1
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
*
Nr 20
Utlåtande i anledning av motion angående älgjakten.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 673 av herr Lundberg.
I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att älgjakt, allmän
eller med licens, endast får ske under högst en vecka pr år inom respektive
län, samt om ett län blir s. k. försökslän för licensjakt denna icke får
inskränka mindre jordägares eller arrendatorers rätt att deltaga i densamma
utan hänsyn till areal å markerna».
För motionens innehåll redogöres nedan.
över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från domänstyrelsen. På begäran av utskottet
har yttranden därjämte avgivits av Jägarnas riksförbund — med överlämnande
av yttrande från Gävleborgs läns distrikt av förbundet och av
Svenska jägareförbundet.
Gällande rätt m. m.
Älg jagas i princip under dels allmän och dels särskild jakttid. Bestämmelser
om den allmänna jakttiden återfinnes i en av Kungl. Maj:t för varje
jaktår utfärdad kungörelse om fridlysning av vissa djurarter. För jaktåret
1962/63 gällde sålunda (se SFS 1962:250) att älg fick jagas
i Norrbottens och Västerbottens län den 10 och den 11 september;
i Jämtlands och Västernorrlands län från och med den 10 till och med
den 13 september;
i Älvdalens, Lima, Transtrands, Särna och Idre kommuner av Kopparbergs
län från och med den 10 till och med den 14 september;
i övriga delar av Kopparbergs län, i Södermanlands, Örebro och Västmanlands
län, i Stockholms stad, i städerna Södertälje och Nynäshamn samt i
öknebo, Svartlösa och Sotholms härad av Stockholms län från och med den
8 till och med den 12 oktober;
i Hihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 3 avd. Nr 20
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
i öviiga delar av Stockholms län samt i Uppsala län från och med den 15
till och med den 19 oktober;
i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs
län från och med den 8 till och med den 10 oktober;
i Malmöhus län med undantag av Norra Rörums socken samt i Albo,
Järrestads och Ingelstads härad av Kristianstads län från och med den 8
till och med den 20 oktober;
i övriga delar av Kristianstads län samt i Norra Rörums socken av Malmöhus
län från och med den 8 till och med den 13 oktober;
i övriga delar av riket från och med den 8 till och med den 11 oktober.
Därjämte meddelas i kungörelsen särsbestämmelser för vissa kronoegendomar
ävensom beträffande jakt på årskalv efter älg.
Om särskild jakttid lämnas bestämmelser i 15 och 16 §§ jaktstadgan. I
15 § finnes till en början föreskrifter rörande den s. k. normala licensjakten,
där till grund för licensgivningen ligger främst jaktvårdsskäl. Förfogar
jakträttsinnehavare över mark av den storlek och beskaffenhet, att densamma
efter förhållandena i orten kan anses medgiva tillfredsställande vård
av älgbeståndet, eller utgöres jaktvårdsområde av sådan mark, kan tillstånd
meddelas de på marken jaktberättigade att utan hinder av eventuell fridlysning
under särskild jakttid där fälla det antal älgar, som med hänsyn
till stammens storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Antalet
älgar kan emellertid också — om älg vållar omfattande skador på växande
skog — bestämmas med hänsyn till behovet från skogsvårdssynpunkt. Tillstånd
till jakt på älg under särskild jakttid får inte meddelas för längre
tid än en månad, där det ej är fråga om jakt till förebyggande av ytterligare
skadegörelse av älg på växande skog. I särskild jakttid skall ingå
den allmänna jakttiden. Särskild jakttid beträffande älg får i regel icke taga
sin början tidigare än på första dagen för den allmänna jakten. I 16 § finnes
vidare föreskrifter om en särskild form av licensjakt, den s. k. havreälgjakten.
Denna licensgivning syftar till att minska älgarnas skadegörelse
på odlad mark. Sådan jakt får företagas på annan tid av året — i praktiken
tidigare — än normal licensjakt och får ej igångsättas annorstädes än på
eller i omedelbar närhet av åker.
Tillstånd till jakt under särskild jakttid meddelas av vederbörande länsstyrelse
eller, då fråga är om mark varå gällande grunder för tillgodogörande
av kronans jakträtt äger tillämpning, av domänstyrelsen.
