II: 595 samt I: 131 och II: 166, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

21. beträffande bestämmelserna om invalidbostadsbidrag
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt i anledning av
motionerna I: 348 och II: 406, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

22. beträffande grunderna för den statliga låne- och faidragsverksamheten
till främjande av bostadsförsörjningen,
såvitt de ej behandlats under 1.—21. eller av utskottet behandlas
i särskilt utlåtande, med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag och under erinran om vad utskottet anfört godkänna
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 3 januari
1963 förordade ändringar;

23. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 131 och II: 166, såvitt nu är i fråga,
till Räntebidrag för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 210 000 000
kr.;

24. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 348 och II: 406, såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 9 000 000 kr.;

25. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:494 och 11:595, såvitt nu är i lråga,
medgiva att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 710 000 000 kr. under tiden 1
juli—31 december 1963 samt 1 270 000 000 kr. under år
1964;

26. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med av3
— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 sand. Nr 42

34

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

slag å motionerna 1:494 och 11:595, såvitt nu är i fråga,
till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1963/64
å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder anvisa ett
investeringsanslag av 740 000 000 kr.;

27. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1963/64 å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 kr.;

28. medgiva att beslut om lån, som skall utgå från anslaget
till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas
intill 10 000 000 kr. under tiden 1 juli—31 december 1963
samt 15 000 000 kr. under år 1964;

29. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret
1963/64 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.;

30. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes
av vad föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 3 januari 1963 föreslagit;

31. godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ............................... 1 184 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis 21400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 898 400

4. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis 120 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis 1 282 700

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis 61 500

Summa kr. 4 568 000;

32. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 4 568 000 kr.;

33. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes
av vad föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 3 januari 1963 föreslagit;

34. godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

35

. Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ................................ 1 069 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 127 000

3. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis 140 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 3 361 300

5. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................ 450 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis 1 965 500

7. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ............. ...... 91500

Summa kr. 7 205 000;

35. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 7 205 000 kr.;

36. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 980 000 kr.;

37. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 901 000 kr.;

38. besluta att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de inte blivit under punkterna 1.—37.
särskilt berörda eller av utskottet behandlas i annat utlåtande,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Birger Andersson, Bergman, Axel Johannes Andersson,
Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Per
Jacobsson, Edström, Sundin och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred, Kellgren, Fagerlund, fru Holmberg och herr Turesson.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 42

36

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196.1

Reservationer

1) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, fröken
Elmén, herrar Snensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett
att

dels det avsnitt på s. 10 i utskottets yttrande, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »11:405 avstyrkes», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna 1:347 och
II: 405, nämligen att det ordinarie bostadsbyggandet bör öka i minst samma
takt som nationalinkomsten, dvs. med mellan 3 000 och 4 000 lägenheter
per år, vilket innebär ett ordinarie bostadsbyggande under 1964 med ca
85 000 lägenheter.

Under en konjunkturförsvagning bör emellertid bostadsbyggandet kunna
öka väsentligt över denna nivå; de resurser som frigöres på grund av
konjunkturavmattningen bör så långt möjligt utnyttjas för att öka bostadsbyggandet.
Igångsättningen under 1962 ökade också från 75 000 lägenheter
som regeringen planerat, till närmare 90 000 lägenheter. Eftersom
konjunkturförsvagningen nu måste bedömas som tydligare än för ett år sedan,
bör en igångsättning på minst 90 000 lägenheter uppställas som målsättning
för bostadsbyggandet under 1963. Vid oförändrat konjunkturläge
bör igångsättningen under 1964 uppgå till ca 95 000 lägenheter.

Den igångsättning som föreslås i statsverkspropositionen för 1963, dvs.
85 000 lägenheter, innebär eu faktisk inskränkning av igångsättningen
jämfört med 1962. Utskottet anser att igångsättningen under 1963 bör
omfatta 90 000 lägenheter samt att ordinarie bostadsbyggnadsprogrammet
för 1964 bör omfatta 85 000 lägenheter men utökas i den mån konjunkturläget
så medger. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att på tilläggsstat
begära de höjningar av ramarna för igångsättningen som kan bli erforderliga.

Ett så omfattande bostadsbyggande förutsätter emellertid att det finns
tillräckligt med planlagda områden och exploateringsfärdig tomtmark. Utskottet
anser därför att Kungl. Maj :t och de statliga bostadsorganen bör
taga kontakt med kommunerna för att undersöka vad som kan göras för
att inte otillräcklig planering skall förhindra ett bostadsbyggande av den
omfattning som i övrigt är möjligt.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna 1: 347 och
II: 405, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

2) beträffande bostadsbyggandets inriktning

a) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, fröken
Elmén, herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett
att

Staisutskottets utlåtande nr 42 år 1963

37

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 11 börjar med »När frågan»
och på s. 12 slutar med »utskottets sida», bort ha följande lydelse:

»I statsverkspropositionen förutsättes att under vart och ett av åren
1963 och 1964 skall igångsättas 79 000 lägenheter i statsbelånade hus, därav
i småhus 24 000 år 1963 och 25 000 år 1964. Andelen småhus i det statsbelånade
bostadsbyggandet skulle då uppgå till 30,3 procent under 1963 och
31,6 procent under 1964.

I jämförelse med målsättningen under närmast föregående år innebär
detta en minskning av småhusens andel. Bostadsproduktionens inriktning
bör vara sådan att de boendes behov och värderingar så långt möjligt blir
tillgodosedda. Gjorda undersökningar beträffande bostadsefterfrågans
framtida utveckling i Sverige visar en mycket stark dragning mot småhus.
Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 347 och
II: 405, nämligen att det är tydligt att den nuvarande omfattningen av småhusbyggandet
inte skulle svara mot allmänhetens efterfrågan om det förelåge
ett fritt val.

I statsverkspropositionen framhålles att lån till småhus bör beviljas i en
omfattning som svarar mot de faktiska bygginitiativen. Dessa utgör emellertid
inte någon mätare på allmänhetens efterfrågan utan beror på möjligheten
att bygga småhus med hänsyn till tillgången på exploateringsfärdig
tomtmark. Det är i stor utsträckning kommunernas stadsplanepolitik som
avgör omfattningen av småhusbyggandet. Statsmakterna bör fixera ett flerårsprogram
för småhusbyggandet samt samråda med kommunerna för att
få till stånd en inriktning av stadsplanearbetet, som möjliggör att detta
program fullföljes.

Det bör också undersökas hur lånevillkoren för de statliga bostadslånen
påverkar valet mellan stora hyreshus och småhus. Den parlamentariska bostadsberedning,
som utskottet i annat sammanhang föreslår skall tillsättas,
bör få i uppdrag bl. a. att behandla detta problem. Den bör också överväga
om det finns anledning att i enlighet med vad som föreslås i motionerna
I: 492 och II: 596 införa ett särskilt stöd för att underlätta barnfamiljernas
förvärv av småhus.

I anledning av yrkandet i motionerna 1:492 och 11:596 att den arbetsmarknadspolitiska
prövningen skall upphöra i fråga om bostadslån till småhus
vill utskottet framhålla följande. De långivande organens prövning av
låneärendena och den praktiska tillämpningen av riksdagens tidigare gjorda
uttalanden får ej vara sådan att den missgynnar landsbygdens bostadsproduktion.
Eu bedömning av fastighetens kreditvärde måste givetvis ske ur
olika synpunkter, men någon prövning därutöver ur konjunktur- eller arbetsmarknadssynpunkt
bör ej förekomma när det gäller långivning till egnahem.

