Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1963

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän översyn
av pris- och konkurrenslagstiftningen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager samt nr 200 i andra kammaren av herr Hermansson
m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, bar hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om en allmän översyn av gällande prisoch
konkurrenslagstiftning».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:200.

Gällande ordning m. m.

Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lagutskottets
utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband
med den allmänna priskontrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147 och
148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden nr
34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas
ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen i princip
skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga ingripanden.
Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som skall motverka
konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande för denna verksamhet
är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig
prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. Myndigheterna
utför prisövervakning samt undersökningar av pris- och konkurrensförhållanden
inom olika delar av näringslivet, och dessutom har från samhällets
sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas insikter i pris- och kvalitetsfrågor
och därmed deras möjligheter att utnyttja fördelarna av en fri
konkurrens.

De direkta bestämmelserna om motverkande av konkurrensbegränsningar
finns i lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konknr 1

liihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 30

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

rensbegränsning inom näringslivet. Enligt lagen får vissa konkurrensbegränsande
förfaranden icke förekomma, med mindre näringsfrihetsrådet lämnar
sitt tillstånd därtill. De sålunda förbjudna förfarandena är dels stipulerande
av s. k. fasta bruttopriser, dels ingående och tillämpning av överenskommelser
om s. k. anbudskarteller. Med stipulerande av fasta bruttopriser
förstås, att en företagare antingen betingar sig av en företagare inom senare
försäljningsled, att vid försäljning av förnödenhet inom riket visst pris
inte underskrides, eller till ledning för prissättning inom senare försäljningsled
eljest anger visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att
priset får underskridas (2 §). En anbudskartell är en överenskommelse att
samråd eller annan samverkan mellan olika företagare skall äga rum, innan
någon av dem avger anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av
tjänst (3 §). överträdelse av förbuden är straffbelagda (29 §).

Beträffande konkurrensbegränsningar i andra fall gäller, att näringsfrihetsrådet
skall genom förhandling söka undanröja skadlig verkan därav
(1 § och 5 § första stycket). Med skadlig verkan av konkurrensbegränsning
förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt
sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet
eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning (5 § andra stycket).

Förhandling inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som
det i första hand ankommer på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att
göra. Innan sådan framställning göres, skall vederbörande näringsidkare
beredas tillfälle att yttra sig. Förfarandet inför rådet företer stora likheter
med ett ordinärt domstolsförfarande. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder
mot konkurrensbegränsning för det fall att förhandling icke leder till positivt
resultat. I sådant fall åligger det emellertid näringsfrihetsrådet att, där
saken finnes vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj :t. Om den
skadliga verkan innebär, att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga
omständigheter är uppenbart för högt och saken finnes vara av allmän
betydelse, må Kungl. Maj:t på hemställan av näringsfrihetsrådet förordna
om visst högsta pris, vilket icke får av företagare överskridas utan tillstånd
av rådet. Denna bestämmelse i 21 § i lagen har hittills icke tillämpats.

Näringsfrihetsrådet består av ordförande och åtta ledamöter (8 §). Ordföranden
och tva av ledamöterna utses bland personer, som icke kan anses
företräda vare sig företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.
Ordföranden och den ene av de nu nämnda ledamöterna skall vara lagkunniga
och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt
i näringslivets förhållanden. Av de övriga ledamöterna utses tre bland personer,
som kan anses företräda företagarintressen, och återstående tre bland

Andru lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

3

personer, som kan anses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen.
Ordföranden och ledamöterna utses av Konungen.

Lagen om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet
äger enligt uttrycklig bestämmelse (28 §) icke tillämpning å överenskommelse
mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön och
andra arbetsvillkor.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bankoch
fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet
samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt -— efter anmaning
lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning,
som berör hans verksamhet och har avseende på pris-,
produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt
om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet
att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela närmare
föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet och tiden
för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser skall
föras särskilt kartellregister.

Av största vikt för verksamheten på pris- och konkurrensområdet är att
publicitet om förhållandena åstadkommes. Enligt 20 § lagen den 28 maj
1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)
får emellertid en handling, i den mån den innehåller upplysningar
om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande
kan lända honom till men, icke i andra fall än Konungen bestämmer
utlämnas förrän tjugo år efter handlingens datum. Detta gäller dock
ej i fråga om kartellregistret, vilket i princip är offentligt även om däri
intagna uppgifter kan lända vederbörande till men.

