Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vissa anslag ur kyr koj onden m. to., dels i ämnet väckta
motioner, dels ock motioner om anslag till avlönande
av en finskspråkig präst i Sundsvall.

Genom en den 15 februari 1963 dagtecknad proposition, nr 95, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning den 30
augusti 1932 (nr 400),

2) lag om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond, samt

3) förordning med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställes skog m. m.,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens första del framlägges förslag till vissa smärre reformer på den
ecklesiastika boställsförvaltningens område. Sålunda föreslås, att möjlighet öppnas
att fastställa kortare giltighetstid för skogshushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställe samt för uppskattning av sådant boställes årliga normalavkastning,
om man därigenom kan samordna giltighetstiderna beträffande skilda boställen
inom samma pastorat.

För att förenkla det administrativa förfarandet beträffande avlöning, pension
och andra anställningsvillkor för de hos pastoraten anställda skogsbiträdena
föreslås vidare, att nuvarande omständliga remissförfarande i avlöningsfrågor
slopas, att stiftsnämnderna skall svara för skyldigheter, som i samband med den
allmänna tilläggspensioneringen m. m. ankommer på arbetsgivare samt att kostnaderna
för skogsbiträden bestrides direkt ur kyrkofonden.

Vidare föreslås, att kostnaderna för tillfälligt biträde, som stiftsnämnd anlitar
för att göra upp skogshushållningsplan, bestrides direkt ur kyrkofonden.

I propositionens andra del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofon I

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 3 avd. Nr 25

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

den. Sålunda framlägges förslag om en utökning av antalet stiftsadjunktstjänster
med fyra. Vidare föreslås två nya avlöningsbidrag till sjömanspräster samt uppräkning
av dessa bidrag med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av
biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden
föreslås, att ett anslag av 70 000 kr. anvisas för nästa budgetår. Slutligen föreslås
särskilda bidrag ur kyrkofonden få utgå för budgetåret 1963/64! till kyrkomusikerutbildningen
vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans representation
vid Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors.

Författningsförslagen

De i propositionen framlagda två lagförslagen och förslaget till förordning är
av följande lydelse.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, att 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning den 30
augusti 19321 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

44 §.

För skötseln--

Skogsbiträde skall
Skogsbiträde utses
Kan sökande

Skogsbiträde skall för uppdraget
äga att av vederbörande pastorat
uppbära skäligt arvode, som stiftsnämnden
bestämmer.

pastorat gemensamt.
— skoglig utbildning,
till skogsbiträde.
därtill skickad.

Skogsbiträde skall för uppdraget
äga uppbära lön eller arvode samt
resekostnadsersättning, traktamente
och ersättning för expenser med belopp,
som stiftsnämnden bestämmer.

Skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift
ävensom annat åliggande, som
beträffande avlöning, pension och
därmed jämförliga förhållanden ankommer
på arbetsgivare, skall i fråga
om skogsbiträde fullgöras av stiftsnämnden.

46 §.

Hushållsplan upprättas----------av stiftsnämnden.

Planen skall--------------förändrad plan.

Anlitar stiftsnämnd tillfälligt biträde
för upprättande av hushållningsplan,
åligger det pastoratet att enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
ersätta kyrkofonden för härav uppkommen
kostnad.

För upprättande av hushållningsplan
må stiftsnämnd tillfälligt anlita
biträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1942: 233.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6 §.

Enligt vad---------

Ytterligare skola,-------

1) Kostnad för--------

2) kostnad för--------

2 a) annan kostnad------

2 b) kostnad för-------

2 c) kostnad för-------

3) bidrag, som--------

4) kostnad, som------—

5) kostnad, enligt-------

6) anslag, som--------

(Föreslagen lydelse)

-----Luleå stift.

--kyrkofonden utgöras:

----annan ordning;

--allmän tilläggspension;

----avsedda präster;

----särskilt stadgas;

------av pastorat;

------ åt döva;

----äger tillämpning;

--åt församlingspräster;

---kyrkliga ärenden;

7) kostnad för förvaltningen av boställen
och övriga fastigheter, varav
inkomsten, jämlikt vad i 3 § sägs,
skall ingå till kyrkofonden;

7) kostnad för förvaltningen av boställen
och övriga fastigheter, varav
inkomsten, jämlikt vad i 3 § sägs,
skall ingå till kyrkofonden, ävensom
kostnader för skogsbiträde enligt bb §
ecklesiastik boställsordning, skogsbiträde,
som enligt vad Konungen därom
särskilt förordnar anlitas av stiftsnämnd,
samt biträde, som enligt b6 §
boställsordningen anlitas av stiftsnämnd
för upprättande av hushållning
splan;

8) belopp, som

9) kostnad för

avlöningen bidraga;
kyrkliga ändamål.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

10 §.

Vid uppskattningen skall iakttagas följande:

1) Uppskattningen skall----

2) Till grund------

3) Till grund för uppskattningen
av skogsavkastningen lägges värdet
av det för avverkning tillgängliga virket
på rot. Från detta värde dragas
dels rotvärdet av virke, som erfordras
för löneboställets husbehov samt enligt
vad i 55 § ecklesiastik boställsordning
är stadgat kan anses erforderligt
för prästgård, kyrka och kapell,
dels å skogen belöpande skatter,
dels ock de kostnader, pastoratet under
den tid, uppskattningen avser,
beräknas skäligen få vidkännas för
upprättande av ny hushållningsplan,
för utstämplingar och skogsvårdsåtgärder.

4) Förlust å-------

5) Förbättring av-----

----------tio år.

------av boställsnämnd.

3) Till grund för uppskattningen
av skogsavkastningen lägges värdet
av det för avverkning tillgängliga virket
på rot. Från detta värde dragas
dels rotvärdet av virke, som erfordras
för löneboställets husbehov samt enligt
vad i 55 § ecklesiastik boställsordning
är stadgat kan anses erforderligt
för prästgård, kyrka och kapell,
dels å skogen belöpande skatter,
dels ock de kostnader, pastoratet under
den tid, uppskattningen avser,
beräknas skäligen få vidkännas för
utstämplingar och skogsvårdsåtgärder.

---------å annan.

---såsom förvaltningskostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Förslag

till

Förordning

med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för ecklesiastikt
lönehoställes skog m. m.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad som föreskrives i 46 § ecklesiastik
boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) och 10 § lagen samma dag
(nr 404) om kyrkofond skall i nedan angivna fall gälla följande.

Finnas inom pastorat två eller flera ecklesiastika löneboställen och omfatta
hushållningsplancma för skötseln av boställenas skog skilda tidsperioder,

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

må giltighetstiden för ny sådan plan, som fastställes första gången efter det
denna lag trätt i kraft, bestämmas till kortare tid än tio år, om perioderna
därigenom kunna bringas att överensstämma. Vad nu sagts om hushållningsplan
skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppskattning av löneboställes
normalavkastning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.

I anslutning till författningsförslagen har i propositionen därjämte föreslagits,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt utfärda vissa bestämmelser
i enlighet med vad, såsom framgår av den nedan intagna redogörelsen,
förordats i propositionen.

Övriga förslag i propositionen

De förslag i övrigt, vilka Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla, är

a) att fr. o. in. den 1 juli 1963 tills vidare erforderliga medel ur kyrkofonden
må disponeras för anställande av ytterligare fyra stiftsadjunkter, varvid det nu
utgående årliga anslaget å 8 500 kr. för bidrag till avlönande av för verksamhet
bland universitets- och högskolestuderande m. fl. anställda präster indrages;

b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgå dels
ytterligare avlöningsbidrag för tiden den 1 januari 1962—den 30 juni 1963 med
tillhopa 25 800 kr., dels årligen fr. o. m. budgetåret 1963/64 tills vidare 14 bidrag
om 20 400 kr. för avlönande enligt gällande grunder av präster, som är anställda
i styrelsens tjänst i utlandet;

c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande statsdepartement
av kyrkliga ärenden må för budgetåret 1963/64 ur kyrkofonden
utgå högst 70 000 kr.;

d) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1963/64 utgå bidrag till Svenska
diakonsällskapet med högst 58 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning
av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet; samt

e) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för svenska kyrkans representanter
vid Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och Lutherska
världsförbundets fjärde generalförsamling i Helsingfors utgå bidrag med 25 000
kr.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963 7

dels de likalydande, i anledning av propositionen väckta motionerna I: 646 avherr
Olsson, Ernst, m. fl. samt II: 798 av herr Staxäng m. fl.;

dels de likalydande, i anledning av propositionen väckta motionerna I: 677 avherr
Olsson, Ernst, in. fl. samt II: 831 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.;

dels ock de likalydande, vid riksdagens början väckta motionerna 1:125 avherr
Petersson, Per, m.fl. samt II: 148 av herr Svemmgsson m.fl., om anslag till
avlönande av en finskspråkig präst i Sundsvall.

I motionerna I: 646 och II: 798 hemställes, »att riksdagen ville avslå propositionen
i vad den innebär överförande av kostnaderna för avlönande av skogsbiträdena
till kyrkofonden».

I motionerna I: 677 och II: 831 hemställes, »att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 95 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om prövning
och förslag rörande utjämning genom kyrkofonden av pastoratens kyrkvaktmästarelönekostnader
enligt i stort sett samma principer som gäller i fråga om
kyrkomusikerlönekostnadema».

I motionerna 1:125 och II: 148 hemställes, »att riksdagen måtte till Bidrag
till avlönande av finskspråkig präst i Sundsvall anvisa ett anslag av 25 000 kr.».

Över sistnämnda motioner har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtats yttrande från kammarkollegiet, statskontoret samt domkapitlena i
Härnösands och Luleå stift.

För det närmare innehållet i motionerna redogöres nedan.

I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m.

Inledning

Sedan önskemål därom framförts bl. a. av- 1958 års riksdag, tillkallade efter
erhållet bemyndigande chefen för ecklesiastikdepartementet år 1960 sakkunniga
med uppgift att verkställa översyn av den ecklesiastika boställsförvaltningen
och gällande normaluppskattningssystem beträffande avkastningen av löneboställen.
Enligt de för utredningen meddelade direktiven skulle det vara de sakkunniga
obetaget att ta upp till prövning även andra frågor rörande boställsförvaltningen
m. m., vilka kunde aktualiseras under arbetets gång.

Utredningen, som antagit benämningen 1960 års ecklesiastika boställsutredning,
har den 15 november 1962 avgivit en stencilerad promemoria med förslag
till vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m. (Ecklesiastikdepartementet
1962:7). I denna har utredningen framlagt förslag om vissa ändringar i
ecklesiastika boställsordningen (EBO) och dess tillämpningsbestämmelser, lagen
om kyrkofond (LKF) och ecklesiastika medelsförvaltningsrcglementet, som utredningen
— utan att föregripa sin mera omfattande översyn av boställsförvaltningen
— funnit angelägna för att anpassa dessa författningar till reformer, som

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

genomförts inom angränsande områden av lagstiftningen. Förslagen anges syfta
till administrativa förenklingar men inte avse rubba på principerna för boställsförvaltningen.