De synpunkter som framförts i motionerna I: 134 och II: 165 angående
spörsmålet om kollektivhus och andra former av servicehus finner utskottet
värda beaktande. Utskottet har emellertid inhämtat att detta spörsmål prö -

38

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

vas av bostadsbyggnadsutredningen. Härigenom torde syftet med förenämnda
motioner bli tillgodosett.»

dels oek nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»2. beträffande bostadsbyggandets inriktning i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionerna I: 347
och II: 405 samt I: 492 och II: 596 ävensom i anledning av
motionerna I: 549 och II: 664 samt I: 134 och II: 165, de sex
förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj: t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Sundin,
Andersson i Knäred, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 11 börjar med »När frågan >
och på s. 12 slutar med »utskottets sida», bort ha följande lydelse:

»Vad angår planeringen må erinras om att riksdagen föregående år fattade
beslut om en intensifierad kommunal planeringsverksamhet. På grundval
av detta beslut har påbörjats försöksverksamhet med femåriga kommunala
bostadsbyggnadsprogram under ledning av de statliga bostadsmyndigheterna.
Utskottet finner det ändamålsenligt att denna liksom annan planeringsverksamhet
särskilt inriktas på att tillgodose behovet av ett ökat småhusbyggande.
Anvisningar härom torde böra utfärdas till berörda myndigheter.
Utskottet tillstyrker sålunda förevarande yrkande i motionerna I: 492
och 11:596. Härigenom får även syftet med yrkandet i motionerna 1:347
och II: 405 anses tillgodosett.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att bostadsbyggnadsutredningen
har till uppgift bl. a. att pröva frågan om bostadsproduktionens
fördelning på småhus och flerfamiljshus. Enligt vad utskottet inhämtat
torde utredningen innevarande år komma att lägga fram resultatet av denna
provning. Enligt utskottets mening bör vad som därvid framkommer av
värde för ett ökat småhusbyggande skyndsamt tillvaratagas.

I anledning av förslaget om att införa särskilda stödformer för att underlätta
barnfamiljernas förvärv av småhus, vill utskottet framhålla, att småhusens
speciella lämplighet som bostäder för barnfamiljer motiverar att åtgärder
vidtages för att särskilt underlätta barnfamiljernas småhusanskaffning.
Såsom framhållits i motionerna 1:492 och 11:596 saknar ett mycket
stort antal barnfamiljer de ekonomiska förutsättningar som numera ertordras
för anskaffande av ett eget hem. De rådande tendenserna till att egnahemsboendet
alltmer blir en exklusiv boendeform måste kraftigt motverkas
och åtgärder vidtagas för att bereda även barnfamiljerna i de vanligaste
inkomstlägena godtagbara möjligheter. I de nämnda motionerna bär förordats
ett särskilt stöd, förslagsvis en räntefri stående del, vilken skulle
prövas utgå helt eller delvis ovanför eljest gällande lånetak och kunna upp -

Statsutskottets utlåtande nr 12 år 1963

39

sägas till amortering och förräntning, helt eller delvis, om en förändring i
låntagarens ekonomiska situation så motiverar. Enligt motionerna bör dock
även andra stödformer med liknande effekt kunna prövas. Utskottet finner
det angeläget att dessa spörsmål skyndsamt prövas och att förslag rörande
ett särskilt stöd till barnfamiljernas småhusanskaffning förelägges riksdagen
snarast möjligt. Utskottet tillstyrker sålunda förevärande yrkande.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 492 och II: 596 om den arbetsmarknadspolitisk
betingade prövningen av ansökningar avseende bostadslån till
småhus har åberopats riksdagens tidigare uttalande om att en låneansökan
inte skall avslås av kreditvärdesskäl annat än då en uppenbart olämplig
tomtplats för bostaden valts. I anledning härav vill utskottet framhålla, att
det genom den arbetsmarknadspolitiska prövningen införts en bedömningsgrund,
som inte avsågs i det åsyftade riksdagsuttalandet, och att följden
härav uppenbarligen måste bli lokaliseringspolitiska konsekvenser, som
inte nu kan överblickas. Med hänsyn till pågående utredningsarbete rörande
den framtida lokaliseringspolitiken måste detta anses högst otillfredsställande.
Självfallet måste också olägenheterna för de enskilda som beröres
av prövningen uppmärksammas. Utskottet tillstyrker därför förevarande
motionsyrkande.

Med anledning av vad som anförts i motionerna I: 134 och II: 165 har utskottet
inhämtat, att spörsmålet om kollektivhus och andra former av servicehus
prövas av bostadsbyggnadsutredningen. Då det därjämte får förutsättas
att frågan, i den mån så befinnes erforderligt, kommer att uppmärksammas
även av den parlamentariska beredning utskottet förordar i annat
sammanhang, finner utskottet det ej erforderligt med något särskilt uttalande
av riksdagen.

De allmänna uttalandena om bostadsbyggandets inriktning i motionerna
1:549 och 11:664 anser sig utskottet med det sagda ha beaktat, varför de
inte föranleder något särskilt uttalande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»2. beträffande bostadsbyggandets inriktning i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionerna 1: 492
och II: 596 samt i anledning av motionerna 1: 347 och II: 405,
1: 549 och II: 664 samt 1: 134 och II: 165, de sex förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;» 3

3) av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxång och Turesson, vilka beträffande
vissa markpolitiska frågor ansett att sista meningen av det stycke
i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Av statsverkspropositionen»
och slutar med »kommunala tomrättsupplåtelser», hort utgå.

40 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

4) beträffande införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet

a) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, Sundin,
Sils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Svensson
i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Motionsyrkanden
med» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»I anledning av yrkandena i motionerna I: 347 och II: 405 samt I: 491 och
11:597 vill utskottet erinra om att det vid 1959 års riksdag förordades en
allsidig utredning av frågan. Bostadspolitiska utredningen ansåg också att
åtgärder borde vidtagas för en övergång till ett kreditgarantisystem. Utskottet
anser att läget på kapitalmarknaden just nu är gynnsamt för en övergång
och förutsätter att spörsmålet upptages till prövning i så god tid att förslag
kan framläggas till 1964 års riksdag.

Motionsyrkanden om att införa kreditgarantisystem från 1 juli 1963 samt
att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall erläggas,
kan utskottet inte tillstyrka.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»4. beträffande införande av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna I: 347 och II: 405
samt 1:491 och 11:597 ävensom med avslag å motionerna
1:494 och 11:595, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» b)

av fröken Andersson, berrar Virgin, Staxång och Turesson, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Motionsyrkanden
med» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 494 och
II: 595, att man nu utan ytterligare dröjsmål bör gå över till ett kreditgarantisystem.
Ett utbyte av långivningen till flerfamiljshus och egnahem mot kreditgarantier
skulle, som motionärerna påpekat, innebära en avlastning av
förvaltningsuppgifter från statliga organ och dessutom en betydande förenkling
för låntagaren själv.

En omläggning till kreditgarantisystem betyder inte i och för sig att man
måste avstå från ränte- eller kapitalsubventionering, därest sådan anses motiverad.
Utskottet vill framhålla, att själva övergången till ett kreditgarantisystem
inte behöver medföra några svårigheter för de personer, som redan
sökt lån för byggande av flerfamiljshus eller småhus. Staten har alltid möjlighet
att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning står till förfogande.

Statsutskottets utlåtande nr 12 år 1963

41

Utskottet, som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna 1: 494 och II: 595
om övergång från statlig bostadslångivning till ett kreditgarantisystem
fr. o. in. den 1 juli 1963, är medvetet om att förslaget aktualiserar vissa författningsändringar.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t utan dröjsmål förelägger
riksdagen förslag till sådana ändringar.

Såsom en följd härav förordar utskottet även bifall till yrkandena i motionerna
1:494 och 11:595 om att fr. o. m. den 1 juli 1963 varken preliminära
beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma fond.

