Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
1
Nr 124
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1962 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a—5:e avd.)
1 :o) Utredning rörande inträffade olycksfall m. m. Under justitiedepartementet,
§ 1, har revisorerna behandlat några fall av olycksfall vid statliga
inrättningar och utredningar verkställda i samband därmed (Del I, s.
3—11).
Utlåtanden har avgivits av justitiekanslersämbetet och statskontoret (Del
II, s. 5—10).
Utskottet. Revisorerna har undersökt tre skadeståndsfall, där kronan såsom
utövare av viss verksamhet haft att utgiva skadestånd till följd av personskador,
som inträffat i anslutning till respektive verksamhet. Undersökningen
ger revisorerna anledning framhålla vikten av att myndigheterna
noggrant utreder händelser, på grund av vilka kronan kan komma att få
vidkännas skadestånd.
I likhet med justitiekanslersämbetet och statskontoret delar utskottet revisorernas
åsikt att myndigheterna bör erinras om angelägenheten av en
tillfredsställande utredning vid skadetillfällen. En sådan utredning ligger
i såväl kronans som den skadelidandes intresse. Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
2:o) Vissa iakttagelser vid fångvårdsanstalten i Växjö. Under justitiedepartementet,
§ 2, har revisorerna påtalat den låga beläggningen m. m. vid
fångvårdsanstalten i Växjö (Del I, s. 12—14).
Utlåtande har avgivits av fångvårdsstyrelsen (Del II, s. 10—14).
Utskottet. Revisorerna påtalar, att beläggningen på växjöanstalten, vid
tidpunkten för revisorernas besök där, varit alltför låg med hänsyn till rådande
platsbrist inom den s. k. säkerhetsgruppen. En anledning synes ha
varit rådande ovisshet om anstaltens framtida utnyttjande, ett förhållande
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 6 samt. Nr 124
2
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
som revisorerna anser önskvärt att det snarast avhjälpes. Vidare anmärker
revisorerna att inventering ej företagits vid anstalten, då den upphörde att
vara kvinnofängelse.
Med hänsyn till att växjöanstaltens platser numera torde utnyttjas i möjlig
utsträckning och planer framlagts för anstaltens framtida utnyttjande
och då inventering enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar verkligen företagits,
vill utskottet endast vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
3:o) Svenska försvarsväsendets rulla. Under försvarsdepartementet, § 3,
har revisorerna ansett enhetliga och ändamålsenliga regler behövliga för
rullans redigering (Del. I, s. 15—18).
Utlåtande har inhämtats från chefen för försvarets kommandoexpedition
(Del II, s. 15—18).
Utskottet. Revisorerna konstaterar att den gemensamma delen av svenska
försvarsväsendets rulla ökat sedan 1939 från 818 till 1078 sidor. Tryckningskostnaderna
uppgår nu till ca 105 000 kr. för år. Närmare bestämmelser om
rullans redigering finns ej. Dock stadgas i instruktionen för försvarets kommandoexpedition
att ansvaret för redigeringen åvilar kommandochefen, som
skall verka för enhetlighet i redigeringsarbetet. Revisorerna påtalar brist på
enhetlighet i urvalet av personaluppgifter. Vidare vill revisorerna att en utrymmesbesparing
skall uppnås bl. a. genom koncentration av texten. Det
ifrågasättes om utländska ordnar och medaljer samt svenska medaljer, som
ej har någon anknytning till försvaret, bör redovisas. Revisorerna anser det
sammanfattningsvis önskvärt, att åtgärder vidtages för tillskapande av mera
enhetliga och ändamålsenliga regler för rullans redigering.
Chefen för försvarets kommandoexpedition anför, att vid kommandoexpeditionen
pågår fortlöpande arbete med att inom allmänna rullplanens ram
undersöka åtgärder på det tryckeritekniska området för att minska rullans
omfång. I rullan redovisas endast sådana utländska ordnar och medaljer
som får bäras till uniform. Tillstånd härtill handlägges som kommandomål
och därför finns goda möjligheter för enhetlighet i redovisningen. Redovisningen
av svenska medaljer är föremål för överväganden.
Utskottet konstaterar, att åtgärder sedan 1961 fortlöpande vidtagits vid
försvarets kommandoexpedition för att skapa enhetliga och ändamålsenliga
regler för rullans redigering och förutsätter, att dessa strävanden fullfölj es
i enlighet med revisorernas påpekanden. Utskottet inskränker sig därför till
att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
4:o) Vapenfria värnpliktigas kommendering till vissa civila arbeten. Un -
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
3
der försvarsdepartementet, § 4, har revisorerna behandlat fråga om fördelning
av kostnaderna för vapenfria värnpliktigas tjänstgöring (Del I, s.
19—23).
Utlåtanden bär ''avgivits av försvarets civilförvaltning, arméintendenturförvaltningen
och överbefälhavaren (Del. II, s. 18—21).
Utskottet. Vapenfria värnpliktiga uttages till sjukvårds-, luftskydds-, expeditions-
och handräckningstjänst. De kan också kommenderas till rent
civilt arbete utanför krigsmakten för statens eller kommuns räkning. De
myndigheter som främst tager vapenfri arbetskraft i anspråk är luftfartsstyrelsen
med 41 760 arbetsdagar, vattenfallsstyrelsen med 6 795, järnvägsstyrelsen
med 30 182, Uppsala universitets skogsförvaltning med 70 257 och
domänstyrelsen med 8 535. En vapenfri värnpliktig kostar ca 16 kr. för dag,
administrationskostnader o. d. ej medräknade. Med ett genomsnittligt antal
av 200 000 arbetsdagar kostar således de vapenfrias tjänstgöring ca 3,2
milj. kr. för år.
Domänstyrelsen betalar enligt avtal med försvarets civilförvaltning för
den vapenfria arbetskraft som den tager i anspråk. Revisorerna påtalar att
detta ej är fallet med andra myndigheter. Sålunda kan t. ex. beräknas, att
Uppsala universitets skogsförvaltning, som använder ett stort antal vapenfria,
subventioneras med ca 1 milj. kr. om året. Revisorerna finner detta
otillfredsställande och begär ett tillrättaläggande.
Utskottet finner i likhet med revisorerna och remissinstanserna rimligt,
att de myndigheter, särskilt affärsdrivande verk, som anlitar vapenfri arbetskraft,
i princip belastas med utgifterna för denna. Därför hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
5:o) Utrangering och försäljning m. m. av försvaret tillhöriga motorfordon.
Under försvarsdepartementet, § 5, har revisorerna ansett omedelbara
åtgärder erforderliga för en sanering beträffande utrangering och försäljning
m. m. av försvaret tillhöriga motorfordon (Del I, s. 24—29).
Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, armétygförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket och statspolisintendenten
(Del II, s. 21—38).
Utskottet. Sedan 1960 omhänderhaves försäljningen av vissa kronan tillhöriga
motorfordon av en inom försvarets fabriksstyrelse särskilt organise
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963
rad försäljningssektion. Revisorerna har undersökt åldern och tillståndet
hos försålda fordon och det pris dessa betingat vid försäljningen samt gjort
en jämförelse med de reparationskostnader som nedlagts på fordonen före
försäljningen. Undersökningen har förutom försvarets fordon omfattat vissa
fordon tillhöriga generalpoststyrelsen och telestyrelsen. Därom har revisorerna
lämnat särskild redogörelse under § 16, vilken redogörelse utskottet
finner gott taga ställning till i detta sammanhang.
Revisorerna betecknar det som slöseri med statsmedel att, såsom förekommit,
reparera fordon för tusentals kronor samma år som de måste säljas för
ett i förhållande till reparationskostnaderna obetydligt belopp. Än mera betänkligt
anser revisorerna det vara att på den allmänna marknaden saluföra
från trafiksäkerhetssynpunkt så undermåliga fordon som det i många fall
varit fråga om.
Av remissvaren synes framgå, att orsakerna till den kritik som tidigare
kunnat riktas mot att undermåliga fordon sålts av den s. k. kronbilsförsäljningen
numera bortfallit. Åtgärder har nämligen vidtagits för att hindra
att fordon, som ej fyller besiktningskraven, kommer i trafik. Revisorernas
uttalande i denna del föranleder därför ej någon åtgärd från riksdagens
sida.
Utskottet delar den kritik som revisorerna uttalat mot att reparationskostnader
till höga belopp nedlägges på fordon mogna för utrangering. Att
detta inträffat synes ofta ha berott på organisatoriska och anslagstekniska
oformligheter. Riksrevisionsverket har anfört, att förutsättningarna för genomförande
av en snabb sanering på förevarande område föreligger. Utskottet
anser därför, att åtgärder utan dröjsmål bör vidtagas för att rätta de påtalade
missförhållandena.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
6:o) Marinens fartygsbeställningar m. m. Under försvardepartementet,
§ 6, bär revisorerna granskat förfarandet vid marinens fartygsbeställningar
(Del I, s. 30—38).
Utlåtanden har inhämtats från marinförvaltningen, riksrevisionsverket
och Sveriges varvsindustriförening (Del II, s. 38—41).
