Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1963
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av väckta motioner om statens övertagande
av kostnaderna för förvaring och underhåll av viss civilförsvarsmateriel.
I de likalydande motionerna nr 283 i första kammaren av herr Nilsson,
Yngve, m. fl. och nr 327 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult
m. fl. har framställts yrkanden i fråga om kommunernas kostnader för förvaltningsuppgifter
av statlig karaktär. Motionerna har, såvitt avser medelsanvisning,
hänvisats till statsutskottet och i övrigt till lagutskott. I den män
motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats andra lagutskottet.
I motionerna har såvitt nu är i fråga hemställts, att riksdagen inålte
dels »uttala, att kommunerna icke bör belastas med kostnader för förvaltningsuppgifter
av i princip statlig karaktär i annan utsträckning än som ma
vara erforderligt för att vaksamhet skall iakttagas vad utgifterna beträffar»
dels »antaga följande
Förslag
till
lag om ändring av civilförsvarslagen av den 22 april 1960 (nr 7U)
Härigenom förordnas, att 40 § 1 och 2 mom. samt 44 och 46 §§ civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74) skola erhålla följande ändrade lydelse.
40 §.
1 mom. Det åligger kommun att
a) genom sina —-—-— och dylikt;
b) i enlighet---i organisationsplanen;
c) utföra källarmursgenombrott---enskilda skyddsrum;
d) vårda och---omförmälda anordningar;
e) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt,
i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning
eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret
ävensom för utbildningsverksamhet inom civilförsvaret;
f) svara för--— kommunal anställning;
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr U9
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1963
g) under civilförsvarsberedskap — —--egendom;
samt
h) å trafikled---under mörkläggning.
2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b)—d), enligt organisationsplanen
hänför sig till flera i samma civilförsvarsområde helt eller delvis
ingående kommuner, skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga
åtgärder och förskjuta kostnaderna därför.
I den---belöpande andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
sådan i 1 mom. f) avsedd kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap
och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen
såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande förlust i
anledning av skada å kommunen tillhörig materiel eller annan egendom,
som jämlikt 1 mom. g) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets
förfogande för ändamål som nu sagts.
44 §.
Tillhandahåller kommun lokaler för civilförsvarets administration, för
förvaring av materiel eller utrustning för civilförsvaret eller för annan
civilförsvarsutbildning än sådan som avser det egna civilförsvarsområdets
personal eller har kommun kostnader för underhåll av materiel eller utrustning
för civilförsvaret, skall skälig ersättning därför utgivas av statsmedel.
46 §.
Ingår municipalsamhälle eller del därav i civilförsvarsområde skola följande
särskilda bestämmelser gälla:
1) Vad som stadgas i 40 § 1 mom. a) samt f), g) och h) jämte därtill
anslutande bestämmelser i 40 § 2 mom. skall äga motsvarande tillämpning
å municipalsamhället.
2) Municipalsamhället äger---45 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 283.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från civilförsvarsstyrelsen samt överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Stockholms län. Därjämte har på utskottets
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.9 år 1963
begäran yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund.
Gällande bestämmelser om kommunerna och civilförsvaret
Kommunernas skyldighet att medverka i civilförsvaret regleras i 6 kap.
cinilförsvarslagcn den 22 april 1960 (nr 74J. Enligt 40 § har kommun en
allmän skyldighet att genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen
biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som har
samband med de särskilda myndigheternas verksamhet. Bland särskilda
uppgifter, som åvilar kommun i fråga om civilförsvaret, må nämnas att inrätta
och utrusta allmänna skyddsrum, vidtaga reservanordningar för vatten-,
gas- och elektricitetsförsörj ningen, utföra källarmursgenombrott för
allmänna och enskilda skyddsrum samt tillhandahålla lokaler för civilförsvarets
administration och för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret.
Under e) i 40 § upptages skyldighet för kommun att förvara och underhålla
sådan för det allmänna civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst,
brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel, som icke utgör personlig
utrustning för tjänstegrenarnas personal.
För kostnad, som kommun fått vidkännas för inrättande och utrustande
av allmänna skyddsrum, för vidtagande av reservanordningar och för utförande
av källarmursgenombrott, äger kommunen erhålla statsbidrag med
% av kostnadens belopp. De kostnader, som blir en följd av åliggandet enligt
40 § e) civilförsvarslagen, bäres däremot i sin helhet av kommunen.
