Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående korttidsanställdas
och lågavlönades ATP-pensioner.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till
lagutskott hänvisade motioner, nr 542 i första kammaren av herr Jonasson och
herr Nilsson, Ferdinand, samt nr 655 i andra kammaren av herr Gustavsson i
Alvesta m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande en sådan
reformering av ATP, att kategorierna korttidsanställda och lågavlönade på ett
rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalda avgifter, i enlighet med
vad i motionen avses”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas till
motionerna.
Gällande bestämmelser in. m.
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres i princip
av summan av den försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger det för året gällande basbeloppet,
d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde
men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Basbeloppet avräknas i första hand mot
inkomsten av anställning. På den pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng,
som i sin tur ligger till grund för bestämmandet av de förmåner som
skall utgå från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst
fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng
beräknas på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast
om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade. I fråga om försäkrad
som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser, som
innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full pension. Pensionen uträknas
med utgångspunkt från medelpoängen under ett antal år, enligt huvudregeln
medelpoängen under de 15 år då poängen varit högst.
Avgift till pensioneringen erlägges i fråga om inkomst av anställning av arbetsgivaren
och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade själv. Avgifterna
Bibang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 5.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga
om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften beräknas
pa den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten av basbeloppet
och antalet anställda. Därvid räknas den som varit anställd på heltid under hela
aret sasom en anställd, den som varit anställd på heltid under en månad såsom
en tolftedels anställd, den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en
halv anställd o. s. v. — I fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst
av annat förvärvsarbete, sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten,
i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.
De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges av
arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den anställde.
Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen har förutsatts
att basbeloppet är 4 000 kronor.)
I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som varar
ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor. Arbetsgivaren
erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva basbeloppet, alltså
å (4 000 — 2 000 =) 2 000 kronor, men någon pensionsgrundande inkomst beräknas
likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger basbeloppet.
II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av verksamhet
i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning. För den
sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift, som beräknas på
lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet, alltså på (4 000 — V4 X 4 000 =)
3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig att själv erlägga avgift till pensioneringen
på inkomsten av rörelse. Eftersom avdraget för basbelopp i första hand skall göras
på inkomsten av anställning, som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet,
beräknas avgiften på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta
fall kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten, som
ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för
den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.
Lagen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen är därför inte direkt,
att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall avse just denne försäkrades
pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen nr 100 till 1959 års riksdag
under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring för allmän tilläggspension
följande.
Enligt principförslaget i propositionen 1958 A: 55 skall finansieringen av de
anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av samma
slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, d. v. s.
med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma. En arbetsgivares
avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av tilläggspensioneringen för alla
anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen, och alltså inte för
just den, på vars lön avgift beräknas, eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren.
Lagen är uppbyggd i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs
första stycke föreskrives, att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad
han under aret utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
3
Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade
är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anfördes i propositionen
bland annat:
För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast på
den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande för de anställda,
torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form av basbeloppsavdrag.
Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet för var och en hos en arbetsgivare
under kalenderåret anställd skulle emellertid vara uppenbart orimligt.
En arbetsgivare med många korttidsanställda skulle då trots en hög sammanlagd
lönesumma kunna helt slippa från avgift.
De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få för dem
som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända vid beslutet om
den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett uttalande i ovannämnda
proposition av föredragande departementschefen, vari han framhåller, att det synes
böra övervägas att efter vidare utredning jämka avräkningsregeln med tanke pa
sådana skogskörare, som vid sidan om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade
löneinkomster av mindre omfattning.
I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i syfte
att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning att
antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag, som inte blir pensionsgrundande
inkomst, eller inkomsten skulle bli pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift
erlagts för densamma.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 ar 1960 hemställde andra lagutskottet,
att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda
arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 16 år 1961 anförde andra lagutskottet:
ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras och
inbetalas "kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda. Registrering av
inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad. Det är därför icke
möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och
tillgodoförd pensionspoäng.
Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger med
dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har samband med
finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta är för närvarande
föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt vad som uppgivits
bär man därvid uppmärksamheten riktad på det i motionerna aktualiserade problemet.
Utskottet finner det därför icke påkallat för riksdagen att taga nagot
initiativ i frågan.
Även 1962 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden av samma
innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att sedan frågan sist var
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
föremål för behandling ingenting inträffat som kunde föranleda till ändrat ställningstagande.
I motioner till 1961 ars riksdag hemställdes om skyndsam utredning i syfte att
borttaga 15-års- och 30-årsreglerna.
Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande 30-årsregeln missgynnade
låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får erlägga
avgifter under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnades enligt motionärernas
uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster under senare delen av
sin aktiva tid.
Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 56 år 1961:
Regeln om 30 pensionsgrundande ar har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,
där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension upprätthålles.
Genom att antalet poänggivande år, som fordras för full pension, begränsats
till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på grund av studier eller annan
utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor, som på grund av
bamsbörd och omvardnad om barnen under ett antal år är förhindrade att ha
förvärvsarbete, har fördel av att endast 30 år kräves för rätt till full pension.
Detsamma gäller personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara
borta från förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att
30-arsregeln är en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.
Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15 år, då
poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största realinkomsterna,
kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet kan finna
innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon förändring i realinkomst
skett under de pensionsgrundande aren. Den omständigheten att vissa lönegrupper
har större nytta av regeln än andra grupper motiverar enligt utskottets mening
icke att regeln tas bort.
På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.
Även 1962 ars riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden med samma
innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs ej föreligga.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas två problem som angår sambandet mellan
avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.
Motionärerna kritiserar det förhållandet att en del arbetstagare med korttidsanställning,
för vilka arbetsgivare erlägger avgift till tilläggspensioneringen, inte får
motsvarande inkomst tillgodoräknad såsom pensionsgrundande. Motionärerna syftar
till lagändring, sa att i dessa fall den anställde får räkna inkomsten såsom pensionsgrundande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
5
Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser korttidsanställda
arbetstagare, har varit föremål för riksdagens behandling såväl 1961 som
1962. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet har andra lagutskottet
inte funnit något riksdagens initiativ i frågan påkallat. Utskottet har därvid erinrat
om att tilläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna
debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter
inte sker individuellt för varje försäkrad samt att det på grund därav inte är
möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd
pensionspoäng. Utskottet har vidare understrukit att frågan har samband
med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen och att detta är föremål
för överväganden inom socialdepartementet.
Skäl till ändrat ställningstagande i frågan föreligger icke. Utskottet kan därför
icke biträda motionerna i denna del.
I princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen
att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år. Pensionen beräknas
på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då pensionspoängen varit
högst.
I motionerna göres gällande att 30-årsregeln missgynnar de låglönegrupper,
som tidigt kommer ut i förvärvslivet och får erlägga avgifter för sin pensionering
under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än andra grupper. Genom 15-årsregeln gynnas enligt motionärernas uppfattning de grupper som har brant stigande
inkomster under senare delen av sin aktiva tid. Därför bör enligt motionärernas
mening pensionssystemet reformeras så, att samtliga poängår göres pensionsgrundande
och pensionen beräknas efter inkomsten under samtliga dessa år.
Andra lagutskottet har under såväl 1961 som 1962 haft att taga ställning till
motionsyrkanden av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har
utskottet avstyrkt motionerna och därvid anfört, att regeln om 30 pensionsgrundande
år har sin förebild inom den statliga pensioneringen, där det gäller ett krav på
30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension. Genom att antalet poänggivande
år, som fordras för full pension, begränsats till 30, tillgodoses sådana försäkrade
som på grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster.