Utskottet. På grund av de avsevärda belopp, som marinens fartygsbyggnader
uppgår till, har revisorerna ansett sig böra granska marinförvaltningens
tillvägagångssätt vid utläggande av fartygsbeställningar m. m., kontraktsskrivningen
i anslutning härtill samt den material-, tillverknings- och
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
5
leveranskontroll som utövas av ämbetsverket. Den av marinförvaltningen
lämnade redogörelsen ger enligt revisorernas uppfattning vid handen, att
ämbetsverket på ett i stort sett tillfredsställande sätt löst de problem som
sammanhänger med fartygsbyggnadsverksamheten. Endast beträffande några
detaljer har revisorerna velat göra vissa erinringar. Marinförvaltningen
har sagt sig ämna beakta dessa.
Vad i ärendet förevarit bär utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
7:o) Inköp och iståndsättning av fastigheten Ludvigsberg på Muskö. Under
försvarsdepartementet, § 7, har revisorerna ansett det vara i hög grad
önskvärt att de på Ludvigsberg iordningställda lokalerna snarast möjligt
kommer till användning (Del I, s. 39—42).
Utlåtanden har avgivits av fortifikationsförvaltningen, chefen för marinen
och riksrevisionsverket (Del II, s. 41—47).
Utskottet. Fastigheten Ludvigsberg som dittills varit pensionat inköptes
1956 av fortifikationsförvaltningen för 240 000 kronor och upprustades för
290 000 kronor. Anledningen till köpet var bl. a. att säkra tillgången på kontorslokaler
för de marina anläggningarna på Muskö. Vidare ansågs av militära
skäl olämpligt, att pensionat drevs i närheten av den blivande örlogsbasen.
Revisorerna ifrågasätter, icke minst med hänsyn till fastighetens
undermåliga tillstånd vid förvärvet, lämpligheten av inköpet. Byggnaderna
har sedan köpet stått outnyttjade. Det är enligt revisorernas mening i hög
grad önskvärt att de iordningställda lokalerna snarast kommer till användning
på ett eller annat sätt och att åtgärder i sådant syfte utan dröjsmål
vidtages av fortifikations förval tnin gen.
Chefen för marinen bedömer att Ludvigsberg kan finna viss användning
som tjänstelokaler i samband med varvets färdigställande och därefter som
uthyrningsbostäder. I krig kan fastigheten användas av militära förband
på Muskö. Marinen kan dock inför kravet på snarast möjliga utnyttjande
avstå därifrån, om en undersökning, vilken bör företagas genom fortifikations
förvaltni ngens försorg, Visar att fastigheten kan användas för annat
allmännyttigt ändamål. Därmed avser chefen för marinen ej blott militära
eller civila statliga ändamål utan även annat civilt ändamål. Utskottet anser,
att en sådan undersökning bör göras och hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
8:o) Byggande av viss militär oljeledning. Under försvarsdepartementet,
§ 8, har revisorerna riktat kritik mot det sätt på vilket fortifikationsför
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
valtningen handlagt byggandet av en militär oljeledning (Del I, s. 43—53).
Utlåtanden har avgivits av fortifikationsförvaltningen, flygförvaltningen
och riksrevisionsverket (Del II, s. 47—50).
Utskottet. Fortifikationsförvaltningen nedlade under åren 1954 och 1955
oljeledningar på jordbruksfastigheten Västerbyholm, tillhörig Norrköpings
stad. Oljeledningarna var avsedda för distribution av oljor från en oljelagringsanläggning
till en distributionscentral. Revisorerna påtalar ett flertal
olämpliga åtgärder i samband med byggandet av oljeledningen. På grund
av materialfel i de rör som efter anbudsförfarande inköptes för ändamålet
läckte olja ut i marken och förstörde bl. a. vattentäkter i omgivningen. Till
följd härav har skadestånd vidkänts kronan med 284 000 kronor. På grund
av rörens undermåliga kvalitet har kronan vidare åsamkats extra kostnader
med ca 500 000 kronor för reparationer av ledningen. Sammanlagt uppgår
sålunda kronans förluster vid de berörda arbetena till ca 800 000 kronor.
Vad som i ärendet förevarit ger revisorerna anledning uttala stark kritik
mot det sätt på vilket fortifikationsförvaltningen handlagt de med upphandlingen
och nedläggningen av oljerören sammanhängande arbetsuppgifterna.
Det synes revisorerna således bl. a. uppenbart att en stor del av
de uppkomna merkostnaderna förorsakats av bristande noggrannhet från
ämbetsverkets sida vid kontrollen av de levererade rören samt av grov planlöshet
vid reparationsarbetenas utförande. Förhållandena synes revisorerna
så mycket mer anmärkningsvärda som det är fråga om en anläggning av
stort beredskapsintresse för försvaret.
Av revisorernas berättelse framgår att handläggningen av detta byggnadsärende
förtjänar stark kritik. Särskilt synes omständigheterna kring
upphandlingen och leveransen av rörpartiet värda att uppmärksamma, så
att de brister i kontrollen av levererad vara, som här uppenbarligen förekommit,
ej upprepas. Av riksrevisionsverkets yttrande framgår också, att
en för ändamålet olämplig rörkvalitet använts. Genom utläggande av ny
oljeledning av kvalitetsbestämt material synes distributionsanläggningen
ha blivit funktionsduglig, varför det av riksdagens revisorer påtalade beredskapsintresset
numera torde vara tillgodosett. Vid sådant förhållande anser
sig utskottet kunna begränsa sig till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
9:o) Viss drivmedelsanläggning i Västerås. Under försvarsdepartementet,
§ 9, har revisorerna uttalat kritik mot fortifikationsförvaltningens handläggning
av byggnaden av en drivmedelsanläggning i Västerås (Del I, s. 54
—58).
7
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
Utlåtanden har avgivits av fortifikationsförvaltningen, flygförvaltningen,
riksrevisionsverket och sprängämnesinspektionen (Del II, s. 50 58).
Utskottet. Under åren 1956—1958 uppförde fortifikationsförvaltningen i
närheten av Västerås en anläggning för lagring av drivmedel för i första
hand Västmanlands flygflottiljs räkning. I anläggningen, som kostnadsberäknades
till 800 000 kr., har hittills investerats i runt tal 1 650 000 kr.
Anläggningen har alltsedan den uppfördes stått outnyttjad. Anledningar
härtill synes ha varit, att det system enligt vilket cisternen byggdes, efter
den s. k. Mohedaolyckan, ansetts olämpligt för det drivmedel det här är
fråga om, att rörledningar från cisternen har framdragits genom stadens
vattentäkt, och att det område där cisternen är belägen kommer att anväodas
för bostadsbebyggelse. Fortifikationsförvaltningens handläggning av
byggnadsärendet ger enligt revisorerna anledning till stark kritik från såväl
ekonomiska som andra synpunkter.
Det måste ur beredskapssynpunkt anses särskilt betänkligt att den ifrågavarande
anläggningen icke kunnat tagas i bruk. Utskottet förutsätter, att
anläggningen nyttiggöres på något sätt och vill därför inskränka sig
till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
10 :o) Tidskriften Sociala Meddelanden. Under socialdepartementet, § 10,
har revisorerna ansett önskvärt att kostnaderna för tidskriften Sociala Meddelanden
begränsas (Del I, s. 59—63).
Utlåtanden bär inhämtats från socialstyrelsen, statskontoret och socialstyrelseutredningen
(Del II, s. 59—61).
Utskottet. Tidskriften Sociala Meddelanden är ett medel för socialstyrelsen
att bedriva social upplysningsverksamhet. Enligt den undersökning revisorerna
verkställt visar tidskriften försämrat ekonomiskt resultat och anledning
är att befara en ytterligare försämring, om icke särskilda motåtgärder
vidtages. Det synes revisorerna lämpligt, att den 1962 tillkallade
socialstyrelseutredningen får i uppdrag att särskilt överväga frågan om tidskriftens
redigering, omfattning m. in.
Enligt direktiven för socialstyrelseutredningen bör socialstyrelsens allmänna
informationsverksamhet prövas. Kungl. Maj:t bär dessutom i juni
1962 uppdragit åt statskontoret att i samråd med riksrevisionsverket utreda
den statliga publikationsverksamhetens finansiering. Då såväl statskontoret
som ''soöialstyrelseutredningcn anser det naturligt, att Sociala Meddelanden
behandlas av nämnda utredningar och att samråd därvid sker mellan
de utredande organen, finner utskottet ej någon riksdagens åtgärd påkallad,
vilket utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
8
Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963
11 :o) Tillämpningen av bidragsförskottslagen. Under socialdepartementet,
§ 11, har revisorerna undersökt tillämpningen av bidragsförskottslagen
(Del I, s. 64—73).
Utlåtanden har avgivits av lagberedningen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län och
Kopparbergs län samt polisberedningen (Del II, s. 61—85).
Utskottet. Riksdagens revisorer har uppmärksammat, att verksamheten
med bidragsförskott ökat starkt från år till år. Revisorerna finner utvecklingen
både anmärkningsvärd och förvånande, i synnerhet mot bakgrunden
av den under senare år kraftigt höjda levnadsstandarden, och kan icke
frigöra sig från uppfattningen, att underhållsskyldigheten i många fall borde
kunna uppfyllas på ett bättre sätt än som nu sker. Utvecklingen kräver
enligt revisorerna skärpt uppmärksamhet från vederbörande myndigheters
sida. Socialstyrelsens i 1962 års petita meddelade avsikt att företaga en utredning
för att söka klarlägga orsakerna till verksamhetens kraftiga expansion,
hälsas med tillfredsställelse. Revisorerna framhåller även behovet
av en statistik, som närmare belyser bidragsförskottsverksamheten, och
förordar en undersökning snarast angående den lämpligaste utformningen
av en sådan statistik.
