Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande
statliga företagsnämnder.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 452 i första kammaren av herrar Lager
och Adolfsson samt nr 545 i andra kammaren av herr Hagberg m.fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär en utredning med uppgift att utreda frågan om
företagsnämndernas arbetsformer i statliga företag och verk samt framlägga
förslag till lag som tillförsäkrar de anställda ökad insyn och verklig
medbestämmanderätt».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:545.
Företagsnämnder inom statsförvaltningen m. m.
Spörsmålet om särskilda anordningar för en effektivare samverkan inom
statliga och privata företag har sedan länge varit föremål för såväl arbetsgivarnas
som de anställdas särskilda uppmärksamhet. Sålunda tillsattes
redan 1920 en statlig kommitté för att utreda den industriella demokratiens
problem. Kommittén framlade 1923 ett förslag till lag om driftsnämnder,
som emellertid blev föremål för kritik och icke kom att framläggas för
riksdagen.
På den privata arbetsmarknaden löstes frågan om företagsnämnder genom
två avtal, som undertecknades i augusti 1946, det ena mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen och det andra mellan arbetsgivareföreningen
och Tjänstemännens centralorganisation. Avtalen har
karaktär av ramavtal. De kommer i tillämpning med kollektivavtalets kraft,
så snart de antagits för två motstående förbunds gemensamma verksamhetsområde.
Vid tillkomsten av avtalen hade parterna å ömse sidor ansett en
reglering av frågan om företagsnämnder genom lagstiftning som icke önskvärd.
Redan innan de här nämnda avtalen om företagsnämnder för den enskilda
sektorn träffats hade emellertid 1945 genom ett kollektivavtal tillkommit
produktionskommittéer vid försvarets civila arbetsplatser, 1947 inrättades
därefter företagsnämnder vid postverket, televerket, SJ, vattenfallsverket
och väg- och vattenbyggnadsverket. På dessa områden har verk
llilwny
till riksdagens protokoll 19(Öl. .9 samt. 2 avd. Nr ti.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
samheten reglerats av en ramöverenskommelse mellan en förhandlingsdelegation
för berörda verk och personalens huvudorganisationer. Varje verksstyrelse
har därefter i samråd med verkets personalorganisationer utarbetat
mera detaljerade bestämmelser för företagsnämnderna. 1949 inrättades
företagsnämnder inom domänverket, och sedan 1950 har samarbetsnämnder
successivt inrättats vid olika rent administrativa verk och myndigheter.
I affärsverken finns nu i princip organiserat dels en central företagsnämnd
i Stockholm och dels lokala nämnder vid varje regional förvaltningsenhet
av viss storlek. Inom vissa affärsverk tillsättes även en instans
mellan den centrala och de lokala nämnderna. Dylika distriktsnämnder är
inrättade vid de regionala förvaltningsenheter, som är direkt underställda
respektive affärsverksstyrelse i post- och televerken samt SJ. Hos flertalet
statliga aktiebolag finns även inrättade företagsnämnder.
Företagsnämndernas uppgifter har i stort sett varit desamma inom de
statliga bolagen som inom affärsverken. Nämnderna är icke beslutande
och de får icke befatta sig med bland annat tvister rörande kollektivavtalsärenden
eller löneärenden. Däremot behandlar nämnderna produktionens
teknik, organisation, planering och utveckling. Bland andra viktigare grupper
av ärenden som behandlas i nämnderna må nämnas frågor rörande sysselsättning
av partiellt arbetsföra, förebyggande åtgärder mot olycksfall, utbildningsfrågor,
rationaliserings- och förslagsverksamhet samt information
rörande investeringar, driftkostnader, bokslut och taxefrågor.
Inom civildepartementet utarbetades under 1955 en promemoria om
utformningen av företagsdemokratien inom den statliga sektorn, vari man
bl. a. förordade en central överenskommelse för hela det statliga området.
Under förhandlingarna diskuterades även ökade uppgifter för nämnderna.
Förhandlingarna mellan civildepartementet å ena sidan och statstjänarkartellen
och tjänstemannaorganisationerna å den andra sidan resulterade
i en överenskommelse i slutet av 1958. I anledning därav utfärdade Kungl.
