Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 22 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 124, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest inom visst område visat sig att jämn sysselsättning under olika
delar av året icke kan på annat sätt upprätthållas för byggnadsindustriens
arbetskraft, äger Konungen förordna, att byggnadsarbete icke må påbörjas
inom området utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt denna lag.
Förordnande skall avse viss tid och må begränsas till byggnadsarbete av
visst slag.
2 §•
Med byggnadsarbete förstås i denna lag uppförande av hus av alla slag,
rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg,
spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn,
farled, flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande
av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,
så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete
å byggnad eller anläggning, som nu sagts.
3§.
Igångsättningstillstånd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter
dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 24
2
Tredje, lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
Igångsättningstillstånd må förenas med villkor om storleken och sammansättningen
av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas
i arbetet.
4§.
Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad eller annan egendom eller
till förekommande av sådan skada eller erfordras av annan därmed jämförlig
anledning att byggnadsarbete verkställes utan dröjsmål, må arbetet,
utan hinder av vad som föreskrivits med stöd av 1 eller 3 §, bedrivas i erforderlig
omfattning under högst åtta dagar.
5§.
Bedrives byggnadsarbete utan igångsättuingstillstånd, där sådant erfordras,
eller i strid mot villkor som avses i 3 § andra stycket, äger arbetsmarknadsstyrelsen
eller efter dess bemyndigande länsarbetsnämnden, i den omfattning
som finnes erforderlig för att vinna rättelse, föreskriva förbud vid
vite att fortsätta arbetet. Förbud skall hävas, när det icke längre befinnes
erforderligt.
Talan om utgivande av vite må ej väckas utan arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande.
6§.
Den som bedriver byggnadsarbete, som beröres av förordnande enligt 1 §,
så ock hos honom anställd arbetstagare är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd de upplysningar och förete de handlingar,
som äro av betydelse för tillämpningen av denna lag eller med stöd
av densamma meddelade föreskrifter.
De som hava att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden av denna
lag skola äga tillträde till arbetsplats och rätt att där göra sig underrättade
om förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av lagen eller med
stöd av densamma meddelade föreskrifter.
7fi.
Den som underlåter att fullgöra skyldighet, som föreskrives i 6 § första
stycket, eller vid skyldighetens fullgörande medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnar oriktig uppgift, dömes till dagsböter.
Brott, som avses i första stycket, må åtalas av åklagare endast om arbetsmarknadsstyrelsen
anmäler brottet till åtal.
8 §•
Vad som inhämtats med stöd av bestämmelserna i 6 § må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är ämbetsbrott.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
9§.
Talan mot beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut
föres talan genom besvär hos Konungen.
Beslut som avses i första stycket skall lända till efterrättelse utan hinder
av förd klagan, om ej annorlunda förordnas.
10 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.
För område, inom vilket den 30 juni 1963 arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnd äger besluta om tid för byggnadsarbetes igångsättande,
skall förordnande enligt 1 § anses meddelat för tiden till och med den 30
juni 1965, i den mån Konungen ej beslutar annorlunda.
Motioner
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
dels i första kammaren nr 721 av herrar Adolfsson och Lager samt i andra
kammaren nr 876 av herr Nilsson i Gävle m. fl.;
dels i första kammaren nr 725 av herr Åkerlund samt i andra kammaren
nr 881 av herr Edlund ; och
dels i första kammaren nr 726 av herr Åkesson och herr Peterson, Eric
Gustaf, samt i andra kammaren nr 880 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.
I motionerna I: 721 och II: 876, som är likalydande, hemställes »att riksdagen,
med bifall i övrigt till Kungi. Maj:ts proposition nr 124, måtte besluta
ge nedan angivna paragrafer i förslaget till lag om igångsättningstil 1-stånd för byggnadsarbete följande lydelse:
§ I
I
syfte att upprätthålla jämn sysselsättning under olika delar av året för
byggnadsindustrins arbetskraft, må byggnadsarbete icke påbörjas utan att
igångsättningstillstånd meddelats enligt denna lag.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i ur 1963
§ 2.
Igångsättningstillstånd meddelas av byggarbetsnämnd eller, i de fall enighet
icke kan vinnas inom nämnden, av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter
dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.
®y8garbetsnämnd bildas för visst geografiskt område. Området hör i görligaste
mån utgöra naturligt arbetsmarknadsområde.
I varje nämnd skall ingå två representanter för byggarbetsgivarna, två
representanter för arbetstagarna, två representanter för de inom nämndens
verksamhetsområde belägna kommunerna — varav den ene skall representera
huvudorten och den andre övriga kommuner — samt en representant
för arbetsmarknadsmyndigheterna.
§ 6.
Den som planerar och hedriver byggnadsarbete, som beröres av förordnande
enligt 1 §, är skyldig att utan anmaning och, när fråga är om påbörjat
arbete, senast tre dagar efter påbörjandet lämna byggarbetsnämnd, länsarbetsnämnd
eller arbetsmarknadsstyrelsen de upplysningar och förete de
handlingar, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag eller med
stöd av densamma meddelade föreskrifter.
De som------meddelade föreskrifter.
§ 9.
Talan mot beslut av byggarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär
hos länsarbetsnämnden. Mot länsarbetsnämndens beslut föres talan
genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen. Mot arbetsmarknadsstyrelsens
beslut föres talan genom besvär hos Konungen.
Beslut som--------förordnas.»
I motionerna I: 725 och II: 881, som är likalydande, hemställes »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 124».
I motionerna I: 726 och II: 880, som är likalydande, hemställes »de/s att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 124 med förklaring
att Kungl. Maj :ts förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
icke kunnat av riksdagen oförändrat godtagas måtte
1. besluta att införa sådan hänvisning från 3 § till 1 § i lagen, att det
framgår att igångsättningstillstånd ej får vägras av i 3 § nämnd myndighet
av andra skäl än som föranledes av önskvärd säsongutjämning för byggnadsindustriens
arbetskraft,
2. besluta sådan klargörande formulering i 2 § i lagen att reparationer
och underhåll av en- och tvåfamilj shus undantages från tillståndstvånget
samt
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
3. besluta att den tid, t. o. in. vilken automatiskt förordnande om tillämpning
av lagen inom vissa orter skall anses given, skall fastställas till den 1 juli
1964,
dels att utskottet måtte företaga de ändringar i propositionens lagtext
som föranledes av bifall till vår hemställan ovan.»
Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 876, I: 725 och I: 726.