Över promemorian har yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och
sammanslutningar.

I propositionen behandlas tre i utredningen framlagda förslag. Redogörelse
härför lämnas nedan i skilda avsnitt.

Giltighetstiden för normaluppskattning och skogshushållningsplan

Gällande bestämmelser. Vid bestämmande av de tillskott, som under vissa
förutsättningar kan utgå ur kyrkofonden till pastoraten för gäldande av deras
präst- och kyrkomusikerlönekostnader, skall avkastning av löneboställe tagas i
beräkning med belopp, som fastställts genom uppskattning av boställets årliga
normalavkastning, s. k. normaluppskattning (7 och 9 §§ LKF). I 10 § LKF
regleras närmare hur uppskattningen skall ske. BI. a. föreskrives, att uppskattningen
skall avse samma tid som hushållningsplanen för skogen, där sådan
finnes, och eljest en tid av tio år.

Om hushållningsplan för skogen stadgas i 46 § andra stycket EBO, att den
för varje löneboställe skall omfatta en tid av tio år. Föreligger synnerliga skäl,
kan planen före utgången av giltighetstiden ersättas med ny, förändrad plan,
som gäller för återstoden av tioårsperioden. Jämlikt 3 kap. 2 § tillämpningskungörelsen
till EBO kan stiftsnämnden, om synnerliga skäl föreligger, upprätta
gemensam hushållningsplan för skog till två eller flera löneboställen, som tillhör
samma pastorat.

Upplåtelse av löneboställe på arrende skall enligt 27 § EBO ske på tio år i
sänder, där inte särskilda omständigheter föranleder annat. Denna regel kompletteras
av en bestämmelse i 1 kap. 3 § tillämpningskungörelsen, att arrendetiden
som regel skall bestämmas så, att den upphör under samma år som normaluppskattningsperioden.
Har inte bostället normaluppskattats, bör arrendetiden
i stället anpassas till perioden för skogshushållningsplanen.

Av praktiska skäl har man eftersträvat att tillämpa samma giltighetstid för
hushållningsplanerna för löneboställen inom samma pastorat och därmed även
samma tidsperiod för normaluppskattning och utarrendering. Därigenom underlättas
boställsnämndernas och stiftsnämndernas befattning med uppsikten
över boställsförvaltningen. Antalet förrättningstillfällen kan begränsas eftersom
förrättningar på flera boställen inom pastoratet kan utföras i ett sammanhang,
innefattande såväl ekonomiska besiktningar, bl. a. för bestämmande av arrendevillkor,
som normaluppskattning. Genom att det i en övergångsbestämmelse till
EBO föreskrevs, att hushållningsplan, som skulle tillämpas första gången efter
det EBO trätt i kraft, fick fastställas för kortare tid än tio år, kunde en sådan
samordning ske inom pastoraten. Någon motsvarande bestämmelse, som kan
tillämpas beträffande senare hushållningsplaner, finns emellertid inte.

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Utredningen. Den fr. o. m. år 1962 genomförda nya pastoratsindelningen har
haft till följd, att på flera håll olika tidsperioder för normaluppskattningar och
för skogshushållningsplaner kommit att gälla för boställen inom ett nybildat
pastorat. För att bringa förrättningarna på de olika boställena i takt inom
sådana pastorat föreslår utredningen, att möjlighet öppnas att övergångsvis vid
nästa förrättningstillfälle fastställa kortare giltighetstid än tio år för normaluppskattning
och skogshushållningsplan. Detta utgör förutsättning för att gemensam
hushållningsplan skall kunna upprättas för flera boställen i ett pastorat.
En temporär uppmjukning av regeln skulle även eljest medföra praktiska fördelar.

Remissyttranden. Såsom framgår av redogörelsen å s. 9 i propositionen har i
sak utredningens förslag i denna del enhälligt tillstyrkts.

Kostnader för pastoratens skogsbiträden

Gällande bestämmelser m. m. För skötseln av ecklesiastikt löneboställes skog
skall enligt föreskrift i 44 § EBO hos pastorat såsom biträde vara anställd person
med skoglig utbildning eller, om särskilda omständigheter det föranleder, annan
person med praktisk erfarenhet i skogsskötsel. Genom lagändring år 1942 öppnades
möjlighet för stiftsnämnd att föreskriva, att skogsbiträde skall anställas
av två eller flera pastorat gemensamt. Skogsbiträde utses av stiftsnämnden efter
val av pastoraten. Skogsbiträde skall av pastoratet uppbära skäligt arvode, som
stiftsnämnden bestämmer.

I 3 kap. 1 § tillämpningskungörelsen till EBO meddelas närmare föreskrifter
om anställandet av skogsbiträden. Biträdena anställes för distrikt, som omfattar
— efter stiftsnämndens bestämmande — ett eller flera pastorat. Förordnande
meddelas av stiftsnämnden, vilken också bestämmer de arbetsuppgifter, som
skogsbiträdet skall fullgöra för varje pastorats räkning, samt den ort, där skogsbiträdet
skall vara bosatt. Nämnden kan även i övrigt meddela särskilda föreskrifter
rörande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden samt utbetalningen
av skogsbiträdes avlöning ävensom utfärda särskild arbetsordning för biträdet.
Beslut om entledigande av skogsbiträde meddelas av stiftsnämnden liksom också
beslut rörande vikarie. Pastoratet skall beredas tillfälle yttra sig, innan stiftsnämnden
beslutar i fråga om distriktsindelning, arbetsuppgifter, avlöningsförmåner
och entledigande. Pastoratet kan hos stiftsnämnden påkalla entledigande
av sitt skogsbiträde eller ändring i anställnings- och avlöningsförhållandena.

Stiftsnämnderna har i växlande omfattning begagnat sig av möjligheten att
bilda större skogsbiträdesdistrikt med heltidsanställda biträden. Skogsbiträdesorganisationen
har därför utformats mycket olika i stiften. Bilden kompliceras
ytterligare av att enstaka skogsbiträdesdistrikt omfattar delar av två stift samt

1* — Bihang till riksdagens protokoll 10GJ. 9 sand. 3 avd. Nr 25

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

att pastoratens skogsbiträden i några fall också fullgör viss tjänstgöring på skogar,
som står under stiftsnämnds förvaltning.

Utbetalningen av skogsbiträdenas avlöningsförmåner sker också på olika sätt.
Vem som än står som utbetalare, är det dock fråga om en kostnad, som debiteras
vederbörande pastorat i förhållande till dess andel i arbetskraften. Pastoratet
tillgodoföres i sin tur kostnaderna genom att ett beräknat belopp kan tagas upp
såsom en avdragsgill utgiftspost vid normaluppskattning eller vid redovisning
av överskott, som pastoratet kan vara skyldigt att inleverera till kyrkofonden.
En följd härav är, att skogsbiträdeskostnaderna i sista hand huvudsakligen kommer
att bäras av kyrkofonden. Endast i fråga om s. k. självförsörjande pastorat,
dvs. de som varken uppbär tillskott ur kyrkofonden eller redovisar överskott av
sina löneboställen, stannar skogsbiträdeskostnaden helt på pastoraten själva.

För närvarande har sex stiftsnämnder medgivits att för skötseln av de under
deras förvaltning stående ecklesiastika arrendegårdarnas skogar anlita pastorats
skogsbiträde i vissa distrikt. Kostnaderna för stiftsnämndernas andelar i dessa
skogsbiträdens lön redovisas över riksstaten på det särskilda för ändamålet uppförda
förslagsanslaget Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Kostnader för
skogsbiträden. Detta anslag upptages årligen med ett nominellt belopp av 1 000
kr. Sammanlagda beloppet av de utbetalningar, som skett från anslaget under
ett budgetår, skall emellertid före årets utgång ersättas anslaget ur kyrkofonden.
Kungl. Maj:t har den 6 juni 1962 föreskrivit, att arvode och övriga
förmåner för befattningshavaren i dennes egenskap av skogsbiträde hos stiftsnämnd
skall fastställas av nämnden, samt att arvodet och den lön som befattningshavaren
åtnjuter såsom pastorats skogsbiträde tillsammans inte bör överstiga
lönen åt kronojägare hos domänverket.

Utredningen. Utredningen konstaterar, att nuvarande system för lönekostnadernas
bestridande medför flera uppenbara olägenheter. Utskottet får hänvisa
till vad utredningen anfört härom å s. 18—21 i promemorian.

Utredningen anser, att de berörda olägenheterna vid nuvarande system kan
undanröjas, om kostnaderna för skogsbiträdesorganisationen överflyttas från
pastoraten till kyrkofonden. Förutom lönekostnaderna är det här bl. a. fråga om
de på arbetsgivaren ankommande avgifterna för den anställdes sjukförsäkring
och allmänna tilläggspensionering. Utbetalningen skulle handhas av stiftsnämnden,
vilken också bör ha att svara för den på arbetsgivaren ankommande uppgiftsskyldigheten
och inbetalning av arbetsgivaravgift m. m. Stiftsnämnden
skulle bli förhandlingsorgan i lönefrågor med följd att skogsbiträdesarvodena
kunde regleras efter enhetliga grunder och det omständliga remissförfarandet
slopas. Den praktiska vinsten skulle främst vara större trygghet i anställningen
för ifrågavarande skogliga personal och därmed bättre möjligheter att rekrytera

Utredningen lämnar å s. 22—24 i promemorian en redogörelse beträffande
kostnaderna för pastorats skogsbiträden. Utredningen finner vid sina beräkningar
att den faktiska merkostnaden för kyrkofonden vid en överflyttning av

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

skogsbiträdeskostnadema för fonden skulle begränsa sig till inemot en halv
miljon kr. Utredningen framlägger jämväl förslag i frågan.

Remissyttranden. Skiftande uppfattningar råder bland remissorganen om utredningens
förslag rörande avlöningssystemet för skogsbiträden. Huvudparten
av remissinstanserna går icke in på prövning i sak utan uttalar som sin åsikt, att
reformen bör avvakta det slutliga utredningsförslaget rörande formerna för den
framtida boställsförvaltningen. I de remissyttranden vari sakfrågan tagits upp
intar emellertid flertalet en positiv hållning till förslaget. En direkt negativ inställning
förekommer dock i två fall. Redogörelse för remissbehandlingen återfinnes
å s. 13—20 i propositionen.

