Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motion angående rätt för markägare att
anhängiggöra talan vid expropriationsdomstol i vissa
fall.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare av herrar
Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora väckt och till lagutskott
hänvisad motion, nr 670.

I samband med expropriation av mark för elektriska kraftledningar upprättas
enligt motionärerna ofta servitutskontrakt av innehåll bl. a. att ledningens
ägare berättigas att omedelbart taga marken i anspråk samt att ersättningsfrågan
i händelse av tvist skall avgöras i den ordning expropriationslagen
föreskriver. Motionärerna framhåller, att om ledningsägarens
expropriationsrätt skulle upphöra, innan överenskommelse nåtts i ersättningsfrågan,
markägaren saknar möjlighet att själv anhängiggöra talan vid
expropriationsdomstolen. Motionärerna anser att sådan möjlighet — vars
motsvarighet finnes i lagen om allmänna vägar — bör beredas markägarna
genom ändrad lagstiftning. I motionen hemställes därför »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att den i motionen berörda frågan
måtte bli föremål för översyn».

Gällande rätt m. m.

Expropriationsförfarandet regleras i lagen den 12 maj 1917 om expropriation.
Rätten till expropriation och omfattningen därav bestämmes av Kungl.
Maj :t i statsrådet (1—5 §§). Härvid fastställes även en tid, inom vilken
sökanden har att fullfölja frågan genom att väcka talan mot fastighetens
ägare eller annan sakägare genom stämning vid expropriationsdomstolen.
Försittes fristen, upphör expropriationsrätten (5 § sista stycket). Enligt
praxis möter ej hinder att fristen förlänges genom nytt beslut av Kungl.
Maj :t. Under domstolsförfarandet fastställdes expropriationsersättningen
(7—-11 §§). Vid expropriationsdomstolen och — vid fullföljd — inför hovrätten
och högsta domstolen följer förfarandet i stort sett samma regler som
gäller för allmän domstol (13 §). I sammanhanget må erinras om att expropriationslagens
bestämmelser om rättegångskostnader är förmånliga
för sakägaren (67 §). Fastställd expropriationsersättning erlägges och fördelas
vid förfarande inför länsstyrelsen. Först härefter har enligt huvudre Bihang

till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 10

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

geln expropriationen fullbordats och sökanden fått rätt att tillträda vad
som exproprierats (48—58 §§).

Expropriationslagen erbjuder emellertid jämväl sökanden möjlighet att
på vissa villkor utverka rätt att tillträda marken före expropriationens fullbordande.
Om det är av synnerlig vikt för sökanden att dessförinnan taga
marken i besittning, kan nämligen domstolen förordna om s. k. förhandstillträde,
sedan stämning i målet utfärdats. Som villkor för tillträdet skall därvid
föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer pant eller borgen för
expropriationsersättningen jämte sex procent ränta från tillträdesdagen
(37 §). På yrkande av sakägaren skall domstolen — om det inte är uppenbart
att ersättningen blir obetydlig — vidare föreskriva att sökanden hos
länsstyrelsen skall nedsätta det belopp som domstolen bestämmer. Detta
belopp får icke vara lägre än tre fjärdedelar av den summa, vartill expropriationsersättningen
förberedelsevis uppskattas av domstolen. Beloppet
får inte heller sättas lägre än vad sökanden medgivit eller vad denne har
att erlägga på grund av dom i målet, som vunnit laga kraft mot honom
(38 §).

Har mark tagits i anspråk med vägrätt och kan överenskommelse ej träffas
om ersättningen, äger enligt 23 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna
vägar den som vill framställa ersättningsanspråk att instämma sin talan
mot väghållaren vid vederbörande ägodelningsrätt.

Frågans tidigare behandling

Vid 1958 års A-riksdag aktualiserades genom väckta motioner ett spörsmål
med anknytning till den nu förevarande frågan. I motionerna påtalades det
förhållandet att enligt gällande rätt expropriationsersättningen bestämdes
med hänsyn till fastighetens värde den dag, då tillträdet skedde, och i då
gällande penningvärde. Eftersom ofta avsevärd tid hann förflyta mellan tillträdet
och ersättningens bestämmande, fick nämligen i tider av inflation
fastighetsägaren vidkännas förluster medan sökanden gjorde en däremot
svarande vinst. På i huvudsak de skälen ansåg motionärerna att expropriationslagen
borde ändras på ett sådant sätt, att uppskattningen av marken
med utgångspunkt från värdet vid tillträdet alltid skulle ske i ett till värderingsdagens
läge omräknat penningvärde. Sveriges advokatsamfund berörde
i remissyttrande över motionerna bl. a. den nu aktuella frågan och yttrade
därvid följande.