Frågans tidigare behandling
Frågan om formerna för älgjaktens utövande har vid flera tillfällen varit
föremål för riksdagens prövning. I motioner vid 1953 års riksdag yrkades
sålunda att bestämmelserna om licensjakt på älg måtte upphävas. Tredje
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
lagutskottet fann sig i utlåtande, nr 22, icke kunna lämna sitt stöd åt motionärernas
yrkanden men ansåg av olika, i utlåtandet redovisade skäl, att
det skulle vara av värde att få till stånd en mera ingående undersökning av
hur lieensjakten i dittillsvarande former utfallit i praktiken. I anledning
av utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om
en dylik undersökning. Skrivelsen överlämnades enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 5 juni 1953 till 1949 års jaktutredning för översyn rörande gällande ordning
för meddelande av tillstånd till jakt å älg.
Även vid 1955 års riksdag väcktes motion om upphävande av bestämmelserna
om licensjakt på älg. Tredje lagutskottet fann i utlåtande, nr 17, bl. a.
att även om 1953 års riksdag närmast hemställt om utredning angående
licensjakten, med hänsyn till avfattningen av Kungl. Maj:ts beslut det åt
jaktutredningen överlämnade utredningsuppdraget icke torde vara begränsat
härtill utan avse älgjakt i allmänhet. Utskottet anförde vidare att, enär
Kungl. Maj:t torde få fatta ståndpunkt till i olika sammanhang utarbetade
förslag rörande de framtida formerna för älgjaktens utövande, ytterligare
utredningar i saken icke för det dåvarande borde komma till stånd. Utskottet
kunde icke förorda att i avvaktan på resultatet av pågående undersökning
bestämmelserna om licensjakt på älg såsom i motionen föreslogs skulle
upphävas. Utskottets utlåtande godkändes såvitt nu är i fråga av riksdagen.
Slutligen hemställdes i motion vid 1956 års riksdag bl. a. om förbud mot
all licensjakt med undantag för jakt på s. k. havreälgar och liknande skadeälgar.
Tredje lagutskottet, som i utlåtande nr 7 avstyrkte motionen, yttrade
därvid bl. a. att när det gäller att begränsa skadegörelsen av älg, en
minskning av älgstammen genom ökad avskjutning framstod som det verksammaste
och viktigaste medlet. Utskottet fortsatte.
Frågan om jaktens framtida ordnande måste därför behandlas med hänsyn
såväl till de viltvårdande som de skadebegränsande synpunkterna. Uppdelningen
av jakten på allmän jakt och s. k. licensjakt är enligt utskottets
mening i och för sig av underordnad betydelse så som dessa begrepp för
närvarande är utformade. Utskottet utgår från att därest det i Svenska jägareförbundets
senaste betänkande föreslagna systemet, innebärande att
all jakt i fortsättningen skall utövas efter särskilt tillstånd, leder till förslag
om lagstiftning från Kungl. Maj :ts sida, bestämmelserna blir så utformade
att jaktmöjligheterna blir rättvist fördelade mellan alla berörda
ägarkategorier med nödigt tillgodoseende icke blott av jaktvårds- utan även
av skadebegränsningsintressena.
Riksdagen avslog motionen.
Enligt vad utskottet inhämtat överväges för närvarande inom 19\9 års
jaktutredning frågan om uteslutande reglerad älgjakt. Utredningen avser
1* Bihang till riksdagens protokoll 1063. 9 samt. 3 and. Nr 20
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
att under hösten 1963 framlägga betänkande med förslag till försöksvis bedriven
sadan jakt inom de län, där länsjaktvårdsföreningarna förklarat sig
villiga att medverka.
Motionen
Motionären finner det angeläget att genom den ifrågasatta försöksverksamheten
med uteslutande reglerad älgjakt den enskildes möjligheter till
jakt på mindre arealer icke minskas till förmån för innehavare av större
jaktmarker. Det är likväl enligt motionären än mer angeläget att älgjakten
icke inskränker övriga medborgares möjligheter att vistas i markerna. Älgstudsarna,
ofta hanterade av s. k. söndagsskyttar, utgör enligt motionärens
mening en verklig fara för andra. Vidare har, sägs det, hittills bedriven
älgjakt vållat en stark nedgång i älgbeståndet. Motionären finner därför
anledning föreligga från såväl fritids- som jaktvårdssynpunkt att begränsa
älgjakten till en vecka.
Beträffande motionens fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till
motionen.
Remissyttrandena
Motionen tillstyrkes av Jägarnas riksförbund och dess distrikt för Gävleborgs
län. Domänstyrelsen avstyrker bifall till motionen och även Svenska
jägareförbundet har en i princip negativ inställning till densamma.