Utskottet biträder motionärernas förslag att för erhållande av kreditgaranti
skall erläggas en engångsavgift av 0,5 %.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»4. beträffande införande av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna 1: 494 och II: 595
och i anledning av motionerna I: 347 och II: 405 samt I: 491
och II: 597, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»

5) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, Sundin,
Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Svensson
i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka beträffande
värdebeständiga lån för bostadsbyggandet samt utredning angående
ändrad utformning av bostadslångivningen ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 15 börjar med »Utskottet
vill» och på s. 16 slutar med »Motionsyrkandena avstyrkes», bort ha följande
lydelse:

»Frågan om värdesäkring av fordringar m. m. och därmed sammanhängande
problem prövas f. n. av värdesäkringskommittén, som beräknas slutföra
sitt arbete under innevarande år. Utskottet vill i anledning härav framhålla,
att de resultat som därvid framkommer av värde vid prövningen av
frågan om värdebeständiga bostadslån bör tillvaratagas och på denna grundval
förslag utarbetas i enlighet med motionernas syfte. Förslaget bör föreläggas
riksdagen så snart ske kan.

Beträffande frågan om omläggning av nuvarande ränte-, amorteringsoch
annuitetsbetalningar i syfte att avjämna höga inledande kostnader finner
utskottet en sådan metod vara ägnad att eliminera vissa olägenheter
som nu gör sig gällande inom bostadsfinansieringen. Vid överväganden rörande
den framtida bostadsfinansieringens utformning bör därför en sådan
lösning som åsyftas i motionerna så långt möjligt eftersträvas. Utskottet
föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj :t ger detta till känna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»5. beträffande värdebeständiga lån för bostadsbyggan -

42

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

det med bifall till motionerna I: 347 och II: 405 samt I: 491
och II: 597, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

»6. beträffande utredning angående ändrad utformning
av bostadslångivningen med bifall till motionerna 1:491
och II: 597, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»

6) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile,
Gustafsson i Skellefteå och Turesson, vilka beträffande redovisningsskyldighet
för såsom allmännyttiga betecknade företag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Motionsyrkanden
av» och slutar med »avstyrker förslaget», bort ha följande lydelse:

»Som framhålles i motionerna har den bostadsproduktion som staten främjat
i ökande omfattning lagts under s. k. allmännyttig och kooperativ förvaltning.
Denna produktion har kommit i åtnjutande av högre subventioner
från det allmänna än det enskilda bostadsbyggandet. Mot denna bakgrund
är det självfallet angeläget för statsmakterna att kunna konstatera på vilket
sätt de ekonomiska bidrag som lämnats till de allmännyttiga och kooperativa
företagen utnyttjats. I anledning härav har i motionerna yrkats att de såsom
allmännyttiga betecknade bostadsföretagen skall åläggas redovisningsskyldighet
för sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt
de för fondutvidgningen tillämpade principerna. Enligt utskottet talar onekligen
goda skäl för att statsmakterna skall beredas en praktisk insyn i dessa
bostadsföretags ekonomiska förhållanden. En allmän, alla dessa företag omfattande
redovisningsskyldighet är dock knappast praktiskt genomförbar.
Enligt utskottet bör man därför begränsa redovisningsskyldigheten till ett
urval företag lokaliserade till ett mindre antal orter i olika delar av landet.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra hur dessa orter och företag
skall utväljas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»7. beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom
allmännyttiga betecknade bostadsföretag med anledning av
motionerna I: 494 och II: 595, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» 7

7) av Iröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Turesson, vilka beträffande tillsättande av en parlamentarisk
bostadsberedning ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Såsom

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963 43

utskottet» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ha följande
lydelse:

> I december 1959 tillsattes en utredning rörande vissa bostadsfrågor, bostadsbyggnadsutredningen.
Denna utredning, som bestått av experter, beräknas
enligt vad utskottet erfarit framlägga sitt betänkande under innevarande
år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en parlamentarisk
bostadsberedning nu bör tillsättas med uppdrag att utarbeta riktlinjer för
den statliga bostadspolitiken på längre sikt. Utskottet vill i fortsättningen
ange några av de uppgifter som bör överlämnas till beredningen.

Miljöfrågorna har under senare tid fått ett ökat utrymme i den bostadspolitiska
debatten. Man har ansett att frågan om den yttre bostadsmiljön
i viss mån försummats och att nya bostadsområden inte alltid utformats
med hänsyn till olika åldrars behov. Bostadsproduktionen har kännetecknats
av en hård exploatering av marken. Höghusbyggandet har många gånger
lått alltför stor omfattning. Barnens och ungdomens fritidsbehov har inte
alltid beaktats tillräckligt och småhusbyggandet har inte svarat mot den
efterfrågan, som kan väntas uppstå när bostadskonsumenterna får möjlighet
att välja bostadsform.

En viktig uppgift för beredningen blir således att behandla miljöpolitiken,
varvid det i första hand gäller att undersöka om bestämmelserna för de statliga
lånen är så utformade att de kan misstänkas bidra till en överexploatering
av tomtmarken. Beredningen bör också överväga hur lånevillkoren bör
utformas för att direkt stimulera kommuner och bostadsföretag att lägga
större vikt vid den yttre bostadsmiljön.

En annan fråga är om de nuvarande lånevillkoren kan beräknas inverka
på valet mellan låghus och stora hyreshus. Om den nuvarande småhusproduktionen
inte anses svara mot den efterfrågan, som vi kan beräknas få vid
en fri marknad, bör lånevillkoren såvitt möjligt utformas så att de kan verka
i riktning mot ett ökat småhusbyggande.

Det är också enligt utskottets mening önskvärt att man i tid planerar de
åtgärder, som från statens sida bör vidtagas i samband med avvecklingen av
hyresregleringen. Bl. a. bör man ta ställning till på vilket sätt barnfamiljerna
skall kompenseras för eventuella hyreshöjningar. Andra problem som beredningen
bör behandla är konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden
samt sparandet inom bostadssektorn. Beredningen bör även överväga om det
är möjligt att förlägga amorteringarna i tiden så att kapitalkostnaderna
blir mindre betungande under de första åren efter husets uppförande.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om tillsättande av eu parlamentarisk bostadsberedning.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»8. beträffande tillsättande av eu parlamentarisk bosladsberedning
med bifall till motionerna I: 347 och II: 405 samt
1:493 och 11:598, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i

44

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» 8)

av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxång och Turesson, vilka beträffande
en förvaltningsavgift för bostadslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »Utskottet
är» och slutar med »Motionsyrkandet avstyrkes», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner motionärernas förslag väl motiverat och tillstyrker detsamma.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»10. beträffande eu förvaltningsavgift för bostadslån med
bifall till motionerna I: 494 och II: 595, såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» 9)

beträffande bostadslånets storlek och amorteringstid

a) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, fröken
Elmén, herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 17 börjar med »Såsom utskottet»
och på s. 18 slutar med »tillstyrka motionsyrkandet», bort ha följande
lydelse:

»En sänkning av lånegränserna för statsbelånade hus i enlighet med yrkandena
i motionerna I: 347 och II: 405 föreslogs redan av bostadspolitiska
utredningen. Förslaget innebär att bostadslånets övre gräns sänkes till 97 %
för företagsformer som nu får låna upp till 100 %, samt till 92 % för kooperativa
företagsformer som nu får låna upp till 95 %. Utskottet finner motionsyrkandena
väl motiverade och föreslår att de nya lånegränserna tilllämpas
beträffande hus som påbörjats tidigast 1 juli 1963. Övriga motionsyrkanden
angående ändring av lånegränserna och amorteringstiden kan
utskottet inte tillstyrka.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»11. beträffande bostadslånets storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna 1: 347 och II: 405 samt med
avslag å motionerna 1: 494 och II: 595, 1: 492 och II: 596
samt I: 491 och II: 597, samtliga motioner såvitt nu är fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;» b)

av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxång och Turesson, vilka ansett
att

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

45

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 17, som börjar med »Såsom
utskottet» och på s. 18 slutar med »vissa fall», bort ersättas med text avföljande
lydelse:

»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus föreslogs redan av bostadspolitiska
utredningen. En sådan ändring skulle innebära att låneramar
och anslag räckte till ett större antal lägenheter. Samtidigt skulle ett
ökat sparande tillskapas, vilket utskottet anser synnerligen önskvärt. Vidare
skulle därigenom eu konkurrens mellan olika företagsformer på mer
likartade villkor åstadkommas. Utskottet finner för sin del yrkandena i
motionerna I: 494 och II: 595 väl motiverade och föreslår, att däri nämnda
lånegränser tillämpas beträffande bostadslån som beviljas genom preliminärt
beslut tidigast den 1 juli 1963. Utskottet tillstyrker jämväl förslaget i
samma motioner om förkortad amorteringstid för den del av bostadslånet
som överstiger 85 % av pantvärdet.

