Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna,
m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fem inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 536 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 659 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 538 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 657 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl, samt

3) motionen nr 650 i andra kammaren av herrar Carlsson i Huskvarna
och Westberg.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:536 och 11:659 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om framläggande av plan för nästa års riksdag
angående årliga höjningar av folkpensionerna under tiden 1964—1968 upp
till de målsättningsbelopp, som fastställts genom riksdagens principbeslut,
dock med de större etapphöjningarna 1964 och 1965».

I motionerna 1:538 och 11:657 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt
pensionsberedning med uppgift att behandla frågan om folkpensionernas
höjning efter år 1968.

I motionen 11:650 har yrkats, att riksdagen måtte dels uttala att den av
riksdagen beslutade höjningen av folkpensionen fram till 1968 bör ske så
att folkpensionärerna i likhet med övriga folkgrupper tillerkännes rätt till
en årlig standardmässig höjning, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
förslag om höjning av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1963 som uttryck
för angivna tankegång.

I motionerna 1:538 och 11:657 yrkas även att den föreslagna pensionsberedningen
skall erhålla uppdrag att behandla frågan om en sänkt pensionsålder.
Denna del av motionerna behandlas i utskottets utlåtande nr 28.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:659, 11:657 och 11:650.

Gällande bestämmelser

Reglerna om folkpensionens storlek under tiden fram till den 1 juli
1968 finnes i lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Folk -

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 29

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

pension i form av ålderspension uttagen vid 67 års ålder utgör enligt dessa
regler, med bortseende från indextillägg, för år räknat för ensam pensionär
2 650 kr. eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller hel förtidspension eller äger rätt till
ålderspension, 2 065 kr. Dessa pensionsbelopp förhöjes med indextillägg. I
fråga om indextilläggen gäller, att statistiska centralbyrån verkställer beräkning
av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad
och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj:t
senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procenttal
(pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal gäller under tredje månaden efter den som beräkningen
avser. För varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, förhöjes pensionen med ett indextillägg. Varje sådant tillägg, som
utfallit före den 1 juli 1962, utgör för gift pensionsberättigad, vilkens make
åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension eller
äger rätt till ålderspension, 40 kr. och för annan pensionsberättigad 50 kr.
För indextillägg, som tillkommer senare, är motsvarande belopp 60 kr. och
75 kr. Därest pensionspristalet, efter att ha stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skall indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre. För december
1962 var pensionspristalet 139 och antalet indextillägg alltså 13, av vilka
12 tillkommit före den 1 juli 1962. Ålderspension, som uttagits vid 67 års
ålder har fr. o. m. den 1 januari 1963 utgått med 3 325 kr. för en ensam pensionär
och med 5 210 kr. för två pensionsberättigade makar tillsammans.

För tiden från och med den 1 juli 1968 angives folkpensionsförmånerna
i lagen om allmän försäkring i procent av basbeloppet, vilket utgör 4 000 kr.
i 1957 års penningvärde. Eftersom basbeloppet följer skiftningar i prisläget
kommer pensionsförmånernas storlek att anpassas efter prisutvecklingen.
Ålderspension uttagen vid 67 års ålder anges exempelvis för en ensam
pensionär till 90 % av basbeloppet, d. v. s. 3 600 kr. om man utgår
från ett basbelopp av 4 000 kr.

De angivna beloppen för ålderspensionens storlek kan under vissa förutsättningar
höjas med tilläggsförmåner till folkpensionen. Dessa förmåner
utgöres av barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditetstillägg.

Från folkpensioneringen utgår även under vissa förutsättningar förtidspension
och familjepension.