Kostnader för tillfälligt biträde vid upprättande av
hushållnings plan

Gällande bestämmelser. Enligt 46 § EBO skall hushållningsplan för löneboställes
skog upprättas genom stiftsnämndens försorg. Om stiftsnämnden för
detta ändamål tillfälligt anlitar biträde, åligger det pastoratet att enligt grunder,
som Kungl. Maj:t bestämmer, ersätta kyrkofonden för härav uppkommen kostnad.
Stiftsnämnden äger påföra pastoratet kostnaden på sätt närmare stadgas i
6 kap. 4 § ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet. Pastoratets kostnad är
avdragsgill vid normaluppskattning av skogsavkastningen enligt 10 § 3 mom.
LKF. Till följd härav kommer denna kostnad i flertalet fall att i sista hand
belasta kyrkofonden.

Utredningen. Såsom en rationell åtgärd för att förenkla normaluppskattningen
och avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden föreslår utredningen, att
dessa kostnader för biträde, som tillfälligt anlitas av stiftsnämnden, får direkt
åvila kyrkofonden. Pastoraten skulle därigenom helt befrias från utgiften och
stiftsnämndernas redovisningsarbete skulle underlättas i inte oväsentlig mån.

Beträffande kostnaderna för anlitande av biträde vid uppgörande av skogshushållningsplaner
har utredningen inhämtat uppgifter för den senaste tioårsperioden,
dvs. budgetåren 1952/62. Kostnaderna uppgick för denna tidrymd
till sammanlagt 1 577 000 kr., varav 276 000 kr. belöper på självförsörjande pastorat.
Kyrkofonden får sålunda, om dessa kostnader belastar fonden direkt, vidkännas
en årlig utgift på i genomsnitt 160 000 kr. Av detta belopp hänför sig
emellertid endast i genomsnitt 28 000 kr. till de självförsörjande pastoraten.
Den verkliga merkostnaden för fonden till följd av förslaget skulle därför
begränsa sig till i huvudsak detta belopp.

Utredningen har framlagt förslag till erforderliga ändringar i 46 § EBO,
6 kap. 2 och 4 §§ ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet samt 6 och 10 §§
LKF.

12

Tredje lagtitskottets utlåtande nr 25 år 1963

Remissyttranden. Någon erinran i sak mot utredningens förslag har inte framkommit
vid remissbehandlingen. En sammanfattning av remissvaren finnes på
s. 21 och 22 i propositionen.

Föredraganden

Boställsutredningens förslag att giltighetstiderna för skogshushållningsplan
och uppskattning av löneboställes normalavkastning skall kunna bestämmas till
kortare tid än tio år syftar till att göra det möjligt att samordna dessa tidsperioder
inom pastorat, som nybildats vid pastoratsindelningen. Förslaget har
enhälligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. Det synes medföra uppenbara praktiska
fördelar, och jag vill därför förorda att en uppmjukning av gällande bestämmelser
på området genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.
I enlighet med förslag av kammarkollegiet bör möjligheten att bestämma
en kortare giltighetsperiod än tio år begagnas endast vid den fastställelse som
sker första gången efter det författningen trätt i kraft. Bestämmelserna blir
därigenom tillämpliga endast vid förrättningar, som äger rum under den närmaste
tioårsperioden. Härvid kan alla de justeringar företagas, som fordras till
följd av den nya pastoratsindelningen. Skulle emellertid även eljest i något fall
bristande överensstämmelse föreligga mellan giltighetstiderna inom ett pastorat,
bör nu tillfället kunna begagnas att rätta till också detta förhållande. Jag vill
därför föreslå, att bestämmelserna ges en något mera allmängiltig karaktär och
inte enbart anknyter till förhållandena inom de nybildade pastoraten. Bl. a. med
hänsyn härtill bör bestämmelserna intagas i författning, som antages med riksdagen.

Genom 1942 års ändring av EBO fick stiftsnämnderna möjlighet att låta flera
pastorat ingå i ett gemensamt skogsbiträdesdistrikt med hel- eller deltidsanställt
skogsbiträde. Denna möjlighet har utnyttjats i skiftande omfattning i olika
stift. För närvarande finns — såsom framgår av utredningens promemoria —
70 distrikt med heltidsanställda skogsbiträden. Dessa svarar för vården av
närmare 75% av den totala ecklesiastika skogsmarksarealen, medan för återstående
del finns 218 deltidsanställda skogsbiträden. Om värdet av den organisation
med heltidsdistrikt som sålunda byggts upp under de senaste 20 åren
synes det hos den skogliga expertisen endast råda en uppfattning. Genom att
bilda större skogsbiträdesdistrikt har man i dagens läge gjort det möjligt att
effektivt utnyttja de avlöningstillgångar pastoraten har i sin boställsskog. Sålunda
har bl. a. stiftsnämnden i Lund de bästa erfarenheter av detta system,
och värdet härav från förvaltningsrationella synpunkter understrykes också av
domänstyrelsen, stiftsnämnden i Härnösand och Stiftsjägmästareföreningen.
Stiftsnämnden i Uppsala har likaså funnit anordningen vara nödvändig för
skogsskötseln och till båtnad för skogsvården samt tillbakavisar som obefogad
den negativa uppfattning, som kommit till uttryck i yttranden från en del
pastorat.

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Utredningen har emellertid påtalat vissa olägenheter, som råder med nuvarande
ordning för fastställande och gäldande av skogsbiträdenas löner m.m.
Utredningens uppfattning härvidlag vitsordas av ett flertal remissorgan, däribland
domänstyrelsen, TCO och Stiftsjägmästareföreningen samt likaså flera
myndigheter, som eljest av olika skäl avstyrkt eller ställt sig avvaktande till
utredningens förslag, såsom kammarkollegiet, skogsstyrelsen och vissa stiftsnämnder.

För att avhjälpa bristerna föreslår utredningen, att skogsbiträdeskostnaderna
överflyttas från de enskilda pastoraten direkt pa kyrkofonden och att det nuvarande
omständliga remissförfarandet i avlöningsfrågor slopas. Med dessa förändringar
anser utredningen att en smidigare och mera effektiv form för förhandlingar
i dessa frågor skapas samt att avlöningssystemet avsevärt förenklas.
Utredningen har vidare funnit svårigheter föreligga att med nuvarande avlöningssystem
på ett tillfredsställande sätt trygga befattningshavarnas rätt till
pension m. m. Vid remissbehandlingen har konkreta exempel anförts pa dessa
svårigheter. Enligt utredningens förslag skulle problemet kunna lösas om arbetsgivares
åligganden i dessa hänseenden fullgöres av stiftsnämnden.

I avvaktan på utredningens slutliga överväganden rörande förvaltningsformerna
för det ecklesiastika skogsbruket är jag självfallet inte beredd att nu
taga ställning till vilken eller vilka organisationsformer, som i och för sig kan
erbjuda de bästa möjligheterna till att effektivt utnyttja pastoratens skogstillgångar.
Med hänsyn till de mycket stora ekonomiska värden det här rör sig om
— pastoratens nettoavkastning av skogen uppgick år 1960 till drygt 20 miljoner
kr. — framstår det emellertid för dagen såsom ytterst angeläget att vidmakthålla
största möjliga effektivitet hos nuvarande organisation av det ecklesiastika
skogsbruket.

En förutsättning härför utgör tillgången på kvalificerad personal för skogsbiträdesdistrikten.
För att trygga denna har utredningen funnit en omläggning
av avlöningssystemet så angelägen, att utredningens senare överväganden i
organisationsfrågorna inte bör avvaktas. Utredningens bedömning härvidlag
vinner stöd i den oro över personalsituationen, som i remissyttrandena framkommit
i uttalanden från ansvarigt håll.

Jag vill erinra om att flertalet av de remissmyndigheter, som nu avstyrkt den
föreslagna reformen, inte har gjort några invändningar i sak utan endast anfört,
att man i frågan syntes böra avvakta utredningens kommande förslag. En sådan
ståndpunkt kan givetvis ha visst fog för sig, i synnerhet om man anser, att
reformen skulle föregripa eller försvara ett framtida ställningstagande till formerna
för boställsförvaltningen. Jag delar emellertid inte uppfattningen, att den
föreslagna praktiska omläggningen av avlöningssystemet skulle få några sådana
konsekvenser; fastmera finner jag farhågorna härvidlag betydligt överdrivna.

Av avgörande betydelse i detta sammanhang framstar däremot för mig det
förhållandet, att ganska lång tid kommer att förflyta, innan utredningen kan
framlägga sitt slutbetänkande och statsmakterna taga ställning till förslagen

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

däri. Härtill kommer att en eventuell omorganisation i förevarande fall med
stor sannolikhet inte kan genomföras på en gång utan måste tänkas ske successivt.
Man har därför anledning räkna med att nuvarande organisation med
skogsbiträdesdistrikt åtminstone övergångsvis kommer att bestå under en längre
period. Det kan enligt min mening vid nu angivna omständigheter inte anses
rimligt att behålla former för reglering av skogsbiträdenas anställningsvillkor,
som enligt en ganska enhällig uppfattning visat sig i flera avseenden försvåra
arbetet för berörda parter. Utredningens förslag tillgodoser också de önskemål
som framförts av den personalgrupp, varom här är fråga. Till följd av det anförda
finner jag mig böra förorda, att de framlagda förslagen till förenklingar av förfarandet
i berörda lönefrågor genomföres redan nu.

En huvudinvändning mot utredningsförslaget har varit, att det skulle medföra
eu ytterligare begränsning av den kyrkokommunala självbestämmanderätt,
som var en grundprincip i 1932 års boställsreform. Såsom antytts i remissyttranden
av domänstyrelsen och stiftsnämnden i Härnösand, måste emellertid
pastoratens rätt att i dessa ärenden beredas tillfälle att anmäla sina önskemål
anses vara av närmast formell natur med hänsyn både till det sätt, på vilket
avtalsuppgörelser i lönefrågor i dagens samhälle regelmässigt kommer till stånd,
och till att det faktiska avgörandet i dessa frågor redan nu ligger hos stiftsnämnden.
Det är givetvis även med den föreslagna ordningen pastoraten obetaget
att framföra önskemål till stiftsnämnderna i hithörande frågor. Jag vill i
sammanhanget framhålla, att om ett pastorat i enlighet med Pastoratsförbundets
rekommendationer skulle bli medlem av skogsbruksområde, begränsar det sin
självbestämmanderätt i dessa frågor såtillvida, att verksamheten inom området
som regel ledes och samordnas av personal, som anställes och avlönas av vederbörande
skogsägareförening — alltså inte av skogsbruksområdet.