Utskottet tillstyrker även förslaget i motionerna I: 494 och II: 595 om att
bostadslån till småhus skall beviljas upp till 90 % av lånevärdet oavsett
företagsform.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»11. beträffande bostadslånets storlek och amorteringstid
i anledning av motionerna 1: 494 och II: 595 samt 1: 347
och 11:405 ävensom med avslag å motionerna 1:492 och
II: 596 samt I: 491 och II: 597, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

c) av herrar Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och Andersson
i Knäred, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 17 börjar med »Såsom
utskottet» och på s. 18 slutar med »tillstyrka motionsyrkandet», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet anser sig böra beakta skäl som i motionerna anförts för en
ändring av den nuvarande spännvidden mellan lånereglerna för olika kategorier
byggherrar. Förslagen i motionerna I: 492 och II: 596 samt I: 491 och
11:597 om höjning av övre lånegränsen för enskilda, såvitt gäller småhus
från 90 till 95 % och såvitt gäller flerfamiljshus från 85 till 90 %, synes
lämpligt avvägt. Utskottet tillstyrker dessa yrkanden. Härav följer att utskottet
ej kan tillstyrka övriga yrkanden rörande ändring av övre lånegräns.
Ej heller kan utskottet tillstyrka förslaget i motionerna 1: 494 och
II: 595 om ändrad amorteringstid för bostadslån i vissa fall.

Vid ställningstagandet till förslaget i motionerna 1: 492 och II: 596 om
uppskov med tillämpningen av den regel beträffande höjd undre lånegräns
för småhus, som beslöts av föregående års riksdag, bör uppmärksammas vad
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 sainl. Nr 42

46

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

utskottet anfört rörande införande av kreditgarantisystem. Både ur administrativ
synpunkt och i syfte att undanröja de svårigheter, som kan uppkomma
vid tillämpning av den åsyftade höjda undre lånegränsen, synes det
lämpligast att den tidigare gällande ordningen tillämpas i avvaktan på ställningstagande
i frågan rörande kreditgarantisystemet. Utskottet tillstyrker
förevarande motionsyrkande.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»11. beträffande bostadslånets storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna I: 492 och II: 596 samt I: 491
och 11:597 ävensom med avslag å motionerna 1:347 och
II: 405 samt 1: 494 och II: 595, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»

10) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Turesson, vilka beträffande förräntning och amortering
av bostadslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »förutvarande ordningen», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att egnahemslånen återbetalas med fast annuitet.
I samband med att egnahemslån och tertiärlån sammanfördes till en låneform
med i huvudsak ensartade bestämmelser ändrades emellertid reglerna
rörande lån till småhus. De nyare reglerna ger ett sämre utfall under de
år som är mest kostnadskrävande för småhusägare. Utskottet vill även erinra
om att bostadsstyrelsen motsatte sig den sålunda genomförda ändringen
och förordade att oförändrade annuitetsregler borde gälla för lån avseende
småhus. Utskottet, som delar bostadsstyrelsens nämnda uppfattning,
tillstyrker förevarande motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»12. beträffande förräntning och amortering av bostadslån
med bifall till motionerna I: 347 och II: 405 samt I: 492
och II: 596, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

11) beträffande bestämmelsen om maximiyta för småhus, som bebos av
låntagaren

a) av herrar .Väsström, Gillström, Rikard Svensson, Petterson i Degerfors,
Gustafsson i Stockholm, Blidfors, Johansson i Norrköping och fru Holmberg,
vilka ansett att

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

47

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med »Frågan
om» och på s. 19 slutar med »tillstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Vid 1960 och 1962 års riksdagar har denna fråga varit föremål för riksdagens
ställningstagande och riksdagen har båda gångerna uttalat sig för att
denna regel borde bibehållas tills vidare. Enligt utskottets förmenande har
ingenting inträffat som gör att regeln nu bör slopas. Utskottet anser därför,
att nuvarande bestämmelse om maximiyta på 125 m2 för lån till småhus bör
bibehållas.

Härav följer att utskottet avstyrker vad som föreslagits i motionerna
1:492 och 11:596.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»14. beträffande bestämmelsen om maximiyta för småhus,
som bebos av låntagaren, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 492 och II: 596, såvitt nu är
i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Almgren Kellgren och Fagerlund, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med »Frågan
om» och på s. 19 slutar med »tillstyrkes därför», bort ha följande lydelse:

»Vid bedömning av nämnda maximiregel bör beaktas att regeln med
sin nuvarande utformning ger upphov till en hel del gränsfall i långivningen,
som gör den svår att tillämpa på ett sätt som leder till rättvisa
och rimliga resultat. Det synes önskvärt, att dessa olägenheter såvitt möjligt
begränsas. Detta syfte torde kunna nås, om maximiytan ökas till 150 m2.
Antalet gränsfall skulle därigenom minskas och större valmöjlighet beträffande
husens storlek och planlösning erhållas samtidigt som extremt stora
hus fortfarande lämnas utanför långivningen. Utskottet föreslår, att riksdagen
i anledning av motionsyrkandena beslutar en sådan jämkning av
regeln.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»14. beträffande bestämmelsen om maximiyta för småhus,
som bebos av låntagaren, i anledning av motionerna
I: 492 och II: 596, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

12) beträffande bestämmelserna om låneunderlag

a) av herrar Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett att

dels det avsnitt i utskottets utlåtande, som på s. 19 börjar med »Utskottet
har» och på s. 20 slutar med »bostadsstyrelsens översyn», bort ha följande
lydelse:

48

Statsutskottets utlåtande nr 12 år 1963

»Utskottet liar sig bekant att bostadsstyrelsen har påbörjat eu översyn av
gällande bestämmelser om högsta låneunderlag. Syftet är hl. a. att undersöka
i vad mån det är praktiskt möjligt att utforma sådana regler för låneunderlag
att skälig hänsyn tages till kostnadsvariationer, som är beroende av
olikheter i bostadskvalitet. Med hänvisning till det förut anförda rörande
den yttre bomiljöns betydelse vill utskottet framhålla, att vid översyn bör
fästas särskild vikt vid sådana kvalitetsbefrämjande åtgärder som åsyftas
i motionerna 1:493 och 11:598. De åtgärder i detta syfte som översynen
föranleder bör skyndsamt genomföras.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om, att låneunderlaget för flerfamiljshus
nyligen har justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen,
medan det i fråga om småhus alltjämt råder en besvärande spänning mellan
kostnader och låneunderlag. Denna omständighet torde medföra en betydande
hämmande inverkan på småhusbyggandet, främst emedan den kontantinsats
som måste presteras ofta blir oskäligt hög. Härtill medverkar
även den för småhus gällande regeln, att bostadsyta överstigande 90 mej
tillåtes påverka låneunderlaget. Denna regel torde vara särskilt ogynnsam
för större barnfamiljer. Utskottet vill framhålla, alt dessa spörsmål bör
uppmärksammas vid bostadsstyrelsens översyn i syfte att för småhusen
skyndsamt åstadkomma en generösare låneunderlagsberäkning.

