Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för svenska medborgare
att åtnjuta tilläggspension för i annat nordiskt
land förvärvad inkomst.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 67,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt
»att riksdagen hos regeringen anhåller om att förslag snarast framlägges
till sådan ändring i lagen om allmän försäkring, att svenska medborgare
som bor i Sverige blir berättigade till ATP-pension för inkomster i något av
grannländerna».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas
till motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt mellan Sverige och de nordiska grannländerna ingångna avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beskattas i allmänhet inkomst av tjänst
allenast i den stat, där den skattskyldige utövat den verksamhet, från vilken
inkomsten härrör. Detta innebär, att en i Sverige bosatt person, vilken åtnjuter
inkomst av tjänst på grund av verksamhet i något av de nordiska
grannländerna, i allmänhet icke taxeras till statlig inkomstskatt här i riket
för denna inkomst. Icke heller erlägger svensk sjöman sjömansskatt i Sverige
vid anställning å fartyg av dansk, finsk eller norsk nationalitet eller
taxeras till statlig inkomstskatt här i riket för inkomst, som intjänas ombord.
Från nu angivna huvudregel föreligger vissa undantag. Om anställningsinkomst,
som en här i riket bosatt person åtnjutit på grund av verksamhet
i något av grannländerna, utgått uteslutande från svensk arbetsgivare, beskattas
sålunda inkomsten i Sverige, när den anställde på grund av tjänsten
endast tillfälligt uppehållit sig i grannlandet (konventionen med Finland)
respektive uppehållit sig i grannlandet högst 183 dagar av beskattningsåret
(konventionerna med Danmark och Norge). Likaså beskattas här i Sverige
personer, bosatta inom vissa i slutprotokollet till konventionen med Finland
angivna svenska gränskommuner, även för inkomst, som åtnjutits på grund
av tjänst i Finland.
Underlaget för beräkningen av pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen
utgöres av taxeringen eller, såvitt gäller inkomst, för vilken
bi Party till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
försäkrad haft att erlägga sjömansskatt, redares kontrolluppgift enligt 37 §
1 inom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Inkomst, för vilken en härstädes
bosatt person icke taxerats till statlig inkomstskatt här i riket eller
erlagt svensk sjömansskatt, grundar därför icke pensionsrätt inom försäkringen
för allmän tilläggspension.
Vad beträffar sådan lön från utländsk arbetsgivare, för vilken försäkrad
icke är skattskyldig här i riket, finnes sålunda vid nuvarande system icke
något underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta gäller
alltså i fråga om lön, som åtnjuts av här i riket bosatt svensk försäkrad
med arbetsanställning i grannland eller å fartyg, hemmahörande i grannland.
I proposition nr 100 år 1959 anför föredragande departementschefen beträffande
reglerna i 5 § tilläggspensionslagen om inkomst av anställning:
Om en inkomst är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning, åligger
det såsom förut nämnts arbetsgivaren att erlägga arbetsgivaravgift. I de
fall möjlighet regelmässigt inte föreligger att göra krav på arbetsgivaravgift
gällande bör sådan skyldighet inte föreskrivas. Lön eller annan ersättning
från sådan arbetsgivare bör då inte heller bli pensionsgrundande som anställningsinkomst.
I tredje stycket av förevarande paragraf stadgas därför,
att vid beräkning av inkomst av anställning hänsyn inte skall tagas till lön
eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den
försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse
som bedrives från här beläget fast driftställe. Hänsyn skall heller inte
tagas till lön eller ersättning, som försäkrad åtnjutit från främmande makts
härvarande beskickning eller lönade konsulat eller någon som tillhör beskickning
eller konsulat som nu sagts och inte är svensk medborgare. Mot
detta lagrum korresponderar en bestämmelse i 33 § tredje stycket, varigenom
nu ifrågavarande arbetsgivare uttryckligen befriats från avgiftsskyldighet. I
sistnämnda lagrum stadgas även att avgift inte skall erläggas för lön eller annan
ersättning som utgivits för arbete utom riket till arbetstagare, vilken
varken är svensk medborgare eller mantalsskriven här. Det bör i detta sammanhang
påpekas, att lön för arbete utomlands, som en svensk medborgare
eller en här i riket mantalsskriven utlänning uppbär från en här bosatt
svensk medborgare eller svensk juridisk person, är att anse såsom anställningsinkomst
på samma sätt som om arbetet utförts i Sverige.
I motion till 1961 års riksdag hemställdes om utredning om rätt för i
Sverige bosatt svensk medborgare att åtnjuta tjänstepension för i grannland
förvärvad inkomst.
I remissyttrande över motionen anförde riksförsäkringsanstallen:
Om arbetsinkomsten i de i motionen avsedda fallen skulle göras pensionsgrundande,
måste ett godtagbart underlag för beräkning av pensionsgrundande
inkomst skapas. Huruvida detta kan ske, exempelvis i form av en
särskild inkomstuppgift från den försäkrade försedd med bestyrkande av
den utländske arbetsgivaren och eventuellt också av myndighet i vederbörande
land, torde endast kunna avgöras efter närmare utredning.
Vid en utsträckning av pensionsrätten till att omfatta de i motionen av -
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
;i
sedda fallen bör, enär någon möjlighet att uttaga avgift av här berörda utländska
arbetsgivare icke finnes, ifrågavarande arbetstagares anställningsinkomst
räknas såsom inkomst av »annat förvärvsarbete» vid bestämmandet
av den pensionsgrundande inkomsten. Avgiftsplikten skulle härigenom komma
att åvila den försäkrade. Vad i motionen anförts om att avgifterna kunna
anses täckta genom de arbetsgivaravgifter, som erläggas för utländsk arbetskraft
med anställning i Sverige, synes irrelevant och därför icke godtagbart.