Propositionens tillkomst och huvudsakliga innehall
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 1948: 186, 1948: 749 och 1956: 222)
om tillståndstvång för byggnadsarbete begagnas numera endast som ett
medel för främjande av säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Lagen
gäller — sedan dess giltighetstid vid olika tillfällen blivit förlängd, senast
genom lag den 23 mars 1961 (nr 58) — till och med den 30 juni 1963. Inom
arbetsmarknadsstyrelsen har på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställts en
utredning rörande byggnadsindustrins arbetsmarknad i syfte att klarlägga
vilka åtgärder, som erfordrades för att trygga byggnadsindustrins behov
av arbetskraft och bereda denna jämn sysselsättning. Utredningen har redovisats
i ett betänkande kallat Byggnadsindustrins arbetskraft (SOU 1961: 19).
Frågan om behovet av lagreglering på ifrågavarande område har tagits upp
i en inom socialdepartementet upprättad, den 14 december 1962 dagtecknad
promemoria angående säsongutjämning för byggnadsindustrins arbetskraft
(stencilerad). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats i vanlig
ordning.
I propositionen föreslås, att säsongutjämningen för byggnadsindustrins
arbetskraft skall övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan
mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida. En permanent fullmaktslag skall dock finnas
som, därest de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsongutjämningen,
ger Kungl. Maj :t möjlighet att förordna att igångsättningstillstånd
av arbetsmarknadsmyndighet skall inhämtas innan byggnadsarbete
påbörjas. Det nya, på frivillig planering grundade systemet genomföres
successivt under en tvåårig övergångsperiod fr. o. m. den 1 juli 1963, då den
nuvarande byggnadsregleringslagen upphör att gälla.
Gällande bestämmelser
I fråga om innehållet i gällande bestämmelser får utskottet hänvisa till
propositionen s. 5—7.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 3 avd. Nr 24
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
Särskilda åtgärder för säsongutjämning
Utöver byggnadsregleringen, vilken som framgår av det föregående f. n.
endast begagnas som ett instrument för att nå en så långt möjligt jämn fördelning
av byggnadsverksamheten under olika delar av året, har vidtagits
vissa åtgärder, som också syftar till en önskvärd säsongutjämning inom
bySSnadsbranschen. Sedan ar 1959 finnes salunda till socialdepartementet
knuten en grupp rådgivare, kallad byggrådet, som står till departementschefens
förfogande för behandling av olika frågor rörande byggnadsverksamheten.
För att utröna möjligheterna att i andra former än via igångsättningstillstånd
främja säsongutjämningen inom byggnadsbranschen tilllämpas
vidare i vissa försöksorter en ordning, enligt vilken igångsättningstillstånd
icke fordras, under förutsättning att samarbetsnämnder inrättas.
Samarbetsnämnd har till uppgift att verka för att byggnadsverksamheten
ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen inte blir sämre än om systemet
med igångsättningstillstånd alltjämt hade tillämpats på ifrågavarande
orter. Även statlig och annan planeringsverksamhet har på olika sätt inriktats
på förevarande spörsmål. Sålunda utfärdade Kungl. Maj :t 1960 och
1961 föreskrifter om begränsning av den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten
under sommarhalvåret, förskjutning av leveranser m. m.
(SFS 1960.90, 1960:91, 1961:29, 1961:50). Redan tidigare hade generella
riktlinjer lämnats till statsmyndigheterna i säsongutjämnande syfte i ett
cirkulär år 1954 till samtliga statsmyndigheter angående fördelning av
entreprenadarbeten under året (SFS 1954:81). Med ledning av de vunna
erfarenheterna utfärdades den 9 mars 1962 nya bestämmelser i ett cirkulär
till samtliga statsmyndigheter angående planering av den statliga byggnadsoch
anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte, m m (SFS
1962:65).
Samtidigt som Kungl. Maj :t år 1961 utfärdade föreskrifter för den
statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte
riktade Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet samt
de olika kommunförbunden uppmaningar till sina medlemmar att genomföra
liknande åtgärder, som avsågs med de statliga föreskrifterna.
Enligt kungörelse den 14 december 1962 (SFS 1962: 655) skall bl. a. varje
kommun med mera än 10 000 invånare upprätta plan — bostadsbyggnadsprogram
till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen förberedes
och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. Bostadsbyggnadsprogram
skall upprättas varje år och avse de fem närmast följande kalenderåren.
En närmare redogörelse för de i detta avsnitt behandlade frågorna återfinnes
i propositionen s. 7—9.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
7
Arbetsmarknadsstyrelsens utredning om byggnadsindustrins arbetskraft
jämte yttranden däröver
I utredningen, för vilken redogöres i propositionen s. 10—11, anföres
bland annat följande slutsatser och rekommendationer. En effektivisering
av arbetsförmedlingen är erforderlig. Statistiken rörande sysselsättning och
produktion inom byggnadsverksamheten är för närvarande ytterst bristfällig
och bör förbättras. Det offentliga och av offentliga myndigheter understödda
byggandet är av sådan omfattning att det dominerar byggnadsverksamheten.
En förbättrad flerårsplanering av investeringarna inom
denna sektor bör komma till stånd som ett medel i konjunkturpolitiken.
Samtidigt måste emellertid även aktiva åtgärder vidtagas för att utjämna
de privata investeringarnas konjunkturvariationer. Värdet av fortsatt teknisk-ekonomisk
forskning rörande vinterbyggandet understrykes. Vidare
hemställes att frågan om en förbättring av de ekonomiska villkoren för vinterbygge
av småhus överväges. En permanent organiserad verksamhet för
vidareutbildning och omskolning behövs. Byggnadsarbetarnas genomsnittsålder
är högre än för flertalet andra större arbetargrupper. Detta i förening
med de rätt stora fysiska krav, som byggnadsarbetet ställer, gör att åldersproblemet
är allvarligt. Betydande lokala variationer kräver parternas aktiva
medverkan. Slutligen föreslås, att det lokala samarbete som påbörjats i
olika former utbygges och intensifieras samt att arbetsmarknadsstyrelsen
tar initiativ till bildandet av en central delegation med representanter från
arbetsmarknadsverket, byggnadsindustrin och byggnadsindustrins fackliga
parter.
över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
delegationen för statistikfrågor, konjunkturinstitutet, överstyrelsen för
yrkesutbildning, kommerskollegium, statens råd för byggnadsforskning, arbetsmarknadsutredningen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige (efter hörande av Svenska byggnadsarbetareförbundet),
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska
stadsförbundet, Byggnadsindustrins byrå för arbetarskydd och yrkesutbildning,
Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund, Näringslivets
byggnadsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska riksbyggen,
Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Sveriges fastighetsägareförbund.