Även gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under
några år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av 30-årsregeln. Detsamma
gäller, fortsatte utskottet, personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet
tvingas vara borta från förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn till dessa omständigheter
fann utskottet att nämnda regel innefattade en lämplig avvägning
mellan olika arbetstagares pensionsintressen. Vad beträffar 15-årsregeln fann utskottet,
att den måste innebära enbart fördelar för den försäkrade, så snart någon
förändring skett i realinkomsten under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten
att vissa lönegrupper kunde ha större nytta av regeln än andra grupper
motiverade enligt utskottets mening inte att regeln togs bort.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963
Utskottet finner inte skäl till ett ändrat ställningstagande och kan därför inte
biträda motionsyrkandet.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:542 och 11:655, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, fru Carlqvist, fröken
Nordström, herrar Lars Larsson, Enarsson, Eric Carlsson* och Erik Filip Petersson*
;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Bengtsson i Varberg, fru
Gunne*, herr Fredriksson*, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I.
av fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Jönsson i Ingemarsgården,
Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Frågan om
sambandet” och slutar med orden ”i denna del” bort ersättas med text av följande
lydelse:
”Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av tillläggspensioneringen
att betydande avgifter erlägges för korttids- och deltidsanställda
utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erlägges
avgift för anställda av den åsyftade kategorien utan att de erhåller så stor pensionsrätt
som avgiftens storlek motiverar. Utskottet finner dessa förhållanden otill
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 ar 1963
7
fredsställaridé och vill särskilt påpeka att olägenheterna till övervägande delen
drabbar personer med relativt små inkomster. Enligt utskottets mening bör åtgärder
vidtagas för att skyndsamt avveckla dessa olägenheter till förmån för en
ordning, som ur de berörda korttids- och deltidsanställdas synpunkt är tillfredsställande.
Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till den del nu är i fråga.”
b) att utskottet bort hemställa,
”att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 542 och
II: 655, såvitt de avser korttidsanställda, i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande
avlägsnande inom tilläggspensioneringen av den nu förekommande
disproportionen mellan avgift och förmån avseende deltidsoch
korttidsanställda, som innebär att avgift erlägges utan att
motsvarande pensionsrätt erhålles.”
II.
av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Andra
lagutskottet har” och som slutar med orden ”inte biträda motionsyrkandet” bort
ersättas med text av följande lydelse:
”Enligt utskottets mening måste förevarande fråga bedömas från utgångspunkten
att det skall finnas en väl utbyggd folkpensionering, grundad på principen
att alla medborgare skall ha samma rätt till pension. Denna pensionering måste
finansieras på sådant sätt att även medborgare med liten eller ingen inkomst erhåller
en lika god grundtrygghet som andra medborgare. Vissa inkomstöverföringar
till de lägre inkomsttagarnas förmån måste således förekomma inom folkpensioneringen.
Beträffande tilläggspensioneringen är inte inkomstöverföringar motiverade
och enligt utskottets mening måste det särskilt undvikas att inkomster genom tillläggspensioneringen
överföres från lägre inkomstgrupper till högre. Den vägledande
principen bör vara att en viss avgiftssumma skall ge samma förmån oavsett under
vilken tidrymd och fördelning på olika år m. m. den inbetalats.
Såsom framhållits i motionerna missgynnas låginkomstgrupperna av de nuvarande
reglerna för beräkning av avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.
En sådan ordning strider mot de ovan angivna principerna och medför att
inkomster överföres från lägre inkomstgrupper till högre. Utskottet anser det synnerligen
angeläget att dessa olägenheter avvecklas så snart det är möjligt. Det torde
finnas goda möjligheter att genomföra en sådan reformering av pensionssystemet
att detta bringas i överensstämmelse med de ovannämnda principerna. Utredning
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 är 1963
i detta syfte bör snarast igångsättas. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till
den del nu är i fråga.”
b) att utskottet bort hemställa,
”att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, I: 542 och
II: 655, såvitt de avser lågavlönade, i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande sådan
reformering av den allmänna tilläggspensioneringen att låginkomstgruppema
erhåller pensionsrätt i förhållande till inbetalda
avgifter och det nuvarande missgynnandet av dessa grupper sålunda
avlägsnas.”
. w.
R.
Aktiebolaget
Statlanders boktr., Sthlm 1963.