Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§
lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,
m. m., dels i anledning av propositionen väckta motioner,
dels ock motion angående möjlighet till
hyreshöjning i samband med ombyggnad.

Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 138, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll jämlikt 87 § regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga förslag
till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. in., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och
med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31
december 1965.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 26

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Hyresvärden må-------finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1
januari 1942 avsevärt lägre än hyran
för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens
värde avsevärt ökats genom
ombyggnads- eller ändringsarbete
eller föreligger för visst fall annat
skäl av därmed jämförlig betydelse,
äger nämnden på framställning av
hyresvärden höja grundhyran till det
belopp, som därav föranledes. Betingade
lägenheten den 1 januari 1942
en hyra, som i avsevärd mån översteg
hyran för därmed jämförliga lägenheter,
eller har lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning
av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta grundhyran till skäligt
belopp.

skäligt belopp.

Höjning av-------parterna avtalat.

Hyresvärden må — — —--— — är stadgat.

Var hyran för viss lägenhet den 1
januari 1942 avsevärt lägre än hyran
för jämförliga lägenheter eller bär lägenhetens
värde avsevärt ökats genom
ombyggnads- eller ändringsarbete
eller föreligger för visst fall annat
skäl av därmed jämförlig betydelse,
äger nämnden på framställning av
hyresvärden höja grundhyran till det
belopp, som därav föranledes. Har
ombyggnads- eller ändringsarbete eller
åtgärd av därmed jämförlig betydelse
bekostats av hyresgästen, må
grundhyran i anledning därav höjas
endast om särskilda skäl äro därtill.
Betingade lägenheten den 1 januari
1942 en hyra, som i avsevärd mån
översteg hyran för därmed jämförliga
lägenheter, eller har lägenhetens
skick avsevärt försämrats eller hyresgäst
tillkommande förmåner påtagligt
inskränkts, äger nämnden på
framställning av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta grundhyran till

4 §.

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och förseende
med varmvatten eller, om gottgörelse
därför ingår i grundhyran, för
den ökade kostnad, som för sådant
ändamål åsamkas hyresvärden. Vad
nu sagts skall ock, i ort som Konungen
bestämmer, gälla beträffande sådan
ökning av avgifter för vatten och
avlopp, som inträtt efter den 1 juli
1955.

Hyresnämnden äger------

Konungen eller — —----—

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och
förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i grundhyran,
för den ökade kostnad, som för
sådant ändamål åsamkas hyresvärden.
Vad nu sagts skall ock gälla beträffande
sådan ökning av avgifter
för vatten och avlopp, som inträtt efter
den 1 juli 1955.

--dylik ersättning.

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1963
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1963, må framställning
som sägs i 7 § göras senast den 15 juli 1963 eller, om hyresvärden

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1963 lämnat meddelande som sägs i 8 a §
femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december
1963, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1963.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 2 juni 1961
(nr 214) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 215)
gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 2 juni 1961
(nr 216) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1965.

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 uud. Nr 26

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 744 av herr Hagberg m. fl. och i andra kammaren
nr 903 av herr Heckscher m. fl.;

dels i första kammaren nr 745 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. och i andra
kammaren nr 905 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.;

dels i första kamaren nr 748 av herr Jacobsson, Per, och i andra kammaren
nr 906 av herr Nyberg m. fl.;

och dels i första kammaren nr 749 av herrar Nordenson och Åkerlund och
i andra kammaren nr 904 av herrar Nordgren och Anners.

Därjämte har utskottet samtidigt behandlat en vid riksdagens början
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 666 i andra kammaren av herr
Bengtson i Solna angående möjlighet till hyreshöjning i samband med ombyggnad.

I motionerna I: 744 och II: 903, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen
måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad i motionen anförts rörande
en successiv avveckling av hyresregleringen;

2) antaga

a) det vid propositionen nr 138 fogade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, med den ändring att
ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och med
den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1964.

b) följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 2 juni 1961
(nr 214) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1964.

c) följande

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963 5

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 215)
gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 31 december 1964.

d) följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 2 juni 1961
(nr 216) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1964.»

I motionerna I'' 745 och IIt 905, som är likalydande, hemställes »att riksdagen
vid sin behandling av proposition nr 138 i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla

a) att utredningsuppdraget rörande revidering av hyresregleringslagstiftningen
må innefatta även frågan om möjligheterna till avveckling av den
kvarstående hyresregleringen, samt

b) att övervägandena rörande hyreslagskommitténs förslag till hyreslag
särskilt må ha till syfte att tillskapa ett fullgott besittningsskydd för kommersiella
lokaler».

I motionerna I: 748 och II: 906, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 138 må

1. besluta att den förlängning av hyresregleringslagen och övriga författningar,
som föreslås i propositionen, skall avse endast ett år, d. v. s. till och
med den 31 december 1964, samt

2. besluta sådana lagändringar, att Kungl. Maj:t får möjlighet att förorda
att de regler, som för närvarande gäller beträffande hyressättning för
möblerade rum också för vissa skall kunna bli tillämpliga på sådana bostäder,
som är underkastade hyresreglering enligt 2—5 §§ i hyresregleringslagen,
i överensstämmelse med vad som anges i motionen.»

I motionerna I: 749 och II: 904, som är likalydande, hemställes, »att riks -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

dagen måtte antaga det vid proposition nr 138 fogade förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag med de ändringarna
att

dels ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och med
den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1964,

dels ock första stycket av ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
lydelse:

Denna lag träder i kraft vad angår 3 § den 1 juli 1963 och vad angår 4 §
den 1 januari 1964.»

I motionen II: 666 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att § 2 i lagen
den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. får följande lydelse:

§ 2. För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till
bostad och ej uthyres i möblerat skick, eller efter den 1 juli 1963 undergått
ombyggnad, varigenom dess värde väsentligt ökats, regleras hyran enligt
bestämmelserna i 3—5 §§. Samma lag---skilda tider.

[Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.]»

I den mån redogörelse för motionerna icke lämnas nedan får utskottet
hänvisa till motionerna II: 903, II: 905, II: 906, II: 904 och II: 666.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed
sammanhänger med ett par smärre jämkningar förlänges till och med
utgången av år 1965.

Gällande bestämmelser

Utskottet får i denna del hänvisa till den redogörelse som intagits i propositionen
å sid. 5—8.

I. Förlängning av hyresregleringen m. m.

Statens hyresråd

Hyresrådet har i skrivelse den 26 november 1962 hemställt, att hyresregleiingslagen
och bostadsrättskontrollagen måtte givas förlängd giltighet till
och med den 31 december 1965. I skrivelsen uttalar hyresrådet bland annat
att med hänsyn till de sedan hyresregleringslagens tillkomst avsevärt änd -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

rade förhållandena och till önskvärdheten av att regleringen avvecklas snarast
möjligt själva lagens konstruktion torde böra tagas i övervägande. Hyresrådet
anser en möjlighet vara att tillämpa en reglering av det slag som
avses i 6 § hyresregleringslagen. Avtalsfrihet skulle sålunda i princip gälla
med möjlighet för hyresnämnden att efter ansökan eller ex officio nedsätta
oskälig hyra och eventuellt fastställa grundhyra, som icke utan myndighets
medgivande finge överskridas. Hyresrådet anför vidare att en utredning bör
tillsättas för att överväga en förenkling av hyreskontrollen efter de av hyresrådet
i skrivelsen förordade riktlinjerna. Beträffande det närmare innehållet
i skrivelsen får utskottet hänvisa till sid. 8—10 i propositionen.