Arbetsmarknadsstyrelsens uttalanden har i allt väsentligt godtagits eller
lämnats utan erinran av remissorganen. Beträffande remissyttrandenas
innehåll må hänvisas till propositionen s. 11—12.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1963
Frågans behandling vid 1961 års riksdag
I proposition nr 32 till 1961 års riksdag föreslogs, att lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete skulle äga fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni
1963. Till grund för förslaget om förlängning av lagen låg behovet av lagreglering
för att trygga en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen.
Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 7) med hemställan om bifall
till propositionen bland annat följande.
Utvecklingen mot en ökad planering genom lokala samarbetsnämnder
bör givetvis icke ske snabbare än att nämnderna hinner uppbyggas och organiseras
på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter emellertid, att
utbyggandet av denna verksamhet sker med all den skyndsamhet som är
möjlig. Utskottet anser det vidare nödvändigt, att Kungl. Maj :t under den
närmaste tiden utarbetar och framlägger förslag till åtgärder, avsedda att
äga tillämpning på de orter där tillräckliga förutsättningar för inrättande
av samarbetsnämnder saknas. Härvid utgår utskottet från att en generell
planering i annan form än genom krav på igångsättningstillstånd enligt
nu gällande lag bör kunna realiseras i så god tid före den 30 juni 1963 att
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete då icke skall behöva erhålla
förlängd giltighet.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Departementspromemorian
För departementspromemorians innehåll redogöres i propositionen s.
13—16. Sammanfattningsvis må här nämnas att i promemorian konstateras
ett alltjämt föreliggande behov av särskilda åtgärder i säsongutjämnande
syfte inom byggnadsbranschen. Som en förutsättning för en effektiv säsongutjämning
anges en intensifierad planläggning byggd på ett tillfredsställande
prognosunderlag. I promemorian uttalas att författningsenlig grund bör
skapas för införskaffande av sådant underlag. I övrigt anses att den nuvarande
byggnadsregleringen i enlighet med riksdagens ställningstagande bör
avvecklas, så att säsongutjämningen övergår till att bli en angelägenhet för
frivillig samverkan mellan företagare och arbetare under aktiv medverkan
från arbetsmarknadsmyndigheterna. Det anses dock att förhållandena ännu
inte nått sådan stabilitet att man på alla orter helt kan lita till frivilligheten.
Enligt promemorian bör det finnas en fullmaktslag, som ger Kungl.
Maj :t möjlighet att, efter bedömande av de föreliggande omständigheterna,
förordna om skyldighet för dem som vill påbörja byggnadsarbetet att inhämta
igångsättningstillstånd. Därefter framföres i promemorian vissa synpunkter
rörande den ifrågasatta lagens utformning och övergångsbestämmelser,
vilka i allt väsentligt återspeglas i det genom propositionen framlagda
lagförslaget.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2å år 1963
9
Yttranden över departementspromemorian
över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av
justitiekanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (efter hörande av länsarbetsnämnderna
och arbetsnämnden i Stockholms stad), bostadsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, Landsorganisationen
i Sverige och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Därjämte har inkommit
en skrift från HSB:s riksförbund. Justitiekanslersämbetets yttrande inskränker
sig till författningstekniska synpunkter på det i promemorian
upptagna lagförslaget.
Behovet av åtgärder i säsongutjämnande syfte vitsordas genomgående.
Den i promemorian framförda tanken att frågan om säsongutjämning bör
övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan företagare
och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida har också vunnit anslutning bland remissorganen, även om på en del
håll göres vissa reservationer beträffande förutsättningarna för att det nya
systemet skall kunna träda i tillämpning. Förslaget att organisationen av
den frivilliga samverkan i första hand skall bygga på ett system av samarbetsnämnder
av den art som försöksvis prövats har vunnit allmänt gillande.
I fråga om behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en på frivillig samverkan
byggd sysselsättningsplanering har olika meningar framkommit.
Flertalet remissorgan, bland dem bostadsstyrelsen, Landsorganisationen,
länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen, ansluter sig till promemorians
förslag om en fullmaktslag. Motsatt uppfattning hävdas av
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet och
Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund. I fråga om lagens
utformning har departementsförslaget i allmänhet godtagits. Motstridiga
uppfattningar föreligger beträffande behovet av övergångsbestämmelser.
Önskvärdheten av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial betonas i ett
flertal remissutlåtanden.
Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena må hänvisas till propositionen
s. 16—23.
Departementschefen
Den nuvarande byggnadsregleringen, som vad gäller de grundläggande
lagbestämmelserna går tillbaka till år 1943, tillkom som ett led i strävandena
att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av stor brist på arbetskraft och
byggnadsmaterial. Under större delen av den tid regleringen varit i kraft har
dess huvuduppgift också varit av investeringsbegränsande natur. Den har
använts som ett instrument vid utväljandet av de byggnadsföretag, som med
hänsyn till sin betydelse ansetts böra främst få ta de disponibla investerings
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1963
utrymmena i anspråk. Den har vid sidan därav begagnats som ett medel att
till förmån för näringslivet på andra orter begränsa de största städernas
expansion. Slutligen bär en viktig uppgift för regleringen varit att bidra till
en sådan spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att
största möjliga vinterbyggande uppnås och säsongarbetslösheten inom
Bygguadsbranschen därigenom motverkas. Det är enbart för sistnämnda
ändamål som regleringen numera begagnas.
Sedan början av 1950-talel har en successiv avveckling av byggnadsregleringen
skett genom att undantag beviljats från regleringen och generellt
byggnadstillstånd meddelats för stora delar av byggnadsverksamheten. Från
och med 1959 gäller generellt byggnadstillstånd för ali byggnadsverksamhet,
som omfattas av regleringen. Kvar står endast en reglering i säsongutjämnande
syfte. Denna innebär att tillstånd för igångsättning fordras för vissa
Byggnadsarbeten, varvid vederbörande länsarbetsnämnd bestämmer tiden
för arbetenas påbörjande och även kan meddela föreskrifter angående storleken
och sammansättningen av arbetsstyrkan. På vissa orter har kravet på
sådant igångsättningstil]stånd slopats i anslutning till försök med helt fri
planering under medverkan av särskilt inrättade samarbetsnämnder med
representanter för byggnadsarbetsgivare, byggnadsarbetare, kommuner och
arbetsmarknadsmyndigheter. Denna försöksverksamhet har pågått på några
orter sedan den 1 april 1959 och i utökad omfattning sedan den 1 april
1961.
