Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460)
angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,
m. m.
Genom en den 22 februari 1963 dagtecknad proposition, nr 51, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll,
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar och
2) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om
nykterhetsvård,
dels anhållit om riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat
förslag till kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan den 19 december
1958 (nr 663).
il ''
'' VA \ i
» *>\>
w \W,
/y
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 35
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lvdelse.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar
Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918 angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
Närmaste befattningen med de åtgärder,
som avse att förekomma
könssjukdomarnas utbredning, handhaves
under hälsovårdsmyndighetens
inseende i stad, som ej tillhör
förste provinsialläkares verksamhetsområde,
av förste stadsläkaren
och å annan ort av förste provinsialläkaren
i länet.
(Föreslagen lydelse)
§•
Närmaste befattningen med de åtgärder,
som avse att förekomma
könssjukdomarnas utbredning, handhaves
under hälsovårdsmyndighetens
inseende i stad, som ej tillhör
landstingskommun, av förste stadsläkaren
och å annan ort av länsläkaren.
I stad, som ej tillhör landstingskommun,
må, då det prövas erforderligt,
hälsovårdsmyndigheten uppdraga
åt särskild läkare att i förste
stadsläkarens ställe handhava ifrågavarande
befattning.
I stad, som ej tillhör förste provinsialläkares
verksamhetsområde,
må, då det prövas erforderligt, av
staden uppdragas åt särskild läkare
att i förste stadsläkarens ställe handhava
ifrågavarande befattning. Sådan
läkare utses av hälsovårdsnämnden,
som jämväl utfärdar instruktion
för honom och övar inseende
över hans tjänsteverksamhet.
Läkare, som---lag sundhetsinspektör.
Med hälsovårdsmyndighet avses Med hälsovårdsmyndighet avses
enligt denna lag i stad, som ej till- enligt denna lag i stad, som ej tillhör
förste provinsialläkares verk- hör landstingskommun, hälsovårds
-
1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1942: 359 och av 5 §, se SFS 1948: 138.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
samhetsområde, hälsovårdsnämnden
och å annan ort Konungens befallningshavande
i länet.
5
Kostnadsfri undersökning och behandling,
varom i 4 § sägs, verkställes,
med nedan angivna undantag,
av provinsialläkare, extra provinsialläkare,
stadsläkare, köpingsläkare
och municipalläkare. Finnas
i stad flera än en stadsläkare, skall
endast den av dem, som hälsovårdsnämnden
därtill utser, utföra dylik
undersökning och behandling.
I stad, som har ett invånarantal
av tjugutusen eller därutöver, verkställes
undersökning och behandling,
som här avses, å nödigt antal
polikliniker; dock har i staden bosatt
provinsialläkare eller extra provinsialläkare
att utföra dylik undersökning
och behandling av personer,
tillhörande hans distrikt.
Kostnaden för sådan poliklinik, med
undantag av vad som enligt 6 § utgår
av statsmedel, bestrides av staden.
Mottagningarna å poliklinik
skola anordnas med hänsyn till allmänhetens
bekvämlighet och på sådant
sätt, att besök å polikliniken
icke röjer beskaffenheten av den
sjukdom, för vilken vård sökes.
Från skyldighet för stad, som nu
sagts, att anordna poliklinik, äger
Konungen på framställning av staden
tills vidare medgiva befrielse.
På begäran av tjänsteläkare, som
ovan sägs, må hälsovårdsmyndigheten,
där så prövas lämpligt, befria
honom från skyldighet att verkställa
undersökning och behandling,
nämnden och å annan ort länsstyrelsen.
§•
Kostnadsfri undersökning och behandling,
varom i 4 § sägs, verkställes,
med nedan angivna undantag,
av tjänsteläkare. Finnas i stad
flera av staden anställda tjänsteläkare,
skall hälsovårdsnämnden, såvida
ej särskilda omständigheter föranleda
annat, utse en av dem att utföra
dylik undersökning och behandling.