Maj :t ett cirkulär till statsmyndigheterna angående företagsnämnder m. m.
inom statsförvaltningen (SFS 1958:662). Den träffade överenskommelsen
innebar i stort sett en anpassning av de statliga bestämmelserna till det
under samma år på den privata arbetsmarknaden reviderade avtalet om
företagsnämnder.
Syftet med de statliga företagsnämnderna har kommit till uttryck i de
uttalanden som gjordes vid överläggningarna som föregick avtalet. Det
framhålles i förhandlingsprotokollet bl. a. följande.
Ett väsentligt syfte med den form för fortlöpande kontakter mellan myndigheter
och anställda, som samarbetet inom företagsnämnderna utgör, är,
att den skall gagna den statliga verksamheten. Att söka skapa bästa möjliga
resultat av denna verksamhet är ett gemensamt intresse. Strävandena mot
ökad effektivitet måste genomföras under beaktande av den mänskliga ar
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963 3
betskraftens anpassning till ändrade förhållanden. Enligt överenskommelsen
skall myndigheten genom att informera de anställdas representanter
om verkets tekniska och ekonomiska förhållanden skapa möjlighet för
personalen att framkomma med uppslag och synpunkter till gagn för verksamheten
och till förbättring av arbetsförhållandena.
Ett motiv för företagsnämnderna är vidare de anställdas krav på ökad
insyn i verksamheten. Mot bakgrunden av verksamhetens nutida förhållanden
har det framstått som önskvärt, att den anställde kan få en uppfattning
om den egna arbetsuppgiftens betydelse, sedd i ett vidare sammanhang.
Genom information i företagsnämnderna skall ledningen kunna
tillgodose de anställdas anspråk på att få tillgång till sådana upplysningar,
att de kunna bilda sig en riktig föreställning om verksamheten och de ekonomiska
förhållandena inom verket och ge sin mening tillkänna därom.
Myndigheten har härigenom även fått möjlighet att lämna sådana upplysningar,
att eventuella missförstånd bland de anställda beträffande verkets
förhållanden kunna skingras.
I syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det förutsatt,
att man i företagsnämnderna samråder om för verket och dess personal
väsentliga frågor. Av samrådets natur följer, att detta föregår beslutens
fattande och eventuella förändringars genomförande.
Samrådet inrymmer även möjligheter att främja ett gott förhållande mellan
arbetsledning och personal.
Genom förslagsverksamheten ha de anställda möjlighet att i särskild
ordning framföra förslag till gagn för verket och dess personal samt därjämte
rätt att få dessa förslag bedömda av företagsnämnden. Det har förutsatts,
att liksom myndigheten skall söka underlätta för de anställda att
komma fram med förslag, de anställda skola göra sitt hästa för att lägga
fram dylika förbättringsförslag.
Enligt cirkuläret skall företagsnämnd såsom organ för information
och samråd inrättas vid verk med i regel minst 50 anställda, såframt myndigheten
eller personalorganisationen begär det. Vid verk, där flera nämnder
inrättas, må finnas en central företagsnämnd. Inrättas icke nämnd,
skall om myndigheten eller personalorganisationen så påkallar utses företagsombud.
Det föreskrives. att fråga, som är reglerad av kollektivavtal,
avlönings- eller anställningsreglemente eller andra motsvarande författningar
eller föreskrifter, ej får behandlas av nämnd. Uppkommer däremot
fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av driften
inom nämndens område, skall i så god tid som möjligt, innan dylik
åtgärd vidtages, samråd därom äga rum inom nämnden. Därest nämnd
inrättas eller företagsombud utses, skall vissa vid cirkuläret fogade allmänna
grunder i tillämpliga delar tjäna såsom riktlinjer. Enligt dessa har företagsnämnd
till uppgift att upprätthålla fortlöpande samverkan mellan myndigheten
och personalen i syfte att åstadkomma bästa möjliga arbetsresultat
och betjäning av allmänheten, att bereda personalen insikt i verksamhetens
ekonomiska, organisatoriska och tekniska betingelser och dess
resultat, att verka för god hushållning med arbetskraft och materiel, att
verka för säkerhet, sundhet och trivsel i arbetet, att främja verkets yrkes
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
utbildning av personalen samt att i övrigt verka för goda drifts- och arbetsförhållanden
vid verket. Nämnd och ledamot av nämnden äger vidare att
till myndigheten avgiva förslag i frågor, som faller inom dess verksamhetsområde.