I samband med att giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggaadsarbete
år 1961 senast förlängdes till utgången av juni 1963 uttalade
riksdagen, att den utgick från att en generell planering i annan form än
genom krav på igängsättningstillstånd enligt lagen borde kunna realiseras
i så god tid före giltighetstidens utgång, att lagen icke skulle behöva erhålla
ytterligare förlängd giltighet.
För att bedöma frågan om behovet av fortsatt lagstiftning är det nödvändigt
att något närmare beröra läget i dag och de motiv som finns för den
nuvarande regleringen. Härvid utgår jag ifrån att behovet av en reglering
skall bedömas enbart med utgångspunkt i strävandena att nå en önskvärd
säsongutjämning när det gäller sysselsättningen av byggnadsindustrins
arbetskraft.
Byggnads- och anläggningsverksamheten är sett till såväl produktionens
omfattning som arbetsstyrkans storlek en storindustri, även om den i jämförelse
med den fasta industrin har stor geografisk spridning och är uppdelad
på många företag. Med en bruttoproduktion av cirka 14 miljarder
kronor per år och cirka 300 000 sysselsatta personer intar byggnadsindustrin
en nyckelposition i samhällsekonomin.
Problemet att få till stånd en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen
är betydligt äldre än den nuvarande byggnadsregleringen. Många
faktorer samverkar att skapa svårigheter. Byggandets omfattning och in
-
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
riktning är stadd i ständig förändring till följd av skiftningar i byggnadsbehovet.
Av en rad skäl är det ofta svårt att samordna olika byggnadsprojekt.
Följden blir luckor i sysselsättningen, och man måste inom byggnadsindustrin
räkna med högre omsättningsarbetslöshet än inom andra
branscher. Vad som framförallt kännetecknar svsselsättningsförhållandena
inom byggnadsbranschen är dock att byggnadsverksamheten är utsatt för
större säsongmässiga växlingar än de flesta andra verksamheter. Dessa växlingar
har sin grund i flera olika omständigheter. Sålunda kan nämnas klimatets
betydelse och därav betingade traditioner, när det gäller tiden för
bedrivande av byggnadsarbete. Vidare kan framhållas industriers och andra
byggherrars önskemål att utföra reparationer och ombyggnadsarbeten i
samband med semester- och ferieuppehåll. Resultatet har blivit en genomsnittligt
sett hög sysselsättning med arbetskraftsbrist under somrarna men
med arbetslöshet vintertid. Sammantaget har olika faktorer medfört att
arbetslösheten inom byggnadsindustrin ligger avsevärt högre än inom näringslivet
i övrigt. Under åren 1960 och 1961 har sålunda medelarbetslösheten
inom Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa legat mellan 4 och 4,5
procent, medan motsvarande siffror för samtliga arbetslöshetskassor varit
mellan 1 och 1,5 procent. Säsongarbetslösheten inom byggnadsfacket har
beräknats motsvara 35—40 procent av den totala arbetslösheten inom
branschen.
Byggnadsregleringen har utan tvivel varit ett betydelsefullt medel när
det gällt att få till stånd en jämn fördelning av byggnadsverksamheten under
olika årstider och motarbeta vinterarbetslöshet. Arbetsmarknadsstyrelsens
undersökningar avseende åren 1955—1960 har visat att säsongutjämningen
inom den reglerade sektorn varit långt driven. Utöver byggnadsregleringen
har flera faktorer verkat för en säsongutjämning inom
byggnadsbranschen. Nya tekniska rön har gjort vinterbyggande möjligt i
större utsträckning än tidigare. Forskningen och utvecklingen på detta område
fortgår. Fn pådrivande faktor för ökat vinterbyggande har blivit de
ökade investeringarna i maskiner och tekniska hjälpmedel. I samma riktning
verkar det ökade antalet fast anställda tjänstemän och tekniker hos
byggnadsföretagen. I och med att de fasta kostnadernas andel av den totala
produktionskostnaden stigit, har det blivit mer angeläget att hålla verksamheten
i gång under så stor del av året som möjligt. Nödvändigheten av en god
och långsiktig planering av byggnadsföretagen har blivit uppenbar för alla
intressenter. Värdet av samverkan mellan myndigheter, företagare och
arbetstagare torde inses av de berörda parterna. Som ett led i samhällets
planeringsåtgärder har till socialdepartementet knutits ett särskilt byggråd,
sammansatt av representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen
och med uppgift att överlägga i frågor av betydelse för sysselsättningen
inom byggnadsindustrin. För de statliga myndigheterna har
utfärdats direktiv alt i möjlig mån söka få statliga byggnadsarbeten för
-
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
lagda till vintersäsongen. Ett nytt inslag i planeringsverksamheten är de
förra året utfärdade bestämmelserna om bostadsbyggnadsprogram, som
flertalet kommuner med mera omfattande bostadsbyggande skall upprätta.
Det rör sig om rullande lemårsplaner, som skall hållas aktuella genom att
årligen förnyas för de närmast följande fem kalenderåren.
Vid remissbehandlingen av den promemoria om säsongutjämning för
byggnadsindustrins arbetskraft som utarbetats inom socialdepartementet
har det fortsatta behovet av åtgärder i säsong utjämnande
syfte vitsordats. Förslaget i departementspromemorian att den nuvarande
byggnadsregleringen skall avvecklas och säsongutjämningen övergå till
att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan företagare
och arbetstagare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida har allmänt godtagits. På eu del håll har dock yppats tveksamhet
angående den takt, vari avvecklingen kan genomföras. Betänkligheterna
synes närmast grunda sig på att resultaten av den hittills bedrivna försöksverksamheten
med fri planering inte är helt entydiga eller i varje fall för
bristfälligt redovisade för att några bestämda slutsatser skulle kunna dragas
om systemets användbarhet.
Försöksverksamheten har ännu pågått förhållandevis kort tid och tillåter
väl inte några säkra slutsatser. I ett avseende synes dock erfarenheterna
vara dokumenterade och positiva, nämligen vad gäller den samarbetsvilja
och det intresse, som de berörda parterna har visat. Systemet med samarbetsnämnder
synes vara ägnat att bilda underlag för en effektiv frivillig
planering. En sådan ordning står i god samklang med strävandena inom
arbetsmarknadspolitiken att nå förtroendefull samverkan mellan arbetsmarknadsorganen
och de närmast berörda intressenterna och grunda myndigheternas
åtgöranden på samförståndslösningar.