I stad, som har ett invånarantal
av tjugutusen eller därutöver, verkställes
i första stycket avsedd undersökning
och behandling på särskilda
polikliniker, som det åligger
staden att inrätta i erforderligt antal.
Medicinalstyrelsen äger dock
medgiva stad befrielse tills vidare
från denna skyldighet. Har poliklinik
inrättats, är tjänsteläkare icke
skyldig att utföra undersökning och
behandling, som nu sagts, dock har
i staden bosatt provinsialläkare att
utföra dylik undersökning och behandling
av personer, tillhörande
hans distrikt.
På begäran av vederbörande tjänsteläkare
må hälsovårdsmyndigheten
förordna annan läkare att verkställa
undersökning och behandling, som
bär avses.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
som här avses, samt i hans ställe
förordna annan läkare, som därtill
finnes villig.
Föreligger för------ifrågavarande verksamhet.
Har, enligt------nödiga föreskrifter.
Föreståndare för------nyss sagts.
Skall vid------sålunda föreslagna.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1963.
-?näji >■
iWiiWvV v
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
5
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
6
Om i kommunal nykterhetsnämnd
icke finnes ledamot, som är läkare,
skall vederbörande tjänsteläkare
närvara vid nämndens sammanträden,
i den mån han icke hindras av
andra tjänsteåligganden. Han skall
därvid äga rätt att deltaga i överläggningarna
samt att få sin mening
antecknad till protokollet.
I stad med mer än en tjänsteläkare
skall vad sålunda stadgats gälla
förste stadsläkaren.
(Föreslagen lydelse)
§■
Om i kommunal nykterhetsnämnd
icke finnes ledamot, som är läkare,
skall vederbörande tjänsteläkare eller,
i kommun med stadsläkare eller
motsvarande läkare, denne närvara
vid nämndens sammanträden, i den
mån han icke hindras av andra tjänsteåligganden.
Han skall därvid äga
rätt att deltaga i överläggningarna
samt att få sin mening antecknad
till protokollet.
I stad med mer än en stadsläkare
skall vad sålunda stadgats gälla förste
stadsläkaren.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1963.
1 Senaste lydelse av 6 §, se SFS 1956:225
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Förslag
till
Kungörelse
om ändring i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663)
i *’*u "•») ?*■''•i iijfj 7?,'' .i i\. 4 y •'' fv
Härigenom förordnas, att 9, 10, 13 och 14 §§ hälsovårdsstadgan den 19
december 1958 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
9 §•
Om läkare och veterinär icke äro
ledamöter i hälsovårdsnämnd, skall
tjänsteläkaren respektive tjänsteveterinären
närvara vid nämndens sammanträden,
i den mån nämndens
ordförande finner hans närvaro erforderlig
och han icke hindras av
andra tjänsteåligganden. Han skall
därvid äga deltaga i överläggningarna
samt få sin mening antecknad till
protokollet.
I stad med mer än en tjänsteläkare
eller tjänsteveterinär skall vad
sålunda stadgats gälla förste stadsläkaren
respektive förste stadsveterinären.
10
Vid hälsovårdsnämnds sammanträden
äga följande befattningshavare,
även om de icke äro ledamöter
eller suppleanter i nämnden, rätt
att närvara och deltaga i överläggningarna
samt få sin mening antecknad
till protokollet, nämligen
förste provinsialläkaren, dock ej
såvitt avser hälsovårdsnämnd i stad
Om läkare och veterinär icke äro
ledamöter i hälsovårdsnämnd, skall
tjänsteläkaren eller, i kommun med
stadsläkare eller motsvarande läkare,
denne respektive tjänsteveterinären
närvara vid nämndens sammanträden,
i den mån nämndens ordförande
finner hans närvaro erforderlig
och han icke hindras av andra
tjänsteåligganden. Han skall därvid
äga deltaga i överläggningarna samt
få sin mening antecknad till protokollet.