Historik

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden
rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen (särskilda
utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 272) uttalade sig för att folkpensionerna
skulle successivt höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade

Andra lagutskottets utlåtande nr ‘29 år 1963

3

3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade
makar, allt räknat i 1957 års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad
Kungl. Maj :t (prop. nr 55) förordat i anslutning till allmänna pensionsberedningens
förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957:7).
Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 hade pensionsberedningen
förordat en särskilt kraftig höjning år 1960, nämligen med 700
kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar tillhopa.
Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat år fram till år 1968.
Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de kommunala
bostadstilläggen ske i samband med höjningarna år 1960 och följande år,
på det sättet att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med
hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna ville emellertid inte
binda sig för beredningens förslag i fråga om takten i pensionshöjningarna
och avvecklingen av bostadstilläggen. I fråga om höjningarna av pensionsnivån
underströk såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag (särskilda
utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 269), att det vid varje ytterligare höjning
borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek
med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.
Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

I betänkande 1959 (SOU 1959:28) framlade 1958 års besparingsutredning
förslag om höjning av folkpensionerna fram till 1968. Enligt förslaget
skulle folkpensionen för ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart
av åren 1960, 1962, 1964, 1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberättigade
makar skulle höjningarna uppgå till 340, 330, 320, 320 och 310 kr. vid
respektive tillfälle.

Den av besparingsutredningen föreslagna höjningen per den 1 juli 1960
genomfördes vid 1960 års riksdag (prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande
nr 20, rskr. nr 175). I propositionen uttalade föredragande departementschefen,
att någon avveckling av de kommunala bostadstilläggen i enlighet
med vad pensionsberedningen föreslagit inte borde komma i fråga. Detta
uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

I anledning av propositionen 75/1960 väcktes två likalydande motioner
(1:573 och 11:714), vari yrkades, att folkpensionerna måtte höjas fr. o. m.
den 1 januari 1961 med ytterligare 250 kr. för ensamstående och 350 kr. för
två pensionsberättigade makar. Såsom skäl för den ytterligare höjningen
åberopades allmänna pensionsberedningens förslag om en särskilt stor höjning
år 1960. I sitt av riksdagen därutinnan godkända utlåtande nr 20/1960
anförde andra lagutskottet i anledning av motionerna:

Till detta vill emellertid utskottet erinra om den enighet, med vilken de
fyra största partierna vid behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959
års riksdagar uttalal att pensionsberedningens förslag i detta hänseende

2 Bihand till riksdagens protokoll 11)63. !) sand. 2 and. Nr 21)

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

borde frångås och en jämnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas. Vidare
bor bringas i erinran, att 1958 års besparingsutredning, vilken hade
parlamentarisk sammansättning, i anledning av nämnda uttalanden förorstandardhöjning
med de belopp propositionen innehåller. Med hänsyn
härtill kan utskottet icke tillstyrka detta motionsyrkande.

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att folkpensionerna med verkan
från den 1 januari 1962 skulle höjas med 250 kr. om året för ensam pensionar
och 350 kr. om året för två pensionsberättigade äkta makar. Motionerna
avslogs av riksdagen i enlighet med vad andra lagutskottet i sitt utlåtande
nr 2 hemställt.

I proposition nr 90 till 1962 års riksdag med förslag till lag om allmän
försäkring uttalade föredragande departementschefen i frågan om höjning
av folkpensionerna:

Statsmakternas ställningstagande i folkpensionsfrågorna vid 1958 års
A-riksdag innebar att folkpensionerna fram till år 1968 successivt skulle
höjas så, att i 1957 års penningvärde räknat, ålderpensionen kom att uppgå
för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar
till 5 400 kr. En första höjning vidtogs vid 1958 års A-riksdag och en andra
skedde år 1960. I enlighet med vad som förutsattes år 1958 bör en ny höjning
göras med verkan fr. o. in. den. 1 juli 1962. Ett fullföljande av det tidigare
inledda programmet för folkpensionshöjningen fram till 1968 skulle innebära
att pensionerna höjdes med 250 kr. om året för en ensam pensionär
och 340 kr. om året för två pensionsberättigade makar.

