Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
1
Nr 135
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående samordning
av underhållet av krigsmaktens telemateriel
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 15 mars 1963,
dels berett riksdagen tillfälle avgiva yttrande med anledning av vad i förberörda
statsrådsprotokoll anförts rörande samordning m. m. av underhållet
av krigsmaktens telemateriel, dels ock föreslagit riksdagen att besluta
att ledningen av för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäders
drift skall ankomma på försvarets fabriksstyrelse, att till Teleunderhållsverkstad
för budgetåret 1963/64 under försvarets fabriksfond anvisa ett investeringsanslag
av 15 000 000 kr., att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garanti intill ett belopp av högst 16 000 000 kr.
för krediter till ett av försvarets fabriksstyrelse bildat aktiebolag för teleunderhåll,
att besluta att tillgångar och skulder vid centrala flygverkstaden
i Arboga, den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets televerkstad i Göteborg
samt Stockholms tygstations signalverkstad i Sundbyberg från tidpunkter
som Kungl. Maj:t må bestämma skall överföras till försvarets
fabriksfond, samt att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkanna ramavtal med
ett av försvarets fabriksstyrelse förvaltat aktiebolag för teleunderhåll enligt
vad i ovannämnda statsrådsprotokoll anförts.
Vidare har utskottet till behandling föreliaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Torsten Andersson m. fl. (I: 692) och den andra inom andra kammaren
av herr Hamrin i Jönköping m.fl. (II: 848), i vilka hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 114 hos Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att frågan om lokaliseringen av den i södra Sverige föreslagna televerkstaden
måtte allsidigt och förutsättningslöst ånyo utredas och prövas,
så att riksdagen kan beredas tillfälle avge yttrande i frågan under innevarande
års höstriksdag,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom törsta kammaren
av herr Per-Olof Hanson in. fl. (1: 693) och den andra inom andra kammaren
av herr Cassel m. fl. (11: 846), i vilka hemställts att riksdagen med ändring
av Kungl. Muj:ts proposition nr 114 måtte dels i skrivelse till Kungl.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 135
1 — 4797 63
2
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1953
Maj:t anhålla att förhandlingar snarast upptages för bildande av ett halvstatligt
bolag för teleunderhåll inom försvaret på sätt i motionerna närmare
angivits, dels till Teleunderhållsverkstad för budgetåret 1963/64 under försvarets
tabriksfond, kapitalbudgeten, fjärde huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag
av 7 500 000 kr., dels ock bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att ikläda staten garanti intill ett belopp av högst åtta miljoner
kronor för krediter till ett nybildat aktiebolag för teleunderhåll,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin (I: 694) och den andra inom andra kammaren av herr
Fälldin m.fl. (II: 847), i vilka hemställts att riksdagen vid sin behandling
av propositionen nr 114 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte som sin mening
uttala, att den centrala televerkstaden i Östersund må byggas med förtur
före byggnad eller utbyggnad av övriga i propositionen föreslagna centrala
verkstäder i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas
till motionerna II: 848, II: 846 och II: 847.
Departementschefen har anfört följande.
»Den kraftigt ökade anskaffningen av telemateriel för krigsmakten, som
kan väntas fortsätta i än snabbare takt, accentuerar starkt kraven på ett
rationellt underhåll av denna materiel. En effektiv underhållsorganisation
är självklart motiverad av ekonomiska skäl men är också angelägen av hänsyn
till beredskapen. Underhållsproblemen har vuxit i takt med den allt
snabbare tekniska utvecklingen. Det har också blivit allt mera uppenbart,
att frågan om hur materielen skall vårdas och oinhänderhas för att bibehålla
sin funktionsduglighet inte kan lösas i efterhand utan måste beaktas samtidigt
som konstruktionerna utformas.
Försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) har klargjort aktuella
frågeställningar beträffande underhåll av tele- och robotmateriel och lagt
fram förslag till lösningar.
Underhållsverksamheten syftar främst till att upprätthålla högsta möjliga
tekniska beredskap. Men underhållsorganisationen bör också vara sådan
att den fyller rimliga krav på rationell ekonomisk drift i fred. Med utgångspunkt
häri och med hänsyn till den kraftigt växande underhållsvolymen
föreslår FATU, att underhållsverksamheten samordnas och rationaliseras.
Samtidigt måste underhållsanstalterna byggas ut. Detta anses emellertid
inte böra genomföras inom ramen för den nuvarande försvarsgrensvis
uppdelade organisationen.
En samordning fordrar enligt FATU enhetliga normer för underhållsverksamheten,
som gör det möjligt att gemensamt leda teleunderhållet,
gemensamt bygga ut underhållsresurserna och gemensamt uppträda mot
eventuella civila leverantörer av underhåll. För att ekonomiskt kunna utnyttja
resurserna, såväl krigsmaktens egna som de civila, fordras ett enhet
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 är 1963
3
ligt, till civil praxis anpassat system för redovisning av alla kostnader som
uppstår i samband med underhållet.
FATU föreslår, alt ett för krigsmakten gemensamt förvaltningsorgan för
leleunderhållsfrågor, försvarets leleunderhållskontor, inrättas för att lösa
en del av dessa problem. Teleunderhållskontorets uppgifter avses bli att
åstadkomma enhetlighet i förberedande och planerande åtgärder, att skapa
och rationellt utnyttja underhållsresurserna samt att utöva ekonomisk
kontroll över verksamheten. Teleunderhållskontoret föreslås bli anslutet till
flygförvaltningen.
I uppgifterna föreslås också ingå den direkta ledningen av för krigsmakten
gemensamma verkstäder —- i första hand centrala verkstäder — vilkas
arbetsuppgifter hör renodlas till fredsinässiga mera genomgripande underhållsarbeten.
Dessa gemensamma verkstäder utgöres av centrala flygverkstaden
i Arboga (CVA) — där de verksamheter som icke har något samband
med telemateriel successivt hör avvecklas — en föreslagen ny verkstad i
Växjö, driven i aktiebolagsform, samt — på längre sikt — även en ny verkstad
i mellersta Norrland. Den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets
leleverkstad i Göteborg (FTG) föreslås såsom för krigsmakten gemensam
också skola underställas teleunderhållskontoret. Arbetsuppgifterna mellan
de centrala verkstäderna bör fördelas efter objektens art medan arbetsfördelning,
lokalisering och produktinriktning för regionala verkstäder — Ilverkstäder
— i stor utsträckning måste bestämmas av militära synpunkter.