I stad med mer än en stadsläkare
eller tjänsteveterinär skall vad sålunda
stadgats gälla förste stadsläkaren
respektive förste stadsveterinären.
§•
Vid hälsovårdsnämnds sammanträden
äga följande befattningshavare,
även om de icke äro ledamöter
eller suppleanter i nämnden, rätt
att närvara och deltaga i överläggningarna
samt få sin mening antecknad
till protokollet, nämligen
länsläkaren eller biträdande länsläkaren,
dock ej såvitt avser hälso
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
med stadsläkare, som är likställd
med förste provinsialläkare,
länsveterinären, dock ej såvitt avser
hälsovårdsnämnd i stad med
stadsveterinär, som är likställd med
länsveterinär, samt
tjänsteläkaren och tjänsteveterinären,
om de icke på grund av vad
i 9 § stadgas äro skyldiga att närvara
vid nämndens sammanträden.
Hälsovårdsnämnd äger---nä
(Föreslagen lydelse)
vårdsnämnd i stad med stadsläkare,
som är likställd med länsläkare,
länsveterinären, dock ej såvitt avser
hälsovårdsnämnd i stad med
stadsveterinär, som är likställd med
länsveterinär, samt
tjänsteläkaren eller stadsläkaren
eller motsvarande läkare och tjänsteveterinären,
om de icke på grund av
vad i 9 § stadgas äro skyldiga att
närvara vid nämndens sammanträden.
ndens överläggningar.
13 §.
Hälsovårdsnämnd skall---med veterinärstyrelsen.
Avskrift av berättelsen skall före
mars månads utgång i två exemplar
tillställas förste provinsialläkaren
och länsveterinären, dock att i vad
avser stad med stadsläkare, likställd
med förste provinsialläkare, avskrift
av berättelsen skall före juni månads
utgång tillställas medicinalstyrelsen
och i vad avser stad med
stadsveterinär, likställd med länsveterinär,
jämväl veterinärstyrelsen.
På begäran skall avskrift av berättelsen
därjämte tillställas tjänsteläkaren
och tjänsteveterinären.
Avskrift av berättelsen skall före
mars månads utgång i två exemplar
tillställas länsläkaren och länsveterinären,
dock att i vad avser stad
med stadsläkare, likställd med länsläkare,
och stad med stadsveterinär,
likställd med länsveterinär, avskrift
av berättelsen skall före juni månads
utgång tillställas medicinalstyrelsen
respektive veterinärstyrelsen.
På begäran skall avskrift av berättelsen
därjämte tillställas tjänsteläkaren
eller stadsläkaren eller motsvarande
läkare och tjänsteveterinären.
14 §.
För att biträda hälsovårdsnämnden
i tillsynen över allmänna hälsovården
samt i övrigt tillhandagå
nämnden skall stad med minst W 000
invånare hava en eller flera stadsläkare.
Om så erfordras, bär även i annan
kommun med minst 15 000 invånare
finnas stadsläkare eller motsvarande
läkare. Sådan läkare anta
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
Till hälsovårdsnämnds biträde
skola finnas en eller flera hälsovårdsinspektörer,
doek att de på inspektör
ankommande uppgifterna
må fullgöras av ledamot i nämnden,
om så kan ske utan att uppgifterna
eftersättas. Hälsovårdsinspektör
må anställas gemensamt för
två eller flera kommuner. Med
tjänst som hälsovårdsinspektör må
förenas annan tjänst.
(Föreslagen lydelse)
ges av hälsovårdsnämnden, om ej
fullmäktige förbehållit sig detta.
Till hälsovårdsnämnds biträde
skola därjämte i varje kommun finnas
en eller flera hälsovårdsinspektörer,
dock att de på inspektör ankommande
uppgifterna må fullgöras
av ledamot i nämnden, om så
kan ske utan att uppgifterna eftersättas.
Hälsovårdsinspektör må an.
ställas gemensamt för två eller flera
kommuner. Med tjänst som hälsovårdsinspektör
må förenas annan
tjänst.
Till heltidsanställd---ankommande uppgifter.
