Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963
1
Nr 131
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning rörande anslag för budgetåret 1963/6å
till lärares fortbildning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 1 (bilaga 10, punkt 303, s. 615—618 av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 januari
1963) föreslagit riksdagen att till Lärares fortbildning m.m. för budgetåret
1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 4 965 000 kr., vilket innebär en anslagshöjning
med 285 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Widén (1:129) och den andra inom andra kammaren av herr Källstad m. fl.
(II: 135), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen''måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av bestämmelserna
om statsbidrag till anordnandet av studiedagar för fortbildning i syfte att successivt
till staten överföra alla de med lärarfortbildningen förenade kostnaderna;
2) med bifall till de i motionerna i trepunktsprogrammet för fortbildningen
framförda förslagen
a) besluta att i enlighet med skolöverstyrelsens förslag anslå 6 268 000 kr. till
fortbildningsverksamheten under budgetåret 1963/64 (punkt 1 i trepunktsprogrammet),
dvs. 1,3 miljoner kr. mer än vad Kungl. Maj:t föreslår;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte dels från
skolöverstyrelsen infordra förslag om uppläggning och innehåll av särskilda kurser
för lärare som anges under punkt 2 i trepunktsprogrammet, dels också framlägga
härav föranledda förslag för 1963 års höstriksdag;
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte dels företaga
en skyndsam teknisk bearbetning av de under punkt 3 i trepunktsprogrammet
angivna förslagen, dels också framlägga förslag i ämnet för 1963 års höstriksdag
samt
d) till Lärarnas fortbildning m.m. för budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag
av 6 268 000 kr.;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fröken Ljungberg (1:213) och den andra inom andra kammaren av herr
1 — B ihan g till riksdagens protokoll 19G3. G samt. Nr 131
2
Statsutskottets utlåtaiide nr 131 år 1963
Wennerjors (II: 149), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att anordna
kurser för fortbildning av skolledare samt att ställa härför erforderliga medel
till förfogande.
Beträffande motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena torde få
hänvisas till motionerna II: 135 och II: 149.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en realförstärkning av anslaget med 435 000 kr.
Den närmare fördelningen av fortbildningsanslaget på olika poster skall fastställas
av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.
Departementschefen har i detta sammanhang understrukit vikten av att introduktionskurser
anordnas i en utsträckning, som svarar dels mot efterfrågan
på lärare av olika kategorier, dels mot antalet sökande till kurserna, och förklarat
sig finna det mycket angeläget, att vid de högstadier, där principen om
sammanhållna klasser första gången tillämpas, lärarna får tillgång till fortbildning
i bl. a. metodiska frågor. Departementschefen har vidare förordat, att det
bör få ankomma på Kungl. Maj:t att också i fortsättningen medgiva, att anslaget
får användas till bestridande av kostnader för kurser, förlagda utanför de
nordiska länderna, där så visar sig ändamålsenligt.
Skolöverstyrelsen hade föreslagit, att anslaget skulle höjas till 6 268 000 kr.
Över motionerna 1:129 och II: 135 har statsutskottet i vederbörlig ordning
inhämtat yttranden från statskontoret och skolöverstyrelsen.
Statskontoret har i sitt yttrande anfört bl. a. följande.
Statskontoret vill erinra om att vid 1962 års riksdag väcktes två likalydande
motioner som bl. a. även avsåg lärarfortbildningen (I: 602 och II: 729). I motionerna
hemställdes — liksom i förevarande motioner — om en översyn av statsbidragsbestämmelserna
i syfte att möjliggöra en utökning av statens bidrag till
anordnandet av studiedagar för lärarnas fortsatta utbildning.