c.. statsmakternas ställningstaganden år 1958 är som nyss nämnts den

för år 1968 avsedda folkpensionsnivån uttryckt i 1957 års penningvärde.
Detta innebär att de för 1968 angivna beloppen i sin helhet bör vara indexreglerade
med 1957 som basår. Detta har förutsatts i förslaget till lag om
allmän försäkring, enligt vilket folkpensionsbeloppen uttryckts i procent av
det med utgångspunkt från prisläget i september 1957 indexreglerade basbeloppet.
Av tekniska skäl kan dock folkpensionernas anknytning till basbeloppet
inte genomföras i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän
försäkring utan får uppskjutas till en senare tidpunkt. Intill dess får
den nuvarande metoden med fasta indextillägg bibehållas. De nuvarande
indextilläggen, vart och ett på 50 kr. för en ensam pensionär och 40 kr. för
vardera av två pensionsberättigade makar, är så avpassade att pensionernas
ursprungliga belopp men inte standardtillägg är värdesäkrade. För att
underlätta samordningen mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen
och möjliggöra en jämn stegring av folkpensionerna fram till det
för år 1968 uppställda målet, bör i år en ytterligare höjning av folkpensionerna
vidtagas med 100 kr. för en ensam pensionär och 160 kr. för
två makar. Samtidigt bör en uppjustering av indextilläggens storlek'' äga
rum, så att tillägg som utfaller efter juni månad 1962 utgör 75 kr. för en
ensam pensionär och 60 kr. för vardera av två makar.

Årets folkpensionshöjning bör alltså bli 350 kr. för en ensam pensionär
varmed även avses änkepensionär, och 500 kr. för två pensionsberättigade
makar eller 250 kr. för var och en av dem. Med sistnämnda belopp kommer
då också hustrutilläggen att höjas. Jag vill dock erinra om att enligt vad jas
i det föregående förordat hustrutilläggen fr. o. m. 1963 på grund av ändrad
konstruktion kommer att utgå med andra belopp än under 1962 Om den nu
föreslagna höjningen genomföres, kommer med nuvarande 11 indextillägg

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

5

å 50 resp. 40 kronor, ålderspensionernas årsbelopp att fr. o. m. den 1 juli
i år utgöra 3 200 kr. för en ensam pensionär och 5 010 kr. för två pensionsberättigade
makar. Maximibeloppen för invalidpension och sjukbidrag blir
desamma, och full änkepension kommer att utgå med samma belopp som
ålderspensionen till en ensam ålderspensionär. Då hustruti.llägg utgår kommer
maximibeloppet för makarnas sammanlagda pensionsförmåner att
uppgå till 5 010 kr. Till de angivna beloppen kan liksom hittills komma kommunalt
bostadstillägg.

I samband med behandlingen av propositionen hade riksdagen att taga
ställning till motionsyrkanden som syftade till en större omedelbar höjning
av folkpensionerna än som föreslagits i propositionen. I motioner yrkades
också avslag å propositionens förslag om att folkpensionerna efter
den 1 juli 1968 skall uttryckas som procentdelar av basbeloppet.

Riksdagen avslog motionerna i enlighet med vad andra lagutskottet hemställt
i utlåtande nr 27.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågan om höjning av folkpensionerna.
Motionerna 1:536 och 11:659 innehåller yrkande om att en plan för årliga
höjningar av folkpensionerna skall framläggas för nästa års riksdag. Motionärerna
syftar till att pensionerna under åren 1964—1968 genom årliga
höjningar skall bringas i nivå med de belopp som fastställts genom riksdagens
principbeslut, dock att etapphöjningarna under åren 1964 och 1965
skall ske med större belopp. I princip samma yrkande återkommer i motionen
11:650, dock med den skillnaden att den första etapphöjningen föreslås
skola ske redan den 1 juli 1963. I motionerna 1:538 och 11:657 yrkas
att frågan om folkpensionernas höjning efter år 1968 måtte utredas.