Utredningens förslag att skogsbiträdena skulle införas under statliga löne- och
pensionsreglementen torde inte böra prövas i detta sammanhang. Det väsentliga
synes mig vara, att vederbörande personalgrupp nu beredes möjlighet att på
enhetligt sätt förhandla om anställningsvillkor, och att denna ordning är lika
god som för andra befattningshavare, t. ex. inom den statliga skogsförvaltningen.
I vilka former en eventuell anknytning till centrala avlöningsbestämmelser lämpligen
bör ske torde få bli föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.

Jag är medveten om att speciella förhållanden råder beträffande skogsvården
på Gotland. Vad stiftsnämnden i Visby med hänsyn därtill har anfört beträffande
återverkningarna av reformen för stiftsnämndens del finner jag dock inte
vara av den art att det motiverar, att särskilda bestämmelser meddelas för Visby
stift. Med den struktur skogsbiträdesorganisationen har i detta stift kan den
föreslagna omläggningen uppenbarligen medföra endast mindre jämkningar i
nuvarande ordning.

iNagon principiell erinran torde enligt min mening knappast kunna resas
— och har inte heller framkommit vid remissbehandlingen — mot att låta kyrkofonden
direkt svara för kostnader, som i praktiken redan till största delen

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

belastar fonden. Såsom utredningen anfört, uppstår en faktisk merkostnad for
kyrkofonden i huvudsak endast beträffande skogsbiträdeskostnaderna i sadana
pastorat, som nu själva svarar för sina lönekostnader utan tillskott från fonden.
Utredningen har uppskattat denna merkostnad till inemot en halv miljon kr.
Jag vill med hänsyn härtill endast understryka utredningens påpekande, att det
framför allt är just dessa självförsörjande pastorat, som med sitt större skatteunderlag
genom den allmänna kyrkoavgiften i väsentlig mån bidrar till att bära
kyrkofondens utgifter.

" Jag får slutligen i den förevarande frågan framhålla, att de vid normaluppskattningarna
beräknade skogsbiträdeskostnaderna vid nuvarande löneutveckling
i många fall torde ligga lägre än de faktiska kostnaderna. Till följd härav
får pastoraten själva vidkännas hela den överskjutande kostnaden. När de
faktiska kostnaderna överflyttas på kyrkofonden innebär detta således i dessa
fall en vinst för pastoraten, medan det för kyrkofondens del kan komma att
medföra en viss merkostnad utöver vad utredningen beraknat. Det framstår
dock som en praktisk fördel på lång sikt, att normaluppskattningarna blir tillförlitligare
och närmare överensstämmande med de faktiska förhållandena. Jag
vill erinra om att detta var ett av huvudsyftena med den av 1958 års riksdag
begärda översynen av normaluppskattningssystemet.

Vid ett genomförande av utredningens förslag i denna del torde fr. o. m.
budgetåret 1964/65 de nu över särskilt anslag å riksstaten reglerade kostnaderna
för skogsbiträde, som anlitas för vården av skogar under stiftsnämndens förvaltning,
få bestridas direkt ur kyrkofonden utan omgången över riksstaten.

Utredningens förslag, att kostnaderna för biträde, som stiftsnämnd tillfälligt
anlitar för uppgörande av skogshushållningsplan, likaledes skall få bestridas
direkt ur kyrkofonden, innebär en administrativ förenkling, som har nära samband
med här förut behandlade förslag. Någon invändning i sak har vid remissbehandlingen
inte riktats mot förslaget i denna del, och jag förordar att det
genomföres.

I enlighet med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ EBO, lag om ändrad lydelse
av 6 och 10 §§ LKF samt lag med särskilda bestämmelser om hushållningsplan
för ecklesiastikt löneboställes skog m. m. Organisationsförändringen beträffande
skogsbiträden och tillfälliga biträden bör genomföras den 1 januari 1964, under
det att lagstiftningen angående hushållningsplan nr. in. bör träda i kraft redan
den 1 juli 1963. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter
om sådan ändring i gällande normaluppskattningar, att skogsbiträdeskostnaderna
bortfaller under återstående del av uppskattningsperioden, och att värdet
av löneboställes normalavkastning uppräknas i motsvarande mån vid kommande
avräkningar mellan pastoraten och kyrkofonden.

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Vad slutligen angår spörsmålet huruvida de föreslagna lagändringarna kräver
allmant kyrkomötes medverkan får jag erinra om att de ändringar som vidtagits
i EBO och LKF sedan slutet av 1930-talet skett utan att kyrkomötets samtycke
mhamtats därtill i den ordning, som gäller för stiftande av kyrkolag. Jag
far vidare upplysa, att kyrkomöteskommittén (majoriteten) i betänkandet »Kyrkomötets
grundlagsenliga befogenheter» (SOU 1955: 47 s. 173 ff.) i förevarande
fråga ansett, att endast EBO:s för förvaltningen av boställena grundläggande
bestämmelser ävensom - vad angår LKF - bestämmelserna i 1 och 8 §§ är
av kyrkolags karaktär eller hör under kyrkomötets kompetens enligt § 114
regeringsformen. Samma kommitté (majoriteten) har jämväl funnit att principen
om s. k. formell lagkraft visserligen som regel bör medföra, att kyrkomötets
samtycke inhamtas vid upphävande och ändring av övriga delar av EBO men
att detta inte bör gälla bestämmelser, vilka till sitt innehåll uppenbart inte har
kyrkolags natur. Jag finner för egen del ingen tvekan föreligga om att de föreslagna
lagandrmgarna — vilka inte innebär någon förändring av vare sig principiell
eller mera genomgripande räckvidd — liksom den temporära lagstiftningen
om hushållnmgsplan in. in. kan genomföras utan medverkan av kvrkomötet.

Motionerna I: 646 och II: 798

I motionerna 1:646 och 11:798 hemställes, såsom ovan angivits, om avslag å
propositionen, såvitt den avser överförande av kostnaderna för avlönande av
skogsbiträdena till kyrkofonden.

Motionärerna papekar den nuvarande organisationens nackdelar, vilka kommer
att framtrada ännu mer allteftersom skogsbrukets påbörjade mekanisering
fortskrider. Motionärerna erinrar om att frågan om en rationell förvaltning av
skogarna är under utredning och slår fast, att det för de flesta torde stå klart,
att det nuvarande systemet måste överges. Motionärerna fortsätter.

I diskussionen har det framkommit förslag om två skilda lösningar av frågan
Den ena gar ut pa att pastoratsskogarna — liksom statens och bolagens skogar
genom omfattande jorda- och ägoutbyten skulle dras samman till större
block, som sedan skulle förvaltas för pastoratens gemensamma räkning antingen
av eu myndighet eller av ett organ för en pastoratens sammanslutning Den
andra föreslagna lösningen innebär, att pastoratsskogarna skola anslutas till de
skogsbruksomraden, som nu halla på att organiseras på landsbygden. Riksdagen
bär ju uttalat sig till formån för bildande av sådana områden. Föredragande
statsrådets uttalande i propositionen (s. 24) om den begränsning i självbestämmanderätten,
som skulle följa av anslutning till skogsbruksområde, är därför förenande.
Genom anslutning till skogsbruksområden skulle pastoraten kunna tillgodogora
sig sa val den sakkunniga personal som den maskinella utrustning, dessa
områden tillhandahalla små medlemmar.

Hur förvaltningsfrågan kommer att lösas är ovisst. Det synes emellertid icke
vara lamphgt att nu vidta en åtgärd, som skulle försvåra den omorganisation,
som ettei allt att doma kommer att beslutas, sedan den sittande ecklesiastika

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

17

boställsutredningen avslutat sitt arbete. Och det är väl självklart, att de i framtiden
skulle bli svårare att avveckla skogsbiträdesorganisationen, därest skogsbiträdena
skulle bli anställda hos den centrala kyrkofonden än om de förbli
deltidsanställda i ettvart pastorat för sig.

Även om det naturligtvis kan sägas, att biträdenas formella ställning som
biträden åt pastoraten icke rubbas genom den reform, som föreslås i propositionen,
så är det dock omöjligt att blunda för att reformen i realiteten komme att
innebära ett steg i riktning mot att biträdena bli myndighetsbiträden i stället
för pastoratsbiträden. Med en därav följande glidning från kommunal självstyrelse
mot myndighetsförvaltning.

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

Stifts- och kontraktsadjunkterna

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättas
av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt 17 §
samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19. Jämlikt
6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa prästers
avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

För närvarande finns inrättade 43 stiftsadjunktstjänster och tre kontraktsadjunktstjänster.
Samtliga kontraktsadjunktstjänster är placerade i Luleå stift.
Stiftsadjunktstjänsterna har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1960—den
30 juni 1963 fördelats sålunda, att Luleå stift erhållit fem stiftsadjunktstjänster,
Uppsala och Lunds stift likaledes fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga
stift tre stiftsadjunktstjänster.

Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm
anhållit om en utökning av antalet stiftsadjunkter inom respektive stift med
två tjänster och domkapitlet i Luleå om en utökning av antalet kontraktsadjunkter
i stiftet med en. Av de föreslagna åtta stiftsadjunktstjänsterna föreslås
fem för studentpräster, nämligen två i Uppsala stift samt en i ettvart av
Lunds, Göteborgs och Stockholms stift.

En tjänst i Lunds stift har motiverats dels med behov av att anställa en
stiftsadjunkt för arbete vid stiftsgården i Båstad, dels med hänvisning till den
stora folkmängden i stiftet och det stora antalet hamnstäder. Göteborgs domkapitel
har som skäl för inrättande av en stiftsadjunktstjänst bl. a. åberopat den
stora folkmängden i stiftet och Stockholms domkapitel har framhållit den stora
ökningen av ungdom i Stockholms ytterförsamlingar.

Som bidrag till avlönande av präster för verksamhet bland universitets- och
högskolestuderande m. fl. utgår sedan år 1949 ett årligt anslag ur kyrkofonden,
för närvarande uppgående till högst 8 500 kr.

Kammarkollegiet erinrar om att tredje lagutskottet med anledning av motioner
vid 1962 års riksdag om anställande av stiftsadjunkter som studentpräster
förordat, att frågan om den andliga vården vid universitet och högskolor gjordes

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

till föremål för översyn i den form Kung]. Maj:t kunde finna lämplig. Innan en
översyn skett, bör det enligt kollegiets uppfattning inte ifrågakomma att anställa
stiftsadjunkter som studentpräster.

Beträffande Lunds stift anser sig kollegiet — efter vad i ärendet blivit utrett
rörande den kyrkliga verksamheten vid stiftsgården i Båstad och de förefintliga
stiftsadjunkternas arbetsförhållanden samt med beaktande av stiftets storlek —
kunna tillstyrka att ytterligare en stiftsadjunkt får anställas.

Kollegiet framhåller vidare, att Göteborgs och Stockholms stift jämte Lunds
stift i avseende till invånarantal är väsentligt större än övriga stift, samt anser
sig, med hänsyn till vad som utretts rörande behovet av stiftsadjunkter i dessa
stift, kunna tillstyrka en utökning av stiftsadjunktsorganisationen i vartdera
av stiften med en befattningshavare.