Även andra, mera långtgående åtgärder är enligt revisorernas mening påkallade.
Den nuvarande författningen i ämnet förorsakar ett mycket tidsödande
administrativt arbete. Bestämmelserna bör omarbetas i syfte att
ernå förenklingar. Som exempel nämnes, att det årliga omsökningsförfarandet
bör kunna slopas. Vidare framhålles, att den redovisning, som kravs
i fråga om statsbidragen, bör kunna schabloniseras utan att statens intressen
därför behöver bli lidande. Med hänvisning till en rapport, upprättad
av nordiska socialpolitiska kommitténs underutskott för behandling av lagstiftningen
om bidragsförskott och innehållande principförslag till en samordnad
nordisk lagstiftning på området, uttalar revisorerna, att frågan om
en ny svensk lag om bidragsförskott snarast bör upptagas till slutlig prövning.
Till slut framhåller revisorerna angelägenheten av att barnavårdsnämnderna
utnyttjar föreliggande möjligheter att indriva utestående fordringar
på grund av beviljade bidragsförskott och att barnavårdsmännen — som
i regel torde bevaka nämndernas fordringar -— även i detta hänseende på
effektivaste sätt fullgör sin betydelsefulla uppgift. Revisorerna erinrar i
detta sammanhang om de förbättrade möjligheter att uttaga äldre bidrag,
som lagberedningens förslag till ändrade regler om rätten att uttaga förfallna
bidrag innebär. De framhåller även angelägenheten av att lagberedningen
under sitt fortsatta arbete undersöker förutsättningarna för att även
Statsutskottets utlåtande nr 12U år 1963 9
på annat sätt ernå ett effektivare indrivningsresultat i här förevarande hänseende.
Genom remissutlåtandena har utskottet inhämtat, att den av revisorerna
nämnda rapporten från nordiska socialpolitiska kommittén överlämnats av
Kungl. Maj :t till socialstyrelsen som samtidigt anmodats att verkställa
översyn av de svenska lagreglerna om bidragsförskott. Vid fullgörande av
detta uppdrag kommer socialstyrelsen även att beakta frågan om hur en
fortlöpande statistik på området lämpligen bör vara utformad. Av lagberedningens
pågående översyn av utsökningsreglerna kan förväntas förslag till
förbättrade möjligheter till indrivning av bl. a. underhållsbidrag. Eftersom
verksamheten med bidragsförskott sålunda är föremål för översyn,
inskränker sig utskottet till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
12:o) Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget. Under kommunikationsdepartementet,
§ 12, har revisorerna lämnat en redogörelse för utfallet
av automobilskattemedlens specialbudget (Del I, s. 74—78).
Utskottet. Vad i förevarande ärende blivit av revisorerna berört är icke
av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande, vilket utskottet
velat för riksdagen
anmäla.
13:o) Investeringsbemyndigande för vägbyggandet. Under kommunikationsdepartementet,
§ 13, har revisorerna ansett att frågan om investeringsbemyndigande
för att möjliggöra långsiktig planering av vägbyggandet bör
upptagas till prövning. (Del I, s. 79—88).
Utlåtanden har avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, konjunkturinstitutet,
statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska vägföreningen
(Del II, s. 86—96).
Utskottet. Det bör enligt revisorernas mening icke vara uteslutet att — i
likhet med vad som gäller för försvaret — beträffande väginvesteringarna
finna en lösning av problemet att tillämpa en investeringsram för flera år
och likväl behålla en marginal för konjunkturpolitiskt betingade begränsningar
av arbetsvolymen. Med hänsyn till att betydande rationaliseringsvinster
torde kunna påräknas, om eu längre förberedelsetid stöd till förfogande,
särskilt för mera omfattande väglöretag, anser revisorerna angeläget,
att denna fråga upptages till närmare prövning.
Vid sin behandling av anslagen till byggande av vägar och broar under
sjätte huvudtiteln och i anslutning därtill väckta motioner har riksdagen
/* UiUany till riksdagens protokoll Ii sand. Xr l''2''t
10
Statsutskottets utlåtande nr 12U år 1963
tagit ställning till den av revisorerna diskuterade principen för anslagstilldelning
till vägbyggandet (SU 6, Rskr 6). Utskottet anser sig därför ej
böra under innevarande års riksdag ånyo upptaga frågan till prövning, vilket
utskottet velat för riksdagen
anmäla.
14:o) Planeringen av vissa vägföretag. Under kommunikationsdepartementet,
§ 14, har revisorerna lämnat en redogörelse för planeringen av vissa
vägföretag (Del i, s. 89—97).
Utlåtanden har avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,
länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Norrbottens län och arbetsmarknadsstyrelsen
(Del II, s. 97-—101).
Utskottet. Revisorerna har i en tidigare paragraf redovisat vissa synpunkter
på väginvesteringarna. Som exempel på de olägenheter vid projektering
och byggande som kan uppstå till följd av att tillgången på vägbyggnadsmedel
ej är säkrad för en längre tid, anför revisorerna vägen Östra Karup
—Halmstad i Hallands län. Revisorernas redogörelse torde ej påkalla något
yttrande från utskottets sida utöver vad som redan anförts under punkten
13.
Revisorerna har vidare påtalat projekteringen av två vägbyggen i Norrbottens
län, vilken blivit i hög grad omständlig och tidsödande. Utskottet delar
revisorernas uppfattning rörande olägenheten — för framför allt samhällsplaneringen
i övrigt — av en tidsmässigt alltför långt utdragen planering
av vägprojekten. Ett undvikande härav torde dock numera vara möjligt
i långt högre grad än tidigare genom den avsevärt förbättrade metodiken
på området samt de jämväl i övrigt ökade projekteringsresurserna. Med
hänsyn bl. a. härtill och då revisorerna ej gjort något särskilt yrkande, inskränker
sig utskottet till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
15 :o) Planeringen av nybyggnad av posthus i Linköping. Under kommunikationsdepartementet,
§ 15, har revisorerna behandlat planeringen av
nytt posthus i Linköping (Del I, s. 98—103).
Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen och generalpoststyrelsen
(Del II, s. 102—105).
Utskottet. Posthuset i Linköping har sedan 1940-talet ansetts för litet.
Huset inrymde då, förutom postkontor, även ''lokaler för televerket och postdirektionen
i östra distriktet. Sedan 1959 har postdirektionen lokaler på annat
håll. Revisorerna påtalar att planeringen av den nödvändiga utvidgning
-
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1963
•22337
Statsutskottets utlåtande nr 124 dr 1963
11
en av lokalerna dragit ut på tiden alltför länge och blivit föremål för ett
flertal byggnadsförslag, synnerligen varierande till sina kostnader. Under
planeringstiden har även ett markförvärv gjorts, som enligt det senaste
byggnadsprojektet blir överflödigt.
Utskottet understryker revisorernas uttalande att en långt utdragen byggnadsplanering
som i angivet fall kan medföra stora kostnader och därför
i möjligaste mån skall undvikas. Huruvida utbyggnaden av postlokalerna
i Linköping hade kunnat ske snabbare med gott resultat, bär utskottet svårt
att bedöma. Det synes nämligen stå klart att postverket ej kan lastas för
att byggnadsprojektet flera gånger kommit att påverkas av yttre omständigheter,
varöver postverket ej kunnat råda. Vad beträffar det markområde,
som sedermera visat sig obehövligt för postverket, har byggnadsstyrelsen
sagt sig ha för avsikt att använda det för att lösa aktuella markfrågor i
staden. Utskottet vill därför begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för
riksdagen
omförmäla.
16:o) Utrangering och försäljning m. m. av postverket och televerket tillhöriga
motorfordon. Under kommunikationsdepartementet, § 16, har revisorerna
ansett att kraftfulla åtgärder snarast bör vidtagas för att rätta missförhållanden
vid utrangering och försäljning m. m. av postverket och telestyrelsen
tillhöriga motorfordon (Del I, s. 104—109).
Utlåtanden har avgivits av försvarets fabriks styrelse, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telestyrelsen, riksrevisionsverket och
stats polisintendenten (Del II, s. 105—117).
Utskottet. Beträffande detta ärende bär utskottet yttrat sig under punkten
5, varom utskottet velat här
erinra.
17 :o) Kontroll av radiolicenser. Under kommunikationsdepartementet,
§ 17, har revisorerna anfört synpunkter på kontrollen av ljudradio- och
televisionslicenser (Del I, s. 110—117).
Utlåtanden har inhämtats från telestyrelsen, riksrevisionsverket och Sveriges
Radio AB (Del II, s. 118—125).
Utskottet. Innevarande år beräknas omkring 120 000 innehavare av ljudradioapparater
sakna licens, och för televisionens del uppskattas motsvarande
antal till mellan 15 000 och 20 000. Detta innebär att mer än 5 milj.
kr. årligen undandrages licensinkomsterna. Med hänsyn härtill anser revi
-
12 Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963
sorerna ej de hittills uppnådda förbättringarna i licenskontrollen tillräckliga
för den närmaste framtiden. Snarare torde man böra ägna ytterligare
uppmärksamhet åt licensförsummelserna. Det bör särskilt beaktas att de
närmaste åren beräknas medföra ytterligare ett betydande tillskott i beståndet
av TV-apparater i landet samt att på ljudradioområdet en övergång
kan iakttagas till transistorapparater, vilket medför ökade problem för
kontrollen.