I det övervägande flertalet mål kan exproprianten åberopa goda skäl för
förhandstillträde, och lagens huvudregel om tillträde efter fullbordad expropriation
torde därför komma i tillämpning relativt sällan. I praktiken
förekommer emellertid även förhandstillträde på grund av avtal mellan parterna
eller på grund av ensidiga medgivanden från sakägarnas sida. Sådant

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

tillträde kan förekomma både före och efter det stämning uttagits. Representanter
för exproprianten besöker ej sällan sakägarna och begär att de
på ett tryckt formulär skall lämna medgivande till förhandstillträde, och
sakägarna förstår ofta nog icke att de kan behöva skydda sig genom särskilda
avtalsvillkor. Det förekommer fall. då det efter ett sådant medgivande
dröjer flera år innan stämning uttages av exproprianten och sakägaren kan
få ersättningsfrågan prövad.---Sakägarna har enligt expropriations lagen

icke någon möjlighet att själva hänskjuta ersättningsfrågan till expropriationsdomstolens
prövning. Detta förhållande finner styrelsen i hög
grad otillfredsställande, och styrelsen skulle därför vilja förorda sådan
ändring i lagen, att en sakägare, som medgivit förhandstillträde, får möjlighet
att själv väcka talan vid expropriationsdomstolen, därest ansökan om
stämning i vanlig ordning icke ingivits inom viss kortare tid.

Motionerna behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 16 år 1958.
Utskottet erinrade därvid om reglerna i 37 och 38 §§ expropriationslagen om
förhandstillträde och möjligheten att redan i ett tidigt skede utfå del av den
blivande ersättningen. Genom att placera denna del i värdebeständig valuta
kunde fastighetsägaren enligt utskottets mening i viss utsträckning undgå
inflationsförlust. Utskottet fann det påkallat att den, som genom en frivillig
förtida upplåtelse utan särskilt vederlag eller andra förmåner lät sökanden
ta erforderlig mark i besittning, icke skulle försättas i sämre läge
än den som — kanske genom tredska och processlystnad — tillförsäkrade
sig i 38 § omförmälda förmåner. Utskottet fann därför övervägande skäl
tala för att de av motionärerna påtalade spörsmålen ej lämnades obeaktade.
Frågan om den lämpliga lösningen av det väckta spörsmålet ansågs böra
tagas under fortsatt utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet utvecklade
dock vissa synpunkter i detta hänseende. Sålunda ifrågasattes bl. a.
om icke det i 38 § omförmälda förfarandet skulle kunna komma till användning
även i fall av frivilligt förtida tillträde. Ett sätt att vidga metodens användbarhet
skulle vara att låta nedsättningen omfatta något mera än de tre
fjärdedelar, som lagen nu föreskriver. Enligt utskottet kunde det vidare
övervägas, om det inte skulle vara ändamålsenligt att såsom advokatsamfundet
förordat införa möjlighet för fastighetsägaren och annan sakägare
att, sedan tillträde skett, instämma expropriationssökanden till expropriationsdomstolen
för att därigenom erhålla en preliminär värdering med åtföljande
nedsättning. Utskottet yttrade i anslutning härtill.

Häremot kan invändas att det bör ligga i sökandens hand att avgöra om
expropriationen skall fullföljas eller ej, men i de fall där tillträde skett synes
det icke orimligt, att sökanden får finna sig i att fastighetsägaren tillerkännes
sådan rätt. Även ur synpunkten av parternas likaberättigande synes det
böra ingående undersökas, huruvida och i vilken utsträckning rätt att väcka
talan vid expropriationsdomstol bör tillerkännas även sökandens motpart.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle
såsom sill mening giva till känna vad utskottet anfört. Denna hemställan
bifölls av riksdagen.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1960 har vederbörande
departementschef tillkallat sakkunniga, vilka antagit benämningen
expropriationsutredningen, för att verkställa översyn av expropriationslagstiftningen.
De sakkunniga borde enligt direktiven vid fullgörandet av sitt
uppdrag beakta bl. a. de önskemål om lagändringar som framförts av 1958
års A-riksdag. Departementschefen angav att utredningen borde vara oförhindrad
att, i den mån så befanns lämpligt, framlägga delförslag utan avvaktan
på slutförandet av uppdraget i övrigt (riksdagsberättelsen år 1961 s 60
ff.).