Vad som stadgats om nämnds uppgifter skall i tillämpliga delar
även gälla företagsombud.
Företagsnämnd skall bestå av ledamöter utsedda dels av myndigheten
och dels av personalens organisationer. Antalet personalrepresentanter skall
utgöra högst sju. Dock kan om så erfordras för ernående av mera allsidig
representation, antalet personalrepresentanter ökas med högst två. Myndigheten
skall utse högst lika många representanter i nämnden som antalet
personalrepresentanter. Som ordförande skall fungera vederbörande chef
eller, om denne är förhindrad åtaga sig ordförandeskapet, någon av hans
närmaste män i chefsställning. Företagsnämnd skall hålla ordinarie sammanträde
en gång varje kalenderkvartal. Avvikelser härifrån kan emellertid
överenskommas.
Företagsombud skall utses av personalens organisationer till ett antal
av två eller vid arbetsplatser, där personalstyrkan är betydande och överenskommelse
därom träffas, högst fyra. Arbetsledningen skall två gånger årligen
sammanträffa med företagsombuden och lämna information.
1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna har i sitt den
20 augusti 1960 avlämnade betänkande med förslag till reformering av de
nuvarande statliga företagsformerna m. in. (SOU 1960:32) behandlat frågan
om industriell demokrati inom de statliga företagen, och därvid övervägt
vilka vägar som kan finnas för ökande av de anställdas insyn och medinflytande
i företagen. Utredningen anför bl. a.
Att skapa ömsesidig förståelse för olika synpunkter inom de statsägda
företagen och att genom information, rådgivning och förslag stödja företagsledningen
i olika produktions- och välfärdsangelägenheter är en mycket betydelsefull
uppgift. För fullgörandet av denna uppgift kräves effektivt arbetande
samrådsorgan.
Parterna på den privata arbetsmarknaden är eniga om att dylika frågor
bör ordnas genom samverkan mellan parterna och icke genom ingripanden
från statsmakternas sida. De har också i praktiken visat sin vilja att klara
upp dylika problem genom överenskommelser, vilka blivit vägledande även
för de statliga affärsföretagen. Denna ordning synes oss vara den bästa för
statlig lika väl som för enskild affärsverksamhet.
Vi förutsätter alltså, att frågan om samråds- och förslagsverksamheten
vid de statliga företagen kan ordnas genom överenskommelser, liksom fallet
är inom den enskilda företagsverksamheten. Vi vill dock betona, att det är
önskvärt att företagsnämnderna vid de statliga företagen är arbetsdugliga
och effektiva. Enligt vår mening får det anses naturligt, att de statliga företagen
föregår med gott exempel på detta område.
Ett system där företagsnämndernas befogenhet skulle utvidgas till eu ren
beslutandefunktion anser vi icke lämpligt. En möjlighet skulle vara att anordna
en styrelse eller bolagsstämmorepresentation för de anställda. En sådan
representation skulle antingen kunna ordnas direkt genom de vid före
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
5
taget anställda eller indirekt genom att de fackliga organisationerna utsåg
representanter. Även mot en sådan lösning kan emellertid vägande invändningar
göras. Reellt skulle en minoritetsrepresentation som det väl närmast
kunde bliva fråga om i företagets styrelse icke ge större inflytande från de
anställdas sida än som kan ske i en företagsnämnd. I och med att de anställda
skulle företrädas genom sina fackorganisationers representanter i
styrelsen skulle deras vida kännedom om de anställdas problem och önskemål
visserligen göra dem väl skickade att i styrelsen arbeta för att bästa
möjliga relationer skulle uppnås mellan företagsledning och de anställda.