Historik
Enligt de bestämmelser, som fanns intagna i 1944 års civilförsvarslag,
ålåg det kommun att, i enlighet med gällande organisationsplan, ekonomiskt
och materiellt svara för upprätthållande av det allmänna civilförsvaret. För
de kostnader kommunen fick vidkännas ägde den i princip erhålla statsbidrag,
som regel med två tredjedelar av kostnadens belopp. Statsbidrag utgick
emellertid inte för kostnad som avsåg förvaring, underhåll och kontroll
av materiel, utrustning och annan egendom. Enligt 1944 års civilförsvarslag
svarade kommunen alltså helt för förvaring och underhåll av all civilförsvarsmateriel
för det allmänna civilförsvaret.
År 1948 beslöts genomgripande ändringar beträffande kommunernas skyldigheter
med avseende å civilförsvaret. Staten övertog i princip ansvaret för
upprätthållandet av det allmänna civilförsvaret och i vissa hänseenden även
av det särskilda civilförsvaret, dock att vissa (i 45 §) uppräknade förpliktelser,
av huvudsakligen praktiska eller organisatoriska skäl, alltjämt skulle
åvila kommunerna. Kommunerna befriades sålunda bl. a. från kostnaderna
för administration, utbildning och anskaffning av materiel samt i betydande
i. niharig till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 and. Nr i9
4
Andra lagutskottets utlåtande nr it) dr 1963
grad från kostnaderna för förvaring av materiel. De viktigaste kommunala
uppgifterna som bibehölls var att i viss utsträckning tillhandahålla för
fredsmässigt bruk avsedd materiel samt att med rätt till statsbidrag anordna
allmänna skyddsrum och källarinursgenombrott för allmänna och enskilda
skyddsrum ävensom vidtaga vissa andra byggnadsanordningar. Beträffande
skyldigheten att förvara och underhålla för det allmänna civilförsvaret
avsedd materiel infördes under e) i 45 § en bestämmelse av samma
lydelse som den nu gällande. Förslagen till lagändringarna förelädes riksdagen
i proposition nr 81 dr 19A8. Till grund för förslagen låg ett av 1945
års civilförsvarsutredning år 1947 avgivet betänkande (SOU 1947: 10). Beträffande
förvaringen av materiel och annan utrustning anförde utredningen
följande:
I fråga om förvaring av särskilt för civilförsvaret anskaffad materiel pågår
f. n. inom civilförsvarsstyrelsen utredning angående möjligheterna att i
viss utsträckning centralisera förrådshållningen. I den mån centralisering
kommer till stånd komma kostnaderna för de härvid anordnade förråden
att falla på statsverket. Jämväl beträffande förråd inom civilförsvarsområdena,
vilka bl. a. på grund av bristen på större förrådsutryminen
synas bli nödvändiga i betydande omfattning, förordar emellertid
utredningen kostnadernas överflyttning på statsverket. I likhet med vad
tidigare föreslagits beträffande expeditionslokaler synas emellertid kommunerna
böra vara skyldiga att mot ersättning tillhandahålla lämpliga förrådsutrymmen.
Undantag från vad nu sagts torde böra gälla sådan materiel som avses
för ordnings- och bevakningstjänst, brandtjänst och teknisk tjänst. Sådan
materiel föreslås skola utan kostnad för statsverket förvaras och vårdas av
kommunerna gemensamt med motsvarande fredsmateriel.
I förutnämnda proposition fann föredragande departementschefen beträffande
förvaringen etc. av materielen för de särskilt angivna tjänstegrenarna
ej skäl till annan avvikelse från utredningens förslag än att ansvaret
för förvaring av materiel, som utgjorde personlig utrustning för personalen,
borde ligga på staten.
I ett den 21 januari 1959 avgivet slutbetänkande (stencilerat) uttalade
1953 års civilförsvarsutredning beträffande den del av förrådshållningen
som ankom på kommunerna, att gällande ordning icke var i alla delar tillfredsställande
och att civilförsvarets materielberedskap bäst tillgodosågs,
om staten ansvarade för förrådshållningen av all civilförsvarsmateriel. Därest
gällande bestämmelser bibehölls, skulle kommunerna med hänsyn till
det ökade behovet av civilförsvarsmateriel i många fall bli nödsakade att anskaffa
särskilda förrådsutrymmen för att kunna fullgöra sin skyldighet. Utredningen
föreslog därför, att skyldigheten för kommunerna att förvara viss
civilförsvarsmateriel skulle utgå.
