Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av motioner angående begreppet tjänstevikt
i vägtrafikförordningen.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 458 i första kammaren av herrar Ringaby och
Sveningsson och nr 672 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma
en sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen,
att detsamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande
monterings- och demonteringsbara anordningar till lastbilar».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1:458.
Gällande rätt
I vägtrafikförordningen förstås med bils tjänstevikt sammanlagda vikten
av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg och
reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av fordonet.
Vidare förstås med bils maximilast den beräknade vikten av det
största antal personer — exklusive föraren — och den största mängd gods,
varför fordonet är inrättat. Med bils totalvikt menas slutligen summan av
fordonets tjänstevikt och maximilast (1 § 6 mom.). Om registrerat fordon
underkastas sådan ändring, att det icke längre överensstämmer med uppgifterna
rörande fordonets vikt i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg,
åligger det ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa
fordonet hos besiktningsman för registreringsbesiktning (10 § 5 mom.
första stycket). Underlåtenhet är straffbelagd (65 § 6 mom. första stycket).
Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som är chefsmyndighet för besiktningsmännen, att utfärda närmare
föreskrifter angående bl. a. fastställandet av fordons vikt och maximilast.
Vägtrafikförordningens bestämmelser är så utformade att tjänsteviktens
storlek kan inverka på frågan om utrustning och tillåten hastighet för fordonet
(se t. ex. 3 § 1 mom. c och 56 § 1 mom.). Av särskilt intresse är emellertid
i detta sammanhang stadgandena i förordningen den 2 juni 1922
Ili hann till riksdagens protokoll 1963. 9 sund. 3 avd. Nr 8
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1963
(nr 260) om automobilskatt. Enligt nämnda förordning gäller sedan år 1955
att för automobil, som registrerats i riket, årligen skall erläggas skatt (1 §).
Skatten utgör för lastbil dels grundavgift å 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad
med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår
med 37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med
900 kg, då det gäller tjänstevikter som ej överstiger 3 000 kg. Om tjänstevikten
överstiger 3 000 men ej 7 000 kg, utgår tilläggsavgift med 777 kr. för
3 000 kg och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänsteviktens återstående
del. överstiger tjänstevikten 7 000 kg, utgör tilläggsavgiften 3 337 kr.
för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del
av tjänstevikten.
Frågans tidigare behandling
Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och därmed sammanhängande
spörsmål rörande beskattning av lastbilar har genom väckta motioner
aktualiserats vid 1959 och följande års riksdagar.
I motionerna 1:293 och 11:363 vid 1959 års riksdag yrkades sålunda att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådana ändringar i
förordningen om automobilskatt, att skatten för fordon, som utrustats med
mer än ett karosseri eller med tillfällig lastningsanordning, bestämmes med
hänsyn till den tid under vilken de olika karosserierna respektive lastningsanordningarna
använts samt att Kungl. Maj:t måtte utfärda förordning angående
lättnader i fråga om besiktningsskyldighet för fordon som tillfälligt
förses med särskilt karosseri. Till stöd för yrkandena åberopades bl. a. att
lastbilar ofta förses med två eller flera karosserier, lastapparater eller andra
anordningar för att möjliggöra bilarnas användning för olika specialtransporter.
Som exempel nämndes en vanlig lastbil som vid dessa tillfällen
förses med särskilt höga lämmar för djurtransporter eller med lösa cisterner
för transport av olja eller andra vätskor. Skattebestämmelsernas utformning
motverkade enligt motionärerna en effektiv användning av lastbilsparken,
enär skatteökningen för ett specialkarosseri blev betydande,
även om karosseriet endast kom till begränsad användning.
Motionerna behandlades av bevillningsutskottet. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 13 år 1959 fann utskottet visserligen motionärernas synpunkter
värda beaktande men likväl icke av beskaffenhet att böra föranleda
någon riksdagens åtgärd i avvaktan på förslag i ämnet från 1953 års
trafikutredning.
I motionerna 1:419 och 11:500 vid 1960 års riksdag hemställdes om åtgärder
i syfte att grunda fordonsbeskattningen av lastbilar på totalvikten
i stället för på tjänstevikten. Till stöd härför åberopades i huvudsak att
de lastbilar, som användes för tyngre transporter, till stor del utrustats med
kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknades i fordonets tjänstevikt.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
3
Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 54 år 1960) under
hänvisning till att frågan om fordonsskattens utformning övervägdes av
1953 års trafikutredning. Riksdagen godkände utlåtandet.