I sitt utlåtande 1962:1, där bl. a. nämnda motioner behandlades, erinrade
särskilda utskottet om att normerna för fördelning av kostnaderna för studiedagar
tillkommit efter överläggningar mellan ecklesiastikdepartementet och
kommunförbunden samt att 1961 års riksdag uttalat sin tillfredsställelse över
den uppnådda överenskommelsen (s. 187). Utskottet förutsatte att en successiv
utbyggnad av fortbildningsverksamheten skulle komma till stånd under budgetåret
1962/63 i den takt de personella och ekonomiska resurserna medgiva. Mot
detta uttalande gjorde riksdagen ej någon erinran (rskr. 328).
1962 års riksdag har även haft att taga ställning till den mera omfattande
frågan om en eventuell omfördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna
för det obligatoriska skolväsendet. Riksdagen har därvid hänvisat till
1958 års skatteutjämningskommittés arbete samt hävdat att någon ändring i
relationerna mellan den andel av kostnaderna för skolväsendet, som bäres av
staten respektive kommunerna, inte borde vidtagas vid då aktuella tillfälle
(prop. 1962: 54 s. 566, särsk. utsk. 1 s. 194).
Vid anmälan i årets statsverksproposition av frågor avseende utgifter inom
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde har departementschefen, bl. a.
Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963 3
med hänsyn till pågående arbete inom 1958 års skatteutjämningskommitté, inte
ansett sig böra till närmare prövning uppta av vederbörande myndigheter framförda
förslag om ändring av statsbidragsgrunderna för vissa verksamhetsgrenar
inom skolväsendet (s. 5).
Under åberopande av vad ovan anförts och med hänsyn till den omprövning
av statsbidragsfrågorna i stort, som således förestar, kan statskontoret inte finna
skäl föreligga för en sådan översyn av bestämmelserna om statsbidrag till
anordnandet av studiedagar för fortbildning av lärare, som avses i förevarande
motioner. Ämbetsverket får därför avstyrka bifall till motionerna såvitt gäller
denna fråga.
Av skolöverstyrelsens yttrande inhämtas i huvudsak följande.
Enligt nu gällande överenskommelser mellan staten och kommunförbunden
om fördelning av det ekonomiska ansvaret vid anordnande av studiedagar skall
staten bl. a. svara för arvode, resekostnadsersättning och traktamente åt medverkande
vid studiedag för ämnes-, övnings- och yrkeslärare, under det att dessa
utgifter vid studiedag för klasslärare bestrides av kommunen. Inte sällan anordnas
studiedag för ämnes- och klasslärare med helt eller delvis gemensamt
program, varvid en viss tveksamhet kunnat uppkomma rörande fördelning av
kostnader i samband med anordnandet. En översyn av gällande överenskommelse
mellan staten och kommunförbunden med en viss omfördelning av det
ekonomiska ansvaret för lärarfortbildning synes sålunda, av administrativa skäl,
befogad. Motionerna avser emellertid överförande till staten av samtliga kostnader
i samband med lärarfortbildningen, av vilken studiedagsverksamheten endast
är en del. Överstyrelsen anser, att ett flertal nu pågående utredningar bör
slutföras, innan ett problem med den omfattning motionerna avser kan lösas.
Bl. a. torde förslag från 1960 års lärarutbildningssakkunniga och 1958 års skatteutjämningskommitté
böra avvaktas. Överstyrelsen avstyrker således på denna
punkt motionen men avser att i annat sammanhang aktualisera frågan om omfördelning
av det ekonomiska ansvaret.
Beträffande förslaget om särskilda kurser för lärare i årskurserna 6, 7 och 8
vill överstyrelsen anföra, att fog för någon omfattande verksamhet med gemensamma
kurser för lärarna i just dessa årskurser knappast torde föreligga. Lärarna
i nämnda årskurser blir givetvis föremål för fortbildning i olika former såväl
genom den av länsskolnämnder och skolstyrelser anordnade fortbildningen under
läsårs tid som genom sommarkursverksamhet. Som regel är dock denna fortbildning
planerad årskursvis, stadievis eller för två eller flera hela stadier sammanhållna.
Överstyrelsen vill vidare bestämt framhålla olämpligheten av att till
studiedagstid förlägga kurser i vilka deltagandet är frivilligt. En sådan anordning
förutsätter ett alternativt program, en anordning som i många fall torde
komma att bli såväl svåradministrerad som kostsam.