Andra lagutskottets utlåtande nr 49 dr 1963 5
I proposition nr 114 år 1959, i vilken riktlinjerna för civilförsvarets organisation
och verksamhet uppdrogs, anförde föredragande departementschefen
i fråga om materielens förvaring och vård, att tillräckliga skäl inte syntes
föreligga att göra ändring i de principer som gällde för ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun. Enligt departementschefens uppfattning
medförde den rådande ordningen obestridliga fördelar, framför allt därigenom
att sakkunnig tillsyn erhölls över sådana materielslag, som användes i
den kommunala verksamheten.
Mot propositionens innehåll i denna del hade riksdagen icke någon erinran.
I den proposition, nr 5 år 1960, varigenom riksdagen förelädes förslag till
nu gällande civilförsvarslag, erinrade föredragande departementschefen beträffande
ansvaret för förrådshållningen om riksdagens ställningstagande i
frågan år 1959 och föreslog, att gällande regler skulle oförändrade upptagas
i den nya lagen, vilket också blev riksdagens beslut.
Motionerna
Beträffande den materiel kommunerna är skyldiga att förvara och underhålla
samt kostnaderna för förrådshållningen anföres i motionerna följande:
Den
aktuella materielen är till väsentlig del sådan som kommunerna redan
måst anskaffa för egen del (såsom brandmateriel). Materielen får i
fredstid icke av kommunen nyttjas annat än vid extrem katastrof. Materielinängderna
kan väntas öka starkt om den av 1962 års försvarsberedning
föreslagna fyraåriga kostnadsramen för civilförsvaret vinner riksdagens
gillande. Kommunerna kommer sålunda att vidkännas starkt ökade kostnader
för materielens förvaring och vård.
Materielen är normalt avsedd för ett civilförsvarsområde som helhet.
Mängden bestäms bl. a. av antalet tätorter i området, dessas storlek och riskerna
för flyganfall mot området/orterna. Materielen tilldelas enligt en av
civilförsvarsstyrelsen fastställd plan. Vissa områden kan åläggas att omhänderta
stora materielmängder under de närmaste åren. Andra områden
berörs icke förrän efter 1967 och enligt då gällande ekonomisk ram jämte
inaterielanskaffningsplaner. Egentliga landskommuner med låg riskklass
belastas hårdare i kostnadshänseende än tätortskommun i samma civilförsvarsområde.
Kostnaderna för förvaring och vård kommer sålunda att drabba
kommunerna olika hårt beroende på civilförsvarsområdets och kommunernas
karaktär.
Eftersom civilförsvaret är en uteslutande statlig angelägenhet, bör även
materielens förvaring och vård vara en statsverkets uppgift. Motionärerna
anser därför att bestämmelserna i 40 § 1 mom. e) civilförsvarslagen bör
utgå. Statsverkets ökade kostnader beräknas till ca en miljon kr.
(5 Andra lagutskottets utlåtande nr it) dr 1963
Remissyttrandena
Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och ko mm
u n finner Svenska stadsförbundet det icke befogat att nu taga någon
principiell ställning till frågan. Enligt förbundets mening bör diskussionen
härom i vart fall anstå till dess 1958 års skatteutjämningskommitté avlämnat
sitt betänkande, vilket kan beräknas ske under innevarande år. Svenska
landskommunernas förbund erinrar om att det i olika sammanhang tidigare
deklarerat förbundets uppfattning rörande samhällsuppgifternas fördelning
mellan staten och kommunerna. Därvid har det -— i motsats till nu —
varit fråga om att avgiva yttranden i mera konkreta frågor. Förbundet har
inget att invända mot att riksdagen gör ett uttalande av det slag motionärerna
påyrkat men ifrågasätter värdet av ett så allmänt och närmast till riksdagen
själv riktat uttalande.