Vid 1961 års riksdag hemställdes i motionerna 1:483 och 11:562 om modernisering
av vägtrafikförordningens bestämmelser om tjänstevikt och om
därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna för lastbil. I motionerna
påpekades bl. a. svårigheterna att draga en gräns mellan å ena sidan vad
som skall anses utgöra emballage för en varas transportekonomiska hantering
och å andra sidan vad som är att hänföra till fast anordning på fordon
och därmed att inräkna i fordonets tjänstevikt. Vägtrafikförordningen gav
enligt motionärerna ej några klara riktlinjer för frågans bedömande. Inom
gällande beskattningssystem borde, ansåg motionärerna, sådana klara definitioner
skapas att monterings- och demonteringsbara utrustningar på bilflak
— inklusive sidolämmar — icke ansågs ingå i bils tjänstevikt.
Jämväl dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 18 år
1961) under hänvisning till 1953 års trafikutrednings pågående arbete. Riksdagen
godkände utlåtandet.
Slutligen yrkades i motionerna 1:305 och 11:377 vid 1962 års riksdag
skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet
tjänstevikt i vägtrafikförordningen att detsamma icke inkluderade
emballagetankar, djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara
anordningar till lastbilar. Till stöd för motionsyrkandena anfördes i huvudsak
att det betänkande som då avlämnats av 1953 års trafikutredning
icke innehöll något förslag rörande bilskatterna. Vidare hade de bestående
svårigheterna att tolka begreppet tjänstevikt bl. a. medfört åtal mot åtskilliga
lastbilsägare på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband
med tillfällig användning av sådana anordningar som omnämnts i yrkandet.
Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionerna, anförde i av riksdagen
godkänt utlåtande nr 29 år 1962 bl. a. följande.
Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning, som skedde
år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av
vägkostnaderna. Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks
vägförslitningar och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande
i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon
gjordes icke, och de genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i
avvaktan på resultatet av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens
beskattning, därvid bl. a. även allmänna trafik- och näringspolitiska
synpunkter skulle komma under bedömande. Huruvida den inbördes fördelningen
av skattebördan olika fordonskategorier emellan ar riktigt avvägd
prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning. Därvid torde
det av motionärerna behandlade spörsmålet komma att uppmärksammas i
samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens
beskattning i sin helhet.
Här må anmärkas att en minoritet, omfattande åtta av utskottets ledamöter,
ansåg motionerna höra bifallas.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
Frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd har jämväl aktualiserats i
andra sammanhang. Svenska petroleum institutet hemställde sålunda år
1957 hos Kungl. Maj:t att vikten av s. k. löscisterner, avsedda för transport
av flytande bränslen, icke skulle inberäknas vid fastställande av lastbils
tjänstevikt. I ärendet avgavs utlåtande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som bl. a. anförde följande.
Eftersom tjänstevikten skall beräknas efter vikten av fordonet vid användning
av tyngsta till fordonet hörande karosseri, anser styrelsen att
s. k. löstank, avsedd att kvarligga på fordonet vid lastning och lossning av
innehållet, skall inräknas i tjänstevikten. Den omständigheten, att bilen
kan användas utan tankar, bör ej inverka på bedömandet. Om så skulle
ske, maste man fastställa en viss tidsgräns för den årliga användningen av
tankarna för att kunna skilja mellan rent tillfällig och mera stadigvarande
användning. Detta är ur bl. a. kontrollsynpunkt omöjligt att göra. Det kan
för övrigt framhållas att en fordonsägare knappast anskaffar så dyrbar utrustning
som »löstankar» endast för rent tillfällig användning. Styrelsen
förmenar därför, att så snart löstankar användes på fordonet dessa skall
anses tillhöra fordonet i »normalt, fullt driftfärdigt skick» och därför inräknas
i tjänstevikten.
Kungl. Maj :t fann i resolution den 19 september 1958 framställningen icke
föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till
1953 års trafikutredning att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens
uppdrag.
I ett av Kungl. Maj:t i högsta domstolen den 7 september 1962 avgjort
mål uppkom vidare frågan, huruvida en på en lastbils flak anbragt djurtransportbur
skulle anses höra till fordonets karosseri och följaktligen inräknas
i dess tjänstevikt. I målet upplystes bl. a. att buren, som endast använts
vid enstaka tillfällen, uppställts på flaket sedan flaklämmarna tagits
bort och stagats med rep, kätting eller järn som skruvats fast.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i ett till högsta domstolen avgivet
yttrande i målet bl. a. följande.
Vid bedömande av frågan om kreatursbur av ifrågavarande slag är att
anses såsom till fordonet hörande karosseri och därför skall inräknas i fordonets
tjänstevikt måste enligt styrelsens mening hänsyn i huvudsak tagas
till hur buren ifråga användes tillsammans med den last den är avsedd för.