Vad först gäller den förordade inskränkningen av jakttiden
anför domänstyrelsen följande.
Den svenska älgjakten bedrivs enligt styrelsens uppfattning i många fall
på ett sätt som knappast är godtagbart ur viltvårdssynpunkt. En av orsakerna
härtill synes vara den press som jägarna utsätts för under den korta
allmänna jakttiden, då det gäller att på några få dagar nedlägga största
möjliga antal älgar, vilket resulterar i slarvig och hänsynslös jakt. Att, såsom
i föreliggande motion föreslås, förkorta även den särskilda jakttiden
så, att den måste utövas under samma ogynnsamma omständigheter, skulle
omöjliggöra den omdömesgilla avskjutning som eftersträvas. Vidare får
styrelsen framhålla att hård avskjutning i många fall måste företas med
hänsyn till lokal skadegörelse på skog eller gröda, vilket under en stark
förkortad jakttid närmast vore omöjligt. Den av motionären föreslagna förkortningen
av licensjakttiden får styrelsen därför bestämt avstyrka.
Svenska jägareförbundet tar till närmare granskning upp motionärens
uttalanden om licensjaktens från jaktvårdssynpunkt negativa verkningar.
Härom anföres följande.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963 5
I motionen påstås all älgbeståndet undergått en stark nedgång till följd
av licensjakten. Detta påstående är oriktigt i två avseenden. Den oerhört
snabba och stora ökning av älgbeståndet, vilken pågått särskilt under åren
1945—1961, har visserligen upphört men har icke förbytts i någon nedgång.
Beståndet som helhet får numera anses ha tämligen konstant stoilek,
ehuru lokala variationer förekomma. Pa sina hall masle man minska
älgstammen för att begränsa älgens skadegörelse, irämst på skog. På andra
håll ökar stammen alltjämt. Allmänt sett kan alltså ingen, än mindre någon
stark nedgång i älgbeståndet, påvisas. ..
Motionären synes vidare vilja göra gällande att licensjakten skulle saiskilt
påverka älgbeståndets storlek i negativ riktning. Domänstyrelsens statistik
visar emellertid att antalet älgar, fällda under allmän jakttid, äi
större än antalet under särskild jakttid fällda. Verkställda utredningar i
vissa län få vidare anses visa att älgavskjutningen per 1 000 ha är större
under allmän jakttid än under särskild. Detta sistnämnda förhållande far
anses ligga i sakens natur, eftersom licenssystemet innebär reglerad jakt.
Länsstyrelsen bestämmer före den särskilda jakttidens början det antal
älgar som med hänsyn till licensområdets storlek och arrondering samt
till älgstammens storlek må fällas. För att söka skapa lämplig åldersföidelning
inom beståndet bestämmes icke blott det maximala antalet älgar
utan även det största antalet vuxna djur som får fällas.
Då älgens skadegörelse på skog inom Jämtlands län blev så stor, att det
bedömdes som nödvändigt att radikalt minska älgbeståndet i länet, förlängdes
den allmänna jakttiden från fyra dagar, som gällde till och med
jaktåret 1958/59, till åtta dagar, varav fem i september och tre i oktober,
under 1959/60. Denna förlängning fick omedelbart avsedd effekt. Jaktåret
1960/61 kunde jakttiden förkortas till sex dagar, varav två i oktober. Samma
antal dagar ehuru samtliga i september gällde hösten 1961. Genom de
tre årens intensiva allmänna jakt blev älgstammen så minskad att manjaktåret
1962/63 kunde återgå till fyra dagars jakttid. Exemplet från Jämtlands
län är det mest extrema, men all erfarenhet visar att den effektivaste metoden
för att mycket snabbt men samtidigt urskillningslöst minska älgbeståndet
inom ett visst område är att förlänga tiden för den allmänna jakten.
Av liknande skäl utgör den allmänna jakttiden i största delen av Malmöhus
län 13 dagar, d. v. s. den är för närvarande dubbelt så lång som i något
annat län och den enda som omfattar en söndag. Man vill, såvitt möjligt
hålla älgen helt borta från länet. Det torde knappast vara oriktigt påstå
att därest älgjakten i vårt land uteslutande bedrivits under allmän jakttid,
så skulle älgbeståndet aldrig ha nått nuvarande nivå. Licensjakten tai
in. a . o. anses ha inneburit ett skydd för älgen.