De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och konkurrenslagstiftningen,
är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Bankoch
fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om registrerings-
och övervakningsverksamheten inom sina områden.

Pris- och kartellnämnden har enligt sin instruktion till uppgill att följa
utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena
inom näringslivet. Med avseende på prisförhållandena åligger
det nämnden särskilt att insamla och registrera uppgifter om priser
för olika förnödenheter och tjänster inom landet, att genom bearbetning
och sammanställning av dylika uppgifter ävensom av prisuppgifter från utlandet
klarlägga prisutvecklingen samt att, där prisutvecklingen, koni*
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 30

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

kurrensförhållandena eller andra omständigheter ger anledning därtill, utföra
undersökning rörande prisbildningen inom visst område av näringslivet.
— I fråga om konkurrensförhållandena har nämnden bl. a. att föra
kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning
inom visst område av näringslivet eller eljest skäl därtill
förekommer, utföra undersökning beträffande förekomsten av sådan
begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings-
eller transportförhållanden inom riket samt att lämna näringsfrihetsrådet
och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor biträde för utredning
i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt konkurrensbegränsningslagen.
— Nämnden skall bedriva upplysning rörande sin verksamhet
och därvid bl. a. lämna fortlöpande prisuppgifter samt redogörelser
för verkställda undersökningar i syfte att för allmänheten klargöra rådande
pris- och konkurrensförhållanden (5 §). Nämnden skall delge näringsfrihetsombudsmannen
eller annan myndighet sådant undersökningsresultat,
som kan vara av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende å
pris- eller konkurrensförhållanden inom näringslivet (ö §). Nämnden utger
publikationen »Pris- och kartellfrågor», i vilken skall intagas, förutom uppgifter
som nämnden finner på detta sätt böra offentliggöras, redogörelser
för sådana av näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbete! fattade beslut,
träffade uppgörelser, avgivna utlåtanden och verkställda utredningar, som
av rådet eller ämbetet överlämnas för publicering. Samråd bör i erforderlig
utsträckning äga rum med ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och statens
institut för konsumentfrågor.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, som skall vara lagkunnig och i
domarvärv erfaren, förordnas av Konungen. Enligt instruktionen skall ombudsmannen
framför andra ärenden behandla konkurrensbegränsningar,
som är av betydelse för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena
inom en hel näringsgren eller som på ett påtagligt och
avgörande sätt försvarar eller hindrar andra företagares näringsutövning. I
sin verksamhet bör ombudsmannen i erforderlig utsträckning samråda med
bl. a. pris- och kartellnämnden.

Näringsfrihetsrådet, som redan behandlats, kan sägas vara dömande instans.

För att befrämja konsumentupplysningen i kvalitetsfrågor har inrättats
statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor.

Lagbestämmelser för att i vissa extraordinära situationer möjliggöra en
tvångsmässig reglering från det allmännas sida av prisbildningen finnes i
allmänna prisreglering slagen den 1 juni 1956. Lagen är, efter mönster från
de allmänna förfogande- och ransoneringslagarna, utformad såsom en fullmaktslag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

5

Beträffande förutsättningarna för tillämpning av lagens bestämmelser
skils mellan tre olika fall. Kommer riket i krig träder bestämmelserna automatiskt
i tillämpning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl.
Maj :t förordna om tillämpning av lagens bestämmelser. Slutligen tillkommer
denna rätt Kungl. Maj :t även i ett läge, där av annan orsak än krig
eller krigsfara betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna
prisläget inom riket. Har Kungl. Maj:t meddelat förordnande om
prisreglering, skall förordnandet inom viss kortare tid underställas riksdagens
prövning.

Historik

Beträffande den utveckling som lett fram till nuvarande ordning på prisoch
konkurrenslagstiftningens område må här hänvisas till den redogörelse
därför som finnes i andra lagutskottets utlåtande nr 42 till 1959 års riksdag.
Här kommer endast att refereras vad som förekom vid nämnda riksdag i
anledning av i ämnet väckta motioner.