Därest den är så inrättad att den normalt av- och pålastas med innehållet
anser styrelsen den är att betrakta som emballage. Om däremot — som är
det normala och i flesta fall enda möjliga — buren monteras på fordonet,
och lasten i det aktuella fallet djur — av- och pålastas separat, anser styrelsen
att den icke är emballage utan del av fordonets karosseri.
På grund av bl. a. vad nu återgivits ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att djurtransportburen borde inräknas i fordonets tjänstevikt. Högsta
domstolen fann emellertid — i motsats till styrelsen och underinstanserna
att buren med hänsyn till de förhållanden, under vilka den använts, var
att betrakta icke såsom tillhörande bilens karosseri utan såsom en del av
lasten.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963 5
Interpellation vid 1962 års riksdag
Den 11 december 1962 besvarade chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Skoglund, en interpellation angående tjänstevikt för lastbil.
Härvid anförde departementschefen bl. a. att högsta domstolens ovannämnda
dom jämte två andra i interpellationen berörda domstolsutslag i
vissa avseenden ej syntes överensstämma med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets
innebörd som hävdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i dess egenskap av chefsmyndighet för bilinspektionen. Enligt departementschefens
uppfattning kunde någon allmängiltig lösning av problemet inte
sägas vara vunnen genom dessa domar, som behandlat endast vissa speciella
fall. I den mån de kunde anses vägledande på området komme de givetvis
att utan någon särskild åtgärd från departementschefens sida i fortsättningen
inverka på styrelsens bedömande (se andra kammarens protokoll 1962
nr 36 s. 36).
Motionerna
Motionärerna erinrar inledningsvis om den tidigare riksdagsbehandlingen
av frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd. Efter hänvisning till det ovan
berörda interpellationssvaret framhålles i motionerna att angelägenheten
av en mera entydig tolkning av ifrågavarande begrepp accentuerats genom
förra årets domstolsavgöranden. Det synes motionärerna ej rimligt att frågans
lösning ytterligare fördröjes genom att göras avhängig av 1953 års
trafikutredning som ännu ej behandlat problemet.
Utskottet
Med bils tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen sammanlagda
vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning
av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg
och reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren
av fordonet. Tjänsteviktens storlek ligger till grund för automobilskattens
bestämmande.
Motionärerna anser att i tjänstevikten icke bör inräknas emballagetankar,
djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara anordningar till
lastbil. I motionerna hemställes därför att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en
sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen att
nämnda anordningar icke inkluderas däri.
På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har vid de senaste
årens riksdagar motionsvis framförts kritik mot tjänsteviktsbegreppets
nuvarande utformning och i anslutning därtill yrkanden om ändringar
i beskattningsreglerna för lastbil och i vägtrafikförordningens bestämmelser
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
om tjänstevikt. Motionerna har likväl icke föranlett någon riksdagens åtgärd
under motivering att spörsmålet om motorfordonstrafikens beskattning
övervägs av 1953 ars trafikutredning. Såsom 1962 års bevillningsutskott
framhållit torde frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd komma
att uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till
nämnda spörsmål. På grund härav anser sig utskottet icke i detta sammanhang
böra taga ställning till den av motionärerna åsyftade ändringen i vägtrafikförordningen.
Motionärerna har emellertid påpekat att de anordningar som avses med
motionerna enligt vissa domstolsutslag icke bör anses som till fordon hörande
karosseri. Såsom chefen för kommunikationsdepartementet i interpellationssvar
anfört synes utslagen i vissa avseenden ej överensstämma
med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets innebörd som hävdats av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess egenskap av chefsmyndighet för
bilinspektionen. Departementschefen har emellertid jämväl framhållit att
nämnda utslag icke kan sägas innefatta någon allmängiltig lösning av förevarande
fråga. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan
lösning vid rådande oklarhet i rättstillämpningen snarast möjligt bör
åvägabringas. Det bör ankomma på 1953 års trafikutredning, som har att
utreda hela problemkomplexet rörande fordonsbeskattningen, att avgöra
huruvida frågan om tjänstevikten kan utbrytas till särskild behandling.
Utskottet, som förutsätter att utredningsarbetet bedrives med största möjliga
skyndsamhet, finner med hänsyn härtill någon riksdagens åtgärd i saken
för närvarande icke påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:458 och 11:672, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson*,
Kristiansson, Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson och Erik Jansson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Grebäck*, Sundelin, Tobé och Wennerfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
6S0187