Jägarnas riksförbund finner all någon märkbar skillnad mellan jakt under
allmän och särskild jakttid ej kan påvisas, varken i fråga om skadeskjutning
av villebråd eller urval av bytesdjur.
Vad gäller de med älgjakt förenade farorna för annan konstaterar Svenska
jägareförbundet att det naturligtvis är riktigt att jakten innebär en latent
fara för den som vistas i mark, där jakt pågår. Förbundet erinrar
emellertid om att enligt Kungl. Maj ds anvisningar till vapenförordningen
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
fr. o. in. den 1 januari 1962 i princip gäller att ingen kan fä tillstånd alt
förvärva eller låna ett för älgjakt avsett vapen med mindre han styrker
sig ha avlagt prov for förbundets älgskyttemärke i hrons. Förbundet fortsätter.
Dettaprov ar uPPdelat i två delar: den praktiska, som omfattar skjutning
mot både stillastående och rörlig älgfigur, och den teoretiska, som utgörés
av ett forhor infor särskilt utsedd kontrollant. För att bli godkänd måste
provtagaren redovisa tillräckliga kunskaper både om jaktlagstiftning och
om djurskyddsbestämmelser med särskild hänsyn till älgen och älgjakten
Genom dessa obligatoriska prov torde antalet s. k. söndagsskvttar minska
mycket snabbt.
Emellertid finner jägareförbundet att riskerna för vådaskjutning torde
\ara små t. o. in. under älgjakten, vilket bland annat framgår av jaktutredningens
betänkande av år 1953 och promemoria av år 1962 rörande
obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare. I denna slutsats instämmer
Gävleborgs läns distrikt av Jägarnas riksförbund.
Jägarnas riksförbund anför i detta sammanhang följande.
Förslagsställarna till den månadslånga licensjakten på älg, 1949 års jaktu.
tl!cd",ng 0med f.lera’ har anfört att licensjakten medför väsentligt minskad
risk för vådaskjutningar. Detta påstående synes mera vara ett önsketänkande
an en realitet, då förslagsställarna ej kunnat framlägga något konkret
bevis som stöder detta antagande. Det har under de senaste åren
mtraffat flera uppmärksammade vådaskjutningar under licensjakt, varför
denna jaktform i fråga om säkerhet för människor och husdjur ej kan
anses vara den allmänna jakten överlägsen. Här bör påpekas att en märknar
förbättring i detta avseende under de senaste åren skett, med nedgån^
av antalet vådaskjutningar som följd.
Svenska jägareförbundet anför vidare.
Det är även riktigt att intressekonflikter uppkomma mellan jägarna och
»fnluftsfolket» i övrigt. Under tiden för den allmänna älgjakten är detta
förhållande särskilt markerat. Licensjakten torde som regel vara betydligt
bättre organiserad än den allmänna, varför riskerna för övriga människor
då elimineras i betydande utsträckning. I fråga om organiserad friluftsveiksamhet,
t. ex. skolornas friluftsdagar, militärövningar och orienteringstävlingar,
torde överenskommelse vanligen kunna träffas med jakträttsoch
licensinnehavare. Det får även med hänsyn till friluftsfolket betraktas
som en fördel att den särskilda jakttiden omfattar en månad, ehuru skälen
för den långa tiden i och för sig äro de som antytts här ovan.
Domänstyrelsen säger sig hysa förståelse för motionärens synpunkter beträffande
älgjaktens från fritidssynpunkt störande inverkan, när det gäller
områden inom de mera tättbebyggda delarna av landet. Denna fråga torde
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1!)C>3
emellertid enligt styrelsens uppfattning komma att behandlas av jaktutredningen
i samband med andra förslag till reglering av förhållandena kring
älgjakten.
Jägarnas riksförbund yttrar sammanfattningsvis med instämmande i huvudsak
av förbundets distrikt för Gävleborgs lön.
En veckas jakt räcker mer än väl till för att alla jakträttsinnehavare
skall hinna med att beskatta sin älgstam. Därför innebär en generell maximering
av jakttidens längd till högst en vecka ingen inskränkning av jakträttsinnehavarens
jaktutövningsrätt. Däremot är stora fördelar att vinna
härmed. Älgjakten blir koncentrerad till en vecka på hösten, varigenom
svamp- och bärmarkerna med undantag för älgjaktsveckan kan göras tillgängliga
för vårt alltmer natur- och friluftsälskande folk. Jakttiden på älg
blir lika lång för alla jakträttsinnehavare vilket är ett naturligt och länge
påyrkat rättvisekrav.