Vid 1959 års riksdag väcktes två par inbördes likalydande motioner,
nämligen dels I: 12 och II: 20, dels I: 325 och II: 397, vilka syftade till
ändringar i pris- och konkurrenslagstiftningen.

I motionerna I: 12 och II: 20 anfördes, att en oberättigad höjning av marginalerna
i parti- och detaljhandelsledet förekommit, en höjning som i sin
tur hade sin grund i en kraftig monopolisering av handeln. Motionerna utmynnade
i förslag om införande av allmän prisreglering.

I motionerna I: 325 och II: 397 hävdades, att en effektiv konkurrens icke
fanns inom näringslivet. Orsaken härtill angavs vara, att tendenser till priskonkurrens
motarbetas inom näringslivet. Såsom exempel härpå åberopades
i motionerna ett antal i dagspressen refererade fall av konkurrensbegränsning,
huvudsakligen avseende vägran att leverera varor till starkt priskonkurrerande
företag. I motionerna yrkades en översyn av hela pris- och
kartellagstiftningen. Motionärerna tänkte sig att prisregleringslagen skulle
gälla även under normala förhållanden och att pris- och kartellnämnden
skulle erhålla befogenhet att föreskriva visst högsta pris, som inte skulle
få överskridas.

Båda motionsparen behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande nr
42. Efter att ha framhållit att tillgängliga uppgifter icke gav stöd för uppfattningen
att prisutvecklingen varit i anmärkningsvärd grad ogynnsam för
konsumenterna fortsatte utskottet:

Den uppfattning om konkurrensförhållandena inom näringslivet som redovisas
i motionerna kan utskottet inte dela. Såsom anföres i flertalet remissyttranden
torde konkurrensen snarast ha ökat efter genomförandet av gällande
ordning på prisbildningens område. Utskottet vill härutinnan särskilt
understryka den betydelse bruttoprisförbudet haft för uppkomsten av en

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

verksam priskonkurrens inom detaljhandeln. Inte heller kan man enligt
utskottets mening ta de i motionerna I: 325 och II:, 397 anförda fallen av leveransvägran
till intäkt för att konkurrensen genomgående skulle hämmas
från näringslivets sida. Samtliga fall har för övrigt kommit till de näringsfrihetsvårdande
myndigheternas kännedom, och i de fall, där myndigheterna
funnit sig föranlåtna att ingripa, har godtagbara lösningar åstadkommits.
Vidare är att märka, att det hittills icke kommit i fråga att tillgripa konkurrenslagstiftningens
yttersta korrektiv, nämligen Kungl. Maj:ts förordnande
om visst högsta pris.

Att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas uppfattning om
rådande konkurrensförhållanden innebär icke att utskottet anser dessa i allo
tillfredsställande. Såsom framgår av flera remissyttranden synes prisbildningen
på åtskilliga områden fortfarande ske utan inflytande av effektiv
konkurrens. Motionärerna har föreslagit, att man för att uppnå bättre förhållanden
härvidlag borde tillgripa prisreglerande åtgärder. Såsom framhållits
bl. a. vid införandet av gällande ordning är prisreglering emellertid
förenad med flera nackdelar. Utskottet vill såsom exempel på sådana nackdelar
här endast framhålla priskontrollens tendenser att dels verka konserverande
i fråga om priser, som kommit att bli för höga, dels fastlåsa priserna
med hänsyn till de mindre effektiva enheterna inom produktionen och
distributionen. Priskontroll kan således i viss utsträckning få motsatt verkan
mot vad som åsyftats därmed. Enligt utskottets uppfattning har i förevarande
ärende icke framkommit sådana omständigheter, att man kan förvänta
sig att prisreglering för närvarande skulle medföra gynnsammare
prisförhållanden än den nu tillämpade ordningen.