Teleunderhållskontorets ställning gentemot andra organisationsenheter
inom krigsmakten bör enligt FATU bli likartad med den år 1962 inrättade
gemensamma robotavdelningens i flygförvaltningen. Som chel för kontoret
föreslås en överingenjör med lön motsvarande B 3. I övrigt skulle finnas
24 extra tjänster.
Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till de principer som FATU
lagt till grund för sitt förslag och till dess bedömning av behovet av ett för
försvarsgrenarna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågorna.
Allmänt biträdes också förslaget om alt organet skall inordnas i flygförvaltningen.
För egen del anser jag, att åtgärder snarast bör vidtagas för att skapa
förutsättningar för vidgat samarbete och större enhetlighet mellan försvarsgrenarna
i fråga om underhåll av telemateriel. Erfarenheterna från ett sammanhållet
teleunderhåll måste användas för att minska kostnaderna för inköp
och underhåll av materiel och öka dess tillförlitlighet. För att ett sådant
arbete snabbt skall ge resultat är det av vikt att erfarenhetsunderlaget blir så
brett som möjligt. En förutsättning härför är att stor enhetlighet råder inom
krigsmakten beträffande underhållsnomenklatur, underhållsnormer, redovisning
av kostnader, stilleståndstider in. in. Eu sådan systematisk insamling
av erfarenhelsundcrlag måste organiseras och vidmakthållas av ett för krigsmakten
gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor. Jag kan allt
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
så ansluta mig till FATU:s förslag i detta hänseende och föreslår, att ett
centralt teleundcrhållskontor kommer till stånd.
Den samlade överblick över teleområdets underhållsproblein som kan erhållas
genom tillkomsten av ett centralt teleunderhållsorgan hör ge impulser
till många initiativ i syfte alt öka driftsäkerheten och minska underhållskostnaderna.
Underhåll serfarenheterna måste därför på lämpligt sätt göras
tillgängliga för de myndigheter som har till uppgift att konstruera och
anskaffa materiel.
En enhetlig behandling på förvaltningsnivå av underhållsfrågorna i fråga
om telemateriel skapar goda förutsättningar för en strukturrationalisering
av verkstadstjänsten, innebärande bl. a. att för krigsmakten gemensamma
centrala verkstäder kan inrättas. Jag anser i likhet med FATU, att de centrala
verkstäderna bör inriktas mot exklusivt fredsmässiga underhållsarbeten,
varvid en långt gående specialisering bör eftersträvas. En sådan
grund för verksamheten innebär att ekonomiska faktorer, effektivitet och
lönsamhet skall vara huvudsakligen avgörande för handlandet i dessa verkstäder.
Jag förutsätter, alt den civila industrin skall kunna konkurrera med
statens verkstäder om underhållsarbeten av denna art.
Beträffande de regionala verkstäderna — FATU:s benämning är B-verkstäder
— kommer de rent militära synpunkterna att ha ett stort och ofta
a\göiande inflytande. I*AIU har till B-verkstäderna hänfört arbetsuppgifter
som bedömes vara nödvändiga såväl i krig som i fred. Personalbehovet i fred
är dock avsevärt lägre än vad som bedömes erforderligt för krigsförhållanden.
Jag ansei att en sadan uppgiftsfördelning mellan centrala och regionala
verkstäder i princip är riktig. Gränsdragningsprohlemen bör lösas av det
centrala teleunderhållsorganet i samråd med övriga berörda myndigheter.
FATU har erhållit uppdrag att fortsätta sina undersökningar beträffande
organisation av verkstadsresurserna på B-nivå i syfte att klarlägga förekommande
rationaliseringsmöjligheter.
Det centrala teleunderhållsorganet, försvarets teleunderhållskontor, bör,
såsom huvudparten av remissinstanserna förordat, på lämpligt sätt infogas
i flygförvaltningens organisation. Det kan nämnas, att flygförvaltningen redan
i dag förvaltar ca 40 % av försvarets telemateriel och att denna del
kommer att öka till över 50 % under 1960-talets lopp. Flygförvaltningen
liar dessutom stor erfarenhet av hithörande och liknande underhållsproblem.
Jag föreslår alltså, att flygförvaltningen skall få till uppgift att — medelst
ett för ändamålet särskilt inrättat försvarets teleunderhållskontor _ leda
och samordna underhållet av telemateriel inom krigsmakten. Ledningen av
för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäder bör dock ankomma
på försvarets fabriksstyrelse. När det gäller flygförvaltningens (teleunderhållslcontorets)
uppgifter har FATU framlagt preciserade förslag, enligt
vilka flygförvaltningens (teleunderhållskontorets) ställning i princip bör bli
likartad med vad som gäller beträffande den år 1962 inrättade för krigs
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 19113
5
makten gemensamma robolavdelningen i flygförvaltningen. I detta hänseende
framhåller överbefälhavaren, att konsekvenserna av FATU:s förslag inte
helt klarlagts i betänkandet. Även försvarets förvaltningsdirektion anser,
att ansvarsfördelningen är oklar. Då det torde ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta i denna fråga anser jag det för egen del inte påkallat att i detta
sammanhang framlägga ett preciserat förslag. Uppgifterna bör enligt min
mening bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits
i den förut nämnda departementspromemorian. Jag vill emellertid understryka,
att flygförvaltningen (teleunderhållskontoret) bör ges en noga preciserad
anvisningsrätt gentemot övriga myndigheter i fråga om normer för
underhållets planering och ianspråktagande av verkstadsresurser samt att
ämbetsverket skall kunna ta initiativ i sådana frågor.
I detta sammanhang vill jag betona att en rättvisande kostnadsredovisning,
anpassad efter gällande civil praxis, är synnerligen värdefull för en
effektiv ledning av underhållsverksamheten. Jag har därför för avsikt att,
i anslutning till de önskemål som på denna punkt framförts av flera remissinstanser,
föreslå en utredning för prövning av redovisningsfrågorna för
försvarets verkstadsverksamhet över huvud taget. Jag räknar också med
viss försöksverksamhet med ny kontoplan vid CVA.