Genom att de anställdas representanter skulle bli delaktiga i ledningen av
företaget skulle de emellertid även bliva tvingade att taga hänsyn till en
mängd andra förhållanden berörande företagets organisation, produktion
och tekniska problem. De skulle i sådana fall bli bundna av de beslut som
föranleddes av dylika överväganden i styrelsen. I uppkommande intressetvister
skulle då icke samma frihet föreligga för representanterna att ge uttryck
åt de anställdas invändningar. Personalrepresentanterna skulle kunna
mötas av förebråelser för sina beslut och skulle slitas mellan motsatta förpliktelser
och hänsyn, vilket icke skulle vara till gagn för samarbetet, vare
sig för företagsledning eller de anställda.
Såvitt vi kan bedöma torde därför samråds- och förhandlingsvägen genom
företagsnämnderna vara den ordning som för närvarande ger de bästa förutsättningarna
för att den industriella demokratien i de statliga företagen
skall komma till verkligt uttryck. Oundgängligt är dock då såsom i det föregående
framhållits att alla företagsnämnder bedriver sitt arbete på ett effektivt
sätt.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1957 års riksdag väcktes motionerna 1:227 och 11:262, i vilka föreslogs,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa, att en utredning
tillsattes med uppgift att utreda vissa i motionerna angivna frågor
och utforma förslag till en lagstiftning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt
för de anställda i företagen. Motionerna behandlades av
andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 24, avstyrkte
desamma.
De statliga företagsnämndernas verksamhet upptogs till behandling i
motionen 11:581 vid 1960 års riksdag. Motionen hänvisades till lagutskott
och behandlades av andra lagutskottet, över motionen avgavs på utskottets
begäran yttranden av Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
centralorganisation, vilka båda avstyrkte motionen. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande, nr 66, anförde utskottet bl. a.
I motionen förordas ett utbyggande av de statliga företagsnämnderna från
— såsom de hitintills varit — organ för samråd och information till organ
med beslutande befogenheter, åtminstone i för de anställda viktiga intressefrågor.
Motionärerna föreslår därför, att en utredning tillsättes med uppgift
att behandla frågan om de statliga företagsnämndernas arbetsformer samt
att utforma förslag till en lagstiftning som tillförsäkrar de anställda i statliga
verk och företag ökad insyn och verklig medbestämmanderätt.
Vid 1957 års riksdag väcktes motioner med i huvudsak samma innebörd
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
som den nu förevarande, dock att motionerna då avsåg icke blott den offentliga
utan jämväl den privata sektorn. Riksdagen framhöll därvid, att utvecklingen
i vårt land, efter hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig
starkare, medfört att arbetstagarparten beretts allt större möjligheter till
insyn i företagen samt att ett led i denna utveckling varit inrättandet av
företagsnämnder. Tillkomsten av dessa hade byggt på ett accepterande av
den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens
parter gemensamma problem bäst löstes genom frivilliga överenskommelser
mellan berörda parter. Enligt riksdagen skulle kontinuiteten i utvecklingen
brytas, om man ginge över till en lagstiftning av det slag som förordats.
Den gällande ordningen ägde sin styrka däri, att den byggde på ett förtroendefullt
samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna
förutsättas att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad
att vinna anslutning hos dem som omfattades därav. Riksdagen anförde
också, att den utveckling som förevarit och de resultat som ditintills nåtts
genom frivilliga överenskommelser icke gav stöd för antagande att en lagstiftning
skulle för någondera parten medföra fördelar utöver dem som
kunde vinnas genom att fortsätta på den inslagna vägen. Riksdagen avslog
därför motionerna.
Sedan dessa uttalanden gjordes har icke inträffat något som enligt utskottets
mening föranleder till ett ändrat ställningstagande. De hörda remissinstanserna
har också ansett att frågor angående företagsnämndernas verksamhet
alltjämt bör lösas genom överenskommelser mellan berörda parter.
Det kan därjämte nämnas, att 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
i sitt den 20 augusti i år avgivna betänkande behandlat frågan
om olika vägar att öka de anställdas insyn och medinflytande inom statsförvaltningen.