I stället anser utskottet att förefintliga missförhållanden på prisbildningens
område i första hand bör bekämpas genom att de näringsfrihetsvårdande
myndigheterna får fortsätta sin verksamhet och denna i de fall där så visar
sig erforderligt intensifieras. I den nyligen avlämnade propositionen nr 162
med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m., har föredragande
departementschefen uttalat, att det i samband med införandet av nämnda
skatt är angeläget att åtgärder vidtages för en skärpt prisövervakning. Enligt
vad utskottet inhämtat åsyftas därmed i huvudsak en förstärkning redan
under innevarande budgetår av pris- och kartellnämndens resurser på
prisövervakningens område. Förstärkningen är avsedd att genomföras dels
genom en viss omdisposition av resurserna, dels genom en utökning av personalen.
De föreslagna åtgärderna, som synes möjliggöra en fullständigare
information till konsumenterna rörande pris- och konkurrensförhållandena,
torde även kunna ge ett vidgat underlag för den verksamhet som tillkommer
näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbete! för näringsfrågor.

Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I anslutning till den allmänna varuskattens införande vid årsskiftet 1959/

60 (prop. nr 18311959) skedde en personalförstärkning vid pris- och kartellnämnden.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, tillkallade den 6 maj

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

7

1960 sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande lagstiftningen
och administrationen på pris- och konkurrensområdet. I direktiven för
denna utredning, 1960 års prisövervakningskommitlé, framhöll departementschefen,
att man i fråga om lagstiftningen ännu icke syntes ha tillräcklig
erfarenhet för att avgöra om de grundläggande principerna skulle bibehållas
eller om det vore nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden.
Departementschefen var därför icke beredd att tillstyrka mera
genomgripande ändringar i lagstiftningen utan utredningen borde i stället ta
sikte på en mera begränsad översyn av lagreglerna inom ramen för de gällande
principerna. Utredningen skulle sålunda föreslå sådana justeringar av
lagstiftningen, som vore ägnade att underlätta den erforderliga skärpningen
av prisövervakningen, en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar
och en förbättring av konsumenternas prismedvetande. Utredningen
skulle också enligt direktiven söka förhöja administrationens effektivitet
och föreslå personella förstärkningar.

I motionen II: 157 vid 1960 års riksdag föreslogs att bruttoprisförbudet
skulle kompletteras med en bestämmelse av innebörd, att en tillverkare eller
en importör av en allmänt annonserad märkesvara ålades att tillämpa
offentligen redovisade försäljningsvillkor, som stod öppna för alla köpare.
Motionen hänvisades till andra lagutskottet, över motionen inhämtade utskottet
yttranden från kungl. kommerskollegium och ordföranden i näringsfrihetsrådet,
varjämte på utskottets begäran yttranden avgavs av Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges
köpmannaförbund. Samtliga remissinstanser avstyrkte motionsyrkandet.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 52, anförde utskottet bl. a.

Ett genomförande av motionsförslaget skulle onekligen i viss utsträckning
underlätta varuförsörjningen för de starkt priskonkurrerande företagen och
därigenom främja konkurrensen i detaljistledet. Emellertid synes förslaget
vara förenat med betydande nackdelar. Såsom framhållits i flera remissvar
är det anledning att befara, att införande av offentligt redovisade försäljningsvillkor
i fabrikant- och grossistledet skulle leda till prisstelhet inom
partihandeln. Återförsäljarnas möjligheter att genom köpslagan under
hand pressa sina leverantörers priser skulle sålunda avsevärt försämras, något
som i sin tur kan antagas verka höjande på konsumentpriserna. Vidare
skulle förslaget, att leveransplikten skall vara beroende av huruvida varan
är att betrakta såsom »en allmänt annonserad märkesvara» medföra stora
praktiska svårigheter. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet.

Emellertid är det enligt utskottets mening av stor betydelse att missförhållanden
på konkurrensområdet verksamt bekämpas. Härvid synes den
gällande lagstiftningen och den på grundval därav uppbyggda organisationen
ha visat sig i stort sett effektiva. En ytterligare effektivisering skulle dock
enligt utskottets mening vara av värde. Det är därför att hälsa med tillfredsställelse,
att en utredning tillsatts för att inom ramen för gällande principer
på pris- och konkurrenslagstiftningens område göra en begränsad

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

översyn av lagreglerna. Enligt direktiven bör syftet med översynen vara sådana
justeringar av lagstiftningen som är ägnade att underlätta bl. a. en
effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar.

