Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 är 1963

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motion om fordons förseende med anordning
för belysning av mötande fordons vägbana.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 674, av herr Nordgren.

Motionären understryker vikten av att snabba åtgärder vidtages för att
minska antalet olyckor i samband med möte mellan bilar under mörker.
I detta syfte föreslås i motionen att bilar bör förses med en mindre strålkastare,
som riktas vinkelrätt ut från fordonets sida och belyser den mötandes
del av vägbanan. Enligt motionen lär sådan belysning kunna monteras
så att den automatiskt fungerar vid bländning. Kostnaderna för en
dylik belysningsanordning torde icke vara alltför stora.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa att Kungl. Maj :t måtte överväga föreskrifter om försök med fordons
förseende med anordning för belysning av mötande fordons vägbana i
mörker».

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttrande
inhämtats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens trafiksäkerhetsråd.
På begäran av utskottet har därjämte yttranden avgivits av
Folkrörelsernas motorförbund (Fomo), Motororganisationernas samarbetsdelegation
(MSD) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF).

Gällande bestämmelser m. m.

I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 återfinnes i 3 § 1 mom.
e) bestämmelser angående med vilken belysning bil framtill skall vara försedd.
Enligt stadgandet skall bil ha minst två på samma höjd, en på vardera
sidan av fordonet, anbragta lyktor, som kan visa gult eller vitt sken
av sådan sammanlagd ljusstyrka, att bilen under mörker kan föras på be -

Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 17

- Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 19671

tryggande satt. Lyktor med bländande sken skall snabbt kunna avbländas
på tillfredsställande sätt. Enligt samma moment f) skall bil baktill vara
utrustad med bl. a. skyltlykta, baklyktor och stopplykta. I vägtrafikförordningen
51 § 1 mom. föreskrives att på bil nämnda lyktor skall vara tända
då fordonet föres på väg under mörker eller i tät dimma. På väg där till1
redsställande belysning är anordnad får parkeringslykta användas i stället
lör stadgad lykta för sken framåt. Vid möte med annat fordon får bländande
belysning icke begagnas utan avbländning skall ske i god tid.

I framställning till Kungl. Maj:t i oktober 1961 föreslog enskild person
att bilar obligatoriskt skulle utrustas med sådan i motionen angiven belysningsanordning.
över förslaget avgavs efter remiss yttrande av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt statens trafiksäkerhetsråd. I beslut den 1
lerbruari 1963 fann Kungl. Maj:t att framställningen icke borde föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Remissyttrandena

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Fomo och MSD intar en negativ ställning
till motionens hemställan. NTF förordar däremot att förslaget prövas
av vetenskaplig expertis. Trafiksäkerhetsrådet uppger att sådana försök
skall äga rum.

Flera remissinstanser har påpekat att belysningsanordning av det slag
motionären avser för omkring tio år sedan började saluföras i Sverige men
att försäljningen efter några år nedlades.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär uppgivit, att vid prov i början på
1950-talet, som följdes av tjänstemän från styrelsen, kunde konstateras
att lyktans effekt var mycket ringa. Stundom kunde ej avgöras om strålkastare,
som kunde tändas och släckas separat, var påkopplad vid möte.
Sedan styrelsen påpekat att jämväl därefter förslag om lyktor av ifrågavarande
slag väckts, fortsätter styrelsen:

Styrelsen ställer sig givetvis positiv till varje åtgärd som kan öka trafiksäkerheten.
Styrelsen anser emellertid icke anordning av ifrågavarande
slag öka trafiksäkerheten i sådan omfattning att utfärdande av bestämmelse,
att alla fordon skall vara försedda med sådan lykta, kan anses motiverat
med hänsyn till kostnaderna för lyktans inbyggnad på fordonet.
Enligt styrelsens bedömande måste åtminstone på vissa bilar lyktan byggas
in i fordonets karosserisida. Kostnaden för sådan inbyggnad torde bliva
relativt hög. Även om inbyggnaden på många bilar kan göras billigare torde
dock totala kostnaden för sådan inbyggnad på samtliga bilar vara jämförbar
med kostnaden för övergång till högertrafik.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser styrelsen det icke vara påkallat
att den i motionen föreslagna åtgärden genomföres.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1963

3

Fomo understryker att den förordade belysningsanordningen har den
nackdelen att förarna i samma ögonblick bilarna passerar varandra möts
av ett kompakt mörker, som ur orienteringssynpunkt är synnerligen förrädiskt.
Detta kan neutraliseras om helljuset slås på samtidigt, men om ytterligare
en bil nalkas kan helljuset icke användas. Fomo avstyrker i sitt
yttrande bifall till motionen.

MSD åberopar som orsak till att försäljningen av sidostrålkastare upphörde
bl. a. att anordningen ställde sig relativt dyrbar. I samband härmed
framhåller MSD att en eventuell övergång till högertrafik .skulle medföra
vissa olägenheter om man nu mera allmänt försåge bilarna med en sådan
extra belysningsanordning för vår nuvarande vänstertrafik.