Revisorerna uttalar att de — efter att ha tagit del av verksamheten vid
televerkets licensinventering — kommit till den uppfattningen att den är
välorganiserad så långt de nuvarande resurserna medgiva, att den i främsta
rummet är inriktad på att tillföra radioverksamheten största möjliga licensintäkter
och att man därvid undviker mera omfattande administrativt arbete
och detaljkontroll av mera svårutredda fall. Den tillgängliga personalen
och arbetsrutinen i sin nuvarande tillämpning medgiver å andra sidan icke,
att den betydande mängden tveksamma fall fullföljes och klarlägges, och
det finns alltså åtskilligt utrymme för en intensivare bearbetning.
Revisorerna föreslår för det första, att en särskild arbetsgrupp får i uppgift
att vid sidan av den ordinarie kontrollen företaga en i möjligaste mån
hundraprocentig genomarbetning av vissa stickprovsvis utvalda områden
i syfte att erhålla exaktare uppgifter om licensskolkningens omfattning och
natur samt ett hållbarare statistiskt underlag för det fortsatta arbetet.
För det andra bör övervägas en förstärkning av den ordinarie kontrollorganisationen
med deltidsanställd personal, som kan fullgöra inventering
på kvällen under televisionstid.
Telestyi elsen betraktar revisorernas förslag om en särskild arbetsgrupp
som till stora delar verklighetsfrämmande. Arbetsgruppen skulle inte kunna
förfoga över några ökade möjligheter till analys utöver vad licenskontrollen
redan har. Telestyrelsen avstyrker därför detta förslag. Däremot
vill man överväga anställande av deltidspersonal.
Riksrevisionsverket anser att undersökningen om licensskolkningens natur
och omfattning bör ankomma på 1960 års radioutredning. En förstärkning
av den ordinarie kontrollorganisationen aktualiserar behovet av att,
med hänsyn till arbetets grannlagenhet, noggranna instruktioner utfärdas
för kontrollanterna. Riksrevisionsverket finner i detta sammanhang anledning
ifragasätta, huruvida över huvud taget det nuvarande licenssystemet
bör bibehållas och om inte ett förenklat uppbördssystem bör införas.
Utskottet anser i likhet med vad telestyrelsen anfört (Bil. II, s. 121) att
det inte torde vara praktiskt möjligt eller ekonomiskt försvarbart att bygga
upp en organisation för licenskontrollen, som skulle vara mäktig att kontinuerligt
hålla licensskolkningen så låg, att det ekonomiska bortfallet skulle
sakna betydelse. Det bör dock understrykas vikten av att inkomstbort
-
Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963 13
fallet till följd av obetalda licenser så långt möjligt begränsas. Utskottet
vill även, i anslutning till vad riksrevisionsverket anfört om licenskontrolIcns
grannlaga natur, för sin del uttala, att bekämpningen av 1''ieensskolkningen
ej får ske till priset av intrång i medborgarnas personliga integritet.
En undersökning av licensskolkningens natur och omfattning bör i den mån
den är erforderlig kunna ske inom 1960 års radioutreding. En förstärkning
av kontrollorganisationen är redan föremål för övervägande i telestyrelsen.
Utskottet anser, att revisorernas uttalande icke påkallar något annat ställningstagande
från dess sida än att det bör vad i ärendet förekommit för
riksdagen
omförmäla.
18 :o) Rundradions ekonomiska förvaltning. Under kommunikationsdepartementet,
§ 18, har revisorerna anfört vissa synpunkter på rundradions
ekonomiska förvaltning (Del I, s. 118—125).
Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen, telestyrelsen, statskontoret,
Sveriges Radio AB och 1960 års radioutredning (Del II, s. 126—131).
Utskottet. Revisorerna ifrågasätter, om det nuvarande budgetsystemet för
rundradion — likartat med statliga myndigheters — är så utformat att
ekonomiska och praktiska krav uppfylles. Rundradions programproduktion
är synnerligen särspräglad och föga lik de statliga myndigheternas normala
verksamhet. Den starka utvecklingen på rundradioområdet gör det nödvändigt,
att väsentliga frågor, som berör programmen och deras ekonomi,
bedöms på åtskilligt längre sikt än vad den nuvarande ordningen medger.
Särskilt olämpligt anses vara att anvisade produktionsmedel, som ej hinner
förbrukas under budgetåret, icke får av bolaget tagas i anspråk under
det följande året utan skall inlevereras till statsverket.
Revisorerna har även ägnat uppmärksamhet åt rundradions centrala ledning.
Rundradion är nu delad på tre händer: Sveriges radio, som handhar
programproduktionen och den därtill direkt tekniska utrustningen, televerket,
som bygger och driver det permanenta sändarnätet, samt byggnadsstyrelsen
som handhar husbyggnadsuppgifterna i den mån det icke gäller
byggnader av provisorisk karaktär. Envar har att var för sig uppgöra medelsäskanden
för sin gren av verksamheten och ett samlat bedömande av
dithörande problem kommer till stånd först vid beredningen i kommunikationsdepartementet.
Revisorerna föreslår, att berörda frågor om rundradions budgetsystem
och organisation tages under övervägande, eventuellt i samband med 1960
års radioutredning.
1960 års radioutredning har i sitt remissyttrande meddelat, att utred -
14 Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
ningen i sitt arbete redan inlett en prövning av rundradiorörelsens organisation
och budgeteringsprinciper och att utredningen i sitt betänkande ämnar
framlägga förslag i dessa frågor. Vid sådant förhållande torde revisorernas
uttalande icke påkalla något annat ställningstagande från utskottets
sida än att utskottet bör vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
19:o) Norrköping Kungsängens flygplats. Under kommunikationsdepartementet,
§ 19, har revisorerna behandlat statens innehav av mark i
anslutning till den civila flygplatsen i Norrköping (Del I, s. 126_131).
Utlåtanden har avgivits av luftfartsstyrelsen, riksrevisionsverket, domänstijrelsen
och Norrköpings stöd (Del II, s. 131—136).
Utskottet. De markområden om sammanlagt cirka 53 hektar som luftfartsstyrelsen
under åren 1946—1948 förvärvade söder om Norrköping—
Kungsangens flygplats var i huvudsak avsedda för byggande av en tvärbana
såsom komplement till den befintliga i riktningen ost-väst orienterade
banan. Den flygtekniska utvecklingen har emellertid sedermera gjort
ett dylikt tvärstråk obehövligt. Tillika har, såsom revisorerna framhållit,
utvecklingen för den civila flygtrafiken icke heller blivit så gynnsam som
förutsattes vid beslutet om förvärv av ifrågavarande markområden. Till
foljd harav har till och med fråga uppkommit om flygplatsens nedläggande.
Då något konkret alternativ i fråga om förläggning av en centralflygplats
för civil luftfart i Östergötland icke funnits och då kronan i avtal
med Norrköpings stad förbundit sig att driva flygplatsen minst till den 1
januari 1967, har emellertid luftfartsstyrelsen ännu icke haft anledning taga
slutlig ställning till frågan om flygplatsens nedläggande.
Revisorerna anför,.ätt de tidigare vid olika tillfällen ägnat uppmärksamhet
åt olika problem på samhällsutvecklingens och bebyggelseplaneringens
område och därvid framhållit det nära inbördes sambandet mellan det statliga
och det kommunala handlandet. Kommunerna, som i första hand har
att svara för den allmänna samhällsplaneringen, är i hög grad beroende
av att tidigt erhålla besked i utbyggnadsärenden, som det ankommer på
statliga organ att handlägga, exempelvis vägfrågor och markpolitiska frågor,
så att icke planeringen av stora områden ligger vilande i väntan på någon
delfrågas avgörande. Revisorerna har funnit det angeläget att de statliga
myndigheterna i sin verksamhet har detta samarbete för ögonen. Den
markanskaffning som år 1946 med hjälp av expropriation genomfördes vid
Norrköping Kungsängens flygplats synes revisorerna utgöra anledning att
ytterligare understryka det nyss sagda. Då det numera under en följd av
år varit uppenbart, att huvuddelen av det ifrågavarande området icke är
15
Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963
erforderligt, synes det statliga markinnehavet i möjligaste mån böra avvecklas.
Om området ändå blir kvar i statens ägo, bör det enligt revisorerna
överföras i domänstyrelsens förvaltning.
Enligt vad som kan utläsas av remissvaren har statens här diskuterade
markinnehav ej verkat hindrande på den kommunala planeringen i Norrköping.
Om markområdet vid ett ställningstagande till flygplatsens framtid
anses böra avyttras, anser utskottet i likhet med revisorerna, att området
bör hembjudas till Norrköpings stad. Frågan om vilken myndighet som
skall förvalta området torde kunna vila i avvaktan på namnda ställningstagande.
Då det av luftfartsstyrelsens yttrande framgår, att styrelsen är i stort sett
införstådd med revisorernas synpunkter på markfrågan, anser utskottet revisorernas
uttalande icke påkalla något annat ställningstagande från dess
sida än att det bör vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
20:o) Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m. Under finansdepartementet,
§ 20, har revisorerna meddelat vissa iakttagelser angående
skatteuppbörden m. m. (Del I, s. 132—151).
Utlåtanden har avgivits av lagberedningen och riksrevisionsverket (Del
II, s. 137—138).