Teleunderhållskontoret bör tills vidare organiseras provisoriskt. För
kontoret ifrågasättes inte inrättande av andra tjänster än sådana som kan
inrättas enligt beslut av Kungl. Maj:t. Vid anmälan av frågan om flygförvaltningens
avlöningsanslag för budgetåret 1963/64 till propositionen 1963:31
har jag föreslagit, att under flygförvaltningens anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal medel beräknas för inrättande av ett antal
tjänster för teleunderhållskontoret. Frågan om inrättande av dessa tjänster
torde sedermera få anmälas för Kungl. Maj:t. I sammanhanget anser jag
mig dock böra nämna, att jag i likhet med försvarets forskningsanstalt in. fl.
anser att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium
bör bli kvar vid forskningsanstalten. Det är emellertid viktigt att ett intimt
samarbete kommer till stånd mellan de båda enheterna.
Vad angår de för krigsmakten gemensamma verkstädernas inriktning
biträder jag i princip förslaget om att specialisera och successivt inrikta
CVA mot teleunderhåll. Detta förutsätter, att sådana av verkstadens nuvarande
arbetsuppgifter som inte är direkt knutna till telemateriel, exempelvis
motoröversyner, överföres till andra centrala flygverkstäder. Jag vill understryka,
att även denna överföring måste ske så alt rationaliseringsvinster
kan erhållas, överflyttningarna bör således i största möjliga utsträckning
vara i sig själva ekonomiskt motiverade. De bör ej heller ske i snabbare takt
än att ökningen i sysselsättningen inom teleområdet kan kompensera det
sysselsättningsbortfall som uppstår vid CVA när objekt överflyttas därifrån
till andra verkstäder.
Beträffande nya verkstäder har FATU föreslagit omedelbar uppbyggnad
6
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1903
av en central verkstad i södra Sverige samt på längre sikt en central verkstad
i mellersta Norrland. Förslaget syftar härigenom bl. a. till att snabbt tillgodose
behovet av underhåll för viss nyanskaffad materiel avsedd för södra
Sverige, för vilken lämpliga underhållsresurser helt saknas. Bland denna
materiel kan nämnas luftförsvarsroboten Hawk, kustrobotbatteri, fartygs*
baserade robotsystem samt vissa komponenter i strilsystemet. Den föreslagna
prioriteringen vid uppbyggnad av de nya verkstäderna har icke föranlett
någon erinran från remissinstansernas sida med undantag av att arbetsmarknadsstyrelsen
och LO ur arbetsmarknadssynpunkt anser att verkstaden
i mellersta Norrland bör givas företräde. De förordar därvid som lokaliseringsort
Östersund. Därjämte framhålles angelägenheten av att den norra
verkstaden får en större andel i telereparationsarbetena än som förutsatts
av FATU.
För egen del har jag ägnat stor uppmärksamhet åt lokaliseringspolitiska
frågor. Jag har också medverkat till att under de senaste åren åtskillig militär
verksamhet flyttals från stockholmsområdet till landsorten. Även i detta
fall kommer bifall till mina förslag att innebära att verksamhet flyttas bort
från storstadsregionen och att den betydande expansion som förutsätts sker
på de nya orterna.
Jag är väl medveten om sysselsättningsproblemen för Norrlands del och
även beredd att vidtaga de åtgärder som är försvarbara ur rationella och
ekonomiska synpunkter. I detta syfte har jag låtit undersöka vissa möjligheter
härvidlag med hänsyn till östersundsregionen. Av vikt i detta hänseende
är alt den föreslagna verkstaden i mellersta Norrland är avsedd att
byggas ut i den takt som motiveras av den pågående utbyggnaden av krigsmaktens
resurser i fråga om lelemateriel i Norrland. I nuvarande läge är
behovet av centrala underhållsanstaller i Norrland relativt ringa. Däremot
kominer expansionen av underhållsbehovet på det regionala planet att medföra
en utbyggnad av de regionala verkstäderna. Flygvapnet planerar en
s. k. scktorteleverkstad i östersundsområdet, som redan i mitten av 1960-talet torde medföra en sysselsättningsökning med ca 70 man, vilket innebär
en väsentlig ökning av krigsmaktens nuvarande teleunderhållsverksamhet
inom detta område. Rekryteringen av personal för den avsedda ökningen
torde förutsätta att nuvarande lokala utbildningsmöjligheter utökas. Planeringen
har fortskridit så långt att förslag till inrättande av tjänster för ledande
personal inkommit till försvarsdepartementet. Jag har för avsikt att
påskynda beredningen av detta ärende så att verksamheten snarast kan
komma igång.
Jag anser det emellertid också möjligt att, inom ramen för här föreslagen
strukturrationalisering och utan att ge för stort avkall på kravet på en ur
företagsekonomisk synpunkt lämplig storlek av verkstaden i södra Sverige,
till Östersundsområdet överföra objekt motsvarande sysselsättning för ytterligare
40 å 50 man. En sådan åtgärd skulle visserligen medföra en betydande
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
7
merkostnad för reparation av de aktuella objekten, men jag är likväl beredd
att överväga en överföring i samband med uppbyggnaden av den nyss nämnda
sektorteleverkstaden. Sammantaget skulle angivna åtgärder för östersundsområdet
innebära att antalet sysselsatta med telereparationsarbeten
för krigsmaktens räkning relativt snabbt skulle kunna öka med ca 120 man.
Därtill torde komma den ökning med 100 man i slutet av 1960-talet som
anges i FATU:s prognos.
Behovet av den föreslagna nya centrala verkstaden i södra Sverige finner
jag vara fullständigt klarlagt, och jag finner del synnerligen angeläget att
den snarast kommer till stånd. Enligt FATU:s riktvärde skulle vid denna
sysselsättas 500 man vid slutet av år 1965. En förlängd uppbyggnadstid
skulle otvivelaktigt medföra icke oväsentliga ekonomiska nackdelar. Med
hänsyn härtill och då som förut nämnts centrala underhållsresurser för viss
nyanskaffad materiel saknas, är det av vikt att all kraft sättes in på att
genomföra programmet för denna verkstad.
Väsentligt är också att rekrytering och framför allt utbildning av personal
för den södra verkstaden snarast kan komma till stånd på den ort till vilken
verkstaden förläggs. FATU diskuterar lämpligheten av att förlägga verkstaden
till någon av de orter dit Stockholms tygstations signalverkstad i
Sundbyberg (SiS) enligt riksdagens beslut skall förflyttas, nämligen Borås,
Jönköping eller Växjö. Efter att ha konstaterat att samtliga städer kan
erbjuda ett i stort sett likartat och tillfredsställande underlag för såväl lokal
rekrytering som rekrytering utifrån av den kvalificerade personal det här
är fråga om förordar FATU Växjö mot bakgrund av beslutade materielanskaffningar
och kravet på snabb etablering.