Mot bakgrunden av vad nu anförts finner jag att även den kvarvarande
lagreglerade tillståndsgivningen bör successivt avvecklas. I enlighet härmed
bör giltighetstiden för 1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete
inte förlängas. Den upphör då att gälla med utgången av juni månad
i år. Som jag strax skall beröra bör en fullmaktslagstiftning av annat innehåll
samtidigt träda till.
Organisationen av den frivilliga samverkan, som
skall utgöra grunden för den framtida planeringsverksamheten, bör i första
hand bygga på ett system med samarbetsnämnder av den art som försöksvis
prövats. Del bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att närmare
planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga
distrikt. Till utgångspunkt synes i sistnämnda hänseende kunna tagas det
i arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande framförda förslaget om en indelning,
som i huvudsak ansluter sig till indelningen i s. k. A-regioner. Den
av arbetsmarknadsstyrelsen förordade sammansättningen av nämnderna —
två företrädare för byggarbetsgivarna, två för arbetstagarna, två för de i
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
området ingående kommunerna samt en för arbetsmarknadsmyndigheterna
— finner jag lämplig. Likaså anser jag den föreslagna benämningen
byggarbetsnämnd bättre än den hittills brukade benämningen samarbetsnämnd.
Det ligger i sakens natur att byggarbetsnämndernas verksamhet måste
bedrivas i nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna, då främst länsarbetsnämnderna.
Det är dessa som har den samlade överblicken över arbetsmarknadsläget
i olika branscher, och det är också de som måste bära
huvudansvaret för samordningen av planeringsverksamheten inom byggnadssektorn.
Effektiviteten i verksamheten blir emellertid i hög grad beroende
på i vilken utsträckning planeringsorganens rekommendationer följes
av byggherrar och andra. Här räknar jag med att byggarbetsmarknadens
partsorganisationer skall kunna verksamt bidraga till ett gott resultat.
Rörande behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en
på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har under remissbehandlingen
av promemorian framkommit delade meningar. Arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen ansluter sig liksom de hörda arbetstagarorganisationerna
till promemorians förslag att sådan lagstiftning bör finnas.
Av motsatt åsikt är arbetsgivarorganisationerna.
Avgörande för bedömningen av denna fråga blir vilken tillit man sätter
till de förordade frivilliga åtgärdernas effektivitet och vilken uppfattning
man har om den kommande utvecklingen i övrigt. Härvid kan man inte
undgå att ta hänsyn till att erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten
hittills är förhållandevis begränsade. Otvivelaktigt kan det också i
många fall vara så att byggarbetsnämndernas möjligheter att påverka byggherrarna
är beroende av att viss möjlighet till offentligt ingripande står
öppen. Förhållandena har inte på alla orter nått en sådan stabilitet att en
fri planering kan undvara ett stöd av sistnämnda art. Det vore därför oklokt
att inte skapa en reservmöjlighet att ingripa reglerande, för den händelse
de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa sig otillräckliga. Det
lämpliga instrumentet härför är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t
möjlighet att ingripa och sätta regleringen i kraft, när så befinnes påkallat.
Såsom framhållits i promemorian bör det förutsättas att arbetsmarknadsstyrelsen
och partsorganisationerna på byggarbetsmarknaden haft tillfälle
att yttra sig om behovet av ett ingripande innan Kungl. Maj :t utnyttjar
sin befogenhet enligt lagen.
Vad gäller lagens utformning innebär förslaget i departementspromemorian
att Kungl. Maj :t skall äga förordna om skyldighet för dem
som vill påbörja byggnadsarbete att inhämta särskilt igångsättningstillständ,
som normalt skall meddelas av länsarbetsnämnd. Kungl. Maj :ts förordnande
skall få göras endast om det visat sig att tillfredsställande säsongutjämning
inte kunnat åstadkommas genom andra åtgärder och skall gälla
endast för sådant geografiskt område, inom vilket dessa åtgärder visat sig
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
ineffektiva. Begreppet byggnadsarbete skall enligt förslaget omfatta samma
slags arbeten som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det skall
sålunda avse såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations-
och underhållsarbeten. Det får ankomma på Kungl. Maj :t att i samband
med eventuellt förordnande om lagens tillämpning bestämma i vad
mån vissa arbeten skall undantagas. Enligt lagen skall vidare länsarbetsnämnderna
tå befogenhet att -— på samma sätt som nu sker — i samband
med tillståndsgivningcn bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.
Den föreslagna lagtexten har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.
Arbetsgivarorganisationerna har dock uttalat att, för den händelse lagen
kommer till stånd, villkoren för förordnande om lagens tillämpning borde
skärpas eller preciseras därhän, att det skall krävas svåra olägenheter i
arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende.
Det är givetvis svårt att i lagtext precisera förutsättningarna för ett ingripande.
Då det i promemorieförslaget utsäges att en förutsättning för ingripande
skall vara att en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat
åstadkommas genom andra åtgärder avses alt det skall vara dokumenterat,
att det inte varit möjligt på andra vägar nå fram till en godtagbar säsongutjämning.
Jag finner ej anledning frångå promemorieförslaget i denna del.
Även i övrigt anser jag att förslaget, med vissa smärre justeringar, bör godtagas.
Den nya lagen förutsättes skola träda i kraft, när lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete med utgången av juni månad i år upphör att gälla.
Systemet med en helt fri planering kan då genast börja tillämpas i orter där
igångsättningstillstånd nu inte fordras, dvs. på de hittillsvarande försöksorterna.
För de områden, där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd,
föreslås i promemorian vissa övergångsbestämmelser.
Enligt dessa skall förordnande enligt den nya lagen automatiskt gälla
vid ikraftträdandet, därest inte Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Avsikten
är att det automatiska förordnandet skall hävas allteftersom förutsättningarna
för eu fri igångsättningsplanering föreligger. En definitiv slutpunkt
för denna avvecklingstid skall enligt promemorian vara den 31 december
1964. Från ingången av 1965 skulle alltså lagen vara ett instrument, som
får tillgripas endast då det konstaterats att den fria planeringen misslyckats.
Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna har kritik riktats från skilda
utgångspunkter. Från arbetsgivarhåll har hävdats att någon övergångsbestämmelse
av den angivna typen inte bör finnas. Motsatt mening har
kommit till uttryck i arbetstagarorganisationernas yttranden, där den
angivna tidsfristen ansetts för kort.
För egen del finner jag det ofrånkomligt med övergångsbestämmelser
av förevarande slag. Att redan från och med den 1 juli i år helt lita till den
frivilliga planeringen för landet i dess helhet synes inte försvarligt. Även
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
om målet bör vara att så fort som möjligt övergå till fri planering, måste
man beakta de skiftande förhållandena på olika orter och ta hänsyn till att
viss förberedelsetid erfordras för att den nya ordningen skall fungera tillfredsställande.