Yttrandena

Hyresrådets förslag tillstyrkes av remissorganen. Redogörelse för remisssvaren
återfinnes på sid. 10—13 i propositionen.

Departementschefen

Departementschefen uttalar härom.

Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda
har en kategorimässig avveckling skett, innebärande att från lagens bestämmelser
om hyreskontroll undantagits dels upplåtelse av lägenhet i hyresvärden
tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är förenat med
villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter
den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning, dels upplåtelse i
första hand av lägenhet i hus, som förvaltas av landstingskommun, borgerlig
primärkommun eller municipalsamhälle eller av allmännyttigt bostadsföretag
eller av annat bostadsföretag, i vilket landstingskommun eller borgerlig
primärkommun äger ett bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt
vinstsyfte. Vidare har såsom framgått av det föregående genom beslut
av Kungl. Maj :t vid olika tillfällen såväl en regional som kategorimässig avveckling
av hyresregleringen skett. Senast har genom beslut den 30 november
1962 hyresregleringen från och med den 1 mars 1963 upphävts helt i 65 orter
och beträffande affärs- och kontorslokaler i 14 orter. Efter denna avveckling
omfattar hyresregleringen beträffande bostäder 241 orter. För garage
är regleringen helt upphävd och för möblerade rum gäller regleringen
endast i 23 av dessa orter. För andra lokaler än garage, d. v. s. huvudsakligen
butiks- och kontorslokaler, är regleringen kvar i blott 62 orter.

Folkmängden i de 241 orter, som efter den 1 mars 1963 fortfarande har
hyresreglering för bostäder, kan uppskattas till i runt tal 4,5 milj., d. v. s.
c:a 60 % av rikets hela folkmängd. Hyran för lägenheter i kommunägda
hus i dessa orter är såsom framgått undantagen från varje form av reglering
och lägenheter i de privata hus som tillkommit de senaste sex åren är
i det stora flertalet fall underkastade hyreskontroll av den lånebeviljande
myndigheten.

f2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 26

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Erfarenheterna av den regionala och kategorimässiga avveckling som
skett har, såvitt hittills kunnat bedömas, i stort sett varit goda. Detta innebär
dock icke, att det är möjligt att — såsom förordats av bl. a. fastighetsägareförbundet
— nu fastställa en tidsplan för en slutlig avveckling av hyresregleringen,
utan avvecklingen bör fortsätta enligt samma principer som
hittills. Såsom hyresrådet med instämmande av hörda remissorgan anfört
synes emellertid tiden vara inne att överväga ändrade regler beträffande
hyressättningen. Jag avser att inom kort hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för att utreda härmed sammanhängande
frågor.

I avbidan på resultatet av denna utredning bör den gällande hyresregleringslagstiftningen
— med ett par smärre jämkningar — förlängas till och
med den 31 december 1965. Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde
till den lag, som innefattar bestämmelse om förlängningen, böra fogas
övergångsbestämmelser av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande
eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande
giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen
blivit utfärdad.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att hyreslagskommittén under
senare delen av år 1961 avgivit ett betänkande med förslag till reviderad
hyreslag. Förslaget innefattar bl. a. regler om besittningsskydd och om
hyresvillkorens bestämmande. Betänkandet har varit föremål för en omfattande
remissbehandling, som nu är avslutad. Ärendet bereds för närvarande
inom justitiedepartementet. Om kommitténs förslag genomföres, bör
i samband därmed besittningsskyddslagen upphävas. Jag är emellertid ännu
icke beredd att taga slutlig ställning till detta förslag; det torde behöva ytterligare
prövas och få närmare övervägas i anslutning till och i belysning av
de direktiv, som kommer att utfärdas för den tidigare omnämnda utredningen.
Vid sådant törhållande torde även besittningsskyddslagens giltighet
få förlängas med två år, vilket givetvis icke hindrar att lagen dessförinnan
upphäves, om en revidering av hyreslagen kommer till stånd före den
1 januari 1966.

Även lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad
bör få förlängd giltighet till och med utgången av år 1965.

Utredningsuppdraget

Kungl. Maj :t har efter propositionens avlämnande till riksdagen bemyndigat
chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga
för att utreda den fortsatta hyresregleringslagstiftningen.

I direktiven uttalar departementschefen bl. a.

Hyresrådet har anvisat utvägen att i likhet med vad som nu enligt 6 § hyresregleringslagen
gäller beträffande hyra för möblerat rum låta avtalsfrihet
i princip råda mellan hyresvärd och hyresgäst med möjlighet för hyresnämnd
att nedsätta oskälig hyra. Det bör ankomma på utredningen att un -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 ur 1663

9

dersöka och bedöma, vilka verkningar på hyresmarknaden en sådan förenklad
regel kan tänkas få i orter där påtaglig lägenhetsbrist föreligger. Av särskild
vikt är frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen av
hyran. Kan det befaras att väsentliga olägenheter uppstår vid ett system som
det skisserade, bör undersökas vilka regler som eljest kan erfordras för att
åstadkomma ett ändamålsenligt utnyttjande av lägenhetsbeståndet utan att
oskäliga hyreshöjningar inträder. Därvid bör bl. a. övervägas, om icke vid
en mera marknadsmässig anpassning av hyrorna erforderlig jämförlighetsprövning
bör begränsas till hyror för lägenheter, som utnyttjas för väsentligen
samma ändamål. Särskilt bör därvid beaktas, vilken betydelse föreskrifter
i stadsplan m. m. kan ha i detta sammanhang. Det bör även undersökas,
om en friare hyressättning av det slag som förordats kan avse blott
viss del av en tätort eller vissa grupper av hus. Vidare bör övervägas, om en
hyreskontroll av det skisserade slaget kan tänkas ersätta den med statslånen
förbundna speciella hyreskontrollen.

Den sålunda förordade översynen syftar som framgått till en genomgripande
förenkling av det grundläggande element i hyresregleringen, som bestämmelserna
om hyressättningen utgör. En sådan förenkling synes kunna
verka i riktning mot en normalisering av hyresmarknaden.

Såvitt kan bedömas synes det av hyresrådet skisserade systemet för hyrans
bestämmande i praktiken giva liknande resultat som den regel beträffande
prövning av oskälig hyra som föreslagits av hyreslagskommittén. Även
om den av hyresrådet rekommenderade regeln kan behöva kompletteras med
bestämmelser som ger ytterligare garantier mot oskälig hyressättning, torde
en ändring i den riktning hyresrådet förordat — med hänsyn till den givna
utgångspunkten att även på bristorter söka bättre anpassa hyrorna till lägenheternas
verkliga bruksvärde — leda till att de rådande olikheterna mellan
principerna för hyressättningen på bristorter och icke bristorter kommer
att i betydande grad utjämnas.

I direktiven uttalas vidare att vid en översyn av reglerna om hyressättningen
på bristortema även utformningen av bestämmelserna om besittningsskydd
torde beröras. Därvid bör övervägas i vad mån olägenheter med
en friare hyressättning även i bristorter kan undanröjas genom lämpligt utformade
besittningsskyddsregler. Departementschefen uttalar, att när det
gäller reglerna för såväl hyressättning som besittningsskydd förutsättningar
synes finnas att i betydande avseenden skapa överensstämmelser mellan
orter med lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad hyresmarknad.
Departementschefen fortsätter.