Mot förslaget att förlägga den södra verkstaden till Växjö framställs erinringar
av länsstyrelsen i Jönköpings län, som förordar Jönköping—Huskvarnaregionen,
länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar Borås, samt
statskontoret och LO, som anser att frågan bör prövas ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen
och lokaliseringsutredningen förklarar sig ur allmän
lokaliseringssynpunkt icke ha anledning att motsätta sig att södra verkstaden
förlägges till Växjö. Därutöver har ett antal städer och kommuner i
södra Sverige anmält sitt intresse för televerkstadens lokalisering.
För egen del har jag efter sammanvägning av de faktorer som inverkar
på lokalisering av en verksamhet av ifrågavarande art stannat för att föreslå
Växjö som lokaliseringsort för den södra verkstaden. Jag har därvid, med
hänsyn till att samtliga de tre aktuella städerna på önskvärt sätt ligger inne
i landet och kan erbjuda ett i stort sett likartat rekryteringsunderlag, fäst
avseende vid andra faktorer, som visat sig ge Växjö företräde. Jag åsyftar
här vissa kostnads- och beredskapssynpunkter i anslutning till beslutade
materielanskaffningar och denna materiels freds- och krigsplacering. Trots
att transportkostnaderna och beredskapsförlusterna bedömes som små i
förhållande till övriga kostnader för verkstadens drift finner jag dem böra
8
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
beaktas. Den föreslagna lokaliseringen är väl ägnad att hålla dessa kostnader
låga. Likaledes finner jag att såväl tidsspillan som resekostnader för de rörliga
servicegrupperna inte kan betraktas som likgiltiga. Detta talar för en
central placering i förhållande till materielens geografiska fördelning i fredstid
inom det aktuella området, södra Sverige. Men lokaliseringen har i detta
fall även en viss belydelse med hänsyn till materielens användning i krig,
vilket jag beaktat. Närmare redogörelser i dessa hänseenden bör inte lämnas
till statsrådsprotokollet utan torde i särskild ordning få delges riksdagens
vederbörande utskott. Härtill kommer slutligen att lämpliga lokalutrymmen
snabbt torde kunna disponeras i Växjö, vilket tillgodoser kravet
på skyndsam etablering.
Driften av de för krigsmakten gemensamma verkstäderna bör ledas av
ett centralt organ för att alla fördelar med strukturrationaliseringen skall
kunna tillvaratagas. Som jag tidigare anfört föreslår jag, att driften centralt
skall ledas av försvarets fabriksstyrelse. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att närmare reglera ansvarsförhållandena mellan försvarsgrensförvaltningarna,
i första hand flygförvaltningen som ansvarig för samordning och ledning
av teleunderhållsfrågor, å ena, och försvarets fabriksverk, å andra
sidan.
I avseende på driftformen för de gemensamma verkstäderna kan, med
den lösning jag här förordat för den centrala driftledningen, endast två
former komma i fråga — affärsverksform eller aktiebolagsform. FATU
har föreslagit, att den nya centrala verkstaden i södra Sverige skall drivas
i aktiebolagsform. Denna driftform förordas också i princip för de övriga
gemensamma verkstäderna. Bland remissinstanserna råder delade meningar
i denna fråga. I sitt yttrande över departementspromemorian förordar fabriksstyrelsen
aktiebolagsformen under framhållande av att detta är den
driftform som utan tvekan lämnar den största rörelsefriheten ur bl. a.
finansierings- och personalsynpunkt. Slutmålet för omorganisationen bör
enligt styrelsens uppfattning vara att samtliga gemensamma verkstäder
sammanföres i en organisation, som drives i aktiebolagsform under försvarets
fabriksstyrelse. Fabriksstyrelsen betonar emellertid samtidigt önskvärdheten
av att alla gemensamma verkstäder får samma driftform.
Vid beredningen inom försvarsdepartementet har med anledning av remissyttranden
från Sveriges industriförbund m. fl. kontakter tagits med
privata företag på teleområdet. Härvid har framgått att visst intresse från
industrisidan föreligger för någon form av samverkan med staten i fråga
om krigsmaktens teleunderhåll.
För egen del anser jag att aktiebolagsformen bör väljas för den nya verkstaden
i Växjö. Såsom fabriksstyrelsen framhåller lämnar denna företagsform
den största rörelsefriheten i olika hänseenden. Detta är särskilt betydelsefullt
med tanke på behovet av en snabb uppbyggnad av verksamheten.
Därigenom lämnas även möjligheten öppen för ett eventuellt framtida samarbete
med industrin inom bolagets ram.
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
9
När driften av CVA och FTG skall övertas av försvarets fabriksstyrelse
blir under alla förhållanden ändring i dessa verkstäders företagsform nödvändig.
Fabriksstyrelsen framhåller önskvärdheten av att samtliga gemensamma
verkstäder efter hand sammanföres i ett aktiebolag. Ytterligare
underlag erfordras dock för alt bedöma vilka praktiska problem som kan
uppstå om CVA och FTG skall drivas i aktiebolagsform. Jag är därför icke
beredd taga ställning till denna fråga. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t
alt besluta om den tidpunkt från vilken CVA och FTG bör överföras till
statlig affärsdrift och inlemmas i fabriksverket. Detsamma bör gälla beträffande
SiS, en fråga till vilken jag återkommer i det följande.
FATU har beräknat kapitalbehovet för den nya verkstaden i Växjö till
.''It miljoner kronor under förutsättning att lagret av de reservdelar som ingår
i de underhållna objekten kan tillhandahållas bolaget som ett konsignalionslager.
Jag anser mig kunna biträda FATU:s bedömning av bolagets kapitalbehov.
Av del framräknade kapitalbehovet bör 13 miljoner kronor finansieras
i form av eget kapital. Resterande kapitalbehov, 16 miljoner kronor, bör tillföras
bolaget i form av lån. Det egna kapitalet bör tillföras bolaget genom
att aktier till ett nominellt värde av tillsammans 12 miljoner kronor tecknas
till en kurs av 125 %. Därigenom kan bolaget tillföras — förutom aktiekapitalet
12 miljoner kronor — 3 miljoner kronor som skall tillföras reservfonden.