Den av motionärerna önskade ändringen i civilförsvarslagen
tillstyrkes av civilförsvarsstyrelsen. Styrelsen erinrar om att civilförsvaret
för närvarande lagerhåller statligt anskaffad materiel till ett värde av
ca 200 miljoner kr. och att vid fullt utbyggd organisation materielvärdet beräknas
uppgå till ca 600 miljoner kr. Statsverket svarar för förvaring och
underhåll av den ojämförligt största delen av materielen. Beträffande den
materiel där angivna skyldigheter åvilar kommunerna uttalas följande:
Sådan materiel för ordnings- och bevakningstjänsten, som skall förvaras
av kommun, utgöres i huvudsak av förläggningsutrustning och är av
ringa omfattning. Tekniska tjänsten har upphört och ersatts av räddningstjänsten.
Med hänsyn till den därvid ändrade inriktningen av materielbehovet
har styrelsen ansett att räddningstjänstens materiel skall förvaras och
underhållas av statsverket. I fråga om brandmateriel är däremot kommuns
ovan omförmälda skyldighet ganska omfattande. I 1961 års priser har den
f. n. lagerhållna, statligt anskaffade brandmaterielen ett värde av ca 30
miljoner kronor, och vid fullt utbyggd organisation beräknas efter samma
prisnivå den statliga brandmaterielen få ett värde av ca 90 miljoner kronor.
Hyreskostnaderna för den i dag lagerhållna statliga brandmaterielen beräknas
till 200 000 kronor per år och vid fullt utbyggd organisation till 500 000
kronor per år. Härvid har räknats med en hyreskostnad av ca 8 kronor per
m3. Vidare tillkommer underhållskostnaderna som för i dag lagerhållen
mängd kan beräknas till 500 000 kronor och vid fullt utbyggd organisation
till 1,2 miljoner kronor.
Civilförsvarsslyrelsens synpunkter på motionärernas förslag redovisas i
yttrandet på följande sätt:
Vad först angår frågan om materielens förvaring så vill styrelsen erinra
om att vid den tidpunkt då ifrågavarande regel senast stadfästes (1948) beräknades
det statliga behovet av brandmateriel ej vara större än att materielen
till sin huvuddel skulle kunna inrymmas i de kommunala fredsbrand
-
Andra lagutskottets utlåtande nr M) år 7
kårernas stationer. Vid denna tidpunkt skulle vidare civilförsvarets enheter
i princip mobiliseras inom tätorterna. Mobiliseringen kunde för brandenheterna
ske vid brandstation eller å plats inom tätorten ej långt därifrån.
Hela denna bild är nu totalt förändrad. Civilförsvarets brandkårer tillföres
— såsom ovan redovisats — materiel till betydande värde och omfattning.
Brandenheterna utgångsgrupperas och mobiliseras i anslutning till andra
enheter ofta på stort avstånd från orternas tätbebyggelse. Civilförsvaret
strävar efter att förvara all materiel i anslutning till grupperingsplatserna
för enheterna. I fråga om brandmaterielen, för vilken
kommunerna bär ansvaret, försvåras denna strävan därav, att kommunerna
av naturliga skäl placerar denna materiel i brandstationerna eller eljest där
kommunala utrymmen finns tillgängliga. Dessa förvaringsplatser svarai
sällan mot den ur beredskapssynpunkt önskade placeringen. Detta är utan
tvivel en betydande olägenhet, vilken skulle kunna avhjälpas därest staten
påtog sig ansvaret för förvaringen. Därest staten svarade för all mateiiel
skulle alltså matcrielen lättare kunna förvaras och uppläggas på ett ur beredskapssynpunkt
rationellt och enhetligt sätt. Motionärerna anser att också
underhållet borde i fortsättningen åvila staten. Även styrelsen finner att
sambandet mellan förvaring och underhåll ej bör brytas. Samma myndighet
bör svara för båda funktionerna. Men styrelsen vill i detta sammanhang erinra
om den i nuvarande lagstiftning gällande regeln att kommun genom sina
myndigheter skall lämna länsstyrelsen och civilförsvarscheferna biträde
i sådana frågor rörande civilförsvar, som har samband med de särskilda
myndigheternas verksamhetsområden. Ändring i denna regel har ej ifrågasatts.
Den bör medföra, att de kommunala brandmyndigheterna skall vara
skyldiga att utan kostnad ge civilförsvarsmyndigheten råd och anvisningar
och den tekniska hjälp i övrigt, som kan påfordras för brandmatericlens underhåll.