Riksdagen uttalade sig år 1958 för att folkpensionerna skulle successivt
höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär
och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957
års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad Kungl. Maj:t förordat i anslutning
till allmänna pensionsberedningens förslag i dess betänkande om
förbättrad pensionering. Rörande takten i höjningen av folkpensionerna
efter 1958 hade pensionsberedningen förordat en särskilt kraftig höjning år
1960, nämligen med 700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade
makar tillhopa. Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat
år fram till år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en
avveckling av de kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna
år 1960 och följande år, på det sättet att den pensionsberättigades
bostadstillägg minskades med hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna
ville emellertid inte binda sig för beredningens förslag i fråga om
takten i pensionshöjningarna och om avvecklingen av bostadstilläggen.
I fråga om höjningarna av pensionsnivån underströk såväl 1958 års A-riksdag
som 1959 års riksdag, att det vid varje ytterligare höjning borde före -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

ligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med
hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt
betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.
År 1959 framlade 1958 års besparingsutredning förslag om höjning av
folkpensionerna fram till 1968. Enligt förslaget skulle folkpensionen för
ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart av åren 1960, 1962, 1964,
1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberättigade makar skulle höjningarna
uppgå till 340, 330, 320, och 310 kr. vid respektive tillfälle. Höjningar
i enlighet med det sålunda framlagda programmet har därefter skett
under åren 1960 och 1962, och det finnes enligt utskottets mening icke anledning
att under de kommande åren frångå den plan, som statsmakterna i
samband med behandlingen av fjolårets folkpensionshöjning anslutit sig
till. Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda motionerna 1:536 och
11:659 samt 11:650.

I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar
av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,
som skall träda i tillämpning den 1 juli 1968, uppfattas i motionerna
1:538 och 11:657 såsom ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna
efter år 1968. På grund härav yrkas såsom nämnts utredning av frågan
om folkpensionernas höjning efter år 1968.

Enligt utskottets mening saknas skäl för den uppfattning som ligger till
grund för motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför detta.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna 1:536 och 11:659,

2) motionerna 1:538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning
av frågan om folkpensionernas höjning efter år
1968, samt

3) motionen 11:650,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson och
Erik Filip Petersson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Odhe*, Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Svensson i
Kungälv och Hamilton.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

7

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Anderson
i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden »Riksdagen
uttalade sig» och slutar med orden »avstyrker därför detta» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Riksdagen uttalade sig år 1958 för att folkpensionerna skulle successivt
höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär
och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957
års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad Kungl. Maj :t förordat i anslutning
till allmänna pensionsberedningens förslag i dess betänkande om
förbättrad pensionering. Rörande takten i höjningen av folkpensionerna
efter 1958 hade pensionsberedningen förordat en särskilt kraftig höjning
år 1960, nämligen med 700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade
makar tillhopa. Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat
år fram till år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en
avveckling av de kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna
år 1960 och följande år, på det sättet att den pensionsberättigades
bostadstillägg minskades med hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna
ville emellertid inte binda sig för beredningens förslag i fråga om
takten i pensionshöjningarna och om avvecklingen av bostadstilläggen.
I fråga om höjningarna av pensionsnivån underströk såväl 1958 års A-riksdag
som 1959 års riksdag, att det vid varje ytterligare höjning borde föreligga
möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med
hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt
betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.
Riksdagen fattade 1960 beslut om att höjningen det året skulle
utgöra 250 kronor för ensam pensionär och 350 kronor för makar. Den plan
för höjningarna som då redovisades innefattade att den för år 1968 angivna
målsättningen skulle uppnås genom höjningar av jämförlig storlek åren
1962, 1964, 1966 och 1968, nämligen med 250 kronor för ensam pensionär
vid varje höjningstillfälle och med 340, 330, 320 resp. 310 kronor för makar.
Fjolårets riksdag fattade dock beslut om en höjning med 350 resp.
500 kronor. Beslutet var föranlett av förslag i proposition nr 90, i vilken
även uttalades att höjningen borde uppgå till nämnda belopp för att en jämn
stegring av folkpensionerna fram till det för år 1968 fastställda målet skulle
möjliggöras. I propositionen förutsattes ej annat än höjning vartannat år