Förslaget om ytterligare en kontraktsadjunkt i Luleå stift anser sig kollegiet,
bl. a. med hänsyn till prästbristen i detta stift, inte kunna tillstyrka.

I detta sammanhang må återgivas vad tredje lagutskottet i sitt ovannämnda,
av riksdagen godkända utlåtande nr 17 år 1962 anfört vid behandlingen av
yrkandet i motionerna 1:16 och 11:26 år 1962 att särskilda studentprästbefattningar
i form av stiftsadjunktstjänster skulle inrättas i Uppsala, Lund, Göteborg
och Stockholm.

För närvarande har den andliga vården vid universitet och högskolor ordnats
så att vissa präster utsetts att vid sidan av ordinarie församlingsarbete särskilt
verka bland studenterna. Avlöningsfrågan synes i vart fall i Stockholm ha lösts
så att vederbörande erhållit partiell tjänstledighet med löneavdrag, varvid studentprästnämnden
— med anlitande bl. a. av anslaget ur kyrkofonden — svarar
för utfyllnad av lönen. I Lund tillämpas, såvitt framgår av vissa yttranden, det
systemet att den prästerlige befattningshavaren i fråga genom dispositioner av
sina överordnande utan avdrag å lön frigöres från övrigt arbete så att han i
större omfattning kan ägna sig åt verksamhet bland studenterna, därvid några
ekonomiska förpliktelser ej åvilar studentkåren.

Antalet studerande vid universitet och högskolor på de ifrågavarande kårorterna
är, som framgår av de i den föregående redogörelsen refererade motionerna,
numera betydande. I den mån studenterna — såsom i stor utsträckning
torde vara fallet — ej är kyrkoskrivna inom vederbörande städers
församlingar är den prästerliga organisationen inom församlingarna ej avpassad
med tanke på dessa. I de flesta yttrandena över motionerna uttalas att behovet
av kontakt med en prästman för samtal, rådgivning eller andlig vård i övrigt är
framträdande för den kategori av befolkningen som universitets- och högskolestuderande
utgör. Om så är fallet måste vederbörande församlingars resurser i
fråga om antalet prästerliga befattningshavare framstå som än mer otillräckliga.

I princip bör enligt utskottets mening i fråga om den andliga vården gälla
enhetliga regler för alla befolkningskategorier. Den ordinarie verksamheten i
varje församling bör således så långt möjligt kunna omfatta alla dem som vistas
inom församlingen. På denna princip vilar de nyligen genomförda besluten om
inordnande av den andliga vården vid sjukhusen i församlingsprästernas tjänsteuppgifter.
Principen har också kommit till uttryck i det förslag angående
själavårdsverksamheten inom krigsmakten som framlagts i försvarets personalvårdsutrednings
betänkande III. Statsmakternas ställningstagande till för -

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

slaget i denna del har emellertid skjutits på framtiden (se bil. 6 till årets
statsverksproposition s. 280—289 och 291—292. Jfr även bil. 4 till statsverkspropositionen
s. 55—63 och 76—77 angående den andliga vården vid fångvårdsanstalterna).
Från nu angivna synpunkt synes den lösningen vara att föredra
att för bestämmande av antalet präster i församling, där regelmässigt ett
större antal å annan ort kyrkoskrivna studerande vistas, en viss koefficient finge
tillgodoräknas vid beräkningen av befolkningsunderlaget i församlingen. Svårigheter
■— åtminstone i fråga om de större kårorterna — att avgöra till vilken eller
vilka församlingar studenterna skall anses knutna kan emellertid tala mot en
sådan anordning. Till stöd för alternativet att — såsom skett beträffande sjömännen
i vissa större hamnar — inrätta en särskild prästerlig befattning för
ändamålet kan möjligen även åberopas studenternas intresse att äga tillgång till
en gemensam präst, vars verksamhet kan anknytas till en studenternas egen eller
en av dem eljest speciellt anlitad kyrkobyggnad.

Utskottet anser förevarande spörsmål väl förtjänt av uppmärksamhet och
förordar att frågan göres till föremål för översyn i den form Kungl. Maj:t kan
finna lämplig. Innan resultatet av en sådan översyn och i anledning därav gjorda
överväganden framlagts är utskottet ej berett att taga ställning till frågan huruvida
särskilda åtgärder på området kan anses påkallade. Med hänsyn till utskottets
tidigare antydda principiella inställning rörande den andliga vården över
huvud måste ett sådant ställningstagande bl. a. bli beroende av i vilken utsträckning
de studenter som vistas inom kårorterna är eller bör vara kyrkoskrivna
inom församlingarna därstädes.

Föredraganden. Beträffande frågan om student präster, som varit föremål för
ytterligare överväganden inom ecklesiastikdepartementet, vill jag framhålla,
att den församlingsprästerliga verksamheten i princip bör omfatta samtliga,
som vistas inom en församling. Av de studerande på de större kårorterna är
emellertid en betydande del — i enlighet med bestämmelserna i folkbokföringsförordningen
— inte kyrkoskrivna på studieorten. Då församlingsprästernas
antal är beroende av antalet församlingsmedlemmar, är det inte troligt
att församlingsprästerna kan hinna att i någon större utsträckning stå till
förfogande för de studerande på kårorterna. Det torde å andra sidan, bl. a. med
hänsyn till svårigheten att avgöra till vilken församling på kårorten studenterna
skall räknas, knappast vara genomförbart att vid fastställandet av antalet
präster i en församling ta hänsyn till antalet å annan ort kyrkoskrivna studenter.

Jag anser mig emellertid trots detta inte kunna biträda förslaget, att stiftsadjunktst
jänster inrättas enbart för att tagas i anspråk av befattningshavare
med så speciella arbetsuppgifter som de som förutsättes åligga en studentpräst.
Däremot anser jag det motiverat, att vid fastställandet av antalet stiftsadjunktstjänster
i de olika stiften hänsyn även tages till att ett betydande antal ungdomar
på grund av studier vistas å annan ort än där vederbörande är kyrkoskrivna.

Jag vill därför, med beaktande jämväl av vad kammarkollegiet anfört rörande
Lunds, Göteborgs och Stockholms stift, tillstyrka inrättandet av ytterligare en
stiftsadjunktstjänst i vardera Uppsala, Lunds, Göteborgs och Stockholms stift.
Vid bifall härtill bör särskilt bidrag ur kyrkofonden till avlönande av student -

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

präster enligt min uppfattning inte längre utgå, då två av dessa nya stiftsadjunktstjänster
får anses träda i stället för de studentprästbefattningar i Uppsala
och Stockholm till vilka bidrag nu utgår. Inte heller synes beträffande Lunds
och Göteborgs stift vid bifall till förslaget något behov föreligga av att ställa
en särskild pastoratsadjunkt till förfogande för studentprästuppgifter.

Förslaget om inrättande av ytterligare en kontraktsadjunktstjänst i Luleå
stift kan jag inte biträda.

Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond tolv bidrag, vart och
ett a 18 500 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i
utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit dels om bidrag ur kyrkofonden
för budgetåret 1963/64 till avlönande av ytterligare två sjömanspräster,
dels om höjning av nu utgående bidrag från 18 500 kr. till 20 400 kr. med hänsyn
till 1962 och 1963 års lönehöjningar samt om retroaktivt tillägg till nu utgående
bidrag för tiden den 1 januari 1962—den 30 juni 1963 med 2 148 kr. per bidrag.
Av framställningen inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1961/62 på 26
platser utomlands i sin tjänst haft totalt 51 anställda med heltidstjänst, därav
20 sjömanspräster, två biträdande präster, åtta manliga och 21 kvinnliga assistenter
(20 husmödrar och en församlingssyster). Genom avlöningsbidrag har
styrelsen dessutom medverkat till anställande av en svensk sjuksköterska i
Genua. Styrelsen erinrar om att ökningen av antalet bidragsrum till tolv för
budgetåret 1962/63 icke innebär någon avlastning av styrelsens egen ekonomi,
enär det nytillkomna lönebidraget är avsett för sjömanspastorn i Hamburg, som
tidigare avlönats av Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Vidare har domkapitlet i XJppsala, efter hörande av sjömansvårdsstyrelsen,
med anledning av ett av svenska församlingen i Johannesburg framlagt förslag
om ombildning av församlingen till svensk utlandsförsamling förordat, att sjömansvårdsstyrelsen
får övertaga ansvaret för svensk kyrklig verksamhet i Johannesburg
mot att styrelsen erhåller bidrag ur kyrkofonden för avlönande av
en sjömanspräst därstädes.

Kammarkollegiet har, med hänsyn till vad sjömansvårdsstyrelsen anfört
rörande omfattningen av styrelsens verksamhet samt den stora betydelsen,
kanske främst socialt, av att framför allt de yngre sjömännen inom handelsflottan
erbjudes ett alternativ till hamnmiljöns många gånger destruktiva inflytande,
intet att erinra mot att bidrag ur kyrkofonden lämnas till ytterligare två
sjömanspräster.

Kollegiet anser sig också kunna tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen får
övertaga ansvaret för svensk kyrklig verksamhet i Johannesburg mot att styrelsen
erhåller bidrag ur kyrkofonden för avlönande av en sjömanspräst därstädes

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

efter samma grunder, som gäller beträffande övriga bidrag till sjömanspräster.
Kollegiet tillstyrker alltså, att ur kyrkofonden får utgå bidrag till tillhopa
(12 -f- 2 + 1 =) 15 sjömanspräster.

Sjömansvårdsstyrelsens hemställan, i vad den avser förhöjt bidrag ur kyrkofonden
samt retroaktivt lönetillägg ur samma fond, föranleder inte heller någon
erinran från kollegiet.

Föredraganden. Om man bortser från det för innevarande budgetår nytillkomna,
för sjömanspastorn i Hamburg avsedda lönebidraget, har antalet
bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster varit oförändrat sedan
1953. Omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens verksamhet har emellertid sedan
dess ökat avsevärt och sjömanspräster har anställts i flera nya utomeuropeiska
hamnstäder. Jag föreslår därför att bidrag får utgå till avlönande av ytterligare
en sjömanspräst.

Sjömansvårdsstyrelsens övertagande av ansvaret för svensk kyrklig verksamhet
i Johannesburg synes av flera skäl vara att föredraga framför en ombildning
av den svenska församlingen därstädes till svensk utlandsförsamling. Jag vill
därför också tillstyrka, att till sjömans vårdsstyrelsen får utgå ett avlöningsbidrag
ur kyrkofonden för ifrågavarande verksamhet.