Utskottet. Vad i denna fråga av revisorerna anförts påkallar inte något
särskilt uttalande från utskottets sida utom i följande hänseende.
Revisorerna har berört ett spörsmål som har avseende på resultatet av
skatteuppbörden, nämligen den lämpligaste tiden och formen för försäljning
av utmätt gods i och för uppnående av ett gott indrivningsresultat. Revisorerna
har ansett denna fråga böra övervägas i samband med den översyn
av utsökningslagen varmed lagberedningen f. n. är sysselsatt. Lagberedningen
har i sitt remissyttrande i ärendet framhållit att revisorernas iakttagelser
understryker den praktiska betydelsen av hithörande frågor, vilka
torde komma under mera ingående behandling av beredningen sedan visst
nu pågående arbete slutförts. Med hänsyn till det anförda kan utskottet
inskränka sig till att vad i förevarande ämne förekommit för riksdagen
omförmäla.
21 :o) Vissa iakttagelser angående taxeringsnämndernas verksamhet åren
1961 och 1962. Under finansdepartementet, § 21, har revisorerna förordat vissa
åtgärder beträffande taxeringsarhetet m. m. (Del I, s. 152—165).
Utlåtanden har avgivits av riksskattenämnden, öv er ståt hällar ämb etet,
länsstyrelserna i Kristianstads län, Hallands län, Värmlands län, Väster
-
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
norrtands lön och Norrbottens län, Taxeringsnämndsordförandenas riksfSrund,
Föreningen Sveriges kronokamrerare och Sveriges härdsskrivarförening
(Del II, s. 139—161).
Utskottet. Pa grundval av införskaffade uppgifter angående taxeringsnämndernas
verksamhet under de två sistförflutna taxeringsåren har revisorerna
funnit, att den nuvarande ordningen för taxeringsarbetet i första
mstans ger rum for en del anmärkningar. I ett antal taxeringsdistrikt har
sålunda det forsta sammanträdet hållits så sent som under juni månad. Antalet
sammantraden per nämnd anses också tyda på att nämndledamöterna
endast i ringa mån deltar i taxeringsarbetet. Revisorerna, som bedömer det
vara av vikt att namnderna sammanträder så snart som möjligt för att enas
om principerna för taxeringsarbetet, förordar att i taxeringsförordningen
infors en uttrycklig föreskrift därom. Vidare är det enligt revisorernas menmg
nödvändigt att anpassa taxeringsförordningen till rådande praxis genom
införande av en föreskrift om att ordföranden själv skulle få besluta
i enkla ärenden. Då vissa garantier förutsatts härvid skola skapas för att
nämndens inflytande inte blott bibehålls utan även ökas, anses några betänkligheter
inte behöva möta mot en sådan anordning. Slutligen framhåller
revisorerna att en högre sammanträdesfrekvens kommer att medföra
okad arbetsbörda för ordförandena, vilka därför bör avlastas vissa rutingöromål.
I vad ror tidpunkten för taxeringsnämndernas första sammanträde delar
utskottet revisorernas uppfattning att de nuvarande förhållandena inte är
tillfredsställande och att en ändring till det bättre är påkallad i syfte att
det forsta sammanträdet hålls så tidigt som möjligt, bl. a. för fastställande
av de principer efter vilka taxeringsarbetet skall ske. Utskottet förutsätter
att denna fråga vederbörligen uppmärksammas. Utskottet ingår för egen
del inte på frågan om någon författningsändring i ämnet är påkallad eller
om det angivna önskemålet kan tillgodoses inom ramen för redan gällande
bestämmelser.
Med avseende på antalet sammanträden bör enligt utskottets mening beaktas,
att uppdraget som ordförande i taxeringsnämnd utgör en bisyssla och
att alla anordningar ägnade att ytterligare betunga ordförandena måste befaras
oka svårigheterna att rekrytera dessa poster. Härtill kommer att en
mera avsevärd ökning av antalet sammanträden skulle kunna verka oskäligt
betungande även för de förtroendevalda ledamöterna. Revisorernas förslag
om delegering av enkla ärenden till avgörande av taxeringsnämndernas ordförande
får ses mot bakgrunden härav. En dylik delegering kan emellertid
såsom revisorerna framhållit från principiella synpunkter ge anledning till
viss tvekan såsom stridande mot den hävdvunna uppfattningen att besluten
Statsutskottets utlåtande nr 12A år 1963
17
i första instans skall fattas av förtroendevalda nämnder. Skulle efter ytterligare
överväganden en omläggning i nu avsedd riktning befinnas lämplig,
torde i enlighet med vad revisorerna anfört jämväl frågan om taxeringsnämnds
skyldighet att utse ledamöter att jämte ordföranden granska deklarationerna
böra upptas till prövning.
I syfte att åstadkomma lättnad i ordförandenas arbetsbörda har revisorerna
pekat på möjligheten att befria dem från vissa rutinbetonade göromål,
bl. a. framtagande av uppgifter som ligger till grund för den årliga inkomststatistiken.
Häremot synes utskottet i och för sig intet vara att erinra. Avlastningen
från ordförandena skulle emellertid enligt detta uppslag gå ut
över de lokala skattemyndigheterna, som redan nu arbetar under pressande
förhållanden. Det kan, såsom ock revisorerna framhåller, med tanke härpå
vara lämpligt att dröja med överförandet av åtminstone vissa av uppgifterna
till dess ett system med automatisk databehandling införts med därav
följande minskning i arbetet hos de lokala skattemyndigheterna. Utskottet
vill emellertid erinra om att denna fråga numera i princip avgjorts genom
riksdagens nyligen fattade beslut i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 32.
I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalanden anfört.
22 :o) Ränta å restituerade utskylder på grund av utslag i kammarrätten
m. m. Under finansdepartementet, § 22, har revisorerna undersökt inålbalansen
i kammarrätten och storleken av räntor på restituerade utskylder
(Del I, s. 166—172).
Utlåtanden har avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksskattenämnden,
förvaltningsdomstolskommittén och Sveriges advokatsamfund (Del II,
s. 161—170).
Utskottet. Av vad i ärendet förekommit framgår, att måltillströmningen
till kammarrätten visar en stigande tendens medan antalet avgjorda mål
per år tenderar att minska, att balansen oavgjorda mål — inberäknat mål
som ingivits till prövningsnämnderna för vidare befordran till kammarrätten
— vid 1962 års utgång beräknas till drygt 15 000, att väntetiden på ett
utslag av kammarrätten kan beräknas till i genomsnitt 1 1/2—2 år räknat
från tiden för det överklagade beslutets meddelande, att olägenheter härigenom
i vissa fall uppkommer för de skattskyldiga, vilka måste vänta avsevärd
tid på utslag som för deras ekonomi kan vara av avgörande betydelse,
18
Statsutskottets utlåtande nr år 1963
samt att statsverkets utgifter för räntor å genom kammarrättens utslag
restituerade utskylder uppgår till avsevärda belopp.
Riksdagens revisorer har för egen del ansett det förtjänt att allvarligt
övervägas, om inte särskilda åtgärder bör vidtas för att om möjligt nedbringa
kammarrättens arbetsbalans. Under framhållande av att den fortsatta
utvecklingen i fråga om kammarrättens arbetsbörda f. n. är något osäker
har revisorerna emellertid ansett skäl föreligga att avvakta målbalansens
fortsatta utveckling, innan frågan om en organisatorisk förstärkning
av kammarrätten upptas till slutligt avgörande.
Utskottet vill för egen del instämma i den av revisorerna uttalade uppfattningen
att den väckta frågan är av allvarlig beskaffenhet och att det är
ett betydande rättssäkerhetskrav att taxeringsmål kan avgöras så snabbt och
säkert som möjligt. Då utskottet likväl i likhet med revisorerna funnit sig
kunna avstå från att påkalla omedelbara åtgärder i ämnet beror detta dels
på att årets riksdag beslutat viss förändring i kammarrättens organisation
fr. o. m. den 1 juli 1963, dels på att den väckta frågan med hänsyn till vad
i ärendet anförts får förutsättas bli föremål för all erforderlig uppmärksamhet
från kammarrättens sida. Utskottet finner sig fördenskull kunna inskränka
sig till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
23ro) Abonnemang av direkttelefon i vissa fall. Under finansdepartementet,
§ 23, har revisorerna föreslagit att statsmakterna noga överväger om
icke antalet direktabonnemang kan minskas (Del I, s. 173—180).
Utlåtanden har avgivits av telestyrelsen och statskontoret (Del II, s. 171
—172).
Utskottet. Den av revisorerna behandlade frågan om abonnemang av direkttelefon
hos statsmyndigheterna har ytterligare belysts i de av telestyrelsen
och statskontoret avgivna remissyttrandena. Under hänvisning härtill
finner utskottet sig böra inskränka sig till att vad i ärendet förekommit
för riksdagen
omförmäla.
24 :o) Kungörelseannonseringen av lediga tjänster m. m. Under finansdepartementet,
§ 24, har revisorerna föreslagit en översyn av kungörelseannonseringen
(Del I,«. 181—187).
Utlåtanden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen och riksrevisionsverket
(Del II, s. 172—175).
• $ iir" •■''.l .:[>■*;•'' i * l; , t -j yt
I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit två vid riksdagens
början väckta motioner, den ena inom första kammaren av herrar
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
19
Schött och Gösta Jacobsson (1:246) samt den andra inom andra kammaren
av herrar Regnéll och Hamilton (11:291), i vilka motioner hemställts att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om att en utredning
rörande kungörelseförfarandet måtte tillsättas.
Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen 1:246.
Utskottet. I likhet med revisorerna och riksrevisionsverket finner utskottet
välmotiverat att en översyn kommer till stånd av de författningsbestämmelser
m. m. som reglerar kungörelseannonseringen över huvud taget, varvid
såsom revisorerna framhållit bl. a. frågans rättsliga aspekter bör uppmärksammas.
Detta utskottets ställningstagande innebär även tillstyrkande
av det i motionerna 1:246 och 11:291 väckta yrkandet. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om att Kungl. Maj:t uppdragit åt statskontoret att bl. a.
verkställa utredning rörande den statliga publikationsverksamhetens finansiering.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till revisorernas förslag samt
motionerna 1:246 och 11:291, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en översyn av gällande bestämmelser rörande
kungörelseförfarandet.
25 :o) Tillhandahållande av personalkost vid statliga myndigheter. Under
finansdepartementet, § 25, bar revisorerna förordat en omarbetning av bestämmelserna
om den statliga personälutspismngen (Del I, s. 188—201).
Utlåtanden har avgivits av arméintendenturförvaltningen, medicinalstyrelsen,
riksrevisionsverket och statens lönenämnd (Del II, s. 176—179).
Utskottet. Revisorernas i ärendet uttalade uppfattning om behovet av en
omarbetning av gällande bestämmelser rörande den statliga personalutspisningen
har vunnit allmän anslutning från de hörda remissmyndigheterna.
Även utskottet finner påkallat att en översyn av dessa bestämmelser kommer
till stånd. Såsom i ärendet anförts synes en dylik översyn — vid vilken
torde beaktas såväl statsverkets som de anställdas berättigade intressen —
lämpligen böra anförtros riksrevisionsverket, som därvid kan utnyttja den
sakkunskap som finns representerad inom den till verket knutna samarbetsdelegationen
för förplägnadsfrågor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
alt riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
20
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
om en översyn av gällande bestämmelser rörande den statliga
personalutspisningen.
26:o) Stickprovsmetoder vid den statliga revisionsverksamheten. Inventering
av kassor och värdehandlingar. Statsmyndigheternas bokföring. Under
finansdepartementet, § 26, har revisorerna föreslagit en utredning om införande
av stickprovsmetoder vid den statliga revisionsverksamheten (Del
I, s. 202—238).
Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, medicinalstyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statistiska centralbyrån,
statskontoret, riksrevisionsverket, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen,
Stockholms stads revisionsutskott och Föreningen auktoriserade revisorer
(Del II, s. 180—198).
Under finansdepartementet, § 27, har revisorerna föreslagit en utredning
om metoderna för inventering av kassor och värdehandlingar (Del I, s. 239—
254).
Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, generaltullstyrelscn, domänstyrelsen, bostadsstyrelsen,
Stockholms stads revisionsutskott och Föreningen auktoriserade
revisorer (Del II, s. 198—208).
Under finansdepartementet, § 28, har revisorerna föreslagit en översyn av
statsmyndigheternas bokföring (Del I, s. 255—275).
Utlåtanden har avgivits av Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen, försvarets
civilförvaltning, medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
kontrollstyrelsen, försäkringsinspektionen, riksarkivet, universitetskanslersämbetet,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna, lantmäteristyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen (Del II, s. 209—225).
Utskottet. Med hänsyn till förevarande frågors nära inbördes sammanhang
har utskottet ansett sig böra behandla desamma i ett gemensamt yttrande.
Under § 26 redovisar revisorerna en undersökning beträffande den statliga
kamerala granskningsverksamheten. Undersökningen utvisar att myndigheterna
alltmera övergått till stickprovsgranskning — en metod som betingas
av granskningsmaterialets växande omfattning — men att någon enhetlig
metodik inte tillämpas. Några myndigheter överväger emellertid att
övergå till nya, på objektiv grund baserade stickprovsmetoder. För egen del
anser revisorerna att en övergång till vetenskapligt grundade statistiska
stickprovsmetoder skulle öka effektiviteten och tillförlitligheten i revisions
-
Statsutskottets utlåtande nr 12i år 1963
21
arbetet, samtidigt som behovet av revisionspersonal skulle minskas. Revisorerna
förordar därför att en utredning av hithörande frågor snarast kommer
till stånd.
Ett betydelsefullt komplement till den räkenskapsmässiga kontrollen utgör
inventeringen av kassor och värdehandlingar. Denna fråga behandlar
revisorerna under § 27. Även på detta område präglas verksamheten av stor
oenhetlighet. Såvitt revisorerna kunnat bedöma lämpar sig de statistiska
stickprovsmetoderna väl även för denna verksamhet. Revisorerna förordar
att en översyn av inventeringsverksamheten kommer till stånd, lämpligen i
anslutning till den av revisorerna föreslagna utredningen rörande den statliga
kamerala revisionsverksamheten.
I fråga om statsmyndigheternas bokföring framhåller revisorerna slutligen
under § 28, att redovisningssystemet uppvisar stora olikheter myndigheterna
emellan och att det med hänsyn till gjorda iakttagelser framstår som
högeligen påkallat, att förutsättningarna för ett mera enhetligt system närmare
undersöks i syfte att i högre grad än hittills samordna, rationalisera
och standardisera bokföringsarbetet. Enligt revisorernas mening bör det
uppdragas åt statskontoret att i samråd med riksrevisionsverket utföra en
sådan översyn. Revisorerna efterlyser även en handbok i ämnet till ledning
för myndigheterna.
De hörda myndigheterna redovisar i allmänhet en positiv inställning till
revisorernas utredningskrav. Emellertid pågår eller planeras undersökningar
i de berörda frågorna såväl inom statskontoret som inom riksrevisionsverket.
Sålunda har riksrevisionsverket för avsikt att med anlitande av expertis
undersöka förutsättningarna för en övergång till en statistisk metod vid
stickprovsgranskning av vissa större myndigheters räkenskaper. Vidare har
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 28 juni 1962 åt statskontoret uppdragits
att i samråd med bl. a. riksrevisionsverket utreda vissa frågor i samband
med en centralisering av löneuträkningen m. m. med anlitande av datamaskiner.
De erfarenheter som härvid erhålles kan enligt vad riksrevisionsverket
framhållit tänkas utvisa, att även det egentliga bokföringsarbetet skulle
kunna samordnas och rationaliseras efter liknande principer. Härtill kommer
att statskontoret nyligen påbörjat en utredning om ökad kostnadsredovisning
hos statliga myndigheter. Riksrevisionsverket anser att i första
hand resultatet av den inom verket planerade undersökningen rörande lämpligheten
av statistisk stickprovsmetod bör avvaktas; först därefter bör enligt
verkets mening — i samband med de inom statskontoret påbörjade undersökningarna
rörande centraliserad avlöningsuträkning och ökat införande
av kostnadsredovisning — förutsättningarna för en vidgad användning
av statistiska metoder vid räkenskapsgranskningen närmare utredas. Riksrevisionsverket
framhåller vidare att resultatet av de inom statskontoret på
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
gående, i det föregående berörda undersökningarna torde bli av betydelse
vid bedömningen av i vilken omfattning ytterligare åtgärder i av revisorerna
angivna syften kan vidtas, samt förutsätter att det får ankomma på de
båda ämbetsverken att i samband med omförmälda utredningar gemensamt
gora de framställningar hos Kungl. Maj:t om ändringar i gällande normer
som kan finnas erforderliga. Statskontoret har slutligen förklarat sig berett
att i samråd med riksrevisionsverket utföra den av revisorerna ifrågasatta
översynen av bokföringsarbetet hos statsmyndigheterna.
o 1 avvaktan På resultatet av de inom statskontoret och riksrevisionsverket
sålunda igångsatta eller planerade undersökningarna — vid vilka torde
komma att beaktas jämväl under remissbehandlingen framförda synpunkter
anser utskottet nagra särskilda åtgärder i de av revisorerna angivna syftena
inte för närvarande påkallade från riksdagens sida. Med hänsyn härtill
begränsar sig utskottet till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
27:o) Sveriges statskalender. Under ecklesiastikdepartementet, § 29, har
revisorerna^ramfört vissa synpunkter på statskalenderns redigering (Del I,
Utlåtanden har avgivits av generalpoststijrelsen statskontoret och Vetenskapsakademien
(Del II, s. 226—233).
/Htglvandet av statskalendern är en uppgift som tillkommer Veapsakademien
i samband med det s. k. almanacksprivilegiet. Detta förlänades
akademien genom Kungl. Maj:ts resolution den 17 oktober 1747. I
sin till grund for namnda resolution liggande framställning förband sig akaemien
bl. a. att »utfärda tjenlige Calendrar för höga öfverheten». Statskalendern
såsom sådan daterar sig från 1823. Även om statskalenderns utgivning
sålunda i forsta hand är en Vetenskapsakademiens angelägenhet må
hkval erinras om att dåvarande statens sakrevision i en den 25 augusti 1958
ramlagd utredning anfört, att almanacksprivilegiet till sin karaktär är ett
statsunderstöd. Det må ock framhållas att vissa direkta kostnader i samband
med statskalenderns färdigställande stannar på statsverket. Hit hör myndigheternas
årliga kostnader för personal m. m. i anslutning till lämnande
av vederbörliga uppgifter till kalendern (jfr Kungl. Maj :ts kungörelse den
23 september 1926, nr 419) samt för inköp av erforderligt antal exemplar av
kalendern. Fragan om statskalenderns innehåll och omfång får därmed även
en statsfinansiell aspekt. Statskontoret har också i sitt i ärendet avgivna remissyttrande
gjort en beräkning angående kostnadssänkningen för statsverket
vid viss minskning av kalenderns omfång.