Speciellt med tanke på storstadsregionerna finner jag det
motiverat att utsträcka avvecklingstiden till utgången av juni 1965, dvs. till
två år från den nya lagens ikraftträdande. Samtidigt vill jag dock betona
angelägenheten av alt regleringen inte för någon del av landet bibehålies
längre än vad som är nödvändigt. I samband med lagens ikraftträdande får
utfärdas bestämmelser om vilka slag av byggnadsarbeten som skall undantagas
från kravet på igångsättningstillstånd. Härvid torde det vara lämpligt
att anknyta till vad nu gäller.
Behovet av ett förbättrat statistiskt pro g nos material är allmänt
omvittnat. Författningsenlig grund för inhämtande av erforderliga
uppgifter måste finnas. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas i administrativ
ordning och bör innehålla förpliktelse för den som bedriver eller
avser att bedriva byggnadsarbete att på anmodan lämna länsarbetsnämnd
de uppgifter som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållandena
inom byggnadsindustrin. Dessutom torde byggnadsföretagare böra
åläggas att utan anmaning anmäla påbörjade arbeten inom viss lid efter
påbörjandet.
Specialmotivering
f överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har
på grundval av det i departementspromemorian upptagna författningsförslaget
inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete.
Utöver vad förut anförts torde följande böra nämnas rörande förslaget.
1 §•
Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelser, som ger
Kungl. Maj :t befogenhet att förordna om att igångsättningstillstånd skall
utgöra villkor för rätt att påbörja byggnadsarbete. Kungl. Maj :ts förordnande
skall omfatta avgränsade geografiska områden och vara begränsat
till viss tid, som anges i förordnandet. Fullmakten får begagnas endast i
syfte att upprätthålla jämn sysselsättning under olika delar av året inom
byggnadsindustrin. Hinder möter inte att begagna regleringen som ett instrument
för att få en säsongutjämning med sikte på mer än ett år. Förordnande
skall kunna ges först sedan försök med fri planering slagit fel
och det blivit klart att godtagbart resultat inte kan nås på annat sätt än
genom en reglering. För tiden närmast efter lagens ikraftträdande skall
dock gälla särskilda regler härvidlag, såsom framgår av övergångsbestämmelserna.
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
Vad byggnadsindustrin skall anses omfatta framgår av definitionen på
byg§nadsarbete i 2 §. Kungl. Maj :ts förordnande kan begränsas, så att igångsättningstillstånd
inte erfordras för vissa slag ar sådant arbete.
2§.
Denna paragraf överensstämmer med 3 § lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete.
3 §.
Enligt första stycket i denna paragraf skall frågor om igångsättningstillstånd
i första hand prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,
av länsarbetsnämnd. Besvärs vägen kan sedan tillståndsfrågor
bringas under Kungl. Maj :ts prövning.
Andra stycket motsvarar 4 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Befogenhet att i igångsättningstillstånd stadga särskilda villkor har begränsats
till att avse storleken och sammansättningen av arbetsstyrkan.
4§.
Paragrafen motsvarar 5 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
5 §.
Denna paragraf motsvarar 10 § första och tredje styckena lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete. Vitesföreläggande enligt paragrafen skall
riktas mot den som bedriver arbetet, dvs. byggherren.
Lagförslaget upptar ingen motsvarighet till straffbestämmelserna i 8 §
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete beträffande den som bedriver
byggnadsarbete utan tillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot
särskilt meddelad föreskrift. Den som underlåter att ställa sig bestämmelserna
om igångsättningstillstånd till efterrättelse skall alltså inte kunna
ådömas straff härför. Den enda sanktionsmöjlighet som skall föreligga
för sådana fall blir vitesföreläggande. Skulle ett vitesföreläggande inte ge
önskat resultat, kan förnyat föreläggande komma i fråga. Landsorganisationen
har vid remissbehandlingen förordat straffsanktioner vid sidan om
vitesbestämmelserna, medan samtliga övriga remissorgan godtagit promemorieförslaget
att endast vitessanktion skall finnas. Då kriminalisering
inte kan anses nödvändig för att säkra att syftet med lagbestämmelserna
blir tillgodosett, har promemorieförslaget följts.
Utdömande av vite skall enligt förslaget ankomma på allmän domstol.
Talan om utgivande av vitet föres därvid av allmän åklagare, som dock
först måste ha medgivande till aktionen från arbetsmarknadsstyrelsen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1963 17
6§.
Första stycket i denna paragraf motsvarar 7 § lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Andra stycket överensstämmer med 6 § samma lag.
7 §•
Första stycket i denna paragraf har motsvarighet i 9 § lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Andra stycket motsvarar 12 § första stycket nyssnämnda lag.
8 §•
Paragrafen motsvarar 11 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Om någon, som enligt 25 kap. strafflagen är underkastad ämbetsansvar,
bryter mot tystnadsföreskrifterna skall han straffas enligt stadgandena i
strafflagen.
För åtal kräves, i motsats till vad som är fallet enligt nuvarande lagstiftning,
inte angivelse av målsägande.
9 §.
Besvärsreglerna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 15 § lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
I fråga om besvärstider skall gälla reglerna i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid
vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Enligt nämnda lag
skall besvär vid äventyr av talans förlust ha inkommit till vederbörande
myndighet inom tre veckor från det att klaganden fick del av det beslut,
som skall överklagas, dock att för menighet besvärstiden i stället skall vara
fem veckor.
Lagrådsgranskningen
Det till lagrådet remitterade förslaget, som bortsett från formella jämkningar
är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
av lagrådet lämnats utan erinran.
Utskottet
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete gäller t. o. m. den 30 juni
1963. Den möjlighet till reglering av byggnadsverksamheten som lagen erbjuder
utnyttjas numera endast för att vinna en sådan spridning av igångsättningstiderna
för olika byggnadsföretag att största möjliga vinterbyggande
uppnås och säsongarbetslösheten därigenom motverkas. I detta syfte
uppställes i lagen krav på tillstånd för igångsättning av vissa byggnadsarbeten,
varvid vederbörande länsarbetsnämnd bestämmer tiden för arbetenas
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
påbörjande och meddelar erforderliga föreskrifter angående arbetsstyrkans
storlek och sammansättning. Vissa orter har undantagits från lagens tillämpningsområde
under förutsättning att där bedrives frivillig planering genom
särskilt inrättade samarbetsnämnder.