Vissa avvikelser rörande bristorter torde visserligen bli erforderliga men
det kan ifrågasättas, om dessa blir så omfattande, att det är nödvändigt att
bibehålla en särskild lagstiftning härom. På grund härav och då man med
hänsyn till samhällsutvecklingen torde under lång tid ha att räkna med eu
viss lägenhetsbrist i de större tätorterna, vilken kan kräva särskilda regler
till skydd för hyresgästernas berättigade intressen, bör det övervägas, om
inte lagstiftningen på dessa områden kan samordnas i eu reviderad permanent
hyreslag. Denna skulle i så fall innehålla dels grundläggande regler om
besittningsskydd samt prövning av hyrans storlek och andra villkor för nytt
hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån avvikande bestämmelser,
vilka efter särskilt förordnande kunde bringas i tillämpning i orter
med påtaglig lägenhetsbrist.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

I direktiven tages därefter upp frågan om ett enhetligt förfarande i tvister
av angivet slag och det val som i så fall skall ske mellan hyresnämnder
och hyresråd som specialdomstolar samt de allmänna domstolarna. Ställning
härtill tages icke i direktiven utan spörsmålet överlämnas till utredningens
bedömande. Departementschefen understryker att utredningen bör
bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna medger. Slutligen
uttalas att på grundval av hyreslagskommitténs förslag till reviderad hyrcslag
och resultatet av utredningen bör utan något längre dröjsmål en samlad
bedömning kunna göras av frågorna om besittningsskydd och hyressättning
i såväl en balanserad som cn icke balanserad hyresmarknad.

Motionerna I: 744 och II: 903

I motionerna diskuteras ingående hyresregleringens allmänna verkningar.
Sålunda behandlas bland annat hyresspridningen, bostadsbristen, rörligheten
på arbetsmarknaden, återverkningarna för kommersiella lokaler, bostadsproduktion,
sanering och reparationer samt sociala verkningar. Angående
avvecklingen av hyresregleringen, i vilken del motionärerna hemställt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad i motionerna
anförts, uttalas följande.

Som framgått av det föregående har hyresregleringen så allvarliga nackdelar
att starka skäl talar för en avveckling som sker mycket snabbare än
hittills. I och för sig kunde man naturligtvis tänka sig att den slopas omgående
och i ett sammanhang. Men både här och i utlandet har avvecklingen
skett successivt. Mot denna bakgrund kan det vara befogat att som hittills
låta avveckla hyresregleringen kategorimässigt och regionalt. För att avvecklingen
emellertid skall kunna ske i väsentligt snabbare takt måste den grundas
på en i förhand bestämd tidsplan, som anger de exakta tidpunkterna för
avvecklingen inom olika orter, och inte minst det datum då regleringen slutgiltigt
skall vara avvecklad. En tidsplan gör det möjligt för kommunerna,
fastighetsägarna och andra att förutse när avvecklingen skall ske och rätta
sin planering därefter.

Det kan anföras skäl för att tidpunkten för en slutgiltig avveckling bör
fastläggas med utgångspunkt från förhållandena i Stockholms- och Göteborgsområdena.
Bostadsbristen är där av allt att döma störst och inflyttningen
i absoluta tal mest omfattande. Inom dessa regioner föreligger också
de största svårigheterna i fråga om stadsplanering och interkommunal samordning
och därmed svårigheter att åstadkomma en tillräckligt stor ökning
av bostadsbyggandet. Man kan därför räkna med att hyreshöjningarna i
samband med regleringens avveckling blir relativt sett störst i dessa områden
vid oförändrad relation mellan årlig nyproduktion av bostäder och det
totala lägenhetsbeståndet. Det kan därför ifrågasättas att låta övergången till
en fri marknad inom dessa områden ske först viss tid efter ett beslut om avveckling.
Vi föreslår, att hyresregleringen i dessa områden slutgiltigt upphör
att gälla från och med den 1 februari 1966.

Redan dessförinnan kan regleringen slopas på flertalet övriga orter. 1
många medelstora och mindre städer synes bostadsbristen vara relativt ringa,
och avvecklingen kommer redan i nuläget sannolikt ej att medföra genomsnittligt
särskilt stora hyreshöjningar utan blott en önskvärd förändring av
hyresstrukturen.

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Den från bostadssocial synpunkt viktigaste och med hänsyn till förändringar
i hyresnivån minst efterfrågekänsliga gruppen torde vara den i den
officiella bostadsköstatistiken redovisade gruppen gifta bostadssökande utan
egen lägenhet. Dess storlek utgör därför det i detta sammanhang mest användbara
måttet på bostadsbristens antalsmässiga omfattning. Att döma av
nämnda statistik är antalet gifta bostadssökande utan egen lägenhet i regel
obetydlig i städer och övriga tätorter med upp till 40 000 invånare. Även kön
i övrigt är här genomsnittligt sett betydligt mindre än i de större städerna.
Inte minst med hänsyn till dessa förhållanden synes det knappast behöva
medföra mera allvarliga olägenheter, om hyresregleringen för bostäder slopas
snarast möjligt i dessa orter. Vi förordar att så sker från den 1 februari
1964.

För de städer som har över 40 000 invånare synes det — med undantag tor
Stockholm och Göteborg och ev. Malmö — motiverat att avveckla regleringen
för bostäder något senare än i fråga om de mindre orterna men likväl snabbare
än beträffande nämnda storstadsområden. Avvecklingen i dessa orter
bör med hänsyn härtill kunna ske den 1 februari 1965.

Beslut om en avveckling av hyresregleringen i den ordning vi ovan förordat
kan måhända behöva kombineras med en bestämmelse att Kungl. Maj :t
efter framställning undantagsvis och efter restriktiv prövning skall kunna
undantaga viss ort från avveckling till senast den 1 februari 1966, dvs. avvecklingsperiodens
slutdatum, där de lokala myndigheterna kan visa, att bostadsmarknadssituationen
i orten är väsentligt allvarligare än i andra orter
av samma storleksordning. Avgörande för sådant undantag bör vara att orten
i fråga haft eller på säkra grunder kan antas få en stark expansion och
att dess bostadsbestånd har en storleks- och kvalitetsmässigt särskilt ogynnsam
sammansättning eller att projekteringsförhållanden etc. lägger starka
hinder i vägen för den ökning av bostadsbyggandet som anses nödvändig med
hänsyn till expansionen.

För möblerade rum bör hyresregleringen i resterande 23 orter kunna slopas
praktiskt taget omgående.

Hyresregleringen för lokaler har hittills avvecklats i snabbare takt än i
fråga om bostäder. Bristen på lokaler synes i flertalet städer och andra tätorter
vara mindre utpräglad än bostadsbristen. Vidare har lokalerna i regleringshänseende
hela tiden intagit en särställning i förhållande till bostäderna,
i det att avtal om engångsgottgörelse lagligen kan slutas mellan avträdande
och tillträdande hyresgäst. Det bör därför övervägas att successivt avveckla
hyresregleringen för lokaler något snabbare än när det gäller bostäder.
Samtidigt därmed bör emellertid parterna ges möjlighet att sluta långtidsavtal
beträffande hyresvillkoren, under förutsättning att dessa avtal
sträcker sig till den 1 februari 1966 eller senare tidpunkt. Sådana avtal skulle
medge hyresgästen större trygghet i fråga om den framtida hyresutvecklingen
och förbättrade förutsättningar att planera sin verksamhet på längre sikt.

