Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1963
1
Nr 42
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från den
allmänna sjukförsäkringen för kostnader för viss psykologisk
samtalsbehandling och rådgivning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av fröken
Nordström m. fl. samt nr 449 i andra kammaren av herr Wiklund m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen ville
hos Kungl. Maj :t anhålla om tilläggsdirektiv eller annat uttalande innebärande
uppdrag åt 1961 års sjukförsäkringsutredning att även utreda frågan
om ersättning från sjukförsäkringen av kostnader för psykologisk samtalsbehandling
och rådgivning, som ordineras av läkare».
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket.
Gällande regler
Jämlikt 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring äger Konungen föreskriva,
att ersättning enligt av Konungen fastställda grunder skall utgå för försäkrads
utgifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än i
2 kap. 2—4 §§ nämnda lag sägs, dvs. åtgärder som inte omfattas av bestämmelserna
om ersättning för utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård.
Med stöd av förstnämnda lagrum har Kungl. Maj :t genom kungörelse
angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter
för vård eller behandling i anledning av sjukdom (SFS nr 387/1962)
föreskrivit, att ersättning under vissa villkor skall utgå för utgifter för
konvalescentvård, sjukgymnastik behandling (rörelsebehandling eller massage
jämte förberedande uppvärmning), behandling med kortvåg, ultrakortvåg,
mikrovåg eller ultraljud, som inte lämnas i samband med sjukgymnastik
behandling, tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubbningar,
elektrisk retningsbehandling vid muskelförlamningar, mekanisk
sträckbehandling av ryggraden samt foniatrisk behandling. För sjukgymnastik
och foniatrisk behandling utgår ersättning endast om behandlingen
varit erforderlig på grund av sjukdom och föreskrivits av läkare samt meddelats,
då den försäkrade icke åtnjutit sjukhusvård. Vidare har vissa kompetenskrav
uppställts beträffande dem, som skola meddela behandlingen.
Hihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 42
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1963
och beträffande den foniatriska vården även att den remitterande läkaren
har specialistkompetens inom specialiteten röst- och talrubbningar eller
tjänstgör å hörcentral vid allmänt sjukhus.
Remissyttrandena
Med hänvisning till de i nyssnämnda kungörelse intagna bestämmelserna
beträffande sjukgymnastik och foniatrisk behandling anför medicinalstyrelsen:
I
och för sig torde intet hinder möta mot att i ovannämnda kungörelse
intaga i princip likartade bestämmelser rörande ersättning för kostnader för
psykologisk samtalsbehandling och rådgivning. Även om dessa bestämmelser
göras så entydiga som möjligt bleve emellertid erforderligheten av behandlingen
synnerligen vansklig att fastställa för en var läkare. Denne torde
nämligen för närvarande ha stora svårigheter att göra ett adekvat urval av
patienter, enär psykologernas verksamhet och resultat ännu synas vara dokumenterade
i allt för liten omfattning. På grund härav skulle remissrätten
åtminstone för närvarande behöva förbehållas läkare, som ha specialistkompetens
inom specialiteterna psykiska och nervösa sjukdomar eller barnaålderns
psykiska och nervösa sjukdomar eller tjänstgöra vid mentalsjukhus,
psykiatrisk lasarettsklinik eller inom den psykiska barna- och ungdomsvården.
De problem, som är förknippade med ersättning för psykologisk samtalsbehandling
och rådgivning, äro av den art, att frågan torde böra bli föremål
för en utredning. Styrelsen finner sig därför böra tillstyrka, att en sådan
kommer till stånd.
Riksförsäkringsverket anför bl. a.
Förutsättning för att kostnaderna för en behandling skall ersättas av den
allmänna sjukförsäkringen måste vara att behandlingen ifråga är av betryggande
kvalitet. Enligt riksförsäkringsverkets uppfattning torde det vara
förenat med vissa svårigheter att skapa garantier för att sådana behandlingar,
som avses i motionerna, får erforderlig kvalitet. Eftersom psykologiska
behandlingar av olika slag torde komma till användning i allt större
omfattning inom den moderna hälso- och sjukvården samt inte minst inom
rehabiliteringsverksamheten, vill verket emellertid inte motsätta sig att
frågan om ersättning från sjukförsäkringen av kostnader för psykologisk
samtalsbehandling och rådgivning, som ordineras av läkare, blir föremål
för utredning av 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Utskottet
I enlighet med bemyndigande i 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring har
Kungl. Maj :t i kungörelse den 25 maj 1962 föreskrivit, att ersättning från
sjukförsäkringen skall utgå för utgifter för vissa s. k. merprestationer, dvs.
sjukvårdande åtgärder som inte är att anse som ersättningsgill läkarvård,
tandläkarvård eller sjukhusvård enligt lagen om allmän försäkring. Bland
de i kungörelsen upptagna merprestationerna ingår icke psykologisk samtalsbehandling
och rådgivning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1963
3
I förevarande motioner framhålles att psykoterapien och den psykologiska
behandlingen av sjukdomar fått allt större betydelse inom modern hälsooch
sjukvård. Motionärerna påpekar att bristen på psykiatriskt skolade läkare
medfört att patienter i stor omfattning remitteras till specialutbildade
krafter (kuratorer, psykologassistenter eller praktiserande psykologer). Det
framstår, menar motionärerna, som rimligt att ersättning för sådan behandling
skall utgå inom sjukförsäkringen. Motionärerna framhåller emellertid
att de med ersättningsfrågan sammanhängande kontroll- och avgränsningsproblemen
fordrar särskilda överväganden, vilka skulle kunna företagas
inom 1961 års sjukförsäkrfngsutredning.
Medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket har i yttranden till utskottet
tillstyrkt motionerna.
Enligt direktiven för 1961 års sjukförsäkringsutredning skall denna bl. a.
pröva spörsmålet om ersättning för sådana av läkare ordinerade sjukvårdande
åtgärder, som inte nu omfattas av sjukförsäkringens regler om läkarvård
och sjukhusvård. Det synes därför utskottet lämpligt att motionerna
överlämnas till utredningen för beaktande.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 170
och 11:449, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
motionerna överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning
för beaktande.
Stockholm den 17 april 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
Edström, Enarsson, Eric Carlsson, Dahlberg och Harry Carlsson*;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström*,
herrar Odhe*, Wiklund i Stockholm, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson
i Ingemarsgården, Svensson i Kungälv* och Gomér.
* E.i närvarande vid utlåtandets .justering.
;r 1.
''■]''>i:f>i {'' i
''•-••‘M . •■■■;=:>■.ro/ -■.
(i |
-fr» J; [ * , fr<< t -
•■Åt
■ ■ -.i >■■■.
l.ii-iNli • ''a.rir:
''
■ *''i ‘ • i lnr? • i •
. .!«( frrfnoh !!
> • Hr .■
-8? rCO r<HvV:
••••! ■
n -|(0>:i i* in
f.1 i , ; 1 • <!
f '' , ■ ■ ■ ■ :
Ur. j lljitfr .
-I'' "'' H;;-i • . ■’ ■: ■'' ,
••/''Virii H;h !:''*H.if.kj- /ijii
if • i
(i /,
■flfi '' •!''.!
''K. ::äV/ ■ - \ ‘
vfjiVH
- t* 0 Jr ) ;‘ 7r
H .-Mi-rH-!,::-
- r. ; .i . .
! ’ } l It < i
•i ''lli.t-ilvhil
■
i[ii '' .
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
680860