Mot den i frågasatta försöksverksamheten med uteslutande
reglerad älgjakt riktas kritik från Jägarnas riksförbund
och dess distrikt för Gävleborgs län.
Enligt vad i distriktets yttrande uppgives har Gävleborgs län av länets
jaktvårdsförenings årsmöte år 1962 föreslagits som försökslän. Beslutet
härom kom enligt yttrandet som en chock för berörda jaktvårdsområden
och lokala jaktvårdsföreningar. Distriktet anser sig kunna på grundval av
gjorda undersökningar konstatera att i länets södra delar finnes en kompakt
majoritet mot förslaget.
Jägarnas riksförbund protesterar bestämt mot försöksverksamheten och
finner att ett avskaffande av den allmänna älgjakten tveklöst kommer att
beröva många markägare deras fäderneärvda rättigheter att få jaga på egen
mark. Förbundet forsätter.
överhuvudtaget kommer ett borttagande av den allmänna älgjakten att
medföra stora orättvisor för 10 000-tals jägare och markägare och därtill
utan någon som helst nytta. Ett kaotiskt förhållande kommer att upstå
kring älgjakten, vilket skulle vara till obotlig skada för alla parter. Älgjakten
som den bedrives i dag visar en glädjande förbättring i alla avseenden,
varför en ändring till enbart licensjakt är både obefogad och ur alla synpunkter
olämplig.
Svenska jägareförbundet finner att motionären tagit upp ett centralt
spörsmål genom att beröra ställningen för innehavarna av jakträtten på
små marker. Enligt vad förbundet under hand erfarit lägger jaktutredningen
särskild vikt vid att söka lösa problemet med småmarkerna på ett
för jakträttsinnehavarna tillfredsställande sätt. Ehuru förbundet anser motionens
argumentering svag och delvis oriktig, finner förbundet det med
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963
hänsyn till nu berörda spörsmål likväl befogat att motionen överlämnas
till jaktutredningen för att övervägas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.
Domänstyrelsen finner att några kategoriska direktiv i ämnet icke bör
meddelas den utredning som för närvarande allsidigt behandlar försöksverksamheten
och dess inverkan på mindre jordägares och jakträttsinnehavares
jakträtt.
Utskottet
På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen utövas älgjakt
under dels allmän och dels särskild jakttid. Reglerna härom återfinnes i den
av Kungl. Maj:t utfärdade jaktstadgan och i anslutning därtill utfärdade
kungörelser. Den allmänna jakttidens längd varierar vanligen inom de olika
länen mellan två och 13 dagar. Den särskilda jakttiden omfattar i regel
högst en månad, räknat från den allmänna jakttidens början. För jakt under
särskild jakttid fordras särskilt tillstånd (licens), vilken beviljas för
större sammanhängande områden och avser visst angivet antal djur. På
hemställan av 1953 års riksdag har åt 1949 års jaktutredning uppdragits att
överse gällande ordning för meddelande av tillstånd till älgjakt. Som ett led
i utredningsarbetet avser jaktutredningen att under hösten 1963 framlägga
betänkande med förslag av innebörd att inom vissa län älgjakt försöksvis
skall få utövas endast efter särskilt tillstånd.
I motionen yrkas under åberopande av fritids- och jaktvårdssynpunkter
att såväl allmän som särskild jakttid skall begränsas till högst en vecka per
år. Därjämte yrkas att den ifrågasatta enbart på tillstånd grundade älgjakten
icke skall få inskränka möjligheterna till jakt på smärre arealer.
Med hänsyn till det pågående arbetet inom 1949 års jaktutredning anser
sig utskottet icke i detta sammanhang böra taga närmare ställning till de i
motionen berörda frågorna. I likhet med Svenska jägareförbundet finner
emellertid utskottet att motionären genom sitt senare yrkande tagit upp ett
väsentligt problem. Motionen synes därför, såsom jägareförbundet föreslagit,
böra överlämnas till jaktutredningen för att övervägas vid fullgörandet
av utredningens uppdrag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 673, icke måtte föranleda annan
riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer att motionen jämte detta utlåtande
överlämnas till 1949 års jaktutredning.
Stockholm den 17 april 1963
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1963
9
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,
Ebhe Ohlsson* Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och Åkesson;
från
andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Persson
i Tandö*, Grebäck, Hammarberg, Tobé och Wennerfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.