Nr 122—123

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1963

1

Nr 122

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
reseersättning åt församlingspräster m. m. jämte en
i ämnet väckt motion.

(5:e avd.)

I propositionen nr 130 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 29 mars 1963,
föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag
om ändring i lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i
kostnaderna för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag), dels
godkänna av föredragande statsrådet förordad övergång till nytt system för
ersättning åt präster m. fl. för resor i tjänsten samt för fördelningen av kostnaderna
härför mellan pastoraten och kyrkofonden, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj :t att i övrigt utfärda bestämmelser i enlighet med vad föredragande
statsrådet förordat.

Berörda lagförslag finns fogat vid propositionen å s. 2 och 3.

I propositionen framlägges förslag till ändrade grunder för ersättning åt
präster och icke-prästvigda tjänstebiträden åt präster för resor i tjänsten.
Förslaget grundar sig på en uppdelning av dessa resor i två huvudgrupper.
För den ena, som avser det stora antalet kortare rutinresor inom ett
pastorat, föreslås införandet av beteckningen åkning i tjänsten. Ersättning
för sådana resor föreslås utgå efter ett förenklat system på grundval av
åkningsjournal, som föres av befattningshavaren. Den andra gruppen resor
utgör tjänsteresor i egentlig mening och föreslås ersättas i huvudsak enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet. Enligt förslaget skall pastorat
svara för kostnaderna för åkning i tjänsten och tjänsteresor inom pastoratet
såsom en prästlönekostnad, medan kostnaderna för övriga resor
skall bestridas ur kyrkofonden.

I statsrådsprotokollet redovisas de olika avsnitten sålunda:

1. Inledning, s. 4 o. 5.

2. Frågans tidigare behandling, s. 6 o. 7.

3. Prästreseutredningens förslag, s. 7—11.

4. Remissyttranden, s. 11—13.

5. Föredraganden, s. 13—19.

Beträffande den närmare innebörden av propositionsförslaget får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet.

1 intrång till riksdagens protokoll 1963. G samt. Arr 122—123

2

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1963

I anledning av propositionen har inom andra kammaren av herr Börjesson
i Glömminge m. fl. väckts en motion (II: 913), vari hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen ur 130 måtte godtaga i motionen
förordade riktlinjer för bedömning av ersättningsanspråk för församlingsprästers
tjänsteresor.

I fråga om motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet. F. n. äger församlingspräst i och för resor i tjänsten i första
hand fritt disponera ett schablonmässigt beräknat fast reseanslag om högst
500 kr. per år; under vissa förutsättningar kan därutöver utgå tillfälligt
reseanslag med skillnaden mellan den sammanlagda ersättning, som skulle
ha utgått vid tillämpning av 1929 års allmänna resereglemente, och det
fasta reseanslaget. För vissa speciella slag av resor utgår slutligen ersättning
enligt nämnda reglemente. Detta ersättningssystem har på senare år
kritiserats ur tekniska och rättvisesynpunkter. Med den omfattning de
tillfälliga reseanslagen numera erhållit — år 1960 omkring 55 procent av de
totala anslagen — anses systemet med årliga reseanslag inte längre fungera
tillfredsställande.

Propositionsförslaget — vilket föregåtts av överläggningar med vederbörande
personalorganisation, varvid överenskommelse uppnåtts rörande
i reseersättningssystemet ingående förmåner — har utformats under särskilt
hänsynstagande till församlingsprästernas speciella arbetsförhållanden
med dagliga korta rutinresor. I förenklingssyfte föreslås i fråga om resor
av denna kategori införandet av ett nytt institut, åkning i tjänsten, som
utmärks av att beträffande resor inom — i vissa speciella fall även utom
—- pastoratet med en varaktighet av högst 8 timmar i följd, restiden inräknad,
skall föras en åkningsjournal som kan ligga till grund för utbetalningsbeslut.
Resor som inte kan hänföras till åkning i tjänsten kommer
med denna gränsdragning att utgöra tjänsteresor i egentlig mening. I fråga
om dessa blir allmänna resereglementet i princip tillämpligt. Då det sålunda
förordade systemet synes lämpligt och praktiskt, biträder utskottet propositionsförslaget
i detta grundläggande hänseende.