Statsutskottets utlåtande nr 12i år J963
23
Utskottet instämmer i revisorernas uttalande om att behov föreligger
av en uppslagsbok av statskalenderns typ. Härvid är det särskilt betydelsefullt
att kalenderns utgivning för varje år kan ske så tidigt som möjligt under
året och att uppgifterna i kalendern är höggradigt aktuella och korrekta.
I samtliga dessa hänseenden har statskalendern hittills fyllt högt ställda anspråk.
De tillämpade grunderna för kalenderns redigering kan däremot i
viss utsträckning ge anledning till erinringar, såväl med utgångspunkt från
innehållets redovisning som med hänsyn till kalenderns omfång och därmed
ur kostnadssynpunkt. På grundval av vad i ärendet anförts — icke minst
från Vetenskapsakademien anser sig utskottet emellertid kunna utgå
ifrån att frågan om statskalenderns mest ändamålsenliga redigering följs
med uppmärksamhet från akademiens sida och att härvid erforderliga åtgärder
vidtas i syfte att göra kalendern så praktiskt användbar som ur olika
synpunkter befinnes möjligt — utan eftersättande av kraven på uppgifternas
aktualitet och korrekthet. Med detta uttalande begränsar sig utskottet
till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
28:o) Redovisningen av inventarier m. m. vid universitet och högskolor.
Under ecklesiastikdepartementet, § 30, har revisorerna förordat att en utredning
snarast verkställes i syfte att tillskapa funktionsdugliga bestämmelser
om inventarieredovisningen vid universiteten och högskolorna (Del I, s.
281—291).
Utlåtanden har avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket och universitetskanslersämbetet,
som överlämnat yttranden av rektorsämbetena vid
universiteten, tandläkarhögskolan i Malmö och handelshögskolan i Göteborg,
lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i
Stockholm samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå,
ävensom av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som överlämnat yttranden
av kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola (Del II, s. 233—240).
Utskottet. Revisorerna har —— efter verkställd undersökning i ärendet —
kommit till den uppfattningen, att förhållandena på förevarande område är
otillfredsställande. Icke minst med hänsyn till de betydande värden som apparatur
och andra inventarier vid våra akademiska lärosäten representerar
kan enligt revisorerna självfallet avkall icke göras på kravet, att dessa tillgångar
skall redovisas på sådant sätt, att en effektiv kontroll möjliggöres
och att kontroll kommer till stånd. Revisorerna är emellertid icke främmande
för att problem kan föreligga att vid institutioner av så skiftande slag
som det här gäller tillskapa ett system, vilket utan nackdelar kan generellt
tillämpas. Revisorerna har funnit att mycket talar för lämpligheten av att i
24
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
viss utsträckning differentiera bestämmelserna om inventarieredovisningen
så, att dessa bättre passar in på de skiftande förhållanden som råder vid
universiteten och högskolorna. En ändamålsenlig lösning av ifrågavarande
problem torde kräva ett föregående noggrant studium av de förhållanden
det här gäller. Revisorerna förordar att en utredning på förevarande område
snarast verkställes.
Av de hörda remissmyndigheterna har statskontoret på anförda skäl ansett
revisorernas förslag icke nu böra föranleda någon åtgärd, medan riksrevisionsverket,
universitetskanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna
uttalat sig för att en utredning i ämnet snarast kommer till stånd.
Utskottet finner för sin del att starka skäl talar för revisorernas mening
att en utredning på området är erforderlig. Enligt utskottets mening synes
denna utredning lämpligen böra företagas inom riksrevisionsverket.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers
ifrågavarande uttalande anfört.
29:o) Vissa inkomster vid universitet och högskolor. Under ecklesiastikdepartementet,
§ 31, har revisorerna konstaterat, att vid flertalet av rikets
universitet och högskolor förekommer i betydande omfattning serviceverksamhet
i den formen, att analyser, provtagningar, preparattillverkning och
dylikt utföres åt utanför vederbörande lärosäte stående myndigheter eller
institutioner samt åt privata företag och enskilda personer. Revisorerna,
som verkställt viss undersökning i ärendet, anser att ett starkt behov föreligger
av reglerande bestämmelser i fråga om redovisningen och dispositionen
av de inkomster, som inflyter av verksamheten, samt finner det angeläget,
att sådana bestämmelser snarast utfärdas att en tillfredsställande kontroll
rörande ifrågavarande medel möjliggöres.
Utlåtanden har avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket och universitetskanslersämbetet,
som överlämnat yttranden av rektorsämbetena vid
universiteten, landläkarhögskolan i Malmö och handelshögskolan i Göteborg,
lärarkollegierna vid karolinska institutet och landläkarhögskolan i Stockholm
samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå, ävensom
av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som överlämnat yttranden
från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola.
Utskottet. Den av revisorerna verkställda undersökningen har givit vid
handen att föreskrifter rörande ovannämnda verksamhet för närvarande
finnes meddelade endast i vissa fall. Inkomsterna av verksamheten uppgår
varje år till avsevärda belopp.
25
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
Av de hörda remissmyndigheterna har statskontoret på anförda skäl funnit
att några särskilda åtgärder för den av revisorerna berörda frågans lösning
icke nu borde vidtagas. Riksrevisionsverket har ansett att behov föreligger
av ytterligare föreskrifter beträffande redovisning och disposition av
de genom uppdragsverksamheten inflytande inkomsterna vid universitet
och högskolor, och universitetskanslern har ansett det angeläget att reglerande
bestämmelser i ämnet utfärdas, överstyrelsen för de tekniska högskolorna
har framhållit att oklarhet och oenhetlighet i viss utsträckning
syntes råda beträffande redovisningen och dispositionen av inkomster från
uppdrag samt förordat att de härmed förenade problemen bleve föremål för
en särskild utredning.
Utskottet finner i likhet med revisorerna det erforderligt att reglerande
bestämmelser utfärdas beträffande redovisningen och dispositionen av omförmälda
inkomstmedel, varigenom även en tillfredsställande kontroll möjliggöres
rörande dessa medel. Såvitt utskottet kan finna torde för bedömande
av de i samband härmed stående frågorna en särskild utredning i ämnet
böra komma till stånd. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj it har sin uppmärksamhet
riktad på ifrågavarande spörsmål och vidtager åtgärder för
lösandet av de här berörda problemen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers
ifrågavarande uttalande anfört.
30 :o) Domänverkets skogsarrondering. Under jordbruksdepartementet,
§ 32, har revisorerna berört vissa med domänverkets markbyten sammanhängande
frågor (Del I, s. 302—309).
Utlåtanden har avgivits av lantbruksstyrelsen, lantmäteristijrelsen och
domänstyrelsen (Del II, s. 248—254).
Utskottet. 1957 års revisorer behandlade vissa frågor angående domänverkets
inköps- och försäljningsverksamhet och påtalade då att skogsarronderingen
försvårades av olika faktorer av rättslig och skatteteknisk natur
m. m. Riksdagen hemställde i anledning härav i skrivelse till Kungl. Maj :t
om vissa åtgärder för underlättande av arronderingen. Revisorerna kan nu
med tillfredsställelse konstatera, att arronderingsverksamheten är i gång,
särskilt såvitt gäller kronans Vidsträckta marker i övre Norrland. Däremot
har verksamheten ej kommit i gång på samma sätt i mellersta och södra
Sverige, där visserligen kronans markinnehav ej är lika betydande men
förutsättningar ändå torde finnas för insatser för arronderingens främjande.
26
Statsutskottets utlåtande nr 124 dr 1963
Utskottet delar revisorernas uppfattning om det önskvärda i att arronderingen
av kronans skogsmark bedrivs med all möjlig skyndsamhet även i
landets sydligaste delar. Med de moderna drivningsmetoder som alltmer
vinner insteg i skogsbruket blir arronderingen av markerna av allt större
betydelse för det ekonomiska utbytet. Utskottet förutsätter, att lantbruksnämnderna
med sitt innehav av skogsmark lämnar sitt bistånd jämväl i
domänverkets strävanden till fortsatt arrondering, vilken även väntas bli
underlättad av den nya fastighetsbildningslagstiftning, som under 1963 torde
komma att föreslås av 1954 års fastighetsbildningskommitté. Under sådana
förutsättningar vill utskottet inskränka sig till att vad i ärendet förevarit
för riksdagen
omförmäla.
31 :o) Förskjutningsposten i betalningsbalansen. Under handelsdepartementet,
§ 33, har revisorerna begärt ökad forskning om orsakerna till förskjutningsposten
i betalningsbalansen (Del I, s. 310_323).
Utlåtanden har inhämtats från konjunkturinstitutet, generaltullstyrelsen,
kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken (Del II, s. 256—268).
Utskottet. En förskjutningspost i betalningsbalansen har förekommit sedan
lång tid tillbaka, ehuru icke med så stora belopp som under senare år.
Från och med 1955 har den stigit kraftigt; sammanlagt har den under de
sju åren uppgått till mer än 3 miljarder kr., varje år med positivt belopp.