Denna kungörelse träder i kraft
den 1 juli 1963.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Beträffande innehållet i propositionen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den 1961 beslutade förstärkningen av den
lokala tillsynen över den allmänna hälsovården skall regleras i hälsovårdsstadgan
genom att i dess 14 § inskrives skyldighet för stad med minst
40 000 invånare och rekommendation för annan kommun med minst
15 000 invånare att anställa särskild medicinsk-hygienisk expertis, som i
stad benämns stadsläkare.
Vidare föreslås i propositionen, som en följd av att tjänsteläkarbegreppet
fått ett delvis nytt innehåll i samband med tjänsteläkarreformen och
i anslutning till regleringen av den allmänna hälsovårdstillsynen, vissa ändringar
i lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagen
om nykterhetsvård och hälsovårdsstadgan.
Författningsändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1963.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:
»Den 1 juli 1963 övergår huvudmannaskapet för tjänsteläkarväsendet från
staten till landstingen. Reformen förutsätter en omfattande författningsreglering.
I denna ingår i första hand den förra året utfärdade sjukvårdslagen.
Andra viktiga komponenter däri är en ny sjukvårdsstadga och en
ny allmän läkarinstruktion, vilka avses skola utfärdas i administrativ
ordning. Vid sjukvårdslagens tillkomst infördes ett nytt tjänsteläkarbegrepp,
som föranleder vissa författningsändringar.
Medan alltså landstingen övertar ansvaret för den öppna sjukvården,
skall staten och primärkommunerna liksom hittills i huvudsak svara för
den allmänna hälsovården, främst tillsynen över omgivningshygienen. I anslutning
till tjänsteläkarreformen skall enligt riksdagens beslut den omgivningshygienska
tillsynen förstärkas. På den statliga sidan har redan den
1 juli 1962 en länsläkarorganisation trätt i stället för förste provinsialläkarinstitutionen.
Avsikten är att länsläkarorganisationen successivt skall byggas
ut. Förstärkningen av den lokala tillsynen skall enligt riksdagsbeslutet
ske genom att kommunerna i ökad utsträckning anställer medicinskt-hygienisk
expertis. I en inom inrikesdepartementet upprättad promemoria, som
remissbehandlats i vanlig ordning, har förslag framlagts till författningsreglering
av kommunernas åligganden i berörda hänseende.
De frågor som upptagits till behandling i förevarande sammanhang avser
dels sistnämnda reglering och dels de av det nya tjänsteläkarbegreppet
betingade författningsändringar, som kräver riksdagens medverkan.
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Riksdagsbeslutet om förstärkning av den omgivningshygieniska
tillsynen på lokalplanet innebär, att städer med mer än
40 000 invånare skall vara skyldiga att anställa omgivningshygieniker samt
att övriga städer och andra kommuner med minst 15 000 invånare rekommenderas
att anställa dylik expertis.
Under remissbehandlingen av departementspromemorian med förslag
till författningsreglering i anslutning till riksdagsbeslutet har lämpligheten
av denna skyldighet och rekommendation ifrågasatts av en del remissinstanser.
Bland dem finns förespråkare för såväl en utvidgning som en
begränsning av kommunernas insatser för omgivningshygienen. Vad som
sålunda anförts är emellertid enligt min mening inte av beskaffenhet att
böra föranleda någon omprövning av riksdagsbeslutet.
I departementspromemorian har föreslagits, att förstärkningen av den
omgivningshygieniska tillsynen på lokalplanet skall regleras genom att bestämmelser
härom införs i 14 § hälsovårdsstadgan. Mot denna författningstekniska
lösning har inte riktats någon annan invändning än att en remissinstans
uttalat tveksamhet om lämpligheten av att på detta sätt reglera
rekommendationen. Jag kan för min del helt biträda förslaget.
Likaså tillstyrker jag, att omgivningshygienikerna i städerna benämns
stadsläkare, vilket förslag inte mött någon kritik.