Prisövervakningskommittén avgav den 13 januari 1961 ett betänkande,
benämnt Effektivare prisövervakning (SOU 1961: 3). De nuvarande lagreglerna
gav enligt kommitténs uppfattning utrymme för ett förverkligande av
de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda syftena. Kommittén
fann därför, att den i utredningsdirektiven angivna målsättningen bäst kunde
nås, icke genom ifrågasatta lagändringar inom ramen för nuvarande
principer utan genom ökade resurser åt de statliga organ, som handlade
pris- och konkurrensärendena, och då särskilt vad beträffade utredningsoch
upplysningsverksamheten. I betänkandet förordades en utvidgning av
verksamheten och Iramlades förslag om en förstärkning av personalen vid
pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.
Kommittén erinrade om att hittillsvarande verksamhet på pris- och
konkurrensområdet vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär
och utgick ifrån att — även om erfarenheterna icke kunde sägas direkt tyda
på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller eljest otillfredsställande —
en allmän och mera förutsättningslös översyn av hela problemkomplexet
förr eller senare kom till stånd.

På grundval av betänkandet föreslogs i proposition nr 86 år 1961 i fråga
om pris- och kartellnämnden, förutom smärre organisatoriska ändringar,
inrättandet av 13 nya tjänster,höjning av expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar
samt extraordinariesättning av extra tjänster. För ombudsmannaämbetets
del föreslogs att två extra tjänster inrättades och att ett anslag,
avsett för anlitande av ekonomisk expertis, anvisades. Vidare föreslogs att
ett reservationsanslag av engångsnatur fick av statens konsumentråd fördelas
bland studie- och folkbildningsorganisalioner för en särskild kampanj i
prisfrågor. (

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet

Enligt gällande lagstiftning skall prisbildningen under normala förhållanden
i princip ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta ingripanden
från samhällets sida. Den statliga verksamheten på detta område
är därför i stort sett begränsad till att motverka konkurrensbegränsningar
med skadlig verkan. Här är i första hand att nämna det i konkurrensbegränsningslagen
intagna förbudet mot bruttopriser. Vidare bör nämnas
de ingripanden som göres av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

9

och näringsfrihetsrådet för att i fall där skadliga verkningar av konkurrensbegränsningar
visas föreligga undanröja dessa genom förhandlingar. Slutligen
kan erinras om den verksamhet som statens pris- och kartellnämnd
bedriver för att utreda, klarlägga och upplysa om pris- och konkurrensförhållanden.

I förevarande motioner föreslås en allmän översyn av gällande pris- och
konkurrenslagstiftning. Motionärerna anser bl. a. att utvecklingen inom
näringslivet under de senaste åren aktualiserat en sådan översyn.

Givetvis är det ur samhällets synpunkt angeläget att priserna på varor
och tjänster håller sig på en rimlig nivå. Efter genomförandet av gällande
ordning på prisbildningens område torde emellertid konkurrensen inom näringslivet
ha ökat. Å andra sidan kan inte bortses från att rådande konkurrensförhållanden
inte är i allo tillfredsställande.

Vid tillkallandet av 1960 års prisövervakningskommitté uttalade chefen
för handelsdepartementet i direktiven för utredningen, att man ännu inte
syntes ha tillräcklig erfarenhet av gällande lagstiftning för att avgöra om
de grundläggande principerna för denna borde bibehållas eller om det var
nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden.

På grundval av ett av prisövervakningskommittén avgivet betänkande
beslöt 1961 års riksdag om en icke obetydlig förstärkning av pris- och kartellnämndens
organisation för att dennas verksamhet skulle kunna utvidgas
och intensifieras. Även ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
erhöll viss förstärkning av personalen. Slutligen ställdes ett anslag till statens
konsumentråds förfogande för åstadkommande av en särskild upplysningskampanj
i prisfrågor.

Åtgärder som syftar till en effektivisering av de prisövervakande myndigheternas
verksamhet har således nyligen vidtagits. Med hänsyn härtill
och till att det ännu inte kan bedömas, vilken verkan dessa åtgärder kommer
att få, finner utskottet inte skäl biträda motionsyrkandet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:165 och 11:200, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Hamrin-Thorell*, herr Kaijser,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, herrar Lars Larsson, Magnusson och Erik
Filip Petersson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar
Odhe, Johansson i Södertälje, Jönsson i Ingemarsgården, Sundelin, Gustavsson
i Alvesta och fru Svensson i Kungsör.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.