Beträffande det i motionerna I: 343 och II: 400 framförda önskemålet att
låneunderlaget för flerfamiljshus skall ökas med 400 kr. för varje lägenhet
som är avsedd som pensionärsbostad, vill utskottet framhålla att hela spörsmålet
rörande pensionärernas bostadsfråga bör tagas upp i annat sammanhang.
»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»15. beträffande bestämmelserna om låneunderlag med
bifall till motionerna I: 493 och II: 598, såvitt nu är i fråga,
i anledning av motionerna I: 81 och II: 97 samt med avslag
å motionerna 1: 343 och II: 400, sistnämnda två motioner
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»

b) av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxång och Turesson, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »härom avstyrkes», bort ha följande lydelse:

»Behovet av att ge bostadsbyggarna ökade möjligheter att inrymma pensionärslägenheter
i den normala bebyggelsen är enligt utskottet angeläget.
En höjning av låneunderlaget för flerfamiljshus med 400 kr. för varje lägenhet,
som är avsedd till pensionärsbostad, bör därför kunna genomföras utan

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

49

att bostadsstyrelsens undersökningar avvaktas. Utskottet tillstyrker sålunda
förevarande motioner i nämnda hänseende.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»15. beträffande bestämmelserna om låneunderlag i anledning
av motionerna 1:81 och 11:97, 1:343 och 11:400
samt 1: 493 och II: 598, sistnämnda fyra motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»

13) av herrar Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka beträffande inkomstgränsen för erhållande av
räntefri stående del av förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20, som börjar med »Då en»
och slutar med »tillstyrka motionsyrkandena», bort ha följande lydelse:

»Till stöd för motionsyrkandena har åberopats bl. a. den minskning av
förbättringslåneverksamheten, som redovisats av bostadsstyrelsen, samt att
det av bostadsräkningen framgått att ett stort antal bostäder inte är tillfredsställande
ur standardsynpunkt. Utskottet vill erinra om att det nu gällande
inkomststrecket för erhållande av räntefri stående del av förbättringslån,
6 000 kr. beskattningsbar inkomst, fastställdes 1959. Den allmänna ekonomiska
utvecklingen och angelägenheten av att förbättringsverksamheten
främjas motiverar en höjning av inkomststrecket. Utskottet tillstyrker därför
motionsyrkandet om en höjning till 8 000 kr. beskattningsbar inkomst.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

»16. beträffande inkomstgränsen för erhållande av räntefri
stående del av förbättringslån med bifall till motionerna
I: 491 och II: 597, såvitt nu är i fråga, samt i anledning
av motionerna I: 239 och II: 279 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

14) beträffande ränte- och amorteringsfria tilläggslån för flerfamiljshus

a) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström, fröken
Elmén, herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Såsom
föredragande» och slutar med »och II: 595», bort ha följande lydelse:

»Utskottet föreslår i annat sammanhang att beslut angående hur man
skall förfara med utestående kapitalsubventioner till egnahem bör uppskjutas
till dess huvuddelen av dessa lån utestått i tio år. I samband med att

50

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

denna fråga aktualiseras bör enligt utskottets mening beslut fattas även
angående utestående oreglerade tilläggslån till flerfamiljshus. Utskottet tillstyrker
alltså motionerna I: 495 och II: 606 samt I: 141 och II: 167, såvitt
nu är i fråga, samt avstyrker Kungl. Maj :ts förslag om att dessa lån skall
efterskänkas. Utskottet avstyrker också förslag i motionerna 1: 494 och
II: 595 om att dessa lån nu skall uppsägas till amortering.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»17. beträffande ränte- och amorteringsfria tilläggslån
för flerfamiljshus med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt
motionerna 1: 494 och II: 595, och med bifall till motionerna
I: 495 och II: 606 samt I: 141 och II: 167, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxäng och Turesson, vilka ansett
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Såsom
föredragande» och slutar med »och II: 595», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som anförts i motionerna 1:494 och
II: 595 att en avskrivning av oreglerade kapitalsubventioner i form av tillläggslån
till flerfamiljshus inte är motiverad och biträder sålunda förslaget
att de i sin helhet måtte uppsägas till amortering och förräntning.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»17. beträffande ränte- och amorteringsfria tilläggslån
för flerfamiljshus med avslag å Kungl. Maj :ts förslag och
med bifall till motionerna 1: 494 och II: 595 ävensom i anledning
av motionerna I: 141 och II: 167 samt med avslag å motionerna
1: 495 och II: 606, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

15) beträffande räntefria stående delar av egnahemslån

a) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile,
Gustafsson i Skellefteå och Turesson, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Föredragande
statsrådet» och slutar med »avstyrker motionsyrkandena», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Beträffande de utestående kapitalsubventionerna i egnahem vill utskottet
erinra om att riksdagen tidigare har uttalat sig för att spörsmålet hur man
skall förfara med dessa subventioner borde prövas i ett sammanhang, sedan
huvuddelen av dem stått ute i tio år. Avsikten har bl. a. varit att riksdagen

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

51

genom ett sådant uppskov skulle få en klarare överblick över utvecklingen
av bostadskostnader och fastighetsvärden och därmed bättre förutsättningar
att bedöma frågan om återbetalning eller efterskänkande av subventionerna.

Såvitt framgår av propositionen har Kungl. Maj :ts förslag inte grundats
på en prövning av angivna förhållanden. Då utskottet anser att riksdagen ej
bör ta ställning till en fråga av denna vikt utan att de omständigheter som
inverkar på frågans bedömning har blivit närmare klarlagda, är utskottet
ej berett att tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet tillstyrker därför yrkandet
i motionerna 1:494 och 11:595 samt 1:495 och 11:606 att ställningstagandet
till frågan om återkrav av de räntefria stående delarna av
egnahemslån tills vidare uppskjutes. Utskottets ståndpunkt innebär även bifall
till motionerna I: 141 och II: 167, såvitt nu är i fråga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»18. beträffande räntefria stående delar av egnahemslån
med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna
1:495 och 11:606, 1:494 och 11:595 samt 1:141
och II: 167, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»

b) av herr Bergman och fru Wallcntheim, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Föredragande
statsrådet» och slutar med »avstyrker motionsyrkandena», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Såsom föredragande statsrådet anfört beslöt riksdagen år 1957 att efterskänka
vissa äldre kapitalsubventioner till egnahem. Utskottet vill erinra
om, att detta beslut fattades mot bakgrunden av att de ifrågavarande
husen merendels befann sig i ett tekniskt dåligt skick och att ägarna därför
i många fall stod inför nödvändigheten att vidta kostsamma underhålls- och
reparationsåtgärder. Vidare bör erinras om att man år 1957 hade anledning
att räkna med att kapitalsubventioner skulle fortfara att utgå för egnahemsbyggandet.
Då förutsättningarna i båda dessa avseenden nu avviker
från dem som förelåg år 1957 anser utskottet att nämnda års beslut ej
bör vara vägledande när riksdagen skall ta ståndpunkt till Kungl. Maj :ts
föreliggande förslag.

