Andra lagutskottets utlåtande nr i6 dr 1963
1
Nr 46
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
verkskyddets finansiering.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 450 i första kammaren av herr
Bengtson och herr Pettersson, Harald, samt nr 547 i andra kammaren av
herrar Magnusson i Nennesholm och Wahrendorff.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam utredning av frågan
om verkskyddets finansiering i enlighet med vad i motionen anförts».
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från civilförsvarsstyrelsen. Yttrande har
därjämte på utskottets begäran avgivits av Sveriges Industriförbund.
Gällande bestämmelser
Civilförsvaret — som har till uppgift att utöva sådan verksamhet för rikets
försvar, som avser att skydda och rädda liv och egendom vid anfall
mot riket och som icke åvilar krigsmakten — anordnas dels som allmänt
civilförsvar, dels i den mån det finnes erforderligt med hänsyn till bebyggelsens
beskaffenhet eller eljest som verkskydd för särskilda anläggningar
och byggnader.
Närmare bestämmelser om verkskydd återfinnes i 7 kap. civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74;. Enligt 47 § är ägare av anläggning eller byggnad,
för vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,
att anskaffa, förvara och underhålla materiel m. m., som erfordras
för verkskyddets verksamhet, att i mån av behov inrätta, utrusta och
underhålla ledningscentral och andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen,
att bestrida kostnader för utbildning av verkskyddspersonalen, att
på anmodan tillhandahålla vissa anläggningen rörande handlingar samt att
i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som är erforderliga
för verkskyddets verksamhet. Om anläggningen eller byggnaden i sin
helhet är upplåten till någon med nyttjanderätt, skall enligt 48 § nämnda
lag vad som stadgas om ägare i stället gälla nyttjanderättshavaren såvida
inte länsstyrelsen för visst fall förordnar annorlunda. Då nyttjanderätten
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 46
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 46 a!r 1963
avser kortare tid än två år, åligger det dock nyttjanderättshavaren allenast
att planlägga verkskyddet, bestrida kostnad för utbildning av dess personal,
tillhandahålla upplysningar och handlingar samt vårda verkskyddets materiel.
Enligt 19 § 1 mom. civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377)
skall verkskydd organiseras vid anläggning eller byggnad, inom vilken i
fredstid i regel minst 100 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner
verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom
område eller å plats, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger.
Inom område, där allmänna skyddsrum skall anordnas, skall vidare enligt
länsstyrelsens bestämmande verkskydd organiseras vid anläggning eller
byggnad av nämnd omfattning därest anläggningen eller byggnaden är av
väsentlig betydelse för försvaret, folkförsörjningen eller sjukvården, så ock
eljest om verkskydd finnes påkallat med hänsyn till anläggningens eller
byggnadens beskaffenhet eller belägenhet. Länsstyrelsen kan förordna, att
verkskydd skall organiseras gemensamt för två eller flera anläggningar, som
är belägna i omedelbar anslutning till varandra, om det sammanlagda antalet
i fredstid vid anläggningarna sysselsatta personer i regel uppgår till
minst 100.
I 22 § nyssnämnda kungörelse föreskrives att den organisationsplan, som
upprättas av länsstyrelsen och i vilken civilförsvarets omfattning och beskaffenhet
inom varje civilförsvarsområde anges, skall innehålla uppgift om
bl. a. de områden och platser, inom vilka verkskydd skall finnas. Därjämte
skall anges de anläggningar och byggnader, som enligt särskilda beslut skall
vara försedda med verkskydd.
Civilförsvarsstyrelsen meddelar anvisningar för länsstyrelsernas uttagning
av de anläggningar och byggnader, vid vilka verkskydd skall anordnas,
samt för verkskyddens organisation. Närmare föreskrifter om verkskyddens
verksamhet meddelas också av civilförsvarsstyrelsen.
Det kan nämnas, att det även åligger anläggnings eller byggnads ägare att
inrätta, utrusta och underhålla enskilda skyddsrum (53 § civilförsvarslagen)
och att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i
eller vid anläggningen eller byggnaden samt för mörkläggning av anläggningen
eller byggnaden (57 § samma lag).