Med anledning av att i ett remissyttrande förordats att kommunerna
får möjlighet att förena stadsläkartjänsten med annan tjänst eller att utse
stadsläkare gemensamt för två eller flera kommuner vill jag framhålla,
att en sådan ordning inte torde vara förenlig med riksdagsbeslutet såvitt
avser städer med mer än 40 000 invånare. Av vad som anförts i den av
riksdagen godtagna propositionen 1961:181 framgår nämligen, att stadshygienikertjänsten
i sådan stad skall vara heltidstjänst. För övriga kommuner
föreligger intet hinder mot ett arrangemang sådant som det förordade,
men det synes i regel inte lämpligt att hygienikertjänst inrättas i
andra fall än då innehavaren förutsättes skola ägna en väsentlig del av sin
arbetstid åt denna tjänst.
Vad beträffar ordningen för tillsättning av stadsläkare och hygieniker
i annan kommun än stad syns det mig naturligt att, som föreslagits i promemorian,
motsvarande regler skall gälla som för tillsättning av stadsdistriktsläkare.
Jag kan sålunda inte ansluta mig till de kritiska synpunkter
i detta avseende, som framförts i en del remissyttranden.
Den av mig förordade ändringen i 14 § hälsovårdsstadgan bör träda i
kraft samtidigt med tjänsteläkarreformen, alltså den 1 juli 1963. Kungl.
Maj :t bör, utan att särskild bestämmelse härom införes, kunna övergångsvis
dispensera från skyldigheten för vissa städer att hålla stadsläkare, om
så i något fall anses nödvändigt. Har städerna i fråga vidtagit de åtgärder
som erfordras och varit möjliga för att anställa stadsläkare, torde emellertid
den omständigheten att någon stad på grund av praktiska svårigheter
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
inte lyckats erhålla stadsläkare inte kunna leda till att staden anses ha underlåtit
att fullgöra sina åligganden.
När jag härefter övergår till de författningsändringar som
sammanhänger med att tj änsteläkarbegreppet fått nytt
innehåll, vill jag först erinra om att detta begrepp förekommer i ett stort
antal författningar. Det används därvid för läkare i det allmännas tjänst,
som är skyldiga att fullgöra vissa samhälleliga uppgifter eller till vilka
statens eller kommuns befattningshavare hänvisas för läkarvård. Endast
i ett fåtal av dessa författningar anges vilka läkare som avses med beteckningen
tjänsteläkare och någon allmängiltig definition för denna beteckning
finns inte. I en del författningar framgår det inte heller av sammanhanget
om föreskrivna skyldigheter åvilar både stadsläkare och stadsdistriktsläkare
eller enbart stadsläkare. Det är uppenbarligen angeläget, att
en fast terminologi skapas i förevarande avseende.
I den av riksdagen godtagna propositionen 1962: 122 med förslag till
sjukvårdslag fastslogs, att med tjänsteläkare i fortsättningen skall förstås
provinsialläkare, biträdande provinsialläkare och extra provinsialläkare
samt stadsdistriktsläkare. Att märka är, att stadsläkare alltså inte längre
räknas till tjänsteläkare. Definitionen har inte tagits upp i sjukvårdslagen,
där den inte heller hör hemma, utan avses skola införas i den nya läkarinstruktionen.
Meningen är också att däri skall ges regler -—- för de fall
då sådana behövs — om vem av flera tjänsteläkare i samma distrikt som
ett åliggande avser.
De flesta av de uppgifter som i de olika författningarna åläggs tjänsteläkare
är av den beskaffenheten att de bör fullgöras av läkare som ombesörjer
sjukvård. I en del fall bör emellertid även stadsläkare — med den
nya innebörd benämningen får enligt det av mig tillstyrkta förslaget —
omfattas av skyldighet som åvilar tjänsteläkare och i andra fall kan det
vara så att i stad med stadsläkare tjänsteläkaruppgift bör ankomma endast
på honom. När sålunda stadsläkare jämte eller i stället för tjänsteläkare
skall fullgöra någon uppgift får detta särskilt anges i författningen i fråga.