Enligt utskottets mening bör vid frågans bedömning hänsyn tagas till utvecklingen
av kapitalkostnaderna för småhus. Uppgifter som utskottet inhämtat
av bostadsstyrelsen ger vid handen att kapitalkostnaderna i de småhus,
som nu tillkommer med stöd av statslån, avsevärt överstiger kapitalkostnaderna
för de hus, till vilka kapitalsubvention beviljats. Även om de
utestående kapitalsubventionerna för egnahem göres ränte- och amorteringspliktiga,
torde kapitalkostnaderna i de ifrågavarande husen alltjämt
komma att icke obetydligt understiga motsvarande kostnader i nyproduce -

52

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

rade hus. Vidare bör beaktas att de kapitalsubventioner, som utgått för flerfamiljshus,
i väsentlig utsträckning har uppsagts till förräntning och amortering.
Det torde inte finnas sakliga skäl att behandla egnahemsägare på
ett förmånligare sätt än bostadskonsumenter i hyres- och bostadsrättslägenheter.

Utskottet kan av anförda skäl ej ansluta sig till tanken att de utestående
kapitalsubventionerna för egnahem i sin helhet skall efterskänkas. Å andra
sidan anser inte utskottet tillräckliga skäl föreligga att uppskjuta ett ställningstagande
till frågan. Utskottet anser det rimligt att staten i fråga om
egnahemssubventionerna återkräver högst 4 000 kr. per lån, som utestått
i tio år, samt efterskänker vad som därefter återstår. Därmed skulle de extra
kapitalsubventioner, som under några år utgick på grund av kostnadsstegringarna
i samband med koreakrisen, inte återkrävas. Utskottet föreslår,
att riksdagen nu fattar beslut av detta innehåll.

Till den del subventionerna återkräves bör de löpa med 4 % ränta och 25
års amortering med möjlighet för bostadsstyrelsen att förkorta återstående
amorteringstid sedan lånets ursprungliga amorteringsdel slutbetalats.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet ej kan biträda ifrågavarande
motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
ändrade lydelse:

»18. beträffande räntefria stående delar av egnahemslån
med avslag å Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1: 495 och II: 606 samt 1: 494 och II: 595 ävensom i anledning
av motionerna I: 141 och II: 167, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

16) av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxäng och Turesson, vilka beträffande
höjning av räntorna för vissa tilläggslån, tertiärlån, egnahemslån
och förbättringslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 21 börjar med »Yrkandet
i» och på s. 22 slutar med »avstyrkes alltså», bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som i motionerna I: 494 och II: 595 anförts
angående förräntning av de tilläggslån soin tidigare gjorts amorteringspliktiga.

Vad angår räntorna å tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån vill
utskottet erinra om att nuvarande ordning innebär att staten fortfarande
bedriver utlåning till räntor som understiger dem staten själv har att betala.
Utskottet kan inte tillstyrka ett fortsättande av ett sådant system. Utskottet
vill emellertid inte medverka till en sådan räntehöjning på de statliga lånen
att den på ett alltför kraftigt sätt påverkar hyressättningen och inskränker
sig därför till att tillstyrka bifall till yrkandena i motionerna

Statsutskottets utlåtande nr i2 år 1963

53

I: 494 och II: 595, innebärande att beträffande hus påbörjade fr. o. m. den
1 januari 1958 tertiärlåneräntan skall vara 5,5 % mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet
och 6 % till den del lånet överstiger 85 % av belåningsvärdet
samt att räntan för egnahemslån och förbättringslån skall vara 5 %, allt
avseende tid fr. o. m. den 1 januari 1963.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»19. beträffande höjning av räntorna för vissa tilläggslån,
tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån med bifall till
motionerna 1: 494 och II: 595. såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»

17) beträffande bestämmelserna om räntebidrag in. in.

a) av herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson. Edström, fröken
Elmén, herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 24 börjar med »Innan utskottet»
och på s. 27 slutar med »och II: 597», bort ha följande lydelse:

»I statsverkspropositionen föreslås att räntebidragen slopas helt för hus,
som färdigställts t. o. in. år 1951, samt att basräntan höjs för senare uppförda
hus och finansierade med statslån enligt de lånevillkor, som gällde
för hus påbörjade före den 1 januari 1958. För att kompensera barnfamiljerna
föreslås under femte huvudtiteln en betydande höjning av inkomstgränserna
för familj ebostadsbidrag. Innan utskottet går närmare in på föreliggande
förslag till ändringar i de bostadspolitiska stödformerna, önskar
utskottet anföra några allmänna synpunkter beträffande bostadsstödets
inriktning.

Familj ebostadsbidragen tillkom på förslag av bostadssociala utredningen
(SOU 1945:63) som ansåg att bidrag skulle lämnas till familjer med två
eller tre minderåriga barn oavsett inkomstförhållanden. Statsmakterna anslöt
sig i princip till uppfattningen att familjebostadsbidragen ej borde vara
förenade med någon inkomstprövning. Då en dylik prövning likväl infördes,
var avsikten att den skulle gälla endast under en övergångstid.

Uppfattningen om familjebostadsbidragen har sedan i viss mån förskjutits,
vilket tydligast framgår av bostadspolitiska utredningens betänkande
(SOU 1956:40) och av 1957 års statsverksproposition. Bostadspolitiska utredningen
framhöll att huvudsyftet med de familj ebostadsbidrag utredningen
föreslog var att tillförsäkra barnfamiljer med låga inkomster en tillfredsställande
bostadsstandard. Utredningen räknade med, att behovet av denna
bostadsrabatt skulle komma att minska i samma mån som realinkomsterna
stege. Inkomstgränserna borde nämligen enligt utredningens mening inte
höjas på grund av realinkomststegringar utan endast på grund av levnads -

54

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

kostnadernas förändringar. Till denna uppfattning anslöt sig socialministern
i 1957 års statsverksproposition.

De förändringar i inkomstgränserna som socialministern nu föreslår och
som behandlas närmare i ett annat avsnitt av utskottets utlåtande, innebär
att han frångått denna uppfattning. Enligt utskottets mening bör man inte
slå in på en väg, som innebär att en betydande del av familj estödet koncentreras
på familjebostadsbidraget, utan att först grundligt överväga vilken uppgift
inom familjepolitiken detta bidrag bör ha i fortsättningen. Det finns
ingenting i statsverkspropositionen, som tyder på att socialministerns förslag
föregåtts av sådana överväganden och att förslaget ingår som ett led i
en väl genomtänkt plan för familj epolitikens utformning.

Enligt utskottets mening bör en allmän förbättring av det allmänna ekonomiska
stödet till barnfamiljerna i huvudsak tillgodoses i annan ordning
än genom familjebostadsbidrag. I ett annat utskott behandlas motioner om
en höjning av det allmänna barnbidraget. Riksdagen blir alltså i tillfälle att
besluta om en förbättring av familjestödet utan att bifalla socialministerns
förslag i fråga om familjebostadsbidragen.

De i propositionen föreslagna jämkningarna i villkoren för räntebidrag
kan utskottet tillstyrka. Detsamma gäller också förslaget i motionerna
I: 347 och II: 405 om att räntesubventionerna fr. o. m. nästa budgetår skall
ersättas med ett enhetligt schablonbidrag enligt i motionerna uppdragna riktlinjer.
Härigenom skulle extra amorteringar på bostadslånen bli mera lönande
och konkurrensvillkoren mellan olika företagsformer mera likvärdiga.

Övriga motionsyrkanden rörande ändrade regler för räntebidrag kan utskottet
inte tillstyrka.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»20. beträffande bestämmelserna om räntebidrag m. m.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 347 och II: 405 samt med avslag å motionerna I: 491 och
II: 597, I: 494 och II: 595 samt I: 131 och II: 166, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;» b)

av fröken Andersson, herrar Virgin, Staxäng och Turesson, vilka ansett
att

dels före det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »Utskottet
övergår» och slutar med »bostadspolitiska stödsystemet», bort tillfogas
text av följande lydelse:

»I motionerna 1:494 och 11:595 föreslås att riksdagen måtte uttala att
en grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara att de boende
själva skall betala vad deras bostäder kostar. Utskottet kan helt ansluta sig

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

55

till motionärerna på denna punkt. Det nuvarande generella subventionssystemet
bär medverkat till en ojämn och orättfärdig hyressättning som allmänheten
i allt större utsträckning vägrar att acceptera. Utskottet biträder
sålunda motionsyrkandet.»