I likhet med vad som tidigare skett bör viss uppräkning av avlöningsbidragen
ske med hänsyn till de allmänna lönehöjningar, som ägt rum. Det av sjömansvårdsstyrelsen
framförda förslaget om höjning av bidragsbeloppen till 20 400 kr.
biträder jag. Vidare förordar jag, att retroaktivt tillägg för tiden den 1 januari
1962—den 30 juni 1963 får utgå med ett avrundat belopp av 2 150 kr. per bidrag
eller sammanlagt 25 800 kr.

Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av
kyrkliga ärenden

Med hänsyn bl. a. till 1963 års kyrkomöte föreslås i propositionen att anslaget
för nästa budgetår uppräknas med 10 000 kr. till 70 000 kr.

Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond bär för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av högst 50 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna
för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenslca diakonsällskapet har för budgetåret 1963/64 anhållit
att anslaget till ifrågavarande utbildning höjes till 90 000 kr., motsvarande de

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

beräknade kostnaderna — utöver vad som täckes av elevavgifter — för avlöningar
åt lärare och arvoden åt föreläsare. Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel,
administrationskostnader m. m. har direktionen däremot avsett,
att diakonsällskapet skulle bestrida.

Kammarkollegiet framhåller, att direktionen för 1962/63 anhöll om ett till
100 000 kr. förhöjt anslag, men att statsmakterna icke fann anledning höja
bidraget ur kyrkofonden. Kollegiet anser, att någon höjning av bidragsbeloppet
för budgetåret 1963/64 icke bör ifrågakomma, samt föreslår, att bidraget ur
kyrkofonden till angivna verksamhet vid Sköndalsinstitutet bestämmes till
oförändrat belopp eller 50 000 kr.

Föredraganden. En viss ökning av bidraget till den kyrkomusikaliska utbildningen
vid Sköndalsinstitutet synes motiverad med hänsyn till kostnadsstegringar
på grund av höjda lärarlöner och föreläsararvoden. Jag förordar därför
en höjning av bidraget med 8 000 kr. till högst 58 000 kr.

Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Ärkebiskopen har i särskild skrivelse meddelat, att flera ansökningar om mera
betydande resebidrag är att förutse för det kommande budgetåret, däribland en
ansökan om bidrag till kostnaderna för fyra delegater vid Faith and Orders
fjärde världskonferens i Montreal i Canada den 12—den 26 juli 1963. För denna
konferens beräknas enligt ärkebiskopen kostnaderna för resor och traktamenten
för fyra delegater uppgå till omkring 16 000 kr.

Vidare har Lutherska världsförbundets svenska sektion anhållit, att resebidrag
måtte få utgå till 22 av biskopsmötet utsedda delegater till Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors den 30 juli—den 11 augusti
1963 med ett sammanlagt belopp av 16 500 kr.

Föredraganden. Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga
konferenser m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det enligt
6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgående anslaget till extra utgifter,
vilket fr. o. m. den 1 juli 1960 uppgår till 60 000 kr. för budgetår. De
för Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors beräknade resebidragen är
emellertid sa avsevärda, att de icke helt kan bestridas inom ramen av ett oförändrat
anslag till extra utgifter. Jag föreslår därför, att vid sidan av anslaget till
extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond anvisas ett
särskilt engångsbelopp av 25 000 kr. till bestridande av kostnader för ifrågavarande
resebidrag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963 23

III. Motionerna I: 677 och II: 831 om pastoratens
kyrkvaktmästarlönekostnader

I motionerna hemställes om prövning och förslag rörande utjämning genom
kyrkofonden av pastoratens kyrkvaktmästarlönekostnader. Motionärerna lämnar
först följande redogörelse för präst- och kyrkomusikerlönekostnadernas utjämning.

I fråga om pastoratens präst- och kyrkomusikerlönekostnader förekommcr
reglering genom kyrkofonden. Om präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna i ett
pastorat lämnar så stor avkastning att det blir ett överskott, sedan man täckt
lönekostnaderna under året samt visst virkesbehov, skall pastoratet leverera in
hälften av överskottet till kyrkofonden. Kyrkofondens inkomster består dock till
övervägande delen av den allmänna kyrkoavgiften, som ärligen erlägges av
samtliga pastorat i förhållande till antalet skattekronor.

I den mån präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna inte blir täckta av avkastningen
från avlöningstillgångarna eller andra tillgängliga medel, får pastoraten
enligt av Kungl. Maj:t fastställda normer tillgripa viss uttaxering (församlingsavgift).
Förslår inte nu nämnda inkomstkällor till att täcka lönekostnaderna,
får pastoratet tillskott ur kyrkofonden för det som erfordras ytterligare.
I fråga om pastoratsadjunkterna gäller att kyrkofonden svarar för avlönandet,
utom då det gäller vikariatslöneförordnande på församlingsprästtjänst.

Motionärerna anför därefter såsom skäl för sin hemställan.

Regleringen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna genom kyrkofonden
medför en betydelsefull kostnadsutjämning mellan pastoraten. Denna ordning
tillämpas emellertid inte för avlönandet av kyrkvaktmästarna. Även de sistnämnda
avlöningskostnaderna kan dock innebära betydande variationer i belastningen
de olika pastoraten emellan. Det framstår därför som berättigat att
en skyndsam prövning sker av möjligheterna att utjämna lönekostnaderna beträffande
kyrkvaktmästarna genom kyrkofonden såsom nu sker i fråga om t. ex.
kyrkomusikerna.

Rörande tillkomsten av den 1950 gjorda ändringen i kyrkofondslagen på
grund av finansiering av de med kyrkomusikerorganisationen förbundna kostnaderna
får utskottet hänvisa till första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1950.
Eu redogörelse för kyrkofondens tillkomst och ändamal är intagen i Betänkande
med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1
(SOU 1945:10) s. 126 ff. Kyrkofonden skall jämlikt 1 § lagen om kyrkofond
användas för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes. I betänkandet s. 138
konstateras att vare sig från synpunkten av kyrkofondens lagbestämda ändamål
eller eljest principiellt hinder mötte mot att jämväl i vad gäller kostnaderna
för kyrkomusikernas verksamhet kostnader för en utjämning av de kyrkliga
kommunerna emellan pålades kyrkofonden.

Genom lagen om församlingsstyrelse, som trätt i kraft i ar, ankommer det pa
det representativa organet — kyrkofullmäktige eller kyrkostämma att av -

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 är 1963

göra, vilket förvaltningsorgan som skall handlägga personalärenden. Bland dessa
ärenden ingår tillsättande och entledigande av kyrkvaktmästare. Avlöning till
sådan befattningshavare äger den kyrkliga kommunen att själv besluta om. I
detta sammanhang ma anmärkas att omfattningen av pastoratens åligganden,
såvitt avser prästernas och kyrkomusikernas avlönande är reglerad i särskilda
författningar.

Här må också erinras om att sistnämnda lag innebär flera viktiga nyheter
då det gäller samverkan mellan församlingar i gemensamma angelägenheter.
Vid granskningen av propositionen till lagen anförde således konstitutionsutskottet
i sitt utlåtande nr 16 år 1961.

I propositionen framhalles, att betydande fördelar står att vinna, om de kyrkligt
ekonomiska angelägenheterna handhas av den större kommunala enhet, som
en samfällighet utgör. Utskottet vill understryka vikten av att samfällighetsbildning
kommer till stånd i vidgad utsträckning. Församlingarna bör, där så
är möjligt, söka ga samman och bilda enheter med större ekonomisk bärkraft.
Planeringen för framtida behov kan göras säkrare och mera långsiktig.

Slutligen må anmärkas att Svenska pastoratens riksförbund på uppdrag av
Biskopsmötet yttrat sig i frågan om överförande av kyrkväktamas löner på
pastoraten. Sedan pastoratsförbundet verkställt viss utredning, har pastoratsförbundet,
som icke tillstyrkt den ifrågasatta åtgärden, i skrivelse den 4 april
1963 till Biskopsmötet anfört.

Av utredningen torde framgå, att effektiv hjälp icke kan lämnas de tyngst
drabbade församlingarna genom överförande av kyrkväktamas löner på pastoraten.
Det torde också framga, att en betydande hjälp lämnas skattedragarna i
dessa församlingar genom de allmänna skattelindringsbidragen. Denna hjälp har
för övrigt blivit väsentligt större än tidigare genom den reform, som verkställdes
genom förordningen den 18 maj 1962. Det är visserligen sant, att denna hjälp
endast till en mindre del avsätter spår i församlingarnas stater och räkenskaper,
da den ju lämnas huvudsakligen i form av bidrag till de borgerliga kommunerna,
men i realiteten blir det likväl de till församlingen skattskyldiga, som komma I
åtnjutande av lindringen.

Det kan tilläggas, att den ifrågasatta reformen knappast skulle kunna genomföras
utan en författningsmässig reglering av kyrkvaktarsysslorna med timtalsberäkning
osv. ungefär som i kvrkomusikerförfattningama.

IV. Motionerna 1:125 och II: 148 om anslag till avlönande av
en finskspråkig präst i Sundsvall

Motionerna. I motionerna påpekas att i Sverige för närvarande betydligt fler
än 100 000 finnar är bosatta. Av de efter kriget inflyttade behärskar enligt uppskattning
90 % icke svenska eller har så ringa kunskap att de icke kan tillgodogöra
sig t. ex. en svenskspråkig gudstjänst. Finska präster, som är avlönade av
Finlands kyrka, är placerade i Göteborg och Västerås, men de saknar möjlighet

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 196S

att verka inom de sex nordligaste länen. Motionärerna framhåller, att dessa
präster utöver själavårdande verksamhet också har att biträda i sociala frågor
och i mån av tid söka tillfredsställa det kulturella bildningsbehov som finns
hos de inom området bosatta finnarna. Motionärerna fortsätter:

Det vore föga rimligt att kräva att kyrkan i Finland skulle avlöna ytterligare
någon eller några präster för tjänstgöring i Sverige, eftersom de här arbetsverksamma
finnarna betalar skatt i vart land. Den del av kyrkoskatten som gai
till själavårdande och kurativ verksamhet kommer inte i någon form de finnar
till godo vilka ej alls eller dåligt talar och förstår svenska språket. Detta drabbar
framför allt finnarna i de sex nordligaste länen, eftersom ingen finsk präst
är verksam där och eftersom ett förhållandevis stort antal av dessa finnar inflyttat
dit från rent finskspråkiga bygder i norra Finland. Med hänsyn härtill
synes det vara skäligt att med svenska skattemedel avlöna en finskspråkig präst
med placering i Norrland.

På finskt kyrkligt håll har man understrukit, att det finns ett starkt behov hos
många finnar i Sverige att få rådgöra med en finsk präst. Finska kyrkans diakonstyrelse
har ställt sig positiv till anställningen av en finsk piäst i noira
Sverige. Ärkebiskop Hultgren och alla biskopar i vårt land har stött önskemålet.