Enligt motionerna bör medel ställas direkt till länsskolnämndernas förfogande
för kursverksamhet. Överstyrelsen vill med anledning av detta förslag erinra om,
att ur det av överstyrelsen disponerade reservationsanslaget till Lärares fortbildning
m.m. betydande summor årligen ställs till länsskolnämndernas förfogande
för fortbildningsverksamhet av den art motionerna avser.
Beträffande motionerna 1:213 och II: U9 har yttranden i vederbörlig ordning
infordrats från skolöverstyrelsen, Rektorernas riksförening och Sveriges skolledarförbund.
4
Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande.
Fortbildning av skolledare förekommer i icke ringa utsträckning. Dels anordnas
särskilda sommarkurser för denna kategori, dels anordnas länsvis eller för
mindre regioner kortare konferenser med syfte att möjliggöra förmedlande av
samlad information till skolledarna och att bereda dessa tillfälle att utbyta erfarenhet.
Sommarkurserna anordnas av skolöverstyrelsen eller på dess uppdrag
av fortbildningsinstituten. För den kommande sommaren planeras två sådana
kurser, \ id vilka i första hand i''ektors roll som pedagogisk ledare tas upp till
behandling. Med bidrag ur det av överstyrelsen disponerade reservationsanslaget
till Lärares fortbildning in. in. anordnas under kommande sommar av Läro\
erkslärarnas riksförbund en fortbildningskurs, vid vilken skolledarens administrativa
uppgifter behandlas. Vidare ordnas en kurs för skolinspektörer. De
kortare regionala konferenserna anordnas i länsskolnämndernas regi.
Det är överstyrelsens avsikt att fortsätta och eventuellt något utöka den
ledan föiekommande fortbildningen av skolledare. Emellertid anser överstvrelsen
det också angeläget, att skolledarna även tillsammans med lärarna deltar
i övrig fortbildningsverksamhet av olika slag.
Rektorernas riksförening har anfört bl. a. följande.
Riksföreningen vill inledningsvis erinra om att en ganska omfattande kursi
eiksamhet redan bedrivs på detta område. Sålunda anordnar lärarorganisationerna
och bl. a. Läroverkslärarnas riksförbund — varje år en skoladministrativ
kurs som besöks av både lärare och rektorer. Vidare anordnas flera gånger
årligen rektorskurser på Kommunskolan i Sigtuna av Sveriges skolledarförbund,
Yrkesskolrektorernas riksförening, Rektorernas riksförening och Kommunskolan.
Dessa kurser är mycket uppskattade av deltagarna. Vi vill för vår del
inte våga påståendet att en nyutnämnd rektor inte har erfarenhet av ledarskap
vid sammanträden och konferenser. Ofta har den nyutnämnda rektorn varit
huvudlärare och haft att i denna egenskap leda sammanträden. Skilda uppdrag
har ofta givit nödig konferensrutin. Många rektorers viktigaste uppgifter har
karaktären av pedagogiskt ledarskap. För dessa uppgifter får han också utbildning
i sin gärning som lärare och huvudlärare. Vi kan dela motionärernas uppfattning,
att en allmän administrativ fortbildning kan vara värdefull, inte minst
när det gäller arbetsledning och arbetsfördelning. För många nyutnämnda rektorer
torde dessa senare uppgifter innebära nya problem. Föreningen vill också
understryka vikten av att tillräcklig tid ges för sådan fortbildning. Den angelägnaste
uppgiften torde vara att i den här berörda utbildningen ta upp skolförvaltningens
problem, allmänpedagogiska frågor av betydelse för rektorer som
skolledare osv.
När det gäller huvudmannaskapet för fortbildningskurserna, är det enligt
riksföreningens mening angeläget att man utnyttjar de erfarenheter som hittills
gjorts av larar- och skolledarorganisationerna och av Kommunskolan. Dessa bör
alltså beredas vidgade ekonomiska möjligheter att fortsätta denna verksamhet.