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »I propositionen»
och slutar med »och II: 597», bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslagna jämkningar i villkoren för räntebidrag innebär
enligt utskottets mening ett steg i rätt riktning men icke tillräckligt
långt gående. De generella räntesubventionerna var från början avsedda att
täcka en såsom tillfällig betraktad stark stegring av räntenivån. Syftet var
att statsmakterna genom att kapa toppnivån skulle förhindra en betydande
hyressplittring. Den fortgående stegringen av produktionskostnaderna har
emellertid inneburit att hyrorna i det tidigare bostadsbeståndet kommit att
ligga väsentligt lägre än i hus som byggts under de senaste åren resp. dem
som tillkommer framöver. En hyresskillnad kommer att bestå även om räntesubventionerna
avskaffas beträffande äldre hus i vidare omfattning än som
föreslagits av Kungl. Maj :t.

Utskottet vill också framhålla att den föreslagna fortsatta subventioneringen
på detta område innebär en hård belastning på skattebetalarna, bl. a. sådana
som bor i icke subventionerade hus eller är bostadslösa.

I motionerna 1: 494 och II: 595 föreslås, att räntebidrag fr. o. m. den 1
juli 1963 ej längre skall medgivas beträffande hus, som påbörjats före ingången
av 1958. Utskottet biträder detta förslag och vill härvid erinra om
att låneräntan för tertiärlån beträffande hus påbörjade före 1958 är bunden
till 3 %. Den privilegierade ställning som tillkommer ifrågavarande hus vad
gäller tertiärlåneräntan gör det enligt utskottets mening väl motiverat att
för dessa avskaffa varje annan form av subvention.

Även vad avser hus påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958 tillstyrker utskottet
viss avveckling av räntebidraget på sätt föreslagits i motionerna
I: 494 och II: 595.

Härav följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionerna 1:131 och
II: 166. Förslaget i motionerna I: 347 och II: 405 om ersättandet av räntesubventionerna
med ett schablonbidrag synes lämpligen böra prövas i samband
med en framtida översyn av finansieringsbetingelserna för bostäder.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. Med hänsyn till att utskottet
ovan föreslagit en längre gående avveckling av räntebidragen och även i
annat sammanhang föreslår en begränsning av de generella bostadssubventionerna,
finner sig utskottet för närvarande icke ha anledning att såsom
yrkas i motionerna I: 491 och II: 597 i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om en plan för fortsatt avveckling av de generella bostadssubventionerna.
Motionsyrkandet avstyrkes alltså.

Utskottets förslag rörande räntebidragen kan beräknas minska statens
utgifter härför med 175 milj. kr. för budgetåret 1963/64.»

56 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»20. beträffande bestämmelserna om räntebidrag m. in.
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna 1: 494 och II: 595 ävensom med avslag å motionerna
I: 347 och II: 405, I: 491 och II: 597 samt I: 131 och
II: 166, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;»

c) av herrar Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och Andersson
i Knäred, vilka ansett att

dels sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar
med »Utskottet tillstyrker» och slutar med »och II: 597», bort utgå samt att
efter nämnda stycke bort tillfogas text av följande lydelse:

»Utskottet, som anser att den nu företagna avvecklingen av vissa generella
subventioner med samtidig förstärkning av det speciella bostadsstödet
till barnfamiljer bör följas av en successiv avveckling under liknande
betingelser, tillstyrker det i motionerna I: 491 och II: 597 framförda yrkandet
om en plan för fortsatt successiv avveckling av de generella bostadssubventionerna.
Liksom motionärerna förutsätter utskottet härvid att frågan
om förbättring av stödet till barnfamiljer in. fl. ägnas särskild uppmärksamhet.
Dessa spörsmål torde lämpligen kunna behandlas av den parlamentariska
bostadsberedning som utskottet förordat.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»20. beträffande bestämmelserna om räntebidrag m. m.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och motionerna 1:491
och II: 597 ävensom med avslag å motionerna 1: 347 och
II: 405, I: 494 och II: 595 samt I: 131 och II: 166, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;» 18)

av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Sundin,
kyrka, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Turesson, vilka beträffande bestämmelserna om
familjebostadsbidrag ansett att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 27
börjar med »De i» och på s. 29 slutar med »utskottet anfört», bort ha följande
lydelse:

»Det i statsverkspropositionen framlagda förslaget rörande familjebostadsbidragen
har mötts av en enligt utskottets mening vägande kritik i flera
av de motioner, som väckts i frågan.

Den enligt utskottets mening mest anmärkningsvärda bristen i departe -

Statsutskottets utlåtande nr t2 år 1963

57

mentschefens förslag är att de ekonomiskt sämst ställda barnfamiljerna
inte skulle få någon förbättring alls av nu utgående bostadsbidrag. De skulle
sålunda inte erhålla någon kompensation för de hyresstegringar som den
fortsatta nedsättningen av räntebidragen kommer att medföra.

Även en principiell frågeställning bör beaktas, nämligen om det mot bakgrunden
av den rådande bristsituationen på bostadsmarknaden kan anses
ändamålsenligt att lägga tyngdpunkten i en förstärkning av familj epolitiken
genom en mera markerad utbyggnad av familjebostadsbidragssystemet,
vilket skulle bli fallet med de höjningar av inkomstgränserna som departementschefen
föreslagit. Utskottet delar härvidlag den tveksamhet som kommit
till uttryck i motionerna. Även departementschefen redovisar motiv som
uttrycker samma tveksamhet. Han ställer sig sålunda avvisande till den
tanke som i fjolårets statsverksproposition framfördes av dåvarande socialministern
och som gick ut på att familj ebostadsbidrag oberoende av ekonomisk
bärkraft skulle tillkomma alla flerbarnsfamiljer vilkas bostäder uppfyller
vissa utrymmes- och standardkrav. En reform av antytt innehåll
skulle, framhåller departementschefen, i nuvarande läge inte innebära avsett
stöd till hushåll, som med hänsyn till bostadsbrist inte kunnat skaffa sig
lägenheter med den för bidrag föreskrivna standarden. Samma invändningar
kan riktas mot departementschefens eget förslag. Genom de jämförelsevis
kraftiga ändringarna av inkomstgränserna bygges familjebostadsbidragen
ut som familjepolitisk stödform. Därigenom skulle det konsumtionsdirigerande
elementet förstärkas, vilket departementschefen anser tveksamt. I
detta avseende hyser utskottet samma uppfattning. Men tyngdpunkten i en
förstärkning av familjepolitiken bör då ligga i åtgärder av mera generell
form.

Tabell A

Sammanlagt familjebostadsbidrag i kr. för familj med

Bidragstyp

2 barn

3 barn

4 barn

Gällande

Förslaget

Gällande

Förslaget

Gällande

Förslaget

Förhöjt bidrag

1 020

1 320

1 200

1 650

1 380

1 980

» II.............

1 080

1 380

1 260

1 710

1 440

2 040

» in.............

1 140

1 440

1 320

1 770

1 500

2 100

Helt bidrag

690

890

870

1 170

1 050

1 450

» II.............

720

920

900

1 200

1 080

1 480

» in.............

750

950

930

1 230

1 110

1 510

Reducerat bidrag

345

590

435

780

525

960

» II.............

360

610

450

800

540

980

» in.............

375

630

465

820

555

1 000

Nytt bidrag

295

390

480

» IT.............

305

400

490

» IH.............