Jag föreslår, att för delta ändamål ett belopp av 15 miljoner kronor
anvisas såsom investeringsanslag för budgetåret 1963/64 i försvarets fabriksfond.
Medel för ändamålet bör upptas under anslagsrubriken Teleunderhållsverkstad.
Riksdagens bemyndigande bör vidare inhämtas att ikläda staten
garantier för lån åt aktiebolaget intill ett belopp av 16 miljoner kronor.
Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier framdeles
kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen inlagas sedvanliga
bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande samt
hembudsskyldighet. Det bör ankomma på fabriksstyrelsen alt vidtaga de
åtgärder som erfordras för bolagets bildande och att föra de eventuella förhandlingar
om ett samarbete inom bolagets ram med privata intressenter
som kan bli aktuella.
Det synes lämpligt att försvarsgrenarnas beställningar av underhållsarbeten
hos aktiebolaget närmare regleras genom ett långsiktigt ramavtal
mellan berörda myndigheter och bolaget rörande de allmänna villkoren för
arbetenas utförande m. m. Ramavtalet bör slutas för viss tid, exempelvis
10 år, och ange viss minimi- och maximibeläggning. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att godkänna ett dylikt avtal.
Genomförandet av de förslag jag nu framfört innebär även att det av
1960 års riksdag fattade principbeslutet om SiS utflyttning från stockholmsområdet
kan realiseras genom att driften där avvecklas och överföres till
CVA och den nya verkstaden. Driften vid SiS bör övertas av försvarets
10
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 19G3
fabriksverk. Tidpunkten härför bör få bestämmas av Kungl. Maj:t. Det bör
därefter ankomma på försvarets fabriksstyrelse att överföra på SiS ankommande
underhållsobjekt och för dem avsedd verkstadsutrustning till övriga
gemensamma verkstäder. Förekommande personalfrågor bör lösas inom
ramen för de befogenheter som riksdagen härvidlag lämnat Kungl. Maj:t
(prop. 1963: 1, bil. 2, p. 6; SU 14; rskr. 14).»
Utskottet. Med anledning av ett av försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll
(FATU) avgivet betänkande redovisas i propositionen åtgärder för en
strukturrationalisering och samordning av underhåll av krigsmaktens telemateriel.
I sitt betänkande har FATU framlagt vissa principiella synpunkter på
materielunderhåll. Vidare har gjorts en detaljerad uppskattning av telematerielens
nuvarande underhållsbehov samt en prognos för utvecklingen på
detta område under 1960-talet. Under denna tid beräknas det totala underhållsbehovet
för telemateriel komma att avsevärt öka.
Denna expansion av telematerielvolymen inom krigsmakten och de krav,
som måste ställas i fråga om systematik och planering när det gäller en rationellt
bedriven underhållsverksamhet, har ansetts böra påkalla en ändrad
oj-ganisation av underhållsverksamheten. I sådant syfte föreslås att för den
centrala ledningen av underhållstjänsten, som nu är splittrad på tre ämbetsverk
och dessutom inom dessa är oenhetligt utformad, skall upprättas ett
för de tre försvarsgrenarna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor
— försvarets teleunderhållskontor. Härigenom skulle öppnas möjligheter
att åstadkomma enhetlighet i förberedande och planerande åtgärder,
att skapa och rationellt utnyttja underhållsresurserna samt att utöva ekonomisk
kontroll över verksamheten. Utskottet, som finner ett klart behov föreligga
av samordnande åtgärder mellan förvaltningarna i fråga om underhållet
av krigsmaktens telemateriel, ansluter sig liksom departementschefen
och remissinstanserna till föreliggande förslag. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt organ för kvalificerade
tekniska uppgifter i samband med anskaffning av robotar för krigsmakten,
robotavdelningen, inrättats vid flygförvaltningen fr.o.m. den 1 juli
1962.
Då flygvapnet för närvarande har och än mer i framtiden kommer att ha
den största underhållsvolymen och samtidigt ställas inför de mest komplicerade
underhållsproblemen beträffande ifrågavarande materiel tillstyrker
utskottet jämväl, att det föreslagna teleunderhållskontoret infogas i flygförvaltningens
organisation.
Såsom departementschefen framhållit, skapar en enhetlig behandling på
förvaltningsnivån av underhållsfrågorna beträffande telemateriel goda förutsättningar
för en strukturrationalisering av verkstadstjänsten, innebärande
bland annat att för krigsmakten gemensamma centrala verkstäder kunna
inrättas. De centrala verkstäderna böra inriktas på fredsmässiga underhålls
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
11
arbeten, varvid en långt gående specialisering bör eftersträvas. Detta innebär,
såsom departementschefen jämväl anfört, att ekonomiska faktorer,
effektivitet och lönsamhet skola vara huvudsakligen avgörande för verksamheten
i dessa verkstäder. Utskottet vill understryka detta, vilket innebär att
den civila industrien skall kunna konkurrera med statens verkstäder om underhållsarbeten
av denna art.
FATU har framhållit, att vid översyner, reparationer och modifieringar
det gemensamma organet har tre olika typer av verkstäder att välja emellan
vid fördelningen av underhållsarbetet, nämligen verkstäder i förvaltningsregi,
i statlig aktiebolagsform och i privat regi. Även om de statliga verkstäderna
förutsättas bli specialinriktade komma enligt utredningen avgränsningar
mellan deras materielområden icke att bli vare sig fullständiga
eller definitiva i alla hänseenden. Det gemensamma organet bör i första
hand sikta till att förlägga arbeten av viss typ till den verkstad, som utför
dessa arbeten billigast och snabbast. Vid denna planering kommer det gemensamma
organet att stödja sig på jämförelser mellan kalkyler, fakturor
och offerter från statliga och privata verkstäder.
Utskottet vill understryka angelägenheten av en rättvisande kostnadsredovisning
anpassad efter gällande civila praxis och anser, liksom departementschefen,
att en utredning av härmed sammanhängande frågor bör komma
till stånd.
Med anledning av vad som i remissyttranden anförts vill utskottet framhålla
att de erfarenheter, som vinnas vid det kontinuerliga underhållet, böra
systematiskt insamlas och bearbetas och på lämpligt sätt återföras till de
anskaffande organen och sålunda utnyttjas i det fortsatta konstruktionsarbetet
eller i tillverkningsprocessen. De tillverkande företagen få härigenom
del av vunna erfarenheter och kunna tillgodogöra sig dessa. Teleunderhållskontoret
har i detta sammanhang en viktig uppgift att fylla.