\i vill understryka angelägenheten av att deltagarna i dessa kurser får sina
kostnader täckta, att utbildningstiden betraktas som tjänstetid. Rektor har inte
feriei. Med hänvisning till ovanstående, får Rektorernas riksförening i princip
instämma i motionärernas förslag om skoladministrativ fortbildning, men hemställer
att denna organiseras i enlighet med våra lämnade synpunkter.
Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963
5
Sveriges skolledarförbund har i huvudsak anfört följande.
Sveriges skolledarförbund får konstatera att ett behov föreligger både i fråga
om utbildning och vidareutbildning av skolledare. Detta behov har under de
senare åren alltmer accentuerats, framför allt på grund av den genomgripande
omdaningsprocedur, som skolväsendet genomgår.
För närvarande finns det tre olika typer av organiserade utbildnings- och
vidareutbildningsmöjligheter för skolledarna i Sverige. För det första anordnar
några lärarförbund skoladministrativa kurser för intresserade lärare. Vid dessa
kurser ges bl. a. grundläggande information om skolans administration och de
författningar, som reglerar denna.
Vidare har den för Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund gemensamma Kommunskolan i samarbete med Sveriges skolledarförbund
och vissa andra organisationer sedan ett flertal år bedrivit fortbildningsverksamhet
för aktiva skolledare. I denna fortbildningsverksamhet, som omfattar
kurser av en veckas längd, behandlas organisatoriska frågor framför allt
med hänsyn till den aktuella skolutvecklingen. Vidare läggs stor vikt vid författnings-
och lönetekniska problem. Dessa kurser har rönt stort intresse och
antalet sökande varje år överstiger kraftigt tillgängliga platser.
Från och med i år kommer även skolöverstyrelsen att i sin reguljära kursverksamhet
ta upp några kurser, som speciellt vänder sig till skolledare. Dessa kurser
är huvudsakligen pedagogiskt inriktade, varvid behandling av metodiska problem
ges en central ställning.
I andra länder finns många exempel på skolledarutbildning i form av fast
organiserade kurser och utbildningsvägar för skoladministrativ personal. Utbildningen
är därvid oftast förlagd till lärarhögskolor och universitet.
Frågan om skolledarutbildningen är enligt Sveriges skolledarförbunds mening
av sådan vital betydelse för skolans utveckling, att den bör bli föremål för en
statlig utredning. Utan att i detta sammanhang ta närmare ställning till det
fullständiga innehållet i eller utformningen av denna utbildning och fortbildning
vill vi här endast skissera vissa tänkbara möjligheter.
Förbundet anser att det dels behövs någon form av utbildning för lärare,
som kommer helt nya till skolledartjänster. Vidare behöver varje aktiv skolledare
med en viss periodicitct ha möjligheter till vidareutbildning.
Den grundläggande skolledarutbildningen bör bestå av utbildningskurser av
8—10 veckors längd. Förbundet anser att kurser av denna längd är ett minimum
för att möjliggöra den utbildning, som här måste anses vara nödvändig.
I frågan om när den grundläggande skolledarutbildningen skall ske anser
skolledarförbundet det vara ett primärt krav att den under alla omständigheter
förlägges till en tidpunkt efter det att den nytillträdande skolledaren erhållit
förordnande på tjänsten i fråga.
Den här skisserade utbildningen för nytillträdande skolledare skulle göras
obligatorisk för den person, som första gången förordnas som skolledare. Sådan
lärare skulle givetvis under denna tid ges tjänstledighet från sin innehavda
lärartjänst. Enligt förbundets förmenande bör fullständiga löneförmåner utgå,
då man förutsätter att läraren deltar i denna obligatoriska utbildning som en
del av sin tjänstgöring.