Avslutningsvis anförde MSD:

Belysningsproblemen är föremål för ett omfattande forskningsarbete såväl
i Sverige som utomlands, varför förbättringar efter hand är att förvänta.
Att separat utreda frågan om fordons förseende med anordning för belysning
av mötande fordons vägbana synes därför knappast vara motiverat,
varför MSD icke anser sig kunna förorda sådana försök. Däremot är det
önskvärt att de olika frågorna som sammanhänger med mörkerkörning ägnas
uppmärksamhet, förslagsvis genom Statens trafiksäkerhetsråd.

Statens trafiksäkerhetsråd nämner i sitt yttrande att på trafiksäkerhetsrådets
uppdrag man vid psykologiska institutionen vid Uppsala universitet
i en större undersökning rörande mörkertrafikens problem .studerat siktsträckor
vid denna trafik. Därvid har man funnit, att en bilförare, som vid
möte i mörker bär bilens strålkastare på halvljus, icke bör hålla högre
hastighet än 25 kilometer i timmen, om han skall kunna stanna inom överskådlig
del av vägbanan. Halvljuset är sålunda otillräckligt vid de hastigheter,
som gängse tillämpas vid möte i mörker. Sedan trafiksäkerhetsrådet
konstaterat att den i motionen angivna stödstrålkastaren diskuterats åtskilliga
gånger men att den ej undergått någon reell bedömning, uttalar
trafiksäkerhetsrådet:

Det förefaller som om ljuset från stödstrålkastaren skulle kunna öka
sannolikheten för silhuettseende hos bilföraren, vilket seende i icke oväsentlig
grad ökar möjligheterna — åtminstone för den erfarne och uppmärksamme
— att uptäcka uppdykande hinder på vägbanan. Det är emellertid
mindre troligt att en direkt belysning av ett hinder från denna strålkastare
skulle vara avgörande för om hindret upptäckes eller ej.

Trafiksäkerhetsrådet kommer att i samband med mörkertrafikstudierna
i Uppsala diskutera tekniska åtgärder i fråga om bilen för ökande av säkerheten
vid mörkerkörning. Därvid ämnar rådet också närmare studera
effekten av en hjälpstrålkastare sådan som den i motionen angivna.

Med åberopande av vad nu anförts anser trafiksäkerhetsrådet, att den
väckta motionen icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1963

NT T uppgiver, att den ifrågasatta belysningsanordningen, som tidigare
försalts i landet, enligt vittnesbörd var effektiv och underlättade för mötande
bilar att i tid upptäcka hinder på vägbanan. Belysningen var emellertid
relativt dyr. Enär den dessutom icke var till nytta för den egna bilen
utan endast för mötande trafik, var den svårsåld. I sitt yttrande anknyter
NTF så till den nyssnämnda undersökningen rörande mörkertrafiken:

Då fordonsbelysningens konstruktion och användning, vägbelysningen och
trafikantens möjlighet att se och synas i mörkret för närvarande är föremål
för vetenskapligt studium på skilda håll i landet finner NTF lämpligt,
att frågan om fordons förseende med den av motionärerna föreslagna belysningsanordningen,
som vinkelrätt ut från fordonets sida belyser den mötandes
del av vägbanan, såsom utgörande endast en dellösning av mörkertrafikens
belysningsproblem, överlämnas till Statens trafiksäkerhetsråd såsom
centralorgan för trafiksäkerhetsforskning i landet för att genom rådets
försorg tillställas vetenskaplig expertis för prövning och ställningstagande.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen skall bil framtill vara försedd med minst
två på samma höjd, en på vardera sidan av bilen, anbragta lyktor. Dessa skall
kunna visa vitt eller gult sken av sådan sammanlagd ljusstyrka, att bilen
under mörker kan föras på betryggande sätt. Vid möte med fordon skall avbländning
ske i god tid.

Motionären föreslår i avsikt att minska riskerna för olyckor vid möte mellan
fordon i mörker, att Kungl. Maj :t måtte överväga föreskrifter om försök
med att jämväl förse fordon med anordning för belysning av mötande fordons
vägbana. Den av motionären åsyftade anordningen skulle bestå av en
mindre strålkastare riktad vinkelrätt ut från bilens sida.

Några remissinstanser har avstyrkt bifall till motionen med hänsyn till
den föreslagna strålkastarens bristande effektivitet och de dryga kostnader,
som skulle uppstå, därest bilar obligatoriskt utrustades med sådan belysningsanordning.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande har
däremot förordat att förslaget prövas av vetenskaplig expertis. Enligt statens
trafiksäkerhetsråd skall sådana prov utföras. Rådet har sålunda i sitt
yttrande framhållit, att rådet -—- i samband med de mörkertrafikstudier
som på rådets uppdrag pågår vid Uppsala universitet — kommer att närmare
studera effekten av den i motionen avsedda hjälpstrålkastaren. Genom
den undersökning som således skall företagas får motionärernas hemställan
anses bli tillgodosedd. Med hänsyn härtill finner utskottet, som i detta sammanhang
icke tager ställning till lämpligheten av den ifrågavarande belys -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1963

5

ningsanordningen, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av
motionen ej är påkallad.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 674, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från f ör s t a kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,
Ebbe Ohlsson*, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och Åkesson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Sundelin*,
Bengtson i Solna, Svanberg, Mattsson, Hammarberg och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.