Historik
Enligt 1937 års luftskyddslag var ägare eller innehavare av egendom pliktig
tåla åtgärd beträffande egendomen, som länsstyrelsen fann erforderlig
för beredande av luftskydd, såvida åtgärden för honom medförde allenast
ringa kostnad eller olägenhet. Vidare stadgades, att Konungen ägde ålägga
ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften vid an
-
Andra lagutskottets utlåtande nr A6 dr 1963
3
läggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet
kunde anstå och icke för ägaren eller innehavaren medförde oskälig kostnad.
Vidare förelåg skyldighet att anskaffa och underhålla sådana brandredskap,
som länsstyrelsen prövade erforderliga för egendomens behov.
Utförliga regler om verkskydd intogs i den före nuvarande civilförsvarslag
gällande 1944 års civilförsvarslag. Under förarbetena till denna lag hade sakkunniga
uttalat, att det borde ankomma på ägare eller, i vissa fall, innehavare
av anläggning eller byggnad att sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna
för upprätthållande av verkskydd, som skulle finnas för anläggningen
eller byggnaden, ävensom för anordningar och åtgärder i övrigt som främst
hade avseende på skyddet av anläggningen samt därvarande personer och
egendom. I proposition nr 268 år 19U framhöll föredragande departementschefen,
att civilförsvarets effektivitet ofta var helt beroende av att vid de särskilda
skyddsobjekten, främst anläggningar och byggnader av olika slag,
särskilda åtgärder var vidtagna för skyddet av därvarande personer och
egendom. De för de särskilda skyddsobjekten organiserade industriluftskydden
hade kommit att spela en allt viktigare roll för luftskyddets samlade effektivitet.
Det syntes naturligt att som princip knyta skyldigheten att svara
för åtgärderna till ägarna av respektive anläggningar och byggnader. Departementschefen
fann därför, att den av de sakkunniga föreslagna principen,
att ägare av anläggningar och byggnader skulle vara skyldiga att svara för
uppehållandet av verkskydd, borde vara vägledande vid bestämmandet i
särskilda fall av ansvaret för olika åtgärders vidtagande.
I proposition nr 1U år 1959, i vilken riktlinjerna för civilförsvarets organisation
och verksamhet uppdrogs, uttalade föredragande departementschefen
beträffande kostnaderna för verkskyddet, att dessa liksom ditintills borde
åvila ägaren eller innehavaren av den anläggning, till vars skydd verkskyddet
är anordnat. Han förutsatte emellertid, att bl. a. den samtidigt föreslagna
begränsningen av skyldigheten att uppehålla verkskydd till anläggningar
med minst 100 anställda skulle innebära väsentliga lättnader för
företagarna.
I proposition nr 5 år 1960 förelädes riksdagen förslag till nu gällande civilförsvarslag.
Reglerna om verkskydd föreslogs i propositionen skola överföras
i stort sett oförändrade till den nya lagen.
Riksdagen biföll propositionen, såvitt nu är i fråga.
Motionerna
Enligt motionärerna bör kostnaderna för verkskydd — liksom övriga
försvarskostnader — bestridas av statsmedel och ej av enskilda företag eller
sammanslutningar. Motionärerna anser detta vara betydelsefullt inte minst
4
Andra lagutskottets utlåtande nr A6 år 1963
med hänsyn till att olika näringsgrenars möjligheter att via priserna på sina
produkter sia ut merkostnader av detta slag är mycket varierande.
Remissyttrandena
Civiltörsvarsstyrelsen avstyrker motionerna. Styrelsen erinrar om att det
alltsedan civilförsvarets tillkomst ålegat ägare (nyttjanderättshavare) av
anläggning eller byggnad att under vissa förutsättningar organisera verkskydd
och bestrida kostnaderna härför. Styrelsen anför vidare:
Bestämmelsen att den enskilde ägaren eller nyttjanderättshavaren skall
svara för verkskyddet uppehälles emellertid ej undantagslöst. I fråga om utbildningen
av verkskyddspersonal gäller nämligen vissa särbestämmelser.
