Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av väckta motioner om självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 373 i första kammaren av fru Hamrin-Thorell
och fröken Nordström och nr 443 i andra kammaren av fröken Elmén samt

2) de likalydande motionerna nr 549 i första kammaren av herr Åkerlund och
nr 664 i andra kammaren av fröken W etter ström m. fl.

Motionerna under 1) har i sin helhet hänvisats till lagutskott. Motionerna
under 2) har i vad gäller kompensationsbidrag till barnfamiljer och tilläggspensioneringen
hänvisats till lagutskott samt i övrigt till statsutskottet. I den mån
motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats andra lagutskottet. Motionerna
under 2) behandlas i detta utlåtande endast såvitt de avser tilläggspensioneringen.
Yrkandena i dessa motioner om kompensationsbidrag till barnfamiljer
har behandlats i utskottets utlåtande nr 16.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 373 och II: 443 har yrkats, ”att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära sådana tilläggsdirektiv för den sittande familj eberedningen,
att frågan om de tekniska möjligheterna och formerna för en självständig pensionering
för hemarbetande husmödrar inom tilläggspensioneringen blir föremål
för prövning i beredningen”.

I motionerna I: 549 och II: 664 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att en allsidig utredning verkställes angående dels en
uppdelning av tilläggspensionen mellan makar, dels möjlighet för hemarbetande
förälder att tillhöra tilläggspensioneringen.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna I: 373 och II: 664.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari
1960. Reglerna om tilläggspensioneringen finnes numera i lagen om allmän försäkring.
Tilläggspensioner började utgivas år 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 2 avd. Nr 34

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963

alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familj eskydd avvägt i förhållande
till den tidigare arbetsinkomsten.

Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här mantalsskriven
utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomst, som förvärvas
i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000 och
30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande inkomsten
beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig. Även
de nämnda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.

Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full
ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket krav
successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension
från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela
arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension kan uttagas från 63 års
ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som väntar med att ta ut
pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning av pensionen.

Förtidspension lämnas till den, vilkens arbetsförmåga på grund av invaliditet
är nedsatt med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension
med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension
från 67 års ålder.

Familj epensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension utgår
förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och att det
varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock änkepension
oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension utgår då den
avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens familjepension
motsvarar en viss del av den tilläggspension, som den avlidne uppbar eller
skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen för en efterlevande (änka
eller barn) 40 procent, för två efterlevande (änka och ett barn eller två barn)
50 procent o. s. v. För fem eller flera efterlevande utgår 80 procent av den avlidnes
tilläggspension.

I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt ett
fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott av skattemedel;
inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande fond, allmänna
pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges kollektiv arbetsgivaravgift.
På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges egenavgift, vilken
benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent tillämpas för arbetsgivaravgift
och tilläggspensionsavgift.

Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och
med år 1960. Avgiftsuttaget har till en början fastställts för fem år och utgör
3 procent år 1960 för att sedan stiga med en procent om året till 7 procent år
1964. Räknat på den totala lönesumman blir arbetsgivaravgiften vid konstant
penningvärde och oförändrad inkomstnivå 1,9 procent 1960 och 4,5 procent 1964.

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963

3

Det har förutsatts att arbetsgivaravgiften framdeles inte kommer att överstiga
10 procent av den totala lönesumman.

Försäkringen är i princip obligatorisk, men möjligheter finns till undantagande
från den allmänna tilläggspensioneringen.

Förvaltningen av allmänna pensionsfonden är anförtrodd åt tre styrelser.
Första fondstyrelsen förvaltar de arbetsgivaravgifter som erlägges av det allmänna,
andra fondstyrelsen arbetsgivaravgifter från enskilda större arbetsgivare
samt tredje fondstyrelsen övriga arbetsgivaravgifter och tilläggspensionsavgifter.
I styrelserna skall företrädare finnas för närmast berörda parter utan att
någon parts representanter ensamma har majoritet.

Såsom framgår av det sagda grundas rätt till pension på inkomst av förvärvsarbete.
Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke rätt till
pension. Pensionsutredningen anförde i denna fråga i sitt år 1950 avgivna betänkande
(SOU 1950: 33) bland annat:

Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av här
angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet
av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen detta skulle
medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall icke är fråga
om ett pricipiellt avståndstagande. Här rör det sig endast om en avvägning på
kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet som sådant. Utredningen
vill därför sluta behandlingen av frågan om husmödrars pensionering med en
rekommendation till dem, som av olika anledningar komma att taga ställning
till utredningens förslag, att uppmärksamma detta spörsmål.

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar skulle utredas. Motionerna avslogs i enlighet
med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt. Utskottet anförde:

Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal problem.
Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet
göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete
i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes en sådan uppskattning
nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell pension till husmödrar
liksom annan ATP-pension i princip måste vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet
när den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt
pensionssystem bestämma generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar,
även om variationer inom vissa gränser skulle kunna tänkas, synes
svårligen kunna ske. Härtill kommer problemet med avgifterna för en sådan
pensionering. Dessa skulle komma att drabba familjens kontantinkomster, d. v. s.
regelmässigt makens arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall
familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att obligatoriskt
ålägga sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt eller genomförbart.
För de flesta familjer, isynnerhet barnfamiljerna, måste det framstå som mera
angeläget att kunna disponera större del av mannens arbetsförtjänster under den
aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som familjen
är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och mannens ATP-pension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet på
grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandct. I sammanhanget vill

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963

utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring åvägabringa
självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes såväl genom pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.

Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till frågan
om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Motionerna
avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet hemställt i utlåtande nr 27.

I samma utlåtande hemställde utskottet i anledning av motioner om utredning
av frågan om uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen
efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s. k. tudelningsprincipen.
Härom anförde utskottet:

De närmare konsekvenserna av en sådan ordning kan förtjäna att övervägas,
då den möjligen kan innebära lösningen av en del problem, som i dag är svåra
att komma till rätta med. Sålunda skulle inom tilläggspensioneringen en tudelningsregel
kunna göra pensioner för efterlevande make obehövliga. Därmed
skulle också problemet om rätt till änkepension för frånskilda kvinnor delvis
bortfalla.

Riksdagen biföll utskottets hemställan i denna del.

Utskottet

I förevarande motioner hemställes om utredning med syfte att tillskapa en
självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen för hemarbetande husmödrar.

Denna fråga prövades av andra lagutskottet såväl 1961 som 1962. I sina av
riksdagen godkända utlåtanden i ämnet framhöll utskottet, att frågan var svårlöst
och inrymde ett flertal problem. Här var främst att märka svårigheten att
såväl i allmänhet som i det enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i
penningar av värdet av husmödrars arbete i hemmet, en uppskattning som föreföll
erforderlig som grund för pensionsberäkningen. Vidare underströks att en
eventuell pension till husmödrar, liksom annan tilläggspension, i princip måste
vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall som uppstår då den försäkrade drar
sig tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma
en generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar syntes, även om variationer
inom vissa gränser skulle kunna tänkas, svårligen kunna ske. Härtill kom
problemet med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle komma att få
bestridas av familjens kontantinkomster, d. v. s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst
bl. a. under den tid då i många fall familjens kostnader för barnens
underhåll och uppfostran var stora. Att obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning
syntes varken lämpligt eller genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet
barnfamiljerna, måste det framstå som mera angeläget att kunna disponera
större delen av mannens arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att
bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som är tillförsäkrade familjen

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963 5

genom folkpensioneringen och mannens tilläggspension. Även om skäl kunde
anföras för motionärernas yrkande, fann sig utskottet på grund av det anförda
icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget ville utskottet erinra om
möjligheten att genom frivillig försäkring såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen
som hos annan försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar. De sålunda anförda skälen anser utskottet
alltjämt äga giltighet.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionsyrkandena.

I motionerna I: 549 och II: 664 har också hemställts om uppdelning mellan
makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen efter mönster av den inom
skattelagstiftningen tillämpade s. k. tudelningsprincipen. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 27 år 1962 hemställde andra lagutskottet om utredning av
detta spörsmål. Något riksdagens initiativ i frågan är därför icke påkallat.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna I: 373 och II: 443, samt

2) motionerna I: 549 och II: 664, såvitt däri yrkats utredning
av frågan om pensionsrätt för hemarbetande förälder och
uppdelning av tilläggspensionen mellan makar,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Hamrin-Thorell*, herr Kaijser, fru
Carlqvist, fru Gärda Svenson*, herrar Lars Larsson, Magnusson och Erik Filip
Petersson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Odhe,
Bengtsson i Varberg*, Johansson i Södertälje, Jönsson i Ingemarsgården, Sundelin
och Gustavsson i Alvesta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

av fru Hamrin-Thorell, herrar Erik Filip Petersson, Rimmerfors och Jönsson
i Ingemarsgården, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 4 som börjar med orden ”1 föreva -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1963

rande motioner” och slutar med orden ”avstyrker utskottet motionsyrkandena”,
bort ersättas med text av följande lydelse:

”1 motionerna I: 373 och II: 443 hemställes att frågan om de tekniska möjligheterna
och formerna för en självständig pensionering för hemarbetande husmödrar
blir föremål för prövning.

I motionerna framhålles att även om vissa tekniska svårigheter att ordna en
sådan pensionering finns bör frågan prövas med hänsyn till den betydande
sociala vinning som vid en lösning skulle åstadkommas. Det framhålls att en
självständig pensionsrätt skulle komma särskilt de något äldre husmödrarna till
nytta och skulle medföra att de ekonomiska konsekvenserna av en eventuell
skilsmässa ej blev så betungande för husmodern.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att frågan om stjälvständig
pensionsrätt för hemarbetande husmödrar är av sådan social betydelse att den
inte bör avvisas utan att en ordentlig teknisk undersökning dessförinnan kommit
till stand, tillstyrker motionsyrkandet. En lösning av frågan skulle bli av
särskilt värde därigenom att hemarbetet direkt kvalificerade till pension och att
det i detta hänseende jämställdes med andra yrken. Utskottet anser dock att
den föreslagna tekniska undersökningen ej bör företagas inom familjeberedningen,
som motionärerna föreslagit, utan inom pensionsförsäkringskommittén.”

b) att utskottet bort hemställa,

”1) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 373 och II: 443
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära tilläggsdirektiv till
den sittande pensionsförsäkringskommittén, varigenom frågan
om de tekniska möjligheterna och formerna för en självständig
pensionering för hemarbetande husmödrar inom tilläggspensioneringen
blir föremål för en ingående prövning.

2) att motionerna I: 549 och II: 664, såvitt däri yrkats utredning
av frågan om pensionsrätt för hemarbetande förälder och
uppdelning av tilläggspensionen mellan makar, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.”

n

av herr Gustavsson i Alvesta.

Tryck: Rotopress, Stockholm 1963