Riksförsäkringsanstalten har för sin del intet att erinra mot att förevarande
fråga blir föremål för utredning.
Enär även sjukförsäkringsförhållandena för de kategorier svenska medborgare,
varom här är fråga, torde få anses mindre tillfredsställande, bör vid
utredningen jämväl undersökas möjligheterna att åvägabringa ändring av
dessa förhållanden.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år 1961 avstyrkte andra lagutskottet
motionen och anförde bland annat:
Ett inordnande av de kategorier, som avses i motionen, i ATP-systemet
skulle först och främst förutsätta ett särskilt registreringsförfarande av deras
inkomster. Även om ett sådant skulle kunna införas, skulle det likväl
bli svårt för myndigheterna att kontrollera omfattningen av utomlands förvärvade
arbetsinkomster. Då vidare möjlighet icke synes föreligga att ålägga
den utländske arbetsgivaren skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, skulle
avgiften behöva uttagas av den anställde såsom egenavgift. Utskottet är
icke berett att förorda en sådan lösning, som innebär ett obligatoriskt åläggande
av avgiftsskyldighet för den anställde.
Motionären synes särskilt ha haft svenska medborgare med arbetsanställning
i Norge i åtanke. Det bör därför i sammanhanget erinras om att dessa
har möjlighet att erhålla tjänstepension i Norge för arbetsinkomster, för
vilka pensionsavgift erlägges därstädes.
Även 1962 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden av
samma innehörd. Motionen avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i
utlåtande nr 27 hemställt.
Utskottet
Enligt de avtal för undvikande av dubbelbeskattning som Sverige ingått
med de nordiska grannländerna beskattas i allmänhet inkomst av tjänst allenast
i den stat, där den skattskyldige utövat den verksamhet från vilken
inkomsten härrör. Detta innebär att en i Sverige bosatt person, som åtnjuter
inkomst av tjänst i något av de nordiska grannländerna, i allmänhet inte
taxeras till statlig inkomstskatt här i riket för denna inkomst. Inte heller
crlägger svensk sjöman sjömansskatt i Sverige vid anställning å fartyg av
dansk, finsk eller norsk nationalitet eller taxeras till statlig inkomstskatt
här i riket för inkomst, som intjänas ombord på sådant fartyg. Underlaget
för beräkningen av pensionsgrundande inkomst utgöres av taxeringen eller,
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963
såvitt gäller inkomst för vilken försäkrad haft att erlägga sjömansskatt,
redares kontrolluppgift. Då inkomst, för vilken en härstädes bosatt person
inte taxerats till statlig inkomsskatt här i riket, inte skall upptagas i självdeklaration,
som skall avlämnas här i landet, saknas underlag för beräkning
av pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomst grundar bland annat på
grund härav inte pensionsrätt inom tilläggspensioneringen.
I förevarande motion har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
anhålla om skyndsamt förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring,
att svenska medborgare, som bor i Sverige, blir berättigade till tjänstepension
för inkomster, som förvärvats i grannland.
Andra lagutskottet hade såväl 1961 som 1962 att taga ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd som det förevarande. I sina av riksdagen
godkända utlåtanden i ämnet yttrade utskottet därvid bl. a., att ett inordnande
i tilläggspensioneringen av de kategorier som avsågs med motionsyrkandena
först och främst skulle förutsätta ett särskilt registreringsförfarande
beträffande deras inkomster. Även om ett sådant skulle kunna införas,
skulle det likväl bli svårt för myndigheterna att kontrollera omfattningen
av utomlands förvärvade arbetsinkomster. Då vidare möjlighet inte
syntes föreligga att ålägga den utländske arbetsgivaren skyldighet att erlägga
arbetsgivaravgift, skulle enligt utskottets mening avgiften behöva uttagas
av den anställde såsom egenavgift. Utskottet var inte berett att förorda
en lösning, som innebar ett obligatoriskt åläggande av avgiftsskyldighet för
den anställde. Med hänsyn till det anförda ansåg sig utskottet inte böra biträda
motionsyrkandena.
Vid sin behandling av frågan år 1962 erinrade utskottet även om att frågan
om den allmänna tilläggspensioneringens tillämpning på nordiska medborgare
var föremål för uppmärksamhet inom Nordiska socialpolitiska kommittén.
Enligt utskottets mening är det inte utan vidare klart att lösningen av
pensionsfrågan för de grupper som avses i motionen skall ske inom den
svenska tilläggspensioneringen. Problemet kan enligt utskottets uppfattning
icke lösas isolerat utan bör ses i ett större sammanhang. Det kan erinras
om att det beträffande bland annat frågor om pensionering pågår
undersökningar delvis på internordiskt plan, bland annat aktualiserade av
det ifrågasatta samgåendet med EEC-länderna.
Motionärerna synes särskilt ha haft svenska medborgare med arbetsanställning
i Norge i åtanke. Det bör därför i sammanhanget erinras om att i
Norge den 26 januari i år tillsatts en kommitté med uppgift att utreda frågan
om pensioneringen i dess helhet i syfte att tillförsäkra en inkomst på
ålderdomen som står i rimlig proportion till den arbetsinkomst som vederbörande
haft. Sedan resultat av kommitténs arbete framlagts bör förutsättningar
finnas att konventionsvägen eller på annat sätt lösa problem av den
art motionärerna aktualiserat.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963 5
Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:67, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1963
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru Hamrin-Thorell,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar
Enarsson och Dahlberg;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, fröken
Wetterström, herrar Wiklund i Stockholm*, Wahrendorff, fru Eriksson
i Ängelholm, fru Svensson i Kungsör och herr Svensson i Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.