Sålunda administreras utbildningen i regel av civilförsvarsmyndigheterna.
Kostnaderna för själva undervisningen (lärare, skollokaler, utbildningsmateriel)
bestrides vid den centrala och regionala utbildningen å statens civilförsvarsskolor
av statsverket. Övriga utgifter för utbildningen inbegripet hela
den lokala undervisningen bäres dock av ägaren eller nyttjanderättshavaren.
Enligt nu gällande bestämmelser skall i princip verkskydd organiseras vid
anläggningar med minst 100 anställda i orter, där skyldighet att bygga normatskyddsrum
föreligger. Verkskydd, som endast består av bevakningstjänst,
kallas B-verkskydd. Övriga verkskydd kallas A-verkskydd. I riket
skall organiseras ca 1 050 A-verkskydd och ca 350 B-verkskydd. Den sammanlagda
personalstyrkan inom verkskydden uppskattas till ca 70 000 personer.
Kostnaderna för anskaffning av hela behovet av materiel för verkskyddsorganisationen
beräknas till ca 53 miljoner kronor. Viss del av denna
materiel finnes redan. De löpande årliga kostnaderna för planläggning, förvaring
och underhåll av materiel samt för den utbildningsverksamhet, som
enligt ovan åligger ägare eller nyttjanderättshavare, uppskattas vid fullt utbyggd
organisation till 6 miljoner kronor.
Det framgår ej klart av motionerna om också administrationen av verkskydden
skall överföras å statsverket. Därest så är avsikten uppkommer det
för civilförsvarsmyndigheterna ett omfattande merarbete, för vilket de ej
är personellt dimensionerade.
I fråga om finansieringen av verkskydden så framgår det av den ovan
lämnade redogörelsen, att verkskydden drar betydande kostnader. Anledningen
till att dessa enligt nu gällande ordning belastar ägaren (nyttjanderättshavaren)
torde vara, att verkskyddsverksamheten i första hand är till
för att skydda den egna anläggningen och att ägaren måste ha ett mycket
starkt intresse härav.
Ett överförande av dessa kostnader på statsverket skulle — även om administrationen
av verkskydden skulle kvarligga på vederbörande ägare —
föranleda ett omfattande administrativt arbete för civilförsvarsmyndigheterna
med prövning av utgifterna för verkskydden. Enligt styrelsens mening talar
både ekonomiska och administrativa skäl för att ansvaret för verkskydden
kvarligger hos ägaren eller nyttjanderättshavaren. I detta sammanhang
vill styrelsen erinra om, att viss verkskyddsmateriel såsom brandmateriel,
verktyg och sjukvårdsmateriel utgöres av för fredsverksamhet avsedd utrustning.
Andra lagutskottets utlåtande nr i6 åt 1963
5
Sveriges Industriförbund biträder de i motionerna framförda synpunkterna
och tillstyrker, att den föreslagna utredningen kommer till stånd.
Utskottet
Enligt 47 § civilförsvarslagen är ägare av anläggning eller byggnad, för
vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,
att anskaffa, förvara och underhålla för verkskyddet nödvändig materiel, att
bestrida kostnaderna för utbildning av verkskydd spersonalen och att i övrigt
vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder som erfordras. Enligt
gällande bestämmelser skall i princip verkskydd vara organiserat vid anläggningar
med minst 100 anställda på de orter där skyldighet att anordna
enskilda skyddsrum föreligger.
I förevarande motioner har hemställts om utredning av frågan om verkskyddets
finansiering i syfte att överflytta kostnaderna för verkskyddet från
företagarna till staten.
Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet,
har från statsmakternas sida vid flera tillfällen uttalats, att de enskilda
medborgarnas och kommunernas medverkan är nödvändig. Därvid har det
på grund av det nära sambandet mellan verkskyddets syfte och företagsägarnas
intresse av skydd för den egna anläggningen ansetts naturligt att
ålägga företagsägarna att svara för verkskyddets upprätthållande. För denna
ståndpunkt talar även andra hänsyn av organisatorisk och praktisk art,
såsom att viss verkskyddsmateriel — brandredskap, verktyg och sjukvårdsmateriel
— utgöres av även för fredsverksamhet avsedd utrustning. Härtill
kommer att civilförsvarsmyndigheterna inte har sådana resurser, att de kan
överta administrationen och ledningen av verkskydden.