I fråga om resor som skall hänföras till åkning i tjänsten innebär propositionsförslaget
vidare, att för resa som inte överstiger 2 kilometer resekostnadsersätlning
över huvud taget inte skall utgå. Traktamente skall
inte få uppbäras vid åkning i tjänsten. Resekostnadsersättning erhålls med
tillämpning av ett förenklat system med den förut omnämnda åkningsjournalen
som underlag, vilket onödiggör reseräkningar. Om egen bil utnyttjas
utgår vidare ersättning utan s. k. kostnadsjämförelse. Mot vad sålunda
föreslagits har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Likaså biträder utskottet vad Kungl. Maj :ts förslag innehåller om att
åkningsersättning till församlingspräst eller pastoratsadjunkt i stad eller annan
tätort skall kunna utgå med ett fast årligt anslag, som får disponeras
utan redovisningsskyldighet för varje enskild resa, och att det skall an -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1963

3

komina på Kungl. Maj:t att, med beaktande av det allmänna kostnadsläget
i fråga om taxor i allmän lokal trafik, fastställa det belopp varmed dylikt
åkningsanslag högst må utgå.

När det gäller frågan om vilka förrättningar utanför pastoratet som
skall anses höra till tjänsten, kan enligt föredragande statsrådet viss tveksamhet
råda, enär en närmare precisering saknas av prästs tjänståligganden
i sådant avseende. Vissa allmänna riktlinjer anges emellertid till ledning
för domkapitlens prövning av ersättningsanspråk för tjänsteresa. Till
tjänsteresor skulle sålunda hänföras resor till mantalsskrivningsförrättning,
för val av biskop, kyrkomötesombud eller prästerlig ledamot i domkapitel
och vid kallelse till sammanträde med biskop eller domkapitel för handläggning
av visst ärende. Däremot skulle ersättning inte utgå vid resa för
att meddela själavård åt församlingsbo som intagits på sjukhus eller ålderdomshem,
fångvårdsanstalt eller motsvarande inrättning inom annat
pastorat, såvida inte särskilt medgivande lämnats av domkapitlet. Resor till
sammankomster med kontraktets präster eller organisationer av olika slag
skulle inte anses som tjänsteresor. Vidare förordas en strängare bedömningav
ersättningsanspråk för resor i och för att assistera vid prästvigning,
kyrkoherdeinstallation och invigningsförrättningar av olika slag.

I motionen 11:913 påyrkas en mera generös bedömning av ersättningsanspråk
för tjänsteresor än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Resor för förrättning
å ålderdomshem, sjukhus m. m. utanför det egna pastoratet bör sålunda
enligt motionärerna anses ersättningsberättigande utan särskilt förhandsmedgivande
av domkapitlet. Vidare bör enligt motionärerna resor
till kontraktskonvent, organisationssammankomster i samband med tjänsten
och kyrkoherdeinstallationer o. d. vara generellt ersättningsberättigande.
Avgörande för bedömningen bör enligt motionärerna över huvud taget
vara, i vilken mån resan avser att gagna arbetet i pastoratet.

För egen del kan utskottet inte förorda en utvidgning av den enligt propositionsförslaget
föreslagna rätten till ersättning för vissa resor på sätt i
motionen påyrkats. Erforderlig ledning för bedömandet av rätt till ersättning
för ifrågavarande resor torde i förekommande fall kunna erhållas genom
utfärdande av anvisningar inom ramen för vad i statsrådsprotokollet
anges. Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda motionsyrkandet
i fråga.

I fråga om fördelningen mellan pastoraten och kyrkofonden av kostnaderna
för prästernas resor utgår propositionsförslaget från att liksom hittills
pastoratet skall svara för sina prästlönekostnader, inklusive alla kostnader
för prästernas resor i tjänsten inom pastoratet. Kyrkofonden skulle således
i fråga om församlingspräster och pastoratsadjunkter svara endast för resor
som sträcker sig utanför pastoratet och inte får räknas som åkning i tjänsten.
Vad propositionsförslaget sålunda innehåller föranleder ingen erinran
från utskottets sida.

Vad angår det vid propositionen fogade lagförslaget har granskningen av
detsamma inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

4 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1963

I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 913,

1) antaga vid propositionen nr 130 fogat förslag till lag
om ändring i lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats
deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning
(prästlönekostnadslag);

2) godkänna i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 29 mars 1963 förordad övergång till nytt system
för ersättning åt präster m. fl. för resor i tjänsten samt för
fördelningen av kostnaderna härför mellan pastoraten och
kyrkofonden;

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt utfärda bestämmelser
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats.

Stockholm den 14 maj 1963

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 123.

Reservationer

1) av herr Staxäng;

2) av herr Eliasson i Sundborn;

3) av herr Neländer.