Rörande det i propositionen framlagda förslaget om två års förlängningstid
anför motionärerna.

Enligt vår uppfattning skulle detta kunna innebära ett uppskov med den
successiva avveckling av regleringen på hyresområdet som vi finner önskvärd
och motiverad. Varje sådant uppskov finner vi olyckligt från de synpunkter
vi ovan anfört. Vi föreslår, att förlängningen endast skall avse ett
år. Det bör vara möjligt att senast inom ett år färdigställa den utredning
som är avsedd att igångsättas rörande ändrade grunder för byressättningen.
Det torde då vara olämpligt att binda regleringen för så lång tid som avses
i propositionen.

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Motionerna I: 749 och II: 904

I dessa motioner föreslås — förutom annat — att hyresregleringen inte
bör givas längre giltighetstid än t. o. in. utgången av år 1964.

Motionerna I: 748 och II: 906

Motionärerna hemställer om förlängning av den aktuella lagstiftningen
med endast ett ar i sänder. Motionärerna finner att såväl principiella som
praktiska skäl talar härför. Bland annat vinnes att riksdagen varje år får
ta ställning till frågan om förlängning och ges tillfälle att vidta de ändringar
i lagstiftningen, som kan visa sig erforderliga.

Motionärerna tar vidare upp hyresrådets framställning om möjligheterna
att ändra reglerna beträffande hyressättning, vilket motionärerna finner väl
motiverat. I motionerna föreslås att en försöksvis tillämpning av det föreslagna
systemet omedelbart matte komma till stånd. Enligt motionärernas
mening bör därför hyresregleringslagen kompletteras med en bestämmelse,
som innebär att Kungl. Maj :t äger förordna, att beträffande viss ort 2—5 §§

1 hyresregleringslagen icke skall tillämpas. Samtidigt bör bestämmelserna i

2 samt 5—7 §§ övergångslagen i tillämpliga delar gälla.

Motionerna I: 745 och II: 905

Motionärerna förklarar sig icke ha någon erinran mot den av departementschefen
åsyftade utredningen men anser dock att dess uppdrag, såvitt
framgår av propositionen, synes bli alltför snävt. Motionärerna anför i denna
del.

Det finns inte anledning att föreskriva att utredningsarbetet skall gälla
enbart ny hyresregleringslagstiftning. I uppdraget bör även ingå en prövning
av frågan om den nu återstående hyresregleringen kan avvecklas inom så
nära framtid att det kan anses överflödigt att för återstående tid tillskapa
en väsenligt ändrad lag. För att utredningen skall gälla även hyresregleringens
avveckling talar även det skälet att utredningen vid prövningen av
de riktlinjer som hyresrådet förordat måste behandla de väsentligaste spörsmål
som gör sig gällande inför en avveckling.

Motionärerna vänder sig därefter mot att hyreslagskommitténs förslag
om besittningsskydd icke gäller kommersiella lokaler och motiverar på följande
sätt sin hemställan om att fullgott skydd för dessa lokaler bör tillskapas.

Näringsidkarna skulle således inte få samma besittningsskydd för de lokaler
som fordras för näringsverksamheten som t. ex. en annan hyresgäst
skulle få för sin bostad. Med hänsyn till att en förhyrd lokal beträffande
särskilt mindre företag ofta är avgörande för både företagsägarens och de
anställdas inkomst och trygghet kan inte hyreslagskommitténs förslag anses
tillfredsställande. Om den föreslagna lagen införes och nuvarande besittningsskyddslagstiftning
samtidigt slopas torde konsekvenserna bli besvär -

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

lisa för många av de berörda företagen. Ett bättre besittningsskydd för kommersiella
lokaler än som angivits av kommittén är nödvändigt. De överväganden
och prövningar av kommitténs förslag som skall förekomma, bör därför
ha till särskilt syfte att bereda ett sådant bättre besittningsskydd.

Beträffande hyreslagskommitténs uttalanden i denna del må här särskilt
hänvisas till s. 110 ff i Förslaget om reviderad hyreslag (SOU 1961:47).

Frågans behandling vid 1961 års riksdag

Frågan om förlängning av hyresregleringen behandlades av riksdagen senast
år 1961. Riksdagen godkände härvid tredje lagutskottets utlåtande nr
24 år 1961, vari utskottet anförde.

Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att behandla frågan om
förlängning av hyresregleringen, utgår utskottet även nu
från att målet bör vara att avskaffa regleringen. Enligt utskottets mening
föreligger emellertid icke för närvarande sådana omständigheter att sa kan
ske. Såsom departementschefen funnit måste därför giltighetstiden for den
lagstiftning varom här är fråga nu förlängas.

I utlåtandet tog utskottet jämväl upp frågan om tiden för förlängningen.

Avgörandet av vilken tid förlängningen skall avse måste grundas på en
bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden. En sådan bedömning ar
synnerligen vansklig med hänsyn till de många osäkra faktorer som inverkar.
Enligt utskottets mening finnes dock ej grundad anledning antaga
att förhållandena skall undergå en sådan ändring under det närmaste aret
att förlängningen därför bör begränsas att avse allenast ett ar. Pa grund
härav och då varje förslag jämte beslut om förlängning är förenat med icke
ringa administrativt besvär bör förlängningen även denna gång avse tva ar.

II. Förbättringsarbeten som utförts av hyresgästen
Hyresregleringskommitténs förslag och yttrandena däröver

Hyresregleringskommittén föreslog i betänkande III Hyran för omöblerade
lägenheter (SOU 1954:34) s. 31 att 3 § hyresregleringslagen skulle ändras
så att ombyggnads- eller ändringsarbete skulle kunna föranleda hyreshöjning
endast om arbetet icke bekostats av hyresgästen. Vid remissbehandlingen
lämnades förslaget utan erinran av remissorganen med undantag för
hyresrådet och Sveriges fastighetsägareförbund. Utskottet får i dessa delar
hänvisa till framställningen å s. 14—16 i förevarande proposition.

I propositionen nr 168/1956 med förslag bl. a. till vissa ändringar i hyresregleringslagen
anmärktes (s. 15) att hyreslagskommittén i dess betänkande
rörande hyran för omöblerade lägenheter framlagt vissa förslag till ändringar
i hyresregleringslagstif t ningen. Härvid anfördes att, da en avveckling
av hyresregleringen borde påbörjas, anledning torde saknas alt vidtaga meia
omfattande ändringar i lagstiftningen. Något förslag till lagändring i det

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

nu aktuella avseendet upptogs ej bland de ändringsförslag som framlades
i propositionen. Häremot framfördes ej någon invändning vid propositionens
behandling i riksdagen.

Frågans behandling vid 1962 års riksdag

I två vid 1962 års riksdag väckta motioner (I: 74 och II: 105) hemställdes,
att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t efter utredning för riksdagen
framlägger förslag till sådan ändring av hyresregleringslagen, att höjning av
grundhyra icke må beviljas på grund av förbättringsarbete som bekostas av
hyresgästen. Redogörelse för remissbehandlingen av motionerna återfinnes å
sid. 17 i propositionen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 30 år 1962.