Med hänsyn till dessa överväganden anser utskottet skäl icke föreligga för
ändring av gällande princip och hemställer därför,
att förevarande motioner, I: 450 och II: 547, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Edström,* Enarsson, Eric Carlsson,* Dahlberg och Harry Carlsson*;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,
6
Andra lagutskottets utlåtande nr i6 år 1963
herrar Odhe, Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Svensson i Kungälv* och Carlsson i Huskvarna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Wahrendorff, som ansett,
a) att det stycke å s. 5 i utskottets utlåtande som börjar med orden »Även
om civilförsvaret» och slutar med orden »ledningen av verkskydden.» bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet,
synes det ofrånkomligt att bl. a. företagen medverkar i detta, inte blott genom
personella insatser utan också i ekonomiskt avseende. En del av den
för civilförsvarsverksamheten avsedda materielen — brandredskap, verktyg
och sjukvårdsmateriel — är nämligen av sådan art att den kan nyttiggöras
inom företagen även under fredstid. Till den del dylik materiel kan och får
användas för fredstida bruk bör företagen helt bära kostnaderna. En betydande
del av materielen kan emellertid inte användas på sådant sätt. Som
exempel härpå kan nämnas den kostnadskrävande utrustningen för gas- och
radiak- eller bevakningsgrupper, vilkas uppgifter får anses vara jämförliga
med t. ex. hemvärnets. Enbart kostnaderna för denna utrustning torde vid
ett medelstort industriföretag uppgå till ca 20 000 kronor. Enligt den ovannämnda
principen borde dylika kostnader åvila staten.
Civilförsvarsstyrelsen har beräknat kostnaderna för materiel till verkskyddsorganisationen
till ca 53 miljoner kronor. Någon exakt kostnadsuppgift
torde dock inte kunna erhållas för närvarande. Än mindre torde det nu
vara möjligt att ange hur stor del av dessa kostnader som rätteligen borde
åvila staten. Detta gäller också de löpande kostnaderna för planläggning,
förvaring, underhåll och utbildningsverksamhet, vilka av civilförsvarsstyrelsen
uppskattats till 6 miljoner kronor årligen vid fullt utbyggd organisation.
Utskottet finner det dock angeläget att dessa omständigheter närmare
klarlägges och tillstyrker således yrkandet om utredning.
Utredningen torde böra ha till syfte att klarlägga vilken del av de berörda
kostnaderna som bör åvila staten så att grund erhålles för en rättmätig kostnadsfördelning
mellan staten och företagen. Av administrativa och organisatoriska
skäl torde man dock böra utgå från att verkskyddsuppgifterna
även framgent skall åvila företagen. Härav följer att statens bekostande av
sin andel av kostnaderna måste få formen av ekonomiskt stöd till verkskyddsverksamheten.
Det bör närmare prövas på vilket eller vilka sätt detta
lämpligen bör lämnas. En möjlighet synes vara att staten tillhandahåller eller
bekostar viss del av materielen och genom civilförsvarsorganisationen bi
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1663 7
träder i eller svarar för utbildningsverksamheten. En annan möjlighet synes
vara ekonomiska bidrag, vilka i så fall torde böra beräknas schablonmässigt.
En kombination av dessa metoder torde också vara tänkbar.
Enligt utskottets mening kan en lösning efter dylika riktlinjer inte medföra
några avsevärda administrativa eller organisatoriska svårigheter, eftersom
civilförsvarsinyndigheterna redan nu är ålagda en viss uppsikt över
verkskyddsverksamheten. Tvärtom torde samarbetet mellan civilförsvarsmyndigheterna
och företagen komma att befrämjas av en sådan ordning.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 450
och II: 547, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
skyndsam utredning av frågan rörande verkskyddets finansiering.
»