Av vad här sagts följer även att utskottet ansluter sig till vad i motionerna
I: 693 och II: 846 anföres om lämpligheten —- icke minst med hänsyn till
det starkt växande underhållsbehovet — alt underhållet anförtros åt tillverkarna
av telemateriel i de fall då detta framstår såsom för statsverket
billigast och lämpligast. För att i dessa fall kunna upprätthålla fri konkurrens
och fri prisbildning torde — såsom i visst fall redan skett — infordrade
anbud kunna omfatta icke blott den erforderliga utrustningen utan
också åtaganden att svara för dess underhåll under viss tid.
För att alla fördelar med strukturrationaliseringen skola kunna tillvaratagas
bör driften av i första hand de centrala verkstäderna ledas av ett centralt
organ.
Utskottet vill erinra om att denna uppgift enligt FATU jämväl skulle
handhavas av flygförvaltningen. 1 eu i statsrådsprotokollet redovisad departementspromemoria
anföres emellertid bl. a., att en önskvärd avlastning
av såväl flygförvaltningens administrativa organ som det föreslagna
12
Statsutskottets utlåtande nr i35 år 19(13
teleunderhållskontoret skulle vinnas, om ledningen av de gemensamma teleunderhållsverkstäderna
kunde anförtros åt försvarets fabriksverk. I promemorian
skisseras en arbetsfördelning mellan flygförvaltningen (teleunderhållskontoret)
och fabriksverket. Uppgiftsfördelningen anges därvid i huvudsak
böra vara den, att förvaltningsmässiga uppgifter såsom planering, underhållsnormer,
fördelning av objekt mellan olika underhållsanstalter m. m.
ankommer på flygförvaltningen (teleunderhållskontoret), medan ledningen
av driften vid verkstäderna in.in. ombesörjes av fabriksstyrelsen.
Utskottet har icke något att erinra mot att en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna
sker och att alltså driften av verkstäderna centralt ledes av
fabriksstyrelsen.
Utskottet tillstyrker även att centrala flygverkstaden i Arboga (CVA),
där det nu bedrives en omfattande teleunderhållsverksamhet, specialiseras
och successivt inriktas mot teleunderhåll samt att sådana av verkstadens
nuvarande arbetsuppgifter, som ej äro direkt knutna till telemateriel, överföras
till andra verkstäder. Utskottet förutsätter härvid, i likhet med depar‘ementschefen,
att endast sådana överföringar ske, som medföra rationaliseingsvinster.
Även vid den nu föreslagna inriktningen av CVA torde kapaciteten vid
denna verkstad endast i begränsad omfattning kunna tillgodose det totala
behovet av centrala underhållsresurser. Därför framlägges förslag om uppbyggnad
av nya verkstadsresurser.
FATU har föreslagit omedelbar uppbyggnad av en central verkstad i
södra Sverige samt mot slutet av 1960-talet en central verkstad i mellersta
Norrland. Den föreslagna prioriteringen vid uppbyggnad av den nya verkstaden
har icke föranlett någon erinran från remissinstansernas sida med
undantag av att arbetsmarknadsstyrelsen och DO ur arbetsmarknadssynpunkt
givit företräde åt verkstaden i mellersta Norrland.
Utskottet finner i likhet med departementschefen behovet av en ny central
verkstad styrkt och att denna bör etableras med största möjliga skyndsamhet.
Uppenbart är att stora problem komma att uppstå vid utbildning och rekrytering
av teleteknisk personal. Vid val mellan olika lokaliseringsalternativ
bli därför möjligheterna att rekrytera såväl yrkesutbildad personal
som yngre lärlingar av stor betydelse. Mot den motionsvis framförda tanken
att förlägga en större teleteknisk verkstad till mellersta Norrland talar bland
annat den aktuella materielens nuvarande belägenhet ävensom rekryterings-
och utbildningsmässiga faktorer. Härav följer att behovet av centrala
underhåll sverkstäder i Norrland f. n. är jämförelsevis ringa. Utskottet
anser emellertid i likhet med departementschefen, att den föreslagna verkstaden
i mellersta Norrland bör utbyggas i den takt, som motiveras av den
pågående utbyggnaden av krigsmaktens resurser i fråga om telemateriel i
Norrland. Utskottet kan bl. a. med hänsyn till det anförda icke förorda, att
Statsutskottets utlåtande nr 13.) år 1963
13
dea nya verkstaden förlägges till Norrland. Motionerna 1:694 och 11:847
torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
För Norrlands del föreligga betydande sysselsättningsproblem. Departementschefen
erinrar emellertid om alt flygvapnet planerar en s. k. sektorteleverkstad
i Östersundsområdet, som redan i mitten av 1960-talet torde
medföra en sysselsättningsökning med ca 70 man. Departementschefen
har redovisat vissa planer, som syfta till att där ytterligare öka antalet sysselsatta
med telereparationsarbeten för krigsmaktens räkning. Sammantaget
skulle härigenom relativt snabbi sysselsättning med nu ifrågavarande
arbeten kunna beredas ytterligare ca 120 man. Därtill torde komma den
ökning med 100 man i slutet av 1960-talet, som anges i FATU:s prognos.
Med utgångspunkt i alt 1960 års riksdag i sitt principbeslut om utflyttning
från Stockholmsområdet av signalverkstäderna i Sundbyberg (SiS)
förordat att verkstäderna skulle flyttas till Borås, Jönköping eller Växjö,
har FATU övervägt dessa städers lämplighet som lokaliseringsort för den
nya verkstaden. Enligt FATU erbjuda samtliga dessa städer i stort sett likartat
och tillfredsställande underlag för såväl lokal rekrytering som rekrytering
utifrån av den kvalificerade personal, varom här är fråga. Mot bakgrund
av beslutade materielanskaflningar och kravet på snabb etablering
av den nya verkstaden har Växjö förordats. Arbetsmarknadsstyrelsen och
lokaliseringsutredningen ha ansett sig ur allmän lokaliseringssynpunkt icke
ha anledning att motsätta sig att södra verkstaden förlägges till Växjö.
Utskottet har vid sina överväganden av lokaliseringsfrågan icke funnit
tillräckliga skäl föreligga att frångå departementschefens av flertalet remissinstanser
biträdda uppfattning och tillstyrker alltså, att den nya verkstaden
förlägges till Växjö. Detta innebär att utskottet avstyrker motionerna I: 692
och II: 848.