Ett beslut om höjning av grundhyra innebär inte i och för sig skyldighet
för hyresgästen att erlägga ett mot höjningen svarande förhöjt hyresbelopp.
Hyresgästens åliggande härvidlag är helt beroende av det avtal han träffat
eller träffar med hyresvärden. Därest hyran i kontraktet har bestämts till
visst belopp, fordras således nytt avtal mellan parterna för att den förhöjda
grundhyran skall få uttagas. Som hyresrådet påpekat i sitt yttrande över
motionerna torde det emellertid ej vara ovanligt att hyresavtalen innehåller
bestämmelse om skyldighet för hyresgästen att erlägga sådan hyreshöjning
som medges av vederbörande myndighet. För sådana fall kan hyresgasten
visserligen gardera sig mot risken att få »dubbelbetala» ett förbättringsarbete
genom att som förutsättning för åtagande att bekosta arbetet
betinga sig en förbindelse av hyresvärden att ej uttaga en mot förbättringen
svarande hyreshöjning. Denna möjlighet torde emellertid, som anförts i
remissyttrandet från Göta hovrätt, ofta förbises av hyresgästerna och är
val heller inte alltid i de fall varom nu är fråga ägnad att praktiskt lösa
hyresgästens situation.

Ehuru i allmänhet hyresvärdarna ej torde utnyttja möjligheterna att
uttaga förhöjd hyra på grund av förbättringsarbete, som hyresgästen bekostat,
då detta^ måste framstå som obilligt, får utredningen i ärendet anses
visa att den påtalade bestämmelsen i tillämpningen i vissa fall leder till
för rattskänslan stötande resultat. De utvägar till motverkande härav som
tidigare sagda och i övrigt kan stå till buds synes ej praktiskt
.Utskottet delar därför den av de flesta remissinstanserna
uttalade uppfattningen om behovet av en laglig reglering i frågan. Den pågående
avvecklingen av hyresregleringen torde, med nu kända förhållanden,
ej kunna förväntas ske sa snabbt att med hänsvn därtill en lösning av förevarande
spörsmål bör anstå.

Den genom motionerna aktualiserade bestämmelsen i hyresregleringslagen
bör på grund av det anförda enligt utskottets mening göras till föremål
för översyn i den ordning Kungl. Maj :t kan finna lämplig. Vid översynen
bor givetvis övervägas, huruvida ett skydd mot sådan hyreshöjning
''arom nu är fråga bör begränsas till att gälla för den hyresgäst som bekostat
standardförbättringen, samt beaktas de synpunkter hyresrådet antort
i dess tidigare återgivna yttrande över hyresregleringskommitténs förslag
i amnet.

Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom
sin mening ge till känna vad utskottet anfört. Riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets hemställan.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

15

Departementschefen

Departementchefen uttalar i propositionen.

Stadgandet i 3 § andra stycket hyresregleringslagen om grundhyreshöjning
i anledning av ombyggnads- eller ändringsarbeten eller åtgärd av därmed
jämförlig betydelse tar givetvis sikte på arbeten eller åtgärder, som bekostats
av hyresvärden. Stadgandets nuvarande lydelse synes emellertid icke utesluta,
att grundhyran höjes till följd av arbeten eller åtgärder, som bekostats av hyresgästen.
Om hyresgästen tillfört fastigheten egendom, torde dock för stadgandets
tillämplighet förutsättas att fråga är om egendom, som skall vara
kvar för framtiden och därför får anses ha överlåtits av hyresgästen till hyresvärden.
Däremot lärer hyreshöjning ej kunna medges, om egendom som
hyresgästen låtit anskaffa förblir i hans ägo.

Av det sagda framgår, att stadgandet såsom det utformats kan medföra
icke avsedda konsekvenser för hyresgästen. Det förhållandet, att hyresgästen
har möjlighet att undvika de påtalade följderna av stadgandet genom
avtal med hyresvärden, utgör icke skäl att bibehålla stadgandet oförändrat.
På grund härav och då hyresgästen för närvarande kan drabbas av hyreshöjning
på grund av förbättringsarbeten eller jämförliga åtgärder, som bekostats
av honom själv, inte bara vid hyrestidens utgång utan också — i
de ofta förekommande fall, då avtalad hyra anknutits till den vid varje tidpunkt
gällande grundhyran — under löpande avtalstid, anser jag i likhet
med tredje lagutskottet, att stadgandet bör ändras så att de påtalade olämpliga
konsekvenserna därav undanröjes.

Detta synes lämpligen kunna ske på det sättet, att till 3 § andra stycket
fogas en bestämmelse av innebörd, att höjning av grundhyran i princip icke
får ske på grund av förbättringsarbeten eller andra jämförliga åtgärder,
som bekostats av hyresgästen. Såsom hyresrådet framhållit bör emellertid
denna princip ej upprätthållas undantagslöst, utan bestämmelsen bör utformas
så, att möjlighet föreligger att taga hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet.

Som framgått av det föregående gäller bestämmelsen icke, då av hyresgästen
bekostad egendom förblivit i hyresgästens ägo, och därför icke heller,
då tillträdande hyresgäst inlöser sådan egendom. Någon särskild regel
för sistnämnda fall synes därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i 3 § andra stycket intages
en bestämmelse av innehåll, att höjning av grundhyran på grund av
ombyggnads- eller ändringsarbete eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse,
som bekostats av hyresgästen, må ske endast om särskilda skäl är
därtill.

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

III. Ersättning för vatten- och avloppsavgifter
Gällande ordning

Utskottet får i denna del hänvisa till s. 19 och 20 i propositionen.

Departementspromemorian

Inom socialdepartementet har undersökts möjligheterna att förenkla metoden
för generell hyreshöjning enligt hyresregleringslagen. Resultatet härav
har redovisats i en promemoria den 4 oktober 1962.

I promemorian har anförts, att en viss förenkling av den generella hyreshöjningen
kan åstadkommas, om man nedbringar antalet grupper, för vilka
skilda procenttal medgives. I fråga om kompensation för ökade avgifter för
vatten och avlopp har enligt vad som framhålles i promemorian förordnande
om avtalsfrihet enligt 4 § hyresregleringslagen numera meddelats beträffande
det övervägande antalet hyresreglerade orter, däribland åtskilliga
större städer. Vidare anföres.

Principen lärer ha varit att medge avtalsfrihet å sådana orter, där avgifterna
ökat mer än 50 procent. Det torde kunna förväntas, att avgifterna
inom en snar framtid komma att öka betydligt i ytterligare ett antal orter.
Med hänsyn härtill synes tiden nu vara inne att generellt medge sådan avtalsfrihet
utan att avvakta att utgiftsökningen stiger över en viss gräns.
Om så sker, bortfaller uppdelningen av den generella hyreshöjningen på
orter, där avtal jämlikt 4 § hyresregleringslagen får träffas om ersättning
för ökade vatten- och avloppsavgifter, och andra orter. Fördelen av den förenkling
av den generella hyreshöjningen, som därigenom skulle vinnas, synes
överväga de olägenheter, som skulle åsamkas hyresvärdarna i ett mindre
antal orter med ringa utgiftsökningar i form av besvär med att själva
uträkna den ersättning, vartill de kunna vara berättigade.

Departementschefen

Departementschefen har i denna del anfört:

Jag instämmer i vad som anförts i departementspromemorian. Den föreslagna
ordningen kan i och för sig genomföras på administrativ väg. I klarhetens
intresse anser jag emellertid, att i stället 4 § första stycket andra
punkten hyresregleringslagen bör ändras så, att det åt Kungl. Maj :t givna
bemyndigandet att förordna om avtalsfrihet slopas och bestämmelsen sålunda
får generell giltighet.