Av de hos utlänningskommissionen den 1 oktober 1962 arbetsanmälda finnarna
var ungefär 60% att finna inom Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands
län. Dessa siffror ger vid handen, att det kunde vara lämpligt att placera en
för de norra delarna av vårt land avsedd finsk präst i Gävle eller Sundsvall,
vilket också från finsk sida förordats. Även i Norrbottens län finns visserligen
ett betydande antal finnar, men å andra sidan är flera svenska präster därstädes
finsktalande. För vår del förordar vi Sundsvall. Från sin förläggningsort skulle
sedan denne präst under olika delar av året företaga resor runt om i de sex
nordligaste länen. Möjligheter synes föreligga att erhålla medel för täckande
av reseomkostnaderna från kulturfonden för Sverige och Finland.

För avlöning av en sådan befattningshavare beräknas 25 000 kr. bli erforderliga.

Remissyttranden. Motionerna tillstyrkes av de tva hörda domkapitlena men
avstyrkes av kammarkollegiet. Statskontoret finner att ställningstagande först
kan ske efter närmare överväganden.

Domkapitlet i Härnösands stift förklarar sig dela motionärernas uppfattning
om behovet av en finskspråkig präst. Med hänsyn till den stora prästbristen och
otillräcklig tillgång på svenska finskspråkiga präster anser emellertid domkapitlet
att en finsk präst bör anställas. Domkapitlet finner i likhet med motionärerna
att Sundsvall bör vara stationeringsort. Domkapitlet har därvid särskilt
åberopat att ett stort antal finnar är bosatta där.

Domkapitlet i Luleå stift tillstyrker livligt bifall till motionerna. Domkapitlet
instämmer helt i motionärernas argumentering och har icke någon erinran mot
Sundsvall som stationeringsort.

Kammarkollegiet upplyser att enligt senast tillgängliga .statistiska uppgifter
(Statistisk årsbok för Sverige 1962) uppgick antalet i Finland födda, här mantalsskrivna
personer den 1 november 1960 till 101 307, av vilka 71 935 icke var

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

svenska medborgare. Kollegiet anmärker, att för att en utlänning skall kunna
erhålla svenskt medborgarskap kräves att han skriftligen och muntligen skall
kunna göra sig förstådd på svenska. Enligt kollegiet torde därför de i motionerna
patalade språksvårigheterna främst vara för handen bland de finnai-, som icke
vunnit svenskt medborgarskap. Efter vad kollegiet under hand inhämtat tillhör
en betydande del av dessa finnar svenska kyrkan. Kollegiet uttalar vidare i sitt
yttrande.

De finnar, som äro kyrkobokförda i Sverige och tillhöra svenska kyrkan torde
få anses vara berättigade till andlig omvårdnad från kyrkans sida i lika män som
andra medlemrnar av kyrkan. Därest denna kyrkans uppgift på grund av språksvarighetei
befinnes icke kunna tillfredsställande fyllas av vederbörande församlingspräster,
lärer det finnas viss anledning att överväga, om icke särskilda
åtgärder böra vidtagas för att bättra förhållandet.

Avgörande för frågan om behovet av åtgärder måste emellertid vara de
önskemål, som kunna ha kommit till uttryck från beröi''da finnars sida, och den
inställning till spörsmålet, de i övrigt befinnas ha. Härom saknas varje upplysning
i motionerna.

Blir det klarlagt att bland nämnda finnar förefinnes en utbredd önskan om
förbättrade förhållanden i avseende å kyrklig omvårdnad och anses i anledning
härav särskilda åtgärder påkallade, torde beslut i frågan böra föregås av eu
näimare utredning om vilka sådana åtgärder, som lämpligen böra ifrågakomma.

Kollegiet har ovan behandlat frågan om den andliga vården bland de i Svei''ige
bosatta finnar, som tillhöra svenska kyrkan. Vidkommande de i Sverige
bosatta finnar, som icke tillhöra svenska kyrkan, må anmärkas, att dessa finnar
ej betala den del av kvi’koskatten (40 %), som anses belöpa på den själavårdande
verksamheten. Vid en eventuell utredning om åtgärder för bättre andlig vård
bland finnar, tillhörande svenska kyrkan, toi''de lämpligen också böra utredas,
hur behovet av andlig vård bör tillgodoses för de finnar i Sverige, som ej tillhöra
samma kyrka.

Kollegiet förklarar sig under åberopande härav icke kunna tillstyrka att ett
särskilt anslag nu anvisas till avlönande av en finskspi-åkig präst i Sundsvall.

Statskontoret anför i remissvar följande.

De av motionärerna berörda svårigheterna i själavårdande och socialt kurativt
hanseende är otvivelaktigt ägnade att uppmärksammas. De torde emellertid
göra sig gällande icke enbart för de här bosatta och verksamma finnarna utan
för de i landet arbetande utlänningarna i gemen. Antalet arbetsanmälda utlänningar
uppgick 1 april 19G2 till nära 122 000, varav i runt tal 51 000 finnar, nära
30 000 danskar och norrmän samt över 40 000 av andra nationaliteter. Dessa
senaie är splittrade i rnanga grupper med olika språk och religion, seder och
bruk med därav föranledda kontaktsvårigheter sinsemellan och med samhällets
offentliga institutioner. Kontakten med hemlandet via radio och genom besök
försvåras genom avståndet till detta. I dessa avseenden måste finnarna anses
betydligt gynnsammare ställda. De enbart finskspråkiga bör således ha bättre
hjälp av små landsmän än övriga icke svensktalande. För övrigt torde få förutsättas,
att hitflyttade finnar genom omständigheterna inom arbetslivet och på
den piivata sektorn i allmänhet snabbt inhämtar nödiga kunskaper i svenska
språket. För den finsktalande befolkningen i gränstrakterna har statsmakterna
på undei-visningens och själavårdens område sedan länge visat förståelse för

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

problemen och ställt medel till förfogande (jfr k.k. 141/1959). Betydande medel
har också anvisats för att främja de kulturella förbindelserna mellan Sverige
och Finland och enligt vad statskontoret under hand erfarit har framställning
om medel till avlönande av finskspråkig präst gjorts även till den av motionärerna
nämnda kulturfonden.

I motionerna har icke tagits ställning till olika praktiska frågor i samband
med ett eventuellt anslagsbeviljande. Här må särskilt nämnas huvudmannaskapet
för den ifrågasatte prästen och till vem bidraget skall utbetalas. Vidare
uppkommer spörsmål om prästens ställning till svenska kyrkans prästerskap.
Villkoren för bidragets åtnjutande samt prästens tjänstgöringsförhållanden och
avlöningsförmåner, bl. a. under sjukledighet m. m., synes även böra klargöras.

Statskontoret finner på grund av det anförda, att ett ställningstagande till
den av motionärerna väckta frågan först kan ske efter närmare överväganden
beträffande såväl principiella som praktiska med frågan sammanhängande problem.

Den av statskontoret berörda framställningen, som i kopia bifogats statskontorets
yttrande, är gjord av Kyrkokommittén för finsktalande flyktingar och
ställd till Kulturfonden för Sverige och Finland samt avser 23 000 kr. för anställande
av en finsk präst för finsktalande i Sverige. I framställningen uppges
bl. a., att Kungl. Maj:t beviljat dispens för anställande av en finsk präst som
pastoratsadjunkt i Borås Caroli församling av Skara stift med uppgift att verka
företrädesvis bland finsktalande i Borås med omnejd. Vidare omnämnes att en
uppvaktning i ecklesiastikdepartementet från kommitténs sida i syfte att erhålla
dispens för anställande av ytterligare en finsk präst i riket på motsvarande villkor
har resulterat i negativt besked.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kulturfonden i anledning av framställningen
beslutat om ett anslag å 15 000 kr. för år 1963 till bidrag för avlönande
av en finsk präst i Sverige.

I detta sammanhang må anmärkas att den av statskontoret omnämnda kungörelsen
den 24 april 1959 föreskriver, att till sådan ordinarie prästerlig tjänst
inom Norrbottens län, vars innehavare har att hålla gudstjänster eller andra
kyrkliga förrättningar på finska språket, endast den må förekomma som äger
erforderlig kunskap i nämnda språk.

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

V. Utskottet

Sedan önskemål därom framförts bl. a. av 1958 års riksdag tillkallades år 1960
sakkunniga, som sedermera antagit benämningen 1960 års ecklesiastika boställsutredning,
med uppgift att verkställa översyn av den ecklesiastika boställsförvaltningen
och gällande normaluppskattningssystem beträffande avkastningen
av löneboställen. Utredningen har i ett delbetänkande framlagt förslag till vissa
smärre reformer på den ecklesiastika boställsförvaltningens område, vilka utredningen
funnit angeläget att de snarast genomföres. Förslaget, som remissbehandlats,
ligger till grund för de i propositionens första del förordade ändringarna av
gällande lagstiftning.

I propositionen föreslås sålunda först att möjlighet öppnas att fastställa kortare
giltighetstid för skogshushållningsplan för ecklesiastikt löneboställe samt för
uppskattning av sådant boställes årliga normalavkastning, om man därigenom
kan samordna giltighetstiderna beträffande skilda boställen inom samma pastorat.
Förslaget är närmast betingat av att olika tidsperioder kommit att gälla i
åtskilliga av de efter den genomförda pastoratsreformen nybildade pastoraten.

Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet anser att de förordade
bestämmelserna innebär uppenbara praktiska fördelar, har ingen erinran mot
bifall till propositionen i denna del.

För att förenkla det administrativa förfarandet beträffande avlöning, pension
och andra anställningsvillkor för de hos pastoraten anställda skogsbiträdena
föreslås vidare — i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen anfört —
att nuvarande omständliga remissförfarande i avlöningsfrågor slopas, att stiftsnämnderna
skall svara för skyldigheter, som i samband med den allmänna tillläggspensioneringen
in. m. ankommer på arbetsgivare samt att kostnaderna för
skogsbiträden bestrides icke av pastoraten utan direkt ur kyrkofonden. Den
faktiska merkostnaden för kyrkofonden beräknas uppgå till inemot en halv
miljon kronor. Vid remissbehandlingen av förslaget har skiftande uppfattningar
kommit till uttryck. Huvudparten av remissorganen går dock ej in på närmare
prövning i sak utan uttalar som sin åsikt att reformen bör anstå i avbidan på
utredningens slutliga förslag. I de likalydande motionerna I: 646 och II: 798 hemställes
också om avslag å propositionen i denna del. Motionärerna betonar, att
det är ovisst hur frågan om en rationell förvaltning av pastoratsskogarna skall
lösas. Enligt motionärerna är det ej lämpligt att nu vidtaga en åtgärd som skulle
försvåra de ändringar som efter allt att döma kommer att beslutas, sedan utredningen
avslutat sitt arbete. Motionärerna finner att det i framtiden blir svårare
att avveckla skogsbiträdesorganisationen om skogsbiträdena blir anställda hos
den centrala kyrkofonden än om de förblir deltidsanställda i ettvart pastorat för
sig.