I såväl motionen 11:650 som de likalydande motionerna 1:536 och 11:659
har erinringar framförts mot att höjningarna skall genomföras vartannat
år. Starka skäl talar enligt motionärerna för att höjningar genomföres varje
år, så att pensionärerna i likhet med vad som är fallet för den i produktionen
verksamma befolkningen får en viss standardförbättring årligen.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

Utskottet delar motionärernas uppfattning i denna del och anser att, med
fasthållande vid den av riksdagen tidigare beslutade målsättningen för folkpensionernas
höjd 1968, en årlig höjning bör eftersträvas. Folkpensionärerna
skulle härigenom erhålla en med andra folkgrupper mera likvärdig
behandling.

I yrkandet i motionerna 1:536 och 11:659 ingår att höjningarna år 1964
och 1965 skall vara större än de därpå följande. Vid bedömandet av dessa
spörsmål bör enligt utskottets mening uppmärksammas, att de förutnämnda
höjningarnas storlek jämte indextilläggens förutvarande utformning medfört
att tyngdpunkten i etapphöjningarna förskjutits framåt i tiden.

Med hänsyn till den inträffade prisstegringen efter 1957 motsvarar det
för 1968 fastställda pensionsbeloppet nu ca 4 300 kronor för ensamstående
pensionär. Nu utgående belopp utgör 3 325 kronor. Med den plan för höjningarna
som ovan refererats skulle inte förutsagda belopp uppnås. Det
föreligger sålunda en eftersläpning i förhållande till vad som tidigare planerats.
Denna bör i möjligaste mån inhämtas under de närmaste åren.
Detta skulle underlättas av årliga höjningar. En höjning den 1 juli 1963 kan
från dessa utgångspunkter anses motiverad. Utskottet finner dock inte möjlighet
att nu tillgodose yrkandet härom. I enlighet med motionens syfte bör
dock en höjning kunna genomföras den 1 januari 1964.

På grundval av här anförda förordar utskottet att riksdagen hos Kungl.
Maj :t anhåller om en plan för årliga höjningar av folkpensionerna fram till
år 1968. I planen bör i enlighet med vad utskottet ovan anfört ingå en höjning
den 1 januari 1964. Därpå följande höjning bör äga rum den 1 juli
1964. Dessa höjningar bör avpassas så att en viss inhämtning sker av den
inträffade eftersläpningen. Den därpå följande höjningen av folkpensionerna
bör således äga rum den 1 juli 1965, då likaledes en inhämtning av eftersläpningen
bör eftersträvas. År 1968 bör självfallet den pensionsnivå
uppnås som förutsattes av riksdagen 1958. Planen bör föreläggas innevarande
års höstriksdag.

I de likalydande motionerna 1:538 och 11:657 har framhållits att folkpensionernas
tekniska anknytning till ATP:s basbelopp försvårar möjligheterna
att efter år 1968, då denna anknytning träder i kraft, ge folkpensionärerna
del i den allmänna standardstegringen. Förhållandet torde vara
ostridigt i tekniskt hänseende. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning
att föreskriva att folkpensionerna standardmässigt skall stanna vid
1968 års nivå. Även tiden därefter bör folkpensionärerna ha del i den allmänna
standardförbättringen. Det förutsätter emellertid en teknisk översyn
av lagen om allmän försäkring i ifrågavarande delar. Utskottet föreslår
att riksdagen hemställer om en sådan översyn.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen -

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

9

1) motionerna 1:536 och 11:659,

2) motionerna 1:538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning
av frågan om folkpensionernas höjning efter år
1968, samt

3) motionen 11:650,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

a) att en plan rörande folkpensionshöjningarna fram till
år 1968, så utformad och avvägd med årliga höjningar som
utskottet angivit, måtte föreläggas innevarande års höstriksdag,
samt

b) att en teknisk översyn av lagen om allmän försäkring
måtte genomföras i syfte att avlägsna nu förekommande
hinder att medge folkpensionärerna skälig del i de allmänna
standardförbättringarna efter 1968.»