I avseende på driftformen för den nya verkstaden ha delade meningar
rått mellan remissmyndigheterna. Diskussionen har därvid närmast gällt
alternativen affärsverksform ocli aktiebolagsform, samt i sistnämnda hänseende
huruvida bolaget i så fall skulle vara hel- eller halvstatligt. Såsom
av propositionen framgår ha vid beredningen inom försvarsdepartementet
av detta ärende kontakter tagits med privata företag på teleområdet, varvid
framgått att intresse från industrisidan föreligger för någon form av samverkan
med staten i fråga om krigsmaktens teleunderhåll. I motionerna
I: 693 och II: 846 föreslås att förhandlingar med enskilda näringslivet snarast
upplagas för bildande av ett halvstatligt bolag. Genom det medinflytande,
som de enskilda teleindustriföretagen därmed skulle erhålla i fråga om
förelagets verksamhet och personalpolitik, skulle enligt motionärerna skapas
förutsättningar för eu effektivt och affärsmässigt driven verksamhet och
ett ändamålsenligt utnyttjande av våra begränsade resurser i fråga om kvalificerad
arbetskraft på teleområdet. Därigenom skulle också vinnas garanlier
mot ett gynnande av det nya företaget i förhållande till den enskilda
14
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
sektorn såväl vid försvarets upphandling som i fråga om allmänna arbetsvillkor.
Mot dessa synpunkter synes i och för sig icke något vara att erinra.
Utskottet anser i likhet med fabriksstyrelsen och departementschefen,
att bolagsformen ger största möjliga frihet i ekonomiskt och administrativt
hänseende, vilket är av särskild betydelse vid bedrivande av ekonomisk
verksamhet av ifrågavarande art och omfattning. Utskottet utgår också från
att verksamheten skall bedrivas på affärsmässig basis i fri och lika konkurrens
med enskilda företag. Härför ger bolagsformen de bästa förutsättningarna
och garantierna. Vidare vill utskottet erinra om att det i den förenämnda
departementspromemorian framhålles att det skulle kunna övervägas,
om icke det föreslagna bolaget kunde ges formen av ett halvstatligt aktiebolag,
vari en till mindre än hälften uppgående aktiepost skulle ägas av ett
enskilt konsortium. Detta konsortium skulle i så fall bildas av de civila
leverantörer av telemateriel, som kunde tänkas vara intresserade av ett samarbete
inom underhållsområdet. 1 promemorian framhålles vidare lämpligheten
av att man i avvaktan på närmare överväganden av denna fråga från
början väljer den driftform, som möjliggör smidig anpassning till en samverkan
av detta slag. Utskottet kan instämma häri och delar departementschefens
uppfattning, att man genom att välja aktiebolagsformen öppnar
möjlighet för ett nära samarbete med industrien inom bolagets ram. Då
utskottet alltså även i denna del tillstyrker propositionen förutsätter utskottet,
att det ankommer på fabriksstyrelsen all vidtaga de åtgärder, som erfordras
för bolagets bildande, och att samtidigt föra de förhandlingar om ett
samarbete inom bolagets ram med privata intressenter, som i anledning
härav påkallas. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att etablering
av den nya verkstaden kommer till stånd med största möjliga skyndsamhet
avstyrker utskottet de förenämnda båda motionerna, i vad de avse medelsanvisning,
men anser att riksdagen bör i anledning av desamma i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet nu anfört rörande bolagsbildningen.
Utskottet har icke något att erinra mot departementschefens beräkning
av det föreslagna bolagets kapitalbehov. Detta innebär att av detsamma 15
miljoner kronor finansieras i form av eget kapital och att 16 miljoner kronor
tillföras bolaget såsom lån. Staten bör alltså ikläda sig garanti för högst sistnämnda
belopp för krediter till bolaget. I vad män sålunda anvisade medel
och garantier behöva tas i anspråk får bli beroende av utgången av de förhandlingar
med den enskilda teleindustrien, som utskottet enligt vad ovan
anförts förutsätter skola komma till stånd snarast möjligt.
Vad beträffar verksamheten vid centrala flygverkstaden i Arboga och
försvarets televerkstad i Göteborg torde frågan om ändring av dessa verkstäders
nuvarande driftform böra prövas mot bakgrund av erfarenheterna
från det nya teleunderhållskontoret och organisationen av den nya verkstaden.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om den tidpunkt,
Statsutskottets utlåtande nr 1X5 år 1953 15
då dessa verkstäder böra överföras till affärsdrift och inlemmas i fabriksverket.
Genom att driften vid nuvarande signalverkstäderna i Sundbyberg (SiS)
avvecklas samt överföres till CVA och till den nya verkstaden realiseras
1960 års riksdagsbeslut om dessa verkstäders utflyttning från Stockholmsområdet.
Utskottet tillstyrker, att driften vid SiS övertages av fabriksverket
och att det får ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om tidpunkten härför.
Vad departementschefen anfört rörande ramavtalet har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet har icke något att invända mot departementschefens förslag i
de delar, som icke berörts i det föregående.
Utskottet hemställer,
I. att motionerna 1: 692 och II: 848 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
II. att motionerna I: 694 och II: 847 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må besluta att ledningen av för krigsmakten
gemensamma teleunderhållsverkstäders drift skall ankomma
på försvarets fabriksstyrelse;
IV. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet uttalat med anledning av vad i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 15 mars 1963 och i
motionerna 1:693 och 11:846 anförts rörande samordning
in. m. av underhållet av krigsmaktens telemateriel och i fråga
om organisationen av den nya centrala underhållsverkstaden;
V. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 693 och II: 846, i vad de icke
behandlats under IV.,
a) till Teleunderhållsverkslad för budgetåret 1963/64 å
kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond anvisa ett investeringsanslag
av 15 000 000 kr.;
b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret alt ikläda
staten garanti intill ett belopp av högst 16 000 000 kr. för
krediter till ett av försvarets fabriksstyrelse bildat aktiebolag
för teleunderhåll;
VI. att riksdagen må
a) besluta alt tillgångar och skulder vid centrala flygverkstaden
i Arboga, den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets
televerkstad i Göteborg samt Stockholms tygstations signalverkstad
i Sundbyberg från tidpunkter som Kungl. Maj:t
må bestämma skall överföras till försvarets fabriksfond;
16
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ramavtal med ett
av försvarets fabriksstyrelse förvaltat aktiebolag för teleunderhåll
enligt vad i berörda statsrådsprotokoll anförts.