Såsom utredningen framhållit medför det nuvarande systemet för lönekostnadernas
bestridande uppenbara olägenheter i olika hänseenden för berörda

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

parter. Det framstår därför enligt utskottet såsom angeläget, icke minst med
hänsyn till vikten av att det ecklesiastika skogsbruket drives med största möjliga
effektivitet, att en omläggning sker av avlöningssystemet. Den föreslagna
reformen synes väl tjäna syftet att undanröja de nuvarande nackdelarna. Omläggningen
lär vidare, vilket för utskottet framstar som särskilt önskvärt, trygga
anställningsförhållandena och därigenom underlätta rekryteringen av väl kvalificerad
personal till tjänsten som skogsbiträde. Såsom understrukits i propositionen
tillgodoser också förslaget de önskemal som framförts av den peisonalgrupp
varom här är fråga. Huvudinvändningen mot förslaget har ej heller grundats
på nu berörda omständigheter utan i stället föranletts av att reformen skulle
föregripa eller försvåra ett framtida ställningstagande till formerna för boställsförvaltningen.
I likhet med föredragande statsrådet anser emellertid utskottet
dessa farhågor betydligt överdrivna. Härtill kommer att ett avsevärt dröjsmål
skulle uppstå därest man avvaktar en ny organisation. Utskottet vill i detta
sammanhang jämväl erinra om att utredningen för egen del uttalat att förslaget
icke föregriper den mera omfattande översyn av boställsförvaltningen som utredningen
har att utföra. Reformen medför ej heller, vilket framförts i motionerna
och vissa remissvar, sådan inskränkning i pastoratens självbestämmanderätt att
på grund härav skäl föreligger att avstyrka förslaget. På grund av vad sålunda
anförts får utskottet tillstyrka bifall till propositionen i denna del.

I nära samband med nu berörda spörsmål står vad i propositionen förordats
om att kostnaderna för tillfälligt biträde som stiftsnämnd anlitar för att göra
upp skogshushållningsplan skall bestridas direkt ur kyrkofonden. Utskottet har
ej någon erinran mot detta förslag.

I propositionens senare del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.
Sålunda framlägges förslag om en utökning av antalet stiftsadjunktstjänster
med fyra, nämligen en i vartdera Uppsala, Lunds, Göteborgs och Stockholms
stift. Dessa tjänster är enligt föredragande statsrådet motiverade av att
vid fastställandet av antalet stiftsadjunkter hänsyn även bör tagas till att många
ungdomar på grund av studier vistas a annan ort än där vederbörande är kyrkoskrivna.
Vidare föreslås två nya avlöningsbidrag till sjömanspräster samt uppräkning
av dessa bidrag med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av
biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden
förordas, att ett anslag av 70 000 kr. anvisas för nästa budgetår. Slutligen föreslås
att särskilda bidrag ur kyrkofonden får utgå för budgetåret 1963/64 till
kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans representation
vid Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och
Lutherska världsförbundets fjärde generalförsamling i Helsingfors.

Utskottet tillstyrker jämväl i denna del bifall till propositionen. Utskottet vill
i detta sammanhang endast erinra om att de föreslagna nyinrättade stiftsadjunktst
jänsterna får anses innebära eu lösning av det vid föregående riksdag
behandlade spörsmålet om den andliga vården vid universitet och högskolor.

I de likalvdande motionerna I: 677 och II: 831, som är väckta i anledning av
propositionen, understrykes att regleringen genom kyrkofonden av präst- och

30 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

kyrkomusikerlönekostnaderna är av betydelse för pastoraten. Även kyrkvaktmästarnas
lönekostnader kan enligt motionärerna innebära avsevärda variationer
i belastningen de olika pastoraten emellan. Motionärerna hemställer därför
om prövning och förslag rörande utjämning genom kyrkofonden av pastoratens
kyrkvaktmästarlönekostnader enligt i stort sett samma principer som gäller i
fråga om kyrkomusikerlönekostnaderna.

Utskottet finner det önskvärt att, såsom motionärerna åsyftat, de mindre
församlingarna om möjligt beredes lättnad beträffande utgifterna för kyrkvaktmästare.
Det synes emellertid tveksamt om den i motionerna anvisade utvägen
innebär den lämpligaste lösningen av spörsmålet. Sålunda har Svenska pastoratens
riksförbund i ett nyligen till Biskopsmötet lämnat yttrande avstyrkt, att
kyrkvaktmästarlönekostnaderna regleras över kyrkofonden. Pastoratsförbundet
har funnit att, om kyrkofondens utgiftsökning skulle i sin helhet täckas genom
kyrkoavgiften, denna måste höjas kraftigt. Därtill kommer enligt pastoratsförbundet
att reformen mången gång skulle medföra en avsevärd minskning av det
allmänna skattelindringsbidraget. Utskottet får också erinra om att en viss
utjämning kan vinnas, därest församlingarna enligt församlingsstyrelselagens
bestämmelser går samman och bildar enheter med större ekonomisk bärkraft.
Oaktat utskottet kan instämma i motionernas syfte, anser emellertid utskottet
med hänsyn till det anförda att motionerna icke för närvarande bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har slutligen behandlat de fristående, likalydande motionerna 1:125
och II: 148, vilka tilldelats utskottet, enär kyrkofondsmedel skulle kunna disponeras
för det i motionerna avsedda ändamålet. Motionärerna hemställer nämligen
att ett anslag av 25 000 kr. måtte anvisas till bidrag för avlönande av en
finskspråkig präst i Sundsvall. Motionärerna understryker, vilket också vitsordats
i remissvar från domkapitlen i Härnösands och Luleå stift, att behov föreligger
av en präst för tillgodoseende av själavårdande och kurativ verksamhet
bland i norra Sverige bosatta finnar. Såsom statskontoret anfört måste emellertid
i samband med ett anslagsbeviljande åtskilliga praktiska frågor lösas, exempelvis
huvudmannaskapet för den ifrågasatte prästen och till vem bidraget skall
utbetalas. Vidare bör enligt statskontoret ställning även tagas till villkoren för
bidragets åtnjutande samt till prästens tjänstgöringsförhållanden och avlöningsförmåner.
Här må jämväl anmärkas att motionernas syfte i viss män tillgodosetts
genom att enligt vad utskottet erfarit Kulturfonden för Sverige och Finland
beslutat ett anslag för innevarande år om 15 000 kr. till bidrag för avlönande av
en finsk präst i Sverige. Utskottet finner med hänsyn särskilt till vad statskontoret
anfört, att motionerna icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 646 och II: 798
måtte bifalla förevarande proposition, nr 95;

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

31

B. att motionerna 1:125 och II: 148 samt I: 677 och II: 831
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1963

På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson*,
Åkesson, Herbert Larsson, Ernst Olsson och Gunnar Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Persson
i Tandö, Hamrin i Kalmar*, Mattsson och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson, Ernst Olsson och Mattsson, som ansett

dels att utskottets utlåtande från det stycke, som börjar med »För att förenkla
det administrativa...» och till det stycke som slutar med »Utskottet har ej
någon erinran mot detta förslag.», bort ha följande lydelse:

För närvarande gäller att stiftsnämnden bestämmer det skäliga arvode, som
skogsbiträden äger uppbära av pastoraten. I propositionen föreslås att kostnaderna
för skogsbiträden bestrides direkt ur kyrkofonden, vilket är i huvudsaklig
överensstämmelse med boställsutredningens förslag.

Flertalet av remissorganen har avstyrkt det av utredningen framlagda förslaget.
Sålunda avstyrker statskontoret, kammarkollegiet, skogsstyrelsen, statens
pensionsanstalt, åtta stiftsnämnder och pastoratsförbundet. Därjämte avstyrker
52 av 68 av stiftsnämndema hörda och redovisade pastorat.

De flesta av de remissorgan som avstyrkt förslaget har ansett att boställsutredningens
slutresultat bör avvaktas innan något beslut fattas.

Då det med nuvarande anställningsvillkor icke anmälts brist på sökande till
ledigförklarade befattningar synes det utskottet icke nödvändigt att forcera
denna fråga. Skogsbiträdenas anställningsvillkor har normalt fått följa med i
löneutvecklingen för kronojägama och har sålunda uppnått en lönenivå som
torde kunna anses skälig. Vidare är givetvis lönenivån en förhandlingsfråga.

Vad pensionsfrågan beträffar anser utskottet i likhet med statens pensionsanstalt
att lösningen av denna fråga kan ske tillfredsställande utan ändring av
nuvarande anställningsförhållanden.

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1963

Effektiviteten och förbilligande av kostnaderna för skötseln av pastoratens
skogar kan på en mångfald platser ordnas genom att dessa skogar ingår i de
skogsbruksområden som finnes och som håller på att bildas i landet. Då det
därjämte ej är klart vilka organisationsformer som i och för sig kan erbjuda
de bästa möjligheterna till att effektivt utnyttja pastoratens skogstillgångar,
finner utskottet liksom flertalet remissinstanser, att någon ändring av skogsbiträdenas
anställningsformer för närvarande icke bör ske. Utskottet tillstyrker
sålunda yrkandet i motionerna 1:646 och 11:798 samt finner att ej heller ändring
bör ske beträffande kostnaderna för tillfälliga biträden;
dels ock att utskottets hemställan under A. bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av motionerna 1:646 och II: 798
för sin del icke måtte antaga de i propositionen framlagda förslagen
om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ lagen om ecklesiastik
boställsordning samt 6 och 10 §§ lagen om kyrkofond samt

2. att riksdagen i övrigt måtte bifalla förevarande proposition,
nr 95.

INNEHÅLL

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1

I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m.

Inledning ...................................................... 7

Giltighetstiden för normaluppskattning och skogshushållningsplan ... 8

Kostnader för pastoratens skogsbiträden........................... 9

Kostnader för tillfälligt biträde vid upprättande av hushållningsplan .. 11

Föredragande statsrådet......................................... 12

Motionerna I: 646 och II: 798 .................................... 16

H. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m................................. 17

III. Motionerna I: 677 och II: 831 om pastoratens kyrkvaktmästarlönekost nader

......................................................... 23

IV. Motionerna 1:125 och II: 148 om anslag till avlönande av en finskspråkig
präst i Sundsvall ........................................ 24

V. Utskottet .............. 28

Reservation ........................................................ 31

Ivar Hteggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963