Styrelsen bär i det föregående redovisat, att ett överforande av ansvaret
för ifrågavarande materiel från kommunerna till staten kommer att medföra
ökade statliga utgifter för civilförsvaret. I detta sammanhang vill styrelsen
understryka, att ett sådant överförande — som starkast motiveras av
beredskapsskäl — med säkerhet kommer att kräva betydande kapitalinvesteringar
för uppförande av förråd på lämpliga platser. Om nya förråd maste
uppföras för all materiel uppgår kostnaderna vid fullt utbyggd organisation
(56 000 m3) och i dagens priser till i runt tal 14 miljoner kronor. Självfallet
minskas tidigare redovisade hyreskostnader i proportion till investeringarna.
Styrelsen har tidigare avstyrkt överförandet av förrådsansvaret från kommunerna
till statsverket. De erfarenheter, som numera vunnits i samband
med uppbyggnaden av den nya civilförsvarsorganisationen, visar emellertid
att ett sådant överförande kommer att främja en rationell förrådshållning
och en god beredskap. Styrelsen anser sig därför nu böra tillstyrka bifall till
motionerna. Härvid förutsätter styrelsen, att de ytterligare medel, som denna
reform kräver, beviljas utöver den av 1962 års försvarskommitté förslagna
kostnadsramen för civilförsvaret.
Även överstulhållarämbetet påtalar nackdelar med rådande ordning. Sålunda
anföres det i yttrandet att gällande föreskrifter om civilförsvarsma
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr \9 ur 1963
terielens förvaring kan medföra att förråd uppföres utanför den kommun
som ålagts att vidtaga åtgärder och att förskjuta kostnaderna för förvaringen.
Vidare synes det överståthållarämbetet inte rationellt, att av två
förråd, som erfordras för civilförsvarsmateriel på samma plats, det ena kan
komma att uppföras och skötas av staten och det andra av vederbörande
kommun, överståthållarämbetet erinrar om att det i utlåtande den 25 februari
1959 över civilförsvarsutredningens slutbetänkande förklarat sig biträda
utredningens åsikt, att materielförvaringen borde vara en uppgift för
statsverket, därvid ämbetet ifrågasatt om icke kommunerna utan kostnad
för staten borde tillhandahålla teknisk sakkunskap för vården av framför
allt brandredskapen. Avslutningsvis anföres i yttrandet följande:
Överståthållarämbetet har ej funnit anledning frångå vad ämbetet i utlåtandet
den 25 februari 1959 uttalat såväl i huvudfrågan som beträffande
skyldighet för kommun att tillhandagå med teknisk sakkunskap rörande
vård av brandmateriel. Motionärernas förslag biträdes därför av ämbetet.
Dock förutsätter ämbetet dämd att civilförsvaret erhåller erforderliga resurser
för den utvidgade förrådsverksamheten i avseende på såväl förrådsbyggnation
som kvalificerad personal för vård av ifrågavarande materiel.
Svenska stadsförbundet anser den av 1953 års civilförsvarsutredning i
hithörande frågor hävdade meningen vara den principiellt riktiga och biträder
i så måtto motionerna att förbundet tillstyrker att åtgärder vidtages för
genomförande av civilförsvarsutredningens förslag.
Svenska landskommunernas förbund slutligen framhåller, att ställningstagandet
i frågan främst måste grundas på praktisk-administrativa och
ekonomiska skäl. Därest staten — med den spridning eller fördelning av
inaterielen på olika orter som förbundet förutsätter vara nödvändig — kan
till ungefär samma kostnader som kommunerna på ett rationellt och effektivt
sätt handha förvaringen och underhållet av materielen, väll förbundet
förorda en sådan lösning. En närmare utredning om statens möjligheter i
detta avseende torde enligt förbundets mening vara nödvändig.
Utskottet
I förevarande motioner framställes yrkanden dels i fråga om fördelningen
i allmänhet mellan staten och kommunerna av kostnaderna för den offentliga
verksamheten, dels beträffande kommunernas skyldighet att svara för
vissa kostnader inom civilförsvaret.
I fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna hemställes
att riksdagen måtte uttala, att kommunerna icke bör belastas med
kostnader för förvaltningsuppgifter av i princip statlig karaktär i annan
utsträckning än som må vara erforderlig för att vaksamhet skall iakttagas
vad utgifterna beträffar. Utskottet vill emellertid härvidlag hänvisa till att
Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1963
9
1958 års skatteutjämningskommitté — som tillkallats för att verkställa
utredning rörande den kommunala skatteutjämningen — behandlar frågor
som har nära samband med kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Denna utredning beräknas enligt den senaste riksdagsberättelsen
slutföra sitt arbete under innevarande år. I avvaktan på att resultatet av utredningen
redovisas, anser utskottet inte att skäl föreligger för ett principuttalande
i ämnet.