Stockholm den 21 maj 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Birger Andersson,
Ivar Johansson, Bergman, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson,
fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Edström, Thorsten Larsson, Per-Olof
Hanson och Per Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blid fors, Almgren, Andreasson,
fru Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson, herrar Gustafsson
i Uddevalla, Bohman, Gustafsson i Kårhy och Källstad.
Reservationer
1) av herrar Boman, Almgren och Källstad, vilka ansett att utskottet bort
tillstyrka motionerna I: 692 och II: 848 och att därför
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Med utgångspunkt»
och slutar med »och II: 848», bort ha följande lydelse:
»Med utgångspunkt i alt 1960 års riksdag i sitt principbeslut om utflyttning
från Stockholmsområdet av signalverkstäderna i Sundbyberg (SiS)
förordat att verkstäderna skulle flyttas till Borås, Jönköping eller Växjö,
har FATU övervägt dessa städers lämplighet som lokaliseringsort för den
nya verkstaden. Enligt FATU erbjuda samtliga dessa städer i stort sett likartat
och tillfredsställande underlag för såväl lokal rekrytering som rekrytering
utifrån av den kvalificerade personal, varom här är fråga. Mot bakgrund
av beslutade materielanskaffningar och kravet på snabb etablering
av den nya verkstaden har Växjö förordats.
Enligt utskottets mening är detta FATU:s förslag behäftat med betydande
brister. Faktiska förhållanden såsom i såväl Borås som Jönköping erbjudna
tomter och redan befintliga lokaler för verkstadens etablering ha icke
tillmätts tillbörlig vikt. Lokaliseringsutredningens i sitt till grund för 1960
års riksdags beslut liggande förslag, som endast omfattade Borås och Jönköping,
borde mer ha beaktats. Likaså kan enligt utskottets mening beslu
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1903
17
tade materielanskaffningar icke vara av den beskaffenhet och omfattning,
att förläggning till annan plats än Växjö är utesluten. Skulle så vara fallet
ha ju materielanskaffningarna satt en allsidig bedömning av verkstadens
lokalisering ur spel. Utskottet har vid sina överväganden av lokaliseringsfrågan
funnit, att tillräckliga skäl för en förläggning till Växjö icke förebragts,
varför den i motionerna framförda hemställan om en förnyad utredning
av lokaliseringsfrågan tillstyrkes. Enligt utskottets mening är en sådan
snabb utredning icke ägnad att i någon betydande grad försena den nya verkstadens
tillkomst, då nytt förslag i lokaliseringsfrågan torde kunna föreläggas
innevarande års höstriksdag.»
dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: (592 och II: 848, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att frågan om lokaliseringen av
den i södra Sverige föreslagna televerkstaden måtte allsidigt
och förutsättningslöst ånyo prövas och att förslag förelägges
innevarande års höstriksdag;»
2) av herrar Boman, Edström, Per-Olof Hanson, Stdhl, Suensson i Ljungskile
och Kållstad, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »av fabriksstyrelsen», bort ha följande lydelse:
»Utskottet återkommer i det följande till frågan om ledningen av driften
vid verkstäderna.»
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »rörande bolagsbildningen», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att de remissyttranden, som
inhämtats och redovisats i propositionen, gälla det av FATU framförda förslaget
om upprättandet inom flygförvaltningen av ett teleunderhållskontor,
som även skulle handhava den direkta verkstadsledningen. Det sedermera i
förenämnda departementspromemoria lanserade förslaget om att det statliga
bolaget skulle i någon form anknytas till försvarets fabriksverk har däremot
icke varit föremål för remissbehandling. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt,
som förslaget innebär en helt ny organisationsform. Vilken ställning
det nya bolaget skulle komma att få till fabriksverket är icke klarlagt.
Ej heller är det utrett, huruvida medelsanvisningen skall ske via fabriksverket
eller direkt till Kungl. Maj:t. Dessa frågeställningar äro enligt utskottets
mening i behov av närmare undersökning, särskilt som projektet i nuvarande
form framstår som alltför mycket av improvisation.
I förenämnda departementspromemoria framföres tanken på ett hälftenbruk
av bolaget mellan staten och enskilda branschorganisationer. Det uttalas
vidare alt de senare skulle ha visat intresse för en sådan företagsform.
18
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1963
I promemorian förutsättes emellertid att de enskilda intressenterna skulle
äga högst 49 % av aktieinnehavet. Härigenom kommer deras medbestämmanderätt
att redan från början bli beskuren. Det förefaller utskottet i hög
grad tveksamt, huruvida en sådan form av samverkan skulle kunna etableras.
Utskottet anser därför, att även nu omhandlade fråga bör vara närmare
undersökt, innan definitivt beslut fattas om företagsformen.
Då det är angeläget, att den nya verkstaden snarast kommer till utförande,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att på lämpligt sätt låta verkställa
projektering och planering av den nya verkstaden.»
dels att sista meningen i det stycke i utskottets yttrande, som på s. 14
börjar med »Vad beträffar» och på s. 15 slutar med »i fabriksverket», bort
ha följande lydelse:
»Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om den tidpunkt, då
dessa verkstäder böra överföras till affärsdrift och inlemmas i det nya företaget.
»
dels att sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som
börjar med »Genom att» och slutar med »tidpunkten härför», bort utgå,
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Vad
departementschefen» och slutar med »till erinran», bort utgå,
dels ock att utskottets hemställan i nedan angivna delar bort ha följande
lydelse:
»111. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förnyad utredning rörande ledningen av för krigsmakten
gemensamma teleunderhållsverkstäders drift;
V. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 693 och II: 846, i vad de icke
behandlats under IV.,
b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av högst 16 000 000 kr. för krediter,
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande tills driftsformen
för det nya företaget bestämts;
VI. att riksdagen må
a) besluta att tillgångar och skulder vid centrala flygverkstaden
i Arboga, den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets
televerkstad i Göteborg samt Stockholms tygstations signalverkstad
i Sundbyberg från tidpunkter som Kungl. Maj:t
må bestämma skall överföras till det nya företaget;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ramavtal med det
företag för teleunderhåll, som kommer att bildas.»
K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1983