Utredningen har därvid funnit, att samråds- och förhandlingsvägen
genom företagsnämnder torde vara den ordning som för närvarande
ger de bästa förutsättningarna för att den industriella demokratien
i de statliga företagen skall komma till verkligt uttryck.
Genom en den 16 december 1960 dagtecknad proposition, nr 18 år 1961,
anhöll Kungl. Maj:t om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 fattade beslut, bl. a.
Rekommendation (nr 113) angående samråd och samverkan på branschplanet
och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer. Med hänvisning till en i
propositionen intagen redogörelse för de olika samarbetsformer som förekommer
i Sverige och för företagsnämndernas verksamhet fann föredragande
departementschefen, statsrådet Nilsson, rekommendationen ej föranleda
någon åtgärd från svensk sida.
Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, nr 1, ej fann anledning till erinran mot vad departementschefen
yttrat.
Det må i detta sammanhang även nämnas, att chefen för civildepartementet,
statsrådet Lindholm, i bilaga lb till statsverkspropositionen 1963
framhållit vikten av att företagsnämndernas verksamhet inom den statliga
sektorn stimuleras genom insatser från det allmännas sida.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963 7
Motionen
I motionen framhålles, att de anställdas krav på ökat inflytande inom
företagen är en fråga som blir allt mer aktuell. När avtalet om företagsnämnder
träffades, ansågs detta som ett första steg på vägen mot ett verkligt
inflytande för de anställda. Det hävdas emellertid nu, att vederbörande departement
anser en sådan utveckling icke önskvärd och att de försök som
vid avtalsförhandlingar gjorts från de anställdas sida att vidga sitt inflytande
mött kompakt motstånd från statsmaktens representanter. En utredning
skulle därför enligt motionärerna bli av stort värde och även ha betydelse
för förhållandena inom det privata näringslivet.
Utskottet
I förevarande motioner hemställes om en utredning med uppgift att behandla
frågan om företagsnämndernas arbetsformer i statliga företag och
verk samt att framlägga förslag till lag som tillförsäkrar de anställda ökad
insyn och verklig medbestämmanderätt.
Redan vid 1957 års riksdag väcktes motioner med yrkanden om lagstiftning
av samma slag. Dessa motioner hade avseende å såväl den offentliga
som den privata sektorn. Riksdagen avslog motionerna under framhållande
av att frågan bäst löstes genom frivilliga överenskommelser mellan parterna
och i förtroendefullt samarbete dem emellan. Därvid framhöll riksdagen
även, att en i lag given reglering måhända icke skulle i motsvarande
grad vinna anslutning hos dem som omfattades därav.
En motion med samma innebörd som de nu förevarande väcktes vid 1960
års riksdag. Därvid avgavs yttranden av Landsorganisationen i Sverige och
Tjänstemännens centralorganisation, vilka båda avstyrkte motionen under
hänvisning till att frågor angående företagsnämndernas verksamhet borde
lösas genom överenskommelser mellan berörda parter. Vidare fanns för riksdagen
tillgängligt det betänkande som samma år avgivits av 1953 års utredning
rörande de statliga företagsformerna. I betänkandet uttalades att samråds-
och förhandlingsformen genom företagsnämnder bäst gagnade den industriella
demokratien i de statliga företagen. Utredningen ansåg vidare,
att frågan om företagsnämndernas verksamhet borde lösas förhandlingsvägen.
Vid behandlingen av motionen hänvisade riksdagen till vad som uttalats
år 1957 i frågan samt åberopade därjämte de åsikter som framförts
av remissinstanserna och nyssnämnda utredning. Motionen avslogs på dessa
skäl av riksdagen.
Utskottet anser icke att sedan år 1960 inträffat något som föranleder till
ett ändrat ställningstagande.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:452 och 11:545, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Kaijser, fru
Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström* och Thorsten
Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,
Rimmerfors*, fröken Wetterström, herrar Odhe*, Bengtsson i Varherg*,
fröken Sandell* och herr Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630164