Som exempel på kostnader, som bör överflyttas från kommunerna till
staten, nämner motionärerna kommunernas kostnader för förvaring och
underhåll av viss civilförsvarsmateriel. Motionärerna åsyftar därvid bestämmelsen
i 40 § e) civilförsvarslagen, enligt vilken kommun är skyldig att
förvara och underhålla sådan för det allmänna civilförsvarets ordnings- och
bevakningstjänst, brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel, som
inte utgör personlig utrustning för tjänstegrenarnas personal. Till de kostnader
kommun åsamkas i detta avseende utgår — till skillnad från vad som
gäller i fråga om vissa andra i 40 § upptagna åligganden för kommun
— icke statsbidrag. Motionerna syftar till ett upphävande av nämnda skyldighet
för kommunerna.
Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till detta förslag.
Civilförsvarsstyrelsen har påtalat att en betydande olägenhet med nuvarande
ordning är att den av kommunerna omhänderhavda materielen sällan
förvaras på de ur beredskapssynpunkt lämpligaste ställena. Styrelsen anser
att ett överförande av förrådsansvaret från kommunerna till statsverket
kommer att främja en rationell förrådshållning och en god beredskap.
Styrelsen påpekar emellertid, att en ändring i gällande regler med säkerhet
kommer att kräva betydande kapitalinvesteringar för uppförande av
förråd på lämpliga platser, och förutsätter att de medel som behövs härför
beviljas utöver den av 1962 års försvarskommitté uppdragna kostnadsramen
för civilförsvaret. Även överståthållarämbetet har påtalat nackdelar med
rådande ordning och ansett det önskvärt att en ändring av reglerna kommer
till stånd.
Vad som sålunda framkommit under remissbehandlingen visar att olägenheter
främst ur beredskapssynpunkt är förenade med nuvarande uppdelning
av förrådshållningen inom civilförsvaret. Utskottet anser därför att möjligheterna
att på staten överföra den del av förrådshållningen som nu ankommer
på kommunerna bör bli föremål för utredning.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:283 och 11:327, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om översyn av civilförsvarslagens bestämmelse om
10
Andra lagutskottets utlåtande nr i.9 år 1963
skyldighet för kommun att förvara och underhålla viss civilförsvarsmateriel;
samt
lH<» t •••!»:>. ffi.:! ■''('' i! ,! (»->*; = lil!>
2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1963
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
-tf:;-: f;i''/''?«>• * • *» t-J i uu :''n i lii^ni; <> i»• /! > <''.>( / . H;; i i i r • ?!. i
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru
Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström
och Enarsson; i •
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fru Gunne, herr Johansson i Södertälje,
fru Eriksson i Ängelholm och herr Gustavsson i Alvesta.
- ! CTMIDi.nliO.i ’ iO
* Ej närvarande Vid utlåta-ndels justering.
• ’ cin b‘).''u _n!.i t,,j .,i »p.
Reservationer
:i! U''.''!'')n dna t.:» in''-. . in
Ui : •. i o I.
av herr Lars Larsson.
''ÅA‘ ij‘td hoj? in .din ^niiillisil^håviöt ll''Ki.>jjin t- t >:ii
oslliij: i gnnfi jj^
>i»iic.föttpiu i;"*'': , , _ •
av herr Enarsson och tru Gunne.
Mai /Viirhi! in i''tf;: >>D J.v, ;r>:>
nu j-c.'': b. j v it äiliinnioAeni/e-iWl ei>s v c
n ;li.iuläq <r* lo}<)drn>ht‘.!li!illi;i^''i > /«''» rf - ti.
»>i > fn''jlg''i i tv. yuiifvm: uv liv. riK/rlrn:'', j*»i> il
-
gniiiou.ihid^.iiii-ri J■;
I i Ii ll-llII (■ ••■Il >1 I. ! A !: l.|11
v>e.ua l-dli>;!^J » .fcrti.wnMli
■’lhif(*''I)Ö''HÖ''* /.: eib »•>!• ’
.iJfiil^fn-ir! i ilfo-ii-.j:: ■
A iiij •re.]-