315

410

500

58

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

Utskottet förordar i annat sammanhang att en parlamentarisk bostadsberedning
tillsattes. Huvuduppgiften för denna bör vara att överse hela det
bostadspolitiska området. Ett viktigt problem blir härvid att utforma de bostadspolitiska
stödformerna inom ramen för en ändamålsenlig familjepolitik.
Det är då naturligt att de synpunkter på bostadsstödets framtida
utformning som framförts i de väckta motionerna — bl. a. i fråga om de ensamstående
barnförsörjarnas luckor — upptages till prövning. En utvidgning
av familjebostadsbidragen på det sätt som departementschefen föreslagit
kan befaras försvåra en senare kommande mera omfattande bostadsoch
familjepolitisk reform.

Av här redovisade skäl anser utskottet att departementschefens förslag
beträffande familjebostadsbidragen inte kan godtagas.

Bland annat för att också denna väg medge kompensation för hyreshöjningarna
anser utskottet att en omedelbar förstärkning av familjebostadsbidragen
bör ske. Det är enligt utskottets uppfattning då viktigt att utforma
förstärkningen så att höjningens tyngdpunkt förlägges till de lägre inkomstskikten
och så att flerbarnsfamiljernas behov särskilt beaktas. De i motionerna
framlagda ändringsförslagen är samtliga av angivna innebörd. På
grundval av motionärernas förslag föreslår utskottet att bidraget per barn
höjes med 150 kr. för den lägsta bidragsgruppen, dvs. den inkomstgrupp
som har rätt till förhöjt bidrag, och att bidraget i inkomstgruppen med rätt
till helt bidrag höjes med 100 kr. per barn. Inkomstgränserna föreslår utskottet
skola bibehållas oförändrade med den ändringen att ovanför nuvarande
högsta bidragsgruppen tillägges en ny bidragsgrupp, som skall omfatta
inkomstläget 9 500—11 000 kr. beskattningsbar inkomst. För att nå
en jämnare avtrappning föreslår utskottet att bidraget i den nuvarande inkomstgruppen
med reducerat bidrag skall utgå med 2/3 av helt bidrag och
att bidraget i den nya högsta inkomstgruppen skall utgå med Vä av helt bidrag.

Innebörden av utskottets förslag framgår av tabell A.

För ettbarnsfamilj skall bidraget utgå enligt oförändrade grunder.

Familjebostadsbidragets ökning i det enskilda fallet enligt utskottets
förslag framgår av tabell B. För jämförelse visas också ökningen enligt propositionens
förslag.

Utskottet tillstyrker Kungi. Maj :ts förslag till slopande av den nu gällande
tidsgränsen för bidragsberättigade lägenheter. Förslaget att bidragsbeloppet
i vissa fall skall jämkas till hela krontal föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

De nya bidragsreglerna skall gälla fr. o. m. 1 januari 1964. Utskottet föreslår
att Kungl. Maj :t bemyndigas utfärda erforderliga författningsändringar
i administrativ ordning.

Kostnadsökningen för statsverket i jämförelse med nu gällande bidragsgrunder
beräknar utskottet till 48 milj. kr. för helt år. För nästa budgetår

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

59

Tabell B

Årsinkomst 1 000-tal kr.

Familjebostadsbidragets ökning

Enl. prop.

Enligt här an-givet förslag

2-barnsfamilj

Under 12,5....................

—

300

12,5—14,9.....................

330

200

14,9 16,7.....................

345

245

16,7 18,5.....................

690

295

18,5—19,7.....................

690

—

19,7 22,0.....................

345

—

3-barnsfamilj

Under 13,6....................

—

450

13,6 16,1.....................

330

300

16,1—16,7.....................

765

345

16,7 17,9.....................

435

345

17,9—19,7.....................

870

390

19,7 21,5.....................

870

—

21,5—23,8.....................

435

—

4-barnsfamilj

Under 14,9....................

—

600

14,9 17,3.....................

330

400

17,3 18,5.....................

855

435

18,5—19,0.....................

525

435

19,0—21,0.....................

1 050

480

21,0 23,3.....................

1 050

—

23,3—25,6.....................

525

—

blir kostnadsökningen således 24 milj. kr., dvs. 41 milj. kr. mindre än vad
Iiungl. Maj :ts förslag skulle medföra.»

19) beträffande bestämmelserna om pensionärsbostadsbidrag

a) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Staxång, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile,
Gustafsson i Skellefteå och Turesson, vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 29 som börjar med »Enligt direktiven» och slutar med
»motionsyrkanden avstyrkes», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet anser att det nu gällande villkoret för pensionärsbostadsbidrag
att fastigheten uppförts före den 1 juli 1946 bör avskaffas under förutsättning
av att bostaden uppfyller sådana standardkrav som departementschefen
förordat, likaväl som tidsgränsen nu är borttagen.

Övriga i motionerna aktualiserade frågor torde bli föremål för utredning
av bostadsförbättringsutredningen. Dessa motionsyrkanden avstyrkes sålunda.
»

b) av herrar Sundin, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och Andersson
i Knäred, vilka ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 29,

60

Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1963

som böljar med »Enligt direktiven» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening är det för pensionärerna avsedda bostadsstödet
inte tillfredsställande utformat. Till de mest uppenbara olägenheterna
hör de nuvarande reglerna för kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun. Dessa medför stora orättvisor mellan både skattebetalare i olika
kommuner och pensionärer i olika kommuner. Utskottet delar den uppfattning
som i dessa avseenden framförts i motionerna 1:341 och 11:401.
I dessa motioner har förordats att man huvudsakligen genom eu samordning
till en bidragsform av de kommunala bostadstilläggen och de statliga
pensionärsbostadsbidragen och ändrade regler för kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun skall åstadkomma eu tillfredsställande ordning
i berörda avseenden. De riktlinjer för pensionärsbostadsstödets utformning
som sålunda angivits är enligt utskottets mening riktiga. Enligt direktiven
skall bostadsförbättringsutredningen överse bestämmelserna för pensionärsbostadsbidraget.
Då emellertid de nämnda riktlinjerna inte kan fullföljas
utan att även andra delar av bostadsstödet till pensionärerna uppmärksammas,
föreslår utskottet att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om
utredning av frågan rörande stödet till pensionärernas bostadsförsörjning
i hela dess vidd. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra om detta
utredningsarbete skall utföras av bostadsförbättringsutredningen eller av
andra sakkunniga. Härigenom anser sig utskottet även ha tillgodosett det
i motionerna I: 227 och II: 272 framförda yrkandet om viss översyn av bestämmelserna
rörande pensionärsbostadsbidrag.

Övriga motionsyrkanden i sammanhanget gäller vidgningar i den nuvarande
rätten att erhålla pensionärsbostadsbidrag. I motionerna 1:341 och
11:401 föreslås att pensionärsbostadsbidrag skall utgå oavsett ägarförhållande
och tidpunkt för färdigställandet. De avgörande kriterierna skall enligt
motionerna vara dels pensionärernas ekonomiska situation, dels att
bostad uppfyller nu gällande standardkrav. Utskottet finner de framförda
ändringskraven riktiga och tillstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkande.
Härigenom har även yrkandena i motionerna 1: 343 och II: 400,
1: 494 och II: 595 samt II: 603 tillgodosetts.»

20) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Virgin, Per
Jacobsson, Edström, Sundin, ftils-Eric Gustafsson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Turesson, vilka beträffande medelsanvisningen till
bostadsrabatter ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 30, som börjar
med »Motionsyrkandena är föranledda» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden»,
bort under förutsättning av bifall till den med 18) betecknade
reservationen ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående föreslagit ändrade villkor för familjebostadsbidrag,
föreslår att anslaget uppföres med 139 000 000 kr.»

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 63
313377