Motionerna I: 749 och II: 904

I motionerna föreslås att ändringen icke skall träda i kraft förrän den 1
januari 1964. Motionärerna upplyser att hyresrådet i yttrande över promemorian
tillstyrkt den föreslagna ändringen men att hyresrådet dock tillagt
följande.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

17

Emellertid torde det numera i stor utsträckning vara känt bland fastighetsägarna,
att för förordnande enligt 4 § hyresregleringslagen beträffande
viss ort krävs, att avgiftsökningarna uppgår till minst 50 procent. Då beslut
om sådana avgiftsökningar meddelats, lär fastighetsägarna därför ofta, eventuellt
efter uppsägning, ha träffat överenskommelse med hyresgästerna om
ersättning för ökade vatten- och avloppsavgifter från och med den dag förordnande
enligt 4 § hyresregleringslagen träder i kraft i orten. Härigenom
har fastighetsägarna kunnat undvika ekonomisk förlust till följd av att avtalen
förhindrat uttagande av ersättningen från dag, då det lagligen kunnat
ske. Därest generellt medgivande om avtalsfrihet skulle ges med verkan från
och med den 1 januari 1963, kan befaras, att fastighetsägarna i de orter, där
avgifterna icke ökat minst 50 procent, skulle lida rättsförlust. Då de icke
haft anledning antaga att förordnande enligt 4 § hyresregleringslagen skulle
ges för orten, har de ej heller haft anledning försäkra sig om att ersättningen
skulle kunna uttagas från och med den 1 januari 1963. Det oaktat
blir de bundna av den sänkning av den generella hyreshöjningen som föranledes
av dylikt förordnande.

Hyresrådet anser därför att generell avtalsfrihet beträffande ersättning för
ökade vatten- och avloppsavgifter i vart fall icke bör vinna tillämpning förrän
från och med den 1 januari 1964.

Därest med hänsyn till motiven till ifrågavarande bestämmelse och hittills
meddelade beslut i ämnet en ändring av 4 § hyresregleringslagen skulle
anses erforderlig för generellt medgivande till avtalsfrihet i nämnda hänseende,
bör ändringen komma till stånd i sådan tid, att medgivandet kan ske
med verkan från och med den 1 januari 1964.

Motionärerna anför därefter för egen del.

I propositionen föreslås, att ändringarna i lagen skall träda i kraft den 1
juli 1963. Detta innebär, att fastighetsägarna i ett avsevärt antal orter kommer
att göra rättsförluster, eftersom gällande avtal i allmänhet inte berättigar
dem att uttaga den ökade vattenavgiften. Rättsförlusten torde för övervägande
antalet fall röra sig om avgifter för ett kvartal. Det synes onödigt att
genom en olämplig övergångsbestämmelse åstadkomma en sådan effekt. Lagändringen
i detta avseende bör därför icke träda i kraft förrän den 1 januari
1964 i enlighet med hyresrådets förslag.

IV. Lagrådet

Lagrådet har lämnat de i propositionen framlagda lagförslagen utan erinran.

V. Motionen II: 666 om hyreshöjning vid ombyggnad

I motionen bcröres möjligheten till hyreshöjning i samband med ombyggnad.
Motionären föreslår såsom ovan angivits en lagändring av innebörd att
3—5 §§ hyresregleringslagen icke skall tillämpas å lägenhet, som efter den
1 juli 1963 undergått ombyggnad varigenom dess värde väsentligt ökats.
I motionen betonas angelägenheten av att moderniseringsarbeten kontinuerligt
kommer till stånd i äldre fastigheter, bland annat med hänsyn till att
investeringar i ombyggnadsverksamhet merendels är nationalekonomiskt

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

mer lönsamma än i nybyggnader. Sådana arbeten kan vidare bevara uppskattade
stadsbilder och värdefulla miljöer. Motionären understryker även
att en vidgad moderniseringsverksamhet kommer att avgörande förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för de äldre byggnadsarbetarna. I motionen anföres
vidare.

Med hänsyn till de uppenbara fördelar som en vidgad ombyggnadsverksamhet
vid sidan av nyproduktionen erbjuder är den hittillsvarande negativa
inställningen härtill svårbegriplig. Först under 1962 borttogs den uppenbara
diskrimineringen av ombyggnadsinvesteringar beträffande möjligheterna
att erhålla statliga lån. Man kan förutsätta att de förbättrade lånemöjligheterna
kommer att leda till en viss ökning av moderniseringsarbetena.
Emellertid kommer säkerligen allt framgent en betydande del av ombyggnadsverksamheten
inte att uppfylla kraven för statliga lån, varför finansiering
i andra former blir nödvändig. Fastighetsägarnas möjlighet att erhålla
en skälig förräntning av ombyggnadskapitalet blir härvid avgörande
för om någon modernisering kommer till stånd.

Enligt hyresregleringslagstiftningen äger fastighetsägaren erhålla en höjning
av grundhyran för utförda förbättringsarbeten, men däremot inte för
reparations- och underhållsarbeten. Det är emellertid ofta svårt att bedöma
vilka åtgärder som skall räknas till den ena eller andra kategorien, varför
fastighetsägaren inte i förväg med säkerhet kan kalkylera, om en viss åtgärd
är ekonomiskt motiverad eller ej. Än värre är måhända, att mer genomgripande
moderniseringsarbeten drar med sig en rad underhållsarbeten,
som utan moderniseringen inte på länge skulle ha aktualiserats men
som fastighetsägaren trots att de äger intimt samband med moderniseringen
inte kan erhålla hyreshöjning för. Härigenom blir många planerade moderniseringsarbeten
direkt olönsamma och kommer således inte till stånd.
Ifrågavarande hinder för en angelägen ökning av ombyggnadsverksamheten
torde endast kunna undanröjas genom att hyresvärd och hyresgäst ges möjlighet
att i samband med väsentligare ombyggnadsarbeten överenskomma
om ny hyra.

I detta sammanhang må erinras om att tredje lagutskottet 1961 hade att
ta ställning till ett i viss mån liknande yrkande. Det hemställdes då i motioner
bland annat att 3—5 §§ hyresregleringslagen skulle upphävas vad angick
fall där hyresvärd vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenhet,
dock med rätt för hyresgäst att påkalla hyresnämnds medverkan därest enighet
om hyran icke kunde uppnås. I sitt utlåtande nr 2i år 1961 hemställde
utskottet att yrkandena icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets
hemställan blev av riksdagen godkänd. Från utlåtandet må här följande
återgivas.

Ett genomförande av förslaget skulle nämligen enligt utskottets mening
medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Trots möjligheten att
påkalla hyresnämnds prövning skulle hyresgästen komma att intaga en mera
utsatt ställning än för närvarande. Svårigheter skulle vidare uppkomma att
verkställa gränsdragning mellan »väsentlig standardförbättrande åtgärd» och
reparationer hänförliga till normalt underhåll. I många fall skulle ovisshet
komma att råda om vilken grundhyra som är gällande, vilket skulle medföra
tvister vid procentuella höjningar av grundhyran. Slutligen är att märka att

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

den prövning som för närvarande sker inför hyresnämnden i ärenden av här
ifrågavarande slag icke kan anses särskilt betungande vare sig för parterna
eller för hyresnämnderna.

VI. Utskottet

I propositionen föreslås att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed
sammanhänger med ett par smärre jämkningar förlänges i två år eller
således till och med utgången av 1965.