I 6 § lagen om nykterhetsvård och 9 § hälsovårdsstadgan ges bestämmelser
om tjänsteläkares skyldighet att närvara vid nykterhetsnämnds
respektive hälsovårdsnämnds sammanträden. Denna skyldighet har i stad
med stadsläkare hittills åvilat denne. Så bör vara fallet även med den
föreslagna nya innebörden av beteckningen stadsläkare. Jag förordar därför
att nämnda författningsrum jämkas i enlighet härmed. I hälsovårdsstadgan
bör nu berörda ändring i terminologin samt ersättandet av förste
provinsialläkarinstitutionen med länsläkarorganisationen föranleda ändring
även i 10 och 13 §§.
Lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar upptar i 5 §
första stycket skyldighet för provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare,
köpingsläkare och municipalläkare att meddela kostnadsfri under
-
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
sökning och behandling av den som befaras eller konstaterats vara angripen
av könssjukdom. Som huvudregel bör i fortsättningen gälla att skyldigheten
skall åvila tjänsteläkarna, dvs. i städerna stadsdistriktsläkama
I stad med flera stadsdistriktsläkare är det i allmänhet lämpligast att
könssjukvården koncentreras till en av dem men särskilda omständigheter
kan föranleda att vårdskyldigheten bör gälla var och en av dem. Jag
förordar att lagrummet ändras i enlighet med det sagda.
I andra stycket av sistnämnda paragraf stadgas undantag från tjänsteläkares
vårdskyldighet på det sättet att i stad med mer än 20 000 invånare
vården i stället skall lämnas på särskilda polikliniker, som det åligger staden
att inrätta. Undantaget gäller dock inte i staden bosatt provinsialläkare
eller extra provinsialläkare såvitt avser personer från hans distrikt.
Kungl. Maj :t kan enligt lagrummet befria stad från skyldigheten att anordna
könspoliklinik, i vilket fall skyldigheten att meddela vård givetvis
kvarblir hos tjänsteläkaren. Detta lagrum bör sakligt ändras i två hänseenden;
dels bör omnämnandet av extra provinsialläkare utgå, eftersom han
enligt den nya ordningen kommer att vara underställd provinsialläkare, och
dels bör rätten att meddela stad befrielse från skyldigheten att anordna poliklinik
överföras till medicinalstyrelsen. I sistnämnda hänseende är förhållandet
det att möjligheten att fullgöra skyldigheten främst är beroende
av om läkare kan engageras till polikliniken. Dispensprövningen blir därför
av sådan beskaffenhet att den lämpligast handhas av medicinalstyrelsen.
I samband med de nu berörda ändringarna bör lagrummet även överarbetas
redaktionellt i förenklande och förtydligande syfte. Det torde därvid numera
inte vara erforderligt att ange hur mottagningarna på poliklinikerna bör
anordnas.
Även tredje stycket av samma paragraf bör, i samband med att en mindre
jämkning sker som en följd av ändringarna i första stycket, med fördel
kunna förenklas utan att sakinnehållet förändras.
Inrättandet av länsläkarorganisationen i stället för förste provinsialläkarinstitutionen
medför vidare att också 2 § samma lag bör ändras såvitt
avser första, andra och fjärde styckena. Att märka är därvid att enligt
instruktionen för länsläkarväsendet endast stad som ej tillhör landstingskommun
är undantagen från länsläkarorganisationens verksamhetsområde.
Andra stycket bör därjämte kunna förenklas utan att ändras i sak.
De här förordade författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli
1963.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
13
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 51.
Stockholm den 26 mars 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand*, fru Hamrin-Thorell, herr Kurser*,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Lars Larsson, Magnusson* och
Erik Filip Petersson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
fröken Wetterström*, herrar Odhe*, Johansson i Södertälje, Sundelin*,
Gustavsson i Alvesta och fru Svensson i Kungsör.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.