Lika nödvändig som den här föreslagna .grundutbildningen anser förbundet
den fortsatta vidareutbildningen för redan aktiva skolledare vara. Denna vidareutbildning,
som är motiverad framför allt av den pågående pedagogiska och
organisatoriska utvecklingen av skolan, skulle organisatoriskt kunna förläggas
6
Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963
till samma tid och lokal, som den ovannämnda grundutbildningen. I detta fall
måste deltagande i dessa kurser vara frivilligt.
Sveriges skolledarförbund vill således konstatera att nuvarande utbildningsvägar
och utbildningsmöjligheter för skolledarna är helt otillräckliga. I den
skolans nydaningstid, som vi nu befinner oss, är det av vital betydelse att skolledare
får möjligheter till en modern och fortlöpande information i de frågor,
som spelar en avgörande roll för den skola där de verkar.
Med hänsyn till ovanstående vill Sveriges skolledarförbund anhålla att statsutskottet
ville föreslå riksdagen besluta hemställa hos Kungl. Maj:t om en
skyndsam utredning av frågorna kring skolledarnas utbildning och vidareutbildning.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
I motionerna 1:129 och II: 135 har bl. a. hemställts om en översyn av gällande
bestämmelser i syfte att successivt till staten överföra alla de med lärarfortbildningen
förenade kostnaderna.
Nuvarande bestämmelser har tillkommit efter överläggningar mellan ecklesiastikdepartementet
och kommunförbunden. Frågan om kostnadsfördelningen
i stort mellan stat och kommun är föremål för 1958 års skatteutjämningskommittés
arbete. Utskottet finner i likhet med skolöverstyrelsen, att dels detta
utredningsarbete bör slutföras, dels även resultatet av bl. a. 1960 års lärarutbildningssakkunnigas
arbete bör avvaktas, innan åtgärder vidtages för en eventuell
omfördelning av det ekonomiska ansvaret. Utskottet avstyrker därför bifall
till yrkandet i motionerna I: 129 och II: 135 i denna del.
I nyssnämnda motioner har också framlagts ett s. k. trepunktsprogram för
fortbildningen, och i motionerna 1:213 och II: 149 har påyrkats anordnande av
fortbildningskurser för skolledare.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den nuvarande situationen.
Genom beslut av årets riksdag har en ny organisation för den regionala fortbildningsverksamheten
införts. Departementschefen har förordat en höjning av
anslaget till lärarnas fortbildning. 1960 års lärarutbildningssakkunniga kommer
i sitt arbete också att behandla lärarfortbildning. För rektorerna anordnas redan
fortbildningskurser i olika former, och skolöverstyrelsen har förklarat avsikten
vara att fortsätta och eventuellt något utöka den redan förekommande fortbildningen
av skolledare. Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten
och vikten av fortbildning för lärare och skolledare i största möjliga utsträckning.
Med hänsyn dels till den pågående utredningen, dels till att den
regionala organisationen befinner sig under utbyggnad, anser sig utskottet emellertid
icke böra tillstyrka bifall till yrkandet i motionerna 1:129 och II: 135
samt 1:213 och II: 149 om ytterligare utvidgning av verksamheten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att motionerna 1:129 och II: 135 i vad de avser det s. k.
trepunktsprogrammet icke må av riksdagen bifallas;
II. att motionerna I: 213 och II: 149 icke må av riksdagen
bifallas;
Statsutskottets utlåtande nr 131 år 1963
7
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:129 och II: 135, såvitt nu är
i fråga, till Lärares fortbildning to. to. för budgetåret 1963/64
å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 4 965 000 kr.;
IV. att motionerna 1:129 och II: 135 i vad de avser överförande
till staten av de med lärarfortbildningen förenade kostnaderna
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 maj 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson, Birger
Andersson, Bergman, Axel Johannes Andersson, Fritz Persson, Rikard Svensson,
fru Wallentheim, herrar Edström, Källqvist, fröken Ljungberg, herrar Thorsten
Larsson, Per Petersson och Harald Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Andreasson, fru
Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile, fröken Olsson, fröken Karlsson,
herrar Gustafsson i Uddevalla, Gustafsson i Kårby och Källstad.