Genom förevarande proposition föreslås att säsongutjämningen för byggnadsindustriens
arbetskraft skall övergå till att bli en angelägenhet för frivillig
samverkan inom s. k. byggarbetsnämnder mellan byggarbetsmarknadens
parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida. Därjämte framlägges förslag till en permanent fullmaktslag, vilken
skall möjliggöra reglerande ingrepp, om de frivilliga åtgärderna visar sig
otillräckliga. Det nya systemet avses bli genomfört under en tvåårig övergångsperiod
fr. o. m. den 1 juli 1963, då den nuvarande byggnadsregleringslagen
skall upphöra att gälla.
I de likalydande motionerna I: 721 och II: 876 anföres betänkligheter mot
den sålunda förordade avvecklingen av byggnadsregleringen. Enligt motionärerna
kommer följden att bli en sämre spridning av arbetstillfällena,
då särskilt icke organiserade arbetsgivare kan förväntas koncentrera sin
verksamhet till sommarhalvåret. Försämringen i sysselsättningsläget anses
främst komma att gå ut över den äldre arbetskraft som med gällande bestämmelser
beretts viss garanti för samma årssysselsättning som de yngre
arbetarna. Avvecklingen befaras jämväl komma att medföra försämrad rekrytering
av arbetskraft till byggnadsindustrien. Motionärerna anser att tillståndsgivningen
i stället för att avvecklas bör decentraliseras till byggarbetsnämnderna.
I motionerna hemställes om ändringar i lagförslaget i enlighet
med de sålunda redovisade riktlinjerna.
På sätt närmare framgår av utskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 7 år 1961 har utskottet vid olika tillfällen och senast i samband med den
lagstiftning, varigenom byggnadsregleringslagens giltighetstid år 1961 förlängdes,
understrukit det önskvärda i att lagstiftningen om tillståndstvång
för byggnadsarbete helt avskaffades. Härvid har emellertid jämväl framhållits
att en sådan avveckling endast bör ske i den mån en motsvarande
planering i annan ordning kommit till stånd. Detta har enligt utskottets av
riksdagen biträdda uppfattning förutsatts kunna ske vid sådan tidpunkt, att
byggnadsregleringslagen ej behövde ytterligare förlängas. Vad i propositionen
nu föreslås innebär enligt utskottets mening en utveckling i den riktning,
varom riksdagen sålunda uttalat önskemål. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna 1: 721 och II: 876.
Enligt de likalydande motionerna I: 725 och II: 881 är det framlagda lagförslaget
svårförståeligt mot bakgrund av önskemålen om upphävande av
gällande lag. Motionärerna finner att denna lag genom de föreslagna övergångsbestämmelserna
i själva verket förlänges på två år såvitt avser flertalet
orter i landet. Det anses vidare att bärande motiv för fullmaktslagen ej
föreligger, då vinterbyggen numera är fullt normala inom övervägande
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
delen av byggnadsbranschen. Motionärerna hänvisar jämväl bl. a. till de
olika åtgärder som vid sidan av lagstiftningen vidtagits i säsongutjämnande
syfte. Det anses slutligen osannolikt att den frivilliga planeringsverksamheten
kommer att misslyckas med tanke inte minst på myndigheternas möjligheter
att genom villkor vid långivning påverka utvecklingen. På i huvudsak
dessa skäl hemställes i motionerna om avslag på propositionen.
Såsom utskottet år 1961 framhållit är en planering i någon form av byggnadsverksamheten
nödvändig för att såväl bibehålla hittills uppnådd utjämning
av säsongvariationerna inom nämnda verksamhet som fortsättningsvis
möjliggöra ett rationellt användande av arbetskraften och anpassa
densamma till utvecklingen inom byggnadsindustrien. De lokala förutsättningarna
för en frivillig planering av sysselsättningen är vidare, såsom påpekats
i ett remissyttrande, mycket olika inom skilda orter och områden,
beroende inte bara på geografiska olikheter utan även på bl. a. byggnadsverksamhetens
struktur samt byggherrarnas och byggföretagens organisation.
Det måste således i enlighet med utskottets redan år 1961 uttalade
uppfattning antagas att förutsättningarna för en frivillig samverkan på
en del håll helt eller delvis kommer att saknas. Enligt utskottets bedömande
kan för sådana fall nödig reglering ej åstadkommas på annat sätt än genom
lagstiftning. Såsom departementschefen funnit bör jämväl föreligga möjligheter
till reglering, om de på frivillighet grundade åtgärderna visar sig
otillräckliga. I likhet med departementschefen och flera remissinstanser
finner utskottet därför att lagstiftning av förordad beskaffenhet bör komma
till stånd. Härvid bör enligt utskottets mening också beaktas att lagförslaget
i flera hänseenden innebär en viss uppmjukning av gällande bestämmelser.
Medan dessa stadganden möjliggör reglering för såväl investeringsbegränsande
och lokaliseringspolitiska syften som upprätthållande av
en jämn sysselsättning för byggnadsindustriens arbetskraft, får den nu
förordade regleringen endast användas för sistnämnda ändamål. Enligt utskottets
mening framgår detta förhållande så klart av lagförslagets 1 § att
den i likalydande motionerna I: 726 och II: 880 yrkade förtydligande ändringen
i 3 § ej kan anses påkallad. Därjämte bör uppmärksammas att lagförslaget
icke liksom gällande lag upptager någon straffbestämmelse för det
fall att någon bedriver byggnadsarbete utan tillstånd, där sådant erfordras,
eller i strid mot särskilt meddelad föreskrift, utan endast en möjlighet att
vid vite förbjuda arbetets fortsättande. Utskottet avstyrker därför bifall till
det i motionerna I: 725 och II: 881 framställda avslagsyrkandet.
I motionerna I: 726 och II: 880 har vidare föreslagits att i lagförslagets
2 § vidtages sådan ändring att från lagens tillämpningsområde undantages
arbete för reparation och underhåll av en- och tvåfamilj shus. Såsom motionärerna
påpekat gäller f. n. i tillämpningen sådant undantag. Utskottet
vid emellertid erinra om alt gällande undantagsbestämmelser tillkommit
i administrativ ordning. I propositionen förutsättes att i samband med la
-
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
gens ikraftträdande bestämmelser i samma ordning utfärdas om undantag
av vissa arbeten från kravet på igångsättningstillstånd. Då departementschefen
förutskickat att anknytning därvid kommer att ske till vad nu gäller,
föreligger enligt utskottets mening ej anledning att företaga den av motionärerna
förordade ändringen i lagtexten.