Jämväl vid 1962 års riksdag väcktes en motion med anknytning till nu
förfarande fråga. I motionen, som gällde tidpunkten för utbetalande aversättning
vid expropriation av vägmark, påtalades att sakägare i vissa fall i
samband med sådan expropriation kan få vänta på ersättning lång tid efter
det marken tagits i anspråk. Motionärerna hemställde att riksdagen för sin
del måtte besluta att väghållare, i de fall då mark tages i anspråk genom
expropriation, skulle få rätt att utge ersättning innan slutligt avtal kommit
till stånd eller lagakraftvunnen dom föreligger. Motionen behandlades av
tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 37 år 1962.
Utskottet konstaterade att den väckta frågan till viss del hade nära samband
med de spörsmål som dryftats i utlåtandet nr 16 år 1958. Utskottet
fann det vidare från såväl allmän som enskild synpunkt angeläget att frågan
bringades till en tillfredsställande lösning. Det var därför enligt utskottets
mening önskvärt att expropriationsutredningen upptog och såvitt
möjligt framlade förslag i saken utan att avvakta slutförandet av sitt uppdrag
i övrigt. I enlighet med riksdagens beslut har detta utlåtande jämte
motionen överlämnats till bl. a. expropriationsutredningen.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse (s. 47) pågår inom utredningen
för närvarande en översyn av bl. a. reglerna om förhandstillträde, i vilken
del utredningsresultatet torde kunna redovisas före utgången av år 1963.

Utskottet

__ Rätten till expropriation och omfattningen därav fastställes i regel av
Kungl. Maj :t. Härvid bestämmes även en tid, inom vilken expropriationssokanden
har att fullfölja frågan genom att väcka talan mot vederbörande
sakägare vid expropriationsdomstol. Försittes fristen, upphör expropriationsrätten.
Initiativ till domstolsförfarandet, vid vilket expropriationsersättningen
skall bestämmas, kan endast tagas av sökanden.

Motionärerna framhåller, att i samband med expropriation av mark för
elektriska kraftledningar ofta upprättas servitutskontrakt av innehåll bl. a.
att sökanden berättigas att omedelbart taga marken i anspråk samt att ersättningsfrågan
i händelse av tvist skall avgöras i den ordning expropriationslagen
föreskriver. Under hänvisning i huvudsak till det läge som kan

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

5

uppstå, om sökandens expropriationsrätt förfaller innan överenskommelse
nåtts i ersättningsfrågan, anser motionärerna att jämväl sakägare bör tillläggas
rätt att inleda förfarandet vid expropriationsdomstolen. I motionen
hemställes att frågan måtte bli föremål för översyn.

Motionen avser närmast de fall, då expropriationsrätten upphört och förhållandet
mellan kraftföretaget och markägaren endast baseras på ett avtal
om tillträde till marken för ledningens framdragande. Problemet rörande
markägarens möjligheter att i sådant fall utfå ersättning torde väl lämpligast
lösas genom ändrad avfattning av avtalen om förhandstillträde. Problemet
sammanhänger emellertid med det av riksdagen — såsom framgår
av den föregående redogörelsen — tidigare behandlade spörsmålet om
sakägares rätt att få ersättning enligt expropriationslagen fastställd, när förhandstillträde
frivilligt medgivits. Därvid har 1958 års A-riksdag ansett att
till förbättrande av sakägares ställning i sådant fall borde bl. a. ingående
undersökas frågan om sakägares rätt att till expropriationsdomstol instämma
expropriationssökande. Vidare har 1962 års riksdag understrukit vikten
av att ifrågavarande spörsmål bringades till en tillfredsställande lösning.

Såsom jämväl framgår av den tidigare redogörelsen har Kungl. Maj :t
uppdragit åt särskilt tillkallade sakkunniga — expropriationsutredningen —
att överse expropriationslagstiftningen under beaktande bl. a. av de önskemål
om lagändringar som framförts av 1958 års A-riksdag. Enligt uppgift
i årets riksdagsberättelse pågår inom utredningen f. n. översyn av de med
förevarande fråga nära sammanhängande reglerna om förhandstillträde, i
vilken del utredningsresultatet väntas kunna redovisas före utgången av år
1963. Då den nu åter aktualiserade frågan bör bedömas mot bakgrunden av
den utredning, som sålunda inom kort bör föreligga, anser utskottet att
något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionen icke är påkallat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:670, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEX AND ERSON

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson*,
Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson och Erik Jansson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,
fru Torbrink, herrar Grebäck*, Hammarberg och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630194