Förskjutningsposten är icke något för Sverige speciellt; en motsvarande
post finns i de flesta länders betalningsbalans.
Förskjutningsposten har såväl i Sverige som utomlands undersökts, utan
att dess orsaker kunnat utrönas. Då de oförklarade förändringarna i valutareserven
numera blivit betydligt större än förr, anser revisorerna, att ökad
uppmärksamhet pa fenomenet är i hög grad påkallad. Det anses angeläget
att en samordnad forskning kommer i gång inriktad såväl på källmaterialet
till de i betalningsbalansen ingående delposterna och metoderna för dess
utnyttjande som på de olika varu- och kapitalströmmar, vilka nu går vid
sidan av den officiella statistiken. En undersökning påkallas icke minst av
de betydelsefulla förändringar som väntas inom den europeiska marknaden,
bland annat till följd av en vidaregående integration. Alltför stora felmarginaler
i det statistiska utgångsläget skulle minska möjligheterna att följa
verkningarna av förändringar på europamarknaden och rubba underlaget
för handelspolitiska bedömanden och åtgärder.
Remissinstanserna har enhälligt instämt i revisorernas uttalande om det
önskvärda i en undersökning av förskjutningsposten. Fullmäktige i riksbanken
vill dock samtidigt med sitt instämmande framhålla, att värdet av
27
Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
mera tillfredsställande resultat får vägas mot ökade kostnader för det allmänna
och ökat besvär för enskilda.
Med hänsyn till det starka stöd revisorernas mening fått i remissförfarandet
vilt även utskottet tillstyrka, att en undersökning av förskjutningsposten
kommer till stånd. Utskottet vill därvid ansluta sig till vad konjunkturinstitutet
uttalat, att det vore fördelaktigt om något internationellt
organ, exempelvis International Monetary Fund, kunde stimuleras att koordinera
forskningen på området. Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
32 :o) Viss uppgiftsskyldighet inom länsstyrelsernas förvaltningsområde.
Under inrikesdepartementet, § 34, har revisorerna ifrågasatt behovet av
olika typer av uppgiftslämnande som nu åligger länsstyrelserna (Del I, s.
324—329).
Utlåtanden har avgivits av statskontoret och länsstyrelserna i Stockholms
och Västerbottens län (Del II, s. 269—276).
Utskottet. I likhet med andra statsorgan med regionala och lokala förvaltningsuppgifter
har länsstyrelserna att periodvis avge rapporter och statistiska
data av växlande slag. Med hänsyn till att dessa åligganden ibland
kräver mycken tid och arbete, har revisorerna föreslagit att uppgiftslämnandet
kontinuerligt revideras. Revisorerna har även anfört exempel på
rapportering som skulle kunna avskaffas såsom föråldrad.
Utskottet är ense med revisorerna om att uppgiftsskyldigheten i görligaste
mån bör begränsas. Såsom statskontoret anfört, är det en lämplig uppgift
för organisationsfördragandena vid länsstyrelserna att undersöka, om
uppgiftslämnande till och från länsstyrelserna på olika områden bör på
grund av ändrade förutsättningar upphöra, inskränkas eller på annat sätt
förenklas. Eftersom utskottet förutsätter att initiativ härvidlag från länsstyrelsernas
sida skulle upptagas positivt av berörda departement och myndigheter,
begränsar sig utskottet till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
33 :o) Vissa hos länsstyrelserna balanserade medel. Under inrikesdepartementet,
§ 35, har revisorerna granskat redovisningen av vissa hos länsstyrelserna
balanserade medel (Del I, s. 330 345).
Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket och länsstyrelserna i Kalmar
län, Örebro län, Västmanlands län och Norrbottens län (Del II, s. 276—
279).
28
Statsutskottets utlåtande nr 12t år 1963
Utskottet. 1953 års revisorer behandlade frågan om redovisningen av depositioner
och därmed jämförliga medel i länsstyrelsernas räkenskaper. Med
anledning härav har frågan om ändrade civilrättsliga regler på området behandlats
i ett betänkande, som avgivits av en inom justitiedepartementet
tillkallad sakkunnig, och vidare har dåvarande riksräkenskapsverket 1960
utfärdat ett cirkulär om förenklad redovisning i länsstyrelsernas räkenskaper
av deponerade m. fl. medel. Den sakkunniges förslag har ej lett till lagstiftningsförslag,
utan vilar i avvaktan på en nordisk lagstiftning om fordringspreskription.
Oavsett att frågan om depositionsmedels preskription enligt revisorernas
mening borde kunna brytas ut ur de allmänna övervägandena om fordringspreskription,
är det enligt revisorerna emellertid tydligt att länsstyrelserna
själva inom ramen för gällande bestämmelser kan medverka till att antalet
i räkenskaperna redovisade deponerade belopp nedbringas.
Med hänsyn till att riksrevisionsverket kan förväntas övervaka, att länsstyrelserna
iakttager de anvisningar som givits i 1960 års cirkulär och en
förenkling av redovisningen därigenom torde komma till stånd vill utskottet
endast vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
34 :o) Länsstyrelsernas maskinbokföring. Under inrikesdepartementet,
§ 36, har revisorerna iakttagit, att länsstyrelsernas bokföringsmaskiner ej
utnyttjas effektivt (Del I, s. 346—349).
Utlåtanden har avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket och länsstyrelserna
i Uppsala län, Södermanlands län, Göteborgs och Bohus län,
Skaraborgs län och Jämtlands län.
Utskottet. Genom medelsanvisning av 1960 års riksdag utrustades länsstyrelserna
med bokföringsmaskiner. Revisorerna har undersökt utnyttjandet
av maskinerna och funnit att detta ej alltid är så stort som skulle vara
möjligt.
Utskottet anser det väsentligt att den maskinella utrustning som det bär
är fråga om utnyttjas så effektivt som möjligt. Såsom statskontoret anfört
i remissutlåtande, bör en särskild utredning göras om hur länsstyrelsernas
bokföringsmaskiner skall kunna utnyttjas mer effektivt och hur utbildningen
av vederbörande länsstyrelsepersonal lämpligen bör ordnas. Utskottet
hemställer därför,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande
uttalande anfört.
Statsutskottets utlåtande nr 124- år 1963
29
35 :o) Vissa förordnanden för landsfogdeassistenter m. fl. å kommunala
befattningar. Under inrikesdepartementet, § 37, har revisorerna föreslagit
att bestämmelser utfärdas för att reglera lönevillkor, då viss statlig personal
vid landsfogdekontoren anlitas för vikariat på kommunala tjänster (Del I,
s. 350—354).,
Utlåtande har avgivits av riksåklagarämbetet (Del II, s. 285—288).
Utskottet. Revisorerna finner det i och för sig vara en praktisk ordning
att landsfogdepersonal utnyttjas för kortare vikariat på kommunala befattningar.
Den tillämpade ordningen för reglerande av löneförmåner vid ifrågavarande
vikariat kan emellertid knappast anses stå i god överensstämmelse
med grunderna för berörda bestämmelser i statens allmänna avloningsreglemente.
Revisorerna föreslår därför att erforderliga bestämmelser
i ärendet utfärdas.
Statsmakterna har numera fattat principbeslut om förstatligande från
och med den 1 januari 1965 av bl. a. polis- och åklagarväsendet, till den del
det är kommunalt. De problem som för åklagar- och polisväsendets del
sammanhänger med det dubbla huvudmannaskapet, bl. a. de av revisorerna
berörda, kommer alltså att finna sin lösning inom en snar framtid. I likhet
med riksåklagarämbetet anser utskottet därför, att det kan ifrågasättas
huruvida den av revisorerna föreslagna regleringen av landsfogdepersonals
tjänste- och avlöningsförhållanden kan anses vara så angelägen att den bör
genomföras, när knappt två år återstår till förstatligandet. Utskottet vill
därför endast vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
36:o) Tillämpningen m. m. av passkungörelsen. Under inrikesdepartementet,
§ 38, har revisorerna föreslagit en förenkling av passkungörelsen, m. m.
(Del I, s. 355—365).
Utlåtanden har avgivits av statskontoret, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Södermanlands län, Jönköpings län och Värmlands län samt polisberedningen
(Del II, s. 288—296).
Utskottet. Revisorerna har inhämtat uppgifter från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna om tillämpningen av passkungörelsen. Därvid har vissa
förslag framkommit om ändringar i kungörelsen och i anslutning till denna
utformade arbetsrutiner bl. a. i syfte att underlätta allmänhetens kontakt
med passmyndigheten. Revisorerna föreslår därför, att åt statskontoret
uppdrages att på grundval av de sålunda framförda synpunkterna och vad
som i övrigt framkommit vid revisorernas undersökning undersöka förutsättningarna
för en förenkling av passkungörelsen och de tillämpade arbets
-
30 Statsutskottets utlåtande nr 124 år 1963
rutinerna och att framlägga förslag, som i anledning härav kan bli motiverade.
I likhet med revisorerna och remissinstanserna anser utskottet att en
översyn av passkungörelsen kan vara motiverad och hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers
ifrågavarande uttalande anfört.
''it*, t 6 fri .\v •; U- u*) *i i \ -Si . : / .
Stockholm den 14 maj 1963
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
i
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes
Andersson, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Bengtson, Edström, KäMqvist och Åkerlund; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Blidfors, Nilsson i Göingegården, Andreasson,
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson
i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Löfroth och
Nelander.