Såsom departementschefen framhållit kan systemet med helt fri planering
vid den nya lagens ikraftträdande genast tillämpas på de hittillsvarande
försöksorterna. För övriga orter och områden skall enligt de föreslagna
övergångsbestämmelserna förordnande om den nya lagens tillämpning
automatiskt gälla vid ikraftträdandet, därest Kungl. Maj :t ej beslutar annorlunda.
Enligt departementschefen är avsikten att fram till utgången av
juni månad 1965 häva det automatiska förordnandet allteftersom förutsättningarna
för en fri igångsättningsplanering föreligger. I motionerna I: 726
och II: 880 hemställes emellertid att den tid, till och med vilken automatiskt
förordnande skall anses givet, fastställes till den 1 juli 1964.
Vid bedömande av den sålunda väckta frågan bör, såsom departementschefen
antytt, beaktas bl. a. de olikartade förhållandena i skilda delar av
landet ävensom behovet av viss förberedelsetid för den nya ordningens genomförande.
Utskottet vill ytterligare anmärka att frågan om organisationen
av det frivilliga planeringsarbetet såvitt upplysts ännu icke slutligen avgjorts.
I vissa remissvar har det t. o. m. ifrågasatts om icke förhållandena
särskilt i storstadsregionerna motiverar en längre övergångstid. Med hänsyn
till det sagda finner utskottet det icke möjligt att på sätt motionärerna
yrkat ytterligare begränsa awecklingstiden. Departementschefens ställningstagande
härvidlag innebär därför enligt utskottets mening att motionärernas
önskemål om kort övergångstid i möjligaste mån tillgodosetts.
Utskottet, som i övrigt icke har något att erinra mot det föreliggande
lagförslaget, vill avslutningsvis betona vikten av att såväl de nu existerande
samarbetsnämnderna som de blivande byggarbetsnämnderna beredes tillgång
till erforderlig arbetskraft för att kunna följa efterlevnaden av meddelade
rekommendationer. Att så sker utgör enligt utskottets mening en
förutsättning för att de frivilliga åtgärder som nu förordats får avsedd
verkan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag på motionerna I: 721 och II: 876,
I: 725 och II: 881 samt I: 726 och II: 880 måtte bifalla förevarande
proposition, nr 124.
Stockholm den 2 maj 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b är 1963
21
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Ebbe
Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson, Åkesson, Herbert Larsson och Ernst
Olsson;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Persson i
Tandö, Svenning, Hamrin i Kalmar*, Grebäck*, Hammarberg och Anners.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Åkesson, Nyberg, Hamrin i Kalmar
och Anners, vilka
a) ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar med »I motionerna
I: 726 och II: 880» och slutar med »i möjligaste mån tillgodosetts»,
bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 726 och II: 880 har vidare föreslagits att i lagförslagets
2 § vidtages sådan ändring att från lagens tillämpningsområde undantages
arbete för reparation och underhåll av en- och tvåfamilj shus. Såsom motionärerna
påpekat gäller f. n. sådant undantag, vilket tillkommit i administrativ
ordning, och motsvarande bestämmelse förutsättes även bli utfärdad
med stöd av den föreslagna lagen. Utskottet anser det emellertid
principiellt riktigast att det ifrågavarande undantaget införes i själva lagtexten.
För det stora antal fastighetsägare, det här är fråga om, skulle det
vidare vara mycket värdefullt att direkt ur lagtexten och icke blott ur svåråtkomliga
övergångsbestämmelser kunna utläsa, att dylika arbeten får bedrivas
utan tillstånd. Bestämmelsen synes lämpligen böra införas i 4 §. Av
denna anledning föreslår utskottet ett tillägg i den föreslagna lagens 4 §
av innebörd att reparations- och underhållsarbete må utföras å byggnad,
som är inrättad till bostad för högst två familjer, utan hinder av vad som
föreskrivits med stöd av 1 eller 3 § i lagen.
Departementschefen har framhållit att systemet med helt fri planering
vid den nya lagens ikraftträdande genast kan tillämpas på de hittillsvarande
försöksorterna. För övriga orter och områden skall enligt de i propositionen
föreslagna övergångsbestämmelserna förordnande om den nya lagens tilllämpning
automatiskt gälla vid ikraftträdandet, därest Kungl. Maj :t ej beslutar
annorlunda. Enligt departementschefen är avsikten att fram till utgången
av juni månad 1965 efter hand häva det automatiska förordnandet.
I motionerna 1:726 och 11:880 hemställes emellertid att den lid, till och
med vilken automatiskt förordnande skall anses givet, fastställes till den
1 juli 1964.
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1963
Vid bedömande av den sålunda väckta frågan bör, såsom departementschefen
antytt, beaktas bl. a. de olikartade förhållandena i skilda delar av
landet, ävensom behovet av viss förberedelsetid för den nya ordningens genomförande.
I departementspromemorian har föreslagits att den nya lagen
skall automatiskt gälla till den 31 december 1964 i de orter där igångsättningstillstånd
enligt nuvarande lagstiftning f. n. kräves. I propositionen
föreslås emellertid, att avvecklingstiden skall utsträckas till utgången av
juni 1965. Under remissbehandlingen har olika meningar framförts; det
har hävdats dels att någon övergångstid icke behöves och dels att den föreslagna
tidsfristen är för kort. Enligt utskottets mening torde en ettårig
awecklingstid vara tillräcklig för att möjliggöra den övergång till fri planering
som eftersträvas. Utskottet ansluter sig sålunda till det i motionerna
I: 726 och II: 880 på denna punkt framställda yrkandet.»
b) ansett att utskottet beträffande 4 § och övergångsbestämmelsen bort
hemställa,
»att riksdagen med bifall i dessa delar till motionerna I: 726 och II: 880
måtte för sin del antaga det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete med sådan ändring att
4 § och övergångsbestämmelsen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse.
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
4 §.
Utan hinder av vad som föreskrivits
med stöd av 1 eller 3 § må reparations-
eller underhållsarbete utföras
å byggnad, som är inrättad till
bostad för högst två familjer.
Tarvas till------åtta dagar.
Denna lag------juli 1963.
För område, inom vilket den 30
juni 1963 arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd äger besluta
om tid för byggnadsarbetes igångsättande,
skall förordnande enligt 1 §
anses meddelat för tiden till och med
den 30 juni 1965, i den mån Konungen
ej beslutar annorlunda.
För område, inom vilket den 30 juni
1963 arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnd äger besluta om
tid för byggnadsarbetes igångsättande,
skall förordnande enligt 1 § anses
meddelat för tiden till och med
den 30 juni 1964, i den mån Konungen
ej beslutar annorlunda.»
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS
812582