Vad först gäller giltighetstiden har departementschefen i propositionen understrukit,
att erfarenheterna i stort synes vara goda av den regionala och
kategorimässiga avvecklingen av hyresregleringen och att denna bör fortsätta
enligt samma principer som hittills. Departementschefen har därjämte
upplyst, att efter förslag från statens hyresråd en utredning skall tillsättas
för att överväga ändrade regler beträffande hyressättningen och därmed förknippade
spörsmål. I avbidan på utredningens resultat har i propositionen
förordats att gällande hyresregleringslagstiftning får förlängd giltighet till
och med den 31 december 1965. Departementschefen föreslår dessutom motsvarande
förlängning av besittningsskyddslagen samt lagen med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad.

I de numera utfärdade direktiven för utredningen av den fortsatta hyresregleringslagstiftningen
har uttalats att översynen skall syfta till en genomgripande
förenkling av reglerna om hyressättningen. Enligt direktiven föreligger
när det gäller bestämmelserna såväl om hyressättning som om besittningsskydd
förutsättningar att i betydande avseenden skapa överensstämmelse
mellan orter med lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad
hyresmarknad. Utredningen bör därför överväga om inte lagstiftningen
på dessa områden kan samordnas i en reviderad permanent hyreslag.
Denna skulle enligt direktiven i så fall innehålla dels grundläggande regler
om besittningsskydd samt prövning av hyrans storlek och andra villkor för
nytt hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån avvikande bestämmelser,
vilka efter särskilt förordnande kunde bringas i tillämpning i
orter med påtaglig lägenhetsbrist.

I de tre motionsparen I: 744 och II: 903, I: 748 och II: 906 samt I: 749 och
II: 904 hemställes att nu ifrågavarande lagar måtte förlängas med endast ett
år. I motionerna I: 744 och II: 903 åberopas att det bör vara möjligt att inom
denna tid färdigställa utredningen. Vidare skulle en förlängning på två år
motverka den successiva avveckling av hyresregleringen, som enligt i motionerna
väckt förslag avses helt genomförd den 1 februari 1966. I motionerna
I: 748 och II: 906 anföres att såväl principiella som praktiska skäl talar
för att lagstiftningen förlänges med ett år i sänder. Härigenom skulle
hland annat vinnas att riksdagen varje år gavs tillfälle att vidtaga de lagändringar,
som kan erfordras.

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Såsom utskottet tidigare vid åtskilliga tillfällen uttalat bör målsättningen
vara alt avskaffa hyresregleringen i dess nuvarande form. Tankegången har
därvid varit, att även sedan den egentliga regleringen av hyresnivån upphört
vissa regler till skydd för hyresgästernas kvarboenderätt skulle gälla och infogas
i en reviderad permanent hyreslag. En fortsatt avveckling enligt nu
gällande principer skulle uppenbarligen icke kunna slutföras förrän avsevärd
tid förflutit. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den nu tillsatta
utredningen. Enligt utskottet är det självfallet angeläget att, såsom angivits
i direktiven, utredningen bedrives med all den skyndsamhet som omständigheterna
medger för att utan längre dröjsmål en samlad bedömning
skall kunna ske av frågorna om besittningsskydd och hyressättning. Med
hänsyn till det betydelsefulla och förhållandevis omfattande uppdrag, som
anförtrotts utredningen, anser utskottet det emellertid uteslutet att ny lagstiftning
i ämnet kan framläggas redan för nästa års riksdag. På grund härav
och då hinder icke föreligger att utan samband med frågan om lagstiftningens
giltighetstid besluta om sådana lagändringar, som kan anses påkallade,
biträder utskottet departementschefens förslag om en tvåårig förlängning.

Av det ovan anförda framgår att utskottet i likhet med departementschefen
finner att någon tidsplan för hyresregleringens avveckling, vilket förordats
i motionerna I: 744 och II: 903, icke nu är möjligt att fastställa. Utskottet
kan ej heller biträda hemställan i motionerna I: 748 och II: 906 om lagändring
för att omedelbart få till stånd viss försöksvis tillämpning av det av
hyresrådet förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom nu gäller
bland annat för möblerade lägenheter. Enligt utskottets mening bör detta
spörsmål avgöras mot bakgrund av utredningens blivande betänkande. I detta
sammanhang må jämväl beröras de likalydande motionerna I: 745 och
II: 905, vari hemställes dels att utredningens uppdrag må innefatta även frågan
om möjligheterna till avveckling av den kvarstående hyresregleringen
och dels att övervägandena rörande hyreslagskommitténs förslag särskilt
må ha till syfte att tillskapa ett fullgott besittningsskydd för kommersiella
lokaler. Första ledet av motionärernas hemställan får anses i viss mån tillgodosett
genom de för utredningen givna direktiven. Hyreslagskommitténs
betänkande, i vilket ståndpunkt tagits till frågan om besittningsskydd för
kommersiella lokaler, är såsom angivits i propositionen efter remissbehandling
nu föremål för prövning inom Kungl. Maj :ts kansli. Med hänsyn härtill
torde motionerna i denna del för närvarande icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I propositionen framlägges dessutom förslag till två mindre jämkningar i
hyresregleringslagen. Sålunda föreslås i överensstämmelse med vad riksdagen
förra året uttalade att höjning av grundhyra på grund av ombyggnadsoch
ändringsarbeten eller därmed liknande åtgärder, som bekostats av hyresgästen,
endast må ske om särskilda skäl är därtill. Den föreslagna bestämmelsen
har till syfte att undanröja vissa olämpliga följder av hyreshöjning
vid arbeten som utförts genom hyresgästens försorg. Utskottet har ej
någon erinran mot den utformning bestämmelsen fått i propositionen. Ut -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963 21

skottet tillstyrker jämväl förslaget att slopa det åt Kungl. Maj :t givna bemyndigandet
att för viss ort förordna om avtalsfrihet rörande ersättning för
ökade avgifter beträffande vatten och avlopp, så att bestämmelsen härom i
stället får generell giltighet. Ändringen lär nämligen såsom departementschefen
angivit medföra en viss förenkling av metoden för den generella hyreshöjningen.
I motionerna I: 749 och II: 904 hemställes att stadgandet skall
träda i kraft icke såsom föreslagits i propositionen den 1 juli 1963 utan först
den 1 januari 1964. Härigenom skulle enligt motionärerna i stor utsträckning
undvikas att rättsförluster åsamkas de fastighetsägare, vilka enligt gällande
hyresavtal ej har rätt uttaga ökade avgifter. Enligt utskottet måste
emellertid med hänsyn till förekomsten av långtidskontrakt förluster för
enskilda hyresvärdar uppstå nära nog vilken tidpunkt som än väljes för
ikraftträdandet. I den generella hyreshöjning, som nu får uttagas på s. k.
icke va-orter, ingår nämligen viss kompensation för ökade vatten- och avloppsavgifter.
Å andra sidan skulle ett uppskov med bestämmelsens tilllämplighet
vara till nackdel för åtskilliga fastighetsägare, vilkas avtal möjliggör
för dem att uttaga gottgörelse för ifrågavarande utgifter t. ex. från den
1 oktober i år. På grund av vad sålunda anförts och då vad i propositionen
föreslagits står i överensstämmelse med tidigare förfarande då motsvarande
avtalsfrihet medgivits, finner utskottet icke skäl frångå den i propositionen
angivna tiden från vilken bestämmelsen skall gälla.

Utskottet har slutligen behandlat den fristående motionen 11:666. I avsikt
att stimulera moderniseringsarbeten i det äldre fastighetsbeståndet hemställer
motionären, att beträffande lägenhet, som efter den 1 juli 1963 undergått
ombyggnad varigenom dess värde väsentligt ökats, ny hyra skall bestämmas
efter överenskommelse mellan hyresvärd och hyresgäst. Det är enligt
utskottet givetvis önskvärt att såsom i motionen åsyftats underhållet av
äldre hus icke eftersättes utan att i stället åtgärder vidtages för att underlätta
en upprustning av detta byggnadsbestånd. Såsom utskottet uttalade i
ett av riksdagen år 1961 godkänt utlåtande över ett liknande motionsyrkande
skulle emellertid ett genomförande av förslaget medföra stora olägenheter
men blott ringa fördelar. Sålunda skulle hyresgästens ställning försvagas
och ovisshet i många fall uppstå om gällande grundhyra. Utskottet får
således avstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock erinra om att en hyresreglering
enligt de principer, som angivits i direktiven för den nytillsatta
utredningen, i huvudsak skulle tillgodose de synpunkter, som framförts i
motionen.

Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna

1) I: 744 och II: 903,

2) I: 748 och II: 906 samt

3) I: 749 och II: 904

såvitt därigenom yrkats ändring i de framlagda lagförslagen
måtte bifalla förevarande proposition, nr 138;

B. att motionerna

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

1) I: 744 och II: 903 i övrigt,

2) I: 745 och 11:905,

3) I: 748 och II: 906 i övrigt samt

4) 11:666

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Kristiansson,
Åkesson, Erik Jansson*, Holmberg, Lennart Geijer och Ernst Olsson*
;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Svenning,
Carlsson i Stockholm, Bengtson i Solna, Svanberg, Mattsson och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1. beträffande punkt A 1 och 2 i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,
Åkesson, Holmberg, Nyberg, Carlsson i Stockholm och Bengtson i Solna,
vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med
»Med hänsyn till det betydelsefulla» och slutar med »tvåårig förlängning»
bort ha följande lydelse:

»Det synes osäkert huruvida utredningen kan företagas så snabbt att ny
lagstiftning i ämnet kan framläggas redan för nästa års riksdag. Anledning
synes dock inte finnas att nu förlänga gällande lagstiftning med mer än
ett år. Utskottet får således hemställa om bifall till motionerna I: 744 och
II: 903 samt I: 748 och II: 906 i den del de avser en ettårig förlängning av
lagstiftningen.»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till de i motionerna I: 744 och
11:903 samt 1:748 och 11:906 framställda yrkandena om
en ettårig förlängning måtte antaga de i propositionen framlagda
förslagen till

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963
Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad;

med den ändringen att lagarna skall gälla endast till och med den 31 december
1964».

II. beträffande punkt Bli utskottets hemställan av herrar Holmberg och
Bengtson i Solna, vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på sid. 20, som börjar med
»Av det ovan anförda framgår att» och slutar med »icke nu är möjligt att
fastställa» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhålles i motionerna I: 744 och II: 903 har hyresregleringen
så allvarliga nackdelar att starka skäl talar för en snabbare avveckling än
hittills. Utskottet vill särskilt peka på att en fri hyresmarknad medför: större
rörlighet på arbetsmarknaden; möjlighet för yngre och nytillkommande
hushåll att skaffa sig en egen lägenhet, en bättre lägenhet eller en billigare
lägenhet på samma villkor som den äldre generationen som det nuvarande
systemet favoriserar; möjlighet och intresse för barnfamiljerna att skaffa
sig större bostäder och därigenom förutsättningar för en aktiv, familjevänlig
bostadspolitik; möjlighet att utnyttja bostadsbeståndet mera effektivt. Utskottet
anser att avvecklingen även i fortsättningen bör ske kategorimässigt
och regionalt men i snabbare takt än hittills och grundas på en i förhand
bestämd tidsplan. En sådan tidsplan gör det möjligt för kommuner,
hyresgäster och fastighetsägare och andra berörda parter att förutse när avvecklingen
skall ske och rätta sin planering därefter.»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att med bifall till motionerna 1:744 och 11:903 riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
i motionerna anförts rörande en successiv avveckling av
hyresregleringen».

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

III. beträffande punkt B 3 i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,
Åkesson, Holmberg, Nyberg, Carlsson i Stockholm och Bengtson i Solna,
vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med
»Utskottet kan ej heller» och slutar med »utredningens blivande betänkande»
bort ha följande lydelse:

»Beträffande yrkandet i motionerna 1:748 och 11:906 om lagändring i
syfte att omedelbart få till stånd viss försöksvis tillämpning av det av hyresrådet
förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom nu gäller
bland annat för möblerade lägenheter får utskottet anföra följande.

Enligt de nu utfärdade direktiven för den nya hyreslagsutredningen skall
det av hyresrådet framförda, av remissinstanserna i huvudsak förordade
uppslaget om en förenklad metod för hyresreglering med sikte på en mera
enhetlig hyressättning närmare utredas. Med hänsyn till att i direktiven
tämligen omfattande problem dras upp kan det emellertid ej uteslutas, att
det kan dröja några år innan utredningsresultatet kan genomföras i praktiken.
Särskilt med hänsyn till att hyresregleringen i sin nuvarande form
är en påtagligt krisbetonad reglering, som tillerkänner vissa hyresgäster en
förmånsställning, som i många fall inte är motiverad av sociala skäl, finner
utskottet det vara angeläget att avvecklingen av hyresregleringen —
särskilt den del som är anknuten till 1942 års hyresnivå — i möjligaste
mån påskyndas. Detta synes möjligt om såsom förordats i motionerna i lagen
införes en möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna, att för viss ort eller
för visst slag av lägenheter på dylik ort 2 § hyresregleringen icke skall tilllämpas.
Härigenom kommer principiellt avtalsfrihet att råda beträffande
hyrans storlek, men ingripande kan ske av hyresnämnden på samma sätt
som nu gäller bl. a. beträffande möblerade lägenheter. Som riktpunkt för
den skälighetsbedömning, som i så fall skall äga rum, bör gälla att hyran
i varje fall ej bör sättas lägre än som befinnes rimligt vid en jämförelse med
lägenheter i senast färdigställda statsbelånade fastigheter då hänsyn tages
till föreliggande skillnader beträffande bekvämligheter, underhåll, läge och
andra dylika omständigheter. Beträffande nyare fastigheter bör hyran ej
heller sättas lägre än vad som kan anses skäligt med hänsyn till produktions-
och driftkostnader.

Om en sådan lagändring nu genomföres synes den även öppna möjlighet
till att inhämta värdefulla erfarenheter till gagn för den nu tillsatta utredningen.

I motionen har ifrågasatts, att ändring skulle erfordras jämväl i lagen
den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skall iakttagas sedan
hyresregleringen upphört. Då denna lag enligt sin lydelse är tillämplig även
där hyresregleringslagen endast till vissa delar upphör att gälla beträffande
visst hyresavtal synes dock någon ändring i avvecklingslagen icke vara erforderlig.
»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till yrkandet i motionerna I:

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

748 och II: 906 om viss försöksvis tillämpning av det av hyresrådet
förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom
nu gäller bland annat för möblerade lägenheter, måtte
för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Vad i------myndighets tillstånd.

Stadgandena i----Konungen bestämmer.

Konungen äger ock förordna, att
för viss ort eller visst slag av lägenheter
hyresreglering enligt 2 § ej
skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1963.»

IV. beträffande punkt B 4 i utskottets hemställan av herr Bengtson i Solna.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630620